26.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/3

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft

(2021/C 106/02)

Föredragande:

Csaba BORBOLY (RO–EPP), ordförande, distriktsfullmäktige, Harghita

Referensdokument:

Meddelandet ”Den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft”

COM(2020) 274 final

Förslag till rådets rekommendation om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft

COM(2020) 275 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Huvudbudskap

Europeiska regionkommittén (ReK) efterlyser erkännande av och respekt för den avgörande roll som de lokala och regionala myndigheterna samt medlemsstaterna, spelar inom EU:s huvudsakliga politikområden, men även i fråga om kompetens, som innehavare av relevant infrastruktur, som mottagare av EU-medel och nationellt och regionalt stöd och som den främsta ingången till kommuner och regioner. Kommittén beklagar samtidigt att denna roll inte erkänns i de aktuella meddelandena från kommissionen.

Kommittén understryker behovet av att informera anställda i energiintensiva sektorer om de utmaningar och möjligheter som den digitala och gröna omställningen innebär och erbjuda dem det stöd de behöver.

ReK välkomnar med intresse lanseringen av den europeiska kompetenspakten för att den främjar gemensamma åtgärder för att maximera effekterna av investeringar i uppgradering av befintlig kompetens (kompetensutveckling) och utbildning i ny kompetens (omskolning). De lokala och regionala myndigheterna bör involveras i pakten genom samarbete och göra ett tydligt åtagande när det gäller utbildning av alla människor i arbetsför ålder i hela EU.

Vi föreslår att det i regionala territoriella strategier och pakter med anknytning till den gröna given bör hänvisas till den kompetenspolitik och de investeringar som regionerna behöver. Det finns också ett behov av en bättre förståelse av regionala kompetensrelaterade behov och möjligheter, som analyseras för varje berörd sektor, med tonvikt på koldioxidsnål teknik och hållbarhet, men i synnerhet när det gäller biltillverkning, bygg- och anläggningssektorn, byggtjänster, formgivning och den kreativa sektorn, läkemedel, IKT och livsmedelssektorn.

I de flesta medlemsstater spelar de lokala och regionala myndigheterna en viktig roll när det gäller att finansiera utbildning och utarbeta kompetensrelaterad politik. Kommissionen bör vidta åtgärder för att bygga upp direkta förbindelser med lokala och regionala myndigheter som är intresserade av ett påskyndat utnyttjande av EU-medel i form av pilotprojekt, utformning av lokala och regionala strategier och handlingsplaner samt ökad finansiering för nya initiativ, så att åtgärder kan vidtas, även om det inte finns några partnerskapsavtal på medellång sikt.

Vi konstaterar att man inom de flesta utbildningssystem har reagerat skyndsamt och flexibelt på nya utmaningar under den rådande pandemin, och att vissa medlemsstater snabbt har påskyndat digitaliseringen av utbildningen. Samtidigt som det finns verkliga framgångshistorier i regionerna föreslår ReK att man fokuserar på att

a)	sörja för lika tillgång till nya former av utbildning för alla, med särskilt fokus på de barn och unga som är mest utsatta,

b)	undanröja hinder när det gäller språk, bland annat avseende etniska minoriteters språkrättigheter och språkrättigheter för döva och hörselskadade personer som använder teckenspråk,

c)	se till att de nya initiativen och utbildningsformerna har en positiv inverkan på tillgången till utbildning för alla och minskar den digitala klyftan och bristen på tillgänglighet, så att hela befolkningen kan ta del av samarbetsverktygen fullt ut, oavsett var de bor,

d)	främja digital konnektivitet, särskilt i glesbefolkade områden, bland annat teknik samt utbildningsmaterial och utbildningsverktyg som gör det lättare att ta del av digital utbildning.

ReK påminner om att kommissionens riktlinjer av den 17 september 2020 om genomförandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens, inom ramen för Next Generation EU, bland flaggskeppsinitiativen inbegriper ”omskolning och kompetenshöjning” samt en anpassning av utbildningssystemen till stöd för digitala färdigheter och yrkesutbildning och fortbildning i alla åldrar. Detta innebär ett nytt finansiellt perspektiv för medlemsstaterna, och därmed även för de regionala och lokala myndigheterna.

Politiska rekommendationer

Kommittén konstaterar att de lokala och regionala myndigheterna står inför nya utmaningar, särskilt i samband med covid-19-pandemin. Många nya initiativ kommer emellertid också till stånd varje dag för att hantera dessa utmaningar. Digitaliseringen av utbildning och lokala företag är de mest slående exemplen. Kommissionen bör analysera om den kan inrätta en europeisk plattform med ett urval av bästa praxis, som skulle vara tillgänglig för lokala och regionala myndigheter och som skulle stödja utvecklingen av strategier och handlingsplaner för anpassning och motståndskraft, för att inspirera till nya lokala och regionala initiativ. Alla sådana initiativ skulle välkomnas och stödjas av ReK och dess ledamöter.

Vi framhåller att såväl yrkesutbildning som teknisk utbildning är beroende av praktik och oftast är knutna till platser och utbildningsinrättningar, detta i betydligt högre grad än digitala färdigheter, språkkunskaper och andra mjuka färdigheter. Vi bör sätta igång med att kartlägga bästa praxis i vissa regioner som kan inspirera till nya initiativ i andra regioner.

10.

ReK uppmanar kommissionen att se över strategin i meddelandet och ta hänsyn till den viktiga roll som lokala och regionala myndigheter spelar när det gäller att stödja och utveckla kompetensrelaterad infrastruktur i de flesta medlemsstater, eftersom lokala och regionala myndigheter har ett centralt ansvar för utbildningspolitiken och spelar en viktig roll i ungdoms- och sysselsättningspolitiken.

11.

Kommittén understryker att kristider som under covid-19-pandemin skapar stora problem för utbildningssystemen och att de ofta följs av en period av hög arbetslöshet och ekonomisk osäkerhet. Utöver förändringar på arbetsmarknaden till följd av den gröna och digitala omställningen behöver lågutbildade vuxna samtidigt omgående stöd för att komma in eller stanna kvar på arbetsmarknaden (1). I detta avseende är de föreslagna initiativen för kompetens och yrkesutbildning ytterst nödvändiga för att säkerställa genomförandet av den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter om rätten till god och inkluderande utbildning och livslångt lärande.

12.

Kommittén ser fram emot att EU:s utbildningsministrar kommer att ställa sig bakom ”Osnabrückförklaringen” i syfte att modernisera den europeiska yrkesutbildningen och fördjupa det gränsöverskridande samarbetet inom ett europeiskt område för utbildning (2) och som ett sätt att stärka rekommendationens frivilliga karaktär. ReK understryker därför att de lokala och regionala myndigheterna måste involveras fullt ut i utformningen och genomförandet av nationella strategier inom vuxenutbildningspolitiken.

13.

Mot bakgrund av covid-19-krisen understryker ReK behovet av att förbättra digitala utbildningslösningar och distansutbildning även för yrkesutbildning och av att förbättra uppföljningen av personer med yrkesutbildning, när så är lämpligt och utan att skapa onödiga administrativa bördor. Kommittén framhåller även behovet av att öka yrkesutbildningens popularitet och säkerställa samstämmighet och synergier mellan yrkesutbildningssektorn och det allmänna utbildningssystemet. ReK efterlyser dessutom en översyn av den europeiska ramen för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet för att säkerställa diversifierade och skräddarsydda lärlingsutbildningar av god kvalitet, samt understryker vikten av alla anställdas lika tillgång och rätt till fortbildning.

14.

Vi konstaterar att situationen varierar kraftigt inom EU, och att detta är en av de största utmaningarna när man utformar och genomför nya standarder och ny praxis för utbildning. Dessa regionala skillnader orsakas av kompetensbristen och kompetensklyftan i EU och kommer sannolikt att öka om den lokala och regionala politiken inte utformas väl och inte finansieras i enlighet med detta. ReK upprepar därför sin uppmaning om ett mer regionalt fokus vid bedömningen av framstegen i genomförandet av den nya kompetensagendan och yrkesutbildningspolitiken.

15.

Kommissionen anser att alla politiska åtgärder måste vara förenliga med det regionala sammanhanget och att det inte finns någon universallösning. Inom politiken på lokal och regional nivå måste lösningarna anpassas i enlighet med detta.

16.

Man måste ta itu med frågan om tillgång till utbildning av hög kvalitet för socialt utestängda och utsatta i syfte att säkerställa att det inte finns några hinder för lika tillgång i någon medlemsstat.

17.

Kommittén ställer sig positiv till att påskynda genomförandet av ett europeiskt utbildningsområde för att garantera god utbildning för alla. EU bör – inom ramen för befogenhetsfördelningen samt med respekt för subsidiaritetsprincipen och förbudet mot harmonisering på detta område – främja, stödja och komplettera samarbetet och utbytet mellan utbildningssystem och olika läroplaner utifrån medborgarnas behov.

18.

Det finns en risk för att den gröna omställningen och pandemin kommer att få en mer negativ inverkan på minoriteter, kvinnor, barn, tonåringar och unga vuxna samt människor från missgynnade grupper, särskilt i avlägsna och glesbefolkade regioner eller bergsregioner, där befolkningen ställs inför större hinder och svårigheter när det gäller tillgång till utbildning av hög kvalitet. Dessa problem bör hanteras på ett evidensbaserat sätt, med hänsyn till dessa gruppers särskilda behov i alla regioner. Därför bör personer med funktionsnedsättning inkluderas eftersom de utgör en grupp som är särskilt utsatt för ovannämnda problem.

19.

Med tanke på den viktiga roll som de nya STEM-färdigheterna (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik) spelar bör dessa vara tillgängliga i alla regioner på alla utbildningsnivåer, med hänsyn till en jämn könsfördelning. Samtidigt bör man i samband med främjandet av den dubbla omställningen uppmärksamma elever på ISCED 2- och 3-nivå, när eleverna ska välja yrkesinriktning, på den betydelse som dessa ämnen kommer att ha på den framtida arbetsmarknaden och de möjligheter de för med sig för framtida arbetstagare. Syftet är att styra deras framtida utbildning mot dessa sektorer, med beaktande av språkrättigheter och tillgången till denna nya kompetens för alla generationer och grupper.

20.

Offentliga universitet bör prioriteras i syfte att främja lokala och regionala initiativ, och offentliga och privata investeringar bör uppbådas för att främja nya kompetensrelaterade möjligheter, medan lokal och regional forskning på detta område bör fokusera på utnyttjandet av ny kompetens i alla europeiska regioner.

21.

Vi framhåller att det europeiska samarbetet om kompetens och yrkesutbildning bör ha ett lokalt och regionalt fokus, med inriktning på lokala och regionala myndigheter och på att stabilisera tillgången till skolor och utbildningsanordnare. Sådana plattformar bör inte enbart fokusera på medlemsstaterna och på dem som redan är involverade.

22.

Kommittén anser att det är mycket positivt att åtgärd 7 i kompetensagendan omfattar främjande av de möjligheter till företagande som den sociala ekonomin erbjuder, t.ex. hjälp till lokalsamhällen, ingående av lokala gröna giver och aktivering av utsatta grupper. I detta avseende rekommenderar vi ett större deltagande av lokala och regionala myndigheter i utarbetandet av den handlingsplan för den sociala ekonomin som kommissionen aviserat för 2021.

23.

EU:s utbildningsprogram Erasmus+ har stor betydelse för förvärvandet av interkulturell och flerspråkig kompetens. På grund av pandemin finns det en risk för att många studerande, elever och lärlingar inte kan ta tillvara denna möjlighet. Därför måste man finna snabba lösningar som är anpassade till de nya omständigheterna, så att målen för programmet Erasmus+ fortsatt kan uppnås, samtidigt som man med hänsyn till social inkludering stöder de studerande, elever och lärlingar som hittills inte i samma utsträckning har kunnat ta del av de möjligheter som Erasmus+ erbjuder.

24.

ReK vidhåller att pandemin, den gröna given och digitaliseringen är de främsta pådrivande krafterna bakom förändringar i den europeiska ekonomin. Förändringar är välkomna när det gäller eftersträvade utfall i fråga om miljön och den framtida europeiska ekonomiska utvecklingen. Arbetstagarna måste ha tillgång till ny kompetens för en ny era av grön och digital tillväxt, för att bygga upp sin motståndskraft, i linje med de framväxande och växande sektorerna, så att eventuella kompetensklyftor kan åtgärdas. Arbetstagarna måste stödjas med riktad, skräddarsydd vägledning på arbetsplatsen, och personer som letar efter nya jobbmöjligheter är särskilt öppna för att lära sig nya färdigheter. Samtidigt bör företagen stödjas i sin kompetensvägledning av personalen.

25.

Det behövs en kritisk massa när det gäller finansiering av och stöd till återhämtning, uppbyggnad av motståndskraft och nya färdigheter i samband med utbildning i alla regioner, inbegripet utbildning av lärare och utbildare, inom alla utbildningsområden och på alla utbildningsnivåer. Med detta i åtanke insisterar ReK på att budgeten för de EU-program som direkt investerar i utbildning och kompetens, särskilt Erasmus+ och ESF+, inte bör bli föremål för nedskärningar.

26.

I en utbildningsvärld som genomgår en snabb digitalisering behöver lärare, utbildare, studerande och elever nya IKT-baserade och operativa färdigheter men även beteendemässiga färdigheter som rör informations- och mediekompetens samt digital kompetens (3). Regioner och städer behöver utifrån lokala och regionala strategier utveckla dokumentation som visar om lärare och utbildare har den kompetens som krävs och har anpassat sig till den nya situationen. Om det finns flaskhalsar och diskrepanser fordrar dessa skräddarsydda och samordnade lösningar i läroplanerna på lärarutbildningen och den kontinuerliga kompetenshöjningen för lärarna.

27.

ReK stöder tanken att vi i det kommande Horisont Europa-programmet måste se resultaten av evidensbaserad, tillämpad forskning om kartläggning av nya färdigheter, om undervisningsmetoder i digital onlineform, om tillhandahållande av grundläggande färdigheter till alla, inbegripet språkminoriteter, etniska grupper och marginaliserade grupper, samt om flernivåstyrning av kompetensrelaterade politikområden, med aktivt deltagande av lokala och regionala myndigheter.

28.

Lokala och regionala partnerskap, som består av lokala och regionala myndigheter, expertgrupper samt företrädare för arbetsgivare och utbildningsanordnare, kan skapa en bättre förståelse av hur regionalt förankrad kompetensutveckling fungerar så effektivt och snabbt som möjligt. Sådana partnerskap kan i detta sammanhang fungera som drivkraft för lokala och regionala förändringar genom att bygga upp kunskap, förståelse och förtroende, och även genom att involvera alla berörda aktörer.

Bryssel den 5 februari 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Enligt Cedefop hade 23 % av EU:s befolkning i åldersgruppen 25–64 år 2016 en låg utbildningsnivå, vilket som högst innebar grundskoleutbildning (ISCED 2). https://www.cedefop.europa.eu/sv/publications-and-resources/statistics-and-indicators/statistics-and-graphs/33-how-many-adults-have-low-level-education#:~:text=%202016%2C%2023.0%25%20of%20people,followed%20by%20Portugal%20(53.1%25).

(2) https://www.eu2020.de/eu2020-en/news/article/eu-education-ministers-karliczek-osnabrueck/2384182.

(3) JRC Technical Notes: ”Mapping Digital Competence: Towards a Conceptual Understanding”, av Kirsti Ala-Mutka (https://www.researchgate.net/publication/340375234_Mapping_Digital_Competence_Towards_a_Conceptual_Understanding).

26.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/7

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Stöd till ungdomssysselsättning: en väg till jobb för nästa generation genom en förstärkt ungdomsgaranti

(2021/C 106/03)

Föredragande:

Romy KARIER (LU–EPP), ledamot, kommunfullmäktige, Clervaux

Referensdokument:

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Stöd till ungdomssysselsättning: en väg till jobb för nästa generation

COM(2020) 276 final

Förslag till rådets rekommendation om en väg till jobb – en förstärkt ungdomsgaranti och om ersättande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti

COM(2020) 277 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén välkomnar förslaget till rådets rekommendation om en förstärkt ungdomsgaranti, som bygger på de lärdomar som har dragits sedan den ursprungliga ungdomsgarantin antogs den 22 april 2013 och därmed innebär viktiga förbättringar av instrumentet, såsom en ny och mer sammanhållen struktur indelad i fyra olika faser, ett förstärkt fokus på unga som under lång tid varken arbetar eller studerar samt en förbättring av dess inkluderande inslag. Förslaget är särskilt viktigt med tanke på covid-19-pandemikrisen, som påverkar unga oproportionerligt mycket.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att bredda åldersgruppen för ungdomsgarantin till att omfatta unga i åldern 25–29 år så att den når ut till ett större antal unga. Det gör att förslaget överensstämmer bättre med de genomföranderegler som gäller i de flesta medlemsstater och även att det blir mer inkluderande genom att hänsyn tas till att ungdomsarbetslösheten bland ungdomar i åldern 15–29 år kommer att fortsätta att öka kraftigt under den ekonomiska nedgången till följd av covid-19-pandemin och att det kommer att krävas stödåtgärder (1). ReK understryker att efter att de erhållit ett erbjudande, eller efter att fyramånadersperioden för att tillhandahålla ett erbjudande har löpt ut, bör stöd även fortsättningsvis ges till ungdomar, för att se till att deras motivation, kompetens och förmåga kan stärkas kontinuerligt. Det gäller särskilt mer utsatta ungdomar som kan komma att behöva ett mer långsiktigt stöd för att lyckas integrera sig på arbetsmarknaden.

Kommittén framhäver de regionala och lokala myndigheternas viktiga roll inom sysselsättnings-, utbildnings- och ungdomspolitiken och föreslår att lokala och regionala myndigheter inkluderas i partnerskapen under ungdomsgarantins alla faser. Det gäller i synnerhet kartläggningsfasen och fasen med uppsökande verksamhet, där lokala och regionala myndigheter kan fungera som en bro mellan olika berörda parter såsom arbetsmarknadens parter, utbildningsinstitutioner, ungdomsorganisationer, offentliga arbetsförmedlingar och det lokala och regionala näringslivet.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att lokala och regionala myndigheter bör vara drivkraften bakom lärlingsutbildningar inom den lokala företagsmiljön, vilket innebär att man erkänner den mycket viktiga roll som de spelar för att främja ekonomisk utveckling genom partnerskap och bekräftar ReK:s tidigare ståndpunkter i denna fråga (2). Lärlingsutbildningar bör uppmuntras som ett viktigt verktyg i kampen mot ungdomsarbetslöshet genom att de kombinerar intellektuella och tekniska färdigheter med yrkeserfarenhet. Därför är det viktigt att öka utbudet av dem och deras kvalitet, i synnerhet vad gäller digitala utbildningar.

Lokala myndigheter spelar en viktig roll när det gäller att öka medvetenheten om ungdomsgarantin bland ungdomar och bedriva uppsökande verksamhet, till exempel genom att se till att garantin synliggörs inom de offentliga arbetsförmedlingarna och tillämpa en partnerskapsstrategi med alla relevanta aktörer som arbetar med ungdomar.

ReK understryker den viktiga roll som de lokala och regionala myndigheternas sociala tjänster samt hälso- och sjukvårds-, arbetsförmedlings- och ungdomstjänster spelar inom systemen för tidig varning, och framhåller deras kapacitet att spåra upp och identifiera ungdomar som riskerar att hamna i en situation där de varken arbetar eller studerar, och samtidigt bidra till att förebygga att de lämnar skolan i förtid. Detta är särskilt viktigt i de regioner i EU som har störst andel unga som lämnar skolan i förtid.

Kommittén välkomnar kommissionens betoning av uppsökande åtgärder, särskilt beträffande unga som under lång tid varken arbetar eller studerar, men framhåller vikten av att rekommendera användning av teknik som de unga själva använder samt mätbara mål, för att på så sätt uppmuntra ungdomsgarantileverantörerna att göra sina uppsökande strategier mer ändamålsenliga och effektiva. Kommittén anser vidare att de ungdomar som drar nytta av detta system bör göras medvetna om att det är ett europeiskt initiativ – något som många av de nuvarande mottagarna inte är medvetna om.

Kommittén stöder tanken på att främja kompetens som är relevant för arbetsmarknaden och instämmer i betoningen på digital kompetens, ledarskapsförmåga, entreprenörskap och självständighet samt färdigheter som är relevanta för den gröna omställningen. ReK framhåller dock behovet av att främja språkkunskaper som en prioritet för att öka de ungas möjligheter till inträde på arbetsmarknaden, framför allt i regioner där språkkunskaper är särskilt viktiga, såsom gränsöverskridande regioner och regioner med en turistinriktad ekonomi, och beklagar att detta inte har tagits med i det nya förslaget.

Det är väsentligt att fastställa tydliga och exakta bindande kvalitetskriterier för ungdomsgarantins erbjudanden om anställning, utbildning och lärlingsutbildning. Det kan åstadkommas genom att man bedömer överensstämmelsen mellan det som erbjuds och deltagarens profil, genom att se till att erbjudandet respekterar ungdomars anställningsrättigheter och sociala rättigheter, genom att garantera att erbjudandet kommer att leda till ett hållbart inträde på arbetsmarknaden och genom att inkludera kvaliteten på erbjudandena i ungdomsgarantins förfaranden för övervakning och datainsamling (3).

10.

Kommittén betonar vikten av att främja arbetskraftens rörlighet med hjälp av den förstärkta ungdomsgarantin, mellan medlemsstater och mellan regioner, med tanke på den viktiga roll som migrationen spelar för att forma arbetsmarknadsmöjligheterna. ReK beklagar därför att denna bestämmelse, som ingick i den ursprungliga ungdomsgarantin, inte finns kvar i det nya förslaget trots att många länder har kompletterat sin ungdomsgaranti med program för regional eller internationell rörlighet. Vi förordar även att ungdomsgarantin ska kopplas till praktikprogram av hög kvalitet och till den europeiska solidaritetskåren.

11.

Kommittén instämmer i tanken på att man under kartläggningsfasen bör ägna särskild uppmärksamhet åt de regionala arbetsmarknadernas särdrag och de hinder som de unga möter som bor på landsbygden, i avlägsna områden, i de yttersta randområdena, i utsatta stadsområden och i mindre utvecklade regioner samt som tillhör språkliga minoritetsgrupper. Detta tillvägagångssätt bör dock också innefatta specifika stödåtgärder inom ramen för den förstärkta ungdomsgarantin för att se till att unga som bor i sådana regioner får tillgång till samma möjligheter och tjänster som i alla andra regioner.

12.

Kommittén rekommenderar att man stöder social dialog på regional och lokal nivå för att skapa bättre utfall för unga arbetslösa och på så sätt främja en mer inkluderande ekonomisk tillväxt, särskilt i avlägsna och isolerade områden, och skapa ändamålsenliga strategier för planerna för en rättvis omställning på lokal och regional nivå.

13.

Kommittén beklagar att den andel som under programperioden 2021–2027 för ESF+ kommer att anslås till stöd för ungdomsgarantin inte har ökats nämnvärt trots de kritiska förhållandena under covid-19-pandemin, då ungdomsarbetslösheten redan har ökat kraftigt i hela EU. ReK inskärper därför behovet av ett avsevärt ökat ekonomiskt stöd till de medlemsstater och regioner, i synnerhet dem med en hög arbetslöshet och fattigdom – såsom mindre utvecklade regioner, avindustrialiserade regioner, perifera regioner och de yttre randområdena – som utöver en hög ungdomsarbetslöshet för närvarande har en mycket ansträngd budget, för att ta itu med skillnaderna i ungdomsgarantins effektivitet inom EU. Kommittén beklagar att EU:s medel till ungdomssysselsättning inte längre kan målinriktas regionalt genom ungdomssysselsättningsinitiativet och insisterar på att de nationella regeringarna anslår medel för ungdomssysselsättning till de regioner där de behövs mest, samtidigt som man ser till att EU-medel inte ersätter nationella medel för ungdomssysselsättningsåtgärder.

14.

De lokala och regionala myndigheterna spelar en nyckelroll under den förstärkta ungdomsgarantins fas med uppsökande verksamhet och kartläggningsfas, och de behöver därför lämpliga ekonomiska resurser från både de nationella budgetarna och EU-budgeten som investeras i att uppnå ett verkligt inträde av utsatta unga på en snabbt föränderlig arbetsmarknad. Det behövs också ett starkt åtagande från de nationella myndigheterna att involvera den lokala och regionala nivån i genomförandet av de politiska åtgärderna. Europeiska socialfonden+ bör spela en nyckelroll i att stödja skapandet av nya arbetstillfällen av hög kvalitet samt främja social delaktighet och social innovation. För att uppnå högsta möjliga effektivitet är det dock också mycket viktigt att öronmärka tillräckliga nationella resurser för att genomföra de politiska åtgärderna i den förstärkta ungdomsgarantin samt att det uppstår synergier med sammanhållningspolitiken i nästa fleråriga budgetram.

15.

Kommittén välkomnar kopplingen mellan den förstärkta ungdomsgarantin och den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Den förstärkta ungdomsgarantin måste säkerställa allmän tillgång till socialt skydd för unga deltagare, så att inte risken för fattigdom och osäkra anställningar ökar.

16.

Kommittén tror att många lokala och regionala myndigheter inte är helt medvetna om alla sätt som EU:s stöd för att bekämpa ungdomsarbetslösheten kan nå dem på. Kommittén uppmanar därför kommissionen att i partnerskap med ReK ordna ett informationsmöte för att avhjälpa denna situation. Resultatet av detta möte skulle kunna offentliggöras på ReK:s webbplats så att det blir tillgängligt för alla intresserade berörda parter.

17.

Praktik och lärlingsutbildningar bör i första hand vara en möjlighet till lärande för unga människor som kan hjälpa dem i valet av deras framtida yrkesbana och utveckla deras färdigheter i syfte att hitta en fast anställning. Kommittén framhåller att praktikplatser och lärlingsplatser som genomförs som en del av läroplaner eller yrkesutbildning bör omfatta tydliga mål för lärandet, pedagogiskt innehåll av hög kvalitet och professionell handledning. Utöver dessa kriterier för lärande behövs det ytterligare bestämmelser för att säkerställa goda arbetsvillkor för praktik- och lärlingsplatser på den öppna arbetsmarknaden och inom ramen för aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Bruket med oavlönade aktiva arbetsmarknadsåtgärder och praktik- och lärlingsplatser på den öppna arbetsmarknaden kan leda till att normala arbetstillfällen ersätts, vilket utgör en form av utnyttjande som kränker ungdomars rättigheter och minskar möjligheterna för ungdomar från fattigare socioekonomiska förhållanden. ReK stöder därför Europaparlamentets insatser för att genomdriva skälig ersättning och tillgång till social trygghet för praktik- och lärlingsplatser på den öppna arbetsmarknaden och inom ramen för aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att se till att ungdomar kan ta del av möjligheter av god kvalitet.

18.

Lokala leverantörer av ungdomsgarantin skulle i sina program kunna inkludera ungdomar som genomgår korta utbildningar eller arbetar deltid samtidigt som de söker heltidsarbete, eftersom dessa ungdomar saknar en stark koppling till arbetsmarknaden och skulle gynnas av stöd och ett formellt erbjudande inom ramen för ungdomsgarantin.

19.

Kommittén välkomnar att kommissionen framhäver behovet av att beakta entreprenörsinriktad utbildning, kompetensutveckling, omskolning och fortbildning, samt en förstärkning av företagskunskap och företagskompetens, som ett sätt att öka ungas sysselsättningsmöjligheter. Den positiva roll som socialt entreprenörskap, och den sociala ekonomin mer allmänt, spelar för att minska ungdomsarbetslösheten skulle dock också med all rätt kunna lyftas fram i den förstärkta ungdomsgarantin.

20.

Kommittén håller med om att det finns ett behov av att i det nya förslaget skilja mellan unga som varken arbetar eller studerar under lång respektive kort tid, med tanke på de mycket nedslående resultat som ungdomsgarantin har gett för den förstnämnda gruppen. Åtskillnaden skulle dock kunna förstärkas ytterligare i de åtgärder som rekommenderas för de fyra faserna i den förstärkta ungdomsgarantin, i syfte att bättre framhäva de stödåtgärder som riktas specifikt till unga arbetslösa som varken arbetar eller studerar under lång tid.

21.

Kommittén välkomnar kommissionens tonvikt på inkludering. Det nya förslaget är mer inkluderande än det nuvarande systemet när det gäller frågor såsom funktionsnedsättning, social bakgrund och etnicitet, och genom dess särskilda fokus på könsdimensionen beaktas att könsklyftan bland unga som varken arbetar eller studerar har ökat under de senaste åren. I förslaget skulle man dock ännu starkare kunna fördöma andra typer av diskriminering på arbetsmarknaden, till exempel diskriminering på grund av etnicitet, ras och sexuell läggning eller diskriminering av migranter.

22.

Kommittén välkomnar den vikt som läggs vid ett tidigt ingripande för att ändra utsikterna för de unga som är mest riskutsatta, och anser att de nya förslagen bör kunna omfatta mer precisa rekommendationer och prioriteringar för arbetsförmedlingarna och utbildningsaktörerna för att bättre kunna identifiera oregistrerade unga som varken arbetar eller studerar och motivera och uppmuntra dem att återvända till utbildning, arbete, fortbildning, kompetensutveckling och omskolning. Kommittén understryker vikten av att kartlägga den unga befolkningen på regional och lokal nivå för att identifiera de lokala ungdomarnas särdrag och det stöd de behöver.

23.

Kommittén instämmer i att utgångspunkten för att inbegripa ungdomar i ungdomsgarantin bör vara att de är registrerade hos en arbetsförmedling, men för de unga som varken arbetar eller studerar och som inte är lätta att nå och sannolikt inte registrerar sig hos en arbetsförmedling bör man i förslaget överväga möjligheten att fastställa andra ingångar för att tillhandahålla ungdomsgarantin inom samma tidsram på fyra månader. Det är också viktigt att minska den administrativa bördan för unga arbetssökande och att hålla antalet kontaktpunkter så lågt som möjligt. I detta syfte bör man i förslaget rekommendera att onlineregistrering via specifika e-plattformar för ungdomsgarantin ska vara standardförfarande. Samtidigt måste myndigheterna se till att de grupper som inte nås via digitala kanaler får ett ändamålsenligt stöd, och insatser bör göras för att proaktivt registrera stödberättigade ungdomar inom ramen för ungdomsgarantin. Medvetenheten om programmet bör också främjas bland ungdomar som redan deltar i utbildning. För att göra det lättare för unga att ta del av erbjudandena inom ramen för ungdomsgarantin föreslår vi därför att utbildningsaktörerna bör kunna uppmärksamma de offentliga arbetsförmedlingarna på utsatta ungdomar som kan komma att behöva ytterligare stöd för att hitta en anställning efter avslutad utbildning, vid sidan av ett mer automatiskt informationsutbyte mellan utbildningsaktörer och offentliga arbetsförmedlingar för att proaktivt hänvisa ungdomar som avslutar sin utbildning till ungdomsgarantin och registrera dem inom ramen för ungdomsgarantin.

24.

Kommittén instämmer i kommissionens rekommendationer beträffande unga med enbart grundskoleutbildning och lågutbildade unga, och i synnerhet i behovet av att skapa flexibla vägar för att återgå till utbildning eller program för en andra chans till utbildning som erbjuder inlärningsmiljöer som passar deras specifika behov och gör att de kan förvärva de kvalifikationer som de saknar. ReK framhåller dock behovet av att lägga mer tonvikt på förtjänsterna hos yrkesrådgivning som ett användbart hjälpmedel i detta avseende.

25.

De åtgärder som vidtas inom ramen för ungdomsgarantin bör syfta till att stärka färdigheter och kompetenser som avhjälper befintliga kompetensbrister på arbetsmarknaden, i synnerhet på områden kopplade till digitaliseringen i EU och till den gröna given. Kommittén erkänner också de ytterligare fördelarna med förbättrad social kompetens, såsom metoder för att förbättra kommunikation och självförtroende.

26.

Kommittén instämmer i kommissionens rekommendationer beträffande sänkta lönebikostnader, såsom riktade och väl utformade löne- och nyanställningsstöd, skattelättnader och förmåner till personer med funktionsnedsättning för att uppmuntra arbetsgivare att skapa nya möjligheter för unga eller behålla redan anställda. Stimulansåtgärder för nyetablering, särskilt inom sektorn för digital teknik, är också mycket viktiga i detta sammanhang med en allt snabbare digitalisering, och skulle därför kunna betonas ytterligare i förslaget.

27.

Kommittén rekommenderar att man till fullo utnyttjar möjligheterna med det nya programmet för social förändring och social innovation för att samla in exempel på god praxis för ungdomsgarantisystem på nationell, regional och lokal nivå.

28.

Kommittén rekommenderar en förbättrad bedömning av alla åtgärder som vidtas inom ungdomsgarantisystemen, så att fler evidensbaserade strategier och åtgärder kan utvecklas på grundval av vad som fungerar, var och varför, och att man därmed ser till att resurserna används på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

29.

Kommittén anser att ungdomsgarantin, när den fjärde fasen har nåtts och ett erbjudande har godtagits, bör tillhandahålla vägledning och information som syftar till att underlätta kompetensutveckling och omskolning för de unga som löper störst risk att återgå till arbetslöshet. Då kommer de unga också att ha möjlighet att göra karriär, även om de inleder den i lågkvalificerade och underordnade befattningar.

30.

Ett ändamålsenligt genomförande av ungdomsgarantin bör leda till stabila och hållbara arbetstillfällen. Detta kan också åstadkommas genom starka partnerskap, solidaritet och samordning mellan offentliga arbetsförmedlingar, som är de viktigaste ungdomsgarantileverantörerna, och alla andra berörda parter, bland annat lokala och regionala myndigheter.

31.

För att kunna hantera ungdomssysselsättningsfrågan på ett ändamålsenligt sätt mot bakgrund av pandemin bör den förstärkta ungdomsgarantin kompletteras med en förlängning och utvidgning av instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE), med ett inkluderande av ungdomsarbetslöshetsåtgärder i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna, särskilt skapandet av sysselsättningsmöjligheter av god kvalitet för ungdomar, och med ett uttryckligt omnämnande av bättre socialt skydd för ungdomar och bekämpande av osäkra anställningar för ungdomar i den kommande handlingsplanen för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter. ReK varnar för strategier som syftar till att främja ungdomssysselsättning genom att undergräva unga människors rätt till skälig ersättning och tillgång till socialt skydd som en del av återhämtningen.

Bryssel den 5 februari 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A52012XR2562

(2) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:52012AR1186 och https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex:52013AR0789

(3) https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR17_5/SR_YOUTH_GUARANTEE_SV.pdf

26.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/12

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Gränsöverskridande offentliga tjänster i Europa

(2021/C 106/04)

Föredragande:

Pavel BRANDA (ECR–CZ), vice borgmästare, Rádlo

I. ALLMÄNNA KOMMENTARER

Nästan en tredjedel av EU-medborgarna bor och arbetar i Europas gränsregioner. Dessa gränser har en direkt och indirekt inverkan på deras liv. Människor som bor i gränsregioner stöter ofta på särskilda utmaningar, t.ex. att hitta ett arbete, få tillgång till hälso- och sjukvård och andra offentliga tjänster, pendla dagligen och lösa administrativa problem. Gränsöverskridande samarbete har visat sig vara det mest ändamålsenliga verktyget för att övervinna gränsernas barriäreffekt och åtskiljande roll, samt för att stärka gränsregionernas territoriella sammanhållning.

Tillgången till offentliga tjänster i gränsregioner, särskilt dem som är kraftigt avfolkade, är ofta mer begränsad i jämförelse med central- och huvudstadsregioner, och är ännu sämre i regioner som även står inför demografiska utmaningar, och utgör en stark bestämningsfaktor för livskvaliteten. Att tillhandahålla gränsöverskridande offentliga tjänster skulle inte bara kunna vara till fördel för medborgarna utan också kunna vara mer lönsamt, eftersom dessa tjänster skulle bli mer allmänt tillgängliga och kostnadseffektiva.

Ett framgångsrikt tillhandahållande av gränsöverskridande offentliga tjänster skulle också kunna leda till en ökad förståelse grannar emellan och till att bygga upp det välbehövliga förtroendet. Sådana tjänster skulle ha en direkt inverkan på hur Europeiska unionen uppfattas, och bidra till att stärka den europeiska identiteten.

Att ha mer allmänt tillgängliga gränsöverskridande offentliga tjänster skulle kunna bidra till att minska de negativa gränseffekterna och öka livskvaliteten för de medborgare som bor i gränsregioner. Genom att på lämpligt sätt ta itu med det befintliga behovet av offentliga tjänster vid våra inre och yttre gränser skulle EU visa på sitt tydliga mervärde för de miljoner EU-medborgare som skulle dra nytta av dessa tjänster.

Den högkvalitativa riktade Espon-analysen (1) ger en första överblick över frågan om gränsöverskridande offentliga tjänster. Den beskriver förutsättningarna och innehåller vissa rekommendationer. I den komplexa situation som vi befinner oss i, där samordnade insatser krävs för att hantera utmaningarna, bör det nu vara ReK:s politiska initiativ att genom detta yttrande stödja frågan om gränsöverskridande offentliga tjänster och framföra politiska rekommendationer ur de lokala och regionala myndigheternas synvinkel samt fastställa vilka åtgärder EU-institutionerna och andra aktörer bör vidta härnäst för att göra tillhandahållandet av gränsöverskridande offentliga tjänster effektivare och mer utbrett i framtiden.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Tre verktyg/förutsättningar är av avgörande betydelse för ett framgångsrikt, ändamålsenligt och mer allmänt tillhandahållande av gränsöverskridande offentliga tjänster: en rättslig ram, strukturer och finansiering. Med tanke på dessa tjänsters europeiska karaktär bör EU spela en aktiv och ledande roll i att tillhandahålla dessa verktyg/förutsättningar. Det är nödvändigt med samarbete med de nationella, regionala och lokala myndigheterna, i enlighet med partnerskapsprincipen, för att undanröja och/eller minska kostnaderna i gränsöverskridande sammanhang.

EU-rättslig ram

Mervärdet av en EU-rättslig ram

Kommittén understryker behovet av en EU-rättslig ram för att möjliggöra ett effektivt inrättande och en effektiv förvaltning av gränsöverskridande offentliga tjänster som tillgodoser behoven hos de medborgare som bor i gränsregioner. Detta skulle innebära ett tydligt EU-mervärde eftersom de nuvarande ramarna ofta medför alltför stora administrativa bördor och kostnader som leder till att många lokala och regionala myndigheter överger sina planer.

ReK ger i detta avseende sitt fulla stöd till den europeiska gränsöverskridande mekanismen, ett förslag som för närvarande blockeras i Europeiska unionens råd. Kommittén uppmanar därför det portugisiska ordförandeskapet att snabbt påskynda antagandet av det.

I enlighet med subsidiaritetsprincipen är det gränsöverskridande samarbetet och tillhandahållandet av gränsöverskridande offentliga tjänster europeiskt till sin natur och kan hanteras mest effektivt på EU-nivå, genom ett nära samarbete med nationella, regionala och lokala myndigheter (partnerskapsprincipen).

Ett genomförande av EU-rätten som främjar den gränsöverskridande aspekten

Kommittén uppmanar Europeiska kommissionen, som den institution som ansvarar för att övervaka genomförandet av EU-lagstiftningen, och framför allt medlemsstaterna och de regioner som har lagstiftande befogenheter, att samordna införlivandet av direktiv med grannländer och grannregioner, så att det inte uppstår nya rättsliga hinder och administrativa skillnader som en följd av bristande samordning. ReK uppmanar samtidigt medlemsstaterna och de regioner som har lagstiftande befogenheter att granska sina nationella eller regionala rättsliga ramar, med avseende på deras inverkan på gränsområdena.

Kommittén påpekar att konsekvensbedömningar kan ge utmärkt insikt i EU-lagstiftningens inverkan och uppmanar kommissionen samt medlemsstaterna och de regioner som har lagstiftande befogenheter att införa metoder som möjliggör ändamålsenliga gränsöverskridande konsekvensbedömningar.

Gränsöverskridande kontaktpunkter i kommissionens generaldirektorat

Kommittén uppmanar kommissionen att genomgående beakta situationen i gränsregionerna vid utarbetandet av sin politik och att utse gränsöverskridande kontaktpunkter i alla generaldirektorat som kan komma att hantera gränsöverskridande frågor, i synnerhet på områdena miljö, räddningstjänst, riskhantering, transport, hälso- och sjukvård, utbildning, fysisk planering, digitalisering, kommunikation, kultur, turism, ekonomisk utveckling och sysselsättning (2). I ny och reviderad EU-lagstiftning bör man ta hänsyn till tillhandahållandet av gränsöverskridande offentliga tjänster i dessa relevanta sektorer i syfte att stödja deras genomförande.

Nationella gränsöverskridande kontaktpunkter

Kommittén uppmanar medlemsstaterna och de regioner som har lagstiftande befogenheter att inrätta stabila, permanenta och myndighetsövergripande nationella gränsöverskridande kontaktpunkter för att utbyta erfarenheter och diskutera de utmaningar som de lokala och regionala myndigheterna står inför vid en viss gräns, samordna genomförandet av EU-lagstiftningen och arbeta för ett systematiskt avlägsnande av gränshinder (även med avseende på inrättandet och tillhandahållandet av gränsöverskridande offentliga tjänster). Dessa kontaktpunkter kan vara samma organ som föreslås i förordningen om en europeisk gränsöverskridande mekanism, i den mån som dessa inrättas i de berörda regionerna, men de skulle ha ett mer omfattande ansvar. De ovannämnda kontaktpunkterna bör utse en ansvarig person som behärskar gränsområdenas officiella språk. Dessa kontaktpunkters arbete bör leda till att hinder som identifierats av lokala och regionala aktörer avlägsnas. De kan bedöma situationerna i gränsregionerna och föreslå gemensamma strategier och insatser som skulle leda till bättre tjänster för medborgarna genom att optimera tillgängliga resurser på båda sidor av gränsen och upprätta samordningsmekanismer med de gränsöverskridande programmen och andra EU-program. EU:s gränskontaktpunkt bör tillhandahålla samordning och metodstöd samt främja utbyte av bästa praxis mellan gränsregioner i Europa.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att visa större flexibilitet gentemot lokala och regionala myndigheter som vill inrätta gränsöverskridande offentliga tjänster, eftersom flexibilitet, tillfälliga lösningar och snabb respons från de berörda statliga aktörerna för att införa och upprätthålla gränsöverskridande offentliga tjänster kan möjliggöra kortsiktiga lösningar som kräver en varaktig och hållbar lösning. Att använda mellanstatliga avtal såsom det nyligen ingångna Aachenfördraget skulle också kunna främja tillhandahållandet av gränsöverskridande offentliga tjänster.

Gränskontaktpunkt (GD Regional- och stadspolitik)

10.

Kommittén understryker sitt stöd för GD Regional- och stadspolitiks gränskontaktpunkt och efterlyser ett ökat personalrelaterat stöd för denna insats med tanke på dess potentiella nya roll när det gäller att samordna de nationella kontaktpunkterna och de olika generaldirektoratens kontaktpunkter.

Den europeiska gränsöverskridande mekanismen

11.

EU bör stödja en samordnad strategi vid gränserna när det gäller genomförandet av EU-lagstiftning. I de fall där detta inte lyckats och när nationella lagar inte möjliggör samarbete bör EU tillhandahålla en europeisk lösning/ram som kan väljas av leverantörer av gränsöverskridande offentliga tjänster.

12.

Kommittén betonar därför starkt behovet av att anta det nya verktyg som kommissionen föreslagit, den europeiska gränsöverskridande mekanismen (3), som ett nedifrån-och-upp-riktat rättsligt instrument som sannolikt skulle visa sig vara en lämplig lösning för att övervinna rättsliga och administrativa hinder och skapa en lämplig rättslig ram för det särskilda genomförandet av gränsöverskridande offentliga tjänster.

13.

Kommittén upprepar att den analys av befintliga gränshinder som utförts av kommissionen inom ramen för den gränsöverskridande översynen och de därpå följande b-solutions-projekten tydligt visar på behovet av ett sådant rättsligt instrument på fältet. I mer än en tredjedel av de 43 analyserade b-solutions (4)-ärendena skulle den europeiska gränsöverskridande mekanismen vara ett lämpligt verktyg för att bidra till att undanröja hindren, framför allt i sådana fall där den föreslagna lösningen skulle kräva en ändring av den gällande rättsliga eller administrativa ramen på en sida gränsen.

14.

Kommittén uppmanar i detta sammanhang de lokala och regionala aktörerna att stärka sin kapacitet så att de kan spela en starkare och mer ändamålsenlig roll som ”initiativtagare” till lösningar inom ramen för den föreslagna europeiska gränsöverskridande mekanismen. För att mekanismen ska kunna genomföras på rätt sätt måste de lokala och regionala myndigheterna kunna förstå hindren tillräckligt väl och därmed kunna tydligt fastställa fungerande rättsliga eller administrativa lösningar.

15.

Den föreslagna förordningen om en europeisk gränsöverskridande mekanism skulle kunna få stor betydelse inte bara för gränsöverskridande offentliga tjänster utan också för det framtida gränsöverskridande samarbetet i allmänhet eftersom den kan bidra till att avlägsna befintliga hinder och frigöra EU:s gränsregioners fulla ekonomiska potential (5).

16.

Kommittén uppmanar Europeiska rådet att på nytt inleda diskussioner om förordningen om en europeisk gränsöverskridande mekanism och skyndsamt anta sin ståndpunkt om förslaget så att förordningen snabbt kan antas.

17.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att föra upp diskussionen om ”mekanismen för lösning av rättsliga och administrativa problem i ett gränsöverskridande sammanhang” på dagordningen för toppmötena mellan gränsstater och för andra eventuella högnivåforum för gränsöverskridande samarbete. En analys inom ramen för de beslutsfattande forumen av det instrument som kommissionen föreslagit bör övertyga medlemsstaterna om dess användbarhet när det gäller att övervinna en stor del av de återstående rättsliga och administrativa hindren vid EU:s gränser och därmed inrätta gränsöverskridande offentliga tjänster.

18.

Kommittén föreslår att kommissionen, intresserade medlemsstater, regioner med lagstiftande befogenheter och gränsöverskridande strukturer på lokal och regional nivå provar på att tillämpa principerna och förfarandena i den föreslagna europeiska gränsöverskridande mekanismen på konkreta projekt för att få en bättre förståelse av hur detta instrument kan tillämpas på särskilda omständigheter och skulle kunna bidra till att övervinna befintliga rättsliga och administrativa hinder. Många gränsöverskridande områden har tidigare fungerat som laboratorier för gränsöverskridande samarbete, med positiva resultat när det gäller att lösa gränsöverskridande problem.

Gränsöverskridande strukturer

19.

Espon-analysen har visat att de flesta gränsöverskridande offentliga tjänster krävt att man inrättar en ny gränsöverskridande struktur eller ett nytt gränsöverskridande organ, som för det mesta inte varit en ny juridisk person. Mycket ofta har befintliga strukturer använts eller anpassats. När nya gränsöverskridande strukturer skapats har detta gjorts genom användning av befintliga mellanstatliga avtal, inhemsk lag eller EGTS-förordningen.

20.

Kommittén betonar fördelarna med att ha permanenta gränsöverskridande strukturer med egen personal och budget och att främja gränsöverskridande samarbete som enda syfte, såsom euroregioner, arbetsgemenskaper och liknande strukturer, för en ändamålsenlig utveckling av gränsöverskridande offentliga tjänster.

21.

Kommittén understryker fördelarna med och den inte till fullo utnyttjade potentialen hos de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete (EGTS) (6), som skulle kunna tjäna som idealiska förvaltningsorgan för gränsöverskridande offentliga tjänster, i synnerhet i de fall där det finns ett behov av en gemensam budget och av att anställa gemensam personal och där offentliga myndigheter är de huvudsakliga leverantörerna. De upplysningsinsatser som utförs av ReK:s EGTS-plattform bör stärkas och inriktas särskilt på att använda EGTS för att tillhandahålla gränsöverskridande offentliga tjänster.

22.

Kommittén understryker att EGTS-grupperingarna, trots att de visat sig vara mycket användbara vid gränsöverskridande samarbete, har vissa rättsliga begränsningar som hindrar dem från att fullt ut utnyttja potentialen med ett förstärkt samarbete över gränserna. Detta är särskilt tydligt när det gäller gränsöverskridande offentliga tjänster och infrastrukturprojekt. Detta EU-instrument skulle kunna få mycket större användning om den ovannämnda rättsliga ramen förbättrades.

Finansieringsverktyg

23.

Kommittén efterlyser ett omnämnande av utvecklingen av gränsöverskridande offentliga tjänster som en stödberättigad verksamhet i sammanhållningspolitiken, och specifikt inom ramen för Interregprogrammet (dock utan att detta medför en minskning av andra poster inom programmet), och i andra finansieringsinstrument som omfattas av nästa fleråriga budgetram och instrumentet för återhämtning efter covid-19-pandemin, Next Generation EU. För att göra finansieringsprogrammen mer attraktiva måste dessutom den administrativa bördan för ansökan om och avräkning av denna finansiering minskas.

24.

ReK uppmanar alla förvaltningsmyndigheter i gränsregioner att finansiera gränsöverskridande verksamhet/åtgärder/projekt inom sina allmänna regionala program (Eruf och ESF) för att komplettera och fördjupa Interregprogrammens verksamhet.

25.

Kommittén understryker den betydelse som Interregprogrammet har haft för de gränsöverskridande regionerna under de senaste 30 åren. Interreg har stött samarbete som har möjliggjort närmare kontakter och dialog mellan förvaltningar och myndigheter i de olika gränsregionerna, har flyttat fram gränserna för det gränsöverskridande samarbetet och har stött projekt som har fått direkta resultat när det gäller skapandet av gränsöverskridande offentliga tjänster.

26.

Kommittén nämner de mycket goda erfarenheterna av kommissionens b-solutions-projekt med syfte att undanröja gränshinder, bl.a. en del som avsåg gränsöverskridande offentliga tjänster. Dessa projekt visade att man kan uppnå mycket bra resultat även med begränsade medel.

27.

Kommittén upprepar sin stora besvikelse över den föreslagna budgeten för Interregprogrammet i förslagen för nästa budgetplan, som är otillräcklig om man ser till behoven hos det europeiska territoriella samarbetet i allmänhet och det gränsöverskridande samarbetet, som är ett av de viktigaste inslagen i sammanhållningspolitiken och i den europeiska integrationen, i synnerhet. Man kommer att gå miste om många möjligheter på grund av Interregprogrammets minskade budget, eftersom budgeten i hög grad var otillräcklig redan under den föregående finansieringsperioden.

28.

Kommittén rekommenderar medlemsstaterna att gemensamt avsätta en del av sina ytterligare medel inom ramen för React-EU-initiativet till de gränsöverskridande samarbetsprogram i vilka de deltar, och därmed möjliggöra en effektiv omstart och förstärkning av det gränsöverskridande samarbetet efter covid-19-krisen, inklusive stöd till utvecklingen av gränsöverskridande offentliga tjänster eller hälsokorridorer. Detta bör inbegripa en analys av de synergier som kan uppnås med en gemensam användning av räddningstjänster.

29.

ReK stöder till fullo pilotprogrammet ”Gränsöverskridande regioner som hanterar covid-19-utbrottet: ett tillfälle att återuppliva gemensamma krisinsatser och gemensam utveckling”, som röstades igenom vid Europaparlamentets plenarsession i november i syfte att förbättra livet för medborgare i gränsregioner genom att stödja mer integrerade och funktionella gränsöverskridande områden. Detta pilotprojekt ska hjälpa gränsregioner att bättre hantera framtida kriser och främja en ny modell för utarbetande av offentlig politik, inbegripet offentliga tjänster, i gränsregioner på grundval av gemensam utveckling och genom förbättrad flernivåstyrning. I pilotprojektet kombineras därför en strategi på kort och på medellång sikt för att ge yrkesverksamma och beslutsfattare konkreta verktyg och metoder som direkt kan omsättas i praktiken, vara påtagliga för medborgarna och tillämpas på alla europeiska gränser.

30.

EU har visserligen genom sina program stött skapandet av en del gränsöverskridande offentliga tjänster, men den långsiktiga finansieringen är inte hållbar. Medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna bör titta på ytterligare möjligheter till långsiktig och tillräcklig finansiering, såsom nationella eller regionala källor och offentlig-privata partnerskap, som också bör underlättas så att de kan inrättas och bedrivas över gränserna, åtminstone inom EES.

E-tjänster

31.

ReK påpekar att i gränsregionerna måste den digitaliseringsprocess som vi befinner oss i betraktas utifrån tre aspekter: produktionsstrukturen, förvaltningar och offentliga myndigheter som tillhandahåller medborgarna tjänster, och medborgarna själva. I detta sammanhang skulle e-tjänster kunna öppna ett mycket intressant utvecklingsområde för gränsöverskridande tillhandahållande av offentliga tjänster. Till exempel skulle man genom att använda ett gränssnitt för maskinöversättning kunna undanröja språkbarriären, som är ett av de främsta hindren för gränsöverskridande samarbete i allmänhet och tillhandahållandet av gränsöverskridande offentliga tjänster i synnerhet. E-kort som erbjuder medborgarna i gränsregionerna tillgång till gränsöverskridande offentliga tjänster skulle också vara ett viktigt steg mot att förbättra livskvaliteten hos befolkningen i dessa regioner. En ökad användning av e-förfaranden kommer att leda till en nödvändig harmonisering av administrativa bestämmelser och därmed undanröja en rad andra hinder. Genom att utveckla system baserade på artificiell intelligens skulle man även kunna främja ytterligare tillhandahållande av tjänster över hela Europa.

Den privata sektorns roll

32.

Kommittén uppmanar beslutsfattarna att ägna särskild uppmärksamhet åt lokala små och medelstora leverantörer. Privata aktörer är nyckelaktörer vid tillhandahållandet av vissa tjänster och/eller i vissa länder. Gränsöverskridande gemensamma företag av små och medelstora leverantörer, till exempel genom europabolag (7), skulle kunna ha bättre möjligheter att tillhandahålla gränsöverskridande offentliga tjänster.

Gränsöverskridande konnektivitet

33.

ReK efterlyser stöd till gränsöverskridande konnektivitet. I vissa gränsregioner har medborgarna svårt att ta sig till den andra sidan av gränsen, vilket beror antingen på naturliga hinder (berg eller floder) utan sammanlänkande infrastruktur såsom en väg eller en bro mellan de två sidorna eller på avsaknaden av lämplig och regelbunden kollektivtrafik. Med bättre förbindelser skulle det ske fler utbyten, vilket skulle göra att medborgarna i gränsregionerna integreras bättre.

34.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att på nytt inleda diskussionerna om att lansera ett tjänstepass (e-kort) som skulle göra det möjligt för små och medelstora företag att tillhandahålla tjänster över gränserna utan att möta ytterligare administrativa bördor från utländska regleringsmyndigheter.

Bättre främjande och övervakning av gränsöverskridande offentliga tjänster

35.

En överväldigande majoritet av alla kartlagda gränsöverskridande offentliga tjänster (64 %) (8) finns längs gränserna mellan gamla EU-medlemsstater, och mycket få av dem mellan de nya medlemsstaterna.

36.

Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med de lokala och regionala myndigheterna och ReK genomföra en informationskampanj i medlemsstaterna för att visa på fördelarna och möjligheterna med gränsöverskridande offentliga tjänster. Dessa aktörer bör också investera mer i övervakning och främjande av befintliga gränsöverskridande offentliga tjänster eftersom många av dessa fortfarande är okända för en bredare allmänhet (t.ex. genom att utarbeta förteckningar över gränsöverskridande offentliga tjänster).

37.

Kommittén är redo att spela en mer framträdande roll när det gäller att övervaka och främja gränsöverskridande offentliga tjänster i Europa, mot bakgrund av sina mycket goda erfarenheter med att övervaka och främja EGTS-grupperingarna genom ReK:s EGTS-plattform. Eftersom vissa grupperingar redan tillhandahåller gränsöverskridande offentliga tjänster bör EGTS-plattformen även ges i uppgift att övervaka utvecklingen av gränsöverskridande offentliga tjänster och främja dem tillsammans med EGTS som ett lämpligt verktyg för deras genomförande.

38.

Kommittén uppmanar gränsregionerna, och i synnerhet euroregionerna, arbetsgemenskaperna, EGTS-grupperingarna och övriga gränsöverskridande strukturer, att rådfråga sina invånare om de tjänster de anser fattas i deras region eller som kan förbättras och att tillgodose dessa behov och eventuellt skapa nya eller förbättrade gränsöverskridande tjänster av allmänt intresse.

Gränsöverskridande offentliga tjänster vid EU:s yttre land- och sjögränser

39.

ReK hänvisar till erfarenheterna med EGTS-förordningen, som har visat att ett fruktbart och bättre strukturerat samarbete med tredjeländer kan etableras, vilket särskilt är fallet med Schweiz och Ukraina.

40.

Kommittén understryker att 17 % av alla kartlagda gränsöverskridande offentliga tjänster har inrättats mellan EU-länder och tredjeländer, vilket visar på behovet av och potentialen för ett sådant samarbete bortom EU:s yttre gränser, såväl land- som sjögränser. Den rättsliga ramen, strukturerna och finansieringen bör göra det möjligt att inrätta sådana tjänster tillsammans med tredjeländer, vilket skulle ligga i dessa gränsregioners invånares intresse.

Erfarenheterna av covid-19: stängda gränser eller samarbete

41.

Kommittén framhåller återigen de möjligheter som medlemsstaterna har gått miste om under den rådande covid-19-pandemin när de instinktivt och ensidigt stängde gränserna utan att tänka på att samordna insatserna vid EU:s inre gränser samt tillhandahålla hälso- och sjukvård och nödtjänster till medborgare som bor i de angränsande regionerna. Genom att samarbeta och dela erfarenheter och resurser skulle man ha kunnat hantera krisen bättre. Detta bör dock ses som en lärdom som återigen visar på behovet av gränsöverskridande offentliga tjänster och samordnade europeiska strategier för gemensamma problem. Det bör betonas att gränsöverskridande samarbete inom hälso- och sjukvård samt räddningstjänst, även i tider när det inte föreligger någon kris, är av stor betydelse när det gäller att se till att befolkningen har tillgång till god vård, och att detta är något som bör främjas särskilt.

42.

När gränserna stängdes utan samordning och samråd med grannstater och lokala och regionala myndigheter i gränsregionerna fick det inte bara förödande konsekvenser för det befintliga gränsöverskridande samarbetet utan framför allt en mycket negativ inverkan på livet för dem som bor i gränsregionerna eftersom det inte fanns några överenskomna protokoll för att säkerställa den exceptionella rörligheten för personer och varor, vilket i sin tur hade en negativ inverkan på bland annat tillhandahållandet av gränsöverskridande offentliga tjänster.

43.

Det finns ett behov av att fastställa en grundläggande miniminivå av gränsöverskridande samarbete som ska bibehållas även i kristider för att säkerställa tillhandahållandet av gränsöverskridande offentliga tjänster, i synnerhet sådana som avser krishantering.

44.

Kommittén välkomnar det partnerskap mellan ReK, kommissionen och de ledande sammanslutningar som arbetar med gränsöverskridande frågor (MOT, AEBR och Cesci) som inrättades under covid-19-krisen. Denna erfarenhet har lett till inrättandet av en europeisk gränsöverskridande medborgarallians.

45.

Trots de stängda gränserna har många gränsregioner och gränsstäder funnit sätt att samarbeta och dela resurser i dessa svåra tider. Detta visar återigen att gränsöverskridande samarbete är naturligt för de människor som bor i dessa regioner och utgör en rimlig väg framåt för deras lokalsamhällen.

Rekommendationer för framtiden

46.

Kommittén står beredd att dra lärdom av gränsregionernas erfarenheter och lägga fram övergripande rekommendationer om gränsöverskridande samarbete som en del av ReK:s bidrag till konferensen om Europas framtid.

47.

Kommittén avser i detta sammanhang att lägga fram särskilda rekommendationer till konferensen rörande två frågor:

—	Den första är en långsiktig vision om framtiden för det gränsöverskridande samarbetet i Europeiska unionen, som kommer att vara inriktad på konkreta förslag som ReK och gränsregionerna anser bör genomföras senast 2050. Gränsöverskridande offentliga tjänster kommer att ingå i denna vision.

—

Den andra frågan skulle vara en begäran om lagstiftning som garanterar minimistandarder för gränsöverskridande samarbete i händelse av EU-omfattande och/eller lokala kriser för att bibehålla en tillräcklig nivå på de offentliga tjänsterna, ge de medborgare som bor i gränsregioner möjlighet att verka, se till att den inre marknaden fungerar utan avbrott och upprätthålla dynamiken i den europeiska integrationen.

Bryssel den 5 februari 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Espons riktade analys av gränsöverskridande offentliga tjänster av den 14 januari 2019.

(2) Politikområden som i Espon-analysen fastställts vara de områden där flest gränsöverskridande offentliga tjänster har inrättats.

(3) Förordning COM(2018) 373 final – 2018/0198 (COD)

(4) https://www.b-solutionsproject.com

(5) I kommissionens meddelande ”Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden” anges att ”om bara 20 % av de befintliga hindren undanröjdes skulle gränsområdena ändå tjäna 2 % i BNP […] och skulle kunna [få] en miljon arbetstillfällen” (COM(2017) 534 final, s. 4).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19).

(7) Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (EGT L 294, 10.11.2001, s. 1).

(8) Espons riktade analys av gränsöverskridande offentliga tjänster av den 14 januari 2019.

26.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/19

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Agroekologi

(2021/C 106/05)

Föredragande:

Guillaume CROS (FR–De gröna)

Ledamot av ett regionalt verkställande organ med ett folkvalt mandat: Regionfullmäktige, Occitanie

I. ALLMÄNNA KOMMENTARER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Bakgrund

Covid-19-pandemin visar hur viktiga och sårbara livsmedelssystemen är i Europa och påminner oss om behovet av motståndskraftiga och oberoende livsmedelssystem, för vilka en bärkraftig ekonomi i landsbygdsområdena är avgörande.

Mot bakgrund av hot såsom global uppvärmning, förlust av biologisk mångfald och markförstöring gör pandemin att det nu är ännu mer brådskande för EU att anta nya strategier för jordbruket, det sociala området och landsbygden, som skyddar naturresurserna, värnar hälsan, uppmuntrar till jordbruksföretagens förnyelse och skapar territoriell sammanhållning.

Kommittén påpekar att minskade utsläpp av växthusgaser från jordbruket är det enda tänkbara alternativet i dag.

De permanenta gräsmarkerna utgör en tredjedel av EU:s jordbruksareal och spelar en mycket viktig roll eftersom de lagrar stora mängder organiskt material i marken och bidrar till att öka den biologiska mångfalden.

ReK konstaterar att det är nödvändigt att ställa om från ett utvinningsinriktat jordbruk till ett jordbruk som är cirkulärt inriktat – i synnerhet vad gäller kol-, fosfor- och kvävecyklerna – och att övergå till en återhållsam och effektiv förvaltning av resurser.

Homogent och enhetligt utsäde är inte bra för den biologiska mångfalden.

Vi understryker att folkhälsan, den globala uppvärmningen och djurens välbefinnande kräver att vi ändrar våra djurhållningsmetoder i riktning mot produktionsmetoder som fyller en positiv miljöfunktion, bl.a. genom att bevara betesmark och underhålla trädbevuxen mark, inte äventyrar jordbrukarnas och medborgarnas hälsa samt respekterar djuren. Det går att minska köttkonsumtionen och samtidigt utveckla en hållbar djurhållning.

Kommittén anser att uppfödarnas livskvalitet och djurens välbefinnande går hand i hand och att det därför krävs ett nytt förhållningssätt till uppfödning, som innebär att uppfödarna inte längre säljer med förlust och att de respekterar sina djur.

Många specialiserade jordbruksföretag som måste göra stora inköp av insatsvaror (olja, gödselmedel, bekämpningsmedel, antibiotika osv.) är ekonomiskt sårbarare pga. höga produktionskostnader, beroende av företag i tidigare led och större utsatthet för ekonomiska risker.

10.

ReK välkomnar från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald, som föreslagits av kommissionen, där man efterlyser en betydande förändring av jordbrukspolitiken.

11.

Nya jordbrukare hindras från att etablera sig på små eller medelstora ytor på grund av svårigheten att komma åt att bruka marken, oavsett om den arrenderas eller ägs.

Den agroekologiska inriktningen

12.

Förslaget att fram till och med 2030 avsevärt minska användningen av konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och antibiotika och utöka de ekologiska fokusarealerna kräver en systematisk omställning när det gäller produktionsmetoderna inom jordbruket.

13.

Kommittén betonar att agroekologin, inom vilken man till fullo utnyttjar ekosystemen som en produktionsfaktor och samtidigt ser till att deras förnyelseförmåga bibehålls, är ett svar på denna utmaning.

14.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) sammanfattar agroekologi med hjälp av följande tio faktorer som är ömsesidigt beroende av varandra: mångfald, medskapande och kunskapsutbyte, synergieffekter, effektivitet, återvinning, resiliens, mänskliga och sociala värden, livsmedelskultur och livsmedelstraditioner, ansvarsfull styrning samt solidarisk och cirkulär ekonomi.

15.

ReK anser det nödvändigt att betrakta restprodukter som en resurs, som när återvunnet vatten som innehåller viktiga näringsämnen används för bevattning i områden som lider av vattenbrist eller när halmrester från spannmålsodlingen används inom djurhållningen eller som organiskt byggmaterial, marktäckning och jordförbättringsmedel.

16.

Kommittén betonar att agroekologin minskar jordbrukets koldioxidavtryck, främjar den biologiska mångfaldens återhämtning, säkerställer eller återställer jordens bördighet, motverkar luft- och vattenföroreningar, ökar jordbruksföretagens ekonomiska resiliens och tryggar hälsosamma och tillgängliga livsmedel.

17.

ReK vill understryka att agroekologi inte innebär en återgång till forna tiders jordbruk, att inriktningen har fler bottnar än jordbruksmetoder där man förlitar sig på kemiska produkter och olja och att den utgör ett intelligent jordbrukssystem där man kombinerar miljömässiga, ekonomiska och sociala resultat, liksom jordbruksmetoder och sociala metoder som bygger på innovativa experiment, know-how och offentlig forskning.

18.

Vi noterar att det agroekologiska jordbruket utvecklas med och i naturen.

19.

Inom agroekologin utvecklas levande jordar som ger friskare grödor, lagrar mycket kol och vatten och bättre står emot torka och höga temperaturer.

20.

Vid valet av produktionsmedel, sorter och raser och planeringen av arbetet tar agroekologin hänsyn till jordbruksklimatologiska och lokalhistoriska förhållanden, för att på så vis göra jordbruksföretagen så motståndskraftiga som möjligt när det gäller oförutsedda händelser.

21.

Agroekologi innebär att man bedriver djuruppfödning i mänsklig skala, som i största möjliga mån sker utomhus och är så oberoende som möjligt när det gäller djurens foder.

22.

Kommittén konstaterar att agroekologi även innebär fler

a.	små och medelstora jordbruksföretag som gör att förlusten av arbetstillfällen inom jordbruket kan hejdas och att fler unga återigen kan bli jordbrukare,

b.	kanaler för ömsesidig hjälp jordbruksföretag emellan,

c.	kontaktytor med resten av befolkningen tack vare kortare leveranskedjor och en ökad lokal bearbetning av produkter.

23.

Digitaliseringen kan underlätta hanteringen av vissa produktions- och saluföringsmetoder. Den allmänna utvecklingen av automatiserade och uppkopplade jordbruksmaskiner väcker dock frågan om datasuveränitet, som jordbrukarna riskerar att förlora kontrollen över. Jordbrukarna bör inte externalisera de specifika kunskaperna om sina jordbruksföretag och bör behålla rätten att laga sina maskiner.

Politik till stöd för den agroekologiska omställningen

24.

Inom agroekologin tas hänsyn inte bara till livsmedelsproduktionen utan till hela livsmedelssystemet, inbegripet till rättvisa arbetsvillkor.

25.

ReK noterar att det huvudsakliga innehållet i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, som man för närvarande förhandlar om, inte är ett svar på de utmaningar vi står inför men att medlemsstaterna och deras regioner ändå ges vissa instrument till stöd för agroekologi.

26.

Kommittén välkomnar kommissionens not till Europeiska rådet från oktober 2020 om fyra möjliga typer av miljösystem, däribland skogsjordbruk och agroekologi.

27.

Vi konstaterar att agroekologin, som bygger på ett nätverk av små och medelstora jordbruksföretag, inte kommer att kunna utvecklas om man fortsätter att betala ut direktstödet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken per hektar i stället för per person som arbetar inom jordbruksföretaget.

28.

Annan EU-politik (avseende jordbruksmarknader, utrikeshandel, klimat, utsäde, vatten, mark, forskning osv.) måste göras samstämmig och förenlig med den agroekologiska inriktningen.

29.

ReK menar att agroekologi är ett verktyg för att förvalta en hållbar landsbygdsturism.

30.

ReK påpekar att stödet till agroekologin inom ramen för den offentliga forskningen måste ökas.

31.

I och med att agroekologin främjar ett nätverk av små och medelstora jordbruksföretag, som är förnyade och anpassade till 2000-talets utmaningar, liksom korta leveranskedjor och ekologiska och lokala storhushåll som för tätorterna och landsbygden närmare varandra, menar kommittén att den kommer att fungera som en kraftfull motor som kan väcka nytt liv i våra regioner och stärka sammanhållningen mellan våra landsbygdsområden, stadsnära områden och stadsområden.

32.

Det är mycket viktigt att stärka jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan, bl.a. genom producentsammanslutningar och lokala sammanslutningar av små och medelstora jordbruksföretag som kan skapa stordriftsfördelar, så att de får skäligare avsättning av sitt arbete, vilket skulle bidra till den lokala ekonomins dynamik.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken

33.

Kommittén föreslår att man inom ramen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken i större utsträckning främjar agroekologiska metoder såsom

a.	diversifiering av grödor, vilket gör jordbruken mindre sårbara när det gäller naturkatastrofer eller oförutsedda händelser som drabbar specifika sektorer,

b.	långa växtföljder och samodling av växter som tillsammans ger jordbruksmässiga vinster,

c.	träd, häckar, gölar och naturliga steniga livsmiljöer runt om/bland jordlotterna,

d.	odling av baljväxter, som naturligt binder kväve i marken,

e.	en blandning av olika arter och sorter på en och samma jordlott,

f.	god och ständig marktäckning, vilket motverkar erosion,

g.	jordbrukarens återupptagna användning av lokalt, egenproducerat utsäde och lokala djurraser som är bättre anpassade till marken och klimatet,

h.	blandjordbruk,

i.	införande av en strategi för integrerat skydd av grödor i stället för den kemiska metoden.

34.

Mot bakgrund av förslagen i ReK:s yttrande om den gemensamma jordbrukspolitiken uppmanar vi till att siffermålen i från jord till bord-strategin införlivas i miljösystemen inom ramen för nästa gemensamma jordbrukspolitik. Det handlar om att minska näringsförlusten med minst 50 %, användningen av gödselmedel med minst 20 % och användningen av och riskerna med kemiska bekämpningsmedel respektive antimikrobiella medel med 50 %. Av marken bör 10 % omvandlas till ekologiska fokusarealer och 25 % avsättas för ekologiskt jordbruk.

35.

ReK uppmanar Europaparlamentet och rådet att inom ramen för trepartsdialogen om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken genomföra målen i den gröna given, och föreslår att minst 30 % av budgeten för den första pelaren avsätts på EU-nivå till miljösystemen i de nationella strategiska planerna.

36.

Alla jordbruksföretag har inte samma förutsättningar i fråga om miljömässig hållbarhet. Strängare miljöåtgärder bör, genom de nationella miljösystemen, kombineras med tillräcklig finansiering och utbildning, baserat på jordbruksföretagens miljömässiga särdrag.

37.

I linje med sina yttranden om den gemensamma jordbrukspolitiken och betesbaserad boskapsskötsel rekommenderar kommittén att villkorligheten för alla jordbruksföretag utökas för att inbegripa respekt för arbetstagarnas rättigheter inom jordbruket (införande av idén om social villkorlighet) och ett högsta gränsvärde för djurtätheten på gården, och att villkorligheten när det gäller djurskyddslagstiftningen stärks.

38.

Vi föreslår en gradvis övergång från ett grundstöd per hektar till ett grundstöd som är baserat på antalet personer som arbetar inom jordbruksföretaget och att direktstöd i första hand bör inriktas på små och medelstora jordbruksföretag och på agroekologiska metoder.

39.

Direktstödet per jordbruk bör begränsas avsevärt.

40.

För att främja den agroekologiska omställningen rekommenderar ReK att medlemsstaterna inom ramen för miljösystemen i den nya gemensamma jordbrukspolitiken inför bonusar och straffavgifter, t.ex. en bonus för ökad diversifiering av grödor som finansieras genom en straffavgift på konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och antibiotika eller en bonus för uppfödning av boskap på bete som finansieras genom en straffavgift på växthusgaser, som står i proportion till antalet idisslare som föds upp.

41.

Kommittén rekommenderar att medlemsstaterna genomför det system med bonusar och straffavgifter som beskrivs i punkt 40 med beaktande av sina miljöprioriteringar.

42.

Vi anser att åtgärderna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare framför allt bör inriktas på följande:

a.	Agroekologiska produktionsmetoder, inbegripet skogsjordbruk, och den kollektiva tillämpningen av dessa (samarbete).

b.	System med åtgärder för miljö- och klimatvänligt jordbruk.

c.	Korta leveranskedjor.

d.	En restaurangbransch med ekologiska och lokala produkter.

e.	Utbildning och rådgivning inom agroekologi, skogsjordbruk och agro-silvopastoralism.

43.

Kommittén efterlyser en ändring av artikel 65 (andra pelaren) i förordningen om nationella strategiska planer för att skifta fokus från yta till agroekologiska åtaganden.

44.

Vi vill framhålla förslaget i kommitténs yttrande om den gemensamma jordbrukspolitiken om att låta investeringsstöd villkoras av en miljöinriktad utvärdering och om att begränsa anslaget för detta stöd till högst 10 % av medlen för den andra pelaren.

45.

ReK uppmanar kommissionen att utarbeta en metodhandledning för förvaltningsmyndigheter och regionala aktörer för att uppmuntra till att agroekologiska projekt beaktas vid mobiliseringen av de olika frivilliga åtgärderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jordbruksmetoder

46.

ReK anser att man när det gäller uppfödning av idisslare bör övergå till permanent betesmark, förutom under vintertid.

47.

Den industriella uppfödningen inomhus av enkelmagade djur (svin, fjäderfän), som ger upphov till många negativa externa effekter för folkhälsan och miljön, bör successivt utvecklas i riktning mot en uppfödning som sker helt eller delvis utomhus, med ett högsta gränsvärde för antal djur per byggnad och per hektar foderareal inom jordbruksföretaget.

48.

Kommittén vill se att burhållningen upphör, i enlighet med det nyligen framlagda medborgarinitiativet och ReK:s yttrande om den gemensamma jordbrukspolitiken.

49.

För djurens välbefinnande förespråkar kommittén att man främjar gårdsslakt och små lokala slakterier.

50.

Vi efterfrågar en förlängning efter den 31 december 2020 av det undantag i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (1) som gör det möjligt för uppfödare av fjäderfä och hardjur att slakta och bearbeta produkter för lokal saluföring på gården.

51.

ReK föreslår att det tyska ordförandeskapets förslag om att introducera en europeisk djurskyddsmärkning stärks.

52.

Vi rekommenderar också en tydlig och obligatorisk märkning med djurhållningsmetod som omfattar djurets livscykel, inklusive transport, så att producenter som förbättrar sina metoder uppmärksammas och konsumenter kan välja produkter efter sina önskemål, med EU-märkningen av ägg som förebild.

Andra politiska åtgärder

53.

ReK rekommenderar att man genom den nya lagen om hållbara livsmedelssystem som tillkännages i från jord till bord-strategin inrättar en rättslig ram för att ålägga EU att inleda en verklig agroekologisk omställning, som frambringar en förändring av efterfrågan tack vare en miljö där nya kostvanor främjas, den växande fetman stoppas, köttkonsumtionen minskas, leveranskedjorna förkortas, konsumtionen av säsongsprodukter ökas och matsvinnet minskas drastiskt.

54.

Kommittén uppmanar kommissionen att främja utvecklingen av korta leveranskedjor genom att

a.	anpassa hygienregler och standarder till bearbetning av produkter på gården och, på ett mer allmänt plan, tillämpa livsmedelslagstiftning, inbegripet märkningskrav, i anpassad form på mindre producenter,

stödja lokala och kollektiva projekt som rör i första hand utrustning som är nödvändig för lokal bearbetning (små slakterier, mobila slakterier, lokaler för bearbetning av grönsaker, offentliga kök, lokal marknadsinfrastruktur såsom marknadshallar eller gårdsbutiker osv.) och i andra hand bildande av små, lokala, kooperativa sammanslutningar för produktion, bearbetning och saluföring.

55.

ReK föreslår att EU genomför Europaparlamentets rekommendationer i initiativbetänkandet från 2017 (2) om koncentrationen av jordbruksmark i EU, i synnerhet vad gäller inrättandet av ett europeiskt observationsorgan för jordbruksmark. EU uppmanas att, i form av ett EU-direktiv motsvarande vattendirektivet, genomföra de ”frivilliga riktlinjer för markförvaltning” (3) som antogs av FAO 2012, i syfte att bättre säkerställa tillgången till mark och därmed främja unga jordbrukares etablering.

56.

Vi uppmanar kommissionen att föreslå ett nytt EU-direktiv om jordbruksmarker för att hejda minskningen av det organiska markinnehållet, stoppa erosionen och se till att livet i marken prioriteras i jordbruksmetoderna.

57.

ReK rekommenderar att vattendirektiven förstärks och att undantagen (nitratdirektivet) tas bort.

58.

Kommittén rekommenderar att man stärker tillämpningen av cirkulär ekonomi i hanteringen av stallgödsel för att utnyttja det i agronomiska processer (kompostering och organiska gödselmedel).

59.

I enlighet med kommitténs yttrande om genetiska resurser i jordbruket efterlyser vi ny EU-lagstiftning om utsäde för att möjliggöra användning och saluföring av egenproducerat utsäde, bland annat genom att införliva de ändringar som föreslagits i den nya förordningen om ekologiskt jordbruk för upptagning i sortlistan för ekologiskt utsäde.

60.

Kommittén anser att genetiskt modifierat och mutagent utsäde bör uteslutas från EU-lagstiftningen för att främja den biologiska mångfalden.

61.

Det sociala mervärde och de positiva externa effekter som följer av agroekologin bör avspeglas ekonomiskt för producenterna, så att de blir aktörer i omställningen.

62.

För att säkra att hela befolkningen kan tillgå agroekologiska livsmedel rekommenderar ReK åtgärder såsom

a.	lägre moms på ekologiska, lokala och säsongsbundna produkter,

b.	”närhetsbaserade” måltidskuponger för sådana produkter,

c.	en betydande andel ekologiska, lokala och säsongsbundna produkter i storköken.

63.

Vi anser att produktspecifikationerna för skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning bör innefatta agroekologiska metoder.

64.

ReK uppmanar EU att sluta importera jordbruksprodukter som inte följer EU:s sociala och miljömässiga produktionsnormer, t.ex. normerna i från jord till bord-strategin, och som för de europeiska producenterna innebär otillbörlig konkurrens. EU bör likaså upphöra med att exportera det europeiska överskottet till priser som underskrider produktionskostnaderna i Europa, vilket ofta sker på bekostnad av producenterna i tredjeländer.

65.

Såsom i yttrandet om den gemensamma jordbrukspolitiken rekommenderar kommittén att nya, mer rättvisa och solidariska, multilaterala och bilaterala regler om handel med jordbruksprodukter, som integrerar den agroekologiska inriktningen, införs.

66.

Vi efterlyser mer stöd på europeisk nivå till oberoende offentlig forskning inom agroekologi/skogsjordbruk och till forskning som bygger på samverkan mellan jordbrukare och forskare, även på det samhällsvetenskapliga området, där man studerar omställningens sociotekniska dynamik. Vi välkomnar även kommissionens initiativ att främja och samordna ett nätverk för agroekologiska experiment.

Lokal och regional nivå

67.

Kommittén rekommenderar att de lokala och regionala myndigheterna ges mycket aktivt stöd i genomförandet av den agroekologiska inriktningen, särskilt när det gäller teknisk utbildning av nya aktörer, stöd till nyetablerade unga jordbrukare, oberoende rådgivning till jordbrukare, stöd till korta leveranskedjor och till icke-industriell bearbetning av jordbruksprodukter, regler om jordbruksmark och stadsutveckling, utveckling av skyddade jordbruksområden, utveckling av agroekologiska demonstrationsjordbruk samt verktyg för att övervaka genomförandet av den agroekologiska omställningen.

68.

ReK förespråkar långsiktiga avtal inom agroekologisk innovation mellan grupper av jordbrukare och de lokala eller regionala offentliga myndigheterna, inom ramen för de verktyg som finns tillgängliga genom europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket.

69.

Kommittén uppmanar EU att, på samma sätt som med borgmästaravtalet, samordna och stödja ett nätverk av kommuner som åtar sig att vidta åtgärder för att främja motståndskraftiga och hållbara jordbruks- och livsmedelssystem.

Bryssel den 5 februari 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55).

(2) Europaparlamentet (2017), https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-8-2017-0197_SV.html

(3) http://www.fao.org/3/a-i2801f.pdf

26.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/25

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En jämlikhetsunion: EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande

(2021/C 106/06)

Huvudföredragande:

Jácint HORVÁTH (HU–PES), ledamot, stadsfullmäktige, Nagykanizsa

Referensdokument:

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – En jämlikhetsunion: EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande

COM(2020) 620 final

Förslag till rådets rekommendation om romers jämlikhet, inkludering och delaktighet

COM(2020) 621 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer – romerna som europeisk etnisk minoritet

Europeiska regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande, som visar på kommissionens och Europeiska rådets fortsatta engagemang för romska (1) befolkningsgruppers integrering och deras vilja att undanröja diskriminering och utestängning av romer. Kommittén ser också positivt på rådets senaste rekommendation i denna fråga och framhåller vikten av att informera de lokala och regionala nivåerna och fastställa konkreta mål. I detta syfte uppmanas kommissionen och rådet att sörja för en lämplig övervakning av resultaten.

Romerna är Europas största etniska minoritet. Många romer berövas fortfarande sina grundläggande rättigheter, lever i fattigdom och utsätts för extrem diskriminering och social utestängning. Eftersom detta är ett europeiskt problem och dessa människor är EU-medborgare är det desto mer chockerande att medlemsstaternas regeringar och EU hittills har misslyckats med att genomföra en framgångsrik integrations- och inkluderingspolitik, som gör det möjligt för romerna att fullt ut utöva de rättigheter och skyldigheter som följer av unionsmedborgarskapet.

En jämlikhetsunion, som är ett av kommissionens främsta mål (2), kan inte uppnås i Europa utan aktivt deltagande av de romska befolkningsgrupperna, som utgörs av uppskattningsvis 10–12 miljoner människor.

ReK bekräftar att framstegen beträffande romers integrering har varit begränsade under de senaste tio åren. Vissa framsteg har gjorts när det gäller vissa av de sektorsspecifika prioriteringar som anges i meddelandet, men överlag har de fastställda målen inte uppnåtts. I framtiden måste man därför se över tilldelningen av resurser till denna fråga och öka resurserna där det behövs, fortsätta att utveckla ett integrerat tillvägagångssätt och uppmuntra användningen av innovativa lösningar. I synnerhet bör behovet av att fortsätta att ge professionellt och ekonomiskt stöd till framgångsrika program för att uppnå långsiktiga resultat betonas.

Åtagandena om romers jämlikhet, sociala delaktighet och deltagande måste förnyas och stärkas på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

Mot bakgrund av de fortsatt otillfredsställande resultaten när det gäller att lösa de problem i fråga om utbildning, arbetsmarknad, boende och hälsa som orsakas av diskriminering och den sociala situationen uppmanas medlemsstaterna att intensifiera dessa insatser, bland annat genom att ge de regionala och lokala myndigheternas större ansvar.

De romska befolkningsgrupperna är extremt utsatta för effekterna av covid-19-pandemin. I deras fall förvärrar pandemin och dess socioekonomiska och hälsomässiga konsekvenser ytterligare de befintliga skillnaderna och ökar klyftan ännu mer. Pandemins effekter upphäver dessutom en del av de resultat som hittills uppnåtts. Man bör därför öka det ekonomiska stödet till romer inom ramen för återhämtningsprocessen.

Att främja romers jämlikhet och integrering är inte bara väsentligt med hänsyn till de grundläggande rättigheterna, utan har även en klar ekonomisk betydelse. Ett framgångsrikt genomförande av strategin kommer också att vara avgörande för de ekonomiska resultaten i medlemsstater med en hög andel romer i befolkningen (mer än 1 %).

Kommittén välkomnar i synnerhet Europaparlamentets betänkande från 2020 om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer: bekämpning av negativa attityder gentemot människor med romsk bakgrund i Europa (3), där man verkligen fastställer konkreta åtgärder och mål. ReK rekommenderar också att de framåtblickande slutsatserna i detta betänkande beaktas när de nationella strategiska ramarna för romer utarbetas.

10.

ReK stöder förklaringen från borgmästare och lokala och regionala förtroendevalda från Europarådets medlemsstater mot antiziganism (4). Vi uppmanar också EU-institutionerna att samarbeta närmare med Europarådet för att förbättra romernas situation, bland annat genom att stödja den europeiska alliansen av kommuner och regioner för romers och resandefolks delaktighet och den mycket framgångsrika upplysningskampanjen ”Dosta!”.

11.

Kommittén välkomnar och uppskattar särskilt att premiärministrarna i länderna på västra Balkan med en hög andel romer i befolkningen i juli 2019 antog en förklaring om romers integrering inom ramen för EU:s utvidgningsprocess (5), där de åtog sig att före anslutningen konkret förbättra romernas situation.

Nationella strategiska ramar för romer, övergripande mål

12.

Kommittén välkomnar att man i meddelandet beaktar slutsatserna från utvärderingen av den tidigare ramen, de årliga bedömningarna av genomförandet av de nationella strategierna och analysen av orsakerna till de tidigare åtgärdernas begränsade effektivitet, samt att det bygger på omfattande samråd.

13.

ReK betonar dock att man i meddelandet inte redogör för de positiva och negativa erfarenheterna av genomförandet av de tidigare nationella strategierna för romer. Det dras inga slutsatser, bästa praxis tas inte upp, och effektiva åtgärder som vidtagits av olika medlemsstater och som skulle kunna antas eller övertas på annat håll nämns inte.

14.

En av nycklarna till framsteg på detta område skulle vara att ålägga medlemsstaterna att införa en nationell strategisk ram för romer. Vi beklagar att flera medlemsstater inte utarbetade någon strategisk ram under den föregående cykeln eftersom det var frivilligt.

15.

Kommittén bekräftar sitt stöd för de insatser som görs av kommissionen, som genom att offentliggöra riktlinjer för integrationsstrategierna vill hjälpa EU-medlemsstaterna och kandidatländerna att utarbeta effektiva nationella strategier för romer. Att dra lärdom av de många negativa erfarenheterna från genomförandet av EU:s strategi för romer under den föregående cykeln skulle dock ha gjort det möjligt att på ett konsekvent sätt ompröva tillvägagångssättet på detta område i samband med utarbetandet av den aktuella strategin.

16.

ReK noterar med oro att undersökningar som utförts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) bekräftar att diskriminering på arbetsmarknaden är ett problem inte bara när man söker arbete, utan även i arbetet, där 22 % av de tillfrågade kände sig diskriminerade på grund av sin etniska bakgrund eller invandrarbakgrund. När det gäller tillgång till varor och tjänster (offentlig förvaltning, kollektivtrafik, butiker, restauranger osv.) var det romerna (28 %) som var mest diskriminerade.

17.

Kommittén konstaterar vidare att man i meddelandet inte beaktar den eventuella bristen på civilsamhällesorganisationer och experter, vilket är ett stort hinder för framsteg i vissa medlemsstater, främst på grund av att det hindrar de icke-statliga organisationernas verksamhet. I slutändan kan detta påverka möjligheterna till romers delaktighet.

18.

De nationella strategiska ramarna för romer måste bidra till genomförandet av EU:s handlingsplan mot rasism och den europeiska pelaren för sociala rättigheter samt till uppnåendet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling. Kopplingarna till dessa olika dokument, bidraget till målen och dettas omfattning bör uttryckligen anges i de nationella strategiska ramarna för romer.

19.

Kommissionen har i sitt meddelande och i sitt förslag till rådets rekommendation fastställt verkligt ambitiösa, men också nödvändiga, diversifierade och balanserade mål, både övergripande och sektorsspecifika. För att dessa mål faktiskt ska kunna uppnås senast 2030 bör ett så brett spektrum av lokala och nationella organisationer i det romska civila samhället som möjligt delta i planeringen, genomförandet, kontrollen och övervakningen av de nationella strategiska ramarna för romer, de förslag som lagts fram införlivas och en regelbunden översyn av strategin möjliggöras.

20.

I meddelandet tar man inte upp en situation där de åtgärder som föreskrivs i de strategiska ramarna skulle förbli tomma ord. Mot bakgrund av erfarenheterna från den föregående cykeln ger möjligheten att vissa medlemsstater inte genomför de nationella strategiska ramarna kommittén anledning till djup oro. Vi uppmanar därför kommissionen att noggrant övervaka framstegen på medlemsstatsnivå, att se till att den relevanta EU-lagstiftningen tillämpas och att snabbt bedöma behovet av ytterligare lagstiftning, detta eftersom det finns en risk för att avsaknaden av sanktioner gör att romernas integrering och inkludering fördröjs ytterligare. Kommissionen bör överväga att inrätta ett europeiskt rådgivande organ med bland annat experter på politik som rör romer, liksom med företrädare för lokala och regionala myndigheter som har konkreta erfarenheter från fältet vad gäller dessa frågor. Vi understryker även behovet av att förbättra romernas representativitet i utformningen och genomförandet av de nationella strategiska ramarna för romer.

21.

ReK stöder det fortsatta samarbetet med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) i samband med den regelbundna översynen av de nationella strategiska ramarna för romer. Tillgången till adekvata uppgifter är av yttersta vikt både för att bedöma det aktuella läget och för att mäta framstegen. Vederbörlig uppmärksamhet bör ägnas åt denna fråga, eftersom problemet att medel för romers integrering har använts för icke-romska målgrupper har uppstått vid upprepade tillfällen.

22.

I de mål och åtgärder som fastställs i de nationella strategiska ramarna för romer bör man beakta territoriella särdrag i medlemsstaterna och missgynnade mikroregioner som kräver särskilda åtgärder.

23.

Kommittén instämmer i att utmaningarna när det gäller romers jämlikhet, sociala delaktighet och deltagande varierar kraftigt beroende på den romska befolkningens storlek och dess andel av den totala befolkningen, samt på det allmänna ekonomiska läget och arvet av utestängning och diskriminering. De varierar också beroende på var och hur romerna lever (landsbygd, städer, rörligt, segregerade områden) och specifika aspekter såsom rörlighet över gränserna, migration eller frågor rörande folkbokföring.

24.

ReK betonar dock att den nationella strategiska ramen måste återspegla lokala och regionala skillnader, kartlägga områden med särskilda problem och bidra till införandet av skräddarsydda lösningar.

25.

Kommittén välkomnar kommissionens uppmaning till medlemsstater med stor romsk befolkning att i sin nationella strategiska ram för romer inkludera mer ambitiösa åtaganden, som bör omfatta romers jämlikhet och integrering i politiken på regional och lokal nivå.

26.

ReK stöder kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att vartannat år rapportera om genomförandet av de nationella strategiska ramarna för romer, kompletterat med uppgifter från det civila samhället och FRA. Kommissionen uppmanas att verka för bredast möjliga deltagande av civilsamhällesorganisationer och lokala och regionala myndigheter som arbetar med frågor som rör romer.

Kommentarer om de sektorsspecifika målen

27.

Kommittén bekräftar att de fyra centrala temaområden som kommissionen identifierat vid fastställandet av sina grupper av mål, dvs. utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård och boende, spelar en framträdande roll i processen för romers integrering, tillsammans med den roll som sociala tjänster spelar, särskilt på lokal och regional nivå.

28.

Enligt EU:s andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-Midis II) (6) släpar romska barn efter andra barn i alla utbildningsindikatorer. Enbart omkring hälften (53 %) av de romska barnen mellan fyra år och den ålder då skolplikt börjar gälla går i förskola. I genomsnitt följer 18 % av romerna i åldern 6–24 år en lägre undervisningsnivå än den som motsvarar deras ålder. Andelen unga romer som lämnar skolan i förtid är oproportionerligt hög jämfört med befolkningen i stort. ReK fördömer att segregering i skolan, trots det rättsliga förbudet mot denna praxis och den senaste rättspraxisen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, fortsätter att utövas i vissa medlemsstater.

29.

Kommittén välkomnar Europarådets rekommendation från juli 2020 (7) med en uppmaning om att inkludera romernas och/eller de resandes historia i skolornas läroplaner och läromedel. Detta är särskilt relevant för medlemsstater med en stor romsk befolkning.

30.

ReK rekommenderar att man i ramens mål inkluderar förekomsten av fakta om romernas historia och kultur i läroböckerna för grundskola och gymnasium samt indikatorer för detta. Syftet är att se till att eleverna, särskilt i de länder där romerna utgör mer än 1 % av befolkningen, under hela sin skolgång inhämtar kunskaper om positiva aspekter på romernas historia, litteratur och konst. Att förebygga rasism mot romer genom utbildning bör vara en prioritering i alla medlemsstater, oavsett hur stor den romska befolkningen är.

31.

De digitala utbildningsmodeller som införts till följd av covid-19-pandemin bidrar till att romska barn i skolåldern lämnar skolan i förtid, eftersom de flesta saknar nödvändiga it-verktyg och tillräcklig tillgång till höghastighetsinternet, eller inte kan hantera ämnena på programmet självständigt, utan lämpligt föräldrastöd.

32.

Kommittén betonar därför att så snart de restriktiva åtgärder som införts på utbildningsområdet till följd av covid-19-pandemin har upphävts kommer det att vara ytterst viktigt med stödundervisningsprogram.

33.

Enligt EU:s andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU-Midis II) (8) är enbart en fjärdedel av de romer som är äldre än 16 år ”anställda” eller ”egenföretagare”. Sysselsättningsgraden bland romska kvinnor är betydligt lägre än bland män (16 % jämfört med 34 %). På det hela taget visar undersökningen att andelen förvärvsarbetande romer i åldern 20–64 år uppgår till 43 %, vilket är betydligt lägre än genomsnittet i EU (70 % år 2015).

34.

Enligt den ovannämnda undersökningen från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) var diskrimineringen i fråga om hälso- och sjukvård högst bland romer (8 %), medan deras förväntade livslängd är lägre än för befolkningen som helhet.

35.

Kommittén instämmer i Europaparlamentets uppmaning till medlemsstaterna att säkerställa effektiva och snabba åtgärder för alla som överlevt tvångssterilisering, bland annat genom att inrätta effektiva system för gottgörelse.

36.

ReK fäster uppmärksamheten på att en stor del av romerna bor i hushåll utan tillgång till nödvändiga offentliga tjänster och nödvändig grundläggande utrustning. Till följd av detta löper de en allvarlig risk att bo i bostäder med allvarliga brister.

37.

Kommittén instämmer i uppmaningen till medlemsstaterna att säkerställa tillgången till adekvat och desegregerat boende för romer och att i alla nationella strategiska ramar för romer inkludera målet att förhindra tvångsavhysning utan alternativt boende, i enlighet med rådets rekommendation och bilaga 1 till meddelandet. Vi ser helst att detta mål uppnås inom halva den period som omfattas av genomförandet av ramen, eftersom många romer i EU har förlorat sitt hem till följd av avhysning och lever under ovärdiga förhållanden.

Kommentarer om den institutionella ramen

38.

I avsaknad av en genomgripande reform av metoden för fördelning av resurser och utveckling av institutionell kapacitet och absorptionsförmåga man kan inte räkna med några betydande förändringar i resursanvändningen. För att stödprogrammen ska vara effektiva är det också nödvändigt att rationalisera och förenkla förfarandena och ändra de förmedlande organens tillvägagångssätt. Man bör förenkla stödpolitiken, göra den tydligare och öppnare samt föra den närmare medborgarna.

39.

ReK konstaterar att särskilt de romer som är utsatta för utestängning och som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet för att bo och/eller arbeta i andra medlemsstater ofta utsätts för diskriminering och utnyttjade i dessa länder. Kommittén betonar vikten av gränsöverskridande samarbete på nationell, regional och lokal nivå för att förhindra organiserat utnyttjande över gränserna.

40.

Man bör överväga att prioritera användningen av andra stödformer (prioriterade projekt, förhandlade förfaranden, globalt stöd, normativt stöd) framför upphandlingsprogram som skapar ojämlika konkurrensvillkor när det gäller stöd till integrationsprogram.

41.

ReK föreslår att man slutar använda den gemensamma benämningen ”romer”, eftersom den inte speglar mångfalden bland de olika folkgrupperna med romsk bakgrund. I stället anser kommittén att man bör använda benämningen ”människor med romsk bakgrund”.

42.

Medlemsstaterna bör, utöver lämpliga yrkesmässiga garantier, säkerställa kontinuerlig och obehindrad finansiering av beprövade initiativ för social upphämtning och projekt på detta område. Det har nämligen visat sig att flera redan framgångsrika projekt inte lyckats få ny finansiering förrän de presenterats som innovationer och utvecklingar utan motstycke. Det är också viktigt att säkerställa fortsatt finansiering av effektiva projekt som genomförs av organisationer i det civila samhället utan egna medel, tillgångar eller finansiella reserver.

43.

Det är särskilt viktigt att romska organisationer som arbetar med integration får möjlighet att gradvis öka sin kapacitet, i enlighet med principen om gradvis utveckling och tillväxt. Det måste också bli möjligt att genomföra inledande projekt som bara kräver mycket små belopp, så att även de mest missgynnade orterna kan slå in på vägen mot en medveten utveckling av romers integrering. Denna process måste katalyseras och stödjas av ett program för projektförberedelser, och dess genomförande måste stödjas av mentorer.

44.

Finansieringen av de nationella strategiska ramarna förutsätter också ett integrerat tillvägagångssätt mellan de olika fonderna för utveckling. Man bör betona behovet av en effektivare samordning av projekt för utveckling av infrastruktur och mänsklig kapacitet, så att medlen från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Europeiska socialfonden (ESF) blir tillgängliga gemensamt inom ramen för program för integrerad utveckling för komplexa projekt som syftar till att stärka den sociala sammanhållningen. Samordningen av dessa medel förutsätter att man utvecklar lämpliga genomförandeinstrument som stöder det strategiska tillvägagångssättet.

45.

Kommittén välkomnar särskilt kommissionens åtagande i EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 att föregå med gott exempel som institution genom att vidta åtgärder för att avsevärt förbättra representativiteten hos sin personal genom åtgärder som inriktas på rekrytering och urval. När kommissionen genomför dessa åtgärder kommer den att se till att de tillämpas även med avseende på romer, och den uppmanar övriga EU-institutioner att vidta åtgärder för att främja mångfald och inkludering på arbetsplatsen. ReK stöder denna strategi och anser att den även gäller för kommittén.

De lokala och regionala myndigheternas roll

46.

Kommittén vill uppmärksamma medlemsstaternas regeringar på att de lokala och regionala myndigheterna bör göras delaktiga i utarbetandet av de nationella strategiska ramarna för romer. De är de organisationer som befinner sig närmast romerna, de står i främsta ledet när problem uppstår och de har verkliga handlingsmöjligheter och resurser för att förbättra situationen.

47.

ReK upprepar att de lokala och regionala myndigheterna är den styresnivå som har mest ansvar för de romska befolkningsgruppernas integrering, och att de bör främja deras inkludering genom en icke-förmyndaraktig nedifrån och upp-strategi.

48.

Lokala och/eller regionala forum för utbyte bör inrättas och drivas i alla medlemsstater för att övervaka genomförandet av de nationella strategiska ramarna, i syfte att stärka dialogen och säkerställa en viss samarbetsnivå. Endast beprövade arbetsrelationer mellan alla berörda parter kan leda till effektiv integration, och en förstärkning av det decentraliserade tillvägagångssättet säkerställer ett effektivare genomförande av programmen.

49.

De lokala myndigheterna på de orter där romer bor bör stödja program för lokalsamhällesutveckling som ger berörda romska grupper och små romska befolkningsgrupper tillgång till de särskilt viktiga grundläggande praktiska kunskaper som krävs i vardagslivet.

50.

ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att se till att innehåll som motverkar fördomar mot romerna offentliggörs i de medier som de styr över.

51.

De lokala och regionala myndigheterna görs uppmärksamma på att spridning av kunskap om romernas historia och kultur samt främjande av interkulturellt lärande kan vara ett effektivt sätt att minska rasismen.

Bryssel den 5 februari 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Liksom i kommissionens meddelande används det allmänna begreppet ”romer” i detta yttrande för flera olika folkgrupper med romskt ursprung, såsom romer, sinter, kalé, romanichal och boyash/rudari. Det omfattar även sådana grupper som ashkali, egyptier, yenish, dom, lom, rom och abdal, samt resandegrupper, inbegripet etniska resande och dem som förs in under det administrativa begreppet ”gens du voyage”, liksom personer som identifierar sig själva som zigenare, utan att förneka varje grupps särdrag.

(2) En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025, COM(2020) 565 final.

(3) https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/A-9-2020-0147_SV.html

(4) http://a.cs.coe.int/team81/congress_form/Inscriptions/Declaration_Against_anti_gypsyism.aspx

(5) https://www.romaeducationfund.org/wp-content/uploads/2019/07/Western-Balkans-Declaration-on-Roma-Integration-and-EU-enlargement.pdf

(6) https://fra.europa.eu/en/project/2015/second-european-union-minorities-and-discrimination-survey

(7) https://search.coe.int/cm/Pages/result_details.aspx?ObjectId=09000016809ee48c

(8) https://fra.europa.eu/en/project/2015/second-european-union-minorities-and-discrimination-survey

26.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/31

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En ny era för det europeiska forskningsområdet

(2021/C 106/07)

Föredragande:

Christophe CLERGEAU (FR–PES), ledamot, regionfullmäktige, Pays-de-la-Loire

Referensdokument:

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En ny era för det europeiska forskningsområdet

COM(2020) 628 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) erinrar om slutsatserna i kommitténs yttrande ”Horisont Europa: nionde ramprogrammet för forskning och innovation”:

—	”ReK efterlyser ett verkligt beaktande av den spetskompetens som finns i alla unionens medlemsstater och regioner för att förbättra nivån på den vetenskapliga spetskompetensen i Europa som helhet och inte enbart i ett fåtal stora regioner och storstäder.”

—	”Kommittén […] beklagar starkt den envisa vägran att erkänna den vetenskapliga spetskompetensens territoriella grund, de regionala innovationsekosystemens och innovationsnavens bidrag till unionens dynamik […]”.

—	”ReK uppmanar med eftertryck till att göra de lokala och regionala myndigheterna fullt delaktiga i den strategiska planering[en] […] och till att i detta sammanhang beakta strategierna för smart specialisering.”

—	”De territoriella effekterna måste erkännas som grundläggande inslag i begreppet effekt för utvärderingen av programmet och projekten.”

ReK välkomnar den möjlighet som erbjuds genom detta meddelande att föreslå en sammanhängande strategi för att mobilisera alla berörda parter i syfte att stärka Europas forsknings- och innovationsinsatser, men noterar samtidigt en obalans i meddelandet, som i alltför hög grad gör det europeiska forskningsområdet till en förlängning av Horisont Europa på bekostnad av andra saker som måste beaktas.

Kommittén stöder de ambitiösa initiativ som presenteras i meddelandet och som kommer att hjälpa till att göra Europa rustat att ta sig an de globala utmaningarna, och som kan omvandla forskningslandskapet och stärka Europa genom kunskapsutveckling. Forskning och innovation (FoI) måste spela en viktig roll för att stödja de ekologiska, digitala, sociala och ekonomiska omställningar som Europa står inför. Dessa omställningar ska också hjälpa Europa att komma igenom covid-19-krisen, vilket framgår av den pågående handlingsplanen ERAvsCorona.

ReK välkomnar kommissionens nya fokus på medborgardeltagande i FoI-frågor och yrkar på att detta deltagande, med respekt för den vetenskapliga friheten, ska omfatta samtliga etapper när dessa strategier utformas, genomförs och övervakas och inte begränsas till bara ”upplysning” eller ”information” till medborgarna, som tvärtemot önskar delta aktivt. Detta medborgardeltagande bör först och främst organiseras lokalt, och städerna och regionerna är nyckelaktörer i fråga om att underlätta och utveckla deltagandet och spelar en viktig roll när det gäller att harmonisera FoI med samhällets värderingar, behov och förväntningar. Regionala och lokala aktörers deltagande i utformningen av och medansvar för FoI-processen och dess resultat ökar samhällets anammande av och acceptans för FoI. Regionerna och städerna tillhandahåller också viktiga resurser för att göra den bredare agendan för öppen vetenskap operativ, vilket är avgörande för utvecklingen av ett välfungerande europeiskt forskningsområde.

ReK välkomnar kommissionens ambition att uppnå en andel på 3 % av BNP för forskning och utveckling och att fastställa ett mål på 1,25 % för offentliga insatser 2030 (jämfört med nuvarande 0,81 %), men undrar hur dessa mål ska kunna uppnås, eftersom återhämtningsplanen inte innehåller någon massiv satsning på FoI utan t.ex. rör sig bort från programmet ”EU för hälsa” som kommissionen föreslagit.

Kommittén beklagar att det, trots en gemensam kommissionsportfölj för politikområdena FoI, utbildning och ungdomsfrågor, inte har varit möjligt att föreslå en ny strategi för ett ”europeiskt utbildnings- och forskningsområde”. Det är nödvändigt att inta ett övergripande förhållningssätt till dessa frågor, som är nära kopplade till regionalpolitiken. Vi hyser förhoppningar om att det meddelande om en global strategi för FoI, utbildning och ungdomsfrågor som kommissionen har aviserat i sitt arbetsprogram för 2021 kommer att gå i den riktningen.

Meddelandet är bara ett första steg i riktning mot nya konkreta åtgärder och antagandet av en pakt för forskning och innovation. ReK begär att få delta i förberedelserna av dessa nya steg. Denna pakt bör vara ett tillfälle att försvara den akademiska friheten, universitetens frihet, lärarnas, forskarnas, studenternas och de intellektuellas yttrandefrihet och deras fria rörlighet såväl inom unionen som mellan unionen och alla partnerländer. Vi anser härvidlag att politiken för internationellt samarbete inom ramen för det europeiska forskningsområdet måste rätta sig efter just dessa principer och ser med oro på den snabba urholkningen av den akademiska friheten i många länder världen över.

För att politiken ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt är en korrekt övervakning och uppföljning av innovationen och forskningen avgörande. ReK påminner i detta sammanhang om yttrandet om den regionala resultattavlan för innovation och dess inverkan på regionala platsbaserade strategier, där det påpekas att resultattavlan är ett viktigt verktyg för att jämföra hur resultaten av regionala innovationsstrategier utvecklas, och att dess inflytande över det regionala beslutsfattandet bör stärkas för att förbättra de regionala ekosystemen för innovation och smart specialisering.

Vi välkomnar de framsteg som detta meddelande innebär med en mer strategisk vision av partnerskapet mellan kommissionen och medlemsstaterna, med deltagande av de regionala myndigheterna, som ofta har befogenheter att främja denna politik, en mer integrerad ansats vad gäller FoI-frågor och ett större beaktande av de mål som dessa strategier ska uppnå samt deras inverkan på våra samhällen. Vi välkomnar även att kommissionen i sitt meddelande undersöker möjligheterna till ett bredare och öppnare flernivåstyre, att man med naven för det europeiska forskningsområdet (ERAHubs) föreslår ett sätt att ge ökat erkännande av de roller som de regionala ekosystemen och innovationsnaven har att spela, samt att man stärker samordningen med högre utbildning, digital utbildning och digital kompetens och strävar efter ett mer inkluderande europeiskt forskningsområde, något som skulle underlätta tillgången till vetenskaplig excellens och spridning av forskningsresultat.

10.

Kommittén betonar hur viktigt det är att utveckla delningsekonomin och rörligheten för kunskap. Principer och praxis för spridning av resultaten av FoI-program och FoI-projekt – idéer, upptäckter, metoder, prototyper, uppfinningar och andra liknande kunskapsresultat – bör finansieras så att resultaten kan hittas igen, göras tillgängliga och tillämpas aktivt i hela Europa.

11.

ReK stöder förslaget om att utveckla inkluderande jämställdhetsplaner för att främja den jämställdhet som EU förespråkar inom FoI, och anser att städerna och regionerna bör delta i detta arbete. Kommittén påminner i detta sammanhang om att åtgärderna inom det nya europeiska forskningsområdet omfattar åtgärd 12, jämställdhet, för att stärka EU:s FoI-potential, och betonar behovet av att överbrygga könsklyftorna när det gäller den digitala omställningen och innovationen, genom att främja ett ökat deltagande av kvinnor i studier och anställningar inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, humaniora och matematik samt IKT.

12.

Vi uppskattar särskilt att Europeiska regionkommittén uttryckligen nämns som en viktig aktör inom det europeiska forskningsområdet, särskilt genom plattformen för kunskapsutbyte och initiativet ”Vetenskapen möter regionerna”.

13.

Kommittén protesterar dock mot en strategi för styrning som fortfarande är inriktad på förhållandet mellan kommissionen och medlemsstaterna, något som i de flesta fall gör städer och regioner till mål och inte aktörer för offentliga åtgärder, och som hänskjuter de lokala och regionala utmaningarna till medlemsstaterna. ReK begär därför återigen att städerna och regionerna helt och fullt erkänns som berörda parter som ska delta i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av EU:s FoI-politik i enlighet med principen om ”aktiv subsidiaritet” (1).

En ny ansats för det europeiska forskningsområdet

14.

ReK understryker vikten av de ståndpunkter som utarbetats av Erac (kommittén för det europeiska forskningsområdet och innovation) (2) (17.12.2019) och av Errin (3) (de europeiska regionernas forsknings- och innovationsnätverk), och försvarar en ny ansats för det europeiska forskningsområdet som går

—	mot ett angreppssätt som kombinerar forskningsexcellens med kunskap för att i synnerhet bygga upp ett europeiskt ledarskap inom hållbar tillväxt och processer för omställning till nya modeller, med Horisont Europas förhållningssätt baserat på vetenskaplig excellens som utgångspunkt,

—

från forskningsstrategier mot kunskapsstrategier med ett integrerat förhållningssätt till forskning, innovation, utbildning och kompetens och med deltagande av ett brett spektrum av intressenter – den akademiska världen, näringslivet, olika nivåer inom den offentliga sektorn, medborgarna och det civila samhället,

—	från det europeiska ramprogrammet och självständiga nationella forskningsstrategier mot en ram där styrningen verkligen involverar flera nivåer samt ett fullt erkännande av FoI:s territoriella förankring i städer och regioner.

15.

ReK föreslår ett starkare fokus på förhållandet mellan forskningen och företagen, samtidigt som de lokala och regionala myndigheternas nyckelroll när det gäller att utveckla entreprenörsmiljöer och underlätta kontakter för kunskapsöverföring erkänns: sponsring av grundforskning från företagens sida, främjande av vetenskapligt entreprenörskap, i enlighet med transparenskraven, privata investeringar, stöd till företag för innovationsutveckling.

16.

När det gäller inrättandet av ”kompetensplattformen för det europeiska forskningsområdet” bör kommissionen redogöra bättre för hur man avser att a) säkerställa kontinuiteten med Euraxess-initiativet och den personalpolitiska strategin för forskare (HSR4R), som har utvecklats fram tills nu för att underlätta forskares rörlighet och karriärutveckling i syfte att bidra till upprättandet av en inre marknad för kunskap, FoI, och b) stimulera erkännandet av forskningspersonal i samband med dessa initiativ och främja mekanismer för stöd till regioner som är engagerade i att locka till sig och behålla begåvningar (HRS4R-strategin) och stöd till forskningsinstitutionernas och forskarnas behov.

17.

Det är nödvändigt att arbeta med en god lokal/regional samordning och tillhandahålla instrument som ger lokala och regionala myndigheter möjlighet att spela en ledande roll, såsom enheter för politiskt stöd (Policy Support Facilities), synergier mellan regionalpolitik och Horisont Europa samt spetskompetensstämpeln. Det är avgörande att underlätta tillgången till information och data för att öka synergierna och komplementariteten mellan EU-medel och göra det möjligt för olika offentliga myndigheter att arbeta på ett mer samordnat sätt.

18.

Kommittén efterlyser ett förtydligande av begreppet excellens där man gör tydlig åtskillnad mellan vetenskaplig excellens, effekternas excellens – som är intimt förknippad med kopplingen mellan vetenskap och innovationsekosystem, särskilt lokala och regionala, och själva ekosystemens excellens med deras specifika områden med vetenskaplig excellens, men också deras strategiska kapacitet och samordningskapacitet (4).

19.

ReK föreslår att man – samtidigt som man återigen eftertryckligen bekräftar vikten av åtgärderna för att stödja vetenskaplig excellens inom Horisont Europa, som ett kompletterande mål för det europeiska forskningsområdet – fullt ut erkänner tillgången till högkvalitativ vetenskap i EU:s alla städer och regioner, som kan mobiliseras för att stimulera innovation och hjälpa samhället och företagen att möta utmaningarna kopplade till målen för hållbar utveckling och hantera aktuella kriser.

20.

Kommittén är positiv till att kommissionen vill underlätta investeringar och reformer för att genomföra EU:s prioriteringar, särskilt den gröna och digitala omställningen, som är avgörande efter covid-19-krisen.

21.

Vi anser att det europeiska forskningsområdet måste dra nytta av de förbindelser som ska etableras mellan strategierna för smart specialisering, det europeiska forskningsområdets prioriteringar och deras allmänna genomförande. Vi anser också att det europeiska forskningsområdet bör bidra till en bättre balans mellan å ena sidan den nödvändiga vetenskapliga excellensen och å andra sidan det brådskande behovet av att minska skillnaderna i FoI-resultat mellan medlemsstaterna, regionerna och städerna i EU.

Det europeiska forskningsområdet, smart specialisering och regionalpolitik

22.

Ett nytt europeiskt forskningsområde bör vara ett tillfälle att fullt ut erkänna den roll som smart specialisering och dess kollektiva och entreprenörsmässiga process har som en av hörnstenarna för nuvarande och framtida europeiska prestationer inom FoI. Smart specialisering sammanför lokala och regionala myndigheter, forskningsinstitutioner, den privata sektorn och det civila samhället och hjälper regionerna att vinna konkurrensfördelar, stimulera privata investeringar och skapa arbetstillfällen. ReK framhåller dessutom regionernas centrala roll i EU:s strategi för smart specialisering och behovet av att bevara det särskilda tillvägagångssättet i de regionala strategierna för smart specialisering, även när det finns nationella strategier för smart specialisering. Kommittén föreslår i detta sammanhang att regionerna, medlemsstaterna och unionen tillsammans genomför en dynamisk och övergripande kartläggning av fördelningen av den vetenskapliga excellensen och den smarta specialiseringen. Man bör även beakta den nödvändiga utvecklingen av S3-strategierna mot hållbara strategier för smart specialisering (S4) och mot en bättre tillämpning av quadruple helix-modellen, som gör det möjligt för samhället att bli en aktör i strategin.

23.

Det är viktigt att denna kartläggning dels bidrar till byggande av nätverk med regional smart specialisering som bygger på vetenskaplig excellens, dels underlättar transregionala samarbeten, såväl via Interreg, i synnerhet dess transregionala innovationsinvesteringar, som inom ramen för Horisont Europa, genom konkreta kollektiva projekt under hela programmet och framför allt i dess andra pelare, särskilt inom uppdragen och de europeiska innovationspartnerskapen samt i den övergripande delen ”Förstärkning av det europeiska forskningsområdet”. Det är viktigt att knyta städerna och regionerna till styrningen av uppdragen och partnerskapen.

24.

Vi stöder kommissionens avsikt att vägleda utvecklingen av gemensamma tekniska färdplaner med industrin för att inkludera investeringsprogram för FoI, men är förvånade över att de endast kopplas till medlemsstaterna och industrin i förbindelse med de europeiska partnerskap som planeras inom ramen för Horisont 2020. Detta måste göras med beaktande av regionernas smarta specialisering och den roll som regionala innovationsekosystem och innovationsnav har, vilka också påverkar de industriella värdekedjorna.

25.

Rek bekräftar städernas och regionernas roll som partner i utvecklingen av och byggandet av nätverk mellan forsknings- och teknikinfrastruktur och Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (Esfri). De har en central roll att spela i uppkomsten, främjandet och nyttjandet av denna infrastruktur (5). Lokala och regionala myndigheter är dessutom centrala aktörer i skapandet av effektiva regionala ekosystem och innovationsnav (6).

26.

Kommittén föreslår en övergång till partnerskapsavtal mellan regionerna, medlemsstaterna och EU, för att mobilisera alla berörda parter kring gemensamma mål för FoI och högre utbildning, digital utbildning och digital kompetens och kring kompletterande planer för områden som är föremål för smart specialisering där alla slags EU-åtgärder kan tas i anspråk utan att begränsas av reglerna för hur Eruf kan användas. Detta skulle kunna bli föremål för en pilotåtgärd.

27.

Utnyttjandet av Eruf för FoI har ökat avsevärt under programperioderna för att uppgå till mer än 100 miljarder euro under perioden 2014–2020. Under samma period har städernas och regionernas ekonomiska mobilisering av egna budgetmedel totalt motsvarat nästan två gånger de medel som det europeiska ramprogrammet för forskning har mobiliserat. Dessa uppgifter belyser de utmaningar som finns vad gäller samordningen mellan europeisk, nationell, lokal och regional politik samt synergierna mellan interventionsverktygen.

28.

Kommittén uttrycker oro över de begränsade framsteg som har kunnat konstateras vad gäller synergier, bland annat på grund av den långsamma utvecklingen av regelverk för statligt stöd, och upprepar sin önskan om ”att alla medel som mobiliseras för att samfinansiera en åtgärd eller ett åtgärdsprogram inom ramen för Horisont Europa ska omfattas av de rättsliga bestämmelserna för detta program, särskilt dem som gäller statligt stöd” (7), och bekräftar sin syn på synergier som frivilliga samarbeten kring principerna om enhetlighet, komplementaritet, förenlighet, gemensam utformning och erkännandet av den roll som kollektiv av lokala aktörer spelar (8). ReK betonar än en gång behovet av dels en ändamålsenlig strategi för gemensam utformning, dels kontroll av eventuella finansiella överföringar från förvaltningsmyndigheten.

29.

Mot bakgrund av dessa faktorer och med tanke på både de samarbets- och samordningsutmaningar som måste hanteras och de lokala aktörernas roll i genomförandet av agendan för omvandling i samband med kriser och övergångar är det mycket viktigt att städer och regioner deltar fullt ut i det europeiska forskningsområdets forum för omställning.

Regionala ekosystems och innovationsnavs bidrag till dynamiken i det europeiska forskningsområdet

30.

ReK rekommenderar att lokal och regional god praxis följs upp och utvecklas som ett led i utarbetandet av kriterier för uppfyllandet av det nödvändiga villkoret för strategier för smart specialisering, i enlighet med förordningen om gemensamma bestämmelser för strukturfonderna. Det bör framhållas att varje lokal eller regional myndighet i samband med utarbetandet av de regionala Eruf-programmen ska tillämpa god styrning av den nationella, regionala eller lokala strategin för smart specialisering, där de ska visa vilka framsteg de gjort i genomförandet av sina strategier för smart specialisering, bland annat åtgärder för internationellt samarbete. Detta är ett utmärkt tillfälle att utveckla och dela med sig av god praxis, till exempel genom plattformar som ”Vetenskapen möter regionerna” eller plattformen för kunskapsutbyte.

31.

ReK ställer sig entusiastiskt bakom konceptet ”ERAHub” (nav för det europeiska forskningsområdet) med tanke på att det handlar om ett tillfälle att institutionellt erkänna och ge konkret form åt begreppet ”regionalt ekosystem och innovationsnav”, som kommittén har verkat för sedan flera år tillbaka, samt fullt ut erkänna en platsbaserad strategi för vetenskap och innovation. Kommittén anser att detta förslag bör genomföras snabbt och föreslår att plattformen för kunskapsutbyte (KEP) används för att klargöra uppdragsbeskrivningen och underlätta framväxten av pilotprojekt. Kommittén välkomnar också kommissionens avsikt att i samarbete med ReK lyfta detta initiativ till en strategisk nivå, främja synergier mellan FoI-instrumenten och instrumenten för utbildning, kompetensutveckling och omskolning samt uppbåda sammanhållningsmedel. Vi manar till att inte låta detta initiativ begränsas till ett enda syfte, att underlätta tillgången till excellens.

32.

ReK fäster uppmärksamheten på några fallgropar som man bör undvika: i diskussionerna bör man beakta de erfarenheter som de digitala innovationsnaven eller Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) har, men naven för det europeiska forskningsområdet bör inte begränsa sig till dessa referenspunkter eller till att organisera ett sammanlänkat kunskapsutrymme med fokus på utbyte av god praxis och spridning av kunskap. Europa behöver för övrigt inget ”nav av nav”. Naven för det europeiska forskningsområdet får inte inskränkas till att fungera som verktyg för att minska innovationsklyftan, och inte heller användas för att återigen bara framhålla de universitet som är av världsklass och som redan åtnjuter stort stöd från medlemsstaterna och ramprogrammet.

33.

Kommittén föreslår tvärtom att naven för det europeiska forskningsområdet ska erkänna kollektiv av aktörer, regionala (eller interregionala) ekosystem och innovationsnav med följande kumulativa kriterier:

—	En kunskapsstrategi som erbjuder en integrerad strategi för högre utbildning, digital utbildning, livslångt lärande inklusive kompetensutveckling och omskolning, och FoI.

—	Deltagande av alla berörda parter i enlighet med ”quadruple helix”-modellen, som även inbegriper medborgarna och de lokala offentliga aktörerna i ett demokratiskt system.

—	Kapacitet för kollektiv samordning, fastställande av en strategi och ett gemensamt beslut om antagande av prioriteringar och resurstilldelning.

—

Ekonomiska och sociala resultat i fråga om territoriell inverkan på alla områden: utbildning, innovation, skapande av sysselsättning och företag, tjänster till såväl företag som offentliga verksamheter och den ideella sektorn, bidrag till omställningar, social och kulturell innovation, social sammanhållning, aktivt medborgarskap och kulturell kreativitet (t.ex. med hjälp av den regionala resultattavlan för innovation) (9).

—	Deltagande inom smart specialisering inom ramen för naven för det europeiska forskningsområdet på områden med vetenskaplig excellens på europeisk och internationell nivå, eller som är på väg att snabbt och på ett trovärdigt sätt uppnå denna nivå.

—	Engagemang i tematiska interregionala eller europeiska nätverk och partnerskap för smart specialisering.

—	Tidigare deltagande i europeiska forsknings-, utbildnings- och rörlighetsprogram för forskare och studenter.

34.

Dessa nav för det europeiska forskningsområdet bör få direktstöd av EU, inbegripet ekonomiskt stöd, genom ett partnerskap som vilar på följande tre pelare:

—

EU:s erkännande av dessa nav för det europeiska forskningsområdet som viktiga stödpunkter för att uppnå unionens mål och genomföra därmed förbundna strategier. Detta innebär att naven för det europeiska forskningsområdet beaktas såväl i driften av det europeiska forskningsområdets forum för omställning som i den strategiska programplaneringen av Horisont Europa.

—	EU-stöd för att stärka centrala stödfunktioner (strategi, samordning, europeisering, internationalisering, utbildning, förmåga att locka till sig talanger, innovation och överföring) och förenklad tillgång till de olika EU-programmen, däribland Horisont Europa.

—

Ett åtagande från de berörda parterna i naven för det europeiska forskningsområdet att stärka sin strategiska kapacitet och kvaliteten på den smarta specialiseringen, öka sitt deltagande i gemenskapens nätverk och program och utveckla samarbetet inom det europeiska nätverket för naven för det europeiska forskningsområdet.

35.

Kommittén hyser förhoppningar om att åtminstone 50–100 platser i Europa ska erkännas som nav för det europeiska forskningsområdet, och att detta nätverk i stor utsträckning ska vara öppet för framväxande ekosystem i EU-13 och de mest missgynnade regionerna.

36.

ReK framhåller den viktiga roll som städerna och regionerna spelar som initiativtagare till och organisatörer av omfattande samarbetsprojekt som syftar till att utveckla samhällsinnovationer för att hantera samhällsutmaningar. Naven för det europeiska forskningsområdet bör fungera som instrument för att utveckla kompetens och metoder som behövs för att påskynda dessa framsteg.

37.

Nätverket av nav för det europeiska forskningsområdet skulle kunna bli en utmärkt ram för framväxten av kollektiva FoI-projekt som kombinerar flera regionala ekosystem och innovationsnav i en nedifrån och upp-strategi, Dessa konsortier skulle med fördel kunna mobilisera det rättsliga verktyget för medfinansieringsinsatser inom ramen för Horisont Europa, som också kan användas inom ramen för den andra pelaren, som är perfekt anpassad för att utveckla synergier mellan ramprogrammet, regionalpolitiken och städernas och regionernas budgetar.

Covid-19-krisen, innovationsklyftan, spridningen av excellens: sammanhållningen i centrum för det europeiska forskningsområdet

38.

ReK varnar för konsekvenserna av de nuvarande kriserna för de mest sårbara och drabbade regionerna, och påminner om att den ekonomiska och finansiella krisen 2008 ledde till att investeringarna i FoI kollapsade i vissa regioner, särskilt i länderna i södra Europa. Kommittén insisterar därför på att återhämtningsinstrumentet Next Generation EU och nästa fleråriga budgetram ska ge starkare stöd till högre utbildning, digital utbildning, livslångt lärande inklusive kompetensutveckling och omskolning, FoI till stöd för målen för det europeiska forskningsområdet, och att programmet ReactEU och Fonden för en rättvis omställning i detta sammanhang också ska mobiliseras i överensstämmelse med de operativa program som antagits av regionerna och deras strategier för smart specialisering. Detta är viktigt eftersom regionerna behöver mer stöd för återhämtning innan de kan bli motståndskraftiga.

39.

Kommittén uppmanar kommissionen att förklara hur de medlemsstater vars investeringar i FoI ligger under EU-genomsnittet, i nuvarande läge och utan förstärkt stöd, skulle kunna uppnå målet att under de kommande fem åren öka dessa investeringar med 50 %, ett mål som kommittén också stöder.

40.

Det europeiska forskningsområdet är splittrat: EU-medlen räcker inte för att finansiera samverkan mellan de regionala innovationsekosystemen, och forskningsresultaten delas sällan med den breda allmänheten och andra regioner ens inom en och samma medlemsstat. Kommittén beklagar samtidigt att de överstatliga FoI-programmen traditionellt sett gynnar små och relativt slutna nätverk av framstående universitet, forskningscentrum, stora industrier och huvudstadsregioner, som i många fall redan har deltagit i tidigare omgångar av ramprogrammet eller har en stark närvaro i Bryssel.

41.

Vi håller med om att takten i genomförandet av det europeiska forskningsområdet har mattats av och att det fortfarande råder stora skillnader mellan länder och regioner, såsom framgår av 2018 års lägesrapport om det europeiska forskningsområdet. Konvergensen mellan europeiska, nationella och regionala FoI-system är otillräcklig, vilket leder till en skadlig koncentration av platser med FoI-excellens i hela Europa, något som gör att hela regioner hamnar på efterkälken. Detta leder också till en obalanserad miljö för rörlighet för kunskap som strider mot det europeiska forskningsområdets politiska mål.

42.

ReK anser att det finns en bred samsyn kring dessa konstateranden och att de påtalas med jämna mellanrum, men att ingen politisk lärdom dras av dem, och att de nuvarande budgetprioriteringarna, om de bibehålls, inte kommer att göra det möjligt att råda bot på dessa brister, utan göra talet om att minska innovationsklyftan till en önskedröm och göra mekanismerna för att sprida excellens och bredda användningen av olika verktyg otillräckliga för att kunna uppnå de önskade politiska målen.

Bryssel den 5 februari 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) COM(2018) 703.

(2) Eracs yttrande om framtiden för det europeiska forskningsområdet (https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-1201-2020-INIT/en/pdf, på engelska).

(3) Errins rekommendationer för framtiden för det europeiska forskningsområdet (https://errin.eu/system/files/2020-06/200608%20ERRIN_recommendations_for_the_future_of_the_European_Research_Area_approved.pdf, på engelska).

(4) Enligt European University Association: ”Excellence is not limited to highly cited publications but needs to be based on the many and diverse contributions of the research community, notably including Open Science practices, citizen engagement, and impact on society.” (Excellens begränsar sig inte till ofta citerade publikationer utan måste bygga på många och olika bidrag från forskarsamhället, t.ex. på öppen forskning, medborgarengagemang och påverkan på samhället.)

(5) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Forskningsinfrastruktur: Framtiden för det europeiska forskningsområdet ur ett regionalt och gränsöverskridande perspektiv (EUT C 39, 5.2.2020, s. 68).

(6) Yttrande från Europeiskaregionkommittén om En förnyad EU-agenda för forskning och innovation – EU:s tillfälle att forma sin framtid (EUT C 168, 16.5.2019, s. 4).

(7) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Horisont Europa: nionde ramprogrammet för forskning och innovation (EUT C 461, 21.12.2018, s. 79).

(8) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Den lokala och regionala dimensionen av Horisont 2020 och det nya ramprogrammet för forskning och innovation (EUT C 342, 12.10.2017, s. 1).

(9) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Den regionala resultattavlan för innovation och dess inverkan på regionala platsbaserade strategier (EUT C 440, 18.12.2020, s. 87).

26.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/38

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En nystart för de kulturella och kreativa sektorerna

(2021/C 106/08)

Föredragande:

Giuseppe VARACALLI (IT–Renew Europe), ledamot av kommunfullmäktige i Gerace (storstadsområdet Reggio Calabria)

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén framhåller att covid-19-pandemin på ett dramatiskt sätt har blottlagt att den idé som vi alla ställer oss bakom, nämligen att kulturen kan fungera som trumfkort i Europas sociala, ekonomiska och hållbara utveckling. Samtidigt har även verkligheten i de så kallade kulturella och kreativa sektorerna blivit tydlig. Med beaktande av att begreppet ”kulturella och kreativa sektorer” är vagt och att övergångarna från offentligt finansierad eller subventionerad konst och kultur till kommersiellt verksamma kulturarbetare och kreativa personer är lika flytande som gränserna i branschen, riktas här uppmärksamheten framför allt på aktörer som i princip inte eller knappt får stöd från det offentliga. Denna sektor utgörs i nästan alla länder till stor del av småföretag, oberoende konstnärer och andra kreativa fria yrkesutövare, och är en sårbar sektor med många otrygga anställningar och därmed en av de sektorer som drabbats hårdast av pandemikrisen, vilket ReK framhållit i sin resolution om prioriteringarna för 2020–2025.

De kulturella och kreativa sektorerna har bland annat den gemensamma nämnaren att de ”för samman människor”, det vill säga att deras verksamhet utnyttjas kollektivt – detta har gjort dem till föremål för en nedstängning som ännu inte är förbi för vissa sektorer och verksamheter med koppling till dessa, och leder till allvarliga ekonomiska förluster och förluster av arbetstillfällen – men också att de är nära kopplade till framsteg, forskning och tillväxt samt till materiella och immateriella kulturarv. Arbetstagarna inom sektorn för livekonst hör till de grupper som har drabbats hårdast av den kris som uppstått till följd av covid-19-pandemin. Dessa människor och deras familjer riskerar att förlora sin inkomst och att inte längre kunna försörja sig. Kommittén uppmanar EU-institutionerna och de nationella regeringarna att stödja arbetstagarna inom denna sektor genom att säkerställa att medlen inom programmet Kreativa Europa når ut till alla former av de kulturella och kreativa sektorerna och alla dem som är delaktiga i att skapa dessa, oavsett sysselsättningsform, och genom att tillsammans med medlemsstaterna ta reda på hur detta stöd skulle kunna ta formen av en minimiinkomst.

ReK betonar att det i artiklarna 6 och 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att EU:s befogenheter på kulturområdet är att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder. I enlighet med subsidiaritetsprincipen stöder ReK EU:s initiativ på detta befogenhetsområde, eftersom de lyfter fram den viktiga transnationella och europeiska dimensionen hos denna sektor. De lokala och regionala myndigheterna har viktiga befogenheter när det handlar om att främja den kulturella och interkulturella dialogen, och bör även under pandemin samordna flerdimensionella lokala och regionala nätverk inom kultursektorn där alla viktiga aktörer ingår. Detta yttrande utarbetas i linje med EU:s årliga regionala och lokala barometer.

Kommittén understryker vikten av fri och oberoende konst och kultur, betonar den kulturella och konstnärliga produktionens inneboende värde och framhåller samtidigt att de måste främjas som grundläggande möjliggörande faktorer för en förstärkning av den europeiska identiteten och för utnyttjandet av dess sociala funktion, och anser att kultur och konst bör ges en mer framträdande roll i debatten om EU:s framtid. Man bör se till att de kulturella och kreativa sektorerna betraktas som en prioritering på nationell nivå, genom synergier med andra politikområden och strukturfonderna under nästa programperiod.

Vi föreslår en fortlöpande dialog med de kulturella och kreativa sektorernas organisationer så att det kan utvecklas stödsystem som är lätta att utnyttja och så att det sker en mobilisering som främjar innovation och utbildning inom ramen för ett dynamiskt regionalt ekosystem. Det handlar om att inrätta tillfälliga fonder för skapande av nätverk, reglera rörligheten för kulturarbetare, upprätta särskilda kanaler och it-plattformar där information om konstnärer, föreningar, kulturarbetare och dylikt kan läggas upp för att främja aktörernas internationalisering (såsom i fallet med Europass) och underlätta offentliggörandet av alla förslagsinfordringar, åtgärder och särskilda och anpassade insatser för att enskilda konstnärer och aktörer inom sektorn lättare ska kunna få tillgång till och dra nytta av dessa, detta med tanke på att de kulturella och kreativa sektorerna ofta anlitar egenföretagare och arbetstagare med otrygga anställningsformer och främst omfattar små och medelstora företag, med eller utan vinstsyfte.

Kommittén framhåller behovet av att ännu mer effektivt informera de lokala och regionala myndigheterna om de åtgärder och initiativ som introduceras för de kulturella och kreativa sektorerna i EU och av att under denna period utöka övervakningen av de kulturella och kreativa sektorerna på lokal och regional nivå och erkänna de lokala och regionala befogenheterna på det kulturpolitiska området för att garantera en rättvis fördelning av de medel som anslås till sektorn, eftersom institutionerna på lokal och regional nivå har större inblick i de grundläggande strukturerna. En utgångspunkt skulle kunna vara den befintliga plattformen https://creativesunite.eu, och att man fullt ut utnyttjar potentialen hos nationella kontaktkontor för Kreativa Europa.

Kommittén framhåller på nytt vikten av att utnyttja och stimulera de digitala möjligheterna för att främja kultur på ett interaktivt sätt och förbättra tillgången till kultur för alla samhällsgrupper, i synnerhet ungdomar, i egenskap av framtida förvaltare och främjare av kulturarvet (1). ReK understryker också behovet av ökade EU-medel för att medfinansiera dessa digitaliseringsinsatser. Detta har, för kulturen i allmänhet, blivit ännu viktigare i samband med den rådande pandemin, som har tydliggjort den digitala klyfta som uppstått av geografiska, ekonomiska och generationsrelaterade skäl.

ReK konstaterar återigen att ”kulturen bör stå i centrum för EU:s internationella förbindelser” och att det när det gäller den internationella diplomatin har uppkommit ”alternativa former och metoder […], bland annat kulturdiplomati” (2). ReK anser vidare att den europeiska kulturdiplomatin bör fokusera på att främja EU och dess medlemsstater, liksom de lokala och regionala myndigheterna, genom bland annat utbildnings- och kulturutbyten som involverar allmänheten och tredjeländer, för att på så vis bidra till att främja en positiv bild av EU och dess medlemsstater och regioner, som en identitetsstärkande resurs som förstärker den sociala sammanhållningen och dialogen. För att de mångskiftande europeiska kulturella uttrycken ska kunna behålla sin ledande ställning efter covid-19 måste vi åstadkomma ett paradigmskifte och bli ännu mer medvetna om vad vi har och vad vi bör främja, bland annat med hjälp av alternativa och virtuella metoder, men framför allt den kreativa potentialen och förmågan att samverka med andra sektorer (korsbefruktning) inom alla kultur- och konstområden. Covid-19-pandemin har gjort oss medvetna om vikten av att stärka och utveckla EU:s kulturdiplomati och av att kunna konkurrera med ett större kulturutbud och mer innovation på den globala arenan, med nya framväxande stormakter även på kulturområdet. Situationen till följd av covid-19-pandemin visar på betydelsen av att arbeta i nätverk och främja turnéer inom scenkonsten, cirkusar och utställningar för att kunna sprida projekt bortom lokala och regionala gränser. Därför krävs ett nätverk för varje konstnärlig delsektor så att turnéer och resplaner kan börja genomföras under 2022.

Kommittén understryker samtidigt att det är fortsatt viktigt att främja traditionell tillgång till ursprungsarvet, för att främja och bevara det gemensamma konstnärliga, historiska och judiskt-kristna arvet i Europa.

10.

Kommittén anser att man bör främja förslagsinfordringar från EU för att bl.a. belöna projekt som främjar den sociala roll som kultur, experimenterande och innovation spelar inom samtida bildkonst, och som syftar till att förnya perifera stadsområden, landsbygdsområden eller utsatta områden, skolor, sjukhus, boenden och kriminalvårdsanstalter. Det handlar om att uppmärksamma artister och konstnärer i genomförandet av ett omfattande europeiskt kulturprojekt som å ena sidan omfattar samtida konst och innovation och å andra sidan resulterar i verk som på ett originellt, innovativt och påtagligt sätt når ut till målgrupperna i samhället och bidrar till att utveckla nya modeller för livskvalitet.

11.

ReK efterlyser samtal med de enskilda medlemsstaterna för att säkerställa att det införs verktyg som kan fånga upp de många olika kategorierna i de mångfasetterade kulturella och kreativa sektorerna. Det är inte i alla dessa kategorier som arbetstagarna åtnjuter skydd. Vi anser att man bör överväga ett standardvälfärdssystem som gör det möjligt att få tillgång till stöd och bidrag vid särskilda händelser, och som innebär att det befintliga systemet anpassas och blir mindre stelt och föråldrat, tillhandahåller nya rättsliga ramar som är anpassade för de nya mekanismerna för skapande, produktion och distribution inom sektorn och fokuserar på kreativitet, i syfte att erkänna aktörernas professionalism. I detta sammanhang är det viktigt att personalstyrkan vid offentliga förvaltningar, om den inte redan gör det, omfattar personer med utbildning inom scenkonst och andra kreativa branscher, så att de kan bidra till att ta fram tvärgående program ur den audiovisuella sektorns, skådespelarnas och teaterns, kort sagt den kreativa branschens, perspektiv.

12.

ReK understryker hur brådskande det är att garantera en tillförlitlig lagstiftningsram som uttryckligen kan trygga alla kulturarbetares och konstnärers hälsa och säkerhet i deras arbetsmiljö och att fullt ut beakta de osäkra arbetsvillkoren i de kulturella och kreativa sektorerna i dessa pandemitider, och under hela den tid som återhämtningen och dess efterverkningar varar.

Koppling till de politiska prioriteringarna

13.

Kommittén är bekymrad över de kulturella och kreativa sektorernas öde, trots de övergripande och sektorsspecifika åtgärder som införts sedan covid-19-pandemin bröt ut.

14.

ReK välkomnar den överenskommelse om programmet Kreativa Europa som nåddes i december 2020 mellan rådet och Europaparlamentet, särskilt det stöd på 2,2 miljarder euro som avsatts till konstnärer. En sådan överenskommelse erkänner vikten av kulturella och kreativa näringar och medför en betydande ökning för en sektor som kommer att behöva starkt stöd under återhämtningsfasen.

15.

Vi framhåller behovet av att fokusera på hållbar kulturell verksamhet och uppmuntra investeringar utan åldersbegränsningar i konstnärer och andra kulturarbetare som uttrycker värden såsom demokrati, öppenhet mot omvärlden, social integration, inkludering och miljömedvetenhet samt i allmänhetens möjligheter att ta del av konst, genom att främja en lansering och en förnyelse av den genom EU:s program och underlätta tillgången till en rad hållbara finansiella stödinstrument, såsom offentliga bidrag, riskkapital och tillgång till krediter med förmånliga återbetalningsvillkor på lång sikt.

16.

Kommittén välkomnar det beslut som syftar till att underlätta för småskaliga kulturprojekt att delta i programmet Kreativa Europa genom att skapa betydligt enklare byråkratiska förfaranden, framför allt i ansökningsskedet, och rekommenderar dessutom att man integrerar investeringarna i kultur från de olika EU-fonderna, förenklar förfarandena för dem och där detta är möjligt utökar möjligheten till samfinansiering till upp till 80 % för projekt som genomförs av små aktörer, vilket gör det möjligt för stiftelser, banker och institutioner att täcka resten. Vi stöder i detta sammanhang Europaparlamentets efterlysning av ”omfattande och i första hand bidragsbaserat stöd till de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna för att säkerställa lokalsamhällenas försörjning” och håller med om att man bör ”avsätta minst 2 % av faciliteten för återhämtning och resiliens till de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna, beroende på deras specifika behov” (3). ReK anser att de kulturella och kreativa sektorerna bör inkluderas i React-EU. Man måste integrera kulturen i den nationella politiken för genomförandet av React-EU och EU:s instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE), så att kostnaderna för kulturen inte tynger ned budgetarna för städerna och regionerna, som redan drabbats hårt under covid-19-pandemin. Vi föreslår att kaskadfinansiering används, en mekanism som redan tillhandahålls av kommissionen under namnet ”ekonomiskt stöd till tredje parter”.

17.

Kommittén instämmer i att det måste inrättas en gemensam EU-portal där det samlas information från alla EU-program som finansierar kulturarv (4).

18.

Kommittén välkomnar det växande intresset hos och insatserna av lokala och regionala myndigheter i hela Europa för att främja gemensamma visioner och åtgärder i medlemsstaterna. ReK hoppas att initiativ som liknar de som genomförts inom ramen för Carta di Agrigento (Agrigento-stadgan) (5), som undertecknats av hundratals borgmästare och av italienska regionpresidenter och som mycket representativa sammanslutningar samt Europeiska regionkommittén stöder (6), kan genomföras i andra länder.

19.

Vi hoppas att kulturarvssektorn alltid kan möjliggöra deltagande, trots de restriktioner som införts på grund av covid-19-pandemin, liksom hållbarhet, skydd och innovation – de fyra pelare som ligger till grund för de europeiska initiativen för Europaåret för kulturarv – och att ökningarna av medlen för Kreativa Europa med tanke på covid-19-krisen blir strukturella och förvaltas direkt av de regionala myndigheterna.

20.

Kulturarvsarbetarna är de som är bäst lämpade att förmedla till samhället i dess helhet vad kulturarvet har för avgörande fördelar för ekonomin, kulturen, miljön och samhället.

21.

Kommittén stöder att kulturskapare, konstnärer, teknisk personal samt andra kulturella aktörer och kulturarvsaktörer tillskrivs en större roll, och inte bara betraktas som ”medel” för att stärka ekonomin och konkurrenskraften. I själva verket har covid-19-situationen än en gång visat på behovet av att integrera kulturen i utbildningssystemet, som ett övergripande inslag i läroplanen. Därför är det mycket viktigt att man inkluderar scenkonst i undervisningen.

22.

Kommittén är särskilt oroad över den allt större bristen på kvalificerade hantverkare, restauratorer och kulturarvsexperter. Vi uppmanar EU-institutionerna att inbegripa bevarande av värdefull praxis och kunskap i kommande initiativ för bevarande av kulturarvet.

Särskild lokal eller regional dimension

23.

ReK efterlyser – med respekt för komplementaritet och subsidiaritet, EU:s vägledande princip när det gäller kulturella förbindelser – större insatser från medlemsstaternas sida, i form av stöd och samordning, i syfte att fastställa en europeisk strategi för en nystart för de kulturella och kreativa sektorerna.

24.

ReK erkänner de lokala och regionala myndigheternas roll som oumbärliga aktörer för att lyfta fram, främja och stödja kulturell verksamhet med anknytning till musik, bildkonst, folklore, scenkonst, audiovisuell konst, publikationer, kulturarv m.m., genom bidrag som hjälper till att förbättra villkoren för stödmottagarna under de månader då de behöver stänga eller minska antalet platser i offentliga lokaler på grund av hälsoskyddsåtgärder i samband med covid-19, men även genom andra stödåtgärder, såsom att kostnadsfritt tillhandahålla lokaler för kulturell verksamhet eller att underlätta användningen av offentliga platser.

25.

Vi påminner om att kultur och kreativitet inte alltid handlar om materiella ting. Ibland tar sig kulturen och kreativiteten nämligen immateriella uttryck, och konstnären blir då själv till ett konstverk. Detta är fallet med sång och dans, med jonglören och trapetsakrobaten, med musikern och mimikern, med skådespelaren och akrobaten. De bidrar alla till att förmedla traditioner, sedvänjor och bruk, skapa spänning, framkalla känslor, främja regionen, locka turister och övervinna alla möjliga psykologiska hinder, men ibland lyckas de inte övervinna de strukturella hinder som i nuläget förstärks av pandemin. Kulturarvsarbetarnas erfarenhet är en unik allmän nyttighet som är avgörande för att säkerställa kvaliteten, värdena och hållbarheten i skyddet och bevarandet av kulturarvet. Detta kräver strategiska åtgärder från myndigheternas sida med inriktning på att skydda de olika kulturella ekosystemen.

26.

ReK framhåller och efterlyser insatser från EU för att initiera lämpliga former av samarbete mellan medlemsstaterna, för att stödja, främja och blåsa nytt liv i de många olika kategorier inom de kulturella och kreativa sektorerna vars verksamheter har avbrutits av covid-19-pandemin. Varje kategori har sina särdrag och olika behov av utrymme och behandling, men de bidrar alla till att skapa möjligheter till turism i regionerna och till regionernas sociala, ekonomiska och kulturella utveckling. Det finns många exempel: dels det materiella kulturarvet med sin extremt komplexa förvaltning av monument och arkeologiska platser – även under vatten – museer, arkiv och bibliotek, dels det immateriella kulturarvet – firande av lokala och regionala högtider, gastronomi och hantverk, samt även främjande aktiviteter, alltifrån från konferenser till evenemang som de europeiska kulturhuvudstäderna; scenkonst och uppträdanden, musik och dans, alltifrån opera och cirkus till gatuartister; den kreativa sektorn med film, förlagsverksamhet, formgivning, reklam liksom radio och tv, grafik, skulptur, måleri och arkitektur; samt kulturinstitutioner och kulturorganisationer.

27.

Kommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att använda EU-medel och de olika programmen och åtgärderna för att främja enskilda konstnärer, särskilt sådana som är mindre kända men redan är verksamma inom sektorn, genom att utveckla möjligheter till evenemang och utbyten, även virtuella sådana, som kan bidra till att lyfta fram den mångfald av kreativ potential som finns i regionerna, så att dessa konstnärer, liksom så många tidigare i historien, blir ambassadörer och drivkrafter för den egna kulturen. Tillsammans kan dessa aktörer ge upphov till en gemensam europeisk prägel, samtidigt som de ibland framhäver särdrag från sina respektive länder och regioner. Vi efterlyser incitament för ett starkt samarbete med de nationella kontaktpunkterna för Kreativa Europa för att öka kunskapen och informationen i regionerna och framhåller att man inom ramen för detta program dessutom bör främja samarbete mellan regionerna.

28.

Vi stöder helhjärtat beslutet av rådet och Europaparlamentet att prioritera gränsöverskridande samarbete inom programområdet kultur, för att stärka det transnationella samarbetet och den gränsöverskridande dimensionen av skapande, rörlighet och synlighet för europeiska verk samt rörlighet för kulturella och kreativa aktörer. Vi är redo att bidra till att det utarbetas en ”europeisk konstnärsstadga” i samarbete med Europaparlamentet, och anser att man i detta sammanhang särskilt bör uppmärksamma konstnärer i de mest avlägset belägna europeiska regionerna. Vi håller med Europaparlamentet om behovet av ”att skydda sysselsättningen inom kulturarvssektorn, stödja restauratörer och kulturarvsexperter och tillhandahålla de verktyg som de behöver för att skydda europeiska kulturarvsplatser” (7). Dessutom får man inte glömma kulturarvsarbetarna, som arbetar inom tvärvetenskapliga och sektorsövergripande miljöer och kombinerar traditionella, kreativa och innovativa metoder för att bevara Europas oersättliga kulturarv för de framtida generationerna. För detta ändamål efterlyser vi förbättrad rörlighet så att kulturarvsarbetare kan validera alla sina formella och informella kunskaper och färdigheter.

29.

ReK framhåller något som alltid stått klart för de kulturella aktörerna: städer och regioner som kan utnyttja sin historia, förmedla sin berättelse, förnya sig själva och tänka om och skapa utrymme för lätta, kreativa och hållbara ekonomier blir attraktiva inte bara för turister och ekonomiska verksamheter med koppling till dem, utan även för företag som är etablerade där och i fråga om områdenas fastighetsvärde och balansen mellan generationer och kulturer, i samhällen som strukturellt kommit att bli multietniska och multireligiösa.

30.

Kommittén uppmanar till att stödja regionernas insatser för en nystart för konsten genom att öppna upp för experimenterande, och att intressera sig för de många nya projekt och idéer som växer fram i denna tid då det behövs ett paradigmskifte för att förnya de kulturella och kreativa sektorerna. Förnyelse av stadsområden och regioner bör innefatta enkla projekt som gör det lättare för alla att skaffa sig kunskap, även i avlägsna områden, mindre utvecklade regioner och de yttersta randområdena, genom att integrera och inbegripa befintlig eller planerad kulturell infrastruktur i regionen samt genomföra planer för att skydda och bevara det historiska kulturarvet i dessa områden.

31.

ReK anser att man måste utforma kreativa lösningar för upprustning, omstrukturering, omtolkning och förvaltning av själva områdena. Det kan handla om allt från virtuella och immateriella åtgärder beroende på sammanhanget till fysiska ingrepp på plats, med användning av exempelvis bild-, scen- och relationskonst, tillämpad konst, kommunikation, digital tillverkning och virtuell verklighet, och med samhällsdeltagande i form av aktiviteter som främjar social sammanhållning och utveckling av nätverk av relationer, och som är tillämpbara och hållbara. Som exempel kan vi nämna konstrutten ”Fiumara d’Arte”: en rutt som sträcker sig över flera provinser mellan olika utomhusverk av världsberömda konstnärer, verk som vid särskilda evenemang blir till språngbrädor för nya talanger som på så sätt får tillfälle att nå ut till en större publik. Detta bidrar till att utveckla den lokala kulturen genom att stärka dess identitet och särdrag och skapa ett unikt, platsbaserat och icke-överförbart värde, där kulturella faktorer också lyfts fram på europeisk nivå.

32.

Kommittén påminner om de synpunkter som vi redan framfört om initiativet Europeisk kulturhuvudstad, som har bidragit till att lyfta fram de europeiska kulturernas rikedom, mångfald och gemensamma aspekter. Vi anser att det är nödvändigt att fortsätta med detta och andra initiativ som, i likhet med det europeiska kulturarvsmärket, skulle kunna utnyttjas ännu bättre. Det är nämligen viktigt att utveckla kulturell och kreativ kunskap, särskilt hos de yngre generationerna, och att inte underskatta värdet av turismen och skolturismen, som inte drabbats mindre hårt än de kulturella och kreativa sektorerna och för vilka det inte finns något virtuellt alternativ.

33.

Kommittén understryker vikten av frivilligarbete för att skydda kulturarvet och välkomnar därför den riktade efterlysningen av kulturarv genom Europeiska solidaritetskåren.

Allmänna kommentarer

34.

ReK anser att man i hela Europa måste uppmuntra spridningen av konstnärligt och kulturellt skapande samt det internationella främjandet av konstnärer, kuratorer, kritiker och andra kulturarbetare samt kulturskapare med koppling till andra områden genom förslagsinfordringar där man betonar konstens och kulturens sociala roll och involverar lokala myndigheter, regioner, kulturinstitutioner i strikt bemärkelse, skolor, sjukhus, boenden och kriminalvårdsanstalter. Dessa aktörer kan spela en ledande roll i projekt som syftar till att förnya perifera eller utsatta stadsområden och byggnader. Projekten bör omfatta samarbete mellan europeiska aktörer av olika nationalitet och en marknadsföringsfas i flera EU-länder, resultera i verk som på ett originellt, innovativt och påtagligt sätt når ut till målgrupperna, bidra till utvecklingen av nya modeller för livskvalitet och utgöra ett lämpligt steg i riktning mot en verklig demokratisering av kulturen och ett större medborgardeltagande. Man bör också främja nya former av innovativ kulturförvaltning genom att stärka inkubatorer för kulturprojekt och kulturinitiativ.

35.

Kommittén håller med om att det måste produceras nya verk, men anser framför allt att man genom konsten och kulturen måste stödja mer integrerade, strukturerade och effektiva sociala mål, inte minst i samband med marknadskriser som är systemrelaterade eller som följer av covid-19-pandemin. Om man fritt utgår från systemet ”Art Bonus”, som har införts av den italienska regeringen och som har lett till god praxis för sponsring, skulle man närmare bestämt kunna anordna förslagsinfordringar och ansökningsomgångar för att främja privatpersoners och företags beställningar av verk av samtida europeiska konstnärer och kulturarbetare – verk som köparen sedan förpliktar sig att ställa till allmänhetens förfogande under en bestämd tid vid museer, och till och med via turnerande utställningar.

36.

När det gäller ”kulturella kluster” och ”kreativa distrikt” understryker ReK att covid-19-krisen gjort det nödvändigt att placera städer och regioner i centrum för kunskapsnätverken för att få fullt utbyte av den fria rörligheten för idéer, kapital och människor i den globala nätverksekonomin. De lokala och regionala myndigheternas stöd är mycket viktigt för utvecklingen av sådana kluster, men för att få ökad verkningsgrad måste de också knytas till de integrerade och skalbara europeiska och globala kunskapsnätverken. EU-institutionerna bör därför finansiellt stödja lokala och regionala myndigheter samt lokala aktörer i deras genomförande av sådana projekt.

37.

ReK anser att man bör behandla de kulturella och kreativa sektorerna som primärproducenter och se till att de inte straffas av en nedstängning vid extraordinära händelser som covid-19-pandemin. Man bör därför vara framsynt och utarbeta gemensamma riktlinjer som gör det möjligt för dem att fortsätta sin verksamhet, om än med restriktioner i fråga om tillgänglighet.

38.

Kommittén noterar med intresse det nya ”europeiska Bauhaus”-initiativet som aviserats av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och som ingår i renoveringsvågsstrategin. Vi anser att man måste främja en ny europeisk estetik som bygger på ett socialt behov av skönhet, på kopplingarna mellan befintliga realiteter, förnyelse och miljö samt på utveckling och användning av miljömässigt hållbara material, med Superstudio Groups arbete i Milano som modell.

39.

I enlighet med kommitténs tidigare uppmaning efterlyser vi i detta sammanhang ”ökade investeringar i kultur och i planer för användning och gemensam och hållbar förvaltning” och spridning, liksom ett gemensamt och hållbart bevarande ”av kulturarvsplatser, även stängda eller övergivna sådana, inom den nya agendan för städer 2030, och att [man utnyttjar] innovativa initiativ som främjas av kommuner och samarbeten som främjas av regionala aktörer” (8).

Bryssel den 5 februari 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Kultur i en union som strävar efter mer: regionernas och städernas roll (EUT C 141, 29.4.2020, s. 39).

(2) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (EUT C 207, 30.6.2017, s. 95).

(3) Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om kulturell återhämtning i Europa (2020/2708(RSP)).

(4) Förslag till betänkande från Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning, 2019/2194(INI).

(5) Syftet med Agrigento-stadgan, som undertecknades i Rom den 30 oktober 2019, är att främja en ändamålsenlig politik för att förbättra utnyttjandet av EU:s kulturarv (http://www.anci.it/wp-content/uploads/Carta-di-Agrigento-per-una-nuova-Agenda-europea-della-Cultura.pdf).

(6) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Kultur i en union som strävar efter mer: regionernas och städernas roll (EUT C 141, 29.4.2020, s. 39), punkt 20.

(7) Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om kulturell återhämtning i Europa (2020/2708(RSP)).

(8) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Kultur i en union som strävar efter mer: regionernas och städernas roll (EUT C 141, 29.4.2020, s. 39).

26.3.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/44

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Det åttonde miljöhandlingsprogrammet

(2021/C 106/09)

Huvudföredragande:

Dimitrios KARNAVOS (EL–EPP), borgmästare, Kallithea

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030, Bryssel den 14.10.2020

COM(2020) 652 final, 2020/0300 (COD)

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Skäl 9

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör påskynda övergången till en regenerativ ekonomi som ger tillbaka mer till planeten än vad den tar. En regenerativ tillväxtmodell erkänner att välfärden och välståndet i våra samhällen är beroende av ett stabilt klimat, en sund miljö och välmående ekosystem, som ger våra ekonomier ett säkert manöverutrymme. I takt med att den globala befolkningen och efterfrågan på naturresurser fortsätter att växa bör den ekonomiska aktiviteten utvecklas på ett sätt som inte skadar, utan tvärtom vänder klimatförändringarna och miljöförstöringen, minimerar föroreningarna och leder till att naturkapitalet bevaras och berikas, och därigenom säkerställer en riklig mängd av förnybara och icke-förnybara resurser. Genom kontinuerlig innovation, anpassning till nya utmaningar och gemensamt skapande stärker den regenerativa ekonomin motståndskraften och skyddar nuvarande och framtida generationers välbefinnande.

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör påskynda övergången till en ekonomi som ger tillbaka mer till planeten än vad den tar. En hållbar tillväxtmodell erkänner att välfärden och välståndet i våra samhällen är beroende av ett stabilt klimat, en sund miljö och välmående ekosystem, som ger våra ekonomier ett säkert manöverutrymme. I takt med att den globala befolkningen och efterfrågan på naturresurser fortsätter att växa bör den ekonomiska aktiviteten utvecklas på ett hållbart sätt som inte skadar, utan tvärtom vänder klimatförändringarna och miljöförstöringen med begränsande åtgärder eller kompensationsåtgärder och avgiftsfinansierade förmåner för den lokala miljön och lokalsamhällena, innebär att inverkan på miljön ständigt följs , minimerar föroreningarna och leder till att naturkapitalet bevaras och berikas, och därigenom säkerställer en riklig mängd av förnybara och icke-förnybara resurser. Genom kontinuerlig innovation, anpassning till nya utmaningar och gemensamt skapande stärker den hållbara ekonomin motståndskraften och skyddar nuvarande och framtida generationers välbefinnande.

Motivering

Den ekonomiska verksamheten bör vara hållbar och fortsätta att växa och säkerställa miljöskydd och hållbar tillväxt i den lokala miljön och lokalsamhällena, med särskilda åtgärder och en övervakningsmekanism eller övervakningsverktyg, såsom miljöförvaltningsplaner och sociala förvaltningsplaner. ii) Begreppet ”regenerativ ekonomi” riskerar att ge vid handen att naturen och vår miljö lätt kan återskapas. Som ett alternativ föreslås termen ”hållbar tillväxtmodell”.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 2.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet har det långsiktiga prioriterade målet för 2050 att medborgarna ska leva gott inom planetens gränser i en regenerativ ekonomi där inget slösas bort, inga nettoutsläpp av växthusgaser produceras och ekonomisk tillväxt frikopplas från resursanvändning och miljöförstöring. En sund miljö är grunden för medborgarnas välbefinnande och säkerställer att den biologiska mångfalden blomstrar och naturkapitalet skyddas, återställs och värdesätts på sätt som ökar motståndskraften mot klimatförändringar och andra miljörisker. Unionen anger takten när det gäller att säkerställa välståndet för nuvarande och kommande generationer globalt.

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet har det långsiktiga prioriterade målet för 2050 att medborgarna och deras lokalsamhällen ska leva gott inom planetens gränser i en hållbar ekonomi där inget slösas bort, inga nettoutsläpp av växthusgaser produceras och ekonomisk tillväxt frikopplas från resursanvändning och miljöförstöring. En sund miljö är grunden för medborgarnas välbefinnande och hälsa, innebär att ekosystemtjänsterna förbättras och säkerställer att den biologiska mångfalden blomstrar och naturkapitalet skyddas, återställs och värdesätts på sätt som ökar motståndskraften mot klimatförändringar och andra miljörisker. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet syftar till att stärka kopplingen mellan miljöpolitik och hälsa. En hälsosam livsstil måste ligga till grund för all EU-politik som främjar människors hälsa, en frisk planet, en sund ekonomi och ett sunt samhälle med möjligheter för alla. Unionen anger takten när det gäller att säkerställa välståndet för nuvarande och kommande generationer globalt.

Motivering

Många miljöpolitiska åtgärder hanteras inte bara av enskilda medborgare utan även av lokalsamhällena. ii) Med tanke på den situation som uppstått till följd av covid-19-pandemin bör hälsoaspekten lyftas fram ytterligare. Kopplingen mellan hälsa och miljö bör också framhållas med tanke på dess grundläggande betydelse. De lokala och regionala myndigheterna kan i sina samhällen se miljöpolitikens inverkan på hälsa och välbefinnande. iii) Begreppet ekosystemtjänster är också kopplat till en hälsosam miljö.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 2.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet har följande sex tematiska prioriterade mål:

a)	Oåterkalleligt och gradvis minska växthusgasutsläppen och förbättrade upptag genom naturliga och andra sänkor i unionen för att uppnå 2030 års mål för minskning av växthusgasutsläppen och uppnå klimatneutralitet senast 2050 i enlighet med förordning (EU)…/…32.

Oåterkalleligt och gradvis minska växthusgasutsläppen och förbättrade upptag genom naturliga och andra sänkor eller gröna investeringar som bidrar till att minska koldioxidutsläppen på unionsnivå samt nationell, regional och lokal nivå för att uppnå 2030 års mål för minskning av växthusgasutsläppen och uppnå klimatneutralitet senast 2050 i enlighet med förordning (EU)…/…32.

b)	Göra fortsatta framsteg när det gäller att förbättra anpassningsförmågan, bygga upp motståndskraften och minska sårbarheten för klimatförändringar.

b)	Ett ständigt behov av framsteg, särskilt i utsatta regioner och lokala områden, när det gäller att förbättra anpassningsförmågan, bygga upp motståndskraften och minska sårbarheten för klimatförändringar.

c)	Göra framsteg mot en regenerativ tillväxtmodell som ger tillbaka mer till planeten än den tar ifrån den, frikopplar ekonomisk tillväxt från resursanvändning och miljöförstöring och påskyndar övergången till en cirkulär ekonomi.

c)	Göra framsteg mot en hållbar tillväxtmodell som ger tillbaka mer till planeten än den tar ifrån den, frikopplar ekonomisk tillväxt från resursanvändning och miljöförstöring och påskyndar övergången till en cirkulär ekonomi.

d)	Eftersträva en nollföroreningsstrategi för en giftfri miljö, inbegripet för luft, vatten och mark samt skydd för medborgarnas hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och konsekvenser.

d)	Eftersträva en nollföroreningsstrategi för en giftfri miljö, inbegripet för luft, vatten och mark samt skydd för medborgarnas hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och konsekvenser.

e)	Skydda, bevara och återställa den biologiska mångfalden och stärka naturkapitalet, särskilt luft, vatten, mark och skog, sötvatten, våtmarker och marina ekosystem.

e)	Skydda, bevara och återställa den biologiska mångfalden samt ekosystemtjänster i och utanför skyddade områden, och stärka naturkapitalet, särskilt luft, vatten, mark och skog, sötvatten, våtmarker och marina ekosystem.

f)	Främja miljömässig hållbarhet och minska viktiga miljö- och klimatpåfrestningar i samband med produktion och konsumtion, särskilt på områdena energi, industriell utveckling, byggnader och infrastruktur, rörlighet och livsmedelssystem.

Främja miljömässig hållbarhet och minska viktiga miljö- och klimatpåfrestningar i samband med produktion och konsumtion, genom att använda verktyg som t.ex. miljökonsekvensbedömningar och lämpliga bedömningar och genom att utveckla metoder och instrument för övergripande kontinuerlig övervakning av konsekvenser och kontinuerlig förbättring av miljöprestandan, särskilt på områdena energi, industriell utveckling, byggnader och infrastruktur, rörlighet och livsmedelssystem.

Motivering

Minskningen av utsläppen till luften kan uppnås inte bara genom naturliga sänkor och andra sänkor, utan även genom gröna och hållbara investeringar. ii) Ökningen av anpassningsförmågan och uppbyggandet av motståndskraften mot klimatförändringar berör mer sårbara områden, såsom kustområden osv. Därför kan det sägas att det främst är en regional och lokal fråga. iii) Miljötillståndsförfarandet måste tillämpas på de flesta av de områden (t.ex. energi, industri, infrastruktur osv.) som nämns i led f. Detta förfarande kan i viss mån säkerställa att de byggs upp och drivs på ett hållbart sätt. Det är därför mycket viktigt att ha en mekanism för permanent övervakning och kontinuerlig förbättring av deras miljöprestanda.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 3.1 b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. För att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet krävs att man vidtar följande åtgärder:

… …

b)	Stärker den integrerade strategin för utarbetande och genomförande av politiken, särskilt genom att

b)	Stärker den integrerade strategin för utarbetande och genomförande av politiken, särskilt genom att

—

integrera de prioriterade mål som anges i artikel 2 i alla relevanta strategier, lagstiftningsinitiativ och andra initiativ, program, investeringar och projekt på unionsnivå samt nationell, regional och lokal nivå så att dessa och deras genomförande inte skadar något av de prioriterade mål som anges i artikel 2,

—

—	utveckla metoder och genomföra åtgärder som stöder lokala och regionala myndigheter i genomförandet av deras mål,

—	stärka samarbetet mellan Europeiska kommissionen och Regionkommittén inom ramen för den tekniska plattformen för miljösamarbete och undersöka hur dialogen och informationsutbytet kan förbättras,

—	maximera fördelarna med att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU och 2001/42/EG,

—	maximera fördelarna med att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU och 2001/42/EG,

—	ägna särskild uppmärksamhet åt synergier och potentiella kompromisser mellan ekonomiska, miljömässiga och sociala mål för att säkerställa att medborgarnas behov av livsmedel, bostäder och rörlighet tillgodoses på ett hållbart sätt som inte lämnar någon på efterkälken, och

—	ägna särskild uppmärksamhet åt synergier och potentiella kompromisser mellan ekonomiska, miljömässiga och sociala mål för att säkerställa att medborgarnas behov av livsmedel, bostäder och rörlighet tillgodoses på ett hållbart sätt som inte lämnar någon på efterkälken,

—	säkerställa att uppnåendet av det långsiktiga prioriterade mål för 2050 som föreskrivs i artikel 2.1 inte medför högre skatter, högre energipriser och/eller större regelbörda för europeiska konsumenter och företag,

—	regelbundet utvärdera befintlig politik och utarbeta konsekvensbedömningar för nya initiativ som bygger på omfattande samråd enligt förfaranden som är ansvarsfulla, inkluderande, informerade och enkla att genomföra och som tar vederbörlig hänsyn till förväntade effekter på miljö och klimat.

—	regelbundet utvärdera befintlig politik och utarbeta konsekvensbedömningar för nya initiativ som bygger på omfattande samråd enligt förfaranden som är ansvarsfulla, inkluderande, informerade och enkla att genomföra och som tar vederbörlig hänsyn till förväntade effekter på miljö och klimat , och

—

främja kommunikationsverksamhet på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå för att öka medvetenheten, särskilt bland ungdomar, om vikten av och fördelarna med ett korrekt genomförande av miljöpolitiken samt om dess mervärde för medborgarna, företagen och planeten, i syfte att öka känslan av egenansvar och alla berörda parters deltagande i genomförandeinsatserna .

Motivering

Den tekniska plattformen för miljösamarbete inrättades 2012 och inkluderades därefter i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Som framgår av plattformens webbplats innebär dess inbegripande i det sjunde miljöhandlingsprogrammet att den ges en sund och långsiktig grund. Med tanke på de positiva erfarenheterna av samarbetet skulle ett inbegripande i det 8:e miljöhandlingsprogrammet vara ett naturligt steg som skulle säkerställa fortsatt stöd för detta forum. ii) Kommunikationen behöver förbättras ytterligare och de lokala och regionala myndigheterna kan spela en viktig roll i detta sammanhang.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 3.1 d

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Mobiliserar hållbara investeringar från offentliga och privata källor, inbegripet medel och instrument som är tillgängliga inom ramen för unionens budget, via Europeiska investeringsbanken och på nationell nivå , för att säkerställa rätt synergier, samtidigt som man ser till att tillräckliga investeringar kan göras på den nivå där de bäst behövs och kan används mest effektivt, så att lokala och regionala samhällen har tillräckliga resurser för genomförandet på fältet .

Motivering

I många fall genomförs miljöpolitiken med omfattande deltagande av lokala och regionala myndigheter. Det är viktigt att se till att de lokala och regionala samhällena har tillgång till tillräckliga resurser. Även när de nationella myndigheterna har ansvaret för att genomföra politiken hanteras ofta politikens direkta och indirekta effekter på fältet på lokal och regional nivå.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 3.1 e

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Fasar ut miljöskadliga subventioner på unionsnivå och nationell nivå och på bästa sätt använder marknadsbaserade instrument och gröna budgetverktyg , inbegripet sådana som krävs för att säkerställa en socialt rättvis övergång, och stöder företag och andra intressenter i utvecklingen av standardiserad praxis för redovisning av naturkapital.	Fasar ut miljöskadliga subventioner på unionsnivå och nationell nivå och på bästa sätt använder marknadsbaserade instrument och gröna budgetverktyg och stöder företag och andra intressenter i utvecklingen av standardiserad praxis för redovisning av naturkapital samtidigt som en socialt rättvis övergång för alla regioner, städer och kommuner säkerställs .

Motivering

En socialt rättvis övergång bör tillämpas på alla instrument, inte bara de gröna budgetverktygen, och gälla alla regioner, städer och kommuner i EU.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 3.1 f

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Ser till att miljöpolitiken och miljöåtgärderna bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap och stärker miljökunskapsbasen och dess spridning, bland annat genom forskning, innovation, främjande av grön kompetens och ytterligare uppbyggnad av miljö- och ekosystemredovisning,

Ser till att miljöpolitiken och miljöåtgärderna , på unionsnivå samt nationell, regional och lokal nivå, bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap och stärker miljökunskapsbasen och dess spridning, bland annat genom forskning, innovation, främjande av grön kompetens och ytterligare uppbyggnad av miljö- och ekosystemredovisning, samt främjar en löpande förbättring av den vetenskapliga kunskapen utifrån indikatorer som även är jämförbara på regional nivå, för ett välgrundat beslutsfattande.

Motivering

Den föreslagna ändringen belyser den kritiska roll som alla nivåer spelar och syftar till att stärka kapaciteten att bedöma framstegen mot de övergripande målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet på alla nivåer, inbegripet indikatorer på regional nivå.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 3.1 – lägg till ett nytt led h efter led g

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

—

h)	Säkerställer fullt deltagande av och samarbete med lokala och regionala myndigheter inom alla aspekter av miljöpolitiskt beslutsfattande genom en strategi för samarbete och flernivåstyre.

Motivering

Den föreslagna ändringen förväntas bidra till att stärka utarbetandet och genomförandet av politiken.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 3.1 – lägg till ett nytt led j efter led i

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

—

j)	Främjar fördelarna med det åttonde miljöhandlingsprogrammet på lokal och regional nivå som en väsentlig del av ett ändamålsenligt och effektivt genomförande av EU:s miljöpolitik, i enlighet med granskningen av genomförandet av miljöpolitiken.

Motivering

Det är viktigt att kommunicera och främja fördelarna med det åttonde miljöhandlingsprogrammet för att öka genomförandegraden vad gäller miljöpolitiken.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 3.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

För att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet måste man mobilisera ett brett stöd som involverar medborgare, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter, och uppmuntra till samarbete i utvecklingen och genomförandet av strategier, politik eller lagstiftning som rör det åttonde miljöhandlingsprogrammet bland nationella, regionala och lokala myndigheter. EU kommer att främja en heltäckande platsbaserad och områdesorienterad strategi där hänsyn tas till de särskilda utmaningarna och styrkorna i alla typer av samhällen, t.ex. stads- och landsbygdsområden, men även kust-, bergs-, ö- och skärgårdsområden samt de yttersta randområdena. I denna strategi kommer man att beakta samspelet mellan samhällen och deras omgivningar, särskilt områdena i städernas utkanter.

Motivering

Det finns många typer av lokala och regionala myndigheter i EU, var och en med sina egna utmaningar och styrkor. Miljöpolitiken har ofta en stark territoriell komponent som måste anpassas till den specifika situationen på fältet. Det sjunde miljöhandlingsprogrammet är främst inriktat på den urbana dimensionen. I förslaget till ett åttonde miljöhandlingsprogram nämns endast stads- och landsbygdsområden. Den stora mångfalden av samhällen i EU måste stå i centrum för ett effektivt genomförande av EU:s miljöpolitik.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Kommissionen ska med stöd av Europeiska miljöbyrån och Europeiska kemikaliemyndigheten regelbundet bedöma och rapportera om unionens och medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå de prioriterade mål som fastställs i artikel 2, med hänsyn tagen till de nödvändiga villkor som föreskrivs i artikel 3.

2. Den bedömning som avses i punkt 1 ska återspegla den senaste utvecklingen när det gäller tillgången till och relevansen hos data och indikatorer, på grundval av uppgifter som finns tillgängliga i medlemsstaterna och på unionsnivå, särskilt de som hanteras av Europeiska miljöbyrån och det europeiska statistiksystemet. Bedömningen ska inte påverka befintliga ramar och åtgärder för övervakning, rapportering och styrning som omfattar miljö- och klimatpolitik.

3. Europeiska miljöbyrån och Europeiska kemikaliemyndigheten ska stödja kommissionen i arbetet med att förbättra tillgången till och relevansen hos data och kunskap, särskilt genom att göra följande:

a)	Samla in, behandla och rapportera bevis och data med moderna digitala verktyg.

a)	Samla in, behandla och rapportera bevis och data med moderna digitala verktyg.

b)	Arbeta för att täppa till de relevanta luckorna i övervakningsdata.

b)	Arbeta för att täppa till de relevanta luckorna i övervakningsdata.

c)	Tillhandahålla politiskt relevanta och systemrelaterade analyser och bidra till genomförandet av politiska mål på unionsnivå och nationell nivå.

c)	Tillhandahålla politiskt relevanta och systemrelaterade analyser och bidra till genomförandet av politiska mål på unionsnivå och nationell , regional och lokal nivå.

d)	Integrera data om miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser och fullt ut utnyttja andra tillgängliga data, exempelvis sådana som tillhandahålls av Copernicus.

d)	Integrera data om miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser och fullt ut utnyttja andra tillgängliga data, exempelvis sådana som tillhandahålls av Copernicus.

e)	Ytterligare förbättra tillgången till data via unionsprogram.

e)	Ytterligare förbättra tillgången till data via unionsprogram.

f)	Säkerställa transparens och ansvarsutkrävande.

f)	Förbättra tillgängligheten och interoperabiliteten när det gäller data på lokal och regional nivå.

g)	Hjälpa civilsamhället, offentliga myndigheter, medborgare, arbetsmarknadens parter och den privata sektorn att identifiera klimat- och miljörisker och vidta åtgärder för att förebygga, begränsa och anpassa sig till dessa, samt främja deras engagemang för att överbrygga kunskapsluckor.

g)	Säkerställa transparens och ansvarsutkrävande.

Hjälpa civilsamhället, offentliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå , medborgare, arbetsmarknadens parter och den privata sektorn att identifiera klimat- och miljörisker och vidta åtgärder för att förebygga, begränsa och anpassa sig till dessa, samt främja deras engagemang för att överbrygga kunskapsluckor.

i)	Främja positiva miljömässiga kopplingar mellan stadsområden, stadsnära områden och landsbygdsområden, i linje med mål 11 för hållbar utveckling: ”Hållbara städer och samhällen”.

4. Kommissionen ska regelbundet granska data- och kunskapsbehoven på unionsnivå och nationell nivå, inbegripet Europeiska miljöbyråns och Europeiska kemikaliemyndighetens kapacitet att utföra de uppgifter som avses i punkt 3.

4. Kommissionen ska regelbundet granska data- och kunskapsbehoven på unionsnivå och nationell nivå, och vid behov på regional och lokal nivå, inbegripet Europeiska miljöbyråns och Europeiska kemikaliemyndighetens kapacitet att utföra de uppgifter som avses i punkt 3.

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll i genomförandet av miljöpolitiken på fältet. Vid inrättandet av den nya övervakningsramen bör man ta hänsyn till dessa nivåer och även tillhandahålla data i syfte att stödja genomförandet i lokala och regionala samhällen.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ReK välkomnar det åttonde miljöhandlingsprogrammet, i vilket en strategi fastställs för miljö- och klimatpolitiken fram till 2030 och en långsiktig vision för 2050 bibehålls när det gäller att leva gott inom planetens gränser med fokus på bättre genomförande och övervakning.

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör på ett kraftfullt sätt komplettera den europeiska gröna given och stödja EU:s gröna återhämtning genom sin långsiktiga inriktning och sina prioriterade miljömål.

Det faktum att det åttonde miljöhandlingsprogrammet i motsats till föregångarna inte innehåller några åtgärder får inte skapa prejudikat för framtida miljöhandlingsprogram. Vi betonar att den gröna given bara innehåller åtgärder fram till 2024 för de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet, som löper fram till 2030. Kommittén efterlyser därför ett klargörande i det åttonde miljöhandlingsprogrammet kring hur nya åtgärder för att nå de prioriterade målen ska fastställas i samband med halvtidsöversynen.

Kommittén välkomnar att ett mer ändamålsenligt och effektivt genomförande fastställs som en huvudprioritering i det åttonde miljöhandlingsprogrammet, och efterlyser därför lämpliga instrument och resurser samt innovativa strategier som gör det möjligt för lokala och regionala myndigheter att tillhandahålla skräddarsydda lösningar för att förbättra genomförandet av miljöpolitiken i praktiken.

Kommittén betonar att problemen med genomförandet inte kan lösas enbart genom mer lagstiftning. Stödmekanismer, nya strategier och innovation krävs också för att uppnå målvärdena och målstandarderna.

ReK betonar den positiva roll som den tekniska plattformen för miljösamarbete mellan kommissionen och Europeiska regionkommittén har och att dess införande i det sjunde miljöhandlingsprogrammet gav den en stabil långsiktig grund. Kommittén vill att det åttonde miljöhandlingsprogrammet ytterligare ska stärka den tekniska plattform för miljösamarbete som inrättades av ENVE-utskottet och generaldirektoratet för miljö för att främja en dialog, och samla in information om lokala och regionala utmaningar samt lösningar i samband med tillämpningen av EU:s miljölagstiftning.

Vi efterlyser en förstärkning av miljökunskapsbasen, att man utnyttjar potentialen hos digital teknik och datateknik och ökar användningen av naturbaserade lösningar och social innovation för att förbättra genomförandet.

Den traditionella sektorsinriktade miljöpolitiken är i många fall ineffektiv, och därför bör det åttonde miljöhandlingsprogrammet för att stärka miljöpolitiken innehålla en integrerad strategi, ta itu med de mångfasetterade miljöutmaningarna, skapa synergier och undvika bristande överensstämmelse mellan

a)	ambitionsnivån, tidsfristerna samt förfarandena och verktygen för genomförandet av olika miljö-, energi- och klimatpolitiska åtgärder, samt

b)	ambitionsnivån och tidsfristerna för gränsvärdena i EU:s miljölagstiftning och i politik som angriper problemen vid källan.

ReK framhåller den bristande överensstämmelsen mellan antagandet av det åttonde miljöhandlingsprogrammet och den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och upprepar att beslutsförfarandet för framtida miljöhandlingsprogram bör anpassas till tidsramen för den fleråriga budgetramen.

10.

ReK konstaterar att effektiv insamling, behandling och utnyttjande av data om miljöns tillstånd är avgörande för att uppnå de fastställda målen. Utförandet är dock fortfarande mycket varierat och ofta alltför rudimentärt och manuellt, särskilt på lokal och regional nivå. Kommittén understryker därför behovet av utvecklingsinsatser och investeringar i hela EU för att genomföra nödvändig databehandling på ett konsekvent sätt, med tonvikt på kompatibilitet och utnyttjande av automatiserade dataflöden och öppna gränssnitt.

11.

ReK anser att principen om att inte vålla skada, förutom att det är en sund livsfilosofi, bör vägleda planerna för återhämtning och resiliens i syfte att säkerställa politisk integration och samstämmighet.

12.

Kommittén efterlyser en fullständig integrering av miljö- och klimatpolitiken samt politik som möjliggör en cirkulär ekonomi i EU:s budgetmässiga, ekonomiska och sociala åtgärder och påminner om att man i insatserna för grön återhämtning bör ta hänsyn till lokala och regionala skillnader och utmaningar och se till att inga samhällen hamnar på efterkälken.

13.

Vi efterlyser åter en heltäckande platsbaserad eller områdesorienterad strategi eftersom det är det bästa sättet att förverkliga ett hälsosamt liv för alla med hänsyn till den aktuella platsens eller det aktuella områdets särdrag, inbegripet biokulturell mångfald.

14.

ReK välkomnar åtagandet om en återhämtningsstrategi baserad på den europeiska gröna given och upprepar sin ståndpunkt att miljö-, klimat- och omställningsutmaningar kräver betydande gröna och blå investeringar och innovationer på alla förvaltningsnivåer.

15.

Kommittén efterlyser ambitiösa investeringar i viktiga gröna sektorer (t.ex. projekt för förnybar energi, cirkulär ekonomi, omställning till miljövänliga transportslag) som behövs för att bygga upp motståndskraft och skapa tillväxt och arbetstillfällen i ett rättvist, solidariskt och hållbart samhälle för alla, och framhåller de många typer av fördelar som de skapar för ekonomin och människors hälsa och välbefinnande. De lokala och regionala myndigheterna kan spela en viktig roll i återhämtningen och bör delta i planeringen och genomförandet av dessa investeringar när så är lämpligt.

16.

De lokala och regionala myndigheterna har en avgörande roll när det gäller att engagera medborgare, företag, forskningscentrum, den akademiska världen och lokala intressenter i utformningen och genomförandet av miljöpolitiken.

17.

Vi efterlyser en välfungerande ram för flernivåstyre och uppmuntrar alla styresnivåer att främja tväradministrativt, interregionalt, interkommunalt och gränsöverskridande samarbete för att genomföra det åttonde miljöhandlingsprogrammet.

18.

ReK påpekar att det behövs mer forskning, data och kunskap för att ta itu med specifika miljöutmaningar och ta vara på möjligheter i olika typer av lokala och regionala samhällen, med beaktande av avfolkningen av landsbygden, den åldrande befolkningen och regionala klyftor, och betonar att dessa data och denna kunskap måste vara allmänt och lätt tillgängliga.

19.

Kommittén framhåller behovet av fler lokala data, inklusive sådana som samlas in direkt från medborgare eller privata organisationer som utvecklar gröna projekt (avseende t.ex. mark, vatten, fågelskådning, livsmiljöer osv.), och efterlyser ett samarbete mellan kommissionen och lokala och regionala myndigheter för att få fram lokala data, vilket är nödvändigt för ett bättre genomförande av miljöhandlingsprogrammet.

20.

Vi stöder inrättandet av en ny övervakningsram med vederbörlig hänsyn till befintliga ramar, såsom granskningen av genomförandet av miljöpolitiken. ReK och de lokala och regionala myndigheterna bör involveras i samrådsprocessen för att fastställa nyckelindikatorer i syfte att säkerställa att den lokala och regionala dimensionen beaktas på lämpligt sätt.

21.

Kommittén efterlyser fortlöpande insatser för att stärka miljöövervakningen (vad gäller t.ex. biologisk mångfald, nollutsläpp, en giftfri miljö, en reviderad cirkulär ekonomi), varigenom den kopplas till övergripande övervakningsverktyg (t.ex. målen för hållbar utveckling, resultattavlan för resiliens osv.) och det inrättas huvudindikatorer (t.ex. cirkulär ekonomi, klimat och energi, en giftfri miljö, biologisk mångfald, nollutsläpp, påfrestningar, granskningen av genomförandet av miljöpolitiken – genomförandeindikatorer osv.) på grundval av allmänna principer, såsom kvalitetssäkring, balans, tillämplighet, prioritering, flexibilitet, tidsfrister och periodicitet.

22.

ReK uppmanar till att den nya övervakningsramen i så stor utsträckning som möjligt ska bygga på befintliga övervakningsverktyg och indikatorer på området miljöpolitik och styrningen av energiunionen och klimatåtgärder och till att man samordnar tekniska rapporteringskrav, så att dubbelarbete undviks där så är möjligt och den administrativa bördan begränsas.

23.

Vi vill framhålla att genomförandet av det åttonde miljöhandlingsprogrammet kan påskyndas genom initiativ såsom överenskommelsen om gröna städer, Europaåret för grönare städer 2022 och agendan för städer samt genom frivilliga åtgärder såsom borgmästaravtalet för klimat och energi och observationsorganet för rörlighet i städer, och att dessa därför bör främjas ytterligare.

24.

ReK stöder ökade insatser inom miljöutbildning och ungdomsprojekt för att öka miljömedvetenheten.

25.

Ett fullständigt genomförande av många miljöstrategier kan endast uppnås om medborgarna fullt ut engagerar sig i den dagliga verksamheten.

26.

Större uppmärksamhet bör ägnas åt sambandet mellan stadsområden och landsbygdsaktörer, och åt det faktum att geografiska typindelningar såsom bergsområden, öar, kustområden, de yttersta randområdena osv. har en enorm potential när det gäller utveckling av gröna investeringar (t.ex. projekt för förnybar energi).

27.

ReK vill framhålla de sårbara regionernas, inbegripet de kol- och koldioxidintensiva regionernas, samt de yttersta randområdenas åtaganden för att fasa ut fossila bränslen senast 2040 och uppmanar följaktligen till att stödja dessa regioners insatser för att påskynda sina strategier för globala förändringar, så att de kan bli laboratorier och testbäddar för de svårigheter som måste hanteras för att uppnå målen på detta område.

28.

Kommittén instämmer i skäl 19 i förslaget till miljöhandlingsprogram, där det anges att dess mål inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand. Förslaget förefaller i sin nuvarande form inte ge anledning till några problem vad gäller dess överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. Det ger inte heller anledning till några problem vad gäller dess överensstämmelse med proportionalitetsprincipen.

29.

ReK stöder stärkandet av EU:s system för tillgång till rättslig prövning och välkomnar de förslagna ändringarna av Århuskonventionen (1). Kommittén understryker behovet av att stärka EU:s system för tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor. Vi uppmanar kommissionen att främja en dialog med ReK och de lokala och regionala myndigheterna för att säkerställa att lokalsamhällena kan tillgå lämpliga kanaler för tillgång till rättslig prövning och fullt ut bidra till att förbättra genomförandet av EU:s miljöpolitik.

30.

ReK föreslår att en bedömning görs av möjligheten att inrätta ett nätverk av ”ambassadörer” inom ramen för den tekniska plattformen för miljösamarbete för att främja genomförandet av miljölagstiftningen på alla styresnivåer, i en form som är kompatibel med och kompletterar de befintliga insatserna, såsom verktyget för sakkunniggranskning inom byrån för tekniskt bistånd och informationsutbyte (Taiex), granskningen av genomförandet av miljöpolitiken, överenskommelsen om gröna städer och den biogeografiska processen inom Natura 2000.

Bryssel den 5 februari 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Texter och ytterligare information finns i följande pressmeddelande: https://ec.europa.eu/environment/news/commission-proposes-improve-public-scrutiny-eu-acts-related-environment-2020-10-14_sv

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 106

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	64 årgången 26 mars 2021

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Regionkommittén
	Interactio – på distans – ReK:s 142:a plenarsession, 3.2.2021–5.2.2021
2021/C 106/01	Resolution från Europeiska regionkommittén om vaccinationskampanjen mot covid-19-pandemin	1
	YTTRANDEN
	Regionkommittén
	Interactio – på distans – ReK:s 142:a plenarsession, 3.2.2021–5.2.2021
2021/C 106/02	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft	3
2021/C 106/03	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Stöd till ungdomssysselsättning: en väg till jobb för nästa generation genom en förstärkt ungdomsgaranti	7
2021/C 106/04	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Gränsöverskridande offentliga tjänster i Europa	12
2021/C 106/05	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Agroekologi	19
2021/C 106/06	Yttrande från Europeiska regionkommittén – En jämlikhetsunion: EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande	25
2021/C 106/07	Yttrande från Europeiska regionkommittén – En ny era för det europeiska forskningsområdet	31
2021/C 106/08	Yttrande från Europeiska regionkommittén – En nystart för de kulturella och kreativa sektorerna	38

	III Förberedande akter
	Regionkommittén
	Interactio – på distans – ReK:s 142:a plenarsession, 3.2.2021–5.2.2021
2021/C 106/09	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Det åttonde miljöhandlingsprogrammet	44