Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Utmaningar i samband med distansarbete: arbetstidens förläggning, balans mellan arbete och privatliv och rätten att vara nedkopplad

(Förberedande yttrande på begäran av det portugisiska ordförandeskapet)

(2021/C 220/01)

Föredragande:

Carlos MANUEL TRINDADE

Begäran från det portugisiska rådsordförandeskapet	26.10.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	11.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	24.3.2021
Plenarsession nr	559
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	221/15/20

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1.

EESK konstaterar att distansarbete under covid-19-pandemin har bidragit till att säkerställa en fortsatt fungerande ekonomi samt räddat arbetstillfällen i många medlemsstater, genom att begränsa verksamhetsförluster. Flera miljoner arbetstagare i Europa började arbeta hemifrån – cirka 40 % enligt uppskattningar från Eurofound.

1.2.

När man ser på situationen i Europa före pandemin kan man konstatera att distansarbete var mycket mindre vanligt här än i USA eller Japan (mindre än hälften så vanligt). Samtidigt har pandemin påskyndat övergången till distansarbete, som blev en avgörande faktor i kampen mot sjukdomen. Detta innebär att företag, arbetstagare och samhället som helhet står inför enorma utmaningar. Det kommer naturligtvis att finnas många lärdomar att dra från denna pandemi, genom vilka vi kommer att kunna öka de möjligheter och undanröja de risker som är förknippade med distansarbete.

1.3.

I detta sammanhang noterar EESK den framsynthet som de europeiska arbetsmarknadsparterna visat i samband med avtalet om distansarbete från 2002. EESK uppmanar arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna att fortsätta den sociala dialogen och de kollektiva förhandlingarna och att fastställa regler och förfaranden som är skräddarsydda för varje medlemsstat och för situationen inom varje sektor.

1.4.

EESK anser att de lösningar som tas fram bör ta hänsyn till digitaliseringen av ekonomin, en mer hållbar utveckling och en minskning av ojämlikheter.

1.5.

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka genomförandet av 2002 års avtal om distansarbete och 2020 års avtal om digitalisering. På grundval av erfarenheterna av pandemin skulle de befintliga reglerna i EU och medlemsstaterna kunna ändras och nya regler utarbetas för att främja de positiva sidorna av distansarbete och skydda arbetstagarnas grundläggande rättigheter. EESK noterar att man behöver ägna särskild uppmärksamhet åt arbetstidens förläggning, hälso- och säkerhetsrisker på arbetsplatsen, balansen mellan arbete och privatliv, rätten att vara nedkopplad samt arbetsrättens ändamålsenlighet vid distansarbete. Tekniken och arbetsmetoderna utvecklas i allt snabbare takt och det är nödvändigt att anpassa regler och praxis till de nya omständigheter som kommer att råda i framtiden.

1.6.

EESK betonar behovet av att medlemsstaterna tillsammans med arbetsmarknadens parter ser till att det upprättas en lämplig nationell ram för distansarbete, som fastställer spelreglerna för företag och arbetstagare som är intresserade av att arbeta på distans.

1.7.

EESK uppmanar medlemsstaterna att korrekt införliva och genomföra direktivet om balans mellan arbete och privatliv.

1.8.

EESK understryker att avtalen från 2002 och 2020 mellan de europeiska arbetsmarknadsparterna innehåller de viktigaste principer som gör det möjligt att utnyttja de positiva effekterna av distansarbete samtidigt som de negativa effekterna minimeras.

1.9.

När det gäller reglering anser EESK att följande huvudförutsättningar behöver säkerställas: att distansarbete är frivilligt och att ett beslut om distansarbete kan återtas, att distansarbetare har samma individuella och kollektiva rättigheter som jämförbara arbetstagare i samma företag. Detta bör bland annat inbegripa arbetets upplägg för att säkerställa att arbetsbelastningen är jämförbar. Principerna för hur distansarbetet ska gå till bör anges i skriftlig form och särskilda åtgärder bör vid behov vidtas för att garantera att distansarbetarnas rättigheter är ändamålsenliga och säkerställa att de behandlas på samma sätt som andra arbetstagare, bland annat avseende hälso- och säkerhetsförhållanden på arbetsplatsen.

1.10.

EESK konstaterar att det är viktigt att klargöra alla frågor som avser utrustning, ansvar och kostnader innan distansarbete införs. Kommittén anser att arbetsgivarna i allmänhet ansvarar för att tillhandahålla, installera och underhålla utrustning som är nödvändig för distansarbete. Arbetsgivaren bör direkt ersätta kostnader som uppstår i samband med distansarbete, i synnerhet när det gäller kommunikation (förbrukningsvaror, mobiltelefoni, internet).

1.11.

EESK föreslår att företag använder lämpliga mekanismer för att mäta normal arbetstid och övertid vid distansarbete, i enlighet med europeisk och nationell lagstiftning om distansarbete samt kollektiva förhandlingar på nationell, regional, sektorsspecifik eller företagsspecifik nivå.

1.12.

EESK anser att metoderna för övervakning och registrering av arbetstid bör anpassas strikt till detta mål. Arbetstagarna bör känna till metoderna, som inte får vara påträngande eller kränkande för arbetstagarnas integritet och samtidigt bör beakta tillämpliga dataskyddsprinciper.

1.13.

EESK understryker att distansarbetare inte får missgynnas i sitt arbetsliv på grund av att de arbetar på detta sätt, särskilt när det gäller yrkeskarriär, fortbildning, tillgång till företagets interna kommunikation, deltagande i och företrädande av fackföreningar, specifika arbetsrättigheter (företagshälsovård, försäkringar osv.) samt tillgång till andra specifika rättigheter inom företaget.

1.14.

EESK anser att en gemensam process bör inledas av kommissionen, ILO och OECD, på grundval av studier om effekterna av distansarbete, i syfte att utarbeta en ILO-konvention om distansarbete. EESK anser också att anständiga distansarbetsvillkor bör vara en del av ILO:s agenda för anständigt arbete och motsvarande nationella program.

2.   Konceptuella aspekter av och bakgrund till distansarbete

2.1.

Detta yttrande syftar till att svara på frågor från det portugisiska ordförandeskapet om utmaningarna i samband med distansarbete när det gäller förläggning av arbetstid, balans mellan arbete och privatliv och rätten att vara nedkopplad, i syfte att främja den europeiska sociala modellen. Till dessa frågor hör ett jämställdhetsperspektiv, som utforskas i ett separat yttrande (SOC/662) – ett förberedande yttrande, liksom detta yttrande.

2.2.

EESK uppskattar det arbete som utförts av ILO och Eurofound kring metoder för distansarbete och tillhörande begrepp, vilket har gjort det möjligt att jämföra europeiska och internationella data (1).

2.3.

I detta dokument använder EESK termen ”distansarbete” för yrkesverksamhet som utförs på distans av anställda, utanför företagets lokaler och med utrustning för informations- och kommunikationsteknik (IKT). Platsen där arbetet utförs och användningen av IKT är två avgörande faktorer vid distansarbete. EESK inser att det finns olika sätt att utföra distansarbete, beroende på befintlig nationell lagstiftning och praxis. Detta yttrande kommer att fokusera på distansarbete bland anställda och kommer inte att ta upp frågan för egenföretagare, som kommer att behandlas i ett särskilt, framtida yttrande.

2.4.

Distansarbete har varit föremål för strategier som syftat till att reglera det. Även om det inte finns några specifika europeiska eller internationella direktiv eller regler om distansarbete har EU tillämplig lagstiftning, bland annat Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (2), rådets direktiv 89/391/EEG om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (3), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 om balans mellan arbete och privatliv (5). EESK uppmanar medlemsstaterna att genomföra dessa direktiv.

2.5.

De europeiska arbetsmarknadsparterna har också fokuserat på detta område. År 2002 undertecknade arbetsmarknadens parter ett ramavtal om distansarbete (ett autonomt avtal), men dess genomförande har varit ojämnt runt om i Europa. Ramavtalet lyfter fram flera aspekter av distansarbete såsom dess frivilliga natur, likabehandling i förhållande till jämförbara arbetstagare inom företaget, med särskild hänvisning till arbetsbelastning, tillgång till utbildning och kollektiva rättigheter, möjligheten att återta ett beslut om distansarbete, det faktum att distansarbete inte förändrar arbetstagarnas anställningsstatus, respekt för distansarbetares integritet, dataskydd och efterlevnad av regler om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. För att kontrollera att hälso- och säkerhetsstandarderna tillämpas korrekt ska arbetsgivaren, fackföreningen/arbetstagarrepresentanterna och andra behöriga myndigheter ha tillträde till arbetsplatsen, inom ramen för nationella lagar och kollektivavtal. Om distansarbetaren arbetar hemma krävs anmälan och godkännande på förhand. Distansarbetaren har rätt att begära inspektionsbesök.

2.6.

I juni 2020 ingick de europeiska arbetsmarknadsparterna ett autonomt ramavtal om digitalisering. Detta avtal täcker fyra specifika områden, närmare bestämt: digital kompetens och tryggad anställning, uppkopplings- och nedkopplingssätt, artificiell intelligens och upprätthållande av mänsklig kontroll samt övervakningssystem och respekt för mänsklig värdighet. EESK anser att det är nödvändigt att genomföra en bedömning av resultaten av genomförandet av de bestämmelser som fastställs i detta avtal så snart som möjligt. EESK uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att främja ett snabbt och korrekt genomförande av avtalet. Ett europeiskt lagstiftningsinitiativ skulle eventuellt kunna inledas i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artiklarna 151 ff.) och/eller på medlemsstatsnivå, för att skydda och ge verkan åt arbetstagarnas rätt att vara nedkopplade.

2.7.

De europeiska arbetsmarknadsparterna har också utfört, och kommer att fortsätta att utföra, ett viktigt arbete inom ett stort antal sektorer. I bilagan finns en icke uttömmande förteckning över avtal inom områdena distansarbete och digitalisering, som visar vilka ansträngningar som gjorts på detta område genom social dialog.

2.8.

På medlemsstatsnivå reglerar arbetsrätten vissa områden som är relevanta för distansarbete, till exempel arbetstidens längd och förläggning, anställningsförhållanden samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, inklusive särskilda bestämmelser såsom krav på skriftligt anställningsavtal. Ramavtalet om distansarbete har påverkat innehållet i överenskomna standarder.

2.9.

Distansarbete har också varit, och kommer att fortsätta att vara, föremål för kollektiva förhandlingar och för avtal, på nationell, sektorsspecifik och företagsspecifik nivå (i vissa fall trepartsavtal), vars innehåll också påverkades av det europeiska avtalet från 2002. Kollektiva förhandlingar sker ofta på företagsnivå, vilket innebär att man inte vet så mycket om avtalens innehåll (6).

2.10.

De östeuropeiska medlemsstaterna utgör ett undantag i detta hänseende. EESK uppmanar arbetsmarknadens parter i dessa länder att förhandla fram avtal om distansarbete eller att vid behov uppdatera dem.

2.11.

Enligt uppgifter från den europeiska undersökningen om arbetsförhållanden år 2015 var den totala andelen arbetstagare som arbetade på distans hög i de nordiska länderna – Danmark (37 %), Sverige (33 %) – och Nederländerna (30 %), genomsnittlig i länder som Luxemburg (26 %), Frankrike (25 %), Estland (24 %), Belgien (24 %) och Finland (24 %), och låg i hälften av EU-länderna, allt från 12–13 % (Tyskland, Spanien, Bulgarien, Litauen och Rumänien) till 7–11 % (Italien, Tjeckien, Polen, Slovakien, Portugal och Ungern). Det bör noteras att i allmänhet distansarbetar hälften ”tillfälligt” och knappt en fjärdedel ”regelbundet” (hemifrån) (7).

2.12.

Nya forskningsrön visar följande (8):

2.12.1.

År 2019 var det endast 5,4 % av de som var anställda i EU-27 som brukade arbeta hemifrån – en andel som har varit praktiskt taget oförändrad under det senaste decenniet, dock ökade andelen som ibland arbetade hemifrån från 5,2 % år 2009 till 9 % år 2019. Studier från ILO visar att andelen distansarbete (inklusive ”rörligt” distansarbete) bland EU:s arbetstagare som helhet är 8 %, jämfört med 20 % i USA och 16 % i Japan (9).

2.12.2.

Utbredningen av distansarbete varierar kraftigt mellan sektorer och yrken och är särskilt stor inom informations- och tekniksektorerna, i kunskapsintensiva sektorer samt bland högkvalificerade yrkesverksamma. Några av de faktorer som förklarar skillnaderna och variationerna i förekomsten av distansarbete mellan medlemsstaterna är den industriella strukturen i medlemsstaterna, fördelningen av sysselsättningen efter företagens storlek, graden av egenföretagande och arbetstagarnas digitala färdigheter.

2.12.3.

Skillnader i fråga om arbetstagarnas tillgång till distansarbete och skydd kan öka ojämlikheten mellan dem, och även jämställdheten, vilket tas upp i yttrandet SOC/662. Det är nödvändigt att finna en lösning på detta problem.

2.12.4.

Att bygga upp arbetstagarnas digitala färdigheter är avgörande för att hantera de utmaningar som uppstår till följd av tekniska förändringar och nya arbetssätt (under 2019 hade mindre än 25 % av företagen i EU utbildning i digital kompetens, allt från 6 % i Rumänien till 37 % i Finland).

2.13.

På grund av covid-19-utbrottet började flera miljoner arbetstagare i Europa att arbeta hemifrån. Eurofound uppskattar att cirka 40 % började distansarbeta på heltid till följd av pandemin. I de flesta fall är detta obligatoriskt till följd av offentliga myndigheters beslut av hälsoskyddsskäl.

2.14.

EESK upprepar sin ståndpunkt, som redan uttryckts i flera yttranden (10) om ämnen som rör framtidens arbete, digitalisering, förläggning av arbetstid samt balans mellan arbete och privatliv.

3.   Möjligheter och risker i samband med distansarbete

3.1.

För företag kan distansarbete leda till ökad produktivitet men skapa svårigheter när det gäller organisationskultur och organisering av arbete. Ur ett affärsperspektiv har användningen av distansarbete flera mål, bland annat att (11) i. organisera arbetet baserat på resultat, genom att ge arbetstagare mer autonomi och större ansvar för resultatet, ii. öka produktiviteten och effektiviteten (genom färre avbrott), iii. spara utrymme i lokaler och/eller kontor och spara in på tillhörande kostnader, iv. underlätta tillgången till arbete för vissa kategorier av arbetstagare (personer med ansvar för familjemedlemmar eller med fysiska funktionsnedsättningar).

3.2.

För arbetstagare kan distansarbete underlätta balansen mellan arbete och privatliv samt minska pendlingskostnaderna. I allmänhet kan distansarbete erbjuda större autonomi och leda till bättre koncentration samt ökad produktivitet (12). Autonomin kompenserar dock inte alltid för de negativa effekterna på hälsa och välbefinnande och kan till och med öka arbetsintensiteten i kombination med alltför hög arbetsbörda och konkurrenspräglade organisationskulturer som insisterar på hög prestationsnivå, vilket resulterar i alltför hög arbetsbörda (utan ekonomisk ersättning) samt otillräckliga viloperioder (13).

3.3.

EESK lyfter fram det faktum att distansarbete dels bidrar positivt till hållbar utveckling och en ekonomi med minskade koldioxidutsläpp, dels underlättar rörligheten i städerna.

3.4.

EESK konstaterar att den negativa effekten av covid-19-pandemin har minskat avsevärt tack vare distansarbete. Den betydande ökningen av distansarbete har gjort det möjligt för många delar av ekonomin att överleva.

3.5.

EESK noterar att utsuddandet av gränser mellan arbetstid och ledighet kan leda till ett ökat antal arbetade timmar och ökad arbetsintensitet samtidigt som det är svårt att koppla av från arbetet och ägna sig åt familjelivet. Att mäta och kontrollera arbetstiden är en stor utmaning för arbetsinspektionerna i medlemsstaterna och måste hanteras på lämpligt sätt.

3.6.

Forskningen belyser riskerna för arbetstagarna. Till dessa hör inte bara risker såsom stress, depression och oro, relaterade till olika typer av isolering, utan även belastningsbesvär såsom huvudvärk, utmattning, sömnproblem och nya digitala företeelser såsom ”virtuell sjuknärvaro”. Sjuknärvarons inverkan på arbetslivet varierar. Enligt Eurofound är erfarenheten negativ för vissa arbetstagare, medan andra är nöjda med att kunna arbeta hemifrån i stället för att bege sig till arbetsgivarens lokaler när de känner sig sjuka. Detta bör dock inte inkräkta på rätten till sjukledighet. Dessutom kan distansarbete skapa svårigheter till exempel vad gäller att organisera och delta i fackföreningsverksamhet, och kan leda till en känsla av att inte vara sedd, intrång i privatlivet och distansarbetarnas utspriddhet.

3.7.

EESK konstaterar att distansarbete medför andra risker, bland annat vad gäller it-säkerhet, som måste hanteras på lämpligt sätt för att skydda företagen och distansarbetarnas privatliv. En annan risk i samband med distansarbete är eventuella negativa följder för befintliga organisationskulturer, i enheter som producerar varor eller tjänster eller i föreningar och/eller frivilligorganisationer.

3.8.

Distansarbete kräver IKT-färdigheter samt tillgång till utrustning och tjänster, parallellt med bostadsförhållanden och övriga förhållanden som är gynnsamma för distansarbete, vilket väcker frågan om ekonomiska och sociala ojämlikheter.

3.9.

EESK konstaterar att distansarbete kan bidra till att vissa diskriminerade grupper integreras bättre på arbetsmarknaden, i synnerhet personer med funktionsnedsättning, gravida kvinnor samt ensamstående föräldrar, som ofta möter strukturella hinder för tillträde på arbetsmarknaden.

3.10.

EESK anser att när det gäller reglering behöver följande huvudförutsättningar säkerställas: att distansarbete är frivilligt och att beslutet om distansarbete kan återtas – förutom i undantagsfall som under pandemin, när de offentliga myndigheterna gör det obligatoriskt – och att distansarbetare har samma individuella och kollektiva rättigheter som jämförbara arbetstagare på samma företag. Principerna för hur distansarbetet ska gå till bör anges i skriftlig form och särskilda åtgärder bör vid behov vidtas för att garantera att distansarbetarnas rättigheter är ändamålsenliga och säkerställa att de behandlas på samma sätt som andra arbetstagare.

3.11.

EESK anser att reglering av distansarbete skulle kunna garantera anständiga arbetsvillkor och bidra till att minska ojämlikheten och fattigdom bland förvärvsarbetande (14).

3.12.

Kommittén anser att arbetsgivarna är ansvariga för utbildning och för att tillhandahålla, installera och underhålla utrustning som är nödvändig för distansarbete. Arbetsgivaren bör direkt ersätta kostnader som uppstår i samband med distansarbete, i synnerhet när det gäller kommunikation (förbrukningsvaror, mobiltelefoni, internet).

3.13.

Alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att skydda uppgifter som rör distansarbete, i synnerhet distansarbetares personuppgifter.

3.14.

EESK konstaterar att systemen för övervakning och kontroll av distansarbetarnas arbete har tilltagit vid de allra flesta företag. Kommittén rekommenderar att man vid användningen av dessa övervakningsverktyg beaktar principerna om uppgiftsskydd och att de vid behov ska omfattas av framtida EU-lagstiftning och/eller kollektiva förhandlingar på nationell och regional nivå samt sektorsspecifik och företagsspecifik nivå mellan medlemsstaternas arbetsmarknadsparter.

4.   Utmaningar i samband med distansarbete

4.1.   Arbetstidens förläggning

4.1.1.

EESK konstaterar att forskning om distansarbetets effekter på arbetstiden enhälligt har identifierat mönster med alltför långa arbetsdagar som den största nackdelen med denna arbetsform (15). Distansarbete möjliggör för de anställda att strukturera sin arbetsdag och slippa pendla mellan hemmet och arbetsplatsen, men förlänger däremot arbetstiden med kvälls- och helgarbete.

4.1.2.

EESK välkomnar det faktum att de europeiska arbetsmarknadsparterna nyligen har kommit överens om att regelbunden avstämning mellan chefer och arbetstagare och/eller deras företrädare om arbetsbelastning och arbetsprocesser (16) hör till de åtgärder som bör övervägas inom ramen för den gemensamma partnerskapsprocess som ligger till grund för avtalet.

4.1.3.

Faktum är att en studie av Eurofound (17) visade följande:

4.1.3.1.

När arbetstagare utför ”regelbundet” distansarbete arbetar cirka 30 % dagligen eller flera gånger i veckan på sin lediga tid. Cirka 50 % av arbetstagarna avbryts för göra oplanerade saker och cirka 20 % arbetar mer än 48 timmar i veckan (cirka 30 % om de är ”rörliga” och 10 % om de är ”tillfälliga” distansarbetare).

4.1.3.2.

Cirka 40 % av de ”regelbundna” distansarbetarna har mindre än 11 timmars vilotid (siffran är cirka 25 % för ”tillfälliga” och 60 % för ”rörliga” distansarbetare).

4.1.4.

De undersökningar som utförts av Eurofound visar att arbetets intensitet är ett vanligt problem i europeiska länder (till exempel uppger 37 % av arbetstagarna att de har för snäva tidsfrister) och att detta är vanligare bland distansarbetare, särskilt rörliga distansarbetare (18).

4.1.5.

Effekten på hälsa och välbefinnande vid intensiv användning av IKT-utrustning, t.ex. arbete på datorskärmar eller smarttelefoner, bör bedömas. Negativa effekter, som kan förstärkas genom distansarbete inkluderar psykisk påfrestning (stress), ansträngda ögon, ångest, huvudvärk, utmattning, sömnproblem och belastningsbesvär (19).

4.1.6.

Även om det finns europeiska regelverk för distansarbete är det nödvändigt att bedöma om arbetstidsdirektivet och de andra direktiv som avses i punkt 2.4, samt avtalet om distansarbete (2002) och avtalet om digitalisering (2020) är tillräckliga för att skydda distansarbetare (20). I detta avseende noterar EESK vikten av europeisk rättspraxis, som påtalar att det ankommer medlemsstaterna ”att ålägga arbetsgivarna en skyldighet att inrätta ett objektivt, tillförlitligt och tillgängligt system som gör det möjligt att registrera den dagliga arbetstiden för varje arbetstagare” (21). EESK konstaterar att det ankommer på medlemsstaterna att fastställa de närmare bestämmelserna för genomförandet av ett sådant system, med hänsyn bland annat till de skillnader som kan finnas mellan olika sektorer eller verksamheter (22).

4.1.7.

Mot denna bakgrund föreslår EESK att företag bör använda lämpliga mekanismer för att mäta normal arbetstid och övertid vid distansarbete, i enlighet med europeisk och nationell lagstiftning samt kollektivavtal på regional, sektorsspecifik eller företagsspecifik nivå.

4.1.8.

EESK anser att begreppet likabehandling med jämförbara arbetstagare på samma företag även ska gälla villkoren för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, organisering av arbetet på ett sådant sätt att arbetsbelastningen är jämförbar samt fackföreningars/arbetstagarrepresentanters rätt att tillgå den plats där distansarbetet utförs, inom ramen för nationell lagstiftning och nationella kollektivavtal.

4.1.9.

Distansarbetare får inte missgynnas i sitt arbetsliv på grund av att de arbetar på detta sätt, särskilt när det gäller yrkeskarriär, fortbildning, tillgång till företagets interna kommunikation, deltagande i och företrädande av fackföreningar, specifika arbetsrättigheter (företagshälsovård, försäkringar osv.) samt tillgång till andra specifika rättigheter inom företaget.

4.2.   Balans mellan arbete och privatliv

4.2.1.

En av drivkrafterna bakom distansarbetets utveckling är att denna arbetsform tycks möjliggöra en bättre balans mellan arbete och privatliv samt högre produktivitet, större lojalitet och mindre personalomsättning. Eftersom det dock är svårt att dra definitiva slutsatser om distansarbetets effekter på arbetslivet på grundval av det aktuella forskningsläget vad gäller denna fråga kan verkligheten vara mycket mer komplex och tvetydig än, och kanske till och med stå i strid med, denna potentiellt fördelaktiga situation för både arbetstagare och arbetsgivare (23).

4.2.2.

EESK konstaterar att det finns en motsägelse mellan den ökande flexibiliteten när det gäller arbetstimmar och det mål om anständigt arbete som ILO förespråkar.

4.2.3.

När det gäller balans mellan arbete och privatliv betonar EESK att de skadliga effekterna förstärks för distansarbetare, och att de också varierar beroende på arbetstagarens individuella egenskaper, kulturen och arbetsorganisationen (24). EESK anser att ett effektivt införlivande av direktivet om balans mellan arbete och privatliv utan tvekan kan bidra till att förbättra arbetstagarnas arbetsförhållanden (25). EESK uppmanar därför medlemsstaterna att införliva och genomföra detta direktiv på ett korrekt sätt.

4.2.4.

EESK noterar att effekterna av distansarbete på balansen mellan arbete och privatliv är extremt tvetydiga, eller snarare motstridiga, och att det behövs ytterligare forskning om balansen mellan betalt arbete och privatliv (26).

4.2.5.

EESK betonar behovet av tillräcklig utbildning för arbetstagare och linjechefer om god praxis vid hantering av distansarbete och efterlevnad av rättsliga och avtalsmässiga normer, särskilt när det gäller att främja balans mellan arbete och privatliv.

4.2.6.

EESK uppmanar medlemsstaterna att göra lämpliga investeringar för att skapa och/eller utveckla allmänt tillgängliga sociala tjänster av hög kvalitet för äldre personer och barn, i syfte att bidra till att säkerställa balansen mellan arbete och privatliv.

4.3.   Rätten att vara nedkopplad

4.3.1.

EESK är medveten om att kulturen med ”ständig uppkoppling” och avsaknaden av tillräckligt med vilotid medför betydande fysiska och psykosociala risker för distansarbetare (27). På grund av uppkopplingen blir det svårt att respektera gränserna mellan avlönat arbete och privatliv.

4.3.2.

När det gäller rätten att vara nedkopplad har medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadsparter och företag på senare tid – om än med olika metoder – vidtagit åtgärder för att begränsa de skadliga effekterna och skydda arbetstagarna under deras lediga tid.

4.3.3.

Att ständigt vara uppkopplad har negativa konsekvenser. Det är kvinnor som drabbas hårdast eftersom de bär bördan av obetalt hushållsarbete och omsorg om barn, äldre och personer som är sjuka (28).

4.3.4.

Lagstiftningen täcker de flesta områden i samband med distansarbete, så det är fortfarande mycket viktigt att lagstiftningen genomförs på ett effektivt sätt. På europeisk nivå innefattar ramavtalet om digitalisering, som undertecknades i juni 2020, bland annat arrangemang för att utöva rätten att vara nedkopplad, överensstämmelse med arbetstidsbestämmelserna i lagstiftningen och kollektivavtalen, liksom andra avtalsmässiga arrangemang. Det säkerställer även att arbetstagaren inte behöver vara nåbar för sin arbetsgivare utanför arbetstid. EESK noterar att detta avtal för närvarande genomförs av arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna. Ett lagstiftningsinitiativ enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artiklarna 151 ff.), för att skydda och ge verkan åt arbetstagarnas rätt att vara nedkopplade samtidigt som man förhindrar att arbetsvillkoren försämras, är dock fortfarande en möjlighet.

4.3.5.

Bland medlemsstaterna (29) finns det olika åsikter när det gäller att införa rätten att vara nedkopplad. Fyra länder (Belgien, Spanien, Frankrike och Italien) har antagit särskild lagstiftning. I Portugal har ett lagförslag diskuterats och Nederländerna har inlett en samrådsprocess, men inget av dessa två länder har antagit någon specifik lagstiftning. I övriga medlemsstater är tillvägagångssätten olika: i vissa fall förespråkar fackföreningar specifik lagstiftning eftersom befintliga lagar inte anses vara tillräckliga. I andra medlemsstater anses kollektiva förhandlingar vara den bästa regleringsformen och i ytterligare andra menar man att lagstiftningen om arbetstid är tillräcklig.

4.3.6.

Mot bakgrund av denna situation välkomnar EESK den resolution som antogs av Europaparlamentet den 21 januari 2021, och som beaktades av kommissionen i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter av den 4 mars i kapitlet rörande distansarbete och rätten att vara nedkopplad (30). I detta sammanhang anser EESK att rätten att vara nedkopplad bör behandlas ordentligt i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

4.3.7.

EESK påpekar att övertid i sig inte är ett problem när det gäller rätten att vara nedkopplad, förutsatt att arbetet följer fastställda regler och i synnerhet det maximala antalet timmar, samt att man garanterar att all övertid avlönas i enlighet med de rättsliga ramarna i varje land.

5.   Åtgärder från kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter

5.1.

EESK betonar behovet av mer och bättre statistisk information samt mer forskning om distansarbete för att kunna identifiera bästa praxis och undersöka dess inverkan på arbetstagarnas liv, företagen och samhället. EESK uppmanar kommissionen att förbättra forskningen kring distansarbete och dess effekter, att mellan medlemsstaterna främja utbytet av god praxis beträffande förläggningen av arbetstid, balans mellan arbete och privatliv och rätten att vara nedkopplad, och slutligen att stödja utvecklingen av den nödvändiga omställningen när det gäller färdigheter, samtidigt som man respekterar social dialog och kollektiva förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter på olika nivåer.

5.2.

EESK understryker att avtalen från 2002 och 2020 innehåller de viktigaste principer som gör det möjligt att utnyttja de positiva effekterna av distansarbete samtidigt som de negativa effekterna minimeras.

5.3.

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka genomförandet av avtalen från 2002 och 2020 och att vid behov anpassa de befintliga reglerna och utarbeta nya regler på grundval av erfarenheter från pandemin för att främja de positiva sidorna av distansarbete och skydda arbetstagarnas grundläggande rättigheter. Tekniken och arbetsmetoderna utvecklas allt snabbare och det kan därför bli nödvändigt att anpassa regler och praxis till nya omständigheter som kommer att råda i framtiden.

5.4.

EESK betonar behovet av att medlemsstaterna tillsammans med arbetsmarknadens parter upprättar en lämplig nationell ram för distansarbete, som fastställer spelreglerna för företag och arbetstagare som är intresserade av att arbeta på distans, med hänsyn till ovannämnda avtal.

5.5.

I synnerhet behöver man ägna särskild uppmärksamhet åt arbetstidens förläggning, hälso- och säkerhetsrisker på arbetsplatsen, balans mellan arbete och privatliv, rätten att vara nedkopplad samt hur effektiva arbetstagarens arbetsrättigheter är vid distansarbete.

5.6.

Kommittén är övertygad om att frågor om distansarbete bör hanteras i enlighet med principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och FN:s mål för hållbar utveckling.

5.7.

EESK anser att arbetsmarknadsparternas deltagande och engagemang på alla nivåer, även genom kollektiva förhandlingar, är nyckeln till att hitta balanserade, anständiga och rättvisa lösningar.

5.8.

EESK anser att en gemensam process bör inledas av kommissionen, ILO och OECD, på grundval av studier om effekterna av distansarbete, i syfte att utarbeta en ILO-konvention om distansarbete. EESK anser också att anständiga distansarbetsvillkor bör vara en del av ILO:s agenda för anständigt arbete och motsvarande nationella program.

---

(1)  Alex Soojung-Kim Pang (2017), ”Rest – Why you get more done when you work less”, Penguin Life, 2018.

(2)  EUT L 299, 18.11.2003, s. 9.

(3)  EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

(4)  EUT L 186, 11.7.2019, s. 105.

(5)  EUT L 188, 12.7.2019, s. 79.

(6)  Eurofound och ILO, ”Working anytime, anywhere: The effects on the world of work”, 2017, s. 51–54, (nedan kallad Eurofound och ILO (2017)).

(7)  Europeiska kommissionen, ”Telework in the EU before and after the COVID-19: where we were, where we head to”, Science for Policy Briefs, 2020.

(8)  Se ovan.

(9)  ILO, ”Telework in the 21st century”, 2019, s. 294.

(10)  EUT C 129, 11.4.2018, s. 44, EUT C 197, 8.6.2018, s. 45, EUT C 237, 6.7.2018, s. 8, EUT C 367, 10.10.2018, s. 15, EUT C 440, 6.12.2018, s. 37, EUT C 232, 14.7.2020, s. 18.

(11)  Eurofound och ILO (2017), s. 51.

(12)  Eurofound, ”Telework and ICT-based mobile work: flexible working in the digital age”, 2020, s. 53, (nedan kallad Eurofound (2020)).

(13)  Eurofound och ILO (2017), s. 40.

(14)  Se den nyligen antagna resolutionen från Europaparlamentet.

(15)  ILO, ”Telework in the 21st century”, 2019, s. 298.

(16)  ”European Social Partners Framework Agreement on Digitalisation”, juni 2020, s. 10.

(17)  ”Further exploring the working conditions of ICT-based mobile workers and home-based teleworkers”, arbetsdokument, 2020, s. 23–33.

(18)  Eurofound ”6th European Working Conditions Survey, Overview report”, 2016, s. 47–51. Se även fotnoten på föregående sida.

(19)  För mer information om konsekvenserna av distansarbete för hälsa och/eller välbefinnande, se Eurofound (2020), s. 27–35.

(20)  Eurofound (2020), s. 54.

(21)  Dom från Europeiska unionens domstol i målet C-55/18, ECLI:EU:C:2019:402, punkt 60. Se övrig rättspraxis om distansarbete: C-518/15; C-344/19; C-580/19; C-214/20; C-84/94.

(22)  Se ovannämnda mål C-55/18, ECLI: EU 2019: punkt 63.

(23)  ILO, ”Telework in the 21st century”, 2019, s. 302.

(24)  Huvudsaklig källa: Eurofound (2020), s. 13–26.

(25)  Eurofound (2020), s. 54.

(26)  Eurofound och ILO (2017), s. 33 och s. 40.

(27)  Eurofound och ILO (2017), s. 37.

(28)  Se EESK:s yttrande SOC/662 (se sidan 13 i detta nummer av EUT).

(29)  Huvudsaklig källa: Eurofound (2020), s. 13–26.

(30)  Se den nyligen antagna resolutionen från Europaparlamentet.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Distansarbete och jämställdhet – villkor för att säkerställa att distansarbete inte förvärrar den ojämlika fördelningen av obetalt omsorgs- och hushållsarbete mellan kvinnor och män och att det blir en motor för att främja jämställdhet

(Förberedande yttrande på begäran av det portugisiska ordförandeskapet)

(2021/C 220/02)

Föredragande:	Milena ANGELOVA
Medföredragande:	Erika KOLLER

Begäran från det portugisiska rådsordförandeskapet	Skrivelse, 26.10.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	11.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	24.3.2021
Plenarsession nr	559
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	219/10/18

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1.

Även om distansarbete är en välkänd arbetsform, har det blivit betydligt mer utbrett på grund av covid-19-pandemin, som resulterat i att mer än en tredjedel av de anställda arbetar hemifrån, med en större andel kvinnor än män (1). Eftersom kvinnor vanligtvis utför merparten av omsorgs- och hushållsarbetet såg de distansarbete som den enda möjligheten att kombinera detta oavlönade arbete med avlönad anställning. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) vill uppmärksamma risken för att distansarbete används som en möjlighet att ta på sig den dubbla bördan av avlönat och oavlönat arbete. EESK välkomnar därför kommissionens kampanj för att bekämpa könsstereotyper (2), upprepar behovet av en kulturell förändring och av att avlägsna strukturella hinder för att uppnå en jämnare fördelning av obetalt hushållsarbete och uppmanar medlemsstaterna att snabbt och effektivt genomföra direktivet om balans mellan arbete och privatliv.

1.2.

Förhållandena under pandemin är exceptionella, vilket gör det nödvändigt att utvärdera kopplingarna mellan distansarbete och jämställdhet genom att inta ett mer allmänt och långsiktigt perspektiv. Under pandemin har, där så är möjligt, distansarbete varit obligatoriskt som en hälsoskyddsåtgärd och åtföljts av många exceptionella och restriktiva inslag. Under normala förhållanden utförs distansarbete vanligtvis frivilligt i syfte att ge möjlighet att organisera arbetet på ett sätt som bäst uppfyller företagens och organisationernas övergripande mål och behov och som motsvarar både arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov, med respekt för EU:s och nationella rättsliga och normativa ramar (3) samt resultaten av den sociala dialogen, där alla praktiska arrangemang fastställts som en del av arbets- och kollektivavtal.

1.3.

Distansarbete ger många möjligheter att bidra till jämställdhet, såsom ökat deltagande på arbetsmarknaden, ökad flexibilitet i organiseringen av arbetstid och när det gäller att kombinera obetalt omsorgsansvar med avlönat arbete, vilket kan förbättra deltagandet på arbetsmarknaden, produktivitetsvinster genom större effektivitet, en bättre rumslig matchning mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft utan behov av att flytta till annan ort, tids- och kostnadsbesparingar till följd av minskad eller helt eliminerad pendling osv. Samtidigt medför distansarbete vissa risker, till exempel möjliga utmaningar med anknytning till att arbetstagaren blir osynlig i arbetsgemenskapen, att gå miste om formella och informella stödstrukturer, personliga kontakter med kollegor och tillgång till information, befordrings- och utbildningsmöjligheter, eventuellt ökad ojämlikhet mellan könen och ökad risk för våld och trakasserier. För kvinnor kan detta förvärra befintliga ojämlikheter mellan könen. För att framgångsrikt mildra sådana risker krävs en korrekt jämställdhetsanalys, eftersom även politik som kan se könsneutral ut i verkligheten kan vara könsblind och påverka kvinnor negativt. Därför måste alla åtgärder vidtas för att sträva efter en positiv inverkan.

1.4.

EESK noterar de befintliga rättsliga och ytterligare ramar som är relevanta för distansarbete. Till dessa hör arbetstidsdirektivet, direktivet om säkerhet och hälsa i arbetet, direktivet om balans mellan arbete och privatliv samt de europeiska arbetsmarknadsparternas självständiga ramavtal om distansarbete 2002 och om digitalisering 2020. Kommittén noterar också att det inte finns någon konsoliderad europeisk ram för distansarbete. Europaparlamentet har angett att ”ett regelverk som syftar till att reglera villkoren för distansarbete i hela EU behövs för att säkerställa rimliga arbets- och anställningsvillkor i den digitala ekonomin, och därigenom bidra till minskad ojämlikhet och hantera problemet med fattigdom bland förvärvsarbetande”. EESK rekommenderar därför en utvärdering av de befintliga reglerna för att fastställa hur ändamålsenliga de är mot bakgrund av den snabba ökningen av distansarbete, medvetenheten om nya risker och de lärdomar som dragits. I synnerhet uppmanas arbetsmarknadens parter att se över ramavtalet om distansarbete från 2002 och ge det ny drivkraft.

1.5.

Arbetsmarknadens parter kan spela en viktig roll för att främja distansarbete på ett sätt som bidrar till jämställdhet och främjar välbefinnande på arbetet och produktivitet, t.ex. genom kollektivförhandlingar. Med tanke på de många olika arbetsplatserna kan de bästa resultaten uppnås med skräddarsydda åtgärder på företags- och arbetsplatsnivå. Det är arbetsgivarnas sak att besluta om hur arbetet ska organiseras, men den sociala dialogen är ett viktigt medel för att på arbetsplatserna hantera frågor såsom löner, arbetstid, villkor för konnektivitet, hälsa och säkerhet samt utbildning och kompetensutveckling i samband med distansarbete.

1.6.

De grundläggande förutsättningarna för könsneutralt distansarbete omfattar tillgång till den teknik, de utrymmen och den kompetens som behövs. EESK upprepar sin uppmaning om att investera i digital infrastruktur och digitala förbindelser för alla, inbegripet lokala delade utrymmen som underlättar distansarbete utanför hemmet, samt att förbättra digitala färdigheter, med särskild uppmärksamhet på kvinnor för att göra det möjligt för dem att delta fullt ut på arbetsmarknaden, och ta itu med alla former av digitala klyftor (4).

1.7.

Tillgången till samt tillgängligheten och överkomligheten hos omsorgsinfrastruktur och omsorgstjänster för barn, personer med särskilda behov och äldre är ytterligare en avgörande förutsättning för jämställt distansarbete och arbete i allmänhet. EESK efterlyser en ”omsorgsgiv för Europa” som säkerställer tillhandahållandet av omsorg av högre kvalitet för alla under alla skeden i livet. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att säkerställa och investera i tillgången på tillgängliga och mångsidiga omsorgstjänster av hög kvalitet till ett överkomligt pris för att tillgodose olika krav och situationer.

1.8.

Distansarbete medför en risk för att arbetstagare inte blir sedda i arbetsgemenskapen och går miste om formella och informella stödstrukturer, personliga kontakter med kollegor och tillgång till information. Detta kan leda till att de förbises när det gäller befordrings- och utbildningsmöjligheter och inte får viktig information om löner och befintliga arbetstagarrättigheter. För kvinnor riskerar detta att förvärra befintliga ojämlikheter mellan könen, till exempel lönegapet mellan kvinnor och män. Det förslag till direktiv om insyn i lönesättningen som kommissionen offentliggjorde den 4 mars 2021 skulle kunna vara ett viktigt sätt att åtgärda den informationsbrist som orsakas av osynlighet.

1.9.

För att göra det möjligt för och uppmuntra den privata sektorn att förnya sig, investera i nya metoder och skapa nya arbetstillfällen för inkluderande sysselsättning är det viktigt att EU skapar gynnsamma villkor för entreprenörskap och affärsverksamhet och främjar digitalisering – särskilt för mikroföretag och små och medelstora företag. På samma sätt är den offentliga sektorn en viktig arbetsgivare och det krävs ordentliga investeringar för att säkerställa anständiga arbetsvillkor och modernisering av infrastrukturen för att uppnå målen för den digitala omvandlingen. Ett nära och smidigt samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn krävs också på praktisk nivå på områdena digital infrastruktur, utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster samt forskning och innovation.

1.10.

EESK efterlyser forskning om könsbetingade konsekvenser och förutsättningar för distansarbete under förhållanden som inte domineras av pandemin och med beaktande av den långsiktiga utvecklingen inom olika sektorer av ekonomin och samhället samt insamling och spridning av befintlig god praxis i hela EU. Detta skulle möjliggöra ett genusmedvetet tillvägagångssätt för att uppnå nödvändig teknisk och social innovation i syfte att säkerställa att distansarbete bidrar till att främja jämställdhet (5).

1.11.

Eftersom distansarbetets konsekvenser för jämställdheten avgörs av samhälleliga traditioner och enskilda personers attityder, efterlyser EESK riktade åtgärder och kampanjer för att minska och bryta ned det stereotypa tänkandet. EESK uppmuntrar arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer på EU-nivå och nationell nivå att aktivt förespråka icke-stereotypa familjeroller och val för män och kvinnor när det gäller studier, yrken och arbeten.

1.12.

EESK uppmanar beslutsfattarna på EU-nivå och nationell nivå att i dialog och samarbete med arbetsmarknadens parter göra allt de kan för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor – både på arbetet, hemma och på nätet, och uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention (nr 190) om våld och trakasserier från 2019 och Istanbulkonventionen.

2.   Allmänna kommentarer

2.1.

EESK välkomnar det portugisiska ordförandeskapets initiativ att begära två förberedande yttranden som kommer att komplettera varandra och som syftar till en mer djupgående analys av distansarbete, med en granskning av de lärdomar som dragits under pandemin. Detta kan också bättre vägleda genomförandet av direktivet om balans mellan arbete och privatliv och uppmuntra villkor för bästa praxis för införandet av distansarbete. Dessa yttranden kommer att bidra till framtida utkast till rådets slutsatser under första halvåret 2021.

2.2.

Den snabba digitaliseringen av ekonomin och samhället, som påskyndats avsevärt av covid-19-pandemin, har lett till ökat utnyttjande av distansarbete och resulterade i att 34 % av de anställda arbetade uteslutande hemifrån och 14 % delvis hemifrån i juli 2020 (6). Medan pandemin möjliggör en inblick i den stora spridningen av distansarbete, måste uppmärksamhet ägnas åt normala arbetsförhållanden för distansarbete som inte påverkas av pandemin.

2.3.

Även om jämställdhet är beroende av många faktorer, och distansarbete har andra ekonomiska och sociala effekter än dem som rör jämställdhet, beaktas i detta förberedande yttrande särskilt kopplingarna mellan distansarbete och jämställdhet, på begäran av det portugisiska ordförandeskapet. Målet är att hitta sätt att göra distansarbete till en av drivkrafterna för att främja jämställdhet och undvika att förvärra den ojämlika fördelningen av obetalt omsorgs- och hushållsarbete mellan kvinnor och män, eftersom distansarbete kan innebära både fördelar och risker när det gäller jämställdhet. EESK betonar behovet av jämställdhetsintegrering i det politiska beslutsfattandet i syfte att bidra till att mildra risker och utnyttja möjligheter.

2.4.

Att utnyttja möjligheterna med distansarbete samtidigt som man minskar de därmed förknippade riskerna bidrar till att bevara de globala framsteg som gjorts när det gäller jämställdhet (7). Även om det är vanligare att män ägnar sig åt mobilt arbete utanför arbetsgivarens lokaler än kvinnor, distansarbetar kvinnor mer regelbundet hemifrån än män. Detta kan till viss del förklaras med lands- och kulturspecifika könsroller och modeller för arbete och familjeliv (8). Kvinnor tar i regel på sig merparten av det obetalda omsorgsarbetet i hushållen (9), och även om detta är en väsentlig del av det socioekonomiska livet erkänns det inte som sådant. Även om distansarbete kan bidra till en bättre balans mellan arbete och privatliv riskerar det också att öka bördan för kvinnor genom att de utför en ännu större andel av det obetalda hushållsarbetet, samtidigt som de utsätts för andra risker såsom våld i hemmet eller nätvåld eller att gå miste om karriärmöjligheter.

2.5.

Både samhället som helhet och företagen måste göra allt för att skingra dessa könsstereotyper och erkänna kvinnor som fullvärdiga arbetstagare utöver deras många andra roller och egenskaper. Dessa fördomar medför mycket höga ekonomiska och sociala kostnader för samhället. Arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer inom alla sektorer bör kunna gå i spetsen för denna fråga, som är avgörande för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter, men även för den europeiska ekonomin (10).

2.6.

När man utvärderar effekterna av distansarbete är det viktigt att beakta att konsekvenserna under pandemin kan skilja sig avsevärt från konsekvenserna under normala förhållanden. Det är troligt att både fördelarna och nackdelarna med distansarbete blivit mer uttalade under pandemin när distansarbete varit obligatoriskt och människors liv på många sätt har begränsats, inklusive att använda hemmet som gemensamt arbets-, studie- och levnadsutrymme för alla familjemedlemmar. Det är därför nödvändigt att inte bara tänka kortsiktigt, utan framför allt anlägga ett långsiktigt perspektiv vid bedömningen av konsekvenserna av distansarbete för jämställdhet och arbetsliv, även med vederbörlig hänsyn till att tillhandahålla normala arbetsvillkor under distansarbete. Distansarbete bör under normala omständigheter ske frivilligt och på grundval av en ömsesidig överenskommelse, där alla praktiska arrangemang fastställts som en del av ett avtal och/eller via kollektivavtal.

2.7.

EESK tar också tillfället i akt att koppla några delar av yttrandet till att bidra till FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, särskilt målen för hållbar utveckling 5 (jämställdhet) och 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt). Delmålen i mål 5 för hållbar utveckling inkluderar att avskaffa alla former av diskriminering och alla former av våld mot kvinnor och flickor samt erkänna och värdesätta obetalt omsorgs- och hushållsarbete genom att tillhandahålla offentliga tjänster, infrastruktur och socialt skydd och genom att främja delat ansvar inom hushållet och familjen. Ett annat delmål är att öka användningen av gynnsam teknik, i synnerhet IKT, för att främja kvinnors egenmakt. Mål 8 för hållbar utveckling syftar till varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning och anständiga arbetsvillkor för alla och inkluderar ett delmål om att uppnå högre produktivitet, t.ex. genom teknisk uppgradering och innovation.

3.   Lärdomar av pandemiperioden: jämställdhetsperspektivet

3.1.

När man beaktar jämställdhetsaspekten av distansarbete finns det lärdomar att dra av pandemiperioden. Pandemin belyser vikten av kvinnors roll i ekonomin – som samhällsviktig vård- och omsorgspersonal, som i de flesta fall arbetar ”i frontlinjen” (11). Studier visar (12) att många befintliga strukturella könsskillnader på arbetsmarknaden och i samhället har förvärrats av pandemin och att kvinnor drabbats oproportionerligt hårt. Detta kapitel inriktas på några avgörande slutsatser rörande distansarbete (främst hemifrån) under pandemin eftersom genusperspektivet kan användas för att främja jämställdhet.

3.2.

Även om distansarbete gjordes obligatoriskt, i ett försök att hantera pandemin, kunde inte alla distansarbeta. Distansarbete var vanligare i städer än på landsbygden och bland personer med högre utbildning. Det varierar också efter sektor, med en högre förekomst av distansarbete inom utbildning, finansiella tjänster och offentlig förvaltning, och en lägre förekomst inom hälso- och sjukvård, transport, jordbruk, handel samt hotell och restauranger (13). Nyligen utförd forskning ger uppgifter om vilka arbeten som kan utföras på distans, men det behövs ytterligare analys (14). Det är också uppenbart att vissa arbeten inte kan skötas på distans, och andra bara i mycket begränsad utsträckning (15).

3.3.

Fler kvinnor än män har distansarbetat under pandemin. Även om antalet arbetstimmar per vecka minskade mer för män än för kvinnor under perioden, var det mer troligt att anställda kvinnor tillfälligt hade slutat arbeta (permittering). En rimlig förklaring är att arbetande kvinnor och mödrar har fått axla den största delen av det ökade omsorgsansvaret i hemmet under covid-19 på grund av att arbetsplatser, skolor och förskolor varit stängda. I hushåll med två yrkesarbetande där det fanns en valmöjlighet var kvinnorna mer benägna att utnyttja möjligheterna till permittering än deras manliga partner (16). I många medlemsstater ledde det minskade utbudet av både barnomsorg och annan tillgänglig omsorg och bristen på flexibilitet inom institutioner för barnomsorg och annan omsorg under pandemin till en ytterligare försämring i föräldrarnas situation, vilket drabbade kvinnor och mödrar hårdast.

3.4.

En fjärdedel av alla personer som arbetade på distans var föräldrar till barn under 12 år, och 22 % av dessa hade mycket svårare än andra grupper att koncentrera sig på arbetet och uppnå en lämplig balans mellan arbete och privatliv (17). Särskilt för kvinnor med omsorgsansvar undergrävdes arbetet hemifrån av flera faktorer, däribland bristen på tyst utrymme där arbetet kunde utföras utan avbrott, men även bristen på tid att ägna åt arbete, å ena sidan, tillsammans med tendensen att å andra sidan arbeta längre, och till och med vara ansluten dygnet runt, utan att reglerna om uppkoppling och nedkoppling respekterades. Detta innebär att det krävs bättre efterlevnad av den relevanta befintliga lagstiftningen och stärkt övervakning från arbetsinspektionernas sida samt en bedömning av huruvida den befintliga ramen är tillräcklig. Ensamstående föräldrar, varav 85 % i EU är kvinnor, var särskilt sårbara eftersom pandemin förvärrade deras redan ömtåliga balans mellan arbete och privatliv (18).

3.5.

Det finns också tecken på att kvinnor som arbetade inom krävande och konkurrensbetonade högkvalificerade sektorer, såsom inom den akademiska världen, drabbades hårdare än sina manliga kollegor (19), eftersom obetalt omsorgs- och hushållsarbete minskade deras möjligheter att vara produktiva och ytterligare undergrävde deras karriärutsikter. På samma sätt upplevde kvinnliga företagare med små och medelstora företag allvarliga tidsmässiga begränsningar utöver allvarliga ekonomiska problem i sina ansträngningar att upprätthålla sina företag under nedstängningarna (20).

3.6.

Pandemiperioden har också lett till en alarmerande ökning i våldet mot kvinnor, både fysiskt och på nätet, där offren för det sistnämnda är betydligt mer isolerade från potentiella resurser och möjligheter till hjälp (21). Våld i hemmet har ökat med en tredjedel under pandemin, när det var nödvändigt att, om möjligt, stanna hemma och arbeta hemifrån för att minska spridningen av pandemin (22). Det finns också belägg för att distansarbete har inneburit att arbetsrelaterade sexuella trakasserier har blivit vanligare på nätet.

4.   Distansarbete: möjligheter, risker och förutsättningar

4.1.

För att använda distansarbete på bästa sätt för att främja jämställdhet samt underlätta balans mellan arbete och privatliv krävs en övergripande syn på distansarbetets potentiella fördelar och risker för kvinnor och män. Utan en ordentlig jämställdhetsanalys kan politik som ser ”könsneutral” ut i själva verket vara ”könsblind” och påverka kvinnor negativt.

4.2.

Möjligheterna med distansarbete inkluderar — ökad flexibilitet i fråga om förläggning av arbetstiden i allmänhet och i att viss utsträckning ge enskilda personer ökade möjligheter att organisera sin tid för att uppnå förväntade resultat, — ökad flexibilitet när det gäller att kombinera obetalt omsorgsansvar med avlönat arbete, vilket kan förbättra deltagandet på arbetsmarknaden, — möjlighet att dela omsorgen om barn eller omsorgsberoende familjemedlemmar mer lika när båda föräldrarna distansarbetar, — bättre integrering på arbetsmarknaden av personer som begränsas av hinder i samhället eller på arbetsplatsen, t.ex. personer med funktionsnedsättning, — produktivitetsvinster genom större effektivitet, — en bättre rumslig matchning mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft utan behov av att flytta till annan ort; detta kan leda till att den regionala fördelningen av arbetstillfällen mellan städer och landsbygdsområden vänds (23), — tids- och kostnadsbesparingar till följd av minskad eller helt eliminerad pendling.

4.3.

På motsvarande sätt kan följande risker förknippas med distansarbete, främst i samband med utmaningar som rör — organisation av utrymme för distansarbete och förmåga att koncentrera sig på arbetet, särskilt när andra familjemedlemmar arbetar eller studerar hemifrån och när utrymmet hemma är för litet för att möjliggöra ett separat arbetsutrymme, — tillgång till lämpliga kontorsutrymmen, inklusive ergonomiska möbler, och specialiserad eller anpassad utrustning och specialiserade eller anpassade program samt utbildning, — brist på personlig kontakt och samarbetsanda kollegor emellan och risken för att bli ”osynlig” i arbetsgemenskapen, — en förstärkt obalanserad fördelning av omsorgs- och hushållsarbete på grundval av stereotypa arbets- och familjeroller, — ökning av könsrelaterat våld och trakasserier, inbegripet trakasserier på nätet, brist på socialt stöd under isolering, — stillasittande och avsaknad av avbrott i dagliga rutiner och vanor samt press på att kombinera arbete med hushållsplikter och undvika att sudda ut gränserna mellan arbete och privatliv, vilket kan ge upphov till psykiska och fysiska hälsoproblem, inbegripet ett ökat antal fall av utbrändhet, — missbruk av de nya möjligheterna till övervakning och av personuppgifter, — utmaningar med att övervaka arbetsförhållandena vid hemarbete – för både arbetsgivare och fackföreningar, — frågor som rör cybersäkerhet och den allmänna dataskyddsförordningen, — ökad social kontroll, — risk för längre arbetstid och alltför korta viloperioder till följd av att villkoren för uppkoppling och nedkoppling inte respekteras, — fackföreningarnas oförmåga eller svårigheter att skydda arbetstagarnas rättigheter, — osäkerhet vad gäller arbetsgivarens ansvar för att säkerställa hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, arbetsvillkor och genomförande av kollektivavtal.

4.4.

De mest konkreta förutsättningarna för distansarbete rör tillgången till nödvändig infrastruktur och teknik. Den växande konnektiviteten når inte alla – vissa grupper av kvinnor (t.ex. äldre, från socioekonomiskt missgynnade grupper, med lägre utbildning) har ojämlik tillgång till konnektivitet och digital teknik, vilket bidrar till den digitala klyftan (24). En stark offentlig politik är således nödvändig för att möjliggöra tillträde till nätverk och lokala delade utrymmen som underlättar distansarbete utanför hemmet. EESK understryker behovet av att undvika situationer där arbetstagare som arbetar på distans skulle bära kostnaden för utrustning, enligt vad som föreskrivs i arbetsmarknadsparternas ramavtal om distansarbete och relevant nationell lagstiftning, som krävs för att kunna arbeta på distans, nämligen IKT-utrustning, ergonomiska möbler, hälso- och säkerhetsåtgärder och ökade kostnader relaterade till det utrymme där arbetet utförs.

4.5.

Digital kompetens och utbildning är ytterligare en viktig förutsättning för att möjliggöra distansarbete, och i detta avseende befinner sig män oftast i en bättre position än kvinnor – i endast sex medlemsstater har kvinnor högre poäng än män när det gäller internetfärdigheter (Finland, Slovenien, Litauen, Lettland, Cypern och Bulgarien) (25). Könsklyftan avseende digitala färdigheter ökar med åldern. Dessa skillnader måste också beaktas vid bedömningen av jämställdhetsaspekterna av distansarbete.

4.6.

Utöver digitala färdigheter kräver distansarbete färdigheter för att anta föränderliga ledningsmetoder och arbetsorientering, vilket innebär utmaningar för både anställda och arbetsgivare, inte minst för små och medelstora företag. För att kunna leda företag och personal på distans krävs särskild ledningskompetens, flexibilitet, resiliens och innovativa sätt att organisera arbetet, eftersom distansarbete kräver resultatbaserad snarare än processbaserad ledning. Specifik utbildning bör ges för att hjälpa chefer/arbetsledare att leda distansarbetare på ett ändamålsenligt sätt.

4.7.

För arbetstagare kräver mer flexibilitet och frihet att organisera sitt arbete också starkt ansvar och engagemang samt kompetens att organisera sig själva och ett förtroendeförhållande mellan dem och deras chefer. Flera studier har visat att distansarbete inom vissa sektorer kan vara en källa till ökad produktivitet, vilket bättre kan utnyttjas genom att cheferna ges specialutbildning. Det kan höja de krav som anställda ställer på sitt eget arbete och öka effektiviteten.

4.8.

Arbetstagare som arbetar på distans bör ha lika tillgång till utbildning och fortbildning och samma möjligheter till befordran och karriärutveckling. Detta är särskilt viktigt för kvinnor som är distansarbetare och som kan ha mindre tid och möjlighet att delta i karriärutvecklingsaktiviteter utanför arbetsschemat.

4.9.

Under förutsättning att alla har tillgång till nödvändiga resurser och färdigheter skulle distansarbete som sådant vara en arbetsform som är tillgänglig och åtkomlig för både män och kvinnor. Tillgängliga, åtkomliga och mångsidiga offentliga omsorgstjänster av hög kvalitet till ett rimligt pris är således avgörande för att man ska kunna använda distansarbete på bästa sätt. I vissa medlemsstater finns ekonomiskt stöd och särskilda skatteincitament för att främja barnomsorg, även i hemmet, av kvalificerade yrkesutövare – något som är värt en riktmärkning.

4.10.

Distansarbete kan öka efterfrågan på vissa tjänster, men kan samtidigt leda till en försämrad situation för vissa små och medelstora företag där kvinnligt entreprenörskap dominerar och vars kunder främst är kvinnor på väg till eller från arbetet. Detta gäller t.ex. små livsmedelsaffärer och andra butiker, marknader och servicecentrum. För att minska en sådan risk skulle man behöva frångå stereotypa yrkesval. Detsamma gäller för att mildra de skillnader i möjligheterna till distansarbete för kvinnor och män som orsakas av sektoriell segregering och sektorernas olika möjlighet till distansarbete.

5.   Olika sätt att integrera jämställdhet

5.1.

Det är arbetsgivarnas sak att besluta om hur arbetet ska organiseras, men arbetsmarknadens parter kan, t.ex. genom kollektivförhandlingar, spela en viktig roll för att främja distansarbete på ett sätt som bidrar till jämställdhet, liksom till ökad produktivitet och ökat välbefinnande i arbetet. I det ramavtal om distansarbete som ingicks av de europeiska arbetsmarknadsparterna 2002 och som till 2008 genomförts av alla medlemsstater (26) fastställs det allmänna regelverket för användning av distansarbete så att arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov tillgodoses på ett väl avvägt sätt. Social dialog är ett viktigt medel för att hantera sådana frågor som löner, arbetstid, villkor för konnektivitet, hälsa och säkerhet samt kompetensutveckling i samband med distansarbete. EESK efterlyser också spridning av bästa praxis när det gäller att göra det möjligt för kvinnor och män att kombinera arbete och familj på ett likvärdigt sätt, liksom främjande och finansiering av gemensamma åtgärder från arbetsmarknadsparternas sida.

5.2.

Eftersom distansarbete bygger på teknisk infrastruktur och tekniska förbindelser understryker EESK att det är ytterst viktigt att investera i lämplig digital infrastruktur, ge tillgång till stabila digitala förbindelser och lämplig maskinvara och programvara för att möjliggöra effektivt distansarbete för alla grupper i samhället och undvika problem inom andra områden av digitaliseringen av ekonomin och samhället.

5.3.

EESK upprepar sin uppmaning om att förbättra de digitala färdigheterna för alla för att göra det möjligt för människor att reagera på och forma den digitala utvecklingen, med full utnyttjande av möjligheterna med e-lärande. Detta är en fråga om formell, informell och icke-formell utbildning och dess validering, som omfattar grundläggande utbildning, kompetenshöjning och omskolning, i linje med strategin för kontinuerligt och livslångt lärande. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kvinnors kompetens, så att de också kan delta fullt ut på arbetsmarknaden samt hantera praktiska dagliga digitala angelägenheter.

5.4.

EESK betonar behovet av en ”omsorgsgiv för Europa”, eftersom investeringar i omsorgssektorn skulle säkerställa tillhandahållandet av omsorg av högre kvalitet för alla under alla skeden i livet och erkänna kvinnor och män som både jämställda inkomsttagare och jämställda omsorgsgivare. Kommittén uppmuntrar medlemsstaterna att investera i omsorgsinfrastruktur av alla slag. De nationella återhämtnings- och resiliensplanerna inom Next Generation EU ger en möjlighet att rikta investeringar till omsorgssektorn. EESK efterlyser också spridning av bästa praxis när det gäller att göra det möjligt för kvinnor och män att kombinera arbete och familj på ett likvärdigt sätt, liksom främjande och finansiering av gemensamma åtgärder från arbetsmarknadsparternas sida. EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över Barcelonamålen (27) för att säkerställa tillgången till flexibel och diversifierad barnomsorg av hög kvalitet till ett rimligt pris (28). Kommittén understryker också vikten av att övergå från institutionsvård till samhällsbaserade och personinriktade tjänster för utsatta barn och vuxna med särskilda behov, vilket uttrycks i de gemensamma europeiska riktlinjer som offentliggjorts av kommissionen (29).

5.5.

EESK uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra direktivet om balans mellan arbete och privatliv på ett effektivt och snabbt sätt för att ge familjer lämpliga valmöjligheter för mer jämlik praxis, samtidigt som hänsyn tas till företagens behov, särskilt små och medelstora företag. Mindre företag, vars verksamhet per definition är beroende av ett litet arbetslags arbete, måste i ännu högre grad än andra kunna dra nytta av kontinuitet och stabilitet i sin produktionsorganisation. På grundval av de lärdomar som hittills dragits kan man överväga flexibla system för att kombinera arbete med fysisk närvaro med distansarbetsalternativ.

5.6.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt villkoren för utsatta grupper av kvinnor såsom dem med funktionsnedsättning, ensamstående föräldrar, äldre, migranter och romska kvinnor. Kvinnoorganisationer och organisationer som företräder familjer måste få stöd, bland annat genom riktade åtgärder som finansieras med EU-medel och nationella medel.

5.7.

Hela spektrumet av stödtjänster bör införas i situationer där våld förekommer (eftersom våld i hemmet ökade avsevärt på grund av nedstängningsåtgärderna under pandemin (30)) samtidigt som man ser till att lagstiftningen mot våld efterlevs. EESK uppmanar medlemsstaterna att utveckla och genomföra åtgärder för att förhindra alla former av våld mot kvinnor, både fysiskt och på nätet. Det krävs kraftfullare åtgärder för att ta itu med våld och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, även i samband med distansarbete. Om en ”säker” arbetsplats inte är tillgänglig (på grund av t.ex. distansarbete) har personer som utsätts för våld i hemmet ingen social kontroll och begränsad eller ingen tillgång till relevant information och hjälp (31). Arbetsmarknadens parter bör uppmuntras och stödjas att utarbeta policyer för att förebygga våld i hemmet, bland annat genom särskilda gemensamma åtgärder och genom att erbjuda lämpliga övervaknings- och rapporteringssystem, även och i synnerhet när arbetet utförs på distans (32). EESK välkomnar kommissionens förslag till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i EU:s intresse ratificera ILO:s konvention (nr 190) om våld och trakasserier från 2019. Kommittén uppmuntrar medlemsstaterna att skyndsamt ratificera konventionen (33) och uppmanar EU att engagera länder utanför EU i att göra detsamma. EESK noterar att rådet har uppmanat de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Istanbulkonventionen att göra detta och välkomnar kommissionens avsikt, enligt handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, att föreslå lagstiftning för att bekämpa könsrelaterat våld mot kvinnor, inklusive trakasserier på arbetsplatsen på grund av kön.

5.8.

Även om distansarbete inte är någon ny arbetsform finns det fortfarande många okända konsekvenser som förtjänar extra forskning. Det skulle till exempel vara lämpligt att undersöka distansarbetets konsekvenser och förutsättningar under förhållanden som inte domineras av pandemin och med beaktande av den mer långsiktiga utvecklingen inom olika sektorer av ekonomin och samhället. Eftersom universellt utformade tekniska och sociala innovationer är avgörande för att på bästa sätt utnyttja distansarbete och samtidigt lösa problem som rör jämställdhet, uppmanar EESK till att integrera dessa ämnen i politiken för forskning, utveckling och innovation både på nationell nivå och på EU-nivå. Goda exempel på befintlig praxis i hela EU bör också samlas in och spridas för att stimulera avancerade lösningar.

5.9.

Eftersom investeringar i universellt utformad teknisk och social infrastruktur samt innovationsinfrastruktur är centrala delar av statsbudgetarna kan rätt fördelning av finansiella medel spela en avgörande roll för att främja jämställt distansarbete. EU-medel, inklusive strukturfonderna och faciliteten för återhämtning och resiliens, bör också användas för att stödja detta mål.

5.10.

Konnektivitet är ett samhällsfenomen. Praxis måste utvecklas på arbetsplatsnivå, t.ex. genom att genomföra sådana verktyg som arbetsmarknadsparternas avtal om digitalisering, även med tanke på att EU-Osha för närvarande förbereder en EU-kampanj för ett hälsosamt arbetsliv om digitalisering som inleds 2023.

5.11.

EESK hänvisar också till det självständiga ramavtalet om digitalisering (34) och uppmanar kommissionen att avsätta särskilt ekonomiskt stöd till riktade gemensamma åtgärder från arbetsmarknadsparternas sida samt stöd till organisationer i det civila samhället som bidrar till balans mellan arbete och privatliv. I det självständiga ramavtalet om digitalisering går man in på sätt att hantera frågor som rör villkoren för uppkoppling och nedkoppling i digitaliserade arbetsmiljöer, inklusive de bakomliggande orsakerna till överdriven uppkoppling och långa arbetspass, och det finns sannolikt ett brett spektrum av nationella exempel på hur ramavtalet kan genomföras, däribland sektors- eller företagsavtal och vägledande dokument.

5.12.

När det gäller nationella strategier för uppkoppling och nedkoppling har Frankrike, Belgien, Italien och Spanien antagit lagstiftning om rätten att inte vara uppkopplad, för att förtydliga rättigheterna, öka medvetenheten om behovet av att ändra arbetstidsmönstren eller till och med främja en kulturell förändring i riktning mot en sundare arbetsorganisation. Lagstiftningsförslag har lagts fram i Nederländerna och Portugal. Debatten pågår i Tyskland, Finland, Irland, Luxemburg, Litauen, Malta, Sverige och Slovenien, medan de återstående 13 medlemsstaterna inte har inlett någon sådan diskussion. Europaparlamentet röstade nyligen om en resolution om rätten att inte vara uppkopplad, där man uppmanar kommissionen att föreslå en lag som gör det möjligt för dem som arbetar digitalt att vara nedkopplade utanför arbetstid och att fastställa minimikrav för distansarbete och klargöra arbetsvillkor, arbetstider och viloperioder (35). Det finns olika uppfattningar om huruvida lagstiftning behövs, eller om befintliga bestämmelser är tillräckliga och en strategi som enbart baseras på kollektivförhandlingar bör antas. Trots att uppfattningarna går isär råder det ett relativt brett samförstånd bland arbetsmarknadens parter om att ”villkoren för uppkoppling och nedkoppling” måste fastställas och avtalas genom social dialog på företagsnivå (och/eller sektorsnivå) för att säkerställa att de är anpassade till sektorernas, företagens och övriga organisationers särskilda behov, samtidigt som även arbetstagarnas behov beaktas, särskilt deras hälsa och säkerhet.

5.13.

Dessutom måste beslutsfattarna samråda med arbetsmarknadens parter när arbets- och sysselsättningsrelaterade politiska åtgärder utformas, däribland sådana som påverkar distansarbete och dess könsbetingade konsekvenser. EESK betonar att jämställdhetsfrågor bör integreras i alla politikområden. Eftersom distansarbete också rör medborgarnas vardag samt miljö- och klimatpolitiken, bör relevanta organisationer i det civila samhället inom områden såsom kvinnor, familj, konsumenter och miljö få säga sitt vid utarbetandet av politiken.

5.14.

För att göra det möjligt för och uppmuntra den privata sektorn att förnya sig, investera i nya metoder och skapa nya arbetstillfällen på ett sätt som främjar förutsättningarna för jämställt distansarbete, är det viktigt att EU skapar gynnsamma villkor för entreprenörskap och affärsverksamhet. En framgångsrik hantering av distansarbete kräver också ett nära och smidigt samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn på praktisk nivå. Detta är relevant till exempel på områdena digital infrastruktur, utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster samt forskning och innovation.

5.15.

Dessutom behövs ett nytt slags tänkesätt på individ- och familjenivå. Att minska och bryta ned stereotypt tänkande kräver större medvetenhet och engagemang. En organisationskultur som säkerställer medvetenhet om jämställdhetsperspektivet, såsom principer om lika lön, att alla hålls ”synliga” osv. måste också främjas aktivt, tillsammans med stödjande ledning vid utveckling och genomförande av metoder som gynnar distansarbete. Detta bör stärkas, till exempel inom ramen för genomförandet av direktivet om balans mellan arbete och privatliv, genom informationskampanjer. EESK uppmuntrar arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer att spela en central roll här genom att förespråka både icke-stereotypa familjeroller och icke-stereotypa val när det gäller studier, yrken och arbeten. Jämställdhet måste också integreras i utbildningen, från förskola och grundskola till yrkesutbildning och universitet.

---

(1)  Eurofounds rapport ”Living, working and COVID-19”. I jämförelse med 2018, när mindre än 5 % av de anställda regelbundet arbetade på distans och mindre än 10 % ibland, enligt uppgifter från kommissionen 2020.

(2)  https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_20_357.

(3)  De europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering från 2020 och om distansarbete från 2002, och kommissionens rapport om genomförandet av de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om distansarbete, COM(2008) 412 final – http://erc-online.eu/european-social-dialogue/database-european-social-dialogue-texts/

(4)  EUT C 237, 6.7.2018, s. 8.

(5)  http://erc-online.eu/european-social-dialogue/database-european-social-dialogue-texts/ och http://resourcecentre.etuc.org/.

(6)  Eurofounds rapport ”Living, working and COVID-19”.

(7)  Europaparlamentets utredningstjänst: ”Gender equality: a review in progress” – FN varnar nu för att covid-19-pandemin skulle kunna få de globala framstegen avseende jämställdhet att gå tillbaka, just vid en tidpunkt när det internationella samfundet var inställt på att ge ny stimulans på området.

(8)  Gender Equality Index 2020: Digitalisation and the future of work, EIGE.

(9)  Gender Equality Index 2020: Digitalisation and the future of work, EIGE.

(10)  Rapporter från UNAPL, FEPIME Catalunya och AFAEMME.

(11)  https://data.unwomen.org/features/covid-19-and-gender-what-do-we-know-what-do-we-need-know.

(12)  Europaparlamentets utredningstjänst, ”Achieving gender equality in the face of the pandemic and existing challenges”: https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/ATAG/2021/659440/EPRS_ATA(2021)659440_EN.pdf; https://eige.europa.eu/topics/health/covid-19-and-gender-equality

(13)  Eurofound, 2020. ”Living, working and COVID-19”.

(14)  E-Survey, COVID group, Structure of Earnings Survey. Eurofound (2020), ”Teleworkability and the COVID-19 crisis: a new digital divide?”.

(15)  I allmänhet uppskattas omkring 37 % av arbetstillfällena i EU kunna utföras på distans (se uppgifter från Eurofound).

(16)  Eurofound (2021), ”COVID-19: Some implications for employment and working life”, EU:s publikationsbyrå, Luxemburg (kommande).

(17)  Eurofound, 2020. ”Living, Working and COVID-19”.

(18)  Gender Equality Index 2020: Digitalisation and the future of work, EIGE.

(19)  https://www.nature.com/articles/d41586-020-01294-9.

(20)  Rapporter från UNAPL, FEPIME Catalunya och AFAEMME.

(21)  https://www.opendemocracy.net/en/5050/covid19-sexual-harassment-work-online/.

(22)  https://www.europarl.europa.eu/news/sv/press-room/20200406IPR76610/covid-19-stopping-the-rise-in-domestic-violence-during-lockdown.

(23)  https://ec.europa.eu/commission/commissioners/2019-2024/suica/announcements/speech-vice-president-suica-demographic-change-eu-epc_en, https://horizon-magazine.eu/article/teleworking-here-stay-here-s-what-it-means-future-work.html.

(24)  https://www.oecd.org/going-digital/bridging-the-digital-gender-divide-key-messages.pdf.

(25)  Gender Equality Index 2020: Digitalisation and Future of Work, EIGE.

(26)  http://erc-online.eu/european-social-dialogue/database-european-social-dialogue-texts/.

(27)  I linje med den nya EU-strategin för jämställdhet 2020–2025.

(28)  De europeiska arbetsmarknadsparternas gemensamma uttalande om tillhandahållande av barnomsorg i EU, 24.11.2020.

(29)  https://deinstitutionalisationdotcom.files.wordpress.com/2017/07/guidelines-final-english.pdf/.

(30)  https://unric.org/en/who-warns-of-surge-of-domestic-violence-as-covid-19-cases-decrease-in-europe/; https://www.europarl.europa.eu/news/sv/press-room/20200406IPR76610/covid-19-stopping-the-rise-in-domestic-violence-during-lockdown

(31)  I publikationerna ”Brief no 3 – Domestic violence and its impact on the world of work” från mars 2020 presenterar ILO de höga kostnaderna för våld i hemmet för de nationella ekonomierna. https://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---dgreports/---gender/documents/briefingnote/wcms_738117.pdf).

(32)  För ett exempel på bästa praxis, se ”Vodafone Toolkit on domestic violence and abuse at work: Recognise, respond and refer”, https://www.vodafone.com/content/dam/vodcom/files/vodafone_domestic_violence_toolkit_2020.pdf.

(33)  https://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2020/SV/COM-2020-24-F1-SV-MAIN-PART-1.PDF.

(34)  https://www.ceep.eu/wp-content/uploads/2020/06/Final-22-06-20_Agreement-on-Digitalisation-2020.pdf.

(35)  https://www.europarl.europa.eu/news/sv/press-room/20210114IPR95618/right-to-disconnect-should-be-an-eu-wide-fundamental-right-meps-say, 472 röster för, 126 röster emot och 83 nedlagda röster.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Det gemensamma europeiska järnvägsområdet

(Förberedande yttrande på begäran av det portugisiska ordförandeskapet)

(2021/C 220/03)

Föredragande:

Stefan BACK

Remiss	Det portugisiska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd, 26.10.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	9.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	24.3.2021
Plenarsession nr	559
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	149/68/10

1.   Slutsatser och rekommendationer

Angående frågorna från det portugisiska ordförandeskapet

1.1.

Även om mycket har hänt inom loppet av trettio års liberalisering när det gäller öppnande av marknader och teknisk harmonisering anser EESK att mycket återstår att göra på politisk, lagstiftningsmässig och kulturell nivå. Åtgärderna måste i högre grad inriktas på utveckling, anpassning och effektivt genomförande av sociallagstiftningen. De måste syfta till att uppnå den ökade marknadsandel som anges i kommissionens strategi för hållbar och smart mobilitet och förbättra den miljömässiga och sociala hållbarheten.

1.2.

Det behövs åtgärder för att underlätta gränsöverskridande trafik genom att man minskar behovet av gränskontroller och undanröjer administrativa problem och förseningar vid gränspassager.

1.3.

Trafikplaneringsprioriteringarna, kapacitetsplaneringen och informationen måste förbättras för att åstadkomma såväl mer flexibilitet som optimerad kapacitetsplanering, dels vad gäller järnvägsinfrastruktur men även för exempelvis terminaler för att optimera multimodala flöden.

1.4.

Det krävs investeringar i infrastruktur men även i digitalisering och modernisering av rullande materiel, till exempel digitalisering genom utbyggnad av ERTMS och automatiserade koppelsystem, inbegripet investeringar i rättvis omställning och kompetensutveckling, för att utveckla smidiga trafikflöden, optimera resursanvändningen och säkerställa sysselsättning.

1.5.

För att förbättra godstrafiken på järnväg rekommenderar EESK ytterligare åtgärder, t.ex. samarbete mellan företag och transportsätt för att i högre grad uppnå miljömässig och social hållbarhet och effektivitet, nylansering av ett europeiskt system för enstaka vagnslast, koppling mellan strategisk infrastruktur (t.ex. hamnar) och järnvägslösningar, investeringar i industrispår och involvering av större logistikföretag i en trafikomställning av deras flöden för att säkerställa socialt föredömliga beteenden inom alla transportsätt.

1.6.

Med hänsyn till den offentliga skuldsättningen rekommenderar EESK ett undantag från Maastrichtkriterierna för offentliga investeringar i järnvägsinfrastruktur även efter covid-19-krisen. Insatserna för att uppmuntra investeringar i järnvägssektorn bör stärkas för att främja socialt och miljömässigt hållbara transporter.

1.7.

Att utveckla infrastruktur, däribland att genomföra TEN-T-stomnätskorridorerna och godstransportkorridorerna i god tid, är avgörande och ska ges hög prioritet med avseende på finansiering och planering. Med avseende på utvecklingen av EU:s järnvägsnät efter 2030 är det särskilt viktigt att fortsätta utvecklingen av ett järnvägsnät för höghastighetståg som förbinder alla huvudstäder och större städer i EU.

1.8.

EESK understryker att kvalificerade och motiverade arbetstagare och goda arbetsvillkor är mycket viktigt för en framgångsrik utveckling av järnvägstransporter. Det är därför viktigt att det finns lämplig gällande sociallagstiftning, även när det gäller utstationering av järnvägspersonal. EESK understryker i detta sammanhang vikten av en välfungerande social dialog.

1.9.

Erfarenheterna från covid-19-krisen måste utnyttjas för att utveckla ett mer motståndskraftigt och effektivt järnvägssystem. Planeringen av motståndskraften måste antas i nära samråd med arbetsmarknadens parter.

1.10.

Den ursprungliga statusen för infrastrukturförvaltaren har utan tvekan bidragit till att säkerställa att infrastrukturkapaciteten har fördelats på ett oberoende, rättvist och icke-diskriminerande sätt och har ökat operatörernas förtroende för att de behandlas rättvist. Senare ändringar av regelverket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU (1) ger dock större valmöjligheter när det gäller organisationsmodellen, med fokus på infrastrukturförvaltarens oberoende när det gäller så kallade väsentliga uppgifter (fördelning av ankomst- och avgångstider, fastställande och uppbörd av avgifter) och den insyn som möjliggörs av separata räkenskaper. De nuvarande bestämmelserna är fullt tillräckliga för att säkerställa det oberoende och den insyn som krävs för att den inre marknaden ska fungera väl.

1.11.

EESK understryker att integrerade järnvägssystem kan garantera rättvis tilldelning i lika hög utsträckning som icke-integrerade system. Kommittén påpekar att många av de stora och framgångsrika järnvägsländerna i Europa har valt integrerade järnvägsföretag för att säkerställa synergier, bättre samordning, flexibilitet och en inre arbetsmarknad för att trygga sysselsättningen.

1.12.

Samordningsmekanismerna mellan infrastrukturförvaltare och operatörer samt det europeiska nätverket för infrastrukturförvaltare är mycket viktiga delar i arbetet mot en optimerad effektivitet.

Ytterligare slutsatser

1.13.

Infrastrukturförvaltare måste fokusera mer på flaskhalsar, stadsområden, gränsöverskridande förbindelser och gränsöverskridande trafikflöden och samarbete.

1.14.

Möjligheten till samordnad trafik och resurshantering på korridors- eller EU-nivå är intressant och bör utforskas som ett led i exempelvis genomförandet av godstransportkorridorerna eller som en del av TEN-T-stomnätskorridorerna.

1.15.

EESK undrar om det behövs en kulturförändring inom järnvägen och en strategi som fokuserar mycket mer på att sätta kundens behov i centrum, både när det gäller person- och godstrafik. Europaåret för järnvägen 2021 bör utnyttjas som en möjlighet att främja denna beteendeförändring och utveckla smidigare samarbete mellan operatörer och kunder och optimera utnyttjandet av de möjligheter som digitaliseringen erbjuder.

1.16.

EESK noterar att covid-19 har lett till att projekt försenats eller blockerats. Det är nu viktigt att ta igen den tid som gått förlorad.

1.17.

Det är tydligt att hänsyn bör tas till de nuvarande behoven av politiska åtgärder och av att förbättra järnvägssystemet i syfte att uppnå målen för trafikmedelsfördelningen och för att det fullt ut ska kunna bidra till ett hållbart europeiskt multimodalt transportsystem. Statligt stöd och ingripande förblir avgörande för att säkerställa samhällsviktiga tjänster även efter covid-19-krisen.

1.18.

Covid-19 har haft en negativ inverkan på alla typer av persontrafik på järnväg, och i synnerhet internationella rutter. Med beaktande av järnvägssektorns särdrag, dess intäktsförlust 2020, som uppgick till 26 miljarder euro, förlusterna 2021 och den förväntade långsamma återhämtningstakten, krävs tillräckligt och flexibelt ekonomiskt stöd till järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare. Detta stöd måste sättas in på ett ändamålsenligt sätt för att stödja utvecklingen av marknaden för järnvägstransporter och sektorns konkurrenskraft i förhållande till andra transportsätt.

1.19.

Avtal om allmän trafik är avgörande för att säkerställa tillgängliga och inkluderande passagerartjänster till överkomligt pris för alla. EESK ser direkttilldelning vid upphandling av avtal om allmän trafik som en av de mest ändamålsenliga och effektiva åtgärderna för att främja persontrafiken på järnväg.

1.20.

Europaåret för järnvägen 2021 är ett utmärkt tillfälle att analysera utvecklingen hittills och fastställa mål för framtiden. EESK efterlyser därför en objektiv analys av EU:s järnvägspolitik och dess resultat i enlighet med det mandat som anges i punkt 7.2 och i linje med de transportpolitiska mål som anges i artiklarna 90 och 91 i EUF-fördraget, med vederbörlig hänsyn till rätten till adekvata tjänster av allmänt intresse i händelse av marknadsmisslyckanden i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (2), artikel 14 i och protokoll 26 till EUF-fördraget och artikel 36 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.   Allmänna kommentarer/det portugisiska ordförandeskapets frågor

2.1.

Ordförandeskapet har begärt att kommittén i yttrandet fokuserar på följande tre frågor:

2.2.

Vilka lärdomar kan dras av de tre årtionden av försök att liberalisera järnvägssektorn i EU-länderna (och Förenade kungariket)?

2.3.

Har uppdelningen av järnvägssystemet förbättrat eller skadat dess prestanda som helhet?

2.4.

Bör åtskillnaden mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsoperatörer följa en universalmodell, eller bör en mångfald av modeller främjas?

3.   Det gemensamma europeiska järnvägsområdet

3.1.

Det gemensamma europeiska järnvägsområdet beskrevs i vitboken ”En strategi för vitalisering av gemenskapens järnvägar” från 1996. Det har genomförts genom fyra lagstiftningspaket: 2001, 2004, 2007 och 2016. Andelen godstransporter på järnväg (landtransporter) uppgick 2001 till 17,5 %, 2006 till 17,0 % och 2018 till 17,9 %. Andelen persontrafik på järnväg har utvecklats på följande sätt: 6,6 % 2007, 6,6 % 2010 och 6,9 % 2018 (alla passagerartransportslag). Endast landtransporter: 6,9 % 2007, 7,0 % 2011 och 7,9 % 2018 (3). Trots samma rättsliga ram skilde sig utvecklingen åt mellan medlemsstaterna.

3.2.

Sammanfattningsvis har paketen öppnat nationella och internationella marknader för person- och godstrafik och skapat teknisk harmonisering när det gäller bl.a. krav på infrastruktur och rullande materiel, även inom det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS), som framför allt ska användas på TEN-T-nätet.

3.3.

Ramen säkerställer infrastrukturförvaltarnas oberoende när det gäller väsentliga uppgifter såsom fördelning av ankomst- och avgångstider och bestämmelser om separata räkenskaper för infrastrukturförvaltaren.

3.4.

Lagstiftningsramen omfattar även Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG (4) om behörighetsprövning av lokförares kvalifikationer och medicinska förutsättningar, inbegripet språkkunskaper vid internationell transport och rådets direktiv 2005/47/EG (5) om villkoren för mobila arbetstagare i gränsöverskridande driftskompatibel trafik, som båda baseras på avtal mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå i enlighet med artikel 155 i EUF-fördraget.

3.5.

I ramen föreskrivs också en nationell samordningsmekanism mellan infrastrukturförvaltare och operatörer när det gäller infrastrukturunderhåll och kapacitetsmål, intermodalitet och driftskompatibilitet, tillträde till och användning av infrastruktur samt intramodalitet och tjänstekvalitet. Ett europeiskt nätverk för infrastrukturförvaltare säkerställer samarbete och utbyte av synpunkter.

3.6.

Reglerna om persontrafik innehåller bestämmelser om avtal om allmän trafik och offentlig upphandling samt en möjlighet att tillkännage allmänna regler om prissättning och servicenivåer. Kollektivtrafiken regleras genom kollektivtrafikförordningen (EG) 1370/2007 (ändrad genom förordning (EU) 2016/2338) enligt vilken avtal om allmän trafik ska tilldelas av behöriga myndigheter i enlighet med de regler som fastställs i förordningen. De omfattar behöriga myndigheters och medlemsstaters behörighet att införa sociala kriterier, sociala standarder och överföring av personal vid byte av operatör.

4.   Lägesrapport om genomförandet – kvarstående problem efter 30 år

4.1.

Nästan tre årtionden av ansträngningar för att öppna EU:s internationella och nationella marknader för godstrafik och persontrafik på järnväg och harmonisera olika tekniska bestämmelser och säkerhetsbestämmelser för att därmed skapa ett gemensamt europeiskt järnvägsområde har inte gett de övergripande resultat som eftersträvas.

4.2.

Vad gäller internationella rutter för persontrafik med järnväg och utvecklingen av detta marknadssegments kapacitet bör det också erinras om att EU:s strategi för hållbar och smart mobilitet har som mål att det multimodala transeuropeiska transportnätet (TEN-T), för hållbara och smarta transporter med höghastighetsförbindelser, ska vara helt i drift senast 2050. Denna typ av förbindelser bör kunna förbinda EU:s större städer via järnvägsbaserade hållbara tjänster som gradvis och åtminstone delvis bör kunna ersätta flygförbindelser inom kontinenten.

4.3.

Trots den fullständiga marknadsöppningen, åtgärder för att säkerställa fri tillgång utan diskriminering till infrastruktur, harmoniserade tekniska bestämmelser och förenklad administration uppvisar järnvägen fortfarande väsentliga brister när det gäller kapaciteten att öka sin andel av både passagerar- och godstransporterna. Ett antal problem förklaras i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer kommissionens meddelande om en strategi för hållbar och smart mobilitet (arbetsdokumentet) från 2020, med ett antal förslag (6). Liknande åsikter om godstrafik framförs i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport ”Godstransporter på järnväg i EU: ännu inte på rätt spår” från 2016.

4.4.

EESK anser att en analys som begränsas till genomförandet av EU:s rättsliga ram och en mätning av graden av marknadsöppning inte är tillräcklig för en fullständig analys och förståelse av det gemensamma europeiska järnvägsområdets brister. Kommittén efterlyser därför en bred och heltäckande analys av framgångsfaktorer och problem, med en bedömning av den nuvarande ramen, inbegripet dess inverkan på arbetsvillkoren, med beaktande av skyldigheten enligt artiklarna 90 och 91 i EUF-fördraget att upprätta en inre marknad med harmoniserade regler för internationella transporter och med fastställande av villkor för cabotage, samt artikel 14 i EUF-fördraget om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, med vederbörlig hänsyn till principerna för den inre marknaden och konkurrenslagstiftningen inom järnvägstransporter i enlighet med förordning (EG) nr 1370/2007, med beaktande av medlemsstaternas roll i detta avseende, i enlighet med protokoll 26 till EUF-fördraget och artikel 36 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

4.5.

Öppnandet av marknaderna har haft blandad framgång, men det finns ett antal framgångshistorier. Österrike, Tyskland och Sverige har till exempel uppnått förbättrade resultat när det gäller trafikmedelsfördelning och den totala varumängd som transporteras på järnväg, trots den totala minskningen på EU-nivå (7).

4.6.

Det österrikiska statligt ägda järnvägsföretaget ÖBB har framgångsrikt utvecklat ett nätverk av internationella nattågsförbindelser, även om dess inhemska marknadsandel sjönk från 88,4 % till 86,5 % under 2018. Av den totala omsättningen på 2,2 miljarder euro avseende persontrafik 2019 verkar 1,4 miljarder euro röra allmän trafikplikt (8).

4.7.

Den allmänna trafikplikten är avgörande för att säkerställa tillgängliga och inkluderande passagerartjänster till överkomligt pris för alla. Marknadstillträdet är öppet för kommersiell persontrafik, ofta fjärrlinjer. Fjärrlinjer och regionala linjer kan dock inte ses separat. Alla fjärrtåg utför regionala uppgifter till förmån för passagerarna, särskilt när de stannar i förortsområden. Regionala linjer säkerställer det nödvändiga antalet passagerare och transporterar passagerare till stamlinjerna. De avlastar också stamlinjernas infrastruktur och säkerställer fördelningen i området. Ytterligare initiativ är på gång från medlemsstaterna för att skapa viktiga förbindelser med nya tågtjänster, inbegripet nattåg, där etablerade järnvägsföretag ska gå i bräschen för utvecklingen. Sådana planer har redan meddelats av exempelvis Tyskland (TEE 2.0), Nederländerna och Sverige. EESK anser att dessa initiativ visar hur komplext järnvägssystemet är och att fritt marknadstillträde – som funnits sedan 2010 för internationell persontrafik – inte är rätt instrument för att stimulera utvecklingen av (internationell) fjärrtrafik för passagerartransporter. Det krävs politisk vilja, politiska beslut om att prioritera miljövänliga och inkluderande lösningar samt nödvändiga investeringar och goda styrelseformer.

4.8.

EESK ser direkttilldelning vid upphandling av avtal om allmän trafik som en av de mest ändamålsenliga och effektiva åtgärderna för att främja persontrafiken på järnväg. Det är stommen i järnvägssystemen i t.ex. Österrike och Schweiz, som är de främsta aktörerna vad gäller marknadsandelar. EESK konstaterar dessutom att det inte finns något samband mellan graden av marknadsöppning och kundernas nöjdhetsgrad eller biljettpriserna.

4.9.

Enligt ovannämnda arbetsdokument från kommissionen kvarstår dock ett antal problem när det gäller att underlätta marknadstillträde och skapa attraktiva järnvägsförbindelser. Nödvändiga förutsättningar som tas upp är:

4.9.1.

Tillgång till lämplig information så att operatörer kan lämna in fullgoda anbud i upphandlingsförfaranden, trots de ändringar som gjordes i det fjärde järnvägspaketet 2016 för att garantera anbudsgivare tillgång till adekvat information.

4.9.2.

Tillgång till rullande materiel är fortfarande ett stort problem för nya aktörer. Själva tillgången till rullande materiel med ett intyg som är giltigt i hela EU förblir relativt otillräcklig när det gäller rullande materiel för transport av såväl passagerare som gods.

4.9.3.

När det gäller tillgång till rullande materiel för passagerartransport inom ramen för den allmänna trafikplikten ges behöriga myndigheter alternativet att vidta åtgärder för att underlätta sådant tillträde om det anses nödvändigt, enligt bestämmelser i förordning (EG) nr 1370/2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg.

4.9.4.

Direkt eller kombinerad biljettförsäljning för järnväg är alltjämt problematisk, särskilt när det gäller uppdaterad information om biljettpriser, bokningar och trafik.

4.10.

Trots att bestämmelserna i det fjärde järnvägspaketet gör det möjligt för operatörer att få ett gemensamt säkerhetsintyg från Europeiska järnvägsbyrån för verksamhet inom hela EU är ett antal regler inte harmoniserade, vilket innebär ytterligare komplexitet och kostnader för gränsöverskridande verksamhet och framför allt förseningar vid gränspassager. Att harmonisera dessa regler kan därför vara en viktig uppgift inför framtiden, och en förutsättning för framtida gemensamma digitala lösningar och automatiseringslösningar.

4.11.

EESK understryker att teknisk harmonisering och modernisering av infrastrukturen är en nyckelfaktor för att uppnå ett välfungerande gemensamt europeiskt järnvägsområde. Investeringar i modernisering av infrastrukturen och rullande materiel är mycket kostsamma. Faktum är att innovationer inom järnvägen, t.ex. höghastighetståg, har utvecklats av statligt ägda operatörer med offentligt stöd. Det finns särskilda regler för statligt stöd när det gäller forskning och innovation.

4.12.

EESK noterar att kommissionen samarbetar med järnvägssektorn och medlemsstaterna, uppenbarligen för att underlätta gränspassage längs med korridorerna för godstransporter på järnväg. Kommittén anser att det är viktigt att kommissionen gör en bred inventering av befintliga hinder, inbegripet olika problem kring attityder, och föreslår lösningar. I detta sammanhang anser EESK att arbetsmarknadens parter bör delta i kommissionens förberedande arbete.

4.13.

Ett antal specifika problem finns när det gäller godstrafik. De har gett upphov till nedanstående observationer och förslag i arbetsdokumentet.

4.13.1.

Godstransportmarknaden har förändrats. En högre andel gods som kräver både flexibilitet och en högre grad av tillförlitlighet i komplexa och värdefulla leveranskedjor innebär ofta en konkurrensnackdel för järnvägen på grund av dess brist på punktlighet, tillförlitlighet, förutsägbarhet och flexibilitet. Under första kvartalet 2018 var till exempel 50 % av tågen i den alpina godskorridoren försenade med mer än tre timmar.

4.13.2.

Trafikinformationen är otillräcklig, bland annat om tågens position och förväntade ankomsttider. Dessutom är kapacitet och trafikledning i allmänhet inte samordnade mellan järnvägsinfrastrukturen och anläggningar såsom terminaler. Detta förhindrar optimering av resurshantering.

4.13.3.

Bristen på moderna automatiserade koppelsystem inom EU, som i stor utsträckning används i resten av världen, begränsar enstaka vagnars prestanda.

4.13.4.

Gods är nedprioriterat vid kapacitetsplanering, såväl gränsöverskridande som nationellt.

4.13.5.

Långsiktig kapacitets- och tidtabellsplanering hindrar marknadsdrivna affärsmodeller och gör det omöjligt för järnvägen att tillgodose kunders kortfristiga efterfrågan. Den utbredda inhemska trafiken och bristen på gränsöverskridande planeringssamordning orsakar ytterligare problem för gränsöverskridande godstrafik.

4.13.6.

Låg lönsamhet minskar investeringar, och infrastrukturinvesteringar är inte tillräckligt samordnade över gränserna eller ens längs viktiga korridorer.

4.13.7.

Förhoppningsvis kan åtminstone delar av samordnings- och planeringsproblemen med gränsöverskridande godstrafik hanteras inom ramen för den pågående utvärderingen av förordningen om inrättande av de europeiska korridorerna för godstransport på järnväg (9).

4.14.

Det verkar i allmänhet finnas ett behov av att omforma styrningsprocessen för järnvägskapacitet för att göra det möjligt för operatörer att tillhandahålla tjänster utifrån kundernas behov, med tillfredställande tillförlitlighet, punktlighet och flexibilitet. Detta kräver bland annat en heltäckande bild av kapacitetshantering, som inbegriper såväl passagerare som gods, vilket skulle underlätta ett optimerat kapacitetsutnyttjande.

4.15.

Vad gäller godstransporter på järnväg framförde revisionsrätten i sin särskilda rapport om godstransporter på järnväg liknande kommentarer som kommissionen i dess arbetsdokument. Ett antal rekommendationer lämnas i den särskilda rapporten om förbättring av hur marknaden för godstransporter på järnväg fungerar, däribland bättre tillsyn för att bekämpa konkurrensbegränsande beteende från väletablerade aktörers och infrastrukturförvaltares sida, bättre trafikledning i korridorerna för godstransport på järnväg, resultatövervakning och bättre fokusering på infrastrukturbehov.

4.16.

I revisionsrättens särskilda rapport lyfts även frågan om lokförare, bland annat med avseende på språkbestämmelserna enligt direktiv 2007/59/EG om behörighetsprövning av lokförare, och det föreslås att de språkkrav som fastställs i punkt 8 i bilaga VI ersätts med krav på kunskaper i ett gemensamt språk som ska användas inom den internationella järnvägstrafiken.

4.17.

I den särskilda rapporten dras slutsatsen att de strategiska och lagstiftningsmässiga frågor som identifierats måste behandlas, eftersom extra medel annars inte kommer att lösa problemen.

4.18.

Uppmärksamhet bör också riktas på ministerförklaringen om korridorer för godstransport på järnväg av den 21 september 2020, där tonvikt läggs på vikten av digitalisering och genomförande av TEN-T-stomnätskorridorerna i rätt tid samt utbyggnad av ERTMS.

4.19.

Det verkar råda allmän enighet om vikten av kvalificerad tågpersonal med goda arbetsvillkor. Detta kräver åtgärder för att förhindra den sociala dumpning inom järnvägssektorn som håller på att växa fram i och med den pågående marknadsöppningen och som också sker inom andra transportsektorer i EU. Befintliga bestämmelser, t.ex. direktivet om utstationering av arbetstagare, kan inte alltid på ett lämpligt sätt tillämpas på järnvägsarbetarnas situation eftersom de inte tar hänsyn till de specifika krav som de mycket mobila arbetstagarna inom t.ex. järnvägar har. Det gör det också svårt att säkerställa övervakning. EESK anser därför att det, precis som när det gäller vägtransporter, kan behövas särskilda regler för järnvägstransportarbetare.

4.20.

EESK noterar i detta sammanhang även de brister vad gäller sociala bestämmelser och sociallagstiftning inom järnvägssektorn och genomförandet och efterlevnaden av dem som rapporterats av de europeiska järnvägsarbetsmarknadsparterna. Det handlar bland annat om genomförandet av de sociala klausulerna i kollektivtrafikförordningen och genomförande, övervakning och efterlevnad av direktiv 2005/47/EG om arbetsvillkor för mobil personal i gränsöverskridande trafik.

4.21.

EESK stöder till fullo samsynen om vikten av kvalificerad tågpersonal med goda arbetsvillkor och noterar 2004 års avtal om kör- och vilotider för mobila arbetstagare i gränsöverskridande driftskompatibel trafik, som ingicks mellan arbetsmarknadens parter i januari 2004 inom ramen för den sociala dialogen och genomfördes genom direktiv 2005/47/EG.

4.22.

EESK noterar att arbetsmarknadens parter har enats om att fortsätta att arbeta inom ramen för den sociala dialogen för att förbättra övervakningen av genomförandet av avtalet. Genom en gemensam förklaring har de åtagit sig att främja gränsöverskridande verksamhet, undvika konkurrens som enbart bygger på skillnader i arbetsvillkor och upprätthålla lika villkor för företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet (10). När det gäller direktiv 2005/47/EG har arbetsmarknadens parter betonat att en av projektets slutsatser är att en korrekt övervakning och tillämpning av avtalet på medlemsstatsnivå hindras av bristande klarhet om de nationella behöriga myndigheterna. Även i situationer där en myndighet är tydligt definierad – vanligtvis den nationella yrkesinspektionen – verkar den sakna nödvändiga resurser, kapacitet och/eller kunskap om avtalet och direktivet för att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. EU måste vidta åtgärder.

4.23.

EESK har tagit del av ett uttalande från arbetsmarknadens parter om kollektivtrafikförordningen (EG) nr 1370/2007 där man slår fast att konsekvenserna av konkurrens inte bör påverka arbetsvillkoren för personal som tillhandahåller tjänster genom att på nationell, regional eller lokal nivå kräva bindande sociala normer och/eller obligatorisk överföring av personal vid byte av operatör (11). Detta är inte tillräckligt genomfört och säkerställt i praktiken och kräver EU-åtgärder. EESK uppmanar kommissionen att noga övervaka genomförandet av dessa bestämmelser och vid behov vidta åtgärder.

4.24.

Det verkar råda allmän enighet bland operatörerna om att sektorn nu behöver tid för att smälta och anpassa sig till det fjärde järnvägspaketet.

5.   Covid-19-pandemikrisen – en prövning av motståndskraften

5.1.

Covid-19-krisen har inneburit en prövning och en utmaning för järnvägstransporter liksom för alla andra transportsektorer och för alla transportarbetare. Ett positivt konstaterande som gjorts under covid-19-pandemin är att järnvägstransporterna är tillförlitliga och säkra och att de spelar en central roll för person- och godstransporter, delvis på grund av insatser från järnvägspersonalen under mycket svåra omständigheter. Statligt stöd har hjälpt många järnvägsföretag under en svår period med minskande volymer.

5.2.

Enligt uppgifter som samlats in av Europeiska järnvägsgemenskapen och infrastrukturförvaltare har covid-19 haft en negativ inverkan på alla typer av persontrafik på järnväg, i synnerhet internationella rutter. Intäktsförlusterna uppgick till 26 miljarder euro 2020 och fortsätter under de första månaderna av 2021. Det förväntas även att återhämtningen kommer att ske långsamt.

5.3.

Covid-19-krisen har dock även ökat förståelsen för behovet av att utveckla förebyggande åtgärder och förbättra samstämmigheten och samordningen av nätverket och ge högre prioritet åt utvecklingen av gränsöverskridande infrastruktur (12). Pandemin har också visat att städerna spelar den viktigaste rollen när det gäller att lösa trafikproblem. De bör inte lämnas ensamma utan EU måste ägna städerna största möjliga uppmärksamhet.

5.4.

Under pandemin var statsägda operatörer skyldiga att fortsätta person- och godstrafiken och samtidigt säkerställa en säker verksamhet. Statligt stöd och ingripande har ofta säkerställt att järnvägssystemet undgått kollaps, en nödvändighet för att säkerställa samhällsviktiga tjänster.

6.   Frågor om uppdelning som påpekats av ordförandeskapet

6.1.

De två frågor om uppdelning som ordförandeskapet tog upp verkar besvaras väl av bestämmelserna i kapitel II, avsnitten I och II i direktiv 2012/34/EU i dess ändrade lydelse, som syftar till att säkerställa järnvägsföretags och infrastrukturförvaltares förvaltningsmässiga oberoende (avsnitt I) och särskiljande av infrastrukturförvaltning och transportverksamheter och av olika typer av transportverksamheter (avsnitt II).

6.2.

Bestämmelserna i fråga ger en rad olika alternativ för organisationsform, så länge oberoendet för den enhet som säkerställer infrastrukturförvaltning garanteras när det gäller tilldelning av tåglägen och avgifter. Detsamma verkar gälla för skyldigheten att föra separata räkenskaper mellan infrastrukturförvaltning och operativ verksamhet och mellan passagerartransport och godstransport samt insynen i allmänna medel som betalas i allmänhetens tjänst.

6.3.

Garantin för neutralitet vid tilldelning av tåglägen och avgifter samt den insyn som föreskrivs i bestämmelserna om redovisning måste betraktas som positiva eftersom de säkerställer lika villkor och insyn.

6.4.

Det kan noteras att stora järnvägsländer som Tyskland, Polen, Italien och Österrike har behållit ett integrerat järnvägsföretag, medan infrastrukturförvaltarens oberoende säkerställs med avseende på de väsentliga uppgifterna fördelning av ankomst- och avgångstider, fastställande och uppbörd av avgifter. Frankrike har till exempel återintegrerat förvaltning och drift av infrastrukturen. De anser att det är fördelaktigt för järnvägssystemet att utnyttja synergier, garantera närmare samarbete, högre flexibilitet osv. Man bör även beakta den fördel det innebär för järnvägspersonalen att ha en stor inre arbetsmarknad, i synnerhet för säkerhetsrelaterade yrken med medicinska och psykologiska krav.

6.5.

Friheten att välja organisationsform måste dock betraktas som positiv och därför bör ingen uppdelning påtvingas medlemsstaterna.

7.   Avslutande kommentarer

7.1.

Av ovanstående framgår att det europeiska järnvägsområdet är långt ifrån perfekt. Det krävs en djupare analys av framgångsfaktorerna samt av konsekvenserna för arbetsvillkoren. I tillgängliga analyser har man undersökt problem med genomförandet av befintlig lagstiftning, inbegripet marknadstillträde, driftskompatibilitet och teknisk harmonisering, däribland ofullständig harmonisering av operativa och tekniska regler. Man har även fastställt problem med kostnader, bristande punktlighet, brist på rullande materiel som kan förflyttas inom hela EU och allmänna problem med anpassningen till en öppen marknad. Det verkar inte ha gjorts någon analys av marknadsöppningens eventuella effekter på arbetsvillkoren. Mycket skulle kunna och bör förbättras för att systemet ska fungera bättre, bli mer konkurrenskraftigt och få en större marknadsandel i hela EU, och därmed bli en fullvärdig aktör i ett effektivt miljövänligt och socialt hållbart och multimodalt transport- och rörlighetssystem som gynnar användarna och miljön.

7.2.

EESK anser att det är dags för en allmän inventering av EU:s järnvägssystem. Kommittén efterlyser därför en bred och heltäckande analys av framgångsfaktorer och problem, med en bedömning av den nuvarande ramen, inbegripet dess inverkan på arbetsvillkoren. Vi efterfrågar en opartisk bedömning med beaktande av skyldigheten enligt artiklarna 90 och 91 i EUF-fördraget att upprätta en inre marknad med harmoniserade regler för internationella transporter och med fastställande av villkor för cabotage, med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna rörande tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget samt protokoll 26 till EUF-fördraget och artikel 36 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. I analysen bör hänsyn tas till miljöaspekter och målen i den europeiska gröna given, järnvägens roll som en tjänst av allmänt intresse och för den sociala och ekonomiska sammanhållningen, järnvägens konkurrenskraft och dess funktion i ett multimodalt gränsöverskridande transportsystem som bygger på samarbete, resurseffektivitet, servicenivåer och konsument-/kundnöjdhet, i samtliga fall med särskild uppmärksamhet på hur arbetstagarnas arbetsvillkor påverkas. Europaåret för järnvägen 2021 är ett utmärkt tillfälle att analysera utvecklingen hittills och fastställa mål för framtiden.

---

(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 32.

(2)  EUT L 315, 3.12.2007, s. 1.

(3)  Från olika EU-statistikböcker.

(4)  EUT L 315, 3.12.2007, s. 51.

(5)  EUT L 195, 27.7.2005, s. 15.

(6)  SWD(2020) 331 final.

(7)  Europeiska revisionsrättens särskilda rapport, ”Godstransporter på järnväg i EU: ännu inte på rätt spår”, punkterna 23–27, 2016.

(8)  ”ÖBB Holding Geschäftsbericht 2019”, s. 61, 65 och 66.

(9)  EUT L 276, 20.10.2010, s. 22.

(10)  Bedömning av genomförandet och tillämpningen av avtalet om vissa aspekter på villkoren för anlitande av mobila arbetstagare i gränsöverskridande driftskompatibel trafik inom järnvägssektorn; projektet om mobil järnvägspersonal – gemensamma slutsatser från de europeiska järnvägsarbetsmarknadsparterna CER och ETF.

(11)  https://www.etf-europe.org/resource/joint-cer-etf-opinion-protection-of-staff-september-2013

(12)  Se till exempel det tyska ministeriet för transport och digital infrastruktur, ”Folgerungen für die zukünftige Verkehrspolitik nach den Erfahrungen und dem Umgang mit der COVID-19-Pandemie” från den vetenskapliga kommittén vid ministeriet för transport och digital infrastruktur, nr 2/2020.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – 2020 års rapport om tillståndet i energiunionen i enlighet med förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder

(COM(2020) 950 final)

och Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-omfattande bedömning av nationella energi- och klimatplaner: Att driva på den gröna omställningen och främja ekonomisk återhämtning genom integrerade energi- och klimatplaner

(COM(2020) 564 final)

(2021/C 220/04)

Föredragare:TBL

Lutz RIBBE

Remisser	Europeiska kommissionen, 11.11.2020 och 27.11.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	9.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	24.3.2021
Plenarsession nr	559
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	236/4/6

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är imponerad av hur noggrant och korrekt kommissionen dokumenterar och utvärderar utvecklingen av energiunionen. Det sätt på vilket de nationella energi- och klimatplanerna utarbetades och utvärderades visar att styrningen av energiunionen fungerar.

1.2.

Kommittén är lättad över att höra att energi- och klimatmålen för 2020 till stor del har uppnåtts – även om vissa medlemsstater ligger långt under målen. Detta får dock inte leda till självbelåtenhet. Målen för de kommande 30 åren, som inleds med 2020-talet, är mycket mer ambitiösa. Omvandlingstakten måste ökas avsevärt. Samtidigt får vi inte glömma den sociala och ekonomiska situationen i de enskilda medlemsstaterna. Annars skulle den samhälleliga acceptansen för investeringar och reformer som syftar till att påskynda energiomställningen äventyras. Energiomställningen äventyras också om politikerna lovar att stora delar av samhället ska få delta, men i själva verket inte tar detta löfte på allvar och inte infriar det.

1.3.

Desto viktigare är det alltså att inte bara beakta de globala (klimat)målen, utan också de specifika mål som kommissionen har fastställt för sig själv med ramstrategin för en motståndskraftig energiunion och paketet ”Ren energi för alla i EU”. I detta avseende är resultaten mycket värre.

1.4.

Kommissionens viktigaste mål i ramstrategin är att medborgarna ska stå i centrum för energiunionen. I sitt meddelande om tillståndet i energiunionen nämner kommissionen inte i vilken utsträckning detta mål uppnås eller vilka strategier den kommer att anta för att uppnå det i framtiden. Detta är helt oacceptabelt för kommittén.

1.5.

I sin bedömning anser kommissionen att utvecklingen av småskalig energiproduktion inte ägnas tillräcklig uppmärksamhet i medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner. Detta är oroväckande. Det är en besvikelse att kommissionens enda svar på detta är en mycket allmän vädjan till medlemsstaterna. Om ambitiösa mål, som fastställs i paketet Ren energi för alla i EU och i ramstrategin för energiunionen, inte respekteras på allvar, är detta inte bara skadligt för energiunionen – trovärdigheten i EU:s politik som helhet står på spel.

1.6.

EESK anser därför att kommissionen i framtida rapporter mer noggrant bör analysera nivån av och kvaliteten på genomförandet, efterlevnaden och verkställandet av det tredje energipaketet i medlemsstaterna, särskilt när det gäller hur de avser sätta ”medborgarna i centrum”. Tidigare har genomförandet av energibestämmelser försenats och ofta inte gynnat medborgarna.

1.7.

En mer kritisk ståndpunkt bör också intas när det gäller tre av energiunionens andra mål: att minska energiberoendet genom att minska energiimporten, avskaffa subventioner för klimat- och miljöskadliga energikällor och inta en ledande roll i fråga om förnybar energi, energieffektivitet och elektromobilitet. Dessa tre mål har alla saknats, vilket framgår av kommissionens meddelanden. Skälen till detta diskuteras dock inte. Man nämner inte heller vilka lärdomar man kan dra av dessa misslyckanden och vad nästa steg är, till exempel i samband med återhämtningsfonden.

1.8.

EESK anser att medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner visar på bristande samstämmighet i den europeiska energipolitiken. EESK anser också att de flesta nationella energi- och klimatplaner är alltför ospecifika, särskilt vad gäller de viktiga frågorna om energitrygghet och rättvis omställning.

1.9.

EESK uppmanar därför kommissionen att vid utvärderingen av de nationella energi- och klimatplanerna ägna större uppmärksamhet åt att strategierna för en rättvis omställning är tillräckliga, och då särskilt utvärdera i vilken utsträckning följande mål har uppnåtts: — Att underlätta övergångar på arbetsmarknaden. — Att stödja arbetstagare som förlorar sina arbeten till följd av utfasning av fossila bränslen (åtminstone bör ett förlorat arbete kompenseras med ett annat likvärdigt arbete). — Att bekämpa energifattigdom och kompensera för degressiva fördelningseffekter. — Att utnyttja den regionala ekonomiska potential som uppstår genom förnybara energikällor och nya former för delaktighet i elproduktion.

2.   Allmänna synpunkter på kommissionens dokument

2.1.

Kommissionen lade fram sitt meddelande En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (1) den 25 februari 2015. Strategin omfattade följande mål: — Energitrygghet, inbegripet genom att minska beroendet av energiimport. — En helt integrerad europeisk energimarknad. — En hållbar, koldioxidsnål och klimatvänlig ekonomi. — Forskning, innovation och konkurrenskraft för att göra det möjligt för Europa att bli världsledande inom förnybar energi. — Att de europeiska arbetstagarna har de nödvändiga färdigheterna för morgondagens energisystem. — Att skapa förtroende bland investerare genom prissignaler som återspeglar långsiktiga behov och politiska mål.

2.2.

Viktigast av allt, som kommissionen då uttryckte det, var strävandet efter ”en energiunion med medborgarna som centrum på en marknad, där de aktivt tar ett eget ansvar för energiomställningen och drar nytta av den nya tekniken för att sänka energikostnaderna, samtidigt som utsatta konsumenter också får skydd”. Kommissionen identifierade också berörda parters deltagande i utformningen av energiunionen som en prioritering och en socialt rättvis övergång som en grundläggande princip för att hantera energiomställningen.

2.3.

Kommissionen förklarade vidare att energiunionen behövde en integrerad styrnings- och övervakningsprocess. EU har antagit en rättslig grund för detta genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (2) om styrningen av energiunionen. Detta kräver att medlemsstaterna regelbundet lämnar in nationella energi- och klimatplaner, som bör innehålla en beskrivning av deras bidrag till uppnåendet av energiunionen.

2.4.

I sin rapport från 2020 om tillståndet i energiunionen anger kommissionen nu de framsteg som gjorts under följande fem rubriker: — Utfasning av fossila bränslen (inbegripet utveckling av förnybar energi). — Energieffektivitet, med särskild hänsyn till principen om att ”sätta energieffektivitet främst”. — Energitrygghet (inklusive nedskärning av EU:s energiimport, ökad flexibilitet och större resiliens i nationella energisystem). — Inre marknader för energi. — Forskning, innovation och konkurrenskraft I rapporten tas även ämnet ”Energiunionen i den gröna givens bredare perspektiv” upp.

2.5.

För att gå vidare med detta lägger kommissionen fram idéer om ”riktning mot en grön återhämtning och en hållbar ekonomi”, med en inledande undersökning av de befintliga strategierna för integrering av energisystemet och utvecklingen av vätgas i Europa.

2.6.

Kommissionen motiverar också behovet av att öka minskningsmålet för koldioxidutsläpp till minst 55 % jämfört med 1990, och tillkännager en strategi för att minska metanutsläppen och en ”vision för havsbaserad energi”. Den kritiserar i detta sammanhang de strategier som medlemsstaterna lagt fram i sina nationella energi- och klimatplaner för att de ofta är otydliga och kortfattade.

2.7.

På det stora hela anser kommissionen att situationen fortfarande inte är tillfredsställande, även om det noteras att målen för 2020 för utbyggnaden av förnybar energi i EU till stor del har uppnåtts. Det krävs dock fortfarande ”större framsteg” i vissa medlemsstater.

2.8.

Kommissionen efterlyser fler insatser för energieffektivitet. Betydande brister noteras särskilt vad gäller renovering av byggnader.

2.9.

Rapporten åtföljs, för första gången, av en detaljerad analys av energisubventioner (3), där det tydligt anges a) att det fortfarande finns ett behov av ”[b]ättre uppgifter om energisubventioner” (4) och b) att ”[d]et finns ett tydligt behov av att öka ansträngningarna för att minska subventioner” till fossila bränslen. De rättsliga instrument som för närvarande finns på EU-nivå beskrivs som otillräckliga.

2.10.

Att investeringarna i forskning och innovation inom denna sektor i EU-27 har minskat och att Europa släpar efter enormt i jämförelse med andra ekonomiska regioner betecknas också som ”inte uppmuntrande”. Kommissionen tillkännager insatser på områden såsom batterilagringssystem och vätgas för att återuppliva forskning och innovation och motverka den minskning av investeringar som har noterats på nationell nivå.

2.11.

Det noteras att kostnaden för energiimport har stigit igen under de senaste åren (till mer än 330 miljarder euro per år), vilket har lett till en vändning av den tidigare nedåtgående trenden.

2.12.

Kommissionen avslutar sin rapport genom att bekräfta att Europa efter covid-19-utbrottet står inför en unik möjlighet till investeringar som kan stödja återhämtningen i EU:s ekonomi och samtidigt påskynda den gröna och digitala omställningen.

2.13.

I sitt meddelande ”En EU-omfattande bedömning av nationella energi- och klimatplaner” drar kommissionen en positiv slutsats, eftersom framstegen i fråga om minskade växthusgasutsläpp och utveckling av förnybar energi gjorde det möjligt att 2021 väsentligt höja de motsvarande målen för 2030. Å andra sidan ser kommissionen en enorm brist på energieffektivitet, investeringar i forskning och innovation. För att åtgärda dessa brister drar kommissionen slutsatsen att medlemsstaterna måste reagera på de nya finansieringsmöjligheterna inom den fleråriga budgetramen och faciliteten för återhämtning och resiliens.

3.   EESK:s allmänna kommentarer

3.1.

För det första förtjänar kommissionen uttryckligt beröm: den detaljnivå med vilken den driver styrningen av energiunionen framåt, vilket återspeglas i de omfattande dokumenten (inklusive bilagor), visar på en hög grad av allvar. Och detta är mycket riktigt avgörande, med tanke på att de klimatförändringsmål som hittills har fastställts, och som ska skärpas, bara uppfylls knappt, om de alls gör det. Målet att uppnå klimatneutralitet i EU senast 2050 är av epokgörande betydelse och kräver strategisk planering och samordning – möjligen i historiskt unik utsträckning – av mycket olika politiska strategier som med råge måste överträffa det som hittills har beslutats.

3.2.

Med detta i åtanke håller EESK helt med kommissionen när den understryker behovet av att medlemsstaterna utan dröjsmål måste utveckla och genomföra tydligare strategier. I samband med detta måste de ta större hänsyn till de samhälleliga, sysselsättningsmässiga och kompetensrelaterade konsekvenserna och andra fördelningseffekter av energiomställningen, och de måste förklara hur de ska ta itu med motsvarande utmaningar.

3.3.

Kommissionens huvudsakliga slutsatser är förståeliga och förtjänar stöd. Detta gäller särskilt slutsatsen att framsteg mot att uppnå målen i fråga om minskade utsläpp av växthusgaser, ökad energieffektivitet och utveckling av förnybara energikällor utgör en språngbräda för den höjda ambitionsnivån.

3.4.

EESK håller också med kommissionen om att det behövs ytterligare drivkraft. Det skulle dock ha varit önskvärt att kommissionen klargjorde vilken form denna ytterligare drivkraft skulle ha.

3.5.

Det verkar också logiskt att kommissionen kopplar utvecklingen av energiunionen till den europeiska gröna given och den pandemirelaterade återhämtningspolitiken, av vilka ingendera var aktuell när den strategiska ramen för energiunionen och förordningen om styrning utformades. EESK betonar att den europeiska energiunionen utgör en idealisk grund för insatser som gynnar den gröna given. Det skulle ha varit desto viktigare att i den nuvarande översynen bättre identifiera de framväxande bristerna och att utarbeta motstrategier. Detta har inte skett i minst tre fall, vilka kommer att behandlas nedan.

Underlåtenhet att genomföra målet ”en energiunion med medborgarna som centrum”

3.6.

Såsom anges i punkt 2.2 fastställde kommissionen vikten av medborgarledd och medborgarcentrerad politik som det viktigaste (!) målet i ramstrategin för energiunionen. Detta mål borde därmed också ha getts särskild uppmärksamhet i rapporten om tillståndet i energiunionen, särskilt genom specifika förslag om öppet och aktivt deltagande och engagemang av medborgare, arbetsmarknadens parter och berörda parter i beslutsprocesser, t.ex. nationella energi- och klimatplaner, och aktivt deltagande på marknaden. Deltagandeaspekten nämns dock inte ens i rapporten, och man överväger inte heller om de åtgärder som föreslås för framtiden uttryckligen tjänar detta mål.

3.7.

Problemet visar sig för närvarande också i bland annat den strategi för integrering av energisystemet som kommissionen har lagt fram, där medborgarna endast förekommer i form av konsumenter, och inte som aktiva marknadsaktörer. Även när det gäller de prioriteringar som kommissionen (5) har angett, nämligen vätgasstrategin och den aviserade ”visionen för havsbaserad energi”, är det svårt att föreställa sig att medborgarnas delaktighet ens är möjlig eller planerad. Att kommissionen i meddelandet om bedömning av nationella energi- och klimatplaner framhåller att den har för avsikt att använda EU:s inrättade finansieringsmekanism för förnybar energi för att i synnerhet främja havsbaserad teknik måste därför väcka stark kritik.

3.8.

Genom att göra detta ignorerar kommissionen EU-lagstiftningen, eftersom det i skäl 43 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (6) om den inre marknaden för el anges att ”småskalig energiproduktion [är] ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt att tillgodose människors behov och förväntningar”. […] Genom att direkt engagera konsumenterna visar dessa initiativ sin potential när det gäller att på ett integrerat sätt underlätta införandet av ny teknik och nya förbrukningsmönster, inklusive smarta distributionsnät och efterfrågeflexibilitet. Småskalig energiproduktion kan också främja energieffektivitet på hushållsnivå och bidra till kampen mot energifattigdom genom minskad förbrukning och lägre tariffer. […] När sådana initiativ har varit framgångsrika har de gett en ekonomisk, social och miljömässig fördel för samhället.” Enligt den europeiska lagstiftarens uppfattning har alltså småskalig energiproduktion kapacitet att åtgärda ett antal av de brister som beklagas i kommissionens dokument, vilket gör det än mer obegripligt att kommissionen inte bemödar sig med att behandla detta i sina egna dokument. Det finns en gapande klyfta mellan ambition och verklighet, och EESK kan inte se någon verklig kommissionsstrategi för att göra medborgarna till aktiva partner.

3.9.

Samma kritik kan dock också riktas mot största delen av medlemsstaterna, som enligt artikel 20 i styrningsförordningen (EU) 2018/1999 bör utforska småskalig energiproduktion i sina nationella energi- och klimatplaner. Kommissionen noterar i sin bedömning att medlemsstaterna helt eller delvis har misslyckats med att göra detta. EESK uppmanar kommissionen att föreslå mer specifika bestämmelser för att främja småskalig energiproduktion i den kommande översynen av direktivet om förnybar energi.

Underlåtenhet att genomföra målet ”försörjningstrygghet/minskning av energiimport”

3.10.

Ett strategiskt mål för energiunionen är att öka energitryggheten, bland annat genom att minska energiimporten. Kommissionen noterar mer eller mindre i förbigående bristen på uppenbara framsteg: utgifterna för energiimport har tvärtemot återigen ökat. Den ökande betydelsen av vätgas skulle till och med kunna bidra till att öka importen ännu mera i framtiden, eftersom kommissionen medvetet räknar med import i sin vätgasstrategi! EESK förväntar sig att kommissionen ger en tydlig förklaring till detta.

3.11.

EESK anser också att principen om europeisk solidaritet bör följas för att säkerställa oundviklig energiimport. Nationellt agerande på egen hand såsom gasledningsprojektet Nord Stream 2 kan äventyra inte bara klimatskyddet utan också försörjningstryggheten. Agerande av det slag som undergräver den europeiska solidariteten äventyrar medborgarnas förtroende för EU och EU:s anseende i tredjeländer.

Underlåtenhet att genomföra målet ”innovation, globalt ledarskap”

3.12.

Bilden är också dyster när det gäller innovation. Baserat på beskrivningen av investeringar i forskning, innovation och patentansökningar som ges i rapporten om tillståndet i energiunionen hämmas energiunionens fullständiga ambition om en global ledarposition. Mot bakgrund av detta oroväckande konstaterande är det nödvändigt att göra en noggrann och djupgående felanalys, så att orsaken till den negativa trenden kan kartläggas på ett nyanserat och noggrant sätt. Konkreta motåtgärder bör utarbetas på grundval av detta.

3.13.

Mot bakgrund av vad som beskrivs i punkterna 3.6–3.11 måste det sägas mycket tydligt: det räcker inte att kasta ut samma mantran om och om igen ifall inga konkreta åtgärder vidtas. Om detta fortsätter kommer trovärdigheten i EU:s politik att äventyras. Faktum är att det i alla tillgängliga dokument från kommissionen, inklusive strategin för integrering av energisystemet och vätgas, saknas konkreta åtgärder som skulle kunna bidra till att uppnå de mål som det hänvisas till ovan.

Energiunionens social- och regionalpolitiska relevans

3.14.

I kapitlen 2.6 och 3.3 i rapporten om tillståndet i energiunionen lägger kommissionen också fram ett antal socialpolitiska överväganden. Dessa är sunda och EESK stöder i synnerhet kopplingen av stöd för återhämtningen efter covid-19-pandemin till klimat- och energipolitiska mål. Åtgärderna för en rättvis omställning syftar också till och ligger till grund för att framgångsrikt involvera allmänheten i uppnåendet av målen för klimat- och energipolitiken. Huruvida detta verkligen kommer att bidra till att uppfylla principen om att inte lämna någon på efterkälken kommer i synnerhet att bero på hur enskilda instrument fungerar och finansieras och hur de specifikt genomförs på nationell nivå.

3.15.

Såsom uttrycks i tidigare yttranden (7) är EESK övertygat om att resurserna för social och regional sammanhållning och återhämtning inte bara måste utnyttjas för att stödja begränsning av klimatförändringar och energiomställningen, utan att klimat- och energipolitiken också måste (och kan) utformas för att främja social och regional sammanhållning. Sådana strategier finns redan. Vissa av dem nämns till och med i meddelandet om bedömning av nationella energi- och klimatplaner, såsom projekt för att bygga solcellsanläggningar på platser i Grekland och Portugal som tidigare använts för brunkolsbrytning, eller det mycket strategiska stödet till prosumenter i Litauen. Dessa exempel är dock långt ifrån allmän praxis eller vanliga.

3.16.

Risken finns därmed att energiomställningen ökar de sociala och regionala skillnaderna, till exempel om kommissionen som planerat genomför integrationen av energisystemet, utvecklingen av vätgasinfrastrukturen och främjandet av havsbaserad energi och samtidigt främjar centralistiska strategier till nackdel för decentraliserade sådana.

3.17.

Under alla omständigheter är det problematiskt att utöka den centraliserade och decentraliserade infrastrukturen parallellt med varandra och detta riskerar att orsaka missriktade investeringar. Det råder till exempel konkurrens mellan ett omfattande nät av vätgasledningar och utvecklingen av lågtemperatursystem för fjärrvärme, vilken efterlyses i kommissionens meddelande om bedömning av nationella energi- och klimatplaner. Av detta skäl, och för att öka investeringstryggheten, har EESK därför begärt att nödvändiga grundläggande beslut ska fattas (8). Dessa är också av strategisk betydelse för energiunionens framgång, men tas ändå inte upp i de dokument som diskuteras här.

3.18.

Liksom i nästan alla senaste energipolitiska dokument från kommissionen spelar digitaliseringen ingen roll i rapporten om tillståndet i energiunionen. Ändå öppnar digitaliseringen upp intressanta koncept såsom smarta mikronät och smarta marknader, mikrohandel, virtuella kraftverk och så vidare. Alla dessa kan bidra till ökad effektivitet och prestanda på den inre energimarknaden, bland annat genom att stärka de aktiva konsumenternas roll. Kommissionen har, om än något kortfattat, tagit upp detta i ramstrategin för energiunionen (9). Att kommissionen bortser från denna aspekt i rapporten om tillståndet i energiunionen är obegripligt, särskilt eftersom användningen av digital teknik måste undersökas noggrant med avseende på teknikens användbarhet och potentiella etiska problem, särskilt när det gäller datasuveränitet.

3.19.

Det bör dock under alla omständigheter säkerställas att digitaliseringen utformas i slutanvändarnas intresse. Medborgarna väntar fortfarande på att ökad digitalisering ska leda till förbättrade tjänster, såsom dagligt leverantörsbyte, omedelbar återkoppling på felaktiga mätare eller misstänkta användningsmönster och sömlösa förfaranden för att ansluta sin egen produktion till nätet.

4.   Särskilda kommentarer

Kapitlet ”Utfasning av fossila bränslen” i rapporten om tillståndet i energiunionen

4.1.

Kommissionen påpekar med rätta att det finns många fördelar med användning av förnybar energi. Vem som gynnas av dessa beror dock i hög grad på om energiomställningen i princip är decentraliserad eller centraliserad (10). Kommissionen yttrar sig inte om detta i sin rapport.

Kapitlet ”Energitrygghet” i rapporten om tillståndet i energiunionen

4.2.

Kommissionen riktar med rätta stor uppmärksamhet på frågan om försörjningstrygghet och, i detta sammanhang, energitryggheten. Dess betydelse för ekonomin är trots allt omätbar. Utöver den klassiska frågan om importberoende måste man först och främst beakta motståndskraften mot externa attacker, såsom it-brottslighet. De senaste forskningsresultaten (11) visar att den bästa strategin för hög motståndskraft är att stärka decentraliserade strukturer som har fristående kapacitet. Kommissionen bör ta större hänsyn till dessa resultat.

4.3.

Det råder ingen som helst tvekan om att grön vätgas i framtiden kommer att bidra till ett säkert europeiskt energisystem. EESK hänvisar till sina yttranden ”Vätgasstrategin” (12) och ”EU-strategi för integrering av energisystemet” (13).

4.4.

Inte heller här får vi bara tänka på storskalig teknik (inklusive utvecklingen av infrastruktur för import av vätgas). Det finns en rad innovativa, miljövänliga och framför allt regionala och lokala lösningar som kan genomföras direkt på plats (inklusive produktion av regional vätgas eller syntetiska e-bränslen). Detta kommer att öka försörjningstryggheten, minska importberoendet och främja lokal sysselsättning i form av gröna jobb och mervärde i regionerna. Mikroföretag samt små och medelstora företag bör också ges möjlighet att delta i och dra nytta av den gröna given, vilket också kommer att öka acceptansen för den gröna given och energiomställningen.

Kapitlet ”Inre marknader för energi” i rapporten om tillståndet i energiunionen och lägesrapporten om den inre energimarknaden

4.5.

Kommissionen förklarar att paketet om ren energi införde mer gynnsamma arrangemang för att uppmuntra konsumenterna att delta på energimarknaderna och skapa lika villkor för nya aktörer. I själva verket är dock de enda bestämmelserna som är relevanta här de som finns i direktivet om den inre marknaden för el. I vilken utsträckning medlemsstaterna faktiskt har införlivat dessa bestämmelser kan ännu inte fastställas. Kommissionens slutsats är därför förhastad. EESK efterlyser en seriös utvärdering av det viktiga målet om konsumentdeltagande, inbegripet med avseende på fördelningspolitikens effekter när det gäller låginkomsthushålls deltagande.

4.6.

Kommissionen understryker vikten av marknadsprissignaler, inte minst för investerare. Detta är utan tvekan en viktig aspekt. Här behövs dock ett mer nyanserat synsätt. De flesta grossistmarknader för el anger kortsiktiga priser. Huruvida dessa sänder några signaler till investerare är en omtvistad fråga inom energiekonomi. EESK har påpekat detta i tidigare yttranden (14). Därför är det i detta sammanhang inte lämpligt att kommissionen utan åtskillnad hänvisar till en ”inre marknad för energi”. En ny marknadsmodell, åtminstone inom elsektorn, är nödvändig för att energiunionen ska bli framgångsrik. Det räcker inte med ett fullständigt balansansvar enbart för förnybar energi. EESK uppmanar därför kommissionen att lägga fram sina idéer om en ny marknadsmodell så snart som möjligt. Det bör också säkerställas att samma villkor gäller för alla marknadsaktörer på balansmarknaderna. Detta är också av avgörande betydelse för en framgångsrik integrering av energisystemet (15).

4.7.

Samtidigt bör man komma ihåg att målen om försörjningstrygghet och klimatneutralitet inte kan uppnås enbart genom prissignaler.

4.8.

I lägesrapporten om den inre marknaden för energi understryker kommissionen på ett korrekt sätt att möjliggörande av konkurrens inom produktion och leverans måste förbli en prioritering för medlemsstaternas och EU:s energipolitik. Men vad exakt detta i praktiken innebär är fortfarande öppet för hypoteser. Att hävda att endast marknadskoppling kan driva fram konkurrens är felaktigt och återspeglar inte EU-lagstiftningen som den kommer till uttryck i paketet om ren energi. Vid tillämpningen av principerna om kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning i artikel 16 i elförordningen bör medlemsstaternas geografiska läge beaktas, vilket också skulle kunna motivera en förlängning av tidsfristen för att installera kapacitet. I vilket fall som helst är marknadstillträde, särskilt för mindre aktörer, särskilt viktigt för aktiv konkurrens. Bland annat digitaliseringen har mycket att erbjuda i detta avseende.

4.9.

Kommissionen anger också i lägesrapporten om den inre marknaden för energi att även om värmekraftverk, t.ex. gaseldade kraftverk med kraftvärme, kan ge systemet stor flexibilitet så kan dåligt utformade kapacitetsmekanismer allvarligt snedvrida den inre marknaden. I detta avseende hänvisar kommittén till den ståndpunkt som den uttryckte i yttrandet TEN/625. Kommissionen uppmanas att göra en kritisk utvärdering av de kapacitetsmekanismer som finns i medlemsstaterna, inbegripet när det gäller efterlevnaden av bestämmelserna i artikel 22 i förordningen om den inre marknaden för el, som bland annat föreskriver en tröskel på 550 g koldioxid per kWh.

4.10.

Kommissionen anger i lägesrapporten om den inre marknaden för energi att systemansvariga för överförings- eller distributionssystem generellt uteslöts från ägande och drift av ellagringssystem. EESK har i princip välkomnat detta beslut (16), vilket bör göra det möjligt för systemansvariga för distributionssystem att äga och driva ellagringssystem i nätets intresse. Dessutom anser EESK att detta måste gå hand i hand med en förstärkning av smarta marknader, så att lagringsoperatörerna har anledning att följa nätoperatörernas signaler och konfigurera sin lagring på ett sätt som tjänar systemet. Nätoperatörerna behöver ges incitament för att sända signalerna.

4.11.

Distributionsnäten spelar en avgörande roll för införandet av smarta marknader och överlag för en framgångsrik energiomställning. I framtiden måste därför unionens energipolitik vara mer inriktad på att modernisera dem.

4.12.

EESK håller med kommissionen om att det främsta syftet med rådets energiskattedirektiv 2003/96/EG (17) inte längre uppnås. Kommittén ställer sig därför bakom kommissionens avsikt och efterlyser en ambitiös omarbetning av detta direktiv och andra mekanismer för att fasa ut subventioner för fossila bränslen och internalisera externa kostnader.

4.13.

EESK betonar återigen frågan om energifattigdom och uppmanar kommissionen att vidta särskilda åtgärder som går utöver de abstrakta riktlinjerna för definition och en observationsgrupp. EESK har upprepade gånger betonat att ett utbrett medborgardeltagande i energisektorn är ett av flera sätt att åtgärda denna situation.

4.14.

I detta sammanhang bekräftar EESK sin ståndpunkt att ett tudelat energisamhälle bör undvikas till varje pris. Vi kan inte ha en situation där endast välmående och tekniskt välutrustade hushåll gynnas av energiomställningen och alla andra måste bära kostnaderna. Medborgare som lever i energifattigdom är vanligtvis inte de starkaste politiskt sett. Kommissionen bör därför göra mer för att se till att medlemsstaterna aktivt strävar efter att ta itu med energifattigdomen på ett effektivt sätt: både den energirenoveringsvåg som eftersträvas inom byggsektorn och medborgarnas aktiva engagemang i produktionen av förnybar el kan bidra till att lindra detta problem. Det bör också noteras att en eventuell utvidgning av handeln med utsläppsrätter till uppvärmnings- och transportsektorerna kan få konsekvenser för fördelningsrättvisan.

Kapitlet ”Forskning, innovation och konkurrenskraft” i rapporten om tillståndet i energiunionen

4.15.

EESK befarar att en orsak till EU:s eftersläpning på vissa områden, såsom solceller och litiumjonbatterier, är otillräcklig efterfrågan. EESK uppmanar därför kommissionen att bredda sin strategi: EU behöver aktiva industripolitiska initiativ för att sätta stopp för Kinas dominerande ställning på marknaden. Till exempel kommissionens förslag till förordning om batterier är ett steg i rätt riktning. Dessutom bör decentraliserade strukturer stärkas i det framtida energisystemet. Detta för att det exempelvis stimulerar efterfrågan på batterier, skapar stordriftsfördelar och därmed gör batterier prismässigt attraktiva.

Kapitlet ”Energiunionen i den gröna givens bredare perspektiv” i rapporten om tillståndet i energiunionen

4.16.

EESK stöder kommissionens strävan att främja ambitiösa klimatavtal över hela världen. Detta kräver att en utjämningstull införs vid gränserna i kombination med ett ambitiöst och konkret införlivande av klimatförändringsmål (och andra hållbarhetsmål) i internationella handelsavtal (18).

Meddelandet om bedömning av nationella energi- och klimatplaner

4.17.

EESK förstår inte varför kommissionen begränsar sin kritik av underskattandet av potentialen för förnybar energi till offshore-sektorn. Kommittén uppmanar kommissionen att överge sin egen ensidiga preferens för offshoreteknik på bekostnad av solcells- och vindkraft på land och att utforma sina egna utvecklingsstrategier för de två sistnämnda.

4.18.

EESK välkomnar kommissionens erkännande av de förnybara energikällornas potential att skapa sysselsättning. Kommittén betonar dock att denna potential inte automatiskt kommer att utnyttjas fullt ut, utan att det krävs en aktiv politik, särskilt vad gäller kvaliteten på arbetstillfällena. Det är här fullkomligt obegripligt att kommissionen fäster så liten uppmärksamhet på solceller, i synnerhet som denna sektor, såsom anges i meddelandet, är den mest sysselsättningsintensiva.

4.19.

EESK uppmanar kommissionen att i den kommande översynen av direktivet om förnybar energi utarbeta upphandlingsregler för att göra det lättare för gemenskaper för förnybar energi och små och medelstora företag att lämna anbud.

4.20.

EESK håller med kommissionen om att investeringar i lågtemperatursystem för fjärrvärme är brådskande. Ett initiativ i detta syfte bör inledas.

4.21.

Koldioxidminskningar är ett viktigt instrument för att begränsa klimatförändringarna. De farhågor som uttrycks i medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner om att öka de naturliga störningarna måste dock tas på allvar. LULUCF-krediter bör därför endast ses som ett komplement till andra begränsningsalternativ.

---

(1)  COM(2015) 80 final.

(2)  EUT L 328, 21.12.2018, s. 1.

(3)  COM(2020) 950 final, bilaga 2.

(4)  Detta är förvånande, med tanke på att man i över trettio år har talat om behovet av att fasa ut miljöskadliga subventioner i EU.

(5)  Och det tyska ordförandeskapet.

(6)  EUT L 158, 14.6.2019, s. 125.

(7)  EUT C 47, 11.2.2020, s. 30 och EUT C 62, 15.2.2019, s. 269.

(8)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 85.

(9)  COM(2015) 80 final, s. 13.

(10)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 85.

(11)  Se Hirschl, B., Aretz, A., Bost, M., Tapia, M., och Gößling-Reisemann, S. (2018): Vulnerabilität und Resilienz des digitalen Stromsystems. Schlussbericht. Berlin, Bremen, kan laddas ned på www.strom-resilienz.de.

(12)  EUT C 123, 9.4.2021, s. 30.

(13)  EUT C 123, 9.4.2021, s. 22.

(14)  EUT C 82, 3.3.2016, s. 13.

(15)  EUT C 364, 28.10.2020, s. 158.

(16)  EUT C 288, 31.8.2017, s. 91.

(17)  EUT L 283, 31.10.2003, s. 51.

(18)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 44.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en EU-strategi för att minska metanutsläppen

(COM(2020) 663 final)

(2021/C 220/05)

Föredragande:

Udo HEMMERLING

Remiss	Europeiska kommissionen, 27.11.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	9.3.2021
Antagande vid plenarsession	24.3.2021
Plenarsession nr	559
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	252/5/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder målet och den allmänna inriktningen i EU:s metanstrategi på en ytterligare betydande minskning av metanutsläppen för att skydda klimatet.

1.2.

Det är rimligt att fokusera på de sektorer som släpper ut väsentliga mängder metan, dvs. jordbruk, energi och avfallshantering.

1.3.

Metanstrategin bör kopplas till strategierna för bioekonomin och för den cirkulära ekonomin.

1.4.

Kommittén stöder helhjärtat tonvikten på en bättre mätning av metanutsläppen och på internationella begränsningsinitiativ. Metanutsläppen kommer ofta från decentraliserade och diffusa källor längs de internationella produktions- och leveranskedjorna. Följande tillägg föreslås till EU:s metanstrategi:

1.5.

De i hög grad diffusa metankällorna och den komplexa mätningen av metanutsläpp gör det ofta svårt att övervaka utsläppen. Den förbättrade övervakningen bör utvecklas på ett konsekvent och jämförbart sätt för relevanta sektorer som jordbruk, energi, avfall och kemisk industri. Det är mycket svårt och ofta omöjligt att direkt inkludera diffusa metanutsläpp i ett system för handel med växthusgaser eller att prissätta dem direkt. I den mån som en mätning av punktutsläpp är möjlig bör detta dock eftersträvas, varvid samma metod bör tillämpas för alla utsläppssektorer.

1.6.

Medlemsstaterna bör i sina klimatplaner ange läget och potentialen för användning av biogas från flytgödsel och gödsel, från biologiskt avfall, från spillvatten, från deponier eller i form av gruvgas samt fastställa åtgärder för att öka användningen av dessa.

1.7.

Jordbruket har fortfarande stora möjligheter att minska metanutsläppen, särskilt genom rötning av flytgödsel och gödsel i biogasanläggningar, samt att göra framsteg när det gäller utfodring och uppfödning av nyttodjur och utsläppssnål användning av gödselmedel. Denna potential bör konkretiseras ytterligare som en del av genomförandet av EU:s metanstrategi.

1.8.

När det gäller avfallshantering bör separat insamling och återvinning av bioavfall gradvis bli normen i hela EU. Detta skapar förutsättningar för att ytterligare undvika metanutsläpp inom denna sektor.

2.   Sammanfattning av kommissionens metanstrategi

2.1.

Metan står för 10,5 % av EU:s totala utsläpp av växthusgaser på 3,76 miljarder ton koldioxidekvivalenter (2018). Metanutsläppen har kunnat minskas med nästan 34 % sedan 1990.

2.2.

I metanstrategin behandlas de viktigaste antropogena metanutläppen samt utsläppssektorerna – jordbruket (53 % av EU:s metanutsläpp), avfall (26 % av EU:s metanutsläpp) och energi (19 % av EU:s metanutsläpp) – och begränsningsåtgärder föreslås för varje sektor. Naturliga metanutsläpp, t.ex. från vilda idisslare eller från sumpmarker, ingår följaktligen inte i strategin.

2.3.

Globala minskningar av metanutsläppen kan ge ett viktigt bidrag till begränsningen av klimatförändringarna. Om dagens globala metanutsläpp halverades skulle det ge en global nedkylningseffekt på 0,18 oC till 2050.

2.4.

EU står för 5 % av världens metanutsläpp. EU ger via sin import av fossil gas, olja och kol i hög grad upphov till ytterligare metanutsläpp i tredjeländer. Därför föreslår kommissionen att åtgärder ska vidtas för att minska dessa utsläpp längs de internationella leveranskedjorna.

2.5.

Kommissionen föreslår att mätningen och rapporteringen av metanutsläpp ska förbättras avsevärt.

2.6.

I metanstrategin går man inte specifikt in på det aktuella kunskapsläget om metanets särskilda effekter som kortlivad växthusgas (se punkt 3).

3.   Kunskapsläget om metanets klimatpåverkan och konsekvenserna för klimatneutralitetspolitiken

3.1.

En av de grundläggande egenskaperna hos metan (CH4) som växthusgas är att den har en relativt kort livslängd och bryts ned till vatten (H2O) och koldioxid (CO2) i atmosfären på cirka 12 år. Detta har betydande konsekvenser för dess klimatpåverkan och för jämförelsen med koldioxid, som används som referens för klimatavtrycket.

3.2.

Koldioxid är stabilt i atmosfären och bryts, i motsats till metan, inte ned, varför koldioxid även betecknas som en långlivad växthusgas (”stock gas”). Det leder till att koldioxidutsläppen, t.ex. från förbränning av fossila bränslen (under i övrigt oförändrade förhållanden), fortsätter att ackumuleras i atmosfären, vilket ständigt ökar koncentrationen av koldioxid.

3.3.

I motsats till detta utjämnas utsläppen av kortlivade växthusgaser (”flow gases”) såsom metan genom sin naturliga nedbrytningsprocess. Den korta livslängden leder alltså till att utsläppen uppvägs av upptag, vilket ger en stabil atmosfärisk koncentration om utsläppen är stabila.

3.4.

Utöver metanets korta livstid är dess ursprung också avgörande för klimateffekten, eftersom nedbrytningen av metan ger upphov till CO2-växthusgas. Den koldioxid som uppstår vid nedbrytningen av biogen metan (t.ex. från matsmältningen hos idisslare eller från sumprisodling) togs med hjälp av fotosyntes tidigare upp från atmosfären av växande växter, och befinner sig därför i princip i ett kretslopp, vilket innebär att koncentrationen av koldioxid i atmosfären inte förändras.

3.5.

Nedbrytningen av fossil metan (t.ex. från naturgas, olja eller kol) till koldioxid och vatten utgör däremot ytterligare en koldioxidkälla och ökar därmed koldioxidkoncentration i atmosfären.

3.6.

Dessa egenskaper hos metan får en rad konsekvenser för klimateffekterna och klimatpolitikens utformning. Det gäller särskilt klimatneutralitetsmålet. Oförändrade utsläpp av (biogen) metan som kortlivad växthusgas leder på medellång sikt till en konstant metankoncentration i atmosfären, med en konstant strålningseffekt på klimatsystemet och följaktligen en konstant temperaturpåverkan. Om metanutsläppen minskar sjunker koncentrationen i atmosfären, vilket leder till en minskad strålningseffekt och därmed en lägre temperatur (kylningseffekt).

3.7.

Å andra sidan leder oförändrade koldioxidutsläpp till en ökning av koldioxidkoncentrationen i atmosfären så länge som koldioxid släpps ut. Även efter det att koldioxidutsläppen har upphört finns den åstadkomna koncentrationen av koldioxid kvar i atmosfären, vilket leder till en fortsatt strålningseffekt och en permanent uppvärmning.

3.8.

För att uppnå en klimatneutral effekt krävs det därför olika strategier för kort- och långlivade växthusgaser. För att den permanenta temperaturökning som orsakas av den fortsatta CO2-strålningseffekten ska återställas till temperaturnivån före koldioxidutsläppen måste CO2-koncentrationen i atmosfären aktivt minskas med sänkor. Eller, för att hålla temperaturnivån stabil vid kontinuerliga (oundvikliga) CO2-utsläpp måste samma mängd koldioxid som tillförs atmosfären kontinuerligt avlägsnas från den (nettonollutsläpp). Detta återspeglas i målet om nettonollutsläpp av växthusgaser. En klimatneutral effekt uppnås dock för (biogena) metankällor redan vid stabila utsläpp, medan en utjämning av de metanutsläpp som omräknas i koldioxidekvivalenter leder till en kylningseffekt genom att växthusgaser avlägsnas från atmosfären.

3.9.

Nettonollutsläpp uttryckt i koldioxidekvivalenter är därför inte någon lämplig politisk strategi för den kortlivade växthusgasen metan. Till exempel innehåller Nya Zeelands ”Zero Carbon Act” en särskild bedömning av metanutsläpp. Klimateffekterna av kortlivade växthusgaser bör återspeglas med ett lämpligare mått i växthusgasbalansräkningarna. (Se det arbete som utförs vid universitet i Oxford: https://iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/ab6d7e).

4.   Minskade metanutsläpp – ytterligare kommentarer

4.1.

Förändringar i konsumenternas beteende har definitivt potential att minska utsläppen av växthusgaser. Detta gäller även kosten – särskilt rekommendationen att minska konsumtionen av animaliska produkter. I klimatpolitiken bör man dock komma ihåg att det i ett öppet samhälle handlar om frivilliga förändringar i människors vanor och livsstil.

4.2.

Inom jordbruket bör man inte bara titta på metoder för att minska metanutsläppen från djurhållningen utan även beakta kopplingarna till markanvändningen. Idisslare är i praktiken den viktigaste grundförutsättningen för användning och bevarande av gräsmark. Att bevara gräsmark är i sin tur mycket viktigt ur ett klimatpolitiskt perspektiv med tanke på koldioxidkoncentrationen i myllan.

4.3.

När det gäller metangaser från deponier, reningsverk eller nedlagda kolgruvor har vissa EU-länder ännu inga heltäckande åtgärder för insamling och energianvändning.

4.4.

När det gäller avfallsinsamling har många medlemsstater ännu inte heltäckande system för separat insamling och återvinning av biogent avfall. Detta förhindrar ett maximalt undvikande av metanutsläpp från kompostering eller rötning (biogas) vid bearbetning av biologiskt avfall.

4.5.

När det gäller import av fossila bränslen som naturgas, olja och kol ställer EU ännu inte några särskilda krav på natur-, miljö- och klimatskydd. Att, som aviserat, fastställa krav på minskade metanutsläpp bör ingå i ett bredare initiativ för att minska miljöavtrycket från denna energiimport i anslutning till den gröna given.

4.6.

För att få en heltäckande bild bör naturliga metanutsläpp också identifieras indikativt inom ramen för en utökad övervakning av antropogena metanutsläpp.

4.7.

Forskning, utveckling och ytterligare marknadsspridning av teknik för att minska metanutsläpp bör främjas i europeiska nätverk under medverkan av näringslivets och arbetsmarknadens parter.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur och om upphävande av förordning (EU) nr 347/2013

(COM(2020) 824 final – 2020/0360 (COD))

(2021/C 220/06)

Föredragande:

Philippe Charry

Remiss	Europaparlamentet, 18.1.2021 Europeiska unionens råd, 19.1.2021
Rättslig grund	Artiklarna 172 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	9.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	24.3.2021
Plenarsession nr	559
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	252/3/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1.

EESK ser positivt på att EU:s regler om transeuropeiska energinät (TEN-E) anpassas till den gröna givens mål till förmån för ”[r]en och trygg energiförsörjning till rimligt pris”, vilket i synnerhet inbegriper minskning av energisystemets koldioxidutsläpp, omställning till klimatneutralitet, utveckling av förnybar energi, energieffektivitet och förebyggande av risken för energifattigdom. Därför tas hänsyn till faktumet att Europa behöver ett energisystem som säkerställer energiförsörjningstrygghet för samtliga EU-länder och tillgång till energi till rimligt pris för alla på grundval av snabb elektrifiering som går hand i hand med en fördubbling av produktionen av förnybar energi. EESK uppmanar till att de rättsliga grunder som föreslås för förordningen ska kompletteras med en uttrycklig hänvisning till artikel 194 i EUF-fördraget.

1.2.

EESK påminner om att det är nödvändigt att uppnå samtliga av de energipolitiska mål som genomförs med hjälp av TEN-E-förordningen. Med tanke på att energinäten har en grundläggande roll för att upprätthålla balans och motståndskraft inom samt utveckla energisystemet efterlyser EESK att förordningen på ett tydligare sätt ska ingå i en dynamisk integration av energisystemet, i syfte att främja alla former av koldioxidsnål energi, och att alla former av desintegration ska förhindras.

1.3.

EESK uppmanar kommissionen, rådet och Europaparlamentet att främja energikällor utan koldioxidutsläpp, med hänsyn till teknikneutraliteten. Kommittén efterlyser även stöd till de insatser som görs inom ramen för projektet med den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter) för att uppnå ren energi till rimligt pris för alla efter 2050. Kommittén efterlyser projekt som går ut på att skapa nödvändiga förutsättningar för vätgasens och fusionens tidevarv.

1.4.

EESK anser att man bör prioritera innovation och utformning av energinät som syftar till att minska energiförluster med koppling till överföring.

1.5.

När det gäller havsbaserad vindkraft anser EESK att man bör prioritera projekt för radiell anslutning och en övergripande miljöbedömning av denna teknik.

1.6.

EESK uppmanar till att projekt som berör infrastruktur för överföring av naturgas inte ska uteslutas från förordningens kriterier för stödberättigande eftersom de är projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse.

1.7.

Kommittén vill att man i förslaget till förordning använder formuleringen ”förnybar och/eller koldioxidsnål” i stället för ”förnybar” i kriterierna för stödberättigande för projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse.

1.8.

EESK vill att förordningen uttryckligen ska hänvisa till gemenskapens mål om att säkerställa energiförsörjning för alla till rimligt pris och säkerställa en hög nivå av kvalitet och säkerhet samt likabehandling och främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter.

1.9.

När det gäller styrning uppmanar EESK till att kommissionens användning av delegerade akter begränsas till ett absolut minimum och att det införs en flerpartsstyrning som inbegriper företrädare för det civila samhället: branschorganisationer, fackföreningar, användarorganisationer etc.

1.10.

EESK föreslår att förordningen inför ett ansvarsområde på gemenskapsnivå när det gäller finansiering av projekt av gemensamt intresse, genom att kombinera finansieringsmodeller utan att rangordna dem.

1.11.

I syfte att säkerställa styrningen av systemets allmänna balans och kontinuitet i tillhandahållandet av överföringsnät för extra hög spänning på EU-nivå uppmanar EESK kommissionen att undersöka möjligheten att införa en transeuropeisk operatör för elöverföringsnät för extra hög spänning som är både integrerad och decentraliserad.

2.   Allmänna kommentarer

2.1.

Kommissionen föreslår en översyn av förordningen om transeuropeiska energinät (TEN-E).

2.2.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 (1), som antogs 2013, fastställdes regler för utveckling av och driftskompatibilitet mellan de transeuropeiska energinäten. I förslaget betonar kommissionen att förordningen har bidragit till att uppnå EU:s energipolitiska mål, som syftar till att öka sammanlänkningarna av energinät i hela EU.

2.3.

I kommissionens utvärdering drogs dock slutsatsen ”att den nuvarande ramen inte har kunnat visa tillräcklig flexibilitet för att anpassa sig till ändrade EU-politiska mål med tiden”, vilket var anledningen till att kommissionen föreslog en översyn av förordningen i fråga.

2.4.

Genom uppdateringen ändras i synnerhet villkoren för urval av projekt av gemensamt intresse med avseende på finansiering från EU, i synnerhet skyldigheten att uppfylla hållbarhetskriteriet och respektera principen om att ”inte orsaka skada” i enlighet med den gröna given.

2.5.

Genom förslaget ändras de infrastrukturkategorier som är stödberättigade inom ramen för TEN-E-politiken, i och med att stödet till olje- och gasinfrastruktur avskaffas.

2.6.

I förslaget läggs särskild tonvikt vid elnät till havs och deras integration med elnät på land tack vare införandet av en enda kontaktpunkt.

2.7.

Syftet är bättre ta fasta på infrastruktur för vätgas, däribland transporter och vissa typer av elektrolysanläggningar.

2.8.

Förslaget till förordning främjar utveckling av smarta elnät i syfte att stödja snabb elektrifiering och öka produktionen av förnybar el.

2.9.

Nya bestämmelser syftar till att uppmuntra investeringar i smarta nät för att integrera rena gaser (såsom biogas och förnybar vätgas) i befintliga nät. Uppmärksamhet ägnas åt moderniseringen av elnät och nät för lagring och transport av koldioxid.

2.10.

Nya bestämmelser föreslås i syfte att bättre stödja projekt för sammanlänkning med tredjeländer – t.ex. med länderna på västra Balkan – projekt av ömsesidigt intresse, som bidrar till EU:s övergripande energi- och klimatmål när det gäller försörjningstrygghet och minskade koldioxidutsläpp.

2.11.

Genom förslaget ses ramen för styrning över i syfte att förbättra infrastrukturplaneringen och se till att den överensstämmer med klimatmålen och principerna för integrering av energisystem i EU. Syftet är att säkerställa ett ökat deltagande av berörda parter under hela processen, stärka rollen för Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) och stärka tillsynen från kommissionens sida.

2.12.

Vidare föreslås olika åtgärder som syftar till att förenkla de administrativa förfarandena för att påskynda projektens genomförande.

3.   Särskilda kommentarer

3.1.

Det förslag som behandlas är en del av EU:s energipolitik såsom den definieras i fördragen (2), förordningen om styrningen av energiunionen (3), utvecklingen av transeuropeiska nät (4) samt ett betydande ”paket” som fastställer EU:s nya strategi: ”ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi” (5). EU har således för avsikt att kombinera gemenskapens mål – energimarknadens funktion, försörjningstrygghet, energieffektivitet, energibesparing, utveckling av förnybar energi, bekämpning av klimatförändringarna, sammanlänkning av nät – och att samtidigt ”inte påverka en medlemsstats rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av dess energikällor, dess val mellan olika energikällor eller energiförsörjningens allmänna struktur”. EESK uppmanar också till att den föreslagna rättsliga grunden för förordningen kompletteras med en uttrycklig hänvisning till artikel 194 i EUF-fördraget.

3.2.

EESK ser positivt på att EU:s regler anpassas till den gröna givens mål till förmån för ”[r]en och trygg energiförsörjning till rimligt pris”, vilket i synnerhet inbegriper minskning av energisystemets koldioxidutsläpp, omställning till klimatneutralitet, utveckling av förnybar energi, energieffektivitet och förebyggande av risken för energifattigdom.

3.3.

EESK ställer sig bakom målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050 och en kraftigare minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030. Därför tas hänsyn till faktumet att Europa behöver ett energisystem som säkerställer energiförsörjningstrygghet för samtliga EU-länder och tillgång till energi till rimligt pris för alla på grundval av snabb elektrifiering som går hand i hand med en fördubbling av produktionen av förnybar energi och säkerställer minskade koldioxidutsläpp i gassektorn och ökad användning av innovativa lösningar.

3.4.

I meddelandet ”Kraft till en klimatneutral ekonomi: En EU-strategi för integrering av energisystemet” (6) betonar kommissionen att faktumet ”att energisystemet planeras och drivs på ett samordnat sätt ’som en helhet’, med kopplingar mellan olika energibärare, infrastrukturer och förbrukarsektorer – är vägen mot en effektiv, ekonomiskt överkomlig och djupgående utfasning av fossila bränslen i den europeiska ekonomin”. Dessutom framhåller kommissionen att ”[d]agens energisystem [fortfarande] bygger […] på flera parallella, vertikala och fasta värdekedjor från specifika energiresurser till specifika slutanvändarsektorer” och att ”[d]enna uppbyggnad i separata sektorer […] inte [leder] till en klimatneutral ekonomi”.

3.5.

Mellan år 1950 och 1970 fanns det integrerade energisystem (produktion–överföring–distribution) på nationell och regional nivå, sektorsvis eller på mer allmän nivå i samtliga länder i Europa. Från och med 1980-talet ledde inrättandet av inre marknader i Europa, på grundval av de fyra grundläggande fria rörligheterna, till en rad olika former av ”desintegration” och konkurrensutsättning, med målet att främja kvalitet och effektivitet till förmån för konsumenterna.

3.6.

EESK stöder strategin för integrering, vilken bör främja alla dimensioner av EU:s energipolitik. Det innefattar att gradvis återuppbygga integreringar och avbryta alla nya initiativ till desintegration, vilka skulle öka förekomsten av ”separata sektorer” när målet i själva verket är att säkerställa att energisystemet planeras och drivs på ett samordnat sätt. Kommittén anser att förordningen ska ingå i en dynamisk integration av energisystemet och att det bör sättas stopp för alla former av desintegration.

3.7.

EESK påminner om att det är nödvändigt att uppnå samtliga av de energipolitiska mål som genomförs genom TEN-E-förordningen. Energinäten säkerställer förbindelserna mellan producenter och användare. De utgör i någon mening energisystemets ”reaktorhärd”. Det föreliggande förslaget till förordning skulle gynnas av att i högre utsträckning utgöra en del av denna dynamiska integration, däribland utvecklingen av ”prosumenter” och kooperativ, och av att inte begränsas till en försiktig hänvisning i skäl 13 (det hänvisas till ”integrering av energisystem”, men förslaget sätter inte transeuropeisk energiinfrastruktur i samband med denna dynamiska strategi för samordnad planering och drift), för att det huvudsakliga målet ska nås – dvs. balans i, motståndskraft hos och utveckling av energisystemet. Med detta syfte i åtanke är det lämpligt att klargöra omfattningen av utvecklingen av sammanlänkningskapaciteten mellan varje medlemsstat, där fokus bör ligga mer på att undanröja flaskhalsar än på allmänna medelvärden (10 % år 2020, 15 % år 2030). EESK anser att det förslag som har lagts fram i högsta grad brister när det gäller ambitionsnivå och resurser.

3.8.

EESK uppmanar kommissionen, rådet och Europaparlamentet att främja energikällor utan koldioxidutsläpp, med hänsyn till teknikneutraliteten. Kommittén stöder även de insatser som görs inom ramen för projektet med den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter) för att uppnå ren energi till rimligt pris för alla efter 2050. När energinät utformas bör fokus ligga på innovativ och effektiv infrastruktur och på att minska de höga kostnaderna för energiförluster med koppling till överföring.

3.9.

EESK förstår varför man lägger vikt vid havsbaserad vindkraft i förslaget till förordning. Kommittén skulle vilja se att projekt för radiell anslutning prioriteras. EESK vill att en omfattande miljöbedömning görs för all havsbaserad vindkraft, som även beaktar nedmonteringen och återvinningen av vindkraftverk. Införandet av en enda kontaktpunkt för havsbaserad vindkraft kan dessutom föra med sig stora administrativa bördor, utan några egentliga fördelar, med tanke på att antalet projekt som kräver ansökan om tillstånd i flera medlemsstater är mycket begränsat. Den lovvärda viljan att planera för havsbaserad vindkraft avspeglas för övrigt i en onödigt tvingande bestämmelse om fastställande av kapacitetsmål som står i strid med de som anges i de nationella energi- och klimatplanerna liksom möjligheten att välja energimix enligt fördraget.

3.10.

EESK ställer sig undrande till kommissionens avsikt att helt och hållet utesluta stöd till gasinfrastruktur, trots att den i nuläget är absolut nödvändig för försörjningstryggheten i vissa delar av EU och trots att naturgas tycks vara en övergångsenergi (7) som är mindre skadlig än kol eller olja. Kommittén har redan i tidigare yttranden uttryckt sitt stöd för att infrastruktur för naturgas potentiellt kan återanvändas för förnybar gas och att det således är lämpligt att fortsätta göra investeringar på detta område (8). Av dessa anledningar anser kommittén att naturgas inte i någon mån bör uteslutas förrän den i praktiken kan ersättas med andra energikällor till jämförbart pris. Kommittén uppmanar till att de projekt som berör infrastruktur för överföring av naturgas ska omfattas av förordningens kriterier för stödberättigande för att kunna väljas ut som projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse.

3.11.

EESK anser att den återkommande hänvisningen till ”hållbarhet” i kriterierna för urval av projekt (9) ger upphov till tvivel när det gäller i vilken utsträckning projekt för överföring av koldioxidsnål energi tas med i beräkningen, dvs. projekt som EU i själva verket är i akut behov av för att uppnå målens klimatdimension. Av den anledningen anser kommittén att formuleringen ”förnybar och/eller koldioxidsnål” bör användas i förslaget till förordning.

3.12.

EESK ställer sig inte bakom den ”metod med tre etapper” som skulle tillämpas på finansiering av investeringar i projekt av gemensamt intresse, såsom nämns i skäl 46, vilken innebär att ”investeringar från marknaden [bör] prioriteras” – trots att det rör sig om infrastruktur som är absolut nödvändig för att uppnå EU:s mål och således bör grunda sig på solidaritet och jämn fördelning på gemenskapsnivå genom att kombinera finansieringsmodeller utan att rangordna dem. Kommittén föreslår att förordningen inför ett ansvarsområde på gemenskapsnivå när det gäller finansiering av projekt av gemensamt intresse, genom att kombinera finansieringsmodeller utan att rangordna dem.

3.13.

EESK lägger, i egenskap av företrädare för det organiserade civila samhället, särskilt stor vikt vid användares rättigheter, i synnerhet när det gäller medborgarna, samt en demokratisk styrning.

3.14.

EESK är mån om att inte låta en ojämlik energiunion ta form och om att förbättra situationen för de befolkningsgrupper som lider av energifattigdom och som har låga inkomster, och bekräftar därför på nytt det som sagts i många tidigare yttranden (10) när det gäller behovet av att säkerställa energiförsörjning för alla till ett överkomligt pris i enlighet med gemenskapens mål om ”en hög nivå av kvalitet, säkerhet och överkomlighet, likabehandling samt främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter” (11) – ett prioriterat kriterium vid urval av projekt av gemensamt intresse. Kommittén vill dessutom att förordningen uttryckligen ska hänvisa till gemenskapens mål om att säkerställa energiförsörjning för alla till rimligt pris och säkerställa en hög nivå av kvalitet, säkerhet och överkomlighet samt likabehandling och främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter.

3.15.

När det gäller styrning lägger man i det föreliggande förslaget alltför stor vikt vid kommissionens roll – användningen av delegerade akter enligt artikel 3 bör begränsas till ett absolut minimum – och Acers roll, utan att man har undersökt sätt att minska befintliga asymmetrier när det gäller information och befogenheter i syfte att inrätta en flerpartsstyrning som i högre utsträckning inbegriper företrädare för det civila samhället: branschorganisationer, fackföreningar, användarorganisationer etc., även i de regionala grupperna. Kommissionens användning av delegerade akter bör begränsas till ett absolut minimum och en verklig flerpartsstyrning införas.

3.16.

Med hänsyn till elnätens särdrag uppmanar EESK kommissionen att tillsammans med alla berörda parter undersöka, och inleda ett brett samråd om, ett projekt för att inrätta en transeuropeisk operatör som är både integrerad och decentraliserad och bygger på styrning på flera nivåer: — En operatör som är integrerad, i syfte att säkerställa styrning av systemets allmänna balans och kontinuiteten i tillhandahållandet av överföringsnät för extra hög spänning på EU-nivå, och som har ansvar för uppdrag och skyldigheter på nivån för den offentliga förvaltningen/ tjänster av allmänt europeiskt intresse, med tanke på att en sådan offentlig operatör måste stödja sig på de nationella och regionala operatörerna. — En operatör som således bör vara decentraliserad, på nivån för de mest relevanta territoriella näten, med hänsyn till varje medlemsstats särdrag. EESK uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att införa en transeuropeisk operatör för elöverföringsnät för extra hög spänning.

---

(1)  EUT L 115, 25.4.2013, s. 39.

(2)  EUT C 326, 26.10.2012, s. 134.

(3)  EUT L 328, 21.12.2018, s. 1.

(4)  EUT C 115, 9.5.2008, s. 124, EUT C 202, 7.6.2016, s. 125, EUT C 202, 7.6.2016, s. 125.

(5)  COM(2019) 640 final.

(6)  COM(2020) 299 final.

(7)  Europeiska rådets slutsatser 10–11.12.2020.

(8)  COM(2020) 301 final (EUT C 123, 9.4.2021, s. 30).

(9)  Till exempel i artikel 4.3 och bilaga IV i COM(2020) 824 final.

(10)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 77, EUT C 47, 11.2.2020, s. 98, EUT C 14, 15.1.2020, s. 105, EUT C 353, 18.10.2019, s. 96, EUT C 353, 18.10.2019, s. 79, EUT C 282, 20.8.2019, s. 51, EUT C 262, 25.7.2018, s. 86, Informationsrapport från EESK ”Utvärdering av den europeiska energiunionen – energiomställningens sociala och samhälleliga dimension”.

(11)  EUT C 115, 9.5.2008, s. 308.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Handlingsplan för att ta tullunionen till nästa nivå

(COM(2020) 581 final)

(2021/C 220/07)

Föredragande:

Anastasis YIAPANIS

Remiss	Europeiska kommissionen, 11.11.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	2.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	24.3.2021
Plenarsession nr	559
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	259/0/6

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1.

EESK välkomnar den mycket konkreta handlingsplanen för de kommande fem åren för att stödja de nationella tullmyndigheterna. När planen har genomförts kommer den, tillsammans med regelbundna konsekvensbedömningar, att innebära en verklig modernisering av tullförfarandena i EU.

1.2.

Även om moderniseringen tog fart 2016 med införandet av unionens tullkodex (1) kräver den senaste utvecklingen i form av ökade handelsflöden, en blomstrande e-handelssektor, undandragande av tullavgifter och mervärdesskatt, olaglig handel och undervärdering av varor omedelbara samordnade insatser. Förenade kungarikets utträde ur tullunionen innebär redan en tyngre arbetsbörda och särskilda utmaningar för tullmyndigheterna.

1.3.

En så ambitiös plan som denna kräver tillräcklig delad finansiering. Kommittén är inte säker på att alla medlemsstater är redo att anta den föreslagna tidsplanen och bidra med sina respektive andelar av medlen.

1.4.

Bättre samarbete och driftskompatibilitet mellan tullmyndigheterna och andra brottsbekämpande myndigheter och förvaltningar behövs snarast. Genom att utbyta bästa praxis skulle man också kunna förbättra tullförvaltningarnas produktivitet, samtidigt som lämplig hantering av den stora mängden tillgängliga data kan göra det möjligt att införa intelligent övervakning av leveranskedjor och förbättra framsyntheten.

1.5.

Tullmyndigheterna bör ges tillräckliga resurser för alla icke-finansiella ansvarsområden, samtidigt som det bör införas minimistandarder för kontroll och antal anställda. EESK anser att det är ytterst viktigt att så snart som möjligt anta genomförandeakter för förordningen om marknadskontroll (2).

1.6.

Den extremt långa godkännandeprocessen för nästa fleråriga budgetram och svårigheterna för de 27 EU-ledarna att komma överens om mycket viktiga åtgärder äventyrar både en god återhämtning av EU:s ekonomi och det omedelbara stöd som såväl medborgarna som företagen behöver.

1.7.

EESK rekommenderar att man snarast utforskar möjligheten att införa blockkedjeteknik i den föreslagna handlingsplanen. Dessutom skulle de tekniska framstegen och befintliga innovativa lösningarna inom robotteknik och artificiell intelligens enkelt kunna införlivas med omedelbara och relevanta resultat.

1.8.

Kommittén föreslår att särskild uppmärksamhet ägnas åt de mest sårbara införsel- och utförselpunkterna och menar att tullunionens styrka avgörs av dess svagaste länk. Ett kompatibelt, mer samordnat och integrerat riskhanteringssystem skulle minska klyftorna mellan myndigheterna och stärka den svagaste länken i kedjan. Den nya riskhanteringsstrategi som har tillkännagetts för det andra kvartalet 2021 välkomnas därför.

1.9.

Särskilda finansiella resurser måste tillhandahållas för att koppla samman importkontrollsystem 2 (ICS2) med andra elektroniska system. EESK betonar vikten av att ett sådant komplext nätverk sköts på rätt sätt.

1.10.

Kommittén framhåller behovet av att säkerställa tillräckliga personalresurser och ge dem lämplig utbildning i att genomföra dataanalyser före lastning och före ankomst. Vi har redan efterlyst att det utarbetas ”gemensamma utbildningsramar med utgångspunkt i kompetensramverket för EU:s tullmyndigheter” (3).

1.11.

Inrättandet av ett EU-nav för skatteinformation inom Eurofiscs nätverk för bekämpning av skattebedrägerier innebär en väsentlig förbättring, och EESK ser fram emot kommissionens utvärdering av detta.

1.12.

E-handeln är en mycket viktig sektor för små och medelstora företag. Kommittén är bekymrad över att man i meddelandet inte nämner inrättandet, genom denna ambitiösa handlingsplan, av ett gynnsamt ramverk för små och medelstora företag.

1.13.

EESK konstaterar att plattformarna innehar viktiga data som tullmyndigheterna skulle kunna använda, men att de skulle behöva göra särskilda investeringar i it-programvara såsom automatiserade robotsystem. De bör tillhandahållas finansiering för insamling av data som de annars inte skulle behöva. Kommittén välkomnar dock kommissionens pågående översyn av de digitala marknadsplatsernas roll och skyldigheter.

1.14.

Det behövs snarast en omfattande analys av unionens internationella system för samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor. Det skulle leda till bättre efterlevnad.

1.15.

EESK välkomnar förslaget att inrätta en gemensam EU-kontaktpunkt och uttrycker sitt fulla stöd för detta.

1.16.

Kommittén oroar sig för att hanteringen av ett så komplext och sammanlänkat system kommer att innebära en ytterligare börda för kommissionens avdelningar om medlemsstaterna inte stöder det kontroversiella förslaget om ett EU-övergripande tullorgan.

1.17.

Kommittén är övertygad om att genomförandet av den ambitiösa handlingsplanen kommer att underlättas av att arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället involveras, vilket också kommer att säkerställa en bred spridning av de fördelar som planen innebär för både allmänheten och företag.

2.   Inledning

2.1.

EU:s tullunion, som har funnits sedan 1968, hanterar all handel med varor mellan de 27 medlemsstaterna. Tullunionen underlättar varje år handel med varor till ett värde som överstiger 3,5 biljoner euro, samtidigt som tullmyndigheterna i EU varje sekund hanterar 27 tulldeklarationer.

2.2.

Den 28 september 2020 offentliggjorde kommissionen en ambitiös handlingsplan för att uppgradera tullunionen genom att göra den smartare, enklare och mer digitalt effektiv senast 2025, i enlighet med de politiska riktlinjer som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tillkännagav i början av sin mandatperiod. Detta skulle främja både EU:s inkomster och säkerheten för europeiska medborgare. Dessutom skulle företag dra nytta av enklare och mindre tidskrävande rapporteringsskyldigheter.

2.3.

EESK har redan påpekat att ”en effektiv tullunion [är] en nödvändig förutsättning för den europeiska integrationsprocessen, för att säkerställa en effektiv, säker och öppen fri rörlighet för varor, med största möjliga skydd av konsumenter och miljö, bästa möjliga sysselsättning och en effektiv kamp mot bedrägerier och förfalskningar” (4).

2.4.

EESK välkomnar således den mycket konkreta handlingsplanen för de kommande fem åren, med 30 planlagda och tidsplanerade åtgärder under fyra strategiska rubriker, som syftar till att stödja de nationella tullmyndigheterna: riskhantering, hantering av e-handel, främjande av regelefterlevnad och tullmyndigheter som agerar som en enda enhet.

2.5.

Det befintliga tullsystemet har uppvisat brister och svaga kopplingar, och den stora mängd data som delas mellan tullar i alla medlemsstater används inte effektivt. Europaparlamentet och Europeiska revisionsrätten har redan uttryckt sin oro över den inkomstförlust som följer av ineffektiva tullkontroller i fråga om importerade varor.

2.6.

Tullar står för en viktig del av EU:s budget, och uppgår till omkring 14 % av unionens totala intäkter. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har rapporterat att tullbedrägerier är ett utbrett problem, och rekommenderar återkrav på över 2,7 miljarder euro i tullavgifter för perioden 2017–2019. Förfalskade importerade varor från tredjeländer beräknas uppgå till 121 miljarder euro per år, medan immaterialrättsliga intrång genererar mer än 83 miljarder euro i försäljningsintäkter och innebär 15 miljarder euro i uteblivna skatteintäkter.

2.7.

Något som är positivt är att nästan 100 % av tulldeklarationerna skickas elektroniskt.

3.   Allmänna kommentarer

3.1.

Tullunionen är i behov av snabba investeringar för en samordnad uppdatering av både programvara och mänsklig kompetens. Även om moderniseringen tog fart 2016 med införandet av unionens tullkodex (5) kräver ökade handelsflöden, en blomstrande e-handelssektor, undandragande av tullavgifter och mervärdesskatt, olaglig handel och undervärdering av varor omedelbara och samordnade insatser. Tullmyndigheterna ansvarar även för att kontrollera varor för många icke-finansiella ändamål. Kommittén menar att tullunionens styrka avgörs av dess svagaste länk och föreslår därför att särskild uppmärksamhet ägnas åt de mest sårbara införsel- och utförselpunkterna. Medlemsstaterna bör till fullo utnyttja det nya instrumentet för tullkontrollutrustning, som är särskilt utformat för att möjliggöra inköp, underhåll och ersättning av den senaste tullutrustningen.

3.2.

Förenade kungarikets utträde ur tullunionen innebär redan en tyngre arbetsbörda och särskilda utmaningar för tullmyndigheterna. Antalet tulldeklarationer förväntas öka avsevärt i samband med återinförandet av tullkontroller.

3.3.

Bättre samarbete och driftskompatibilitet mellan tullmyndigheterna och andra brottsbekämpande myndigheter och förvaltningar behövs snarast. EESK har redan varnat för att ”samarbetet mellan de olika myndigheterna och institutionerna i medlemsstaterna – polis, underrättelsetjänst, rättsväsende, tullmyndigheter och skattemyndigheter – är långt ifrån optimalt” (6).

3.4.

Tullmyndigheterna är i allra högsta grad involverade i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet. Enbart 2019 beslagtog tullen 400 ton droger, 3 699 skjutvapen och 3,5 miljarder tobaks- och cigarettprodukter. Av alla anmälningar av kontanta medel som registrerades var 11,5 % felaktiga, vilket motsvarar ett belopp på omkring 331 miljoner euro (7).

3.5.

Datahantering är ytterst viktigt för en sektor som behandlar stora mängder deklarationer, produktinformation, skatter osv. Om man kunde hantera den stora mängden tillgängliga data skulle detta innebära en omedelbar och viktig förbättring av nuvarande tullsystem och det skulle även möjliggöra en bättre och slutgiltig lösning på de växande utmaningarna. Det skulle också möjliggöra intelligent övervakning av leveranskedjor och förbättrad framsynthet.

3.6.

Kommittén är tämligen besviken över att kommissionen, i den allra sista meningen i meddelandet, uppmanar ENDAST Europaparlamentet och rådet att stödja denna handlingsplan, och helt och håller utesluter Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Vi är övertygade om att genomförandet av en så ambitiös handlingsplan kommer att underlättas av att arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället involveras, vilket också kommer att säkerställa en bred spridning av de fördelar som planen innebär för både allmänheten och företag.

4.   Särskilda kommentarer

4.1.

I grunden uppskattar EESK den ambitiösa färdplanen och de konkreta tidsfristerna för genomförandet av åtgärderna. Detta är ett tydligt steg framåt, och så snart planen har genomförts kommer den, tillsammans med regelbundna konsekvensbedömningar, att innebära en verklig modernisering av tullförfarandena i EU.

4.2.

En så ambitiös plan som denna kräver tillräcklig finansiering. Några av de föreslagna åtgärderna kräver delad finansiering, och EU är redo att fylla sin funktion, men kommittén ställer sig frågande till om alla medlemsstater är redo att anta den föreslagna tidsplanen och bidra med sina respektive andelar av medlen. Endast genom noggrann samordning av finansieringen och genomförandet kan vi säkerställa att förslaget blir en framgång.

4.3.

EU har dock uppvisat svaga strukturer och reagerat med försenade och okoordinerade insatser på kritiska situationer, bland annat covid-19-pandemin. Den franska presidenten Emmanuel Macrons begäran om en omorganisering av Schengenområdet och en förnyad analys av den fria rörligheten för människor i unionen är lika allvarlig som den är oroväckande.

4.4.

Den otroligt långa godkännandeprocessen för nästa fleråriga budgetram äventyrar dessutom en god återhämtning av EU:s ekonomi och det omedelbara stöd som såväl allmänheten som företagen behöver. Det verkar bli allt svårare för de 27 EU-ledarna att komma överens om mycket viktiga åtgärder, samtidigt som varaktigheten och den obeslutsamma karaktären hos lösningarna visar att EU:s styrningssystem är föråldrat och ineffektivt.

4.5.

I det nuvarande förslaget nämns inte användningen av blockkedjeteknik, trots att detta diskuterades och analyserades redan 2018. EESK anser att tullsystemet har precis rätt struktur för att integrera sådan utveckling och rekommenderar att man snarast utforskar möjligheten att införa blockkedjeteknik i den föreslagna handlingsplanen.

4.6.

Kommittén noterar vidare att det helt saknas en analys av möjligheten att använda robotteknik och artificiell intelligens för att uppdatera tullverksamheten. Vi menar att de tekniska framstegen och befintliga innovativa lösningarna inom robotteknik och artificiell intelligens enkelt skulle kunna införlivas i en sådan komplex handlingsplan med omedelbara och relevanta resultat.

4.7.   Riskhantering

4.7.1.

EU genomför riskhanteringsåtgärder sedan de säkerhetsrelaterade ändringarna av gemenskapens tullkodex infördes 2005. De bygger på två försvarsstrategier: bedöma i förväg och kontrollera innan och efter det att varorna kommer in i tullområdet. EESK konstaterar att den största utmaningen följer av medlemsstaternas okoordinerade tillämpning av förfaranden och bristen på information som delas mellan länderna. Om ett kompatibelt, mer samordnat och integrerat riskhanteringssystem säkerställs skulle klyftorna mellan myndigheterna minskas och den svagaste länken i kedjan stärkas. Den nya riskhanteringsstrategin som planeras till det andra kvartalet 2021 ter sig därför mycket lovande.

4.7.2.

Digitaliseringen och framväxten av e-handel gör det lättare för konsumenter att handla på nätet från alla delar av världen. Alla produkter uppfyller dock inte de höga europeiska standarderna vad gäller produktsäkerhet och/eller konsumentskydd. Detta kommer ofta som en överraskning för konsumenterna. EESK välkomnar avsikten att stärka riskhanteringsprocessen för att bättre skydda den inre marknaden och i synnerhet medborgarna från produkter som inte uppfyller kraven och osäkra produkter.

4.7.3.

Förslaget att inrätta en gemensam analyskapacitet på EU-nivå är definitivt ett steg framåt. Delning av data med myndigheter som arbetar med bedrägeribekämpning välkomnas också. EESK undrar dock om tillräcklig finansiering kommer att finnas tillgänglig för att koppla samman ICS2 med andra elektroniska system. Nästa angelägna fråga rör hanteringen av ett sådant komplext nätverk och behovet av specialiserad personal med lämplig utbildning.

4.7.4.

Vidare oroar sig kommittén för att hanteringen av ett så komplext och sammanlänkat system kommer att innebära en ytterligare börda för kommissionens befintliga avdelningar om medlemsstaterna inte stöder förslaget om ett EU-övergripande tullorgan.

4.7.5.

Kommissionen föreslår att dataanalyser ska utföras före lastning och före ankomst för alla produkter och alla transportmedel fram till 2024. Det är dock oklart vilken typ av mänskliga resurser som kommer att behövas i varje medlemsstat och vilken utbildningsnivå eller längd på utbildningen som krävs för personalen. Detta gäller även den extra riskhanteringsprocess som planeras för förfarandena ”efter ankomst”. EESK har redan efterlyst att det utarbetas ”gemensamma utbildningsramar med utgångspunkt i kompetensramverket för EU:s tullmyndigheter, som syftar till att harmonisera och höja kvaliteten på tullens arbete i hela EU” (8).

4.8.   Hantering av e-handel

4.8.1.

E-handeln har medfört viktiga fördelar och möjligheter för både allmänheten och företagen. Den innebär dock betydande utmaningar i fråga om efterlevnaden av skatte- och tullreglerna för handelsvaror, och även när det gäller det stora antalet begäranden om klarering inom ramen för den långa raden kontroller för icke-finansiella ändamål, inbegripet säkerhet och immateriella rättigheter. EESK bekräftar den betydande roll som tullmyndigheterna spelar när det gäller att förhindra att produkter som inte uppfyller kraven och/eller osäkra produkter släpps ut på den inre marknaden, och drar slutsatsen att dessa myndigheter även måste förses med lämpliga resurser för alla icke-finansiella ansvarsområden.

4.8.2.

Genomförandet av paketet om mervärdesskatt på e-handel (9), som inleds 2021, förväntas medföra betydande intäkter för medlemsstaternas budgetar och skapa ett företagsklimat med lika villkor. Inrättandet av ett EU-nav för skatteinformation inom Eurofiscs nätverk för bekämpning av skattebedrägerier ses som en väsentlig förbättring när det gäller tullmyndigheternas tillgång till information. EESK ser fram emot kommissionens utvärdering av detta.

4.8.3.

EESK anser att det bästa sättet att reglera och hantera e-handeln är genom förbättrat samarbete med andra länder inom ramen för OECD och G20. Kommittén har redan understrukit ”att den skattepolitik som ska tillämpas på digitaliseringen av ekonomin och utarbetandet av verktyg och operativa lösningar bör samordnas på internationell nivå” (10).

4.8.4.

E-handeln är en mycket viktig sektor för små och medelstora företag. Den gränsöverskridande handeln är dock redan fragmenterad på grund av ett antal befintliga hinder, och kommittén är bekymrad över att man i meddelandet inte nämner inrättandet, genom denna ambitiösa handlingsplan, av ett gynnsamt ramverk för små och medelstora företag. Enligt Eurobarometerundersökningen från september säljer endast 4 % av de små och medelstora företagen sina varor till konsumenter i andra medlemsstater (11).

4.8.5.

Förslaget att införa rapporteringskrav för plattformar innebär en potentiell börda för legitima företag. Plattformarna innehar viktiga data som tullmyndigheterna skulle kunna använda, men de skulle behöva göra särskilda investeringar i it-programvara som kan användas för att samla in och tillhandahålla dessa data. Användningen av automatiserade robotsystem bör omedelbart utforskas, eftersom dessa skulle kunna vara ovärderliga när det gäller att förenkla processen i samband med rapporteringskraven. Dessutom anser EESK att företagen i fråga bör tillhandahållas tillräcklig finansiering för insamling av data som de annars inte skulle behöva. Hanteringen av dessa data är extremt viktig för att bekämpa tull- och momsbedrägerier, undervärdering, falska ursprungsdeklarationer osv. Kommittén har redan efterlyst ”att det utvecklas en europeisk standard för insamling av de data och uppgifter om de egna användarna som plattformarna ska översända” (12).

4.8.6.

EESK välkomnar emellertid kommissionens pågående översyn av de digitala marknadsplatsernas roll och skyldigheter, och anser att de bör omfattas av större ansvar och skadeståndsskyldighet när det gäller att kontrollera att varorna som säljs på deras plattformar uppfyller kraven och är säkra.

4.9.   Främja regelefterlevnad

4.9.1.

Betrodda näringsidkare belönas redan för deras efterlevnad av EU:s tullagstiftning genom ett förmånssystem. EESK stöder den föreslagna översynen av befintliga förmånsavtal med tredje länder. En omfattande analys av EU:s internationella system för samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor skulle leda till bättre efterlevnad.

4.9.2.

Förslaget att inrätta en gemensam EU-kontaktpunkt för tullfrågor är ett projekt som alla tjänar på, och kommittén uttrycker sitt fulla stöd för detta. Den privata sektorn skulle dra nytta av en rapporteringsmöjlighet som endast kräver en åtgärd, samtidigt som myndigheter skulle ha möjlighet att välja ut de data som behövs. Detta är ett tydligt steg framåt för alla involverade parter, som under de första sju åren av genomförandet förväntas resultera i upp till 690 miljoner euro i besparingar för företag i samband med tulladministration.

4.9.3.

Det är dock ganska svårt att förstå hur man under den föreslagna utvärderingen av unionens tullkodex skulle kunna komma fram till att de elektroniska systemen är föråldrade, mindre än fyra år efter att förslaget antogs.

4.9.4.

De fragmenterade sanktionerna för bristande efterlevnad som tillämpas i medlemsstaterna skapar konkurrensmässiga snedvridningar på den inre marknaden, och gör samtidigt att det kan uppstå svagare länkar i systemet. Inrättandet av ett stabilt och enhetligt ramverk skulle stärka tullunionen i sin helhet. Även om det är en mycket god idé undrar EESK hur kommissionen planerar att införliva den, eftersom 2013 års förslag om samma ämne avvisades.

4.9.5.

Det är dessutom svårt att hålla samma nivå av kontroll om antalet tulltjänstemän varierar mellan 7 och 70 per 100 000 invånare, beroende på medlemsstat (13). Kommittén rekommenderar att det införs minimistandarder för kontroll och antal anställda.

4.9.6.

Covid-19-krisen har blottlagt bristerna i tullsystemet, då produkter som inte uppfyller kraven och osäkra produkter vid flera tillfällen har nått unionen. EESK anser att det är mycket viktigt att så snart som möjligt anta genomförandeakter för förordningen om marknadskontroll (14).

4.9.7.

Vidare stöder EESK förslaget att särskild uppmärksamhet ägnas åt tillämpningen av regler om och förfaranden för förmånsberättigande ursprung på EU:s 41 frihandelsavtal. Beträffande andra handelspartner, särskilt Kina, har den exponentiella ökningen av e-handeln kommit att innebära ytterligare utmaningar för tullmyndigheterna. Det är därför fullt rimligt att lägga fokus på att bedöma situationen och lagstifta vid behov.

4.10.   Tullmyndigheter som agerar som en enda enhet

4.10.1.

Analyser visar att det gränsöverskridande samarbetet kan förbättras avsevärt. EESK bedömer att den enda vägen framåt är att säkerställa mer och bättre samarbete mellan tullmyndigheter i olika medlemsstater och mellan tullmyndigheterna och andra nationella myndigheter. Genom att utbyta bästa praxis skulle man också kunna förbättra tullförvaltningarnas produktivitet.

4.10.2.

Betydande investeringar behövs för att köpa in den tullkontrollutrustning som krävs för att förverkliga samarbetet. EESK noterar att kommissionen i det ursprungliga förslaget (15) inte samtycker till att täcka mer än 80 % av de nödvändiga investeringarna. De resterande 20 % ska medlemsstaterna stå för. Med tanke på den ekonomiska situation som länderna befinner sig i på grund av covid-19-pandemin räknar kommittén inte med att alla 27 medlemsstater kommer att kunna investera dessa belopp under 2021.

4.10.3.

Slutligen lägger kommissionen modigt nog fram ett kontroversiellt förslag om att under 2023 slutföra en konsekvensbedömning om inrättandet av ett EU-övergripande tullorgan. EESK tvivlar på att medlemsstaterna skulle ge sitt samtycke till detta förslag.

---

(1)  EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

(2)  EUT L 169, 25.6.2019, s. 1.

(3)  EESK:s yttrande om ”Inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning” (EUT C 62, 15.2.2019, s. 67).

(4)  EUT C 367, 10.10.2018, s. 39.

(5)  EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

(6)  EUT C 246, 28.7.2017, s. 22.

(7)  Andra tvåårsrapporten om framstegen i utvecklingen av EU:s tullunion och dess styrning.

(8)  EUT C 62, 15.2.2019, s. 67.

(9)  Modernisering av mervärdesskatten på gränsöverskridande e-handel.

(10)  EUT C 364, 28.10.2020, s. 62.

(11)  Flash Eurobarometer 486.

(12)  EUT C 364, 28.10.2020, s. 62.

(13)  Undersökning genomförd av UFE (unionen för finanspersonal i Europa).

(14)  EUT L 169, 25.6.2019, s. 1.

(15)  COM(2018) 321 final.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en miljö med en enda kontaktpunkt för tullen i EU och om ändring av förordning (EU) nr 952/2013

(COM(2020) 673 final – 2020/306 (COD))

(2021/C 220/08)

Föredragande:

Athanasios IOANNIDIS

Remisser	Europaparlamentet, 11.11.2020 Rådet, 13.11.2020
Rättslig grund	Artiklarna 3, 114 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	2.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	24.3.2021
Plenarsession nr	559
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	268/0/3

1.

Slutsatser och rekommendationer

1.1.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar Europeiska kommissionens förslag om inrättande av en miljö med en enda kontaktpunkt för tullen i EU och om ändring av förordning (EU) nr 952/2013. Förslaget syftar till att komma till rätta med den splittrade interoperabiliteten mellan tullmyndigheter och behöriga partnermyndigheter vid hanteringen av tullklareringsförfaranden för varor.

1.2.

EESK anser att förslaget ansluter till EU:s vision och strategiska mål, både beträffande handlingsplanen för att föra tullunionen till nästa nivå – en handlingsplan för en stark och modern tullunion och dess meddelande ”Utveckling av EU:s tullunion och dess styrning”.

1.3.

EESK anser att förslaget stöder den strategiska planen från generaldirektoratet för skatter och tullar 2016–2020 och EU:s handlingsplan för e-förvaltning för 2016–2020, som ingick i kommissionens meddelande av den 19 april 2016 (1), vars syfte är att förstärka effektiviteten hos offentliga tjänster genom att avlägsna befintliga digitala barriärer, minska byråkrati och höja kvaliteten på samarbetet mellan nationella myndigheter.

1.4.

EESK påpekar att genomförandet av en miljö med en enda kontaktpunkt för tullen kommer att föra in handeln med varor i en ny digital era via förenkling och automatisering. Generellt kommer handeln inom EU att öka och unionen bli mer konkurrenskraftig, tullen moderniseras och konsekvenserna för berörda aktörer blir många – för medlemsstaternas tullmyndigheter, behöriga partnermyndigheter, ekonomiska aktörer och medborgare.

1.5.

EESK anser att den enda europeiska kontaktpunkten, tillsammans med de nationella kontaktpunkterna, inte enbart bör vara en digital port för datainsamling och informationsutbyte. Allt eftersom informationssystem och informationsprocesser utvecklas måste det i framtiden också finnas möjlighet – vilket medlemsstaterna och rådet håller med om – att gå vidare till mer komplexa automatiserade beräkningsprocesser, såsom de som kommer att användas för varumängderna. Det kommer att göra det möjligt för näringsidkaren att få överblick över transaktionen, som därför bör beskrivas som ”smart”.

1.6.

EESK anser att ett införlivande av icke-tullrelaterade EU-formaliteter i systemet med en enda kontaktpunkt hos tullen i EU för utbyte av intyg (CSW-CERTEX) kommer att kräva ny it-infrastruktur för att skapa länkar mellan nationella enda kontaktpunkter för tullen och unionens icke-tullrelaterade system. De data som ska utbytas måste definieras noggrant.

1.7.

EESK rekommenderar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt systemens och kontaktpunkternas cybersäkerhet genom att inrätta säkerhetssystem med hög standard som skyddar mot attacker som kan slå sönder varuhandeln i EU och få ödesdigra ekonomiska effekter.

1.8.

EESK håller med om att det för att effektivt genomföra programmet med en enda kontaktpunkt för tullen och förhindra förseningar krävs en speciell inriktning på de medlemsstater som 2015 inte deltog i pilotprojektet ”En enda kontaktpunkt för tullen i EU – Gemensam veterinärhandling vid införsel” (EU CSW-CVED), och som därför inte har utvecklat nationella miljöer med en enda kontaktpunkt för tullen som är samordnade med EU:s enda kontaktpunkt.

1.9.

Ett liknande problem uppstår med ett antal medlemsstater som har utvecklat egna initiativ med en enda kontaktpunkt på nationell nivå, men som fortfarande är isolerade och kännetecknas av olika arbetssätt baserade på tullens befintliga it-arkitektur, prioriteringar och kostnadsstrukturer.

1.10.

Av ovanstående skäl förordar EESK en mer detaljerad tidsplan, med mål och åtgärder för medlemsstaterna, så att de kan samordna sina nationella miljöer med en enda kontaktpunkt för tullen med EU:s enda kontaktpunkt.

1.11.

EESK inser hur komplext systemet är och att samordning behövs, både inom medlemsstaterna och mellan dem, för att genomföra det. EESK föreslår att en mer detaljerad tidsplan utarbetas för övervakning av och rapportering om hur den enda kontaktpunkten fungerar och utvecklas, med mål och åtgärder som medlemsstaterna och de nationella aktörerna ska vidta för att genomföra systemet.

1.12.

EESK rekommenderar att programmet ska bidra till att stärka respekten för de grundläggande rättigheterna och dataskyddet inom sitt tillämpningsområde.

1.13.

EESK anser att det är av yttersta vikt att förbereda och utbilda den personal som ska delta i driften av it-systemen, de nationella miljöerna med en enda kontaktpunkt och EU:s enda kontaktpunkt för tullen. Det pågående projektet bör därför omfatta utbildnings- och kompetenshöjningsprogram för arbetstagarna. med anslag från medlemsstaterna och/eller EU.

2.   Bakgrund/inledning

2.1.

År 2008 åtog sig medlemsstaterna och kommissionen att främja en elektronisk tullmiljö i EU genom att sträva efter att inrätta en ram för tjänster via en enda kontaktpunkt. I Venedigförklaringen från 2014 föreslogs en successiv handlingsplan för att genomföra en enda kontaktpunkt för tullen i EU och utveckla dess rättsliga ram. Detta upprepades i kommissionens meddelande från 2016 ”Utveckling av EU:s tullunion och dess styrning”, där kommissionen tillkännagav sina planer på att finna en fungerande lösning för att utveckla och inrätta en miljö med en enda kontaktpunkt för tullen i EU. Strategin fick stöd i Ekofinrådets slutsatser av den 23 maj 2017.

2.2.

Kommissionen inledde 2015 pilotprojektet ”En enda kontaktpunkt för tullen i EU – Gemensam veterinärhandling vid införsel” (EU CSW-CVED). Projektet förvaltades gemensamt av generaldirektoratet för skatter och tullar och generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet för att göra det möjligt för tullen att automatiskt kontrollera tre icke-tullrelaterade formaliteter som ska fullgöras tillsammans med tulldeklarationen som bevis på efterlevnad. Ursprungligen deltog fem medlemsstaters tullförvaltningar på frivillig basis i detta pilotprojekt. Genom dess efterföljare, systemet med en enda kontaktpunkt hos tullen i EU för utbyte av intyg (EU CSW-CERTEX), utvidgades de rättsliga kravens omfattning och infördes nya funktioner, såsom kvantitetsförvaltning. Antalet deltagande medlemsstater har ökat från fem till nio, och fler politikområden täcks.

2.3.

Covid-19-pandemin har gjort det viktigare än någonsin att inrätta en starkare ram för tullunionen och att ytterligare underlätta fullgörandet av tullformaliteter och icke-tullrelaterade unionsformaliteter för att stödja den ekonomiska återhämtningen. För detta ändamål öppnar den ökade digitaliseringen av tullformaliteter och icke-tullrelaterade unionsformaliteter för internationell handel nya möjligheter för medlemsstaterna att förbättra det digitala samarbetet.

3.   Sammanfattning av kommissionens förslag

3.1.

Unionens internationella handel omfattas av både tullagstiftning och annan unionslagstiftning än tullagstiftning. De myndigheter som ansvarar för icke-tullrelaterade unionsformaliteter (nedan kallade behöriga partnermyndigheter) och tullmyndigheter arbetar ofta isolerat, vilket medför komplexa och betungande rapporteringsskyldigheter för näringsidkare och ineffektiva processer för klarering av varor, vilket befrämjar fel och bedrägerier. För att komma till rätta med den splittrade interoperabiliteten mellan tullmyndigheter och behöriga partnermyndigheter när det gäller hanteringen av varuklareringsprocesser och för att samordna åtgärderna på detta område har kommissionen och medlemsstaterna under årens lopp gjort ett antal åtaganden för att utveckla initiativ till en enda kontaktpunkt för klarering av varor.

3.2.

Kommissionen föreslår att det ska inrättas en miljö med en enda kontaktpunkt för tullen i EU som tillhandahåller en integrerad uppsättning interoperabla elektroniska tjänster på unionsnivå och nationell nivå via systemet med en enda kontaktpunkt hos tullen i EU för utbyte av intyg. Det kommer att stödja samverkan och informationsutbyte mellan de nationella enda kontaktpunkterna för tullen och de icke-tullrelaterade unionssystem som avses i bilagan till förslaget.

4.   Allmänna kommentarer

4.1.

Förslaget till förordning är ett första och väsentligt steg mot förbättrat samarbete mellan tullmyndigheter med hjälp av en enda elektronisk applikation. Det är ett heltäckande förslag som ger en bred analys av de resultat, åtgärder och insatser som ingår i funktionssättet hos EU:s enda kontaktpunkt för tullen.

4.2.

När den enda kontaktpunkten genomförs kan företag och näringsidkare lämna uppgifter elektroniskt, både styrkande dokument och icke-tullrelaterade unionsformaliteter, till en elektronisk kontaktpunkt (nationell kontaktpunkt) i varje medlemsstat och på så sätt minska risken för dubbelarbete och spara tid och transaktionskostnader. Tack vare den enda kontaktpunkten kan tullmyndigheter och andra myndigheter samla in uppgifter som lämnats på grundval av ett harmoniserat system för varuklareringsförfaranden. Samtidigt får EU en överblick över de produkter som förs in och ut över unionens gränser och kan kontrollera varumängderna med avseende på kvoter och förebyggande av bedrägerier.

4.3.

Såsom anges i kommissionens förslag ska genomförandet av programmet finansieras av EU-källor och nationella källor. Kostnaderna för utveckling, integrering och drift av EU:s enda kontaktpunkt CSW-CERTEX ska bäras av EU, medan medlemsstaterna ska bära kostnaderna för utveckling, integrering och drift av sina nationella miljöer med en enda kontaktpunkt och deras anslutning till EU CSW-CERTEX. Med tanke på att covid-19-pandemin har orsakat en finanskris i alla EU:s medlemsstater vill EESK veta hur kommissionen kan säkerställa att medlemsstaterna uppfyller detta krav och anslår öronmärkta medel för att genomföra programmet i sina nationella budgetar.

4.4.

För att harmonisera och inrätta initiativet med en enda kontaktpunkt måste medlemsstaternas genomförande vara obligatoriskt. För en framgångsrik enda kontaktpunkt för tullen krävs nämligen efterlevnad, harmonisering och genomförande samtidigt i alla länder. EESK pekar på risken för att vissa medlemsstater kanske inte genomför den enda kontaktpunkten inom den beräknade tidsfristen på grund av budgetproblem (som följd av covid-19-finanskrisen) och andra politiska prioriteringar. Det kommer att orsaka åtskilliga problem för EU:s tull- och handelspolitik, för att inte tala om för medlemsstaterna. EESK frågar kommissionen om den planerar att utdöma vite ifall någon medlemsstat inte skulle genomföra den enda kontaktpunkten eller överskrida den fastställda tidsfristen.

4.5.

Åtgärderna för den enda kontaktpunkten måste på hand i hand med moderniseringen av tull och tullmyndigheter. Det skulle vara till mycket stor hjälp om en studie först kunde utföras med en beskrivning av den nuvarande situationen vid medlemsstaternas införselpunkter och en bedömning av behovet av att investera i uppgraderade tjänster så att de kan understödja den enda kontaktpunkten. Samtidigt skulle ett ungefärligt datum kunna fastställas för slutförandet av den enda kontaktpunktens nationella del.

4.6.

Kommissionen uppger i sitt förslag till förordning att varje medlemsstat ska utse en myndighet som ska fungera som nationell samordnare för genomförande och samordning av åtgärderna för den enda kontaktpunkten. EESK vill gärna veta om varje medlemsstat ska vara ensam ansvarig för att utse den nationella samordnaren eller om kommissionen kommer att göra rekommendationer.

4.7.

När det gäller att säkerställa dataskyddet anser EESK att den kompletterande verksamheten med att skydda insamlade uppgifter, tillsammans med alla tulldeklarationer, måste ta hänsyn till följande: — Vilken offentlig myndighet ska ansvara för att sekretessen upprätthålls och hur ska toleransgraden bestämmas för varje nivå? — Vilka försäkringar kommer att ges till näringsidkare med den enda kontaktpunkten och vilka garantier kommer att ges?

5.   Särskilda kommentarer

5.1.

EESK anser att det aktuella förslaget till förordning och den punkt där det hänvisas till subsidiariteten kan anses vara det bidrag som åtgärden, dvs. skapandet av en enda kontaktpunkt, ger till EU:s BNP och till ökad konkurrenskraft.

5.2.

Dessutom anser EESK att det är viktigt att en konsekvensbeskrivning utförs för varje medlemsstat för att framhäva fördelarna av att genomföra denna politik, som ett sätt att övertyga dem om att snarast göra detta. Samtidigt uppmanar EESK kommissionen att rapportera om inverkan av pilotverksamheten med en enda kontaktpunkt för tullen i varje medlemsstat som deltar i pilotprojektet.

5.3.

Efter konsekvensbedömningsrapporten, som analyseras i förslaget till förordning, anser EESK att alternativpaketet 1 + 6+8ii (2) är det rätta.

5.4.

EESK betonar att kommissionen bör anta enhetliga tekniska specifikationer för funktionen hos den nationella miljön med en enda kontaktpunkt, enligt artikel 2 i förslaget till förordning.

5.5.

EESK påpekar att kommissionen bör anta enhetliga tekniska specifikationer för funktionen hos den nationella miljön med en enda kontaktpunkt enligt bestämmelserna i artikel 8, för att förhindra funktionsfel hos tulldeklarationer. EESK anser att det skulle vara till hjälp att skapa en enda standard.

5.6.

EESK anser att det för att den enda kontaktpunkten för tullen ska fungera framgångsrikt är nödvändigt att de nationella miljöerna fungerar smidigt, med välutbildad personal. Med tanke på att antalet tulltjänstemän (3) per 100 000 invånare varierar från 7 till 70, allt efter medlemsstaten, rekommenderar EESK att minimistandarder införs för driften av systemet och för erforderlig personalstorlek.

5.7.

EESK rekommenderar att följande fras läggs till i artikel 1 i förslaget till förordning: ”utan att det påverkar i bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen och bestämmelserna i artikel 6 i den här förordningen”.

5.8.

EESK påpekar att man i artikel 3 både juridiskt och materiellt skulle kunna ta upp den motsägelse som består i hänvisningen till den enda kontaktpunkten för tullen i EU, samtidigt som även icke-tullrelaterade unionssystem omfattas. Ett separat stycke kan införas för att täcka dessa (utöver att göra erforderliga anpassningar av hänvisningarna).

5.9.

EESK begär ett klargörande av om kommissionens arbetsprogram kommer att föregå förordningen eller om det ska följa efter att förordningen har trätt i kraft. Om ikraftträdandet kommer först, vilken tidsplan gäller i så fall för antagandet av handlingsplanen?

5.10.

EESK anser att hänvisningen till möjligheten att återkalla befogenheten att utfärda delegerade akter enligt artikel 21.3 första meningen är alldeles för vag, och begär ett klargörande av om återkallandet avser en av eller alla de kategorier som förtecknas i artiklarna 5.4, 10.3 och 13.4. Det står inte heller klart om detta avser en akt i ovannämnda kategorier eller den allmänna möjligheten att anta akter i någon av dessa kategorier. EESK påpekar att samråd bör ske mellan medlagstiftarna beträffande förfarandet för att informera dem.

---

(1)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén ”EU:s handlingsplan för e-förvaltning för 2016–2020 – Snabbare digital omvandling av förvaltningar”, COM(2016) 179 final, den 19 april 2016.

(2)  Alternativ 1 gör EU CSW-CERTEX obligatoriskt och omfattar EU-rättsliga krav för vilka relevant tullrelaterad information finns tillgänglig på EU-nivå för alla medlemsstater, vilket tillhandahåller en funktion för automatiserad kvantitetsförvaltning. Alternativ 6 inför en enda kontaktpunkt på nationell nivå för att ge ekonomiska aktörer en harmoniserad enda kontaktpunkt för att fullgöra tullformaliteter och icke-tullrelaterade formaliteter. Alternativ 8ii bygger på en utökad användning av det befintliga Eori-systemet för registrering och identifiering av ekonomiska aktörer enbart för validering. COM(2020) 673 final.

(3)  https://ufe-online.eu/wp-content/uploads/2020/04/2020-04-04.pdf.