Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 163/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 148, 26.4.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 138, 19.4.2021

EUT C 128, 12.4.2021

EUT C 110, 29.3.2021

EUT C 98, 22.3.2021

EUT C 88, 15.3.2021

EUT C 79, 8.3.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 4 mars 2021 – Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-664/18) (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2008/50/EG - Luftkvalitet - Artikel 13.1 och bilaga XI - Systematiskt och varaktigt överskridande av gränsvärdena för kvävedioxid (NO2) i vissa zoner i Förenade kungariket - Artikel 23.1 - Bilaga XV - Perioden av överskridande ska hållas ”så kort som möjligt” - Lämpliga åtgärder)

(2021/C 163/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis J. Norris och K. Petersen, därefter E. Manhaeve och J. Norris)

Svarande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: F. Shibli, biträdd av J. Morrison, Barrister)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: inledningsvis T. Henze och S. Eisenberg, därefter J. Möller och S Eisenberg, biträdda av U. Karpenstein, F. Fellenberg och K. Dingemann, Rechtsanwälte)

Domslut

1)

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 i Europaparlamentets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa, jämförd med bilaga XI till direktivet, genom att systematiskt och varaktigt överskrida det årliga gränsvärde som fastställts för kvävedioxid (NO2) i sexton zoner i Förenade kungariket, nämligen i zonerna FK0001 (Greater Londons stadsområde), FK0002 (West Midlands stadsområde), FK0003 (Greater Manchesters stadsområde), FK0004 (West Yorkshires stadsområde), FK0013 (Teessides stadsområde), FK0014 (The Potteries), FK0018 (Kingston upon Hull), FK0019 (Southamptons stadsområde), FK0024 (Glasgows stadsområde), FK0029 (Eastern), FK0031 (South East), FK0032 (East Midlands), FK0033 (North West & Merseyside), FK0034 (Yorkshire & Humberside), FK0035 (West Midlands) and FK0036 (North East), samt timgränsvärdet för NO2 i zonen FK0001 (Greater Londons stadsområde), från och med den 1 januari 2010 till och med år 2017, och enligt artikel 23.1 i sig, samt jämförd med bilaga XV till i direktiv 2008/50/EG, och, i synnerhet, skyldigheten enligt artikel 23.1 andra stycket i detta direktiv att se till att perioden av överskridande kan hållas så kort som möjligt, genom att, från och med den 11 juni 2010, inte ha vidtagit de åtgärder som är lämpliga för att säkerställa att de gränsvärden som fastställts för NO2 i alla dessa zoner iakttas.

2)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 445 du 10.12.2018.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 4 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Förvaltningsrätten i Malmö – Sverige) – A mot Migrationsverket

(Mål C-193/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Gränskontroller, asyl och invandring - Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Sökning i Schengens informationssystem (SIS) vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd ingiven av en tredjelandsmedborgare som är registrerad på spärrlistan i SIS - Artikel 25.1 - Kodexen om Schengengränserna - Inresevillkor för tredjelandsmedborgare - Artikel 6.1 och 6.5 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 7 och 24.2 - Avslag på ansökan om förnyat uppehållstillstånd på grund av anknytning eftersom sökandens identitet inte är styrkt)

(2021/C 163/03)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Förvaltningsrätten i Malmö

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A

Motpart: Migrationsverket

Domslut

Artikel 25.1 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen (Luxemburg) den 19 juni 1990 och trädde i kraft den 26 mars 1995), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 av den 25 mars 2010 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken det är tillåtet att bevilja, förlänga eller förnya ett uppehållstillstånd för familjeåterförening när ansökan lämnats in i denna medlemsstat av en tredjelandsmedborgare som är registrerad på spärrlistan i Schengens informationssystem och vars identitet inte har kunnat fastställas med hjälp av en giltig resehandling. Detta gäller under förutsättning att nämnda medlemsstat först har rådfrågat den medlemsstat som verkställt registreringen och därvid tagit hänsyn till dess intressen, och att den har beviljat, förlängt eller förnyat uppehållstillståndet endast av skäl som omfattas av begreppet ”särskilda fall” i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), särskilt artikel 6.1 a däri, ska tolkas så, att den inte är tillämplig på en tredjelandsmedborgare som befinner sig i en sådan situation.

---

(1)  EUT C 155, 6.5.2019

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana – Spanien) – Promociones Oliva Park SL mot Tribunal Económico Administrativo Regional (TEAR) de la Comunidad Valenciana

(Mål C-220/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2008/118/EG - Allmänna regler för punktskatt - Artikel 1.2 - Andra indirekta skatter på punktskattepliktiga varor - Direktiv 2009/28/EG - Främjande av användningen av energi från förnybara energikällor - Artiklarna 1, 3.1, 3.2 och 3.3 a, varvid sistnämnda punkt ska läsas mot bakgrund av artikel 2 k - Direktiv 2009/72/EG - Gemensamma regler för den inre marknaden för el - Skatt på värdet av elproduktion - Skattens natur och struktur - Skatt som på samma sätt påförs både el som producerats från förnybara energikällor och el som producerats från icke förnybara energikällor)

(2021/C 163/04)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Promociones Oliva Park SL

Motpart: Tribunal Económico Administrativo Regional (TEAR) de la Comunidad Valenciana

Domslut

1)

Artikel 1.2 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en skatt på elproduktion och inmatning av el till det nationella elnätet, vars beskattningsunderlag utgörs av den skattskyldiges totala intäkter från denna verksamhet, oaktat den mängd elektricitet som faktiskt producerats och överförts till elnätet.

2)

Artiklarna 1, 3.1, 3.2 och 3.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, varvid sistnämnda punkt ska läsas mot bakgrund av artikel 2 andra stycket k i samma direktiv, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken föreskrivs en skatt som med en enhetlig skattesats tas ut på elproduktion och inmatning av el till elnätet, inbegripet när denna el produceras från förnybara energikällor, och skatten inte har som syfte att skydda miljön utan att öka intäkterna till den nationella budgeten.

3)

Artikel 107.1 FEUF och artiklarna 32–34 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en nationell skatt på elproduktion och inmatning av el till elnätet inom en medlemsstats territorium, för det fall denna skatt inte tas ut på inmatning till elnätet av el som producerats i andra medlemsstater.

---

(1)  EUT C 213, 24.6.2019.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 4 mars 2021 – Europeiska kommissionen mot Fútbol Club Barcelona och Konungariket Spanien

(Mål C-362/19 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Stöd som beviljats till förmån för vissa professionella fotbollsklubbar - Artikel 107.1 FEUF - Begreppet ”fördel” - Stödordning - Förordning (EU) 2015/1589 - Artikel 1 d - Nedsatt skattesats - Ickevinstdrivande enheter - Mindre gynnsamt skatteavdrag - Av betydelse - Anslutningsöverklagande - Artiklarna 169 och 178 i domstolens rättegångsregler)

(2021/C 163/05)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Němečková, B. Stromsky och G. Luengo)

Övriga parter i målet: Fútbol Club Barcelona (ombud: R. Vallina Hoset, J. Roca Sagarra, J. del Saz Cordero, A. Sellés Marco och R. Salas Lúcia, abogados) och Konungariket Spanien (ombud: S. Centeno Huerta, J. Ruiz Sánchez och A. Rubio González)

Domslut

1)

Europeiska unionens tribunals dom av den 26 februari 2019, Fútbol Club Barcelona/kommissionen (T-865/16, EU:T:2019:113), upphävs i den del talan bifalls på den andra grunden i första instans och innebär ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2016/2391 av den 4 juli 2016 om statligt stöd SA.29769 (2013/C) (f.d. 2013/NN) som Spanien har beviljat vissa spanska fotbollsklubbar.

2)	Den talan som Fútbol Club Barcelona väckt i mål T-865/16, om ogiltigförklaring av beslut 2016/2391, ogillas.

3)	Fútbol Club Barcelona ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen i förfarandet vid Europeiska unionens tribunal.

4)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i förevarande mål om överklagande.

5)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 238, 15.7.2019.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione – Italien) – Poste Italiane SpA (C-434/19), Agenzia delle entrate – Riscossione (C-435/19) mot Riscossione Sicilia SpA agente riscossione per la provincia di Palermo e delle altre provincie siciliane (C-434/19), Poste Italiane SpA (C-435/19)

(Mål C-434/19 och C-435/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Statligt stöd - Konkurrens - Artikel 107.1 FEUF - Villkor för tillämpning - Artikel 106.2 FEUF - Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse - Tillhandahållande av tjänster i form av ett postgirokonto för uppbörd av kommunal fastighetsskatt - Företag som medlemsstaterna har beviljat särskilda eller exklusiva rättigheter - Avgifter som fastställs ensidigt av det stödmottagande företaget - Missbruk av dominerande ställning - Artikel 102 FEUF - Avvisning)

(2021/C 163/06)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Poste Italiane SpA (C-434/19), Agenzia delle entrate – Riscossione (C-435/19)

Motpart: Riscossione Sicilia SpA agente riscossione per la provincia di Palermo e delle altre provincie siciliane (C-434/19), Poste Italiane SpA (C-435/19)

Ytterligare deltagare i rättegången: Poste italiane SpA – Bancoposta (C-435/19)

Domslut

Artikel 107 FEUF ska tolkas så, att den nationella åtgärd som innebär att de koncessionshavare som ansvarar för uppbörd av imposta comunale sugli immobili (kommunal fastighetsskatt) är skyldiga att ha ett transaktionskonto som upprättats i deras namn hos Poste Italiane SpA för att de skattskyldiga ska ges möjlighet att betala denna skatt, samt att erlägga en avgift för tillhandahållandet av detta transaktionskonto, ska anses utgöra ”statligt stöd”, under förutsättning att denna åtgärd kan tillskrivas staten, att den ger Poste Italiane SpA en selektiv fördel med hjälp av statliga medel och att den kan snedvrida konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

---

(1)  EUT C 328, 30.9.2019

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 4 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen – Sverige) – Föreningen Skydda Skogen (C-473/19), Naturskyddsföreningen i Härryda, Göteborgs Ornitologiska Förening (C-474/19) mot Länsstyrelsen i Västra Götalands län, B.A.B. (C-473/19), U.T.B. (C-474/19)

(Förenade målen C-473/19 och C-474/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter - Artikel 12.1 - Direktiv 2009/147/EG - Bevarande av vilda fåglar - Artikel 5 - Skogsbruk - Förbud som syftar till att garantera bevarandet av skyddade arter - Planerad slutavverkning av skog - Område där skyddade arter förekommer)

(2021/C 163/07)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Föreningen Skydda Skogen (C-473/19), Naturskyddsföreningen i Härryda, Göteborgs Ornitologiska Förening (C-474/19)

Motparter: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, B.A.B. (C-473/19), U.T.B. (C-474/19)

Domslut

1)

Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken förbuden i denna bestämmelse endast omfattar sådana arter som är förtecknade i bilaga I till detta direktiv eller som är hotade på någon nivå eller som har en långsiktigt vikande populationstrend.

2)

Artikel 12.1 a–c i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken förbuden i denna bestämmelse, för det fall mänsklig verksamhet såsom skogsbruksåtgärder eller markexploatering uppenbart har ett annat syfte än att döda eller störa djurarter, endast är tillämpliga om det finns en risk för att berörda arters bevarandestatus påverkas negativt. Artikel 12.1 a–c i direktiv 92/43 ska vidare tolkas så, att skyddet enligt denna bestämmelse inte upphör att gälla för arter som har uppnått gynnsam bevarandestatus.

3)

Artikel 12.1 d i direktiv 92/43 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell praxis som innebär att om kontinuerlig ekologisk funktionalitet i den berörda artens livsmiljö i ett enskilt område – trots försiktighetsåtgärder – direkt eller indirekt går förlorad genom skada, förstörelse eller försämring, orsakad av den aktuella åtgärden separat eller i kombination med andra åtgärder, så aktualiseras förbudet i den bestämmelsen först om den berörda artens bevarandestatus riskerar att försämras.

---

(1)  EUT C 288, 26.8.2019.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 4 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) – Portugal) – Frenetikexito – Unipessoal Lda mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-581/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 2.1 c - Mervärdesskattepliktiga tjänster - Undantag från skatteplikt - Artikel 132.1 c - Sjukvårdande behandling som ges av medicinska eller paramedicinska yrkesutövare - Kostrådgivning - Idrotts-, friskvårds- och träningsaktiviteter - Begreppen ”en enda sammansatt tjänst”, ”en tjänst som är underordnad den huvudsakliga tjänsten” och ”självständiga tjänster” - Kriterier)

(2021/C 163/08)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Frenetikexito – Unipessoal Lda

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Domslut

Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att en tjänst i form av kostrådgivning som tillhandahålls av en certifierad och behörig yrkesutövare vid idrottsanläggningar, och eventuellt inom ramen för program som även omfattar tjänster avseende friskvård och träning, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, utgör ett fristående och självständigt tillhandahållande av tjänster och inte kan omfattas av undantaget i artikel 132.1 c i direktivet.

---

(1)  EUT C 383, 11.11.2019.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 4 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf – Tyskland) – Agrimotion S.A. mot ADAMA Deutschland GmbH

(Mål C-912/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel - Förordning (EG) nr 1107/2009 - Artikel 52.1 - Parallellhandelstillstånd - Sådant tillstånd är personligt)

(2021/C 163/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Agrimotion S.A.

Motpart: ADAMA Deutschland GmbH

Domslut

Artikel 52.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG ska tolkas på så sätt att det endast är innehavaren av ett parallellhandelstillstånd som har rätt att släppa ut ett växtskyddsmedel på marknaden i den medlemsstat som beviljat detta tillstånd.

---

(1)  EUT C 95, 23.3.2020

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 4 mars 2021 – Carmen Liaño Reig mot Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

(Mål C-947/19 P) (1)

(Överklagande - Ekonomiska och monetära unionen - Bankunionen - Återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag - Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (SRM) - Resolutionsförfarande - Antagande av en resolutionsordning för Banco Popular Español SA - Förordning (EU) nr 806/2014 - Artikel 24 - Verktyget försäljning av affärsverksamhet - Artikel 21 - Nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument - Supplementärkapitalinstrument - Talan om ogiltigförklaring - Delvis ogiltigförklaring - Ej avskiljbar - Avvisning)

(2021/C 163/10)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Carmen Liaño Reig (ombud: F. López Antón, abogado)

Övrig part i målet: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) (ombud: A. Valavanidou, S. Branca och J. King, biträdda av B. Meyring och T. Klupsch, Rechtsanwälte, samt av F.B. Fernández de Trocóniz Robles, abogado)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Carmen Liaño Reig ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 87, 16.3.2020.

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf – Tyskland) – VS mot Hauptzollamt Münster

(Mål C-7/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Unionens tullkodex - Förordning (EU) nr 952/2013 - Artikel 87.4 - Plats för uppkomst av tullskuld - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 2.1 - Artiklarna 70 och 71 - Den beskattningsgrundande händelsen för mervärdesskatt vid import och dess utkrävbarhet - Plats för uppkomst av skatteskuld - Konstaterande av att en skyldighet enligt unionens tullagstiftning inte hade iakttagits - Vara som fysiskt förts in i unionen via en annan medlemsstat men släppts ut på unionsmarknaden i den medlemsstat i vilken nämnda konstaterande gjorts)

(2021/C 163/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: VS

Svarande: Hauptzollamt Münster

Domslut

Artikel 71.1 andra stycket i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att mervärdesskatt vid import av varor som är föremål för tullar uppkommer i den medlemsstat där det konstaterades att en skyldighet enligt unionens tullagstiftning inte har iakttagits, när varorna i fråga visserligen fysiskt förts in i unionen via en annan medlemsstat men släppts ut på unionsmarknaden i den medlemsstat i vilken nämnda konstaterande gjorts.

---

(1)  EUT C 137, 27.4.2020.

Överklagande ingett den 26 augusti 2020 av CF, TB, LO S.A. och UM S.L. av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 25 juni 2020 i mål T-22/19, Noguer Enríquez m.fl. mot kommissionen

(Mål C-403/20 P)

(2021/C 163/12)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: CF, TB, LO S.A. och UM S.L. (ombud: J. Álvarez González och S. San Felipe Menéndez, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Domstolen (sjunde avdelningen) har genom beslut av den 3 mars 2021 ogillat överklagandet, eftersom det är uppenbart att det delvis inte kan tas upp till prövning och att det delvis är ogrundat, och fastställt att CF, TB, LO S.A. och UM S.L. ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal correctionnel de Limoges (Frankrike) den 23 oktober 2020 – brottmål mot DS

(Mål C-557/20)

(2021/C 163/13)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal correctionnel de Limoges

Parter i det nationella brottmålet

DS

ytterligare deltagare i rättegången: Union française des maréchaux-ferrants

Domstolen (sjätte avdelningen) har genom beslut a den 16 mars 2021 fastställt att den begäran om förhandsavgörande som har framställts av Tribunal correctionnel de Limoges (Frankrike) genom beslut av den 11 september 2020 uppenbart inte kan tas upp till prövning.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 16 oktober 2020 – AR mot St. Vincenz-Krankenhaus GmbH

(Mål C-727/20)

(2021/C 163/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: AR

Motpart: St. Vincenz-Krankenhaus GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör artikel 7 i direktiv 2003/88 (1) och artikel 31.2 i stadgan hinder för att en nationell bestämmelse, såsom 7. § punkt 3 BUrIG [Bundesurlaubsgesetz (federala semesterlagen)], tolkas på så sätt att en arbetstagare som under semesteråret har drabbats av fullständig arbetsoförmåga på grund av sjukdom, men som innan sjukdomen började fortfarande hade kunnat ta ut – åtminstone en del av – sin semester under semesteråret, förlorar sin rätt att utnyttja outtagen årlig betald semester 15 månader efter utgången av semesteråret vid fortsatt oavbruten arbetsoförmåga, även om arbetsgivaren inte faktiskt har gett arbetstagaren möjlighet att utnyttja sin rätt till semester genom uppmaningar eller upplysningar därom?

2)	Om fråga 1 ska besvaras jakande: Är det under dessa omständigheter vid fortsatt arbetsoförmåga uteslutet att rätten till semester upphör även vid en senare tidpunkt?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hamburg (Tyskland) den 22 januari 2021 – flightright GmbH mot Ryanair DAC, tidigare Ryanair Ltd

(Mål C-37/21)

(2021/C 163/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hamburg

Parter i det nationella målet

Klagande: flightright GmbH

Motpart: Ryanair DAC, tidigare Ryanair Ltd

Tolkningsfrågor

1)

Utgör ett försenat starttillstånd från trafikledningen redan i sig en extraordinär omständighet i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning 261/2004 (1), eller är så inte fallet, av den anledningen att förseningar av starttillståndet från flygledningen, så kallade förskjutningar av slottider, inte utgör händelser som ligger ”utanför det normala”, utan händelser som tillhör de normala och förväntade förloppen och villkoren inom den internationella luftfarten, eftersom det är fråga om händelser som utgör en naturlig del av lufttrafikföretagens normala verksamhet?

2)

Är det redan klargjort att så kallade förskjutningar av slottider från flygledningen inom internationell luftfart inte utgör händelser som ligger utanför det normala i den mening som avses i EU-domstolens praxis, utan utgör vanliga, normala och förväntade följder av lufttrafiken eller krävs det i detta hänseende bevisning genom sakkunnigutlåtande i tvister, där beviskraven endast är uppfyllda om förskjutningar av slottider äger rum extremt sällan och inte regelbundet inom internationell luftfart?

3)

Utgör förskjutningar av slottider från flygledningen endast extraordinära omständigheter i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning 261/2004, om de i sin tur beror på omständigheter som kan anses vara extraordinära i den mening som avses i artikel 5.3, det vill säga exempelvis på en olycka eller ett terrorhot, men inte på väderförhållanden som är normala på den aktuella orten, vilka tillfälligt påverkar lufttrafiken?

4)

Utgör en förskjutning av slottider på grund av ogynnsamt väder i synnerhet endast extraordinära omständigheter i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning 261/2004, om det ogynnsamma vädret i sig utgör en extraordinär omständighet, det vill säga om detta väder på den aktuella orten vid den aktuella tidpunkten i sig ligger ”utanför det normala”, i sig inte tillhör ”de normala och förväntade väderförhållandena” på den aktuella orten vid den aktuella tidpunkten, utan ”sticker ut”?

5)

Utgör ogynnsamma väderförhållanden, vilka inte ligger utanför det normala på en viss ort vid en viss tidpunkt, som inte sticker ut från de normala och förväntade väderförhållandena på en viss ort vid en viss tidpunkt, händelser som utgör en naturlig del av lufttrafikföretagens normala verksamhet och av de normala villkoren för luftfarten på det sätt som EU-domstolen har tolkat artikel 5.3 i förordning 261/2004?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Wien (Österrike) den 1 februari 2021 – FK

(Mål C-58/21)

(2021/C 163/16)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: FK

Motpart: Rechtsanwaltskammer Wien

Tolkningsfrågor

1)

Hur ska artikel 13.2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (1) tolkas när en person ur kvantitativ synvinkel utför en väsentlig del av sitt arbete i ett tredje land där personen även är bosatt samt därutöver utövar sin verksamhet i ytterligare två medlemsstater (Tyskland och Österrike), varav utövandet till största del sker i den ena av medlemsstaterna (i det aktuella fallet i Tyskland)? Om tolkningen av denna bestämmelse leder till att domstolarna i Österrike är behöriga [ställs följande fråga]:

2)

[Är] 50 § stycke 2 punkt 2c aa i den Rechtsanwaltsordnung (2) (österrikiska lagen om advokatyrket) och § 26 stycke 1 punkt 8 i Satzung Teil A 2018 (stadgan till del A 2018) tillåtna eller strider de mot unionsrätten och de rättigheter som garanteras genom unionsrätten, eftersom bestämmelserna stadgar att en förutsättning för att beviljas ålderspension är ett avstående från rätten att utöva advokatyrket inrikes och utrikes (50 § stycke 2 punkt 2c aa) respektive ett avstående från rätten att utöva advokatyrket någonstans (26 § stycke 1 punkt 8 i stadgan till del A 2018)?

---

(1)  EUT L 166, 2004, s. 1.

(2)  RGBl. nr 96/1868, i dess lydelse enligt BGBl I nr 10/2017.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Zwolle (Nederland) den 29 januari 2021 – O.T. E. mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-66/21)

(2021/C 163/17)

Rättegångsspråk: nederländerna

Hänskjutande domstol

Rrechtbank Den Haag, zittingsplaats Zwolle

Parter i det nationella målet

Klagande: O.T. E.

Motpart: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

Tolkningsfrågor

Fråga 1

a: Eftersom Nederländerna i sin nationella lagstiftning har försummat att fastställa startpunkten för den betänketid som garanteras i artikel 6.1 i direktiv 2004/81/EG (1), ska denna bestämmelse då tolkas så, att betänketiden automatiskt startar när tredjelandsmedborgaren meddelar de nederländska myndigheterna att denne har fallit offer för människohandel? b: Eftersom Nederländerna i sin nationella lagstiftning har försummat att fastställa varaktigheten för den betänketid som garanteras i artikel 6.1 i direktiv 2004/81/EG, ska denna bestämmelse då tolkas så, att betänketiden automatiskt upphör när en polisanmälan om människohandel görs eller den berörda tredjelandsmedborgaren har meddelat att denne avstår från att göra en polisanmälan?

Fråga 2:

Ska med ett beslut om avvisning eller utvisning i den mening som avses i artikel 6.2 i direktiv 2004/81/EG även förstås åtgärder för avlägsnande av en tredjelandsmedborgare från en medlemsstat till en annan medlemsstat?

Fråga 3

a: Utgör artikel 6.2 i direktiv 2004/81/EG hinder för att under den betänketid som garanteras i artikel 6.1 fatta ett beslut om överföring? b: Utgör artikel 6.2 i direktiv 2004/81/EG hinder för att under den betänketid som garanteras i artikel 6.1 verkställa ett redan fattat beslut om överföring, eller förbereda verkställigheten av detta?

---

(1)  Rådets direktiv av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fätt hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (EUT L 261, 2004, s. 19).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats 's-Hertogenbosch (Nederländerna) den 4 februari 2021 – X mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-69/21)

(2021/C 163/18)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, zittingsplaats 's-Hertogenbosch

Parter i det nationella målet

Klagande: X

Svarande: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

Tolkningsfrågor

1)

Kan en betydande smärtökning till följd av utebliven medicinsk behandling vid oförändrad sjukdomsbild ge upphov till en situation som strider mot artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), jämförd med artiklarna 1 och 4 i stadgan, om uppskov med verkställigheten av den skyldighet att lämna landet som följer av direktiv 2008/115/EG (1) inte beviljas?

2)

Är det förenligt med artikel 1 i stadgan att fastställa en fast tidsfrist inom vilken följderna av utebliven medicinsk behandling måste visa sig för att sådana medicinska hinder för verkställighet av en skyldighet att lämna landet som följer av direktiv 2008/115/EG ska anses föreligga? För det fall fastställandet av en fast tidsfrist inte strider mot unionsrätten, får en medlemsstat i så fall fastställa en generell tidsfrist som är identisk för alla tänkbara medicinska besvär och alla tänkbara medicinska konsekvenser?

3)	Är fastställandet att följderna av den faktiska utvisningen endast ska bedömas i samband med frågan huruvida och på vilka villkor en utlänning är i stånd att lämna landet förenligt med artikel 19.2 i stadgan, jämförd med artiklarna 1 och 4 i stadgan och direktiv 2008/115/EG?

4)

Innebär artikel 7 i stadgan, jämförd med artiklarna 1 och 4 i stadgan och mot bakgrund av direktiv 2008/115/EG, att en utlännings hälsotillstånd och den behandling som han eller hon genomgår i en medlemsstat måste bedömas vid frågan huruvida respekten för privatlivet ska leda till att uppehållstillstånd beviljas? Innebär artikel 19.2 i stadgan, jämförd med artiklarna 1 och 4 i stadgan och mot bakgrund av direktiv 2008/115/EG, ett krav på att respekten för privatlivet och familjelivet i den mening som avses i artikel 7 i stadgan ska beaktas vid bedömningen av huruvida medicinska besvär kan utgöra utvisningshinder?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 12 februari 2021 – Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerija

(Mål C-88/21)

(2021/C 163/19)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Part i det nationella målet

Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerija

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 39 i rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), särskilt artikel 39.3, tolkas så, att den medför en skyldighet att förbjuda registrering av föremål som har registrerats i Schengens informationssystem, trots att registreringen inte längre är relevant (fordonet har påträffats, det straffrättsliga förfarandet i den medlemsstat där fordonet påträffades kommer inte att fullföljas eftersom inget brott har begåtts i den medlemsstaten, den stat som lade in registreringen har informerats men vidtar inga åtgärder för att radera registreringen i systemet)?

2.

Ska artikel 39 i rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), särskilt artikel 39.3, tolkas så, att den medför en skyldighet för en medlemsstat som har påträffat ett föremål som har registrerats i enlighet med artikel 38.1 i beslutet att fastställa nationella bestämmelser som förbjuder alla åtgärder med avseende på det påträffade föremålet förutom sådana med hjälp av vilka det syfte som avses i artikel 38 (beslagtagande eller användning som bevis i brottmål) skulle uppnås?

3.

Ska artikel 39 i rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), särskilt artikel 39.3, tolkas så, att medlemsstaterna får fastställa bestämmelser som gör det möjligt att göra undantag från förbudet mot att registrera fordon som har registrerats i SIS i enlighet med artikel 38 i beslutet, efter det att de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten har vidtagit åtgärder för att informera den stat som lade in registreringen om det påträffade föremålet?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 12 februari 2021 – ”Romega” UAB mot Valstybinė maisto ir veterinarijos tarnyba

(Mål C-89/21)

(2021/C 163/20)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i det nationella målet

Klagande:”Romega” UAB

Motpart: Valstybinė maisto ir veterinarijos tarnyba

Tolkningsfråga

Ska artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 (1) av den 15 november 2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel och artikel 14.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (2) av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet tolkas på så sätt att de ger de behöriga tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat utrymme för skönsmässig bedömning att slå fast att färskt fjäderfäkött som uppfyller kraven på rad 1.28 i kapitel 1 i bilaga I till förordning nr 2073/2005 inte uppfyller kraven i artikel 14.1 och 14.2 i förordning nr 178/2002 när en livsmedelsprodukt som hör till denna livsmedelskategori kontamineras av andra serotyper av Salmonella än de som avses på rad 1.28 i kapitel 1 i bilaga I till förordning nr 2073/2005, såsom har konstaterats i detta fall?

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 av den 15 november 2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel (EUT L 338, 2005, s. 1)

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EUT L 31, 2002, s. 1)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Blagoevgrad (Bulgarien) den 16 februari 2021 – МV – 98 mot Nachalnik na otdel ”Operativni deynosti” – grad Sofia v glavna direktsia ”Fiskalen kontrol” pri Tsentralno upravlenie na Natsionalna agentsia za prihodite

(Mål C-97/21)

(2021/C 163/21)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Blagoevgrad

Parter i det nationella målet

Klagande: МV – 98

Motpart: Nachalnik na otdel ”Operativni deynosti” – grad Sofia v glavna direktsia ”Fiskalen kontrol” pri Tsentralno upravlenie na Natsionalna agentsia za prihodite

1.

Ska artikel 273 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för nationell lagstiftning såsom den som avses i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att för en och samma person kumulativt såväl ett administrativt förfarande för att vidta administrativa tvångsåtgärder som ett administrativt förfarande av straffrättslig karaktär för påförande av straffavgifter får genomföras på grund av en gärning som består i att försäljning av varor inte registrerades och att inget kvitto utfärdades för att registrera försäljningen?

1.1.

Om denna fråga besvaras jakande: Ska artikel 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och artikel 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att de utgör hinder för nationell lagstiftning såsom den som avses i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att för en och samma person kumulativt såväl ett administrativt förfarande för att vidta administrativa tvångsåtgärder som ett administrativt förfarande av straffrättslig karaktär för påförande av straffavgifter får genomföras på grund av en gärning som består i att försäljning av varor inte registrerades och att inget kvitto utfärdades för att registrera försäljningen, om man tar hänsyn till att denna lagstiftning inte samtidigt förpliktar myndigheterna som ansvarar för genomförandet av respektive förfarande att säkerställa en faktisk tillämpning av proportionalitetsprincipen vad gäller de kumulerade åtgärdernas samlade stränghet i förhållande till den konkreta överträdelsens allvar?

2.

Om artiklarna 50 och 52.1 i stadgan inte är tillämpliga i det aktuella målet: Ska artikel 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i sådana fall tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell bestämmelse såsom artikel 186.1 ZDDS [Zakon za danak varhu dobavenata stoynost (mervärdesskattelagen)], i vilken det föreskrivs att det, på grund av en gärning som består i att försäljning av varor inte registrerades och att inget kvitto utfärdades för att registrera försäljningen, utöver påförande av en straffavgift enligt artikel 185.2 ZDDS, även ska meddelas ett föreläggande om den administrativa tvångsåtgärden ”försegling av affärslokaler” i upp till 30 dagar mot samma person?

3.

Ska artikel 47.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för åtgärder som den nationella lagstiftaren infört för att säkerställa intressen som avses artikel 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, såsom omedelbar verkställighet av den administrativa tvångsåtgärden ”försegling av affärslokaler” i upp till 30 dagar i syfte att skydda ett allmänt intresse som presumeras, om det rättsliga skyddet som kan åberopas inför domstol mot dessa åtgärder är begränsat till en prövning som består i en avvägning mot ett jämförbart privat intresse?

---

(1)  EUT L 347, 2006, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Spetsializiran nakazatelen sad (Bulgarien) den 22 februari 2021 – brottmål mot IR

(Mål C-105/21)

(2021/C 163/22)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad (Bulgarien)

Tilltalad i brottmålet vid den nationella domstolen

IR

Tolkningsfrågor

1.

Är det förenligt med artikel 6 i stadgan, jämförd med artikel 5.4, 5.2 och 5.1 c i Europakonventionen jämförd med artikel 47 i stadgan, rätten till fri rörlighet, likabehandlingsprincipen samt principen om ömsesidigt förtroende, att den utfärdande rättsliga myndigheten enligt artikel 6.1 i rambeslut 2002/584 inte vidtar några åtgärder för att informera den eftersökta personen om de faktiska och rättsliga grunderna för gripandet och om rätten att överklaga arresteringsordern medan denna person befinner sig i den verkställande medlemsstaten?

2.

Om så är fallet: Krävs det enligt principen om unionsrättens företräde framför nationell rätt att den utfärdande rättsliga myndigheten underlåter att lämna sådan information och krävs det dessutom att nämnda myndighet, om den eftersökta personen trots denna brist på information begär att den nationella arresteringsordern ska upphävas, först prövar denna begäran i sak när den eftersökta personen har överlämnats?

3.	Vilka rättsliga åtgärder i unionsrätten är lämpade för att lämna sådan information?

Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Oriol Junqueras i Vies av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 december 2020 i mål T-24/20, Junqueras i Vies mot parlamentet

(Mål C-115/21 P)

(2021/C 163/23)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Oriol Junqueras i Vies (ombud: A. Van den Eynde Adroer, abogado)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det beslut som Europeiska unionens tribunal (sjätte avdelningen) meddelade den 15 december 2020 i mål T-24/20,

—	fastställa att klagandens överklagande i sin helhet kan tas upp till prövning,

—	fastställa att Europeiska unionens tribunal (sjätte avdelningen), efter det att det fastställts att målet kan tas upp till prövning, ska återuppta handläggningen målet, och

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna i målet om prövning av invändningen om rättegångshinder och i förevarande mål om överklagande.

Grunder och huvudargument

För det första: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artiklarna 13.3 och 7.3 i den europeiska valakten (1976) (1) i förevarande fall. Utan att mandattiden löpt ut har det tillämpats en grund för en uppkommen oförenlighet som inte fastställts enligt artikel 7.3 i den europeiska valakten (1976). Europaparlamentet kunde inte konstatera vare sig att Oriol Junqueras i Vies mandattid hade löpt ut eller att någon av oförenlighetsgrunderna enligt artikel 7.3 i den europeiska valakten (1976) förelåg. Eftersom ingen av dessa omständigheter förelåg hade Europaparlamentets ”konstateranden” rättsverkningarna av ett beslut som det inte kunde anta och som därmed blir en akt som kan angripas enligt artikel 263 FEUF, vilken strider mot de rättigheter som Oriol Junqueras i Vies har (i synnerhet enligt artikel 39 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 9 i protokoll nr 7 i Europeiska unionens immunitet och privilegier).

För det andra: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 4.7 i [Europaparlamentets] arbetsordning. Den angripna akten utgör felaktig rättstillämpning, eftersom det ansågs att Europaparlamentet enligt nämnda artikel inte kan bortse från oförenlighetsgrunderna. Genom att artikel 4.7 i Europaparlamentets interna arbetsordning inte tillämpades utgör akten ett beslut som ändrar Oriol Junqueras i Vies rättsliga ställning genom att påverka de rättigheter som denne har (i synnerhet enligt artikel 39 i stadgan och artikel 9 i protokoll nr 7 i Europeiska unionens immunitet och privilegier). Följaktligen utgör den angripna akten felaktig rättstillämpning, eftersom det bedömts att den inte kan angripas enligt artikel 263 FEUF.

För det tredje: Felaktig tolkning av artiklarna 8 och 12 i den europeiska valakten (1976) och artikel 3.3 i arbetsordningen, eftersom den oförenlighetsgrund som tillämpats på Oriol Junqueras i Vies inte är typisk för valförfarandet. Det framgår inte att staten kan fastställa nämnda oförenlighetsgrund enligt den lagstiftning om valförfarandet som föreskrivs i den europeiska valakten (1976). Beslutet utgör felaktig rättstillämpning, eftersom artikel 13.3 i den europeiska valakten (1976) och artikel 4.7 i arbetsordningen inte ansågs strida mot artiklarna 39 (båda punkterna), 41 (punkterna 1 och 2) och 21 (punkt 2) i stadgan, medan det i förstnämnda artiklar fastställs formella rättighetsbegränsningar som strider mot punkterna 1 och 3 i artikel 52 i stadgan. Beslutet är felaktigt, eftersom det inte har beaktats att stadgan inom normhierarkin har upphöjts till Europeiska unionens primärrätt. Eftersom normer som strider mot stadgan har tillämpats är det uppenbart att den angripna akten är ett beslut som påverkat Oriol Junqueras i Vies rättsliga ställning och som kan överklagas enligt artikel 263 FEUF, varför beslutet utgör felaktig rättstillämpning. I andra hand görs det gällande att beslutet skulle ha tolkats i överensstämmelse med de rättigheter som skyddas enligt stadgan och domstolens praxis om artikel 13.3 i den europeiska valakten (1976) och artikel 4.7 i arbetsordningen, även med beaktande av de exceptionella omständigheter som föreligger i det konkreta fallet och den information som Europaparlamentet redan hade tillgång till. Det angripna beslutet utgör felaktig rättstillämpning, eftersom det inte ansågs att man i det konkreta fallet kunde sluta sig till att det förekom felaktigheter i sak enligt artikel 4.7 i arbetsordningen, vilket skulle ha medfört att Europaparlamentet fick låta bli att förklara platsen vakant eller att erkänna den oförenlighetsgrund som tillämpats. Den angripna akten utgör följaktligen felaktig rättstillämpning, eftersom akten är ett beslut som medför rättsverkningar för Oriol Junqueras i Vies och kan överklagas enligt artikel 263 FEUF.

För det fjärde: Det angripna beslutet utgör felaktig rättstillämpning genom bedömningen att ett initiativ från Europaparlamentets talman enligt artikel 8 i arbetsordningen inte är obligatoriskt enligt unionsrätten. Rättsordningen ska tolkas i sitt sammanhang, och artikel 39 i stadgan (om obligatorisk tillämpning för medlemsstaterna enligt artikel 51.1 i stadgan), skyldigheten att samarbeta lojalt och artikel 9 i protokoll nr 7 i Europeiska unionens immunitet och privilegier samt artikel 6 i arbetsordningen innebär att det blir obligatoriskt att iaktta Oriol Junqueras i Vies rättigheter om medlemsstaten underrättas om situationen av Europaparlamentets talman enligt artikel 8 i arbetsordningen. Det har i det överklagade beslutet gjorts en felaktig tolkning enligt vilken det i fallet inte föreligger sådana särskilda omständigheter som innebär att Europaparlamentets passivitet kan överklagas (flera tidigare framställningar med begäran om skydd av Oriol Junqueras i Vies immunitet, som har åsidosatts, och, i synnerhet, en stadga enligt vilken hans ställning som vald [ledamot av Europaparlamentet] erkänns och enligt vilken det kan konstateras att hans rättigheter har åsidosatts genom att det inte har begärts att hans immunitet ska hävas). [D]et har i det överklagade beslutet gjorts en felaktig tolkning enligt vilken beslutet, under de särskilda omständigheterna i det konkreta fallet, att inte pröva en brådskande begäran om skydd enligt artikel 8 i arbetsordningen, är ett beslut som inte medför rättsverkningar som skyddar Oriol Junqueras i Vies immunitet, varför beslutet kan överklagas enligt artikel 263 FEUF.

---

(1)  EGT L 278, 8.10.1976, s. 5

Överklagande ingett den 25 februari 2021 av PlasticsEurope av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-207/18, PlasticsEurope mot ECHA

(Mål C-119/21 P)

(2021/C 163/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: PlasticsEurope (ombud: R. Cana, avocat, och E. Mullier, avocate)

Övriga parter i målet: Europeiska kemikaliemyndigheten, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike, ClientEarth

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom i mål T-207/18,

—	ogiltigförklara den omtvistade rättsakten,

—	i andra hand återförvisa målet till tribunalen för prövning av klagandens yrkande om ogiltigförklaring, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandet vid tribunalen, inklusive intervenienternas kostnader.

Grunder och huvudargument

1.

Det utrymme för skönsmässig bedömning som Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) har vid bedömningen av ämnen för identifiering som ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt artikel 57 f i förordning (EG) nr 1907/2006 (1) (Reach-förordningen) kan inte tolkas på så sätt att Echa ges fullständiga friheter att göra uppenbara fel i urvalet och bedömningen av ”vetenskapliga bevis” enligt denna artikel 57 f. Tribunalen har dock godtagit detta genom att slå fast att det endast kan konstateras att det föreligger ett uppenbart fel i bedömningen om Echa helt och hållet och felaktigt har bortsett från en tillförlitlig vetenskaplig studie och om beaktandet av den studien skulle ha ändrat den övergripande bedömningen av bevisen på ett sådant sätt att det slutliga beslutet skulle ha blivit omöjligt. Tribunalen godtog vidare att resultaten av otillförlitliga vetenskapliga studier kunde åberopas av Echa och att deras bristande tillförlitlighet inte utesluter att de beaktas. Tribunalen har gått ännu längre genom att acceptera att man förlitar sig på otillförlitliga och ofullständiga vetenskapliga studier när deras resultat stöder ECHA:s hypotes om ämnets påstådda farliga egenskaper. Genom att göra detta har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt principen om vetenskaplig excellens.

2.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och tolkade felaktigt artikel 57 f i Reach-förordningen samt åsidosatte klagandens rätt att yttra sig genom att felaktigt tolka klagandens påståenden när det gäller kravet på att fastställa att ämnet är lika problematiskt som de effekter av ämnen som identifierats på grundval av artikel 57 a-e i Reach-förordningen.

3.	Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av bevisningen avseende klagandens påståenden om tillförlitligheten av vetenskapliga studier och missuppfattade den bevisning som åberopades.

4.	Genom att slå fast att ECHA:s bedömning av vetenskapliga bevis stöds av försiktighetsprincipen, misstolkade tribunalen denna princip och gjorde därmed en felaktig rättstillämpning.

5.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att intermediärer inte är undantagna från identifiering enligt artiklarna 57 och 59 i Reach-förordningen med motiveringen att dessa bestämmelser endast tar sikte på ett ämnes inneboende egenskaper och inte på dess användning (vilket skulle innefatta huruvida ämnet är en intermediär eller inte) och att det inte var oproportionerligt av Echa att göra detta.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1).

Överklagande ingett den 26 februari 2021 av International Skating Union av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 16 december 2020 i mål T-93/18, International Skating Union mot Europeiska Kommissionen

(Mål C-124/21 P)

(2021/C 163/25)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: International Skating Union (ombud: J.-F. Bellis, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska Kommissionen, Mark Jan Hendrik Tuitert, Niels Kerstholt, European Elite Athletes Association

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal, Internationel Skating Union mot kommissionen (mål T-93/18) till den del klagandens talan ogillades,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 8 december 2017 i ärende AT. 40208 – Internationella skridskoförbundets behörighetsregler, och

—	förplikta kommissionen och intervenienterna att ersätta rättegångskostnaderna i såväl tribunalen som domstolen.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Tribunalen åsidosatte artikel 263 FEUF och domstolens praxis avseende artikel 101 FEUF genom att fastställa att Internationella skridskoförbundets (ISU) behörighetsregler har ett konkurrensbegränsande syfte.

Del 1: Tribunalen underlät att pröva klagandens argument, som ifrågasätter kommissionens bedömning av de faktiska omständigheter som låg till grund för konstaterandet av att konkurrensen begränsats genom syfte, enligt kommissionens beslut av den 8 december 2017 i ärende AT. 40208 – Internationella skridskoförbundets behörighetsregler (nedan kallat det omtvistade beslutet).

Samtliga klagandens argument mot kommissionens bedömning av de faktiska omständigheter som låg till grund för konstaterandet i artikel 1 i det ifrågasatta beslutet att ISU hade åsidosatt artikel 101 FEUF genom att ”anta och tillämpa” behörighetsreglerna, ansågs felaktigt antingen som verkningslösa eller irrelevanta eller ignorerades helt enkelt.

Del 2: Tribunalen omdefinierade den i målet aktuella konkurrensbegränsningen, i strid med dess skyldighet att inte ersätta kommissionens motivering med sin egen och klassificerade felaktigt de omständigheter som kommissionen behandlade i avsnitt 8.5 i det omtvistade beslutet som relevanta för konstaterandet att det förelåg konkurrensbegränsning genom syfte, i strid med domstolens praxis avseende artikel 101 FEUF.

I stället för att pröva konstaterandet av att det förelåg en överträdelse enligt vad som fastställts i det omtvistade beslutet konstruerade tribunalen en ny konkurrensbegränsning genom syfte härledd ur: 1) en abstrakt läsning av ISU:s behörighetsregler utan något som helst beaktande av hur de tillämpades i praktiken, 2) omständigheter som kommissionen prövat i avsnitt 8.5 i det omtvistade beslutet, som inte lagts till grund för konstaterandet av att det förelåg ett konkurrensbegränsande syfte (avsnitt 8.3).

Del 3: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid bedömningen av de fyra omständigheter som kommissionen lade till grund för fastställandet av att ISU:s behörighetsregler hade ett konkurrensbegränsande syfte.

Innehållet i behörighetsreglerna: Det kan inte dras någon slutsats om reglernas påstått begränsande syfte utifrån nivån på de sanktioner som åläggs med tillämpning av dessa regler. Konkurrensen påverkas negativt av sanktioner endast om en vägran att godkänna ett event är omotiverat. Sanktionsnivån som sådan säger ingenting om innehållet i reglerna.

Syftet med ISU:s behörighetsregler: På grundval av erkännandet av att ISU:s regler om förhandsgodkännande eftersträvar ett legitimt mål borde tribunalen ha dragit slutsatsen att ISU:s behörighetsregler inte kan anses ha ett konkurrensbegränsande syfte.

Det rättsliga och ekonomiska sammanhanget för ISU:s behörighetsregler: Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av domen i målet Cartes Bancaires (C-67/13) när den fann att den omständigheten att samtliga tredjeparters konståkningsevent godkändes av ISU saknade betydelse, med motiveringen att det inte finns något ”samspel” mellan marknaden för konståkning och den relevanta marknaden för hastighetsåkning på skridskor.

ISU:s avsikt att begränsa konkurrensen: Den omständigheten att avsikten inte är en nödvändig faktor för bedömningen av huruvida det föreligger ett konkurrensbegränsande syfte möjliggör för tribunalen att avvisa klagandens argument mot kommissionens bedömning av de faktiska omständigheterna i skälen 175–178 i det omtvistade beslutet som verkningslösa och som kommissionen lade till grund för sitt konstaterande att ISU åsidosatte artikel 101 FEUF när det antog och tillämpade behörighetsreglerna.

Andra grunden: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den underlät att pröva klagandens fjärde grund för talan, nämligen att ISU:s beslut att inte godkänna 2014 Dubai Icederby event faller utanför tillämpningsområdet för artikel 101 FEUF, eftersom detta beslut eftersträvade ett legitimt mål i linje med ISU:s etiska regelverk, som förbjuder alla former av stöd för vadslagning.

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att kvalificera klagandens grund som involverande en abstrakt diskussion om huruvida målsättningen att värna om integriteten hos hastighetsåkning på skridskor var legitimt. Med denna grund ifrågasattes kommissionens vägran att erkänna att ISU:s etiska farhågor var befogade vad gäller tävlingar i hastighetsåkning på skridskor i kombination med den vadslagning på plats som skulle lanseras under eventet i Dubai. Tribunalen bortsåg från de bevis som klaganden har lagt fram, och i synnerhet rapporten om den debatt som förts i den koreanska nationalförsamlingen där detta koncept avvisades på grund av den höga risken för manipulationer, vilket bekräftar att ISU:s etiska farhågor var befogade. Dubai Icederby är endast det tredje eventet i samband med skridskoåkning som inte godkänts enligt ISU:s regler om förhandsgodkännande.

Överklagande ingett den 26 februari 2021 av American Airlines, Inc. av den dom som tribunalen (första avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 16 december 2020 i mål T-430/18, American Airlines mot kommissionen

(Mål C-127/21 P)

(2021/C 163/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: American Airlines, Inc (ombud: J.-P. Poitras, avocat, J. Ruiz Calzado, abogado, J. Wileur, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Delta Air Lines, Inc.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 2788 final av den 30 april 2018,

—	i andra hand, om domstolen finner det nödvändigt, återförvisa målet till tribunalen för förnyad bedömning i enlighet med domstolens dom,

—	förplikta kommissionen att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens kostnader, såväl i målet om överklagande som vid tribunalen,

—	vidta alla andra åtgärder som domstolen finner lämpliga.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar till stöd för sitt överklagande en enda grund. Denna grund innebär att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den godtog kommissionens felaktiga rättsliga tolkning att testet i klausul 1.10 i fusionsåtagandena (åtagandena) mellan American Airlines och US Airways avseende ”lämplig användning” endast avsåg ”frånvaro av missbruk” och därigenom rättsstridigt godtog kommissionens beslut C(2017) 2788 final av den 30 april 2018 om beviljande av hävdvunna rättigheter för Delta Air Lines (Ärende M.6607 US Airways/American Airlines).

Grunden har tre delgrunder.

1.	Den första delgrunden avser det korrekta rättsliga förfaringssättet vid tolkningen av testet avseende ”lämplig användning” vid beviljande av hävdvunna rättigheter enligt klausul 1.10 i åtagandena, och visar att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin tolkning.

2.

Med den andra delgrunden visar klaganden att tribunalen återigen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den godtog kommissionens analys som går ut på att ”lämplig användning” endast avser ”frånvaro av missbruk” och därmed felaktigt godtar Deltas misslyckande att utnyttja 470 korrigerande ankomst- och avgångstider.

3.	Med sin tredje delgrund förklarar klaganden ytterligare rättsliga fel i den överklagade domen vad gäller tolkningen av klausul 1.9 i åtagandena, i synnerhet uttrycket ”i enlighet med anbudet” grundat på en felaktig rättslig analys av RM-formuläret.

Talan väckt den 5 mars 2021 – Europaparlamentet mot Europeiska kommissionen

(Mål C-144/21)

(2021/C 163/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europaparlamentet (ombud: L. Visaggio, C. Ionescu Dima, M. Menegatti)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

ogiltigförklara artiklarna 1.1, 1.5, 2–5, 7, 9 och 10 i den del som de rör de tillstånd som avser användningarna 2, 4 och 5 (och användning 1 med avseende på formulering av blandningar för användningarna 2, 4 och 5) och har numren REACH/20/18/0 – REACH/20/18/27 i kommissionens genomförandebeslut C(2020) 8797 av den 18 december 2020 om att delvis bevilja tillstånd för viss användning av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (1) (Chemservice GmbH m.fl.),

—	i andra hand ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut C(2020)8797 av den 18 december 2020 i dess helhet, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar till stöd för sin talan en enda grund, enligt vilken det angripna beslutet har antagits i strid med de krav som uppställs i artikel 60.4 och 60.7 i Europaparlamentets och rådets förordning EG) nr 1907/2006 och därför ska ogiltigförklaras i den del det rör tillstånden för användningarna 2, 4 och 5 (och användning 1 med avseende på formulering av blandningar för användningarna 2, 4 och 5) med numren REACH/20/18/0 – REACH/20/18/27. För det fall domstolen skulle anse att tillstånden i det angripna beslutet för användning 6 med numren REACH/20/18/28 – REACH/20/18/34 har en så nära koppling till tillstånden för andra användningar att de tillstånd som beviljats avseende användningarna 2, 4 och 5 (och användning 1 med avseende på formulering av blandningar för användningarna 2, 4 och 5) inte kan skiljas från det angripna beslutet, anser sökanden i andra hand att beslutet ska ogiltigförklaras i dess helhet.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1).

Tribunalens dom av den 10 mars 2021 – ViaSat mot kommissionen

(Mål T-245/17) (1)

(Passivitetstalan och talan om ogiltigförklaring - Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Harmoniserad användning av frekvensspektrumet 2 GHz - Alleuropeiska system som tillhandahåller mobila satellittjänster - Beslut 2007/98/EG - Harmoniserat förfarande för val av operatörer - Tillstånd för de utvalda operatörerna - Beslut nr 626/2008/EG - Anmodan att vidta åtgärder - Avsaknad av anmodan - Kommissionens ställningstagande - Avvisning - Avslag på en anmodan att vidta åtgärder - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Avvisning - Kommissionens behörighet)

(2021/C 163/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ViaSat, Inc (Carlsbad, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna E. Righini, J. Ruiz Calzado, P. de Bandt, M. Gherghinaru och L. Panepinto)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braun, L. Nicolae och V. Di Bucci)

Parter som har intervenerat till stöd för sökanden: Konungariket Nederländerna (ombud: M. Bulterman), Eutelsat SA (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna L. de la Brosse och C. Barraco-David)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: EchoStar Mobile Ltd (Dublin, Irland) (ombud: A. Robertson, QC), Inmarsat Ventures Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna C. Spontoni, B. Amory och É. Barbier de La Serre, samt A. Howard, barrister)

Saken

I första hand talan enligt artikel 265 FEUF med yrkande om att tribunalen ska fastställa att kommissionen olagligen underlåtit att vidta vissa åtgärder inom ramen för den harmoniserade tillämpningen av reglerna om tillhandahållande av mobila satellittjänster i frekvensbandet 2 GHz, och i andra hand talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelser av den 14 och den 21 februari 2017, genom vilka kommissionen svarade på sökandens anmodan att vidta åtgärder.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	ViaSat, Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Eutelsat SA, Konungariket Nederländerna, EchoStar Mobile Ltd och Inmarsat Ventures Ltd ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 213, 3.7.2017.

Tribunalens dom av den 10 mars 2021 – Ayuntamiento de Quart de Poblet mot kommissionen

(Mål T-539/18) (1)

(Skiljedomsklausul - Ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007 – 2013) - Avtalen ”Highly scalable Deployment model of Inclusive E-GOvern” (DIEGO) och ”Speeding Every European Digital” (SEED) - Debetnotor - Stödberättigande kostnader - Motivering av kostnaderna - Tillförlitligheten hos förteckningarna över det arbete som lagts ned på projekten)

(2021/C 163/29)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Ayuntamiento de Quart de Poblet (Quart de Poblet, Spanien) (ombud: advokaterna B. Sanchis Piqueras och J.A. Rodríguez Pellitero)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Estrada de Solà och M. Ilkova)

Saken

Talan enligt artikel 272 FEUF om, i huvudsak, fastställande av att kommissionen inte har de fordringar gentemot sökanden som den anser sig ha på grundval av bidragsavtalen DIEGO och SEED.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Ayuntamiento de Quart de Poblet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 427, 26.11.2018.

Tribunalens dom av den 10 mars 2021 – Kerry Luxembourg mot EUIPO – Ornua (KERRYMAID)

(Mål T-693/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket KERRYMAID - Det äldre EU-figurmärket Kerrygold - Relativt registreringshinder - Geografiskt namn - Dominerande beståndsdel - Friktionsfri samexistens - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Tillämpning i tiden)

(2021/C 163/30)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kerry Luxembourg Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokat F. Traub och I. Connor, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: H. O’Neill och S. Hanne)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen: Ornua Co-operative Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaterna E. Armijo Chávarri och A. Sanz Cerralbo)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 23 juli 2019 (ärende R 2473/2013-5) om ett invändningsförfarande mellan Kerry Luxembourg och Ornua.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Kerry Luxembourg Sàrl ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Ornua Co-operative Ltd.

---

(1)  EUT C 413, 9.12.2019.

Tribunalens dom av den 10 mars 2021 – FI mot kommissionen

(Mål T-694/19) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Efterlevande make eller maka - Efterlevandepension - Artiklarna 18, 19 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna - Villkor för beviljande - Äktenskapets längd - Invändning om rättegångshinder - Likabehandling - Proportionalitet)

(2021/C 163/31)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: FI (ombud: advokaten F. Moyse)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Mongin och T. Bohr)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Europaparlamentet (ombud: J. Van Pottelberge och J. Steele), Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och R. Meyer)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 8 mars och 1 april 2019 om avslag på sökandens ansökan om att beviljas efterlevandepension.

Domslut

1.	Europeiska kommissionens beslut av den 8 mars 2019 och den 1 april 2019 att avslå FI:s ansökan om att beviljas efterlevandepension ogiltigförklaras.

2.	Kommissionen ska, utöver sina egna rättegångskostnader, bära FI:s rättegångskostnader.

3.	Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska bära sina respektive rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 399, 25.11.2019

Tribunalens dom av den 24 februari 2021 – Liga Nacional de Fútbol Profesional mot EUIPO (El Clasico)

(Mål T-809/19) (1)

(EU-varumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket El Clasico - Absoluta registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Beskrivande karaktär - Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas - Artikel 7.1 b och c och 7.3 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b och c och 7.3 i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 163/32)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Liga Nacional de Fútbol Profesional (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna C. Casas Feu och C.J. Riesco Losa)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas och A. Crawcour)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 1 oktober 2019 (ärende R 1966/2018-2), om internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärket El Clasico.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Liga Nacional de Fútbol Profesional ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 27, 27.1.2020.

Tribunalens dom av den 24 februari 2021 – Bezos Family Foundation mot EUIPO – SNCF Mobilités (VROOM)

(Mål T-56/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av EU-ordmärket VROOM - Det äldre nationella ordmärket POP & VROOM - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning 2017/1001)

(2021/C 163/33)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Bezos Family Foundation (Seattle, Washington, Förenta staterna) (ombud: advokaterna, A. Klett, M. Schaffner och M. Lambert Maillard)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: SNCF Mobilités, établissement public à caractère industriel et commercial (Saint-Denis, Frankrike)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 20 november 2019 (ärende R 1288/2019-5) angående ett invändningsförfarande mellan SNCF Mobilités och Bezos Family Foundation.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Bezos Family Foundation ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 87,16.3.2020.

Tribunalens dom av den 24 februari 2021 – Sonova mot EUIPO – Digitmarket (B-Direct)

(Mål T-61/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket B-Direct - Det äldre EU-figurmärket bizdirect - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 163/34)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sonova AG (Stäfa, Schweiz) (ombud: advokaten A. Sabellek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: R. Manea och A. Söder)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Digitmarket – Sistemas de lnformação SA (Maia, Portugal)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 28 november 2019 (ärende R 88/2019-1) avseende ett invändningsförfarande mellan Digitmarket – Sistemas de Informação och Sonova.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sonova AG ska ersätta rättegångskostnaderrna.

---

(1)  EUT C 87,16.3.2020.

Tribunalens dom av den 10 mars 2021 – Hauz 1929/EUIPO – Houzz (HAUZ LONDON)

(Mål T-66/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket HAUZ LONDON - Det äldre EU-ordmärket HOUZZ - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 163/35)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Hauz 1929 Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaten N. Lyberis)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Houzz, Inc. (Palo Alto, Kalifornien, Förenta staterna)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 19 november 2019 (ärende R 884/2019-5) om ett invändningsförfarande mellan Houzz och Hauz 1929.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Hauz 1929 Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 95, 23.3.2020.

Tribunalens dom av den 10 mars 2021 – Hauz 1929 mot EUIPO – Houzz (HAUZ NEW YORK)

(Mål T-67/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke HAUZ NEW YORK - Äldre EU-varumärke HOUZZ - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 163/36)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Hauz 1929 Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaten N. Lyberis)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden: Houzz, Inc. (Palo Alto, Kalifornien, Förenta Staterna)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 19 november 2019 (ärende R 886/2019-5) om ett invändningsförfarande mellan Houzz och Hauz 1929.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Hauz 1929 Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 95, 23.3.2020.

Tribunalens dom av den 10 mars 2021 – Hauz 1929 mot EUIPO – Houzz (HAUZ EST 1929)

(Mål T-68/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke HAUZ EST 1929 - Äldre EU-ordmärke HOUZZ - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 163/37)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Hauz 1929 Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaten N. Lyberis)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden: Houzz, Inc. (Palo Alto, Kalifornien, Förenta Staterna)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 19 november 2019 (ärende R 885/2019-5) om ett invändningsförfarande mellan Houzz och Hauz 1929.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Hauz 1929 Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 95, 23.3.2020.

Tribunalens dom av den 10 mars 2021 – Puma mot EUIPO – CAMäleon (PUMA-System)

(Mål T-71/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av EU-ordmärket PUMA-System - De äldre EU-figurmärkena PUMA - Relativt registreringshinder - Skadlig inverkan på renomméet - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 163/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Puma SE (Herzogenaurach, Tyskland) (ombud: advokaten P. González-Bueno Catalán de Ocón)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: CAMäleon Produktionsautomatisierung GmbH (Dettenhausen, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 27 november 2019 (ärende R 404/2019-1) om ett invändningsförfarande mellan Puma och CAMäleon Produktionsautomatisierung.

Domslut

1)

Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 27 november 2019 (ärende R 404/2019-1) ogiltigförklaras i den del överklagandenämnden avslog Puma SE:s överklagande i den del ansökan om registrering av ordmärket PUMA-System som EU-varumärke omfattar de varor och tjänster i klasserna 7, 9, 16 och 42 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, som motsvarar följande beskrivning: — klass 7: ”elektrisk skruvmejsel”, — klass 9: ”datorhårdvara”, ”datorer”, ”databehandlingsutrustning och datorer”, ”datorutrustning”, ”kringutrustning anpassad för användning med datorer”, ”magnetiska och optiska databärare”, ”skrivare för datorer”, ”värmedetektorer” och ”mätinstrument”, — klass 16: ”kataloger som avser datorprogramvara”, ”användarhandböcker för datorprogramvara”, ”instruktionsmanualer”, ”instruktionshandböcker för persondatorer, mobiltelefoner och handdatorer” och ”böcker”, — klass 42: ”uppdatering och underhåll av datorprogram och program”, ”konfigurering av hårdvara med programvara”, ”konfigurering av datanätverk med programvara”, ”konfiguration av datorprogramvara”, ”konsultverksamhet för maskinvara och programvara” och ”tekniska supporttjänster för datorprogramvara”.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Puma och EUIPO ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 114, 6.4.2020.

Tribunalens dom av den 10 mars 2021 – Golvabia Innovation mot EUIPO (MaxWear)

(Mål T-99/20) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket MaxWear - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 163/39)

Rättegångsspråk: svenska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Golvabia Innovation AB (Anderstorp, Sverige) (ombud: advokaten D. Thorbjörnsson)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: T. von Schantz och J. Crespo Carrillo)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 19 december 2019 (ärende R 888/2019-1) om en ansökan om registrering av ordkännetecknet MaxWear som EU-varumärke.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Golvabia Innovation AB ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 129, 20.4.2020.

Tribunalens beslut av den 4 mars 2021 – Brand IP Licensing mot EUIPO – Facebook (lovebook)

(Mål T-728/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallelse av ansökan om registrering - Det saknas anledning att döma i saken)

(2021/C 163/40)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Brand IP Licensing Ltd (Tortola, Brittiska Jungfruöarna) (ombud: J. MacKenzie, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Facebook, Inc. (Menlo Park, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: Y. Zhou, solicitor)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 2 oktober 2018 (ärende R 2279/2017-2), om ett invändningsförfarande mellan Facebook och Brand IP Licensing.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Brand IP Licensing Ltd och Facebook, Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppstått för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 54, 11.2.2019.

Tribunalens beslut av den 23 februari 2021 – Frutas Tono mot EUIPO – Agrocazalla (Marién)

(Mål T-587/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Intervention av motparten vid överklagandenämnden - Svarsskrivelse har inte getts in i rätt tid - Rätt att intervenera saknas enligt artikel 173.1 i tribunalens rättegångsregler - Ogiltigförklaring av det äldre varumärke som låg till grund för det överklagade beslutet - Anledning saknas att döma i saken)

(2021/C 163/41)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Frutas Tono SL (Benifairó de la Valldigna, Spanien) (ombud: advokaten Cañizares Doménech)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Agrocazalla SL (Lorca, Spanien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 25 juni 2019 (ärende R 171/2018-4) angående ett invändningsförfarande mellan Agrocazalla och Frutas Tono.

Avgörande

1)	Agrocazalla, SL saknar rätt att delta i rättegången i egenskap av intervenient.

2)	Agrocazalla ska bära sina rättegångskostnader.

3)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

4)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 363, 28.10.2019.)

Tribunalens beslut av den 5 mars 2021 – Aquind m.fl. mot kommissionen

(Mål T-885/19) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Energi - Transeuropeiska energiinfrastrukturer - Förordning (EU) nr 347/2013 - Delegering av befogenhet till kommissionen - Artikel 290 FEUF - Delegerad akt om ändring av unionens förteckning över projekt av gemensamt intresse - Aktens art under den frist som gäller för parlamentet och rådet att framföra invändningar - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2021/C 163/42)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aquind Ltd (Wallsend, Förenade kungariket), Aquind Energy Sàrl, (Luxemburg, Luxemburg), Aquind SAS (Rouen, Frankrike) (ombud: S. Goldberg, C. Davis, J. Bille, solicitors, och advokaten E. White)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Beynet, Y. Marinova och B. De Meester)

Parter som har intervenerat till stöd för svarandena: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller, D. Klebs, S. Heimerl och S. Costanzo), Konungariket Spanien (ombud: J. Ruiz Sánchez), Republiken Frankrike (Ombud: A.-L. Desjonquères, C. Mosser och A. Daniel)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/389 av den 31 oktober 2019 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 vad gäller unionens förteckning över projekt av gemensamt intresse (EUT L 74, 2020, s. 1).

Avgörande

1)	Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2)	Aquind Ltd, Aquind Energy Sàrl och Aquind SAS ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader, inklusive kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien och Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 68, 2.3.2020.

Tribunalens beslut av den 4 mars 2021 – NEC OncoImmunity mot Easme

(Mål T-132/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - ”Horisont 2020” – ramprogrammet för forskning och innovation (2014 – 2020) - Bidragsavtal - Uppsägning - Rättsakt som ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang från vilket den inte kan åtskiljas - Avvisning - Förordning (EU) nr 1290/2013 - Förlust av statusen som litet eller medelstort företag)

(2021/C 163/43)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: NEC OncoImmunity AS (Oslo, Norge) (ombud: advokaterna, T. Nordby, R. Bråthen och O. Brouwer)

Svarande: Genomförandeorganet för små och medelstora företag (ombud: G. Niddam och A. Galea, biträdda av advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron)

Saken

Talan om, i första hand, ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av det beslut som påstås framgå Easmes skrivelse nr Ares (2019) 7905893 av den 23 december 2019 om uppsägning av det bidragsavtal som ingåtts i samband med ramprogrammet för forskning och innovation ”Horisont 2020” (2014–2020), och, i andra hand, om fastställelse enligt artikel 272 FEUF att detta avtal har åsidosatts.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	NEC OncoImmunity AS ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 161, 11.5.2020.

Tribunalens beslut av den 26 februari 2021 – Vulkano Research and Development mot EUIPO – Ega (EGA Master)

(Mål T-135/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Återkallelse av talan om ogiltigförklaring - Anledning saknas att döma i målet)

(2021/C 163/44)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Vulkano Research and Development, SL (Vitoria-Gasteiz, Spanien) (ombud: advokaterna V. Wellens och C. Schellekens)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Ega sp. z o.o. sp.k. (Starogard Gdański, Polen) (ombud: advokaterna, K. Błach Morysińska och K. Dobrowolski)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 13 december 2019 (ärende R 1038/2018-1), angående ett ogiltighetsförfarande mellan Ega och Vulkano Research and Development.

Avgörande

1)	Det finns inte längre skäl att pröva överklagandet.

2)	Vulkano Research and Development, SL och Ega sp. z o.o. sp.k. ska bära sina rättegångskostnader och, var för sig, ersätta hälften av de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 161, 11.5.2020.

Tribunalens beslut av den 8 mars 2021 – KG mot parlamentet

(Mål T-251/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring och skadestånd - Personalmål - Pension - Tillämpning av korrigeringskoefficienter vid fastställandet av pensionsrättigheter - Rättsakt som går någon emot föreligger inte - Avvisning)

(2021/C 163/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: KG (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Champetier)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: T. Lazian och I. Terwinghe)

Saken

Talan grundad på artikel 270 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av Europaparlamentets skrivelse av den 30 augusti 2019 i vilket det beslutade att inte anta ett beslut om tillämpning av korrigeringskoefficienter vid fastställandet av sökandens pensionsrättigheter i framtiden och av det beslut genom vilket klagomålet avseende nämnda skrivelse avslogs, dels skadestånd för den ideella skada som sökanden säger sig ha lidet härav.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 247, 27.7.2020.

Tribunalens beslut av den 25 februari 2021– Ultrasun mot EUIPO (ULTRASUN)

(Mål T-437/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket ULTRASUN - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001 - Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund)

(2021/C 163/46)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Ultrasun AG (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaterna, A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 27 april 2020 (ärende 1453/2019-4) om en ansökan om registrering av ordmärket ULTRASUN som EU-varumärke.

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Ultrasun AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 279, 24.8.2020.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 23 februari 2021 – Symrise mot ECHA

(Mål T-655/20 R)

(Interimistiskt förfarande - Reach - Ämnet 2-etylhexylsalicylat - Kontroll av att registreringsanmälan uppfyller kraven - Skyldighet att inkomma med vissa uppgifter som förutsätter djurförsök - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2021/C 163/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Symrise AG (Holzminden, Tyskland) (ombud: R. Cana, E. Mullier och H. Widemann, advokater)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (ombud: W. Broere, N. Knight och M. Heikkilä)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om beviljande av interimistiska åtgärder avseende dels, uppskov med verkställigheten av Echa:s överklagannämnds beslut A-010-2018 av den 18 augusti 2020 angående sökandens registreringsunderlag för 2-etylhexylsalicylat, dels förlängning av den fastställda fristen för uppskov med att meddela testresultaten.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Tribunalens beslut av den 10 mars 2021 – El Corte Inglés/EUIPO – Kassl (STUDIO KASSL)

(Mål T-7/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallelse av registreringsansökan - Anledning saknas att döma i saken)

(2021/C 163/48)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: El Corte Inglés, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten J. L. Rivas Zurdo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. F. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden: Kassl Holding BV (Amsterdam, Nederländerna)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 29 oktober 2020 (ärende R 880/2020-4), om ett invändningsförfarande mellan El Corte Inglés och Kassl.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C.62, 22.2.2021.

Talan väckt den 7 december 2020 – Kirimova mot EUIPO

(Mål T-727/20)

(2021/C 163/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Nigar Kirimova (München, Tyskland) (ombud: A. Parassina, advokat)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara EUIPO:s verkställande direktörs omtvistade beslut av den 30 september 2020,

—	fastställa att EUIPO är skyldig att undanta sökanden från det krav på medborgarskap som föreskrivs i artikel 120.4 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (1) (nedan kallad varumärkesförordningen),

—	fastställa att EUIPO är skyldig att uppföra sökanden i förteckningen över auktoriserade ombud enligt artikel 120 i varumärkesförordningen,

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom sin ansökan yrkar sökanden att tribunalen ska ogiltigförklara EUIPO:s verkställande direktörs beslut nr ER 93419-2020 av den 30 september 2020, angående sökandens begäran att uppföras i förteckningen över auktoriserade ombud enligt artikel 120 i varumärkesförordningen och att beviljas ett undantag enligt artikel 120.4 b i varumärkesförordningen.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Genom den första grunden har sökanden åberopat ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

2.	Genom den andra grunden har sökanden åberopat ett åsidosättande av artikel 120.4 i varumärkesförordningen, till följd av en felaktig tolkning och tillämpning av denna bestämmelse mot bakgrund av grundläggande unionsrättsliga principer och det grundläggande förbudet mot diskriminering.

3.	Genom den tredje grunden har sökanden åberopat ett åsidosättande av principen om god förvaltning till följd av maktmissbruk.

4.	Genom den fjärde grunden har sökanden åberopat en överträdelse av artiklarna 94 och 97 i varumärkesförordningen, till följd av ett åsidosättande av rätten att bli hörd.

5.	Genom den femte grunden har sökanden gjort gällande att bevisningen i målet missuppfattats.

---

(1)  EUT L 154, 2017, s. 1.

Talan väckt den 22 januari 2021 – Rumänien mot kommissionen

(Mål T-33/21)

(2021/C 163/50)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Rumänien (ombud: E. Gane och L. Bațagoi)

Svarande: Europeiska Kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

delvis ogiltigförklara Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1734 av den 18 november 2020 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (1) för utgifter som uppgår till totalt 18 717 475,08 euro som uppkommit hos det ackrediterade utbetalningsstället i Rumänien och som deklarerats inom ramen för Ejflu och som utgör schablonmässiga korrigeringar (25 procent) som tillämpas på betalningar som gjorts under budgetåren 2017, 2018 och 2019 inom ramen för åtgärd 215, delåtgärd 1a, i det nationella programmet för landsbygdsutveckling 2007-2013, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen har felaktigt utövat sin befogenhet att utesluta belopp från unionsfinansiering med stöd av artikel 52 i förordning nr 1306/2013, i strid med artiklarna 76-78 i förordning nr 1605/2002, artikel 40.3 i förordning nr 1698/2005, artikel 12.6 och 12.7 i förordning nr 907/2014, rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god förvaltningssed. — Efter att ha godkänt metoden för beräkning av betalningarna inom ramen för delåtgärd 1a och resultatet av denna genom att anta genomförandebeslutet K(2012) 3529 slutlig om godkännande av översynen av Rumäniens program för landsbygdsutveckling för programperioden 2007-2013, var kommissionen tvungen att ta på sig sitt ansvar i händelse av att det vid efterföljande revisioner skulle visa sig att dessa betalningar strider mot artikel 40.3 i förordning nr 1698/2005. — Kommissionen drog dessutom felaktigt slutsatsen, efter de genomförda revisionerna, att beräkningsmetoden för utbetalningar inom ramen för delåtgärd 1a leder till överkompensation av stödmottagarna, vilket innebär en överträdelse av artikel 40.3 i förordning (EG) nr 1698/2005. — Kommissionen tillämpade felaktigt både artikel 12.6 och 12.7 i förordning nr 907/2014 och sina egna riktlinjer för beräkning av finansiella korrigeringar när den beslutade om skälet till tillämpningen av korrigeringarna och typen av dessa korrigeringar. — Det angripna beslutet strider mot principen om skydd för berättigade förväntningar, eftersom kommissionen genom att anta genomförandebeslut K(2012) 3529 slutlig skapade berättigade förväntningar både hos de rumänska myndigheterna och hos stödmottagarna vad gäller korrektheten i metoden för beräkning av betalningarna avseende delåtgärd 1a och resultatet av denna. — Kommissionens agerande, i form av olika ståndpunkter och det sena svaret till de rumänska myndigheterna rörande en situation som kommissionen själv hade skapat, strider mot principerna om rättssäkerhet och god förvaltningssed.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF. — Kommissionen har inte tillräckligt och lämpligt motiverat, när det gäller delåtgärd 1a, hur en påstått felaktig beräkningsmetod utgör en situation som omfattas av de omständigheter som regleras i artikel 12.6 och 12.7 i förordning nr 907/2014, det vill säga en oegentlighet, i den mening som avses i kommissionens riktlinjer för beräkning av finansiella korrigeringar, och den har inte heller motiverat sin ändrade ståndpunkt när det gäller den rättsliga klassificeringen av en påstått felaktig beräkningsmetod.

---

(1)  EUT L 390, 2020, s. 10.

Talan väckt den 3 februari 2021 – Sistem ecologica mot kommissionen

(Mål T-81/21)

(2021/C 163/51)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande:”Sistem ecologica” production, trade and services d.o.o. Srbac (Srbac, Bosnien-Herzegovina) (ombud: advokaterna, D. Diris, D. Rjabynina, och C. Kocks)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Olaf:s underlåtenhet att i förhållande till sökanden vidta de åtgärder som krävs enligt gällande bestämmelser är rättstridig, närmare bestämt underlåtenheten att underrätta sökanden om beslutet att inleda undersökningar eller en utredning som angår sökanden individuellt, att underrätta sökanden om undersökningar eller utredningar som kan påverka sökanden personligen, och att ge sökanden tillfälle att yttra sig angående alla uppgifter som rör sökanden innan slutsatser angående sökanden individuellt dras med anledning av dessa undersökningar eller utredningar,

—	ogiltigförklara det beslut som antogs av Olaf den 25 november 2020, genom vilket sökandens begäran om tillgång till dess utredningsakt avslogs,

—	ogiltigförklara det beslut som antogs av Olaf den 25 november 2020, att betrakta sökandens kommentarer av den 16 oktober 2020 som klagomål,

—	ogiltigförklara det beslut som antogs av Olaf den 27 november 2020, genom vilket sökandens klagomål av den 16 oktober 2020 avslogs,

—	ogiltigförklara det beslut som antogs av Olaf den 8 december 2020, att utredningen avseende sökanden var avslutad,

—	ogiltigförklara det beslut som antogs av Olaf den 21 december 2020, att sökandens klagomål av den 14 december 2020 inte kommer att betraktas som klagomål,

—	fastställa att all information och alla uppgifter om sökanden samt all relevant bevisning som skickats till de nationella myndigheterna utgör otillåten bevisning, bland annat Olaf:s uppdragsrapport av den 16 januari 2020, meddelande av den 9 juni 2020 och slutliga rapport av den 8 december 2020,

—	fastställa att alla utredningsåtgärder som utförts i de utredningar som följt på ovan nämnda beslut är rättsstridiga,

—	fastställa att alla slutsatser som dragits med anledning av dessa utredningar är rättsstridiga,

—	fastställa att all information som vidarebefordrats till nationella myndigheter, bland annat meddelandet av den 9 juni 2020 och den slutliga rapporten av den 8 december 2020, är rättsstridig,

—

förplikta kommissionen att till sökanden betala skadestånd med ett belopp uppgående till, preliminärt beräknat, 3 026 388,74 euro, jämte 8 procent årlig ränta från den 15 juni 2020 till dess full betalning sker, på grund av Olaf:s rättsstridiga agerande och den förlust som åsamkats sökandens näringsverksamhet och anseende,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fjorton grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av principerna om öppenhet och oberoende i Olaf:s utredningar.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av principen om opartiskhet.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av rätten att inte ange sig själv.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av rätten till information enligt artikel 7.2 i förordning (EU, Euratom) 883/2013. (1)

5.	Femte grunden: Åsidosättande av rätten att höras innan åtgärder som går en emot vidtas.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av rätten till oskuldspresumtion.

7.	Sjunde grunden: Åsidosättande av principen om sekretess och skydd av uppgifter enligt artikel 10 i förordning (EU, Euratom) 883/2013.

8.	Åttonde grunden: Åsidosättande av artikel 41.2 b i stadgan; åsidosättande av sökandens rätt att få tillgång till akten, och principen om god förvaltning.

9.	Nionde grunden: Åsidosättande av förordning (EG) 1049/2001. (2)

10.	Tionde grunde: Åsidosättande av omsorgsprincipen.

11.	Elfte grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

12.	Tolfte grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar.

13.	Trettonde grunden: Avseende ogiltigförklaring av Olaf:s beslut.

14.	Fjortonde grunden: Avseende Olaf:s utomobligatoriska skadeståndsansvar för skador som sökanden åsamkats.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning(EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, 2001, s. 43).

Talan väckt den 5 februari 2021 – Primagra mot kommissionen

(Mål T-101/21)

(2021/C 163/52)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Primagra a.s. (Milín, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaterna S. Sobolová och O. Billard)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det förbud mot att bevilja bidrag som infördes genom kommissionens skrivelse av den 22 oktober 2020, ARES (2020) 5759350,

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Kommissionen har såväl direkt som indirekt åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter, eftersom sökanden aldrig fått tillfälle att utöva sin rätt att höras under den utredning som ledde fram till antagandet av det omtvistade beslutet.

2.

Andra grunden: Kommissionen har inte befogenhet att genomföra en revision av specifika bidrag och att fatta beslut avseende specifika ansökningar om stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, eftersom kommissionen endast har befogenhet att undersöka om de förvaltnings- och kontrollsystem som införts av medlemsstaterna rent allmänt är förenliga med gällande bestämmelser, men ingen befogenhet att genomföra detaljerade revisioner och fatta beslut om specifika ansökningar om bidrag som ingetts av enskilda företag.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har inte befogenhet att tolka och tillämpa medlemsstaternas nationella lagstiftning, eftersom denna institutions befogenhet är strikt begränsad av principen om tilldelade befogenheter, som fastställts i artiklarna 5 och 13 i fördraget om Europeiska unionen. Varje undantag från denna princip ska tolkas restriktivt och kombinationen av principen om tilldelade befogenheter och fördragets bestämmelser innebär tydligt att kommissionen inte har befogenhet att tillämpa en medlemsstats nationella lagstiftning. Under alla omständigheter kan de bestämmelser i tjeckisk lagstiftning som kommissionen grundade sig på inte prövas i förhållande till förordning nr 1303/2013, (1) vilken utgör den rättsliga grunden för det revisionsförfarande som ledde fram till antagandet av det omtvistade beslutet.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen lade inte fram någon bevisning för innehållet i den tjeckiska lagstiftningen och tolkade och tillämpade denna felaktigt. I stället för att lägga fram bevisning för innehållet i den tjeckiska lagstiftningen, såsom krävs i enlighet med domstolens praxis, gjorde kommissionen sig skyldig till en grov felaktig tolkning av tjeckisk lagstiftning och särskilt av artikel 4c i lagen om intressekonflikter, och bortsåg medvetet från såväl praxis från de tjeckiska domstolarna som det slutliga, bindande och verkställbara avgörandet från de tjeckiska myndigheterna angående föremålet för det revisionsförfarande som ledde fram till antagandet av det omtvistade beslutet.

5.

Femte grunden: Kommissionen gjorde även en felaktig tolkning och tillämpning av unionsrätten, i och med att den felaktigt drog slutsatsen att det skett en överträdelse av artikel 61 i finansförordningen, (2) och den underlät att beakta att de tjeckiska bestämmelserna om intressekonflikt strider mot grundläggande unionsrättsliga principer.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 2013, s. 320).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

Talan väckt den 3 mars 2021 – Malacalza Investimenti och Malacalza mot ECB

(Mål T-134/21)

(2021/C 163/53)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Malacalza Investimenti Srl (Genua, Italien) och Vittorio Malacalza (Genua) (ombud: advokaterna L. Boggio, S. Carbone e A. D’Angelo)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	förplikta Europeiska centralbanken att betala skadestånd:

—	till Malacalza Investimento srl med ett belopp på 870 525 670 euro eller det högre eller lägre belopp som den finner skäligt, och

—	till Vittorio Malacalza med ett belopp på 4 546 022 euro eller det högre eller lägre belopp som den finner skäligt, samt

—	förplikta svaranden att ersätta båda sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Talan grundar sig på artiklarna 268 och 340 FEUF och avser ersättning för den skada som åsamkats sökanden genom en rad ageranden från ECB:s sida, vilka rör deras tillsyn över Banca Carige SpA och består dels av att ECB inte ingripit den var skyldig att göra detta, dels i aktivt handlande som orsakat skada.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.

Första grunden: ECB deltog i den redogörelse för situationen och i de prognoser som aktieägarna förlitade sig på när de investerade betydande tillgångar i förvärv av aktier i Carige och teckning av kapital och kapitaltillskott. Dessa investeringar gick dock om intet till följd av ECB:s motstridiga beteende och genom att inkonsekventa bestämmelser antogs som ålade omotiverade, oproportionerliga åtgärder och som var rättsstridiga även i andra avseenden och ingår i ett övergripande olagligt och skadligt handlingsmönster. Sökanden hänvisar i det avseendet, bland annat och i synnerhet, till i) åtagandena i samband med Cariges situation, som hade sitt ursprung i kapitaltillskotten åren 2014 och 2015, ii) att dessa åtaganden sedermera inte infriades, som en följd av ECB:s och åtgärder, iii) åtgärdernas rättsstridighet och olagligheten av det övergripande handlingsmönster de är en del av, iv) åtagandena i samband med Cariges situation, som hade sitt ursprung i kapitaltillskotten år 2017, v) att dessa åtaganden sedermera inte infriades, som en följd av ECB:s och åtgärder, vi) åtgärdernas rättsstridighet och olagligheten av det övergripande handlingsmönster de är en del av, vii) rättsstridigheten hos dessa åtgärder från ECB:s sida – som förebådade allvarlig skada i form av att Cariges aktier förlorade i värde till men för aktieägarna – vilket kan ha orsakat en avyttring av obetalda lån som beträffande tillvägagångssätt och utsträckning var omotiverad, oskälig och i strid med likabehandlingsprincipen och andra principer.

2.

Andra grunden: ECB påverkade och ingrep otillbörligt i bankens ledningsprocesser, vilket främjade en enväldig ledarstil från VD:s sida, i motsats till bolagsrättens regler och styrelsens normala, kollegiala arbetssätt, för att säkerställa att åtgärder som ålagts felaktigt drevs igenom, vilket hindrade reaktionen på ledningens rättsstridiga och skadliga ledningsmetoder och blev till en svaghet för banken.

3.

Tredje grunden: ECB var involverad i att bestämma samma villkor som myndigheten grundade sig på för att rättsstridigt besluta om kontroll över banken genom tvångsförvaltning och i, genom dessa och andra ageranden, en rättsstridig ökning av kapitalet där aktieoptioner uteslöts, vilken godkändes år 2019 och orsakade en betydande värdeminskning för aktieägarnas aktier.

4.

Fjärde grunden: Villkoren i artikel 340.2 och 340.3 FEUF för att ECB:s ska vara ansvarig är uppfyllda, även med tanke på att ECB:s agerande och åtgärder i olika avseenden strider mot dess tillsynsskyldigheter, mot skyddet för en sund, omsorgsfull bankledning och mot principerna om egendomsskydd, god förvaltning, likhet opartisk och lika behandling öppenhet, god tro och skydd för berättigade förväntningar, med hänvisning särskilt till artiklarna 17, 20 och 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 5.4 FEU och artikel 16 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

5.	Femte grunden: Vad särskilt avser sökanden Vittorio Malacalza, i dennes egenskap av styrelseledamot och vice vd för Carige, anförs faktiska omständigheter och skäl som specifikt rör denna ställning.

Överklagande ingett den 11 mars 2021 – El Corte Inglés mot EUIPO – Rimex Trading (UNK UNIK)

(Mål T-144/21)

(2021/C 163/54)

Överklagandet är avfattat på: spanska

Parter

Klagande: El Corte Inglés, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten, J.L. Rivas Zurdo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Rimex Trading (Sofía, Bulgarien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”UNK UNIK” – Registreringsansökan nr 17 940 710

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 10 december 2020 i ärende R 2989/2019-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den del som beslutet innebär att överklagandet ogillas och invändningsenhetens beslut fastställs, i vilket invändning B 3 069 013 avslås och ansökan om registrering nr 17 940 710 av EU-figurmärket ”UNK UNIK” bifölls, och

—	förplikta motparten eller motparterna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.2 c i Europarlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 12 mars 2021 – Gugler France mot EUIPO – Gugler (GUGLER)

(Mål T-147/21)

(2021/C 163/55)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Gugler France (Les Auxons, Frankrike) (ombud: advokaten A. Grolée)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Alexander Gugler (Maxdorf, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket GUGLER – EU-varumärke nr 3 324 902

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 9 december i ärende R 893/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara EU-varumärke nr 3 324 902 med stöd av artikel 51.1 b i rådets förordning (EG) 40/94, och

—	förplikta EUIPO och/eller Alexander Gugler att ersätta Gugler France för kostnaderna för förfarandet vid EUIPO och för rättegångskostnaderna vid tribunalen.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 51.1 b i rådets förordning (EG) 40/94.

Rättelse till meddelande i Europeiska unionens officiella tidning i mål C-518/20

( Europeiska unionens officiella tidning C 19 av den 18.1.2021 )

(2021/C 163/56)

Meddelandet i Europeiska unionens officiella tidning i mål C-518/20, Fraport, ska ha följande lydelse:

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).