15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/2

P9_TA(2020)0182

Internationella och inhemska bortföranden av barn med EU-medborgarskap i Japan

Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2020 om internationella och inhemska bortföranden av barn med EU-medborgarskap i Japan (2020/2621(RSP))

(2021/C 371/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 1 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av artikel 9 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) av den 20 november 1989,

—	med beaktande av konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn av den 25 oktober 1980 (nedan kallad 1980 års Haagkonvention),

—	med beaktande av artiklarna 2, 3.1, 3.5 och 3.6 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av Wienkonventionen om konsulära förbindelser från 1963,

—	med beaktande av de principer som framhålls i Europaparlamentets resolution av den 28 april 2016 om att skydda barnets bästa i hela EU utgående från framställningar till Europaparlamentet (1),

—	med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter från 2017,

—	med beaktande av den roll som Europaparlamentets samordnare för barns rättigheter har och den verksamhet som samordnaren bedriver när det gäller bortförandet av barn och vårdnads- och umgängestvister som rör barn med EU-medborgarskap i Japan,

—	med beaktande av de överläggningar som fördes vid sammanträdet i utskottet för framställningar den 19–20 februari 2020,

—	med beaktande av artikel 227.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Vid sitt sammanträde den 19 februari 2020 diskuterade utskottet för framställningar framställningarna nr 0594/2019, 0841/2019, 0842/2019 och 0843/2019 om bortförande av barn och umgängesrätt för par med olika medborgarskap, där den ena partnern är EU-medborgare och den andra är japansk medborgare.

Framställningarna väckte farhågor om Japans historik av bristfälligt verkställande av domstolsbeslut om återlämnande av barn i enlighet med 1980 års Haagkonvention, och om avsaknaden av möjligheter att verkställa umgänges- och besöksrättigheter, så att föräldrar från EU hindras från att upprätthålla en god relation med sina barn som bor i Japan.

C.	Det stora antalet ouppklarade fall av bortföranden av barn där den ena föräldern är EU-medborgare och den andra är japansk medborgare är oroväckande.

D.	Det finns enligt japansk lagstiftning ingen möjlighet att få gemensam vårdnad. Olika källor visar att bortförande av barn är en allvarlig form av barnmisshandel.

E.	I Japan är umgänges- eller besöksrätten för den förälder som inte har barnet hos sig kraftigt begränsad eller obefintlig.

F.	Alla EU-medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention och barnkonventionen.

G.	Japan anslöt sig 2014 till 1980 års Haagkonvention och är part i barnkonventionen sedan 1994.

H.	Barn som är EU-medborgare och som bor i Japan måste ha rätt till det skydd och den omvårdnad som de behöver för sitt välbefinnande. De ska fritt kunna uttrycka sina åsikter, och dessa åsikter måste tillmätas betydelse i frågor som rör barnen, i förhållande till deras ålder och mognad.

I.	Föräldrarna har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Parterna är skyldiga att göra sitt yttersta för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling.

J.	I alla insatser som avser barn som är EU-medborgare i Japan måste barnets bästa komma i första hand.

K.	Varje barn med EU-medborgarskap i Japan måste ha rätt att upprätthålla ett personligt förhållande till och ha regelbunden direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Parterna är skyldiga att säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden fastslår att en sådan separation är nödvändig för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i särskilda fall, t.ex. vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna har separerat och ett beslut måste fattas angående barnets bostadsort.

M.	Parterna är skyldiga att respektera rätten för ett barn som är separerat från den ena eller båda föräldrarna att upprätthålla ett personligt förhållande till och ha regelbunden direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

N.	För att säkerställa ett skyndsamt återlämnande av barn måste alla parter i 1980 års Haagkonvention förbinda sig att vidta nationella åtgärder och nationell lagstiftning i enlighet med sina avtalsenliga skyldigheter och åtaganden.

O.	Ett barn vars föräldrar bor i olika länder måste ha rätt att upprätthålla ett personligt förhållande till och ha regelbunden direkt kontakt med båda föräldrarna, utom i undantagsfall.

Frankrikes president Emmanuel Macron, Italiens premiärminister Giuseppe Conte och Tysklands förbundskansler Angela Merkel har talat med Japans premiärminister Shinzo Abe på franska, italienska och tyska föräldrars vägnar, och EU-ländernas ambassadörer i Japan har sänt en gemensam skrivelse om bortförande av barn till Japans justitieminister.

Q.	Föräldrar till barn som har förts bort av den andra föräldern lämnade i augusti 2019 in ett formellt klagomål till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Europaparlamentets samordnare för barns rättigheter har bistått enskilda föräldrar och tagit upp specifika frågor som rör bortförande av barn och vårdnads- och umgängestvister som rör EU-medborgare med de japanska myndigheterna sedan 2018, bland annat med Japans justitieminister i oktober 2018 och Japans ambassadör i EU i maj 2019.

Framställningsutskottet och Europaparlamentets samordnare för barns rättigheter sände den 6 mars 2020 respektive den 5 februari 2020 en skrivelse till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, med en begäran om att Japans internationella skyldigheter enligt 1980 års Haagkonvention och barnkonventionen förs upp på dagordningen för nästa gemensamma möte inom ramen för det strategiska partnerskapsavtalet mellan EU och Japan.

Den 31 januari 2020, vid det andra mötet i den gemensamma kommittén inom ramen för det strategiska partnerskapsavtalet mellan EU och Japan, uppmanade EU Japan att förbättra det nationella regelverket och dess faktiska genomförande för att säkerställa respekten för rättsliga avgöranden och Japans internationella åtaganden, såsom barnkonventionen och 1980 års Haagkonvention. EU insisterade också på att barnets bästa måste säkerställas och att föräldrars besöksrätt ska respekteras.

Utskottet för framställningar sände efter sitt sammanträde den 19–20 februari 2020 en skrivelse till Japans beskickning vid Europeiska unionen, och uppmanade med kraft de japanska myndigheterna att följa nationell och internationell lagstiftning gällande barns rättigheter och de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.

Europaparlamentet uttrycker oro över situationen för barn som lider efter att förts bort i Japan och över att relevanta lagar och rättsliga avgöranden inte verkställs överallt. Parlamentet påminner om att barn med EU-medborgarskap i Japan måste åtnjuta det skydd som föreskrivs i de internationella avtal som skyddar deras rättigheter.

Europaparlamentet beklagar att Japan, som är en av EU:s strategiska partner, inte förefaller följa de internationella reglerna i samband med bortförande av barn. Landets regelverk bör förbättras så att exempelvis beslut från japanska och andra domstolar i relevanta länder i förfaranden inom ramen för 1980 års Haagkonvention om återlämnande av barn verkligen verkställs i Japan.

Europaparlamentet understryker att principer om barns mänskliga rättigheter är beroende av de nationella åtgärder som Japans regering vidtar. Parlamentet betonar att det krävs ett antal lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att skydda bland annat ett barns rätt till båda föräldrarna. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de japanska myndigheterna att faktiskt verkställa domstolsbeslut om umgänges- och besöksrätt så att föräldrar som inte har barnet hos sig kan upprätthålla en god kontakt med sina barn, som är bosatt i Japan. Parlamentet betonar att dessa beslut alltid ska fattas med barnets bästa i främsta rummet.

Europaparlamentet betonar att man vid bortföranden av barn måste agera skyndsamt, eftersom tidens gång kan få långsiktiga negativa konsekvenser för barnet och för den framtida relationen mellan barnet och den förälder som inte har barnet hos sig.

Europaparlamentet påpekar att bortförande av barn kan skada ett barns välbefinnande och leda till skadliga effekter på lång sikt. Parlamentet understryker att bortförande av barn kan leda till problem med psykisk ohälsa för både barnet och den förälder som inte har barnet hos sig.

Europaparlamentet understryker att ett av huvudsyftena med 1980 års Haagkonvention är att skydda barn från de skadliga effekterna av bortförande genom att inrätta förfaranden för att barnet snabbt ska kunna återföras till det land där det bodde omedelbart före bortförandet.

Europaparlamentet välkomnar stödet från parlamentets samordnare för barns rättigheter och hennes engagemang i hanteringen av denna situation, och uppmanar henne att fortsätta att samarbeta med utskottet för framställningar för att hantera de ärenden som framställare tar upp.

Europaparlamentet insisterar på att alla system för skydd av barn bör omfatta transnationella och gränsöverskridande mekanismer som tar hänsyn till särdragen i gränsöverskridande konflikter.

Europaparlamentet föreslår att en europeisk medborgarvänlig informationsplattform ska inrättas för att bistå föräldrar i gränsöverskridande familjetvister, i samarbete med Haagkonferensen (till exempel genom att e-juridikportalen kompletteras med information om bortförande av barn till tredjeländer och om barns andra rättigheter).

10.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att se till att medborgarna får tillgång till tillförlitlig information om familjerätt och barns rättigheter i tredjeländer, inbegripet varningar om svårigheter som de kan stöta på i länder som Japan i samband med skilsmässa eller separation.

11.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens löfte om att ta upp frågan i alla tänkbara forum, inbegripet i den gemensamma kommittén för det strategiska partnerskapsavtalet mellan EU och Japan.

12.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att föra upp denna fråga på dagordningen för nästa möte inom ramen för det strategiska partnerskapsavtalet mellan EU och Japan. De japanska myndigheterna uppmanas att tillämpa sina straff- och civilrättsliga bestämmelser.

13.

Europaparlamentet påminner om att de japanska myndigheterna enligt 1980 års Haagkonvention är skyldiga att se till att centralmyndigheterna fullgör sina skyldigheter enligt artiklarna 6 och 7, däribland att bistå föräldrar som inte har barnet hos sig så att de kan upprätthålla kontakten med sina barn.

14.

Europaparlamentet påminner om att de japanska myndigheterna är skyldiga att följa bestämmelserna i Wienkonventionen om konsulära förbindelser, så att företrädare för EU:s medlemsstater kan fullgöra sina konsulära uppgifter, särskilt i fall där det gäller att tillgodose barnets bästa och föräldrarnas (det vill säga EU-medborgares) rättigheter.

15.

Europaparlamentet betonar att en begränsning eller ett fullständigt nekande av föräldrars umgänges- och besöksrätt strider mot artikel 9 i barnkonventionen.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att understryka konventionsstaternas skyldigheter enligt barnkonventionen och särskilt barns rätt att upprätthålla ett personligt förhållande till och ha regelbunden direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

17.

Europaparlamentet uppmanar i detta avseende de japanska myndigheterna att följa internationella rekommendationer om att göra nödvändiga ändringar i landets rättssystem och införa möjligheten till gemensam vårdnad efter föräldrarnas separation, så att landets nationella lagstiftning överensstämmer med dess internationella åtaganden, och att säkerställa att besöks- och umgängesrätt återspeglar deras skyldigheter enligt barnkonventionen. Parlamentet uppmanar de japanska myndigheterna att stå fast vid sina åtaganden gentemot barnkonventionen, som de har ratificerat.

18.

Europaparlamentet uppmanar de japanska myndigheterna att förbättra samarbetet med EU och se till att domstolsbeslut om umgänges- och besöksrätt för föräldrar som inte har sina barn hos sig verkligen verkställs.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid de rekommendationer avseende gränsöverskridande medling som alla relevanta intressenter på nationell nivå och EU-nivå har mottagit.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till ökat internationellt samarbete sinsemellan och med tredjeländer för att genomföra all internationell lagstiftning om skydd av barn och särskilt 1980 års Haagkonvention.

21.

Europaparlamentet understryker att vederbörlig övervakning av situationen efter en dom är avgörande, även när det gäller kontakt med föräldrarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda sina utrikesministeriers och ambassaders webbplatser i Japan för att informera om risken för bortförande av barn i landet och om japanska myndigheters beteende i denna fråga.

22.

Europaparlamentet uppmanar rådet att förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas varningssystem för gränsöverskridande bortföranden av barn, att samarbeta med kommissionen om inrättandet av larmsystem för försvunna barn och att rapportera om ingåendet av relevanta samarbetsavtal om gränsöverskridande bortföranden, på grundval av kommissionens riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra gemensamma insatser och föra upp denna fråga på dagordningen för alla bilaterala och multilaterala möten med Japan för att sätta press på de japanska myndigheterna att helt fullgöra sina skyldigheter enligt internationell lagstiftning om skydd av barn.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Japans regering och parlament.

(1) EUT C 66, 21.2.2018, s. 2.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/6

P9_TA(2020)0183

Rättigheter för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer under covid-19-krisen

Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2020 om rättigheter för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer under covid-19-krisen (2020/2680(RSP))

(2021/C 371/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 2, 9, 10, 19, 165, 166, 168 och 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 14, 20, 21, 26 och 35,

—

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artiklarna 4.3, 11, 24, 25 och 28, i överensstämmelse med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (1),

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt princip 17 om inkludering av personer med funktionsnedsättning, princip 3 om lika möjligheter och princip 10 om hälsosam, säker och välanpassad arbetsmiljö samt dataskydd,

—	med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, som EU har förbundit sig att genomföra,

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (2),

—	med beaktande av artikel 227.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Utskottet för framställningar har mottagit framställning nr 0470/2020, i vilken det uttrycks oro över rättigheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer under covid-19-krisen, och där EU uppmanas att se till att de åtgärder som vidtas under covid-19-krisen och dess efterdyningar är förenliga både med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

I artikel 11 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som är det första internationella människorättsfördrag som har ratificerats av EU och dess 28 medlemsstater, fastställs att de stater som är parter i konventionen måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skydd och säkerhet för personer med funktionsnedsättning i risksituationer och i humanitära nödsituationer.

C.	Åtgärder som vidtas av regeringar under exceptionella omständigheter, såsom allvarliga hälsokriser, humanitära nödsituationer och naturkatastrofer, bör alltid respektera varje enskild persons grundläggande rättigheter och får inte diskriminera vissa grupper, t.ex. personer med funktionsnedsättning.

Personer med intellektuell funktionsnedsättning löper större risk att drabbas av en covid-19-infektion, eftersom de stöter på hinder när det gäller tillgång till förebyggande information och hygien, är beroende av fysisk kontakt med stödpersoner och mycket ofta bor på institutioner och samhällsbaserade serviceinrättningar, och på grund av andra hälsoproblem med koppling till vissa funktionsnedsättningar.

E.	Personer med intellektuell funktionsnedsättning berörs särskilt av strikta isoleringsåtgärder.

F.	Covid-19-krisen och nedstängningsåtgärderna avslöjar en ihållande och fortlöpande social segregering och diskriminering av personer med intellektuell funktionsnedsättning.

G.	Tillgången till disaggregerade uppgifter för att fastställa hur pandemin påverkar personer med intellektuell funktionsnedsättning är begränsad.

Det har rapporterats att personer med intellektuell funktionsnedsättning har nekats medicinsk behandling i vissa medlemsstater, låsts in i institutioner och tvingats till social isolering utan möjlighet att ta emot besök från familjemedlemmar eller återvända till sina anhöriga, och att diskriminerande triageriktlinjer har införts.

I.	Strukturer för personer med intellektuell funktionsnedsättning, såsom dagcenter eller skolor, har stängts tillfälligt och nödsituationer har uppstått som kräver att familjerna själva måste ta hand om sina anhöriga med intellektuella funktionshinder.

Covid-19-krisen har visat att begreppet inkluderande utbildning ännu inte är en verklighet. I många medlemsstater har personer med intellektuell funktionsnedsättning inte kunnat fortsätta sin utbildning under nedstängningen. Familjerna saknar stöd när det gäller utbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning, särskilt när det gäller tillgänglig digital och innovativ teknik och tillämpningar för distansundervisning.

K.	Tekniken kan spela en avgörande roll när det gäller att tillhandahålla högkvalitativt stöd till personer med funktionsnedsättning, deras föräldrar, handledare och vårdare.

L.	Det har rapporterats om en avsevärd brist på skyddsutrustning för personer med funktionsnedsättning, särskilt för personer som bor på institutioner, deras vårdare och personal.

Enligt artikel 4.3 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska de stater som är parter i konventionen nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, inbegripet barn med funktionsnedsättning, via deras intresseorganisationer, i alla beslutsprocesser som berör dem.

N.	EU och medlemsstaterna bör samråda med och aktivt involvera handikapporganisationer i sina insatser mot covid-19-pandemin, eftersom insatserna annars skulle kunna leda till att åtgärder som kränker deras grundläggande rättigheter antas.

Europeiska ombudsmannen har tagit ett initiativ, riktat till kommissionen, för att samla in information om hur covid-19-krisen har påverkat dess personal med funktionshinder och om vilka rimliga anpassningsåtgärder som vidtagits för att tillgodose deras behov, och för att avgöra om någon av de lösningar som hittats och planerats kan användas för att underlätta kontakterna med EU:s förvaltning för personer med funktionsnedsättning.

Europaparlamentet är djupt oroat över covid-19-krisens oproportionerliga konsekvenser för personer med intellektuell funktionsnedsättning och personer med andra psykiska hälsoproblem och deras familjer, vilket skapar en ytterligare börda för de familjemedlemmar som tar hand om dem, varav många är kvinnor. Parlamentet betonar att personer med funktionsnedsättning inte bör isoleras ytterligare efter nedstängningsfasen och att de bör behandlas på ett prioriterat sätt under denna fas.

Europaparlamentet påminner om att nedstängningar har varit ett allvarligt problem, inte bara för personer med intellektuell funktionsnedsättning, utan även för alla personer med psykiska sjukdomar, eftersom isolering endast bidrar till att förvärra problemen.

Europaparlamentet anser att strikta isoleringsåtgärder har särskilt negativa konsekvenser för personer med funktionsnedsättning, och att ökad flexibilitet behövs från myndigheternas sida.

Europaparlamentet fördömer starkt all medicinsk diskriminering av personer med intellektuell funktionsnedsättning. Parlamentet påminner om att relevanta åtgärder som antagits av medlemsstaterna måste vara förenliga med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och garantera lika och icke-diskriminerande tillgång till hälso- och sjukvård och sociala tjänster. Parlamentet betonar att personer med intellektuell funktionsnedsättning eller psykiska sjukdomar förtjänar samma medicinska behandling som alla andra personer med en covid-19-infektion, inklusive intensivvård.

Europaparlamentet påminner om att de medicinska riktlinjerna måste vara icke-diskriminerande och respektera internationell rätt och befintliga etiska riktlinjer för vård vid nödsituationer, hälsokriser och naturkatastrofer.

Europaparlamentet påminner om att stödtjänster, personlig assistans, fysisk tillgänglighet och kommunikation för personer med intellektuell funktionsnedsättning måste säkras i samband med nedstängningar genom att man antar innovativa metoder för tillhandahållande av hälso- och sjukvård.

Europaparlamentet begär att uppgifter ska samlas in i varje medlemsstat om behandlingen av personer med intellektuell funktionsnedsättning på sjukhus, institutioner och inom närvården och om dödligheten för personer med funktionsnedsättning, i syfte att bedöma om personer med funktionsnedsättning får ett tillräckligt skydd samt adekvat hälso- och sjukvård och assistans under covid-19-krisen.

Europaparlamentet understryker att isoleringsåtgärderna i hög grad påverkar den psykiska hälsan för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras anhöriga, och att relaterade åtgärder bör anpassas till behoven hos personer med intellektuell funktionsnedsättning för att garantera deras välbefinnande och självständiga boende.

Europaparlamentet understryker att alla har rätt till ett självständigt boende och rätt att omedelbart, på ett korrekt sätt och i tillgänglig form informeras om pandemin och om de åtgärder som de själva och familjen påverkas av. Parlamentet begär att all kommunikation om allmän hälso- och sjukvård ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning och tillhandahållas i klartext, i flera olika traditionella och digitala format och på personernas nationella teckenspråk.

10.

Europaparlamentet erkänner att situationen under covid-19 gett en varningssignal i fråga om hur denna grupp behandlas. Parlamentet framhåller att man måste trygga omsorg genom robusta allmänna hälso- och sjukvårdstjänster. Parlamentet anser att man bör överväga att stärka dessa genom finansiering på EU-nivå, när så är lämpligt och möjligt. Parlamentet understryker vikten av en adekvat hälso- och sjukvård i medlemsstaterna.

11.

Europaparlamentet betonar vikten av att undanröja hinder för personer med intellektuell funktionsnedsättning när det gäller tillgången till hälso- och sjukvård och hygienprodukter, samt vikten av att överväga rimliga anpassningsåtgärder för att göra det möjligt för dessa personer att distansarbeta.

12.

Europaparlamentet betonar att covid-19-pandemin har avslöjat stora brister i omsorgssystemen för ett antal riskgrupper i samhället. Parlamentet understryker att investeringar i en successiv övergång från institutionsbaserad vård till närvård för personer med intellektuell funktionsnedsättning bör prioriteras. Parlamentet understryker att investeringsfonder bör stödja tillhandahållandet av individanpassade stödtjänster, eftersom många av dem som tillhandahåller dessa tjänster har drabbats hårt under och efter pandemin och riskerar att behöva stänga på obestämd tid.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att mobilisera nödvändiga investeringar och resurser för att garantera kontinuitet i vård och stödtjänster, i enlighet med principerna i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa gemensamma protokoll för möjliga framtida risksituationer eller humanitära nödsituationer och naturkatastrofer, på basis av de lärdomar som dragits av covid-19-krisen, inbegripet tillhandahållande av nödvändig skyddsutrustning, informationsmaterial och utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal och personer som arbetar med social omsorg samt tillsynsmyndigheter, så att hänsyn alltid tas till de särskilda behoven och omständigheterna för personer med funktionsnedsättning.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att redan från början samråda med och involvera personer med funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem när åtgärder ska vidtas för att hantera en framtida kris.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka huruvida hälso- och sjukvårdstjänsterna och de sociala tjänsterna är hållbara och kan anpassas till nya former av tillhandahållande av tjänster. Parlamentet kräver att man främjar en verklig social integration när EU-medel anslås för dessa tjänster, med fokus på dem som erbjuder ett samhällsbaserat boende snarare än institutionalisering. Parlamentet understryker vikten av att se till att det inte finns några ekonomiska hinder för tillgången till hälso- och sjukvård.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en omfattande, ambitiös och långsiktig europeisk handikappstrategi för tiden efter 2020, i vilken även erfarenheterna från covid-19-krisen inkluderas.

18.

Europaparlamentet betonar behovet av att följa principerna om universell utformning, så att hänsyn tas till de möjligheter som erbjuds genom digitala och innovativa tekniker och tillämpningar när man utvecklar utbildningsresurser som är tillgängliga för personer med intellektuell funktionsnedsättning, och att erbjuda distansundervisningsverksamhet.

19.

Europaparlamentet påminner kommissionen om den digitala teknikens och de digitala tillämpningarnas outnyttjade potential när det gäller att främja ett självständigt boende för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet efterlyser bättre användning av dessa tekniker och tillämpningar vid eventuella framtida risksituationer eller humanitära nödsituationer och naturkatastrofer. Parlamentet betonar vikten av tillgång till öppna licensresurser på nätet och kompetensutveckling för lärare om användningen av informations- och kommunikationsteknik.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge personer med intellektuell funktionsnedsättning psykologiskt stöd för att mildra effekterna av isoleringsåtgärderna.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa rättslig prövning för personer med intellektuell funktionsnedsättning genom att proaktivt identifiera fall där personer med intellektuell funktionsnedsättning som saknar rättskapacitet inte har tillgång eller inte har tillräcklig tillgång till sin förmyndare för att deras rättigheter ska kunna garanteras.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35.

(2) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/10

P9_TA(2020)0190

Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet – årsrapport 2019

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet – årsrapport 2019 (2019/2126(INI))

(2021/C 371/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 15, 126, 174, 175, 177, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och dess protokoll (nr 5) om Europeiska investeringsbankens (EIB) stadga,

—	med beaktande av EIB-gruppens verksamhetsplan för 2019, som offentliggjorts på EIB:s webbplats,

—	med beaktande av EIB:s verksamhetsberättelse för 2018 Opportunity delivered,

—	med beaktande av EIB:s finansiella rapport och statistiska rapport för 2018,

—	med beaktande av EIB:s rapport från 2019 om verksamheten inom EU 2018 EIB operations inside the European Union – Annual report 2018,

—	med beaktande av EIB:s rapport från 2019 om verksamheten utanför EU 2018 The EIB outside the European Union – Financing with global impact – Annual report 2018,

—	med beaktande av EIB:s årsrapport för 2018, som offentliggjordes 2019, om Europeiska centrumet för investeringsrådgivning,

—	med beaktande av den nya klimatstrategin och den nya utlåningspolitiken för energisektorn, som EIB antog i november 2019,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2396 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) 2015/1017 vad gäller förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (1),

—	med beaktande av Europeiska ombudsmannens rekommendation i ärende 146/2017/DR om hur Europeiska investeringsbanken hanterat ett klagomål om överträdelser av miljö-, hälso- och säkerhetskrav för ett projekt som den finansierade,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 januari 2020Investeringsplanen för ett hållbart Europa – Investeringsplanen inom den gröna given (COM(2020)0021),

—	med beaktande av kommissionens förslag till förordning av den 14 januari 2020Inrättandet av fonden för en rättvis omställning (COM(2020)0022),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2018Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (COM(2018)0097),

—	med beaktande av EIB:s ekonomiska resiliensinitiativ,

—	med beaktande av EIB:s godkännande av EU:s ratificering av Parisavtalet av den 7 oktober 2016,

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av det inledningsanförande som Ursula von der Leyen, i egenskap av kandidat till befattningen som Europeiska kommissionens ordförande, höll den 16 juli 2019 vid parlamentets plenarsammanträde i Strasbourg,

—	med beaktande av det anförande som Ursula von der Leyen, Europeiska kommissionens ordförande, höll den 11 december 2019 vid parlamentets plenarsammanträde i Bryssel,

—	med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

—	med beaktande av skrivelsen från budgetutskottet (A9-0081/2020), och av följande skäl:

I artikel 309 i EUF-fördraget och med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis fastställs det att EIB ska bidra till att förverkliga unionens mål, och i artikel 18 i EIB:s stadga fastställs det att banken ska utnyttja sina medel på ett så effektivt sätt som möjligt i unionens intresse. Detta inbegriper efterlevnad av Parisavtalet om klimatförändringar och unionens skyldigheter med avseende på miljöskydd, som anges i artiklarna 11 och 191 i EUF-fördraget.

B.	EIB:s obligationer har ett kreditbetyg på AAA från de största kreditvärderingsinstituten bland annat på grund av att EIB ägs av medlemsstaterna och på grund av dess försiktiga riskhantering.

C.	EIB upprätthöll sin lönsamhet 2018 med ett nettoöverskott på 2,3 miljarder EUR. EIB-gruppen bör upprätthålla sin höga kreditvärdighet och en högkvalitativ och solid tillgångsportfölj.

D.	EIB är världens största multilaterala upplånare och långivare. Banken ägs gemensamt av EU-medlemsstaterna och är därigenom den naturliga partnern för EU att genomföra finansieringsinstrument i nära samarbete med nationella och multilaterala finansinstitut.

E.	EIB-gruppen ska enligt fördraget bidra till integration, ekonomisk och social sammanhållning och regional utveckling i EU genom olika investeringsinstrument såsom lån, eget kapital, garantier, riskdelningsinstrument och rådgivningstjänster.

F.	Kommissionen uppskattar att det kommer att behövas 1 115 miljarder EUR i årliga investeringar för att uppnå EU:s mål för 2030 (2). Kommissionens investeringsplan för ett hållbart Europa syftar till att frigöra investeringar till ett värde av 1 biljon EUR under det kommande årtiondet.

Hållbara investeringar ger normalt högre avkastning än standardinvesteringar och volymerna tenderar därför att vara dämpade medan de därmed förknippade riskerna tenderar att vara högre. Likviditeten på marknaderna för hållbara finansiella produkter måste utökas och detta kan endast göras genom att öka antalet produkter på marknaden. Parlamentet betonar att den privata sektorn inte ensam kan förväntas nå den kritiska massan och att den offentliga sektorn måste stärka sin närvaro på marknaderna för hållbara finansiella tillgångar och öka sin marknadsandel, och därmed bidra till att minska riskerna och avkastningen samt öka marknadsdeltagandet och likviditeten.

EIB spelar en viktig roll i EU:s strategi för att hantera klimat- och miljörelaterade utmaningar, och kommissionen har uppgett att dessa utmaningar är denna generations avgörande uppgift, och det behövs ytterligare investeringar på 260 miljarder EUR årligen för att uppnå de nuvarande klimat- och energimålen för 2030.

I.	Kontinuerlig uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklingen av bästa praxis med avseende på EIB-gruppens resultatpolitik och resultatstyrning och i fråga om styrning och transparens.

Allmänna råd

Europaparlamentet betonar vikten av den verksamhet som EIB bedriver i egenskap av unionens bank för att öka de nuvarande investeringsnivåerna i EU, som ligger under de historiska genomsnitten och som inte räcker för att uppfylla EU:s ambitioner avseende hållbarhet, ekonomi, sociala frågor och sysselsättning och för att uppnå regional sammanhållning, innovation och konkurrenskraft på EU-nivå samt finansiering på lokal nivå, inklusive kommuner som tillgodoser medborgarnas behov.

Europaparlamentet konstaterar att EU och medlemsstaterna måste investera mer i kampen mot klimatförändringar, i den digitala revolutionen och i offentliga tjänster.

Europaparlamentet välkomnar EU:s samordnade reaktion på covid-19-pandemin och upprepar behovet av brådskande åtgärder för att omvandla våra ekonomier och mildra krisens sociala och ekonomiska konsekvenser. Parlamentet välkomnar särskilt den roll som EIB uppmanas att spela för att stödja EU:s ekonomi via den europeiska garantifonden, det reviderade InvestEU-programmet, mekanismen för en rättvis omställning och instrumentet för solvensstöd. Parlamentet understryker att denna roll är särskilt viktig för små och medelstora företag och de mest drabbade sektorerna. EIB uppmanas samtidigt att stå fast vid sitt åtagande att anpassa alla sina åtgärder till EU:s mål att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Parlamentet noterar EIB:s ståndpunktsdokument av den 15 juni 2020 om dess färdplan för att bli klimatbank och upprepar sitt krav på ambitiösa åtgärder och tydliga mål, särskilt när det gäller att ställa som villkor för stöd att utfasningsåtgärder vidtas i linje med EU:s mål för övergången till ett koldioxidsnålt samhälle före 2050.

Europaparlamentet noterar det försämrade ekonomiska klimatet i världen, där den reala BNP-tillväxten har avtagit och de globala utmaningarna bidrar till osäkerheten. Europaparlamentet noterar de låga investeringsnivåerna i EU under det senaste årtiondet. Parlamentet efterlyser ökade offentliga och privata investeringar i EU på nationell, regional och lokal nivå.

Europaparlamentet noterar EIB:s investeringsrapport för 2019–2020, som belyser de utmaningar som EU står inför när det gäller konkurrenskraft, såsom ökande ojämlikhet och otillräckliga investeringar, särskilt i klimatrelaterad forskning och utveckling och digitalisering, som hotar Europas ekonomiska framtid. Parlamentet uppmanar EIB att göra sitt yttersta för att ta itu med dessa frågor i sin verksamhet.

Europarlamentet noterar att EIB under 2018 investerade 64 miljarder EUR i 854 projekt. Parlamentet noterar att EIB tillämpar försiktighetsprincipen med endast 0,3 % nödlidande lån.

Europaparlamentet betonar på nytt behovet av att se till att den geografiska fördelningen av EIB:s finansiering blir mer balanserad. Parlamentet uppmanar EIB att ta itu med systembrister som hindrar vissa regioner eller länder från att dra full nytta av EIB:s finansiella verksamhet, bland annat genom att stärka EIB:s insatser för att utöka sin låneverksamhet genom att tillhandahålla tekniskt bistånd och rådgivning, särskilt i regioner med låg investeringskapacitet, och genom att ge råd om utvecklingen av projekt, i syfte att främja tillväxt för alla och ekonomisk, social och territoriell konvergens och sammanhållning och med beaktande av att EIB:s finansiering är efterfrågestyrd.

Europaparlamentet uppmanar EIB att spela en viktig roll för att främja hållbar finansiering både inom och utanför Europa och att genom sin utlåningsverksamhet prioritera genomförandet av 17 mål för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling genom att ytterligare frigöra investeringar i sociala, miljövänliga och hållbara projekt.

Europaparlamentet begär tillräckligt med stöd för att stärka arrangemangen för att tillhandahålla tekniskt bistånd, finansiell rådgivning och kapacitetsuppbyggnad till lokala och regionala myndigheter före projektgodkännandet, så att tillgången underlättas och samtliga medlemsstater involveras. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang också ett ökat stöd för rådgivningstjänster, såsom InvestEU:s rådgivningscentrum, Jaspers, Elena och Fi-Compass. Parlamentet efterlyser ett intensifierat samarbete med nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner.

10.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s snabba insatser för att stödja de projekt som den finansierar i genomförandefasen (genom att tillhandahålla experter och stödinstrument och utarbeta förberedande studier). Parlamentet uppmanar EIB och kommissionen att tillsammans lägga fram förslag som eftersträvar ett mer systematiskt deltagande av EIB:s personal i genomförandet av projekt i de stater som begär detta, i synnerhet inom områden som kräver särskild expertis eller inom unionens strategiska områden, såsom kampen mot klimatförändringar.

11.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s stöd till sammanhållningsmålen, som uppgick till mer än 200 miljarder EUR enbart mellan 2009 och 2018.

12.

Europaparlamentet uppmanar EIB att lägga tonvikten vid samråd med alla berörda parter som berörs av EIB:s projekt, i synnerhet lokala samhällen, det civila samhället och allmänheten.

13.

Europaparlamentet anser att innovation och kompetens är grundläggande faktorer för att säkerställa hållbar tillväxt och skapa högkvalitativa arbetstillfällen och främja konkurrenskraften på lång sikt, Parlamentet välkomnar att EIB under 2018 stödde innovation och kompetens med 13,5 miljarder EUR. Parlamentet förväntar sig fortsatt stöd från EIB till innovation och kompetens.

14.

Europaparlamentet anser att Europa måste påskynda antagandet av digital teknik och investeringar i digital infrastruktur och digital kompetens för att förbli konkurrenskraftigt. Parlamentet uppmanar EIB att hantera den tekniska omställningen med utökat stöd till digitaliseringen.

15.

Europaparlamentet anser att de tio standarder som fastställs i EIB:s handbok för sociala frågor och miljöfrågor är av högsta vikt och en förutsättning för att få delta i EIB:s utlåningstransaktioner, bland annat inom områdena förebyggande och reduktion av föroreningar, biologisk mångfald och ekosystem, klimatstandarder, kulturarv, ofrivillig vidarebosättning, utsatta gruppers rättigheter och intressen, arbetsnormer, arbetsmiljö, folkhälsa, säkerhet och trygghet samt intressentengagemang.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt att säkerställa att EU:s finanspolitiska regler stöder framtida insatser för att öka de offentliga investeringarna i EU, vilket kommer att göra det möjligt för EIB att ge hävstångseffekter åt dessa investeringar.

17.

Europaparlamentet anser att kriterierna för utvärdering av sociala projekt bör beakta principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att genomföra förhands- och efterhandsutvärderingar av projektens hållbarhet, konkurrenskraft och ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser.

18.

Europaparlamentet välkomnar de steg som EIB har vidtagit hittills. Parlamentet uppmanar EIB att förbättra sin rapportering om och utvärdering av de faktiska resultat som uppnåtts och sin analys av de faktiska ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av EIB:s investeringar.

19.

Europaparlamentet uppmanar EIB att följa upp slutsatserna i revisionsrättens särskilda rapport nr 03/2019, som bedömde huruvida Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) på ett ändamålsenligt sätt mobiliserat finansiering till stöd för ytterligare investeringar inom hela EU. Parlamentet noterar att man i rapporten drog slutsatsen att en del av Efsis verksamhet helt enkelt ersatte annan EIB-verksamhet och att en del av finansieringen gick till projekt för vilka andra offentliga eller privata finansieringskällor hade kunnat användas, vilket i vissa fall ledde till en överskattning av i vilken utsträckning Efsi-stödet faktiskt stimulerade till ytterligare investeringar.

20.

Europaparlamentet betonar att Efsis centrala kvantitativa mål att mobilisera 500 miljarder EUR i ytterligare privata och offentliga investeringar inte bör vara den huvudsakliga framgångsfaktorn för fonden, och att mätbara mål för hållbarhet, additionalitet, geografisk balans och sociala effekter bör vara minst lika viktiga aspekter i framtida investeringsstrategier.

21.

Europaparlamentet uppmanar EIB att öka andelen av Efsi- och InvestEU-finansiering till projekt som i hög grad bidrar till EU:s hållbarhet och sociala mål, i linje med relevanta EU-regler. Kommissionen uppmanas att se till att InvestEU-strategins hållbarhetssäkringsmetoder till fullo överensstämmer med EU:s hållbarhetsmål och att kriterierna för utvärdering av sociala projekt tar hänsyn till principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att genomföra förhands- och efterhandsutvärderingar av projektens hållbarhet, konkurrenskraft och ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser.

22.

Europaparlamentet anser att det krävs ytterligare extern utvärdering av EIB-utlåningspolitikens kompletterande karaktär och att resultaten av denna utvärdering bör göras tillgängliga för allmänheten.

23.

Europaparlamentet anser att man efter offentliggörandet av resultaten av den externa utvärderingen bör överväga om det behövs en allmän ökning av EIB:s kapitalbas för att möjliggöra fler långfristiga lån och användning av innovativa instrument för finansiering av projekt med betydande potentiella vinster i fråga om hållbarhet, sociala resultat och innovationsvinster, inbegripet projekt som skapar hållbar tillväxt och minskar ojämlikheterna.

24.

Europaparlamentet begär att EIB säkerställer nära samordning, samstämdhet och enhetlighet mellan EU:s strategier, finansieringsinstrument och investeringar, i syfte att förhindra överlappningar och öka finansieringssynergier.

En EIB som är mer fokuserad på klimatet och på en rättvis omställning

25.

Europaparlamentet välkomnar de beslut som EIB:s styrelse fattade den 14 november 2019 om att anpassa EIB:s strategi till målet att begränsa den globala uppvärmningen till högst 1,5 oC över de förindustriella nivåerna.

26.

Europaparlamentet konstaterar att det kan bli nödvändigt med mer risktagande från EIB:s sida, särskilt i sektorer och regioner som drar till sig mindre investeringar, för att uppnå ovan nämnda ambitioner och de ambitioner som lagts fram i den gröna given, under förutsättning att sådan utlåning uppfyller EIB:s kriterier för stödberättigande och att EIB behåller kreditbetyget AAA.

27.

Europaparlamentet välkomnar att EIB är världens största utfärdare av gröna obligationer och en pionjär när det gäller lanseringen av de framgångsrika gröna obligationer som har inbringat över 23 miljarder EUR under 11 år, och noterar att den globala marknaden för gröna obligationer nu är värd över 400 miljarder EUR. Parlamentet noterar att en stor utmaning har varit att fastställa gemensamma standarder för att undvika grönmålning. Parlamentet välkomnar EIB:s nya obligationer för hållbar utveckling, som lanserades 2018 och som utformats för att stödja investeringar med koppling till FN:s mål för hållbar utveckling. Parlamentet understryker vikten av att fastställa gemensamma standarder för dessa nya obligationer för att säkerställa att projekten är öppna, kontrollerbara och mätbara. Parlamentet uppmanar EIB att fortsätta med och utöka utfärdandet av gröna obligationer, som syftar till att underlätta genomförandet av den europeiska gröna given och som ska köpas av Europeiska centralbanken, och att bidra till att utveckla marknaden för gröna obligationer som bygger på arbete inom ramen för EU:s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, inklusive EU:s taxonomi för hållbar finansiering.

28.

Europaparlamentet yrkar på att Europeiska investeringsfonden (EIF) ska integreras fullt ut i alla EIB:s klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar EIF att i högre grad prioritera behoven av innovation för omställningen till ett klimatneutralt Europa. Parlamentet uppmanar EIF att se till att fonden i alla sina investeringar aktivt samarbetar med de företag som får investeringar för att förbättra deras klimatrelaterade information, minska deras utsläpp och styra investeringarna mot kostnadseffektiva alternativ (t.ex. energieffektivitet eller klimatsäkring för motståndskraft).

29.

Europaparlamentet välkomnar att 29 % av EIB:s utlåning under 2018 var klimatrelaterade.

30.

Europaparlamentet begär att ECB, inom ramen för sin pågående strategiska översyn, undersöker verktyg för stöd och samordning med EIB, särskilt med avseende på bankens roll som EU:s klimatbank, och särskilt när det gäller finansieringen av den gröna omställningen och ekonomins hållbarhet.

31.

Europaparlamentet påminner om att EIB:s klimatstrategi antogs 2015 tillsammans med dess stödberättigade sektorer och kriterier för stödberättigande för klimatet samt klimatgenomförandestrategin. Parlamentet begär en översyn 2020 av genomförandestrategin för en anpassning till Parisavtalet, inbegripet en detaljerad färdplan för att nå det granulerade målet på 50 % (3) senast 2025, liksom garantier om klimatneutralitet för de övriga lånen, efter ett öppet och transparent offentligt samrådsförfarande. Parlamentet uppmanar EIB att i omfattande grad informera berörda parter och den breda allmänheten när dokumenten väl har antagits. Parlamentet påminner EIB om att gröna investeringar måste vara livskraftiga och underlätta sammanhållningen mellan medlemsstaterna.

32.

Europaparlamentet yrkar på att kriterierna för stödberättigande på klimatåtgärdsområdet ska skärpas för att undvika risken att investeringarna inte leder till betydande minskningar av växthusgasutsläppen, genom att säkerställa förenlighet med relevant EU-lagstiftning och alinjera EIB:s verksamhet med den nya taxonomiramen. Parlamentet anser att en allmän bestämmelse om att ”inte vålla skada” bör ligga till grund för all EIB-verksamhet och införlivas i bankens deklaration om miljömässiga och sociala normer, vilka måste ses över 2020 och anpassas till målet om en global uppvärmning på högst 1,5 oC.

33.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s reviderade metod för att bedöma koldioxidavtryck och efterlyser ett övergripande genomförande av denna, med särskilt fokus på utsläpp kopplade till efterfrågan på marginalen samt indirekta utsläpp (så kallade scope 3-utsläpp). Parlamentet begär att projekten ska bedömas på ett heltäckande sätt och inte enbart utifrån en ekonomisk analys av livscykeln för deras utsläpp. Parlamentet efterlyser en strikt klimatredovisning, särskilt i den ekonomiska och finansiella bedömningen av projekt för klimatspårning av anslagna medel och faktiska utgifter. Parlamentet efterlyser i detta avseende en uppdatering av beräkningen av utnyttjandegraden.

34.

Europaparlamentet anser att EIB bör kräva av sina mellanhänder att de offentliggör sin exponering för fossila bränslen, och att banken gradvis bör tillämpa begränsningar för starkt exponerade mellanhänder. Parlamentet förväntar sig att alla mellanhänder senast i slutet av 2025 kommer att ha en plan för minskning av koldioxidutsläpp, eftersom detta är avgörande för att man ska kunna fortsätta att finansiera dem. Parlamentet betonar att sådana nya krav inte får missgynna tillgången till finansiering för små och medelstora företag.

35.

Europaparlamentet välkomnar att EIB redan 2013 upphörde med sitt stöd till kolsektorn genom att anta 2013 års version av sin energiutlåningspolitik. Parlamentet anser att EIB:s finansiering, i linje med bästa praxis i den kommersiella banksektorn (4), bör vara föremål för en vetenskapsbaserad omställningsplan med tydliga mål och tidsbaserade åtaganden om anpassning till Parisavtalet, i syfte att fasa ut stödet till projekt vars verksamhet leder till stora växthusgasutsläpp. Parlamentet uppmanar EIB att erbjuda råd om hur företagen kan minska sina koldioxidutsläpp.

36.

Europaparlamentet uppmanar EIB att inkludera klausuler i finansieringsdokumentation som ålägger mottagarna av bankens lån att åta sig att fullt ut uppnå de mål om minskade koldioxidutsläpp som eventuellt har inkluderats i deras låneansökan. Parlamentet anser att sådana klausuler bör innehålla en bestämmelse om att utbetalningar endast får ske på villkor att dessa åtaganden fullgörs på ett tillfredsställande sätt, och att det i fall där utbetalningar ska göras före uppnåendet av målen om minskade koldioxidutsläpp bör finnas ett effektivt system för ersättning i efterhand.

37.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s nya energiutlåningspolicy, särskilt dess potential att få till stånd en förändring bland finansinstituten i termer av inflytande över andra banker. Parlamentet välkomnar att politiken omfattar finansiella mellanhänder, prioritering av energieffektivitet och förnybar energi, med en positiv hänvisning till energisamhällen och mikronät, och den potential som det innebär för ökat ekonomiskt stöd till lokala energikällor, i syfte att få ett slut på Europas stora beroende av externa energikällor och säkra leveranser. Parlamentet noterar att undantag tillämpas för godkännande av vissa gasprojekt fram till slutet av 2021 och att stöd till gasprojekt som ska transportera koldioxidsnåla gaser kan fortsätta. Parlamentet betonar risken för att investera i strandade tillgångar via lån till infrastrukturer för fossila bränslen. Parlamentet uppmanar EIB att klargöra att banken inte kommer att inleda någon bedömning av projekt med anknytning till fossila bränslen som inte lämnats in före den 14 november 2019. Parlamentet begär att denna politik regelbundet ska ses över och fortlöpande anpassas till den europeiska taxonomin för hållbar finansiering och att denna politik, när den väl formellt har antagits, bör användas som ett riktmärke för dess klimat- och miljöinvesteringar, så att den förblir förenlig med en färdplan för att hålla den globala uppvärmningen på under 1,5 oC, samt med utvecklingen av lämpliga nya yttre åtgärder i EU.

38.

Europaparlamentet insisterar på att EIB genomför principen om energieffektivitet och fastställer målet om åtgärdande av energifattigdom i all sin energiutlåning, och samtidigt tar hänsyn till hur energieffektiviteten påverkar framtida efterfrågan och bidrar till energitryggheten.

39.

Europaparlamentet anser att översynen av EIB:s transportpolitik har hög prioritet. Parlamentet efterlyser ett snabbt antagande av en ny finansieringspolitik på transportområdet i syfte att minska koldioxidutsläppen inom EU:s transportsektor senast 2050. Parlamentet understryker att EIB bör fortsätta sitt engagemang för att finansiera innovation och miljövänlig teknik för luftfarten, inbegripet utveckling av hållbara biobränslen, elektrifiering och hybridteknik, för att minska koldioxidutsläppen inom luftfarten och uppnå Parisavtalets främsta mål.

40.

Europaparlamentet efterlyser en ny politik i de koldioxidintensiva industrisektorer där EIB är aktiv, såsom cementindustri, petrokemisk industri och stålindustri, med fokus på dessa sektorers hållbarhet och främjandet av en cirkulär ekonomi baserad på giftfria materialkretslopp, för att anpassa alla sektorlån till uppnåendet av klimatneutralitet senast 2050. Parlamentet påminner om att en storskalig förändring endast kan uppnås om industrin deltar.

41.

Europaparlamentet påminner EIB om att skyddet av den biologiska mångfalden är en viktig del av anpassningen till klimatförändringarna och att återställandet av ekosystem är den enda beprövade tekniken för negativa utsläpp. Parlamentet uppmanar EIB att ytterligare utveckla komponenter för säkring av den biologiska mångfalden i sina finansiella instrument för att undvika negativa effekter för den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar även EIB att åta sig att stoppa finansieringen av projekt som bidrar till förlusten och förstörelsen av den biologiska mångfalden och ekosystemen och till olaglig avskogning, att avsevärt öka sin finansiering för att uppnå EU:s mål på detta område, särskilt målet om noll nettoavskogning och målen om skydd av havsmiljöer och kustområden, samt att främja åtgärder när det gäller den biologiska mångfalden och anpassningsåtgärder och viktiga ekosystemtjänster, såsom pollinering och grön infrastruktur.

42.

Europaparlamentet välkomnar riktlinjerna för vattenkraft, som antogs 2018 (5), och efterlyser en utvidgning av transparenskraven till alla infrastrukturprojekt, inbegripet projekt som finansieras av finansiella mellanhänder.

43.

Europaparlamentet uppmanar EIB att arbeta med små marknadsaktörer och lokala kooperativ för att konsolidera småskaliga projekt för förnybar energi och därmed göra det möjligt för dem att uppfylla kraven för att få EIB-finansiering.

EIB:s roll i den europeiska gröna given och mekanismen för en rättvis omställning

44.

Europaparlamentet understryker EIB:s avgörande roll när det gäller att uppnå målen i investeringsplanen för ett hållbart Europa och i den europeiska gröna given och mekanismen för en rättvis omställning, samtidigt som man noterar både de privata och offentliga sektorernas betydelse för att under de kommande sju åren uppnå investeringsmålen på 1 biljon EUR respektive 100 miljarder EUR inom ramen för den europeiska gröna given och mekanismen för en rättvis omställning.

45.

Europaparlamentet uppmuntrar EIB att stödja projekt som syftar till att underlätta en rättvis omställning i medlemsstaterna. Parlamentet anser att EIB, eftersom medlemsstaterna har olika utgångslägen, bör inrikta sitt stöd på de medlemsstater som har längst väg kvar för att uppnå målen. Parlamentet betonar att man i samband med omställningen till en koldioxidneutral ekonomi inte får lämna någon på efterkälken. Parlamentet uppmanar därför EIB att säkerställa lämpligt stöd, inbegripet tekniskt stöd, för de mest drabbade regionerna, med beaktande av medlemsstaternas olika ekonomiska situationer och kapacitet. Parlamentet betonar särskilt behovet av att proaktivt stödja områden där arbetstillfällen för närvarande är beroende av industrier med stora utsläpp, genom att tillhandahålla investeringar i utbildning och alternativa ekonomiska möjligheter i syfte att på ett effektivt sätt mobilisera de privata och offentliga resurser som krävs och främja omställningen till en grönare ekonomi.

46.

Europaparlamentet betonar behovet av en föregripande och delaktighetsbaserad strategi för att se till att alla delar av samhället drar nytta av omställningen. Parlamentet begär stöd till drabbade regioner (bland annat kolbrytningsregioner och koldioxidintensiva regioner) och lokalsamhällen och anställda inom alla de sektorer som drabbas hårdast av utfasningen av fossila bränslen, samtidigt som man främjar utvecklingen av nya gemensamma projekt och ny teknik för och med dessa samhällen och regioner.

47.

Europaparlamentet anser att EIB, för att kunna bli EU:s klimatbank och spela en roll i en rättvis omställning, måste ta fram mekanismer för att ta bättre hänsyn till åsikter från olika intressenter, till exempel lokala och regionala myndigheter, fackföreningar, icke-statliga organisationer och relevanta experter, i sin investeringsstrategi.

48.

Europaparlamentet uppmanar EIB att förplikta sig till och lägga fram en rättvis, samstämmig och inkluderande plan, i samråd med medlemsstaterna och regionerna och i enlighet med deras sociala och geografiska förhållanden, för att effektivt mobilisera de nödvändiga privata och offentliga resurserna och främja övergången till en grönare ekonomi. Parlamentet betonar i detta sammanhang att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att skydda de medborgare och arbetstagare som kommer att påverkas mest av omställningen, bland annat genom att ge tillgång till omskolningsprogram och främja investeringar i nya ekonomiska sektorer som kommer att skapa nya arbetstillfällen av hög kvalitet.

Små och medelstora företag och midcap-bolag

49.

Europaparlamentet välkomnar EIB-gruppens vilja att stärka EU:s konkurrenskraft och stödja tillväxt och skapande av arbetstillfällen, genom stöd på områden såsom innovation, små och medelstora företag, infrastruktur, social sammanhållning, klimat och miljö.

50.

Europaparlamentet understryker att oavsett EIB:s aktiva engagemang i arbetet för att nå klimatneutralitetsmålen bör banken behålla fokus på att stödja projekt som skapar regenerativ tillväxt och arbetstillfällen.

51.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s starka stöd till små och medelstora företag, med en total investering på 23,27 miljarder EUR under 2018, vilka har gått till 374 000 företag som sysselsätter 5 miljoner personer. Parlamentet noterar resultaten av EIB:s investeringsrapport för 2019/2020 vad gäller finansieringen av små och medelstora företag och midcap-företag. Parlamentet anser att stödet till små och medelstora företag och midcap-företag måste förbli ett grundläggande mål för EIB och efterlyser större ansträngningar med och mer fokus på finansieringen av små och medelstora företag för att minska finansieringsgapet för dessa företag. Parlamentet välkomnar i detta avseende delen för små och medelstora företag i InvestEU-fonden. Parlamentet betonar behovet av att fokusera på långsiktig finansiering, särskilt genom att stödja projekt som inte skulle finansieras på annat sätt, i synnerhet för innovativa nystartade företag och små och medelstora företag. Parlamentet understryker att EIB:s finansieringsverksamhet inte är något substitut för en hållbar finanspolitik i medlemsstaterna.

52.

Europaparlamentet konstaterar att små och medelstora företag löper dubbelt så stor risk som stora företag att bli ekonomiskt begränsade när det gäller extern finansiering, och att andelen finansbegränsade företag i EU varierar mellan 1 % och 13 %.

53.

Europaparlamentet noterar att extern finansiering för alla företag i EU motsvarar lite över en tredjedel av deras finansiering av investeringar.

54.

Europaparlamentet anser, med tanke på de små och medelstora företagens strategiska roll, att EIB bör fortsätta sitt ekonomiska stöd och stärka sin administrativa och rådgivande kapacitet för att ge dessa företag information och tekniskt stöd så att deras tillgång till finansiering underlättas, med beaktande av de minst utvecklade regionerna.

55.

Europaparlamentet betonar att EIB för att förverkliga sina ambitioner eventuellt måste ta större risker, samtidigt som man ökar sin kapitalbas och bygger upp sakkunskap om innovativa finansieringsinstrument. Parlamentet begär att EIB:s aktieägare ska säkerställa tillräckliga resurser, så att banken kan använda innovativa instrument till att finansiera projekt med betydande potential att ge hållbara, sociala och innovativa fördelar. Parlamentet efterlyser därför en ökning av EIB:s kapitalbas, efter offentliggörandet av resultaten av den externa utvärderingen, för att möjliggöra fler långfristiga lån och innovativa instrument för finansiering av projekt med betydande potentiella vinster i fråga om hållbarhet, sociala resultat och innovationsvinster, inbegripet projekt som skapar hållbara arbetstillfällen och minskar ojämlikheterna samt tillväxtkapital som gör det möjligt för små och medelstora företag att utöka sin verksamhet. Parlamentet betonar vikten av den additionalitetsfaktor som EIB ska tillhandahålla för investeringar i hela EU och samarbetet med flera partner. Parlamentet påpekar vidare att EIB-finansieringens mervärde även består i att tillhandahålla teknisk rådgivning och kapacitetsuppbyggnad för att hjälpa projekt att bli investeringsklara och säkerställa en så stor geografisk balans som möjligt.

56.

Europaparlamentet föreslår att EIB ytterligare miljöanpassar sin portfölj av små och medelstora företag, till exempel genom att öronmärka högre andelar för grönare projekt och genom att ge stöd till förmedlande banker för att inrätta produkter som främjar energieffektivitet eller förnybar energi. Parlamentet föreslår vidare att EIB stöder digitaliseringen av små och medelstora företag i syfte att överbrygga den digitala klyftan.

57.

Europaparlamentet ifrågasätter i detta sammanhang EIB:s uppmaning om investeringar i små företag och undrar om den är alltför begränsad på grund av sina begränsningar när det gäller finansiering av projekt med en betydande riskkomponent.

Utlåning till länder utanför EU

58.

Europaparlamentet välkomnar att EIB är verksam i mer än 130 länder utanför EU, och att utlåning sker till projekt till stöd för EU:s externa samarbets- och utvecklingspolitik.

59.

Europaparlamentet noterar att EIB under 2018 undertecknade finansieringsavtal för 101 nya projekt utanför EU med en total godkänd finansiering på 9,05 miljarder EUR, i syfte att möjliggöra totala investeringar på 41 miljarder EUR, med rekordhöga utlåningsnivåer för klimat och social och ekonomisk infrastruktur.

60.

Europaparlamentet uppmanar EIB, världens största multilaterala långivare, att fortsätta att spela en ledande roll i EU:s framtida finansiering och främja hållbara finanser utanför Europa samt att fortsätta att spela en central roll vid inrättandet av EU:s finansieringsmekanismer för tredjeländer.

61.

Europaparlamentet noterar att omkring 10 % av EIB:s utlåning går till tredjeländer och att merparten av stödet går till högremedelinkomstländer, och att endast ett fåtal verksamheter finansieras i de minst utvecklade länderna.

62.

Europaparlamentet noterar kommissionens utvärdering av EU-garantin till EIB mot förluster vid finansieringstransaktioner till stöd för investeringsprojekt utanför unionen. Parlamentet anser att EIB bör förbättra samstämmigheten och anpassningen av sin externa utlåning till EU:s utrikes- och utvecklingspolitiska mål och medlemsstaternas insatser, för att på bästa sätt stödja EU:s politiska mål.

63.

Europaparlamentet uppmanar EIB att förbättra sin sakkunskap om utvecklingsprojekt, särskilt projekt som avser direkta lån till den privata sektorn.

64.

Europaparlamentet uppmanar EIB att stärka det lokala samarbetet, även före och under genomförandet av projekt, och att förbättra samarbetet med EU:s delegationer.

65.

Europaparlamentet anser att EIB bör förbättra sin övervakning av projekt och förbättra sin rapportering och utvärdering av de faktiska resultat som uppnåtts och sin analys av de faktiska ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna. Parlamentet föreslår därför en ökning av antalet lokalanställda i partnerländerna.

66.

Europaparlamentet noterar att beloppet för den klimatrelaterade finansieringen som undertecknades 2014–2018 ligger över målet på 25 % för det externa utlåningsmandatet.

67.

Europaparlamentet uppmanar EIB att till fullo utnyttja de avtalsklausuler som gör det möjligt för banken att avbryta utbetalningarna om projekten inte uppfyller normerna för miljö, sociala frågor, mänskliga rättigheter, beskattning och transparens.

68.

Europaparlamentet noterar att cirka 40 % av det externa utlåningsmandatet går via finansiella mellanhänder och uppmanar EIB att tillhandahålla mer omfattande och regelbunden information om de finansiella mellanhändernas omfördelning av lån. Parlamentet uppmanar EIB att upprätthålla sina kontroller av lån som tilldelats via icke-lokala finansiella mellanhänder. Parlamentet betonar vikten av att, när det gäller nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner, å ena sidan se över deras förbindelser med EIB, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och utvecklingsbankerna, i syfte att säkerställa samstämmighet mellan deras respektive mandat, och å andra sidan stärka deras samarbete med kommissionen, EIB samt nationella, regionala och lokala myndigheter i syfte att skapa fler synergieffekter mellan Esi-fonderna och EIB:s finansieringsinstrument och lån, minska administrativa bördor, förenkla förfaranden, öka den administrativa kapaciteten, främja den territoriella utvecklingen och sammanhållningen och förbättra synligheten avseende Esi-fonderna och EIB:s finansiering.

69.

Europaparlamentet noterar EIB:s utvärderingsrapport från juli 2017 om lån som går genom mellanhänder i AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) (6). Parlamentet är bekymrat över den uppenbara bristen på kontroll över de medel som förvaltas av finansiella mellanhänder, och svårigheten att övervaka fördelarna med lånen. Parlamentet betonar särskilt att mellan 2015 och 2018 hade 30 % av lånen som gick genom mellanhänder inte öronmärkts (7).

70.

Europaparlamentet noterar att människorättsprinciperna är integrerade i bankens huvudsakliga förfaranden och standarder för tillbörlig aktsamhet. Parlamentet uppmanar med eftertryck EIB att inom ramen för den kommande översynen av sin politik för miljö och sociala normer stärka sin strategi för mänskliga rättigheter, inbegripet risken för repressalier mot människorättsförsvarare och visselblåsare, och att respektera kravet att vederbörligen informera och samråda med lokalsamhällen. Parlamentet anser att denna politik bör genomföras genom en bedömning av riskerna för de mänskliga rättigheterna, och bör i synnerhet omfatta en metod för att undvika negativa konsekvenser för människorättsförsvarare, samt lämpliga reaktioner om detta skulle inträffa, bland annat genom att garantera en verklig rätt till tillgång till information och kravet på verkligt förhandssamråd med ursprungsbefolkningar som påverkas av investeringen. Parlamentet anser att strategin också bör omfatta en systematisk riskbedömning i fråga om de mänskliga rättigheterna, inbegripet en förhandsbedömning, och kontinuerlig övervakning på plats. Parlamentet uppmanar EIB att i sina avtal inkludera klausuler som gör det möjligt att ställa in utbetalningar vid allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller av miljömässiga och sociala bestämmelser, samt säkerställa att klagomålsmekanismer är lättillgängliga även för avlägsna och marginaliserade grupper och att de är snabba och effektiva.

71.

Europaparlamentet välkomnar att EIB redan har anställda människorättsspecialister och rekommenderar att banken ytterligare rekryterar sådana specialister från partnerländer för att få en bättre förståelse för lokala förhållanden och för att kunna kontrollera eventuella kränkningar.

72.

Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av samförståndsavtalet mellan EIB och Japans byrå för internationellt samarbete (Jica) den 26 september 2019, som kommer att möjliggöra ytterligare medfinansiering och medinvesteringar i utvecklingsländer. Parlamentet anser att detta samarbete stärker det viktiga strategiska partnerskapet mellan EIB och Jica när det gäller att stödja projekt i tredjeländer som rör globala frågor.

73.

Europaparlamentet noterar de senaste uttalandena från EIB:s ordförande, Werner Hoyer, om EIB:s fokus på utveckling. Parlamentet noterar också att EIB har föreslagit en särskild dotterbank för utveckling, dvs. Europeiska banken för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar EIB att föra en dialog med parlamentet om sina planer på att inrätta en dotterbank som integrerar EIB:s utvecklingsverksamhet, särskilt i samband med diskussionerna med rådet efter rapporten från högnivågruppen av experter om den europeiska finansiella arkitekturen för utveckling.

74.

Europaparlamentet uppmanar EIB att följa bästa praxis och utvidga principen om fritt och informerat samtycke på förhand till alla berörda samhällen när det gäller investeringar i mark och naturresurser, och inte enbart ursprungsbefolkningar.

God förvaltning, transparens och ansvarsutkrävande

75.

Europaparlamentet påminner om att samma principer om ansvarsutkrävande och transparens bör gälla för alla EU-organ (8). Parlamentet insisterar på att EIB-gruppens utökade ekonomiska roll och ökningen av dess investeringskapacitet och användningen av EU:s budget för att garantera dess verksamhet måste gå hand i hand med transparens, ansvar och ansvarsutkrävande när det gäller dess ekonomiska verksamhet, dess användning av EU:s budgetgaranti, additionaliteten hos dess transaktioner och eventuella framtida planer på en dotterbank för utveckling inom EIB. Parlamentet efterlyser ett transparent beslutsfattande och ett nära samarbete med EU-institutionerna för att se till att de fastställda målen är samstämmiga och trovärdiga. Parlamentet noterar att EIB-gruppens transparenspolicy grundar sig på principen om offentliggörande, och påminner EIB om dess rättsliga skyldigheter enligt Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor i EU.

76.

Europaparlamentet stöder EIB:s åtagande enligt den tredje strategin för mångfald och inkludering, som omfattar perioden 2018–2021, att öka antalet kvinnor på chefsnivå till 50 % senast 2021. Parlamentet uppmanar EIB att säkerställa att banken uppfyller sitt mål om att erhålla EDGE-certifiering (Economic Dividends for Gender Equality) inom de kommande 12 månaderna.

77.

Europaparlamentet välkomnar att det numera upprättas offentliga sammanfattningar av direktionens sammanträden, i enlighet med rekommendationerna i parlamentets senaste rapporter. Parlamentet betonar att innehållet från sammanträdena i alla EIB:s styrande organ systematiskt måste offentliggöras, och efterlyser större transparens när det gäller direktionens sammanträden och resultatet från dessa.

78.

Europaparlamentet uppmanar EIB att i enlighet med EU:s lagstiftning offentliggöra information om direkta lån som ska godkännas av direktionen, inbegripet att för varje projekt offentliggöra yttrandena från kommissionen och från den medlemsstat där projektet utförs, samt resultatmätningarna då detta begärs.

79.

Europaparlamentet uppmanar EIB att under 2020 se över sin transparenspolitik, för att se till att mer information om all dess finansieringsverksamhet offentliggörs i god tid, i syfte att säkerställa att bankens transparenspolitik stämmer överens med dess sociala åtaganden och klimat- och miljöåtaganden. Parlamentet understryker vikten av samstämmighet mellan EIB:s verksamhet och EU:s politik.

80.

Europaparlamentet uppmanar EIB att ytterligare öka transparensen och förbättra tillgången till information, särskilt med avseende på upphandlings- och underleverantörssystemet, resultaten av interna utredningar samt urval, övervakning och utvärdering av dess verksamhet och program.

81.

Europaparlamentet uppmanar EIB att försäkra sig om att dess finansiella mellanhänder har högsta möjliga integritetsnivå, och att deras lån omfattas av samma transparenskrav som andra typer av lån. Parlamentet uppmanar EIB att sluta arbeta med finansiella mellanhänder som uppvisar ett negativt mönster i fråga om transparens, bedrägeri, korruption, organiserad brottslighet, penningtvätt och respekt för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att sådana nya krav inte får missgynna tillgången till finansiering för små och medelstora företag.

82.

Europaparlamentet efterlyser en översyn av regelverket om EIB:s skyldigheter att iaktta aktsamhetskrav, särskilt för att stärka dess avtalsvillkor gentemot bankens kunder, till exempel avseende bedrägeri och korruption.

83.

Europaparlamentet uppmanar EIB att förbättra intressentengagemanget och de offentliga samrådsförfarandena för de projekt som banken finansierar. Parlamentet uppmanar EIB att bättre se över och övervaka de olika etapperna av intressentengagemanget och se till att de projektansvariga har kraftfulla skyddsåtgärder genom bindande krav.

84.

Europaparlamentet uppmanar EIB att uppfylla sina skyldigheter om tillbörlig aktsamhet i linje med EU:s lagstiftning om bekämpning av penningtvätt och att tillhandahålla en fullständig lagstiftningsram som gör det möjligt för banken att på ett effektivt sätt förhindra deltagande i olagliga verksamheter och säkerställa ett korrekt sanktionssystem för bristande efterlevnad av EU:s lagstiftning.

85.

Europaparlamentet förväntar sig att EIB anpassar sin interna politik så att den beaktar den nya rättsliga ramen för att bekämpa inte bara skattebedrägeri utan även skatteundandragande och skatteflykt, och betonar vikten av att bankens avdelning för utredning av bedrägerier är oberoende och effektiv. Parlamentet uppmuntrar EIB att utöka samarbetet med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och med nationella myndigheter för att förhindra bedrägerier och penningtvätt, för att säkerställa att Europeiska åklagarmyndigheten får information och för att se till att alla fall av möjliga bedrägerier rapporteras till de behöriga myndigheterna. Parlamentet intresserar sig proaktivt för EIB:s verksamhet. Parlamentet anser att Eppo i framtiden bör ha mandat att åtala brottslig verksamhet med koppling till EIB:s medel i de medlemsstater som är medlemmar i Eppo. Parlamentet vill att tillräckliga ekonomiska resurser anslås till denna nya uppgift.

86.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över artikeln (9) nyligen om en internrevision av EIB som identifierade allvarliga brister i bankens tillämpning av standarderna för bekämpning av penningtvätt. Parlamentet välkomnar att EIB håller på att åtgärda dessa brister och uppmanar EIB att slutföra sitt arbete som en prioriterad fråga senast i juli 2020 samt att rapportera till parlamentet om de konkreta åtgärder som vidtagits, i synnerhet de som syftar till att stärka due diligence-granskningen av EIB:s kunder. Parlamentet uppmanar EIB att dela denna rapport om internrevisionen med parlamentet och offentliggöra en meningsfull sammanfattning av revisionsrapporten och en bedömning av hur varje brist konkret har åtgärdats samt göra dessa tillgängliga för allmänheten, så att man kan bedöma EIB:s framsteg i dessa frågor. Parlamentet föreslår därför att EIB-gruppen uppdaterar sin policy för visselblåsning för att återspegla Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar överträdelser av unionsrätten (10), som för närvarande håller på att genomföras av medlemsstaterna.

87.

Europaparlamentet noterar att EIB har en bedrägeribekämpningspolicy med ett oberoende kontor för att utreda anklagelser om bedrägerier som rapporterats internt eller externt. EIB uppmanas att överväga en uppdatering av sin policy för att förbättra sin ram för bedrägeribekämpning och säkerställa tillräckliga resurser, särskilt med tanke på den viktiga roll som banken spelar vid genomförandet av EU:s politik, såsom InvestEU och den europeiska gröna given. Parlamentet noterar att sanktioner och rättsmedel redan ingår i EIB:s policy för bedrägeribekämpning, och gör det exempelvis möjligt att avbryta utbetalningar, begära återbetalning och avbryta eller annullera projekt. EIB uppmanas att avbryta utbetalningarna i händelse av allvarlig misskötsel och/eller korruptionsanklagelser.

88.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av EIB-gruppens reviderade politik gentemot svagt reglerade, icke-transparenta och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner (11). Parlamentet uppmanar andra europeiska finansinstitut att tillämpa samma standarder. Parlamentet förväntar sig att EIB antar detaljerade operativa förfaranden och åtgärder för tillbörlig aktsamhet för att genomföra den nya politiken för icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner. Parlamentet noterar att EIB på sin webbplats offentliggör uppgifter om sina kunder för varje verksamhet och verifierar kundernas verkliga ägande när de EIB-lån som de mottar garanteras genom EU-budgeten i enlighet med EU:s lagstiftning. Parlamentet begär dessutom att EIB:s webbplats ska kopplas till register på medlemsstatsnivå där uppgifter om verkligt ägande kan erhållas. Parlamentet påminner om att det är av största vikt att man stärker bankens policy för icke-transparenta och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner mot bakgrund av nya och befintliga sätt att undvika skatter, till exempel genom att använda hybrida missmatchningar, förmånsbehandling för immateriella rättigheter, eller använda jurisdiktioner med låg eller ingen beskattning för att överföra vinster, bland annat genom att kräva att beviljandet av direkta och indirekta lån ska ske på villkor att landsvisa skatte- och finansuppgifter offentliggörs. Parlamentet uppmanar EIB att lägga fram en förteckning över utestående transaktioner, särskilt när det gäller förteckningen över internationella skatteparadis. EIB uppmanas att fullt ut utnyttja sin verktygslåda mot skatteflykt för riskkänsliga projekt inom ramen för sin due diligence-granskning och vid behov använda sig av omlokaliseringskrav. Parlamentet noterar EIB:s reviderade ram mot penningtvätt och finansiering av terrorism och uppmanar EIB att uppdatera sin policy i ljuset av det femte penningtvättsdirektivet och att samarbeta med relevanta myndigheter för att säkerställa lämpliga sanktioner för överträdelser av lagstiftningen och strikta standarder för finansiella mellanhänder.

89.

Europaparlamentet noterar översynen av policyn och förfarandena för EIB:s klagomålsmekanism för att säkerställa att mekanismen fungerar fullt ut i syfte att upptäcka och avhjälpa eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna i EIB-relaterade projekt. EIB uppmanas att försäkra sig om att denna mekanism är oberoende och fungerar effektivt. Parlamentet uppmuntrar genomförande av Europeiska ombudsmannens rekommendationer.

90.

Europaparlamentet uppmanar EIB att stärka sitt samarbete med Europeiska ombudsmannen.

91.

Europaparlamentet välkomnar EIB-gruppens strategi för jämställdhet och handlingsplanen för jämställdhet och ser fram emot handlingsplanens andra genomförandefas.

92.

Europaparlamentet uppmanar EIB att uppmuntra kvinnors deltagande och aktivt främja en jämn könsfördelning på sina högre befattningar.

93.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska revisionsrätten och EIB att stärka revisionsrättens roll i den kommande förnyelsen av trepartsöverenskommelsen om insatsregler. Parlamentet begär att revisionsrätten ska få befogenhet att granska alla EIB-transaktioner, inbegripet befogenhet att bedöma kostnadseffektiviteten i bankens investeringsinsatser och projektens additionalitet, och att dessa revisioner ska offentliggöras. Parlamentet uppmanar också revisionsrätten att utarbeta rekommendationer om resultaten av EIB:s externa utlåningsverksamheter och deras anpassning till EU:s politik.

94.

Europaparlamentet efterlyser ett interinstitutionellt avtal mellan EIB och parlamentet för att förbättra tillgången till EIB:s handlingar och uppgifter.

95.

Europaparlamentet efterlyser en brådskande förstärkning av sina befogenheter när det gäller EIB:s strategiska inriktning och politik för att säkerställa en demokratisk kontroll av investeringarna, inbegripet möjligheten att ställa frågor för skriftligt besvarande till EIB, vilket redan förutsetts när det gäller ECB. Parlamentet uppmanar EIB-gruppen att förbättra sitt ansvarsutkrävande i dessa frågor och föreslår ett koncept med kvartalsvis dialog med relevanta utskott i parlamentet för att säkerställa delaktighet i EIB:s investeringsstrategi samt adekvat tillsyn. Parlamentet betonar vikten av mer granskning från parlamentets sida när det gäller beslut som EIB:s styrelse fattar, och pekar på möjligheten för parlamentet att ha observatörsstatus vid dessa styrelsemöten för att säkerställa bättre informationsutbyte. Parlamentet begär att kommissionen ökar sin transparens gentemot parlamentet när det gäller de ståndpunkter som den antar i EIB:s styrelse. Parlamentet efterlyser ett samförståndsavtal mellan EIB och parlamentet för att förbättra tillgången till EIB:s handlingar och uppgifter om den strategiska inriktningen och finansieringspolitiken i framtiden, i syfte att stärka bankens ansvarsskyldighet.

96.

Europaparlamentet uppmanar EIB:s ordförande att lägga fram denna resolution för EIB:s direktörer och rådsledamöter och begär att den ska diskuteras i direktionen.

o o

97.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 345, 27.12.2017, s. 34.

(2) Europeiska kommissionen, SWD(2016)0405, den 6 december 2016, tabell 22 (scenario EUCO30 – källa: modell Primes).

(3) Granularitet: Där så är möjligt och relevant kommer banken att försöka registrera enbart de beståndsdelar i klimatåtgärderna som ingår i större övergripande projekt eller program. Detta tillvägagångssätt möjliggör större granularitet och är i linje med den harmoniserade metoden för multilaterala utvecklingsbanker (EIB: Climate Action Lending – List of eligible sectors and eligibility criteria, 20 december 2017).

(4) Crédit Agricole har åtagit sig att inte längre stödja företag som utvecklar eller planerar att utveckla verksamhet inom kolsektorn. Dess nolltoleranspolitik gäller för alla företag som utvecklar eller planerar att utveckla verksamhet inom kolsektorn, vilket omfattar såväl kolbrytning och energiproduktion som handel och transport.

(5) EIB, Environmental, Climate and Social Guidelines on Hydropower Development, oktober 2019.

(6) EIB: Evaluation of EIB Intermediated Lending through the Investment Facility in ACP, juli 2017.

(7) Rapporten Cachez ces fossiles que l’on ne saurait voir: 3 institutions financières publiques à l’épreuve de l’Accord de Paris, Les Amis de la Terre France, Oxfam France och Réseau Action Climat-France, juli 2019.

(8) Europeiska revisionsrätten påminde om detta 2018.

(9) https://luxtimes.lu/european-union/40483-eib-under-scrutiny-for-failings-after-whistleblowing-complaints

(10) EUT L 305, 26.11.2019, s. 17.

(11) EIB, ‘EIB Group Policy towards weakly regulated, non-transparent and non-cooperative jurisdictions and tax good governance’, March 2019.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/22

P9_TA(2020)0191

Kontrollen av Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet – årsrapport 2018

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om kontrollen av Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet – årsrapport 2018 (2019/2127(INI))

(2021/C 371/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens (EIB) verksamhetsberättelse för 2018,

—	med beaktande av EIB:s resultatrapport och statistiska rapport för 2018,

—	med beaktande av hållbarhetsrapporten för 2018, årsrapporten för 2018 om EIB:s verksamhet utanför EU och årsrapporten för 2018 om EIB:s verksamhet i EU,

—	med beaktande av revisionskommitténs årsrapporter för 2018,

—	med beaktande av rapporten om genomförandet av EIB:s transparenspolicy 2018 och rapporten om verksamhetsstyrningen 2018,

—	med beaktande av bedrägeriutredningarna 2018,

—	med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 1316/2016/TN om påstådda brister i EIB:s öppenhetspolitik (1),

—	med beaktande av översynen av mekanismen för klagomålshantering till följd av Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 1316/2016/TN om påstådda brister i EIB:s öppenhetspolitik,

—	med beaktande av verksamhetsrapporten för 2018 från EIB:s avdelning för kontroll av regelefterlevnad (Office of the Chief Compliance Officer) och EIB-gruppens verksamhetsrapport avseende bedrägeribekämpning för 2018,

—	med beaktande av EIB-gruppens verksamhetsplan för 2017–2019,

—	med beaktande av artiklarna 3 och 9 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 15, 126, 174, 175, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och protokoll nr 5 om EIB:s stadga och protokoll nr 28 om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens arbetsordning,

—	med beaktande av sina resolutioner av den 3 maj 2018 om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet för 2016 – årsrapporten 2016 (2), och av den 17 januari 2019 om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet – årsrapporten 2017 (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar (4),

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 14 september 2016 om förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (COM(2016)0597, SWD(2016)0297 och SWD(2016)0298),

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 03/2019 (5) om Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) från januari 2019,

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 28 maj 2019 om förvaltningen av garantifonden för den Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) under 2018 (COM(2019)0244),

—	med beaktande av EIB:s utvärderingsrapport av Efsi från juni 2018,

—	med beaktande av kommissionens utvärdering av det externa utlåningsmandatet från 2019 (6),

—	med beaktande av rapporten Europe in the World – The future of the European financial architecture for development (7) som utarbetats av högnivågruppen av experter på europeisk finansiell arkitektur för utveckling,

—	med beaktande av rapporten Is the EIB up to the task in tackling fraud and corruption? från organisationen Counter balance i oktober 2019 (8),

—	med beaktande av trepartsavtalet från september 2016 mellan Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och Europeiska investeringsbanken,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A9-0118/2020), och av följande skäl:

A.	EIB ska enligt fördraget bidra till integration, ekonomisk och social sammanhållning och regional utveckling i EU genom särskilt utformade investeringsinstrument såsom lån, eget kapital, garantier, riskdelningsinstrument och rådgivningstjänster.

B.	EIB:s främsta mål är att bidra till en balanserad och stadig utveckling av den inre marknaden i unionens intresse, i enlighet med artikel 309 i EUF-fördraget.

C.	EIB, som är världens största offentliga långivare, är verksam på de internationella kapitalmarknaderna och erbjuder sina kunder konkurrenskraftiga och gynnsamma villkor till stöd för EU:s politik och projekt.

D.	EIB fyllde 60 år 2018 och ställdes samtidigt inför flera nya utmaningar både inom och utanför unionen.

EU har under de senaste tio åren genomgått en kris med omfattande underinvestering och samtidigt stått inför ett akut behov av investeringar för att kunna hantera kravet på en grön och digital omställning av ekonomin. Investeringsnivåerna (dvs. investeringar som andel av BNP) är lägre än nivåerna före krisen.

F.	EIB antog nya klimatåtaganden i november 2019 samt en ny energiutlåningspolitik.

G.	EIB spelar en nyckelroll på de internationella finansmarknaderna, särskilt genom sin ledande roll i emissionen av gröna obligationer.

H.	EIB förväntas spela en nyckelroll i finansieringen av den europeiska gröna given genom investeringsplanen för ett hållbart Europa.

I.	Offentligpolitiska mål såsom mål för social sammanhållning, hållbar utveckling och miljö bör stå i centrum för bankens huvudsakliga inriktning och mål.

J.	EIB bör integrera europeiska värden, först och främst mänskliga rättigheter, i sina investeringsstrategier.

K.	EIB överväger planer på att bli ”EU:s utvecklingsbank” och rådet har redan bett EIB och EBRD att lägga fram dessa planer för framtida diskussioner.

L.	EIB:s finansiering av insatser utanför EU stöder i första hand målen för EU:s yttre politik, samtidigt som unionens synlighet och värden stärks och bidrar till att upprätthålla stabiliteten i tredjeländer.

M.	Skydd mot bedrägeri, däribland skattebedrägeri och penningtvätt, och mot finansiering av terrorism och korruption måste vederbörligen inkluderas i EIB:s due diligence-granskningar och avtalsvillkor.

N.	Kontinuerlig uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklingen av bästa praxis med avseende på EIB:s resultatpolitik och resultatstyrning och i fråga om transparens och god styrning.

Huvudsakliga resultat av EIB:s finansieringsverksamhet 2018

Europaparlamentet noterar att EIB-gruppen tillhandahöll mer än 64,19 miljarder EUR i finansiering under 2018 och att 854 projekt undertecknades.

Europaparlamentet konstaterar att EIB:s huvudsakliga investeringsvolymer är enligt följande:

—	13,5 miljarder EUR i lån till innovationsprojekt under 2018.

—	32 % av EIB:s finansiering gick till sammanhållnings- och övergångsregioner, vilket överskred det planerade målet på 30 %.

—	Finansieringssystemen för små och medelstora företag och midcap-företag utgör det viktigaste prioriterade området med över 23,3 miljarder EUR.

—	15,2 miljarder EUR investerades i miljö.

—	12,3 miljarder EUR investerades i infrastruktur.

—	Utlåning som avser arbete mot klimatförändringarna låg nära 30 % av EIB:s portfölj för 2018, dvs. 28 % av det totala antalet underskrifter vilket överstiger målet på 25 % till stöd för klimatavtalet från Paris.

—	Över 8 miljarder EUR investerades utanför Europa, vilket motsvarar 12,5 % av EIB:s totala finansiering.

Europaparlamentet noterar EIB:s två övergripande politiska mål som rör EU:s sociala och ekonomiska sammanhållning och klimatåtgärder, samt de fyra primära offentligpolitiska målen för innovation, finansiering av små och medelstora företag och midcap-företag, infrastruktur och miljö. Parlamentet betonar att dessa primära offentligpolitiska mål bör vara helt i linje med den senaste uppdateringen av EU:s politiska prioriteringar för att återspegla nya ekonomiska trender och övergången till en hållbar ekonomisk modell som respekterar planetens begränsningar, social rättvisa och idén med delat välstånd.

Europaparlamentet noterar 2018 års geografiska uppdelning av undertecknade finansieringsavtal. Parlamentet uppmanar EIB att även rapportera om undertecknade finansieringskontrakt per land, per capita och i förhållande till landets andel i EIB. Parlamentet efterlyser en balanserad geografisk fördelning av investeringarna för att ta hänsyn till utvecklings- och sammanhållningsaspekterna i länderna och regionerna. Parlamentet noterar 2018 års geografiska uppdelning av undertecknade finansieringsavtal som andel av BNP med de fem största mottagande medlemsstaterna, nämligen Grekland 1,01 % (1,87 miljarder EUR), Cypern 1,01 % (0,21 miljarder EUR), Portugal 0,98 % (1,98 miljarder EUR), Kroatien 0,98 % (0,51 miljarder EUR) och Polen 0,97 % (4,79 miljarder EUR). Parlamentet noterar att de fem största mottagande medlemsstaterna i absoluta tal fick 52,9 % av de undertecknade finansiella investeringarna .

Europaparlamentet noterar att rådet samtyckte till att upprätthålla bankens kapitalbas genom att ersätta Förenade kungarikets bidrag till EIB:s inbetalda kapital med bankens reserver och infordringsbart kapital genom proportionella ökningar av ansvarsförbindelser. Parlamentet noterar att rådet samtyckte till en asymmetrisk kapitalökning som leder till en ökning av Polens och Rumäniens kapitalandelar. Parlamentet uppmanar EIB:s aktieägare att ytterligare öka EIB:s kapitalisering för att möjliggöra ökade investeringar och mer risktagande i syfte att finansiera nödvändiga projekt för att stödja en hållbar och digital omställning av ekonomin och bidra till social och territoriell sammanhållning, innovation och konkurrenskraft i EU, med bevarande av EIB:s AAA-kreditbetyg.

Europaparlamentet noterar andelen osäkra fordringar på 0,3 % i slutet av 2018 (0,3 % i slutet av 2017) av den totala låneportföljen, trots att banken nyligen övergått till utlåning med högre risk.

De viktigaste prioriteringarna för EIB:s investeringspolitik och hållbarheten i dess affärsmodell

Europaparlamentet noterar att EIB:s uppdrag är att investera i bärkraftiga projekt som uppfyller EU:s politiska mål i enlighet med artikel 309 i EUF-fördraget, däribland utvecklingsprojekt för mindre utvecklade regioner. Parlamentet betonar att prioriteringarna inom EIB:s utlåningsverksamhet bör bygga på hållbara projekt med tydliga resultat, mervärde och bredare positiva effekter.

Europaparlamentet uppmanar EIB att beakta alla de risker för miljön som storskaliga infrastrukturprojekt utgör och att endast finansiera projekt med ett påvisat mervärde både för lokalbefolkningen och i miljömässiga, sociala och ekonomiska hänseenden. Parlamentet betonar att det är viktigt att både strikt övervaka eventuella risker för korruption och bedrägeri i detta sammanhang och att genomföra noggranna förhands- och efterhandsutvärderingar av de projekt som ska finansieras.

Europaparlamentet betonar att det finns en politisk vilja att använda en allt större andel av EIB:s finansiering till klimat- och miljömässig hållbarhet eller en så kallad ”europeisk klimatbank”. Parlamentet vill att denna möjlighet utnyttjas av det civila samhället, kommissionen, parlamentet och bankens aktieägare och att anpassa EIB:s verksamhet till Parisavtalet under 2020. Parlamentet betonar att EIB inom ramen för den nya utvecklingen måste fortsätta att stödja den regionala utvecklingen och EU:s sociala och ekonomiska sammanhållningsmål i enlighet med protokoll 28 till EUF-fördraget.

10.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fokusera på mindre och decentraliserade projekt, som ofta ägs av lokalsamhällen, och att vidareutveckla stödet till medborgarledda initiativ genom att stärka det tekniska biståndet och den finansiella expertisen innan projekten godkänns, i syfte att förbättra tillgången till EIB-finansiering och verksamhetens kvalitet och hållbarhet. Parlamentet efterlyser i detta hänseende lämplig finansiering av rådgivningstjänster i nästa fleråriga budgetram.

11.

Europaparlamentet uppmanar EIB att beakta lokala aktörer, inbegripet det civila samhället, i fråga om investeringarnas inverkan på den lokala miljön.

12.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s översyn av den miljömässiga och sociala ramen senare under året. Parlamentet uppmanar EIB att se till att principen om att inte vålla skada tillämpas inom hela dess verksamhet. Parlamentet uppmanar EIB att åta sig att avsluta finansieringen av alla projekt som inte är i linje med Parisavtalet och EU:s klimatmål.

13.

Europaparlamentet vill därför att man sprider tydlig information om hur EIB:s strategi genomförs och om hållbarheten för eller klimatpåverkan av bankens produkter och portföljer.

14.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s rapporter om ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser på medellång och lång sikt när den fastställer de underliggande principerna för sina investeringar. Parlamentet gläder sig över att denna rapportering täcker både projektplaneringen (på förhand) och projektets genomförandefas. Parlamentet anser att rapporteringen bör inkludera rapporter om de resultat som uppnåtts på grundval av bankens investeringar, särskilt inom EU.

15.

Europaparlamentet anser att det behövs insatser för att utveckla en klimatneutral ekonomi på nationell nivå och att EIB bör ta en ledande roll i denna fråga. Parlamentet uppmanar EIB att stödja nationella investerings- och export-importbankers antagande av miljöprinciper och miljöåtgärder av liknande typ som EIB:s principer och åtgärder samt att åta sig att endast finansiera projekt som överensstämmer med Parisavtalet och EU:s klimatmål.EIB:s roll i finansieringen av den europeiska gröna given.

EIB:s roll i finansieringen av den europeiska gröna given

16.

Europaparlamentet anser att EIB spelar en viktig roll för hanteringen av klimatutmaningar, såsom den globala uppvärmningen och utfasningen av fossila bränslen i EU:s ekonomi. Parlamentet noterar att EIB bör följa de mål som fastställs inom ramen för den gröna given.

17.

Europaparlamentet noterar att de totala klimatinvesteringarna uppgick till 16,2 miljarder EUR 2018, och att de största investeringarna gick till koldioxidsnål energi (6 miljarder EUR), förnybar energi (4,1 miljarder EUR) och energieffektivitet (2,7 miljarder EUR). Parlamentet konstaterar att 29 % av EIB:s utlåning under 2018 var klimatrelaterad.

18.

Europaparlamentet välkomnar emissionen av obligationer för ökad medvetenhet om klimatsituationen motsvarande 4 miljarder EUR under 20018 liksom emissionen av obligationer för hållbar utveckling motsvarande 500 miljoner EUR. Parlamentet betonar behovet av en EU-standard för gröna obligationer för att säkerställa transparens och intäktsspårning.

19.

Europaparlamentet erinrar om de åtaganden som EIB:s ordförande gjorde vid FN:s klimattoppmöte i september 2019, nämligen att

—	anpassa all EIB:s finansieringsverksamhet till målen i Parisavtalet före utgången av 2020,

—	avsätta minst 50 % av EIB:s budget för klimat- och miljömässig hållbarhet senast 2025,

—	frigöra 1 biljon EUR i miljö- och miljöinvesteringar fram till 2030.

20.

Europaparlamentet betonar att EIB:s ambition att vara en central finansiell pelare i den gröna given innebär att banken måste öka sina insatser för att bli en ”klimatbank”. Parlamentet uppmanar EIB att utarbeta en färdplan med specifika, mätbara, uppnåeliga, realistiska och tidsdefinierade mål med avseende på genomförandet av Parisavtalet. Parlamentet begär att dessa mål ska ta hänsyn till den potentiella risken för en ökning av skillnaderna mellan EU:s regioner och medlemsstater. Parlamentet framhäver EIB:s verksamhet till stöd för ekonomisk och social sammanhållning. Parlamentet understryker att EIB:s verksamhet måste säkra samstämmighet mellan stödet till den ekonomiska och sociala sammanhållningen och klimatmålen.

21.

Europaparlamentet kräver att ambitiösa åtaganden inkluderas i den konkreta politiken. EIB måste göra sina åtaganden till en väsentlig del av sin verksamhetsplan och sin klimatstrategi samt av sina sektoriella utlåningsstrategier och skyddsåtgärder.

22.

Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att alla EIB:s investeringar och sektorsspecifika portföljer är anpassade till Parisavtalet.

23.

Europaparlamentet noterar att EIB under 2018 godkände finansieringen av stora gasinfrastrukturprojekt, inklusive gasledningar till EU från Turkmenistan och Azerbajdzjan (naturgasledningen genom Anatolien) och från Grekland till Italien via Albanien och Adriatiska havet (den transadriatiska gasledningen). Parlamentet noterar att dessa investeringar ingick i den fjärde förteckningen över projekt av gemensamt intresse som samfinansieras från EU:s budget. Parlamentet uppmanar EIB att förklara hur dessa projekt kommer att anpassas till målen i Parisavtalet före utgången av 2020. Parlamentet betonar behovet av att erkänna gasens roll, både som en viktig överbryggningsteknik och när det gäller dess bidrag till omställningen till klimatneutralitet.

24.

Europaparlamentet anser att EIB:s nya energiutlåningspolicy utgör en viktig förbättring, särskilt beslutet att stoppa utlåningen till energiprojekt med fossila bränslen i slutet av 2021 och det goda exempel som detta sätter för andra banker. Parlamentet betonar behovet av att se till att användningen av energikällor som naturgas och deras efterföljande finansiering bör överensstämma med uppnåendet av klimatneutralitet allra senast 2050. Parlamentet noterar att energiutlåningspolicyn ska ses över i början av 2022 och begär att man genom denna översyn anpassar den till Parisavtalet.

25.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s framtida fokus på en rättvis omställning och förväntar sig att EIB bidrar till mekanismen för en rättvis omställning, särskilt inom ramen för sin framtida lånefacilitet för den offentliga sektorn och sin verksamhet inom InvestEU.

26.

Europaparlamentet noterar att den andel av finansieringen som gick till vägar, motorvägar och luftfart under 2018 var högre än genomsnittet för 2014–2018, medan finansieringen till järnvägar under 2018 var lägre än genomsnittet för 2014–2018. Parlamentet noterar att den totala finansieringen till lufttransportsektorn under 2018 uppgick till 725 miljoner EUR. Parlamentet ser fram emot EIB:s översyn av sin utlåningspolicy för transportsektorn. Parlamentet efterlyser en ny finansieringspolicy på transportområdet, med målet att fasa ut de fossila bränslena i EU:s transportsektor senast 2050.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera ramen för hållbara investeringar med kriterier för ekonomisk verksamhet med betydande negativa miljökonsekvenser som skulle kunna tillämpas av EIB. Parlamentet erkänner EIB:s insatser för att bidra till målen för hållbar utveckling.

28.

Europaparlamentet efterlyser en ny politik för de koldioxidintensiva industrisektorer där EIB är aktiv, såsom cement, petrokemi och stål, så att man inriktar sig på hållbarhet inom dessa sektorer och noggrant överväger konsekvenserna av att avsluta gällande avtal, med fokus på att främja en cirkulär ekonomi.

29.

Europaparlamentet noterar att klimatproblemet inte kan lösas om det saknas stöd från industrin och att en storskalig förändring endast kan ske om industrin medverkar och det finns nödvändiga incitament till innovativa klimatlösningar.

30.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s nya metod för att bedöma koldioxidavtryck och efterlyser ett systematiskt genomförande av denna, med särskilt fokus på indirekta utsläpp (så kallade scope 3-utsläpp). Parlamentet kräver att projekten bedöms på ett heltäckande sätt och inte utifrån en enkel ekonomisk analys av livscykeln för deras utsläpp.

31.

Europaparlamentet uppmanar EIB att undersöka möjliga alternativ för att fastställa striktare krav på att mellanhänder anger sin exponering för fossila bränslen, och betonar att sådana nya krav inte får inverka negativt på tillgången till finansiering för små och medelstora företag.

32.

Europaparlamentet gläder sig över EIB:s antagande av policyn för uteslutande, och begär att den används rigoröst för att utesluta kunder som är inblandade i korruption eller bedrägeri med EIB-finansiering.

33.

Europaparlamentet anser att EIB:s finansiering bör underställas vetenskapliga mål och ambitiösa åtaganden, i syfte att fasa ut stödet till projekt vars verksamhet leder till stora växthusgasutsläpp, i linje med bästa praxis i den kommersiella banksektorn (9).

34.

Europaparlamentet välkomnar riktlinjerna för vattenkraft som antogs 2018 (10) och efterlyser en utvidgning av transparenskraven till alla infrastrukturprojekt.

35.

36.

Europaparlamentet noterar att Europeiska investeringsfonden (EIF) ska integreras fullt ut i alla EIB:s klimatåtgärder.

EIB:s verksamhet utanför EU

37.

Europaparlamentet upprepar att fattigdomsutrotning, inhemsk resursmobilisering och mänskliga rättigheter är centrala frågor inom EU:s struktur för utvecklingsfinansiering där man eftersträvar ökad synlighet för de finansierade åtgärderna. Parlamentet anser att genomförandet av målen för hållbar utveckling bör stå i centrum för EU under de kommande åren.

38.

Europaparlamentet noterar med uppskattning EIB:s förmåga att snabbt anpassa sig till internationella utmaningar. Parlamentet uppmanar EIB att fortsätta sitt stöd till EU:s externa politik och katastrofinsatser, såsom initiativet för stärkt motståndskraft, som en del av EU:s svar på den globala migrations- och flyktingutmaningen.

39.

Europaparlamentet uppmanar EIB, EBRD, de multilaterala utvecklingsbankerna och de internationella finansinstitutionerna att fortsätta att verka för bästa möjliga operativa samarbete vid genomförandet av projekt, eftersom detta närmare samarbete mellan bankerna är absolut nödvändigt för att optimera kostnaderna och öka synergierna genom en mer effektiv resursanvändning.

40.

Europaparlamentet noterar att halvtidsöversynen av det externa utlåningsmandatet under 2018 ledde till en ökning av garantin med 5,3 miljarder EUR.

41.

Europaparlamentet påminner om behovet av att harmonisera EIB:s verksamhet med målen för EU:s externa politik.

42.

Europaparlamentet noterar att människorättsprinciper är fullt integrerade i bankens huvudsakliga förfaranden och standarder för due diligence-granskningar, inbegripet förhandsbedömningar. Parlamentet påminner om att EIB är direkt bunden till EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och att avtalsklausuler med kunder gör det möjligt att upphäva avtal vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar översynen av 2009 års uttalande om miljömässiga och sociala principer och normer.

43.

Europaparlamentet uppmanar EIB att ta hänsyn till de lokala förhållandena vid investeringar i tredjeländer. Parlamentet påminner om att investeringar i tredjeländer även bör syfta till att skapa långsiktig hållbar ekonomisk tillväxt under den privata sektorns ledning, stödja insatserna mot klimatförändringarna och minska fattigdomen genom att skapa sysselsättning och förbättra tillgången till produktionsresurser.

44.

Europaparlamentet noterar att EIB har anställt människorättsspecialister, men att en utökning av EIB:s lokala personal i partnerländerna skulle främja en bättre förståelse för de lokala förhållandena. Parlamentet uppmanar EIB att se till att mänskliga rättigheter beaktas inom ramen för bankens hela beslutsprocess.

45.

Europaparlamentet noterar att kommissionen och utrikestjänsten har en framträdande roll på projektnivå eftersom de konsulteras om EIB-projekt under bedömning innan förslag om att anta dessa projekt läggs fram för EIB:s styrelseledamöter.

46.

Europaparlamentet uppmanar EIB att beakta resultaten från kommissionens utvärdering av bankens externa utlåningsmandat där det påpekas att det är svårt för kommissionen att få insyn i EIB:s resultat på annat sätt än via externa intressenter, eftersom rapporteringen om de faktiska resultaten endast tillhandahålls efter det att ett projekt slutförts samtidigt som det inte finns någon skyldighet för EIB att signalera genomförandeproblem. Parlamentet anser att kommissionens slutsats att de faktiska resultaten och effekterna av EU:s insatser fortfarande till stor del är okända är mycket problematisk.

47.

Europaparlamentet upprepar sitt intresse av att delta i och bidra till diskussionerna mellan rådet och EIB om ett eventuellt grundande av en ny EU-utvecklingsbank i form av ett dotterbolag till EIB. Parlamentet uppmanar EIB att prioritera fattigdomsutrotning, inhemsk resursmobilisering och mänskliga rättigheter i sina planer att inrätta ett dotterbolag för sina utvecklingsinsatser.

Efsis funktion och effektivitet

48.

Europaparlamentet noterar det centrala kvantitativa målet för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) att mobilisera 500 miljarder EUR i ytterligare privata och offentliga investeringar. Parlamentet konstaterar att mätbara mål för hållbarhet och sociala effekter bör ingå i framtida investeringsstrategier.

49.

Europaparlamentet konstaterar att EIB har rekryterat 358 personer för genomförandet av Efsi och 75 personer för Europeiska centrumet för investeringsrådgivning.

50.

Europaparlamentet påminner om att Efsi har en egen styrningsstruktur som skiljer sig från EIB, och att dess investeringstransaktioner äger rum inom två temaområden, dvs. delen för infrastruktur och innovation, som förvaltas av EIB, och delen för små och medelstora företag, som förvaltas av EIF.

51.

Europaparlamentet påminner om att den princip som ligger till grund för Efsi och som stöds av EU:s budget, till skillnad från EIB:s övriga befintliga finansieringsinstrument, är att tillhandahålla additionalitet genom att identifiera ytterligare innovativa och framtidsinriktade sektorer och projekt med högre risk.

52.

Europaparlamentet betonar vikten av additionalitetskriterierna, som omfattar behovet av att stödja verksamheter som endast är berättigade till Efsi-stöd om de syftar till att hantera tydligt identifierade marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer och investeringsinsatser som inte kunde ha genomförts i samma utsträckning eller inom samma tidsram utan Efsi.

53.

Europaparlamentet noterar med oro revisionsrättens iakttagelser att det i rapporteringen av uppskattade mobiliserade investeringar inte tas någon hänsyn till det faktum att vissa Efsi-transaktioner ersatte andra EIB-transaktioner och EU-finansieringsinstrument eller det faktum att delar av Efsis stöd gick till projekt som hade kunnat finansieras från andra källor, om än med andra villkor.

54.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om en objektiv översikt över Efsi-projektens additionalitet, ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter och verkliga mervärde samt deras samstämmighet med unionens politik eller andra EIB-insatser, så att projekten blir mer policystyrda än efterfrågestyrda, såsom det påpekades i revisionsrättens särskilda rapport (11) från januari 2019.

55.

Europaparlamentet noterar att Efsis insatser var berättigade till medel från offentliga källor på EU-nivå och nationell nivå utöver privata investeringar. Parlamentet noterar vikten av att undvika att de spenderade finansiella resurserna inte utnyttjas ekonomiskt optimalt och att dessa kostnader blir en ”dödvikt”. Parlamentet understryker behovet av att garantera additionalitet.

56.

Europaparlamentet anser att all överlappning av utgifter från flera investerare och ”dödviktskostnader” bör förhindras för att undvika otillförlitlig eller multipel äganderätt till resultaten när det gäller finansiering av investeringar via flera olika kanaler.

57.

Europaparlamentet vill se bättre synergi mellan Efsi, nationella utvecklingsbanker och investeringsplattformar för att förbättra Efsis övergripande effektivitet.

58.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att de lärdomar som dragits av Efsi 1.0 och Efsi 2.0, särskilt avseende additionalitet, hållbarhet och transparens, beaktas på vederbörligt sätt under den inledande planeringen, genomförandet och rapporteringen av InvestEU-programmets resultat.

EIB:s styrning, transparens och ansvarsskyldighet

59.

Europaparlamentet upprepar att det är viktigt med etik, integritet, transparens och ansvarsskyldighet i EIB:s och EIF:s alla verksamheter.

60.

Europaparlamentet noterar att kommissionen avger ett yttrande om alla finansieringstransaktioner inom ramen för förfarandet i enlighet med artikel 19 i EIB:s stadga. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra dessa yttranden tillgängliga så snart de har utfärdas.

Optimering av EIB:s ram för styrning och kontroll

61.

Europaparlamentet rekommenderar att man anpassar bankens strategi och tillhörande kvalitetskontroller i bankens enheter för att hantera efterlevnadsriskerna på ett tillfredsställande sätt och för att stödja principen om en fullständig tillämpning av principen om resultatbaserad budgetering inom EIB och EIB-gruppen.

62.

Europaparlamentet efterlyser en bedömning av och en rapport om de risker och kontrollsystem som är förenade med blandad finansiering tillsammans med kommissionen med tanke på den blandade verksamhetens konsekvenser, inte bara när det gäller tillsynen, utan även när det gäller olika alternativa förvaltningsmöjligheter.

63.

Europaparlamentet noterar att bankens affärsmodell fortsatte att utvecklas och diversifieras under 2018 till följd av ökningen av verksamheten inom ramen för Efsi, som är mer komplex till sin natur, och till följd av transaktioner, som är av mindre storlek och har en högre riskprofil.

64.

Europaparlamentet noterar att styrelsen presenterade flera organisatoriska förändringar och förändringar av styrstrukturen i juli 2018 och godkände en färdplan för genomförandet i december 2018, vilken bland annat omfattade följande:

i)	Ett förslag om ändring av EIB:s stadga i syfte att öka antalet suppleanter i styrelsen och införa omröstning med kvalificerad majoritet för vissa styrningsfrågor.

ii)	Förbättring av bankens interna kontroll- och riskanteringsmiljö, i synnerhet genom inrättande av en gruppriskfunktion som utövas av en riskchef på gruppnivå.

65.

Europaparlamentet anser i fråga om översynen av ansvarsområdena för EIB:s styrande organ att direktionsledamöterna under alla omständigheter bör undvika eventuella intressekonflikter. Parlamentet anser i detta sammanhang att det är viktigt att i direktionens och styrelsens uppförandekod inkludera en bestämmelse som utesluter möjligheten för deras medlemmar att övervaka utlåningen eller genomförandet av projekt i sina hemländer.

66.

Europaparlamentet beklagar den ihållande bristen på mångfald och jämn könsfördelning på högre ledningsnivå och inom EIB-gruppens styrande organ. Parlamentet uppmanar EIB att prioritera denna fråga.

67.

Europaparlamentet uppmanar EIB att till fullo genomföra de rekommendationer som lades fram av EIB:s revisionskommitté i dess årsrapport 2018 (12), närmare bestämt

—	att direktionens och styrelsens uppförandekod bör ses över,

—	att EIB måste säkra en lämplig och tillräcklig bemanning av kontrollfunktionerna och brådskande åtgärda eventuella luckor i rekryteringen för kontrollfunktionerna,

—	att direktionen bör utarbeta en färdplan med milstolpar, resurser och en tidsplan för genomförandet av rekommendationerna, med hänsyn till att genomförandet av revisionskommitténs rekommendationer tidigare har varit för långsamt.

En mer transparent och ansvarsskyldig institution med förstärkta mekanismer för att bekämpa bedrägeri och korruption

68.

Europaparlamentet konstaterar att EIB under årens lopp har infört interna mekanismer och styrningsstrukturer för att minska riskerna för bedrägerier och korruption. Banken har också offentligt åtagit sig att tillämpa nolltolerans mot bedrägerier och korruption.

69.

Europaparlamentet uppmanar EIB att på sin webbplats offentliggöra uppgifter om verkligt ägande avseende sina kunder i syfte att göra sina transaktioner mer synliga och bidra till att förebygga fall av korruption och intressekonflikter.

70.

Europaparlamentet uppmanar EIB att för utbetalning av direkta och indirekta lån kräva offentliggörande av landsvisa skatte- och bokföringsuppgifter och tillhandahållande av upplysningar om verkligt ägande avseende de stödmottagare och finansiella mellanhänder som är involverade i finansieringsverksamheten.

71.

Europaparlamentet noterar rapporten från Counter balance där det slås fast att EIB ännu inte är i stånd att bekämpa bedrägerier och korruption, delvis på grund av svagheter i dess interna mekanismer, och delvis på grund av den otillfredsställande styrningsram inom vilken dess verksamhet bedrivs, tillsammans med en brist på lämplig extern granskning av bankens verksamhet, inbegripet från Olafs sida. Parlamentet noterar även EIB:s och Olafs svar på denna rapport. Parlamentet uppmanar EIB att genomföra nödvändiga förbättringar för att åtgärda de kvarstående bristerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag för att se till att EIB uppfyller due diligence-skyldigheter som åtminstone är likvärdiga med dem som fastställs i EU:s penningtvättsdirektiv.

72.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över en nyligen publicerad artikel (13) om en intern revision av EIB där allvarliga brister identifierades i bankens tillämpning av standarder för bekämpning av penningtvätt. Parlamentet välkomnar EIB:s insatser för att åtgärda dessa brister och uppmanar bestämt EIB att slutföra sitt arbete inom utsatt frist som en prioritering och att rapportera till parlamentet om de konkreta åtgärder som vidtagits, i synnerhet för att stärka due diligence-granskningen av kunder. Parlamentet uppmanar EIB att överlämna rapporten om den ovannämnda interna revisionen till parlamentet och att offentliggöra en meningsfull sammanfattning av den, tillsammans med en detaljerad bedömning av hur varje brist konkret har åtgärdats och att göra denna bedömning tillgänglig för allmänheten.

73.

Europaparlamentet uppmanar EIB att göra det bästa av samarbetet med Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten, och uppmanar åklagarmyndigheten att proaktivt ta hand om EIB-fall genom att utreda och lagföra förövare av brott som skadar EU:s ekonomiska intressen.

74.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EIB att visa större ansvarsskyldighet gentemot andra EU-institutioner genom att stärka parlamentets kontroll över EIB och ge Europeiska revisionsrätten fullständiga rättigheter att granska EIB:s transaktioner.

75.

Europaparlamentet påminner om att ett sätt att förbättra ansvarsskyldigheten är att låta allmänheten delta i EIB:s beslutsfattande, särskilt genom att involvera lokalsamhällen och medborgare som påverkas av EIB:s verksamhet.

76.

Europaparlamentet påminner om att transparens vid genomförandet av EIB:s policy inte bara stärker EIB:s övergripande ansvarsskyldighet genom att ge en tydlig översikt över de olika typerna av finansiella mellanhänder och förmånstagare, utan att transparens även bidrar till att förbättra de finansierade biståndsprojektens ändamålsenlighet och hållbarhet. Parlamentet uppmanar därför EIB att beakta dessa aspekter i den planerade översynen av EIB:s transparenspolicy 2020.

77.

Europaparlamentet vill därför att man sprider tydlig information om hur EIB:s strategi genomförs och om hållbarheten för eller klimatpåverkan av bankens produkter och portföljer.

78.

Europaparlamentet förväntar sig att EIB:s policy för skydd av visselblåsare är ambitiös och fastställer höga standarder. Parlamentet uppmanar med eftertryck EIB att i översynen inkludera både interna och externa visselblåsare och att fastställa tydliga och väldefinierade förfaranden, tidsramar och riktlinjer för att ge visselblåsare bästa vägledning och skydda dem mot eventuella repressalier.

79.

Europaparlamentet beklagar att klagomålsmekanismen inte hade förstärkts tillräckligt i slutet av 2018, och anser att tillgången till en effektiv och oberoende klagomålsmekanism, inklusive rätten till prövning, bör vidareutvecklas. Parlamentet noterar att EIB har inrättat ett nytt särskilt system för klagomål om projektupphandling för att säkerställa effektivare och mer oberoende hantering av relaterade klagomål under 2019.

80.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s insatser för att offentliggöra ny dokumentation om klimatåtgärder, resultattavlor från Efsi-projekt eller slutrapporter för projekt avseende slutförda insatser utanför EU. Parlamentet anser att EIB även i största möjliga utsträckning bör lämna ut protokoll från mötena i EIB:s råd, protokoll och föredragningslistor från direktionens möten, 3PA-REM-blad, kommissionens yttranden över projekt och projektövervakningsrapporter. Parlamentet förstår dock att vissa begränsningar gäller för dokumenttransparens för att säkerställa skydd av konfidentiell information som tillhandahålls av EIB:s kunder och projektpartner.

81.

Europaparlamentet konstaterar att EIB:s nya policy för uteslutande trädde i kraft 2018, med förfaranden för att utesluta enheter och enskilda individer som fått negativa omdömen vad gäller beteende och verksamhet, och att detta innebär att de befintliga bestämmelserna och förbuden i EIB:s bedrägeribekämpningspolitik verkställs.

82.

Europaparlamentet väntar på resultaten från den översyn som inleddes 2018 av EIB:s och EIF:s bedrägeribekämpningspolitik, och stöder en striktare hållning gentemot politiken om nolltolerans avseende bedrägerier, korruption och andra former av förbjudna beteenden. Parlamentet uppmanar EIB att stärka sitt samarbete med Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) i framtiden och att rapportera alla fall av möjliga bedrägerier till de behöriga myndigheterna. Parlamentet anser att Eppo i framtiden bör ha mandat att väcka åtal mot kriminell verksamhet med koppling till EIB:s medel i de EU-medlemsstater som är medlemmar i Eppo.

83.

Europaparlamentet konstaterar att EIB för varje transaktion offentliggör närmare information om sina kunder på sin egen webbplats. Parlamentet uppmanar EIB att offentliggöra även nödvändiga uppgifter om verkliga ägare. Parlamentet välkomnar EIB:s nuvarande strategi för skydd av visselblåsare.

84.

Europaparlamentet noterar ökningen av antalet anklagelser 2018 med 184 nya anklagelser (149 under 2017), varav 68 % kom från interna källor och 31 % från externa källor. Parlamentet noterar att de viktigaste undersökningsområdena är bedrägeri, korruption, missbruk av EIB:s och EIF:s namn och otillåten samverkan. Parlamentet noterar att 69 % av EIB-gruppens hänskjutna ärenden hade hänskjutits till Olaf.

85.

Europaparlamentet noterar överenskommelsen mellan EIB och Volkswagen som ledde till att Volkswagen uteslöts från att delta i något EIB-projekt under 18 månader och som även innehöll ett åtagande från Volkswagens sida att bidra till hållbarhetsinitiativ, inbegripet miljöskydd.

86.

Europaparlamentet stöder en ansvarsfull skattepolitik vid EIB genom att stödja införandet av integritetsklausuler i EIB-gruppens avtal och genomförandet av en grundlig due diligence-granskning när det gäller icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner med en tydlig identifiering av de avtalsslutande motparterna och den geografiska platsen. Parlamentet välkomnar antagandet av en policy för icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner i mars 2019 och efterlyser ett snabbt genomförande och regelbunden rapportering till parlamentet om dess genomförande.

87.

Europaparlamentet anser att respekt för de högsta integritetsstandarderna är ett strikt krav, dvs. de normer för bekämpning av finansiering av terrorism som främjas av EU och arbetsgruppen för finansiella åtgärder samt de principer för god förvaltning på skatteområdet som förespråkas av OECD, G20 och EU för att förbättra kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

88.

Europaparlamentet erkänner EIB:s roll som pionjär på EU-nivå när det gäller att utfärda en hållbarhetsrapport. Parlamentet uppmanar EIB att ytterligare utveckla sin hållbarhetsrapport genom att rapportera om resultat, med hjälp av väldefinierade indikatorer som är specifika, lätt mätbara och jämförbara.

89.

Europaparlamentet välkomnar det första utfärdandet av en begränsad revisionsförklaring från EIB:s externa revisor om utvalda uttalanden, siffror och indikatorer i sin hållbarhetsrapport för 2018.

90.

Europaparlamentet efterlyser en mer omfattande extern granskning av EIB från revisionsrättens sida, och anser att de nuvarande bestämmelserna i det trepartsavtal som undertecknades 2016 och som styr samarbetet mellan Europeiska investeringsbanken, Europeiska kommissionen och Europeiska revisionsrätten bör omprövas grundligt i samband med diskussionerna om det kommande trepartsavtalet i september 2020.

91.

Europaparlamentet upprepar dock sitt krav avseende EIB:s årsrapport, och begär att EIB ska lägga fram en mer omfattande, detaljerad och harmoniserad årlig verksamhetsrapport och avsevärt förbättra presentationen av uppgifterna genom att inkludera detaljerade och tillförlitliga uppdelningar av godkända och undertecknade investeringar för vilka utbetalningar gjorts under det aktuella året, samt utnyttjade finansieringskällor (egna medel, Efsi, EU:s centralt förvaltade program m.m.), liksom sådana uppgifter avseende mottagarna (medlemsstater, offentlig eller privat sektor, mellanhänder eller direkta mottagare), understödda sektorer och resultaten av efterhandsutvärderingarna.

92.

Europaparlamentet uppmanar budgetkontrollutskottet att anordna en årlig workshop/utfrågning om verksamheten och kontrollen av EIB:s transaktioner, vilken skulle förse parlamentet med ytterligare relevant information till stöd för dess arbete med kontrollen av EIB och EIB:s transaktioner.

Uppföljning av parlamentets rekommendationer

93.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta att rapportera om de framsteg som gjorts när det gäller parlamentets tidigare rekommendationer, i synnerhet när det gäller

a)	ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenser av EIB:s investeringsstrategi,

b)	anpassningar relaterade till förebyggande av intressekonflikter, särskilt när ledamöter deltar i förfarandet för beviljande av lån,

c)	transparens avseende genomförda due diligence-granskningar i fråga om kunder för att förhindra skatteflykt, bedrägeri och korruption.

o o

94.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och uppmanar rådet och EIB:s styrelse att hålla en debatt om parlamentets framlagda ståndpunkter.

(1) https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/95520

(2) EUT C 41, 6.2.2020, s. 18.

(3) Antagna texter, P8_TA(2019)0036.

(4) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.

(5) https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=49051

(6) Utvärdering av Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU av den 16 april 2014 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför unionen. https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/economy-finance/elm_evaluation_swd_2019_333_f1_staff_working_paper_en_v3_p1_1048237.pdf

(7) https://www.consilium.europa.eu/media/40967/efad-report_final.pdf)

(8) https://counter-balance.org/uploads/files/Reports/Flagship-Reports-Files/2019-Corruption-Report.pdf

(9) Crédit Agricole har åtagit sig att inte längre stödja företag som utvecklar eller planerar att utveckla verksamhet inom kolsektorn. Crédit Agricoles nolltoleranspolitik gäller för alla företag som utvecklar eller planerar att utveckla verksamhet inom kolsektorn, vilket omfattar såväl kolbrytning och elproduktion som handel och transport.

(10) EIB, Environmental, Climate and Social Guidelines on Hydropower Development, oktober 2019.

(11) https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=49051

(12) https://www.eib.org/attachments/general/ac_annual_reports_2018_en.pdf

(13) Luxembourg Times, ”EIB under scrutiny for failings after whistleblowing complaints”, 21 april 2020.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/34

P9_TA(2020)0192

Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – bedrägeribekämpning – årsrapport 2018

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – bedrägeribekämpning – årsrapport 2018 (2019/2128(INI))

(2021/C 371/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 310.6 och 325.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av sina resolutioner om tidigare årsrapporter från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

—

med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 11 oktober 2019 – 30:e årsrapporten om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning (2018) – (COM(2019)0444) och åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar (SWD(2019)0361, SWD(2019)0362, SWD(2019)0363, SWD(2019)0364 och SWD(2019)0365),

—	med beaktande av Olafs rapport för 2018 (1) och verksamhetsrapporten för 2018 från Olafs övervakningskommitté,

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Kommissionens strategi mot bedrägerier: förstärkta åtgärder för att skydda EU:s budget (COM(2019)0196),

—	med beaktande av handlingsplanen (SWD(2019)0170) och bedömningen av risken för bedrägerier (SWD(2019)0171) som åtföljer meddelandet Kommissionens strategi mot bedrägerier: förstärkta åtgärder för att skydda EU:s budget (COM(2019)0196),

—	med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2018 med institutionernas svar (2),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 2 maj 2018 till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna (COM(2018)0324),

—	med beaktande av införandet av standardbestämmelser om skydd av EU:s ekonomiska intressen i kommissionens alla förslag till flerårig budgetram,

—

med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 8/2018 över kommissionens förslag av den 23 maj 2018 till ändring av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (Olaf-förordningen) om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) vad gäller samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten och effektiviteten i Olafs utredningar (COM(2018)0338),

—	med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 9/2018 över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av EU-programmet för bedrägeribekämpning (COM(2018)0386,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 26/2018 En rad förseningar i it-systemen på tullområdet: vad har gått fel?,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 01/2019 Kampen mot bedrägerier i samband med EU-utgifter: mer behöver göras,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 06/2019 Kampen mot bedrägerier i samband med EU-utgifter: Bekämpning av bedrägeri i EU:s sammanhållningsutgifter: förvaltande myndigheter måste bli bättre på upptäckt, motåtgärder och samordning,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 12/2019 E-handel: uppbörden av moms och tullar är fortfarande problematisk i många avseenden,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (3) och dess halvtidsutvärdering som offentliggjordes den 2 oktober 2017 (COM(2017)0589),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (4) (PIF-direktivet),

—	med beaktande av rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7),

—	med beaktande av den av kommissionen beställda rapporten om momsgapet av den 4 september 2019Study and Reports on the VAT Gap in the EU-28 Member States: Final Report’,

—

med beaktande av den av kommissionen beställda rapporten från maj 2015 Study to reaquate and analyse the VAT Gap in the EU Member States: 2015 report och kommissionens meddelande av den 7 april 2016 om en handlingsplan för mervärdesskatt Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut (COM(2016)0148),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 februari 2014EU:s rapport om insatserna mot korruption (COM(2014)0038),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (8),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 juni 2011Insatser mot korruption på EU:s territorium (COM(2011)0308),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen (9),

—	med beaktande av lägesrapporten av den 12 maj 2017 om genomförandet av kommissionens meddelande ”Upptrappning av kampen mot cigarettsmuggling och andra former av olaglig handel med tobaksprodukter – en omfattande EU-strategi” (COM(2013)0324 av den 6 juni 2013) (COM(2017)0235),

—	med beaktande av rapporten om bedrägerier i offentlig upphandling Fraud in Public Procurement – A collection of red flags and best practices, som samordnats av Olaf och publicerades den 20 december 2017, samt Olafs handbok från 2017 om rapportering av oriktigheter vid delad förvaltning,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2017 Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU:s ekonomiska intressen,

—	med beaktande av EU-domstolens dom i mål C-105/14, brottmål mot Ivo Taricco m.fl. (10),

—	med beaktande av EU-domstolens dom i mål C-42/17, brottmål mot M.A.S och M.B. (11),

—	med beaktande av tribunalens dom i mål T-48/16, Sigma Orionis SA mot Europeiska kommissionen (12),

—

med beaktande av antagandet av rådets förordning (EU) 2018/1541 av den 2 oktober 2018 om ändring av förordningarna (EU) nr 904/2010 och (EU) 2017/2454 vad gäller åtgärder för att stärka det administrativa samarbetet på mervärdesskatteområdet i syfte att öka medlemsstaternas kapacitet att ta itu med de skadligaste momskarusellerna och minska mervärdesskattegapet,

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – återvinning av pengar och tillgångar från tredjeländer i fall av bedrägeri (13),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén En modern budget för ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum. Flerårig budgetram 2021-2027 (COM(2018)0321),

—	med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2018 om att bekämpa tullbedrägerier och skydda EU:s egna medel (14),

—	med beaktande av det fortsatta genomförandet av Herkules III-programmet (15),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A9-0103/2020), och av följande skäl:

A.	Kommissionen och medlemsstaterna genomför i samarbete unionens budget, varav 74 procent genomfördes inom ramen för delad förvaltning under 2018.

B.	Kommissionen bör fullgöra sina ansvarsområden inom ramen för delad förvaltning för övervakning, kontroll och revision.

C.	Enligt artikel 63 i budgetförordningen (EU, Euratom) 2018/1046 bör medlemsstaterna när de utför uppgifter som rör budgetgenomförandet vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter och bedrägerier.

D.	För att skydda unionens ekonomiska intressen bör medlemsstaterna genomföra förhands- och efterhandskontroller, återkräva felaktigt utbetalda medel och vid behov inleda rättsliga förfaranden i detta avseende.

E.	En sund ekonomisk förvaltning och skydd av EU:s ekonomiska intressen är huvudprinciper i EU:s politik för budgetgenomförande, i syfte att stärka medborgarnas förtroende genom att garantera att skattebetalarnas pengar används korrekt och att EU:s budget genomförs ändamålsenligt.

F.	Sunda offentliga utgifter och skyddet av EU:s ekonomiska intressen bidrar till en effektiv förvaltning av EU-budgeten.

I artikel 310.6 i EUF-fördraget anges följande ”Unionen och medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 325 bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen”. I artikel 325.2 i EUF-fördraget anges att ”medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen”. I artikel 325.3 i EUF-fördraget fastställs att medlemsstaterna ska ”samordna sina åtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier”. De ska också ”tillsammans med kommissionen organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna”. Enligt artikel 325.4 i EUF-fördraget ska Europeiska revisionsrätten höras om de åtgärder som lagstiftaren beslutar om för att förebygga och bekämpa bedrägerier som riktar sig mot EU:s ekonomiska intressen.

EU:s budget stöder gemensamma mål och hjälper till att ta itu med gemensamma utmaningar. Goda prestationer är en förutsättning för att uppnå resultat och prioriteringar, medan förenkling och regelbunden utvärdering av intäkter, utgifter, resultat och effekter genom effektivitetsrevisioner är väsentliga delar för den resultatbaserade budgeteringen.

EU har en skyldighet att agera i antikorruptionsfrågor, inom de gränser som fastställs i EUF-fördraget. I artikel 67 i EUF-fördraget fastställs att unionen ska ”säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av brottslighet” och ”genom tillnärmning av den straffrättsliga lagstiftningen”. I artikel 83 i EUF-fördraget betecknas korruption som ”särskilt allvarlig brottslighet med ett gränsöverskridande inslag” som har negativa effekter på EU:s ekonomiska intressen.

J.	Bedrägerier med EU-medel är ett sätt för kriminella organisationer att ta sig in i ekonomin och undergräva den ekonomiska friheten och den fria konkurrensen.

Olikheterna i medlemsstaternas rättsliga och administrativa system behöver åtgärdas på lämpligt sätt för att möjliggöra en mer samordnad EU-åtgärd för att förhindra oriktigheter och bekämpa bedrägerier. Kommissionen bör öka sina ansträngningar ännu mer för att bekämpa bedrägerier och fortsätta att genomföra dem effektivt för att ge ännu mer påtagliga och tillfredsställande resultat.

L.	Korruption utgör ett allvarligt hot mot unionens ekonomiska intressen, men även mot demokratin och förtroendet för den offentliga förvaltningen.

M.	Moms som uppbärs av medlemsstaterna är en viktig källa till intäkter för nationella budgetar, och momsbaserade egna medel stod för 11,9 % av hela EU-budgeten 2018.

Systematiska och institutionaliserade fall av korruption i vissa medlemsstater skadar allvarligt EU:s ekonomiska intressen samtidigt som de utgör ett hot mot demokratin, grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen. Den särskilda Eurobarometerundersökningen 470 om korruption, som offentliggjordes i december 2017, visade att den övergripande uppfattningen om och inställningen till korruption var oförändrad jämfört med 2013, vilket tyder på att inga konkreta resultat har påvisats när det gäller att förbättra EU-medborgarnas förtroende för sina institutioner.

Upptäckt och rapportering av oriktigheter

Europaparlamentet välkomnar den 30:e årsrapporten om skyddet av EU:s ekonomiska intressen och kampen mot bedrägerier, samt de framsteg som gjorts under de senaste tre årtiondena när det gäller att fastställa och utveckla den rättsliga grunden och den institutionella ramen (Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten) för kampen mot bedrägerier och oriktigheter på EU-nivå, när det gäller att upprätta samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dem och kommissionen samt när det gäller att nå fram till resultat av skyddet av EU:s budget, vilket inte skulle vara möjligt utan gemensamma insatser från både EU:s institutioner och nationella institutioner.

Europaparlamentet noterar med stor oro de ständiga förändringarna av bedrägerimetoder och nya bedrägerimönster, med en stark transnationell dimension och med gränsöverskridande bedrägeriupplägg (bedrägerier i samband med säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter, skalbolag, kringgående av tullar genom undervärdering av textilier och skodon som förs in i unionen och som genomgår tullklarering i flera medlemsstater, e-handel, en ökande gränsöverskridande dimension av bedrägerier på utgiftssidan, och varumärkesförfalskning), som inverkar negativt på inkomstsidan för EU:s budget och kräver ett nytt samordnat svar på europeisk och nationell nivå.

Europaparlamentet noterar att det totala antalet oriktigheter med eller utan misstanke om bedrägeri som rapporterats under 2018 (11 638 fall) var 25 % lägre än 2017 (15 213 fall) och att det motsvarande värdet låg stabilt i jämförelse med tidigare år (2,5 miljarder EUR 2018 jämfört med 2,58 miljarder EUR 2017).

Europaparlamentet betonar att alla oriktigheter inte är bedrägerier och att en tydlig åtskillnad måste göras mellan olika typer av fel.

Europaparlamentet påminner om att antalet oriktigheter med misstanke om bedrägeri och storleken på de motsvarande beloppen inte är en direkt indikator på den grad av bedrägerier som påverkar EU:s budget eller budgeten i en viss medlemsstat. Parlamentet noterar att det är oklart hur många oriktigheter med misstanke om bedrägeri som inte rapporteras av kommissionen och i synnerhet av medlemsstaterna varje år. Parlamentet noterar att detta gör det svårt för parlamentet att dra användbara slutsatser om effektiviteten i kommissionens bedrägeribekämpningsverksamhet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utveckla en metod för att förbättra tillförlitligheten och tillhandahålla mer exakta uppskattningar av bedrägeriernas omfattning i EU. Parlamentet noterar att oriktigheter med misstanke om bedrägeri påverkade 0,71 % av 2018 års betalningar och 0,65 % av bruttobeloppet för uppburna traditionella egna medel för 2018. Parlamentet noterar vidare att oriktigheter utan misstanke om bedrägeri påverkade 0,58 % av 2018 års betalningar och 1,78 % av bruttobeloppet för uppburna traditionella egna medel för 2018.

Europaparlamentet noterar med oro revisionsrättens slutsats att kommissionen har otillräcklig insikt i bedrägeriernas omfattning, art och orsaker. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att inrätta ett enhetligt system för insamling av jämförbara uppgifter om oriktigheter och fall av bedrägerier i medlemsstaterna, i syfte att standardisera rapporteringsprocessen och säkerställa kvalitet och jämförbarhet för de uppgifter som lämnas.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra omfattande kontroller för att säkerställa fullständig transparens och kvalitet i de uppgifter som rapporteras av medlemsstaterna i systemet för hantering av oriktigheter.

Europaparlamentet noterar att antalet bedrägerier som rapporterades 2018 (1 152 fall) visserligen låg kvar på samma nivå som 2017, men beklagar att de berörda beloppen ökade med hela 183 %, vilket är en källa till allvarlig oro. Parlamentet framhåller att denna ökning till stor beror del på två bedrägerier som rör utgifter inom sammanhållningspolitiken. Parlamentet betonar behovet av att återvinna dessa höga belopp så snart som möjligt.

Europaparlamentet noterar det faktum att antalet oriktigheter utan misstanke om bedrägeri som registrerades 2018 minskade med 27 % (10 487 fall), medan de berörda beloppen minskade med 37 % till 1,3 miljarder EUR.)

10.

Europaparlamentet påpekar med djupt beklagande att många medlemsstater inte har särskilda lagar mot organiserad brottslighet, trots att sådan brottslighet spelar en ständigt större roll i gränsöverskridande verksamhet och sektorer som påverkar EU:s ekonomiska intressen, t.ex. smuggling och penningförfalskning.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha ett närmare samarbete kring informationsutbyte, för att förbättra datainsamlingen, göra kontrollerna effektivare och garantera medborgarnas rättigheter och friheter. Parlamentet påminner om kommissionens roll i samordningen av samarbetet mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till samordningen av inrättandet av ett enhetligt system för insamling av uppgifter om oriktigheter och fall av bedrägerier från medlemsstaterna.

12.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska revisionsrätten att kontinuerligt inkludera institutioner och förvaltningsorgan som är ansvariga vid avsiktligt missbruk av medel i sina revisionsurval.

13.

Europaparlamentet anser att i syfte att minska den administrativa bördan på medlemsstaternas myndigheter är de enligt förordning (EU) nr 1303/2013 om gemensamma bestämmelser tyvärr endast skyldiga att rapportera oriktigheter med eller utan misstanke om bedrägeri som involverar mer än 10 000 EUR i stöd från ESI-fonderna. Parlamentet påminner om att det för jordbruket och Europeiska socialfonden finns ett stort antal betalningar under tröskelvärdet på 10 000 EUR, som utbetalas i form av stödrätter (baserat på uppfyllande av vissa villkor), och, som en följd av detta, potentiellt bedrägliga betalningar under tröskelvärdet för rapportering, vilka inte rapporteras, men noterar samtidigt revisionsrättens iakttagelser i dess årsrapporter för 2017 och 2018 att utbetalningar av stödrätter är mindre felbenägna än kostnadsersättningar, vilket är utbetalningsmetoden för projekt över 10 000 EUR.

14.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt det storskaliga missbruket av europeiska struktur- och investeringsfonder av statstjänstemän på hög nivå i Tjeckien och andra offentliga aktörer i Ungern, Grekland, Polen, Rumänien och Italien. Parlamentet noterar att sådana bedrägerier sker på bekostnad av små familjeföretag som behöver stödet som mest.

15.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt missbruket av sammanhållningsfonderna. Parlamentet beklagar att EU-medel som påverkas av finansiella korrigeringar med anknytning till oriktigheter med misstanke om bedrägeri kan återanvändas utan ytterligare konsekvenser eller begränsningar. Parlamentet anser att ett sådant system äventyrar EU:s ekonomiska intressen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att noga övervaka denna användning av EU-medel och överväga att utveckla ett system där korrigeringar också åtföljs av begränsningar av den fortsatta användningen.

16.

Europaparlamentet påminner om transparenskraven för den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken, som ålägger medlemsstaternas ansvariga myndigheter att upprätthålla en offentligt tillgänglig förteckning över slutliga stödmottagare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra sådana uppgifter i ett enhetligt maskinläsbart format och säkerställa informationens interoperabilitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in och sammanställa uppgifter och offentliggöra förteckningar över de största stödmottagarna från varje fond i varje medlemsstat.

17.

Europaparlamentet insisterar på att kommissionen ska föreslå en särskild klagomålsmekanism på unionsnivå för att stödja jordbrukare eller stödmottagare som drabbats av t.ex. markrofferi, nationella myndigheters försummelser, påtryckningar från kriminella strukturer eller organiserad brottslighet, eller personer som utsatts för tvångsarbete eller slavarbete, så att de snabbt kan lämna in ett klagomål till kommissionen som snarast bör behandla klagomålet.

18.

Europaparlamentet betonar att kommissionen för närvarande inte vidtar tillräckliga åtgärder för att ta itu med denna typ av bedrägeri. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra effektiva kontroller i kombination med bindande åtgärder. Parlamentet noterar att Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) bör spela en viktig roll när det gäller att bedriva gränsöverskridande forskning, upptäcka och rapportera fall av bedrägerier och ställa bedragare inför rätta.

Inkomster – egna medel

19.

Europaparlamentet noterar ökningen på 1 % av antalet bedrägerier som registrerats för uppburna traditionella egna medel (till 473 under 2018) och beklagar ökningen på 116 % av de berörda beloppen.

20.

Europaparlamentet noterar att det antal oriktigheter som rapporterades som andra oriktigheter än bedrägerier under 2018 var 10 % lägre än genomsnittet för åren 2014–2018, men beklagar att det berörda beloppet var 17 % högre.

21.

Europaparlamentet är djupt oroat över att momsgapet enligt kommissionens ”snabbstatistik” för 2018 uppgick till 130 miljarder EUR, vilket motsvarar över 10 % av de totala förväntade momsintäkterna, och att kommissionen bedömer att gemenskapsinterna momsbedrägerier kostar EU cirka 50 miljarder EUR årligen. Parlamentet beklagar förlusten på 5 miljarder EUR per år i samband med leveranser av varor med lågt värde från tredjeländer.

22.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av PIF-direktivet, som klargör frågorna om gränsöverskridande samarbete och ömsesidig rättslig hjälp mellan medlemsstaterna, Eurojust, Eppo och kommissionen i kampen mot momsbedrägerier.

23.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att Olafs befogenheter avseende utredningar av momsärenden inte på något sätt bör begränsas eller underkastas ytterligare administrativa villkor. Rådet uppmanas att ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt i denna fråga under förhandlingarna om förordningen om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) vad gäller samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten och effektiviteten i Olafs utredningar.

24.

Europaparlamentet framhåller Olafs viktiga roll i utredningar av momsärenden. Parlamentet välkomnar ändringen av rådets förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (16), som antogs 2018, genom vilken det infördes åtgärder för att stärka kapaciteten hos nationella skattemyndigheter att kontrollera gränsöverskridande leveranser, och genom vilken Olafs befogenheter utökades för att underlätta och samordna utredningar av momsbedrägerier samt få bukt med de mest skadliga momsbedrägerierna och minska momsskattegapet.

25.

Europaparlamentet välkomnar rådets ändrade förordning (EU) nr 904/2010 för att maximera potentialen för det nya programmet för analys av transaktionsnätverk (TNA), som syftar till att identifiera bedrägliga nätverk i hela EU, med målet att förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan nationella skattemyndigheter, för att bättre upptäcka och snabbt få bukt med momskarusellbedrägerier. Parlamentet efterlyser åtgärder för att fullt ut säkerställa uppgiftsskyddet för de ekonomiska aktörer som undersöks och som förtecknas i det nya TNA-systemet.

26.

Europaparlamentet välkomnar införandet av åtgärder för utbytet av relevanta uppgifter från och med 2020 enligt ”förfarande 42” och ”förfarande 63” mellan nationella skattemyndigheter, vilket möjliggör en dubbelkontroll av momsskattenummer, värdet av importerade varor, varutyp etc. av den importerande medlemsstaten och kundens medlemsstat.

27.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att alla medlemsstaterna prioriterar utarbetandet av nationella strategier för bedrägeribekämpning.

28.

Europaparlamentet betonar allvaret i bedrägerier när det gäller mervärdesskatt, särskilt så kallade karusellbedrägerier, som leder till att den felande näringsidkaren underlåter att betala moms till de relevanta skattemyndigheterna, även om momsen har tagits in från kunden.

29.

Europaparlamentet noterar att solpaneler var de varor som var mest berörda av bedrägerier och oriktigheter i reda pengar under 2018, vilket också var fallet för 2017 och 2016. Parlamentet välkomnar de inspektioner på plats som utförs av kommissionen och understryker vikten av Olafs utredningar och Olafs samordnande roll på detta område.

30.

Europaparlamentet välkomnar att flera medlemsstater har infört nya it-verktyg, riskbaserade strategier och initiativ för att motverka problem i samband med att traditionella egna medel uppbärs. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta att samarbeta för att gemensamt använda dessa verktyg, strategier och initiativ, för att fortsatt utbyta god praxis och förbättra samarbetet inom ramen för Eurofisc.

31.

Europaparlamentet är bekymrat över att inkomstbedrägerier genom undervärdering av varor som importeras till EU från tredjeländer fortfarande är ett hot mot EU:s ekonomiska intressen. Parlamentet erkänner att handel med varor över gränserna är en betydande källa till skattebedrägeri i EU, särskilt när det gäller mindre varor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med de problem som är kopplade till gränsöverskridande e-handel, i synnerhet när det gäller potentiellt missbruk av försändelser av ringa värde genom att fullt ut genomföra kommissionens rekommendationer i detta avseende.

32.

Europaparlamentet noterar att kommissionen i december 2018 lade fram en ny handlingsplan för bekämpning av olaglig handel med tobaksvaror, i huvudsak på grundval av operativa brottsbekämpningsåtgärder.

33.

Europaparlamentet noterar att oriktigheter utan misstanke om bedrägeri i första hand upptäcktes genom kontroller efter frigörande, men understryker samtidigt vikten av tullkontroller före eller vid tidpunkten för frigörande av varor, samt av frivilliga medgivanden för att upptäcka oriktigheter.

34.

Europaparlamentet påminner återigen om att det effektivaste sättet att upptäcka bedrägerier är att kombinera olika metoder (kontroller vid frigörande, kontroller efter frigörande, bedrägeribekämpningsorgans inspektioner m.m.), och att varje enskild metods effektivitet beror på vilket land det handlar om, hur effektivt dess förvaltning samordnas och hur väl de berörda medlemsstatsförvaltningarna kan kommunicera med varandra.

35.

Europaparlamentet anser att det är oroande att vissa medlemsstater regelbundet inte rapporterar ett enda fall av bedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka situationen, eftersom den anser att sannolikheten för att det inte förekommer några bedrägerier i dessa medlemsstater är relativt låg. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra stickprovskontroller på plats i dessa länder.

36.

Europaparlamentet noterar att man i snitt drivit in 41 % av pengarna i de fall som rapporterats som bedrägerier under åren 1989-2018. Parlamentet noterar också att återvinningsgraden för de bedrägerier som rapporterades och upptäcktes 2018 var 70 %, vilket är betydligt högre än genomsnittsnivån. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utarbeta en strategi för att förbättra återvinningsgraden i dessa fall.

37.

Europaparlamentet noterar att man totalt drivit in 72 % av pengarna i de fall som rapporterats utan misstanke om bedrägeri under åren 1989–2018.

38.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att årligen rapportera vilka belopp av egna EU-medel som drivits in efter rekommendationer från Olaf samt meddela vilka belopp som återstår att indriva.

Utgifter

39.

Europaparlamentet noterar minskningen med 3 % av antalet fall (679) som rapporterats som oriktigheter med misstanke om bedrägeri (2018) Parlamentet betonar dock den oroväckande starka motsatta trenden för de berörda finansiella beloppen (1 032 miljoner EUR), vilket leder till en ökning på 198 %.

40.

Europaparlamentet välkomnar minskningen med 4 % av registrerade oriktigheter utan misstanke om bedrägeri samt minskningen med 48 % av de berörda beloppen (844,9 miljoner EUR).

41.

Europaparlamentet välkomnar att vissa medlemsstater på utgiftssidan har antagit flera operativa åtgärder, såsom införande av it-riskbedömningsverktyg, bedrägeririskbedömningar och utbildningskurser för att öka den allmänna medvetenheten om bedrägerier. Parlamentet uppmanar alla återstående medlemsstater att öka sina ansträngningar för att anta sådana åtgärder så snart som möjligt.

42.

Europaparlamentet noterar avsaknaden i vissa medlemsstater av oriktigheter som rapporterats vara bedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja medlemsstaterna i syfte att säkerställa att både kvaliteten på och antalet kontroller förbättras och utbyta bästa praxis i kampen mot bedrägerier.

43.

Europaparlamentet betonar vikten av särskild förvaltning och noggrann övervakning av de bidrag som delas ut inom ramen för programmen inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESIF), dvs. Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska havs- och fiskerifonden, Amif (Asyl-, migrations- och integrationsfonden), Fead (fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt), EGT (fonden för justering för globaliseringseffekter), i syfte att åstadkomma en effektiv icke-inflatorisk budgetering för fonderna och för att undvika bedrägerier.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Olaf, Eppo och medlemsstaterna, när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken, där 249 oriktigheter med misstanke om bedrägeri registrerades 2018 (-6 %), sammanlagt 63,3 miljoner EUR (+10 %) och sammanhållningspolitiken, där 363 oriktigheter med misstanke om bedrägeri registrerades 2018 (+5 %), sammantaget 959,6 miljoner EUR (+199 %), att vidta striktast möjliga åtgärder för att bekämpa bedrägerier som inbegriper offentliga medel som betalas ut av EU:s budget.

45.

Europaparlamentet noterar att bedrägerifrekvensen för den gemensamma jordbrukspolitiken under de rapporterade åren 2014–2018, uttryckt som andel fall i procent som kvalificerats som misstänkt bedrägeri och konstaterat bedrägeri i förhållande till det totala antalet rapporterade oriktigheter, uppgår till 10 %, och att bedrägeribeloppsnivån uppgår till cirka 23 % av det totala finansiella belopp som berörs av oriktigheter. Parlamentet noterar även att andelen upptäckta bedrägerier, uttryckt som andel fall i procent av det totala finansiella belopp som berörs av misstänkt och konstaterat bedrägeri i förhållande till de totala utgifterna, endast är 0,11 %, medan andelen upptäckta oriktigheter, uttryckt som andel procent av det totala finansiella belopp som berörs av oriktigheter i förhållande till de totala utgifterna, är 0,37 %.

46.

Europaparlamentet betonar på samma sätt att ”andelen upptäckta bedrägerier” för sammanhållningspolitiken är 0,86 %, medan ”andelen upptäckta oriktigheter” är cirka 0,34 %.

47.

Europaparlamentet upprepar vikten av transparens kring utgifterna och begär att få fullständig tillgång till informationen i händelse av EU-finansiering.

Kommissionens strategi mot bedrägerier

Olaf

48.

Europaparlamentet noterar att Olaf under 2018 inledde 219 utredningar och slutförde 167, samt rekommenderade finansiella återkrav till ett värde av 371 miljoner EUR. Parlamentet noterar även att 414 utredningar pågick i slutet av året.

49.

Europaparlamentet noterar sambandscentralens utökade roll när det gäller att främja effektiviteten hos de olika kanalerna för gränsöverskridande samarbete mellan nationella myndigheter, särskilt när det gäller att bekämpa tullbedrägerier och även att samarbeta med Olaf.

50.

Europaparlamentet välkomnar antagandet i april 2019 av kommissionens strategi mot bedrägerier, med två viktiga tillägg till EU:s lagstiftning mot bedrägerier som antogs 2017, dvs. PIF-direktivet, som fastställer strängare gemensamma standarder för medlemsstaternas strafflagstiftning för att skydda EU:s ekonomiska intressen, och förordningen om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo).

51.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen ännu inte i sitt årliga arbetsprogram har infört ett förslag till instrument för ömsesidigt administrativt bistånd på utgiftssidan. Parlamentet anser att ett sådant initiativ passar in i artikel 225 i fördraget.

52.

Europaparlamentet uppmärksammar den viktiga roll som Olaf spelar och behovet av att stärka Olaf ytterligare och säkerställa en effektiv samordning med Europeiska åklagarmyndigheten.

53.

Europaparlamentet beklagar att endast tolv medlemsstater har genomfört det nya PIF-direktivet hittills, och att ytterligare åtta medlemsstater har genomfört det delvis och de övriga inte alls. Parlamentet noterar att tidsfristen för genomförandet av det nya PIF-direktivet löpte ut redan den 6 juli 2019. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt offentliggöra en förteckning över alla medlemsstater som inte har införlivat direktivet inom tidsfristen. Parlamentet uppmanar alla återstående medlemsstater att vidta alla nödvändiga åtgärder och säkerställa ett fullständigt och korrekt införlivande av direktivet så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka införlivandeprocessen i alla medlemsstater samt att utnyttja sina befogenheter för att inleda överträdelseförfaranden, där medlemsstaterna underlåter att genomföra införlivandeprocessen.

54.

Europaparlamentet påminner om att kommissionens strategi mot bedrägerier omfattar: i) bedrägerier (inklusive momsbedrägerier), korruption och förskingring som riktas mot EU:s ekonomiska intressen, i enlighet med artiklarna 3 och 4 i PIF-direktivet, ii) andra brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, t.ex. brott med anknytning till missbruk av upphandlingsförfaranden när de riktas mot EU:s budget, iii) oriktigheter enligt definitionen av oegentligheter i artikel 1.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (i den mån de är avsiktliga men inte redan ingår i de brott som avses ovan), och iv) allvarliga brott mot yrkesmässiga skyldigheter för personal eller ledamöter vid unionens institutioner och organ, i enlighet med artikel 1.4 i Olaf-förordningen och artikel 2.1 andra stycket i kommissionens beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning (17).

55.

Europaparlamentet välkomnar de nya prioriteringarna i kommissionens nya strategi mot bedrägerier, till exempel förbättrad förståelse av bedrägerimönster, bedragarnas profiler och systemiska sårbarheter i samband med bedrägerier som riktar sig mot EU:s budget, samt optimering av samordning, samarbete och arbetsflöden i kampen mot bedrägerier, särskilt mellan kommissionens avdelningar och genomförandeorgan.

56.

Europaparlamentet beklagar att endast elva medlemsstater har antagit nationella strategier för bedrägeribekämpning. Parlamentet uppmanar alla återstående medlemsstater att gå vidare med antagandet av sina strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra de återstående medlemsstaterna att påskynda antagandet av sina strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att kräva att nationella strategier mot bedrägerier antas som ett villkor för att få tillgång till EU-medel.

57.

Europaparlamentet välkomnar det nya förslaget till EU-programmet för bedrägeribekämpning 2021–2027, som kommer att genomföras av Olaf inom ramen för dess direkta förvaltning. Parlamentet noterar att EU-programmet för bedrägeribekämpning omfattar i) Herkules III-programmet, som stöder verksamhet mot bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, ii) informationssystemet för bedrägeribekämpning (Afis), som är en operativ verksamhet som huvudsakligen består av en uppsättning it-tillämpningar inom ramen för ett gemensamt informationssystem som förvaltas av kommissionen, och iii) systemet för hantering av oriktigheter, som är ett säkert elektroniskt kommunikationsverktyg som ska hjälpa medlemsstaterna att uppfylla sina skyldigheter att rapportera upptäckta oriktigheter, bland annat bedrägerier, och som stöder hanteringen och analysen av dessa.

58.

Europaparlamentet noterar att EU-programmet för bedrägeribekämpning och dess nya prioriteringar behöver tillräcklig finansiering för att uppnå resultat. Parlamentet är därför oroat över förslaget från Europeiska rådets ordförande om att minska budgeten för EU-programmet för bedrägeribekämpning från 156 miljoner EUR för perioden 2014–2020 till 111 miljoner EUR för perioden 2021–2027.

59.

Europaparlamentet upprepar behovet av att i de nationella bedrägeribekämpningsstrategierna införa proaktiva metoder för bedrägeribekämpning som inte bara säkerställer att bedrägerier upptäcks utan också effektivt förhindras.

Framstegen med inrättandet av Eppo

60.

Europaparlamentet noterar att en tillförordnad administrativ direktör utsågs 2018.

61.

Europaparlamentet framhåller att inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) är en mycket viktig utveckling för att skydda unionens ekonomiska intressen. Parlamentet betonar Eppos betydelse för att bekämpa bedrägerier, korruption och allvarliga gränsöverskridande momsbedrägerier.

62.

Europaparlamentet välkomnar att Nederländerna och Malta 2018 beslutade att ansluta sig till Eppo. Parlamentet noterar att fem medlemsstater inte hade anslutit sig till Eppo i slutet av oktober 2019. Parlamentet påminner dock om att de enligt skäl 9 i förordning (EU) 2017/1939 när som helst kan ansluta sig till detta gränsöverskridande samarbete. Parlamentet uppmanar samtliga återstående medlemsstater att ansluta sig till Eppo så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja och ge incitament till medlemskap i Eppo bland de medlemsstater som hittills varit motvilliga, i syfte att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig gränsöverskridande funktion i hela EU.

63.

Europaparlamentet betonar att urvalsförfarandet för den europeiska chefsåklagaren avslutades 2019. Parlamentet välkomnar utnämningen av Laura Codruta Kovesi som den första europeiska chefsåklagaren efter ett urvalsförfarande med deltagande av Europaparlamentet, rådet och en oberoende expertgrupp som valts ut av kommissionen.

64.

Europaparlamentet betonar att underfinansiering och underbemanning av Eppo under dess uppbyggnadsfas inte kan godtas. Parlamentet beklagar djupt att de nödvändiga resurserna i hög grad har underskattats av kommissionen. Parlamentet betonar att Eppo måste behandla upp till 3 000 ärenden per år från och med den allra första början av verksamheten. Parlamentet betonar även att Eppo behöver minst 76 ytterligare tjänster och 8 miljoner EUR för att bli fullt funktionsduglig i slutet av 2020. Parlamentet motsätter sig principen om deltidsåklagare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utse heltidsåklagare så snart som möjligt. Parlamentet uppmuntrar eftertryckligen kommissionen att lägga fram ett förslag till ändringsbudget.

65.

Europaparlamentet betonar att Olaf, efter inrättandet av Eppo, även i fortsättningen kommer att vara ensam ansvarig myndighet för skyddet av EU:s ekonomiska intressen i de medlemsstater som beslutat att inte ansluta sig till Eppo. Parlamentet påpekar att revisionsrätten i sitt yttrande nr 8/2018 anger att kommissionens förslag om ändring av Olaf-förordningen inte löser frågan om låg effektivitet i Olafs administrativa utredningar. Parlamentet understryker vikten av att se till att Olaf förblir en stark och fullt fungerande partner till Eppo.

66.

Europaparlamentet betonar att det framtida samarbetet mellan Olaf och Eppo bör bygga på nära samarbete, effektivt informationsutbyte och komplementaritet, samtidigt som man undviker dubbelarbete och behörighetskonflikter. Parlamentet påminner om att det motsätter sig att Olafs personal minskar med 45 tjänster.

67.

Europaparlamentet uppmanar medlagstiftarna att nå en överenskommelse om översynen av Olaf-förordningen i tid, för att säkerställa en tydlig fördelning av befogenheter mellan Olaf och Eppo utan överlappningar, innan Eppo blir funktionsduglig.

Möjliga förbättringar

68.

Europaparlamentet pekar på två förbättringsområden: För det första bör kommissionen och medlemsstaterna stärka sin analytiska förmåga för att förbättra bedömningen av bedrägeririsker och riskhantering, så att de bättre kan identifiera uppgifter om bedrägerimönster, bedragarnas profiler samt svagheter i EU:s interna kontrollsystem. För det andra måste bedömning och hantering av bedrägeririsker strikt samordnas och övervakas för att säkerställa enhetlighet och optimera effektiviteten.

69.

Europaparlamentet framhäver att kopplingen mellan korruption och bedrägerier i EU kan ha negativ inverkan på EU:s budget. Parlamentet beklagar att kommissionen inte längre anser det nödvändigt att offentliggöra rapporten om insatserna mot korruption. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att överväga att inrätta ett nätverk av korruptionsförebyggande myndigheter inom Europeiska unionen. Parlamentet beklagar kommissionens beslut att inkludera övervakning av korruptionsbekämpningen inom ramen för den europeiska planeringsterminen för ekonomisk styrning. Parlamentet anser att detta har lett till en ytterligare minskning av kommissionens övervakning, med uppgifter endast tillgängliga för mycket få länder. Parlamentet beklagar också att denna ändring av strategin mest koncentreras på de ekonomiska konsekvenserna av korruption och att nästan alla andra aspekter av korruptionen ignoreras, exempelvis medborgarnas förtroende för den offentliga förvaltningen och till och med medlemsstaternas demokratiska strukturer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta att offentliggöra sina rapporter om insatserna mot korruption. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att driva en mer heltäckande och enhetlig EU-politik för korruptionsbekämpning, inbegripet en fördjupad analys av antikorruptionspolitiken i varje enskild medlemsstat.

70.

Europaparlamentet upprepar att svängdörrsproblematiken kan skada förbindelserna mellan institutionerna och olika intresseföreträdare. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att ta tag i denna utmaning på ett systematiskt sätt.

71.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att inrätta en intern utvärderingsmekanism för korruption för EU-institutionen.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en EU-omfattande strategi för att proaktivt undvika intressekonflikter för alla finansiella aktörer som genomför EU:s budget, såsom en av sina övergripande prioriteringar.

73.

Europaparlamentet anser att ytterligare initiativ behövs för att mäta tullgapet och utveckla en effektiv metod för en sådan mätning, åtminstone för dess viktigaste delar.

74.

Europaparlamentet anser också att tullkontrollerna bör anpassas till nya bedrägeririsker och till den snabba ökningen av gränsöverskridande handel som underlättas av e-handel och papperslös affärsverksamhet.

75.

Europaparlamentet noterar att den ökande e-handeln ofta utgör en utmaning för skattemyndigheter, t.ex. på grund av avsaknaden av en säljares skatteidentifiering i EU och registrering av momsdeklarationer långt under det faktiska värdet på de deklarerade transaktionerna.

76.

Europaparlamentet framhäver att ett system för informationsutbyte mellan myndigheterna skulle göra det möjligt att dubbelkontrollera redovisningsuppgifter beträffande transaktioner mellan två eller flera medlemsstater, så att man kan förhindra gränsöverskridande bedrägerier när det gäller struktur- och investeringsfonderna, och således säkerställa en övergripande och fullständig strategi för skyddet av medlemsstaternas ekonomiska intressen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ömsesidigt administrativt bistånd på de utgiftsområden inom EU:s finansiering där det inte finns några bestämmelser om detta.

77.

Europaparlamentet oroar sig för risken för undervärdering av leveranser av e-handelsvaror från tredjeländer. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits av Olaf för att lösa problemet med momsbedrägerier vid e-handel.

78.

Europaparlamentet framhåller att kommissionen inte har tillgång till den information som utbyts mellan medlemsstaterna för att förebygga och bekämpa gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag, vanligen kallade karusellbedrägerier. Parlamentet anser att kommissionen bör ha tillgång till Eurofisc, för att bättre kunna kontrollera, utvärdera och förbättra utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att delta i alla Eurofiscs verksamhetsområden för att underlätta och påskynda informationsutbytet mellan rättsliga och brottsbekämpande myndigheter, såsom Europol och Olaf, i enlighet med revisionsrättens rekommendationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och rådet att ge kommissionen tillgång till dessa uppgifter i syfte att främja samarbete, förbättra uppgifternas tillförlitlighet och bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

79.

Europaparlamentet uppmanar Olaf att informera parlamentet om resultatet av sina undersökningar i samband med e-handel med kläder av lågt värde. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att övervaka e-handelstransaktioner som inbegriper säljare som är etablerade utanför EU och som inte deklarerar någon moms (t.ex. genom att otillbörligt använda sig av ”prover”) eller avsiktligt undervärderar värdet för att helt och hållet undvika att betala moms eller betala mindre moms.

80.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att åtgärda vissa brister i EU:s nuvarande system för bedrägeribekämpning, särskilt när det gäller insamling av korrekta uppgifter om oriktigheter med eller utan misstanke om bedrägeri.

81.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att om möjligt använda och förbättra gemensamma rapporteringsmetoder för att tillhandahålla uttömmande och jämförbar information om de upptäckta bedrägerinivåerna i EU:s utgifter.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa effektiviteten hos it-systemet för hantering för oriktigheter (Irregularity Management System, IMS) och som förvaltas av Olaf, så att information om brottsutredningar avseende bedrägerier som riktar sig mot EU:s ekonomiska intressen rapporteras i tid av alla behöriga myndigheter.

83.

Europaparlamentet påpekar att det är mycket viktigt med fullständig transparens vid redovisningen av utgifter, särskilt när det gäller infrastrukturarbeten som finansieras direkt via EU-medel eller EU:s finansieringsinstrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-medborgarna har obegränsad tillgång till information om samfinansierade projekt.

84.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att det är nödvändigt att samarbeta med kommissionen för att säkerställa effektiva utgifter och utvärdera resultat.

85.

Europaparlamentet noterar att kommissionen på området för delad förvaltning inte har befogenhet att ta initiativ till att utesluta en otillförlitlig ekonomisk aktör från att ta emot EU-stöd om medlemsstaternas myndigheter inte själva gör detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt rapportera bedrägerier inom ramen för systemet för hantering av oriktigheter och att på bästa sätt använda systemet för tidig upptäckt och uteslutning.

86.

Europaparlamentet insisterar på nödvändigheten av att medlemsstaterna verkligen använder sig av det verktyg för att förebygga bedrägerier som Arachne-databasen erbjuder, genom att i god tid lämna in uppgifter och utnyttja de möjligheter som stordata erbjuder för att förhindra bedräglig och felaktig användning av EU-medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att göra användningen av Arachne obligatorisk.

87.

Europaparlamentet betonar medlemsstaternas roll och ansvar när det gäller att genomföra avtal om administrativt samarbete, åstadkomma effektiva kontroller, verkställa insamling av uppgifter och övervaka näringsidkarnas efterlevnad av regelverket.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sörja för ett lämpligt rättsligt skydd för undersökande journalister i linje med det som tillhandahålls visselblåsare.

Offentlig upphandling

89.

Europaparlamentet noterar att en stor del av de offentliga investeringarna spenderas genom offentlig upphandling (två biljoner euro per år). Parlamentet betonar att e-upphandling är till hjälp i kampen mot bedrägerier, genom t.ex. besparingar för alla parter, ökad transparens samt enklare och kortare processer.

90.

Europaparlamentet beklagar att endast ett fåtal medlemsstater använder ny teknik för alla viktiga steg i upphandlingsprocessen (meddelanden, tillgång till upphandlingshandlingar, inlämning av anbud, utvärdering, tilldelning, beställning, fakturering och betalning på elektronisk väg). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra alla typer av offentlig upphandling, liksom offentliga avtalsregister, tillgängliga på internet i maskinläsbart format.

91.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens tidtabell för införande av e-upphandling i EU och uppmanar kommissionen att följa upp med konkret genomförande.

Digitalisering

92.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en ram för digitalisering av alla processer för genomförandet av EU-politik (förslagsinfordran, ansökan, bedömning, genomförande och betalning), som ska tillämpas av alla medlemsstater.

93.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram incitament för att skapa en elektronisk profil för de upphandlande myndigheterna i de medlemsstater där sådana profiler inte finns att tillgå.

94.

Europaparlamentet välkomnar EU:s beslut att slutligen ansluta sig till Greco som observatör. Parlamentet uppmanar kommissionen att återuppta förhandlingarna med Greco så snart som möjligt för att i god tid bedöma dess förenlighet med FN:s konvention mot korruption (Uncac) och att inrätta en intern utvärderingsmekanism för EU-institutionerna.

Internationellt samarbete

95.

Europaparlamentet noterar ikraftträdandet den 1 september 2018 av avtalet mellan EU och Norge om administrativt samarbete och bistånd för indrivning av mervärdesskatt.

96.

Europaparlamentet välkomnar anordnandet av det årliga seminariet (som hölls i Bosnien och Hercegovina i juni 2018) för partnermyndigheter i kandidatländer och potentiella kandidatländer om bästa praxis för framgångsrika bedrägeriutredningar, samt den workshop som hölls i Ukraina i juli 2018, med deltagande av alla relevanta avdelningar för bedrägeribekämpning, inom ramen för associeringsavtalet mellan EU och Ukraina.

97.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen, Olaf och alla unionens övriga institutioner och organ som har till uppgift att skydda unionens ekonomiska intressen att aktivt interagera och samarbeta med partnermyndigheter i kandidatländer, potentiella kandidatländer och länder i det östliga partnerskapet, och att främja åtgärder för att effektivt hantera eventuella bedrägerifall. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla särskilda och regelbundna mekanismer för att effektivt förebygga och bekämpa bedrägerier med EU-medel i dessa stater.

98.

Europaparlamentet välkomnar Olafs undertecknande av två förfaranden för administrativt samarbete med Afrikanska utvecklingsbanken respektive Förenta staternas generalinspektör för Förenta staternas myndighet för internationell utveckling (USAID).

99.

Europaparlamentet pekar på problemen med efterlevnaden i tredjeländer när det gäller genomförandet av ramkonventionen om tobakskontroll (FCTC-protokollet).

100.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s byråer, i synnerhet Europol, Eurojust och Olaf, att samarbeta närmare med nationella myndigheter för att på ett mer effektivt sätt kunna upptäcka bedrägerier.

101.

Europaparlamentet betonar visselblåsarnas viktiga roll för att förebygga, upptäcka och rapportera bedrägerier. Parlamentet betonar behovet av att skydda visselblåsare och uppmuntra undersökande journalistik med lagliga medel både i medlemsstaterna och inom unionen. Parlamentet välkomnar EU:s nya direktiv om visselblåsning, som från och med december 2021 kommer att ge skydd för enskilda personer från den privata eller den offentliga sektorn som rapporterar överträdelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka och bistå medlemsstaterna genom att säkerställa ett fullständigt, korrekt och snabbt införlivande av direktivet.

102.

Europaparlamentet anser att undersökande journalistik spelar en viktig roll för att främja den nödvändiga graden av transparens i EU och medlemsstaterna, och att denna måste uppmuntras och stödjas genom rättsliga medel både av medlemsstaterna och inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta omfattande åtgärder för att skydda undersökande journalistik, inbegripet en mekanism för snabba insatser för journalister i nöd och effektiv lagstiftning mot strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande.

103.

Europaparlamentet framhåller den centrala roll som transparens spelar för att förebygga och tidigt upptäcka bedrägerier och fall av intressekonflikter. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att göra ännu mer för att öka transparens i budgeten genom att säkerställa att relevanta uppgifter om offentliga upphandlingsförfaranden och tilldelning av offentligt finansierade kontrakt är tillgängliga för allmänheten på ett lättåtkomligt sätt.

Regler om transparens och övergripande bestämmelser

104.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av ”omnibusförordningen” och förväntar sig att den kommer att minska bedrägerierna kraftigt för jordbruks- och sammanhållningspolitiken, samtidigt som EU:s finansiella regler förenklas.

105.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att via nätverket Eurofisc öka sitt informationsutbyte om företag som möjligen ägnar sig åt bedrägeri och om möjliga bedrägeritransaktioner. Parlamentet påpekar att utbyte av och tillgång till information från rättsliga och utredande myndigheters sida, med respekt för skyddet av personuppgifter, är avgörande för att bekämpa bedrägerier och organiserad brottslighet.

106.

Europaparlamentet erkänner betydelsen av artikel 61 i budgetförordningen och dess utvidgade definition av intressekonflikter för alla aktörer i budgetförvaltningen som genomför EU:s budget i de olika förvaltningsformerna, även på nationell nivå.

107.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som fördragens väktare bekämpa alla former av intressekonflikter och regelbundet utvärdera de förebyggande åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att undvika dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till gemensamma riktlinjer för att undvika högt uppsatta politikers intressekonflikter.

108.

Europaparlamentet påpekar att många medlemsstater inte har särskilda lagar mot organiserad brottslighet, trots att sådan brottslighet spelar en ständigt större roll i gränsöverskridande verksamhet och sektorer som påverkar EU:s ekonomiska intressen.

109.

Europaparlamentet uppmanar rådet att anta gemensamma etiska standarder i alla frågor som rör intressekonflikter och att verka för en gemensam förståelse av detta i alla medlemsstater. Med tanke på de utbredda problemen med intressekonflikter vid fördelningen av unionens jordbruks- och sammanhållningsfonder understryker parlamentet att det är oacceptabelt att ledamöterna i Europeiska rådet och Europeiska unionens råd eller deras familjemedlemmar deltar i beslut om den framtida fleråriga budgetramen eller nationella budgetanslag om de på något sätt skulle komma att dra nytta av dessa beslut.

110.

Europaparlamentet påminner om vikten av karenstider för tjänstemän som tidigare varit anställda av unionens institutioner eller byråer, eftersom obehandlade intressekonflikter kan äventyra tillämpningen av höga etiska standarder inom hela den europeiska förvaltningen. Parlamentet understryker att artikel 16 i tjänsteförordningen gör det möjligt för unionens institutioner och byråer att avslå en tidigare tjänstemans begäran om att få en särskild tjänst om begränsningarna inte är tillräckliga för att skydda institutionernas legitima intressen. Parlamentet uppmanar EU:s förvaltning att strikt offentliggöra sin bedömning av varje fall enligt kraven i tjänsteförordningen.

111.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om behovet av en tydlig rättslig grund som gör det möjligt för Olaf att få tillgång till bankkontouppgifter genom bistånd från nationella behöriga myndigheter och hantera momsbedrägerier, som formulerats med hänsyn till översynen av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.

o o

112.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Olafs övervakningskommitté och Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo).

(1) Den artonde rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), 1 januari–31 december 2018, 2019.

(2) EUT C 340, 8.10.2019, s. 1.

(3) EUT L 248, 18.9.2013, s. 1.

(4) EUT L 198, 28.7.2017, s. 29.

(5) EUT L 283, 31.10.2017, s. 1.

(6) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.

(7) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.

(8) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(9) EUT C 252, 18.7.2018, s. 56.

(10) Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 september 2015 i mål C-105/14, brottmål mot Ivo Taricco m.fl., 105/14, ECLI:EU:C:2015:555.

(11) Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 december 2017 i mål C-42/17, brottmål mot M.A.S. och M.B., ECLI:EU:C:2017:936.

(12) Tribunalens dom av den 3 maj 2018 i mål T-48/16, Sigma Orionis mot Europeiska kommissionen, ECLI:EU:T:2018:245.

(13) Antagna texter, P8_TA(2018)0419.

(14) EUT C 11, 13.1.2020, s. 50.

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 250/2014 av den 26 februari 2014 om inrättande av ett program för främjande av verksamheter till skydd av ekonomiska intressen för Europeiska unionen (Herkules III-programmet) och om upphävande av beslut nr 804/2004/EG (EUT L 84, 20.3.2014, s. 6).

(16) EUT L 268, 12.10.2010, s. 1.

(17) EUT L 136, 31.5.1999, s. 20.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/48

P9_TA(2020)0193

Den humanitära situationen i Venezuela och migrations- och flyktingkrisen

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om den humanitära situationen i Venezuela och migrations- och flyktingkrisen (2019/2952(RSP))

(2021/C 371/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, särskilt den av den 16 januari 2020 om situationen i Venezuela efter det olagliga valet av nationalförsamlingens nya talman och presidium (parlamentarisk kupp) (1),

—	med beaktande av uttalandet från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 1 april 2020 om Förenta staternas förslag och situationen i samband med covid-19-pandemin i Venezuela,

—	med beaktande av uttalandet från FN:s människorättsexperter av den 30 april 2020 om den katastrofala hälsosituationen i Venezuela,

—	med beaktande av varningen från FN:s människorättsexperter av den 6 maj 2020 om de förödande konsekvenserna som landets humanitära och ekonomiska kris har för de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av människorättsrapporten av den 2 juli 2020 från FN:s högkommissarie Michelle Bachelet, om Venezuela,

—	med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 1 april 2020 från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM) om situationen för flyktingar och migranter från Venezuela under covid-19-krisen,

—	med beaktande av uttalandet av den 5 januari 2020 och den 26 juni 2020 från Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare om situationen i Venezuela,

—	med beaktande av Limagruppens uttalanden av den 20 februari, den 2 mars, den 2 april och den 16 juni 2020,

—	med beaktande av förklaringarna av den 4 och 16 juni 2020 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/vice ordförande för kommissionen om de senaste händelserna i Venezuela,

—	med beaktande av uttalandet av den 11 juni 2020 från utskottet för utrikesfrågor om den senaste tidens attacker mot Venezuelas nationalförsamling,

—	med beaktande av uttalandena från den internationella kontaktgruppen av den 16 juni 2020 om den venezuelanska valmyndighetens underminerade trovärdighet och av den 24 juni 2020 om den förvärrade politiska krisen i Venezuela,

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2020/898 av den 29 juni 2020 om ändring av beslut (Gusp) 2017/2074 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Venezuela (2), som lade till elva ledande venezuelanska tjänstemän i förteckningen över personer som omfattas av restriktiva åtgärder,

—	med beaktande av den internationella givarkonferensen som hölls den 26 maj 2020 i solidaritet med venezuelanska flyktingar och migranter,

—	med beaktande av Venezuelas konstitution,

—	med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

—	med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Venezuelas befolkning och de samhällen som tar emot flyktingar har fått stöd av Europeiska unionen och dess medlemsstater i många år. Den 26 maj 2020 sammankallade Europeiska unionen och Spaniens regering, med stöd av UNHCR och IOM, en internationell givarkonferens i solidaritet med venezuelanska flyktingar och migranter. Internationella givare utlovade sammanlagt 2 544 miljarder EUR, men endast 595 miljoner EUR i direkta bidrag, och resten var helt enkelt villkorslån. Under konferensen uttryckte några av låntagarna oro över de byråkratiska svårigheter och de komplicerade regler som de ställdes inför för att få lån. De årliga konsekvenserna av den kris av aldrig tidigare skådat slag som råder i Venezuelas grannländer kommer knappast att täckas av 595 miljoner EUR i direkta bidrag. Det internationella samfundet måste hitta innovativa lösningar för att frigöra andra eventuella ekonomiska resurser och hjälpa det venezuelanska folket att tillgodose de akuta behoven, vid sidan av långsiktigt humanitärt samarbetsstöd.

B.	EU:s stöd uppgår till över 319 miljoner EUR, både i och utanför Venezuela. 156 miljoner EUR har avsatts för humanitärt bistånd, 136 miljoner EUR för utveckling och 27 miljoner EUR för stabilitet och fred.

Den redan svåra politiska, ekonomiska, institutionella, sociala och flerdimensionella humanitära krisen i Venezuela har fördjupats avsevärt och förvärrats under pandemin. Ökad brist på läkemedel och mat, massiva människorättskränkningar, hyperinflation, politiskt förtryck, korruption och våld äventyrar människors liv och tvingar dem att fly landet.

D.	Allt fler människor i Venezuela, i synnerhet utsatta grupper som kvinnor, barn och sjuka, lider av undernäring på grund av begränsad tillgång till god hälso- och sjukvård, läkemedel, mat och vatten.

Venezuelas nationella hälso- och sjukvårdssystem har försvagats kraftigt på grund av misskötsel från regimens sida, vilket har lett till allvarlig brist på läkemedel och avsaknad av medicinska behandlingar. De siffror som presenteras av regimen avseende covid-19-pandemin saknar trovärdighet, och vare sig inom Venezuela eller i det internationella samfundet hyser man någon tillit till dem.

Dagens flerdimensionella kris i Venezuela håller på att leda till regionens största förflyttning av människor någonsin. Omkring fem miljoner venezuelaner har flytt landet och 80 % av dem är nu flyktingar i andra länder i regionen. UNHCR menar att den venezuelanska flyktingkrisen är den näst största i världen efter den i Syrien. I slutet av 2020 kan det totala antalet människor som flytt från de försämrade levnadsvillkoren i Venezuela överstiga 6,5 miljoner.

Enligt UNHCR har antalet venezuelaner som söker asyl runt om i världen ökat med 2 000 %. Det är 650 000 som har lämnat in asylansökningar runt om i världen, och omkring två miljoner har fått uppehållstillstånd i andra länder i Nord-, Latin- och Sydamerika. Av befolkningen är det 12 % som har flytt landet och det är i genomsnitt 5 000 människor som fortsätter att ge sig av varje dag.

Det rådande hotet mot den globala folkhälsan har förvärrat en redan desperat situation för många flyktingar och migranter från Venezuela, och även för deras värdländer. Många flyktingar och migranter är beroende av en daglön som inte räcker för att täcka deras grundläggande behov såsom tak över huvudet, mat och hälso- och sjukvård.

I.	Enligt de första rapporterna om pandemin, som har översvämmat landets försvagade hälso- och sjukvårdssystem, är sjukhusen fulla av patienter med coronavirus och dussintals sjukvårdsanställda har smittats.

Venezuelas illegitima högsta domstol, som kontrolleras av Nicolás Maduros regim, ratificerade på ett otillbörligt sätt utnämningen av Luis Parra till nationalförsamlingens talman den 26 maj 2020. Den olagliga session som ägde rum i januari 2020 respekterade varken rättsliga förfaranden eller demokratiska konstitutionella principer, eftersom man hindrade en stor del av de demokratiskt valda företrädarna från att närvara under sessionen – i vissa fall med våld – och därmed också från att rösta. Det rättsstridiga beslut som fattats vid denna illegitima parlamentariska session fick Europeiska unionens råd att införa sanktioner mot ytterligare elva tjänstemän på grund av deras roll i undergrävandet av demokratin och rättsstaten, däribland Luis Parra och Juan José Mendoza, ordförande för författningskammaren vid högsta domstolen. Juan Guaidó har uteslutit sig själv från en övergångsregering och Maduro kan inte ingå i en sådan regering.

Den 13 juni 2020 utnämnde den illegitima högsta domstolen återigen nya ledamöter till det nationella valrådet, trots att den saknar rättsliga befogenheter att göra det. I enlighet med artiklarna 187 och 296 i Venezuelas konstitution har nationalförsamlingen, ett organ som valts demokratiskt av Venezuelas folk, ensam det fulla ansvaret för sådana utnämningar. Europaparlamentet kommer inte att erkänna något beslut eller avgörande som ensidigt fattas av dessa illegitima organ. De tjänstemän som är ansvariga för dessa beslut har också lagts till på EU:s sanktionsförteckning.

Nicolás Maduro beordrade Europeiska unionens ambassadör att lämna landet inom 72 timmar efter det att EU infört riktade sanktioner mot flera tjänstemän som är ansvariga för allvarliga människorättskränkningar. Han hotade också Spaniens ambassadör med ytterligare repressalier. I maj 2020 rapporterades det att den franska ambassaden i Caracas utsatts för trakasserier, bland annat genom att vatten- och elförsörjningen till ambassadörsbostaden stängts av. Regimen har beslutat att upphäva beslutet och att inte utvisa EU:s ambassadör.

Maduroregimen har gjort våldsamma utfall mot de politiska partierna Accion Democratica, Primero Justicia och Un Nuevo Tiempo, och utsatt dem för systematisk förföljelse genom att den illegitima högsta domstolen beslutat att dra in deras nationella styrelser mot medlemmarnas vilja. Det demokratiska politiska partiet Voluntad Popular har klassificerats som terroristorganisation av Maduroregimen.

Det demokratiska internationella samfundet, inklusive EU, har bestämt avvisat denna valfars och alla dessa olagliga handlingar. Detta agerande har gjort att det demokratiska utrymmet i landet fortsatt att minska till ett absolut minimum och att stora hinder för en lösning på den politiska krisen i Venezuela uppstått. Att bilda en balanserad och inkluderande nationell nödregering, som företräder landets alla demokratiska politiska och sociala sektorer och som kan tillgodose de humanitära behoven i dagens Venezuela, är av avgörande betydelse för att ta sig ut den eskalerande krisen.

O.	Att respektera internationella normer, ett oberoende och balanserat valråd samt lika villkor som gör det möjligt för politiska partier och kandidater att delta obehindrat, utgör hörnstenarna i en trovärdig valprocess och möjliggör fria och rättvisa parlaments- och presidentval.

P.	Olaglig finansiering och utländsk inblandning från regimen i valprocesser innebär ett betydande hot mot de europeiska demokratierna.

Q.	Genomförandet av EU:s utrikespolitiska beslut ligger hos de nationella myndigheterna, men kommissionen har ett ansvar att övervaka genomförandet av unionsrätten.

Den 12 juni 2020 grep myndigheterna i Kap Verde affärsmannen Alex Saab som medverkat i flera korruptionsupplägg där Maduroregimen varit inblandad. Han väntar nu på ett rättsligt beslut och eventuell utlämning. Alex Saabs fall illustrerar hur utbredd korruptionen blivit i Venezuela samtidigt som landet är mitt uppe i en aldrig tidigare skådad humanitär kris. Venezuela rankas på plats 173 av 180 länder i Transparency Internationals korruptionsindex för 2019.

Antalet politiska fångar har ökat sedan de omfattande civila oroligheterna bröt ut 2014 och uppgår i dag till över 430 personer. Elva européer uppges också hållas i förvar i Venezuela. ICC har nu inlett förundersökningar om brott mot mänskligheten efter flera rapporter om att regimen använt tortyr. Förtryck, godtyckliga frihetsberövanden och tortyr har ökat under covid-19-krisen. Rapporten av den 2 juli 2020 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Bachelet, om Venezuela visade att säkerhetsstyrkor utfört mer än 1 300 utomrättsliga avrättningar mellan den 1 januari och den 31 maj 2020.

Maduroregimen har underlåtit att tillhandahålla transparent information, ta emot internationellt humanitärt bistånd och prioritera de mest utsatta befolkningssegmentens behov och rättigheter. Den 1 juni 2020 ingicks ett avtal mellan Bolivianska republiken Venezuelas folkmaktsministerium för hälsa och nationalförsamlingens rådgivande grupp för covid-19 om att låta humanitärt bistånd, på opolitisk väg, gå till Venezuela genom den panamerikanska hälsoorganisationen (PAHO). Under de gångna åren har regimen avvisat alla former av humanitärt bistånd.

Maduroregimen har sedan 2016 stöttat olaglig hantverksmässig guldutvinning i Venezuelas Amazonas för att finansiera irreguljära väpnade grupper. Guld har smugglats ut ur landet via irreguljära kanaler för olaglig försäljning och byteshandel utomlands. Detta så kallade blodguld utvinns och exploateras på bekostnad av mänskliga rättigheter och miljön, under olagliga och rättsvidriga förhållanden och utgör ett allvarligt hot mot båda.

V.	Det behövs effektiva åtgärder för att stoppa det säkerhetshot mot hela regionen, som kopplingarna mellan Maduros diktatoriska regim, terroristgrupper och organiserade väpnade grupper som bedriver brottslig verksamhet i Venezuela, utgör.

Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över den allvarliga humanitära nödsituation som hotar venezuelanernas liv i grunden. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med alla de venezuelaner som tvingats fly sitt land endast för att de har velat ha grundläggande levnadsvillkor, såsom tillgång till mat, dricksvatten, hälso- och sjukvård samt läkemedel.

Europaparlamentet uppmärksammar den tilltagande migrationskrisen som spridit sig till hela regionen, till exempel Colombia, Peru, Ecuador, Bolivia, Chile, Brasilien, Panama och Argentina, och även till vissa EU-medlemsstater och Västindien, och poängterar de extremt svåra förhållandena som förvärras ytterligare av kampen mot covid-19-pandemin. Parlamentet lovordar grannländernas insatser och den solidaritet de visat. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att fortsätta samarbetet med dessa länder och territorier, inte bara i form av humanitärt bistånd, utan också genom att ställa mer resurser till förfogande och använda sig av utvecklingspolitiken.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna i Venezuela att erkänna den pågående humanitära krisen, förhindra att den förvärras ytterligare och främja politiska och ekonomiska lösningar som garanterar säkerheten för civilbefolkningen liksom stabilitet för landet och regionen. Parlamentet noterar överenskommelsen mellan Venezuela och PAHO om kampen mot covid-19.

Europaparlamentet efterlyser brådskande åtgärder för att förhindra att den humanitära krisen och folkhälsokrisen förvärras, särskilt att nya utbrott av sjukdomar som mässling, malaria, difteri och mul- och klövsjuka, uppstår. Parlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av akuta insatser för att bekämpa undernäring hos de mest utsatta grupperna, såsom kvinnor, barn och sjuka.

Europaparlamentet välkomnar de utfästelser och ansträngningar som gjorts av den internationella givarkonferensen i solidaritet med venezuelanska flyktingar och migranter. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang mindre byråkrati och ett förenklat ramverk som kan garantera att utfästelserna så snart som möjligt når fram till dem som desperat behöver dem.

Europaparlamentet tar starkt avstånd från kränkningarna av nationalförsamlingens demokratiska, konstitutionella och transparenta funktionssätt, och från de hot, det våld och de godtyckliga beslut som dess ledamöter utsätts för. Parlamentet protesterar mot den odemokratiska utnämningen av nya ledamöter till det nationella valrådet och att partiernas styrelser dragits in mot medlemmarnas vilja.

Europaparlamentet upprepar sitt erkännande, till följd av nationalförsamlingens öppna och demokratiska omröstning, av Juan Guaidó som legitim talman för nationalförsamlingen och Bolivianska republiken Venezuelas legitima interimspresident, i enlighet med artikel 233 i Venezuelas konstitution.

Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för nationalförsamlingen, som är det enda legitimt valda demokratiska organet i Venezuela och vars befogenheter måste respekteras, inbegripet dess ledamöters befogenheter och säkerhet. Parlamentet betonar att en fredlig och politisk lösning kan uppnås endast om nationalförsamlingens konstitutionella befogenheter respekteras till fullo.

Europaparlamentet påminner om att respekten för demokratiska institutioner och principer samt upprätthållandet av rättsstatsprincipen är viktiga förutsättningar för att finna en lösning på krisen i Venezuela som gynnar landets befolkning. Parlamentet begär därför att det snabbt skapas förutsättningar för fria, öppna och trovärdiga president- och parlamentsval, som bygger på en fastställd tidsplan, rättvisa villkor för alla aktörer, öppenhet och närvaro av trovärdiga internationella observatörer, som enda utväg ut ur krisen, så att våld och militära insatser därmed utesluts.

10.

Europaparlamentet efterlyser ett svar från EU och andra internationella aktörer som bidrar till ett snabbt återupprättande av demokrati och rättsstatsprincipen i Venezuela.

11.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna är rättsligt bundna av rådets beslut (CFSP) 2017/2074 att genomföra de restriktiva åtgärder som nämns i beslutet, särskilt förhindrande av inresa till eller transitering genom deras territorier för de personer som de restriktiva åtgärderna avser, samt skyldigheten att omedelbart underrätta rådet skriftligen om alla undantag som de har beviljat.

12.

Europaparlamentet noterar rådets beslut av den 29 juni 2020 att lägga till elva venezuelanska tjänstemän på förteckningen över personer som omfattas av individuella sanktioner, vilka inte skadar Venezuelas befolkning, och begär att denna förteckning stärks och utvidgas om situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i landet fortsätter att försämras. Parlamentet anser att EU-myndigheterna måste begränsa rörelsefriheten för dem som står på förteckningen, liksom rörelsefriheten för deras närmaste anhöriga, och frysa deras tillgångar och viseringar. Parlamentet efterlyser dessutom ett omedelbart förbud mot handel med och cirkulation av olagligt blodguld från Venezuela.

13.

Europaparlamentet beklagar djupt Maduros hot om att utvisa EU:s ambassadör från Caracas som en form av vedergällning för sanktionerna mot elva tjänstemän som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet noterar i detta avseende det ursprungliga uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten om ömsesidighet och uppmanar medlemsstaterna att också överväga att tillämpa principen om ömsesidighet om denna situation uppstår igen, nämligen genom att upphäva krediteringen för Maduros ambassadörer i EU. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att erkänna de politiska företrädare som utsetts av Juan Guaidó.

14.

Europaparlamentet fördömer den utbredda korruption som har blivit en integrerad del av Maduros regim. Parlamentet fördömer Maduroregimens användning av politisk finansiering som ett medel för utländsk inblandning. Parlamentet fördömer starkt och beklagar fall av korruption, även fall som är under rättslig utredning i medlemsstaterna.

15.

Europaparlamentet vill se ett omedelbart frigivande av alla politiska fångar och ett slut på tortyr, misshandel och förföljelse av politiska motståndare, människorättsaktivister och fredliga demonstranter, och begär att de som orättvist tvingats i exil ska få återvända hem.

16.

Europaparlamentet ställer sig helt och fullt bakom ICC:s utredningar av de omfattande brott och det förtryck som regimen i Venezuela gjort sig skyldig till. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionen att ställa sig bakom det initiativ som tagits av de stater som är parter i ICC för att inleda utredningar av de brott mot mänskligheten som har begåtts av Maduros de facto-regim, i syfte att ställa de ansvariga till svars.

17.

Europaparlamentet noterar den brittiska domstolens beslut av den 2 juli 2020, som otvetydigt erkänner Bolivianska republiken Venezuelas demokratiska legitimitet med Juan Guaidó som landets president, genom att ge honom lagligt tillträde till republikens guldreserver.

18.

Europaparlamentet vill att ett informationsuppdrag sänds till landet för att bedöma situationen.

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivianska republiken Venezuelas legitima interimspresident och nationalförsamling, regeringarna och parlamenten i länderna i Limagruppen, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0013.

(2) EUT L 205 I, 29.6.2020, s. 6.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/53

P9_TA(2020)0197

Verksamma ämnen, däribland flumioxazin

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om utkastet till kommissionens genomförandeförordning om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, cyazofamid, dimetomorf, etefon, etoxazol, famoxadon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, formetanat, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol och S-metolaklor (D067115/02 – 2020/2671(RSP))

(2021/C 371/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandeförordning om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, cyazofamid, dimetomorf, etefon, etoxazol, famoxadon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, formetanat, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol och S-metolaklor (D067115/02,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (1), särskilt artikel 21 och artikel 17 första stycket,

—

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/408 av den 11 mars 2015 om genomförande av artikel 80.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upprättande av en förteckning över kandidatämnen för substitution (2),

—	med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av förordning (EG) nr 1107/2009 om växtskyddsmedel (4),

—	med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.	Flumioxazin togs upp i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (5) den 1 januari 2003 genom kommissionens direktiv 2002/81/EG (6) och har ansetts vara godkänt i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009.

B.	Ett förfarande för att förnya godkännandet av flumioxazin i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (7) har pågått sedan 2010 (8), och en ansökan om detta lämnades in den 29 februari 2012 i enlighet med artikel 4 i kommissionens förordning (EU) nr 1141/2010 (9).

Godkännandeperioden för det verksamma ämnet flumioxazin har redan förlängts med fem år genom kommissionens direktiv 2010/77/EU (10), och därefter med ett år i taget sedan 2015 genom kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2015/1885 (11), (EU) 2016/549 (12), (EU) 2017/841 (13), (EU) 2018/917 (14), (EU) 2019/707 (15), och förlängs nu ännu en gång med ett år genom detta utkast till kommissionens genomförandeförordning, som skulle förlänga godkännandeperioden till den 30 juni 2021.

Kommissionen har inte kunnat förklara skälen till förlängningen, med annat än följande: ”På grund av att bedömningen av dessa ämnen har försenats av orsaker som de sökande inte råder över kommer godkännandena av de verksamma ämnena sannolikt att löpa ut innan något beslut om att förnya dem har fattats.”

E.	Förordning (EG) nr 1107/2009 syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för såväl människors och djurs hälsa som miljön och samtidigt skydda EU-jordbrukets konkurrenskraft. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att skydda känsliga befolkningsgrupper, bland annat gravida kvinnor och barn.

Försiktighetsprincipen bör tillämpas. Förordning (EG) nr 1107/2009 fastställer att ämnen bör ingå i växtskyddsmedel endast om det har visats att de har klara fördelar för växtproduktionen och att de inte förväntas ha några skadliga effekter på människors och djurs hälsa eller några oacceptabla effekter på miljön.

I förordning (EG) nr 1107/2009 heter det att godkännandeperioden för verksamma ämnen bör vara tidsbegränsad med hänsyn till säkerheten. Godkännandeperioden bör stå i proportion till de eventuella risker som är förenade med användningen av dessa ämnen. Det är dock uppenbart att en sådan proportionalitet saknas.

H.	Under de 17 år som gått sedan flumioxazin godkändes som verksamt ämne har det identifierats och klassificerats som reproduktionstoxiskt i kategori 1B och sannolikt hormonstörande.

Kommissionen och medlemsstaterna har möjligheten och ansvaret att agera i enlighet med försiktighetsprincipen när det finns en risk för skadliga effekter på hälsan men det fortfarande råder vetenskaplig osäkerhet, genom att vidta provisoriska riskhanteringsåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa.

Närmare bestämt fastställs det i artikel 21 i förordning (EG) nr 1107/2009 att kommissionen när som helst får ompröva godkännandet av ett verksamt ämne, särskilt om den mot bakgrund av nya vetenskapliga och tekniska rön anser att det finns indikationer på att ämnet inte längre uppfyller kriterierna för godkännande i artikel 4 i den förordningen, och denna omprövning kan leda till att godkännandet av ämnet återkallas eller ändras.

Reproduktionstoxiskt i kategori 1B och hormonstörande

K.	Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (16) har flumioxazin en harmoniserad klassificering som reproduktionstoxiskt i kategori 1B, mycket giftigt för vattenlevande organismer och mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter.

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) konstaterade redan 2014, och därefter 2017 och 2018, att det fanns kritiska orosområden eftersom flumioxazin klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1B, och även att flumioxazins potentiella hormonstörande egenskaper var en fråga som inte kunde färdigbehandlas och ett kritiskt orosområde.

M.	2015 togs flumioxazin upp på förteckningen över kandidatämnen för substitution genom genomförandeförordning (EU) 2015/408 eftersom det, i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008, klassificeras eller ska klassificeras som ett reproduktionstoxiskt ämne i kategori 1A eller 1B.

Enligt punkt 3.6.4 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009 får verksamma ämnen inte godkännas om de klassificeras som ett reproduktionstoxiskt ämne i kategori 1B, utom i de fall då det i ansökan finns dokumentation som styrker att ett sådant verksamt ämne är nödvändigt för att kontrollera en allvarlig fara för växtskyddet som inte kan avvärjas med andra medel, inbegripet med icke-kemiska metoder, förutsatt att riskreducerande åtgärder tillämpas i samband med användning av det verksamma ämnet för att se till att exponering av människor och miljö minimeras.

Den 1 februari 2018 överlämnade den rapporterande medlemsstaten, i ljuset av nya vetenskapliga uppgifter, till Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) ett förslag till harmoniserad klassificering och märkning av flumioxazin i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008. Den 15 mars 2019 antog Echas riskbedömningskommitté (RAC) ett uttalande om ändring av klassificeringen av flumioxazin från reproduktionstoxiskt i kategori 1B till reproduktionstoxiskt i kategori 2. Detta kommer sannolikt att leda till en omklassificering av flumioxazin i bilaga IV till CLP-förordningen i slutet av 2020 eller i början av 2021. Fram till dess klassificeras flumioxazin som reproduktionstoxiskt i kategori 1B.

Enligt punkt 3.6.5 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009 får verksamma ämnen inte godkännas om de anses ha hormonstörande egenskaper som kan ge skadliga effekter för människor, såvida inte människors exponering för detta verksamma ämne eller detta skyddsämne eller denna synergist i ett växtskyddsmedel under realistiska föreslagna användningsförhållanden är försumbar, dvs. produkten används i slutna system eller under andra förhållanden som utesluter kontakt med människor och där resthalterna av det berörda verksamma ämnet, skyddsämnet eller synergisten i livsmedel och foder inte överskrider det standardvärde som fastställs i enlighet med artikel 18.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 (17).

Sedan 2014 har flumioxazin misstänkts ha hormonstörande egenskaper (18). Sedan den 20 oktober 2018 har det funnits tillämpliga kriterier för att avgöra om ett ämne är hormonstörande inom ramen för förordning (EG) nr 1107/2009 (19). Riktlinjer som motsvarade ärendet antogs den 5 juni 2018 (20). Först den 4 december 2019 bemyndigade dock kommissionen Efsa att bedöma den hormonstörande potentialen hos flumioxazin enligt de nya kriterierna. Tidsplanen för resultaten från denna bedömning är fortfarande oklar.

R.	Flumioxazin har en hög risk för biokoncentration, är mycket giftigt för alger och vattenväxter och måttligt giftigt för daggmaskar, honungsbin, fisk och vattenlevande ryggradslösa djur.

Det är oacceptabelt att ett ämne som för närvarande uppfyller uteslutningskriterierna för verksamma ämnen som är mutagena, cancerframkallande och/eller reproduktionstoxiska, och som sannolikt uppfyller uteslutningskriterierna på grund av sina hormonstörande egenskaper, får fortsätta att användas i unionen och därmed äventyrar folkhälsan och miljön.

Sökande kan utnyttja automatiken i kommissionens arbetsmetoder för att säkerställa en omedelbar förlängning av godkännandeperioderna för verksamma ämnen när den förnyade riskbedömningen inte är klar, genom att avsiktligen dra ut på förfarandet för förnyad bedömning genom att tillhandahålla ofullständiga uppgifter och genom att begära mer undantag och särskilda villkor, vilket leder till oacceptabla risker för miljön och människors hälsa, eftersom exponeringen för det farliga ämnet under tiden fortsätter.

Efter ett första förslag från kommissionen 2014 om att inte förlänga godkännandet, på grundval av att flumioxazin uppfyllde uteslutningskriterierna för reproduktionstoxiska ämnen i kategori 1B, begärde sökanden ett undantag från tillämpningen av dessa uteslutningskriterier. Ett sådant undantag krävde dock att man utvecklade relevanta bedömningsmetoder som ännu inte fanns, trots att förordning (EG) nr 1107/2009 hade tillämpats under tre år, vilket ledde till att processen för att inte förlänga godkännandet stod still i flera år.

I sin resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av förordning (EG) nr 1107/2009 om växtskyddsmedel uppmanade Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att ”se till att den förfarandemässiga förlängningen av godkännandeperioden medan förfarandet pågår, i enlighet med artikel 17 i förordningen, inte tillämpas på verksamma ämnen som är mutagena, cancerogena eller reproduktionstoxiska och därför i kategori 1A eller 1B, eller verksamma ämnen som har endokrinstörande egenskaper och är skadliga för människor eller djur, vilket för närvarande är fallet i fråga om ämnen såsom flumioxazin, tiakloprid, klortoluron och dimoxistrobin”.

Parlamentet invände redan mot den föregående förlängningen av godkännandeperioden för flumioxazin i sin resolution av den 10 oktober 2019 (21), och kommissionen har inte kommit med något övertygande svar på den resolutionen och har inte kunnat visa att en ytterligare förlängning inte skulle överskrida dess genomförandebefogenheter.

Efter den föregående förlängningen 2019 av godkännandet av flera verksamma ämnen, däribland flumioxazin, genom genomförandeförordning (EU) 2019/707 är det bara 8 av de 34 ämnena vars godkännande antingen förnyats eller inte förnyats, medan godkännandet av 26 ämnen genom detta utkast till kommissionens genomförandeförordning kommer att förlängas igen, varav många för tredje eller fjärde gången.

Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandeförordning överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1107/2009.

Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandeförordning inte är förenligt med unionsrätten, eftersom det inte respekterar försiktighetsprincipen.

Europaparlamentet kritiserar skarpt de allvarliga förseningarna i processen för förnyat godkännande och i identifieringen av hormonstörande ämnen.

Europaparlamentet anser att beslutet att åter förlänga godkännandeperioden för flumioxazin är oförenligt med de säkerhetskriterier som fastställs i förordning (EG) nr 1107/2009 och att det inte är grundat vare sig på bevis för att detta ämne kan användas säkert eller på ett påvisat akut behov av det verksamma ämnet flumioxazin för livsmedelsproduktion i unionen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandeförordning och att lägga fram ett nytt utkast för utskottet som beaktar de vetenskapliga bevisen för de skadliga egenskaperna hos alla berörda ämnen, särskilt flumioxazin.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att endast lägga fram utkast till genomförandeförordningar för att förlänga godkännandeperioderna för ämnen för vilka det nuvarande vetenskapliga läget inte förväntas leda till ett kommissionsförslag om icke förnyat godkännande av det berörda verksamma ämnet.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka godkännandena för ämnen om det finns bevis för eller rimliga tvivel om att de inte kommer att uppfylla de säkerhetskriterier som fastställs i förordning (EG) nr 1107/2009.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en korrekt och snabb förnyad bedömning av godkännandena av de verksamma ämnen för vilka de är rapporterande medlemsstater och att se till att de nuvarande förseningarna avhjälps effektivt och snarast möjligt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(2) EUT L 67, 12.3.2015, s. 18.

(3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(4) EUT C 433, 23.12.2019, s. 183.

(5) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 19.8.1991, s. 1).

(6) Kommissionens direktiv 2002/81/EG av den 10 oktober 2002 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att införa flumioxazin som verksamt ämne (EGT L 276, 12.10.2002, s. 28).

(7) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 av den 18 september 2012 om fastställande av de bestämmelser som behövs för att genomföra förnyelseförfarandet för verksamma ämnen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EUT L 252, 19.9.2012, s. 26).

(8) EUT L 293, 11.11.2010, s. 48.

(9) Kommissionens förordning (EU) nr 1141/2010 av den 7 december 2010 om fastställande av förfarandet för förnyat upptagande av en andra grupp verksamma ämnen i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG och om fastställande av förteckningen över dessa ämnen (EUT L 322, 8.12.2010, s. 10).

(10) Kommissionens direktiv 2010/77/EU av den 10 november 2010 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG vad gäller sista giltighetsdag för införandet av vissa verksamma ämnen i bilaga I (EUT L 293, 11.11.2010, s. 48).

(11) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1885 av den 20 oktober 2015 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena 2,4-D, acibenzolar-S-metyl, amitrol, bentazon, cyhalofopbutyl, dikvat, esfenvalerat, famoxadon, flumioxazin, DPX KE 459 (flupyrsulfuronmetyl), glyfosat, iprovalikarb, isoproturon, lambda-cyhalotrin, metalaxyl-M, metsulfuronmetyl, pikolinafen, prosulfuron, pymetrozin, pyraflufenetyl, tiabendazol, tifensulfuronmetyl och triasulfuron (EUT L 276, 21.10.2015, s. 48).

(12) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/549 av den 8 april 2016 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena bentazon, cyhalofopbutyl, dikvat, famoxadon, flumioxazin, DPX KE 459 (flupyrsulfuronmetyl), metalaxyl-M, pikolinafen, prosulfuron, pymetrozin, tiabendazol och tifensulfuronmetyl (EUT L 95, 9.4.2016, s. 4).

(13) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/841 av den 17 maj 2017 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena alfacypermetrin, Ampelomyces quisqualis stam: AQ 10, benalaxyl, bentazon, bifenazat, bromoxinil, karfentrazonetyl, klorprofam, cyazofamid, desmedifam, dikvat, DPX KE 459 (flupyrsulfuronmetyl), etoxazol, famoxadon, fenamidon, flumioxazin, foramsulfuron, Gliocladium catenulatum stam: J1446, imazamox, imazosulfuron, isoxaflutol, laminarin, metalaxyl-M, metoxifenozid, milbemektin, oxasulfuron, pendimetalin, fenmedifam, pymetrozin, S-metolaklor och trifloxistrobin (EUT L 125, 18.5.2017, s. 12).

(14) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/917 av den 27 juni 2018 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena alfacypermetrin, beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, karvon, klorprofam, cyazofamid, desmedifam, dimetoat, dimetomorf, dikvat, etefon, etoprofos, etoxazol, famoxadon, fenamidon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, foramsulfuron, formetanat, Gliocladium catenulatum stam: J1446, isoxaflutol, metalaxyl-M, metiokarb, metoxifenozid, metribuzin, milbemektin, oxasulfuron, Paecilomyces lilacinus stam: 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol, pymetrozin och S-metolaklor (EUT L 163, 28.6.2018, s. 13).

(15) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/707 av den 7 maj 2019 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena alfacypermetrin, beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, cyazofamid, desmedifam, dimetoat, dimetomorf, diuron, etefon, etoxazol, famoxadon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, foramsulfuron, formetanat, metalaxyl-M, metiokarb, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol, S-metolaklor och tebukonazol (EUT L 120, 8.5.2019, s. 16).

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1).

(18) EFSA Journal, volym 12, nummer 6, juni 2014, ”Conclusion on the peer review of the pesticide risk assessment of the active substance flumioxazin”.

(19) EUT L 101, 20.4.2018, s. 33.

(20) EFSA Journal, volym 16, nummer 6, juni 2018, ”Identifiering av hormonstörande ämnen inom ramen för förordningarna (EU) nr 528/2012 och (EG) nr 1107/2009”.

(21) Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/707 av den 7 maj 2019 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena alfacypermetrin, beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, cyazofamid, desmedifam, dimetoat, dimetomorf, diuron, etefon, etoxazol, famoxadon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, foramsulfuron, formetanat, metalaxyl-M, metiokarb, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol, S-metolaklor och tebukonazol (antagna texter, P9_TA(2019)0026).

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/58

P9_TA(2020)0198

En övergripande EU-strategi för energilagring

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om en övergripande EU-strategi för energilagring (2019/2189(INI))

(2021/C 371/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194,

—	med beaktande av Parisavtalet,

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling nummer 7 om att säkerställa tillgång till överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020En EU-strategi för data (COM(2020)0066),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 9 april 2019 om genomförandet av den strategiska handlingsplanen för batterier: Att bygga en strategisk värdekedja för batterier i EU (COM(2019)0176),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 9 april 2019 om genomförandet och konsekvenserna för miljön och för den inre marknadens funktion av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (COM(2019)0166),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2019 om framtiden för energisystemen i energiunionen i syfte att säkerställa energiomställningen och uppnåendet av energi- och klimatmålen till 2030 och därefter,

—	med beaktande av det initiativ för hållbar och smart gasinfrastruktur i Europa som det rumänska rådsordförandeskapet sjösatte i Bukarest den 1–2 april 2019,

—	med beaktande av ”initiativet för väte”, som lanserades av det österrikiska ordförandeskapet i Linz den 17–18 september 2018,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (5), som för närvarande håller på att revideras,

—	med beaktande av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (8),

—	med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (9),

—	med beaktande av Europeiska revisionsrättens briefingdokument av den 1 april 2019 med titeln ”Översikt nr 04/2019: EU:s stöd till energilagring”,

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om FN:s klimatkonferens 2019 i Madrid, Spanien (COP25) (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar – en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi i överensstämmelse med Parisavtalet om klimatförändringar (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen i Europeiska unionen: dags att handla! (14)

—	med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2018 om att påskynda innovationen för ren energi (15),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om en ny marknadsmodell för energimarknaderna (16),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om en EU-strategi för uppvärmning och kylning (17),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A9-0130/2020), och av följande skäl:

A.	Europaparlamentet, Europeiska rådet och kommissionen har ställt sig bakom målet om nettonollutsläpp av växthusgaser i EU senast 2050, i linje med målen i Parisavtalet.

B.	Omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser kräver en prisöverkomlig och kostnadseffektiv energiomställning från ett system som till stor del bygger på fossila bränslen till ett i hög grad energieffektivt och klimatneutralt system som bygger på förnybar energi.

Förnybara energikällor såsom geotermisk energi, vattenkraft och biomassa kan tillhandahålla viss baslastkapacitet medan andra, såsom vind- och solkraft, är intermittenta och variabla. Att integrera variabla förnybara energikällor i elsystemet kräver ökad flexibilitet i fråga om tillgång och efterfrågan för att stabilisera elnätet, förhindra extrema prisvariationer och upprätthålla försörjningstrygghet och överkomliga energipriser. Denna ökade flexibilitet kräver fler energilagringsanläggningar i EU.

D.	Principen om åtskillnad ska alltid upprätthållas.

År 2017 var endast 22,7 procent av den slutliga energiförbrukningen i EU-28 elbaserad. År 2018 kom över 60 procent av elmixen i EU-28 fortfarande inte från förnybara källor. Ytterligare elektrifiering förväntas. Enligt kommissionens uppskattningar måste EU kunna lagra sex gånger mer energi än i dag om nettonollutsläpp av växthusgaser ska uppnås senast 2050.

F.	Sektorsintegration kommer att spela en avgörande roll när det gäller att öka energisektorns flexibilitet och effektivitet och minska dess koldioxidavtryck.

G.	Miljövänliga gaser, såsom gaser som produceras genom elektrolys med el från förnybara energikällor, har stor säsongslagringskapacitet.

Kommissionen bör undersöka hur den befintliga gasinfrastrukturen kan spela en roll i utfasningen av fossila bränslen i energisystemet, särskilt när det gäller energilagringskapacitet för gröna gaser, t.ex. rörledningar för överföring och distribution eller underjordsförvar som säsongslagring, i syfte att bestämma vilken särskild infrastruktur eller optimerad och färdigbyggd användning av befintlig kapacitet som behövs.

I.	År 2018 fanns endast 3 procent av den globala produktionskapaciteten för litiumjonbattericeller i EU, medan 85 % fanns i Asien-Stillahavsområdet.

J.	Batterier och andra decentraliserade lagringsanläggningar såsom svänghjul kan inte bara användas för försörjningstrygghet utan tjänar även som ekonomiskt genomförbar snabbladdningsinfrastruktur för elfordon.

K.	Pumpkraft har svarat för mer än 90 procent av EU:s energilagringskapacitet. Den spelar i dag en viktig roll för att balansera efterfrågan på el mot utbudet, som storskalig lagring med hög cykelverkningsgrad och för kort- och medellångsiktig flexibilitet med vittomfattande kapacitet.

Värmelagringstekniker erbjuder betydande möjligheter att minska koldioxidutsläppen inom energisektorn, genom att göra det möjligt att under flera månader lagra värme eller kyla, genom att förnybar energi absorberas via industriella värmepumpar och genom att biomassa, biogas eller geotermisk energi används, samt genom att tillhandahålla flexibilitet till exempelvis ett elsystem som främst bygger på förnybar energi. Välisolerade byggnader, fjärrvärmenät och särskilda lagringsanläggningar kan användas för lagring under olika tidsperioder.

Den energimodellering som kommissionen använder för att bedöma strategier för minskade koldioxidutsläpp och tillhörande politiska alternativ är avgörande eftersom den är avgörande för framtida lagstiftning och marknadsutformning. De nuvarande modellerna underskattar avsevärt de positiva effekterna av energilagring och behöver därför förbättras.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut undersöka sin energilagringspotential.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en heltäckande strategi för energilagring för att möjliggöra övergången till en mycket energieffektiv ekonomi som bygger på förnybar energi, med beaktande av all tillgänglig teknik, inbegripet marknadsnära teknik, och med ett teknikneutralt tillvägagångssätt för att säkerställa lika villkor.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en arbetsgrupp med deltagande av alla berörda generaldirektorat för att utveckla denna strategi, som ska bygga på en heltäckande analys av

a)	koldioxidavtrycket och livscykeln, med beaktande av åtminstone utvinning och/eller produktion av råvaror, inbegripet aspekter som rör mänskliga rättigheter och arbetsnormer, anskaffning av komponenter, tillverkningsprocessen, transport och återvinningsprocessen, i tillämpliga fall,

b)	teknikens energikapacitet, kraftkapacitet, lagringstid, kapitalutgifterna, de löpande kostnaderna, cykelverkningsgraden samt omvandlingseffektiviteten,

c)	energisystemsmodell, som ska omfatta de relevanta uppgifter som nämns under b) för att bedöma politiska alternativ, inbegripet effekter inom loppet av en timme, för att på ett korrekt sätt uppskatta nuvarande och framtida behov av systemflexibilitet och lagringens bidrag till sådana modeller,

d)	energiefterfrågan inom industri, transport och bostäder, och

e)	potentialen för småskalig lagring och för flexibilitet på distriktsnivå samt gränsöverskridande förbindelser och sektorsintegration,

f)	energilagringsteknikens bidrag till kampen mot energifattigdom.

Europaparlamentet anser i synnerhet att en sådan strategi bör fastställa de åtgärder som krävs för att förbättra förbindelserna och samordningen över gränserna samt minska regelbördan för marknadstillträde och förbättra tillgången till kapital, kompetens och råvaror för batteriteknik, i syfte att ge ett uppsving åt den europeiska marknadens och industrins konkurrenskraft.

Europaparlamentet noterar att en kostnadseffektiv energiomställning till ett mycket energieffektivt energisystem baserat på förnybar energi för en klimatneutral ekonomi kräver välutvecklade och smarta energinät, avancerad lagrings- och flexibilitetsteknik, reservproduktion och efterfrågeflexibilitet för att säkra en konstant och hållbar energiförsörjning till ett överkomligt pris, samt tillämpning av principen om ”energieffektivitet först”, massiv utvidgning av förnybara energikällor, konsumentinflytande samt prissignaler som inte är snedvridna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta tillhandahålla stöd till forskning om lagring, inbegripet om ny och framväxande alternativ teknik, inom ramen för Horisont Europa.

Europaparlamentet är medvetet om digitaliseringens avgörande roll för utvecklingen av ett mer decentraliserat och integrerat energisystem och i slutändan genomförandet av energiomställningen.

Europaparlamentet understryker att omställningen till en klimatneutral ekonomi inte får äventyra försörjningstryggheten eller tillgången till energi. Parlamentet understryker betydelsen av lagring, särskilt för medlemsstater som är energiisolerade eller utgörs av öar. Parlamentet betonar att tillförlitlig energiförsörjning och kostnadseffektivitet måste gå hand i hand med energiomställningen. Parlamentet betonar vidare att energieffektivitet, smarta nät, deltagande och flexibla distributionsalternativ, såsom lagring, stärker energitryggheten.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att säkerställa lika villkor för alla energilagringslösningar, i linje med principen om teknikneutralitet, för att göra det möjligt för marknadskrafterna att driva på för bästa möjliga teknik och främja innovation, och att de viktigaste faktorer som påverkar utvecklingen av olika tekniska lösningar bör vara indikatorer på energiförbrukning, koldioxidavtryck och kostnader för produktion, utvinning, återvinning och avveckling.

Europaparlamentet beklagar djupt att infrastrukturprojekt eller större lagringsprojekt som är avgörande för energiomställningen ofta möter starkt motstånd och förseningar på lokal nivå. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att aktivt uppmuntra offentligt stöd på lokal nivå – till exempel genom att låta allmänheten delta i ett tidigt skede eller genom att göra det möjligt för lokalsamhällen att aktivt medverka, delta i finansieringen eller kompenseras – och nära samarbete mellan sektorer.

10.

Europaparlamentet betonar lagringens potential som ett alternativ till traditionell nätutbyggnad. Parlamentet understryker vikten av samordnad infrastrukturplanering som en del av den kommande strategin för integration av energisystem för att uppnå en klimatneutral och konkurrenskraftig europeisk ekonomi.

11.

Europaparlamentet kräver att elmarknadsdirektivet (EU) 2019/944 och elförordning (EU) 2019/943 införs inom tidsramarna. Parlamentet betonar att energilagring bör definieras på ett enhetligt sätt i de nationella rättsliga ramarna. Parlamentet framhåller osäkerheten kring dess tillämpningsområde, särskilt när det gäller inkluderingen av olika kraft-till-gastekniker, och uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt tillhandahålla vägledning i denna fråga.

12.

Europaparlamentet begär att kommissionen, inom ramen för strategin för integration av energisystem, tillhandahåller en sund rättslig grund för gasinfrastrukturens överförings- och distributionssystem i syfte att tillhandahålla lösningar för energilagring i linje med unionens klimatmål och Parisavtalet.

Rättsliga hinder

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa samstämmighet och undvika överlappningar i lagstiftningen på europeisk, nationell och regional nivå.

14.

Europaparlamentet påpekar att de flesta medlemsstater kräver att lagringsanläggningarnas operatörer, inbegripet aktiva konsumenter, betalar nätavgifter eller energiskatter och andra avgifter två gånger. Parlamentet är övertygat om att avskaffandet av denna börda skulle leda till fler energilagringsprojekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att skilja mellan slutanvändning och lagring eller omvandling och att utveckla ett effektivt skattesystem som förbjuder dubbelbeskattning med anknytning till energilagringsprojekt i sitt kommande förslag till reviderat energiskattedirektiv. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa alla typer av dubbelbeskattning genom att utveckla effektiva skatteordningar och omforma avgifterna med anknytning till energilagringsprojekt på ett sådant sätt att de samhälleliga fördelarna med lagring framgår och hinder för lagringsprojektens tillträde till marknaden undanröjs.

15.

Europaparlamentet betonar att lagring i olika energibärare såväl som lagring som ligger före och efter mätaren måste behandlas på ett jämförbart sätt så att det inte uppstår problem med korssubventionering där nättaxor eller systemavgifter, skatter och avgifter kringgås. Parlamentet noterar att elkonsumenterna i nuläget bär merparten av den ekonomiska bördan för utfasningen av fossila bränslen och på så vis straffas ellagring indirekt.

16.

Europaparlamentet noterar att med undantag för pumpvattenkraft brukar EU:s nätföreskrifter inte omfatta energilagringsanläggningar vilket gör att de behandlas olika i olika medlemsstater, särskilt vad gäller kraven för nätanslutning. Parlamentet anser att detta utgör ojämlika konkurrensvillkor som hindrar energilagringsanläggningar från att drivas med lönsamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta arbetet med att fastställa gemensamma krav för nätanslutning och att komma till rätta med andra hinder som hindrar lagring från att integreras på elmarknaderna.

17.

Europaparlamentet efterfrågar snarast möjligt en översyn av förordningen om transeuropeiska energinät (18) när det gäller kriterier för stödberättigande och kategorier av elinfrastruktur, för att den bättre ska ta itu med utvecklingen av energilagringsanläggningar innan nästa förteckning över projekt av gemensamt intresse antas. Parlamentet kräver en grundlig reform av processen för utarbetandet av den tioåriga nätutvecklingsplanen och att principen om energieffektivitet först, såväl som flexibilitet, sektorsintegration och gränsöverskridande förbindelser, då införlivas i infrastrukturplaneringen. Parlamentet begär att kriterierna för beviljande av projekt av gemensamt intresse ska anpassas till Parisavtalets långsiktiga temperaturmål och EU:s mål om klimatneutralitet 2050 genom en systematisk klimatrelaterad bedömning av alla projekt som är aktuella för förteckningen över projekt av gemensamt intresse.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att all teknik för flexibilitet och lagring spelar en avgörande roll för att säkerställa en effektiv energiomställning och tillhandahålla högre försörjningstrygghet och systemstabilitet. Parlamentet framhåller allmänhetens intresse av att nya lagringsprojekt utvecklas och befintliga projekt uppgraderas, vilket bör återspeglas genom en snabb, prioriterad och effektiviserad tillståndsprocess i medlemsstaterna.

19.

Europaparlamentet noterar med oro att godkännandeförfaranden på nationell nivå tar betydligt längre tid än de längsta tillåtna perioder för projekt av gemensamt intresse som föreskrivs i förordningen om transeuropeiska energinät. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med denna fråga i sin kommande översyn genom en effektiv och synkroniserad mekanism för genomdrivande och ett erkännande av lagringsprojekt av gemensamt intresse som tvingande allmänintresse.

20.

Europaparlamentet beklagar den bristande marknadslanseringen av forskningsprojekt inom Horisont 2020 och bristen på systematisk uppföljning av färdigställda projekt och på spridning av forskningsresultat, och ser positivt på det större fokus på ”marknadsnära verksamheter” som planerats samtidigt som grundforskningsambitionerna upprätthålls i syfte att skapa en kanal för marknadsnära teknik och projekt i framtiden inom ramen för Horisont Europa, särskilt genom inrättandet av Europeiska innovationsrådet. Parlamentet efterlyser en ökad användning av förkommersiell upphandling. Parlamentet understryker att forskning om ren, hållbar och koldioxidsnål teknik måste intensifieras, inbegripet inom energilagring.

21.

Europaparlamentet betonar att det behövs mer forskning när det gäller kemiska ämnen som används för energilagring, såväl som grundforskning om supraledning, vilket bör återspeglas i det nya Horisont-programmet.

22.

Europaparlamentet noterar bekymrat att det endast finns en indirekt hänvisning till energilagringsprojekt i kommissionens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020. Dessutom har förvånansvärt få statliga stödåtgärder för lagringsprojekt anmälts.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den viktiga roll som lagring spelar vid energiomställningen och behandla den därefter när den ser över riktlinjerna för statligt stöd. Parlamentet uppmanar även kommissionen att se till att de nya riktlinjerna beaktar hur hållbara och effektiva olika lagringstekniker är och deras bidrag till nätstabiliteten och till klimatneutralitet. Parlamentet betonar vidare att icke-kommersiella projekt (t.ex. för forskning) skulle kunna beviljas undantag från reglerna om statligt stöd, så att ineffektiv finansiering och snedvridning av konkurrensen undviks. Parlamentet understryker att icke-marknadsaktörers drift av lagringstillgångar begränsas till fall där det inte finns något marknadsintresse och den nationella tillsynsmyndigheten har beviljat undantag.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de nya riktlinjerna beaktar hur effektiva olika lagringstekniker är och deras bidrag till nätstabilitet, så att ineffektiv finansiering undviks och icke-marknadsaktörers deltagande begränsas till de fall och omständigheter som beaktas i artiklarna 36 och 54 i elmarknadsdirektivet (EU) 2019/944.

Kemisk lagring (kraft-till-gas)

25.

Europaparlamentet understryker den viktiga roll som kraft-till-gastekniken spelar som en viktig möjliggörande faktor för integration av energisystem och sammankopplingen av el- och gassektorerna. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att vätgas, särskilt grön vätgas, liksom syntetiskt metan och biometan, har en hög potential för säsongsbaserad energilagring i stora volymer och som energibärare, bränsle och råvara för energiintensiva industrier samt som hållbart bränsle för flera transportsätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja forskning och utveckling som rör utvecklingen av en vätgasekonomi och uppmanar med kraft kommissionen att stödja ytterligare uppskalning av såväl kraft-till-gas-teknik, i synnerhet genom stöd till ett vätgasinitiativ såsom ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse.

26.

Europaparlamentet konstaterar att användningen av vätgas som energilagring ännu inte är konkurrenskraftig på grund av höga produktionskostnader. Parlamentet konstaterar även den stora kostnadsskillnaden mellan grön och blå vätgas. Parlamentet påpekar att det för att grön vätgas ska bli lönsam behövs stöd till åtgärder som leder till minskade kostnader.

27.

Europaparlamentet konstaterar att normerna i medlemsstaterna varierar när det gäller vätgasinblandning i naturgas. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera och ta fram tydliga klassifikationer och standarder för vätgas, för både gasnätet och slutanvändare. Parlamentet påpekar att dessa standarder kommer att behöva anpassas till slutanvändarnas kvalitetsbehov och tekniska kapacitet, med beaktande av varje lands särdrag.

28.

Europaparlamentet konstaterar att vätgas som produceras genom kraft-till-gas kan vidareutvecklas till andra typer av gas, såsom metanol och ammoniak, som kan användas som bränsle i sjöfarts- och luftfartssektorn liksom i tunga transporter.

29.

Europaparlamentet betonar att den befintliga gasinfrastrukturen tillhandahåller stor energilagringskapacitet och att dessa tillgångar och de som tar emot nya gaskällor, särskilt grön vätgas, skulle underlätta integrationen av förnybar el. Parlamentet noterar i detta hänseende behovet av att ta itu med frågan om den nya roll som systemansvariga för överföringssystem för gas har, mot bakgrund av reglerna om åtskillnad.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en omfattande konsekvensanalys, en kostnads-nyttoanalys och en analys av tillgängligheten när det gäller eftermodifiering av gasinfrastruktur eller utbyggnad av ny gasinfrastruktur, vilket är viktigt för användningen av grön vätgas, för att den ska kunna transporteras i stora mängder eller för utbyggnaden av vätgasbaserad mobilitet. Parlamentet erkänner potentialen hos underjordisk gaslagring, såsom tomma grottor eller porlagring.

31.

Europaparlamentet anser att EU:s politik särskilt bör främja innovation och utbyggnad av hållbar energilagring och grönt väte. Parlamentet betonar behovet att se till att användningen av energikällor som naturgas endast blir av övergående natur, med tanke på målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Parlamentet är medvetet om att EU kommer att kräva ökade mängder vätgas. Parlamentet betonar att om tillräckliga energivolymer och den europeiska industrins konkurrenskraft ska säkerställas måste alla strategier för grön vätgas stödjas.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en harmoniserad definition av grön vätgas på grundval av en insynsvänlig metod. Parlamentet efterfrågar dessutom ett system för ömsesidigt erkännande av ursprungsgarantier för dessa gaser och föreslår att man utvecklar ett gemensamt certifieringssystem och ett dokumentationssystem genom hela värdekedjan, till exempel genom att utfärda en grön märkning. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att minimera alla administrativa hinder för certifieringen av förnybar och/eller koldioxidsnål vätgas. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa rättvis och faktisk konkurrens mellan teknik och energibärare och mellan importerad vätgas och vätgas som produceras i EU.

33.

Europaparlamentet noterar att enligt nuvarande regler för den inre gasmarknaden har EU:s systemansvariga för gasinfrastrukturens överförings- och distributionssystem endast tillstånd att transportera naturgas som en reglerad verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för strategin för integration av energisystem göra det möjligt för systemansvariga att transportera koldioxidsnåla gaser såsom vätgas, biometan och syntetisk metan.

34.

Europaparlamentet understryker att alla marknadsaktörer bör få tillgång till de fördelar och incitament som pilotprojekt eller levande laboratorier ger upphov till i syfte att påvisa hur vätgas kan produceras med förnybar energi.

35.

Europaparlamentet påminner om att det är rimligt med produktion av syntetiska kemiska bärare endast om förnybar energi används. Parlamentet kräver att målen för förnybar energi för 2030 och därefter höjs, på grundval av en ingående konsekvensanalys.

Elektrokemisk lagring

36.

Europaparlamentet är övertygat om att en rad batteritekniker, däribland de med redan väletablerade värdekedjor i EU, kommer att spela en viktig roll för stabil och flexibel elförsörjning. Parlamentet betonar att batteriteknik är avgörande för att EU:s strategiska oberoende och motståndskraft när det gäller elförsörjning ska säkerställas.

37.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete med att ta fram standarder för europeiska batterier.

38.

Europaparlamentet konstaterar att välfungerande system för insamling och återvinning samt slutna processer, i linje med principerna för cirkulär ekonomi, redan finns för en rad batteritekniker, särskilt i EU-baserade värdekedjor för bilbatterier och industriella batterier, t.ex. blybaserade startbatterier, och anser att dessa system skulle kunna beaktas såsom en allmän modell för återvinning av batterier.

39.

Europaparlamentet noterar att tillträdet till el- och flexibilitetsmarknaderna kommer att vara avgörande för att förverkliga möjligheterna med lagring av batterier.

40.

Europaparlamentet är bekymrat över att EU har en mycket låg kapacitet att tillverka litiumjonbatterier och är beroende av produktion som sker i länder utanför Europa med begränsad insyn. Parlamentet välkomnar därför den europeiska batterialliansen och den strategiska handlingsplanen för batterier. Parlamentet begär att de ska utvidgas till att omfatta all tillgänglig batteriteknik. Parlamentet vill se ett fortsatt stöd till dem och ett förstärkt genomförande av den strategiska handlingsplanen, i linje med de bredare målen i fråga om cirkulär ekonomi, industristrategi och kemikaliehantering. Parlamentet gläder sig därför åt att kommissionen tillkännagett att den kommer att föreslå lagstiftning om batterier till stöd för den strategiska handlingsplanen och den cirkulära ekonomin. Parlamentet efterfrågar i detta avseende livscykelanalyser av batterier, införande av cirkulär design, säker hantering och säkert handhavande under behandlingen av farliga ämnen vid tillverkning av battericeller, och införande av en märkning med koldioxidavtryck som förklarar miljöpåverkan från alla batterivärdekedjor som släpps ut på den europeiska marknaden. Parlamentet betonar vikten av att skapa ekosystem runt batterivärdekedjan för att främja industrins konkurrenskraft och hållbarhet.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå krav på ekodesign för batterier för att förbättra deras inbyggda återvinningsbarhet.

42.

Europaparlamentet är bekymrat över EU:s starka beroende av import av råvaror för batteritillverkning, inbegripet från källor där utvinningen inbegriper miljöförstöring, överträdelser av arbetsnormer och lokala konflikter om naturresurser. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med detta beroende i relevanta EU-strategier. Parlamentet framhåller den roll som hållbar råvaruanskaffning spelar och potentialen inom EU till inhemsk råvaruanskaffning. Parlamentet är övertygat om att förbättrade materialåtervinningssystem för batterier skulle kunna ge en betydande andel av de råvaror som behövs för batteritillverkning inom EU.

43.

Europaparlamentet framhåller potentialen hos förbrukade elektriska batterier som återanvänds för energilagring i privata bostäder eller i större batterienheter. Parlamentet är bekymrat över att klassificeringen av förbrukade batterier som avfall i batteridirektivet, oberoende av återanvändning, kan utgöra ett hinder för sådan återanvändning. Parlamentet är medvetet om att återanvända batterier inte lämnas in för återvinning och att det inte kontrolleras att säkerhetsnormerna uppfylls när ett batteri återanvänds för användningar med andra egenskaper än de som de ursprungligen utformades för. Parlamentet kräver att kommissionen lägger producenternas ansvar för prestanda- och säkerhetsgarantier på den återtillverkare som återinför batteriet på marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga de system för utökat producentansvar som rör återanvända batterier.

44.

Europaparlamentet inser att elektriska fordon och deras batterier har potential att via laddningsinfrastruktur för smarta elfordon ge flexibilitet till nätet, som en del av den efterfrågestyrda flexibiliteten, och på så vis minska behovet av reservanläggningar i kraftsystemet.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid revideringen av batteridirektivet och efter genomförande av en konsekvensanalys överväga insamlings- och materialåtervinningsmål för batterier på grundval av halten av kritiska metaller. Parlamentet understryker att man måste främja ytterligare forskning och innovation avseende återvinningsprocesser och återvinningsteknik inom ramen för Horisont Europa.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer och/eller standarder för återanvändning av batterier från elfordon, däribland test- och klassificeringsprocesser, samt säkerhetsriktlinjer.

47.

Europaparlamentet betonar att man måste stödja forskning, know-how och kompetens för att främja batteritillverkningen i EU.

48.

Europaparlamentet erkänner det globala batteripassets potential när det gäller utvecklingen av en hållbar värdekedja för batterier med hänsyn till mänskliga rättigheter och miljöpåverkan. Parlamentet anser att mineralcertifiering är ett viktigt verktyg för att säkerställa hållbara batterivärdekedjor.

Mekanisk lagring

49.

Europaparlamentet noterar att pumpkraft spelar en avgörande roll för energilagring. Parlamentet är bekymrat över att EU inte utnyttjar den fulla potentialen hos detta koldioxidneutrala och högeffektiva sätt att lagra energi.

50.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör sträva efter ytterligare sätt att förbättra pumpellagringskapaciteten samtidigt som man tar hänsyn till den mångsidiga användningen av befintliga och nya reservoarer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja alla administrativa hinder som försenar dessa projekt och att tillhandahålla rättsligt stöd för innovativa strategier på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera den nödvändiga energiomställningen, genomföra en omfattande översyn av den relevanta lagstiftningen och vid behov föreslå ändringar, med minsta möjliga miljöpåverkan.

51.

Europaparlamentet påpekar att för miljöskyddets skull kan förbättringar av befintliga anläggningar och projekt med högre kapacitet vara bättre än nya projekt.

52.

Europaparlamentet inser att lagringsteknik såsom tryckluft, superkondensatorer och svänghjul bidrar till att skapa flexibilitet. Parlamentet erkänner vikten av en europeisk svänghjulsteknik för energilagring och frekvensreglering. Parlamentet understryker att denna teknik är en lagrings- och regleringsenhet som är relevant för utvecklingen av ett strategiskt nät eller smarta nät.

Värmelagring

53.

Europaparlamentet anser att värmelagring (t.ex. storskaliga värmepannor) och fjärrvärme i tätbefolkade områden är ett mycket effektivt verktyg för energilagring som ger den flexibilitet som krävs för att kunna integrera en större andel intermittent förnybar energi och spillvärme från industriprocesser och från tjänstesektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och utveckla mycket energieffektiva fjärrvärmenät. Parlamentet uppmanar även kommissionen att ta hänsyn till värmeinfrastruktur och värmelagring när den utarbetar tioårsplanerna för nätverksutveckling för både det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso för el) och det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso för gas).

54.

Europaparlamentet anser att värmelagring i vattenförande lager, särskilt då geotermiska värmekällor används, skulle kunna vara ett innovativt verktyg med annan sammanhållen bebyggelse än stadsbebyggelse och i industriområden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja forskning om och utveckling av dessa lösningar och att genomföra storskaliga pilotanläggningar.

55.

Europaparlamentet är medvetet om att flexibel kraftvärme är en framåtblickande integrerad energilagringslösning för flexibla elnät och effektiv värmeförsörjning, eftersom värmelagringen frikopplar elproduktionen från värmeförbrukningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta utforska sektorsintegration, smarta energisystem och användning av överskottsvärme, till exempel från datacentraler, industriområden eller tunnelbanesystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja innovativa värmelagringskoncept såsom värme-till-ellagring och islagring.

56.

Europaparlamentet ser positivt på att nät för fjärrvärme och fjärrkyla kommer att vara berättigade till finansiering enligt den reviderade FSE-förordningen, och begär att de tas med som potentiella projekt av gemensamt intresse inom ramen för förordningen om transeuropeiska energinät.

57.

Europaparlamentet anser att värmelagringstekniker, i linje med teknikneutraliteten, bör främjas i syfte att öka deras prestanda, tillförlitlighet och integration i befintliga system för efterfrågestyrd energiproduktion. Parlamentet anser att utvecklingen av värmelagringsteknik och dess spridning på marknaden kan skapa möjligheter till gemensamma projekt och därmed uppmuntra energipartnerskap mellan länder.

58.

Europaparlamentet är medvetet om att energieffektiva byggnader har lagringspotential i sin lagringseffektiva massa, i sina termiska eller massiva byggnadskomponenter eller i sina reservoarer med kallvatten eller varmvatten. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin kommande strategi ”renoveringsvågen” tillhandahålla incitament för renoveringar som ökar energieffektiviteten, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra sina långsiktiga renoveringsstrategier och då beakta byggnaders lagringspotential.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den kommande strategin för integration av energisystem beakta den roll som värmelagring och värmeinfrastruktur spelar när det gäller att tillhandahålla energisystemet flexibilitet.

60.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga alla hållbara och kostnadseffektiva lagringstekniker och flexibilitetsalternativ, även de som rör värme, i en integrerad strategi för energisystem när de i sina nationella energi- och klimatplaner omformar sina energisystem till ytterst energieffektiva ekonomier som bygger på förnybar energi.

Decentraliserad lagring – aktiva konsumenters roll

61.

Europaparlamentet anser att hembatterier, värmelagring i hemmet, teknik för elöverföring från fordon till elnät (”vehicle-to-grid”), smarta hemenergisystem, efterfrågeflexibilitet och sektorsintegration bidrar till att minska förbrukningstoppar, ger flexibilitet och spelar en allt viktigare roll när det gäller att säkerställa ett effektivt och integrerat energinät. Parlamentet anser att tidig standardisering av ny utrustning, konsumentinformation och insyn i konsumentuppgifter samt välfungerande elmarknader som är lättillgängliga för konsumenterna kommer att vara avgörande om detta ska uppnås. Parlamentet betonar dessutom de aktiva konsumenternas och medborgarenergigemenskapernas roll i energiomställningsprocessen och anser att de bör få tillräckligt stöd.

62.

Europaparlamentet noterar att privata användare är ovilliga att låta sina bilbatterier användas för lagringstjänster, även om det är tekniskt genomförbart. Parlamentet välkomnar därför att direktiv (EU) 2019/944 (elmarknadsdirektivet) ger konsumenterna incitament till flexibilitet, och uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt och kraftfullt genomföra de relevanta bestämmelserna. Parlamentet betonar att det breda införandet på marknaden av teknik för elöverföring från fordon till elnät kommer att kräva ökad driftskompatibilitet och därmed enhetliga EU-omfattande bestämmelser eller standarder som undanröjer ett antal hinder, däribland administrativa, rättsliga och skattemässiga hinder.

63.

Europaparlamentet är medvetet om att aktiva konsumenter bidrar till systemets flexibilitet, till exempel genom decentraliserade och småskaliga energilagringslösningar, och i slutändan till uppnåendet av klimat- och energimålen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja medborgarnas deltagande i energisystemet (till exempel genom skatteincitament för bättre lagringstekniker) och att undanröja allt som hindrar konsumenter från att själva producera, konsumera eller lagra egenproducerad el eller sälja den på marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att verkligen övervaka ett korrekt genomförande av elmarknadsdirektivet och direktiv (EU) 2018/2001 (direktivet om förnybar energi) i fråga om de artiklar som fastställer ett regelverk för egenanvändare och energisamhällen.

64.

Europaparlamentet understryker att decentraliserad lagring är en avgörande del av efterfrågestyrningen. Parlamentet framhåller den roll som elfordonsbatterier spelar när det gäller att tillhandahålla nätflexibilitet genom smart laddning och elöverföring från fordon till x. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en ram som säkerställer att den funktionalitet som krävs för att tillhandahålla sådana tjänster möjliggörs av elfordonstillverkare, laddningsprogramvara och laddningsstation, och att uppnå fullständig driftskompatibilitet inom ramen för ett reviderat direktiv om alternativa bränslen.

o o

65.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 158, 14.6.2019, s. 125.

(2) EUT L 158, 14.6.2019, s. 54.

(3) EUT L 328, 21.12.2018, s. 82.

(4) EUT L 115, 25.4.2013, s. 39.

(5) EUT L 348, 20.12.2013, s. 129.

(6) EUT L 283, 31.10.2003, s. 51.

(7) EUT L 266, 26.9.2006, s. 1.

(8) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(9) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.

(10) Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

(11) Antagna texter, P9_TA(2019)0078.

(12) Antagna texter, P9_TA(2019)0079.

(13) Antagna texter, P8_TA(2019)0217.

(14) Antagna texter, P8_TA(2018)0438.

(15) EUT C 463, 21.12.2018, s. 10.

(16) EUT C 204, 13.6.2018, s. 23.

(17) EUT C 204, 13.6.2018, s. 35.

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/71

P9_TA(2020)0200

Ingående av ett avtal under förhandling mellan EU och Nya Zeeland om utbyte av personuppgifter vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om Europaparlamentets rekommendation till rådet och kommissionen avseende ingående av ett avtal under förhandling mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Nya Zeeland som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2019)0551 – 2020/2048(INI))

(2021/C 371/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av rekommendationen från kommissionen om rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Nya Zeeland som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2019)0551),

—

med beaktande av rådets beslut av den 13 maj 2020 om bemyndigande att inleda förhandlingar med Nya Zeeland avseende ett avtal mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Nya Zeeland som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), särskilt artiklarna 2, 6, 7, 8 och 47,

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 6, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 16 och 218,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (5),

—

med beaktande av Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 108) av den 28 januari 1981 och tilläggsprotokollet om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter av den 8 november 2001 till konventionen om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (ETS nr 181),

—	med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens (EDPS) yttrande 1/2020 om förhandlingsmandatet för att ingå ett internationellt avtal om utbyte av personuppgifter mellan Europol och Nya Zeelands brottsbekämpande myndigheter,

—	med beaktande av Europols rapport från 2019 om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa,

—	med beaktande av Christchurch Call to Action, som antogs av Nya Zeeland, Frankrike, kommissionen, teknikföretag och andra för att få bort terrorisminnehåll och våldsbejakande extremistiskt innehåll från internet,

—	med beaktande av artikel 114.4 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0131/2020), och av följande skäl:

Förordning (EU) 2016/794 möjliggör överföring av personuppgifter till behöriga myndigheter i tredjeland eller till internationella organisationer i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols uppgifter, på grundval av ett kommissionsbeslut om adekvat skyddsnivå enligt direktiv (EU) 2016/680, en internationell överenskommelse enligt artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder med avseende på skydd av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 och, i undantagsfall, efter en bedömning från fall till fall enligt strikta villkor som fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794 och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs. Det är mycket viktigt att avtalet fullt ut respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i stadgan.

Internationella avtal som tillåter Europol och tredjeländer att samarbeta och utbyta personuppgifter bör respektera de grundläggande rättigheter som erkänns i stadgan, särskilt artiklarna 2, 6, 7, 8 och 47, och artikel 16 i EUF-fördraget, och därmed respektera principen om ändamålsbegränsning och rätten till tillgång och rättelse. Dessa avtal bör övervakas av en oberoende myndighet, så som specifikt anges i stadgan, och vara nödvändiga för och stå i proportion till utförandet av Europols uppgifter.

I Europols programdokument 2020–2022 (6) framhävs att det inte är möjligt att till fullo och framgångsrikt genomföra verksamheter inom ramen för Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact), särskilt på operativ nivå, utan ett nära partnerskap med tredjeländer och organisationer. EU och Nya Zeeland står nära varandra i synen på global säkerhet och har liknande strategier i dessa frågor.

Europol och Nya Zeelands polis har redan upprättat ett ramverk för utökat samarbete genom ett samarbetsavtal och ett samförståndsavtal som båda undertecknades 2019 och som ger Nya Zeelands polis tillåtelse att använda nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena) och att ha en sambandsman permanent utplacerad på Europols huvudkontor i Haag.

Europol har tidigare ingått flera operativa avtal om utbyte av personuppgifter med tredjeländer, och 2018 inledde EU motsvarande förhandlingar med åtta länder i Mellanöstern och Nordafrika (Turkiet, Israel, Tunisien, Marocko, Libanon, Egypten, Algeriet och Jordanien). Parlamentet har antagit resolutioner om förhandlingsmandaten för dessa avtal. (7)

Europol har bedömt att hotnivån från jihadistiska terrorister är hög, och terrorism var fortfarande 2018 ett allvarligt hot mot säkerheten i EU:s medlemsstater. Även om antalet gripna terrorister på högerkanten höll sig på en jämförelsevis låg nivå ökade det för tredje året i rad. Medlemsstaterna har rapporterat till Europol att brottsbekämpande organ använde verktyg för utbyte av uppgifter för att förhindra, avbryta eller utreda terroristattacker vid 129 tillfällen under 2018.

G.	Europeiska datatillsynsmannen (EDPS) har övervakat Europol sedan den 1 maj 2017 och erbjuder även råd till EU-institutioner om politik och lagstiftning som rör dataskydd, inbegripet i förhandlingar om avtal i den brottsbekämpande sektorn.

Mot bakgrund av den terroristattack med högerradikala förtecken som riktades mot två moskéer i Christchurch 2019 kan det operativa samarbete som kommer att formaliseras genom avtalet mellan Europol och Nya Zeeland, eftersom det möjliggör utbyte av personuppgifter, vara avgörande för att förebygga och lagföra andra grova brott och terroristattacker som kan komma att planeras eller begås inom EU eller i resten av världen.

I.	Överföring av personuppgifter som samlats in i samband med brottsutredningar och ytterligare behandlas av Europol enligt avtalet kan få betydande konsekvenser för de berörda personernas liv.

Europaparlamentet anser att samarbete med Nya Zeeland på brottsbekämpningsområdet kommer att hjälpa Europeiska unionen att ytterligare skydda sina säkerhetsintressen, särskilt i fråga om att förebygga och bekämpa terrorism, störa den organiserade brottsligheten och bekämpa it-brottslighet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att skyndsamt inleda förhandlingar med Nya Zeeland om utbyte av personuppgifter mellan Europol och de myndigheter i Nya Zeeland som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism, med full respekt för de förhandlingsriktlinjer som antagits av rådet. Kommissionen uppmanas att följa de ytterligare rekommendationer som anges i denna resolution.

Europaparlamentet insisterar på att den dataskyddsnivå som föreskrivs i avtalet väsentligen bör vara likvärdig med skyddet enligt unionsrätten i både lagstiftning och praxis. Parlamentet insisterar även på att avtalet inte kan ingås om en sådan skyddsnivå inte garanteras. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att kommissionen 2012 formellt erkände Nya Zeeland som ett land med adekvat dataskyddsnivå. Detta beslut är dock endast tillämpligt på frågor som omfattas av förordning (EU) 2016/679 och gäller följaktligen inte brottsbekämpningsfrågor.

Europaparlamentet anser att gränsöverskridande informationsutbyte mellan alla berörda brottsbekämpande organ inom EU och med globala partner bör prioriteras för att grov brottslighet och terrorism ska kunna bekämpas på ett mer ändamålsenligt sätt.

Europaparlamentet kräver att avtalet ska innehålla alla de skyddsåtgärder och kontroller som krävs för att skydda personuppgifter i enlighet med förhandlingsdirektiven. Parlamentet konstaterar att överföring av känsliga personuppgifter bör vara tillåten endast i undantagsfall där sådan överföring är strikt nödvändig för och står i proportion till att förebygga och bekämpa brott som omfattas av avtalet. Parlamentet betonar att tydliga skyddsåtgärder för den registrerade, personer med kopplingar till den registrerade och personer med kopplingar till brottet, såsom vittnen och offer, bör fastställas för att säkerställa respekt för de grundläggande rättigheterna.

Europaparlamentet anser, i enlighet med principen om ändamålsbegränsning, att det framtida avtalet uttryckligen bör inbegripa en förteckning över brott som medger utbyte av personuppgifter, i förekommande fall i linje med fastställande av brottsrekvisit på EU-nivå. Parlamentet anser att denna förteckning bör inbegripa de verksamheter som omfattas av sådana brott och de troliga konsekvenserna av överföringen av personuppgifter.

Europaparlamentet betonar att överförda personuppgifter bör vara kopplade till enskilda brott. Parlamentet påpekar att en tydlig definition av begreppet enskilda brott bör inkluderas i avtalet, eftersom detta begrepp behövs för att bedöma uppgiftsöverföringarnas nödvändighet och proportionalitet.

Europaparlamentet insisterar på att avtalet ska innehålla en tydlig och precis bestämmelse om lagringstiden för personuppgifter som har överförts till Nya Zeeland, med krav på radering av dem när lagringstiden för uppgifterna löpt ut. Parlamentet begär att förfarandeåtgärder fastställs i avtalet för att säkerställa efterlevnad. Parlamentet begär i detta avseende att avtalet specifikt ska föreskriva periodisk översyn av lagringstiden och eventuella ytterligare behov av lagring av personuppgifter, och att det ska föreskriva andra lämpliga åtgärder som säkerställer att tidsfristerna respekteras. Parlamentet insisterar på att det i undantagsfall, när det föreligger vederbörligen motiverade skäl för att lagra uppgifter under en längre period som överskrider lagringstiden för uppgifter, ska finnas krav på att dessa skäl och åtföljande dokumentation översänds till Europol och EDPS.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet och kommissionen, i enlighet med domstolens rättspraxis och i den mening som avses i artikel 8.3 i stadgan, att tillsammans med Nya Zeelands regering fastställa vilken oberoende tillsynsmyndighet med faktiska utrednings- och ingripandebefogenheter som ska ansvara för tillsynen av genomförandet av det internationella avtalet. Parlamentet begär att det ska fattas beslut om en sådan myndighet och att den ska inrättas innan det internationella avtalet kan träda i kraft. Parlamentet insisterar på att denna myndighets namn uttryckligen anges i avtalet.

Europaparlamentet anser att det internationella avtalet bör innehålla en bestämmelse som ger EU rätt att säga upp eller tillfälligt upphäva avtalet i händelse av en överträdelse. Parlamentet anser att det är viktigt att det oberoende tillsynsorganet också har befogenhet att fatta beslut om att avsluta eller tillfälligt ställa in överföringar av personuppgifter i händelse av en överträdelse. Parlamentet anser att avtalet bör ge myndigheter rätt att fortsätta behandla de personuppgifter som omfattas av avtalet och har överförts före det tillfälliga upphävandet eller uppsägningen. Parlamentet anser att en mekanism för övervakning och periodisk utvärdering av avtalet bör inrättas i syfte att utvärdera båda partners efterlevnad av avtalet och avtalets funktionalitet i förhållande till Europols operativa behov och EU:s dataskyddslagstiftning.

10.

Europaparlamentet anser att vidareöverföring av Europols uppgifter från behöriga myndigheter i Nya Zeeland till andra myndigheter i Nya Zeeland, inbegripet för användning i rättsliga förfaranden, bör vara tillåten endast för Europols ursprungliga överföringssyften och bör omfattas av ett förhandstillstånd från Europol. Parlamentet påpekar att vidareöverföring av Europols uppgifter från behöriga myndigheter i Nya Zeeland till myndigheter i ett tredjeland bör vara förbjuden.

11.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att samråda med EDPS om bestämmelserna i utkastet till avtal innan det slutförs och under förhandlingarnas gång.

12.

Europaparlamentet anser att det internationella avtalet med Nya Zeeland bör inbegripa de registrerades rätt till information, rättelse och radering i enlighet med annan EU-lagstiftning om dataskydd. Parlamentet begär i detta avseende att avtalet ska omfatta tydliga och detaljerade regler om den information som bör tillhandahållas de registrerade.

13.

Europaparlamentet betonar att dess godkännande av att avtalet ingås kommer att vara avhängigt av att parlamentet involveras på ett tillfredsställande sätt i alla steg i förfarandet. Parlamentet förväntar sig att informeras fullständigt och proaktivt om framstegen i förhandlingarna i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget samt att erhålla handlingarna samtidigt som rådet så att det kan utöva sin granskande roll.

14.

Europaparlamentet betonar att det kommer att godkänna att avtalet ingås endast om avtalet inte utgör någon risk för rättigheterna till integritet och dataskydd eller för andra grundläggande rättigheter och friheter som skyddas av stadgan. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att det enligt artikel 218.11 i EUF-fördraget får inhämta domstolens yttrande om huruvida ett planerat avtal är förenligt med fördragen.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Nya Zeelands regering.

(1) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53.

(2) EUT L 295, 21.11.2018, s. 39.

(3) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(4) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.

(6) Europols programdokument 2020–2022, som antogs av Europols styrelse den 25 mars 2020, EDOC# 1003783v20E.

(7) EUT C 118, 8.4.2020, s. 69.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/75

P9_TA(2020)0201

Kemikaliestrategin för hållbarhet

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om en kemikaliestrategi för hållbarhet (2020/2531(RSP))

(2021/C 371/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och särskilt artiklarna 168 och 191,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (1) (det sjunde miljöhandlingsprogrammet), och dess vision för 2050,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), och om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet (Reach-förordningen) (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP-förordningen) (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/10/EG av den 11 februari 2004 om harmonisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med kemiska ämnen (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, och dess senare ändringar (9),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (10),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (11) (kosmetikaförordningen),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av den 17 maj 2017 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008 (12),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (13),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU av den 12 augusti 2013 om ändring av direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område (14), som ett värdefullt instrument för att övervaka och ta itu med gränsöverskridande kemiska föroreningar i ytvatten,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1381 av den 20 juni 2019 om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan (15),

—

med beaktande av direktiv (EU) 2017/2398 av den 12 december 2017 (16), direktiv (EU) 2019/130 av den 16 januari 2019 (17) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/983 av den 5 juni 2019 om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (18),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål (19),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 26 juni 2019Mot en strategi för en hållbar kemikaliepolitik i unionen,

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 4 oktober 2019Ökad cirkularitet – övergången till ett hållbart samhälle,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2019En ny strategisk EU-ram för arbetsmiljö: att förbättra arbetsmiljölagstiftningens genomförande i EU,

—	med beaktande av de politiska riktlinjerna för Europeiska kommissionen 2019–2024, särskilt nollföroreningsstrategin för Europa,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773), och av djupanalysen till stöd för detta meddelande (20),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2018Kommissionens allmänna rapport om tillämpningen av Reach och översyn av vissa delar – slutsatser och åtgärder (COM(2018)0116) och det åtföljande arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 november 2018Mot en heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen (COM(2018)0734),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 november 2018Översyn av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter vad gäller hormonstörande ämnen (COM(2018)0739),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2019Resultat från en kontroll av ändamålsenligheten av den mest relevanta kemikalielagstiftningen (exklusive Reach) samt identifierade utmaningar, luckor och brister (COM(2019)0264),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 april 2009 om lagstiftning om nanomaterial (21),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle (22),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet (23),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (24),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020)0381),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2020En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin. För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020)0098),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020En ny industristrategi för EU (COM(2020)0102),

—	med beaktande av EU:s cancerplan som kommissionen presenterade i februari 2020,

—	med beaktande av kommissionens samråd om EU:s cancerplan (25),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (COM(2018)0032) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2018)0020),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi (26),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av förordning (EG) nr 1107/2009 om växtskyddsmedel (27),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel (28),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av direktiv 2009/128/EG om hållbar användning av bekämpningsmedel (29),

—	med beaktande av sin resolution av den 18 april 2019 om en heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen (30),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (31),

—	med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om ett världsomfattande förbud mot kosmetikatester på djur (32),

—

med beaktande av rapporten från FN:s miljöprogram av den 29 april 2019Global Chemicals Outlook II – From Legacies to Innovative Solutions: Implementing the 2030 Agenda for Sustainable Development (En global kemikaliestrategi II – Från arvet från det förgångna till förnybara lösningar: Genomförande av Agenda 2030 för hållbar utveckling),

—	med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019The European environment – state and outlook 2020 (Europas miljö – tillstånd och utblick 2020) (SOER 2020),

—	med beaktande av den studie från augusti 2017 som beställts av kommissionen Study for the strategy for a non-toxic environment of the 7th Environment Action Programme (Studie om en strategi för en giftfri miljö för det sjunde miljöhandlingsprogrammet) (33),

—	med beaktande av den studie från januari 2019, uppdaterad i maj 2019, som beställts av Europaparlamentets utskott för framställningar, Endocrine Disruptors: From Scientific Evidence to Human Health Protection (Hormonstörande ämnen: från vetenskapliga bevis till skydd för människors hälsa) (34),

—	med beaktande av den rapport från juni 2019 som samordnades av kommissionen och dess samarbetspartner, Danmarks miljö- och livsmedelsministerium, EU Chemicals Policy 2030: Building on the past, moving to the future (EU:s kemikaliepolitik 2030: bygga vidare på det som varit och gå mot framtiden),

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 05/2020: Hållbar användning av växtskyddsmedel: begränsade framsteg med att mäta och minska risker,

—	med beaktande av frågan till kommissionen om en kemikaliestrategi för hållbarhet (O-000044/2020 – B9-0013/2020),

—	med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.	Kommissionen har i sitt meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given meddelat att en kemikaliestrategi för hållbarhet kommer att presenteras före sommaren 2020.

B.	Kemikaliestrategin för hållbarhet bör bidra till ett korrekt genomförande av principerna i unionens miljöpolitik enligt artikel 191.2 i EUF-fördraget.

EU och dess medlemsstater har misslyckats med att uppnå mål 12 för hållbar utveckling som efterlyser att senast 2020 uppnå en miljövänlig hantering av kemikalier och allt avfall under hela deras livscykel, i enlighet med överenskomna internationella ramar, och avsevärt minska utsläppen av dem i luft, vatten och mark för att minimera deras negativa effekter på människors hälsa och på miljön. Betydande ytterligare åtgärder krävs för att nå mål 3 för hållbar utveckling och för att avsevärt minska antalet dödsfall och sjukdomar orsakade av farliga kemikalier samt förorening och kontaminering av luft, vatten och mark före 2030. Kemikaliestrategin för hållbarhet kan bidra till att målen för hållbar utveckling uppnås.

Kemikaliers kemiska, fysikaliska och toxikologiska egenskaper varierar kraftigt. Många av de ämnen som är en integrerad del av det dagliga livet är inte farliga eller långlivade, men vissa kan motstå nedbrytning, ackumuleras genom näringskedjan och utgöra en risk för människors hälsa i låga koncentrationer.

Föroreningar från syntetiska kemikalier är ett stort och växande hot mot folkhälsan och miljön. Exempelvis är cancer med koppling till exponering för farliga kemikalier den främsta orsaken till arbetsrelaterade dödsfall. Runt 120 000 arbetsrelaterade cancerfall orsakas i EU varje år av exponering för cancerframkallande ämnen på arbetet, vilket leder till ungefär 80 000 dödsfall varje år (35).

Reglering spelar en viktig roll i att förebygga skador från farliga kemikalier. Det uppskattas att en miljon nya cancerfall har förhindrats under de senaste 20 åren, delvis tack vare genomförandet av arbetsmiljölagstiftning. I en studie 2017 gjordes den försiktiga uppskattningen att de sammantagna fördelarna med kemikalielagstiftningen i EU uppgick till många tiotals miljarder euro per år (36).

G.	En strategi för hållbara kemikalier måste på ett effektivt sätt minska människors och miljöns exponering för farliga kemikalier, och samtidigt stärka den europeiska industrins konkurrenskraft och innovationsförmåga.

H.	Kemiska föroreningar orsakar förlust av land- och vattenekosystem och leder till en minskning av ”ekosystemens motståndskraft”, dvs. förmågan att stå emot skada och att återhämta sig, och detta leder till ett snabbt minskat djurbestånd.

I.	Den 26 juni 2019 uppmanade rådet kommissionen att utarbeta en åtgärdsplan för att eliminera all icke nödvändig användning av högfluorerade ämnen (PFAS) på grund av deras väldigt långlivade karaktär och de ökade riskerna för hälsan och miljön (37).

Europeiska miljöbyrån uttryckte i sin rapport The European environment – state and outlook (Europas miljö – tillstånd och utblick) 2020 ökande oro över den roll som kemikalier spelar i vår miljös allt sämre skick, och varnade för att den väntat ökade kemikalieproduktionen och de pågående utsläppen av långlivade och farliga kemikalier signalerar att kemikaliebelastningen på hälsa och miljö sannolikt inte kommer att minska och att den nuvarande politiken inte räcker till för att hantera ett stort antal kemikalier.

Det krävs en övergång till att producera kemikalier som är säkert utformade, inbegripet till att använda mindre farliga kemikalier i produkters hela livscykel, i syfte att minska kemiska föroreningar och förbättra cirkulariteten hos Europas ekonomi. EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin måste hantera giftiga kemikalier för att dessa mål ska uppnås.

L.	Att tillåta att förbjudna ämnen eller ämnen som inger mycket stora betänkligheter kommer in på EU-marknaden genom produkter som importeras från tredjeländer är inte förenligt med målet att utveckla giftfria materialkretslopp.

M.	Det är glädjande att kommissionen finansierar projekt som främjar innovativ digital teknik för att spåra kemikalier i hela leveranskedjan (t.ex. blockkedjeteknik).

Foster, spädbarn, barn, gravida kvinnor, äldre och fattiga är särskilt känsliga för effekterna av exponering för kemikalier Låginkomsthushåll exponeras eventuellt oproportionerligt mycket eftersom de ofta bor nära stora utsläppskällor, t.ex. dumpningsplatser för farligt avfall och produktionsanläggningar (38).

Kommissionen genomförde aldrig sin strategi för en giftfri miljö som utlovades inom ramen för det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Nu är det viktigt att kommissionen lägger fram en ambitiös strategi som på ett effektivt sätt minimerar människors och miljöns exponering för farliga kemikalier och samtidigt stärker den europeiska industrins konkurrenskraft och innovationsförmåga.

Studier som beställts av kommissionen (t.ex. i förhållande till strategin för en giftfri miljö och inom ramen för kontrollerna av ändamålsenligheten hos Reach och annan kemikalielagstiftning än Reach) har identifierat stora brister i EU:s lagstiftning för en säker hantering av kemikalier i EU, däribland inkonsekvent sektorsspecifik lagstiftning och bristande genomförande, och har angett huvuddragen i en bred uppsättning åtgärder som bör övervägas.

Q.	Brister och inkonsekvens kräver lagstiftningsåtgärder för att säkerställa ett effektivt skydd av människors hälsa och miljön mot de risker som kemikalier utgör.

R.	Kemikaliestrategin för hållbarhet bör baseras på de senaste, oberoende vetenskapliga rönen och metoderna samt hantera verklig exponering under hela livscykeln.

Enligt förordning (EG) nr 1107/2009 måste kommissionen och medlemsstaterna göra en ”oberoende, objektiv och öppen bedömning” av verksamma ämnen i bekämpningsmedel och bekämpningsmedel, och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet måste göra en oberoende vetenskaplig granskning i enlighet med förordning (EG) nr 178/2002 om allmän livsmedelslagstiftning.

Europaparlamentet välkomnar nollföroreningsstrategin för en giftfri miljö. Parlamentet erkänner den viktiga roll som kemikaliesektorn spelar när det gäller att nå de många målen i den gröna given, i synnerhet nollföroreningsstrategin, klimatneutralitet, energiomställningen, främjande av energieffektivitet och den cirkulära ekonomin, genom att erbjuda innovativa produktionsprocesser och material.

Europaparlamentet anser att alla former av föroreningar måste förhindras eller minskas till nivåer som inte längre är skadliga för människors hälsa och för miljön i syfte att göra det möjligt att leva gott inom planetens ekologiska gränser.

Europaparlamentet anser att en viktig uppströmsåtgärd är att säkerställa att all användning av kemikalier, material och produkter är säker, hållbar och cirkulär till sin utformning, inte enbart för att skydda människors hälsa, åstadkomma en giftfri miljö (luft, vatten, mark) och skydda den biologiska mångfalden, utan även för att uppnå en klimatneutral, resurseffektiv, cirkulär och konkurrenskraftig ekonomi.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande kemikaliestrategi för hållbarhet i syfte att åstadkomma det paradigmskifte som krävs för att genomföra nollföroreningsstrategin för en giftfri miljö som säkerställer en hög nivå av skydd för människors hälsa, djurens hälsa och miljön, minimerar exponeringen för farliga kemikalier, i synnerhet med avseende på försiktighetsprincipen och ett effektivt skydd för arbetstagare, minimerar användningen av djurförsök, bevarar och återställer ekosystem och biologisk mångfald samt främjar innovation inom hållbara kemikalier som grund för en europeisk strategi för en resurseffektiv, cirkulär, säker och hållbar ekonomi och samtidigt stärker konkurrens- och innovationskraften i EU:s ekonomi och säkerställer försörjningstryggheten och främjar sysselsättningen inom EU.

Europaparlamentet understryker att den kommande kemikaliestrategin för hållbarhet även måste ta upp hållbara inköp av material och energiintensitet i kemikalieproduktionen genom hela distributionskedjan liksom hälsoskyddsnormer, sociala normer, miljönormer och mänskliga rättigheter.

Europaparlamentet betonar att den nya strategin bör vara förenlig med och komplettera de övriga politiska målen i den gröna given, inbegripet målen i klimatlagen, den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, den nya industristrategin för EU och EU:s cancerplan liksom den nya situationen för EU:s ekonomi efter covid-19.

Europaparlamentet betonar att den nya strategin bör beskriva de sektorer och sätt inom och på vilka kemikalieindustrin kan bidra till dessa mål, t.ex. inom ren energi, råmaterial, hållbara transporter, digitalisering och minskad förbrukning

Europaparlamentet anser att kommissionen bör ta fram en omfattande strategi där hållbarhet är den viktigaste pelaren, vilken bör bidra till en konsolidering av all relevant politik, inbegripet den som rör kemikalier, handel, skatter, innovation och konkurrenskraft, och säkerställa att den genomförs så att Europa kan locka till sig investeringar och marknader för cirkulära och koldioxidsnåla produkter skapas.

Europaparlamentet betonar att den kemiska industrin är mycket viktig för den europeiska ekonomin, och att det är mycket viktigt att denna industri moderniseras och att koldioxidutsläppen från den minskar för att nå målen i den gröna given. Parlamentet konstaterar att den kemiska industrin kan tillhandahålla flera koldioxidsnåla lösningar. Parlamentet understryker vikten av att utveckla den kemiska industrin i syfte att bidra till att förverkliga EU:s klimatambitioner för 2030 och 2050. Parlamentet betonar att främjande av säker och hållbar innovation är en viktig del i övergången från en linjär till en cirkulär och hållbar industri, vilket skulle ge denna sektor en stor konkurrensfördel.

10.

Europaparlamentet anser att kemikaliestrategin för hållbarhet bör uppnå samstämmighet och synergier mellan kemikalielagstiftning (t.ex. Reach, CLP-förordningen, långlivade organiska föroreningar, kvicksilver, växtskyddsmedel, biocider, gränsvärden för högsta tillåtna resthalter [MRL-värden] och lagstiftning om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen) och relaterad unionslagstiftning, inklusive specifik produktlagstiftning (t.ex. leksaker, kosmetika, material som kommer i kontakt med livsmedel, byggprodukter, läkemedel, förpackningar och direktiv (EU) 2019/904 om plastprodukter för engångsbruk), allmän produktlagstiftning (t.ex. ekodesign och miljömärkning, den kommande policyn om hållbara produkter), lagstiftning om delar av miljön (t.ex. vatten, mark och luft), lagstiftning om föroreningskällor, inbegripet industrianläggningar (t.ex. direktivet om industriutsläpp och Seveso III-direktivet) samt lagstiftning om avfall (t.ex. direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen och direktivet om uttjänta fordon).

11.

Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att minska överlappningarna mellan de rättsliga ramarna och mellan uppgifter som tilldelats Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA).

12.

Europaparlamentet betonar att kemikaliestrategin för hållbarhet måste anpassas till hierarkin för åtgärder inom riskhantering som prioriterar förebyggande av exponering samt utfasning av farliga ämnen och ersättande med säkrare alternativ när så är möjligt snarare än kontrollåtgärder.

13.

Europaparlamentet betonar behovet av att minska och förhindra exponering för kemikalier som t.ex. hormonstörande ämnen, som har visat sig bidra till en betydande ökning av kroniska sjukdomar varav vissa kan störa immunsystemet och dess inflammatoriska responser, inom ramen för åtgärder för att förbättra folkhälsan och stärka motståndskraften mot virus såsom sars-cov-2 (39).

14.

Europaparlamentet betonar att strategin fullt ut bör återspegla försiktighetsprincipen och principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren bör betala liksom hörnstensprinciperna i de europeiska kemikalielagstiftningarna, t.ex. att bevisbördan ska läggas på tillverkare, importörer och nedströmsanvändare, och att den bör tillämpa dessa principer på ett effektivt sätt.

15.

Europaparlamentet påpekar att mekanismerna för utökat producentansvar skulle vara ett bra verktyg för att genomföra principen om att förorenaren betalar samtidigt som man stimulerar innovation.

16.

Europaparlamentet understryker behovet av ambitiösa mål för att öka antalet kemikalier som undersöks varje år, i synnerhet när det gäller deras hormonstörande egenskaper.

17.

Europaparlamentet understryker att denna kemikaliestrategi för hållbarhet bör gå hand i hand med EU:s strategi för biologisk mångfald 2030.

18.

Europaparlamentet betonar att den nya kemikaliestrategin för hållbarhet bör baseras på tillförlitliga och aktuella vetenskapliga rön, med beaktande av riskerna med hormonstörande ämnen, farliga kemikalier i importprodukter, kombinationseffekter mellan olika kemikalier och väldigt långlivade kemikalier, och att efterföljande lagstiftningsåtgärder, som inte rör vetenskapliga frågor (t.ex. faroidentifiering och faroklassificering) (40), bör åtföljas av konsekvensbedömningar och ta hänsyn till synpunkter från berörda parter för att öka tydligheten rörande prioriteringarna.

19.

Europaparlamentet betonar att en hållbar kemikaliepolitik kräver samtidiga åtgärder rörande flera aspekter: fastställa kriterier för hållbara kemikalier för att styra investeringar så att de bidrar till att förebygga och begränsa föroreningar, förbättra spårning av farliga kemikalier i produkter och främja en ersättning av dessa med säkrare alternativ, bilda allianser med viktiga sektorer för att arbeta med initiativ inom den cirkulära ekonomin (t.ex. byggindustrin, textilindustrin, elektronikindustrin och bilindustrin).

20.

Europaparlamentet bekräftar att alla brister och svagheter i EU:s kemikalielagstiftning bör åtgärdas, att lagstiftningen bör genomföras till fullo och att den nya kemikaliestrategin för hållbarhet på ett effektivt sätt bör bidra till ett snabbt ersättande av ämnen som inger mycket stora betänkligheter och andra farliga kemikalier i möjligaste mån, inklusive hormonstörande ämnen, mycket långlivade kemikalier, neurotoxiska och immuntoxiska ämnen samt långlivade organiska föroreningar, och ta itu med kemikaliers kombinationseffekter, ämnens nanoformer och exponering för farliga kemikalier från produkter. Parlamentet anser att kemikaliestrategin bör bidra till kontrollåtgärdernas effektivitet. Parlamentet upprepar att samtliga hållbarhetsaspekter bör beaktas i samband med förbud mot någon av dessa kemikalier.

21.

Europaparlamentet noterar med oro att den lagstiftning som förebygger förekomsten av kemikalier i produkter, inklusive importerade produkter, varken är systematisk eller konsekvent och endast gäller ett fåtal ämnen, produkter och användningsområden, ofta med många undantag. Parlamentet uppmanar kommissionen att, som en del av kemikaliestrategin för hållbarhet, presentera en handlingsplan för att åtgärda bristerna i den nuvarande rättsliga ramen och prioritera produkter som konsumenterna kommer i nära och regelbunden kontakt med, t.ex. textiler, möbler, produkter för barn och absorberande hygienprodukter.

22.

Europaparlamentet erinrar om att alla relevanta ämnen som inger mycket stora betänkligheter, inbegripet ämnen med hormonstörande egenskaper som inger motsvarande betänkligheter, senast 2020 ska placeras på Reach kandidatförteckningen. Parlamentet understryker att det kommer att krävas insatser efter 2020 för att upptäcka eventuella ytterligare ämnen som inger mycket stora betänkligheter och för att fortsätta att säkerställa att registreringsunderlagen uppfyller kraven fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt fasa ut ämnen som inger mycket stora betänkligheter.

23.

Europaparlamentet anser att den nya kemikaliestrategin bör säkerställa att inget kemiskt ämne som har potentiellt negativa effekter för människors hälsa eller miljön släpps ut på marknaden innan de faror och risker som är förknippade med ett sådant ämne har bedömts grundligt.

24.

Europaparlamentet understryker behovet av ett tydligt åtagande för att säkerställa finansiering på medellång och lång sikt till bättre och oberoende forskning om grön kemi som baseras på ”inbyggd säkerhet” i syfte att utveckla säkra och hållbara alternativ, inbegripet icke-kemiska alternativ, och att främja ersättande av skadliga kemikalier, när så är möjligt, och säker och hållbar produktion, vilket säkerställer lämpliga förutsättningar för säker och hållbar innovation och utveckling av nya och säkrare kemikalier.

25.

Europaparlamentet betonar att den kemiska industrin bör delta i stor omfattning i denna finansiering.

26.

Europaparlamentet understryker behovet av ett tydligt åtagande om att säkerställa medel till biologisk exponeringsmätning och miljöövervakning av konsekvenser av och exponering för kemikalier i syfte att förbättra den kemiska riskbedömningen och riskhanteringen, liksom till förbättrat utbyte och utnyttjande av lokala, regionala, nationella och EU-omfattande övervakningsdata mellan länder, sektorer och institutioner på relevanta politikområden (t.ex. vatten, kemikalier, luft, biologisk miljöövervakning, hälsa etc.). Parlamentet betonar att studier av biologisk exponeringsmätning bör genomföras med full respekt för relevant dataskyddslagstiftning.

27.

Europaparlamentet anser att den vetenskapliga forskningen även bör beakta epigenetik vid testning av misstänkt toxicitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja detta mål och att öka den europeiska samordningen och de europeiska åtgärderna på området för biologisk miljöövervakning. Parlamentet betonar behovet av forskning om frågor som inte fått tillräcklig uppmärksamhet, såsom hormonrelaterade cancerformer och de socioekonomiska konsekvenserna av hormonrelaterade störningar.

28.

Europaparlamentet betonar vikten av hållbar finansiering av forskning och innovation för att öka den vetenskapliga förståelsen för farliga kemikaliers effekter på miljön, hälsan, den biologiska mångfalden och ekosystemens motståndskraft samt för att främja forskning om förbättrade metoder för identifiering av faror knutna till kemikalier.

29.

Europaparlamentet upprepar på nytt behovet av att minimera och gradvis ersätta djurförsök genom utökad användning av nya strategier och metoder och intelligenta provningsstrategier, däribland in vitro- och in silico-metoder. Parlamentet efterlyser därför ökade insatser och medel för att föreskriva snabba, tillförlitliga och robusta djurfria säkerhetsbedömningar i all relevant lagstiftning, inte enbart i lagstiftningen om kosmetiska produkter. Parlamentet beklagar att det fortfarande finns hinder för nyttan med och acceptansen av alternativa (djurfria) provningsmetoder för lagstiftningsändamål, delvis på grund av luckor i de tillgängliga provningsriktlinjerna (41) och otillräcklig finansiering för forskning om och utveckling av djurfria metoder. Parlamentet insisterar på att åtgärder vidtas för att avhjälpa denna situation.

30.

Europaparlamentet anser att bästa tillgängliga forskning bör användas som riktmärke för valideringen av nya strategier och metoder snarare än föråldrade djurmodeller.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att valideringen och införandet av djurfria provningsmetoder påskyndas betydligt.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska potentialen hos digital teknik och artificiell intelligens i syfte att påskynda utvecklingen av verktyg för prediktiv toxicitet för att stödja innovation.

33.

Europaparlamentet betonar att de förbud mot djurförsök som föreskrivs i kosmetikaförordningen inte får riskeras genom försök som bedrivs enligt annan lagstiftning, t.ex. Reach.

34.

Europaparlamentet anser att strategin bör utöka användningen av allmän riskbedömning i all lagstiftning.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att kemikaliers kombinationseffekter beaktas fullt ut och på ett konsekvent sätt i all relevant lagstiftning, inbegripet genom minskad exponering och, där så krävs, revidering av uppgiftskraven och utveckling av nya provningsmetoder, företrädesvis i enlighet med de metoder som överenskommits mellan EU:s byråer.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med Echa, Efsa, medlemsstaterna och berörda parter, utveckla en metod för att beakta kemikaliers kombinationseffekter, inbegripet kombinerad exponering för flera kemikalier samt exponering från olika källor, t.ex. en bedömningsfaktor för blandningar, och att anpassa rättsliga krav för att hantera dessa effekter inom riskbedömning och riskhantering i all relevant lagstiftning om kemikalier och utsläpp.

37.

Europaparlamentet välkomnar tillämpningen av principen ”ett ämne – en farobedömning” för att man bättre ska kunna utnyttja resurserna hos unionens byråer och vetenskapliga organ, undvika dubbelarbete, däribland provning, minska risken för motstridiga bedömningsresultat, påskynda och harmonisera kemikalielagstiftningen och göra den transparent samt säkerställa bättre hälso- och miljöskydd och lika villkor för industrin, samtidigt som man beaktar den särskilda situationen för små och medelstora företag.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en fullt uppkopplad och interoperabel EU-databas över kemikaliesäkerhet för att underlätta ett smidigt utbyte av data mellan myndigheter och ge forskare, lagstiftare, industrin och medborgare allmän tillgång.

39.

Europaparlamentet understryker behovet av att stärka samarbetet och samordningen mellan de europeiska utvärderingsorganen Efsa och Echa tillsammans med nationella organ, genom att utarbeta gemensamma riktlinjer för riskbedömning, nämligen för biocidprodukter och växtskyddsmedel, som beaktar de senaste forskningsresultaten, i syfte att undvika inkonsekvenser.

40.

Europaparlamentet betonar att det behövs en mer integrerad strategi för bedömning av kemikalier med liknande faror, risker eller funktioner som grupp. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i större utsträckning använda en vetenskapligt baserad gruppstrategi, både vid utvärdering och i efterföljande tillsynsåtgärder, i syfte att undvika oönskad ersättning och minska djurförsöken. Parlamentet betonar att principen ”ett ämne – en farobedömning” varken bör strida mot eller lägga hinder i vägen för utvecklingen av en gruppstrategi för att bedöma kemiska familjer som helhet.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med stöd av Echa, tillhandahålla ett forum för att analysera fördelarna och nackdelarna med, samt genomförbarheten hos ett nytt system för provning av kemikalier, varigenom säkerhetsstudier skulle genomföras av certifierade laboratorier/institutioner, som fått uppdraget inom ramen för regleringsförfarandet, och kostnaderna bäras av de sökande i syfte att respektera den bevisbörda som åläggs företagen.

42.

Europaparlamentet anser att det krävs tillsynsåtgärder för att skydda sårbara grupper som barn, gravida och ammande kvinnor och äldre på lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en övergripande definition av sårbara grupper och att, om så är lämpligt föreslå anpassningar av befintliga vetenskapliga metoder för riskbedömning i vederbörlig ordning, samt att anpassa skyddet av sårbara grupper i all kemikalielagstiftning till strängast tänkbara normer.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt kemikalier som ackumuleras och finns kvar i kroppen, de som överförs till barn genom graviditet eller bröstmjölk, och kemikalier som kan ha effekter över flera generationer.

44.

Europaparlamentet framhåller behovet av att utveckla en ändamålsenlig mekanism för att samordna skyddet av sårbara grupper, exempelvis genom att införa konsekventa riskhanteringskrav i relevant EU-lagstiftning avseende ämnen som inger betänkligheter, däribland neurotoxiska ämnen och hormonstörande ämnen.

45.

Europaparlamentet anser att kemikaliestrategin för hållbarhet bör bidra till en hög skyddsnivå för arbetstagare mot skadliga kemikalier.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett lagstiftningsförslag för att inkludera ämnen som är reproduktionstoxiska inom tillämpningsområdet för direktiv 2004/37/EG om carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet, i syfte att se till att direktivet anpassas till hur cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen (CMR-ämnen) behandlas i EU:s övriga kemikalielagstiftning (t.ex. Reach och lagstiftning om biocidprodukter, bekämpningsmedel och kosmetiska produkter).

47.

Europaparlamentet betonar vikten av att kräva att ansökningar om godkännande enligt Reach även är tillräckligt precisa vad gäller exponeringen för det berörda ämnet, i syfte att på ett korrekt sätt kunna bedöma risken och vidta lämpliga riskhanteringsåtgärder, i synnerhet för arbetstagare.

48.

Europaparlamentet konstaterar att arbetsrelaterad cancer grupperas tillsammans med alla andra cancerformer och generellt inte identifieras som arbetsrelaterad cancer. Parlamentet fördömer det faktum att arbetstagare och deras familjer enligt flera analyser får stå för nästan alla kostnader för arbetsrelaterad cancer. Parlamentet konstaterar att arbetsrelaterad cancer är förenad med ytterst höga kostnader för arbetstagarna, arbetsgivarna och de nationella socialförsäkringssystemen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att arbetsrelaterad cancer och dess orsaker registreras ordentligt.

49.

Europaparlamentet framhåller vikten av att omfattande information om kemiska faror och säkerhet finns tillgänglig för arbetsgivare, eftersom de måste skydda och informera sina arbetstagare med hjälp av korrekta säkerhetsinstruktioner, utbildning och skyddsutrustning samt införa ett bra övervakningssystem. Parlamentet efterlyser ändamålsenliga nationella arbetsinspektioner och påföljder för överträdelser av säkerhetskraven. Parlamentet uppmuntrar till upprättandet av förebyggande kommittéer.

50.

Europaparlamentet betonar behovet av att tillhandahålla tydlig och begriplig information om kemiska ämnen till medborgare, arbetstagare och företag på EU:s samtliga språk, samt behovet av att öka insynen i och spårbarheten genom hela distributionskedjan.

51.

Europaparlamentet efterlyser en strategi för att markant förbättra genomförandet av Reach med avseende på registrering, utvärdering, godkännande och begränsning och att vara tydlig när det gäller dess gränssnitt mellan ramen för arbetsmiljö och CLP-ramen. Parlamentet hänvisar på nytt till principen ”Inga data, ingen marknad”. Parlamentet insisterar på att alla registreringar av ämnen snarast måste uppfylla kraven. Parlamentet efterlyser obligatorisk uppdatering av registreringsunderlagen, baserat på de senaste vetenskapliga rönen, så att registreringarna kan fortsätta att uppfylla kraven. Parlamentet efterfrågar öppenhet när det gäller uppfyllandet av registreringsskyldigheter, och att Echa ska ges uttrycklig befogenhet att återkalla registreringsnummer vid fortsatt bristande efterlevnad av något krav. Parlamentet betonar vikten av pågående program mellan Echa och industrin på frivillig basis, i syfte att förbättra registreringsunderlagen utöver själva efterlevnaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja en ram som uppmuntrar till sådana program.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Echa att samarbeta för att inkludera alla relevanta och för närvarande kända ämnen som inger mycket stora betänkligheter på kandidatförteckningen innan utgången av detta år, vilket kommissionens f.d. vice ordförande Antonio Tajani och f.d. kommissionsledamot Janez Potočnik år 2010 åtog sig att göra och vilket angavs på nytt i en färdplan från kommissionen år 2013 (42).

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett korrekt sätt tillämpa Reach i enlighet med Europeiska unionens domstols dom av den 7 mars 2019 i mål T-837/16 (Sverige mot kommissionen om blykromat).

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera de tidsfrister som fastställs i Reach, i synnerhet med avseende på beslut med anknytning till godkännande eller begränsning.

55.

Europaparlamentet betonar vikten av att kräva att ansökningar om godkännande är tillräckligt precisa vad gäller användningsområdena för det berörda ämnet i syfte att kunna fastställa förekomsten, eller avsaknaden, av lämpliga alternativ.

56.

Europaparlamentet efterlyser en förbättring av begränsningsförfarandet genom gruppering av ämnen och genom att tydligt identifiera och beskriva de vetenskapliga osäkerheterna i riskbedömningen och den tid som krävs för att ta fram information som saknas samt genom att redovisa kostnaderna för uteblivna åtgärder. Parlamentet anser att den evidensgrad som krävs för undantag från den föreslagna begränsningen bör ökas.

57.

Europaparlamentet uppmanar Echa att göra de toxikologiska och ekotoxikologiska undersökningar som registranter och sökande lämnar in tillgängliga för allmänheten.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en utvidgning av tillämpningsområdet för det påskyndade förfarandet enligt artikel 68.2 i Reach med anknytning till konsumentanvändning av alla ämnen som inger mycket stora betänkligheter.

59.

Europaparlamentet anser att riskbedömning, däribland utvärdering, och riskhantering av ämnen både måste förbättras och påskyndas rent generellt, i synnerhet med avseende på identifiering av cancerframkallande ämnen och mutagener i ljuset av kommissionens åtagande att bekämpa cancer.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra provningar som omfattar hormonstörande ämnens modaliteter och slutpunkter. Parlamentet påpekar att även om viktiga provningar genomförs (t.ex. på området för reproduktion, effekter på systemet för sköldkörtelhormonet) har många av dessa provningar låg känslighet och ibland hög variabilitet, vilket gör deras inverkan tämligen begränsad.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avstå från att tillåta ämnen och godkänna produkter med ofullständiga uppgifter om hälso- och miljöfaror, eller om den sökande inte kan styrka att lämpliga alternativ inte finns, där detta är ett villkor för godkännandet (43).

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det tas full hänsyn till oberoende, sakkunniggranskad vetenskaplig litteratur och att denna ges samma tyngd som lagstadgade studier enligt god laboratoriesed (GLP) i riskbedömningsförfarandet för alla kemikalier. Parlamentet betonar att detta är ett effektivt sätt att bidra till att minska onödiga djurförsök.

63.

Europaparlamentet efterlyser ett förtydligande av bestämmelserna om registrering av kemikalier för intermediära användningar enligt Reach som ska gälla enbart när intermediären omvandlas till ett annat registrerat ämne, samt att systematisk kontroll av fullständig efterlevnad av Reach ska säkerställas.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att möjliggöra snabb, effektiv och öppen tillsyn av skadliga kemikalier samt att utveckla och genomföra ett system för tidig varning för att identifiera nya och framväxande risker i syfte att säkerställa en snabb uppföljning av regelverket på ett tidigt stadium och snabbt minska den övergripande exponeringen.

65.

Europaparlamentet anser att ökad insyn i förfaranden samt kemikaliers egenskaper är ett sätt att åstadkomma en högre nivå av skydd för människors hälsa och miljön. Parlamentet betonar att förbättringar krävs när det gäller öppenheten rörande registranters efterlevnad, produktionsvolymen för kemikalier, fullständiga studierapporter som styrker tillförlitligheten hos fylliga rapportsammanfattningar och kartläggningen av produktionen och användandet av ämnen som inger mycket stora betänkligheter.

66.

Europaparlamentet betonar att lagstiftningen om material som kommer i kontakt med livsmedel (FCM) bör ses över i linje med CLP och Reach, för att åstadkomma en samstämmig skyddsmetod för de materials och produkters säkerhet som kommer i kontakt med livsmedel.

67.

Europaparlamentet insisterar i synnerhet på behovet av omfattande, harmoniserad reglering av samtliga material avsedda att komma i kontakt med livsmedel som bör baseras på försiktighetsprincipen, principen ”Inga data, ingen marknad”, omfattande säkerhetsbedömningar som tar upp alla relevanta slutpunkter som rör säkerhet och hälsa och grundas på de senaste vetenskapliga uppgifterna för alla kemikalier som används i material som kommer i kontakt med livsmedel, effektivt verkställande och förbättrad information till konsumenterna.

68.

Europaparlamentet efterlyser utfasning av ämnen som inger mycket stora betänkligheter i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

69.

Europaparlamentet föreslår ett snabbt sammanställande av bästa praxis avseende reglering på medlemsstatsnivå av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, inbegripet nationella åtgärder för att ta itu med exponering för hormonstörande ämnen och fluorkarboner.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en korrekt koppling mellan översynen av förordningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, jord till bord-strategin och Europas plan mot cancer.

71.

Europaparlamentet ser med oro på all inkonsekvens i unionens lagstiftning om långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen (PBT-ämnen) och mycket långlivade och mycket bioackumulerbara ämnen (vPvB) som identifierades i samband med kontrollen av ändamålsenligheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en tydlig handlingsplan och, vid behov, lagstiftningsförslag om hur man ska hantera samtliga långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen, mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen samt långlivade och mobila ämnen som baseras på konsekvensbedömningar och vetenskaplig kunskap, inom de etablerade ramarna, samtidigt som man beaktar all relevant lagstiftning och alla relevanta miljömedier.

72.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fastställa strikta tidsfrister i handlingsplanen om perfluoralkylerade ämnen (PFAS) för att säkerställa en snabb utfasning av all icke nödvändig användning av PFAS och att påskynda utvecklingen av säkra och icke långlivade alternativ till alla användningsområden för PFAS som en del av kemikaliestrategin för hållbarhet.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera begreppet, och kriterierna för, ”viktiga användningsområden” för farliga kemikalier, och att använda definitionen av viktiga användningsområden som ges i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet som grund, i syfte att tillhandahålla en harmoniserad strategi för lagstiftningsåtgärder som rör icke nödvändig användning.

74.

Europaparlamentet anser vidare att ämnen som är neurotoxiska eller immunotoxiska bör anses inge motsvarande betänkligheter som ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt Reach.

75.

Europaparlamentet bekräftar sin uppmaning av den 18 april 2019 om en omfattande EU-ram för hormonstörande ämnen och i synnerhet om att anta en övergripande definition utgående från WHO:s definition av misstänkta hormonstörande ämnen, liksom för kända och förmodade hormonstörande ämnen i enlighet med klassificeringen av cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen (CMR-ämnen) i CLP-förordningen, ändra uppgiftskraven i enlighet med detta, effektivt minimera människors och miljöns totala exponering för hormonstörande ämnen, utarbeta lagstiftningsförslag för att införa särskilda bestämmelser om hormonstörande ämnen i lagstiftningen om leksaker, material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och kosmetika, i syfte att behandla hormonstörande ämnen som CMR-ämnen, och se över all relevant lagstiftning, inbegripet lagstiftningen om material som kommer i kontakt med livsmedel, för att ersätta hormonstörande ämnen.

76.

Europaparlamentet bekräftar sitt krav av den 14 mars 2013 (44) om att testmetoder och vägledningsdokument bör utvecklas för att ta bättre hänsyn till hormonstörande ämnen, eventuella lågdoseffekter, kombinationseffekter och icke-linjära dosresponssamband, i synnerhet med avseende på kritiska exponeringsfönster under utvecklingen. Parlamentet betonar att hormonstörande ämnen bör betraktas som ämnen utan tröskelvärde såvida inte en sökande vetenskapligt kan påvisa ett säkert tröskelvärde.

77.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt genomföra rekommendationerna i kontrollen av ändamålsenlighet av den mest relevanta kemikalielagstiftningen (exklusive Reach) och att införa nya faroklasser i CLP-förordningen och parallellt i det globala harmoniserade systemet (t.ex. för hormonstörande ämnen, toxicitet i mark, neurotoxicitet, immunotoxicitet, långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen och mycket långlivade och mycket bioackumulerbara ämnen).

78.

Europaparlamentet anser att ämnen som är långlivade, mobila och toxiska eller mycket långlivade och mycket mobila bör läggas till på Reach-förteckningen över ämnen som inger mycket stora betänkligheter.

79.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera identifieringen och regleringen av kemikalier som inger betänkligheter, t.ex. CMR-ämnen och hormonstörande ämnen, däribland i Europas plan mot cancer, i synnerhet för skydd av arbetstagare, eftersom Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) uppger att cancer orsakar 52 % av alla arbetsrelaterade dödsfall i EU (45).

80.

Europaparlamentet betonar att kemikaliestrategin för hållbarhet bör införa registrering av polymerer, utvidga de standardiserade informationskraven för ämnen på mellan 1 och 10 ton till att omfatta alla sådana ämnen, stärka informationskraven för toxikologiska egenskaper och för användningsområden och exponering, bl.a. genom att kräva en kemikaliesäkerhetsrapport även för ämnen på mellan 1 och 10 ton, och förbättra bedömningen av komplexa ämnen (t.ex. ämnen med okänd eller varierande sammansättning (UVCB-ämnen)), särskilt genom att stödja Echa att vidareutveckla de lösningar som redan införts (t.ex. ämnesidentitetsprofil). Parlamentet efterlyser utveckling av särskilda metoder för bedömning av denna typ av ämnen som möjliggör en solid vetenskaplig strategi och som kan tillämpas i praktiken.

81.

Europaparlamentet erinrar om EU:s åtagande att säkerställa säkerheten hos tillverkade nanomaterial och material med liknande egenskaper i enlighet med det sjunde miljöhandlingsprogrammet, och bekräftar på nytt sina uppmaningar av den 24 april 2009 om en översyn av all relevant lagstiftning för att garantera säkerhet för alla tillämpningar av nanomaterial i produkter som under sin livscykel kan påverka hälsan, miljön eller säkerheten och att utarbeta lämpliga test för att bedöma farorna med och exponeringen för nanomaterial under hela deras livscykel.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga villkoren och kriterierna enligt vilka användningen av biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast inte är skadlig för miljön och för människors hälsa, samtidigt som man beaktar alla delar av miljön som denna plast skulle kunna släppas ut i och tillämpar försiktighetsprincipen.

83.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att slutföra översynen av rekommendationen om definitionen av nanomaterial, att se över den rekommendationen vid behov och att säkerställa att nanomaterial identifieras på ett enhetligt sätt genom en rättsligt bindande definition.

84.

Europaparlamentet begär att kommissionen uppmanar Echa att regelbundet utvärdera resultatet och effekterna av arbetet vid EU:s observatorium för nanomaterial (EUON).

85.

Europaparlamentet kräver att lagstiftningen om växtskyddsmedel ska genomföras fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen att hörsamma Europaparlamentets olika krav av den 16 januari 2019 på att förbättra unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda Europas övergång till bekämpningsmedel med låg risk i enlighet med definitionen i artikel 47 i förordning (EG) nr 1107/2009 och att minska beroendet av bekämpningsmedel genom att bland annat främja och stödja införandet av metoder för integrerat växtskydd (IPM), för att uppnå målen i direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel samt överföra målen i det senare till relevant lagstiftning, förbättra statistiken om växtskyddsmedel, utveckla bättre riskindikatorer, minska användningen av gödselmedel för att undvika markförsämring och stödja jordbrukarna så att de kan uppnå dessa mål.

86.

Europaparlamentet anser att man för att säkerställa skyddet av folkhälsan och lika villkor för europeiska jordbrukare, inte bör släppa in förbjudna verksamma ämnen på EU-marknaden genom importerade produkter.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att påskynda utvecklingen av växtskyddsmedel med låg risk och att sätta upp ett mål för att fasa ut bekämpningsmedel med hög risk fram till år 2030.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa specifika mål för att drastiskt minska såväl användningen av kemiska bekämpningsmedel som den risk de medför.

89.

Europaparlamentet understryker den oroande förseningen i genomförandet av granskningsprogrammet och behovet av att säkerställa en snabbare och heltäckande (ny) bedömning av säkerheten för verksamma biocidämnen, tillsatsämnen och hela produkter – även när det gäller hormonstörande egenskaper – för att säkerställa skyddet av medborgarnas hälsa och miljön.

90.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att övergå till en verkligt cirkulär och klimatneutral ekonomi och utveckla giftfria materialkretslopp. Parlamentet anser att artiklar som tillverkats av nya råvaror och de som tillverkats av återvunnet material bör uppfylla samma kemiska normer. Parlamentet bekräftar på nytt att förebyggande ska prioriteras före återvinning i enlighet med avfallshierarkin såsom den definieras i ramdirektivet om avfall (46), och att återvinning inte får motivera fortsatt användning av farliga etablerade ämnen.

91.

Europaparlamentet upprepar att problemet med produkter som innehåller etablerade ämnen som inger betänkligheter bör lösas med hjälp av ett effektivt system för spårning och bortskaffande av avfall.

92.

Europaparlamentet bekräftar på nytt sin ståndpunkt av den 13 september 2018 om åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall, och i synnerhet att ämnen som inger betänkligheter betyder ämnen som uppfyller kriterierna för ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt artikel 57 i Reach-förordningen, ämnen som förbjuds genom Stockholmskonventionen (långlivade organiska föroreningar), särskilda ämnen som begränsas i artiklarna i bilaga XVII till Reach-förordningen och särskilda ämnen som regleras i sektors- och/eller produktspecifik lagstiftning.

93.

Europaparlamentet anser att alla icke-konfidentiella uppgifter om farliga kemikalier i varor i leveranskedjan bör offentliggöras för konsumenter och avfallshanterare eftersom det är en förutsättning för att man ska kunna uppnå giftfria materialkretslopp.

94.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta omfattande indikatorer för kemikaliers konsekvenser för hälsan och miljön, som bl.a. skulle bidra till att bedöma kemikalielagstiftningens effektivitet.

95.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det utan dröjsmål upprättas ett användarvänligt, transparent, obligatoriskt och harmoniserat offentligt informationssystem i EU om farliga ämnen i material, produkter och avfall som görs tillgängligt på samtliga EU-språk.

96.

Europaparlamentet påpekar att strategin bör hjälpa industrin att uppnå klimatneutralitet och nollföroreningsmålet för en giftfri miljö samt stödja en väl fungerande inre marknad och samtidigt stärka EU-industrins konkurrenskraft och säkra och hållbara innovationsförmåga och produktion, i linje med den gröna given och den nya industristrategin. Parlamentet betonar att man i samband med strategin bör undvika onödiga administrativa bördor.

97.

Europaparlamentet påpekar att strategin bör hjälpa den kemiska industrin att uppnå klimatneutralitet och nollföroreningsmål genom utarbetande av nya, integrerade värdekedjor som kombinerar jordbruks- och kemisektorn, samt stödja en väl fungerande inre marknad och samtidigt stärka EU-industrins konkurrenskraft och innovationsförmåga.

98.

Europaparlamentet efterfrågar stöd till små och medelstora företag, däribland tekniskt stöd i syfte att ersätta farliga ämnen med säkrare alternativ, för att hjälpa dem att efterleva EU:s kemikalielagstiftning och övergå till att tillverka och använda säkra och hållbara produkter, genom att främja forskning och utveckling och investera i hållbara kemikalier och teknisk innovation inom ramen för EU-program såsom Horisont Europa.

99.

Europaparlamentet understryker att kemikalielagstiftningen bör utformas på ett sådant sätt att små och medelstora företag kan genomföra den, utan att detta påverkar den skyddsnivå som krävs.

100.

Europaparlamentet betonar att lagstiftning som ger ett stabilt och förutsägbart regelverk är avgörande för att vägleda den innovation som krävs för övergången till en cirkulär, säker och hållbar kemikaliesektor, inklusive hållbar användning av förnybara råvaror för att främja bioekonomin, och långsiktiga investeringar för att uppnå en giftfri miljö. Parlamentet stöder berörda parters delaktighet i detta avseende.

101.

Europaparlamentet understryker att unionens kemikalielagstiftning bör ge incitament till säkerhet och hållbarhet när det gäller kemi, material (inbegripet plast) och teknik, inklusive icke-kemiska alternativ med säker och giftfri utformning.

102.

Europaparlamentet betonar på denna punkt att strategin bör skapa möjligheter till ökade satsningar på ren teknik, i syfte att nå målen i den gröna given.

103.

Europaparlamentet betonar att det bör finnas incitament för att utveckla sådan teknik och framställa sådan kemi i EU.

104.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma EU-kriterier för hållbara kemikalier på grundval av ett forskningsförslag från Echa. Parlamentet anser att dessa kriterier bör kompletteras med produktstandarder (t.ex. policyramen för hållbara produkter).

105.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge incitament för säkra och hållbara produkter och ren produktion, och att införa och/eller anpassa ekonomiska instrument (t.ex. avgifter, miljöskatter, utökat producentansvar) för att få till stånd en internalisering av externa kostnader under kemikaliernas livscykel, däribland hälso- och miljökostnader, oavsett om användningen äger rum i eller utanför EU.

106.

Europaparlamentet påminner om att de inkomster som Echa uppbär genom avgifter kommer att minskas avsevärt. Parlamentet efterlyser en översyn av Echas finansieringsmodell och införandet av en förutsägbar och en hållbar finansieringsmekanism för att säkerställa att myndigheten fungerar korrekt på lång sikt och för att undanröja ineffektiva inslag, i synnerhet de som är en följd av att budgetposterna hålls åtskilda, genom att tillhandahålla de resurser som krävs för att möta de ökande kraven på myndighetens nuvarande arbete och tillräckliga extraresurser för ytterligare arbete som krävs inom ramen för den nya fleråriga budgetramen, däribland personal inom Echa som uteslutande arbetar med djurskydd och med att främja djurfria metoder inom Echas samtliga verksamheter.

107.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inte skära ned på Echas resurser i det årliga budgetförfarandet och att tillhandahålla extraresurser för andra eventuella uppgifter som myndigheten kan behöva utföra, såsom utvärderingar av ämnen.

108.

Europaparlamentet efterlyser tillräcklig personal och budget för de kommissionsavdelningar som har i uppdrag att se till att genomförandet av kemikaliestrategin för hållbarhet blir framgångsrikt. Parlamentet understryker att fördelning av resurser måste svara mot både aktuella och långsiktiga politiska prioriteringar och förväntar sig således, inom ramen för den europeiska gröna given, en betydande förstärkning av personalresurserna vid generaldirektoratet för miljö i synnerhet och berörda EU-organ.

109.

Europaparlamentet kräver att unionens kemikalielagstiftning ska genomföras fullt ut. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta tillräcklig kapacitet för att förbättra kontrollen av efterlevnaden av EU:s kemikalielagstiftning och för att kommissionen och Echa på lämpligt sätt ska kunna stödja detta.

110.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska medlemsstaters efterlevnadssystem med avseende på kemikalielagstiftning och att ge rekommendationer för att förbättra och stärka samarbete och samordning mellan tillsynsorgan, samt att vid behov lägga fram förslag på EU-instrument för verkställighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja de befogenheter den har beviljats enligt artikel 11.4 i förordning (EU) 2019/1020 (47) i syfte att säkerställa att lämpliga produkttester utförs i hela unionen.

111.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör få tydlig vägledning i hur de kan stärka sina efterlevnadssystem när det gäller kemikalielagstiftning samt att samordning och samarbete mellan medlemsstaters tillsynsorgan på detta område måste förstärkas. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla sådan vägledning på grundval av en granskning av efterlevnadssystemen samt att beakta erfarenheter från Reach-forumet.

112.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja upprättandet av ett europeiskt nätverk av städer och samhällen som är fria från hormonstörande ämnen i syfte att förbättra bästa praxis för samarbete och utbyte, i likhet med borgmästaravtalet.

113.

Europaparlamentet uppmanar kommission att snabbt vidta rättsliga åtgärder när det fastslagits att EU:s kemikalielagstiftning inte efterlevts. Parlamentet påminner om sin iakttagelse av den 16 januari 2020 (48) om att förfaranden måste bli effektivare i fråga om miljöbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sina interna riktlinjer om överträdelseförfaranden samt att ta vara på möjligheten i samband med det kommande meddelandet om bättre lagstiftning för att snabbt och effektivt säkerställa att EU:s lagar efterlevs.

114.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att importerade och exporterade kemikalier och produkter uppfyller samma normer som de som gäller för kemikalier och produkter som produceras och används i unionen för att säkerställa lika villkor för tillverkare i och utanför EU. Parlamentet anser att kontrollerna av bristande efterlevnad inom unionen och vid dess gränser bör förbättras, däribland genom ett förstärkt samarbete mellan tullmyndigheter och utveckling av ett särskilt digitalt verktyg för det ändamålet, med beaktande av erfarenheterna från Reach-forumet. Parlamentet välkomnar kommissionens långsiktiga handlingsplan för bättre genomförande och efterlevnad av inremarknadsreglerna (49) och uppmanar kommissionen att till fullo utnyttja kommande förslag för att säkerställa att EU:s kemikalielagstiftning efterlevs.

115.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig utvärdering av medlemsstaternas beroende av tredjeland när det gäller import av kemikalier i viktiga värdekedjor, såsom de som rör aktiva farmaceutiska substanser, desinfektionsmedel etc., och därtill hörande säkerhetsrisker.

116.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma politik som förenklar och främjar säker och hållbar kemikalietillverkning i Europa i strategiska värdekedjor såsom för aktiva farmaceutiska substanser och desinfektionsmedel, i syfte att återta kontrollen på detta strategiska område och minska Europas beroende av tredjeländer, trygga säker tillgång och undvika läkemedelsbrist utan att underminera den avkastning som öppna ekonomier erhåller från internationell handel.

117.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i all import förbjuda rester av farliga ämnen utan tröskelvärde som är förbjudna i EU då det inte finns någon säker exponeringsnivå för människor i relation till dessa, samt att tillämpa samma gränsvärde (MRL-värden) på andra importerade ämnen som på ämnen producerade inom EU för att säkerställa lika villkor för tillverkare och jordbrukare inom och utanför EU.

118.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att politiskt och ekonomiskt stödja alla internationella strukturer och förfaranden som strävar efter att uppnå en god kemikaliehantering på global nivå.

119.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna kemisk förorening (inklusive bekämpningsmedel) som en central faktor bakom det globala hotet mot den biologiska mångfalden samt att lägga fram lagförslag i syfte att ta itu med problemen med långlivade, ackumulativa och rörliga ämnen i miljön och de negativa effekter dessa har på ekosystem och den biologiska mångfalden.

120.

Europaparlamentet understryker att hållbarhet när det gäller kemikalier också måste omfatta socialt och miljömässigt ansvar från kemikalieindustrier och företag längs hela deras leveranskedjor.

121.

Europaparlamentet anser att unionens kemikaliesäkerhetsnormer bör främjas internationellt.

122.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbeta för en efterföljare till strategin för internationell kemikaliehantering (SAICM), inklusive en reform av det särskilda programmet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i förhandlingarna bidra till utformandet av en adekvat, förutsägbar och hållbar finansieringsmekanism i detta hänseende.

123.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

(2) EUT L 396, 30.12.2006, s. 3.

(3) EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

(4) EUT L 167, 27.6.2012, s. 1.

(5) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(6) EUT L 169, 2.6.2019, s. 45.

(7) EUT L 201, 21.7.2012, s. 60.

(8) EUT L 50, 20.2.2004, s. 44.

(9) EUT L 309, 24.11.2009, s. 71.

(10) EUT L 70, 16.3.2005, s. 1.

(11) EUT L 342, 22.12.2009, s. 59.

(12) EUT L 137, 24.5.2017, s. 1.

(13) EUT L 27, 30.1.2010, s. 1.

(14) EUT L 226, 24.8.2013, s. 1.

(15) EUT L 231, 6.9.2019, s. 1.

(16) EUT L 345, 27.12.2017, s. 87.

(17) EUT L 30, 31.1.2019, s. 112.

(18) EUT L 164, 20.6.2019, s. 23.

(19) EUT L 276, 20.10.2010, s. 33.

(20) https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/docs/pages/com_2018_733_analysis_ in_support_en_0.pdf

(21) EUT C 184, 8.7.2010, s. 82.

(22) EUT C 265, 11.8.2017, s. 65.

(23) EUT C 390, 18.11.2019, s. 10.

(24) EUT C 433, 23.12.2019, s. 146.

(25) https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12154-Europe-s-Beating-Cancer-Plan/public-consultation

(26) EUT C 433, 23.12.2019, s. 136.

(27) EUT C 433, 23.12.2019, s. 183.

(28) Antagna texter, P8_TA(2019)0023.

(29) Antagna texter, P8_TA(2019)0082.

(30) Antagna texter, P8_TA(2019)0441.

(31) Antagna texter, P8_TA(2020)0005.

(32) EUT C 41, 6.2.2020, s. 45.

(33) https://op.europa.eu/s/nJFb

(34) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2019/608866/IPOL _STU(2019)608866_EN.pdf

(35) https://osha.europa.eu/sv/themes/work-related-diseases/work-related-cancer

(36) FN, Global Chemicals Outlook II: summary for policymakers.

(37) Rådets slutsatser som antogs den 26 juni 2019Mot en strategi för en hållbar kemikaliepolitik i unionen, punkt 14.

(38) FN, Global Chemicals Outlook II: summary for policymakers (den globala kemikaliestrategin II: sammanfattning för beslutsfattare).

(39) https://www.ehn.org/toxic-chemicals-coronavirus-2645713170.html

(40) Europeiska unionens domstols dom av den 16 december 2015 i mål T-521/14.

(41) Resultat från en kontroll av ändamålsenligheten av den mest relevanta kemikalielagstiftningen (exklusive Reach) samt identifierade utmaningar, luckor och brister (COM(2019)0264).

(42) https://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=SV&f=ST%205867%202013%20INIT

(43) I enlighet med Europeiska unionens domstols dom av den 7 mars 2019 i mål T-837/16 (Sverige mot kommissionen om blykromat).

(44) Europaparlamentets resolution om skydd av folkhälsan mot endokrinstörande ämnen (EUT C 36, 29.1.2016, s. 85).

(45) https://visualisation.osha.europa.eu/osh-costs#!/

(46) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(47) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EUT L 169, 25.6.2019, s. 1).

(48) Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald, (Antagna texter, P9_TA(2020)0015).

(49) Meddelande av den 10 mars 2020, COM(2020)0094.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/92

P9_TA(2020)0204

En övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism – kommissionens handlingsplan och annan utveckling på senare tid

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism – kommissionens handlingsplan och annan utveckling på senare tid (2020/2686(RSP))

(2021/C 371/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 maj 2020 om en handlingsplan för en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism (C(2020)2800),

—

med beaktande av kommissionens paket för bekämpning av penningtvätt som antogs den 24 juli 2019 och som består av ett politiskt meddelande Mot ett bättre genomförande av EU:s ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (COM(2019)0360), en rapport om bedömningen av nyligen uppdagade fall av misstänkt penningtvätt i kreditinstitut i EU (efterhandsanalys) (COM(2019)0373), en rapport om bedömningen av risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar den inre marknaden och berör gränsöverskridande verksamhet (den överstatliga riskbedömningsrapporten) (COM(2019)0370) och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2019)0650), samt en rapport om sammankoppling av medlemsstaternas nationella centraliserade automatiserade mekanismer (centrala register eller centrala elektroniska datasöksystem) med uppgifter om bankkonton (COM(2019)0372),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (fjärde penningtvättsdirektivet) (1), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU (femte penningtvättsdirektivet) (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel (3).

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF (4), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser (5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005 (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (7), och av kommissionens rapport om dess genomförande av den 2 juni 2020Återvinning av tillgångar och förverkande: Åtgärder för att se till att brott inte lönar sig (COM(2020)0217),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (9),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 5 december 2019 om strategiska prioriteringar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2020 om förstärkta finansiella utredningar för att bekämpa grov och organiserad brottslighet,

—	med beaktande av Europeiska bankmyndighetens yttrande av den 24 juli 2019 över meddelanden till enheter som står under tillsyn om risker för penningtvätt och finansiering av terrorism i samband med tillsyn,

—	med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om skyddet för undersökande journalister i Europa: fallet med den slovakiske journalisten Ján Kuciak samt Martina Kušnírová (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om rättsstatlighet i Malta (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 mars 2019 om situationen avseende rättsstaten och kampen mot korruption inom EU, särskilt i Malta och Slovakien (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om rättsstatssituationen i Malta efter de senaste avslöjandena kring mordet på Daphne Caruana Galizia (13),

—	med beaktande av kommissionens färdplan om en ny metod för bedömning av högriskländer enligt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 22 juni 2018 som innehåller en metod för identifiering av högrisktredjeländer enligt direktiv (EU) 2015/849 (SWD(2018)0362),

—

med beaktande av de fyra delegerade förordningar som kommissionen har antagit – (EU) 2016/1675 (14), (EU) 2018/105 (15), (EU) 2018/212 (16) och (EU) 2018/1467 (17) – om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister,

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om brådskande behov av EU:s svarta lista över tredjeländer i linje med penningtvättsdirektivet (18),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 mars 2019 om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (19),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om läget i genomförandet av lagstiftningen mot penningtvätt (20),

—	med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Enligt kommissionen är cirka 1 % eller 160 miljarder euro av unionens årliga bruttonationalprodukt knuten till misstänkt finansiell verksamhet (21) såsom penningtvätt kopplad till korruption, vapen- och människohandel, narkotikahandel, skatteundandragande och skattebedrägeri, finansiering av terrorism eller annan olaglig verksamhet som påverkar EU-medborgarna i deras dagliga liv.

Enligt Europol var det 2,2 % av den uppskattade vinningen av brott under perioden 2010–2014 som beslagtogs tillfälligt eller frystes, och endast 1,1 % av den brottsliga vinsten förverkades på EU-nivå, vilket innebär att 98,9 % av den uppskattade vinningen av brott inte förverkades och förblev i brottslingars händer (22).

EU:s ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism har stärkts genom antagandet av det fjärde penningtvättsdirektivet i maj 2015 och det femte penningtvättsdirektivet i april 2018 och införlivandet av dessa i medlemsstaternas nationella lagstiftning senast i juni 2017 respektive januari 2020, och genom annan lagstiftning och andra insatser som åtföljer dessa. Det tredje penningtvättsdirektivet har inte alltid genomförts korrekt i medlemsstaterna, men kommissionen har ännu inte inlett något överträdelseförfarande. Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot en majoritet av medlemsstaterna för att de underlåtit att korrekt införliva det fjärde penningtvättsdirektivet i nationell lagstiftning och har inlett förfaranden mot en stor majoritet av medlemsstaterna för underlåtenhet att anmäla införlivandeåtgärder enligt det femte penningtvättsdirektivet eller endast anmälan av partiella införlivandeåtgärder enligt det femte penningtvättsdirektivet (23).

D.	I mars 2019 antog parlamentet en ambitiös resolution om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt, och drog slutsatsen att det behövs en omfattande översyn av EU:s befintliga regler för bekämpning av penningtvätt.

E.	Den 7 maj 2020 antog kommissionen en handlingsplan (24) för en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, grundad på sex pelare.

Samma dag offentliggjordes den nya metoden som identifierar högrisktredjeländer med strategiska brister när det gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och som inte bara förlitar sig på externa informationskällor. Skärpta due diligence-åtgärder för kundkännedom kommer att vidtas i länder som identifierats som högrisktredjeländer med denna metod i enlighet med skyldigheterna enligt det fjärde och femte penningtvättsdirektivet.

Fragmenterade lagar, institutioner och regelverk i EU på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ger upphov till ytterligare kostnader och bördor för dem som tillhandahåller gränsöverskridande tjänster, skapar incitament för företag att registrera sig där reglerna är lindrigare och gör det möjligt för enskilda, organisationer och deras finansiella mellanhänder att bedriva olaglig verksamhet där tillsyn och verkställande anses vara svagare och/eller mildare. Det nuvarande regelverket för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism leder till att tolkningar och praxis i fråga om penningtvätt skiljer sig från medlemsstat till medlemsstat.

Det har förekommit ett antal avslöjanden om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism under de senaste åren, bland annat, men inte begränsat till, fall som nämns i kommissionens rapport om bedömningen av nyligen uppdagade fall av misstänkt penningtvätt i kreditinstitut i EU, cum-ex-skandalen om utdelningsarbitrage eller Luandaleaks-avslöjandena. Ytterligare avslöjanden offentliggörs regelbundet, och handlar ofta om missbruk av EU-medel och korruptionsärenden i medlemsstaterna. Detta visar på att EU måste fortsätta att prioritera kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och uppdatera sin lagstiftning om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

Under 2019 genomförde internrevisionsenheten vid Europeiska investeringsbanken (EIB) en revision av genomförandet av ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, främst från och med 2017, och pekade på betydande luckor som delvis hade med den ofullständiga anpassningen av ramen att göra. EIB utarbetade en plan för att täppa till alla upptäckta luckor före juli 2020.

Arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) varnade i maj 2020 (25) för att den ökade covid-19-relaterad brottsligheten, såsom bedrägeri, cyberbrottslighet och felanvändning och exploatering av statliga medel och internationellt finansiellt stöd skapar nya inkomstkällor för olagliga aktörer. Europol har också varnat för hur brottslingar snabbt har utnyttjat möjligheterna att utnyttja krisen genom att anpassa sin verksamhet eller utveckla ny brottslig verksamhet, särskilt genom cyberbrottslighet, bedrägerier, förfalskningar och organiserade egendomsbrott (26). Europeiska bankmyndigheten (EBA) har utfärdat specifika rekommendationer för nationella behöriga myndigheter att arbeta med ansvariga enheter för att identifiera och mildra specifika risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som härrör från covid-19-utbrottet och anpassa tillsynsverktygen (27).

Av de 10 ledande jurisdiktioner som tillämpar sekretess i världen, rankade efter Tax Justice Network Financials sekretessindex, är två EU-medlemsstater, ytterligare två ligger i Europa och två är utomeuropeiska territorier i en tidigare EU-medlemsstat. Kampen mot penningtvätt och korruption måste därför börja inom EU.

L.	Enligt 2020 års finanssekretressindex står de länder som tillhör Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för 49 % av all finansiell sekretess i världen.

Vilseledande handelsfakturering används för att undvika skatter och/eller tullavgifter, tvätta vinning av brott, kringgå valutakontroller och flytta vinster offshore. De värdegap som konstaterats till följd av vilseledande handelsfakturering mellan 135 utvecklingsländer och 36 utvecklade ekonomier under 10-årsperioden 2008–2017 uppgick till 8,7 biljoner USD (28).

EU:s handlingsplan och ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 7 maj 2020 om en handlingsplan för en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism och därigenom skapa förutsättningar för ytterligare förbättringar, särskilt vid tillämpningen och genomförandet av den befintliga lagstiftningen. Parlamentet uppmanar unionen att så snart som möjligt gå vidare med alla de sex pelarna i denna handlingsplan.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att skapa en gemensam regelbok på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, bland annat genom att omvandla relevanta delar av penningtvättsdirektivet till en förordning för att säkerställa en mer harmoniserad uppsättning regler för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism . Parlamentet föreslår att kommissionen ska överväga följande områden för denna förordning: identifiering av verkliga huvudmän, en förteckning över ansvariga enheter och deras rapporteringsskyldigheter, due diligence-krav på kundkännedom, inklusive krav avseende personer i politiskt utsatt ställning, bestämmelser om register över verkligt huvudmannaskap och centraliserade mekanismer för betalkonton och bankkonton, ramen för samarbete mellan behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter, samt standarder för tillsyn av både finansiella och icke-finansiella ansvariga enheter och skydd för enskilda personer som rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Parlamentet anser att ytterligare tekniska standarder kan behöva antas, men att viktiga harmoniseringsåtgärder bör tas upp i förordningen för att garantera en korrekt roll för parlamentet och rådet som medlagstiftare på detta mycket känsliga område.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inom de närmaste 12 månaderna lägga fram en ny institutionell EU-struktur för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, på grundval av en EU-tillsynsmyndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och en EU-mekanism för samordning och stöd för finansunderrättelseenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en EU-mekanism för samordning och stöd i form av en EU-finansunderrättelseenhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att ansvarsområdet för tillsynsmyndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism omfattar finansiella och icke-finansiella ansvariga enheter med direkta tillsynsbefogenheter över vissa ansvariga enheter, beroende på deras storlek eller risker, samt övervakning av nationella tillsynsmyndigheters tillämpning av EU-regler. Parlamentet efterlyser en tydlig uppdelning av befogenheterna för tillsynsmyndigheterna på EU-nivå respektive nationell nivå samt klarhet om villkoren för direkttillsyn från EU-tillsynsmyndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism på grundval av en riskbaserad bedömning, liksom när de nationella tillsynsmyndigheternas agerande eller åtgärder bedöms vara inadekvata och/eller otillräckliga. Parlamentet begär att EU-tillsynsmyndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och EU-finansunderrättelseenheten ska vara budgetmässigt och funktionellt oberoende.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga det enhetliga regelverket på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för att utöka kretsen av ansvariga enheter, särskilt i syfte att integrera nya och omstörtande marknadssektorer samt teknisk innovation och utveckling av internationella standarder, och se till att tillhandahållandet av tjänster omfattas på samma sätt som leverans av varor. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med riskerna med kryptotillgångar genom att tillämpa principen om kundkännedom på ett brett sätt, samtidigt som principerna om nödvändighet och proportionalitet respekteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att icke-finansiella ansvariga enheter är föremål för liknande tillsyn som finansiella enheter, och detta av en oberoende offentlig myndighet på nationell nivå, samt att se till att nivån på medvetenhet, utbildning, efterlevnad och sanktioner är tillräcklig i fall av försummelser från dessa oberoende nationella myndigheters sida. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att genomförandet av bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inte leder till att det i nationell lagstiftning införs alltför stora hinder för verksamheten i det civila samhällets organisationer.

Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt i fråga om behovet av att ha sammankopplade och högkvalitativa register över verkligt huvudmannaskap i unionen, samtidigt som det säkerställs att standarderna för uppgiftsskydd är höga. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att sänka tröskeln för identifiering av verkliga huvudmän, med beaktande av praxis i Förenta staterna, och att föreslå att offentligt tillgängliga register inrättas för verkliga huvudmän för truster och liknande arrangemang. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att täppa till befintliga kryphål som gör det möjligt för företag att gömma sina verkliga huvudmän bakom ombud, samt att tillåta företag att begära att en affärsförbindelse avslutas om den verkliga huvudmannen inte kan identifieras. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma nödvändigheten av och proportionaliteten i att harmonisera informationen i fastighetsregister och att verka för att dessa register sammankopplas. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov låta rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda bristen på tillräckliga och korrekta uppgifter i nationella register som kan användas för att identifiera de slutliga förmånstagarna, särskilt i situationer där ett nätverk av skalbolag används. Parlamentet begär att transparensstandarder avseende verkligt huvudmannaskap stärks på både EU- och medlemsstatsnivå för att säkerställa att de tillhandahåller kontrollmekanismer avseende uppgifternas korrekthet. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin kontroll av införlivandet av bestämmelser som rör inrättande av register över verkliga huvudmän i medlemsstaterna i syfte att säkerställa att de fungerar väl och ger allmänheten tillgång till data av hög kvalitet.

Europaparlamentet välkomnar planen att säkerställa sammankopplingar mellan centraliserade betalnings- och bankkontomekanismer i hela EU för att underlätta snabbare tillgång till finansiell information för brottsbekämpande myndigheter och finansunderrättelseenheter under olika undersökningsfaser och underlätta gränsöverskridande samarbete i full överensstämmelse med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över reglerna om den mängd information som ska samlas in under bildandet av företagsenheter och inrättandet av andra juridiska personer, truster och andra liknande rättsliga arrangemang och att föreslå mer detaljerade due diligence-kontroller av kundkännedom när finansiella konton, inklusive bankkonton, öppnas.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en mer harmoniserad uppsättning effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner på EU-nivå för underlåtenhet att följa reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

Genomförande av penningtvättsdirektivet

10.

Europaparlamentet beklagar djupt att inga överträdelseförfaranden har inletts för felaktigt genomförande av det tredje penningtvättsdirektivet och uppmanar kommissionen att inleda sådana överträdelseförfaranden mot medlemsstater när de är påkallade. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över det bristande genomförandet av det fjärde penningtvättsdirektivet från ett stort antal medlemsstaters sida. Parlamentet välkomnar därför kommissionens nolltoleransstrategi och inledandet av överträdelseförfaranden mot medlemsstater på grundval av resultaten av dess fullständighetskontroller. Parlamentet är oroligt över att många medlemsstater inte höll tidsfristen som var satt till den 10 januari 2020 för införlivande av det femte penningtvättsdirektivet, och inte heller för de respektive tidsfristerna för register över verkligt huvudmannaskap för företag och andra juridiska enheter den 10 januari 2020, och för truster och liknande juridiska arrangemang den 10 mars 2020. Parlamentet välkomnar därför att kommissionen redan har inlett ett antal överträdelseförfaranden och uppmanar dessutom kommissionen att så snart som möjligt inleda ytterligare överträdelseförfaranden mot medlemsstater på grundval av resultaten av dess fullständighetskontroller.

11.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte kunde utföra korrekthetskontrollerna för det fjärde penningtvättsdirektivet på grund av kapacitetsbrist och att det tagit flera år efter det att direktivet trätt i kraft för dem att slutföras, vilket försenar ett korrekt genomförande av skyldigheterna i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast slutföra noggranna korrekthetskontroller och inleda ytterligare överträdelseförfaranden där så behövs. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att omedelbart och korrekt införliva och genomföra det fjärde och det femte penningtvättsdirektivet. Parlamentet är bekymrat över den allmänna bristen på efterlevnad i fall av korruption på hög nivå och penningtvätt i medlemsstaterna, och uppmanar kommissionen att mycket noggrant övervaka utvecklingen och vidta kraftfullare och mer beslutsamma åtgärder i detta avseende.

12.

Europaparlamentet välkomnar att rekommendationerna mot penningtvätt och finansiering av terrorism tagits med i de landsspecifika rekommendationer för vissa medlemsstater som rådet antagit inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt bedöma huruvida de nationella finansunderrättelseenheterna har tillräckliga resurser till sitt förfogande för att effektivt hantera risker med penningtvätt och finansiering av terrorism.

EU:s förteckning över tredjeländer med hög risk

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare i bedömningen av möjligheten att upprätta en ”grå” förteckning över potentiella högrisktredjeländer på samma sätt som EU:s nuvarande linje med förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner för skatteändamål. Parlamentet uttrycker oro över att förfarandet för att nå fram till en slutlig identifiering av tredjeländer med strategiska brister tar så lång tid som 12 månader och att detta kan leda till onödiga förseningar av ändamålsenliga insatser för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism Parlamentet välkomnar att kommissionen inte enbart förlitar sig på FATF:s förteckningsprocess och är beredd att använda sig av de förstärkta kriterier som föreskrivs i det femte penningtvättsdirektivet, särskilt när det gäller transparens om verkligt huvudmannaskap, för att kunna göra en oberoende bedömning av tredjeländer, som bör vara fri från geopolitisk inblandning.

14.

Europaparlamentet ställer sig frågande till kommissionens tillvägagångssätt i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om metoden för att identifiera högrisktredjeländer enligt direktiv (EU) 2015/849, där det definieras vilka länder som utgör ett särskilt stort hot med hjälp av två kriterier som båda måste vara uppfyllda. Parlamentet rekommenderar att länder som utgör ett betydande hot avseende penningtvätt eller finansiering av terrorism automatiskt och utan dröjsmål bör föras upp på förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner utan ytterligare villkor och endast bör avföras från förteckningen när de nödvändiga åtagandena har genomförts fullt ut.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett transparent förfarande med tydliga och konkreta riktmärken för de länder som åtar sig att genomföra reformer i syfte att undvika att föras upp på listan. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att offentliggöra sina bedömningar av utvärderade och förtecknade länder för att säkerställa en offentlig granskning på ett sådant sätt att bedömningen inte kan missbrukas.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta motåtgärder mot tredjeländer som inte samarbetar med de europeiska undersökningarna av penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet de som är kopplade till mordet på den undersökande journalisten Daphne Caruana Galizia.

Nuvarande EU-tillsyn

17.

Europaparlamentet betonar att EU:s nuvarande ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism präglas av ett bristande genomförande av EU-reglerna i kombination med en avsaknad av effektiv tillsyn. Parlamentet stöder den redan antagna utökningen av EBA:s befogenheter, men upprepar sin djupa oro över EBA:s förmåga att utföra en oberoende bedömning på grund av dess styrningsstruktur.

18.

Europaparlamentet anser bestämt att företag som är etablerade i skatteparadis inte ska ges tillgång till Europeiska unionens finansiella medel – inklusive stöd som skapats för att hantera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-epidemin.

19.

Europaparlamentet uppmanar de nationella behöriga myndigheterna, liksom ECB, att ta hänsyn till riskerna för ekonomisk brottslighet vid genomförandet av översyns- och utvärderingsprocessen, eftersom de redan har befogenhet att göra detta i enlighet med den befintliga rättsliga ramen. Parlamentet begär att ECB ska ges befogenhet att återkalla licenserna för alla banker som är verksamma i euroområdet och som bryter mot skyldigheterna i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, oberoende av bedömningen av de nationella myndigheterna för bekämpning av penningtvätt.

20.

Europaparlamentet uppmanar EBA att genomföra en undersökning av Luandaleaks-avslöjandena, särskilt för att bedöma om det förekommit överträdelser av antingen nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning, och för att bedöma de åtgärder som vidtagits av finansiella tillsynsmyndigheter. EBA uppmanas att utfärda lämpliga rekommendationer för reformer och åtgärder till de berörda behöriga myndigheterna. Parlamentet uppmanar andra behöriga myndigheter på nationell nivå att börja utreda eller fortsätta att utreda Luandaleaks-avslöjandena och att åtala berörda parter som bryter mot reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

21.

Europaparlamentet framhåller den roll som internationell undersökande journalistik och visselblåsare spelar när det gäller att avslöja korruptionsbrott, penningtvätt och allmänna tjänstefel från personer i politiskt utsatt ställning, samt den roll som finansiella och icke-finansiella mellanhänder spelar när det gäller att infiltrera eventuella orättmätigt erhållna medel i EU:s finansiella system utan ordentliga kontroller.

22.

Europaparlamentet noterar med oro att Luandaleaks, liksom andra tidigare skandaler, såsom cum-ex-skandalen, Panama-dokumenten, Luxleaks och Paradise-dokumenten, upprepade gånger har skakat medborgarnas förtroende för våra finansiella system och skattesystem. Parlamentet betonar hur viktigt det är att återupprätta allmänhetens förtroende och att säkerställa rättvisa och transparenta skattesystem samt skatterättvisa. Parlamentet betonar i detta avseende att EU verkligen måste ta itu med sina egna interna problem, särskilt med avseende på sina jurisdiktioner med låga skatter och jurisdiktioner som tillämpar sekretess.

23.

Europaparlamentet noterar att EBA och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har genomfört separata undersökningar av utdelningsarbitrage. Parlamentet noterar resultaten av EBA:s interna utredning och dess handlingsplan i 10 punkter för 2020–2021 för att förbättra den framtida ramen för krav på tillsyn och bekämpning av penningtvätt avseende sådana system. Parlamentet beklagar dock att det tog mer än 18 månader för EBA att dra slutsatsen att det var nödvändigt att inleda en formell utredning. Parlamentet uppmanar Esma att genomföra en grundlig utredning och att lägga fram ambitiösa rekommendationer så snart som möjligt. Parlamentet beklagar att det inte finns några synliga åtgärder från de behöriga myndigheternas sida i medlemsstaterna för att utreda och åtala enheter och personer som är ansvariga för dessa olagliga metoder för utdelningsarbitrage samt bristande samarbete mellan myndigheterna.

Samarbete mellan medlemsstater

24.

Europaparlamentet pekar på behovet av bättre samarbete mellan de administrativa, rättsliga och brottsbekämpande myndigheterna i EU. Parlamentet välkomnar att kommissionen tog upp parlamentets upprepade krav på en konsekvensbedömning av inrättandet av en samordnings- och stödmekanism för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en EU-finansunderrättelseenhet såsom en möjlighet att stödja identifieringen av misstänkta transaktioner med gränsöverskridande karaktär och genomföra gemensamma analyser för gränsöverskridande samarbete. Parlamentet föreslår att denna mekanism bör ges befogenhet att föreslå gemensamma genomförandeåtgärder eller standarder för samarbete mellan finansunderrättelseenheter och främja utbildning, kapacitetsuppbyggnad och erfarenhetsutbyte för finansunderrättelseenheter. Parlamentet betonar vikten av att ge denna mekanism tillgång till relevant information i de olika medlemsstaterna och ge den möjlighet att verka i gränsöverskridande fall.

25.

Europaparlamentet uppmanar till antagande av ytterligare initiativ som skulle kunna driva fram åtgärder på EU-nivå och nationell nivå inom ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, t.ex. att utöka befogenheterna för Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och stärka befintliga byråer, såsom Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och Eurojust. Parlamentet noterar kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag om att stärka Europols mandat, såsom anges i dess justerade arbetsprogram, och påminner om att ett förstärkt mandat bör gå hand i hand med lämplig parlamentarisk kontroll. Parlamentet anser att det bör vara en prioritet att stärka Europols förmåga att begära att gränsöverskridande utredningar inleds, särskilt vid allvarliga attacker mot visselblåsare och undersökande journalister som spelar en viktig roll när det gäller att avslöja korruption, bedrägerier, bristande förvaltning och andra missförhållanden inom den offentliga och privata sektorn, och att detta prioriteras.

26.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Europols europeiska centrum för finansiell och ekonomisk brottslighet, som kommer att förbättra det operativa stöd som ges till medlemsstaterna och EU:s organ på områdena finansiell och ekonomisk brottslighet och främja en systematisk användning av finansiella utredningar.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett förslag om en europeisk ram för gränsöverskridande skatteutredningar och andra gränsöverskridande finansiella brott.

28.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och EU:s institutioner att underlätta ett snabbt inrättande av Eppo och anser att alla medlemsstater som ännu inte har kungjort sin avsikt att ansluta sig till denna myndighet bör göra så. Parlamentet efterlyser en fördelning av realistiska finansiella resurser och personalresurser samt utnämning av heltidsarbetande delegerade åklagare i medlemsstaterna, för att matcha den förväntade tunga arbetsbördan för Eppo.

29.

Europaparlamentet konstaterar att de föreslagna budget- och personalresurserna inte är tillräckliga för att ge ett fullständigt stöd till penningtvättsrelaterade utredningar och de befintliga samordningsmekanismerna, såsom det operativa nätverket för bekämpning av penningtvätt och plattformen FIU.net.

Övriga relevanta aspekter

30.

Europaparlamentet understryker potentialen för ett gott samarbete mellan den offentliga och privata sektorn, inbegripet möjliga offentlig-privata partnerskap, i samband med insamling av finansunderrättelser för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, som måste utnyttjas bättre i framtiden, till exempel plattformar för informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter, finansunderrättelseenheter och den privata sektorn. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer att bidra, särskilt genom att dela med sig av nuvarande välfungerande metoder under det offentliga samrådet. Parlamentet anser att ett sådant samarbete strikt bör respektera gränserna för tillämpliga regler om uppgiftsskydd och grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en tydlig rättslig ram för inrättandet av trepartsplattformar, som reglerar deltagarnas uppgifter och profiler och säkerställer efterlevnad av samma uppsättning regler för informationsutbyte, skydd av privatlivet och personuppgifter, datasäkerhet, misstänktas rättigheter och andra grundläggande rättigheter. Parlamentet anser att läglig och fullständig återkoppling om effektiviteten och uppföljningen av rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism är avgörande för att göra kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism mer effektiv.

31.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att så snart som möjligt fasa ut alla befintliga system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering, särskilt när kontrollerna är otillräckliga och transparensen bristfällig, i syfte att minimera det därmed ofta förknippade penningtvättshotet och undergrävandet av det ömsesidiga förtroendet och Schengenområdets integritet, utöver andra politiska, ekonomiska och säkerhetsrelaterade risker för EU och dess medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt rapportera om de åtgärder som den avser att vidta i fråga om system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare samt eventuella slutsatser från dess expertgrupp. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare bedöma om förutsättningarna för att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater för överträdelse av artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är uppfyllda.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka medlemsstaternas tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 av den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande (29) för att underlätta gränsöverskridande återvinning av brottsliga tillgångar samt korrekt införlivande och genomförande av direktiv 2014/42/EU om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera de befintliga uppgifterna om beslagtagna och förverkade tillgångar. Parlamentet uppmanar kommissionen att i kommande lagstiftningsförslag inkludera bestämmelser för att underlätta administrativ frysning för finansunderrättelseenheter och en rättslig ram för att tvinga finansinstituten att följa upp och verkställa begäranden om återkallande på ett smidigt sätt, samt bestämmelser som möjliggör ett snabbt gränsöverskridande samarbete mellan myndigheter i detta avseende. Parlamentet är bekymrat över att de totala resultaten i fråga om förverkade tillgångar inte är tillfredsställande och att andelen förverkade tillgångar i EU fortfarande är mycket låg. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt bestämmelser om användningen av förverkade tillgångar för allmännyttiga eller sociala ändamål och att arbeta för att förverkade tillgångar ska återbördas till offer i länder utanför EU.

33.

Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen för fram en möjlighet att ge EU- tillsynsmyndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism vissa befogenheter att övervaka och stödja genomförandet av frysning av tillgångar inom ramen för EU:s restriktiva åtgärder (sanktioner) i medlemsstaterna.

34.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv (EU) 2018/1673 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser, genom vilket nya straffrättsliga bestämmelser införs och ett effektivare och snabbare gränsöverskridande samarbete mellan de behöriga myndigheterna möjliggörs i syfte att bättre motverka penningtvätt och därtill kopplad finansiering av terrorism samt organiserad brottslighet. Parlamentet efterlyser ytterligare analys av behovet av att harmonisera de befintliga reglerna, inbegripet definitionen av vissa förbrott till penningtvätt, såsom skattebrott.

35.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv (EU) 2019/1153 och väntar på kommissionens bedömning av behovet av och proportionaliteten i att utvidga definitionen av finansiell information till att omfatta alla typer av information eller data som innehas av offentliga myndigheter eller ansvariga enheter och som är tillgängliga för finansunderrättelseenheter, samt om möjligheter och utmaningar när det gäller en utvidgning av utbytet av finansiell information eller finansiella analyser mellan finansunderrättelseenheter inom unionen för att täcka utbyten avseende andra allvarliga brott än terrorism eller organiserad brottslighet som är kopplad till terrorism.

36.

Europaparlamentet är bekymrat över att covid-19-pandemin kan komma att påverka staters och privata aktörers förmåga att genomföra standarder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med EBA genomföra samråd med de nationella myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i syfte att bedöma specifika risker för penningtvätt och finansiering av terrorism och svårigheter som härrör från covid-19-utbrottet och på grundval av detta utforma konkreta riktlinjer för bättre motståndskraft och efterlevnad.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU talar med en röst på global nivå när det gäller ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt genom att göra det möjligt för kommissionen att företräda EU vid FATF, i enlighet med bestämmelserna i fördraget och såsom är fallet för andra politikområden.

38.

Europaparlamentet efterlyser tydligare riktlinjer från organ på EU-nivå, såsom Europeiska dataskyddsstyrelsen om skydd av personuppgifter och personlig integritet och efterlevnad av ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, nämligen krav på due diligence-kontroller och lagring av uppgifter, med tanke på att nationella dataskyddsmyndigheter tidigare har tillämpat olika tillvägagångssätt i olika medlemsstater.

39.

Europaparlamentet begär att större personalresurser och finansiella resurser ska anslås till den relevanta enheten vid kommissionens generaldirektorat för finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen, och välkomnar att EBA har tilldelats ytterligare resurser.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo och på ett transparent sätt undersöka alla rapporterade fall av penningtvätt och till detta förknippad brottslighet, såsom mord och våld mot visselblåsare och journalister. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt om inrättandet av ett Daphne Caruana Galizia-pris som ska delas ut av Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar de maltesiska myndigheterna att använda alla tillgängliga resurser för att identifiera anstiftarna till mordet på Daphne Caruana Galizia, och att ytterligare utreda de personer mot vilka allvarliga anklagelser om penningtvätt fortfarande kvarstår, eftersom hennes rapporter bekräftades av avslöjandena i Panamadokumenten. Parlamentet uppmanar dessutom de maltesiska myndigheterna att genomföra utredningar av finansiella mellanhänder med anknytning till Mossack Fonseca som fortfarande är verksamma på Malta, och är bekymrat över att självregleringen av revisorsyrket inte är verkningsfull. Parlamentet begär att den före detta ägaren och ordföranden i Pilatus Bank ska utlämnas till Malta, eftersom åtal mot honom har lagts ned av det amerikanska justitiedepartementet på grund av processrättsliga skäl, och uppmanar med kraft de maltesiska myndigheterna att lagföra bankmannen för misstankarna om penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet.

41.

Europaparlamentet är djupt oroat över bristen på effektiv tillsyn, vilket framkom vid utvärderingen av de danska och estniska tillsynsmyndigheternas insatser i samband med Danske Bank-skandalen. Parlamentet är dessutom oroat över den senaste Wirecard-skandalen, liksom den roll som den tyska finansinspektionen (BaFin) har spelat och dess möjliga brister. Parlamentet noterar att självregleringen av revisorsyrket i detta fall har misslyckats. Parlamentet konstaterar att klassificeringen av detta fintechföretag som ”teknikföretag” i stället för som betaltjänstleverantör spelade en central roll i regleringsmisslyckandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast åtgärda detta problem genom att se till att betalningsföretag klassificeras korrekt. Parlamentet uppmanar EU och de nationella behöriga myndigheterna att inleda en undersökning av de 1,9 miljarder euro som saknas och uppmanar kommissionen att undersöka sätt att förbättra redovisningssektorns funktion, bland annat genom gemensamma revisioner.

o o

42.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.

(2) EUT L 156, 19.6.2018, s. 43.

(3) EUT L 334, 27.12.2019, s. 1.

(4) EUT L 186, 11.7.2019, s. 122.

(5) EUT L 284, 12.11.2018, s. 22.

(6) EUT L 284, 12.11.2018, s. 6.

(7) EUT L 127, 29.4.2014, s. 39.

(8) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(9) EUT L 305, 26.11.2019, s. 17.

(10) EUT C 390, 18.11.2019, s. 111.

(11) EUT C 356, 4.10.2018, s. 29.

(12) Antagna texter, P8_TA(2019)0328.

(13) Antagna texter, P9_TA(2019)0103.

(14) EUT L 254, 20.9.2016, s. 1.

(15) EUT L 19, 24.1.2018, s. 1.

(16) EUT L 41, 14.2.2018, s. 4.

(17) EUT L 246, 2.10.2018, s. 1.

(18) Antagna texter, P8_TA(2019)0216.

(19) Antagna texter, P8_TA(2019)0240.

(20) Antagna texter, P9_TA(2019)0022.

(21) Politico, Dirty money failures signal policy headaches for new Commission, 24 juli 2019.

(22) Europol Does crime still pay? Criminal Asset Recovery in the EU – Survey of Statistical Information 2010–2014 ”, 1 februari 2016.

(23) Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen Anti-money laundering directive V (AMLD V) – transposition status, 2 juni 2020.

(24) Kommissionens meddelande av den 7 maj 2020 om en handlingsplan för en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism (C(2020)2800).

(25) FATF: COVID-19-related Money Laundering and Terrorist Financing – Risks and Policy Responses, maj 2020.

(26) Europol, Pandemic profiteering: how criminals exploit the COVID-19 crisis, 27 mars 2020.

(27) Europeiska bankmyndigheten EBA statement on actions to mitigate financial crime risks in the COVID-19 pandemic, 31 mars 2020.

(28) Global Financial Integrity ”Trade-Related Illicit Financial Flows in 135 Developing Countries: 2008-2017”3 mars 2020.

(29) EUT L 303, 28.11.2018, s. 1.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/102

P9_TA(2020)0205

EU:s folkhälsostrategi efter covid-19

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19 (2020/2691(RSP))

(2021/C 371/13)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 4, 6, 9, 114, 153, 169 och 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), samt särskilt artikel 168,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 35,

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (1),

—	med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) manifest för en sund och grön återhämtning efter covid-19 (2),

—	med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Covid-19 har visat på det ömsesidiga beroendet mellan människors hälsa och vår planets hälsa och vår sårbarhet. Uppkomsten av zoonotiska sjukdomar som överförs från djur till människor förvärras av klimatförändringar orsakade av människan, förstörelse av biologisk mångfald och miljöförstöring.

I WHO:s manifest för en sund och grön återhämtning efter covid-19 fastställs sex recept för en sund och grön återhämtning:

a.	Skydda och bevara källan till människors hälsa: naturen.

b.	Investera i samhällsviktiga tjänster, från vatten och sanitet till ren energi i vårdinrättningar.

c.	Säkerställa en snabb och sund energiomställning.

d.	Främja sunda och hållbara livsmedelssystem.

e.	Bygga sunda och beboeliga städer.

f.	Sluta använda skattebetalarnas pengar till att finansiera föroreningar.

C.	Denna resolution kommer att fokusera på det snävare folkhälsopolitiska tillämpningsområdet enligt artiklarna 168 och 114 i EUF-fördraget.

D.	Covid-19 har visat att Europeiska unionen inte har tillräckligt kraftfulla verktyg för att hantera hälsonödlägen såsom spridningen av en ny infektionssjukdom, som på grund av sin natur inte tar hänsyn till några gränser.

E.	Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver hälsa ett ”tillstånd av totalt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart avsaknad av sjukdom eller funktionshinder”.

Rätten till fysisk och psykisk hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet. Varje person har rätt att utan diskriminering få tillgång till modern och heltäckande hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvård för alla är ett mål för hållbar utveckling som alla undertecknande parter har åtagit sig att uppnå senast 2030.

I artikel 168 i EUF-fördraget fastställs att ”en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder”, och EU-domstolen har vid ett flertal tillfällen fastställt att EU kan eftersträva folkhälsomål genom åtgärder på den inre marknaden.

H.	Enligt artikel 168 i EUF-fördraget är medlemsstaterna är ansvariga för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik samt för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård, inbegripet hälso- och sjukvårdsförvaltning och fördelning av de resurser som tilldelas denna.

I.	Det finns fortfarande utrymme för EU att åstadkomma mer inom folkhälsopolitiken inom ramen för de befintliga parametrarna i fördragen. Fördragens folkhälsobestämmelser underutnyttjas fortfarande i hög grad när det gäller de åtaganden för vilka de skulle kunna användas (3).

J.	De offentliga hälso- och sjukvårdsystemen är under hårt tryck för att kunna ge adekvat vård åt alla patienter. Åtgärder för att minska det offentliga underskottet bör inte leda till underfinansiering av hälso- och sjukvårdsystemet eller till lidande för patienterna.

K.	Det är vedertaget att tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård och bättre samordning och främjande av bästa praxis mellan medlemsstaterna kan medföra betydande folkhälsovinster (4).

L.	Dagens demografiska trender, tillgång till behandling för alla, utbredd förekomst av kroniska sjukdomar, e-hälsa/digitalisering och hälso- och sjukvårdssystems hållbarhet har ökat fokuset på EU:s folkhälsopolitik.

I kommissionens meddelande av den 20 oktober 2009Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU (COM(2009)0567) understryks att det finns en social gradient inom hela EU i fråga om hälsa. WHO definierar denna sociala gradient som sambandet mellan socioekonomisk ojämlikhet och ojämlikhet i hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård. Ojämlikhet i hälsa har sin grund i social ojämlikhet beträffande levnadsförhållanden och sociala beteendemönster kopplade till kön, ras, utbildningsnivå, sysselsättning, inkomst och ojämn fördelning av tillgången till hälso- och sjukvård samt sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande tjänster.

N.	För närvarande reglerar EU produkter som är relevanta för hälsa och hälsoresultat, bland annat tobak, alkohol, livsmedel och kemikalier samt läkemedel och medicintekniska produkter.

O.	Antimikrobiell resistens utgör en allvarlig global hälsorisk för människor och djur.

P.	Det finns EU-lagstiftning och EU-politik för kliniska prövningar och samordning av hälso- och sjukvårdssystemen genom direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (5), och diskussioner pågår om förslaget om utvärdering av medicinska metoder.

Hälsorelaterad forskning finansieras genom Horisont 2020 och det kommande Horisont Europa, hälsoprogrammet och det kommande programmet EU för hälsa samt andra EU-fonder. Programmet EU för hälsa, med en föreslagen budget på 9,4 miljarder EUR, är ett tydligt tecken på EU:s växande roll inom folkhälsopolitiken.

R.	Europeiska läkemedelsmyndigheten, Europeiska kemikaliemyndigheten, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och Europeiska arbetsmiljöbyrån är alla EU-organ med viktiga folkhälsofunktioner.

S.	Den nuvarande infrastrukturen för nödåtgärder, däribland Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, beslutet om gränsöverskridande hot mot människors hälsa samt unionens civilskyddsmekanism, har prövats till sina gränser under den rådande hälsokrisen.

Personalen inom vård och omsorg har utsatts för oacceptabelt hög risk och har i vissa fall tvingats fatta beslut om vem som ska få och inte få intensivvård. Många samhällsviktiga arbetstagare, gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare samt anställda i industrier såsom slakterier och livsmedelsproduktion har hamnat i en särskilt utsatt situation.

U.	Covid-19-krisen har ändrat arbetsvillkoren för många arbetstagare i Europa, belyst vissa redan befintliga problem och väckt nya frågor om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

V.	Covid-19 har på ett oproportionerligt sätt drabbat utsatta befolkningsgrupper, etniska minoriteter, boende på omsorgsboenden och äldreboenden samt personer med funktionsnedsättningar.

W.	Tillgången till tjänster med anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har påverkats negativt under hälsokrisen, och kvinnor, barn och hbt+-personer har i större utsträckning riskerat våld och diskriminering.

X.	Många av de långsiktiga hälsoeffekterna av covid-19, däribland följderna för den psykiska hälsan, är ännu inte kända.

Y.	Covid-19-krisen och dess spridning över hela Europa har blottlagt skillnader i kapacitet mellan medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem och visat att vid oväntade hot mot hälsan kan somliga medlemsstater bli beroende av grannländer med tillräckligt motståndskraftiga system.

Z.	Skillnader i hur uppgifter om covid-19 samlas in i EU har gjort det svårt att jämföra uppgifter.

AA.	Covid-19-krisen har visat hur viktigt det är med en evidensbaserad hälsopolitik, bland annat initiativ för förebyggande och behandling. Förebyggande åtgärder måste vara proportionerliga.

AB.

EU:s mekanism för gemensam upphandling har med framgång använts för personlig skyddsutrustning, testsatser, respiratorer och vissa läkemedel, även om mekanismen har visat sig vara långsammare och mindre effektiv än vad som skulle ha behövts. EU-kapaciteten har förstärkts med ett lager av nyckelresurser såsom mun- och andningsskydd, respiratorer och laboratorieutrustning, som kan sättas in där behoven är som störst.

AC.	Olika ad hoc-arrangemang har införts under covid-19-krisen, bland annat kommissionens expertpanel, riktlinjer för behandling av patienter och utsändande av hälso- och sjukvårdspersonal till andra medlemsstater.

AD.	Leveranskedjorna för läkemedel är beroende av aktiva farmaceutiska substanser eller generiska läkemedel som tillverkas i tredjeländer, ibland av en enda fabrik på global nivå. De exportförbud som infördes under covid-19-krisen belyste faran med att förlita sig enbart på dessa leveranskedjor.

AE.	De psykologiska konsekvenserna av covid-19 har framhållits i många rapporter och studier, och människor i alla åldrar har påverkats av kravet på social isolering under en lång tid för att stoppa virusets spridning.

AF.	Det krävs brådskande åtgärder för att hantera äldre människors vård- och omsorgsbehov.

AG.	Vissa medlemsstater är hårt drabbade av kompetensflykt, i och med att högkvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal väljer att arbeta i medlemsstater där lönen och arbetsvillkoren är bättre än i hemlandet.

AH.	Vaccinationsmotståndet och dess inverkan på folkhälsan är ett växande problem. Det behövs ökad tydlighet om fördelarna och riskerna med immunisering när vaccinationsprogram organiseras och genomförs i medlemsstaterna.

AI.

Den givarkonferens som kommissionen stod värd för den 4 maj 2020 i syfte att samla in 7,5 miljarder EUR till utvecklingen av vacciner, behandlingar och diagnostik som en gemensam global nyttighet i samband med covid-19 hade kommit upp i 15,9 miljarder EUR den 27 juni 2020. I sitt meddelande av den 27 maj 2020EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456) skrev kommissionen att ”ett eventuellt framtida vaccin måste produceras genom globalt samarbete och vara ekonomiskt överkomligt och tillgängligt för alla länder i världen”.

AJ.	EU:s vaccinstrategi är beroende av förhandsavtal om upphandling, men förhållandet tillgång–kostnad nämns inte.

AK.	Den flexibilitet som föreskrivs i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Tripsavtalet) och som ytterligare bekräftades genom Dohaförklaringen kan användas för att utfärda obligatoriska licenser i samband med folkhälsokriser.

AL.	Gränsöverskridande hot kan endast bemötas gemensamt och kräver därför samarbete och solidaritet i hela världssamfundet.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att dra lärdom av covid-19-krisen och att inleda ett mycket starkare samarbete på hälsoområdet. Parlamentet efterlyser därför ett antal åtgärder för inrättandet en europeisk hälsounion.

Europaparlamentet framhåller att fördraget medger mycket fler EU-åtgärder än vad som vidtagits så här långt. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alla möjligheter, och medlemsstaterna att se mer positivt på alternativen än de gjort i det förflutna.

Europaparlamentet ger sitt starka stöd till strategin ”hälsa inom alla politikområden” och vill att den genomförs fullt ut med integrering av hälsoaspekter i, och en systematisk hälsokonsekvensbedömning av, all relevant politik, såsom jordbruk, transport, internationell handel, forskning, miljö och klimatskydd.

Europaparlamentet påpekar covid-19-krisen inte är över och att fler infektioner och dödsfall kommer att inträffa om vi inte intar en försiktig hållning. Parlamentet förordar starkt effektiva åtgärder för att förebygga och kontrollera smittfall.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och globala partner att säkerställa snabb, jämlik och ekonomiskt överkomlig tillgång för alla människor över hela världen till framtida vacciner och behandlingar mot covid-19 så snart de blir tillgängliga.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att formellt stödja patentpoolen för covid-19-teknik (COVID-19 Technology Access Pool (C-TAP)) och möjliggöra ett maximalt utbyte av kunskap, immateriella rättigheter och data med anknytning till medicinsk teknik i samband med covid-19 till förmån för alla länder och människor.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i alla nuvarande och framtida mobiliseringar av finansiering och investeringar inkludera kollektiva skyddsåtgärder till förmån för allmänheten med avseende på offentlig finansiering, till exempel klausuler om insyn, tillgänglighet och överkomliga priser samt icke-exklusiva licenser för utnyttjande av slutprodukterna.

Europaparlamentet vill se dialog och samarbete med tredjeländer. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att utfärda obligatoriska licenser om tredjeländer inte delar med sig av vaccinet och/eller behandlingen eller kunskaperna om dessa.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt genomföra stresstester av sina hälso- och sjukvårdssystem för att kartlägga brister och kontrollera att systemen är förberedda för en eventuell ny våg av covid-19 och alla framtida hälsokriser. Parlamentet uppmanar kommissionen att samordna detta arbete och fastställa gemensamma parametrar.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om miniminormer för högkvalitativ hälso- och sjukvård på grundval av resultaten från stresstesterna där medlemsstaterna behåller behörigheten i fråga om förvaltningen, organisationen och finansieringen av sina hälso- och sjukvårdssystem, samtidigt som patientsäkerhet, anständiga normer för arbete och anställning för vårdpersonal samt europeisk motståndskraft mot pandemier och andra folkhälsokriser garanteras.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera adekvat finansiering av hälso- och sjukvårdssystemet samt indikatorer och mål för välbefinnande i de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en gemensam uppsättning bestämningsfaktorer för hälsa för övervakning av ojämlikhet i hälsa enligt ålder, kön, socioekonomisk status och geografiskt läge, och att fastställa en metod för bedömning av hälsoläget i medlemsstaterna för att kartlägga och prioritera områden där det behövs förbättringar och mer finansiering. Parlamentet anser att kommissionen bör utvärdera åtgärdernas effektivitet för att minska ojämlikheten i hälsa till följd av politik med anknytning till sociala, ekonomiska och miljörelaterade riskfaktorer.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå inrättandet av en europeisk mekanism för hälsoinsatser för att man ska kunna reagera på alla typer av hälsokriser, att stärka insatssamordningen på EU-nivå och att övervaka inrättandet och ibruktagandet av den strategiska reserven av läkemedel och medicinsk utrustning och säkerställa att den fungerar ordentligt. Parlamentet anser att denna mekanism bör formalisera de arbetsmetoder som införts under covid-19-krisen genom att ta fasta på de metoder som föreskrivs i direktivet om gränsöverskridande hälsovård, beslutet om gränsöverskridande hot mot människors hälsa (6) och unionens civilskyddsmekanism.

14.

Europaparlamentet vill att det inrättas en enhet för hantering av hälsokriser för att driva den europeiska mekanismen för hälsoinsatser, under ledning av kommissionsledamoten med ansvar för hälsofrågor och kommissionsledamoten med ansvar för krishantering och med understöd av ECDC, EMA och expertpanelen. Parlamentet begär att denna enhet ska rustas med en beredskapsplan för pandemier, i syfte att få till stånd ett samordnat agerande.

15.

Europaparlamentet vill att det inrättas en plattform för digitalt utbyte, såsom dataportalen för covid-19, för att underlätta utbyten av epidemidata, rekommendationer för hälso- och sjukvårdspersonal och sjukhus och exakta uppgifter om insatsklar kapacitet och om lagren av medicinska produkter.

16.

Europaparlamentet anser att unionen bör kunna mobilisera hälso- och sjukvårdspersonal via den europeiska sjukvårdsstyrkan, som inrättades för att alla medlemsstater snabbt skulle kunna få ta del av medicinsk hjälp och sakkunskap om folkhälsofrågor.

17.

Europaparlamentet vill att gemensam EU-upphandling ska användas för att köpa in vaccin och behandlingar mot covid-19 och att den ska användas mer systematiskt för att undvika att medlemsstaterna konkurrerar med varandra och för att säkerställa lika och ekonomiskt överkomlig tillgång till viktiga läkemedel och medicintekniska produkter, i synnerhet nya innovativa antibiotika, nya vacciner och botemedel samt läkemedel för sällsynta sjukdomar.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ny förordning om gränsöverskridande hälsohot som ska ersätta beslutet om gränsöverskridande hot mot människors hälsa, bland annat för att göra den EU-gemensamma upphandlingen snabbare och effektivare vid hälsokriser, garantera effektivitet och insyn i processen och säkerställa lika och ekonomiskt överkomlig tillgång till nya behandlingar.

19.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet att så snart som möjligt anta sitt mandat om förslaget om utvärdering av medicinsk teknik så att förhandlingarna kan slutföras före årets slut.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram ett nytt förslag till översyn av direktiv 89/105/EEG om insyn i prissättningen, som säkerställer transparens i fråga om FoU-kostnaderna och gör att medlemsstaterna deltar på lika villkor i förhandlingar med tillverkare om behandlingar som inte upphandlas gemensamt.

21.

Europaparlamentet insisterar på ett skyndsamt genomförande av den kraftigt försenade förordningen om kliniska prövningar för att säkerställa insyn i resultatet av kliniska prövningar, oavsett vilket detta är, och underlätta större, gränsöverskridande kliniska prövningar. Parlamentet understryker att negativa eller icke konklusiva resultat av kliniska prövningar ger viktig kunskap som kan hjälpa till att förbättra framtida forskning.

22.

Europaparlamentet vill att problemen i EU och i den globala leveranskedjan åtgärdas med hjälp av EU:s läkemedelsstrategi och att strategin bör omfatta de lagstiftningsåtgärder, politiska åtgärder och incitament som krävs för att öka produktionen av viktiga aktiva farmaceutiska substanser och läkemedel i Europa och för att diversifiera leveranskedjan och oavbrutet garantera försörjning och en ekonomiskt överkomlig tillgång. Parlamentet anser att EU:s läkemedelsstrategi inte bör påverka de åtgärder som ska vidtas inom ramen för strategin om läkemedel i miljön.

23.

Europaparlamentet uppmuntrar alla länder att ansluta sig till WTO:s avtal om tullfri behandling av farmaceutiska produkter och begär att dess tillämpningsområde utvidgas till alla farmaceutiska och medicinska produkter och anser att EU måste upprätthålla ett robust EU-system för immateriella rättigheter för att främja FoU och tillverkning i Europa, för att säkerställa att Europa förblir en innovatör och har en världsledande roll.

24.

Europaparlamentet efterlyser riktad vägledning från kommissionen om direktivet om offentlig upphandling med avseende på tilldelning av kontrakt till läkemedelssektorn. Parlamentet vill att denna vägledning ska bygga på kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, där den upphandlande myndigheten kan ta hänsyn till kriterier som återspeglar kvalitets-, teknik- och hållbarhetsaspekter av såväl anbudet som priset.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och säkerställa tillgång till tjänster med anknytning till sexuella och reproduktiva rättigheter, bland annat tillgång till preventivmedel och rätten till säkra aborter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta tillgången till preventivmedel, inklusive akutpreventivmedel, och till säker abort där detta är lagligt, såsom grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster som måste bibehållas i kristider.

26.

Europaparlamentet beklagar djupt att vissa medlemsstater har underlåtit att effektivt garantera säker och snabb tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter under covid-19-pandemin. Parlamentet upprepar att kvinnor och flickor som nekas tjänster med anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inbegripet säkra och lagliga aborter, utsätts för en form av våld. Parlamentet upprepar att hbti-personers rättigheter utgör en integrerad del i insatserna för att uppnå fullständig respekt för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att analysera hur deras tjänster med anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har fungerat under pandemin och samarbeta för att ta fram bästa praxis inför framtiden, mot bakgrund av det goda exempel som flera länder har föregått med när det gäller att hitta bra och innovativa sätt att tillhandahålla sådana tjänster, inbegripet telemedicin, rådgivning via internet och läkemedel för att framkalla tidig abort från hemmet. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att garantera omfattande sexualundervisning, smidig tillgång för kvinnor till familjeplanering och ett heltäckande utbud av tjänster med anknytning till reproduktiv och sexuell hälsa, inbegripet moderna preventivmedel och säkra och lagliga aborter, även i kristider.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett reviderat mandat för ECDC att utöka sin budget och personal och sina befogenheter, vilket skulle ge ECDC möjlighet att bland annat utvidga sina befogenheter till icke-överförbara sjukdomar, utarbeta bindande riktlinjer för medlemsstaterna och kunna samordna laboratorieforskningen när det råder hälsokris.

28.

Europaparlamentet efterlyser en starkare roll för EMA när det gäller att övervaka och undvika läkemedelsbrist och samordna utformningen och godkännandet av kliniska prövningar i EU i kristider.

29.

Europaparlamentet anser att man bör undersöka om det går att inrätta en europeisk motsvarighet till USA:s Biomedical Advanced Research and Development Authority, varvid denna europeiska motsvarighet skulle ansvara för upphandling och utveckling av motmedel mot bioterrorism, kemiska hot, kärnvapenhot och radiologiska hot och även mot pandemisk influensa och nya sjukdomar.

30.

Europaparlamentet vill att Europeiska arbetsmiljöbyrån ska få en starkare roll för att se till att hälso- och sjukvårdspersonal inte utsätts för risker.

31.

Europaparlamentet påminner om de särskilt tragiska effekterna av covid-19 på långtidssjukvårdsinrättningar i Europa, där de mest utsatta människorna i samhället har drabbats, och om att äldreboenden står för över 50 % av de covid-19-relaterade dödsfallen i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka orsakerna bakom denna händelseutveckling och ta fram lämpliga lagstiftningslösningar.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i brådskande ordning lägga fram en ny handlingsplan för EU:s arbetskraft inom hälso- och sjukvården som beaktar erfarenheterna från pandemin i syfte att ge hälso- och sjukvårdspersonalen en ny, adekvat, strategisk och operativ ram.

33.

Europaparlamentet vill att EU:s handlingsplaner för antimikrobiell resistens ska förstärkas med rättsligt bindande åtgärder för att begränsa användningen av antimikrobiella medel till det absolut nödvändiga och uppmuntra innovation i fråga om nya antibiotika.

34.

Europaparlamentet vill att ett EU-vaccinationskort ska införas.

35.

Europaparlamentet vill att det inrättas en kommunikationsportal för allmänheten där unionen kan gå ut med bekräftad information, sända ut varningar till allmänheten och bekämpa desinformation. Parlamentet noterar att denna portal skulle kunna omfatta en rad upplysningar, förebyggande kampanjer och ungdomsutbildningsprogram, och att den även kan användas till att, i samarbete med ECDC, propagera för en stark immuniseringstäckning på europeisk nivå.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med det civila samhället föreslå upprättandet av ett europeiskt område för hälsodata, som fullständigt respekterar den europeiska dataskyddsramen, för att förbättra standardiseringen, interoperabiliteten, uppgiftsutbytet samt antagandet och främjandet av internationella hälsodatastandarder.

37.

Europaparlamentet vill att det antas en EU-handlingsplan för insyn i hälsoinformation och bekämpande av desinformation.

38.

Europaparlamentet tror starkt på ”One Health”-principen, som sammankopplar människors hälsa, djurs hälsa och miljöskydd. Parlamentet ser det som oerhört viktigt med åtgärder mot klimatförändringar, miljöförstöring, förlust av biologisk mångfald och ohållbara metoder för livsmedelsproduktion för att människor ska kunna skyddas mot framväxande sjukdomsalstrare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skärpa tillämpningen av One Health-metoden i EU.

39.

Europaparlamentet betonar behovet av att prioritera förebyggande åtgärder som gynnar både medborgarnas hälsa och de nationella hälso- och sjukvårdsbudgetarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att ta itu med bestämningsfaktorer för hälsa såsom rökning, alkoholkonsumtion, dåliga kostvanor, luftföroreningar, exponering för farliga kemikalier och ojämlikhet i hälsa i syfte att förbättra hälsoresultaten.

40.

Europaparlamentet vill att de europeiska referensnätverken utvidgas till att omfatta överförbara sjukdomar (till exempel genom att inrätta ett europeiskt referensnätverk inom området hantering av hälsokriser) och icke-överförbara sjukdomar.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och medlemsstaterna att på ett mer målinriktat sätt använda lägre mervärdesskattesatser på hälsosamma produkter såsom säsongsbetonade frukter och grönsaker.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för ett ”motståndskraftigt Europa” med en riskbedömningskarta och alternativ för en sund förvaltning och investeringar i hälso- och sjukvårdssystemen och hantering av pandemier på europeisk nivå, även med hjälp av motståndskraftiga leveranskedjor inom EU. Parlamentet framhåller att det inom ramen för ett ”motståndskraftigt Europa” finns ett behov av att stärka den europeiska produktionen för att återlokalisera och bygga upp en kraftfull hälsoindustri.

43.

Europaparlamentet efterlyser ett samordnat, samarbetsinriktat och öppet tillvägagångssätt på forsknings- och innovationsområdet med en starkare roll för kommissionen och medlemsstaterna i samordningen av forskningen på hälso- och epidemiområdet för att undvika dubbelarbete och driva forskningen mot resultat som ger de läkemedel, vacciner och medicintekniska produkter och den utrustning som behövs.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur immaterialrättsrelaterade incitament påverkar biomedicinsk innovation i allmänhet och att utforska trovärdiga och effektiva alternativ till ensamrätt för finansieringen av medicinsk FoU, till exempel de många verktyg som bygger på frikopplingsmekanismer.

45.

Europaparlamentet välkomnar starkt den betydande ökningen av den budget som föreslagits för det nya programmet EU för hälsa. Parlamentet betonar dock att ökningar av EU:s hälsobudget inte bör begränsas till den kommande fleråriga budgetramen och att långsiktiga investeringar och åtaganden krävs. Parlamentet vill att det inrättas en särskild EU-fond för att förstärka sjukhusinfrastrukturen och hälso- och sjukvården, med tydliga kriterier.

46.

Europaparlamentet lyfter fram den grundläggande roll som hälsorelaterad forskning spelar, och efterlyser dels mer synergier med den forskning som bedrivs i medlemsstaterna, dels inrättandet av ett europeiskt nätverk av hälsoakademier i EU som en del av en global hälso- och sjukvårdsplan.

47.

Europaparlamentet understryker den europeiska industrins viktiga roll på läkemedelsområdet och andra hälsorelaterade områden. Parlamentet efterlyser ett tydligt regelverk för europeiska företag, liksom öronmärkta medel till forskning inom vetenskap och hälsa, eftersom en blomstrande och tekniskt avancerad europeisk hälsoindustri och ett konkurrenskraftigt forskarsamhälle är av avgörande betydelse.

48.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens utfästelse att lägga fram en EU-handlingsplan mot cancer.

49.

Europaparlamentet efterlyser en EU-handlingsplan för 2021–2027 om psykisk hälsa, som tar lika stor hänsyn till biomedicinska som psykosociala faktorer bakom psykisk ohälsa.

50.

Europaparlamentet efterlyser en EU-handlingsplan för hälsosamt åldrande för att höja livskvaliteten för äldre.

51.

Europaparlamentet efterlyser en EU-handlingsplan för sällsynta och försummade sjukdomar.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om förbättring av den oberoende finansieringen av europeiska patientgrupper.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan vidare dröjsmål lägga fram en ny strategisk ram för hälsa och säkerhet.

54.

Europaparlamentet anser att lärdomarna av covid-19-krisen bör finnas med bland det som tas upp vid konferensen om Europas framtid, där man skulle kunna lägga fram tydliga förslag om hur man kan stärka EU:s hälsopolitik.

55.

Europaparlamentet framhåller hälso- och sjukvårdens internationella dimension. Parlamentet anser att samarbetet bör stärkas med tredjeländer om utbyte av kunskap och bästa praxis när det gäller hälsosystemens beredskap och insatser. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta fullt ut med WHO och andra internationella organ för att bekämpa infektionssjukdomar, uppnå allmän hälso- och sjukvård för alla och stärka hälso- och sjukvårdssystemen globalt.

56.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

(2) https://www.who.int/docs/default-source/climate-change/who-manifesto-for-a-healthy-and-green-post-covid-recovery.pdf?sfvrsn=f32ecfa7_6

(3) Studie med titeln ”Unlocking the potential of the EU treaties: An article-by-article analysis of the scope for action”, Europaparlamentets utredningstjänst, offentliggjord den 28 maj 2020, https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2020/651934/EPRS_STU(2020)651934_EN.pdf

(4) Studie med titeln ”EU – en utdelning på två biljoner EUR: Kartläggning av kostnaden för uteblivna EU-åtgärder 2019–2024”, Europaparlamentets utredningstjänst, offentliggjord den 18 april 2019, https://www.europarl.europa.eu/thinktank/sv/document.html?reference=EPRS_STU%282019%29631745

(5) EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.

(6) EUT L 293, 5.11.2013, s. 1.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/110

P9_TA(2020)0206

Slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 17–21 juli 2020

Europaparlamentets resolution av den 23 juli 2020 om slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 17–21 juli 2020 (2020/2732(RSP))

(2021/C 371/14)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 225, 295, 310, 311, 312, 323 och 324 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 2, 3 och 15 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av sitt interimsbetänkande av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 – parlamentets ståndpunkt i syfte att nå en överenskommelse (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2019 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel: dags att uppfylla medborgarnas förväntningar (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 maj 2020 om den nya fleråriga budgetramen, egna medel och återhämtningsplanen (3),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 21 juli 2020,

—	med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Covid-19-pandemin har krävt tusentals liv i Europa och världen och har lett till en exempellös kris med katastrofala konsekvenser för människor, familjer, arbetstagare och företag, vilket kräver en lika exempellös respons.

B.	Europas återhämtning bör baseras på den europeiska gröna given. den digitala agendan, den nya industristrategin och på företagande, så att våra ekonomier kommer starkare ur krisen, med större resiliens, hållbarhet och konkurrenskraft.

C.	EU och dess medlemsstater har förbundit sig att genomföra FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, den europeiska pelaren för sociala rättigheter och Parisavtalet.

D.	Det finns risk för permanent snedvridning på den inre marknaden.

E.	Europeiska rådet antog sin ståndpunkt extremt sent, efter tre resultatlösa toppmöten, vilket har lett till att förhandlingarna om den fleråriga budgetramen har dragit ut på tiden.

F.	Den fleråriga budgetramen innehåller EU:s långsiktiga prioriteringar, och de får inte offras på återhämtningens altare.

G.	Parlamentet bör vara fullt ut involverat i genomförandet av återhämtningsinstrumentet, både bidrags- och lånedelen.

H.	Parlamentet är garanten för att återhämtningen blir transparent och demokratisk och måste därför delta i både förhands- och efterhandskontrollen av återhämtningsplanen.

Europaparlamentet uttrycker sin sorg över covid-19-pandemins dödsoffer och hyllar alla som har arbetat med att bekämpa pandemin. Parlamentet anser att människorna i EU har kollektivt solidaritetsansvar under sådana unika och exceptionella omständigheter.

Europaparlamentet välkomnar EU:s stats- och regeringschefers överenskommelse om en återhämtningsfond för att rivstarta ekonomin, i enlighet med vad parlamentet föreslog i maj. Parlamentet konstaterar att det återhämtningsinstrument som skapats är ett historiskt steg för EU. Parlamentet beklagar dock att bidragsdelen minskat i den slutliga överenskommelsen. Parlamentet erinrar om att den rättsliga grund som valts för återhämtningsinstrumentet inte ger Europaparlamentets folkvalda ledamöter någon formell roll.

Europaparlamentet godtar dock inte den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2021–2027 i sin nuvarande form. Parlamentet är redo att omedelbart inleda konstruktiva förhandlingar med rådet för att förbättra förslaget. Parlamentet påminner om sitt mandat från november 2018. Parlamentet betonar att artikel 312 i EUF-fördraget föreskriver Europaparlamentets godkännande för överenskommelsen om förordningen om den fleråriga budgetramen.

Europaparlamentet beklagar att ensidigt fokus på nationella intressen och ståndpunkter alltför ofta äventyrar försöken att nå gemensamma lösningar i det allmännas intresse. Parlamentet påpekar att nedskärningarna i den fleråriga budgetramen går stick i stäv med EU:s mål. Parlamentet anser till exempel att de föreslagna nedskärningarna i hälso- och forskningsprogram är farliga i ett globalt pandemisammanhang. Parlamentet anser att de föreslagna nedskärningarna på områdena för utbildning, digital omställning och innovationer drar undan mattan under fötterna på Europas unga. Parlamentet anser att de föreslagna nedskärningarna i stödprogram för omställningen i kolberoende regioner motverkar EU:s strategi för den gröna given. Parlamentet anser att de föreslagna nedskärningarna på området för asyl, migration och gränsförvaltning innebär risker för EU:s position i en allt mer föränderlig och osäker värld.

Europaparlamentet anser att EU:s stats- och regeringschefer har försummat återbetalningsfrågan i samband med återhämtningsinstrumentet. Parlamentet påminner om att det bara finns tre alternativ: ytterligare nedskärningar i program med EU-mervärde till 2058, högre bidrag från medlemsstaterna eller nya egna medel. Parlamentet anser att det bara är nya egna medel som verkligen kan bidra till återbetalning av EU-skulden och samtidigt värna EU:s budget och minska trycket på de nationella finanserna och på allmänheten i EU. Parlamentet påminner om att nya egna medel är den enda återbetalningsmodellen som Europaparlamentet kan godta.

Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådet avvisade den föreslagna övergångslösningen, som var tänkt att lösa de akuta finansieringsbehoven för investeringar under 2020 för att ge omedelbar krisrespons till EU-medborgare och stödmottagare och erbjuda nödvändig finansiering efter den första nödhjälpen och i väntan på den långsiktiga återhämtningen.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska rådets slutsatser om den fleråriga budgetramen bara är en överenskommelse mellan stats- och regeringschefer, inget annat. Parlamentet betonar att det inte kommer att godta överenskommelsen utan vidare, utan tänker vänta med sitt godkännande av den fleråriga budgetramen tills en tillfredsställande överenskommelse har nåtts i parlamentets och rådets kommande förhandlingar. Parlamentet påminner om att beslut om alla de 40 EU-program som finansieras via den fleråriga budgetramen måste fattas tillsammans med parlamentet i egenskap av medlagstiftare.

Europaparlamentet uppdrar åt parlamentets berörda förhandlingsteam att diskutera relevanta lagstiftningsärenden i enlighet med respektive parlamentsmandat för trepartsförhandlingar. Parlamentet uppdrar åt sitt förhandlingsteam för den fleråriga budgetramen och egna medel att följa nedanstående mandat.

Europaparlamentets prioriteringar för en heltäckande överenskommelse

Rättsstatsprincipen

Europaparlamentet beklagar starkt att Europeiska rådet kraftigt försvagade kommissionens och parlamentets insatser för att värna rättsstatsprincipen, de grundläggande rättigheterna och demokratin inom ramen för den fleråriga budgetramen och återhämtningsinstrumentet Next Generation EU. Parlamentet upprepar sin begäran om att kunna utöva sina lagstiftningsbefogenheter beträffande kommissionens föreslagna mekanism, för att skydda EU:s budget där det finns ett systemhot mot värdena i artikel 2 i EU-fördraget och där unionens ekonomiska intressen står på spel. Parlamentet betonar att mekanismen bör aktiveras genom omvänd kvalificerad majoritet om den ska fungera. Parlamentet understryker att mekanismen inte får påverka statliga organs eller medlemsstaters skyldigheter att göra utbetalningar till slutliga stödmottagare. Parlamentet understryker att förordningen om rättsstatsprincipen kommer att antas inom medbeslutandeförfarandet.

Egna medel

10.

Europaparlamentet upprepar åter igen att det inte kommer att godta den fleråriga budgetramen om ingen överenskommelse om reformering av systemet för EU:s egna medel kommer till stånd, inbegripet införande av en uppsättning nya egna medel senast i slutet av perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, som bör syfta till att täcka åtminstone de kostnader som hör samman med Next Generation EU (huvudkostnader och ränta) för att säkerställa att återbetalningsplanen blir trovärdig och hållbar. Parlamentet understryker att dessa medel också bör eftersträva en minskning av andelen BNI-baserade bidrag.

11.

Europaparlamentet betonar därför att reformen bör inkludera en uppsättning nya egna medel som måste föras in i budgeten den 1 januari 2021. Parlamentet betonar att plastskatten bara är ett första steg mot att uppfylla parlamentets förväntningar. Parlamentet tänker förhandla fram en rättsligt bindande tidsplan, som budgetmyndigheten måste fatta beslut om, för att införa fler egna medel under första halvan av perioden för nästa fleråriga budgetram, till exempel utsläppshandelssystemet (och intäkter därifrån i samband med eventuella framtida utvidgningar), en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna, en skatt på digitala tjänster, en skatt på finansiella transaktioner och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Parlamentet begär att halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen ska användas för att vid behov lägga till fler egna medel under den andra halvan av perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027 för att säkerställa att målet kommer att nås i slutet av denna period.

12.

Europaparlamentet upprepar sin bestämda ståndpunkt till förmån för att alla rabatter och korrigeringsmekanismer ska avskaffas helt och hållet, så snart som möjligt. Parlamentet beklagar att Europeiska rådet valde att inte bara behålla utan till och med öka de rabatter som vissa medlemsstater åtnjuter. Parlamentet bekräftar på nytt sin ståndpunkt om kostnaderna för uppbärande av tullavgifter, som bör fastställas till 10 %, det ursprungliga värdet.

EU:s flaggskeppsprogram

13.

Europaparlamentet beklagar nedskärningarna i framtidsinriktade program, såväl i den fleråriga budgetramen 2021–2027 som i Next Generation EU. Parlamentet anser att detta kommer att undergräva grundvalarna för en hållbar och resilient återhämtning. Parlamentet anser att en flerårig budgetram 2021–2027 som är lägre än kommissionens förslag varken är genomförbar eller godtagbar. Parlamentet betonar att det senaste kommissionsförslaget redan hade mycket låga finansieringsnivåer för de programmen, som sen skulle fyllas på genom Next Generation EU. Parlamentet beklagar att Europeiska rådet valde ett annat sätt att resonera och tog bort det mesta av påfyllnaden. Parlamentet bekräftar sin beslutsamhet att värna tillräcklig finansiering av nästa fleråriga budgetram och dess långsiktiga investeringar och politiska strategier, som inte bör få äventyras på grund av de akuta finansieringsbehoven för återhämtningsinstrumentet. Parlamentet har för avsikt att förhandla fram riktade förstärkningar av EU:s flaggskeppsprogram i nästa fleråriga budgetram.

14.

Europaparlamentet betonar att de interinstitutionella förhandlingarna bör omfatta beloppen per rubrik och per program i den fleråriga budgetramen. Parlamentet pekar på att flaggskeppsprogrammen nu riskerar ett abrupt finansieringstapp från 2020 till 2021. Parlamentet påpekar också att EU:s totala budget från och med 2024 kommer att ligga under budgetnivåerna för 2020, vilket äventyrar EU:s åtaganden och prioriteringar, särskilt den gröna given och den digitala agendan. Parlamentet insisterar på att de belopp som Europeiska rådet föreslagit måste höjas specifikt för program som rör klimat, digital omställning, hälsa, ungdomar, kultur, infrastruktur, forskning, gränsförvaltning och solidaritet (till exempel Horisont Europa, InvestEU, Erasmus+, barngarantin, Fonden för en rättvis omställning, programmet för ett digitalt Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Life+, programmet EU för hälsa, Fonden för integrerad gränsförvaltning, Kreativa Europa, programmet för rättigheter och värden, Europeiska försvarsfonden, instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) och humanitärt bistånd), samt relevanta EU-byråer och Europeiska åklagarmyndigheten.

Horisontella frågor

15.

Europaparlamentet betonar att en samordning av politiska prioriteringar och finansieringsprogram kräver att man inför horisontella principer i förordningarna om både den fleråriga budgetramen och Next Generation EU, men också i all annan relevant lagstiftning, FN:s mål för hållbar utveckling, insatserna för konkurrenskraftiga och framtidsinriktade EU-mål på lång sikt, en rättvis och socialt inkluderande omställning samt ett rättsligt bindande finansieringsmål för klimatet på 30 % respektive för biologisk mångfald på 10 %. Parlamentet betonar därför att en transparent, heltäckande och ändamålsenlig spårningsmetod snabbt bör antas, och vid behov justeras vid halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen, vad gäller anslag för såväl klimatet som den biologiska mångfalden. Parlamentet påpekar vikten av att förankra principen om att ”inte vålla skada” i förordningarna om både den fleråriga budgetramen och Next Generation EU. Parlamentet pekar också på vikten av att gradvis fasa ut stöd till fossila bränslen. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en hänvisning till taxonomiförordningen för investeringar.

16.

Europaparlamentet ger starkt stöd till klausuler om jämställdhetsintegrering och jämställdhetskonsekvenser (jämställdhetsbudgetering) i förordningarna om både den fleråriga budgetramen och Next Generation EU. Parlamentet anser därför att en transparent, heltäckande och ändamålsenlig spårningsmetod snabbt bör antas, och vid behov justeras vid halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen.

17.

Europaparlamentet begär att en rättsligt bindande halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen träder i kraft senast i slutet av 2024. Parlamentet anser att översynen måste omfatta taken för perioden 2025–2027, omfördelningen av anslag till Next Generation EU för vilka det inte gjorts, eller inte längre finns, några åtaganden, införande av fler egna medel och genomförande av målen för klimatet och den biologiska mångfalden.

18.

Europaparlamentet betonar att de flexibilitetsbestämmelser som togs fram vid tidigare förhandlingar om den fleråriga budgetramen visade sig vara avgörande för budgetmyndigheternas möjlighet att möta den exempellösa och överraskande krisen under innevarande period. Parlamentet anser därför att kommissionens föreslagna flexibilitetsbestämmelser för den fleråriga budgetramen är ett absolut minimum för nästa fleråriga budgetram och tänker förhandla i syfte att uppnå ytterligare förbättringar. Parlamentet motsätter sig i detta sammanhang alla försök att dra ner på och slå samman de särskilda instrumenten i den fleråriga budgetramen och slår fast att de bör beräknas högre än taken i den fleråriga budgetramen, för både åtaganden och betalningar. Parlamentet insisterar också på att tak sätts på en nivå som lämnar tillräckligt manöverutrymme för anslag över de totala programanslagen.

Faciliteten för återhämtning och resiliens samt demokratiprincipen

19.

Europaparlamentet noterar överenskommelsen om totalbeloppen för Next Generation EU. Parlamentet beklagar de massiva nedskärningarna i bidragsdelen, vilket rubbar jämvikten mellan bidrag och lån och kommer att undergräva återhämtningsinsatserna, särskilt strykandet av innovativa program som instrumentet för solvensstöd. Parlamentet anser att nedskärningarna kommer att försvaga instrumentet och dess möjlighet att verkligen påverka ekonomin. Parlamentet beklagar åter igen att vissa medlemsstater förhandlade med budgetbalans som huvudsyfte, utan att ägna en tanke åt den samlade nyttan av att ingå i den inre marknaden och EU som helhet. Parlamentet uppmanar rådet att motivera den massiva minskningen av budgetanslagen till ReactEU, Horisont Europa, EU för hälsa och NDICI, med hänvisning till pandemin, och budgetanslagen till InvestEU respektive Fonden för en rättvis omställning, med hänvisning till den gröna given.

20.

Europaparlamentet anser att det bör säkerställas att reformer och investeringar inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens skapar synergieffekter med existerande EU-fonder och EU-mål, med verkligt EU-mervärde och långsiktiga mål.

21.

Europaparlamentet motsätter sig Europeiska rådets ståndpunkt att faciliteten för återhämtning och resiliens bör styras med mellanstatliga metoder i stället för gemenskapsmetoden. Parlamentet anser att detta bara gör faciliteten mer komplicerad att genomföra och försvagar dess legitimitet. Parlamentet påminner om sin ställning som den enda direktvalda EU-institutionen. Parlamentet efterlyser demokratisk och parlamentarisk förhandskontroll och begär därför att involveras i delegerade akter liksom i efterhandskontrollen av att pengarna i faciliteten har använts korrekt, i de europeiska medborgarnas och hela EU:s intresse, erbjuder ett genuint EU-mervärde och främjar ekonomisk och social resiliens. Parlamentet begär total transparens vad gäller alla slutliga stödmottagare. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att de kommissionsledamöter som ansvarar för faciliteten för återhämtning och resiliens bör vara fullständigt ansvarsskyldiga gentemot Europaparlamentet.

22.

Europaparlamentet påminner om sin roll som budgetmyndighet, tillsammans med rådet. Parlamentet begär i detta avseende att involveras fullt ut i återhämtningsinstrumentet, i enlighet med gemenskapsmetoden. Parlamentet begär att kommissionen lägger fram en riktad översyn av budgetförordningen och det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning, i syfte att förankra budgetmyndighetens roll i samband med godkännande av externa inkomster som anslås via det årliga budgetförfarandet.

23.

Europaparlamentet betonar att en tydlig och realistisk återbetalningsplan är av avgörande betydelse för att Next Generation EU ska lyckas och utgör ett trovärdighetstest för hela EU. Parlamentet anser att skuldåterbetalning inte får belasta framtida EU-budgetar och kommande generationer i Europa, och bör inledas snarast möjligt. Parlamentet anser att det klart och tydligt måste anges att pengarna kommer från faciliteten för återhämtning och resiliens, med lämpliga transparenskrav, till exempel krav på att offentliggöra en förteckning över de slutliga stödmottagarna.

24.

Europaparlamentet betonar att alla kostnader i samband med Next Generation EU (huvudkostnader och ränta) bör budgeteras över taken för den fleråriga budgetramen.

Skyddsnät för EU-programmens stödmottagare eller ”beredskapsplan”

25.

Europaparlamentet har varit redo att förhandla sedan november 2018 och betonar att det inte tänker låta sig tvingas till att godta en dålig överenskommelse. Parlamentet meddelar sin avsikt att delta i meningsfulla förhandlingar med rådet om alla ovannämnda punkter, med slutmålet att kunna ge sitt samtycke till förordningen om den fleråriga budgetramen 2021–2027.

26.

Europaparlamentet anser dock att en politisk överenskommelse om nästa fleråriga budgetram måste nås senast i slutet av oktober 2020 för att möjliggöra en smidig start för de nya programmen från och med den 1 januari 2021. Parlamentet påminner om att artikel 312.4 i EUF-fördraget bland annat föreskriver en tillfällig förlängning av taket i den innevarande budgetramens sista år, om en ny flerårig budgetram inte antas i tid. Parlamentet påpekar att beredskapsplanen för den fleråriga budgetramen är både rättsligt och politiskt kompatibel med återhämtningsplanen och antagandet av programmen i den nya fleråriga budgetramen.

o o

27.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0449.

(2) Antagna texter, P9_TA(2019)0032.

(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0124.

15.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 371/134

P9_TA(2020)0194

Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 juli 2020 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2020)0070 – C9-0079/2020 – 2020/0030(NLE))

(Samråd)

(2021/C 371/26)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2020)0070),

—	med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C9-0079/2020),

—	med beaktande av artikel 82 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9-0124/2020).

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Ändring 1

Förslag till beslut

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)

Medlemsstaterna och unionen bör arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg, en balanserad tillväxt , en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö , enligt de mål som anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen . Medlemsstaterna bör betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadsparternas ansvar .

(1)

Medlemsstaterna och unionen bör utveckla och genomföra en effektiv och samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad och utbildad arbetskraft och en arbetsmarknad som är dynamisk, framtidsinriktad och mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg, inkludering, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning , en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Medlemsstaterna bör betrakta främjande av sysselsättning av hög kvalitet på grundval av lika möjligheter och social rättvisa som en fråga av gemensamt intresse och inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende, med respekt för nationell praxis och för arbetsmarknadsparternas självständighet . Den aktuella situationen till följd av covid-19-pandemin kommer att få allvarliga och långvariga konsekvenser för arbetsmarknader, social rättvisa och arbetsvillkor i unionen och kräver åtgärder som aldrig förr till stöd för sysselsättning, stimulans av ekonomin och en stärkt industribas. Handfasta åtgärder måste vidtas för att skydda företag och arbetstagare mot överhängande förluster av arbete och inkomster, för att begränsa krisens ekonomiska och sociala chockverkningar och för att förhindra massarbetslöshet och en djup recession.

Ändring 2

Förslag till beslut

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

Unionen bör bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter . Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot fattigdom och social utestängning samt en hög utbildningsnivå, i enlighet med artikel 9 i fördraget om Europeiska unionen.

(2)

För att än mera fullständigt kunna förverkliga sina grundläggande principer om social sammanhållning och fred i en tid av djupgående kris där dessa principer ifrågasätts bör unionen ställa fattigdomsbekämpningen högst bland sina politiska prioriteringar, liksom också kampen mot social utestängning och diskriminering, och bör främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna , inkludering av personer med funktionsnedsättning och skydd av rättigheterna för barn och andra svårt missgynnade grupper . Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av skyddet av människors hälsa, inkluderande arbetsmarknader med full sysselsättning av hög kvalitet, tillgängliga och överkomligt prissatta offentliga tjänster av hög kvalitet, anständiga löner och anständig levnadsstandard , socialt skydd för alla , samt en hög utbildningsnivå hela livet igenom , i enlighet med artikel 9 i fördraget om Europeiska unionen (EUF-fördraget) .

Ändring 3

Förslag till beslut

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

I enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ( EUF-fördraget) har unionen utarbetat och infört instrument för samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Ett av dem är dessa riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, vilka tillsammans med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som fastställs i rådets rekommendation (EU) 2015/1184 (5) utgör de integrerade riktlinjerna. De bör fungera som vägledning vid genomförandet av politiken i medlemsstaterna och i unionen och avspeglar det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna. De samordnade strategier och reformer på europeisk och nationell nivå som blir resultatet bör utgöra en lämplig övergripande och hållbar blandning av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik som bör få positiva spridningseffekter.

(3)

I enlighet med EUF-fördraget har unionen utarbetat och infört instrument för samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Ett av dem är dessa riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, vilka tillsammans med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som fastställs i rådets rekommendation (EU) 2015/1184 (5) utgör de integrerade riktlinjerna. De måste stödja den europeiska gröna given, den europeiska pelaren för sociala rättigheter (nedan kallad pelaren), den reviderade europeiska sociala stadgan, Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling och fungera som vägledning vid genomförandet av politiken i medlemsstaterna och i unionen och avspegla det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna. De samordnade strategier och reformer på europeisk och nationell nivå som blir resultatet bör utgöra en lämplig övergripande och hållbar blandning av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik som bör få positiva spridningseffekter , samtidigt som tillbakagången för kollektivförhandlingars täckningsgrad vänds i sin motsats .

Ändring 4

Förslag till beslut

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

(4)

Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik överensstämmer med stabilitets- och tillväxtpakten, med befintlig unionslagstiftning och med olika unionsinitiativ, inklusive rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (6), rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (7), rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (8), rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet (9), rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (10), rådets rekommendation av den 22 maj 2019 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet (11) och rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (12).

(4)

Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik överensstämmer med befintlig unionslagstiftning och med olika unionsinitiativ, inklusive rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (6), rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (7), rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (8), rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet (9), rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (10), rådets rekommendation av den 22 maj 2019 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet (11) och rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (12). Sedan rådet den 23 mars 2020 beslutat att aktivera den så kallade allmänna undantagsklausulen kan medlemsstaterna vara finanspolitiskt flexibla för att främja och skydda arbetstillfällen och arbetsvillkor av hög kvalitet och finansiera folkhälsotjänster och sociala tjänster. Covid-19-krisens omfattning och varaktighet måste framgå av längden på den tid under vilken den allmänna undantagsklausulen tillämpas. Utifrån kommissionens offentliga samråd bör det undersökas i vilken riktning unionens finanspolitiska regler skulle kunna utvecklas.

Ändring 5

Förslag till beslut

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral samordning och övervakning av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik . I planeringsterminen införlivas principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter , inbegripet starka förbindelser med arbetsmarknadens parter, civilsamhället och andra berörda parter, samtidigt som miljömässig hållbarhet, produktivitet, rättvisa och stabilitet är riktmärken . Planeringsterminen främjar arbetet med att nå FN:s mål för hållbar utveckling (13). Unionen och medlemsstaternas sysselsättningspolitik och ekonomiska politik bör samordnas med Europas omställning till en klimatneutral, miljömässigt hållbar och digital ekonomi, och samtidigt förbättra konkurrenskraften, främja innovation, social rättvisa och lika möjligheter för alla samt bekämpa ojämlikheter och regionala skillnader.

(5)

I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral samordning och övervakning av ekonomisk politik och sysselsättnings-, social- och miljöpolitik . Den europeiska planeringsterminen måste ställa hållbarhet, social inkludering och människors välbefinnande i centrum för unionens ekonomiska politik, och säkerställa att de sociala, miljörelaterade och ekonomiska målen prioriteras lika högt. I planeringsterminen bör principerna i pelaren införlivas ytterligare , inbegripet starkare förbindelser med arbetsmarknadens parter, civilsamhället och andra berörda parter, samtidigt som miljömässig hållbarhet, produktivitet, rättvisa och stabilitet är riktmärken , och stöd ges till arbetet med att nå FN:s mål för hållbar utveckling (13) , bland annat jämställdhet . Jämställdhetsindexet skulle kunna bli ett av planeringsterminens verktyg för övervakning av framstegen med sysselsättningsmål och sociala mål och för mätning av sysselsättnings- och socialpolitikens jämställdhetskonsekvenser. Unionens och medlemsstaternas sysselsättningspolitik och ekonomiska politik bör samordnas med Europas hantering av covid-19-krisen och bör också, med tanke på de synnerligen allvarliga konsekvenserna av denna kris för vissa av Europas industri- och näringslivssektorer, stödja omställningen till en klimatneutral, miljömässigt hållbar , socialt inkluderande och digital ekonomi som säkerställer uppåtgående social konvergens , och samtidigt förbättra konkurrenskraften, stödja små och medelstora företag, främja innovation, social rättvisa och lika möjligheter för alla jämte ungdomsinriktade investeringar, samt bekämpa ojämlikheter och regionala skillnader.

Ändring 6

Förslag till beslut

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

Klimatförändringarna och de miljörelaterade utmaningarna, globaliseringen, digitaliseringen och de demografiska förändringarna kommer att förändra europeiska ekonomier och samhällen. Unionen och medlemsstaterna bör arbeta tillsammans för att ta tag i dessa strukturella utmaningar och genomföra nödvändiga anpassningar av befintliga system, med beaktande av det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader och den tillhörande politiken . Detta kräver en samordnad, ambitiös och verkningsfull politik både på unions- och medlemsstatsnivå , i överensstämmelse med EUF-fördraget och unionens regler om ekonomisk styrning . Dessa politiska insatser bör omfatta investeringsstimulans, förnyade satsningar på strukturreformer i lämplig ordningsföljd som ökar produktiviteten, den ekonomiska tillväxten, den sociala och territoriella sammanhållningen, den uppåtgående konvergensen, motståndskraften och det finanspolitiska ansvaret . De bör kombinera åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan, samtidigt som åtgärdernas sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenser beaktas.

(6)

Klimatförändringarna och de miljörelaterade utmaningarna, globaliseringen, digitaliseringen och de demografiska förändringarna är på väg att genomgripande förändra europeiska ekonomier och samhällen. Unionen och medlemsstaterna bör arbeta tillsammans för att bemöta denna aldrig förut upplevda situation genom att bygga in sociala rättigheter och arbeta för mindre fattigdom och ojämlikhet och genomföra nödvändiga anpassningar av befintliga system för att de ska bli motståndskraftigare och hållbarare , med beaktande av det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader och den tillhörande social- och miljöpolitiken . Detta kräver en samordnad, ambitiös och effektiv politik både på unions- och medlemsstatsnivå. Dessa politiska insatser bör omfatta stimulans till sociala och miljörelaterade investeringar, de ändamålsenliga åtgärder som på lång sikt behövs för att begränsa krisens konsekvenser, jämte finansiellt stöd till företag och till icke-vinstgivande organisationer och välgörenhetsorganisationer, liksom även till hushåll, framför allt till dem som riskerar drabbas av fattigdom och social utestängning . De bör kombinera åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan, varvid det gäller att ta vederbörlig hänsyn också till arbetsmarknadens behov i form av tillgång och efterfrågan och låta ny teknik få komma till användning, samtidigt som åtgärdernas sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenser beaktas. Medlemsstaterna och unionen bör införa långsiktiga instrument för detta ändamål, och kommissionens arbete med ett permanent europeiskt system för arbetslöshetsåterförsäkring är välkommet.

Ändring 37

Förslag till beslut

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

(7)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen har undertecknat en interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (14). Pelaren innehåller 20 principer och rättigheter som behövs för att arbetsmarknader och välfärdssystem ska bli rättvisa och välfungerande. De är strukturerade i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social trygghet och inkludering. Principerna och rättigheterna ger vår strategi riktning genom att säkra en socialt rättvis omställning till klimatneutralitet, miljömässig hållbarhet, digitalisering och demografisk förändring . Pelaren utgör ett ramverk för övervakning av medlemsstaternas resultat inom områdena sysselsättning och socialpolitik, för att driva på reformer på nationell, regional och lokal nivå och förena det ”sociala” med ”marknaden” i dagens moderna ekonomi, bland annat genom att främja den sociala ekonomin .

(7)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen har undertecknat en interinstitutionell proklamation om pelaren (14). Pelaren innehåller 20 principer och rättigheter som behövs för att arbetsmarknader och välfärdssystem ska bli rättvisa och välfungerande. De är strukturerade i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social trygghet och inkludering. Principerna och rättigheterna ger vår strategi riktning och måste omsättas i handling så att det säkerställs att omställningen till klimatneutralitet, miljömässig hållbarhet och digitalisering blir socialt rättvis och att det därvid tas hänsyn till demografiska förändringar och utmaningar . Eftersom pelaren o ch dess principer utgör en referensram för övervakning av medlemsstaternas resultat inom områdena sysselsättning och socialpolitik kan riktlinjerna för sysselsättning bli ett viktigt redskap för medlemsstaterna när de utarbetar och genomför politik och åtgärder för att samhället och ekonomin ska bli mera motståndskraftiga och inkluderande, samtidigt som arbetstagarrättigheter främjas och en uppåtgående konvergens eftersträvas med tanke på en vidareutveckling av den europeiska sociala modellen .

Ändring 8

Förslag till beslut

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)

Reformer på arbetsmarknaden, inklusive de nationella lönesättningsmekanismerna, bör följa nationell praxis beträffande dialog mellan arbetsmarknadens parter och ge tillräckliga möjligheter att övergripande beakta socioekonomiska frågor, inklusive förbättringar vad gäller hållbarhet, konkurrenskraft, innovation, jobbskapande , insatser för livslångt lärande och fortbildning, arbetsvillkor, utbildning och kompetens, folkhälsa och inkludering samt reallöner.

(8)

Med vederbörlig respekt för subsidiaritetsprincipen, sådan den definieras i EUF-fördraget, bör reformer på arbetsmarknaden, inklusive de nationella lönesättningsmekanismerna, främja en snabb återhämtning och ge tillräckliga möjligheter att övergripande beakta socioekonomiska frågor, inklusive förbättringar vad gäller hållbarhet, konkurrenskraft, tillväxt, innovation, skapande av sysselsättning av hög kvalitet, inkludering av personer med funktionsnedsättning och grupper som på annat sätt är missgynnade , insatser för livslångt lärande och fortbildning, arbetsvillkor, utbildning och kompetens, folkhälsa och inkludering samt reallöner. Medlemsstaterna bör därför respektera och stärka arbetsmarknadens parter och utöka kollektivförhandlingarnas täckningsgrad, samt vidta åtgärder för en hög facklig organisationsgrad och grad av anslutning till arbetsgivarföreningar, för att säkerställa en demokratisk, inkluderande och socialt rättvis återhämtning.

Ändring 9

Förslag till beslut

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

Medlemsstaterna och unionen bör säkerställa att förändringarna är socialt rättvisa, och främja utvecklingen mot ett inkluderande och motståndskraftigt samhälle där människor är skyddade och kan förutse och hantera förändringar och aktivt delta i samhällslivet och ekonomin. Diskriminering i alla former bör åtgärdas . Tillgänglighet och möjligheter för alla bör säkerställas och fattigdom och social utestängning, även för barn, bör minskas, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och sociala trygghetssystem, genom att hindren för deltagande i utbildning och på arbetsmarknaden undanröjs och genom investeringar i förskoleverksamhet och barnomsorg . Med tanke på den åldrande befolkningen är det särskilt viktigt med jämlik tillgång till ekonomiskt överkomlig hälso- och sjukvård i rätt tid, inklusive förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att bidra till ekonomisk tillväxt och social utveckling bör tillvaratas i högre utsträckning. När nya ekonomiska modeller och affärsmodeller införs på arbetsplatser i unionen förändras också anställningsförhållandena. Medlemsstaterna bör se till att den europeiska sociala modellen bibehålls och stärks av de anställningsförhållanden som följer av nya arbetsformer.

(9)

Framför allt i ett läge där unionen står inför enorma utmaningar både ekonomiskt och socialt sett bör medlemsstaterna säkerställa att förändringarna är socialt rättvisa, och främja utvecklingen mot ett mera inkluderande och motståndskraftigt samhälle där människor är skyddade och kan förutse och hantera förändringar och fullt ut delta i samhällslivet och ekonomin. Diskriminering i alla former bör elimineras . Var och en bör få kunna ge ett fullständigt bidrag till samhällslivet. Lika möjligheter för alla bör säkerställas och fattigdom , diskriminering och social utestängning, även för barn, personer med funktionsnedsättning och andra missgynnade grupper, bör utrotas . Unionen bör för detta ändamål genomföra sådana åtgärder som den europeiska barngarantin. Möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att bidra till ekonomisk och social utveckling bör tillvaratas i full utsträckning. När nya ekonomiska modeller och affärsmodeller införs på arbetsplatser i unionen förändras också anställningsförhållandena. Såsom det framgår av covid-19-krisen är många lågkvalificerade arbetstagare oumbärliga för ekonomins grundläggande funktion. De är alltför ofta lågavlönade och har osäkra arbetsvillkor. Medlemsstaterna bör ytterligare stärka den europeiska sociala modellen genom att säkerställa att alla arbetstagare har samma rättigheter, anständiga arbetsvillkor, inbegripet arbetsmiljö, och anständiga löner. Därtill bör medlemsstaterna åtgärda alla former av osäker anställning och falskt egenföretagande och säkerställa att de anställningsförhållanden som följer av nya arbetsformer är förenliga med den europeiska sociala modellen .

Ändring 10

Förslag till beslut

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

De integrerade riktlinjerna bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör utnyttja Europeiska socialfonden+ och annan unionsfinansiering till fullo, inklusive fonden för en rättvis omställning och InvestEU, för att främja sysselsättning, sociala investeringar, social inkludering , tillgänglighet, kompetenshöjning och omskolning av arbetskraften, livslångt lärande och högkvalitativ utbildning och fortbildning för alla samt digital kompetens och digitala färdigheter. De integrerade riktlinjerna riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlamenten, samt med arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället.

(10)

De integrerade riktlinjerna bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör utnyttja Europeiska socialfonden+ , de europeiska struktur- och investeringsfonderna och annan unionsfinansiering till fullo, inklusive fonden för en rättvis omställning och InvestEU, för att främja sysselsättning av hög kvalitet och sociala investeringar, samt för att bekämpa fattigdom och social utestängning , främja tillgänglighet, stödja omställningen till en grön digital ekonomi och främja kompetenshöjning och omskolning av arbetskraften, livslångt lärande och högkvalitativ utbildning och fortbildning för alla samt digital kompetens och digitala färdigheter. Användningen av dessa fonder bör också spela en viktig roll för utökade investeringar i offentliga tjänster, framför allt inom områdena utbildning, hälsa och bostäder. De integrerade riktlinjerna riktar sig till medlemsstaterna och unionen och bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära och aktivt samarbete med parlamenten, samt med arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället i samband med att de genomförs, övervakas och utvärderas .

Ändring 11

Förslag till beslut

Artikel 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Riktlinjerna i denna bilaga ska ses över senast ett år efter att de antagits för att hänsyn ska kunna tas till covid-19-krisen och dess sociala och ekonomiska konsekvenser, och för att liknande kriser i framtiden ska kunna bemötas bättre. För att stärka det demokratiska beslutsfattandet ska Europaparlamentet på lika villkor som rådet medverka vid fastställandet av de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning.

Ändring 12

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna bör aktivt främja en hållbar social marknadsekonomi och underlätta och stödja investeringar i skapandet av jobb av hög kvalitet . I detta syfte bör de undanröja hinder för nyanställningar i företag, främja ansvarsfullt entreprenörskap och verkligt egenföretagande och i synnerhet stödja att mikroföretag och småföretag startas och växer, bland annat genom tillgång till finansiering. Medlemsstaterna bör aktivt verka för den sociala ekonomins utveckling, främja social innovation, stödja sociala företag och uppmuntra innovativa arbetsformer som skapar möjligheter till jobb av hög kvalitet och leder till sociala vinster på lokal nivå.

Medlemsstaterna bör aktivt främja full sysselsättning av hög kvalitet, grundad på en stark ekonomi. Eftersom statliga investeringar spelar en erkänt utslagsgivande roll för sysselsättningsskapandet bör medlemsstaterna gå i ledningen dels för en brett upplagd kampanj för offentliga investeringar, dels för en smart och ambitiös politik i sysselsättningsskapande syfte . Medlemsstaterna bör anpassa sin sysselsättningspolitik och på unionsnivå samordna förverkligandet av bästa praxis i fråga om tillfälliga åtgärder till skydd för alla arbetstagare och arbetsmarknader. Dessa åtgärder bör innefatta lönesubventioner, inkomststöd och utbyggnad av system för arbetslöshetsförmåner, utbyggnad av betald sjukledighet och vård- och omsorgsledighet, samt upplägg för distansarbete. Medlemsstaterna bör stödja europeiska företags omställning i riktning mot självförsörjning, framför allt med skyddsutrustning och medicinsk utrustning. Medlemsstaterna bör öka sitt stöd till företag som har det kämpigt till följd av krisen, förutsatt att dessa företag låter hela sin personal stanna kvar. Medlemsstaterna bör också överväga att inte verkställa uppsägningar under kristiden. Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetsmarknadens parter medverkar vid utarbetandet och genomförandet av sådana åtgärder. Åtgärderna bör få fortsätta till dess att en fullständig ekonomisk återhämtning uppnåtts, varefter de bör successivt frångås. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att garantera rättigheterna och arbetstillfällena för mobila arbetstagare och gränsarbetare som drabbats hårt av gränsstängningar. Medlemsstaterna bör främja ansvarsfullt entreprenörskap , också bland kvinnor och ungdomar och verkligt egenföretagande och i synnerhet stödja att mikroföretag och små och medelstora företag startas och växer, bland annat genom tillgång till finansiering. Medlemsstaterna bör aktivt verka för den cirkulära och den sociala ekonomins utveckling, främja social innovation, stödja sociala företag och stärka deras hållbarhet, samt uppmuntra innovativa arbetsformer som skapar möjligheter till jobb av hög kvalitet och leder till sociala vinster på lokal nivå , särskilt inom strategiska sektorer med stark tillväxtpotential, såsom sektorerna för den digitala och den gröna ekonomin . Härvidlag bör man också föra en politik som stöder sysselsättningsskapandet inom offentliga tjänster eller privata tjänster av allmänt intresse, framför allt inom barnomsorgen och hälso- och sjukvården och bostadssektorn.

Ändring 13

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

En skatteväxling bör göras från beskattning av arbete till andra former av beskattning som är gynnsammare för sysselsättningen och tillväxt för alla, och anpassad till klimat- och miljömål, med hänsyn till skattesystemets fördelningspolitiska effekt. Samtidigt ska de inkomster som behövs för ett tillräckligt socialt skydd och tillväxtfrämjande utgifter tryggas.

En skatteväxling bör göras från beskattning av arbete till andra former av beskattning som är mindre skadliga för en tillväxt för alla, och samtidigt säkerställer en fullständig anpassning till FN:s mål för hållbar utveckling och till de klimat- och miljömål som fastställs i den europeiska gröna given , så att skattesystemets fördelningspolitiska effekt ökar . Samtidigt ska de inkomster som behövs för ett tillräckligt socialt skydd och offentliga investeringar tryggas.

Ändring 14

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstater som har nationella mekanismer för att fastställa lagstadgade minimilöner bör se till att arbetsmarknadens parter verkligen medverkar på ett transparent och förutsägbart sätt. De bör också se till att lönerna följer produktivitetsutvecklingen, är rättvisa och ger en rimlig levnadsstandard, med särskild hänsyn till låg- och medelinkomsttagare och för en konvergens uppåt. I utformningen av mekanismerna bör hänsyn tas till ekonomiska resultat i olika regioner och sektorer. Medlemsstaterna bör främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektiva förhandlingar vad gäller lönesättning . Med respekt för nationell praxis bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter se till att alla arbetstagare har rätt till skäliga och rättvisa löner som baseras på kollektivavtal eller skäliga lagstadgade minimilöner, med beaktande av hur lönerna påverkar konkurrenskraften, sysselsättningen och fattigdomen bland förvärvsarbetande.

Med tanke på sysselsättningsskapandet och fattigdomsminskningen inom unionen är det fortfarande viktigt med en politik som kan säkerställa rättvisa löner som medger en skälig levnadsnivå, liksom också med en politik som säkerställer att lönearbete kan förenas med rätten till bidrag från staten såsom kompensation för de hinder som möter de mest marginaliserade grupperna. Medlemsstater som har nationella mekanismer för lagstadgade minimilöner bör säkerställa att arbetsmarknadens parter verkligen medverkar på ett transparent och förutsägbart sätt i den lönesättning som sammanhänger med dessa mekanismer . Minimilönerna bör fastställas med hänsyn tagen till produktivitetsutvecklingen så att osäkra anställningar och fattigdom bland förvärvsarbetande kan bekämpas och särskild hänsyn tas till låg- och medelinkomsttagare , av omsorg om en konvergens uppåt. I utformningen av mekanismerna bör hänsyn tas till respektive fattigdomsindikatorer för varje medlemsstat och till ekonomiska resultat i olika regioner och sektorer. Medlemsstaterna bör förstärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter och vidta åtgärder för att utvidga kollektiva förhandlingars täckningsgrad . Med respekt för nationell praxis och arbetsmarknadens parters självständighet bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter eliminera ålders- eller könsbaserad lönediskriminering och säkerställa att alla arbetstagare har rätt till skäliga och rättvisa löner som baseras på kollektivavtal eller skäliga lagstadgade minimilöner, med beaktande av hur lönerna i positiv riktning påverkar konkurrenskraften, sysselsättningen och fattigdomen bland förvärvsarbetande.

Ändring 15

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna kommer att kunna anlita stöd från det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE). Medlemsstaterna bör säkerställa att finansiellt stöd av detta slag betalas ut endast till företag som följer gällande kollektivavtal. Medlemsstaterna bör säkerställa att de mottagande företagen inte gör aktieåterköp eller betalar utdelningar till aktieägarna eller bonusar till ledningen, och att de inte heller är registrerade i skatteparadis.

Ändring 16

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

I samband med tekniska, miljömässiga och demografiska förändringar bör medlemsstaterna främja hållbarhet, produktivitet, anställbarhet och humankapital och verka för att människor har relevanta kunskaper, färdigheter och kompetenser under hela livet, så att de kan fylla nuvarande och framtida behov på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör också anpassa och investera i sina utbildningssystem för att kunna erbjuda högkvalitativ och inkluderande utbildning, inklusive yrkesutbildning. De bör arbeta tillsammans med arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare, företag och andra aktörer för att ta itu med strukturella brister i utbildningssystemen och förbättra deras kvalitet och arbetsmarknadensrelevans, och för att underlätta miljöomställningen. Läraryrket bör ägnas särskild uppmärksamhet. Utbildningssystemen bör förse alla studerande med nyckelkompetenser, bland annat grundläggande, digitala och generella färdigheter, som en grund för anpassningsbarhet senare i livet. Medlemsstaterna bör verka för att utbildningsrättigheter följer med arbetstagare som byter karriär, bland annat , när så är lämpligt, genom individuellt kompetenssparande. De bör göra det möjligt för alla att förutse och bättre anpassa sig till arbetsmarknadens behov, framför allt genom kontinuerlig omskolning och kompetenshöjning, i syfte att främja rättvisa omställningar för alla, stärka de sociala resultaten, hantera bristen på arbetskraft och öka ekonomins allmänna motståndskraft mot chocker.

I samband med de fortgående tekniska och miljömässiga förändringarna, den demografiska omvandlingen och de aktuella utmaningarna bör medlemsstaterna främja sociala rättigheter, hållbarhet, produktivitet, anställbarhet och mänsklig kompetens, och verka för att människor har relevanta kunskaper, färdigheter och kompetenser under hela livet, så att de kan bemöta den aktuella arbetslöshetskrisen genom att tillgodose nuvarande och framtida behov på arbetsmarknaden. Medlemsstaternas behov av omskolning av och kompetenshöjning för sin arbetskraft såsom gensvar på krisen bör åtgärdas genom investeringar i deras offentliga utbildningssystem för att de ska kunna erbjuda högkvalitativ och inkluderande utbildning, inklusive yrkesutbildning , jämte formellt och informellt livslångt lärande . De bör arbeta tillsammans med arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare, företag , icke-statliga organisationer på det sociala området och andra relevanta aktörer för att ta itu med strukturella och nya brister i utbildningssystemen och förbättra deras kvalitet och arbetsmarknadsrelevans. Medlemsstaterna bör åtgärda behoven inom sektorer med konstant brist på färdigheter, också för att underlätta miljöomställningen , samt de tekniska och digitala förändringar som går i riktning mot lösningar baserade på artificiell intelligens . Läraryrket bör ägnas särskild uppmärksamhet. Utbildningssystemen bör förse alla studerande med nyckelkompetenser, bland annat grundläggande, digitala och generella färdigheter, som en grund för anpassningsbarhet senare i livet , och bör förbereda lärarna så de kan föra dessa färdigheter vidare till sina studerande . Medlemsstaterna bör verka för att utbildningsrättigheter följer med arbetstagare som byter karriär, bland annat genom individuellt kompetenssparande. De bör samtidigt garantera att detta inte blir till fara, vare sig för utbildningens humanistiska karaktär eller för enskilda personers strävanden. Medlemsstaterna måste ofrånkomligen vidta åtgärder i ett tidigt skede för att inte enskilda och sammanslutningar ska drabbas negativt av att de inte motsvarar arbetsmarknadens behov, framför allt genom kontinuerlig omskolning och kompetenshöjning, i syfte att främja rättvisa omställningar för alla, varvid täckningsgraden och omfattningen av arbetslöshetsförmånerna bör vara tillräckliga, samt stärka de sociala resultaten, hantera bristen på arbetskraft och öka ekonomins allmänna motståndskraft mot chocker.

Ändring 17

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna bör främja lika möjligheter för alla genom att ta itu med ojämlikheter i utbildningssystemen, bland annat genom att erbjuda förskoleverksamhet av god kvalitet. De bör öka den generella utbildningsnivån, minska antalet unga personer som lämnar skolan med högst grundskoleutbildning , öka tillgången till och antalet personer som avslutar tertiär utbildning samt öka antalet vuxna som deltar i vidareutbildning, särskilt bland personer från mindre gynnade förhållanden, med lägst utbildning. Med hänsyn till nya behov i digitala, gröna och åldrande samhällen bör medlemsstaterna stärka arbetsplatsförlagt lärande i sina yrkesutbildningssystem (bland annat genom ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet) och öka antalet personer med en examen inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap eller matematik både från yrkesutbildningar på medelhög nivå och högre utbildning. Vidare bör medlemsstaterna se till att högre utbildning och forskning ges större vikt på arbetsmarknaden, förbättra kompetensbevakningen och kompetensprognoserna, göra färdigheter mer synliga och kompetensen mer jämförbar, inbegripet de som förvärvats utomlands, samt öka möjligheterna till erkännande och validering av färdigheter och kompetens som förvärvats på annat sätt än genom formell utbildning. De bör förbättra utbudet av flexibel yrkesinriktad fortbildning och se till att fler utnyttjar möjligheterna. Medlemsstaterna bör också förbättra tillgången till och utnyttjandet av utbildning av god kvalitet och på så sätt stödja lågutbildade vuxna så att de kan behålla eller utveckla sin långsiktiga anställbarhet. Det kan ske genom kompetenshöjning med bedömning av kompetens, ett utbildningsutbud som motsvarar behoven på arbetsmarknaden samt validering och erkännande av förvärvade färdigheter .

Medlemsstaterna bör främja lika möjligheter för alla genom att få bort ojämlikheter i utbildningssystemen, bland annat genom att erbjuda förskoleverksamhet av god kvalitet och med plats för alla . De bör öka den generella utbildningsnivån, minska antalet unga personer som lämnar skolan, öka tillgången till och antalet personer som avslutar tertiär utbildning samt öka antalet vuxna som deltar i vidareutbildning, särskilt bland personer från mindre gynnade förhållanden, som ofta har lägst utbildning. Med hänsyn dels till nya behov i digitala, gröna och åldrande samhällen , dels till de könsstereotyper som förekommer, bör medlemsstaterna stärka arbetsplatsförlagt lärande i sina yrkesutbildningssystem (bland annat genom ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet) och , utan att underskatta behovet av fortlöpande investeringar i humaniora, öka antalet personer med en examen inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap eller matematik både från yrkesutbildningar på medelhög nivå och högre utbildning , varvid man bör vinnlägga sig om könsbalans . Vidare bör medlemsstaterna , när det är lämpligt, se till att högre utbildning och forskning ges större vikt på arbetsmarknaden, förstärka varvad utbildning och utbildningssamarbete, förbättra kompetensbevakningen och kompetensprognoserna, göra färdigheter mer synliga och kompetensen mer jämförbar, inbegripet färdigheter och kompetens som förvärvats utomlands, samt öka möjligheterna till erkännande och formell validering av färdigheter och kompetens som förvärvats såväl genom formell utbildning som utanför den . De bör förbättra utbudet av mer flexibel och inkluderande yrkesinriktad fortbildning och se till att fler utnyttjar möjligheterna. Medlemsstaterna bör investera i arbetstillfällen och sociala trygghetssystem för dem som inte kan omskola sig och, genom offentliga tjänster, stödja lågutbildade vuxna genom att hjälpa dem få stadigvarande sysselsättning av hög kvalitet, så att de kan behålla eller utveckla sin långsiktiga anställbarhet. Det kan ske genom bättre tillgång till och utnyttjande av utbildning av hög kvalitet, genom kompetenshöjning med bedömning av kompetens, ett utbildningsutbud som motsvarar behoven på arbetsmarknaden. Rätten till betald utbildningsledighet för yrkesändamål bör uppmuntras, såsom det förutsätts i Internationella arbetsorganisationen (ILO)-konventionerna om detta, där arbetstagare får rätt att delta i utbildningsprogram på betald arbetstid. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att främja allmänt tillgänglig distansundervisning och distansutbildning, med full hänsyn tagen till behoven hos personer med funktionsnedsättning.

Ändring 18

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna bör erbjuda arbetslösa och personer som står utanför arbetsmarknaden ändamålsenligt, samordnat och individanpassat stöd i rimlig tid bestående av hjälp med att söka jobb, utbildning, omskolning och tillgång till andra stödtjänster. De bör sträva efter att ha omfattande strategier med djupgående individuell bedömning som utförs så tidigt som möjligt efter det att personen blivit arbetslös , i syfte att betydligt minska och förebygga långtidsarbetslöshet och strukturell arbetslöshet. Man bör fortsätta att hantera ungdomsarbetslösheten och problemet med unga som varken arbetar eller studerar genom att förebygga att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och genom strukturella förbättringar av övergången från skola till arbete , bland annat genom att ungdomsgarantin genomförs fullt ut (15).

Medlemsstaterna bör erbjuda arbetslösa ändamålsenligt, samordnat och individanpassat stöd i rimlig tid bestående av hjälp med att söka jobb, utbildning, omskolning och tillgång till andra stödtjänster. De bör sträva efter att ha omfattande strategier med djupgående individuell bedömning av de arbetslösa som utförs så tidigt som möjligt efter det att de blivit arbetslösa , i syfte att betydligt minska och förebygga risken för ökad långtidsarbetslöshet och strukturell arbetslöshet , också i form av strategier för att minska arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning och andra missgynnade grupper . Medlemsstaterna bör, under medverkan av arbetsmarknadens parter, inrätta eller bygga ut mekanismer och system för stöd till övergångar på arbetsmarknaden och därvid få stöd ur Europeiska socialfonden. Man bör fortsätta att i prioriterad ordning hantera ungdomsarbetslösheten , frågan om osäkra arbetsvillkor för unga människor, och problemet med unga som varken arbetar eller studerar (UVAS) genom att förebygga att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning, genom att erbjuda möjligheter till yrkesutbildning inom sektorer som har framtiden för sig, såsom den gröna och den digitala ekonomin, såsom ett led i strukturella förbättringar av övergången från skola till arbete och genom tillgång till anställning av hög kvalitet som en motåtgärd mot att ungdomar får det allt osäkrare i arbetslivet . Problemet bör också hanteras med hjälp av en förnyad och effektiv ungdomsgaranti där det ingår arbets- och utbildningserbjudanden av hög kvalitet och där alla relevanta berörda parter medverkar på ett meningsfullt sätt.

Ändring 19

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 4

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna bör sträva efter att undanröja hinder och negativa incitament och införa positiva incitament för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för andrainkomsttagare med låg inkomst och dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör stödja en anpassning av arbetsmiljön för personer med funktionsnedsättninga r, däribland genom riktat finansiellt stöd och tjänster som gör det möjligt för dem att delta på arbetsmarknaden och i samhället.

Medlemsstaterna bör sträva efter att undanröja hinder och negativa incitament och införa positiva incitament för tillträde till arbetsmarknaden, särskilt för missgynnade grupper och dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör stödja en anpassning av arbetsmiljön för personer med funktionsnedsättning , däribland genom riktat finansiellt stöd och tjänster som gör det möjligt för dem att delta på arbetsmarknaden och i samhället.

Ändring 20

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 5

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna bör säkerställa jämställdhet mellan könen och ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, bland annat genom att säkerställa lika möjligheter och karriärutveckling och undanröja hinder för deltagande i ledarskap på alla nivåer av beslutsfattande. Medlemsstaterna bör göra sitt bästa för att godkänna och förverkliga de minimiandelar, uttryckta i procent, som fastställdes i förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser (1a) . Löneklyftan , pensionsklyftan och sysselsättningsklyftan mellan män och kvinnor bör täppas till . Mamma- och föräldraledighet bör värdesättas tillräckligt både i fråga om pensionsinbetalningar och i fråga om pensionsrättigheter, så att betydelsen av att fostra framtida generationer reflekteras, särskilt mot bakgrund av ett åldrande samhälle. Lika lön för lika eller likvärdigt arbete och lönetransparens bör säkerställas , också genom att det införs ett likalöneindex där män och kvinnor jämförs . Möjligheten att förena arbete, familj och privatliv för både män och kvinnor bör främjas, i synnerhet genom tillgång till ekonomiskt överkomlig långvarig vård och omsorg, förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet samt tjänster för livslångt lärande . Medlemsstaterna bör säkerställa att föräldrar och andra med omsorgsansvar har tillgång till olika typer av ledighet av familjeskäl och till flexibla arbetsformer för att kunna förena arbete, familj och privatliv, och främja balans mellan kvinnors och mäns utnyttjande av dessa möjligheter. De bör arbeta för att införa mamma- och pappaledighet med full lön.

Ändring 21

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

För att kunna dra nytta av en dynamisk och produktiv arbetskraft och nya arbetsmönster och affärsmodeller bör medlemsstaterna samarbeta med arbetsmarknadens parter när det gäller rättvisa, transparenta och förutsägbara arbetsvillkor med balans mellan rättigheter och skyldigheter. Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta konkreta åtgärder för att på alla nivåer främja och stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter, liksom också kollektivförhandlingarna, även med hjälp av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG (1a) . De bör minska och förebygga segmenteringen av arbetsmarknaden, bekämpa odeklarerat arbete och falskt egenföretagande och främja en övergång till olika former av tillsvidareanställningar. Regler om anställningsskydd, arbetsrätt och institutioner bör ge goda förutsättningar för skapande av stadigvarande sysselsättning av hög kvalitet . Samtidigt bör de garantera arbetstagarna tillräcklig trygghet och hälsosamma, säkra och väl anpassade arbetsmiljöer samt säkerställa dels arbetstagarnas rättigheter , dels ett anständigt socialt skydd. De bör också samarbeta med fackliga ombud för att trygga en hälsosam och säker arbetsmiljö, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas förebyggandet av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Anställningsförhållanden som leder till otrygga arbetsvillkor och lönekonkurrens bör förhindras, även för arbetstagare vid digitala plattformar . Inget missbruk av atypiska anställningsformer får förekomma . Medlemsstaterna bör säkerställa att alla dessa arbetstagare verkligen har rättvisa arbetsvillkor, sociala rättigheter och tillgång till fullgott socialt skydd och bättre representation. Med tanke på detta bör medlemsstaterna fullständigt genomföra ILO:s konvention från 1947 om arbetsinspektion och satsa på effektiva arbetsinspektioner genom försorg av behöriga myndigheter med tillräckliga befogenheter, varjämte medlemsstaterna, inom ramen för Europeiska arbetsmyndigheten, bör samordna och i samverkan utföra sina insatser mot gränsöverskridande missförhållanden. Man måste också säkerställa att det finns tillgång till ändamålsenlig och opartisk tvistlösning samt rätt till rättslig prövning, inbegripet lämplig kompensation, i händelse av ogrundad uppsägning. Medlemsstaterna måste anlita det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar och EU:s organ för att identifiera evidensbaserad bästa praxis och främja ömsesidigt lärande och ökad samordning av sysselsättningspolitiken.

Ändring 22

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Politiken bör ha som målsättning att förbättra och stödja deltagande, matchning och övergångar på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör på ett verkningsfullt sätt aktivera och ge möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör göra den aktiva arbetsmarknadspolitiken mer ändamålsenlig genom en bättre inriktning på målgrupper och ökad uppsökande verksamhet så att fler omfattas av åtgärderna samt genom en närmare koppling till inkomststöd för arbetslösa medan de söker arbete och baserat på deras rättigheter och skyldigheter . Medlemsstaterna bör eftersträva mer ändamålsenliga och effektivare offentliga arbetsförmedlingar genom att erbjuda individanpassat stöd inom rimlig tid för de arbetssökande, stödja efterfrågan på arbetsmarknaden och införa system för resultatmätning .

Politiken bör ha som målsättning att förbättra och stödja deltagande, matchning och övergångar på arbetsmarknaden , framför allt den digitala omvandlingen och den ekologiska omställningen, jämte att förbättra sysselsättningen även inom missgynnade geografiska områden . Medlemsstaterna bör på ett verkningsfullt sätt ge incitament till dem som kan delta på arbetsmarknaden , så att de kan hitta sysselsättning av hög kvalitet . Medlemsstaterna bör göra den aktiva arbetsmarknadspolitiken mer ändamålsenlig genom en bättre inriktning på målgrupper och ökad uppsökande verksamhet så att fler omfattas av åtgärderna samt säkerställa ett anständigt inkomststöd för arbetslösa medan de söker arbete. Medlemsstaterna bör eftersträva mer ändamålsenliga och effektivare offentliga arbetsförmedlingar , också för gränsarbetare , genom att erbjuda individanpassat stöd inom rimlig tid för de arbetssökande och stödja efterfrågan på arbetsmarknaden. Dessa arbetsförmedlingar bör ha som mål att erbjuda sysselsättning av hög kvalitet.

Ändring 23

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändring
Medlemsstaterna bör se till att de arbetslösa får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tidsperiod, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande. Sådana förmåner bör inte motverka en snabb återgång till sysselsättning och bör åtföljas av en aktiv arbetsmarknadspolitik.	Medlemsstaterna bör se till att de arbetslösa får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en tillräckligt lång tidsperiod, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande. Detta bör åtföljas av en aktiv arbetsmarknadspolitik och stödjas av mekanismer för ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna .

Ändring 24

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 4

Kommissionens förslag

Ändring

Studenters och arbetstagares rörlighet bör få rimligt stöd i syfte att öka anställbarhet och färdigheter och utnyttja den europeiska arbetsmarknadens fulla potential, samtidigt som rättvisa villkor för alla som är verksamma över gränser bör säkerställas och det administrativa samarbetet mellan nationella myndigheter gällande arbetstagarnas rörlighet bör stärkas . Hinder för rörlighet inom utbildning, i samband med tjänstepensioner och privata pensioner och när det gäller erkännande av kvalifikationer bör avlägsnas, och erkännande av kvalifikationer bör underlättas. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att säkerställa att administrativa förfaranden inte blir ett onödigt hinder för arbetstagare från andra medlemsstater som vill börja arbeta. Detta gäller även personer som arbetar i ett annat land än det de bor i. Medlemsstaterna bör också förebygga missbruk av befintliga regler samt motverka de underliggande orsakerna till kompetensflykten från vissa regioner, bland annat genom lämpliga regionala utvecklingsåtgärder .

Medlemsstaterna måste stödja arbetskraftens rörlighet överallt i Europa för att skapa nya jobbmöjligheter för arbetstagare. Studenters rörlighet bör få rimligt stöd under utbildningen, framför allt genom att man stärker rörlighetsprogrammet Erasmus+, som gör att studenterna kan öka sina kunskaper och färdigheter. Av omsorg om ökad anställbarhet och bättre färdigheter bör arbetstagare också uppmuntras att utnyttja den europeiska arbetsmarknadens fulla potential. Samtidigt som rättigheterna och rättvisa arbetsvillkor för alla som är verksamma över gränser bör säkerställas bör möjligheterna att överföra rättigheter och förmåner stärkas genom det administrativa samarbetet mellan nationella myndigheter gällande arbetstagarnas rörlighet. Hinder för rörlighet inom utbildning, i samband med tjänstepensioner och privata pensioner och när det gäller erkännande av kvalifikationer bör avlägsnas, och erkännande av kvalifikationer bör underlättas. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att säkerställa att administrativa förfaranden inte blir ett onödigt hinder för arbetstagare och gränsarbetare från andra medlemsstater som vill börja arbeta. Medlemsstaterna bör förbinda sig till digitalisering av offentliga tjänster för att underlätta rättvis rörlighet för arbetstagarna, särskilt när det gäller samordningen av de sociala trygghetssystemen. I sina spridningsbegränsande åtgärder mot covid-19, såsom gränsstängning, kommer medlemsstaterna att nödgas ta hänsyn till mobila arbetstagare, bland dem också gränsarbetare, exempelvis i frågor som gäller hälsa och säkerhet, skatter och social trygghet och samordning. Medlemsstaterna bör tillåta mobila arbetstagare och gränsarbetare att fortsätta överskrida gränser när detta bedömts såsom säkert utgående från Europeiska arbetsmiljöbyråns riktlinjer för hälsa och säkerhet. Detta gäller även personer som arbetar i ett annat land än det de bor i. Medlemsstaterna bör också förebygga missbruk av befintliga regler samt , bland annat genom lämpliga regionala utvecklingsåtgärder, motverka de underliggande orsakerna till kompetensflykten från vissa regioner, vilken skadar både utvecklingen i dessa områden och deras attraktionskraft . Medlemsstaterna bör främja och använda relevanta EU-verktyg, såsom arbetsförmedlingsnätverket Eures, och utöka de gränsöverskridande partnerskapen för att hjälpa mobila arbetstagare i gränsregioner.

Ändring 25

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 5

Kommissionens förslag

Ändring

Med utgångspunkt i befintlig nationell praxis och för att få till stånd en mer ändamålsenlig social dialog och bättre socioekonomiska resultat bör medlemsstaterna säkerställa att arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett meningsfullt sätt deltar i utformningen och genomförandet av reformer och politik på områdena sysselsättning, sociala frågor och, när så är lämpligt, ekonomi, inklusive genom stöd för ökad kapacitet hos arbetsmarknadens parter. Medlemsstaterna bör främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektiva förhandlingar. Arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras fullt ut.

Med utgångspunkt i befintlig nationell praxis och för att främja och få till stånd en mer ändamålsenlig och intensiv dialog mellan arbetsmarknadens parter och bättre socioekonomiska resultat bör medlemsstaterna säkerställa att arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett meningsfullt sätt deltar i utformningen och genomförandet av reformer och politik på områdena sysselsättning, sociala frågor och, när så är lämpligt, ekonomi, inklusive genom stöd för ökad kapacitet hos arbetsmarknadens parter. Medlemsstaterna bör förstärka och främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektiva förhandlingar. Arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras fullt ut.

Ändring 26

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 6

Kommissionens förslag	Ändring
När så är lämpligt och med utgångspunkt i befintlig nationell praxis, bör medlemsstaterna ta hänsyn till den erfarenhet av sysselsättningsfrågor och sociala frågor som finns i relevanta organisationer i det civila samhället.	När så är lämpligt och med utgångspunkt i befintlig nationell praxis, bör medlemsstaterna ta hänsyn till den erfarenhet av sysselsättningsfrågor och sociala frågor som finns i relevanta organisationer i det civila samhället , också hos dem som företräder grupper som inte obehindrat kan få arbete av hög kvalitet .

Ändring 27

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 6a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Det är livsviktigt med en hälsosam och säker arbetsmiljö för att både smittorisken och spridningsrisken för virus och andra sjukdomar ska kunna bekämpas. Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetsgivarna axlar sitt ansvar för sina arbetstagares hälsa och säkerhet och ger dem och deras ombud tillräckligt med information, samt utför riskbedömningar och vidtar förebyggande åtgärder. Detta innebär bland annat att minska antalet arbetsolyckor med dödlig utgång och fall av arbetsrelaterad cancer till noll genom fastställande av bindande gränsvärden för exponering på arbetsplatsen och att beakta arbetsrelaterade psykosociala hälsorisker och arbetsrelaterade sjukdomar. För att få arbetsmarknaderna att fungera bättre bör medlemsstaterna satsa på en hälsosam och säker arbetsmiljö och säkerställa att det vidtas tillräckliga åtgärder och föranstaltningar för arbetsinspektionerna eller de fackliga skyddsombuden.

Ändring 38

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 6b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna bör i samarbete ordna med socialt skydd för mobila arbetstagare, däribland också för egenföretagare som arbetar i en annan medlemsstat. När sociala trygghetssystem moderniseras bör man följa principerna för den europeiska arbetsmarknaden där det föreskrivs att det sociala skyddet ska vara hållbart, allmänomfattande, gränsöverskridande och heltäckande och i slutänden säkerställa att arbetskraften blir produktiv.

Ändring 29

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 6c (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Medlemsstaterna bör åtgärda covid-19-krisens arbetsmarknadskonsekvenser genom stöd dels till arbetstagare som tillfälligtvis är ”tekniskt arbetslösa”, eftersom deras arbetsgivare nödgats inställa sin verksamhet, dels till egenföretagare och små företag så de kan ha kvar sina anställda och fortsätta med sin verksamhet.

Ändring 30

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna bör främja inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla, genom att införa ändamålsenliga åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering och främja lika möjligheter för underrepresenterade grupper på arbetsmarknaden, med tillbörligt beaktande av de regionala och territoriella dimensionerna. De bör se till att alla behandlas lika när det gäller anställning, socialt skydd, hälso- och sjukvård och långvarig vård- och omsorg, bostad, utbildning och tillgång till varor och tjänster, oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

Medlemsstaterna bör , såsom ett led i en integrerad strategi för aktiv inkludering, främja sociala rättigheter och inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla, genom att införa ändamålsenliga åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering och främja lika möjligheter för underrepresenterade grupper på arbetsmarknaden, med tillbörligt beaktande av de regionala och territoriella dimensionerna. De bör säkerställa att alla får lika lön och lika rättigheter för lika arbete på samma ort, och att de behandlas lika när det gäller anställning, socialt skydd, hälso- och sjukvård och långvarig vård- och omsorg, bostad, utbildning och tillgång till varor och tjänster, oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, nationalitet, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

Ändring 31

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna bör modernisera de sociala trygghetssystemen för att ge ett tillräckligt, ändamålsenligt, effektivt och hållbart socialt skydd under alla skeden av den enskilda människans liv och därmed verka för social inkludering och social rörlighet uppåt, stimulera till deltagande på arbetsmarknaden och ta itu med ojämlikheter, bland annat genom utformningen av skatte- och förmånssystemen. Om övergripande strategier kompletteras med selektiva strategier förbättras de sociala trygghetssystemens ändamålsenlighet. En modernisering av de sociala trygghetssystemen bör leda till bättre tillgänglighet, kvalitet, tillräcklighet och hållbarhet.

Medlemsstaterna bör modernisera de sociala trygghetssystemen och investera i dem, för att ge alla ett tillräckligt, ändamålsenligt, effektivt och hållbart socialt skydd under alla skeden av den enskilda människans liv och därmed bekämpa fattigdom och verka för social inkludering och social konvergens uppåt, stödja arbetsmarknadsdeltagande och tillgång till arbete av hög kvalitet och ta itu med ojämlikheter, bland annat genom progressiva skatte- och förmånssystemen. Om övergripande strategier ytterligare kompletteras med selektiva strategier förbättras de sociala trygghetssystemens ändamålsenlighet , vilket leder till bättre tillgänglighet, kvalitet, tillräcklighet och hållbarhet.

Ändring 32

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna bör utveckla och integrera de tre delarna av strategin för aktiv inkludering: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till stödtjänster av god kvalitet som uppfyller individuella behov. De sociala trygghetssystemen bör garantera tillräckliga minimiinkomstförmåner för alla som saknar tillräckliga resurser, och främja social inkludering genom att stödja människor att delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället, bland annat genom riktade sociala tjänster.

Medlemsstaterna bör utveckla och integrera de tre delarna av strategin för aktiv inkludering: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster av god kvalitet som uppfyller individuella behov. De sociala trygghetssystemen bör garantera tillräckliga minimiinkomstförmåner för alla som saknar tillräckliga resurser, och främja social inkludering genom att stödja människor att delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället, bland annat genom riktade sociala tjänster.

Ändring 33

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 4

Kommissionens förslag

Ändring

Tillgång till ekonomiskt överkomliga och tillgängliga tjänster av god kvalitet såsom förskoleverksamhet och barnomsorg, fritidsverksamhet, utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg är nödvändig för att garantera lika möjligheter . Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt att bekämpa fattigdom och social utestängning, inklusive fattigdom bland förvärvsarbetande och barn. Medlemsstaterna bör säkerställa att alla, även barn, har tillgång till grundläggande tjänster. För behövande och utsatta människor bör medlemsstaterna säkerställa tillgång till tillräckligt subventionerat boende eller annat bostadsstöd. I relation till dessa tjänster bör hänsyn tas till de specifika behoven hos personer med funktionsnedsättning och till tillgänglighet. Specifika åtgärder bör vidtas mot hemlöshet.

Fattigdomsnivåerna fortsätter att inge oro och är åtskilligt högre än det fattigdomsmål som fastställdes 2010 i Europa 2020-strategin. Med beaktande av detta, tillsammans med covid-19-krisens inverkan, måste man göra mer för att bekämpa fattigdom och social utestängning, varvid tyngdpunkten särskilt bör förläggas till fattigdom bland förvärvsarbetande, samt till barn, äldre personer, ensamstående föräldrar och framför allt ensamma mammor, etniska minoriteter, migranter, personer med funktionsnedsättning samt de hemlösa, och övergripande strategier bör utarbetas för alla dessa. Samtidigt bör man ägna särskild uppmärksamhet åt hur covid-19-krisen kan komma att påverka andra grupper, såsom personer med osäkra anställningar eller som just blivit arbetslösa. När det gäller att satsa på barn bör medlemsstaterna anta en barngaranti för åtgärder mot fattigdom bland barn och för främjande av barnens välbefinnande, såsom ett bidrag till att barn får tillgång på lika villkor till kostnadsfri hälso- och sjukvård, kostnadsfri utbildning, kostnadsfri barnomsorg, drägliga bostäder och adekvat kost . Medlemsstaterna bör säkerställa allas tillgång till tjänster av god kvalitet . För behövande och utsatta människor bör medlemsstaterna säkerställa tillgång till tillräckligt subventionerat boende eller annat bostadsstöd , samt investeringar i överkomligt prissatta bostäder för personer med nedsatt rörlighet, varjämte de dels bör vidta åtgärder för att säkerställa en rättvis omställning till att befintliga bostäder ska bli energieffektivare, dels, inom ramen för den europeiska gröna given, komma till rätta med problemet energifattigdom samt ordna med lämpliga serviceformer för hemlösa personer. Avhysningar blir allt vanligare och detta är ett problem som medlemsstaterna bör åtgärda. I relation till dessa tjänster bör hänsyn tas till de specifika behoven hos personer med funktionsnedsättning och till tillgänglighet. Resoluta åtgärder bör vidtas mot hemlöshet , varvid strategin ”housing first” bör tas som utgångspunkt. .

Ändring 34

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 5

Kommissionens förslag	Ändring
Medlemsstaterna bör säkerställa tillgången till överkomlig förebyggande vård och medicinsk behandling av god kvalitet i rätt tid och på ett sätt som är långsiktigt hållbart .	Av covid-19-krisen framgår att det behövs ökade offentliga investeringar för att säkerställa tillräckligt med välutbildad personal och möjligheter till hälso- och sjukvård för alla, också utsatta grupper. Därför bör medlemsstaterna garantera allmän tillgång till överkomlig offentlig förebyggande vård och medicinsk behandling av hög och hållbar kvalitet.

Ändring 35

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 5a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Medlemsstaterna måste skydda de äldres hälsa, förse dem med den sjukhusvård samt hälso- och sjukvård som de behöver och undvika all åldersdiskriminering.

Ändring 36

Förslag till beslut

Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 6

Kommissionens förslag

Ändring

Med tanke på ökad livslängd och demografiska förändringar bör medlemsstaterna säkra tillräckliga och hållbara pensionssystem för arbetstagare och egenföretagare, med lika möjligheter för kvinnor och män att förvärva pensionsrättigheter inom offentliga eller arbetsrelaterade pensionssystem för att säkerställa att pensionen ger en anständig inkomst ovanför fattigdomsgränsen . Pensionsreformer bör stödjas genom åtgärder som bygger på aktivt åldrande , genom att arbetstagare i alla åldrar får optimala möjligheter att fram till lagstadgad pensionsålder arbeta under förhållanden som kännetecknas av god kvalitet, produktivitet och hälsosamhet, med samtidig respekt för äldre medborgares beslut om att antingen förbli ekonomiskt aktiva under en längre tid eller avsluta sitt arbetsmarknadsdeltagande . Utrönas bör vilka särskilda åtgärder som kan tas fram inom området arbetskraftens demografiska struktur, samt för arbetsmiljöfrågor, färdighets- och kompetenshantering, arbetsupplägg till förmån för hälsa och produktivitet i arbetslivet samt ett generationsövergripande synsätt. Detta skulle bli till nytta både för ungas sysselsättning och arbetstagares övergång till pensionärslivet, tillsammans med överföringen av kunskaper och erfarenhet mellan generationerna. Medlemsstaterna bör inleda en konstruktiv dialog med arbetsmarknadens parter , organisationer i det civila samhället och andra relevanta aktörer, något som också bör innefatta direkt dialog med dem som står inför fattigdom och utestängning på gamla dagar, och möjliggöra en lämplig infasning av eventuella reformer .

(5) Rådets rekommendation (EU) 2015/1184 av den 14 juli 2015 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och Europeiska unionens ekonomiska politik (EUT L 192, 18.7.2015, s. 27).

(6) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

(7) EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.

(8) EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.

(9) EUT C 153, 2.5.2018, s. 1.

(10) EUT C 189, 4.6.2018, s. 1.

(11) EUT C 189, 5.6.2019, s. 4.

(12) EUT C 387, 15.11.2019, s. 1.

(6) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

(7) EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.

(8) EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.

(9) EUT C 153, 2.5.2018, s. 1.

(10) EUT C 189, 4.6.2018, s. 1.

(11) EUT C 189, 5.6.2019, s. 4.

(12) EUT C 387, 15.11.2019, s. 1.

(13) FN:s resolution A/RES/70/1

(14) EUT C 428, 13.12.2017, s. 10.

(15) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

(1a) COM(2012)0614.

(1a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 371

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	64 årgången 15 september 2021

	III Förberedande akter
	Europaparlamentet
	Onsdag den 8 juli 2020
2021/C 371/15	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2020 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om elektronisk godstransportinformation (05142/1/2020 – C9-0103/2020 – 2018/0140(COD))	115
2021/C 371/16	Europaparlamentets beslut av den 8 juli 2020 om utnämning av Helga Berger till ledamot av revisionsrätten (C9-0129/2020 – 2020/0802(NLE))	116
2021/C 371/17	Europaparlamentets beslut av den 8 juli 2020 om förslaget till utnämning av den verkställande direktören för Europeiska bankmyndigheten (C9-0080/2020 – 2020/0905(NLE))	117
2021/C 371/18	P9_TA(2020)0180 Ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga (COM(2020)0206 – C9-0145/2020 – 2020/0086(COD)) P9_TC1-COD(2020)0086 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 juli 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga	118
2021/C 371/19	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2020 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2017/2454 vad gäller dag för tillämpning till följd av covid-19-utbrottet (COM(2020)0201 – C9-0136/2020 – 2020/0084(CNS))	119
	Torsdag den 9 juli 2020
2021/C 371/20	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2020 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012 (05112/1/2020 – C9-0106/2020 – 2017/0121(COD))	123
2021/C 371/21	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2020 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (05114/1/2020 – C9-0104/2020 – 2017/0122(COD))	124
2021/C 371/22	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2020 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EG) nr 1071/2009, (EG) nr 1072/2009 och (EU) nr 1024/2012 i syfte att anpassa dem till utvecklingen inom vägtransportsektorn (05115/1/2020 – C9-0105/2020 – 2017/0123(COD))	125
2021/C 371/23	Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 19 juni 2020 om ändring av delegerad förordning (EU) nr 877/2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet (C(2020)04140 – 2020/2695(DEA))	126
2021/C 371/24	P9_TA(2020)0188 Det europeiska medborgarinitiativet: tillfälliga åtgärder vad gäller de tidsfrister för insamling, kontroll och granskning med hänsyn till covid-19-utbrottet ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av tillfälliga åtgärder vad gäller de tidsfrister för insamling, kontroll och granskning som föreskrivs i förordning (EU) 2019/788 om det europeiska medborgarinitiativet med hänsyn till covid-19-utbrottet (COM(2020)0221 – C9-0142/2020 – 2020/0099(COD)) P9_TC1-COD(2020)0099 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… om fastställande av tillfälliga åtgärder vad gäller de tidsfrister för insamling, kontroll och granskning som föreskrivs i förordning (EU) 2019/788 om det europeiska medborgarinitiativet med hänsyn till covid-19-utbrottet	128
	Fredagen den 10 juli 2020
2021/C 371/25	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 juli 2020 om förslaget till rådets beslut om ändring av direktiven (EU) 2017/2455 och (EU) 2019/1995 vad gäller dag för införlivande och dag för tillämpning till följd av covid-19-utbrottet (COM(2020)0198 – C9-0137/2020 – 2020/0082(CNS))	129
2021/C 371/26	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 juli 2020 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2020)0070 – C9-0079/2020 – 2020/0030(NLE))	134
2021/C 371/27	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 5/2020 för budgetåret 2020 – Fortsatt stöd till flyktingar och värdsamhällen i Jordanien, Libanon och Turkiet med anledning av krisen i Syrien (09060/2020 – C9-0189/2020 – 2020/2092(BUD))	161
2021/C 371/28	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ianspråktagande av marginalen för oförutsedda utgifter 2020 för att fortsätta tillhandahålla humanitärt bistånd till flyktingar i Turkiet (COM(2020)0422 – C9-0162/2020 – 2020/2094(BUD))	163
2021/C 371/29	P9_TA(2020)0202 Övergångsbestämmelser för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen (ändring av förordning (EU) 2016/1628) Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 juli 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om om ändring av förordning (EU) 2016/1628 vad gäller dess övergångsbestämmelser i syfte att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen (COM(2020)0233 – C9-0161/2020 – 2020/0113(COD)) P9_TC1-COD(2020)0113 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 juli 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… om ändring av förordning (EU) 2016/1628 vad gäller dess övergångsbestämmelser i syfte att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen	165
2021/C 371/30	P9_TA(2020)0203 Genomförande av kliniska prövningar med och tillhandahållande av humanläkemedel som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer och är avsedda att behandla eller förebygga sjukdomen covid-19 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 juli 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av kliniska prövningar med och tillhandahållande av humanläkemedel som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer och är avsedda att behandla eller förebygga sjukdomen covid-19 (COM(2020)0261 – C9-0185/2020 – 2020/0128(COD)) P9_TC1-COD(2020)0128 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 juli 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… genomförande av kliniska prövningar med och tillhandahållande av humanläkemedel som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer och är avsedda att behandla eller förebygga sjukdomen covid-19	166

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2020–2021 Sammanträdena den 8–10 juli 2020 ANTAGNA TEXTER Sammanträdet den 23 juli 2020 ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Onsdag den 8 juli 2020
2021/C 371/01	Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2020 om internationella och inhemska bortföranden av barn med EU-medborgarskap i Japan (2020/2621(RSP))	2
2021/C 371/02	Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2020 om rättigheter för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer under covid-19-krisen (2020/2680(RSP))	6
	Fredagen den 10 juli 2020
2021/C 371/03	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet – årsrapport 2019 (2019/2126(INI))	10
2021/C 371/04	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om kontrollen av Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet – årsrapport 2018 (2019/2127(INI))	22
2021/C 371/05	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – bedrägeribekämpning – årsrapport 2018 (2019/2128(INI))	34
2021/C 371/06	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om den humanitära situationen i Venezuela och migrations- och flyktingkrisen (2019/2952(RSP))	48
2021/C 371/07	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om utkastet till kommissionens genomförandeförordning om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, cyazofamid, dimetomorf, etefon, etoxazol, famoxadon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, formetanat, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol och S-metolaklor (D067115/02 – 2020/2671(RSP))	53
2021/C 371/08	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om en övergripande EU-strategi för energilagring (2019/2189(INI))	58
2021/C 371/09	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om en översyn av riktlinjerna för transeuropeiska energiinfrastrukturer (2020/2549(RSP))	68
2021/C 371/10	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om Europaparlamentets rekommendation till rådet och kommissionen avseende ingående av ett avtal under förhandling mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland om utbyte av personuppgifter mellan Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och de myndigheter i Nya Zeeland som är behöriga vad gäller bekämpning av grov brottslighet och terrorism (COM(2019)0551 – 2020/2048(INI))	71
2021/C 371/11	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om en kemikaliestrategi för hållbarhet (2020/2531(RSP))	75
2021/C 371/12	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism – kommissionens handlingsplan och annan utveckling på senare tid (2020/2686(RSP))	92
2021/C 371/13	Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2020 om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19 (2020/2691(RSP))	102
	Torsdagen den 23 juli 2020
2021/C 371/14	Europaparlamentets resolution av den 23 juli 2020 om slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 17–21 juli 2020 (2020/2732(RSP))	110

Kommissionens förslag	Ändring
Bestämmelser som ska tillämpas från och med den 1 januari 2015 till och med den 30 juni 2021	Bestämmelser som ska tillämpas från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 mars 2021

Kommissionens förslag	Ändring
Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2021.	Den ska tillämpas från och med den 1 april 2021.

Kommissionens förslag	Ändring
Ändringar av direktiv 2006/112/EG med verkan från och med den 1 juli 2021	Ändringar av direktiv 2006/112/EG med verkan från och med den 1 april 2021.

Kommissionens förslag	Ändring
Med verkan från och med den 1 juli 2021 ska direktiv 2006/112/EG ändras på följande sätt:	Med verkan från och med den 1 april 2021 ska direktiv 2006/112/EG ändras på följande sätt:

Kommissionens förslag	Ändring
Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2021 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2 och 3 i detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.	Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2021 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2 och 3 i detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

Kommissionens förslag	Ändring
De ska tillämpa de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artiklarna 2 och 3 i detta direktiv från och med den 1 juli 2021.	De ska tillämpa de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artiklarna 2 och 3 i detta direktiv från och med den 1 april 2021.

Kommissionens förslag	Ändring
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 juli 2021.	De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 april 2021.