Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 338/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 329, 16.8.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 320, 9.8.2021

EUT C 310, 2.8.2021

EUT C 297, 26.7.2021

EUT C 289, 19.7.2021

EUT C 278, 12.7.2021

EUT C 263, 5.7.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (första avdelningen) av den 8 juli 2021 (begäran om förhandsavgörande från Gyulai Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság – Ungern) – OL, PM, RO mot Rapidsped Fuvarozási és Szállítmányozási Zrt.

(Mål C-428/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 96/71/CEE - Artiklarna 1.1, 3 och 5 - Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster - Yrkesförare som utför internationella transporter - Iakttagande av minimilönen i det land till vilket utstationering skett - Dagtraktamente - Förordning (EG) nr 561/2006 - Artikel 10 - Anställda uppbär lön i förhållande till bränsleförbrukningen)

(2021/C 338/02)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Gyulai Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: OL, PM, RO

Motpart: Rapidsped Fuvarozási és Szállítmányozási Zrt.

Domslut

1)	Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster ska tolkas så, att det är tillämpligt på tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster inom vägtransportsektorn.

2)

Artiklarna 3.1 och 6 jämförda med artikel 5 i direktiv 96/71 ska tolkas så, att om en arbetsgivare som är etablerad i en medlemsstat åsidosätter en annan medlemsstats bestämmelser om minimilön, måste detta kunna åberopas mot arbetsgivaren av arbetstagare som utstationerats från den förstnämnda medlemsstaten vid en domstol i den medlemsstaten, om denna domstol är behörig.

3)

Artikel 3.7 andra stycket i direktiv 96/71 ska tolkas så, att ett dagtraktamente vars storlek varierar beroende på hur länge arbetstagaren är utstationerad utgör en ersättning som hör ihop med utstationeringen vilken utgör en del av minimilönen, såvida inte det betalas ut som ersättning för utgifter som faktiskt har uppkommit till följd av utstationeringen, såsom utgifter för resor, kost eller logi, eller ersättningen motsvarar ett lönetillägg som ändrar förhållandet mellan arbetstagarens prestation och det vederlag denne uppbär.

4)

Artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 ska tolkas så, att den i princip inte utgör hinder för att ett vägtransportföretag betalar en bonus till sina förare som beräknas på de besparingar som uppnås i form av en minskad bränsleförbrukning i förhållande till tillryggalagd sträcka. En sådan bonus skulle emellertid strida mot förbudet i nämnda bestämmelse om den, i stället för att endast vara kopplad till bränslebesparingen, belönade sådana besparingar i förhållande till tillryggalagd körsträcka och/eller transporterad godsmängd på ett sätt som uppmuntrar föraren till beteenden som skulle kunna äventyra trafiksäkerheten eller innebära en överträdelse av förordning nr 561/2006.

---

(1)  EUT C 95, 23.3.2020.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 8 juli 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) – Portugal) – Rádio Popular – Electrodomésticos, SA mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-695/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2006/112/EG - Mervärdesskatt - Undantag från skatteplikt - Artikel 135.1 a - Begreppen ”försäkringstransaktioner” och ”tjänster med anknytning till sådana transaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter” - Artikel 174.2 - Avdragsrätt - Proportionellt avdrag - Tilläggsgaranti för hushållsapparater och it- och telekommunikationsartiklar - Begreppet finansiella transaktioner)

(2021/C 338/03)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Rádio Popular – Electrodomésticos, SA

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Domslut

Artikel 174.2 b och c jämförd med artikel 135.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att den inte är tillämplig på förmedlingstransaktioner vid försäljning av tilläggsgarantier som utförs av en beskattningsbar person inom ramen för dennes huvudsakliga verksamhet, vilken består i försäljning av hushållsapparater och andra artiklar på området för informationsteknik och telekommunikation. Den omsättning som kan hänföras till dessa transaktioner ska därför inte undantas från nämnaren i det bråk som används vid beräkningen av den avdragsgilla andel som avses i artikel 174.1 i direktivet.

---

(1)  EUT C 406, 2.12.2019.)

Domstolens dom (första avdelningen) av den 8 juli 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Namur – Belgien) – C.J./Région wallonne

(Mål C-830/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Jordbruk - Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) - Förordning (EU) nr 1305/2013 - Delegerad förordning (EU) nr 807/2014 - Etablering av unga jordbrukare - Jordbruksutveckling - Nyetableringsstöd för unga jordbrukare - Villkor för tillgång - Likvärdighet - Etablering som ansvarig – men inte ensam ansvarig – för jordbruksföretaget - Gränser - Fastställelse - Kriterier - Jordbruksföretagets standardoutput)

(2021/C 338/04)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Namur

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: C.J.

Motpart: Région wallonne

Domslut

Artiklarna 2, 5 och 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005, jämförda med artiklarna 2 och 5 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 807/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), samt om införande av övergångsbestämmelser, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken kriteriet för fastställande av den övre gräns som gör det möjligt för en ung jordbrukare, som etablerar sig som ansvarig – men inte ensam ansvarig – för jordbruksföretaget, att få tillgång till nyetableringsstöd, är kriteriet avseende standardbruttoproduktionen för hela jordbruksföretaget och inte endast den unga jordbrukarens andel i jordbruksföretaget.

---

(1)  EUT C 27, 27.1.2020.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 8 juli 2021 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Köln – Tyskland) – KA

(Mål C-937/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EG) nr 1072/2009 - Artikel 1.5 d - Artikel 8 - Internationell godstransport på väg från en medlemsstat till en annan medlemsstat - Cabotagetransporter som utförs i anslutning till den internationella transporten på den sistnämnda medlemsstatens territorium - Restriktioner - Krav på ett gemenskapstillstånd och, eventuellt, ett transporttillstånd - Undantag - Cabotagetransporter som utförs i anslutning till en internationell transport för egen räkning - Villkor)

(2021/C 338/05)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

KA

Ytterligare deltagare i rättegången: Staatsanwaltschaft Köln, Bundesamt für Güterverkehr

Domslut

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg ska tolkas så, att ett transportföretag som har utfört en internationell godstransport för egen räkning, i den mening som avses i artikel 1.5 d i denna förordning, från en medlemsstat till en annan medlemsstat har rätt att, enligt artikel 8.6 i nämnda förordning, utföra cabotagetransporter i anslutning till den internationella transporten på den sistnämnda medlemsstatens territorium, under förutsättning att villkoren i artikel 8.2–8.4 i samma förordning iakttas.

---

(1)  EUT C 95, 23.03.2020.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 8 juli 2021 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret – Danmark) – brottmål mot VAS Shipping ApS

(Mål C-71/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 49 och 54 FEUF - Etableringsfrihet - Nationell lagstiftning enligt vilken det krävs att tredjelandsmedborgare som är anställda på ett fartyg som för en medlemsstats flagg innehar arbetstillstånd i denna medlemsstat - Undantag avseende fartyg som inte anlöper hamnar i medlemsstaten mer än 25 gånger under ett år - Inskränkning - Artikel 79.5 FEUF - Nationell lagstiftning som syftar till att fastställa inresevolymerna för tredjelandsmedborgare som kommer från tredjeland till den berörda medlemsstaten i syfte att söka arbete som anställd eller egenföretagare)

(2021/C 338/06)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

VAS Shipping ApS

Domslut

Artikel 49 FEUF, jämförd med artikel 79.5 FEUF, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken besättningsmedlemmar, som är tredjelandsmedborgare, på ett fartyg som för denna medlemsstats flagg och som direkt eller indirekt ägs av ett bolag med säte i en annan medlemsstat, måste inneha arbetstillstånd i den förstnämnda medlemsstaten med undantag för fall där det berörda fartyget inte har anlöpt hamnar där vid mer än 25 tillfällen under ett år.

---

(1)  EUT C 137, 27.4.2020.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 8 juli 2021 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy – Polen) – Koleje Mazowieckie – KM Sp. z o.o. mot Skarb Państwa – Minister Infrastruktury i Budownictwa obecnie Minister Infrastruktury i Prezes Urzędu Transportu Kolejowego, PKP Polskie Linie Kolejowe S.A.

(Mål C-120/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Järnvägstransport - Tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter för nyttjande av järnvägsinfrastruktur - Direktiv 2001/14/EG - Artikel 4.5 - Uttag av avgifter - Artikel 30 - Nationellt regleringsorgan med ansvar för tillsyn över att infrastrukturavgifterna överensstämmer med direktivet - Avtal om nyttjande av infrastruktur som ingåtts mellan infrastrukturförvaltaren och ett järnvägsföretag - Felaktigt införlivande - Statens skadeståndsansvar - Skadeståndstalan - Tvisten ska först ha anhängiggjorts vid det nationella regleringsorganet)

(2021/C 338/07)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i det nationella målet:

Sökande: Koleje Mazowieckie – KM Sp. z o.o.

Svarande: Skarb Państwa – Minister Infrastruktury i Budownictwa obecnie Minister Infrastruktury i Prezes Urzędu Transportu Kolejowego, PKP Polskie Linie Kolejowe S.A.

Ytterligare deltagare i rättegången: Rzecznik Praw Obywatelskich (RPO)

Domslut

1)

Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter för nyttjande av järnvägsinfrastruktur, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/58/EG av den 23 oktober 2007, särskilt dess artikel 4.5 och artikel 30, ska tolkas så, att de utgör hinder mot att en allmän domstol i en medlemsstat prövar ett järnvägsföretags talan om skadeståndsansvar för staten på grund av ett felaktigt införlivande av detta direktiv, vilket påstås ha resulterat i att infrastrukturförvaltaren har tagit ut en för hög avgift, när regleringsorganet och, i förekommande fall, den domstol som är behörig att pröva ett överklagande av regleringsorganets beslut, ännu inte har avgjort huruvida avgiften är lagenlig. Bestämmelserna i artikel 30.2, 30.5 och 30.6 i detta direktiv ska tolkas så, att de medför ett krav på att ett järnvägsföretag som har tillstånd till tillträde ska ha rätt att bestrida det individuella avgiftsbelopp som infrastrukturförvaltaren fastställt vid regleringsorganet, samt ett krav på att detta organ ska anta ett beslut avseende ett sådant bestridande och att detta beslut ska kunna bli föremål för domstolskontroll av behörig domstol.

2)	Unionsrätten ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot att det i nationell skadeståndsrätt uppställs villkor som är mindre strikta för enskildas rätt till skadestånd på grund av att en medlemsstat har åsidosatt unionsrätten än de villkor som uppställs i unionsrätten.

---

(1)  EUT C 209, 22.06.2020

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 8 juli 2021 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauen) – BB mot Lietuvos Respublikos sveikatos apsaugos ministerija

(Mål C-166/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Erkännande av yrkeskvalifikationer - Direktiv 2005/36/EG - Artiklarna 1 och 10 b - Yrkeskvalifikationer som har erhållits i flera medlemsstater - Villkor för erhållande - Bevis på formella kvalifikationer saknas - Artiklarna 45 och 49 FEUF - Arbetstagare - Etableringsfrihet)

(2021/C 338/08)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: BB

Motpart: Lietuvos Respublikos sveikatos apsaugos ministerija

Domslut

1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013, särskilt artiklarna 1 och 10 b i direktivet, ska tolkas så, att det inte är tillämpligt i en situation där en person som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer inte har erhållit ett bevis på formella kvalifikationer som ger personen behörighet att utöva ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten.

2)

Artiklarna 45 och 49 FEUF ska tolkas så, att i en situation där den berörda personen inte innehar ett bevis som styrker vederbörandes yrkeskvalifikationer som apotekare, i den mening som avses i punkt 5.6.2 i bilaga V till direktiv 2005/36, i dess lydelse enligt direktiv 2013/55, men har förvärvat yrkeskompetens för detta yrke såväl i ursprungsmedlemsstaten som i den mottagande medlemsstaten, är de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten, när de mottagit en ansökan om erkännande av yrkeskvalifikationer, skyldiga att göra en bedömning av dessa kvalifikationer och jämföra dem med de kvalifikationer som krävs i den mottagande medlemsstaten för att utöva apotekaryrket. Om dessa kvalifikationer motsvarar dem som krävs enligt de nationella bestämmelserna i den mottagande medlemsstaten, är nämnda medlemsstat skyldig att erkänna dem. Om jämförelsen däremot visar att kvalifikationerna endast delvis motsvarar dem som krävs, har den mottagande medlemsstaten rätt att kräva att den berörda personen bevisar att han eller hon har förvärvat de kunskaper och kvalifikationer som saknas. Det ankommer på de behöriga nationella myndigheterna att, i förekommande fall, bedöma huruvida de kunskaper som har förvärvats i den mottagande medlemsstaten, bland annat inom ramen för praktisk erfarenhet, är tillräckliga för att styrka att personen har de kunskaper som saknas. Om nämnda jämförelse visar på väsentliga skillnader mellan den sökandes utbildning och den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten, kan de behöriga myndigheterna fastställa kompensationsåtgärder för att åtgärda dessa skillnader.

---

(1)  EUT C 230, 13.07.2020.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 8 juli 2021 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Törvényszék – Ungern) – Pharma Expressz Szolgáltató és Kereskedelmi Kft mot Országos Gyógyszerészeti és Élelmezés-egészségügyi Intézet

(Mål C-178/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för varor - Humanläkemedel - Direktiv 2001/83/EG - Artiklarna 5.1, 6.1 och 70 – 73 - Läkemedel som är godkända i en första medlemsstat - Klassificering som receptfria läkemedel - Försäljning på apotek i en andra medlemsstat utan tillstånd för försäljning i denna medlemsstat - Nationell lagstiftning som föreskriver att det ska göras en anmälan till den behöriga myndigheten och att denna ska avge en förklaring om användning av läkemedlet - Artikel 34 FEUF - Kvantitativ begränsning)

(2021/C 338/09)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pharma Expressz Szolgáltató és Kereskedelmi Kft

Motpart: Országos Gyógyszerészeti és Élelmezés-egészségügyi Intézet

Domslut

1)

Artiklarna 70–73 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/26/EU av den 25 oktober 2012, jämförda med artiklarna 5.1 och 6.1 i samma direktiv, i dess lydelse enligt direktiv 2012/26, ska tolkas så, att de – med förbehåll för tillämpningen av undantaget i artikel 5.1 – utgör hinder för att ett läkemedel som inte är receptbelagt i en medlemsstat också ska anses vara ett läkemedel som inte är receptbelagt i en annan medlemsstat, när läkemedlet i fråga inte har godkänts för försäljning och inte har klassificerats i den sistnämnda medlemsstaten.

2)

En nationell åtgärd, som utgör ett införlivande av artikel 5.1 i direktiv 2001/83, i dess lydelse enligt direktiv 2012/26, och som för utlämnande av ett läkemedel som inte omfattas av ett godkännande för försäljning kräver en förklaring från den behöriga myndigheten för hälso- och sjukvård som syftar till att säkerställa att villkoren i denna bestämmelse iakttas, utgör varken en kvantitativ restriktion eller en åtgärd med motsvarande verkan, i den mening som avses i artikel 34 FEUF.

---

(1)  EUT C 279, 24.8.2020.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 8 juli 2021 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos Aukščiausiasis Teismas – Litauen) – ”Sanresa” UAB mot Aplinkos apsaugos departamentas prie Aplinkos ministerijos

(Mål C-295/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Offentlig upphandling av tjänster för avfallshantering - Direktiv 2014/24/EU - Artiklarna 58 och 70 - Kvalificering av skyldigheten för den ekonomiska aktören att inneha ett skriftligt förhandsgodkännande för gränsöverskridande avfallstransporter - Villkor för fullgörande av kontraktet)

(2021/C 338/10)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande:”Sanresa” UAB

Svarande: Aplinkos apsaugos departamentas prie Aplinkos ministerijos

ytterligare deltagare i rättegången:”Toksika” UAB, ”Žalvaris” UAB, ”Palemono keramikos gamykla” AB, ”Ekometrija” UAB

Domslut

1)

Artikel 18.2, artikel 58 och artikel 70 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ska tolkas så, att i ett förfarande för offentlig upphandling av tjänster avseende avfallshantering utgör skyldigheten för en ekonomisk aktör som avser att transportera avfall från en medlemsstat till en annan att, enligt bland annat artikel 2.35 och artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall, inneha ett godkännande från behöriga myndigheter i de stater som berörs av transporten, ett villkor för kontraktets fullgörande.

2)	Artikel 70 i direktiv 2014/24, jämförd med artikel 18.1 i samma direktiv ska tolkas så, att den utgör hinder för att förkasta ett anbud enbart av det skälet att anbudsgivaren, när anbudet inges, inte bifogar bevis på att vederbörande uppfyller ett villkor för det aktuella kontraktets fullgörande.

---

(1)  EUT C 329, 05.10.2020.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen, Afdeling Gent (Belgien) den 27 maj 2021 – The Escape Center BVBA/Belgische Staat

(Mål C-330/21)

(2021/C 338/11)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen, Afdeling Gent

Parter i det nationella målet

Klagande: The Escape Center BVBA

Motpart: Belgische Staat

Tolkningsfråga

Ska artikel 98.2 i direktiv 2006/112 (1), jämförd med punkt 14 i bilaga III till detta direktiv, tolkas så, att rätten att utnyttja sportanläggningar endast omfattas av den reducerade mervärdesskattesatsen för det fall ingen individuell handledning eller handledning i grupp tillhandahålls?

---

(1)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de commerce de Paris (Frankrike) den 2 juni 2021 – AA, BB, maka AA, Groupe AA SNC, SI, AM, RH, RT, OE, MD, CJ, MI, Brouard-Daude SCP, genom Me Xavier Brouard i egenskap av konkursförvaltare för Groupe AA SNC mot Allianz Bank SA, Allianz France SA, som har trätt i stället för Métropole SA, Abitbol & Rousselet SCP, genom Me Frédéric Abitbol i egenskap av företagsrekonstruktör för Groupe AA SNC, BDR & Associés, genom Me Xavier Brouard i egenskap av konkursförvaltare för Groupe AA SNC, SELAFA MJA, genom Me Jérôme Pierrel i egenskap av konkursförvaltare för AA, SELARL Axym, genom Me Didier Courtoux i egenskap av konkursförvaltare för AA, Bibus SA, tidigare Matinvest, Allianz I.A.R.D. SA, som trätt istället för Métropole SA

(Mål C-344/21)

(2021/C 338/12)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de commerce de Paris

Parter i det nationella målet

Kärande: AA, BB, maka AA, Groupe AA SNC, SI, AM, RH, RT, OE, MD, CJ, MI, Brouard-Daude SCP, genom Me Xavier Brouard i egenskap av konkursförvaltare för Groupe AA SNC

Motparter: Allianz Bank SA, Allianz France SA, som trätt istället för Métropole SA, Abitbol & Rousselet SCP, genom Me Frédéric Abitbol i egenskap av företagsrekonstruktör för Groupe AA SNC, BDR & Associés, genom Me Xavier Brouard i egenskap av konkursförvaltare för Groupe AA SNC, SELAFA MJA, genom Me Jérôme Pierrel i egenskap av konkursförvaltare AA, SELARL Axym, genom Me Didier Courtoux i egenskap av konkursförvaltare AA, Bibus SA, tidigare Matinvest, Allianz I.A.R.D. SA, som trätt istället för Métropole SA

Tolkningsfrågor

—

Ska reglerna om kontroll av företagskoncentrationer i förordning nr 4064/89 (1) och förordning nr 139/2004 (2) tolkas så, att en transaktion i form av en företagskoncentration, vilken genomförts i strid med skyldigheten att göra förhandsanmälan och skyldigheten att skjuta upp genomförandet transaktionen, ska kvalificeras som en icke-anmäld företagskoncentration? Vilka är de rättsliga konsekvenserna av en utebliven anmälan på de rättshandlingar som senare vidtagits på grundval av den första företagskoncentrationen? Ska i synnerhet den icke-anmälda företagskoncentrationen anses vara ”oförenlig”, i den mening som avses i förordning nr 4064/89 respektive förordning nr 139/2004?

—

Ska artikel 3.5 a i förordning nr 4064/89 respektive nr 139/2004 tolkas så, ett finansinstitut, ett kreditinstitut eller ett försäkringsbolags innehav – under mer än ett år och utan kommissionens tillstånd – av värdepapper, ger upphov till en företagskoncentration som är oförenlig med den inre marknaden?

—

Vilka rättsverkningar är enligt artikel 3.5.a i förordning nr 4064/89 respektive förordning nr 139/2004 förbundna med ett åsidosättande av skyldigheten att hos kommissionen ansöka om förlängning av ettårsfristen för kreditinstituts, andra finansinstituts eller försäkringsbolag innehav av värdepapper?

—

Ska ett iakttagande av den allmänna principen om rättssäkerhet tolkas så, att den begränsar möjligheten att ifrågasätta transaktioner som är rättsstridiga enligt europarätten, när rättsstridigheten går synnerligen långt tillbaka i tiden och fysiska och juridiska personer har förvärvat subjektiva rättigheter på grundval av den rättsstridiga transaktionen? Ger i förekommande fall konstaterade överträdelser av europarätten rätt att väcka skadeståndstalan mot dem som är ansvariga för det rättsstridiga handlandet?

—

Ska rättspraxis från Europeiska unionens domstol avseende medlemsstaternas utomobligatoriska skadeståndsansvar tolkas så, att ett finansinstituts, vilket utgör en del av staten, åsidosättanden av europarätten ger upphov till en skyldighet för denna stat att gottgöra dem som lidit skada av det rättsstridiga handlandet, under de förutsättningar som är föreskrivna i europarätten?

—

Ska artikel 108.3 FEUF tolkas så, att – för tiden före meddelandet av domen Stardust Marine – kunde ett selektivt lån med en förmånlig räntesats, vilket innebär en fördel i förhållande till normala marknadsvillkor, anses som organiskt härrörande från ”statliga medel” på grund av att lånet beviljats av ett statligt företag, utan att det krävs att det kontrolleras att lånet kunde tillskrivas staten?

—

Innebär medlemsstaternas skyldighet till lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU, jämförd med den ändamålsenliga verkan och den direkta effekten av artikel 88.3 [EG, nu artikel 108.3 FEUF], en skyldighet att på eget initiativ pröva och, i förekommande fall, förklara samtliga stödåtgärder som inte anmälts till kommissionen olagliga?

—	Vilka är de rättsliga följderna av att ett statligt stöd inte anmälts till Europeiska kommissionen i strid med artikel 108.3 FEUF, särskilt med avseende på giltigheten av de förvärv som har kunnat genomföras med hjälp av nämnda statliga stöd?

—	Ska artikel 108.3 FEUF tolkas på så sätt att den omständigheten att ett statligt kreditinstitut i stor omfattning använder sitt kapital till en selektiv förmån för en annan bank utgör statligt stöd?

—

Ska artikel 101 FEUF, såsom den har tolkats i den rättspraxis som bygger på domen Allianz Hungaria, tolkas så, att ett avtal som ingåtts av en uppdragstagare med andra företag och som medför ett åsidosättande av en skyldighet enligt lag, utgör en begränsning av konkurrensen genom syfte, då fransk nationell rätt förbjuder en uppdragstagare att förvärva den egendom som vederbörande getts i uppdrag att avyttra och ålägger vederbörande en lojalitetsplikt och en upplysningsskyldighet i förhållande till sin eller sina uppdragsgivare?

—

Sker det ett åsidosättande av artikel 101 FEUF när företag kommer överens om att förvärva ett annat företag till ett pris som väsentligt understiger dess marknadsvärde, då ett sådant förvärv förutsätter att ett av företagen i avtalet bryter mot lojalitetsplikten, upplysningsskyldigheten eller förbudet i fransk rätt för en uppdragstagare att själv förvärva egendomen?

—	Utgör det ett åsidosättande av artikel 101 FEUF då företag avsiktligen genom en överenskommelse sinsemellan undanhållit upplysningar från Europeiska kommissionen avseende skyldigheter (bland annat anmälningsskyldighet) som åvilar företag på området för företagskoncentrationer och statligt stöd?

—	Sker det ett åsidosättande av artikel 101 FEUF när ett avtal mellan företag bland annat har till syfte eller resultat att ett statligt stöd inte anmäls till Europeiska kommissionen i vederbörlig ordning?

—	Ska artikel 3 i direktiv 2014/104/EU (3) tolkas så, att den ”fulla ersättning” som föreskrivs i den bestämmelsen i förevarande fall motsvarar Adidas aktuella börsvärde?

—

Ska artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser eller effektivitetsprincipen (vilket direktivet är ett uttryck för), med beaktande av relevanta omständigheter, tolkas så, att den rätt till ersättning för skador orsakade av de kärandena påtalade överträdelserna av artikel 101 FEUF är preskriberad?

—

Det direktivet är inte tillämpligt på åsidosättanden av unionsrätten som avser företagskoncentrationer och statligt stöd. Vilka europarättsliga regler ska då tillämpas på frågan om en eventuell preskription av rätten till ersättning och hur ska de tolkas med avseende på relevanta omständigheter i förevarande fall?

---

(1)  Rådets förordning (EEG) nr. 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, annex, s. 16).

(2)  Rådets förordning (EEG) nr. 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelse (EUT L 349, 2014, p. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Spetsializiran nakazatelen sad (Bulgarien), den 4 juni 2021 – brottmål mot DD

(Mål C-347/21)

(2021/C 338/13)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

DD

Tolkningsfrågor

Ska den tilltalades rätt att närvara personligen enligt artikel 8.1 jämförd med artikel 10.1 och skäl 44 i direktiv 2016/343 (1) anses vara säkerställd när ett vittne har hörts i den tilltalades utevaro vid ett särskilt förhandlingstillfälle, men den tilltalade dock beretts möjlighet att fråga ut detta vittne vid det efterföljande förhandlingstillfället, men emellertid förklarat sig inte ha några frågor, eller krävs det för att rätten att närvara personligen ska anses säkerställd att detta hörande upprepas i sin helhet, inbegripet de frågor som de ytterligare parter som var närvarande vid det första hörandet har ställt?

Iakttas rätten till försvar genom en försvarare enligt artikel 3.1 jämförd med artikel 12.1 i direktiv 2013/48 (2) om två vittnen hörs i advokatens utevaro vid två separata förhandlingstillfällen, men denne emellertid beretts möjlighet att fråga ut de båda vittnena vid det efterföljande förhandlingstillfället, eller krävs det för att rätten till försvar genom en försvarare ska iakttas att dessa båda höranden, inbegripet de frågor som de ytterligare parter som var närvarande vid det första hörandet har ställt, upprepas i sin helhet och dessutom att den advokat som var utevarande vid de båda föregående förhandlingstillfällena bereds möjlighet att ställa sina frågor?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, 2013, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Spetsializiran nakazatelen sad (Bulgarien) den 4 juni 2021 – brottmål mot HYA m.fl.

(Mål C-348/21)

(2021/C 338/14)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

HYA m.fl.

Tolkningsfråga

Är en nationell lagstiftning, enligt vilken den tilltalades rätt att närvara vid förfarandet iakttas och åklagarmyndigheten vederbörligen uppfyller sin skyldighet att fastställa den tilltalades skuld, förenlig med artiklarna 8.1 och 6.1 jämförda med skälen 33 och 34 i direktiv 2016/343 (1) samt med artikel 47.2 i stadgan, om vittnesmål beaktas vid rättegången i det straffrättsliga förfarandet som inhämtats från vittnen innan åtal har väckts, vilka av objektiva skäl inte kan höras vid rättegången i det straffrättsliga förfarandet, varvid dessa vittnen endast har hörts av den brottsbekämpande myndigheten och utan försvarets medverkan, men dock inför en domare, och den brottsbekämpande myndigheten redan innan åtal har väckts hade kunnat möjliggöra försvarets medverkan vid detta hörande, men underlåtit att göra detta?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Spetsializiran nakazatelen sad (Bulgarien) den 4 juni 2021 – brottmål mot HYA m.fl.

(Mål C-349/21)

(2021/C 338/15)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

HYA m.fl.

Tolkningsfrågor

Är en praxis från de nationella domstolarna i straffrättsliga förfaranden, enligt vilken domstol ger tillstånd till övervakning, inspelning och lagring av telefonsamtal mellan misstänkta med hjälp av en färdig mall med allmänt innehåll, i vilken det utan någon form av individualisering endast görs gällande att lagbestämmelserna har iakttagits, förenlig med artikel 15.1 jämförd med artikel 5.1 och skäl 11 i direktiv 2002/58 (1)?

Om ovanstående fråga besvaras nekande: Strider det mot unionsrätten om den nationella lagstiftningen tolkas så, att den information som har erhållits genom ett sådant tillstånd används för att styrka åtalet?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EUT L 201 av den 31.7.2002, s. 37).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Spetsializiran nakazatelen sad (Bulgarien) den 4 juni 2021 – brottmål mot Spetsializirana prokuratura

(Mål C-350/21)

(2021/C 338/16)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Part i målet vid den nationella domstolen

Spetsializirana prokuratura

Tolkningsfrågor

Är en nationell lagstiftning (artikel 251b.1 i Zakon za elektronnite saobshtenia (lagen om elektronisk kommunikation)), enligt vilken det föreskrivs en generell och odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter (trafik- och lokaliseringsuppgifter från användare av elektroniska kommunikationsmedel) för bekämpning av grov brottslighet under en period på sex månader, förenlig med artikel 15.1 jämförd med artikel 5.1 och skäl 11 i direktiv 2002/58, (1) förutsatt att den nationella lagstiftningen innehåller vissa skyddsregler?

Är en nationell lagstiftning (artikel 159a i Nakazatelno-protsesualen kodeks (straffprocesslagen)), enligt vilken tillgången till trafikuppgifter inte begränsas till vad som är strängt nödvändigt och personer till vars trafikuppgifter de brottsbekämpande myndigheterna har tillgång inte har rätt att erhålla information om detta, såvida det inte hindrar det straffrättsliga förfarandet, respektive det inte föreskrivs något rättsmedel mot otillåten tillgång, förenlig med artikel 15.1 jämförd med artikel 5.1 och skäl 11 i direktiv 2002/58?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG | av den 12 juli 2002 | om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation (EGT L 201, 2002, s. 37; bulgarisk specialutgåva, område 13, volym 36, s. 63).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Justice de paix du canton de Forest (Belgien) den 4 juni 2021 – ZG mot Beobank SA

(Mål C-351/21)

(2021/C 338/17)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Justice de paix du canton de Forest

Parter i det nationella målet

Kärande: ZG

Svarande: Beobank SA

Tolkningsfrågor

1)	Är [betal]tjänstleverantören enligt artikel 38 första stycket a i direktiv 2007/64/EG (1) skyldig att agera på ett visst sätt eller att uppnå ett visst resultat när det gäller att lämna ”uppgifter som avser betalningsmottagaren”?

2)	Omfattar de ”uppgifter som avser betalningsmottagaren” som nämns i denna bestämmelse uppgifter som gör det möjligt att identifiera den fysiska eller juridiska person som mottagit betalningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 2007, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Belgien) den 9 juni 2021 – Tilman SA mot Unilever Supply Chain Company AG

(Mål C-358/21)

(2021/C 338/18)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i det nationella målet

Klagande: Tilman SA

Motpart: Unilever Supply Chain Company AG

Tolkningsfråga

Är det förenligt med artikel 23.1 a och 23.2 i konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Lugano den 30 oktober 2007, om en prorogationsklausul ingår i allmänna villkor till vilka ett skriftligt avtal hänvisar genom att ange en hyperlänk till en webbplats som ger möjlighet att erhålla kännedom om dessa allmänna villkor, ladda ned dem och skriva ut dem, utan att den part gentemot vilken denna klausul åberopas har uppmanats att godta dessa allmänna villkor genom att kryssa i en ruta på nämnda webbplats?

Tribunalens dom av den 7 juli 2021 – HTTS mot rådet

(Mål T-692/15 RENV) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits mot Iran - Förteckning över de personer och enheter som omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser - Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter)

(2021/C 338/19)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten M. Schlingmann)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J.-P. Hix och M. Bishop)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: R. Tricot, C. Hödlmayr, J. Roberti di Sarsina och M. Kellerbauer)

Saken

Talan enligt artiklarna 268 och 340 FEUF om ersättning för den skada som sökandena påstår sig ha lidit till följd av att dess namn tagits upp, dels, genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 668/2010 av den 26 juli 2010 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 195, 2010, s. 25), i bilaga V till rådets förordning (EG) nr 423/2007 av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 103, 2007, s. 1), och, dels, genom rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010, om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, 2010, s. 1), i bilaga VIII till förordning nr 961/2010.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd i förevarande mål samt i mål T-692/15.

3)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader i målet C-123/18 P.

4)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i förevarande mål, i mål T-692/15 och i mål C-123/18 P.

---

(1)  EUT C 59, 15.2.2016.

Tribunalens dom av den 7 juli 2021 – HM mot kommissionen

(Mål T-587/16 RENV) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Rekrytering - Meddelande om uttagningsprov Epso/AST-SC/03/15 - Beslut att neka tillträde till utvärderingsproven - Begäran om omprövning - Vägran att överföra denna begäran till uttagningskommittén för det aktuella allmänna uttagningsprovet på grund av att den inkommit för sent - Fördelning av befogenheter mellan Epso och uttagningskommittén - Berättigat intresse av att få saken prövad)

(2021/C 338/20)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: HM (ombud: advokaten H. Tettenborn)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Bohr och G. Gattinara)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som meddelats av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) den 17 augusti 2015 att inte beakta begäran om omprövning av uttagningskommitténs beslut att inte bevilja sökanden tillträde till nästa etapp i uttagningsprovet Epso/AST-SC/03/15-3.

Domslut

1)	Det beslut som meddelats av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) den 17 augusti 2015 att inte beakta begäran om omprövning av uttagningskommitténs beslut att inte bevilja HM tillträde till nästa etapp i uttagningsprovet Epso/AST-SC/03/15-3 ogiltigförklaras.

2)

Europeiska kommissionen ska ersätta de rättegångskostnader som hänför sig till det ursprungliga förfarandet vid Europeiska unionens personaldomstol (F-17/16) och vid tribunalen (T-587/16), till förfarandet vid domstolen i mål C-70/19 P samt till förevarande förfarande för hänskjutande (T-587/16 RENV).

---

(1)  EUT C 191, 30.05.2016 (målet registrerades inledningsvis vid Europeiska unionens personaldomstol som mål F-17/16 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).

Tribunalens dom av den 7 juli 2021 – Bateni mot rådet

(Mål T-455/17) (1)

(Utomobligatoriskt ansvar - Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken - Restriktiva åtgärder som vidtagits mot Iran - Förteckningen över personer och enheter på vilka frysning av medel och ekonomiska resurser ska tillämpas - Tribunalens behörighet - Preskription - Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter)

(2021/C 338/21)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Naser Bateni (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten M. Schlingmann)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J.-P. Hix och M. Bishop)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: C. Hödlmayr, J. Roberti di Sarsina och M. Kellerbauer)

Saken

Talan med stöd av artiklarna 268 och 340 FEUF med yrkande om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av upptagandet av hans namn i de förteckningar som återfinns, i första hand, i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, 2010, s. 39), genom rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413 (EUT L 319, 2011, s. 71), och i bilaga VIII till rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, 2010, s. 1) genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 319, 2011, s. 11), i andra hand, i bilaga IX till rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, p. 1) och, i tredje hand, i bilagan till rådets beslut 2013/661/Gusp av den 15 november 2013 om ändring av beslut 2010/413 (EUT L 306, 2013, s. 18) och i bilagan till rådets genomförandeförordning (EU) nr 1154/2013 av den 15 november 2013 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 (EUT L 306, 2013, s. 3).

Domslut

1)	Talan avvisas i den del den inte kan tas upp till sakprövning och ogillas i övrigt.

2)	Naser Bateni ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 300, 11.9.2017.

Tribunalens dom av den 14 juli 2021 – Nike European Operations Netherlands och Converse Netherlands mot kommissionen

(Mål T-648/19) (1)

(Statligt stöd - Stöd som genomförts av Nederländerna till förmån för Nike - Förhandsbesked i skattefrågor (tax ruling) - Beslut att inleda det formella granskningsförfarandet - Armlängdsprincipen - Fördel - Selektiv karaktär - Likabehandling - God förvaltning - Den preliminära granskningen otillräcklig - Allvarliga svårigheter - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 338/22)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Nike European Operations Netherlands BV (Hilversum, Nederländerna) och Converse Netherlands BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna R. Martens och D. Colgan)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P.-J. Loewenthal och S. Noë)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2019) 6 final av den 10 januari 2019 angående statligt stöd SA.51284 (2018/NN) – Nederländerna – Möjligt statligt stöd till förmån för Nike, vilket medför att det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF inleds.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Nike European Operations Netherlands BV och Converse Netherlands BV ECB ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 413, 9.12.2019.

Tribunalens dom av den 7 juli 2021 – Irish Wind Farmers’ Association m.fl/kommissionen

(Mål T-680/19) (1)

(Statligt stöd - Energisektorn - Den irländska lagstiftningen om fastighetsskatt för företag - Metod för beräkning av skatt för producenter av elektricitet från fossila bränslen - Klagomål från vindkraftsoperatörer - Beslut om fastställelse av att statligt stöd inte föreligger - Det formella granskningsförfarandet har inte inletts - Allvarliga svårigheter - Berörda parters processuella rättigheter)

(2021/C 338/23)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Irish Wind Farmers’ Association Clg (Kilkenny, Irland), Carrons Windfarm Ltd (Shanagolden, Irland), Foyle Windfarm Ltd (Dublin, Irland), Greenoge Windfarm Ltd (Bunclody, Irland), (ombud: advokaterna M. Segura Catalán och M. Clayton)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann och S. Noë)

Saken

Talan enligt artikel 263 EUF-fördraget om ogiltigförklaraing av kommissionens beslut C(2019) 5257 final av den 9 juli 2019 om statligt stöd SA.44671 (2019/NN) – Irland.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 423, 16.12.2019.

Tribunalens dom av den 7 juli 2021 – ID mot SEAE

(Mål T-28/20) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Beslut om uppsägning före provanställningstidens utgång - uppenbar olämplighet - Otillfredsställande uppträdande - Artikel 84 i anställningsvillkoren)

(2021/C 338/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ID (ombud: advokaten C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt och R. Spáč)

Saken

Talan grundad på artikel 270 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av Europeiska utrikestjänstens beslut av den 6 mars 2019 om uppsägning av sökandens anställningsavtal före provanställningsperiodens slut, dels om ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av detta beslut.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	ID ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 95, 23.3.2020.

Tribunalens dom av den 7 juli 2021 – Frommer mot EUIPO – Minerva (I-cosmetics)

(Mål T-205/20) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-ordmärket I-cosmetics - Verkligt bruk av varumärket - Artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 58.1 a i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 338/25)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Angela Frommer (Unterschleißheim, Tyskland) (ombud: advokaten F. Remmertz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Minerva GmbH (München, Tyskland) (ombud: advokaten R. Dissmann

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 10 februari 2020 (ärende R 675/2019-2), om ett upphävandeförfarande mellan Minerva och Angela Frommer.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Angela Frommer ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

3)	Minerva GmbH ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 201, 15.6.2020.

Tribunalens dom av den 7 juli 2021 – Micron Technology mot EUIPO (INTELLIGENCE, ACCELERATED)

(Mål T-386/20) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket INTELLIGENCE, ACCELERATED - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 338/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Micron Technology, Inc. (Boise, Idaho, Förenta Staterna) (ombud: M. Edenborough, QC)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini och V. Ruzek)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 6 april 2020 (ärende R 2873/2019-1), angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket INTELLIGENCE; ACCELERATED.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Micron Technology, Inc., ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 271, 17.8.2020.

Tribunalens dom av den 7 juli 2021 – S. Tous/EUIPO – Zhejiang China-Best Import & Export (Lampa)

(Mål T-492/20) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning för en lampa - De äldre EU-figurmärkena föreställande en nallebjörn - Ogiltighetsgrunder - Artikel 25.1 b och e i förordning (EG) nr 6/2002)

(2021/C 338/27)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: S. Tous, SL (Manrèse, Spanien) (ombud: advokaterna D. Gómez Sánchez och J. Gracia Albero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Zhejiang China-Best Import & Export Co. Ltd (Hangzhou, Kina)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av den tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 26 maj 2020 (ärende R 1553/2019-3) om ett ogiltighetsförförande mellan S. Tous och Zhejiang China-Best Import & Export.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	S. Tous, SL, ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 313, 21.9.2020.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 2 juli 2021 – Bourel m.fl. mot Kommissionen

(Mål T-777/19 R)

(Interimistiskt förfarande - Statligt stöd - Konstruktion av vindkraftsparker - Individuella stödåtgärder som Frankrike beviljat till förmån för ett flertal havsbelägna vindkraftsparker - Beslut i vilket det fastställs att stödet är förenligt med den inre marknaden - Arbetet har påbörjats - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2021/C 338/28)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: David Bourel (Pléneuf-Val-André, Frankrike) och de ytterligare fem sökande vars namn finns upptagna i bilagan till beslutet (ombud: advokaten, M. Le Berre)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och A. Bouchagiar)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF, bland annat om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut C(2019) 5489 final av den 26 juli 2019, varigenom kommissionen beslutade att inte framställa några invändningar mot de stöd som anmälts av Republiken Frankrike.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Tribunalens beslut av den 25 juni 2021 – OM mot kommissionen

(Mål T-728/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Personalmål - Tjänstemän - Social trygghet - RCAM - Ersättning för läkarkostnader - Avslag på ansökan - Avslag på klagomålet - Ändrad grund - Inlämnande av ett andra klagomål - Tidsfrist för väckande av talan - Avvisning)

(2021/C 338/29)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: OM (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Hohenecker och L. Vernier)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av, dels, de beslut som fattades av kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) den 9 och 17 september 2019 om att avslå ersättning för sökandens läkarkostnader och, dels, beslutet av den 23 mars 2020 att avslå klagomålet som sökanden gett in mot dessa beslut.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	OM ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 53, 15.2.2021.)

Tribunalens beslut av den 8 juli 2021 – Mendes de Almeida/rådet

(Mål T-75/21) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Institutionell rätt - Fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten - Förordning (EU) 2017/1939 - Utnämning av de europeiska åklagarna vid Europeiska åklagarmyndigheten - Utnämning av en av de kandidater som utsetts av Portugal - Tidsfrist för väckande av talan - Den tidpunkt då fristen börjar löpa - Avvisning)

(2021/C 338/30)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Ana Carla Mendes de Almeida (Sobreda, Portugal) (ombud: advokaterna R. Leandro Vasconcelos och M. Marques de Carvalho)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: K. Pleśniak, R. Meyer, K. Kouri och J. Gil)

Saken

Talan grundad på artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets genomförandebeslut (EU) 2020/1117 av den 27 juli 2020 om utnämning av de europeiska åklagarna vid Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 244, 2020, s. 18), i den del beslutet innebär att José Eduardo Moreira Alves d’Oliveira Guerra utnämns till europeisk åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten som tillfälligt anställd, med inplacering i lönegrad AD 13, för en period på tre år som inte kan förnyas, från och med den 29 juli 2020.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Det finns inte längre något behov av att avgöra begäran om ett påskyndat förfarande.

3)	Det finns inte längre något behov av att avgöra anslutningsyrkandet från rådet.

4)	Ana Carla Mendes de Almeida ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 128, 12.4.2021.

Talan väckt den 21 juni 2021 – Tyskland mot kommissionen

(Mål T-349/21)

(2021/C 338/31)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller och R. Kanitz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2021/534 av den 24 mars 2021 om fastställande enligt artikel 39.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU av huruvida en åtgärd som har vidtagits av Tyskland för att förbjuda utsläppande på marknaden av en viss hissmodell tillverkad av Orona är berättigad eller inte, (1)

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen har åsidosatt avsnitt 2.2 i bilaga I till direktiv 95/16/EG, jämförd med harmoniserad standard EN 81-1 genom att göra en felaktig tolkning av räckvidden av kravet på vertikalt avstånd mellan korgens tak och schakttaket — Kommissionen gjorde en felaktig tolkning av räckvidden av kravet på vertikalt avstånd mellan korgens tak och schakttaket, vilket föreskrivs i harmoniserad standard EN 81-1 i dess ursprungliga lydelse och som föreskrivs än tydligare i den uppdaterade lydelsen av standarden (EN 81-20). För det första är den mätning som görs i det angripna beslutet av minsta vertikala avstånd felaktig. Enligt kommissionens uppfattning är den avgörande faktorn vid bedömningen av de grundläggande hälso- och säkerhetskraven enligt direktiv 95/16/EG i första hand inte det vertikala avståndet, utan storleken på tillflyktsutrymmet ovanför korgen. Kommissionen gjorde fel när den jämförde kraven för tillflyktsutrymmen och fri höjd med kraven för schaktet.

2.

Andra grunden; Kommissionen har åsidosatt avsnitt 2.2 i bilaga I till direktiv 95/16/EG, jämförd med harmoniserad standard EN 81-1, genom att felaktigt fastställa de relevanta olycksscenarier som ligger till grund för bedömningen — Kommissionen gjorde en felaktig bedömning av kraven i avsnitt 2.2 i bilaga I till direktiv 95/16/EG angående förebyggande av risken för klämning genom att i skäl 55 i det angripna beslutet enbart hänvisa till fel på den redundanta bromsen som relevant olycksscenario.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att underlåta att beakta betydelsen av den tid som det tar att inta en säker ställning och risken för att korgen rör sig uppåt på ett okontrollerat sätt — Kommissionen grundade sin helhetsbedömning i skälen 52-57 i det angripna beslutet på felaktiga antaganden angående faran och sannolikheten för att korgen rör sig uppåt på ett okontrollerat sätt.

4.	Fjärde grunden: Kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att grunda bedömningen på en oriktig återgivning i överensstämmelserapporten — Kommissionen grundade sitt beslut på en oriktig övergripande jämförelse, vilken hämtats från överensstämmelserapporten.

5.

Femte grunden: Kommissionen har underlåtit att iaktta bevisreglerna och reglerna om överträdelser i artikel 5.2 i direktiv 95/16/EG — Kommissionen underlät att i tillräcklig utsträckning ta i beaktande att de försäkringar om överensstämmelse som getts in av tillverkaren vara materiellt ofullständiga. Det framgår tydligt av skälen i det angripna beslutet att kommissionen felaktigt antog att bevisbördan åvilar tillsynsmyndigheterna om det, när det är fråga om avvikelse från en standard, är tvistigt huruvida säkerhetskraven skulle kunna uppfyllas genom en alternativ, likvärdig lösning.

---

(1)  EUT L 106, 2021, s. 60.

Överklagande ingett den 25 juni 2021 – Hotel Cipriani mot EUIPO – Altunis (CIPRIANI FOOD)

(Mål T-358/21)

(2021/C 338/32)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Hotel Cipriani (Venedig, Italien) (ombud: advokaterna M. Rieger-Jansen, D. Op de Beeck och W. Pors)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Altunis-Trading, Gestão e Serviços, Lda (Funchal, Portugal)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke CIPRIANI FOOD – EU-varumärke nr 683 250

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 27 april 2021 i ärende R 1599/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	bifalla talan om upphävande och upphäva det omtvistade EU-varumärket, och

—	förplikta EUIPO och alla eventuella intervenienter att bära sina rättegångskostnader och att ersätta kostnaderna för motparten.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 207/2009.

—	Överklagandenämnden slog felaktigt fast att ”näringspreparat tillverkade av spannmål” inte kunde delas upp på lämpligt sätt.

Talan väckt den 18 juni 2021 – ClientEarth/kommissionen

(Mål T-359/21)

(2021/C 338/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ClientEarth AISBL (Bryssel, Belgien) (ombud: F. Logue, Solicitor, och J. Kenny, Barrister at Law)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara svarandens underförstådda beslut av den 9 april 2021 om att vägra tillgång till de begärda handlingarna och uppgifterna, i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 (1) och förordning (EG) nr 1367/2006 (2), vilka för det första avser de verksamma ämnena mankozeb och cypermetrin och för det andra avser medlemsstaternas rösträtt i den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder vad gäller svarandens genomförandeförordningar (EU) nr 2019/2094, (3) (EG) nr 2020/2087, (4) (EU) nr 2019/1589 (5) och (EU) nr 2018/1262, (6) och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund som avser att svaranden åsidosatte sin motiveringsskyldighet, vilket strider mot artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001, artikel 41.2 tredje strecksatsen i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 296.2 FEUF.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

(3)  Kommissionens Genomförandeförordning (EU) 2019/2094 av den 29 november 2019 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena benfluralin, dimoxistrobin, fluazinam, flutolanil, mankozeb, mekoprop-P, mepikvat, metiram, oxamyl och pyraklostrobin (Text av betydelse för EES) (EUT L 317, 2019, s. 102-104).

(4)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2087 av den 14 december 2020 om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet mankozeb, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (Text av betydelse för EES) (EUT L 423, 2020, s. 50-52).

(5)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1589 av den 26 september 2019 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena amidosulfuron, betacyflutrin, bifenox, klorotoluron, klofentezin, klomazon, cypermetrin, daminozid, deltametrin, dikamba, difenokonazol, diflubenzuron, diflufenikan, fenoxaprop-P, fenpropidin, fludioxonil, flufenacet, fostiazat, indoxakarb, lenacil, MCPA, MCPB, nikosulfuron, pikloram, prosulfokarb, pyriproxifen, tiofanatmetyl, triflusulfuron och tritosulfuron (Text av betydelse för EES.) (EUT L 248, 2019, s. 24-27).

(6)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1262 av den 20 september 2018 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena 1-metylcyklopropen, betacyflutrin, klorotalonil, klorotoluron, klomazon, cypermetrin, daminozid, deltametrin, dimetenamid-P, diuron, fludioxonil, flufenacet, flurtamon, fostiazat, indoxakarb, MCPA, MCPB, prosulfokarb, tiofanatmetyl och tribenuron (Text av betydelse för EES.) (EUT L 238, 2018, s. 62-64).

Överklagande ingett den 29 juni 2021 – Coinbase/EUIPO – bitFlyer (coinbase)

(Mål T-366/21)

(2021/C 338/34)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Coinbase, Inc. (San Francisco, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaten A. Nordemann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: bitFlyer Inc. (Tokyo, Japan)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av varumärket coinbase – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 308 248

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av den fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 29 april 2021 i ärende R 1751/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska:

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 59.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 30 juni 2021 – Unimax Stationery mot EUIPO – Mitsubishi Pencil (uni)

(Mål T-369/21)

(2021/C 338/35)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Unimax Stationery (Daman, Indien) (ombud: advokaten E. Amoah)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Mitsubishi Pencil Co. Ltd (Tokyo, Japan)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket uni – EU-varumärke nr 6 920 615

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 22 april 2021 i ärende R 1909/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 59.1 a jämförd med artikel 7.1 b och d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 1 juli 2021 – Etablissements Nicolas/EUIPO – St. Nicolaus (NICOLAS)

(Mål T-373/21)

(2021/C 338/36)

Överklagandet är avfattat på franska

Parter

Klagande: Etablissements Nicolas (Thiais, Frankrike) (ombud: advokaten T. de Haan)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: St. Nicolaus a.s. (Liptovský Mikuláš, Slovakien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet NICOLAS – EU-varumärke nr 6 231 484

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av den fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 21 april 2021 i ärende R 1195/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska:

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit för klaganden i samband med förfarandet vid den fjärde överklagandenämnden vid EUIPO.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 2 juli 2021 – Instituto Cervantes/kommissionen

(Mål T-376/21)

(2021/C 338/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Instituto Cervantes (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten E. van Nuffel d’Heynsbroeck)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan prövas i sak,

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut att tilldela del 3 (spanska språket) av kontraktet för ramavtal avseende språkutbildning för Europeiska unionens institutioner, organ och byråer (nr HR/2020/OP/0014), i första hand till grupperingen CLL Centre de Langues-Allingua, och i andra hand till sökanden,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Otillräcklig motivering rörande det omtvistade beslutet med avseende på bedömningen av anbudens respektive kvaliteter.

2.	Andra grunden: Avsaknad av jämförelse mellan anbudens respektive kvaliteter.

3.	Tredje grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att förkasta delar av anbudet, utan att kontrollera korrektheten, vilka var tillgängliga via en i anbudet integrerad hyperlänk.

4.	Fjärde grunden: Klaganden åberopar i andra hand dels att det saknas samband mellan bedömningen av de inneboende kvaliteterna i sökandens anbud och bedömningen av anbudet med avseende på underkriterierna 1.1 och 1.2 i upphandlingsmeddelandet, dels ett åsidosättande av öppenhetsprincipen.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av målet att offentlig upphandling ska vara så konkurrensutsatt som möjligt.

Talan väckt den 5 juli 2021 – Flybe/kommissionen

(Mål T-380/21)

(2021/C 338/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Flybe Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: G. Peretz; QC, och advokaten D. Colgan)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

delvis ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 23 april 2021 avseende kommissionens godkännande av ett avtal om frigörande av ankomst- och avgångstider mellan British Airways och Flybe Limited, vilket rör mål nr COMP/M.6447 – IAG/BMI, genom att i första hand ogiltigförklara hela fotnot 23 i det omtvistade beslutet, eller i andra hand, ändra fotnot 23 i det omtvistade beslutet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna vid förklaringen av de begränsningar som införts enligt avtalet om frigörande av ankomst- och avgångstider. Sökanden uppger att avtalet, som förhandlats fram av British Airways och Flybe Limited (tidigare Thyme OPCO Limited), inte hänvisar till något behov av att överföring av ankomst- och avgångstider måste åtföljas av en överföring av verksamhetslicensen. Sökanden gör gällande att kommissionen, genom att lägga till orden ”det vill säga tillsammans med Thyme’s OL” i fotnot 23 därför har fel i vad som avses utgöra en sammanfattning av avtalet.

2.

Andra grunden: Kommissionen har inte på ett korrekt sätt beaktat sökandens förmåga att uppfylla det tillkommande kravet om att enbart överföra korrigerande ankomst- och avgångstider inom ramen för ett företag i drift (going concern) när överföring av verksamhetslicensen är inkluderad – vilket står i strid med vad som gäller enligt brittiska regler för flyglicenser.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har underlåtit att beakta den faktiska, ekonomiska och rättsliga kontexten med avseende på avtalet om frigörande av ankomst- och avgångstider. Det framgår av den faktiska, ekonomiska och rättsliga kontexten att det saknas behov av att kräva att verksamhetslicensen överförs.

4.	Fjärde grunden: Kommissionens inställning strider mot rättssäkerhetsprincipen. Sökanden uppger att de åtaganden som ”International Consolidated Airlines Group” gjort inte omfattar en begränsning av korrigerande ankomst- och avgångstider.

5.	Femte grunden: Kommissionen har kränkt sökandens rätt att bli hörd genom att införa en begränsning utan att först diskutera begränsningen med sökanden.

6.	Sjätte grunden: Kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet. Sökanden uppger att kommissionen, i strid med kravet på att rättsakter ska vara motiverade, inte har angett några skäl för att införa den aktuella begränsningen för sökanden.

Talan väckt den 7 juli 2021 – Banque postale mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-383/21)

(2021/C 338/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: La Banque postale (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Gosset-Grainville, M. Trabucchi och M. Dalon)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklara beslut nr SRB/ES/2021/22 av den 14 april 2021 om beräkning av förhandsbidragen till Gemensamma resolutionsfonden för år 2021, i den mån det rör sökanden,

—

med stöd av artikel 277 FEUF förklara att följande bestämmelser i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, genomförandeförordningen och den delegerade förordningen inte ska tillämpas: — artiklarna 69.1, 69.2, 70.1 och 70.2 a och b i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, — artiklarna 4.2, 6 och 7 i samt bilaga I till den delegerade förordningen, — artikel 4 i genomförandeförordningen, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen, eftersom bestämmelserna i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen och den delegerade förordningen om beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden inte återspeglar vare sig den verkliga storleken av eller den verkliga risken för instituten.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom den mekanism för förhandsbidrag till resolutionsfonden som föreskrivs i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen och den delegerade förordningen baserar sig på en bedömning som på ett konstlat sätt förvärrar riskprofilen för stora franska institut, såsom sökanden, och därmed leder till ett oproportionerligt högt bidragsbelopp.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, eftersom den beräkning av beloppen för förhandsbidragen som fastställs i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, den delegerade förordningen och genomförandeförordningen dels inte kan förutses med precision tillräckligt tidigt, dels inte i så hög grad beror på institutets egen situation och riskprofil som på institutets situation i förhållande till andra bidragsgivande institut. Slutligen anser sökanden att kommissionen inte borde ha haft ansvaret för att fastställa riskindikatorerna i den delegerade förordningen, eftersom dessa kriterier har en i hög grad strukturell och avgörande roll vid fastställandet av bidragsbeloppen (artikel 290 FEUF).

4.	Fjärde grunden. Åsidosättande av principen om god förvaltningssed eftersom det angripna beslutet inte innehåller tillräckligt tydliga och fullständiga uppgifter för att motivera och kontrollera det bidragsbelopp som ska betalas.

5.	Femte grunden. Åsidosättande av principen om ett effektivt domstolsskydd. Även till stöd för denna grund gör sökanden gällande att det angripna beslutet inte innehåller tillräckligt tydliga och fullständiga uppgifter för att motivera och kontrollera det bidragsbelopp som ska betalas.

6.

Sjätte grunden. Åsidosättande av motiveringsskyldigheten när det gäller begränsningen av användningen av oåterkalleliga betalningsåtaganden, på grund av att det inte tillräckligt precist och detaljerat i det angripna beslutet anges varför det är nödvändigt dels att fastställa taket för utnyttjandet av oåterkalleliga betalningsåtaganden till 15 procent, dels att endast godta kontanter som garanti.

7.

Sjunde grunden. Uppenbart felaktig bedömning. Sökanden gör i detta hänseende gällande att de risker för procyklikalitet och likviditet som Gemensamma resolutionsnämnden har angett för att begränsa utnyttjandet av oåterkalleliga betalningsåtaganden är ogrundade, bland annat med hänsyn till de oåterkalleliga betalningsåtagandenas särdrag och det sammanhang de används i.

8.

Åttonde grunden. Felaktig rättstillämpning. Sökanden gör gällande att Gemensamma resolutionsnämnden dels stödjer sig på en felaktig tolkning av de bestämmelser som möjliggör en användning av oåterkalleliga betalningsåtaganden genom att föreskriva samma åtgärd för alla institut på grundval av en abstrakt analys, dels fråntar dessa bestämmelser deras ändamålsenliga verkan eftersom andelen oåterkalleliga betalningsåtaganden systematiskt och utan tillräckliga skäl begränsas till det lagstadgade minsta möjliga.

Talan väckt den 7 juli 2021 – Confédération nationale du Crédit Mutuel m.fl. mot CRU

(Mål T-384/21)

(2021/C 338/40)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Confédération nationale du Crédit Mutuel (Paris, Frankrike) och ytterligare 26 sökande (ombud: advokaterna, A. Gosset-Grainville, M. Trabucchi och M. Dalon)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen,

—	med stöd av artikel 263 FEUF, ska ogiltigförklara beslut SRB/ES/2021/22 av den 14 april 2021 om beräkningen av 2021 års förhandsbidrag till FRU, i den del det avser sökandena,

—

med stöd av artikel 277 FEUF, ska fastställa att följande bestämmelser i SRMR-förordningen, genomförandeförordningen och den delegerade förordningen inte är tillämpliga på sökandena: — artiklarna 69.1, 69.2, 70.1, 70.2 a och 70.2 b i SRMR-förordningen, — artiklarna 4.2, 6 och 7, samt bilaga I i den delegerade förordningen, — artikel 4 i genomförandeförordningen,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena åtta grunder som i huvudsak är identiska eller jämförbara med de som åberopats i mål T-383/21, Banque postale/CRU.

Talan väckt den 7 juli 2021 – BPCE m.fl./SRB

(Mål T-385/21)

(2021/C 338/41)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: BPCE (Paris, Frankrike) och 44 andra sökande (ombud: advokaterna A. Gosset-Grainville, M. Trabucchi och M. Dalon)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	i enlighet med artikel 263 FEUF ogiltigförklara beslut nr SRB/ES/2021/22 av den 14 april 2021 om beräkningen av 2021 års förhandsbidrag, i den mån det berör sökandena,

—

i enlighet med artikel 277 FEUF slå fast att följande bestämmelser i förordning nr 806/2014, genomförandeförordningen och den delegerade förordningen inte ska tillämpas: — artiklarna 69.1, 69.2, 70.1 och 70.2 a och b i förordning nr 806/2014, — artiklarna 4.2, 6 och 7 i den delegerade förordningen, samt bilaga I till samma förordning, — artikel 4 i genomförandeförordningen, och

—	förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena åtta grunder, vilka i huvudsak är identiska eller liknar de som åberopats i samband med mål T-383/21, Banque postale/SRB.

Talan väckt den 7 juli 2021 – Crédit agricole och Crédit agricole Corporate and Investment Bank/kommissionen

(Mål T-386/21)

(2021/C 338/42)

Rättegångsspråk: Engelska

Parter

Sökande: Crédit agricole SA (Montrouge, Frankrike), Crédit agricole Corporate and Investment Bank (Montrouge) (ombud: D. Beard, barrister och C. Hutton, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska:

—	ogiltigförklara (helt eller delvis) beslutet av Europeiska kommissionen av den 28 april 2021 (C(2021) 2871),

—	ogiltigförklara (helt eller delvis) påföljden som ålagts genom beslutet av Europeiska kommissionen av den 28 april 2021 (C(2021) 2871),

—	förplikta Europeiska kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att efterleva beslutet från domstolen, enligt artikel 266 FEUF, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta de rättegångskostnader som sökandena har ådragit sig i samband med denna talan och alla efterföljande etapper i detta förfarande

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökandena åberopat fyra grunder.

1.

Sökandena har som första grund anfört att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den fann att sökandena deltog i en enda och fortlöpande överträdelsemed konkurrensbegränsande syfte: — Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den fann att de påstådda beteendekategorierna avseende informationsutbytet utgör överträdelser genom sitt syfte som kan vara en del av en enda och fortlöpande överträdelse. — Kommissionen har inte genomfört de nödvändiga analyserna för att stödja den påstådda överträdelsen genom syfte i förhållande till de påstådda beteendekategorierna avseende samordning.

2.

Sökandena har som andra grund anfört att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna i den mån den fann att sökandena medverkade i en övergripande plan och att sökandenas medverkan var fortlöpande. — Kommissionen har inte bevisat att sökandena bidrog till, eller kände till, en övergripande plan. — Kommissionen har inte bevisat att den första eller andra sökanden deltog i en fortlöpande överträdelse.

3.

Sökandena har som tredje grund anfört att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anta att den andra sökanden hade kunskap om särskild information. — Kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att anta att affärsmännen hade kunskap om all information som fanns i Bloomberg-chatten, enbart genom att logga in i chattrummet. Kommissionen har därför antingen misstolkat eller tänjt på tillämpningen av existerande rättspraxis.

4.

Sökanden har som fjärde grund anfört att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna vid beräkningen av sanktionsbeloppet. — Kommissionen har rättsstridigt gjort avsteg från riktlinjerna för sanktionsbelopp genom att inte räkna ut värdet av försäljningen baserat på det senaste hela året av den påstådda överträdelsen. — Kommissionen har åsidosatt principen om likabehandling vid bestämningen av den särskilt avskräckande multiplikationsfaktorn. — Kommissionen har rättsstridigt avvikit från riktlinjerna för sanktionsbelopp genom att inte använda de bästa tillgängliga siffrorna för att beräkna försäljningsvärdet. — Kommissionen har gjort felbedömningar vid utvärderingen av försvårande och förmildrande omständigheter. — Kommissionen har gjort uppenbara felbedömningar av de faktiska omständigheterna vid bedömningen av varaktigheten av den påstådda överträdelsen.

Talan väckt den 7 juli 2021 – Société générale m.fl. mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-387/21)

(2021/C 338/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Société générale (Paris, Frankrike), Crédit du Nord (Lille, Frankrike) och SG Option Europe (Puteaux, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Gosset-Grainville, M. Trabucchi och M. Dalon)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslut nr SRB/ES/2021/22 av den 14 april 2021 om beräkning av 2021 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden, med stöd av artikel 263 FEUF, i den mån beslutet rör sökandena,

—

fastställa att följande bestämmelser i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, genomförandeförordningen och den delegerade förordningen inte ska tillämpas, med stöd av artikel 277 FEUF: — artiklarna 69.1, 69.2, 70.1 och 70.2 a och b i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, — artiklarna 4.2, 6 och 7 i samt bilaga I till den delegerade förordningen, — artikel 4 i genomförandeförordningen, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för talan har sökandena åberopat åtta grunder som i huvudsak är identiska eller liknar de som har framförts i mål T-383/21, Banque Postale/Gemensamma resolutionsnämnden.

Talan väckt den 7 juli 2021 – Crédit agricole m.fl. mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-388/21)

(2021/C 338/44)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Crédit agricole SA (Montrouge, Frankrike) och 48 andra sökande (ombud: advokaterna A. Gosset-Grainville, M. Trabucchi och M. Dalon)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslut nr SRB/ES/2021/22 av den 14 april 2021 om beräkning av 2021 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden, i den mån det rör sökandena, med stöd av artikel 263 FEUF

—

förklara att följande bestämmelser i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, genomförandeförordningen och den delegerade förordningen inte ska tillämpas, med stöd av artikel 277 FEUF — artiklarna 69.1, 69.2, 70.1 och 70.2 a och b i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, — artiklarna 4.2, 6 och 7 i samt bilaga I till den delegerade förordningen, — artikel 4 i genomförandeförordningen, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för talan har sökandena åberopat åtta grunder som i huvudsak är identiska eller liknar de som har framförts i mål T-383/21, Banque Postale mot Gemensamma resolutionsnämnden.

Talan väckt den 7 juli 2021 – BNP Paribas/Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-397/21)

(2021/C 338/45)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: BNP Paribas (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Gosset-Grainville, M. Trabucchi och M. Dalon)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslut nr SRB/ES/2021/22 av den 14 april 2021 om beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för år 2021 i den mån det rör sökanden, enligt artikel 263 FEUF,

—

förklara att följande bestämmelser i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, i genomförandeförordningen och i den delegerade förordningen inte ska tillämpas, enligt artikel 277 FEUF: — artiklarna 69.1, 69.2, 70.1 och 70.2 a och b i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, — artiklarna 4.2, 6 och 7 i den delegerade förordningen samt bilaga I till samma förordning, — artikel 4 i genomförandeförordningen, och

—	förpliktiga svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för talan har sökanden åberopat åtta grunder som i huvudsak är identiska eller liknar dem som åberopats i mål T-383/21, Banque postale/CRU.

Talan väckt den 6 juli 2021 – Ryanair och Ryanair Sun/kommissionen

(Mål T-398/21)

(2021/C 338/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland) och Ryanair Sun S.A. (Warszawa, Polen) (ombud: advokaterna F.-C. Laprévote, E. Vahida, V. Blanc, S. Rating och I.-G Metaxas-Maranghidis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska:

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 22 december 2020 om statligt stöd SA.59158 – Polen – covid-19 – Stöd till LOT (1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har felaktigt tillämpat den tillfälliga ramen för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin under det pågående utbrottet av covid-19. Det görs särskilt gällande att svaranden underlåtit att visa att LOT är berättigat till rekapitaliseringsstöd enligt den tillfälliga ramen för statliga stödåtgärder. Sökandena gör vidare gällande att svaranden underlåtit att bedöma om det funnits andra mer lämpliga, och mindre snedvridande, åtgärder tillgängliga än rekapitalisering. Sökandena uppger vidare att svaranden genomfört en bristfällig proportionalitetsbedömning med avseende på rekapitaliseringsbeloppet, stödets ersättning, förutsättningarna för statens utträde samt de delar av stödet som rör styrfunktioner och motverkande av otillbörliga konkurrenssnedvridningar.

2.

Andra grunden: Svaranden tillämpade artikel 107.3 b FEUF genom att anse att artikeln kan utgöra en rättslig grund för stödet. Sökandena uppger vidare att svaranden inte fastställt att stödet varit nödvändigt, lämpligt och proportionerligt för att motverka en allvarlig störning i den polska ekonomin, samt att svaranden underlåtit att utföra ett avvägningstest, det vill säga att väga stödets förmodade positiva effekter med avseende på uppfyllelse av de mål som listats i artikel 107.3 b FEUF mot de negativa effekterna med avseende på konkurrenssnedvridning samt effekten på handeln mellan medlemsstaterna.

3.

Tredje grunden: Det omtvistade beslutet strider mot specifika bestämmelser i FEUF samt de allmänna unionsrättsliga principer vilka legat till grund för liberaliseringen av lufttrafiken inom EU sedan slutet av 1980-talet (d.v.s. icke-diskriminering, friheten att tillhandahålla tjänster – som tillämpats på lufttrafik genom förordning nr 1008/2008. (2) – och etableringsfriheten.

4.	Fjärde grunden: Svaranden har underlåtit att inleda ett formellt granskningsförfarande trots stora svårigheter och har därmed åsidosatt sökandenas processuella rättigheter.

5.	Femte grunden: Svaranden har åsidosatt motiveringsskyldigheten.

---

(1)  EUT 2021 C 260 s. 10 och 11.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning) (Text av betydelse för EES) (EUT 2008 L 293, s. 3–20).

Talan väckt den 7 juli 2021 – KN/parlamentet

(Mål T-401/21)

(2021/C 338/47)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: KN (ombud: advokaterna M. Casado García-Hirschfeld och M. Aboudi)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska:

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning,

—	ogiltigförklara det angripna beslutet,

—	förplikta svaranden att utge ersättning för ideell skada i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattad till 100 000 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 28 april 2021 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2019, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén [2020/2145(DEC)] och Europaparlamentets resolution av den 29 april 2021 med de iakttagelser som utgör en del av ovannämnda beslut, åberopar sökanden två grunder.

1.

Som grund för talan har sökanden för det första gjort gällande åsidosättande av artikel 16.1 FEUF, artiklarna 1 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 4 och 5 i förordning 2018/1725 (1) samt åsidosättande av principen om konfidentiell behandling i disciplinära förfaranden och rättsliga utredningar och artikel 10 i förordning nr 883/2013. (2)

2.	Som grund för talan har sökanden för det andra gjort gällande åsidosättande av oskuldspresumtionen, principen om god förvaltningssed och proportionalitetsprincipen.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT 2018, L 295, s. 39).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT 2013, L 248, s. 1).

Talan väckt den 7 juli 2021 – Dexia Crédit Local mot gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-405/21)

(2021/C 338/48)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Dexia Crédit Local (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna H. Gilliams och J.-M. Gollier)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska:

—	ogiltigförklara beslutet från den gemensamma resolutionsnämnden av den 14 april 2021 om beräkning av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för år 2021, referens SRB/ES/2021/22, och

—	förplikta den gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Som grund för talan har sökanden för det första åberopat åsidosättande av artikel 69 i förordning nr 806/2014 i och med att målnivån för år 2021 i det angripna beslutet fastställdes till en åttondel .

2.

Som grund för sin talan har sökanden för det andra åberopat att den delegerade förordningen nr 2015/63 är rättsstridig — på grund av åsidosättande av proportionalitetsprincipen; för det första överensstämmer inte beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden med målen i förordning nr 806/2014, för det andra tas det vid beräkningen inte hänsyn till det faktum att sökanden är ett kreditinstitut under avveckling som omfattas av en statlig garanti och för vilket den gemensamma resolutionsfonden i princip aldrig kommer att utnyttjas och för det tredje medför beräkningen att den välordnade resolutionen av institutet blir dyrare, och — på grund av åsidosättande av likabehandlingsprincipen i och med att förordningen behandlar institut under avveckling som omfattas av statlig garanti och institut i drift på samma sätt.

3.

Som grund för sin talan har sökanden för det tredje, och i andra hand, åberopat att den gemensamma resolutionsnämnden har åsidosatt proportionalitets- och likabehandlingsprincipen av samma skäl som anförts i den andra grunden, eftersom den gemensamma resolutionsnämnden inte iakttog dessa principer när den, utan anpassning, tillämpade bestämmelserna i den delegerade förordningen nr 2015/63 på sökanden.

4.	Som grund för sin talan har sökanden för det fjärde åberopat bristande insyn och underlåtenhet att ange skäl eftersom den information som lämnats inte gör det möjligt att utöva rätten till försvar på ett meningsfullt sätt.

5.	Som grund för sin talan har sökanden för det femte åberopat att artiklarna 5, 69 och 70 i förordning nr 806/2014 saknar rättslig grund då de antogs på grundval av artikel 114 FEUF trots att det inte rör sig om någon harmonisering av lagstiftning.

6.	Som grund för sin talan har sökanden för det sjätte åberopat att artiklarna 5, 69 och 70 i förordning nr 806/2014 saknar rättslig grund då de antogs på grundval av artikel 114 FEUF, trots att det rör sig om skattebestämmelser.

Talan väckt den 8 juli 2021 – Credit Suisse Group och Credit Suisse Securities/kommissionen

(Mål T-406/21)

(2021/C 338/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Credit Suisse Group AG (Zürich, Schweiz), Credit Suisse Securities (Europe) Ltd (London, Förenade Kungariket) (ombud: advokaterna R. Wesseling och F. ten Have)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska:

—

ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut C(2021) 2871 av den 28 april 2021 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.40346 – SSA Bonds) (nedan kallat beslutet), eller i andra hand, ogiltigförklara artikel 1 d i beslutet, eller i tredje hand delvis ogiltigförklara artikel 1 d i beslutet i den mån det i beslutet fastställs att Price Discovery Communications har till syfte att begränsa konkurrensen på marknaden och/eller sökandena har deltagit i en enda och fortlöpande överträdelse under hela den tid som anges i artikeln,

—	ogiltigförklara artikel 2 d i beslutet, eller i andra hand delvis ogiltigförklara artikel 2 d i beslutet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, eller alternativt en lämplig andel av kostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

1.

Som grund för sin talan har sökandena för det första gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF och inte angav tillräckliga skäl när den fann att sökandena har haft ett beteende vars syfte har varit att begränsa och/eller snedvrida konkurrensen. Särskilt menar de, — att kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF genom att inte i tillräcklig omfattning beakta de relevanta juridiska och ekonomiska sammanhangen och har inte uppfyllt sin bevisbörda genom att det beteende som avses i beslutet hade till syfte att begränsa konkurrensen, — alternativt, att kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF i och med att den drog slutsatsen att Price Discovery Communications syftade till att begränsa konkurrensen, och — vad gäller Price Discovery Communications gjorde kommissionen en felaktig rättstillämpning genom att ersätta bedömningen av huruvida syftet med beteendet var att begränsa konkurrensen med bedömningen av huruvida beteendet faller utanför tillämpningsområdet för artikel 101 FEUF som en underordnad begränsning.

2.

Som grund för sin talan har sökandena för det andra gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF genom felaktig användning av begreppet en enda och fortlöpande överträdelse. I synnerhet menar de att — kommissionen inte har visat, och inte har tillhandahållit tillräckliga skäl för, att de frekventa kommunikationer som ägt rum i flertalet multilaterala chattrum, en praxis som upphörde i februari 2013, och att de sporadiska bilaterala samtal som följde från februari 2013 ingick i en del i en övergripande plan för att uppnå ett gemensamt mål, — kommissionen har inte visat och har inte tillhandahållit tillräckliga skäl för, att sökandena kände till eller borde ha känt till eller rimligen kunde ha förutsett de andra affärsmännens bilaterala kommunikationer från och med februari 2013, — beslutet inte visar, och inte tillhandahåller tillräckliga skäl för, att den påstådda överträdelsen var kontinuerlig, och — beslutet inte visar förekomsten av en enda och fortlöpande överträdelse under hela den tid som anges i artikel 1 d i beslutet.

3.

Som grund för sin talan har sökanden för det tredje åberopat att kommissionens bötesmetod strider mot artikel 23 i förordning nr 1/2003, (1) kommissionens riktlinjer om böter (2) och motiveringsskyldigheten, särskilt på grund av att — kommissionen har underlåtit att lämna tillräckliga skäl för att möjliggöra för sökandena att avgöra om bötesmetoden är behäftad med en felaktighet, — kommissionen fastställer ett uppskattat försäljningsvärde som väsentligt överstiger sökandenas försäljningsvärden och därmed överdriver den ekonomiska betydelsen av den påstådda överträdelsen och avviker från begreppet ”försäljningsvärde” i 2006 års riktlinjer för böter, — de böter som ålagts sökandena är alltför höga i förhållande till de påstådda överträdelsernas allvar, och — de böter som ålagts sökandena omfattar en period under vilken sökandena inte deltog i den påstådda överträdelsen.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

(2)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade riktlinjer för böter).

Talan väckt den 9 juli 2021 – PB/kommissionen

(Mål T-407/21)

(2021/C 338/50)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: PB (ombud: advokaterna L. Levi et M. Vandenbussche)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan kan tas upp till prövning och är välgrundad och följaktligen,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 5 maj 2021, delgivet den 10 maj 2021, om återkrav av respektive (i) 4 241 507 euro (kontraktet TACIS/2006/101-510) (kapitalbelopp) eller 4 674 256,92 euro (kapitalbelopp jämte dröjsmålsränta per den 30 april 2021) och (ii) 1 197 055,86 euro (kontraktet CARDS/2008/166-429) (kapitalbelopp) eller 1 298 608,85 euro (kapitalbelopp jämte dröjsmålsränta per den 30 april 2021) från vilka 399 825 euro ska dras av,

—	förplikta kommissionen att återbetala alla belopp som eventuellt har återkrävts på grundval av detta beslut, jämte dröjsmålsränta baserad på den räntesats som tillämpas av Europeiska centralbanken, ökad med 7 procentenheter,

—	förplikta kommissionen att betala 10 000 euro i skadestånd, med förbehåll för att beloppet kan komma att ändras, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Som grund för talan har sökanden för det första gjort gällande åsidosättande av budgetförordningen i och med att kommissionen inte har någon fordran mot sökanden och under alla omständigheter inte någon säker fordran.

2.

Som grund för talan har sökanden för det andra gjort gällande åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, omsorgsplikten och principen om opartiskhet, enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sökanden har gjort gällande att det i det angripna beslutet, för att motivera inledandet av återkravsförfarandet, anges att sökanden inte följde upp debetnotan, påminnelsebrevet och den formella underrättelsen. Svaranden underlät emellertid i detta sammanhang att ange, för det första, att sökanden bestridit dessa och, för det andra, att den belgiska domstolen förklarat sig behörig att pröva HB:s talan enligt de två avtalen. Sökanden har tillagt att kommissionen även har åsidosatt sin motiveringsskyldighet eftersom kommissionen inte har redogjort för de skäl som, i förevarande fall, ledde till beslutet. Slutligen anser sökanden att kommissionen inte noggrant och opartiskt undersökte alla omständigheter som var relevanta i det aktuella fallet.

3.

Som grund för talan har sökanden för det tredje gjort gällande att kommissionen saknar behörighet att anta beslut, som kan verkställas, avsaknad av rättslig grund och uppenbart felaktig bedömning. Sökanden anser att kommissionen inte hade behörighet att anta de två verkställbara besluten i syfte att driva in den fordran som den påstår sig ha mot den ekonomiska aktör som sökanden är förvaltare för och som kommissionen anser är solidarisk ansvarig, i avsaknad av en skiljedomsklausul i det avtal som binder parterna och som ger unionsdomstolarna behörighet i tvister mellan parterna i avtalsrättsliga frågor. Sökanden har gjort gällande att om kommissionen inte har behörighet att anta de två beslut som riktar sig till denna aktör, kan den inte heller ha någon befogenhet att göra det med avseende på sökanden eftersom orsaken till talan är avtalsenlig till sin natur.

Talan väckt den 9 juli 2021 – HB mot kommissionen

(Mål T-408/21)

(2021/C 338/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: HB (ombud: advokaterna L. Levi och M. Vandenbussche)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan kan tas upp till prövning och är välgrundad, i enlighet med detta,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 5 maj 2021, delgivet den 10 maj 2021, om återkrav av i) 4 241 507 euro (kontraktet TACIS/2006/101–510) (kapitalbelopp) eller 4 674 256,92 euro (kapitalbeloppjämte dröjsmålsränta per den 30 april 2021) och ii) 1 92 euro (belopp i huvudsak plus ränta vid sena betalningar den 30 april 2021) och ii) 1 92 euro 197 055,86 euro (kontraktet CARDS/2008/166-429) (kapitalbelopp) eller 1 298 608,85 euro (kapitalbelopp jämte dröjsmålsränta per den 30 april 2021), från vilka 399 825 euro ska dras av,

—	förplikta kommissionen att återbetala alla belopp som eventuellt har återkrävts av kommissionen på grundval av detta beslut, jämte dröjsmålsränta baserad på den räntesats som tillämpas av Europeiska centralbanken, ökad med 7 procentenheter,

—	förplikta kommissionen att betala ett symboliskt skadestånd om en euro, med förbehåll för att beloppet kan komma att ändras, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Som grund för talan har sökanden för det första åberopat kommissionens bristande behörighet att fatta de angripna besluten, avsaknaden av rättslig grund och åsidosättande av principen om berättigade förväntningar. Sökanden anser att kommissionen inte hade behörighet att fatta de angripna besluten, som kan verkställas i syfte att återkräva den fordran kommissionen anser sig ha mot sökanden, i avsaknad av en skiljedomsklausul som binder parterna och som ger unionsdomstolarna behörighet i tvister mellan parterna i avtalsrättsliga frågor.

2.	Som grund för talan har sökanden för det andra åberopat åsidosättande av budgetförordningen i och med att kommissionen inte har någon fordran mot sökanden och under alla omständigheter inte någon säker fordran.

3.

Som grund för talan har sökanden för det tredje åberopat åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, omsorgsplikten och principen om opartiskhet, enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sökanden har gjort gällande att det i det angripna beslutet, för att motivera inledandet av återkravsförfarandet, anges att sökanden inte följde upp debetnotan, påminnelsebrevet och den formella underrättelsen. Svaranden underlät emellertid i detta sammanhang att ange, för det första, att sökanden bestridit dessa handlingar och, för det andra, att den belgiska domstolen förklarat sig behörig att avgöra den talan som väckts vid den enligt de båda avtalen. Sökanden har tillagt att svaranden även har åsidosatt sin motiveringsskyldighet, eftersom den inte har redovisat de skäl som ledde till beslutet i T-407/21. Slutligen har sökanden gjort gällande att kommissionen inte noggrant och opartiskt har prövat alla relevanta delar av förevarande mål.

Talan väckt den 12 juli 2021 – Alauzun m.fl./kommissionen

(Mål T-418/21)

(2021/C 338/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Virginie Alauzun (Saint-Cannat, Frankrike) och 774 andra sökande (ombud: advokaten F. Di Vizio)

Svarande: Europeiska kommissionen, Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska:

—	i första hand ogiltigförklara Europeiska kommissionens genomförandebeslut EMEA/H/C/005735/II/0030 av den 31 maj 2021 på grund av åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och otillräcklig motivering med avseende på det villkorliga godkännandet för försäljning,

—	i andra hand ogiltigförklara yttrandet från Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) kommitté för humanläkemedel av den 28 maj 2021, genom vilket EMA rekommenderade ett villkorligt godkännande för försäljning av vaccinet Comirnaty som tillverkats av BioNTech och Pfizer, och

—	förplika EMA och kommissionen att ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan mot kommissionens beslut av den 31 maj 2021 om ändring av det villkorliga godkännandet för försäljning av humanläkemedlet ”Comirnaty – mRNA-vaccin (med modifierade nukleotider)mot covid-19” som beviljades genom beslut C(2020) 9598(final), åberopar sökandena två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter samt åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Sökandena anser att de omtvistade besluten inte visar att vaccinet i fråga faller inom tillämpningsområdet för eller uppfyller kraven i artiklarna 2 och 4 i förordning nr 507/2006. (1) Enligt sökandena kan det ifrågavarande villkorliga godkännandet för försäljning inte sägas vara påkallat av en nödsituation eller en potentiellt livshotande sjukdom som hotar folkhälsan. Sökandena tillägger att nämnda försäljningstillstånd inte heller kan motiveras med att nytta-/riskförhållandet är positivt eller att ej uppfyllda medicinska behov kommer att uppfyllas. Slutligen anser sökandena att fördelarna för folkhälsan, med avseende på det omtvistade godkännandet, inte uppväger de risker som följer av att ytterligare uppgifter fortfarande krävs.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av två grundläggande rättigheter, nämligen människans rätt till integritet och rätten till liv enligt artiklarna 3 och 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  Kommissionen förordning (EG) nr 507/2006 av den 29 mars 2006 om villkorligt godkännande för försäljning av humanläkemedel som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 92, 2006, s. 6).

Talan väckt den 12 juli 2021 – Cargolux/kommissionen

(Mål T-420/21)

(2021/C 338/53)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cargolux Airlines International SA (Cargolux) (Sandweiler, Luxemburg) (ombud: advokaterna, G. Goeteyno och E. Aliende Rodríguez)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens skrivelse till Cargolux av den 30 april 2021, i dess helhet,

—

förplikta unionen, som företräds av kommissionen, att ersätta den skada som Cargolux lidit genom kommissionens underlåtenhet att utbetala förfallen dröjsmålsränta och förfallen ränta på ränta, enligt första stycket i artikel 266FEUF, i enlighet med domen av den 16 december 2015, Cargolux Airlines International SA/kommissionen (T-39/11), och därmed utbetala följande belopp i enlighet med andra stycket i artikel 266 FEUF, artikel 268 FEUF och andra stycket i artikel 340 FEUF: (a) förfallen dröjsmålsränta, d.v.s. ränta på beloppet 39 900 000 euro beräknad med Europeiska centralbankens räntesats för refinansierings-transaktioner av den 1 november 2010 (d.v.s. 1 procent), ökad med 3,5 procent under perioden från den 15 februari 2011 till den 5 februari 2016, vilket kan summeras till ett belopp om 8 075 972,03 euro, eller alternativt enligt den räntesats som tribunalen finner lämplig, och (b) förfallen ränta på ränta, d.v.s., ränta på förfallen dröjsmålsränta enligt strecksats (a) ovan, under perioden från den 5 februari 2016 till dess att kommissionen erlägger betalning för det i strecksats (a) ovan yrkade beloppet (eller för det fall att tribunalen skulle ogilla Cargolux yrkande om att förfallen ränta på ränta ska beräknas från den 5 februari 2016, ska förfallen ränta på ränta i varje fall utgå under perioden från det att denna ansökan ges in fram till dess att kommissionen erlägger betalning för det i strecksats (a) ovan yrkade beloppet), beräknad med Europeiska centralbankens räntesats för refinansieringstransaktioner av den 1 november 2010 (d.v.s. 1 procent), ökad med 3,5 procent (eller annars enligt den räntesats som tribunalen finner lämplig), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Det omtvistade beslutet, som meddelades genom skrivelsen av den 30 april 2021, är behäftat med ett rättsligt fel och ska därför ogiltigförklaras i dess helhet enligt artikel 263 FEUF. Sökanden gör gällande att det i det omtvistade beslutet felaktigt hävdas att Cargolux framställan av den 2 februari 2021, om utbetalning av förfallen dröjsmålsränta och förfallen ränta på ränta, är inkommen för sent och ska avvisas.

2.

Andra grunden: Kommissionens åsidosättande av första stycket i artikel 266 FEUF medför att unionen, på utomobligatorisk grund, är skyldig att betala ersättning till Cargolux med ett belopp motsvarande förfallen dröjsmålsränta och förfallen ränta på ränta, enligt andra stycket i artikel 266 FEUF, artikel 268 FEUF, och andra stycket i artikel 340 FEUF.

Talan väckt den 14 juli 2021 – Assaad/rådet

(Mål T-426/21)

(2021/C 338/54)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Nizar Assaad (Beirut, Libanon) (ombud: M. Lester, Barrister, G. Martin och C. Enderby Smith, Solicitors)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2021/751 av den 6 maj (1) och rådets genomförandeförordning (EU) 2021/743 av den 6 maj 2021 (2), vilka ändrar post 36 i bilaga I till rådets beslut 2013/255/Gusp och post 36 i bilaga II till rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 (nedan kallade de omtvistade åtgärderna), i den del de avser sökanden.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden att rådet vid upprepade tillfällen sedan 2011 uttalat att sökanden inte är den person som finns angiven i post 36 i bilagorna avseende EU:s restriktiva åtgärder mot Syrien. Genom de omtvistade åtgärderna har rådet försökt ändra denna hållning och, har nu utan motivering samt saklig eller rättslig grund, hävdat att sökanden faktiskt har varit upptagen i förteckningen sedan 2011. Sökandens grunder för ogiltigförklarande ifrågasätter rådets helomvändning vad gäller de omtvistade åtgärderna då de omtvistade åtgärderna är baserade på flera oriktiga bedömningar, innebär olagligretroaktiv tillämpning, är skadliga i förhållande till rättssäkerhetsprincipen, utgör ett uttryck för rådets maktmissbruk, och står i strid med rättskraftsprincipen.

---

(1)  EUT L 160, 2021, s. 115.

(2)  EUT L 160, 2021, s. 1.