Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Rapport om EU:s konkurrenspolitik 2019

[COM(2020) 302 final]

(2021/C 123/01)

Föredragande:

Gonçalo LOBO XAVIER

Remiss	Europeiska kommissionen, 12.8.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	11.12.2020
Antagande vid plenarsessionen	27.1.2021
Plenarsession nr	557
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	230/0/6

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens rapport om EU:s konkurrenspolitik 2019, där kommissionen lägger fram en strategi som syftar till att stärka den inre marknaden och främja den ekonomiska utveckling och de socialpolitiska mål som är nödvändiga för Europas utvecklingsprocess.

1.2

Såsom kommittén har påpekat i flera tidigare dokument anser EESK att en ändamålsenlig och principbaserad konkurrenspolitik är en av unionens pelare och ett oumbärligt verktyg för att förverkliga den inre marknaden i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i linje med målen för hållbar utveckling, uppbyggnaden av en social marknadsekonomi och genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (1). Dessa punkter förblir aktuella.

1.3

EESK instämmer i att kommissionen bör vidta åtgärder för att främja rättvis konkurrens på marknader som är viktiga för EU:s medborgare och företag, såsom den digitala sektorn och telekommunikationssektorn, energi och miljö, tillverkningsindustri, finansiella tjänster, beskattning, jordbruk, livsmedel och transporter. Dessa åtgärder bör inge förtroende hos konsumenterna och tydligt fastställa de rätta villkoren för företagens verksamhet. Den ekonomiska och sociala förändringstakten är mycket snabb. En kontinuerlig anpassning till en modern, hållbar, grön och digital ekonomi är angelägen och nödvändig, och konkurrenspolitiken är avgörande för detta.

1.4

De nya och ständiga utmaningar som följer av användningen av data, algoritmer och marknader utvecklas snabbt i en alltmer digital miljö. Som ett resultat måste samarbetsnätverken mellan medlemsstaternas myndigheter och kommissionen göras mer robusta för att upprätthålla rättvis konkurrens på den inre marknaden. EU måste därför hänga med i den digitala tidsåldern, och kommittén är medveten om behovet av förändringar: vi rekommenderar att de nödvändiga anpassningarna görs. Kommittén är övertygad om att den digitala marknaden och onlineplattformarna ingår i en ny ekonomi som är avgörande för Europa, men att det också finns ett behov av att fastställa tydliga och rättvisa regler för alla berörda parter.

1.5

EESK uppmärksammar kommissionen på behovet av att kontinuerligt skapa de ekonomiska och politiska förutsättningarna för att främja små och medelstora företags tillväxt på lika villkor som också gör det möjligt för stora företag att delta i den ekonomiska processen. Europa måste ses som ett starkt ekonomiskt område som sörjer för rättvis konkurrens och tydliga regler för alla aktörer.

1.6

När det gäller konkurrensen med företag från länder utanför EU uppmanar EESK till att sörja för samma sociala och miljömässiga regler för att säkerställa lika villkor. Europa kan inte ha olika tillvägagångssätt för samma utmaningar. Europa kan inte heller vara ”naivt” i fråga om konkurrenspolitiken.

1.7

EESK stöder de samordnade åtgärder som kommissionen har vidtagit beträffande tillverkningssektorn, men vill att EU ska gå längre och föreslå en permanent lösning för att främja lika villkor i nära samarbete med medlemsstaterna. De tillfälliga åtgärderna beträffande försörjning med specifika produkter från marknader utanför EU måste göras permanenta, särskilt när det gäller import av nödvändig medicinsk utrustning och andra viktiga produkter. Denna pandemi har visat på alla brister med en obeslutsam politik. En stark och motståndskraftig tillverkningssektor bör vara en av pelarna i konkurrenspolitiken.

1.8

Inom området jordbruk och livsmedel är det viktigt att skydda produkter med europeiska ursprungsbeteckningar från imitationer eller ”kopior”. Sektorn för utsäde och bekämpningsmedel är avgörande för jordbrukare och konsumenter, men ger också upphov till farhågor som går utöver konsumentskyddet, livsmedelssäkerheten och efterlevnaden av miljö- och klimatstandarderna.

1.9

Transportsektorn är fortfarande en av de svåraste tjänstesektorerna när det gäller konkurrensen mellan medlemsstaterna på den inre marknaden. Tydliga regler och behovet av balans måste vara en ständig prioritering inte bara för företagen utan även för slutanvändarna.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Konkurrenspolitiken är avgörande för att uppnå målet om en effektiv och rättvis inre marknad som kan främja de europeiska värdena och det europeiska projektet. Med tanke på detta är det mycket viktigt att bättre klargöra hela politiken och riktlinjerna för att se till att den inre marknaden uppfattas som att den ger mervärde till globaliseringen och att Europas ledande roll på vägen mot hållbar och rättvis handel inte bara ger möjligheter utan även konkreta resultat som kan påverka andra ekonomiska regioner.

2.2

Att kontrollen av ändamålsenligheten hos reglerna för statligt stöd inleddes var visserligen en stor framgång under 2019, men processerna för genomförandet och övervakningen av den verkar vara långt ifrån perfekta och snabba. Dessa processer, inbegripet offentliga samråd, måste vara korrekta och gå snabbare. EESK bedömer att det civila samhällets organisationer kan delta i processen för att underlätta kontakten med rätt berörda parter.

2.3

Det onlinebaserade verktyget eLeniency gör det enkelt och mindre betungande att överlämna redogörelser och dokument till kommissionen, inklusive ansökningar om förmånlig behandling i kartellärenden. Lärdomar måste dras för att man ska kunna förstå förfarandets relevans när det gäller att säkerställa ett rättvist deltagande från allmänhetens sida, lättillgängliga verktyg och förfaranden samt riktmärkning med andra verktyg.

2.4

EESK håller med kommissionen om att det finns ett behov av att ta itu med effekterna av den snedvridning som orsakas av utländska subventioner och offentligt ägande, och anser att ytterligare instrument behövs för att förhindra skadliga effekter. Dessa kan identifieras på ett ändamålsenligt sätt genom att man, för det första, utnyttjar Europeiska konkurrensnätverket på rätt sätt och, för det andra, tar itu med system för selektivt stöd.

2.5

EESK anser att man bör utveckla och förstärka tjänster av allmänt intresse inom EU som ett ändamålsenligt sätt att bevara den ”europeiska livsstilen”. Om tjänster av allmänt intresse ska kunna tillhandahållas ordentligt måste man acceptera att digital infrastruktur är en nyckelfaktor för digitalisering. En lämplig bredbandsinfrastruktur måste därför upprättas. EESK förespråkar antagandet av ett system för statligt stöd som stimulerar investeringar i införandet av alla dessa nya teknikformer, samtidigt som man tar itu med territoriella obalanser på nationell nivå.

2.6

Projekt av gemensamt europeiskt intresse spelar en viktig roll inom forskning och teknisk utveckling samt vid tillämpningen av innovation. På grund av det mervärde de skapar bör man främja deras utveckling, och EESK hoppas att meddelandet om viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse kan fungera som ett ändamålsenligt instrument för att genomföra dem ordentligt. Det är viktigt att övervaka anpassningar i tillämpningen av de kriterier enligt vilka medlemsstaterna kan stödja transnationella projekt av strategisk betydelse för EU.

2.7

EESK anser att EU:s konkurrenspolitik bör bli mer framåtblickande så att den kan anpassas till både den digitala utmaningen och konkurrensen på den globala arenan. Kommittén uppmanar därför kommissionen att placera konkurrenspolitiken högt på listan över prioriteringar för arbetsprogrammet för Fit for Future-plattformen.

3.   Särskilda kommentarer

3.1   Ytterligare förbättra ändamålsenligheten hos EU:s konkurrenspolitik och dess genomförande

3.1.1

EU:s konkurrenspolitik bör utformas och genomföras inom en mer övergripande ram med beaktande av dess nära kopplingar till andra viktiga politikområden och behovet av en samstämmig strategi. EU:s konkurrensregler bör gå hand i hand med skattelagstiftningen (med rättvis beskattning, inbegripet i den digitala sektorn), konsumentlagstiftningen, socialskyddslagstiftningen och arbetsrätten. Harmonisering på området illojal konkurrens behövs för att uppnå konkreta resultat.

3.1.2

För att man på ett ändamålsenligt sätt ska kunna bekämpa illojal konkurrens föreslår EESK att frågan om marknadsdominans hanteras med hjälp av en ny metod, där man inte bara bedömer det dominerande beteendet eller missbruket utan också övervakar en arbetsgivares hela ekonomiska närvaro i alla sektorer, i stället för varje sektor för sig.

3.1.3

EU bör också fokusera på andra konkurrensbegränsande metoder, t.ex. aggressiv expansion och monopolisering, tyst samverkan och inlåsningseffekter (att hindra arbetstagare från att vara aktiva på flera plattformar samtidigt), som kan undergräva balansen på marknaden.

3.1.4

Små och medelstora företag är den europeiska ekonomins ryggrad och måste därför beaktas mer vid utformningen och genomförandet av konkurrenspolitiken. Statligt stöd är ett användbart verktyg, men inte alla små och medelstora företag är medvetna om att det finns. EESK rekommenderar att kommunikationen med små och medelstora företag förbättras för att bättre stödja deras verksamhet.

3.1.5

Kommissionen måste förbli vaksam när det gäller att upptäcka och lagföra karteller och missbruk av marknadsställning. Två kommissionsundersökningar har särskild betydelse för skyddet av konsumenterna, som i dessa fall påverkades avsevärt: a) Den pågående kartellundersökningen av BMW, Daimler och Volkswagen Group, där kommissionen skickade ett meddelande om invändningar med sin preliminära slutsats att EU:s konkurrensregler överträddes mellan 2006 och 2014 genom en samverkan som syftade till att hindra regler för utvecklingen av teknik för att minska utsläppen från diesel- och bensindrivna bilar. b) Mastercardbeslutet, där kommissionen bötfällde kortföretaget för att ha hindrat näringsidkare från att få tillgång till gränsöverskridande kortbetalningstjänster, i strid med EU:s konkurrensregler. De gränsöverskridande regler som förde med sig högre priser för näringsidkare och konsumenter har avskaffats, vilket har undanröjt begränsad gränsöverskridande konkurrens och artificiell marknadssegmentering. Som ett resultat av detta och andra åtgärder har den finansiella sektorn stärkts inom ramen för bankunionen, tack vare ett antal kommissionsbeslut.

3.2   Tackla nya utmaningar inom det digitala området samt telekommunikations- och medieområdet

3.2.1

EESK anser att den digitala ekonomin, och särskilt Googles, Apples, Facebooks och Amazons ställning, är en stor utmaning för EU:s konkurrensrätt. Eftersom dessa företag inte följer samma regler som europeiska företag bör man i EU:s uppdaterade konkurrensregler föreslå nya effektiva verktyg där denna situation beaktas.

3.2.2

Trots att det fortfarande är tidigt måste vi vara uppmärksamma på effekterna av tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 (2) av den 20 juni 2019, genom vilken nya EU-regler om transparens för företagsanvändare av onlineplattformar infördes. Den utbredda användningen av onlineplattformar på marknaden innebär nya aktörer och ett nytt sammanhang på den inre marknaden, och vi vet ännu inte med säkerhet vilka konsekvenser detta kommer att föra med sig. För att öka marknadsaktörernas och medborgarnas säkerhet, särskilt under den rådande pandemin, måste ordentliga konkurrensregler tillämpas, och om de inte är tillräckliga måste nya lösningar övervägas.

3.2.3

EESK välkomnar att lagen om digitala tjänster inte kommer att strida mot den eventuella rättsliga ramen för att ta itu med frågan om arbetsvillkor hos onlineplattformar.

3.2.4

Konkurrensregler som har utformats för traditionella företag är inte anpassade till onlineplattformar. Metoderna och målen måste snarast anpassas till det föränderliga affärslandskapet.

3.2.5

Kommittén menar att den digitala marknaden och onlineplattformarna ingår i en ny ekonomi som är avgörande för Europa, men att det också finns ett behov av att fastställa tydliga och rättvisa regler. Oligopolistiska marknadsstrukturer bygger på många av de särdrag som också kännetecknar monopoliseringsmetoder och de samlade effekterna av ekosystem som mobiliseras av såväl onlineplattformar som dominerande företag. Egenskaper såsom vertikal integration, brist på öppenhet för användarna, inlåsnings- och nätverkseffekter i kombination med höga koncentrationsnivåer resulterar i strukturella konkurrensproblem som påverkar både konsumenter och arbetstagare.

3.2.6

Plattformarna kan bygga sin marknadsdominans på användargenererat innehåll, oavsett om det gäller konsumentdata och konsumentbeteende eller tjänster som utförs av enskilda leverantörer av arbetskraft. Användarna upplever en brist på tillgång till information och kan inte påverka villkoren för sin verksamhet. På samma sätt kännetecknas rekommendationer och rangordningar på plattformarna av bristande öppenhet. Orättvisa och diskriminerande rangordningsmetoder måste betraktas som illojal konkurrens.

3.2.7

Stordriftsfördelar är en grundläggande källa till de digitala plattformarnas marknadsdominans. Till skillnad från traditionella företag har plattformarna marginalkostnader för företagsexpansion som är nära noll, eftersom plattformar som tillhandahåller arbetsintensiva tjänster genom otillbörliga metoder lägger över en stor del av kostnaderna och riskerna på de enskilda leverantörerna av arbetskraft. Plattformarna hävdar ibland att stordriftsfördelarna är begränsade till de enskilda förarnas/budens/arbetstagarnas fysiska kapacitet, men ”rekryteringen” (eller ”bortkopplingen”) av ytterligare leverantörer av arbetskraft för att expandera marknaden kräver inga investeringar.

3.2.8

I EU:s gällande konkurrensrättsliga ram tas inte tillräcklig hänsyn till konkurrensproblem som påverkar arbetsmarknaden, såsom arbetsgivarnas monopsoniska makt, och som underskrider sociala normer, vilket även får negativa följder både för arbetsgivarna, som drabbas av ett ohållbart konkurrenstryck, och för medlemsstaterna, som går miste om skatteintäkter och sociala avgifter (3). Konkurrensreglerna bör inte utgöra ett hinder för kollektiva förhandlingar som gör det möjligt för alla arbetstagare, inklusive plattformsarbetare, att förhandla fram innovativa verktyg och avtal, såsom flera exempel på nationell nivå visar.

3.2.9

Vid bedömningen av marknadsinflytandet i den digitala ekonomin måste man ta större hänsyn till aggregerade verksamheter på olika marknader och deras totala inverkan på berörda online- och offlinemarknader. På samma sätt måste tillgången till algoritmer för användardatamatning i syfte att personanpassa produkter, erbjudanden, reklam och prissättning också beaktas, med vederbörlig respekt för de registrerades grundläggande rättigheter.

3.3   Konkurrenspolitik till stöd för EU:s mål för energi med låga koldioxidutsläpp och miljömål

3.3.1

EESK delar kommissionens mål att säkerställa EU:s långsiktiga konkurrenskraft genom hållbarhet och omställningen till en ekonomi som är säker, klimatneutral och mer resurseffektiv, och genom att främja och stärka den cirkulära ekonomin.

3.3.2

EESK anser att den gröna given bör stärkas som en mycket viktig europeisk överenskommelse för att uppnå målet om nollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter kan spela en avgörande roll i detta sammanhang. En kontroll av miljödirektivens ändamålsenlighet skulle vara lämplig för att uppfylla EU:s åtaganden.

3.3.3

EESK förespråkar att man främjar åtgärder för statligt stöd i förhållande till systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser efter 2012 (direktiven om utsläppshandelssystemet). Kommittén stöder översynen av detta system för statligt stöd och anpassningen av det till EU:s nya utsläppshandelssystem för 2021–2030, som det finns stora förhoppningar på.

3.3.4

EESK förespråkar att man ska sträva efter att uppfylla ”nollföroreningsprincipen” i EU och anta och genomföra alla planerade energieffektivitetsåtgärder. Det måste bli lättare att göra hållbara investeringar i EU. Därför bör kriterierna för att avgöra om en ekonomisk verksamhet kan anses vara miljömässigt hållbar tillämpas så snart som möjligt i syfte att fastställa i vilken utsträckning investeringar är miljömässigt hållbara (4).

3.3.5

Såsom anges i tidigare yttranden anser EESK att det är nödvändigt med stöd för att införa förnybar energi. Samtidigt som försörjningstryggheten garanteras bör statligt stöd inriktas på att stödja förnybar energi och maximera de offentliga medlens miljömässiga, sociala och ekonomiska nytta.

3.4   Skydda konkurrensen i tillverkningssektorn

3.4.1

Covid-19-krisen har avslöjat svagheterna i EU:s tillverkningssystem, särskilt inom hälsosektorn, där EU har varit beroende av källor utanför EU för medicinsk utrustning, inbegripet personlig skyddsutrustning såsom munskydd och utrustning för konstgjord andning, och andra viktiga produkter i kampen mot pandemin. EU behöver en stark tillverkningssektor där europeiska företag försörjer den inre marknaden, särskilt inom sektorer av avgörande betydelse. EESK stöder de samordnade åtgärder som kommissionen har vidtagit, men vill att EU ska gå längre och föreslå en permanent lösning på detta problem i nära samarbete med medlemsstaterna. De tillfälliga åtgärderna beträffande försörjning med specifika produkter från marknader utanför EU måste ersättas med en permanent lösning, särskilt när det gäller import av nödvändig medicinsk utrustning. En stark och motståndskraftig tillverkningssektor bör vara en av pelarna i konkurrenspolitiken.

3.4.2

När det gäller konkurrensen med företag från länder utanför EU uppmanar EESK till att sörja för samma sociala och miljömässiga regler för att säkerställa lika villkor.

3.5   Garantera lika villkor inom beskattningsområdet

3.5.1

När det gäller beskattning välkomnar EESK de åtgärder som kommissionen vidtog 2019. Samtidigt är det viktigt att rättvis konkurrens mellan länderna garanteras även på detta område. I synnerhet krävs större vaksamhet när det gäller skattebeslut och orättvisa konkurrensfördelar som uppnås genom avtal mellan vissa länder och ”stora aktörer”. Detta beteende kan snedvrida den fria marknaden, skadar små och medelstora företag och skapar illojal konkurrens mellan länder (5).

3.5.2

Reglering av digitala tjänster är en nyckelfråga som kommissionen bör fokusera på.

3.5.3

Det är nödvändigt att anta en ny strategi med Google, Apple, Facebook och Amazon för att säkerställa lika villkor och främja en skälig fördelning av de skatteintäkter som dessa företag genererar.

3.6   Öka den finansiella sektorns motståndskraft inom ramen för en bankunion

Till följd av finanskrisen 2008 och dess effekter för realekonomin och marknadsförtroendet har praxis i banksektorn ställts under konstant övervakning, på grund av legitim oro över att allvarliga problem kan dyka upp på nytt. Tillfälligt statligt stöd räddade den finansiella sektorn från kollaps. Omstruktureringen av sektorn har inneburit att vissa institut försvunnit, men den har även medfört sammanslagningar som kan vara oroväckande – inte bara när det gäller den finansiella sektorns stabilitet i händelse av framtida kriser, utan även för att dessa nya gruppers storlek eventuellt kan skapa snedvridningar av konkurrensen. EESK uppmanar kommissionen att vara uppmärksam och observant på eventuellt missbruk av dominerande ställning som kan skada konsumenternas intressen och företagens finansiering, i synnerhet när det gäller små och medelstora företag.

3.7   Säkerställa rättvis konkurrens i livsmedels-, konsument- och hälsosektorerna

3.7.1

Inom området jordbruk och livsmedel är det viktigt att skydda produkter med europeiska ursprungsbeteckningar. Sektorn för utsäde och bekämpningsmedel är avgörande för jordbrukare och konsumenter, men ger också upphov till farhågor som går utöver konsumentskyddet, livsmedelssäkerheten och efterlevnaden av miljö- och klimatstandarderna.

3.7.2

Konsumentskyddet måste balanseras med åtgärder för att stödja och främja innovativa företag och små och medelstora företag på sätt som inte påverkar den dynamiska konkurrensen på marknaden negativt. Detta är det viktigaste sättet att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet och säkerställa produktionssystemets dynamiska hållbarhet.

3.8   Transport- och posttjänster

EESK erkänner vikten av transport- och posttjänster och behovet av att skapa lika villkor så att sektorerna kan stödja samhället. När det gäller transporter rekommenderas kommissionen att undersöka om och i vilken utsträckning skattebefrielsen för flygfotogen skulle kunna utgöra ett otillbörligt stöd till flygbolagen i förhållande till järnvägstrafiken.

4.   Förenade krafter för att främja en global konkurrenskultur

4.1

Konkurrenspolitikens internationella dimension bör vara avgörande när det gäller att fastställa reglerna och se till att de efterlevs. Konkurrenspolitiken utvecklas på en internationell arena med mycket olika konkurrensrättsliga definitioner och principer, vilket är en nackdel för företag i EU.

4.2

Många små och medelstora företag lider av att EU:s regler är otillräckliga i förhållande till deras internationella konkurrenter. Illojal konkurrens är en fråga som man måste ta itu med för att värna EU:s standarder. Många företag i Europa har framfört klagomål (på bristen på flexibilitet). I vissa tillverkningsområden i tredjeländer leder det bristande genomförandet av EU:s miljömässiga och sociala standarder till snedvridning av marknaden till nackdel för europeiska företag, främst små och medelstora företag. Europa borde känna oro över detta.

4.3

EU:s konkurrensmodell måste främjas internationellt. EU måste gå i spetsen med en global konkurrenskultur som tillhandahåller ett system som skyddar både företag och arbetstagare. Vi behöver en grundlig diskussion om principen om konkurrensrätt i Europa i jämförelse med andra ekonomiska områden, särskilt Förenta staterna och Kina, när det gäller t.ex. hållbarhets- och miljöfrågor.

4.4

För att säkerställa en balans mellan marknadsfrihet och koncentrationer är det inte tillräckligt att hänvisa till konkurrens från andra stora globala aktörer, särskilt inte om de kommer från länder som är stängda för konkurrens från utländska företag. Kommittén understryker vikten av att EU har en konsekvent strategi som syftar till att koppla samman respekten för mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, genomförandet av målen för hållbar utveckling och främjandet av miljöstandarder och hållbara investeringar i affärsverksamhet över hela världen. De ordningar för förmånshandel och förmånstullar som beviljats olika tredjeländer bör ses över och göras mer avhängiga av att standarderna för hållbar utveckling faktiskt genomförs, i syfte att skapa rättvisa konkurrensvillkor för europeiska företag. I detta avseende föreslår kommittén att man som ett alternativ till företagssammanslagningar som försvagar konkurrensen bör vidta åtgärder som syftar till att stödja företag att utveckla hållbara investeringar på tredjeländers marknader. Dessa åtgärder skulle kunna inbegripa skatteincitament för forskning och utveckling samt uppmuntran av överenskommelser mellan europeiska producenter för att samordna export- och investeringsstrategier utomlands i linje med EU:s ekonomiska, sociala och miljömässiga standarder.

---

(1)  Artiklarna 7, 9, 11 och 12 i EUF-fördraget.

(2)  EUT L 186, 11.7.2019, s. 57.

(3)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 173.

(4)  EUT L 198, 22.6.2020, s. 13.

(5)  EUT C 97, 24.3.2020, s. 62.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Förslag till rådets förordning om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem

(COM(2020) 569 final – 2020/260 NLE)

(2021/C 123/02)

Föredragande:

Louise GRABO

Remiss	Europeiska unionens råd, 26.10.2020
Rättslig grund	Artikel 187 och artikel 188 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	11.12.2020
Antagande vid plenarsessionen	27.1.2021
Plenarsession nr	557
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	240/0/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK bekräftar giltigheten av detta strategiska initiativ och mervärdet av ett gemensamt företag för ett europeiskt högpresterande datorsystem (HPC), EuroHPC, som ett konkret steg i enlighet med EU:s strategi för molnbaserade tjänster och som en integrerad del av en större EU-strategi (som omfattar bland annat cybersäkerhet, den digitala inre marknaden, det europeiska gigabitsamhället, öppen forskning, EU för hälsa och rescEU).

1.2

EESK anser att EU:s befintliga investeringar under de senaste åren, även efter det att covid-19-pandemin bröt ut, för förvärv och drift av superdatorer i världsklass fortfarande inte ligger på en optimal nivå jämfört med konkurrenternas (Förenta staterna, Kina med flera). Ytterligare resurser och investeringar krävs, även från EU-medlemsstaternas sida, särskilt dem som är mindre avancerade och/eller aktiva på området. Det är viktigt att dessa resurser kombineras med sammanhängande EU-program för forskning och innovation och nästa fleråriga budgetram för 2021–2027, inklusive faciliteten för återhämtning och resiliens, om EU ska kunna konkurrera på global nivå när det gäller HPC-tillämpningar.

1.3

EESK stöder den industriella ansatsen, inom ramen för en förnyad strategi för EU:s industri som även omfattar en strategi för små och medelstora företag, för att ta fram nästa generations mikrochipp med låg energiförbrukning i Europa, något som kommer att göra EU mindre beroende av import och säkerställa tillgång till HPC-teknik av högsta kvalitet och know-how.

1.4

EESK uppmanar kommissionen att fördubbla sina insatser när det gäller att utarbeta en ”flerårig färdplan” som kan garantera ägande för EU:s civila samhälle och bidra på ett praktiskt sätt till de respektive styrningsnivåerna för det gemensamma företaget inom strategiska sektorer (system för tidig varning inom den förebyggande hälsovården, beredskap, pilotprogram för utbildning i katastrofriskreducering och cybersäkerhet). Därför är det, utöver de befintliga kompetenscentrumen för HPC och de digitala innovationsknutpunkterna, angeläget att integrera det mervärde och den multiplikatorroll, som en permanent dialog med det civila samhället har, i det gemensamma företagets befintliga rådgivande grupper. EESK skulle på grund av sin natur vara den idealiska partnern för att anordna ett öppet årligt EuroHPC-forum för dialog inom EU, kompletterat med medvetandehöjande utbildningskampanjer, med aktivt deltagande av vetenskaps- och kunskapsnätverk, sociala och ekonomiska partner, civilsamhällesorganisationer och media.

1.5

EESK anser att det är nödvändigt att samla in synpunkter från EU:s civila samhälle för att EU-institutionerna och medlemsstaterna på kort och medellång sikt bättre ska kunna övervaka, förklara och främja mervärdet av det gemensamma företaget EuroHPC och de sektoriella fördelar och möjligheter som det ger som ett rättsligt och strategiskt instrument. Det gemensamma företaget EuroHPC bör inte bara gynna vetenskaps- och forskarsamhällen, utan bör också garantera större ”ägande” och engagemang från intresserade mellanhänders sida, såsom offentliga institutioner, arbetsmarknadsparter och civilsamhällesorganisationer i EU, organisationer som representerar industriföretag och små och medelstora företag samt aktörer i värdekedjan för utveckling av programvarutillämpningar, och på så sätt bereda tillgång till infrastruktur – något som är av särskild betydelse för mindre länder – och stärka bidragen in natura till det gemensamma HPC-företaget.

1.6

EESK välkomnar att två av kommissionens partner i det avtalsbaserade offentlig-privata partnerskapet skulle kunna bli de första privata medlemmarna, vilket är av stor vikt för att industrier inom EU ska kunna delta redan från första början i det gemensamma företaget. Detta gäller särskilt mikroföretag och små och medelstora företag som erbjuder lösningar och anpassningsförmåga med stor konkurrenskraft, men som riskerar att uteslutas eller bestraffas genom offentlig upphandling om de inte på lämpligt sätt omfattas av ett särskilt rättsligt kapitel och/eller befintliga konsortieformationer. EESK understryker vikten av att modernisera ramarna för de specifika förfarandena för offentlig upphandling och tilldelningskriterierna för att underlätta inblandningen av befintliga eller nya kluster av små och medelstora företag i denna specifika EU-förordning om ett gemensamt företag (1) som omfattar traditionella HPC-superdatorer och programvaruapplikationer, men även upphandling av kvantdatorer/simulatorer.

1.7

EESK välkomnar möjligheten att inkludera fler partner, men insisterar även på att eventuella nya partner, i synnerhet de utanför EU, ska uppfylla kravet på reciprocitet.

1.8

EU bör göra det mesta möjliga av den möjlighet som utvecklingen av EuroHPC-teknik innebär när det gäller att utveckla de relevanta europeiska industrisektorerna så att de kan täcka hela produktionskedjan (utformning, tillverkning, genomförande och tillämpning).

1.9

EU bör fastställa ett mål på medellång sikt när det gäller att åstadkomma förmågan att planera och producera högpresterande datorsystem med hjälp av europeisk teknik.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Den 10 mars 2020 antog Europeiska kommissionen meddelandet ”En ny industristrategi för EU”, där man fastställde en ambitiös industristrategi för EU för att leda den gröna och digitala omställningen mot klimatneutralitet och digitalt ledarskap. I sitt meddelande understryker kommissionen behovet av att stärka utvecklingen av viktig möjliggörande teknik som är strategiskt viktig för EU:s industriella framtid, bland annat högpresterande datorsystem och kvantteknik. I ett senare meddelande av den 27 maj 2020 med titeln ”EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation” (2) identifierades HPC-tillämpningar som en strategisk digital kapacitet som kommer att vara en prioritet för källor till investeringar i EU:s återhämtning, såsom faciliteten för återhämtning och resiliens, InvestEU och faciliteten för strategiska investeringar.

2.2

EuroHPC-tillämpningar, som använder så kallade superdatorer med extremt hög datorkapacitet, kan lösa enormt komplexa och krävande problem. I dag utgör de en viktig faktor för globalt ledarskap när det gäller vetenskapsstrategier, industriella strategier samt strategier som rör biologiska risker och (cyber)terrorismrisker, och är därför av avgörande betydelse vad gäller nationell säkerhet, försvar och geopolitiska utmaningar och mer allmänt för den digitala och gröna omställningen av vårt samhälle. EuroHPC-tillämpningar stöder också dataekonomin och gör att den enorma potentialen hos stordata kan utnyttjas i samband med viktiga tekniker som artificiell intelligens (AI), dataanalys och cybersäkerhet.

2.3

Högpresterande datorsystem håller dessutom på att bli ett allt viktigare verktyg på global nivå för att stödja det offentliga beslutsfattandet genom att simulera scenarier och stödja globala och regionala gemensamma beredskaps-, insats- och kunskapsnätverk med anknytning till incidenter med naturrisker (t.ex. tsunamier, översvämningar, bränder, jordbävningar osv.) samt antropogena risker (t.ex. industriella risker). I detta sammanhang skulle EuroHPC-systemens mervärde kunna utnyttjas och öka när flera risker uppstår samtidigt, något som har en avsevärd negativ inverkan på samhällen.

2.4

EuroHPC involverar flera industrisektorer för att åstadkomma innovation och produkter och tjänster med ett högre värde som ska släppas ut på den inre och globala marknaden, vilket öppnar upp för nya industriella applikationer i kombination med annan avancerad digital teknik.

2.5

HPC-tillämpningar och HPC-infrastrukturer är betydelsefulla inom nästan alla forskningsområden, från grundläggande fysik till biomedicin, för att åstadkomma djupare vetenskaplig förståelse och vetenskapliga genombrott.

2.6

HPC används i samband med covid-19-pandemin, ofta tillsammans med AI, för att påskynda upptäckt av nya läkemedel, förutsäga virusets spridning, planera och fördela knappa medicinska resurser samt förutse begränsningsåtgärders effektivitet och scenarier efter epidemin.

2.7

HPC är också ett avgörande verktyg för forskare och beslutsfattare när det gäller att hantera stora samhällsutmaningar, från klimatförändringar, migration, smart och grön utveckling samt hållbart jordbruk till individualiserad vård och krishantering i EU, tillsammans med grannländer och tredjeländer.

2.8

Enligt arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD) (3) (…) har Europa varit, och är fortfarande, världsledande inom HPC-tillämpningar, men dess superdatorinfrastruktur håller på att hamna på efterkälken i världsrankingen.

2.9

En allmänt accepterad huvudindikator för regional konkurrenskraft inom HPC är antalet system på ”topp-10”- och ”topp-500”-listorna över världens superdatorer i varje region i världen.

2.10

I en konsekvensbedömning avseende det gemensamma företaget EuroHPC (EuroHPC IA) och i en studie utförd av EIB (4) fastställs en utgångspunkt: Det första problem som anges i konsekvensbedömningen är att EU inte har världens bästa superdatorer. I dag finns inte någon av världens tio ledande superdatorer i EU. Sammantaget sker en betydande underinvestering i leverans av och infrastrukturer för HPC-teknik i EU och medlemsstaterna jämfört med Förenta staterna, Kina eller Japan.

2.11

Under de kommande åren kommer Europas ledande roll inom dataekonomin, dess vetenskapliga spetskompetens och dess industriella konkurrenskraft i ökande utsträckning att bero på dess förmåga att utveckla viktig HPC-teknik, tillhandahålla tillgång till superdator- och datainfrastrukturer i världsklass samt bibehålla sin nuvarande spetskompetens inom HPC-tillämpningar. För att detta ska kunna bli verklighet är en paneuropeisk strategi genom gemensamma företag avgörande.

2.12

Det första gemensamma företaget EuroHPC inrättades i oktober 2018 som en rättslig och finansiell ram som sammanför resurser från EU, 32 länder och två privata medlemmar: European Technology Platform for HPC (ETP4HPC) och Big Data Value Association (BDVA).

2.13

Hittills har det gemensamma företaget använt finansiering från den fleråriga budgetramen 2014–2020 för sina strategiska investeringar. Efter att ha varit i drift i 20 månader har det avsevärt ökat den sammantagna investeringen i HPC på europeisk nivå och börjat fullgöra sitt uppdrag att återställa Europas ledande ställning inom HPC. I slutet av 2020 kommer en superdator- och datainfrastruktur i världsklass att göras tillgänglig för offentliga och privata användare i hela Europa. Företagets investeringar stöder också HPC-kompetenscentrum i hela Europa, vilka säkerställer att HPC är allmänt tillgängligt i unionen och tillhandahåller särskilda tjänster och resurser för industriell innovation (inbegripet små och medelstora företag) samt utveckling av HPC-kompetens, forskning och innovation inom viktiga tekniker och tillämpningar för HPC-maskinvara och HPC-programvara. Det här ökar EU:s förmåga att utveckla innovativ HPC-teknik.

2.14

I rådets förordning om bildande av det gemensamma företaget EuroHPC 2018 (5) fastställdes ett mål om att nå nästa frontlinje inom superdatorer, exaskala-prestanda. Se ingressen, skäl 12: ”Det gemensamma företaget bör inrättas och börja fungera senast i början av 2019 så att målet att förse unionen med en infrastruktur av pre-exaskala kan uppnås till 2020 och den teknik och de tillämpningar som krävs för att uppnå exaskalakapacitet kan utvecklas ungefär mellan 2023 och 2025.” Den här ökningen av datorkapacitet skulle också komma från driftsättning av kvantdatorer och från en övergång till teknik i post-exaskala.

2.15

Det föreliggande förslaget till förordning är i princip en fortsättning på det befintliga initiativ som inrättades genom rådets förordning (EU) 2018/1488 och inför ändringar för att anpassa 2018 års förordning till programmen inom ramen för nästa fleråriga budgetram, men också för att återspegla kommissionens prioriteringar och göra det möjligt för det gemensamma företaget att använda finansiering från de nya programmen inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027.

2.16

I arbetsdokumentet från Europeiska kommissionens avdelningar (SWD(2020) 179 final) analyseras utvecklingen av viktiga socioekonomiska och tekniska drivkrafter och av användarkrav som påverkar framtida framsteg för infrastrukturer, tekniker och tillämpningar inom HPC och data i EU och världen över, med beaktande av EU:s politiska prioriteringar för 2020–2025.

2.17

HPC används i mer än 800 tillämpningar inom forskning, industri och offentlig sektor och spelar en stor roll i att främja industrins innovationskapacitet, underlätta forskning och förbättra människors livskvalitet. Europa är i dag ledande inom HPC-tillämpningar på ett stort antal områden såsom individualiserad vård, väderprognoser, utformning av nya flygplan, bilar, material och läkemedel samt energi, ingenjörsvetenskap och tillverkning.

2.18

Styrningen och tilldelningen av rösträttigheter i det föreslagna gemensamma företaget är samma som i rådets förordning (EU) 2018/1488. Det gemensamma företaget EuroHPC kommer att fortsätta att genomföra den strategiska färdplanen för HPC i enlighet med de fleråriga strategiska forsknings- och innovationsagendor som tagits fram av EuroHPC:s rådgivande grupp för forskning och innovation (Riag) och EuroHPCs rådgivande grupp för infrastruktur (Infrag). Den kompletteras av den strategiska forskningsagenda som tagits fram av EuroHPC:s privata medlemmar för att inrätta HPC-ekosystemet. Unionens ekonomiska bidrag till det gemensamma företaget inom den fleråriga budgetramen 2021–2027 skulle uppgå till [XXX] euro och matchas av åtminstone ett lika stort belopp bestående av sammanlagda bidrag från de deltagande staterna och privata medlemmar i det gemensamma företaget EuroHPC. Det gemensamma företaget kommer främst att använda dessa medel för att genomföra sin verksamhet inom ramen för de fem pelare som beskrivs ovan.

2.19

De huvudsakliga förväntade utfallen för det föreslagna gemensamma företaget EuroHPC under kommande årtionde skulle inbegripa följande: — En federerad, säker och hyperuppkopplad EuroHPC- och datainfrastruktur med superdatorer i mellansegmentet och minst två system i toppklass i exaskala och två system i toppklass i post-exaskala (minst en i varje kategori tillverkad med europeisk teknik). — Hybriddatorinfrastrukturer som integrerar avancerade datorsystem. — Kvantsimulatorer och kvantdatorer i HPC-infrastrukturer. — Säker molnbaserad HPC- och datainfrastruktur för privata användare i Europa. — HPC-drivna kapaciteter och tjänster som bygger på europeiska offentliga dataområden för forskare, industrin och den offentliga sektorn. — Nästa generations tekniska byggstenar (maskinvara och programvara) och integrering av dessa i innovativa HPC-arkitekturer för system i exaskala och post-exaskala. — Kompetenscentrum inom HPC-tillämpningar och industrialisering av HPC-programvara, med nya algoritmer, koder och verktyg som har optimerats för framtida generationers superdatorer. — Storskaliga industriella pilotanläggningar och plattformar för HPC- och datatillämpningar samt HPC- och datatjänster inom viktiga industrisektorer. — Nationella HPC-kompetenscentrum som säkerställer en bred HPC-täckning i EU, med särskilda tjänster och resurser för industriell innovation (inbegripet små och medelstora företag). — En avsevärd ökning av kompetens och know-how inom HPC hos Europas arbetskraft. — Förstärkt datalagring och bearbetningskapacitet samt förstärkta nya tjänster inom områden av allmänt intresse i medlemsstaterna.

2.20

Det gemensamma företagets främsta resultat: — Det gemensamma företaget EuroHPC har avsevärt ökat nivån och kvaliteten på investeringar i HPC på europeisk nivå genom en enda och samordnad insats med medlemsstaterna. — I slutet av 2020 kommer EuroHPC att förse EU med världens bästa superdatorer. — EuroHPC kommer att tillhandahålla en europeisk källa till nyckelteknik. — Europeisk HPC-teknikleverans och HPC-marknad. — EuroHPC-strategin och dess effekter på HPC-värdekedjan.

3.   Marknadstrender och viktiga lärdomar

3.1

I kommissionens arbetsdokument presenteras de senaste marknadssiffrorna från det gemensamma företaget EuroHPC och en översikt ges över viktiga lärdomar från företagets verksamhet hittills.

3.2

Lärdomar från det gemensamma företaget EuroHPC:s ledning och förvaltning: det gemensamma företaget EuroHPC har redan en gedigen erfarenhet av att vara i drift, med utförliga diskussioner mellan berörda aktörer om ledning, förvaltning och andra operativa aspekter. Några exempel: — De 13 möten som det gemensamma företaget EuroHPC:s styrelse haft med regelbundet deltagande av delegater från kommissionen och de 32 deltagande staterna. — Det gemensamma företagets rådgivande grupper (Riag och Infrag) har redan hållit många möten och fått stöd genom det aktiva deltagandet av de två privata medlemmarna (ETP4HPC och BDVA). — Valet av åtta värdorter och inledningen av upphandlingsförfarandet för EuroHPC:s åtta superdatorer, samt inledningen av det gemensamma företagets förslagsinfordringar för 2019 och 2020.

3.3

Det finns 22 genomförandeaspekter där de viktigaste lärdomarna hittills kan sammanfattas som följer: — Förenkling av samfinansieringssystemet. — Sammanföringen av EU-medel och nationella medel i EuroHPC:s olika verksamheter måste förenklas och optimeras. — Bland rekommendationerna ingår en enda uppsättning av urvalskriterium för deltagande (i stället för 32 olika nationella kriterier). — Genomförande av central förvaltning av samtliga finansiella bidrag (förutom i vederbörligen berättigade fall), i linje med artikel 8.1 c i den föreslagna förordningen om inrättande av Horisont Europa, och flexibilitet vid införande av olika procentsatser av EU-medel och nationella medel för att finansiera deltagande i forsknings- och innovationsverksamhet. — Mer flexibilitet i privata medlemmars och andra privata aktörers bidrag till verksamheten inom det gemensamma företaget EuroHPC, i synnerhet genom nya samarbetsformer, exempelvis samfinansiering av specifik HPC-infrastruktur för industriell användning.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

Majoriteten av projektpartnerna kommer från forskningsorganisationer (75 % av den totala finansieringen av projekten inom framtida och ny teknik), vars huvudsakliga drivkraft inte är att utnyttja uppnådda resultat industriellt. Förbättrade och kontinuerliga utbildningssatsningar kommer också att vara en viktig faktor när det gäller att fullt ut utnyttja inte bara de kommande EuroHPC-finansierade superdatorerna i pre-exaskala och exaskala, utan även framtida datorgenerationer. Det är en stor utmaning att flytta från simuleringscentrerade HPC till att integrera HPC i ett fullständigt kontinuum av it-infrastruktur, från Edge till HPC. Det skulle kräva att det utvecklas goda relationer mellan HPC-samhället och andra ekosystem som stordata, AI och sakernas internet. Europa kan bli världsledande om den dynamik som skapades med Horisont 2020 lever vidare.

---

(1)  Rådets förordning (EU) 2018/1488 av den 28 september 2018 om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem (EUT L 252, 8.10.2018, s. 1).

(2)  EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation, COM(2020) 456 final.

(3)  Equipping Europe for world-class High Performance Computing in the next decade, SWD(2020) 179 final.

(4)  Equipping Europe for world-class High Performance Computing in the next decade, SWD(2020) 179 final.

(5)  Rådets förordning (EU) 2018/1488.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet

(COM(2020) 746 final)

(2021/C 123/03)

Föredragande:

Judith VORBACH

Remiss	Europeiska kommissionen, 27.11.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	14.12.2020
Antagande vid plenarsessionen	27.1.2021
Plenarsession nr	557
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	234/1/8

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EU har gått in i den djupaste recessionen i sin historia. Osäkerhet råder och allvarliga risker måste beaktas. Pandemikrisen kommer också sannolikt att förvärra obalanserna och ojämlikheten. Mot bakgrund av detta välkomnar EESK kommissionens rekommendationer. EESK förespråkar också en ekonomipolitisk strategi för att stödja återhämtningen, öka investeringarna, ytterligare integrera den inre marknaden, säkerställa rättvisa arbetsvillkor och fördjupa EMU. EESK stöder starkt Next Generation EU-paketet och anser det vara angeläget att nödvändiga överenskommelser nås så snart som möjligt.

1.2

Återhämtningen kommer att lyckas enbart om den åtföljs av en omstrukturering av vår ekonomi och vårt samhälle. Att återupprätta förtroendet är avgörande för att stabilisera efterfrågan. De finanspolitiska reglerna bör ställas om till en mer välståndsinriktad ekonomisk styrning, med en gyllene regel, och bör inte träda i kraft igen förrän arbetslösheten sjunkit betydligt. Krisens effekter på ojämlikheten och den socioekonomiska osäkerheten bör beaktas mer noggrant. Både företagsklimatet och den sociala miljön bör förbättras. Ett bättre deltagande av arbetsmarknadens parter och det civila samhället i klimatpolitiken och de nationella planerna för återhämtning och resiliens efterlyses, liksom beslutsamma reformer av skattepolitiken för att möta de ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningarna. Bank- och kapitalmarknadsunionerna måste fullbordas, samtidigt som stabilitet på finansmarknaderna prioriteras.

2.   Bakgrund

Kommissionen rekommenderar att medlemsstaterna i euroområdet vidtar åtgärder i följande syften:

2.1

Säkerställa en politisk inriktning som stöder återhämtningen: finanspolitiken bör vara fortsatt stödjande under hela 2021. När villkoren så tillåter, fasa ut stödet på ett sätt som mildrar krisens sociala effekter och effekter på arbetsmarknaden, samt säkerställa en hållbar skuldsättning. Förbättra den offentliga finansförvaltningen och inrikta de offentliga utgifterna på återhämtnings- och resiliensbehov.

2.2

Genomföra reformer som stärker produktivitet och sysselsättning, öka investeringarna för att stödja en återhämtning som är förenlig med en rättvis grön och digital omställning. Integrera den inre marknaden ytterligare. Säkerställa aktiva arbetsmarknadsåtgärder, rättvisa arbetsvillkor och arbetsmarknadsparternas delaktighet i utformningen av politiken. Hantera de utmaningar på skatteområdet som digitaliseringen ger upphov till, bekämpa aggressiv skatteplanering samt stödja koldioxidprissättning och miljöbeskattning.

2.3

Förstärka nationella institutionella ramar: tidigarelägga reformer för att säkerställa användningen av EU-medel, stärka förvaltningens effektivitet, minska den administrativa bördan för företagen samt inrätta effektiva ramar för att bekämpa bedrägerier, korruption och penningtvätt. Förbättra insolvensregler, nödlidande exponeringar och kapitalallokering.

2.4

Säkerställa makrofinansiell stabilitet: upprätthålla kreditkanalerna till ekonomin och åtgärderna för att stödja livskraftiga företag. Bibehålla sunda balansräkningar inom banksektorn, bland annat genom att fortsätta att ta itu med nödlidande lån.

2.5

Gå vidare med fördjupningen av EMU för att stärka resiliensen. Detta kommer att bidra till eurons internationella roll och främja Europas ekonomiska intressen globalt.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

De dystra utsikterna i den ekonomiska vårprognosen 2020, enligt vilken EU under 2020 gått in i sin djupaste ekonomiska recession någonsin, har bekräftats. Covid-19-krisen har lett till en rad chocker på efterfråge- och utbudssidorna som leder till en förväntad BNP-minskning på 7,8 % under 2020. Situationen på arbetsmarknaden har också försämrats, även om den ekonomiska nedgången inte fullt ut återspeglas i arbetslösheten på grund av ambitiösa politiska åtgärder, såsom system för korttidsarbete. Vi står dock inför en minskning i det totala antalet arbetade timmar och en nedgång i förvärvsfrekvensen eftersom modfällda arbetstagare har lämnat arbetsmarknaden.

3.2

Återhämtningen under 2021 beräknas bli långsammare än väntat. Betydande ovisshet dominerar. EESK betonar vikten av att planera för en rad allvarliga risker, bland annat en dubbel recession, massarbetslöshet, konkurser, instabilitet på finansmarknaderna, deflation och de negativa effekterna av osäkerhet på konsumtion och investeringar i sig. Pandemikrisen kommer sannolikt också att förvärra befintliga problem, till exempel den låga investeringsnivån, de ökande skillnaderna mellan medlemsstater och regioner, ojämlikheten inom samhällena och de politiska spänningarna. Dessutom skulle utvecklingen under 2021 kunna leda till negativa långsiktiga effekter, samtidigt som hanteringen av klimatkrisen fortfarande kommer att vara en akut fråga.

3.3

Mot bakgrund av detta välkomnar EESK kommissionens paket med rekommendationer. Många av de överväganden som framfördes i EESK:s tilläggsyttrande ”Den ekonomiska politiken i euroområdet 2020” (1) återspeglas i dem. Återhämtningen kommer dessutom att lyckas enbart om den åtföljs av en omstrukturering av vår ekonomi och vårt samhälle för att uppnå en mer integrerad, mer demokratisk och socialt mer utvecklad union. Under 2021 kommer de ekonomiska beslutsfattarnas viktigaste ansvar att vara att skapa en miljö som främjar hållbar tillväxt för alla. Det är därför mycket viktigt att återupprätta förtroendet.

3.4

EESK stöder starkt de kraftfulla insatserna på EU-nivå för att bekämpa krisen, inbegripet faciliteten för återhämtning och resiliens. Det finns ett akut behov av solidaritet för att möjliggöra en snabb och ändamålsenlig återhämtning. Företagen, arbetstagarna och det civila samhället i Europa behöver resurser för att klara av krisen. Därför bör varken återhämtningsplanen ifrågasättas eller dess genomförande försenas. Alla nödvändiga överenskommelser bör nås så snart som möjligt.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK välkomnar kommissionens rekommendation om att säkerställa en politisk inriktning som stöder återhämtningen. En alltför tidig utfasning av stödåtgärderna skulle motverka effekterna av EU:s åtgärder för att bekämpa krisen. Regeringarna bör kunna tillgripa nödvändiga åtgärder oavsett sin nuvarande skuldnivå. Det bästa sättet att uppnå hållbara offentliga finanser är att trygga en hållbar tillväxt för alla. Att stödja produktiviteten skulle kunna påskynda minskningen av underskotten under de kommande åren. (2) För att förhindra en återgång till de gamla finanspolitiska reglerna och hantera en omställning till en välståndsinriktad ekonomisk styrning (3) anser EESK att översynsprocessen bör återupptas så snart som möjligt. De moderniserade finanspolitiska reglerna bör under alla omständigheter inte träda i kraft förrän arbetslösheten sjunkit betydligt.

4.2

EESK välkomnar kommissionens rekommendation om att öka de privata och offentliga investeringarna. För att uppnå en återhämtning på kort sikt, stärka konkurrenskraften, förbli en global ekonomisk makt och trygga en social och miljörelaterad grund för kommande generationers välfärd är det nödvändigt att omgående övergå till hållbara och gröna investeringar, investeringar i infrastruktur och hälso- och sjukvård och/eller investeringar som skapar högre produktivitet. Utgifter för omskolning av arbetstagare bör också betraktas som en investering. EESK hänvisar till sin rekommendation om att anta en ”gyllene regel”.

4.3

Pandemin ökar ojämlikheten och den sociala utestängningen. Många kvinnor, migranter, personer med funktionsnedsättning och ungdomar får ta den värsta stöten av krisen. De som var sårbara före krisen kommer sannolikt att drabbas hårdast. Många arbetstagare med arbete av hög kvalitet känner sig dock också i riskzonen för försämrade arbetsvillkor och inkomster eller arbetslöshet. EESK anser att kampen mot ojämlikhet bör prioriteras i alla planerade återhämtningsåtgärder. Krisens effekter på den sociala utestängningen men också på den ökande socioekonomiska osäkerheten, som drabbar en betydande del av befolkningen, måste beaktas mer noggrant. Återhämtningens fördelar bör fördelas jämnt. Detta är också avgörande för att stärka förtroendet och stabilisera efterfrågan.

4.4

Ytterligare integration av den inre marknaden bör förbli en topprioritering. Detta inbegriper också att man tillämpar principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Att förbättra företagsklimatet och den sociala miljön måste gå hand i hand. EESK hänvisar till kommissionens arbetsdokument ”Delivering on the UN’s Sustainable Development Goals”, där man noterar att målen för hållbar utveckling kommer att hålla EU inriktat på en väg mot en hållbar tillväxt som är förenlig med planetens gränser samt på välbefinnande, delaktighet och rättvisa. På så sätt erkänns att ekonomin måste fungera för människorna och planeten. Initiativ för ett mer socialt Europa omfattar ett förslag till direktiv om tillräckliga minimilöner och en handlingsplan för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, för att bara nämna några. EESK har också antagit yttranden om ett europeiskt ramdirektiv om en minimiinkomst (4) och europeiska miniminormer för arbetslöshetsförsäkring (5).

4.5

Kommissionens rekommendationer om arbetsmarknaden välkomnas också, bland annat att främja rättvisa arbetsvillkor, säkerställa arbetsmarknadsparternas delaktighet i utformningen av politiken och stärka den sociala dialogen och kollektivförhandlingarna. EESK efterlyser högre standarder när det gäller att göra arbetsmarknadens parter och det civila samhället delaktiga i klimatpolitiken. Strukturförändringar för att uppnå en koldioxidfri ekonomi skulle kunna stödjas genom en social dialog mellan de berörda regionerna och arbetsmarknadsparterna för att värna de sociala aspekterna. Det kommer också att vara av avgörande betydelse att se till att det civila samhället deltar i utarbetandet och genomförandet av de nationella planerna för faciliteten för återhämtning och resiliens, som också förväntas övervakas inom ramen för planeringsterminen.

4.6

Ändamålsenliga ramar behövs för att bekämpa skatteundandragande, aggressiv skatteplanering, penningtvätt och korruption. EESK efterlyser beslutsamma reformer av skattepolitiken för att möta de ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningarna. Detta inbegriper att flytta skattebördan från arbete till skattebaser med mindre negativ inverkan på arbetskraftsutbudet, samtidigt som man beaktar de fördelningsmässiga effekterna och undviker regressiva effekter. Vi efterlyser också brådskande åtgärder beträffande omröstning med kvalificerad majoritet enligt de villkor som rekommenderas i våra tidigare yttranden (6). Begreppet faktisk minimibeskattning av företagsvinster och dess eventuella tillämpning bör undersökas. Slutligen efterlyser EESK betydande framsteg när det gäller att införa nya egna medel i enlighet med återhämtningsplanen.

4.7

EESK håller med kommissionen om att bank- och kapitalmarknadsunionerna bör fullbordas, varvid stabilitet på finansmarknaderna är en prioritet. I banksektorn är utbetalningarna av utdelningar nu – främst på frivillig basis – begränsade. Möjligheten att behålla dessa gränser och återinföra direkt upphävande av utbetalningarna under återhämtningsperioden bör övervägas för de banker som omfattas av flera offentliga stödåtgärder. Detta skulle minska risken för instabilitet på finansmarknaderna och skulle också kunna förbättra bankernas förväntade avkastning.

---

(1)  EUT C 10, 11.1.2021, s. 79.

(2)  Belgiens centralbank uppskattar att det krisrelaterade engångsunderskottet 2020 har en potentiell engångseffekt på -4,6 % av BNP.

(3)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 227.

(4)  EUT C 190, 5.6.2019, s. 1.

(5)  EUT C 97, 24.3.2020, s. 32.

(6)  EUT C 353, 18.10.2019, s. 90 och EUT C 364, 28.10.2020, s. 29.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en ny migrations- och asylpakt

(COM(2020) 609 final)

(2021/C 123/04)

Föredragande:	José Antonio MORENO DÍAZ
Medföredragande:	Cristian PÎRVULESCU

Remiss	Europeiska kommissionen, 11.11.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	17.12.2020
Antagande vid plenarsessionen	27.1.2021
Plenarsession nr	557
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	203/0/19

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EU behöver hitta rätt balans mellan effektiv och realistisk migrationshantering, som är human och hållbar, och samtidigt säkerställa säkerhet och kontroll av de yttre gränserna. Dessutom måste EU sända ett tydligt budskap till européerna om att migration kan hanteras bättre tillsammans.

1.2

EESK noterar presentationen av den nya migrations- och asylpakten som beskriver kommissionens femåriga arbetsplaner för gemensam invandrings- och asylhantering. I detta avseende är det snarare ett arbetsprogram för kommissionen än en pakt. De förslag som åtföljer migrations- och asylpakten är viktiga men otillräckliga för framtagandet av den gemensamma europeiska ramen för migrationshantering, som skulle vara både ändamålsenlig och i linje med EU:s värderingar och målsättningar. EESK beklagar att de flesta förslagen i migrations- och asylpakten ägnas åt hantering av de yttre gränserna och återvändande, men inte skänker tillräcklig uppmärksamhet åt reguljära invandringskanaler, säkra vägar för asyl eller inkludering och integration av tredjelandsmedborgare i EU.

1.3

Kommittén beklagar att man i migrations- och asylpakten inte nämner Förenta nationernas globala pakt för säker, ordnad och reguljär migration (2018) som en multilateral föregångare till ett förslag om internationell migrationshantering. Vi stödjer stärkandet av ett regelbaserat globalt multilateralt system (1) som omfattar rörlighets- och migrationsområdet, och uppmuntrar kommissionen att samordna den nya agendan med den globala politiken och de globala instrumenten (2). Dessutom uppmuntrar vi EU-institutionerna och medlemsstaterna att placera migration och rörlighet inom den större ramen för FN:s mål för hållbar utveckling.

1.4

Migrations- och asylpakten belyser på ett korrekt sätt inkonsekvenser mellan medlemsstaternas asyl- och återvändandesystem och betonar behovet av att öka solidariteten. Det är dock oklart om principen om frivillig och selektiv solidaritet kommer att bidra till att lösa stora samordningsproblem. Det nämns inget om incitamenten för medlemsstaterna att delta i denna mekanism, i synnerhet som vissa av dem vägrat att delta i det tidigare omplaceringsprogrammet. Om de uppmuntras att delta så är det inte på området omplacering – som är den mest brådskande, svåra och kostsamma frågan – utan på området kapacitetsuppbyggnad och återvändande.

1.5

EESK anser att det system för screening före inresa och de gränsförfaranden som planeras är otillräckliga. För det första ger screeningsystemet inte tillräckliga förfarandegarantier för respekten för de grundläggande rättigheterna för de personer som blir föremål för det. I sin nuvarande form sätter systemet större press på länderna att fatta snabba beslut och att således inte på ett tillbörligt sätt respektera de individuella rättigheter som fastställs i Genèvekonventionen från 1951, särskilt om ”non-refoulement”. Dessutom är villkoren för mottagande av migranter och asylsökande, så som var fallet med hotspot-metoden, en viktig fråga som måste behandlas i sin helhet (3).

1.6

EESK ser fram emot att få ta del av EU:s strategi för frivilligt återvändande och återanpassning, ett dokument som förhoppningsvis avsevärt kommer att främja starka återanpassningsåtgärder och därmed leda bort från en strategi som främst fokuserats på polisarbete. Återvändande bör involvera olika sociala, ekonomiska och politiska aktörer som kan skapa en mer inkluderande och human miljö.

1.7

Kommittén välkomnar de räddningsinsatser till havs som verkligen avser att rädda liv. För EESK är sök- och räddningsinsatser till havs en internationell rättslig skyldighet som ska uppfyllas av medlemsstaterna, varvid effektiva och ändamålsenliga offentliga mekanismer tillhandahålls för detta. I samband med detta anser EESK att det krävs varaktiga insatser för att förhindra kriminalisering av humanitära aktörer som utför välbehövliga sök- och räddningsinsatser.

1.8

EESK välkomnar initiativen för att förbättra ett delat ansvar och en bättre styrning av migrationsströmmar med länder utanför EU. Kommittén är därför oroad över användningen av samordningsmekanismer, som skulle kunna leda till externalisering av EU:s migrationshantering eller leda till att migrationshantering blir ett negativt inicitament för dessa länder, samt till en frestelse att göra utvecklingsbistånd och utvecklingssamarbete beroende av utvecklingen av strategier för migrationskontroll och/eller återtagande.

1.9

EESK välkomnar framtagandet av säkra och lagliga vägar för tillträde till det europeiska territoriet, särskilt genom vidarebosättningsprogram och ideella sponsringsprogram. Kommittén anser dock att dessa kanaler endast tillgodoser behoven hos personer med en särskild profil och inte tillhandahåller ett övergripande, effektivt eller säkert svar på behovet av reguljära invandringskanaler till EU. EESK beklagar att åtgärderna för att förbättra de lagliga inresevägarna begränsas till att attrahera talanger och se över blåkorts- och studie- och forskningsdirektiven. Det behövs en övergripande strategi för rörlighet för att erbjuda alternativ som sträcker sig längre än till gränskontroll och återvändande.

1.10

Kommittén skulle vilja fästa uppmärksamheten på arbets- och levnadsvillkoren för många tredjelandsmedborgare, särskilt de som arbetar inom jordbruket. Medlemsstaterna och deras specialiserade organ måste ta itu med fallen av missbruk och utnyttjande, och civilsamhällesorganisationer och fackföreningar måste uppmuntras att samarbeta med tredjelandsmedborgare, oavsett deras anställnings- och lönenivå.

1.11

Kommittén är oroad över att kampen mot nätverken skulle kunna leda till att rättigheterna för offer för människohandel och människosmuggling kränks, och oroar sig i synnerhet över deltagandet av tredjeländer där de grundläggande rättigheterna för sådana individer, eller anständiga levnadsvillkor, inte respekteras. Vi har till exempel sett hur kampen mot människohandel används för att försöka kriminalisera humanitära insatser.

1.12

EESK anser att kampen mot människosmugglings- och människohandelsnätverk måste fortgå, och erkänner fullt ut behovet av att göra direktivet om sanktioner mot arbetsgivare som anställer personer som vistas olagligt mer verkningsfullt.

1.13

EESK ser fram emot utvecklingen av den handlingsplan för integration och inkludering för 2021–2027 (4) som nyligen presenterats. Kommittén är besviken över att denna fråga, som är avgörande för samexistensen i våra samhällen, får så lite uppmärksamhet i migrations- och asylpakten. Det finns ingenting i meddelandet som indikerar omfattningen av och strukturen för stödet för integrationsåtgärderna. EESK har omfattande erfarenhet av integrationsfrågor och den nya migrations- och asylpakten saknar i sin nuvarande form tyvärr ambition och klarhet vad gäller de verktyg och incitament som erbjuds de olika berörda aktörerna.

2.   Bakgrund

2.1.

Den 23 september presenterade kommissionen sin nya agenda för invandring och asyl ”En ny migrations- och asylpakt”. Dokumentet är en uppföljning av de agendor som tagits fram på detta område sedan 1999, i kronologisk ordning: Tammerfors (1999), Haag (2004), Stockholm (2009) och den europeiska migrationsagendan (2015).

2.2.

Den nya migrations- och asylpaktens syfte är att tillhandahålla ett nytt ramverk för åtgärder för att säkerställa rörelsefrihet inom Schengenområdet, skydda de grundläggande rättigheterna och uppnå en effektiv migrationspolitik. Migrations- och asylpakten har utarbetats sedan december 2019 och omfattar två fullständiga samrådsomgångar med alla medlemsstater, Europaparlamentet, nationella parlament, det civila samhället, arbetsmarknadens parter samt företag, med syfte att införliva en rad olika perspektiv. Migrations- och asylpakten kommer inom kort att läggas fram för parlamentet och rådet.

2.3.

Den europeiska migrationsagendan 2015 var ett omedelbart svar på krissituationen i Medelhavet, men genom migrations- och asylpakten försöker man säkerställa ett nytt, varaktigt europeiskt ramverk för att hantera de olika utmaningar som medlemsstaterna konfronteras med, i både normala situationer och nöd- eller krissituationer, på sätt som alltid återspeglar de europeiska värdena.

2.4.

Kommissionen konstaterar i migrations- och asylpakten att det 2019 levde 20,9 miljoner tredjelandsmedborgare i Europa (4,7 % av den totala befolkningen) och att runt 3 miljoner första uppehållstillstånd utfärdades i medlemsstaterna samma år. EU-länderna tog emot 2,6 miljoner flyktingar 2019 (0,6 % av EU:s totala befolkning) och 698 000 nya asylansökningar lämnades in det året. Kommissionen konstaterar också att 142 000 människor försökte ta sig in på EU:s territorium på olagligt sätt 2019, och att bara en tredjedel av återvändandena faktiskt genomfördes.

2.5.

För att hantera denna nya situation, som är väldigt annorlunda jämfört med perioden 2015–2016, strävar man i migrations- och asylpakten efter att dela ansvaret mer jämnt mellan medlemsstaterna och öka solidariteten mellan dem, genom att göra hanteringen av migration, asyl och gränser effektivare, förbättra styrningen och täppa till de nuvarande luckorna.

2.6.

Migrations- och asylpakten inriktas på tre huvudområden: 1) att förbättra samarbetet med tredjeländer som är ursprungs- och transitländer för att förbättra migrationshanteringen, 2) att förbättra förvaltningen av EU:s yttre gränser, genom att förbättra tekniskt samarbete och identifieringsmekanismer och ändra och uppdatera förfarandena för att säkerställa större tydlighet i ansvarsfördelningen samt 3) att inrätta en ny permanent solidaritetsmekanism.

2.7.

Migrations- och asylpakten syftar i synnerhet till främjandet av hållbar och rättvis förvaltning av de yttre gränserna, inklusive identitets-, hälso- och säkerhetskontroller; rättvisa och effektiva asylregler, med förenklade procedurer för asyl och återvändande; en ny solidaritetsmekanism för sökning och räddning, perioder av högt tryck och krissituationer; starkare framsyn, krisberedskap och insatser; effektiv återvändandepolitik och EU-samordning av återvändandet; övergripande styrning på EU-nivå för att förbättra förvaltningen och genomförandet av asyl- och migrationspolitiken; ömsesidigt gynnsamma partnerskap med viktiga tredjeländer som är ursprungs- och transitländer; utveckling av hållbara lagliga vägar in i EU för skyddsbehövande, samt för att locka begåvningar till EU; och stöd för effektiv integrationspolitik.

2.8.

Presentationen av migrations- och asylpakten åtföljs av andra nya dokument, som bör granskas närmare eftersom de beskriver detaljerna i den agenda som föreslås i migrations- och asylpakten. Kommissionen 1) föreslår en förordning om asyl- och migrationshantering, som omfattar en ny solidaritetsmekanism; ny lagstiftning föreslås för att inrätta screening vid de yttre gränserna, 2) ändrar förslaget till ny förordning om asylförfaranden så att det omfattar ett nytt gränsförfarande och gör asylförfarandena effektivare, 3) ändrar förslaget om Eurodacförordningen för att tillgodose behovet av information i den nya ramen för EU:s asyl- och migrationshantering, 4) inrättar en ny strategi för frivilligt återvändande och återanpassning, 5) antar en rekommendation om samarbete mellan medlemsstater vad gäller de räddningsinsatser som genomförs av privata enheter, 6) presenterar rekommendationen om lagliga vägar till skydd i EU, inbegripet vidarebosättning, 7) föreslår lagstiftning om hantering av krissituationer och force majeure och om upphävande av direktivet om tillfälligt skydd, och 8) lägger fram en beredskaps- och krisplan för migration.

3.   Kommentarer om presentationen av den nya migrations- och asylpakten

3.1

EESK noterar presentationen av den nya migrations- och asylpakten som beskriver kommissionens femåriga arbetsplaner för gemensam invandrings- och asylhantering. De förslag som åtföljer migrations- och asylpakten är viktiga men otillräckliga för framtagandet av den gemensamma europeiska ramen för migrationshantering, som måste vara både ändamålsenlig och i linje med EU:s värden och mål. EESK anser därför att det är mycket viktigt att undersöka förslagen mer utförligt.

a)	En gemensam europeisk ram för migrations- och asylhantering

3.2

Migrations- och asylpakten belyser på ett korrekt sätt inkonsekvenser mellan medlemsstaternas asyl- och återvändandesystem och betonar behovet av att öka solidariteten inom EU genom att övervinna tillkortakommanden i genomförandet och förbättra och stärka samarbetet med tredjeländer. Det är dock oklart om principen om frivillig och selektiv solidaritet kommer att bidra till att lösa det förra årtiondets stora samordningsproblem.

3.3

Migrations- och asylpakten syftar till att förbättra inreseförfarandena genom att underlätta snabb identifiering av personer som söker skydd och genom att driva på återvändandeförfarandena för dem som försöker ta sig in på europeiskt territorium på irreguljär väg. Förslaget om nya screeningförfaranden före inresan avser att underlätta snabb handläggning, möjliggöra återvändanden till tredjeländer som är säkra eller är ursprungsländer, samtidigt som man ser till att ansökningarna prövas från fall till fall.

3.4

EESK anser att mekanismer för screening före inresa är ett nytt bidrag som bör övervägas, men undrar hur genomförbara de skulle vara i praktiken. Den femdagarsperiod som krävs för att slutföra screeningen verkar inte hjälpa de länder som tar emot flest människor på irreguljärt sätt via sjövägen. Den ser även ut att sätta högre press på dessa länder att fatta snabba beslut, och skulle göra detta mycket svårt att genomföra detta med nödvändiga garantier och i enlighet med säkerhetsprinciperna och skyddet av rättigheter inom ramen för det internationella asylsystemet, med andra ord med tillbörlig hänsyn till individens rättigheter som fastställs i Genèvekonventionen från 1951. Det verkar heller inte tydligt hur återvändandeförfarandena kommer att förbättras, eftersom de flesta av dessa inte har fungerat korrekt – vilket även erkänns i migrations- och asylpakten – inte bara på grund av bristen på teknisk kapacitet i EU-länderna, utan även på grund av att värdländerna misslyckats med att reagera.

3.5

Enligt förslaget måste de asylansökningar som lämnas in vid EU:s yttre gränser bedömas som en del av EU:s asylförfaranden, men de ger inte automatiskt rätt att resa in i EU. Detta förfarande kommer förmodligen att skapa stora problem på platser där prövning sker före inresa, platser som måste vara förberedda för att rymma ett stort antal individer och ytterligare ett incitament att gå vidare till snabbare återvändanden. Gränsförfaranden riskerar att minska skyddsåtgärderna och öka antalet förvarsituationer eller förvarsliknande situationer. Användningen av begreppen information om ursprungsland och säkra länder vid organiseringen av screening före inresa är särskilt problematisk, eftersom de står i strid med en bedömning från fall till fall (5). Beviljande av internationellt skydd hänger inte samman med medborgarskap utan med hot mot och risker för enskilda personers liv.

3.6

EESK välkomnar att alternativa tillvägagångssätt eftersöks för att fastställa vilken stat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd mot bakgrund av de svårigheter som hittills har konstaterats. Kommittén undrar dock vilka dessa alternativ kommer att vara och vad förändringen kommer att bestå i när förslaget om att en ny förordning om förfaranden för internationellt skydd ska inbegripa nya gränsförfaranden och effektivisera asylförfarandena helt enkelt innehåller samma tillvägagångssätt som den nu gällande Dublinförordningen.

3.7

Enligt den nya solidaritetsmekanismen skulle medlemsstaterna kunna delta i omplacering eller sponsrat återvändande för personer som befinner sig i en irreguljär situation. EESK hyser tvivel om genomförbarheten hos denna mekanism, som dessutom bygger på en hypotetisk frivillig solidaritet. De incitament som medlemsstaterna skulle behöva för att delta i denna mekanism, särskilt efter det att vissa av dem vägrat delta i det tidigare omplaceringsprogrammet (6), omnämns inte, och inte heller avsaknaden av uttryckliga skyldigheter: man bör påpeka att denna ”solidaritetsbaserade” mekanism också kan få motsatt effekt, nämligen en omplacering av den berörda individen till den sponsrande medlemsstaten, om återvändandet inte verkligen genomförs inom åtta månader. Detta kan leda till luckor i ansvarsskyldigheten när det gäller de återvändandes rättigheter. Enligt den föreslagna nya solidaritetsmekanismen uppmuntras medlemsstaterna dessutom att inte delta i omplaceringen – den mest brådskande, svåra och kostsamma frågan – utan kan i stället välja att delta i återvändandet (7).

3.8

EESK välkomnar att perioderna för att säkerställa varaktig bosättning förkortas från fem till tre år för personer som åtnjuter internationellt skydd när de beslutar att stanna i de medlemsstater som har gett dem sådant skydd. Syftet är givetvis att underlätta integrationen i lokalsamhällena även om det kan anses begränsa rörligheten i EU.

3.9

EESK välkomnar åtgärderna för att förbättra samordningen mellan nationella strategier för asyl- och återvändandepolitik, men beklagar att det lagts fram fler förslag om samordning av återvändandeinstrument än om samordning av förfaranden för asyl och flyktingmottagning.

3.10

EESK välkomnar också det planerade inrättandet av Europeiska unionens asylbyrå, som ett nödvändigt steg på vägen mot större konvergens och bättre genomförande av de gemensamma asylreglerna.

3.11

Kommittén anser att det är mycket viktigt att göra framsteg när det gäller att skydda och ge stöd till de mest utsatta grupperna, såsom underåriga migranter, särskilt ensamkommande sådana (8). Det europeiska förmyndarnätverket bör spela en större roll för skyddet av sådana individer, och deras integration och inkludering i EU-länderna bör förbättras genom att de erbjuds t.ex. juridiskt bistånd, logi och tillgång till utbildning.

3.12

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inta en mer proaktiv hållning när det gäller att identifiera och skydda kvinnor och flickor som fallit offer för människohandel för sexuellt utnyttjande eller andra former av könsrelaterat våld.

3.13

Kommittén noterar de svårigheter som EU-länderna står inför när det gäller att säkerställa effektiva återvändanden, liksom kommissionens vilja att ta steg mot ett gemensamt och effektivt europeiskt system för återvändande. Förslaget grundas på att förbättra det operativa stödet för återvändanden och innehåller ett förslag om att utse nationella återvändandesamordnare. EESK beklagar att problemen med återvändandeprogrammens genomförande ännu inte har identifierats ordentligt (9) vilket gör denna ståndpunkt – som anses vara av strategisk betydelse – beroende av tredjeländernas vilja att samarbeta, oavsett om de är ursprungs- eller transitländer.

3.14

EESK ser fram emot att få ta del av EU:s strategi för frivilligt återvändande och återanpassning, ett dokument som förhoppningsvis avsevärt kommer att främja starka återanpassningsåtgärder och därmed leda bort från en strategi som främst fokuserats på polisarbete. Detta är risken om Frontex utvidgar sitt mandat till att bistå mer effektiva återvändandeförfaranden, och dess insatser inte är kopplade till olika sociala, ekonomiska och politiska aktörer som kan skapa en mer inkluderande och human miljö för återvändande.

3.15

EESK anser att det är mycket viktigt att förbättra mekanismerna för ansvarsskyldighet för Frontexs åtgärder samt att övervaka dess verksamhet och se till att den skyddar och säkerställer människors grundläggande rättigheter.

3.16

Kommittén betonar vikten av att skydda de personuppgifter som registreras i Eurodac och att behovet av och proportionaliteten hos de åtgärder som vidtas måste motiveras, med tanke på uppgifternas känslighet, särskilt när personer som ansöker om internationellt skydd och förfarandets konfidentialitet berörs (10).

b)	Ett robust system för beredskap inför och hantering av migrationskriser

3.17

EESK välkomnar de framsteg som gjorts för att förbättra förebyggandet och hanteringen av migrationskriser och de potentiella åtgärder som skulle kunna vidtas för att säkerställa solidaritet mellan medlemsstaterna och skyddet av de grundläggande rättigheterna för personer som skulle kunna påverkas av sådana kriser. EESK beklagar dock att denna strategi bygger på konceptet ”hotspot-områden”, som har visat sig vara platser där rättigheterna för personer som söker internationellt skydd kränks.

3.18

Kommittén förstår behovet av att förbättra mekanismerna för att hantera krissituationer, men ifrågasätter värdet av att ompröva direktivet om tillfälligt skydd, till exempel när detta inte genomförts på korrekt sätt under de senaste åren. Som tidigare nämnts uppmanar EESK kommissionen och övriga EU-institutioner att inte på något sätt begränsa tillgången till internationellt skydd och inte heller begränsa dess innehåll.

c)	Ett integrerat gränssystem

3.19

Förvaltningen av de yttre gränserna är ett ansvar som delas mellan EU och dess medlemsstater och behovet att utvärdera genomförandeinstrumenten är av avgörande betydelse. EESK vill påpeka att användningen av mänskliga eller tekniska resurser alltid måste stå i proportion till de verkliga situationerna och utan undantag måste ske på så sätt att vederbörlig hänsyn tas till individers grundläggande fri- och rättigheter.

3.20

Att göra it-systemen fullt driftskompatibla är ett nödvändigt steg för att bygga en samstämmig och effektiv EU-politik. Full driftskompatibilitet bör uppnås snarast och med vederbörlig hänsyn till skyddet av personuppgifter och de grundläggande rättigheterna.

3.21

Kommittén välkomnar därför de räddningsinsatser till havs som verkligen syftar till att rädda liv, men uttrycker oro över deltagandet av privata företag vars agerande och respekt för de mänskliga rättigheterna inte övervakas strikt. För EESK är sök- och räddningsinsatser till havs en internationell rättslig skyldighet som ska uppfyllas av medlemsstaterna, varvid effektiva och ändamålsenliga offentliga mekanismer tillhandahålls för detta.

3.22

I samband med detta anser EESK att det krävs varaktiga insatser för att förhindra kriminalisering av humanitära aktörer som utför välbehövliga sök- och räddningsinsatser.

3.23

EESK vill uttrycka sin oro över risken att privata båtar omvandlas till förvarsenheter för asylsökande mot bakgrund av den passivitet som vissa medlemsstater har visat.

3.24

Kommittén välkomnar insatserna för att normalisera den fria rörligheten i Schengenområdet och ser fram emot att få mer information om utvärderingsmekanismerna för Schengen inom kort. EESK ser också fram emot den planerade strategin för Schengenområdets framtid, och hoppas på att den kommer att leda till ett starkare och mer komplett Schengen.

d)	Intensifiera kampen mot människosmuggling

3.25

EESK anser att kampen mot nätverken för människosmuggling och människohandel måste fortgå, och erkänner fullt ut behovet att göra direktivet om sanktioner mot arbetsgivare som anställer personer som vistas olagligt mer effektivt. Det bör därför inrättas mekanismer för att uppmuntra rapportering av människor eller företag som utnyttjar offer för människohandel, människosmuggling och personer som saknar arbetstillstånd (11).

3.26

Kommittén är oroad över att kampen mot nätverken skulle kunna leda till att rättigheterna för offer för människohandel och människosmuggling kränks, och oroar sig i synnerhet över deltagandet av tredjeländer där de grundläggande rättigheterna för sådana individer, eller anständiga levnadsvillkor, inte respekteras. Vi har till exempel sett hur kampen mot människohandel används för att försöka kriminalisera humanitära insatser.

e)	Samarbete med våra internationella partner

3.27

EESK välkomnar initiativen för att förbättra ett delat ansvar och en bättre styrning av migrationsströmmar med länder utanför EU. Kommittén är därför oroad över användningen av samordningsmekanismer, som skulle kunna leda till externalisering av EU:s migrationshantering eller leda till att migrationshantering blir ett negativt inicitament för dessa länder, samt till en frestelse att göra utvecklingsbistånd och utvecklingssamarbete beroende av utvecklingen av strategier för migrationskontroll och/eller återtagande. Det är viktigt att upprepa att migrationspolitiken, samarbets- och utvecklingsbiståndspolitiken samt handelspolitiken måste särskiljas i EU:s externa åtgärder, och samtliga utifrån perspektivet med absolut respekt för de mänskliga rättigheterna.

3.28

På samma sätt anser EESK att det är nödvändigt att stärka samarbetet med de länder som tar emot ett stort antal flyktingar, förutsatt att detta inte innebär att dessa människors möjligheter att resa in i EU begränsas och att EU proaktivt intresserar sig för deras levnadsvillkor, inbegripet skyddet av deras rättigheter i mottagarländer utanför EU.

3.29

Kommittén välkomnar alla gemensamma initiativ för att göra framsteg när det gäller att bygga upp sammanhållna samhällen i tredjeländer, minska fattigdom och ojämlikhet där, och att främja demokrati, fred och säkerhet, men anser inte att dessa frågor bör kopplas till samarbete för att kontrollera migrationsströmmarna i de berörda länderna. Att hjälpa till att stärka kapaciteten för migrationshantering i tredjeländer är positivt, men det bör inte kopplas till deras roll när det gäller att kontrollera utflöden eller återtagandeavtal.

3.30

EESK noterar att det i migrations- och asylpakten fästs stor betydelse vid samarbetet med tredjeländer när det gäller återtagandefrågor. I pakten bör dock även hänsyn tas till riskerna för att de återvändandes rättigheter kränks, och till de incitament som dessa länder kan begära för att godta samarbete med EU.

3.31

EESK välkomnar framtagandet av säkra och lagliga vägar för tillträde till det europeiska territoriet, särskilt genom vidarebosättningsprogram och ideella sponsringsprogram Kommittén anser dock att dessa kanaler endast tillgodoser behoven hos personer med en särskild profil (de som söker internationellt skydd) och inte tillhandahåller ett övergripande, effektivt eller säkert svar på behovet av reguljära invandringskanaler till EU.

f)	Att locka talang och kompetens till EU

3.32

Talangpartnerskap är ett initiativ med mervärde som erbjuder en rättslig väg, och EESK välkomnar detta initiativ (12) trots att det kommer att få negativa konsekvenser för ursprungsländer, i synnerhet vad gäller deras förmåga att genomföra en hållbar utveckling. EESK beklagar att åtgärderna för att förbättra de lagliga inresevägarna begränsas till att attrahera talanger och se över blåkorts- och studie- och forskningsdirektiven, eftersom de har begränsad omfattning. Det behövs en övergripande strategi för rörlighet för att erbjuda alternativ som sträcker sig längre än till gränskontroll och återvändande.

3.33

EESK vill delta i de offentliga samråden om att attrahera talang och kompetens till EU, men upprepar det övergripande behovet av att ta itu med arbetsmarknaderna utanför dessa områden.

3.34

Kommittén skulle vilja fästa uppmärksamheten på arbets- och levnadsvillkoren för många tredjelandsmedborgare, särskilt de som arbetar inom jordbruket. Medlemsstaterna och deras specialiserade organ måste ta itu med fallen av missbruk och utnyttjande, och civilsamhällesorganisationer och fackföreningar måste uppmuntras och stimuleras att samarbeta med tredjelandsmedborgare, oavsett deras anställning- och lönenivå.

g)	Att stödja integration för att skapa mer inkluderande samhällen

3.35

EESK anser att inkludering och integration av tredjelandsmedborgare är avgörande för att säkerställa social sammanhållning i EU och ser fram emot att analysera handlingsplanen för integration och inkludering för 2021–2027. Kommittén är besviken över att denna fråga, som är avgörande för samexistensen i våra samhällen, får så lite uppmärksamhet i migrations- och asylpakten.

3.36

Det finns ingenting i meddelandet som indikerar omfattningen av och strukturen för stödet för integrationsåtgärderna. EESK förväntar sig att man genom den nya handlingsplanen för integration och inkludering för 2021–2027 tar itu med denna brist i migrations- och asylpakten. Kommittén har omfattande erfarenhet av integrationsfrågor och den nya migrations- och asylpakten saknar i sin nuvarande form tyvärr ambition och klarhet vad gäller de verktyg och incitament som erbjuds de olika berörda aktörerna.

---

(1)  EUT C 14, 15.1.2020, s. 24.

(2)  I kommissionens arbetsprogram för 2021 föreskrivs antagandet av ett gemensamt meddelande om att stärka EU:s bidrag till regelbaserad multilaterism under andra kvartalet 2021.

(3)  EESK har besökt hotspot-områden och samarbetat med civilsamhällesaktörer som är verksamma inom alla dimensioner av migration och integration.

(4)  Se COM(2020) 758 final.

(5)  Se EUT C 71, 24.2.2016, s. 82.

(6)  Dom i förenade målen C-715/17, C-718/17 och C-719/17, kommissionen mot Polen, Ungern och Tjeckien.

(7)  Tyvärr finns det inga garantier mot situationer där vissa regeringar beslutar sig för att bli nyckelaktörer inom återvändande som en populistisk rörelse mot migranter och flyktingar.

(8)  Se EUT C 429, 11.12.2020, s. 24.

(9)  Meddelande COM(2017) 200 final.

(10)  EUT C 34, 2.2.2017, s. 144.

(11)  Till exempel omfattar spansk lagstiftning begreppet ”yrkesmässiga band”, vilket innebär att om en irreguljär utländsk arbetstagare anmäler sin arbetsgivare, som anställer irreguljärt, kommer han eller hon – under vissa omständigheter – att få officiella dokument. Portugal har en liknande permanent regulariseringsprocess från fall till fall för specifika situationer.

(12)  Se EUT C 341, 21.11.2013, s. 50 och EUT C 458, 19.12.2014, s. 7.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Kraft till en klimatneutral ekonomi: En EU-strategi för integrering av energisystemet

(COM(2020) 299 final)

(2021/C 123/05)

Föredragande:

Lutz RIBBE

Remiss	Europeiska kommissionen, 23.9.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Beslut av EESK:s plenarförsamling	14.7.2020
Ansvarig sektion	Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	16.12.2020
Antagande vid plenarsessionen	27.1.2021
Plenarsession nr	557
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	242/3/10

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder kommissionens avsikt i meddelandet: att det är absolut nödvändigt att integrera elsystemet med värme- och transportsystemen för att nå målen om klimatneutralitet, försörjningstrygghet – dit räknas även en minskad energiimport – och överkomliga priser för de europeiska konsumenterna och företagen.

1.2

Oaktat detta konstaterar kommittén att kommissionen inte besvarar ett antal mycket viktiga punkter, som är av stor betydelse för att den europeiska energiomställningen ska lyckas.

1.3

Kommissionen besvarar inte frågan hur den avser att uppnå försörjningstrygghet på grundval av koldioxidfria eller koldioxidsnåla energikällor. Den anger att 84 % av efterfrågan på el ska täckas av förnybar energi, men ger inget svar på frågan från vilka källor den övriga elen ska produceras. Detta är oacceptabelt med tanke på försörjningstrygghetens grundläggande betydelse för den europeiska ekonomin och konsumenterna, i synnerhet eftersom efterfrågan på el väntas stiga till följd av elektrifieringen av värmeförsörjningen och transportsektorn, trots effektivitetsförbättringar.

1.4

EESK håller med kommissionen om att avsaknaden av eller bristerna när det gäller koldioxidprissättning inom värme- och transportsektorn är ett allvarligt problem för systemintegreringen. Det räcker dock inte att beskriva problemet, det behövs även konkreta förslag till lösningar. På denna punkt är kommissionen alltför tveksam och vag.

1.5

En integrering av energisystemet innebär att vissa områden måste moderniseras och uppgraderas, och i vissa fall kommer ny energiinfrastruktur att behövas. Detta kräver ofantliga investeringar, som möjligtvis skulle kunna underlättas genom att man antog en särskild europeisk finansieringsram som skulle vara tillgänglig för företag i alla medlemsstater. Investeringarna skulle kunna stimulera ekonomin för att komma ur den recession som utlösts av covid-19-pandemin, och bör skapa bra och rättvisa arbetstillfällen. Det är dock viktigt att de investeringsbeslut som fattas stöder de energi- och klimatpolitiska målen. Med tanke på det stora kapitalbehovet är det också viktigt att utnyttja befintlig infrastruktur på bästa möjliga sätt. Detta kräver att man prioriterar bland de tekniska alternativ för snabb och effektiv systemintegrering som finns tillgängliga. Energieffektivitet, särskilt i industriella processer, bör absolut prioriteras framför alla andra metoder. Prioriteringarna måste dessutom visa vilken teknik som lämpar sig bäst för vilken tillämpning när handlar om att möjliggöra systemintegrering. På grundval av detta kan sedan motsvarande infrastrukturinvesteringar planeras. På denna punkt är kommissionens meddelande helt klart alltför vagt.

1.6

I meddelandet läggs särskild tonvikt vid vätgas och vindenergi till havs. Dessa teknikformer är viktiga, men bör endast användas som komplement – på de platser där vindkraft på land och solenergi samt kortfristig lagring såsom batterier inte räcker till. Vindkraft på land och solenergi kommer nämligen inte bara att vara de billigaste energiproduktionsmetoderna under en överskådlig framtid. De är även de bästa alternativen för att uppnå ett viktigt strategiskt mål för energiunionen: decentralisering, för att skapa säkra och bra arbetstillfällen och rent allmänt tillvarata de socialpolitiska och regionalekonomiska fördelarna med energiomställningen, stärka konsumenterna, också i deras roll som prosumenter, och ställa dem i centrum för energisystemet, bekämpa energifattigdom, öka försörjningstryggheten och samtidigt främja den regionala utvecklingen samt acceptansen för omställningen. Framför allt möjliggör vindkraft på land och solceller en omedelbar systemintegrering: t.ex. genom att el från solenergi används på plats för att ladda elbilar eller genom att vindkraft används för kraftvärmetillämpningar. Denna stora potential för vindkraft på land och solceller ignoreras av kommissionen i meddelandet, vilket EESK ser som ett enormt misstag.

1.7

En systemintegrering kan ge en innovationsskjuts åt den europeiska ekonomin och därmed stärka dess internationella konkurrenskraft. Detta kommer dock bara att lyckas om man framför allt utnyttjar potentialen för digitalisering i samband med systemintegreringen: artificiell intelligens och maskininlärning kan spela en avgörande roll för en behovsanpassad energiförsörjning till el-, uppvärmnings- och transportsektorerna. Användningen av denna teknik måste dock vägas varsamt mot dess nytta och eventuella etiska problem, särskilt när det gäller datasuveränitet, och bör förberedas genom ett initiativ för att utbilda lämpliga yrkesgrupper. Det är obegripligt att kommissionen inte tar fasta på detta i sitt meddelande.

1.8

Slutligen kräver en systemintegrering en total omstöpning av energimarknaderna så att de ges en utformning som främjar småskalig energiproduktion och stärker konsumenterna. Först då kan de relevanta målen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (1) (elmarknadsdirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (2) om förnybar energi uppnås. Systemintegreringen kan genomföras betydligt mycket snabbare om konsumenterna kan utöva sina rättigheter, även som prosumenter, egenproducenter och medlemmar av gemenskaper för förnybar energi. Samtidigt bör de offentliga myndigheternas roll i försörjningstryggheten uppmärksammas. Dessa aspekter saknas helt och hållet i meddelandet.

1.9

EESK stöder kommissionens idé om att ta initiativ till ett större evenemang om energisystemets integrering och är redo att även medverka aktivt till detta. I anslutning till detta vill vi gärna ta upp de aspekter som beskrivs i detta yttrande och som behandlas styvmoderligt i kommissionens meddelande. Framför allt måste det betonas vilken betydelse medborgarnas aktiva deltagande har för integreringen av energisystemet. Just på denna punkt är kommissionens meddelande en besvikelse, eftersom man här endast betraktar medborgaren som en konsument som bara saknar tillräcklig information.

2.   Allmänna kommentarer till kommissionens dokument

2.1

Meddelandet har lagts fram mot bakgrund av Europeiska rådets åtagande om att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Med tanke på att energisystemet står för 75 % av växthusgasutsläppen är den viktigaste åtgärden för att uppnå detta mål att inrätta ett i hög grad utsläppsfritt och koldioxidneutralt energisystem.

2.2

Integreringen eller sammankopplingen av olika energisektorer som hittills endast i mycket begränsad omfattning varit sammanlänkade, dvs. el, transport och uppvärmning (inklusive kylning och processvärme), spelar en avgörande roll i detta avseende, men denna aspekt berördes endast mycket ytligt i paketet om ren energi, trots att det sedan mycket lång tid tillbaka finns tillämpningar som integrerar system, t.ex. kraftvärme.

2.3

I sin beskrivning av status quo understryker kommissionen att energisystemet hitintills har utmärkts av flera parallella, vertikala och fasta värdekedjor.

2.4

En integrering av energisystemet framställs nu som en motsats till detta. Denna går enligt kommissionen ut på att energisystemet planeras och drivs på ett samordnat sätt ”som en helhet”, med bättre kopplingar mellan energibärare, infrastrukturer och förbrukarsektorer. I meddelandet tas olika fördelar med en sådan systemintegrering upp: bidraget till uppnåendet av klimatmålen, en effektivare hantering av energiresurser, ytterligare flexibilitet i själva energisystemet och slutligen ökad konsumentmakt, förbättrad resiliens och försörjningstrygghet. Det förblir dock oklart om försörjningstryggheten ska uppnås på EU-nivå eller medlemsstatsnivå. Denna aspekt är dock viktig eftersom medlemsstaterna delvis har mycket olika strategier i detta avseende och delvis har vitt skilda förutsättningar med avseende på allmänt tillgängliga energikällor.

2.5

För att uppnå detta lägger kommissionen fram en strategi i meddelandet, med följande sex pelare: 1. Ett ”cirkulärt” energisystem med en tydlig inriktning på energieffektivitet (åtgärder: bl.a. genomförande av principen om att sätta energieffektivitet främst, en översyn av primärenergifaktorn samt främjande av energiåtervinning). 2. En förstärkt elektrifiering i slutanvändarsektorerna (åtgärder: bl.a. utbyggnad av havsbaserad vindkraft, skyldighet att ta hänsyn till förnybar energi vid offentlig upphandling, främjande av elektrifiering av byggnaders uppvärmning, utbyggnad av laddningsstationer för elfordon, översyn av direktivet om förnybar energi, nya utsläppsnormer för koldioxid för personbilar och lätta nyttofordon samt en översyn av direktivet angående utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen). 3. Användning av biobränslen inom särskilda områden (åtgärder: bl.a. ett europeiskt system för certifiering av förnybara, koldioxidsnåla och hållbara bränslen, eventuellt ytterligare åtgärder såsom minimiandelar eller kvoter i specifika förbrukarsektorer samt upptrappad koldioxidavskiljning för användning av koldioxid vid produktion av syntetiska bränslen). 4. Anpassning av energimarknaderna till minskade koldioxidutsläpp och decentralisering (åtgärder: bl.a. enhetliga icke-energirelaterade priskomponenter för olika energibärare, harmoniserad energibeskattning, en eventuell utvidgning av utsläppshandelssystemet, avskaffande av direkta subventioner till fossila bränslen, en översyn av den rättsliga ramen för gasmarknaden, en informationskampanj om konsumenters rättigheter samt bättre information till kunderna). 5. En integrerad energiinfrastruktur (åtgärder: bl.a. nya förordningar om transeuropeiska nät, förstärkta investeringar i smarta nät för fjärrvärme och fjärrkyla). 6. Ett digitaliserat energisystem och en stödjande ram för innovation (åtgärder: bl.a. nätföreskrifter om cybersäkerhet samt genomförandeakter om krav på driftskompatibilitet).

3.   EESK:s allmänna kommentarer

3.1

Analysen av status quo-läget och problemen är mycket träffsäker och i grund och botten är kommissionens ansats är utan tvivel välkommen: det är ytterst brådskande att man forcerar en integrering av energisystemen, särskilt mot bakgrund av att utfasningen av fossila bränslen i transport- och uppvärmnings-/kylningssektorerna i Europa måste påskyndas. En systemintegrering är viktig inte bara för att uppnå klimatneutralitet, utan också för en stabil försörjningstrygghet och överkomliga priser för privatkonsumenter och företag. EESK stöder därför helhjärtat kommissionens strategi att driva på integreringen av el-, värme- och transportsektorerna. Man måste dock se till att den inte utnyttjas som förevändning för ytterligare liberalisering av tjänster i allmänhetens intresse innan effekterna av det tidigare liberaliseringsinitiativet har utvärderats. Kommittén uppmanar dock även kommissionen att verka för att även EU:s grannländer, särskilt länderna i det östliga partnerskapet, följer denna plan och anammar den i sin egen politik. Det bör undersökas om en koldioxidskatt vid gränsen kan användas i detta syfte.

3.2

De sex koncept som omnämns i punkt 2.5 är korrekta och ändamålsenliga ansatser. De flesta av de enskilda åtgärderna är också övertygande, även om det i vissa fall förblir oklart i vilken utsträckning de faktiskt bidrar till integreringen av energisystemet.

3.3

Vad som däremot kan kritiseras är att strategin kommer till korta när det gäller politiska mål, konsekvens och logisk struktur. Dessutom bortser man mer eller mindre helt från den roll som medborgarna/konsumenterna spelar eller bör spela. Detta är ännu mer störande, eftersom kommissionen i paketet om ren energi lovade att sätta medborgarna i centrum för energiomställningen.

3.4

Kommissionen missar att fastställa tydliga, ambitiösa och specifika delmål som ska härledas från det övergripande målet om klimatneutralitet. Detta gäller särskilt utbyggnaden av förnybar energi, där många medlemsstater släpar efter med att uppfylla målsättningarna.

3.4.1

Det ska erkännas att kommissionen är mycket (själv)kritisk när det gäller möjligheterna till genomförande. Exempelvis skriver man följande: ”Utan kraftfulla politiska åtgärder kommer energisystemet 2030 att mer likna 2020 års system än vad som krävs för att uppnå klimatneutralitet senast 2050. […] De steg som tas under de närmaste fem till tio åren kommer att vara avgörande för att skapa ett energisystem som för Europa i riktning mot klimatneutralitet 2050.”

3.4.2

Men kommissionen saknar själv politiskt mod, vilket framgår av meddelandet. Påståendet att det mot bakgrund av att andelen el i den slutliga energiförbrukningen beräknas öka betydligt är tillräckligt med en andel förnybar energi i elmixen på 55–60 % senast 2030 och en andel på 84 % senast 2050, lämnar många frågor obesvarade. Den viktigaste lyder: Hur ska en stabil försörjningstrygghet uppnås? Biogas, biobränslen, inklusive syntetiskt framställda sådana, såsom vätgas, samt under vissa omständigheter vattenkraft kan användas för att kompensera för fluktuationerna i vindkraft och solenergi. Vid sidan av dessa finns det två tekniska alternativ som skulle kunna täcka återstående 16 % och som kan betecknas som koldioxidfria eller koldioxidsnåla: kärnkraft och gas- eller kolkraftverk med koldioxidavskiljning (CCS – avskiljning och lagring av koldioxid). De är dock förknippade med stora ekonomiska, miljömässiga och samhälleliga utmaningar. Även om det exakta fastställandet av energimixen är en fråga för medlemsstaterna är det obegripligt att kommissionen inte förklarar hur den avser att uppnå en koldioxidfri försörjningstrygghet.

3.5

Bristen på mod visar sig även på andra områden. Som kommissionen med rätta påpekar är ett av de främsta skälen till att integreringen av energisystemet fortskrider så långsamt nämligen att det inte sker någon koldioxidprissättning på de fossila bränslen som används inom transportsektorn och framför allt inom uppvärmningssektorn. Till detta kan läggas att många medlemsstater lägger höga avgifter på el, även om den produceras från förnybara källor. Överdrivet höga nätavgifter är också ett problem i vissa medlemsstater. Denna snedvridning av marknaden får exempelvis till följd att det i många konfigurationer inte lönar sig ekonomiskt att använda överskottsel för produktion av värme (kraft till värme) – dvs. den enklaste formen av systemintegrering.

3.6

Först när problemet med snedvridningen av marknaden är löst kan integreringen av energisystemet verkligen ta ett kliv framåt. Tillkännagivandet om att ”fortsätta arbetet med att fasa ut direkta subventioner till fossila bränslen” och ett ”eventuellt förslag om utvidgning av utsläppshandelssystemet till nya sektorer” ekar tomt och är otillräckligt. Samhället har fått höra sådana plattityder från kommissionen i många år, utan att något faktiskt har förändrats i sak. Det tekniska stöd som kommissionen redogör för främst i de tre första pelarna i sin strategi (se punkterna 3.1–3.3 i meddelandet) kommer att bli avsevärt mindre effektivt om kommissionen inte agerar kraftfullt för att undanröja de snedvridningar av marknaden som beskrivs ovan.

3.7

Det är visserligen välkommet att kommissionen föreslår en rad tekniska uppgifter. Kommissionen borde dock i detta sammanhang ha klargjort att förbränning av bränslen, med hänsyn till verkningsgraden, aldrig kan konkurrera effektivt med direktanvändning av energi från solceller eller vindkraft, såvida förbränningen inte sker i kraftvärmeverk där värmen används direkt på plats. Denna aspekt är otroligt viktig för i synnerhet utfasningen av fossila bränslen inom transportsektorn, eftersom detta, på vissa områden, inte kan uppnås genom elektrifiering. Kommissionen tar kortfattat upp detta med några exempel i meddelandet. Den använder dock inte verkningsgraden som ett vägledande kriterium för att bedöma olika tekniska alternativ, vilket vore helt avgörande för en meningsfull integrering av energisystemet ur energiteknisk och energiekonomisk synvinkel.

3.8

Kommissionen uppmärksammar heller inte infrastrukturens grundläggande betydelse. En ekonomiskt effektiv utformning av systemintegreringen kan endast uppnås om befintlig energiinfrastruktur beaktas som en viktig grund för planeringen och genomförandet av systemintegreringen, eller om de infrastrukturrelaterade konsekvenserna av olika tekniska alternativ erkänns. Om så vore fallet skulle man upptäcka följande: a) Solceller (särskilt takanläggningar) lämpar sig framför allt för att ladda elfordon, eftersom solcellssystemen främst matar in el vid låg spänning och elfordon laddas på denna nivå. b) Vindkraftverk eller större solfångarparker lämpar sig för kraftvärmetillämpningar, t.ex. med hjälp av värmepumpar eller via en värmeackumulator, om värmen ska levereras via ett fjärrvärmenät eller ett lokalt värmenät. I sådana fall krävs nämligen större mängder el för driften av pumparna eller värmeackumulatorn. c) Gasreservoarer lämpar sig särskilt väl för långsiktig lagring av överskottsel som vätgas.

3.9

Ingen av de ovannämnda kraft-till-x-teknikerna kräver nödvändigtvis en helt ny infrastruktur. Det gäller snarare att utnyttja den teknik vi redan har på ett smart sätt och att vid behov modernisera och uppgradera den (3). I många medlemsstater har infrastrukturen blivit lidande av åtstramningspolitiken. Kostnadseffektivitet är en viktig aspekt i samband med modernisering och utbyggnad av infrastruktur, men det finns också ett behov av att skapa bra arbetstillfällen. Mot denna bakgrund bör kommissionen överväga att, åtminstone på kort till medellång sikt, göra främjande av kraft-till-x-tillämpningar avhängiga av att befintlig infrastruktur utnyttjas för att till att börja med frigöra den potential som kan frigöras med minsta möjliga börda. Mot denna bakgrund måste meddelandets ensidiga inriktning på havsbaserad verksamhet ifrågasättas.

3.10

Även om digitalisering nämns i meddelandet greppar man inte dess verkliga potential. Smarta nät, som sänder specifika signaler till marknadsaktörerna och därmed även gör marknaderna smarta, är absolut nödvändiga för en effektiv och trygg energiförsörjning. I den mån rätt information görs tillgänglig för marknadsaktörerna via digitala tillämpningar kan elbilar (i synnerhet ”fordon till nät”-tjänster), värmepumpar eller vätgaslagring tillhandahålla viktiga stödtjänster och avlasta nätet. Artificiell intelligens, maskininlärning och automatisering av energiförbrukningsprocesser, om det så gäller privathushåll eller industrin, kommer att bidra till att skifta belastningen till en ny nivå och till att integrera den i virtuella kraftverk.

3.11

Slutligen ignorerar kommissionen i meddelandet flera aspekter som varit viktiga för den i tidigare meddelanden – t.ex. i det om den strategiska ramen för energiunionen – eller som redan blivit gällande EU-lagstiftning som en del av paketet om ren energi: detta gäller den aktiva konsumenten som i enlighet med elmarknadsdirektivet (EU) 2019/944 ska ha tillgång till alla relevanta elmarknader. Denna idé nämns inte i meddelandet, och inte heller den verksamhet som bedrivs av egenproducenter eller medborgarenergigemenskaper i enlighet med direktiv (EU) 2018/2001 om förnybar energi. Anmärkningen att ”[p]rivatpersoner har en central roll i systemintegreringen. Detta innebär att de bör bidra till hur denna strategi genomförs” förlorar all innebörd om den enda konkreta åtgärden är en informationskampanj.

3.12

EESK har redan vid flera tillfällen påpekat att det i många medlemsstater finns väsentliga hinder som i praktiken gör det omöjligt för medborgarna att bidra till genomförandet. Det är ännu mer obegripligt att detta problem ignoreras i meddelandet. Ytterligare målsättningar, som lyfts fram på liknande ställen och som ignoreras i meddelandet, är minskat beroende av importerad energi, stärkta regionala cirkulära ekonomier, skapande av rättvisa och bra arbetstillfällen m.fl. Detta är kriterier som måste beaktas i samband med utformningen av energiintegreringen och som gör att vissa tekniska alternativ framstår som mer fördelaktiga än andra. Kommissionen bör också verka för att tredjeländer ska ta hänsyn till dessa aspekter i sin energipolitik. Här skulle gränsbeskattning också kunna vara ett strategiskt alternativ.

3.13

Det finns i detta sammanhang otaliga möjligheter att göra medborgarna till ”aktörer” inom sektorskopplingen, där de själva aktivt kan delta och dra nytta. För att ta ett exempel: de nyaste vindkraftverken tillhandahåller under genomsnittliga förhållanden så mycket el att det täcker behoven för cirka 7 000 elbilar. Med investeringskostnader på mindre än 10 miljoner euro framstår det som en god idé att främja småskaliga vindkraftsanläggningar för att driva regionala laddningsstationer. Sådana strategier, som snabbt skulle vinna stor acceptans inte minst eftersom de drastiskt skulle minska kostnaderna för medborgarna och ha en positiv inverkan på den regionala ekonomin, finns det dock inte ens en tillstymmelse till i meddelandet.

3.14

För att människor ska kunna dra nytta av systemintegreringen måste konsumenternas rättigheter stärkas. Dessa måste vara tillämpliga på både prosumentrollen och den traditionella konsumentrollen. I meddelandet betraktas medborgarna blott och bart som kunder eller konsumenter, som endast bör förses med bättre information. Detta är en stor besvikelse för EESK, inte minst mot bakgrund av löftena i den europeiska energiunionen.

3.15

Rent teoretiskt erkänner kommissionen visserligen behovet av åtgärder när det gäller konsumenternas rättigheter inom gas- och fjärrvärmesektorn, men den enda nyckelåtgärd som aviseras är att man vill ge gaskunder ökat inflytande inom ramen för en ny rättslig ram för gassektorn 2021. Det saknas konkreta åtgärder på området när- och fjärrvärme, trots att konsumenternas rättigheter är betydligt sämre definierade på detta område än inom el- och gassektorerna. Inom ramen för bevarandet av den befintliga systemintegreringen bör man dock avstå från ytterligare liberaliseringsåtgärder inom uppvärmningssektorn.

3.16

I detta sammanhang påminner EESK om sin ståndpunkt att man absolut måste förhindra ett tudelat energisamhälle (4). Vi kan inte ha en situation där endast välbeställda och tekniskt välutrustade hushåll gynnas av energiomställningen medan resten tvingas bära kostnaderna. Tvärtom krävs det konkreta åtgärder för att ta itu med energifattigdomen på både nationell och europeisk nivå. Det handlar bland annat om förbättrad tillgång till stöd för värmerenovering, om att byta ut värmesystemen för energifattiga hushåll, om obligatoriska modeller för grundläggande försörjning samt allmänna skyddsåtgärder för konsumenter inom energisektorn, bland annat mot alltför höga elnätsavgifter och missbruk av monopol.

4.   Särskilda kommentarer

Om det cirkulära energisystemet

4.1

EESK har redan beskrivit idén om ett ”cirkulärt” energisystem i sitt initiativyttrande TEN/660 och välkomnar att kommission tar fasta på detta koncept.

4.2

Det bör dock inte endast avse energibesparingar och energieffektivitet, såsom är fallet i meddelandet, utan även gälla energiflöden i allmänhet. Detta är särskilt viktigt för en snabb integrering av energisystemet på plats dvs. på den plats där slutförbrukningen sker.

4.3

EESK välkomnar kommissionens tillkännagivande att den kommer att se över primärenergifaktorn. Det står nämligen redan i dag klart att rådande praxis i många medlemsstater är mindre förmånlig för kraftvärmetillämpningar och biobränslen. Man bör också överväga att entydigt rikta in primärenergifaktorn på de koldioxidutsläpp som genereras.

4.4

Genomförandet av principen om att sätta energieffektivitet främst, som anges som en nyckelåtgärd i punkt 3.1 i meddelandet, skulle kunna uppmuntra till höjda energipriser. Här bör man dock ta hänsyn till de sårbara energikonsumenterna och undvika att öka energifattigdomen. Kommittén har vid upprepade tillfällen efterlyst strategier för detta och även lagt fram konkreta förslag (se t.ex. SC/53). Denna aspekt är särskilt viktig för ett stort antal medborgare i Östeuropa och för övergångsregioner, men inte bara för dem. För att nå de höga effektivitetsmålen krävs därför regionalt diversifierade strategier.

Om en påskyndad elektrifiering av energibehovet

4.5

Kommissionen har rätt ansats: Elektrifiering av värme- och mobilitetssektorn är den bästa ansatsen för en systemintegrering. För att detta ska stå i samklang med klimatneutralitetsmålet krävs en snabb men behovsanpassad och behovsinriktad utbyggnad av förnybara energikällor.

4.6

Det hade varit önskvärt att kommissionen tydligare hade klargjort vad detta konkret innebär för den ovannämnda översynen av direktiv (EU) 2018/2001 om förnybar energi. EESK anser att de utbyggnadsmål som satts upp är alltför begränsade.

4.7

Av punkt 3.2 i meddelandet kan man sluta sig till att det finns en tydlig inriktning på havsbaserad vindkraft. Solceller och landbaserad vindkraft nämns inte alls. Detta är obegripligt. Här skulle nämligen, såsom förklaras i punkt 3.7 i detta yttrande, potentialen för systemintegrering kunna frigöras snabbt och effektivt, medan havsbaserad vindkraft för att producera vätgas kräver enorma investeringar i energiinfrastruktur. Kommissionen rekommenderas därför att tillämpa principen ”börja med det viktigaste” när den prioriterar sina åtgärder.

Om vätgasens roll

4.8

Det stämmer att vätgasen kommer att utgöra en oundviklig beståndsdel i en klimatneutral energimix. Vätgasen kommer i synnerhet att vara oumbärlig på tre områden, när den direkta elektrifieringen når sina gränser: — Som en långsiktig anläggning för lagring av el för att överbrygga långa perioder utan tillräcklig solstrålning och vind. — Som bränsle för luftfart, sjöfart och i ett fåtal specifika fall även tunga godstransporter på väg samt inom några få specifika områden av kollektivtrafiken. — Vissa industriprocesser.

4.9

Produktionen av vätgas är dock dyr och förknippad med stora energiförluster. I meddelandet bör det därför klargöras att vätgas endast bör vara ett alternativ om direkt uppvärmning eller elektrifiering inte är tekniskt möjlig (eller endast till betydligt högre kostnader).

Om marknadens utformning och öppenhet på marknaderna

4.10

Den stelbenta inriktning på en central grossistmarknad som kan konstateras i många medlemsstater hindrar ofta en integrering av energisystemet. Det kan till exempel tekniskt (med avseende på avlastningen av elnätet) och ekonomiskt (med avseende på kostnadseffektiviteten) sett vara betydligt lämpligare att använda lokalt producerad överskottsel för mobilitets- eller kraftvärmetillämpningar som också genererar lokal efterfrågan på el. En sådan direktintegrering av olika energisektorer på en och samma plats, helst med deltagande av etablerade offentliga och kommunala allmännyttiga företag och deras hållbara nät, omöjliggörs ofta av centrala grossistmarknader.

4.11

Att kommissionen inte inser att en stelbent inriktning på ett fåtal centrala elgrossistmarknader förhindrar en systemintegrering är desto mer förvånande eftersom andra handelsformer redan nämns och erkänns i befintliga rättsakter: exempelvis ger elmarknadsdirektivet (EU) 2019/944 aktiva kunder uttrycklig rätt till ”peer-to-peer”-handel och delning av energi inom ramen för medborgarenergigemenskaper. Båda dessa handelsformer gör det möjligt för medborgare, men även små och medelstora företag och kommuner, att mycket effektivt driva på systemintegreringen lokalt. Kommissionens meddelande är därför en besvikelse på denna punkt. Det nämns nämligen inte någonstans hur marknaden ska utformas för att konsumenterna ska kunna spela denna roll.

Om integrerad energiinfrastruktur

4.12

Engagemanget för en helhetsstrategi för infrastrukturplaneringen är välkommet eftersom betydande investeringsbehov är att vänta, vilka i förekommande fall skulle kunna hanteras genom en alleuropeisk finansieringsram. Här är det dock viktigt att inkludera den befintliga infrastrukturen, dess optimering och utbyggnad med avseende på energiproduktionsalternativ och konsumtionsmönster, inbegripet flexibilitet i förbrukningen, samt att beakta samspelet mellan marknads- eller handelsstrukturer och infrastrukturer. En sådan ansats saknas i kommissionens meddelande.

4.13

Den bortser härvid från att infrastrukturen visar på vilken teknik som bör användas i första hand, närmare bestämt sådan teknik som under i övrigt identiska förhållanden (ceteris paribus) drar nytta av den befintliga infrastrukturen på bästa sätt.

---

(1)  EUT L 158, 14.6.2019, s. 125.

(2)  EUT L 328, 21.12.2018, s. 82.

(3)  För att ta ett exempel: Även om fossil gas kommer att spela en allt mindre roll skulle befintliga gasnät helt eller delvis kunna användas för ”grön gas” eller vätgas.

(4)  Se EUT C 429, 11.12.2020, s. 85.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En vätgasstrategi för ett klimatneutralt Europa

[COM(2020) 301 final]

(2021/C 123/06)

Föredragande:

Pierre-Jean COULON

Remiss	Europeiska kommissionen, 23.9.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Beslut av EESK:s plenarförsamling	14.7.2020
Ansvarig sektion	Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	16.12.2020
Antagande vid plenarsessionen	27.1.2021
Plenarsession nr	557
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	229/4/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK anser att Europeiska unionen bör ta sig ur covid-19-krisen genom att bygga en ny samhällsmodell som gör våra ekonomier grönare, rättvisare och mer motståndskraftiga mot framtida chocker. De europeiska återhämtningsfonderna bör göra det möjligt för företag, innovatörer, arbetstagare och investerare att bekräfta sin globalt ledande roll på den snabbt växande marknaden för ren energi.

1.2

EESK stöder därför kommissionens strategi för att skapa en miljö som möjliggör ökad tillgång till och efterfrågan på vätgas för en klimatneutral ekonomi. Kommittén betonar att ren vätgas måste prioriteras, även inom ramen för den europeiska alliansen för ren vätgas, som det enda alternativ som är förenligt med klimatneutralitetsmålen.

1.3

EESK framhåller att inrättandet av en ren vätgasekonomi i Europa endast utgör en del av den strategi som syftar till att bättre koppla samman de olika energisektorerna i EU. Kommittén understryker följaktligen att EU bör höja sina ambitioner för att möjliggöra framväxten av ett rent energisystem, som bygger på förnybar energi och energieffektivitet, för att ge de europeiska företagen en stabil inre marknad där innovationer kan utvecklas på ett säkert sätt, och en integrerad industristrategi som syftar till att exportera rena energilösningar till resten av världen.

1.4

EESK påminner om att ren vätgas, på grund av de höga kostnaderna för produktion och transport, endast bör användas i de fall där andra befintliga alternativ för minskning av koldioxidutsläppen inte är möjliga, t.ex. i sektorer där det är svårt att minska utsläppen (1) eller i vissa mycket specifika tillämpningar inom transport- och byggsektorerna.

1.5

EESK betonar att fossila bränslen, för att användningen av ren vätgas ska kunna utvecklas, inte bör subventioneras med EU-medel, och uppmanar kommissionen att på all offentlig finansiering som härrör från den fleråriga budgetramen, InvestEU, EU:s återhämtningsfond och statligt stöd tillämpa principen om att inte vålla skada.

1.6

EESK understryker att ett inrättande av en ”vätgasekonomi” förutsätter EU-medborgarnas godkännande och delaktighet, vare sig det är som företagare, arbetstagare eller konsumenter. Kommittén beklagar bristen på eftertanke i fråga om genomförandet av strategin i de olika sektorerna och vill att medborgarna i högre grad ska vara delaktiga i denna process genom ett direkt och representativt samråd och deltagande. EESK uppmanar också kommissionen att bedöma hur utvecklingen av ren vätgas påverkar hushållens energikostnader.

1.7

EESK påminner om att energiomställningens framgångar kommer att begränsas om det finns arbetstagare som förlorar på den eller om de mest utsatta inte får del av dess fördelar. I ett läge med särskilt hög arbetslöshet (2), i synnerhet bland unga, är det nödvändigt att dra full nytta av möjligheten att skapa arbetstillfällen i sektorer som är på frammarsch, samtidigt som det är viktigt att se till att omställningen inte medför ekonomisk nedgång, och därmed strukturell arbetslöshet, i regionerna. Kommittén uppmanar därför kommissionen att genomföra en analys för att kartlägga vilka färdigheter hos arbetstagarna i sektorer på nedgång som skulle vara till nytta för de nya arbetstillfällena kopplade till vätgas.

1.8

EESK betonar den nyckelroll som den europeiska alliansen för ren vätgas spelar när det gäller att påskynda omställningen av den europeiska industrin (3), och begär att kommittén ska anslutas till alliansen i egenskap av företrädare för det organiserade civilsamhället. EESK rekommenderar också att kommissionen lägger fram en detaljerad beskrivning av tidsfristerna för industrins omställning, anpassad efter varje sektors särskilda behov. Stål-, cement- och kemiindustrin bör få stöd för att förändra sina produktionsmetoder. Kommittén understryker att dessa industrier, som i hög grad kan bidra till att minska koldioxidutsläppen, annars riskerar att inte överleva omställningen.

1.9

EESK välkomnar de framtida partnerskapen med länderna i grannskapsområdet. Kommittén efterlyser dock större klarhet från kommissionen om utbyggnaden av elektrolysanläggningar med en total kapacitet på 40 GW för produktion av förnybar vätgas i EU:s grannskap (4), som för närvarande omfattar politiskt instabila länder med sinsemellan mycket olika strategier för energiomställning och utveckling av förnybar energi. EESK betonar också att kommissionen i sin ramstrategi för en motståndskraftig energiunion (5) uppställer målet att minska EU:s beroende av energiimport (6).

1.10

EESK erinrar dessutom om att de europeiska företagens innovationsförmåga är avgörande för deras konkurrenskraft. Forskning och innovation är också viktigt för att stärka motståndskraften i vårt samhälle som har drabbats hårt av covid-19-pandemin. EESK betonar därför behovet av att tillhandahålla tillräckliga budgetmedel för ren energi inom ramen för programmet Horisont Europa och Europeiska innovationsrådet.

2.   Sammanfattning av kommissionens meddelande

2.1

Kommissionen bekräftar på nytt sin ambition att påskynda omställningen till en oberoende, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, i ett sammanhang där den europeiska ekonomin drabbats hårt av covid-19-pandemin (7).

2.2

Kommissionen understryker den viktiga roll som ren vätgas spelar för att skapa ett smartare, mer integrerat och optimerat energisystem, som är oberoende och där alla sektorer kan bidra fullt ut till att minska koldioxidutsläppen. Ren vätgas och dess värdekedja kan spela en viktig roll för att kompensera för variationer i flöden av förnybar energi och försörja de sektorer som inte lämpar sig för elektrifiering. För att utnyttja denna potential måste Europa inrätta en vätgasekonomi.

2.3

I detta syfte lägger kommissionen fram en strategi i tre etapper fram till 2050: — 2020–2024: Elektrolysanläggningar för förnybar vätgas med en total kapacitet på 6 GW för att minska koldioxidutsläppen från den befintliga vätgasproduktionen. — 2025–2030: 40 GW i EU och 40 GW i EU:s grannskapsområde med export till EU för att minska koldioxidutsläppen från nya tillämpningar, såsom stålproduktion och vissa transportslag. — 2030–2050: Storskalig ökning av den installerade kapaciteten för att genom vätgas minska koldioxidutsläppen inom alla sektorer där en minskning anses vara svår att genomföra (8).

2.4

Kommissionen tar upp fem nyckeldimensioner i sin strategi för att göra förnybar vätgas konkurrenskraftig i EU: — Investeringar i EU. — Ökad efterfrågan och upptrappad produktion. — Utformning av god infrastruktur samt marknadsregler. — Främjande av forskning och innovation (FoI). — Det internationella perspektivet.

2.5

För att inrätta detta ekosystem och nå målen för 2030 i vätgasstrategin uppskattar kommissionen att det skulle krävas investeringar på omkring 320–458 miljarder euro under det pågående årtiondet: 24–42 miljarder euro för elektrolysanläggningar, 220–340 miljarder euro för att öka produktionen av sol- och vindkraft (80–120 GW), cirka 11 miljarder euro för att modernisera befintliga anläggningar genom att utrusta dem med teknik för avskiljning och lagring av koldioxid, och 65 miljarder euro för stationer för transport, distribution och lagring av vätgas samt tankstationer för vätgas. Fram till 2050 skulle 180–470 miljarder euro krävas bara för produktionskapacitet. Dessutom kommer det även att krävas investeringar för att anpassa slutanvändarsektorerna, till exempel krävs 160–200 miljoner euro för att konvertera ett typiskt stålverk i EU till vätgasanvändning, och 850–1 000 miljoner euro för utbyggnad av 400 mindre tankstationer för vätgas.

2.6

De främsta strategiska hävstänger som EU kan mobilisera för att öka de privata investeringarna i ren vätgas är följande:

2.6.1

Utveckling av tillämpningar med ren vätgas inom industri och mobilitet kommer att göra det möjligt att öka efterfrågan. I strategin föreslås därför att utvecklingen ska ske i två skilda faser: vätgasen ska först användas för att minska koldioxidutsläppen i stålproduktionen, och skulle kunna utvecklas genom intern användning, såsom stadsbussar eller vissa tåg när elektrifiering inte är ett konkurrenskraftigt alternativ ur kostnadssynvinkel, liksom för tunga vägfordon parallellt med elektrifiering. I den kommande strategin om hållbar utveckling och smart mobilitet, som kommer att offentliggöras i slutet av året, bör vätgasens roll inom transport tas upp. Mot denna bakgrund kommer stödpolitik på efterfrågesidan att övervägas. Sådan politik skulle kunna omfatta kvoter för förnybar vätgas eller minimiandelar i specifika slutanvändarsektorer (t.ex. kemiska tillämpningar eller transporttillämpningar).

2.6.2

För att öka produktionen understryker kommissionen att investerare och industrin bör ges mer tydlighet och säkerhet. För detta kommer kommissionen att föreslå en gemensam standard för låga koldioxidutsläpp för att främja produktionsanläggningar för vätgas på grundval av deras prestanda i fråga om direkta utsläpp av växthusgaser. Kommissionen skulle också kunna föreslå en heltäckande terminologi och EU-omfattande kriterier för certifiering av förnybar vätgas, särskilt på grundval av befintliga initiativ såsom CertifHy. Dessutom bör man vid nästa översyn av EU:s utsläppshandelssystem införa ytterligare mekanismer för att uppmuntra produktion av förnybar, utsläppssnål vätgas. Differenskontrakt, det vill säga inbjudningar att lämna förslag till långsiktiga projekt med en offentlig motpart, skulle dessutom kunna övervägas för att täcka skillnaden mellan lösenpriset för koldioxid (55–90 euro per ton CO2) och dess faktiska pris. Slutligen skulle man kunna överväga direkta och öppna, marknadsbaserade stödordningar för förnybar vätgas, där stödet tilldelas genom anbudsförfaranden.

2.6.3

Kommissionen föreslår en stegvis utbyggnad av infrastrukturen som ett komplement till utvecklingen av tillgången på utrustning som drivs med ren vätgas. Efterfrågan på vätgas kommer inledningsvis att tillgodoses genom framställning på plats eller i närområdet. Vidare kommer lokala vätgaskluster – så kallade Hydrogen Valleys – att utvecklas, och detta kommer att leda till ett växande behov av särskild infrastruktur för vätgas, inte bara för industri- och transporttillämpningar samt elbalansering, utan också för uppvärmning av bostäder och kommersiella fastigheter. Det befintliga gasnätet skulle delvis kunna återanvändas för att transportera förnybar vätgas längre sträckor, och storskaliga anläggningar för lagring kommer att bli nödvändiga.

2.6.4

För att främja framväxten av europeiska ledande aktörer lanserar kommissionen en europeisk allians för ren vätgas, ett samarbete mellan offentliga myndigheter, industrin och det civila samhället. Alliansens uppdrag ska bestå i att 1) utarbeta en investeringsagenda och en förteckning över konkreta projekt, 2) underlätta samarbetet i nätverk av regionala, nationella och europeiska investeringsprojekt längs vätgasens värdekedja, inbegripet viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse och 3) stärka finansieringen för att bidra till att överbrygga investeringsgapet. Alliansen bör erbjuda ett brett forum för att samordna investeringar från alla berörda parter.

2.6.5

Kommissionen har för avsikt att stödja strategiska investeringar i ren vätgas inom ramen för sin plan för återhämtning och resiliens, särskilt genom politikområdet strategiska europeiska investeringar inom InvestEU (från och med 2021).

2.6.6

Kommissionen kommer också att stödja forskning och innovation genom ett institutionaliserat partnerskap inom ren vätgas, liksom viktiga partnerskap inom transporter och industri, såsom 2Zero eller CleanSteel. Kommissionen kommer att ge riktat stöd till livskraftiga projekt i medlemsstaterna genom särskilda instrument (t.ex. InnovFin för energidemonstrationsprojekt, InvestEU). Ett instrument för interregionala innovationsinvesteringar, med vätgasteknik i koldioxidintensiva regioner som ett pilotprojekt, kommer att finansieras under nästa finansieringsperiod inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf).

2.6.7

För att aktivt främja nya möjligheter till samarbete kring ren vätgas, föreslås det slutligen i strategin att man ska omforma energipartnerskapen med länder och regioner i grannskapet (öster om EU, i synnerhet Ukraina, och det södra grannskapet) genom relevanta internationella forum, såsom Energigemenskapen eller ministermötet om ren energi. Detta kommer att åtföljas av stöd för investeringar, med investeringsplattformen för grannskapsländer och investeringsramen för västra Balkan. Kommissionen kommer att utarbeta ett eurobaserat riktmärke för vätgastransaktioner för att konsolidera eurons roll i handeln med hållbar energi, och kommer att integrera ren vätgas med EU:s internationella, regionala och bilaterala diplomatiska insatser inom energi, klimat, forskning, handel och internationellt samarbete.

3.   Allmänna kommentarer

3.1.

För att målet med den europeiska gröna given, att uppnå klimatneutralitet på kontinenten senast 2050, ska kunna förverkligas krävs konkreta politiska insatser. Just nu genomgår EU dessutom både en hälsokris och en ekonomisk kris till följd av covid-19-pandemin. EU och medlemsstaterna bör därför samordna sina insatser för att hantera kriserna så att den ekonomiska återhämtningen blir en språngbräda till en ren och resilient framtid. För att denna framtid ska bli verklighet måste EU:s ekonomiska suveränitet stärkas, bland annat genom utvecklingen av förnybar energi och relevant lagringskapacitet.

3.2.

EESK stöder därför kommissionens strategi för att skapa en miljö som möjliggör ökad tillgång till och efterfrågan på vätgas för en klimatneutral ekonomi. Kommittén betonar emellertid att framgången för ren vätgas är beroende av att vårt energisystem blir betydligt mer effektivt och att den förnybara energin utvecklas avsevärt, så att vår energianvändning i allt större utsträckning bygger på el.

3.3.

EESK välkomnar de ambitiösa mål som fastställs i strategin vad gäller utbyggnad av elektrolysanläggningar för produktion av förnybar vätgas, men betonar samtidigt att högsta prioritet bör vara att stärka den förnybara kapaciteten i Europa för att tillgodose den allt större efterfrågan på el. Denna beror på den ökande elektrifieringen inom slutanvändningen och på att det krävs el för att producera ren vätgas. I dagsläget omfattar utvecklingsbanan för förnybar energi inte vätgasproduktion, och endast omkring en tredjedel av den el som konsumeras i EU kommer från förnybar energi (9).

3.4.

EESK välkomnar kommissionens förtydliganden om begreppet ren vätgas, som definieras som vätgas framställd genom elektrolys med hjälp av förnybar el från vindkraft, solenergi och vattenkraft eller biokemisk omvandling av förnybar biomassa. Kommittén välkomnar också att EU prioriterar ren vätgas som det enda alternativ som är förenligt med målen om klimatneutralitet.

3.5.

EESK noterar emellertid att strategin på kort och medellång sikt inte utesluter andra former av koldioxidsnål vätgas, som erhålls från fossila bränslen med avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) (10), en teknik som fortfarande håller på att utvecklas. EESK påminner om att vätgas med avskiljning och lagring av koldioxid under inga omständigheter kan betraktas som en grön energikälla om dess användning är kopplad till direkt eller indirekt utvinning av fossil energi. Kommittén betonar att man behöver ha verktyg för koldioxidanalys längs hela värdekedjan för vätgas som framställs genom CCS för att den ska kunna klassas som koldioxidsnål men inte koldioxidneutral (11) och för att se till att utsläppsminskningarna är tillräckliga för att uppnå de långsiktiga utsläppsmålen.

3.6.

EESK påpekar dessutom att revisionsrättens analys har visat att EU:s befintliga finansiering för att främja CCS, t.ex. NER300, ”inte lett till något framgångsrikt projekt för avskiljning och lagring av koldioxid” (12). Det är således högst osäkert om CCS är tekniskt genomförbart, och allmänhetens stöd för CCS är också ovisst.

3.7.

EESK noterar kommissionens uppskattning om att koldioxidpriserna måste ligga i intervallet 55–90 euro per ton om fossilbaserad vätgas med koldioxidavskiljning ska bli konkurrenskraftig i förhållande till fossilbaserad vätgas. Kommittén uppmanar kommissionen att beskriva den ekonomiska modell för investeringar som leder till en sådan kompensationskostnad, särskilt inverkan av kostnaden av det kapital som mobiliseras genom de privata investeringar som gör att projekten blir dyrare. EESK uppmanar kommissionen att lämna detaljerade uppgifter om de beräknade priser på ren vätgas som skulle krävas för att göra subventioner onödiga och att undersöka vilka mekanismer som fordras för att uppnå dessa priser, särskilt under den kommande översynen av EU:s utsläppshandelssystem.

3.8.

EESK påminner vidare om att förnybar vätgas, även om den måste kunna konkurrera med fossilbaserad vätgas med och utan koldioxidavskiljning, framför allt måste kunna konkurrera med den fossila energin. För detta krävs att priset på vätgas sänks till under 1 USD/kg (13). Att minska investeringskostnaderna (kapitalutgifterna) för grön vätgas är därför avgörande. EESK uppmanar eftertryckligen kommissionen att ange prisscenarier för vätgas i förhållande till kostnaden för det finansiella kapital som mobiliseras i projekt med grön vätgas.

3.9.

EESK påminner för övrigt om att de försök som gjorts för att starta en ”vätgasekonomi” har misslyckats, framför allt för att det aldrig har uppstått någon efterfrågan på vätgas. Därför välkomnar EESK att kommissionen tydligt anger de slutanvändarsektorer som bör använda vätgas: industrin och vissa transportslag samt sektorn för stationär lagring av elektricitet, som stöd till lagringen med batteri.

3.10.

Ren vätgas bör därför endast användas om andra alternativ för minskning av koldioxidutsläppen inte är möjliga, och EESK uppmanar kommissionen att inrikta investeringarna på tillämpningar där vätgas kan spela en viktig roll, såsom industrin, transporter (sjöfart, luftfart) och lagring av förnybar energi. Överallt där batterier används – särskilt i bilar, taxibilar, bussar, skåpbilar och mindre lastbilar, som nämns i strategin – är det sannolikt att det är mindre lönsamt att använda vätgas. Vätgas skulle också kunna vara ett möjligt alternativ för att minska koldioxidutsläppen från godstransporter vid långa sträckor (14).

3.11.

Till följd av covid-19-pandemin har ojämlikheterna i vårt samhälle förstärkts och fattigdomen i Europa ökat. Vätgasstrategin för ett klimatneutralt Europa får därför inte lämna någon på efterkälken. EESK ber således kommissionen att följa och bedöma ansökningar om omstrukturering av arbetstillfällen inom ramen för vätgasstrategin.

4.   Särskilda kommentarer

Den sociala dimensionen

4.1

Till följd av covid-19-pandemin och den kris som den orsakat väntas arbetslösheten i EU stiga till 9 % och drabba unga och lågutbildade arbetstagare särskilt hårt. EESK understryker därför vikten av att se till att arbetstagarna får tillgång till fortbildning av god kvalitet och behovet av att göra energisektorn mer attraktiv för unga européer. För detta ändamål skulle EU kunna inrätta europeiska spetskompetenscentrum för lärlingar inom yrken som är specifika för energiomställningen (t.ex. energibesiktning och installation av värmepumpar). Genom att tillhandahålla bidrag och utvidga programmet ErasmusPro kan EU göra unga européer till viktiga aktörer i energiomställningen, särskilt på området ren vätgas.

4.2

För att utbyggnaden av förnybar vätgas ska leda till att det skapas jobb måste stöd ges till små och medelstora europeiska företag, vilka bidrar med nästan två tredjedelar av arbetstillfällena inom den privata, icke-finansiella sektorn i EU (15). EESK uppmanar kommissionen att utveckla särskilda finansiella verktyg för sådant stöd (16).

4.3

EESK noterar dessutom att kontrollen av tillgångar och industrier i EU måste bevaras och att man måste bekämpa industriell dumpning från andra delar av världen om unionen ska bli mer konkurrenskraftig och resilient.

4.4

EESK uppmanar slutligen EU att till fullo utnyttja de nya och mer hållbara företagsmodellerna, som bygger på en dialog mellan alla berörda parter, där arbetstagarna framför allt involveras i hög grad när det gäller att ta fram företagsstrategier (17).

Investeringsbehoven i EU

4.5

EESK betonar att fossila bränslen inte bör stödjas genom EU-medel och uppmanar kommissionen att tillämpa principen om att inte vålla skada på all offentlig finansiering som härrör från den fleråriga budgetramen, InvestEU, EU:s återhämtningsfond och statligt stöd. Att framställa vätgas genom CCS, direkt eller indirekt, kan inte under några omständigheter berättiga till stöd inom ramen för den gröna taxonomin för EU-finansieringar.

4.6

Kommittén är mycket positiv till att den nya mekanismen för återhämtning och resiliens stöder de investeringar och reformer i medlemsstaterna som är avgörande för en hållbar återhämtning, särskilt i sektorn för förnybar vätgas. EESK uppmanar kommissionen att se till att den europeiska gröna given och de nationella energi- och klimatplanerna anger riktningen för medlemsstaternas planer för återhämtning och resiliens. I detta syfte bör kommissionen se till att insatser som bidrar till den gröna omställningen är ett nödvändigt villkor i utvärderingen av medlemsstaternas projekt.

4.7

Alliansen för ren vätgas kommer att ha en viktig funktion för en ökad användning av vätgas i Europa, särskilt genom utvecklingen av investeringsprogrammet och upprättandet av en kanal för regionala, nationella och europeiska projekt. EESK understryker således vikten av att alla berörda parter, däribland det civila samhället i alla dess dimensioner, arbetstagare och icke-statliga organisationer, företräds på ett rättvist sätt i alliansen. För närvarande består alliansen till största del av privata aktörer (18). EESK bör i egenskap av företrädare för det organiserade civila samhället bjudas in till diskussioner och samråd.

Stimulera efterfrågan och öka produktionen

4.8

Kommittén är övertygad om att auktioner inom ramen för differenskontrakt spelar en viktig roll för att garantera att industriprocesserna snabbt ställs om till vätgas. Differenskontrakt kan sända en positiv signal till investerare och industrin (19). EESK vill dock framhålla följande två punkter:

4.8.1

Kommissionen betonar att differenskontrakt är relevanta, och konstaterar att EU:s befintliga system för handel med utsläppsrätter inte kan sända tillräckligt starka prissignaler för att de investeringar som tveklöst krävs för att uppnå klimatneutralitet ska göras. Detta beror å ena sidan på att fossila råvaror fortsatt får omfattande subventioner i EU. Enligt kommissionens rapport om energisubventioner har de subventioner för naturgas som används för produktion av vätgas med avskiljning och lagring av koldioxid faktiskt ökat (20). Det finns därför en massiv snedvridning av marknaden som hindrar investeringar i teknik för klimatskydd, såsom grön vätgas, eller gör dem onödigt dyra. Dessutom återspeglar EU:s utsläppshandelssystem inte ens efter reformen det verkliga koldioxidpriset. Om fossila råvaror inte omfattades av subventioner och om utsläppshandelssystemet förbättrades ytterligare skulle differenskontrakt inte behövas. Därför bör dessa två punkter vara kommissionens främsta prioritering.

4.8.2

I den mån differenskontrakt ändå är nödvändiga bör anbudsinfordran utformas på ett sådant sätt att produktion av vätgas genom elektrolys endast finansieras om överskottsel från förnybara energikällor används för detta ändamål (21). EESK betonar därför att ett europeiskt finansieringssystem och specifika anbudsinfordringar för förnybart väte är avgörande för att säkerställa att utvecklingen av vätgas med avskiljning och lagring av koldioxid inte fördröjs.

Den internationella dimensionen

4.9

EESK ställer sig frågande till den typ av framtida energipartnerskap som syftar till att bygga ut elektrolysanläggningar med en total kapacitet på 40 GW för produktion av förnybar vätgas i EU:s grannskap (22). I en tid då medlemsstaternas ledare efterlyser ett ökat europeiskt oberoende uppmanar EESK kommissionen att utveckla en enhetlig strategi.

4.10

EESK betonar även svårigheterna med att locka till sig europeiska investerare i politiskt instabila länder. EESK rekommenderar ändå att de länder på västra Balkan som har inlett en process för att ansluta till EU ska inkluderas i alla diskussioner och insatser för att genomföra vätgasstrategin.

4.11

EESK uppmanar även kommissionen att tillhandahålla mer detaljerad information om de aktuella ländernas kapacitet att utveckla dessa framtida partnerskap. Strategin omfattar för närvarande så vitt skilda länder som Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Palestina (23), Syrien och Tunisien, med sinsemellan mycket olika strategier för energiomställning och utveckling av förnybar energi. I dessa länder behöver man också prioritera de system för ekonomiskt stöd till små och medelstora företag som EESK rekommenderar, med tanke på den stora andelen små och medelstora företag i dessa länder och bankernas utbredda förmedlingsverksamhet.

4.12

EESK undrar om dessa länder har kapacitet att upprätta tillräckligt med elektrolysanläggningar för produktion av förnybar vätgas för att utöver den inhemska efterfrågan tillgodose den europeiska efterfrågan. I Nordafrika och Ukraina skulle det, för att bygga upp en total kapacitet på 40 GW, krävas förnybar energi motsvarande 76 GW fram till 2030, vilket innebär en tredubbling av kapaciteten i dessa länder på 10 år (24).

---

(1)  Benämns också ”hard-to-abate sectors” (t.ex. stål-, petrokemi-, aluminium-, cement- och gödselmedelsindustrin) på engelska, med tanke på att lösningarna för minskning av koldioxidutsläppen medför högre kostnader än den nuvarande koldioxidintensiva tekniken.

(2)  Enligt uppgifter från Eurostat, som offentliggjordes i augusti 2020, medförde coronaviruset en minskning av sysselsättningen på 2,6 % i EU under andra kvartalet.

(3)  Det vill säga skapandet av varor och tjänster utan användning av kolbaserad energi.

(4)  Inklusive västra Balkan, Ukraina och länderna i det södra grannskapet.

(5)  Se COM(2015) 80.

(6)  Se COM(2020) 299 ”Kraft till en klimatneutral ekonomi: En EU-strategi för integrering av energisystemet”.

(7)  EU:s BNP sjönk med 11,9 % under andra kvartalet 2020, enligt Eurostat, EU:s statistikkontor.

(8)  På grund av att kostnaderna för att minska utsläppen är höga, och för att de framsteg som gjorts i fråga om utsläppsminskning har varit långsamma och svåra.

(9)  Uppgifter från Eurostat, [nrg_ind_peh].

(10)  Eller elektrolys med kraftigt minskade växthusgasutsläpp under hela livscykeln.

(11)  Denna teknik möjliggör minskningar av utsläppen under hela livscykeln på 60–85 % jämfört med om man använder naturgas i värmepannorna.

(12)  Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken – En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (EUT C 282, 20.8.2019, s. 51).

(13)  Vätgas som producerats genom reformering av naturgas kostar omkring 1 USD/kg. Källa: Platts Hydrogen Assessments.

(14)  Se T&E:s årsrapport för 2019.

(15)  https://www.touteleurope.eu/actualite/les-entreprises-dans-l-union-europeenne.html,

(16)  Dvs. territoriella investeringsfonder, en mekanism för offentlig garanti som omfattar 60 % av de gröna investeringarna för små och medelstora företags utveckling samt försäkringssystem som omfattar små och medelstora företags utvecklingsrisk på området grön vätgas.

(17)  EESK:s resolution av den 11 juni 2020 om EESK:s förslag till återuppbyggnad och återhämtning efter covid-19-krisen (EUT C 311, 18.9.2020, s. 1).

(18)  Se förteckningen över medlemmar i alliansen för ren vätgas.

(19)  Dessa auktioner har särskilt bidragit till utvecklingen av havsbaserad vindkraft i Förenade kungariket, eftersom de gjort det möjligt att erhålla låga bud.

(20)  Se bilaga 2 till COM(2020) 950 final.

(21)  T.ex. om en operatör av elektrolysanläggningar visar att elen för elektrolys kommer direkt från en nybyggd anläggning för förnybar energi eller att det finns ett elleveransavtal som endast aktiveras när priserna på grossistmarknaderna är negativa.

(22)  Inklusive västra Balkan, Ukraina och länderna i det södra grannskapet.

(23)  Denna beteckning ska inte uppfattas som ett erkännande av en palestinsk stat och påverkar inte de enskilda medlemsstaternas ståndpunkter i frågan.

(24)  https://www.irena.org/-/media/Files/IRENA/Agency/Publication/2020/May/SDG7Tracking_Energy_Progress_2020.pdf.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 95/93 vad gäller tillfälliga lättnader från reglerna om utnyttjande av ankomst- och avgångstider vid flygplatser i gemenskapen på grund av covid-19-pandemin

[COM(2020) 818 final – 2020/0358 (COD)]

(2021/C 123/07)

Huvudföredragande:

Thomas KROPP

Remiss	Europaparlamentet 18.1.2021 Rådet, 21.1.2021
Rättslig grund	Artiklarna 100.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande vid plenarsessionen	27.1.2021
Plenarsession nr	557
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	225/1/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den 16 december 2020 lade kommissionen fram ett förslag till en ny ändringsförordning (1) om tillfälliga lättnader från regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade, för perioden efter den 27 mars 2021. I huvudsak föreslog kommissionen att regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade ska tillämpas på nytt, men att tröskeln för utnyttjande av ankomst- och avgångstider under en begränsad period bör fastställas till 40 % i stället för 80 %. Dessutom föreslog kommissionen att den ska få delegerade befogenheter att förlänga lättnaderna från reglerna om ankomst- och avgångstider, i enlighet med ett antal kriterier som hänger samman med krisens varaktighet och intensitet.

1.2

EESK lovordar kommissionen för dess initiativ att förlänga de tillfälliga lättnaderna från Europeiska gemenskapens regler om ankomst- och avgångstider och stöder förslaget att ge kommissionen i uppdrag att anpassa tröskeln fram till vintersäsongen 2024/2025.

1.3

För att skapa en verkligt flexibel mekanism för att hantera situationen bör förslaget dock också innehålla bestämmelser om flygbolagens rätt att återlämna en fullständig serie ankomst- och avgångstider i kombination med en variabel utnyttjandetröskel.

1.4

Förlängningen är motiverad eftersom den globala ekonomiska krisen i början av 2021 är värre än vad som förutsågs för 12 månader sedan, under första kvartalet 2020. I motsats till vad man förväntade sig har covid-19-pandemin ännu inte begränsats. Den andra vågen av exponentiella ökningar av antalet infektioner under andra halvåret 2020 har hittills fått ännu svårare hälsomässiga, sociala, ekonomiska och finansiella konsekvenser än den första vågen i Europa. Transporter, handel och turism hör till de ekonomiska sektorer som drabbats hårdast. Dessutom sprids för närvarande en mycket smittsam mutation av viruset över Europa. Förenade kungariket genomförde nyligen en tredje nedstängning för att begränsa den ”tredje vågen” av viruset.

1.5

EESK uppmanar kommissionen och medlagstiftarna att ompröva kommissionens förslag mot bakgrund av rekommendationerna från World Airline Slot Board (WASB), som består av flygbolag, flygplatser och samordnare av ankomst- och avgångstider och som offentliggjorde sina rekommendationer om lättnader från reglerna om ankomst- och avgångstider för tidtabellsperioden för sommaren 2021 (2) den 20 november 2020 (Iata, A4E, ACI-Europe och EUACA stöder WASB:s rekommendation). Rekommendationerna består av en kombination av i) ett fullständigt undantag från regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade för fullständiga serier av ankomst- och avgångstider som återlämnas till reserven före periodens början och ii) en utnyttjandetröskel på 50 % för serier av ankomst- och avgångstider som flygbolagen behåller. De innehåller också vissa villkor för och bestämmelser om befogad underlåtenhet att använda ankomst- och avgångstider som specifikt hänger samman med covid-19-situationen.

1.6

EESK anser att det är absolut nödvändigt att upprätthålla en balans mellan behovet av att undvika åtgärder som inverkar negativt på luftfartssektorns förmåga att återhämta sig från krisen, flygbolagens långsiktiga mål att upprätthålla dyra ankomst- och avgångstider på flygplatserna och behovet av att säkerställa en lämplig konkurrens om de knappa ankomst- och avgångstiderna.

1.7

Slutligen beklagar EESK att kommissionen verkar fokusera på att hantera lättnaderna från EU:s regler om fördelning av ankomst- och avgångstider, utan att beakta att sådana åtgärder kommer att återspeglas globalt i andra delar av världen. Det är därför att föredra att genomföra ändringar som kan tillämpas i praktiken och som man enats om globalt – såsom WASB:s rekommendationer.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

I rådets förordning (EEG) nr 95/93 (3), som delvis ändrats genom Europaparlaments och rådets förordning (EG) nr 793/2004 (4), fastställs förfaranden och regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid EU:s flygplatser. Enligt artikel 10 i denna förordning måste lufttrafikföretag använda minst 80 % av sina tilldelade ankomst- och avgångstider inom en viss tidtabellsperiod för att behålla dessa ankomst- och avgångstider under motsvarande tidtabellsperiod under det följande året (regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade).

2.2

Den 30 mars 2020 antog Europeiska unionen en ändring av förordningen om ankomst- och avgångstider (5) i syfte att införa ett undantag från regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade för hela tidtabellsperioden för sommaren 2020, som löpte ut den 24 oktober 2020. Denna ändring innebar också att kommissionen fick befogenhet att förlänga den period som omfattas av undantaget till den 4 april 2021. Den 14 oktober 2020 antog kommissionen en delegerad akt (6) genom vilken perioden för undantaget från regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade förlängdes fram till slutet av tidtabellsperioden för vintern 2020/2021, den 27 mars 2021.

2.3

EESK stödde det föreslagna tillfälliga upphävandet av EU:s regler om fördelning av ankomst- och avgångstider vid flygplatser i sitt ståndpunktsdokument, som antogs den 25 mars 2020. I denna rapport förespråkades planeringsstabilitet för flygbolag och möjligheten att reagera snabbt och flexibelt på marknadsutvecklingen utan att förlora de ankomst- och avgångstider som krävs för att återupprätta fungerande nätverk.

2.4

Med hänvisning till behovet av att fastställa en väg för att återgå till en normal tillämpning av regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade föreslog kommissionen att kraven på utnyttjande av ankomst- och avgångstider enligt förordningen om ankomst- och avgångstider skulle tillämpas på nytt från början av tidtabellsperioden för sommaren 2021, men att tröskeln bör fastställas till 40 % i stället för 80 %. Dessutom skulle kommissionen fram till och med vintersäsongen 2024/2025 ha delegerade befogenheter att ytterligare förlänga lättnaderna från reglerna om ankomst- och avgångstider genom att anpassa utnyttjandegraden för ankomst- och avgångstider på grundval av ett antal indikatorer, såsom faktiska och prognostiserade flygtrafikdata, beläggningsfaktorer och utnyttjandet av flottan. Förslaget innehåller dessutom vissa villkor avseende bl.a. undantag för ankomst- och avgångstider som nyligen tilldelats och bytts ut samt en tidsgräns för återlämnande av ankomst- och avgångstider.

2.5

Den 20 november 2020 meddelade WASB, som består av flygbolag, flygplatser och samordnare av ankomst- och avgångstider, att man nått en överenskommelse om rekommendationer om lättnader från reglerna om ankomst- och avgångstider för tidtabellsperioden för sommaren 2021 (7). Iata, A4E (8), ACI-Europe och EUACA stöder WASB:s rekommendation. I konstrast till kommissionens förslag rekommenderar WASB en kombination av i) ett fullständigt undantag från regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade för fullständiga serier av ankomst- och avgångstider som återlämnas till reserven i tillräckligt god tid före periodens början och ii) en utnyttjandetröskel på 50 % för serier av ankomst- och avgångstider som flygbolagen behåller. Rekommendationerna innehåller också vissa villkor för och bestämmelser om befogad underlåtenhet att använda ankomst- och avgångstider som specifikt hänger samman med covid-19-situationen.

2.6

EESK stöder fortsatta lättnader från EU:s regler om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade under sommarsäsongen 2021. Kommittén anser dock att kommissionens förslag bör inbegripa en möjlighet att återlämna hela serier av ankomst- och avgångstider, utöver en sänkning av tröskeln. På medellång till lång sikt tillgodoses förbindelserna bäst genom att flygbolagen får stöd i sin ekonomiska återhämtning och kan återupprätta sina nätverk när trafiken väl återvänder. Dessutom är undantag från regeln om utnyttjande av ankomst- och avgångstider i tredjeländer ofta beroende av ömsesidighet, vilket tyder på att det finns ett behov av en strategi som kan tillämpas över hela världen.

2.7

EESK stöder huvuddragen i WASB:s rekommendationer, som offentliggjordes den 20 november 2020 och som innehåller en möjlighet för flygbolagen att återlämna hela serier av ankomst- och avgångstider under krisen. Kommissionen verkar fokusera på att hantera lättnaderna från EU:s regler om fördelning av ankomst- och avgångstider utan att beakta att sådana åtgärder kommer att återspeglas i alla andra regioner i världen. Det är därför att föredra att genomföra ändringar som kan tillämpas i praktiken och som man enats om globalt. Kommittén uppmanar kommissionen och medlagstiftarna att överväga kommissionens förslag mot bakgrund av WASB:s rekommendationer.

3.   Särskilda kommentarer

3.1

Den 31 december 2020 hade sammanlagt 6,1 miljoner flygningar, eller 1,7 miljarder passagerarresor, gått förlorade för den europeiska luftfarten jämfört med föregående år (9) till följd av covid-19-pandemin.

3.2

För att minska virusets spridningstakt har regeringarna infört stränga restriktioner för den internationella flygtrafiken och för sina respektive medborgares rörlighet. Lufttrafikföretagen var tvungna att kraftigt minska sin kapacitet och ställa in flygningar. I flera EU-medlemsstater ställde flygbolag tillfälligt in alla sina flygningar.

3.3

Denna situation fortsätter att vara oförändrad under 2021, vilket innebär kraftiga påfrestningar på den ekonomiska bärkraften för alla berörda parter inom luftfartssektorn, i synnerhet arbetsmarknadsparterna, som alla hyser en motiverad oro över sin framtida sysselsättning. Ett vaccin har tagits fram och administreras i EU sedan den 27 december 2020, men först i slutet av 2021 eller till och med under 2022 kommer en tillräcklig andel av befolkningen att ha vaccinerats för att de allmänna restriktioner och åtgärder som syftar till att minska smittspridningen ska kunna upphöra (10). Det finns inget som tyder på att efterfrågan under sommarsäsongen 2021 ens kommer att vara i närheten av tidigare års nivå. Den nuvarande osäkerheten kommer att kvarstå och kan till och med komma att öka om det uppstår nya, ännu mer smittsamma eller dödliga varianter av covid-19. Enligt industrins prognoser skulle återhämtningsperioden kunna pågå åtminstone till 2024 eller 2025 (11).

3.4

Ankomst- och avgångstider är nödvändiga för trafik till och från överbelastade flygplatser och är viktiga för att lufttrafikföretagen ska få tillgång till begränsad flygplatskapacitet för att kunna upprätthålla sina nätverk och de förbindelser de erbjuder sina kunder. Det har tagit många år för lufttrafikföretagen att utveckla sina nätverk och skaffa sig de ankomst- och avgångstider som krävs för inomeuropeisk och interkontinental trafik samt matartrafik. Vid avsaknad av en bestämmelse för att neutralisera regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade skulle lufttrafikföretagen, för att bibehålla sina ankomst- och avgångstider, tvingas fortsätta utföra flygningar med ytterst låg beläggningsgrad, vilket skulle förvärra de ekonomiska förlusterna och medföra en onödig miljöbelastning.

3.5

Alla åtgärder som genomfördes under 2020 byggde på antagandet att de skulle bidra till en effektiv kontroll av den fortsatta spridningen av viruset inom en kort, eller åtminstone överskådlig, tidsperiod. Dessa förväntningar har hittills kommit på skam. Faktum är att återhämtningen från denna kris utan motstycke ännu inte kan förutses på ett tillförlitligt sätt.

3.6

Efterfrågan på lufttrafik har inte förbättrats på ett hållbart sätt sedan EU införde det ursprungliga covid-19-undantaget i mars 2020. Även om trafiken ökade något under sommarmånaderna till - 51 % jämfört med föregående år, minskade trafiken efter sommaren 2020, då den andra vågen av pandemin slog till och medlemsstaterna införde nya nedstängningsåtgärder. Den 14 september 2020 gjorde Eurocontrol en drastisk revision nedåt av sin prognos. Även det reviderade trafikscenariot har dock visat sig vara alltför optimistiskt. I november låg trafiken på - 62 % och i december på - 60 % jämfört med det föregående året, vilket kan jämföras med Eurocontrols prognos på - 58 % respektive - 54 %. Eurocontrols prognos är - 60 % och - 50 % för januari respektive februari 2021 (12).

3.7

Mot bakgrund av den fortsatta och upprepade spridningen av viruset och de strikta åtgärder som regeringarna vidtagit för att begränsa den är efterfrågan på lufttrafik fortsatt mycket låg, vilket även fortsättningsvis innebär betydande, eller rent av existenshotande, ekonomiska påfrestningar för luftfartssektorn. Det är därför motiverat och nödvändigt att lätta på den börda som regeln om att outnyttjade ankomst- och avgångstider går förlorade utgör.

3.8

EESK lovordar de berörda parterna – flygbolag, flygplatser och samordnare av ankomst- och avgångstider – för att de samarbetat för att komma fram till en kompromisslösning inom ramen för WASB. Kommittén är medveten om att den allmänna regleringen av ankomst- och avgångstider är en kontroversiell fråga för dem. Vi anser att WASB:s rekommendation på ett lämpligt sätt tar itu med de allmänna och specifika mål som kommissionen eftersträvar i enlighet med det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer dess förslag (13).

3.9

EESK stöder kommissionens allmänna mål att ta itu med vissa brister och utmaningar i samband med ett undantag under hela säsongen, främja förbindelser, uppmuntra konkurrens och underlätta en utfasning av lättnaderna från reglerna om ankomst- och avgångstider. Kommittén stöder också kommissionens särskilda mål, särskilt att minimera de negativa miljöeffekterna av flygningar med mycket låga beläggningsfaktorer.

3.10

I sitt förslag om att införa en ny punkt 2a i artikel 10a föreslår kommissionen endast att lufttrafikföretagen, för en serie av ankomst- och avgångstider som tilldelats för perioden 28 mars 2021–30 oktober 2021, ska ha rätt till samma serie av ankomst- och avgångstider under nästa motsvarande tidtabellsperiod, om de har använt 40 % av ankomst- och avgångstiderna i den serien. Detta innebär att flygbolagen måste göra till och med oekonomiska flygningar med extremt låga beläggningsfaktorer på upp till minst 40 %, i stället för att kunna återlämna sådana ankomst- och avgångstider utan att riskera att förlora dem. Att uppmuntra flygbolag att flyga nästan tomma flygplan är inte förenligt med kommissionens uttalade mål att minimera de skadliga effekterna på miljön. Detta skulle kunna avhjälpas om flygbolagen kunde återlämna hela serier av ankomst- och avgångstider för vilka de vet att efterfrågan kommer att vara låg (t.ex. på dagar med låg trafik eller tider med låg utnyttjandegrad).

3.11

Kommissionens förslag uppfyller inte heller dess uttalade mål att säkerställa en effektiv flygverksamhet och ett effektivt utnyttjande av flygplatskapaciteten. Genom att inte tillåta att hela serier av ankomst- och avgångstider återlämnas uppmuntras inte flygbolagen att återlämna ankomst- och avgångstider i ett tidigt skede, vilket skulle möjliggöra en optimerad omfördelning av ankomst- och avgångstider och planering för flygplatser, flygbolag och konsumenter. Möjligheten att återlämna hela serier av ankomst- och avgångstider gör att flygplatser bättre kan anpassa sin egen verksamhet. Framför allt blir ankomst- och avgångstiderna tillgängliga för omfördelning och ad hoc-användning, t.ex. för fraktflygningar, beroende på förändringar i efterfrågan. En liknande effekt kan inte uppnås genom det föreslagna tillägget av en punkt 7 i artikel 10a i förordningen, där det föreskrivs en tidsfrist på tre veckor för återlämnande av ankomst- och avgångstider (14). I stället finns det en risk för att ett lägre tröskelvärde i sig kan leda till mycket fragmenterade tidtabeller, till nackdel för de få återstående kunderna.

3.12

EESK stöder visserligen kommissionens allmänna mål att främja förbindelser, uppmuntra konkurrens och underlätta en utfasning av lättnaderna från reglerna om ankomst- och avgångstider, men anser att ett mer långsiktigt perspektiv måste bibehållas. Förbindelser och konkurrens (särskilt med flygbolag från länder utanför EU) tillgodoses bäst på medellång till lång sikt genom att säkerställa att annars livskraftiga företag överlever den nuvarande krisen utan att förlora de tillgångar som de behöver när trafiken väl återupptas. Samtidigt får bestämmelserna inte vara alltför skyddande, för att undvika att företagen slår sig till ro och för att säkerställa konkurrensen. Med tanke på den osäkra utvecklingen av efterfrågan under sommarsäsongen och kommissionens eget antagande om en trafiknivå på 50 % jämfört med 2019 (15) anser EESK att det är för tidigt att åter tillämpa kraven på utnyttjande av ankomst- och avgångstider enligt förordningen om ankomst- och avgångstider, ens på nivån 40 %. Samtidigt skulle man genom att bibehålla det fullständiga undantaget inte kunna hantera de utmaningar och uppfylla de mål som kommissionen med fog fastställt. EESK anser att WASB:s rekommendation, som kombinerar de lättnader som ett fullständigt undantag innebär med de kontrollerande effekterna av ett tröskelvärde, utgör en solid grund från vilken en återgång till en normal tillämpning av kraven på användning av ankomst- och avgångstider kan inledas.

3.13

Den delegerade akt som föreslås i artikel 10a.4 bör ge kommissionen befogenhet inte bara att ändra de procentvärden som avses i artikel 10.2a, utan också att utöka möjligheten att återlämna hela serien av ankomst- och avgångstider i början av respektive säsong. Även om kommissionens förslag medger ett fullständigt undantag från reglerna om utnyttjande av ankomst- och avgångstider (dvs. 0 %), innehåller det inte någon möjlighet att kombinera de två delarna. Endast på så sätt kan man få till stånd en verkligt flexibel mekanism för att hantera situationen.

3.14

Samordning av ankomst- och avgångstider är en global fråga. En EU-förordning om ankomst- och avgångstider måste därför vara förenlig med bestämmelserna i tredjeländer, vilket ofta kräver ömsesidighet. Med ett fullständigt undantag är detta inte ett problem, eftersom det är det mest omfattande sättet att lätta på villkoren för utnyttjande av ankomst- och avgångstider. På motsvarande sätt är det troligt att WASB:s rekommendation kommer att få ett globalt erkännande (16).

3.15

EESK anser att man, med tanke på strävan efter resiliens och smart lagstiftning, bör överväga att införa bestämmelser som gör det möjligt att lätta på reglerna om användning av ankomst- och avgångstider i förordning (EEG) nr 95/93, inte bara i samband med covid-19, utan även inför framtida händelser med betydande inverkan på luftfartsindustrin. Ändringar av regeln om utnyttjande av ankomst- och avgångstider i förordning (EEG) nr 95/93 har varit nödvändiga även före den situation som nu föreligger: — År 2002 i efterdyningarna av terroristattackerna den 11 september (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 894/2002 (17)). — År 2003 efter utbrottet av sars (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1554/2003 (18)). — År 2009 under den globala finanskrisen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 545/2009 (19)). Sådana lösningar bör göra det möjligt att reagera snabbt, utan behov av ytterligare reglering och med möjlighet till flexibla åtgärder, alltifrån fullständiga undantag och anpassade trösklar till en kombination av tidig återlämning av ankomst- och avgångstider och trösklar, i enlighet med WASB:s förslag för sommarsäsongen 2021.

3.16

Kommittén upprepar att den är villig att bidra till ytterligare diskussioner om hur man på bästa sätt kan återupprätta en livskraftig och konkurrenskraftig europeisk luftfartssektor. En sådan strategi bör vara heltäckande och omfatta diskussioner med alla berörda parter, i synnerhet arbetsmarknadsparterna, som drabbas hårt av covid-19-krisen. En heltäckande strategi av detta slag bör omfatta en översyn av alla förordningar eller åtgärder som lägger en orimlig börda på luftfartssektorn.

---

(1)  COM(2020) 818 final.

(2)  ”WASB-Recommendation, Airport slot alleviation measures for Northern Summer 2021”, https://www.iata.org/contentassets/4820c05b19f148e2855db91f2a579369/wasb-northern-summer-21-recommendation-for-slot-use-relief.pdf.

(3)  Rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser (EGT L 14, 22.1.1993, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 793/2004 av den 21 april 2004 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 95/93 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser (EUT L 138, 30.4.2004, s. 50).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/459 av den 30 mars 2020 om ändring av förordning (EEG) nr 95/93 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser (EUT L 99, 31.3.2020, s. 1).

(6)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1477 av den 14 oktober 2020 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 95/93 vad gäller tillfällig förlängning av undantagsåtgärder för att hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin (EUT L 338, 15.10.2020, s. 4).

(7)  ”WASB-Recommendation, Airport slot alleviation measures for Northern Summer 2021”, https://www.iata.org/contentassets/4820c05b19f148e2855db91f2a579369/wasb-northern-summer-21-recommendation-for-slot-use-relief.pdf.

(8)  A4E-medlemmen Ryanair delar inte denna ståndpunkt och kommer att framföra sina synpunkter separat.

(9)  Se ovan.

(10)  ”Frågor och svar: vaccinering mot covid-19 i EU, den 21 december 2020”, https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_20_2467.

(11)  ”Aviation Round Table Report on the Recovery of European Aviation”, november 2019, https://www.aci-europe.org/downloads/resources/Aviation%20Round%20Table%20DECLARATION%20FINAL%2016.11.2020.pdf.

(12)  ”Eurocontrol Think Paper #8: What COVID-19 did to European Aviation in 2020, and Outlook 2021”, den 1 januari 2021. https://www.eurocontrol.int/publication/what-covid19-did-european-aviation-2020-outlook-2021

(13)  SWD/2020/341 final.

(14)  Denna särskilda bestämmelse är dessutom verkningslös, eftersom bristande efterlevnad inte får några konsekvenser. Fördelningen av ankomst- och avgångstider under följande säsong beror på om flygbolagen når tröskelvärdet, oavsett om de återlämnar ankomst- och avgångstider inom treveckorsperioden eller inte.

(15)  Se fotnot 7, skäl 11.

(16)  Vid tidpunkten för denna rapport har Nya Zeeland, Malaysia och Kanada (Vancouver) redan antagit WASB-förslaget för sommaren 2021. Brasilien har förlängt det befintliga undantaget från reglerna om ankomst- och avgångstider för vintern 2020/2021. FAA i Förenta staterna har inlett ett samråd om (endast) dessa båda alternativ: en förlängning av det befintliga (fullständiga) undantaget och WASB-förslaget.

(17)  EGT L 142, 31.5.2002, s. 3.

(18)  EUT L 221, 4.9.2003, s. 1.

(19)  EUT L 167, 29.6.2009, s. 24.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En ny modell för den maritima strategin för Atlanten – Handlingsplan för Atlanten 2.0 – En uppdaterad handlingsplan för en hållbar, motståndskraftig och konkurrenskraftig blå ekonomi i Europeiska unionens Atlantområde

[COM(2020) 329]

(2021/C 123/08)

Föredragande:

Carlos Manuel TRINDADE

Remiss	Europeiska kommissionen, 23.9.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	11.1.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.1.2021
Plenarsession nr	557
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	257/0/7

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK delar kommissionens åsikt att det atlantiska havsområde som står under EU-medlemsstaters jurisdiktion är en avgörande faktor för den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa medlemsstater och i EU som helhet. Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna, såsom de återges i kommissionens meddelande, genererade den blå ekonomin i Atlanten 73,4 miljarder euro i bruttoförädlingsvärde 2017 och sysselsatte omkring 1,29 miljoner människor (1).

1.2

När det gäller miljömässig hållbarhet betonar EESK även att EU och FN erkänner havets betydelse för syreproduktion och livsmedel samt dess viktiga roll när det gäller att minska koldioxidutsläppen och bekämpa klimatförändringarna och försurningen.

1.3

När det gäller covid-19-krisen erkänns även den blå ekonomins ökade betydelse för att stimulera återhämtningen i Europa, skapa nya arbetstillfällen och skydda befintliga.

1.4

EESK välkomnar handlingsplanen för Atlanten 2.0 i den mån som den kommer att bidra till den ekonomiska återhämtningen och till att bevara och skapa arbetstillfällen, samtidigt som den gynnar bevarandet av kusternas och havens ekosystem och bidrar till att begränsa effekterna av klimatförändringarna och anpassningen till dem.

1.5

Handlingsplanen 2.0 knyter an till principerna i den europeiska gröna given, vilket gör att den blå ekonomins centrala roll i strävan efter att uppnå hållbarhetsmålen framhävs.

1.6

EESK välkomnar även kommissionens olika infallsvinklar på Atlanten: hamnarnas roll för en hållbar utveckling av kustturismen, vattenbruket, varvsindustrin, den förnybara havsenergin och innovationen; utvecklingen av blå kompetens tack vare ett engagemang för kvaliteten på utbildningen om haven; den marina förnybara energins funktion för att främja energiomställningen; engagemanget för friska hav och motståndskraftiga kustzoner.

1.7

EESK föreslår emellertid en mer omfattande vision som möjliggör projekt i vilka pelarnas olika områden samspelar på ett naturligt sätt.

1.8

EESK rekommenderar även att fokus läggs på fysisk planering i och förvaltning av kust- och havsområdet, eftersom det blir svårt att säkra en hållbar utveckling av den blå ekonomin, både ur miljösynpunkt och när det gäller investeringar i projekt, om havsområdet inte förvaltas väl. EESK anser att en lämplig fysisk planering i kust- och havsområdet gynnar en hållbar tillväxt av de maritima ekonomierna och användningen av marina resurser genom en bättre hantering av konflikter mellan verksamheter och ökade synergier mellan olika maritima verksamheter, i enlighet med den resolution som antogs av Europaparlamentet den 15 januari 2020, som föreskriver att den europeiska gröna given tilldelas en blå dimension.

1.9

EESK anser att handlingsplanen bör ange allmänna riktlinjer för utvecklingen av transatlantiska partnerskap, med tanke på att Atlanten har flera kuster och havet inte har några gränser, även om det står klart att syftet med utvecklingen av den blå ekonomin är att främja projekt i det berörda havsområde som omfattas av EU:s kuststaters suveränitet.

1.10

EESK beklagar bristen på mål och åtgärder vad gäller fiske och turism och rekommenderar att kommissionen lägger större vikt vid dessa verksamheter.

1.11

EESK anser också att det är negativt att kommissionen inte fastställt specifika åtgärder och mål för områden kring ögrupper, med tanke på att dessa utgör yttersta randområden där havsekonomin är ännu viktigare än i resten av Atlantområdet, och rekommenderar därför att kommissionen inkluderar dem i planen.

1.12

När det gäller partnerskapen mellan medlemsstaterna och med stater utanför EU anser EESK att målen och reglerna bör definieras tydligt. Kommittén anser att utöver de regler som fastställts mellan medlemsstaterna bör särskild uppmärksamhet ägnas åt ramen för partnerskap med tredjeländer i Europa, såsom Förenade kungariket, Norge och Island. EESK anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt åtgärder som ska förhindra att information går förlorad eller att samarbetet försvagas, i synnerhet vad gäller Förenade kungariket.

1.13

EESK anser att man i ett strategiskt dokument som den maritima strategin för Atlantområdet inte, vad gäller det finansiella avsnittet, bör nöja sig med att räkna upp finansieringkällorna, utan även ange de allmänna riktlinjerna för hur projekt ska godkännas.

1.14

EESK föreslår att kriterierna för besluten om finansiering, enligt en uppsättning tydligt fastställda indikatorer, ska omfatta innovation, vetenskaplig forskning, miljömässig hållbarhet, bidrag till den sociala utvecklingen och att projektet sker inom ett väl förvaltat havsområde.

1.15

EESK rekommenderar starkt att man inrättar ett särskilt finansieringssystem för de projekt som utarbetas inom ramen för handlingsplanen 2.0, såsom de som finns för andra verksamhetsområden som får offentliga EU-medel, eftersom projekten skulle åsidosättas om de begärde finansiering inom finansieringssystem vars program inte huvudsakligen avser denna typ av projekt.

1.16

EESK anser att de rekommendationer som framförs i detta yttrande om bedömning och finansiering av projekt samt om uppföljning och övervakning av dem, om de beaktas kommer att bidra till att öka kvaliteten och omfattningen av de sociala, ekonomiska och miljömässiga resultat som kan uppnås genom verkställandet av handlingsplanen för Atlantområdet 2.0.

1.17

Slutligen anser EESK att möjligheterna till ett lyckat genomförande av planen ökas om de rekommendationer som kommittén har framfört i tidigare yttranden följs, särskilt när det gäller skapandet av en atlantisk makroregion och återinförandet av det atlantiska forumet.

2.   Kontext

2.1

Den marina strategin för Atlantområdet (2) antogs 2011 för att främja en hållbar utveckling av den blå ekonomin i de EU-medlemsstater som ligger vid Atlanten, och för dess genomförande lade kommissionen 2013 fram en handlingsplan för Atlantområdet (3).

2.2

EESK har analyserat båda dessa instrument och utfärdat två yttranden med slutsatser och rekommendationer som rör ämnet (4) (varav vissa är av strategisk vikt för Europas ekonomiska, sociala och miljömässiga utveckling, särskilt möjligheten att inrätta en atlantisk makroregion med Östersjöområdet och Donauregionen som förebild) och som förblir aktuella och relevanta.

2.3

Sedan dessa texter togs fram har ett antal sektorsvisa strategier utarbetats, som har påverkat kapaciteten att uppnå målen för den marina strategin för Atlantområdet och därmed stärkt genomförandet av handlingsplanen för strategin: däribland den europeiska gröna given (5) som kommissionen antog i december 2019, EU:s nya strategi för biologisk mångfald för 2030 (6) och strategin ”Från jord till bord” (7).

2.4

Med tanke på denna utveckling och för att hantera den socioekonomiska kris utan motstycke som utlösts av covid-19-pandemin anser kommissionen att man måste uppdatera prioriteringarna för det regionala samarbetet och stimulera en hållbar maritim ekonomi som kan skapa arbetstillfällen.

2.5

Av samma skäl har kommissionen vidtagit åtgärder för att bidra till att reparera de ekonomiska och samhälleliga skador som covid-19-pandemin har orsakat, stimulera Europas återhämtning och skydda och skapa arbetstillfällen. Kommissionen har även lagt fram det nya återhämtningsinstrumentet Next Generation EU (8).

2.6

EESK betonar att EU:s insatser vilar på begreppet hållbarhet och har som mål att göra Europa till den första klimatneutrala världsdelen fram till 2050.

2.7

I de nya sektorsvisa strategierna betonas den blå ekonomins viktiga funktion för att främja hållbar utveckling i EU och på hela planeten och begränsa effekterna av klimatförändringarna.

2.8

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén presenteras ”en ny modell för den maritima strategin för Atlanten – Handlingsplan för Atlanten 2.0” som är ”en uppdaterad handlingsplan för en hållbar, motståndskraftig och konkurrenskraftig blå ekonomi i Europeiska unionens Atlantområde” (9) (10).

2.9

Kommissionen förklarar att den reviderade handlingsplanen är baserad på en halvtidsöversyn av den tidigare handlingsplanen (11) samt på samråd med berörda parter och medlemsstaterna i Atlantområdet. Halvtidsöversynen visade att den tidigare planen hade lett till över 1 200 nya maritima projekt och nästan 6 miljarder euro i investeringar, främst från EU:s budget.

2.10

EESK noterar med intresse att utvärderingen även framhävde ”behovet av förbättringar när det gäller planens tematiska inriktning, styrningsstrukturen och införandet av en övervakningsram” (12), vilket lyftes fram i de tidigare nämnda yttrandena från EESK.

3.   En ny modell för den maritima strategin för Atlanten – Handlingsplan för Atlanten 2.0

3.1

Kommissionen anger som främsta mål för handlingsplanen för Atlanten 2.0 att öka och förverkliga den blå ekonomins potential i Atlantområdet, med hänsyn till den ökade möjligheten att skapa arbetstillfällen i kustområdena, och samtidigt bevara de marina ekosystemen och bidra till att begränsa klimatförändringarna. Målet ligger i linje med de globala åtagandena för hållbar utveckling och de politiska prioriteringarna för 2019–2024, särskilt den europeiska gröna given.

3.2

Handlingsplanen 2.0 vilar på fyra tematiska pelare som ska bidra till att sju mål uppnås med hjälp av konkreta åtgärder som mobiliserar alla berörda parter i Atlantområdet.

3.3

Pelare I handlar om att främja hamnarna vid Atlanten som portar och nav för den blå ekonomin.

3.3.1

Pelaren handlar om att hamnar och hamnoperatörer kan spela en viktig roll för den hållbara utvecklingen av verksamheter som står i centrum för den blå ekonomin – kustturism, vattenbruk, varvsindustri och växande industrier, såsom marina förnybara energikällor – som katalysatorer för innovation inom dessa verksamheter och andra blå verksamheter.

3.3.2

Genom att samarbeta sinsemellan kan hamnarna mobilisera finansiering för smart infrastruktur och bidra till minskade koldioxidutsläpp från maritima källor.

3.3.3

Planen anger att de konkreta åtgärder som beskrivs kommer att bidra till att två specifika mål uppnås: ”hamnar som portar för handel i Atlanten” och ”hamnar som katalysatorer för företag”.

3.4

Pelare II är inriktad på lämplig blå kompetens för framtiden och på kunskap om haven för att locka unga talanger till den blå ekonomin och öka konkurrenskraften.

3.4.1

I centrum av den här pelaren står behovet av att se till att framtida generationer är mer kvalificerade och har bättre kunskaper.

3.4.2

I handelsplanen 2.0 fastställs därför som särskilda mål för denna pelare ”utbildning och livslångt lärande av hög kvalitet” och stärkt ”kunskap om haven”.

3.5

Pelare III är inriktad på marin förnybar energi som ett centralt inslag i omställningen till en klimatneutral ekonomi.

3.5.1

I meddelandet anges att EU:s Atlantområde är ledande inom och fungerar som en testbädd för utvecklingen av nya marina förnybara energier, och att det är viktigt att, ”[f]ör att nå nästa steg i utvecklingen, dvs. kommersiellt mogna framgångsrika prototyper […] upprätthålla det tekniska ledarskapet, behålla talanger och tillhandahålla ren energi till ett överkomligt pris, samtidigt som hänsyn tas till den potentiella påverkan på den marina miljön och till hur påverkan kan begränsas”.

3.5.2

Handlingsplanen 2.0 föreskriver det särskilda målet ”främjande av koldioxidneutralitet genom marin förnybar energi” som bör uppnås med hjälp av konkreta, tydligt definierade åtgärder.

3.6

Pelare IV handlar om friska hav och motståndskraftiga kuster.

3.6.1

EU:s Atlantkust är sårbar med tanke på det stora antalet mänskliga aktiviteter i detta område.

3.6.2

Utöver detta påverkas området negativt av kraftiga stormar, översvämningar och erosion samt den fortsatta och allt snabbare höjningen av havsnivån, fenomen som verkar förvärras av klimatförändringarna, som leder till allt fler extrema väderhändelser.

3.6.3

Buller och havsföroreningar, särskilt i form av plast, har uppnått mycket höga nivåer, vilket skadar naturkapitalet och de ekonomiska verksamheterna.

3.6.4

Enligt handlingsplanen krävs åtgärder för klimatriskhantering och klimatanpassning samt stödåtgärder för den cirkulära ekonomin, nollutsläpp, energieffektivitet och bevarande av biologisk mångfald som vägledande principer för utvecklingen och sysselsättningen.

3.6.5

De särskilda målen för denna pelare, som ska leda i denna riktning, fastställs i handlingsplanen 2.0 som ”mer motståndskraftiga kuster” och ”bekämpning av havsförorening”.

3.7

I fråga om styrning av handlingsplanen föreslås åtgärder för samordning, genomförande och rapportering samt för mobilisering av medel och finansiering.

3.7.1

Samordningen är indelad i två nivåer: den politiska samordningen, som de deltagande ländernas ministrar med ansvar för havsfrågor svarar för, och den regionala samordningen, som säkerställs av kommittén för Atlantstrategin, som kan bjuda in företrädare för kustregionerna eller andra regioner.

3.7.2

För genomförande och rapportering fastställs regler för att klargöra förfarandena.

3.7.2.1

För offentliga och privata berörda parter fastställs ett antal villkor för genomförandet av handlingsplanen och för uppföljningsmekanismen och rapporteringen, och de berörda medlemsstaternas och EU:s gemensamma ansvar betonas.

3.7.2.2

Med hjälp av mekanismen för uppföljning och utvärdering ska man kunna följa framstegen med handlingsplanen och utvärdera huruvida dess mål uppnås, vilket sedan kan ligga till grund för eventuella framtida ändringar av planen.

3.7.3

När det gäller mobiliseringen av medel och finansiering behöver ett antal aspekter lyftas fram.

3.7.3.1

Det betonas att ingen finansiering har öronmärkts i EU:s budget för handlingsplanen för Atlantområdet. Planen vilar främst på medel och finansieringsinstrument som kan mobiliseras på nationell nivå och EU-nivå.

3.7.3.2

Planen innehåller en förteckning över medel, program och mekanismer som EU:s medlemsstater och kustområdena kan utnyttja.

4.   Allmänna kommentarer

4.1

EESK anser att det är lovvärt att kommissionen presenterar en uppdaterad handlingsplan för Atlantområdet, som införlivar de olika sektorsspecifika europeiska strategier som nyligen antagits.

4.2

EESK välkomnar att kommissionen i den reviderade planen har inkluderat de observationer och rekommendationer som kommittén har lagt fram i sina yttranden om den maritima strategin för Atlanten och den förra handlingsplanen, särskilt när det gäller den tematiska inriktningen, styrningsstrukturen och övervakningsramen.

4.3

EESK välkomnar att handlingsplanen 2.0 är mer strukturerad och, med hänsyn till halvtidsöversynen och de samråd med nedifrån och upp-strategi som genomförts, följer olika teman för att fastställa vilka åtgärder som behöver vidtas.

4.4

EESK betonar att de tematiska områdena motsvarar de europeiska hållbarhetsmålen när det gäller att utveckla verksamheter inom den blå ekonomin, skapa kvalificerade arbetstillfällen och generera kunskap om haven, främja minskade koldioxidutsläpp och omställningen till ren energi samt återställa och skydda naturkapitalet och kusternas ekosystem.

4.5

Vad gäller skapandet av blå kompetens rekommenderar EESK att åtgärder vidtas för att bättre tillvarata yrkeserfarenhet vid fastställandet av utbildningsprogram för marina yrken.

4.6

EESK beklagar dock bristen på mål och åtgärder avseende fiske och turism, med tanke på att dessa är den blå ekonomins två viktigaste verksamheter vad gäller att bidra till bruttoförädlingsvärdet och skapandet av arbetstillfällen, samt i fråga om inverkan på det marina ekonomisystemet i zoner som direkt omfattas av Atlantområdet. Kommittén rekommenderar att kommissionen i sin plan lägger större vikt vid dessa verksamheter för att överbrygga denna klyfta.

4.7

EESK anser också att det är negativt att kommissionen inte fastställt specifika åtgärder och mål för områden kring ögrupper, med tanke på att dessa utgör yttersta randområden där havsekonomin är ännu viktigare än i resten av Atlantområdet, och rekommenderar därför att kommissionen inkluderar dem i planen.

4.8

EESK framhäver att övervakningsramen kommer att leda till bättre kvalitet och insyn och göra det möjligt att vid framtida ändringar av planen ta hänsyn till huruvida genomförandet har varit effektivt och i hur stor utsträckning målen har uppnåtts.

4.9

EESK beklagar att kommissionen inte har beaktat de rekommendationer som kommittén har formulerat i tidigare yttranden om utvecklingen av en atlantisk makroregion likt de som finns vid Donau och Östersjön, samt om bevarandet av det atlantiska forumet.

5.   Särskilda kommentarer

5.1

EESK anser att det är nödvändigt att analysera huruvida handlingsplanen 2.0 överensstämmer med den europeiska strategin för maritima frågor: EU:s integrerade havspolitik (13).

5.2

Den integrerade havspolitiken är en politisk ram som ska gynna en hållbar utveckling av alla maritima verksamheter och kustområden genom att förbättra samordningen av den politik som rör oceaner, hav, öar, kustområden, yttersta randområden och maritima sektorer samt genom att inrätta övergripande instrument.

5.3

De främsta målen och åtgärdsområdena inom den integrerade havspolitiken är att maximera ett hållbart utnyttjande av haven, inrätta en kunskaps- och innovationsbas för havspolitiken, förbättra livskvaliteten i kustområden, främja EU:s ledarskap inom internationella havsfrågor genom ett stärkt samarbete vad gäller styrningen av haven på internationell nivå och genom den europeiska grannskapspolitiken på europeisk nivå, samt att synliggöra det maritima Europa.

5.4

Den integrerade havspolitiken omfattar de samverkande åtgärdsområdena blå tillväxt (14), data och kunskap om havsfrågor (15), fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad havsövervakning.

5.5

EESK rekommenderar att information, data och kunskap som produceras i detta sammanhang ska vara fritt tillgängliga och kostnadsfria för organisationer, aktörer inom vetenskap och utbildning samt havsrelaterade projekt, samtidigt som man respekterar konfidentialitets- eller reservationskriterier där så är lämpligt. I detta sammanhang rekommenderar EESK en bättre samordning mellan de olika övervakningsorganen i Atlantområdet i syfte att upprätta effektiva, tillgängliga och kompatibla databaser.

5.6

EESK anser att ett strategiskt dokument såsom den marina strategin för Atlantområdet bör vara tydligt och klart när det gäller målen och de metoder som föreslås för att uppnå dem. EESK rekommenderar därför att dokumentet vidareutvecklas på de punkter som förefaller centrala i ett sådant strategiskt dokument.

5.7

EESK anser att handlingsplanen 2.0 lägger stor vikt vid och uppvärderar den blå ekonomin och kunskap, vilket är positivt. Kommittén rekommenderar emellertid att kommissionen tar vederbörlig hänsyn till vikten av fysisk planering i och förvaltning av kust- och havsområden och av internationella partnerskap.

5.8

När det gäller den fysiska planeringen i kust- och havsområden, har den ökade mänskliga påverkan på haven och den hastigt ökade efterfrågan på och konkurrensen om havsområden för olika syften, såsom fiskeverksamheter, installation av förnybar energi till havs och bevarande av ekosystemen, visat på det brådskande behovet av en integrerad förvaltning av haven och en ram för fysisk planering i kust- och havsområden (16).

5.8.1

EESK anser att en lämplig fysisk planering i kust- och havsområden gynnar en hållbar tillväxt av de maritima ekonomierna och användningen av marina resurser genom en bättre hantering av konflikter och ökade synergier mellan olika maritima verksamheter, i enlighet med den resolution som antogs av Europaparlamentet den 15 januari 2020, som föreskriver att den europeiska gröna given tilldelas en blå dimension.

5.8.2

Det finns flera fördelar med en gemensam europeisk ram för fysisk planering i kust- och havsområden: den skulle bidra till att minska konflikterna mellan sektorer och skapa synergier mellan olika verksamheter, främja investeringar genom förutsägbarhet, insyn och tydliga regler, stärka det gränsöverskridande samarbetet mellan medlemsstater för att utveckla nätverk och plattformar för energiproduktion, farleder, gasledningar, sjökablar och annan verksamhet, men även för att inrätta sammanhängande nätverk för skyddade områden, samt skydda miljön med hjälp av tidig upptäckt av påverkan och möjligheter till multipel användning av havet.

5.8.3

Genom att fastställa program för fysisk planering i kust- och havsområden och förbättringar av denna planering, som ska vara färdigställda senast 2021, och genom att se till att programmen samordnas mellan medlemsstaterna, bidrar man till att förverkliga alla mål om miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet i den marina strategin för Atlantområdet och den integrerade havspolitiken.

5.8.4

Därför anser EESK att denna aspekt bör inkluderas i handlingsplanen 2.0 för den maritima strategin för Atlantområdet, eftersom det annars blir svårt att säkra en hållbar utveckling av den blå ekonomin ur såväl miljörelaterad som social synpunkt samt när det gäller investeringar i projekt.

5.8.5

EESK rekommenderar att handlingsplanen 2.0 framför allt inriktas på vikten av fysisk planering i kust- och havsområden för utveckling av den blå ekonomin, särskilt när det gäller pelare I, II och IV.

5.8.6

EESK rekommenderar även att den planerade övervakningen och utvärderingen genomförs inom ramen för den fysiska planeringen i kust- och havsområden, i enlighet med relevanta indikatorer, och att man inrättar ett villkor att projekten för att få tillgång till finansiering ska genomföras i ett välförvaltat havsområde.

5.9

När det gäller partnerskapen mellan medlemsstaterna och med stater utanför EU anser EESK att målen och reglerna bör definieras tydligt.

5.9.1

Atlanten har flera kuster och havet har inga gränser. Därför anser EESK att man bör överväga partnerskap på det sociala, miljömässiga och ekonomiska området samt inom innovation och vetenskaplig forskning, inom ramen för de fyra pelarna i handlingsplanen 2.0.

5.9.2

Kommittén anser att utöver de regler som fastställts mellan medlemsstaterna bör särskild uppmärksamhet ägnas åt ramen för partnerskap med tredjeländer i Europa, såsom Förenade kungariket, Norge och Island. EESK anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt åtgärder som ska förhindra att information går förlorad eller att samarbetet försvagas, i synnerhet vad gäller Förenade kungariket.

5.9.3

Även om syftet med utvecklingen av den blå ekonomin är att främja projekt i det berörda havsområde som omfattas av EU:s kuststaters suveränitet, rekommenderar EESK att handlingsplanen för den marina strategin för Atlantområdet föreskriver allmänna riktlinjer för transatlantiska partnerskap, både med kuststater vid Atlanten i Amerika och med afrikanska länder (17).

5.10

Vad gäller mobilisering av medel och finansiering rekommenderar EESK att handlingsplanen 2.0 tydligt och otvetydigt anger finansieringskällorna, reglerna för tilldelning av finansiering och formerna för övervakning och utvärdering av projektens resultat.

5.10.1

EESK välkomnar det faktum att framgången med de åtgärder som föreskrivs i handlingsplanen är beroende av en kombination av offentliga investeringar från nationella budgetar och EU samt av privata medel, såsom anges i kommissionens meddelande.

5.10.2

I meddelandet presenteras en förteckning över medel och program som medlemsstaterna och deras regioner kan utnyttja. EESK rekommenderar att denna förteckning kompletteras med andra finansieringsmekanismer, såsom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (18), som är särskilt användbart i framtida partnerskap med tredjeländer i Europa.

5.10.3

EESK anser att man i ett strategiskt dokument som den maritima strategin för Atlantområdet inte bör nöja sig med att räkna upp finansieringkällorna, utan även ange de allmänna riktlinjerna för hur projekt ska godkännas.

5.10.4

EESK rekommenderar att ett övervaknings- och utvärderingssystem inrättas med väldefinierade indikatorer som uttryckligen tar hänsyn till innovation, vetenskaplig forskning, ekologisk hållbarhet, bidrag till social utveckling och integrering i ett välförvaltat havsområde och som ska tjäna som referenspunkt för besluten om finansiering.

5.10.5

EESK rekommenderar därför starkt att man inrättar ett särskilt finansieringssystem, i likhet med de som finns för andra europeiska havsområden och andra verksamhetsområden som får offentliga EU-medel. Inget av de medel och program som räknas upp har genomförandet av handlingsplanen för Atlanten som främsta mål, vilket minskar möjligheten att detta förverkligas.

---

(1)  På grund av statistikens eftersläpning är det svårt att utforma en europeisk politik som är anpassad efter verkligheten i medlemsstaterna, vilket utgör ett hinder för övervakningen av politiken. EESK anser att det behövs ett stort engagemang på området.

(2)  COM(2011) 782 final, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:52011DC0782.

(3)  COM(2013) 279 final, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:52013DC0279.

(4)  EESK:s yttrande ”En marin strategi Atlantområdet” (EUT C 229, 31.7.2012, s. 24), och EESK:s yttrande ”Handlingsplan för en marin strategi för Atlantområdet” (EUT C 341, 21.11.2013, s. 77).

(5)  COM(2019) 640 final.

(6)  COM(2020) 380 final.

(7)  COM(2020) 381 final.

(8)  COM(2020) 456 final.

(9)  COM(2020) 329 final.

(10)  SWD(2020) 140 final.

(11)  SWD(2018) 49 final, https://ec.europa.eu/maritimeaffairs/sites/maritimeaffairs/files/swd-2018-49_en.pdf.

(12)  Se föregående fotnot.

(13)  COM(2007) 575.

(14)  COM(2012) 494, COM(2014) 254, COM(2008) 768, COM(2013) 229, COM(2014) 008, COM(2014) 086, den strategiska färdplanen Building Ocean Energy for Europe (Uppbyggnad av havsenergi för Europa, ej översatt till svenska).

(15)  Färdplan för strategin ”Marine Knowledge 2020” [SWD(2014) 0149] (ej översatt till svenska).

(16)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU (EUT L 257, 28.8.2014, s. 135).

(17)  Högnivågruppen för en hållbar ekonomi i världshaven bestående av fjorton länder, varav två europeiska (Portugal och Norge), är ett exempel på god praxis i detta avseende.

(18)  EES-bidrag – Bidragen från EES och Norge kan förklaras av att Island, Liechtenstein och Norge deltar på den inre marknaden inom de områden som omfattas av EES-avtalet.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Höjning av Europas klimatambition för 2030 – Investering i en klimatneutral framtid till förmån för våra medborgare

(COM(2020) 562 final)

(2021/C 123/09)

Föredragande:	Arnold PUECH D’ALISSAC (FR–I)
Medföredragande:	Jan DIRX (NL–III)

Remiss	Europeiska kommissionen, 11.11.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	11.1.2021
Antagande vid plenarsessionen	27.1.2021
Plenarsession nr	557
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	216/6/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar varmt kommissionens meddelande ”Höjning av Europas klimatambition för 2030 – Investering i en klimatneutral framtid till förmån för våra medborgare”. Kommissionens val att höja målet för minskade växthusgasutsläpp för 2030 till 55 % överensstämmer i stort sett med kommitténs tidigare yttrande om den europeiska klimatlagen.

1.2

Att arbeta med nettonoll utifrån de mellanliggande målen är endast möjligt om systemets integritet, inklusive en noggrann beräkning av utsläppen och absorptionen av koldioxid, garanteras.

1.3

EESK anser att det är mycket viktigt att medborgarna och arbetsmarknadens parter kan få reda på hur utsläppsmålen kan uppnås och vad detta innebär för deras arbete och liv. Detta är avgörande för stödet för alla åtgärder som vidtas. Man bör därför vidta åtgärder för att garantera att riskerna och möjligheterna fördelas lika i syfte att trygga säkerhet och stabilitet.

1.4

Kommittén håller med kommissionen om att återhämtningsutgifterna efter covid-19 måste kombineras med ambitiösa klimatåtgärder för att undvika slöseri med pengar och strandade tillgångar, vilket leder till ytterligare resursbehov senare. Det måste säkerställas att dessa investeringar faktiskt används i en anda av hållbar klimatpolitik som sätter medborgarna i centrum.

1.5

Kommissionen avser att lägga fram de nödvändiga detaljerade lagstiftningsförslagen senast i juni 2021. EESK uppmanar medlagstiftarna att inte överskrida denna tidsram och att slutföra lagstiftningsprocessen senast i december 2021, eftersom tidsramen för att uppnå målet för 2030 annars kommer att bli för snäv.

1.6

EESK rekommenderar att kommissionen prioriterar uppdateringen av EU-lagstiftningen om omställningen till förnybara bränslen.

1.7

EESK föreslår att de nya klimatmålen för jordbruket inom ramen för återhämtningsfonden Next Generation EU måste återspeglas i den delegerade akten till taxonomiförordningen för att säkerställa en skalbar omställning. Enligt vad som nu föreslås föreskrivs i den delegerade akten bara omställningsverktyg för nischproduktion. Endast genom en heltäckande omställning till ett klimatvänligt jordbruk kommer man att kunna garantera en hållbar livsmedelssektor i framtiden. I livsmedelskedjan måste man öka de hållbara investeringarna och stödet för att främja omställningen.

1.8

EESK efterlyser ett särskilt EU-program för bioekonomi som underlättar investeringar och som innebär att lokalt förankrade och jordbruksbaserade leveranskedjor inrättas.

1.9

EESK understryker slutsatsen i konsekvensbedömningen att en minskning av växthusgasutsläppen med 55 % fram till 2030 inte bara skulle innebära att EU skulle vara på god väg att uppnå klimatneutralitet, utan också skulle göra EU:s näringsliv och industri till globala banbrytare. I samband med detta måste EU se till att dess handelspolitik och handelsavtal är förenliga med dess klimatambitioner. Vi rekommenderar också kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt de möjliga konsekvenserna för tredjelandsmedborgare med låg inkomst.

1.10

EESK stöder starkt kommissionens uttalande att ”[m]edborgarna är viktiga partner i kampen mot klimatförändringarna”, eftersom vi anser att ett aktivt deltagande av ”alla delar av samhället” är en nödvändig förutsättning för att klimatpolitiken ska bli framgångsrik inom EU. Därför upprepar vi också vårt förslag om att inrätta en europeisk plattform för berörda parter inom ramen för klimatpakten.

1.11

EESK uppmanar också medlemsstaterna att verka för gemensamma kriterier och gemensamma indikatorer på EU-nivå som ett första steg mot att bättre mäta energifattigdom, i enlighet med kommissionens rekommendation av den 14 oktober 2020 om energifattigdom (C(2020) 9600 final).

1.12

EESK lovordar kommissionen, som med rätta kräver att omställningen i vår ekonomi ska åtföljas av investeringar i omskolning och fortbildning samt kontinuerlig utbildning för många yrkesgrupper. Dessutom måste åtgärder vidtas för att säkerställa att nya sysselsättningsmöjligheter leder till fler arbetstillfällen med anständiga löner och goda arbetsvillkor.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

EESK välkomnar varmt kommissionens meddelande ”Höjning av Europas klimatambition för 2030 – Investering i en klimatneutral framtid till förmån för våra medborgare”. Kommissionens val att höja målet för minskade växthusgasutsläpp för 2030 till 55 % överensstämmer i stort sett med kommitténs tidigare yttrande om den europeiska klimatlagen (1).

2.2

I motsats till vad kommissionen nu för första gången föreslår vad gäller minskningsmålet för 2030 var minskningsmålet på 55 % i EESK:s yttrande inte ett nettomål, vilket kommissionens mål är. Detta innebär att kommissionen är mindre ambitiös i sin målsättning än vad kommittén uppmanat till.

2.3

Eftersom kommissionen tillämpar ett nettonollmål för 2050 i den europeiska klimatlagen anser EESK att kolsänkor i slutändan bör beaktas fullt ut. För att verka för detta är det logiskt att arbeta med nettonoll utifrån de mellanliggande målen. Detta är emellertid endast möjligt om systemets integritet, inklusive en noggrann beräkning av utsläppen och absorptionen av koldioxid, garanteras.

2.4

Kommittén stöder kommissionens slutsats att det är nödvändigt att höja EU:s ambition att minska utsläppen av växthusgaser till 55 % fram till 2030. Minskade växthusgasutsläpp kan förbättra levnadsvillkoren och hälsan, skapa sysselsättning och sänka energikostnaderna, förutsatt att nödvändiga privata och offentliga investeringar kan och kommer att göras i den rätta hållbara riktningen. Genom att höja klimatambitionen visar EU också sitt globala ansvar. Vi anser dock att det är viktigt och nödvändigt att på kort sikt klargöra hur det nya målet kan uppnås under den relativt korta tidsperioden fram till 2030.

2.5

Vi inser också att de sociala och ekonomiska konsekvenserna för EU:s medborgare och företag på individuell nivå inte är helt tydliga när det gäller att uppnå det befintliga och nya målet för 2030. EESK anser att det är mycket viktigt att medborgarna och arbetsmarknadens parter kan få reda på hur dessa mål kan uppnås och vad detta innebär för deras arbete och liv. Detta är viktigt för att få stöd för alla åtgärder som ska vidtas eftersom de kommer att påverka EU-medborgarna i alla medlemsstater och regioner på olika sätt. Man bör därför vidta åtgärder för att garantera att riskerna och möjligheterna i samband med denna process fördelas lika i syfte att trygga säkerhet och stabilitet.

2.6

Vi rekommenderar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt de möjliga konsekvenserna för tredjelandsmedborgare med låg inkomst. EU bör sträva efter att lindra eventuella negativa konsekvenser. EU bör stödja deras utveckling mot klimatneutralitet med tanke på att utvecklingsländerna har rätt till en rimlig ökning av växthusgasutsläppen i Parisavtalet.

2.7

Kommittén håller med kommissionen om att den pandemi vi nu står inför inte är ett argument för att lägga kampen mot klimatförändringarna på hyllan. Tvärtom, som kommissionen också skriver, erbjuder ”[d]en aldrig tidigare skådade europeiska ekonomiska reaktionen på covid-19 […] en unik möjlighet att påskynda övergången till en klimatneutral ekonomi”. För att kunna utveckla politiken så effektivt som möjligt i denna situation rekommenderar kommittén kommissionen att grundligt undersöka hur mekanismen för reserven för marknadsstabilitet (EU ETS) och strategin för ansvarsfördelning fungerar när det gäller den nuvarande minskningen av växthusgasutsläppen, i syfte att i viss mån minska de outnyttjade rättsliga utsläppsmöjligheterna.

2.8

Genom att man nu arbetar energiskt med det ökade minskningsmålet för 2030 kommer det att bli lättare för framtida generationer att faktiskt uppnå det fastställda klimatneutralitetsmålet för 2050. För ju färre åtgärder EU vidtar under de kommande tio åren, desto brantare och mer utmanande kommer minskningsbanan att vara efter 2030. Kommittén ser därför fram emot de förslag om att uppnå målet på 55 % fram till 2030 som kommissionen kommer att lägga fram senast i juni 2021. Vi rekommenderar en strategi med en mångsidig instrumentmix som, utöver lagstiftning, även innehåller finansiella instrument, såsom referensvärdesförordningen och taxonomiförordningen. Det är viktigt att man noggrant utvärderar effekten av dessa nya strategier.

2.9

Kommittén håller med kommissionen om att ”[v]i måste kombinera återhämtningsutgifter med ambitiösa klimatåtgärder för att undvika slöseri med pengar och strandade tillgångar, vilket leder till ytterligare resursbehov senare”. Det måste säkerställas att dessa investeringar faktiskt används i en anda av hållbar klimatpolitik som sätter medborgarna i centrum. Kommittén har redan behandlat detta i detalj i sin resolution om förslag till återuppbyggnad och återhämtning efter covid-19-krisen (2).

2.10

Som en av fördelarna med energiomställningen anger kommissionen det minskade beroendet av import av fossila bränslen (s. 6). Kommittén vill dock att man tar hänsyn till denna internationella handelsaspekt i sin helhet. Internationella handelsavtal och värdekedjor måste uppfylla kraven på ekologisk och hållbar utveckling och omfatta bindande krav på tillbörlig aktsamhet för företag, eller såsom Europeiska rådet nyligen framhöll vid sitt möte i december: ”EU kommer att säkerställa att dess handelspolitik och handelsavtal är förenliga med dess klimatambitioner”. Vi ser en grundlig undersökning av detta som mycket önskvärd.

2.11

I samband med konsekvensbedömningarna är det viktigt att konstatera att covid-19-krisen har lett till ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser utan motstycke, som i sin tur påverkar effekterna av de åtgärder som ska vidtas för att begränsa klimatförändringarna.

2.12

EESK betonar att det är av största vikt att en höjning av målet att minska växthusgasutsläppen kombineras med en välfinansierad fond för en rättvis omställning på europeisk nivå samt åtgärder som stöder medborgare, arbetstagare och företag när det gäller att anpassa sig till de kommande förändringarna. EESK tvivlar på att 7,5 miljarder euro från den fleråriga budgetramen och 10 miljarder euro från återhämtningsfonden Next Generation EU är tillräckligt.

3.   Lagstiftning

3.1

Kommissionen avser att lägga fram de nödvändiga detaljerade lagstiftningsförslagen senast i juni 2021. EESK uppmanar medlagstiftarna att inte överskrida denna tidsram och att slutföra lagstiftningsprocessen senast i december 2021, eftersom tidsramen för att uppnå målet för 2030 annars kommer att bli för snäv. Relativt enkla ändringar av förordningarna finns tillgängliga, såsom en ökning av den linjära faktorn för taket i EU:s utsläppshandelssystem och en procentuell minskning av utsläppsrätterna per medlemsstat för förordningen om ansvarsfördelning.

3.2

Med beaktande av principerna om en rättvis omställning rekommenderar EESK att kommissionen prioriterar uppdateringen av EU-lagstiftningen om omställningen till förnybara bränslen. Utgifter för direkta eller indirekta subventioner av fossila bränslen, till exempel genom skattebefrielser och skattelättnader, bör användas för att påskynda utvecklingen av hållbara energikällor. Eller som det står i Parisavtalet (artikel 2): ”göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling”. Vi insisterar dock på att dessa åtgärder inte får ske på bekostnad av livsmedelsproduktionen, vilket också anges i Parisavtalet (artikel 2.1 b).

3.3

Kommittén stöder kommissionens avsikt att inkludera alla utsläpp från förbränning av fossila bränslen i EU:s utsläppshandelssystem, under förutsättning att systemets tillförlitlighet inte äventyras (övervakning, rapportering och verifiering). Det är dock nödvändigt att överväga med hur mycket utsläppsrätterna behöver minskas (en sänkning av taket) eftersom det är det enda sättet att göra EU:s utsläppshandelssystem ändamålsenligt.

3.4

EESK välkomnar utgångspunkten att inte vålla skada (s. 5). Detta tillvägagångssätt presenterar kommissionen också i sitt förslag till det åttonde allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen (COM(2020) 652 final), där det anges att ”alla EU-initiativ ska leva upp till en grön princip som går ut på att ’inte vålla skada’”. Meningen med denna ”ed” är ”en förstärkning av den integrerade strategin för utveckling och genomförande av politiken, särskilt genom att integrera hållbarhet i alla relevanta initiativ och projekt på nationell nivå och EU-nivå”. Vi stöder vikten av integrering för att höja klimatambitionerna fram till 2030, men undrar vilka åtgärder kommissionen skulle vilja vidta för att förverkliga detta. Vi undrar också varför tillvägagångssättet kallas för en ”princip” (då det kallas för en ”ed” i andra kommissionsdokument) och hur denna eventuella ”princip” står i relation till artikel 11 i EUF-fördraget och till de principer som kodifieras i artikel 191 i EUF-fördraget.

3.5

Kommittén stöder kommissionen i dess avsikt att välja en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna som ett av verktygen för att undvika koldioxidläckage – tillsammans med skapande av marknader för koldioxidsnåla produkter, kostnadskonkurrenskraftiga koldioxidneutrala energikällor och finansieringsprogram – i ett läge där våra partner inte uppvisar några jämförbara höjningar av ambitionsnivån när EU höjer sin klimatambition. Det är viktigt att beakta mekanismens ändamålsenlighet och stabilitet samt effekterna av dess tillämpning för utvecklingsländerna. Om dessa åtgärder leder till att vissa länders ekonomiska utveckling bromsas är det önskvärt med kompenserande åtgärder som tekniköverföring.

3.6

Kommittén råder kommissionen att tillhandahålla en uppdatering om efterlevnaden av EU:s nuvarande klimat- och energilagstiftning och om vilka överträdelseåtgärder som har inletts i detta avseende. Vi råder även kommissionen att tillhandahålla tydlig information om medlemsstaternas efterlevnad av direktivet om förnybar energi och energieffektivitetsdirektivet på sin webbplats. Skulle kommissionen – med hjälp av Europeiska miljöbyrån – kunna göra en årlig omfattande uppdatering beträffande hur ändamålsenlig den nuvarande klimat- och energilagstiftningen (totalt sett) är, där man även tar upp problem med bristande efterlevnad?

3.7

Genom en konsekvensbedömning bör man undersöka möjligheterna till förbättrade växthusgassänkor i jordbruksmark, skogar och biomaterial. Europaparlamentets ståndpunkt om system för koldioxidkrediter bör utarbetas i detalj för att öka upptaget av koldioxid. Möjligheten att skapa nya affärsmodeller genom marknadsbaserade koldioxidlagringsåtgärder och privatfinansierade system för koldioxidkrediter ger möjlighet att öka produktiviteten på ett hållbart sätt i överensstämmelse med klimatmålen, målen för biologisk mångfald och markbördighetsmålen samt minska risken för ökenspridning. Vidare anser vi att äganderätten till sänkor och koldioxidkrediter bör tillfalla dem som har gjort de nödvändiga investeringarna, och det kan handla om både privata och offentliga aktörer.

4.   Jordbruk

4.1

Klimatanpassningen bör stärkas, och EU bör ta fram och genomföra anpassningsstrategier. Att skogsbruks-, jordbruks- och livsmedelssystemen är sårbara för klimatförändringarnas negativa effekter måste återspeglas i anpassningsåtgärderna.

4.2

EU:s gröna giv, strategin Från jord till bord och klimatlagen är alla inriktade på klimatneutralitet senast 2050, vilket stöds av Europaparlamentet, kommissionen och rådet. För att ta itu med detta är det emellertid nödvändigt att tillräckliga resurser ställs till förfogande i den fleråriga budgetramen, i budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken och i återhämtningsfonden Next Generation EU. Annars kan jordbrukare inte förväntas göra vad som krävs för att nå de fastställda målen. Värde för koldioxidsnåla produkter måste skapas genom koldioxidmarknader om medel inte kan ställas till förfogande. Jordbrukarna spelar sin roll i lösningen och kommer vid behov att begära större finansiering.

4.3

Den pågående covid-19-krisen visar att tryggad livsmedelsförsörjning inte kan tas för givet i EU, och livsmedelsproduktionen behöver särskild uppmärksamhet i klimatambitionen för 2030. I vår ovannämnda resolution om tiden efter covid-19-krisen angav vi att det finns ett behov av att ”[…] öka motståndskraften och hållbarheten i vårt livsmedelssystem genom att återuppbygga mer diversifierade jordbruksmodeller, främja lokala distributionsnav för livsmedel och kortare leveranskedjor samt förbättra marknadstillträdet för småskaliga jordbrukare, fiskare med liten inverkan och vattenbruksproducenter”. Samtidigt är hållbara livsmedelskedjor av avgörande betydelse för att förbättra livsmedelsförsörjningen globalt för en växande global befolkning.

4.4

EESK föreslår att de nya klimatmålen för jordbruket inom ramen för återhämtningsfonden Next Generation EU måste återspeglas i den delegerade akten till taxonomiförordningen för att säkerställa en skalbar omställning. Enligt vad som nu föreslås föreskrivs i den delegerade akten bara omställningsverktyg för nischproduktion. Endast genom en heltäckande omställning till ett klimatvänligt jordbruk kommer man att kunna garantera en hållbar livsmedelssektor i framtiden. I livsmedelskedjan måste man öka de hållbara investeringarna och stödet för att främja omställningen. För att uppnå klimatmålen är det av avgörande betydelse att genomföra åtgärder som är enkla, kostnadseffektiva och tillgängliga, såsom biogasanläggningar, vattenförvaltning och koldioxidkreditering (häckar, kolinlagring i mark).

4.5

EESK stöder en EU-ram för system för koldioxidkrediter som kan användas för att vägleda arbetet med att uppnå klimatmålen, såsom beskrivs i Europaparlamentets betänkande om klimatlagen. Koldioxid måste också ha ett pris i bioekonomin. Dessutom bör forskning och innovation stödjas i syfte att så långt som möjligt finna tekniska och hållbara lösningar för att minska utsläppen av växthusgaser och uppmuntra till koldioxidbindning inom jordbruket.

4.6

För närvarande återspeglar inte det sätt på vilket metan redovisas aktuell vetenskap. Det är viktigt att man använder sig av den senaste vetenskapliga metoden när man bedömer livsmedels klimatpåverkan. En utsläppsminskning till nettonoll 2050 måste ta hänsyn till klimateffekten av metan som en kortlivad växthusgas som inte behöver vara nettonoll för att klimatneutralitet ska uppnås eller för att ingen ytterligare uppvärmningseffekt ska åstadkommas.

4.7

Lämplig finansiering av forskning och innovation som rör klimatanpassning och begränsning av klimatförändringarna inom jordbrukssektorn måste prioriteras. Investeringar i innovativa metoder och kostnadseffektiva tekniker och metoder för hållbar produktion måste uppmuntras och stimuleras för att minska växthusgasutsläppen, samtidigt som det finns utrymme för förbättringar när det gäller EU:s animalieproduktionspotential för att garantera befolkningen en balanserad kost. Vattenförvaltning och bevattning av åkermark kommer att behövas ännu mer i framtiden. Man bör uppmuntra nya investeringar i system som är effektivare och förebygger vattenföroreningar.

4.8

Ny teknik och innovationer måste erkännas för att klimatmålen ska kunna uppnås. EU:s livsmedelskedja är globalt sett redan konkurrenskraftig på klimatområdet. Genom att man anpassar sektorn till klimatförändringarna och gör den motståndskraftig mot deras negativa effekter ser man till att koldioxidavtrycket i EU:s livsmedelsproduktion fortsätter att minska. I detta avseende är utnyttjandet av t.ex. nya förädlingsmetoder (NBT osv.), en övergång i produktionen från animaliskt protein till vegetabiliskt protein, smart och digital jordbruksteknik samt innovation nyckeln till att göra EU:s livsmedelssystem motståndskraftigt.

4.9

EESK efterlyser ett särskilt EU-program för bioekonomi som underlättar investeringar och som innebär att lokalt förankrade och jordbruksbaserade leveranskedjor inrättas. Främjandet av synergier mellan förnybar energi genom biogasproduktion och gödselhantering är av största vikt för decentraliserad produktion av förnybar energi, vilket också stöder försörjningsmöjligheter på landsbygden.

5.   Industri, material, energi och transport

5.1

EESK välkomnar slutsatsen i konsekvensbedömningen att en minskning av växthusgasutsläppen med 55 % fram till 2030 inte bara skulle innebära att EU skulle vara på god väg att uppnå klimatneutralitet, utan också skulle göra EU:s näringsliv och industri till globala banbrytare. Detta inbegriper hållbart stål som framställs med vätgas i stället för kol, där vätgasen produceras med hållbar el. En första pilotfabrik för detta öppnades nyligen i Sverige.

5.2

Såsom anges i tidigare yttranden, t.ex. det färska yttrandet ”Mellan ett transeuropeiskt supernät och lokala energiöar”, har EESK betonat hur viktigt det är att erkänna att energiomställningen inte bara är en teknisk fråga utan även en i grunden social och politisk utmaning. Inte bara företag utan även arbetstagare, fackföreningar och konsumenter måste delta i denna energiomställning, såsom utlovats från politiskt håll och efterfrågats starkt av EESK. Även här lämnar kommissionen och medlemsstaterna dock fler frågor öppna än besvarade. Dessutom kommer de energipolitiska initiativ som nu inleds snarare att förhindra än att uppmuntra ett brett medborgardeltagande. I den europeiska energiomställningen behövs det nämligen framför allt investeringssäkerhet – för både offentliga och privata aktörer. Detta kan endast uppnås genom tydliga principbeslut.

5.3

Kommittén stöder kommissionens inställning i meddelandet ”En EU-strategi för integrering av energisystemet” att det är absolut nödvändigt att integrera elsystemet med värme- och transportsystemet för att nå målen om klimatneutralitet, försörjningstrygghet – inklusive minskad energiimport – och överkomliga priser för de europeiska konsumenterna och den europeiska ekonomin. Det säger sig självt att tillräckliga offentliga och privata medel måste ställas till förfogande under de kommande åren för att de nödvändiga investeringarna ska kunna göras.

5.4

När det gäller de ekonomi- och socialpolitiska konsekvenserna upprepar EESK sin ståndpunkt att decentraliserade energisystem kan skapa viktiga impulser för regional utveckling och ge upphov till nya, högkvalitativa och kvalificerade arbetstillfällen i regionerna.

5.5

Vi håller helt med kommissionen om att det inom byggsektorn, som för närvarande står för 40 % av den slutliga energiförbrukningen och 36 % av utsläppen av växthusgaser i EU, finns stor kostnadseffektiv potential att minska utsläppen. Vi kommer att diskutera detta mer ingående i vårt yttrande ”En renoveringsvåg för Europa – miljöanpassa våra byggnader, skapa jobb och förbättra liv”.

5.6

EESK välkomnar kommissionens ståndpunkt (s. 16) att luftfarts- och sjöfartssektorerna hör till de åtgärder som omfattar hela ekonomin som måste tas upp med tanke på Parisavtalet. Dessa globala transportsätt är, tillsammans med vissa industriutsläpp, de som för närvarande befinner sig längst från kostnadseffektiva nya icke-fossila bränslen, även om lovande tester pågår. Luftfarten och sjöfarten är också svåra att reglera med hjälp av nationell eller ens europeisk lagstiftning, och en stor del av deras utsläpp sker utanför EU:s territorium. Eftersom EU:s internationella utsläpp från sjöfart och luftfart har ökat med mer än 50 % sedan 1990 stöder vi kommissionens fokus på att finna konstruktiva sätt att inkludera luftfarten och sjöfarten i EU:s klimatpolitik. Luftfart inom och mellan EU:s medlemsstater ingår redan i det europeiska utsläppshandelssystemet, och kommissionen bedömer för närvarande om sjöfarten också skulle kunna inkluderas i systemet på samma sätt. För utsläpp utanför EU:s territorium stöder vi kommissionens mål att arbeta proaktivt inom FN-organ såsom IMO och Icao för att ta fram ändamålsenliga och bindande globala system för utsläppsminskning.

5.7

Kommittén stöder kommissionens nyligen framlagda strategi för hållbar och smart mobilitet eftersom transportsektorn fortfarande ligger efter när det gäller att minska utsläppen. Trots effektivare fordon och införandet av bränslen och motorer med låga utsläpp har utsläppen från vägtransporter ökat med mer än en fjärdedel sedan 1990, främst till följd av ökande efterfrågan på transporter. Strategin omfattar ett brett spektrum av åtgärder och initiativ som behövs för att påskynda omställningen från beroende av fossila bränslen till hållbar mobilitet. Medborgarnas engagemang är avgörande för en smart omställning eftersom bilar har varit och fortfarande är en viktig frihetssymbol.

5.8

När det gäller bioenergi och biomaterial krävs det att man fullt ut erkänner de minskningar av växthusgasutsläpp som skett inom jord- och skogsbruket, tack vare biogena källor, för att den fullständiga kolsänkan ska erkännas. Om man ersätter fossila bränslen och material kan detta leda till utsläppsminskningar på mer än 100 % beroende på substitutionseffekterna av fossil koldioxid och andra fossila ämnen.

6.   Allmänhetens deltagande, medborgare och konsumenter

6.1

EESK stöder starkt kommissionens uttalande att ”[m]edborgarna är viktiga partner i kampen mot klimatförändringarna och kan stödja kampen genom politisk mobilisering och konsumentval” eftersom vi anser att ett aktivt deltagande av ”alla delar av samhället” är en nödvändig förutsättning för att klimatpolitiken ska bli framgångsrik inom EU, med tanke på att det är aktörerna i det civila samhället (företag, arbetstagare, konsumenter och medborgare och deras organisationer) som genomför klimatmålen i praktiken.

6.2

EESK välkomnar därför att kommissionen den 29 oktober inledde offentliga samråd för att få höra synpunkter på den översyn av politiken som krävs för att öka kommissionens utsläppsminskningsmål för 2030.

6.3

Därför upprepar vi också vårt förslag om att inrätta en europeisk plattform för berörda parter inom ramen för klimatpakten, i enlighet med vårt yttrande om klimatpakten, för att organisera och underlätta ett aktivt deltagande av alla delar av samhället (3).

6.4

EESK anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt medborgare med lägre inkomster. De är ofta misstänksamma mot energiomställningar eftersom de är rädda att de kommer att göra livet dyrare. Därför är det som kommissionen säger om detta avgörande: ”För att undvika negativa konsekvenser för utsatta konsumenter är socialpolitik och energieffektivitetspolitik viktiga för att se till att deras hus renoveras och för att hålla inverkan på deras värme- och elräkningar under kontroll.” Vi kommer att diskutera detta mer ingående i vårt yttrande ”En renoveringsvåg för Europa – miljöanpassa våra byggnader, skapa jobb och förbättra liv” (4).

6.5

EESK efterlyser även gemensamma definitionskriterier och gemensamma indikatorer på EU-nivå som ett första steg mot att bättre mäta energifattigdom, i enlighet med kommissionens rekommendation av den 14 oktober 2020 om energifattigdom (C(2020) 9600 final (5)). För att man ska kunna anpassa definitionen till olika nationella förhållanden måste medlemsstaterna ta fram fler statistiska verktyg som gör att det faktiskt går att nå ut till utsatta hushåll.

6.6

Kommittén håller med kommissionen om att förnybar energi kommer att leda till en hög grad av decentralisering och skapa möjligheter för konsumenter att engagera sig, för prosumenter att själva producera, använda och dela energi, och för lokalsamhällen och i synnerhet landsbygdssamhällen att uppmuntra lokala investeringar i förnybar energi. På lokal nivå kommer det också att leda till nya arbetstillfällen. Vi vill dock påpeka att man måste uppmärksamma medborgarnas legitima oro för exempelvis skador på landskapet eller störningar när de njuter av livet. Dessa farhågor kan minskas genom aktivt deltagande och direkta ekonomiska och/eller energimässiga fördelar som följer av de anläggningar för förnybar energi som ska byggas. Dessutom måste åtgärder vidtas för att säkerställa att nya sysselsättningsmöjligheter leder till fler arbetstillfällen med anständiga löner och goda arbetsvillkor.

6.7

Kommissionen kräver med rätta att omställningen i vår ekonomi ska åtföljas av investeringar i omskolning och fortbildning samt kontinuerlig utbildning för många yrkesgrupper. EESK vill betona att ungdomar också bör våga välja jordbruksyrket igen, eftersom åldrande inom jordbruket utgör ett långsiktigt hot mot en hållbar livsmedelsförsörjning. Det krävs goda förutsättningar och ekonomiska resurser på europeisk och nationell nivå.

---

(1)  EUT C 364, 28.10.2020, s. 143.

(2)  EUT C 311, 18.9.2020, s. 1.

(3)  EUT C 364, 28.10.2020, s. 67.

(4)  COM(2020) 662 final.

(5)  https://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/3/2020/SV/C-2020-9600-F1-SV-MAIN-PART-1.PDF.