Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2019/C 305/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 295, 2.9.2019

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 288, 26.8.2019

EUT C 280, 19.8.2019

EUT C 270, 12.8.2019

EUT C 263, 5.8.2019

EUT C 255, 29.7.2019

EUT C 246, 22.7.2019

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 4 juli 2019 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-377/17) (1)

(Fördragsbrott - Tjänster på den inre marknaden - Direktiv 2006/123/EG - Artikel 15 - Artikel 49 FEUF - Etableringsfrihet - Arkitekt- och ingenjörsarvoden för planeringstjänster - Minimiavgifter och maximiavgifter)

(2019/C 305/02)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: W. Mölls, L. Malferrari och H. Tserepa-Lacombe)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och D. Klebs)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Ungern (ombud: M.Z. Fehér, G. Koós och M. M. Tátrai)

Domslut

1)

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.1, 15.2 g och 15.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden genom att behålla de obligatoriska avgifterna för planeringstjänster som tillhandahålls av arkitekter och ingenjörer.

2)	Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Ungern ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 269, 14.8.2017.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 4 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Hof van beroep te Antwerpen — Belgien) — brottmål mot Freddy Lucien Magdalena Kirschstein och Thierry Frans Adeline Kirschstein

(Mål C-393/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2005/29/EG - Otillbörliga affärsmetoder - Tillämpningsområde - Begreppet ”affärsmetoder” - Direktiv 2006/123/EG - Tjänster på den inre marknaden - Straffrätt - Tillståndsförfaranden - Högre utbildning - ”Masterexamen” - Förbud mot att utfärda vissa examina utan behörighet)

(2019/C 305/03)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van beroep te Antwerpen

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Freddy Lucien Magdalena Kirschstein, Thierry Frans Adeline Kirschstein

ytterligare deltagare vid rättegången: Vlaamse Gemeenschap

Domslut

1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) ska tolkas så, att det inte är tillämpligt på en nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i det nationella målet, som föreskriver straff för den som utfärdar ”masterexamina” utan att dessförinnan ha getts behörighet för detta av den behöriga myndigheten.

2)

Artikel 1.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, jämförd med artiklarna 9 och 10 i samma direktiv, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i det nationella målet, som föreskriver straff för den som utfärdar ”masterexamina” utan att dessförinnan ha getts behörighet för detta av den behöriga myndigheten, förutsatt att villkoren för beviljandet av behörighet att utfärda dessa examina är förenliga med artikel 10.2 i direktivet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

---

(1)  EUT C 300, 11.9.2017.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 juli 2019 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-543/17) (1)

(Fördragsbrott - Artikel 258 TFUE - Åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation - Direktiv 2014/61/EU - Införlivande har inte skett och/eller underrättelse om åtgärder för införlivande har inte lämnats - Artikel 260.3 FEUF - Yrkande om föreläggande av ett dagligt vite - Beräkning av vitesbeloppet)

(2019/C 305/04)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Hottiaux, C. Cattabriga, L. Nicolae, G. von Rintelen och R. Troosters)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: inledningsvis par P. Cottin, C. Pochet, J. Van Holm et L. Cornelis, därefter P. Cottin et C. Pochet, biträdda av P. Vernet, S. Depré och M. Lambert de Rouvroit, avocats, A. Van Acker och M. N. Lollo, experts)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: inledningsvis T. Henze et S. Eisenberg, därefter S. Eisenberg,), Republiken Estland (ombud: N. Grünberg,), Irland (ombud: M. Browne, G. Hodge och A. Joyce, biträdda av G. Gilmore, BL, och P. McGarry, SC), Konungariket Spanien (ombud: inleningsvis A. Gavela Llopis och A. Rubio González, därefter A. Rubio González,), Republiken Frankrike (ombud: E. de Moustier, C. David, A.-L. Desjonquères, I. Cohen, B. Fodda och D. Colas), Republiken Italien (ombud: G. ombud: inledningsvis G. Taluntytė, L. Bendoraitytė och D. Kriaučiūnas, därefter L. Bendoraitytė,), Ungern (ombud: M. Z. Fehér, G. Koós och Z. Wagner,) Republiken Österrike (ombud: G. Hesse, G. Eberhard och C. Drexel), Rumänien (ombud: C.-R. Canțăr, R. I. Hațieganu och L. Lițu,)

Domslut

1)

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation genom att inte vid utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet av den 30 september 2016, såsom den förlängts av Europeiska kommissionen, anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, och följaktligen genom att inte underrätta kommissionen om sådana införlivandeåtgärder.

2)

Konungariket Belgien har, den dag då domstolen prövar de faktiska omständigheterna, till viss del fortfarande inte fullgjort sina skyldigheter genom att, beträffande huvudstadsregionen Bryssel, inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att med nationell rätt införliva artikel 2.7–2.9 och 2.11, artikel 4.5 och artikel 8 i direktiv 2014/61 och genom att inte ha underrättat Europeiska kommissionen om några sådana införlivandeåtgärder.

3)	För det fall det fördragsbrott som konstaterats i punkt två fortfarande kvarstår den dag då förevarande dom meddelas, förpliktas Konungariket Belgien att till Europeiska kommissionen betala 5 000 euro per dag från och med dagen för denna dom till dess att fördragsbrottet upphör.

4)	Konungariket Belgien ska ersätta rättegångskostnaderna.

5)	Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Litauen, Ungern, Republiken Österrike och Rumänien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 374, 6.11.2017.

kdom (andra avdelningen) av den 4 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Vilniaus apygardos administracinis teismas — Litauen) — Baltic Media Alliance Ltd. mot Lietuvos radijo ir televizijos komisija

(Mål C-622/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Frihet att tillhandahålla tjänster - Direktiv 2010/13/EU - Audiovisuella medietjänster - Tv-sändningar - Artikel 3.1 och 3.2 - Fri mottagning och vidaresändning - Uppammande av hat grundat på nationalitet - Den mottagande medlemsstatens åtgärder - Tillfällig skyldighet för leverantörer av medietjänster och andra personer som tillhandahåller internettjänster för kanaler eller tv-sändningar att på den medlemsstatens territorium sända eller vidaresända en tv-kanal endast i betal-tv-paket)

(2019/C 305/05)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Vilniaus apygardos administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Baltic Media Alliance Ltd.

Motpart: Lietuvos radijo ir televizijos komisija

Domslut

Artikel 3.1 och 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster) ska tolkas så, att en åtgärd avseende allmän ordning, som antagits av en medlemsstat, och som består i en skyldighet för leverantörer av medietjänster vars sändningar är avsedda för den medlemsstatens territorium och för andra personer som till konsumenter i den medlemsstaten levererar internettjänster för kanaler eller tv-sändningar att på den medlemsstatens territorium under tolv månader sända eller vidaresända en tv-kanal från en annan medlemsstat endast i betal-tv-paket, utan att hindra vidaresändning i egentlig mening inom den förstnämnda medlemsstatens territorium av TV-sändningar från den kanalen, omfattas inte av den bestämmelsen.

---

(1)  EUT C 52, 12.2.2018.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 4 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof Den Haag — Nederländerna) — brottmål mot Tronex BV

(Mål C-624/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Avfall - Transport - Förordning (EG) nr 1013/2006 - Artikel 2.1 - Direktiv 2008/98/EG - Artikel 3.1 - Begreppen ”transport av avfall” och ”avfall” - Varupartier som ursprungligen var avsedda för detaljhandeln men som återlämnats av kunder eller blivit överflödiga i försäljarens sortiment)

(2019/C 305/06)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof Den Haag

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Tronex BV

Domslut

Transport till ett tredjeland av elektriska och elektroniska apparater, som de i det nationella målet, vilka ursprungligen var avsedda för detaljhandeln men som har returnerats av kunden eller som, av olika skäl, har skickats tillbaka av affärsinnehavaren till leverantören, såsom de elektriska apparater som är i fråga i det nationella målet, ska anses utgöra ”transport av avfall” i den mening som avses i artikel 1.1 i artikel i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall jämförd med artikel 2.1 i den förordningen och artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv när denna sändning innehåller varor vars funktionsduglighet inte har fastställts eller som inte är tillräckligt skyddade mot skador i samband med transporten. Sådana varor som har utgått ur försäljarens sortiment och som fortfarande är förpackade i oöppnad originalförpackning ska däremot inte anses utgöra avfall, i avsaknad av omständigheter som tyder på motsatsen.

---

(1)  EUT C 32, 29.1.2018.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna) — förfarande som anhängiggjorts av Eurobolt BV

(Mål C-644/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 267 FEUF - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Räckvidden av nationella domstolars prövning av en rättsakt från Europeiska unionen - Förordning (EG) nr 1225/2009 - Artikel 15.2 - Medlemsstaterna ska senast tio arbetsdagar före den rådgivande kommitténs sammanträde förses med all relevant information - Begreppet ”relevant information” - Väsentligt formkrav - Genomförandeförordning (EU) nr 723/2011 - Utvidgning av den antidumpningstull som införts på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Kina till att även omfatta import som avsänts från Malaysia - Giltighet)

(2019/C 305/07)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Eurobolt BV

Ytterligare deltagare i rättegången: Staatssecretaris van Financiën

Domslut

1)

Artikel 267 FEUF ska tolkas så, att för att bestrida giltigheten av en sekundärrättslig unionsrättsakt vid en nationell domstol kan en berörd person framföra invändningar som kan åberopas i en talan om ogiltigförklaring i enlighet med artikel 263 FEUF, inklusive klagomål om att villkoren för att anta rättsakten inte är uppfyllda.

2)

Artikel 267 FEUF, jämförd med artikel 4.3 FEU, ska tolkas så, att en nationell domstol har rätt att, innan den vänder sig till EU-domstolen, från de av Europeiska unionens institutioner som deltagit i utarbetandet av en unionsrättslig sekundärrättsakt, vars giltighet bestrids inför denna nationella domstol, erhålla den information och de specifika uppgifter som den anser nödvändiga för att skingra all ovisshet avseende giltigheten av unionsrättsakten i fråga, för att därigenom undvika att behöva begära förhandsavgörande från EU-domstolen avseende denna rättsakts giltighet.

3)

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 723/2011 av den 18 juli 2011 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som genom förordning (EG) nr 91/2009 införts på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa fästdon av järn eller stål som avsänts från Malaysia, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia eller inte är ogiltig i den mån den antagits i strid med artikel 15.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

---

(1)  EUT C 52, 12.2.2018.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof — Tyskland) — Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände — Verbraucherzentrale Bundesverband e.V. mot Amazon EU Sàrl

(Mål C-649/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 2011/83/EU - Artikel 6.1 c - Informationskrav vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler - Skyldighet för näringsidkaren att ange sitt telefon- och telefaxnummer ”där sådan[a] finns” - Räckvidd)

(2019/C 305/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände — Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

Motpart: Amazon EU Sàrl

Domslut

Artikel 6.1 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG ska tolkas så, att det utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som i det nationella målet, vilken ålägger en näringsidkare, innan ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärsloksler i den mening som avses i artikel 2.7 och 2.8 i detta direktiv ingås med en konsument, att alltid informera om sitt telefonnummer. Nämnda bestämmelse innebär vidare inte en skyldighet för näringsidklaren att upprätta en telefon- eller telefaxanslutning eller ett nytt e-postkonto, för att konsumenterna ska kunna komma i kontakt med näringsidkaren, och den föreskriver enbart en skyldighet att informera om detta telefon- eller telefaxnummer eller e-postadress då näringsidkaren redan förfogar över dessa medel för konsumentkommunikation.

Artikel 6.1 c i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att även om denna bestämmelse ålägger näringsidkaren att tillhandahålla konsumenten ett kommunikationsmedel som uppfyller kriterierna om snabb och effektiv kommunikation utgör den inte hinder för att nämnda näringsidkare tillhandahåller andra kommunikationsmedel än dem som uppräknas i ovannämnda bestämmelse för att uppfylla dessa kriterier.

---

(1)  EUT C 112, 26.3.2018.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 juli 2019 — Viridis Pharmaceutical Ltd. mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Hecht-Pharma GmbH

(C-668/17 P) (1)

(Överklagande - EU-varumärke - Upphävandeförfarande - Ordmärket Boswelan - Verkligt bruk - Föreligger inte - Användning av varumärket inom ramen för en klinisk prövning före ansökan om godkännande för försäljning av ett läkemedel - Skälig grund till att varumärket inte använts - Begrepp)

(2019/C 305/09)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Viridis Pharmaceutical Ltd. (ombud: C. Spintig, S. Pietzcker och M. Prasse, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: S. Hanne), Hecht-Pharma GmbH (ombud: J. Sachs och C. Sachs, Rechtsanwälte)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Viridis Pharmaceutical Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Hecht-Pharma GmbH.

---

(1)  EUT C 83, 5.3.2018.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 11 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Telecom Italia SpA mot Ministero dello Sviluppo Economico, Infrastrutture e telecomunicazioni per l'Italia SpA (Infratel Italia SpA)

(Mål C-697/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten - Direktiv 2014/24/EU - Artikel 28.2 - Selektivt förfarande - Ekonomiska aktörer som inbjudits att lämna anbud - Huruvida det är nödvändigt att den utvalda sökanden och den sökande som lämnar anbudet ska fortsätta att vara identiska - Principen om likabehandling av anbudsgivarna)

(2019/C 305/10)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Telecom Italia SpA

Motpart: Ministero dello Sviluppo Economico, Infrastrutture e telecomunicazioni per l'Italia SpA (Infratel Italia SpA)

ytterligare deltagare i rättegången: OpEn Fiber SpA

Domslut

Artikel 28.2 första meningen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ska tolkas så, att med beaktande av kravet på att de ekonomiska aktörer som valts ut för att lämna anbud och de ekonomiska aktörer som lämnar anbud ska vara identiska i rättsligt och materiellt hänseende, utgör denna bestämmelse inte hinder mot att en utvald anbudssökande lämnar anbud inom ramen för ett selektivt förfarande för tilldelning av ett offentligt kontrakt, då den aktuella sökanden i enlighet med ett fusionsavtal som ingåtts under perioden mellan urvalsfasen och anbudsfasen åtagit sig att absorbera en annan utvald anbudssökande.

---

(1)  EUT C 112, 26.3.2018.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret — Danmark) — förfarande som inletts av A

(Mål C-716/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för arbetstagare - Restriktioner - Inledande av ett skuldsaneringsförfarande - Hemvistvillkor - Tillåtet - Artikel 45 FEUF - Direkt effekt)

(2019/C 305/11)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Part i målet vid den nationella domstolen

A

Domslut

1)

Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en bestämmelse om domstols behörighet som föreskrivs i en medlemsstats lagstiftning, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som innehåller ett villkor om att skuldsanering endast får beviljas gäldenärer med hemvist eller vistelseort i den medlemsstaten.

2)

Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den kräver att den nationella domstolen underlåter att tillämpa det hemvistvillkor som föreskrivs i en nationell bestämmelse om domstols behörighet som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, oberoende av huruvida det skuldsaneringsförfarande som också föreskrivs i denna lagstiftning eventuellt medför att fordringar som innehas av enskilda påverkas på grund av nämnda lagstiftning.

---

(1)  EUT C 83, 5.3.2018.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Bezirksgericht Villach — Österrike) — Norbert Reitbauer m.fl. mot Enrico Casamassima

(Mål C-722/17)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Förordning (EU) nr 1215/2012 - Domstols behörighet på privaträttens område - Exklusiv behörighet - Artikel 24 led 1 och led 5 - Tvister om sakrätt i fast egendom och om verkställighet av domar - Förfarande för exekutiv försäljning av en fastighet - Överklagande av fördelningen av köpeskillingen från denna försäljning)

(2019/C 305/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bezirksgericht Villach

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Norbert Reitbauer, Dolinschek GmbH, B.T.S. Trendfloor Raumausstattungs-GmbH, Elektrounternehmen K. Maschke GmbH, Klaus Egger, Architekt DI Klaus Egger Ziviltechniker GmbH

Svarande: Enrico Casamassima

Domslut

Artikel 24 led 1 och led 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en borgenärs överklagande av ett beslut om fördelning av köpeskillingen från en exekutiv försäljning av en fastighet, vilket syftar till att fastställa dels att en fordran upphört till följd av kvittning, dels att den panträtt som ställts som säkerhet för nämnda fordran inte är sakrättsligt giltig, inte omfattas av den exklusiva behörigheten för domstolarna i den medlemsstat där fastigheten är belägen eller av den exklusiva behörigheten för domstolarna i den medlemsstat där domen har verkställts eller ska verkställas.

---

(1)  EUT C 268, 30.7.2018.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 juli 2019 — VG, som trätt i stället för MS mot Europeiska kommissionen

(Mål C-19/18 P)( (1))

(Överklagande - Skadeståndstalan mot Europeiska kommissionen - Kommissionens beslut att avbryta ett samarbete inom ramen för nätverket Team Europe - Ersättning för skadan - Invändning om rättegångshinder som framställts av kommissionen - Tvistens avtalsrättsliga eller utomobligatoriska karaktär)

(2019/C 305/13)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: VG, som trätt i stället för MS (ombud: L. Levi, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: I. Martínez del Peral, C. Ehrbar och B. Mongin)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	VG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 83, 5.3.2018.

Domstolens dom (första.avdelningen) av den 10 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Hessisches Finanzgericht — Tyskland) — Federal Express Corporation Deutsche Niederlassung mot Hauptzollamt Frankfurt am Main

(Mål C-26/18)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Förordning (EEG) nr 2913/92 - Artiklarna 202 och 203 - Importtullar - Tullskuld som uppkommer på grund av att tullagstiftningen har åsidosatts - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 2.1 d och artikel 30 - Mervärdesskatt vid import - Beskattningsgrundande händelse - Begreppet ”import” av en vara - Krav på att varan ska ha släppts ut på unionsmarknaden - Transport av varan till en annan medlemsstat än den i vilken tullskulden uppkommit)

(2019/C 305/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Hessisches Finanzgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Federal Express Corporation Deutsche Niederlassung

Motpart: Hauptzollamt Frankfurt am Main

Domslut

Artikel 2.1 d och artikel 30 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas på så sätt att det, när varor införs till Europeiska unionens territorium, inte är tillräckligt att dessa varor har omfattats av åsidosättanden av tullagstiftningen i en viss medlemsstat, som i denna stat har gett upphov till en tullskuld vid import, för att anse att nämnda varor har släppts ut på unionsmarknaden i den medlemsstaten, när det har visats att samma varor har transporterats till en annan medlemsstat, som är deras slutliga bestämmelseland, där de har konsumerats, varför skyldigheten att betala den till dessa varor hänförliga mervärdesskatten vid import i så fall endast inträder i denna andra medlemsstat.

---

(1)  EUT C 152, 30.4.2018.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 juli 2019 — Europeiska kommissionen mot NEX International Limited, tidigare Icap plc, Icap Management Services Ltd, Icap New Zealand Ltd

(Mål C-39/18 P)( (1))

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Sektorn för räntederivat i japanska yen - Beslut i vilket en överträdelse konstateras av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet - Ett företags ansvar för att ha underlättat den konkurrensbegränsande samverkan - Bötesberäkning - Motiveringsskyldighet)

(2019/C 305/15)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Mongin, M. Farley, T. Christoforou och V. Bottka)

Övriga parter i målet: NEX International Limited, tidigare Icap plc, Icap Management Services Ltd, Icap New Zealand Ltd (ombud: C. Riis-Madsen, advokat, och S. Frank, avocat)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 142, 23.4.2018.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret — Danmark) — A mot Udlændinge- og Integrationsministeriet

(Mål C-89/18)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Turkiet - Beslut nr 1/80 - Artikel 13 - ”Standstill”-klausul - Familjeåterförening av makar - Ny begränsning - Tvingande hänsyn till allmänintresse - Lyckad integration - Effektiv styrning av migrationsströmmar - Proportionalitet)

(2019/C 305/16)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A

Motpart: Udlændinge- og Integrationsministeriet

Domslut

Artikel 13 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980, om utveckling av associeringen, och som fogats till avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, vilken undertecknades den 12 september 1963 i Ankara av Republiken Turkiet, å ena sidan, och av medlemsstaterna i EEG och gemenskapen, å andra sidan, och vilket ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapernas räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963, ska tolkas så, att en nationell bestämmelse enligt vilken en förutsättning för familjeåterförening mellan en turkisk arbetstagare som lagligt uppehåller sig i den aktuella medlemsstaten och dennes make är att anknytningen till denna medlemsstat ska vara starkare än till tredje land innebär en ”ny begränsning” i den mening som avses i denna bestämmelse. En sådan begränsning är inte motiverad.

---

(1)  EUT C 142, 23.4.2018.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 juli 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-91/18) (1)

(Fördragsbrott - Punktskatter på alkohol och alkoholdrycker - Artikel 110 FEUF - Direktiv 92/83/EEG - Direktiv 92/84/EEG - Förordning (EG) nr 110/2008 - Tillämpning av en lägre punktskattesats på produktion av de inhemska produkterna tsipouro och tsikoudia)

(2019/C 305/17)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Kyratsou och F. Tomat)

Svarande: Republiken Grekland (ombud: M. Tassopoulou och D. Tsagkaraki)

Domslut

1)

Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter — enligt artiklarna 19 och 21 i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker, jämförda med artikel 23.2 i detta direktiv, genom att anta och bibehålla lagstiftning enligt vilken en punktskattesats som reducerats med 50 procent i förhållande till den normala nationella punktskattesatsen ska tillämpas på tsipouro och tsikoudia som framställts av destilleringsföretag som kallas för ”systematiska destillatörer”, och — enligt artiklarna 19 och 21 i direktiv 92/83, jämförda med artikel 22.1 i samma direktiv, samt med artikel 3.1 i rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker, genom att anta och bibehålla lagstiftning enligt vilken en kraftigt reducerad punktskattesats ska tillämpas, i enlighet med villkoren i denna lagstiftning, på tsipouro och tsikoudia som framställts av små ”tillfälliga” destillatörer.

2)	Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 142, 23.4.2018.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 4 juli 2019 — FTI Touristik GmbH mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Harald Prantner, Daniel Giersch

(Mål C-99/18 P)( (1))

(Överklagande - EU-varumärke - Förordning (EG) nr 207/2009 - Invändningsförfarande - Artikel 8.1 b - Ansökan om registrering som unionsvarumärke av figurmärke innehållande ordet Fl - Invändning från innehavaren av figurmärke innehållande ordet fly.de - Ogillande - Känneteckenslikhet - Benämning i standardskrivning i Tidningen om EU-varumärken - Risk för förväxling)

(2019/C 305/18)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: FTI Touristik GmbH (ombud: A. Parr, Rechtsanwältin)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud D. Walicka och D. Botis), Harald Prantner, Daniel Giersch (ombud: S. Eble, Rechtsanwalt)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	FTI Touristik GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

3)	Harald Prantner och Daniel Giersch ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 182, 28.5.2018.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Noord-Nederland — Nederländerna) — HQ, IP, enligt lag företrädd av HQ, JO mot Aegean Airlines SA

(Mål C-163/18)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Lufttrafik - Förordning (EG) nr 261/2004 - Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar - Inställd flygning - Assistans - Rätt till återbetalning från lufttrafikföretaget av inköpspriset för flygbiljetten - Artikel 8.2 - Paketresa - Direktiv 90/314/EEG - Researrangören i konkurs)

(2019/C 305/19)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Noord-Nederland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: HQ, IP, enligt lag företrädd av HQ, JO

Svarande: Aegean Airlines SA

Domslut

Artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, ska tolkas så, att en passagerare som enligt rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang, har rätt att mot researrangören rikta anspråk om återbetalning av inköpspriset för sin flygbiljett, inte kan begära återbetalning av inköpspriset för denna biljett från lufttrafikföretaget med stöd av denna förordning, inte ens när researrangören saknar ekonomiska medel för att återbetala inköpspriset för biljetten och inte har vidtagit några åtgärder för att garantera återbetalning.

---

(1)  EUT C 182, 28.5.2018.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 11 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Agrenergy Srl (C-180/18 och C-286/18), Fusignano Due Srl (C-287/18) mot Ministero dello Sviluppo Economico

(Förenta målen C-180/18, C-286/18 och C-287/18)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 2009/28/EG - Artikel 3.3 a - Främjande av användningen av energi från förnybara energikällor - Produktion av el från solcellsanläggningar - Ändring av ett stödsystem - Rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar)

(2019/C 305/20)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Agrenergy Srl (C-180/18 och C-286/18), Fusignano Due Srl (C-287/18)

Motpart: Ministero dello Sviluppo Economico

Domslut

Med förbehåll för den bedömning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra med beaktande av samtliga relevanta omständigheter ska artikel 3.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, jämförd med rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse såsom den som är aktuell i de nationella målen som tillåter en medlemsstat att skära ned på eller till och med upphäva de tidigare fastställda stimulanstaxorna för energi som producerats av solcellsanläggningar.

---

(1)  EUT C 182, 28.5.2018

EUT C 249, 16.7.2018.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 10 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Schienen-Control Kommission — Österrike) — WESTbahn Management GmbH mot ÖBB-Infrastruktur AG

(Mål C-210/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Transport - Gemensamt europeiskt järnvägsområde - Direktiv 2012/34/EU - Artikel 3 - Begreppet ”järnvägsinfrastruktur” - Bilaga II - Minimipaket av tillträdestjänster - Omfattas av användning av plattformar för passagerare)

(2019/C 305/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Schienen-Control Kommission

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: WESTbahn Management GmbH

Motpart: ÖBB-Infrastruktur AG

Domslut

Bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde, ska tolkas så, att de ”plattformar för passagerare” som avses i bilaga I till det direktivet, utgör en sådan del av järnvägsinfrastrukturen vars användning omfattas av minimipaket av tillträdestjänster i enlighet med punkt 1 c i nyssnämnda bilaga II.

---

(1)  EUT C 231, 2.7.2018.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 3 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Varhoven administrativen sad — Bulgarien) — ”UniCredit Leasing” EAD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” — Sofia pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite (NAP)

(Mål C-242/18)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Beskattningsunderlag - Nedsättning - Principen om skatteneutralitet - Leasingavtal som hävts på grund av utebliven avbetalning - Ändringsbeslut - Tillämpningsområde - Beskattningsbara transaktioner - Leverans av varor mot ersättning - Betalning av en ”ersättning” för hävning till dess att avtalet löper ut - Domstolens behörighet)

(2019/C 305/22)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Varhoven administrativen sad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”UniCredit Leasing” EAD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” — Sofia pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite (NAP)

Domslut

1)

Artikel 90.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att den, i samband med hävning av ett leasingavtal, tillåter att beskattningsunderlaget för mervärdesskatt vilket har beräknats schablonmässigt i ett ändringsbeslut på grundval av alla hyror som ska betalas under avtalets löptid, sätts ned trots att detta ändringsbeslut har trätt i kraft och därmed utgör ett ”lagakraftvunnet förvaltningsbeslut” vilket fastställer en skatteskuld med tillämpning av nationell rätt.

2)

Artikel 90 i rådets direktiv 2006/112 ska tolkas så, att det i en situation som den i det nationella målet, föreligger utebliven betalning som kan omfattas av undantaget från skyldigheten att sätta ned beskattningsunderlaget för mervärdesskatt, vilket föreskrivs i punkt 2 i samma artikel, när å ena sidan, en del av de hyror som skulle betalas enligt ett leasingavtal från den tidpunkt då betalningarna upphörde till hävningen av avtalet, utan retroaktiv verkan, inte har betalats, och, å andra sidan, den ersättning som ska betalas ut vid förtida hävning av avtalet och som motsvarar summan av alla hyror som inte hade betalats fram till dess att avtalet löpte ut inte har betalats, såvida inte den beskattningsbara personen kan visa att det finns en rimlig sannolikhet för att skulden inte kommer att betalas, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

---

(1)  EUT C 211, 18.6.2018.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 10 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna) — Staatssecretaris van Financiën mot CEVA Freight Holland BV

(Mål C-249/18)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Tullkodex - Tulldeklaration - Felaktig angivelse av undernummer i den kombinerade nomenklaturen - Beslut om efterbeskattning - Artikel 78 i tullkodexen - Kontroll av deklarationen - Ändring av transaktionsvärdet - Artikel 221 i tullkodexen - Preskriptionstid avseende indrivningen av tullskulden - Preskriptionsavbrott)

(2019/C 305/23)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Financiën

Motpart: CEVA Freight Holland BV

Domslut

1)

Artikel 78 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 2700/2000 av den 16 november 2000, ska tolkas så, att när deklaranten har möjlighet att välja det pris för varor som säljs för export till Europeiska unionens territorium som kan användas som grund för fastställandet av tullvärdet och när det av en kontroll i efterhand framgår att den tulldeklaration som deklaranten lämnat innehåller ett fel i tullklassificeringen av de berörda varorna som leder till en tillämpning av en högre tullsats, får deklaranten, på grundval av artikel 78 i den förordningen, begära ändring av denna deklaration i syfte att ersätta det inledningsvis angivna priset med ett lägre transaktionspris för att minska tullskulden.

2)

Artikel 221.1 och 221.3 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/200, ska tolkas så, att det ankommer på medlemsstaterna att, i överensstämmelse med principerna om effektivitet och likvärdighet, fastställa den dag då underrättelse till gäldenären om tullbeloppet ska genomföras för att avbryta den treåriga preskriptionstid efter vilken tullskulden upphör.

---

(1)  EUT C 276, 6.8.2018.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 10 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa — Lettland) — SIA ”Kuršu zeme” mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-273/18)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt - Artikel 168 - Kedja av varuleveranser - Nekad avdragsrätt på grund av denna kedja - Skyldighet för den behöriga skattemyndigheten att visa förfarandemissbruk)

(2019/C 305/24)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SIA ”Kuršu zeme”

Motpart: Valsts ieņēmumu dienests

Domslut

Artikel 168 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010 ska tolkas så, att för att neka avdragsrätt för ingående mervärdesskatt är den omständigheten att ett förvärv av varor sker i slutet av en rad på varandra följande försäljningar mellan flera personer och att den beskattningsbara personen har tagit de berörda varorna i besittning i lagret hos en person som utgör en del av kedjan, men som inte är den som anges som leverantör på fakturan, i sig inte tillräcklig för att fastställa att den beskattningsbara personen eller de andra berörda personerna har gjort sig skyldiga till förfarandemissbruk. Den behöriga skattemyndigheten ska visa att den beskattningsbara personen eller de andra personerna har fått en otillbörlig skattefördel.

---

(1)  EUT C 259, 23.7.2018.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 juli 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-304/18) (1)

(Fördragsbrott - Egna medel - Tullar - Fastställande av en tullskuld - Skrivning i särskilda räkenskaper - Skyldighet att ställa till Europeiska unionens förfogande - Återvinningsförfarandet har väckts för sent - Dröjsmålsränta)

(2019/C 305/25)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis Z. Malůšková, M. Owsiany-Hornung och F. Tomat, därefter Z. Malůšková och F. Tomat)

Svarande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av G. Albenzio, avvocato dello Stato)

Domslut

1)

Genom att underlåta att ställa traditionella egna medel till ett belopp på 2 120 309,50 euro till förfogande, vilket anges i meddelandet om avskrivning IT(07)08-917, har Republiken Italien underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 i Rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för gemenskapernas egna medel, artikel 8 i rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel, artikel 8 i Rådets beslut 2007/436/EG,Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel, artikel 8 i Rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel, samt enligt artiklarna 10, 11 och 17 i Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, artiklarna 10, 11 och 17 i Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel och artiklarna 10, 12 och 13 i Rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (omarbetning).

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Republiken Italien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta fyra femtedelar av de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

4)	Europeiska kommissionen ska bära en femtedel av sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 221, 25.6.2018.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 3 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) — Förenade kungariket) — Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs mot The Chancellor, Masters and Scholars of the University of Cambridge

(C-316/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Avdrag för ingående mervärdesskatt - Förvaltningskostnader för en fond som gör investeringar i syfte att täcka kostnaderna för den beskattningsbara personens samtliga utgående transaktioner - Allmänna omkostnader)

(2019/C 305/26)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs

Motpart: The Chancellor, Masters and Scholars of the University of Cambridge

Domslut

Artikel 168 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att en beskattningsbar person som bedriver både mervärdesskattepliktig verksamhet och verksamhet som är undantagen från mervärdesskatteplikt, som investerar de donationer och anslag som vederbörande erhåller genom att placera dem i en fond och som använder de inkomster som genereras av denna fond till att täcka kostnaderna för samtliga dessa verksamheter, inte har rätt att — såsom en allmän omkostnad — göra avdrag för den mervärdesskatt som är hänförlig till placeringskostnaderna.

---

(1)  EUT C 249, 16.7.2018.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 10 juli 2019 — Caviro Distillerie Srl, Distillerie Bonollo SpA, Distillerie Mazzari SpA, Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-345/18 P)( (1))

(Överklagande - Handelspolitik - Dumpning - Genomförandebeslut (EU) 2016/176 - Import av vinsyra med ursprung i Kina som tillverkas av Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd - Förordning (EG) nr 1225/2009 - Artikel 3.2, 3.3 och 3.5 - Väsentlig skada föreligger inte - Uppenbart oriktig bedömning - Fastställande av skada - Bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för Europeiska unionens industris tillstånd - Marknadsandel)

(2019/C 305/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Caviro Distillerie Srl, Distillerie Bonollo SpA, Distillerie Mazzari SpA, Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA (ombud: R. MacLean, Solicitor)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland och A. Demeneix)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Caviro Distillerie Srl, Distillerie Bonollo SpA, Distillerie Mazzari SpA och Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 259, 23.7.2018.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 3 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Wojewódzki Sąd Administracyjny w Warszawie — Polen) — Delfarma Sp. z o.o. mot Prezes Urzędu Rejestracji Produktów Leczniczych, Wyrobów Medycznych i Produktów Biobójczych

(C-387/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 34 och 36 FEUF - Fri rörlighet för varor - Åtgärd med verkan motsvarande en kvantitativ restriktion - Skydd för människors hälsa och liv - Parallellimport av läkemedel - Referensläkemedel och generiska läkemedel - Villkor att det importerade läkemedlet och det läkemedel för vilket ett godkännande för försäljning har beviljats i importmedlemsstaten båda måste vara referensläkemedel eller båda måste vara generiska läkemedel)

(2019/C 305/28)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Wojewódzki Sąd Administracyjny w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Delfarma Sp. z o.o.

Motparter: Prezes Urzędu Rejestracji Produktów Leczniczych, Wyrobów Medycznych i Produktów Biobójczych

Domslut

Artiklarna 34 och 36 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som för att tillstånd för parallellimport av ett läkemedel ska kunna meddelas kräver att detta läkemedel och det läkemedel som har godkänts för försäljning i denna medlemsstat båda är referensläkemedel eller båda är generiska läkemedel, och således förbjuder meddelande av tillstånd för parallellimport av ett läkemedel när detta läkemedel är ett generiskt läkemedel, medan det läkemedel som redan är godkänt i nämnda medlemsstat är ett referensläkemedel.

---

(1)  EUT C 294, 20.8.2018.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal administratif — Luxemburg) — Nicolas Aubriet mot Ministre de l'Enseignement supérieur et de la Recherche

(Mål C-410/18)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för personer - Likabehandling - Sociala förmåner - Förordning (EU) nr 492/2011 - Artikel 7.2 - Studiemedel för högre utbildning - Studenter som inte är bosatta i den berörda medlemsstaten - Krav på att föräldrarna ska ha arbetat under viss tid i landet - Minimiperiod om fem år - Referensperiod om sju år - Beräkningsmetod för referensperioden - Dagen för ansökan om studiemedel - Indirekt diskriminering - Motivering - Proportionalitet)

(2019/C 305/29)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal administratif

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Nicolas Aubriet

Motpart: Ministre de l'Enseignement supérieur et de la Recherche

Domslut

Artikel 45 FEUF och artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som uppställer som krav för att studenter som inte är bosatta i landet ska beviljas studiemedel för högre studier att en av studentens föräldrar, vid tidpunkten för ansökan om studiemedel, har varit anställd eller bedrivit verksamhet i den medlemsstaten under minst fem år under en referensperiod om sju år som beräknas retroaktivt från och med dagen för nämnda ansökan om studiemedel, eftersom nämnda lagstiftning inte ger ett tillräckligt stort utrymme för att bedöma om det finns en tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden i den medlemsstaten.

---

(1)  EUT C 301, 27.8.2018.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 juli 2019 — Mykola Yanovych Azarov mot Europeiska unionens råd

(C-416/18 P)( (1))

(Överklagande - Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Ukraina - Frysning av penningmedel och ekonomiska resurser - Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser - Bibehållande av sökandens namn - Beslut av en myndighet i ett tredjeland - Skyldighet för rådet att kontrollera att detta beslut har fattats med iakttagande av rätten till försvar och av rätten till ett effektivt domstolsskydd)

(2019/C 305/30)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Mykola Yanovych Azarov (ombud: A. Egger och G. Lansky, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: J.-P. Hix och J. Bauerschmidt)

Domslut

1)	Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 26 april 2018 i målet Azarov/rådet (T-190/16, EU:T:2018:232) upphävs.

2)

Rådets beslut (Gusp) 2015/318 av den 4 mars 2016 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina och rådets genomförandeförordning (EU) nr 2016/311 av den 4 mars 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina ogiltigförklaras i den del de berör Mykola Yanovych Azarov.

3)	Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna såväl vid tribunalen som för överklagandet.

---

(1)  EUT C 301, 27.08.2018.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 11 juli 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-434/18) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2011/70/Euratom - Ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall - Nationellt program - Skyldighet att översända detsamma till Europeiska kommissionen)

(2019/C 305/31)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis G. Gattinara och M. Patakia, därefter G. Gattinara och R. Tricot)

Svarande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av G. Palatiello, avvocato dello Stato)

Domslut

1)

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.4 jämförd med artikel 13.1 i rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, genom att inte till kommissionen anmäla sitt nationella program för genomförande av handlingslinjer avseende hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

2)	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 285, 13.8.2018.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 11 juli 2019 (begäran om förhandsavgörande från Městský soud v Praze — Republiken Tjeckien) — CS m.fl. mot České aerolinie a.s.

(Mål C-502/18)( (1))

(Begäran om förhandsavgörande - Transport - Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar - Förordning (EG) nr 261/2004 - Artikel 5.1 c - Artikel 7.1 - Rätt till kompensation - Direkt anslutande flygförbindelser - Flygning som består av två flygningar vilka utförs av olika flygtransportföretag - Den andra flygningen, med avrese- och bestämmelseort utanför Europeiska unionen, vilken utförs av ett företag med säte i tredje land, drabbas av en kraftig försening)

(2019/C 305/32)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Městský soud v Praze

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: CS, DR, EQ, FP, GO, HN, IM, JL, KK, LJ, MI

Motpart: České aerolinie a.s.

Domslut

Artikel 5.1 c och artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, jämförda med artikel 3.5 i förordning nr 261/2004, ska tolkas så, att i samband med en direkt anslutande flygförbindelse, som består av två flygningar vilka har gett upphov till en enda bokning, från en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium till en flygplats belägen i ett tredje land via flygplatsen i ett annat tredje land, får en passagerare som har anlänt till sin slutliga destination med tre timmars försening eller mer vilken uppstod vid den andra flygningen, som i enlighet med ett avtal om gemensam linjebeteckning (code sharing) utfördes av ett lufttrafikföretag med säte i ett tredje land, rikta sin talan om kompensation enligt denna förordning mot det EG-lufttrafikföretag som har utfört den första flygningen.

---

(1)  EUT C 341, 24.9.2018.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Krajský súd v Prešove (Slovakien) den 25 juni 2019 — LH mot PROFI CREDIT Slovakia, s.r.o.

(Mål C-485/19)

(2019/C 305/33)

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Krajský súd v Prešove

Parter i det nationella målet

Kärande: LH

Svarande: PROFI CREDIT Slovakia, s.r.o.

Tolkningsfrågor

A.

1) Ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad artikel 47 i stadgan), och implicit konsumentens rätt till ett effektivt rättsmedel, tolkas så, att en bestämmelse — såsom 107 § 2 i Občianský zákonník (civillagen), där det stadgas en objektiv preskriptionstid på tre år för konsumenters rättigheter — enligt vilken konsumentens rätt till återbetalning av belopp till följd av ett oskäligt avtalsvillkor preskriberas även om konsumenten inte är i stånd att bedöma det oskäliga avtalsvillkoret och den aktuella preskriptionstiden löper även om konsumenten inte hade kännedom om den oskäliga karaktären av avtalsvillkoret, inte är förenlig med nämnda artikel? 2) Om den lagstadgade objektiva preskriptionstiden på tre år för konsumenters rättigheter, trots att konsumenten inte har kännedom därom, anses vara förenlig med artikel 47 i stadgan och effektivitetsprincipen, ställer den hänskjutande domstolen följande frågor: Strider en nationell praxis enligt vilken konsumenten har bevisbördan och därmed dels i domstol ska styrka att de personer som handlar å kreditgivarens vägnar hade kännedom om att kreditgivaren åsidosätter konsumentens rättigheter — i förevarande fall kännedom om att kreditgivaren överträder en lagbestämmelse, då denne inte exakt anger den effektiva räntan — dels ska styrka kännedom om att lånet i sådant fall är räntefritt och att kreditgivaren, då denne tar ut ränta, har gjort en otillbörlig vinst, mot artikel 47 i stadgan och effektivitetsprincipen? 3) Om frågan i ovan avsnitt A.II besvaras nekande, vilka personer, närmare bestämt kreditgivarens administratörer, bolagsmän eller handelsrepresentanter, ska då vara föremål för konsumentens styrkande i fråga om den kännedom som avses i frågan i avsnitt A.II? 4) Om frågan i ovan avsnitt A.II besvaras nekande, vilken grad av kännedom är då tillräcklig för att uppnå målet, det vill säga styrka uppsåt hos leverantören vid överträdelse av den aktuella lagstiftningen om finansmarknaden?

B.

1) Utgör effekterna av direktiven och relevant praxis från EU-domstolen på området — närmare bestämt domarna Rasmussen, C-441/14, EU:C:2016:278, Pfeiffer, C-397/01–C-403/01, EU:C:2004:584, punkterna 113 och 114, Kücükdeveci, C-555/07, EU:C:2010:21, punkt 48, Impact, C-268/06, EU:C:2008:223, punkt 100, Dominguez, C-282/10, punkterna 25 och 27, och Association de médiation sociale, C-176/12, EU:C:2014:2, punkt 38 — hinder för en nationell praxis enligt vilken den nationella domstolen har dragit en slutsats om den unionsrättskonforma tolkningen utan att använda tolkningsmetoder och utan att ange någon lämplig motivering? 2) Om den nationella domstolen, efter tillämpning av tolkningsmetoder såsom i synnerhet teleologisk tolkning, bokstavstolkning, historisk tolkning, systematisk tolkning och logisk tolkning (metoden e contrario, metoden reductio ad absurdum) samt efter tillämpning av nationell rätt i sin helhet, i syfte att uppnå målet enligt artikel 10.2 h och 10.2 i i direktiv 2008/48 (1) (nedan kallat direktivet), drar den slutsatsen att den unionsrättskonforma tolkningen medför en situation contra legem, får den nationella domstolen — exempelvis genom att göra en jämförelse med förhållanden vid diskriminering eller med skyddet för arbetstagare — då fastställa att ovannämnda bestämmelse i direktivet har direkt effekt när det gäller att skydda näringsidkare gentemot konsumenter i kreditförhållanden och därmed låta bli att tillämpa den lagbestämmelse som inte är förenlig med unionsrätten?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

Överklagande ingett den 17 juli 2019 av ABLV Bank AS av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 6 maj 2019 i mål T-281/18, ABLV Bank mot Europeiska centralbanken (ECB)

(Mål C-551/19 P)

(2019/C 305/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: ABLV Bank AS (ombud: O.H. Behrends, M. Kirchner, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska centralbanken (ECB)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det beslut som tribunalen meddelade den 6 maj 2019 i mål T-281/18,

—	slå fast att talan om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning,

—	återförvisa målet till tribunalen för att avgöra talan om ogiltigförklaring, och

—	förplikta ECB att ersätta klagandens rättegångskostnader och kostnaderna för överklagandet.

Grunder och huvudargument

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat två grunder.

1)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och åsidosatte artikel 263 FEUF genom att underlåta att grunda sitt beslut på det beslut som ECB faktiskt hade antagit.

2)	Det överklagade beslutet grundas på en felaktig tolkning av artikel 18.1 i förordning nr 806/2014 (1).

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

Överklagande ingett den 17 juli 2019 av Ernests Bernis, Oļegs Fiļs, OF Holding SIA, Cassandra Holding Company SIA av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 6 maj 2019 i mål T-283/18, Bernis m.fl. mot Europeiska centralbanken (ECB)

(Mål C-552/19 P)

(2019/C 305/35)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ernests Bernis, Oļegs Fiļs, OF Holding SIA, Cassandra Holding Company SIA (ombud: O.H. Behrends och M. Kirchner, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska centralbanken (ECB)

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 6 maj 2019 i mål T-283/18,

—	förklara att talan om ogiltigförkaring kan upptas till sakprövning,

—	återförvisa målet till tribunalen, så att tribunalen kan ta ställning till talan om ogiltigförklaring, och

—	förplikta ECB att betala klagandenas kostnader och rättegångskostnaderna i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Klagandena har anfört följande två grunder till stöd för sitt överklagande:

1)	Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt artikel 263 FEUF genom att inte grunda sitt beslut på det beslut som ECB faktiskt antog.

2)	Det överklagade beslutet grundas på en felaktig tolkning av artikel 18.1 i förordning nr 806/2014 (1).

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

Talan väckt den 26 juli 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-573/19)

(2019/C 305/36)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, E. Manhaeve)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

1)

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa (1) jämfört med bilaga XI till direktivet genom att systematiskt och kontinuerligt underlåta att iaktta de årliga gränsvärdena för koncentrationen av kvävedioxid — från år 2010 och utan avbrott i zonerna IT0118 (stadsområdet Turin), IT0306 (stadsområdet Milano), IT0307 (stadsområdet Bergamo), IT0308 (stadsområdet Brescia), IT0309 (zon A — slätt med hög grad av tätbebyggelse), IT0906 (stadsområdet Florens), IT071 (Genua kommun) och IT1215 (stadsområdet Rom), — från år 2010 till år 2012 och återigen från år 2014 utan avbrott i zonerna IT1912 (stadsområdet Catania) och IT1914 (industriella områden), en överträdelse som fortfarande pågår,

2)

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23.1 i direktiv 2008/50, sedd för sig och jämförd med punkt A i bilaga XV till direktivet, genom att från den 11 juni 2010 inte ha vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa att gränsvärdena för kvävedioxid iakttas i de zoner som nämns i punkt 1 ovan, en överträdelse som fortfarande pågår, och

3)	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I den första grunden för talan gör kommissionen gällande att de data som erhållits beträffande kvävedioxidkoncentrationen i luften visar att artikel 13 direktiv 200/50 jämförd med bilaga XI till direktivet har åsidosatts systematiskt och kontinuerligt. Enligt dessa bestämmelser får koncentrationen av det ämnet inte överskrida bestämda årliga gränsvärden. I vissa zoner har de gränsvärdena åsidosatts utan avbrott i mer än tio år.

I den andra grunden för talan anför kommissionen att Republiken Italien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 23.1 i direktivet, sedd för sig och jämförd med punkt A i bilaga XV till direktivet. För det första räcker de planer för luftkvaliteten som antogs efter det att gränsvärdena för kvävedioxidkoncentrationen överskreds varken för att hålla sig inom dessa gränsvärden eller för att begränsa överskridandet till en så kort tidsperiod som möjligt. För det andra saknar många av dessa planer den information som ska lämnas enligt punkt A i bilaga XV till direktivet, information som enligt artikel 23.1 tredje stycket är obligatorisk att lämna.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, 2008, s. 1).

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Binca Seafoods mot kommissionen

(Mål T-94/15 RENV)( (1))

(Produktion och märkning av ekologiska produkter - Förordning (EG) nr 834/2007 - Ändringar av förordning (EG) nr 889/2008 - Genomförandeförordning (EU) nr 1358/2014 - Förbud mot hormoner - Beslut att inte förlänga den övergångsperiod gällande vattenbruksdjur som föreskrivs i artikel 95.11 i förordning nr 889/2008 - Förökningsmetod - Tillstånd att i undantagsfall samla in vilda yngel för uppfödningsändamål - Likabehandling)

(2019/C 305/37)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Binca Seafoods GmbH (München, Tyskland) (ombud: advokaten H. Schmidt)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Lewis, G. von Rintelen och K. Walkerová)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1358/2014 av den 18 december 2014 om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ekologiska vattenbruksdjurs ursprung, djurhållningsmetoder för vattenbruk, foder för djur i ekologiskt vattenbruk samt produkter och ämnen som får användas i ekologiskt vattenbruk (EUT L 365, 2014, s. 97).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Binca Seafoods GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna i förfarandena vid tribunalen och vid domstolen.

---

(1)  EUT C 155, 11.5.2015.

Tribunalens dom av den 11 juli 2019 — Silver Plastics och Johannes Reifenhäuser mot kommissionen

(Mål T-582/15)( (1))

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för livsmedelsförpackningar för detaljhandeln - Beslut i vilket det konstateras föreligga en överträdelse av artikel 101 FEUF - Bevis för deltagande i den konkurrensbegränsande samverkan - En enda, fortlöpande överträdelse - Principen om parternas likställdhet i processen - Rätt till ”konfrontation” - 2006 års meddelande om samarbete - Betydande mervärde - Ansvar för överträdelsen - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter - Likabehandling - Det maximala bötesbeloppet)

(2019/C 305/38)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Silver Plastics GmbH & Co. KG (Troisdorf, Tyskland) och Johannes Reifenhäuser Holding GmbH & Co. KG (Troisdorf) (ombud: inledningsvis advokaterna M. Wirtz, S. Möller och W. Carstensen, därefter advokaterna M. Wirtz, S. Möller och C. Karbaum)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Biolan, G. Meessen, I. Zaloguin och L. Wildpanner)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om i första hand delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut nr C(2015) 4336 final av den 24 juni 2015 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (AT.39563 — Livsmedelsförpackningar för detaljhandeln) och i andra hand nedsättning av det bötesbelopp som sökandena ålagts att betala.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Silver Plastics GmbH & Co. KG och Johannes Reifenhäuser Holding GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 16, 18.1.2016.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Sony och Sony Electronics mot kommissionen

(Mål T-762/15) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för optiska diskettenheter - Beslut i vilket en överträdelse konstateras av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet - Kartellavtal om anbudsinfordran avseende optiska diskettenheter för bärbara och stationära datorer - Överträdelse genom syfte - Rätten till försvar - Motiveringsskyldighet - Principen om god förvaltningssed - Böter - En enda, fortlöpande överträdelse - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter)

(2019/C 305/39)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sony Corporation (Tokyo, Japan) och Sony Electronics, Inc (San Diego, Förenta staterna (ombud: advokaten R. Snelders, N. Levy och E. Kelly, solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis M. Farley, A. Biolan, C. Giolito, F. van Schaik och L. Wildpanner, därefter M. Farley, F. van Schaik, L. Wildpanner och A. Dawes)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om, i första hand, delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2015) 7135 final av den 21 oktober 2015 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.39639 — optiska diskettenheter) och, i andra hand, nedsättning av det bötesbelopp som sökandena ålagts.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Sony Corporation och Sony Electronics, Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

---

(1)  EUT C 98, 14.3.2016.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Sony Optiarc och Sony Optiarc America mot kommissionen

(Mål T-763/15)( (1))

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för optiska diskettenheter - Beslut i vilket en överträdelse konstateras av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet - Kartellavtal om anbudsinfordran avseende optiska diskettenheter för bärbara och stationära datorer - Överträdelse genom syfte - Rätten till försvar - Motiveringsskyldighet - Principen om god förvaltningssed - Böter - En enda, fortlöpande överträdelse - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter)

(2019/C 305/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sony Optiarc, Inc (Atsugi, Japan) och Sony Optiarc America, Inc (San Jose, Förenta staterna) (ombud: advokaten R. Snelders, N. Levy och E. Kelly, solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis M. Farley, A. Biolan, C. Giolito, F. van Schaik och L. Wildpanner, därefter M. Farley, F. van Schaik, L. Wildpanner och A. Dawes)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om, i första hand, delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2015) 7135 final av den 21 oktober 2015 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.39639 — optiska diskettenheter) och, i andra hand, nedsättning av det bötesbelopp som sökandena ålagts.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Sony Optiarc, Inc. och Sony Optiarc America, Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

---

(1)  EUT C 98, 14.3.2016.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Quanta Storage mot kommissionen

(Mål T-772/15)( (1))

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för optiska diskettenheter - Beslut i vilket en överträdelse konstateras av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet - Kartellavtal om anbudsinfordran avseende optiska diskettenheter för bärbara och stationära datorer - Rätten till försvar - Motiveringsskyldighet - Principen om god förvaltningssed - Böter - En enda, fortlöpande överträdelse - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter)

(2019/C 305/41)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Quanta Storage, Inc. (Taoyuan City, Taiwan) (ombud: advokaten O. Geiss, B. Hartnett, barrister och W. Sparks, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Giolito et F. van Schaik, biträdda av advokaten C. Thomas)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om, i första hand, delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2015) 7135 final av den 21 oktober 2015 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.39639 — optiska diskettenheter) och, i andra hand, nedsättning av det bötesbelopp som sökanden ålagts.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionens yrkande att bötesbeloppet för Quanta Storage, Inc. ska höjas ogillas.

3)	Quanta Storage ska bära sina rättegångskostnader och ersätta fyra femtedelar av kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 98, 14.3.2016.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Hitachi-LG Data Storage och Hitachi-LG Data Storage Korea mot kommissionen

(Mål T-1/16) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för optiska diskettenheter - Kartellavtal om anbudsinfordran som organiserats av två datortillverkare - Obegränsad behörighet - Åsidosättande av principen om god förvaltningssed - Motiveringsskyldighet - Punkt 37 i 2006 års riktlinjer för beräkning av böter - Särskilda omständigheter - Felaktig rättstillämpning)

(2019/C 305/42)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Hitachi-LG Data Storage, Inc. (Tokyo, Japan) och Hitachi-LG Data Storage Korea, Inc. (Seoul, Sydkorea) (ombud: advokaterna L. Gyselen och N. Ersbøll)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis A. Biolan, M. Farley, C. Giolito och F. van Schaik, därefter A. Biolan, M. Farley och F. van Schaik)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om nedsättning av det bötesbelopp som Europeiska kommissionen ålagt sökandena i sitt beslut C(2015) 7135 final av den 21 oktober 2015 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.39639 — optiska diskettenheter).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Hitachi-LG Data Storage, Inc. och Hitachi-LG Data Storage Korea, Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

---

(1)  EUT C 98, 14.3.2016.

Tribunalens dom av den 19 juni 2019 — L’Oréal mot EUIPO (MASTER SMOKY)

(Mål T-179/16 RENV) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket MASTER SMOKY - Äldre nationellt figurmärke MASTERS COLORS PARIS - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 305/43)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: L’Oréal (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och P. Péters)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Guinot (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten A. Sion)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 23 februari 2016 (ärende R 2905/2014-5) angående ett invändningsförfarande mellan Guinot och L’Oréal.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	L’Oréal ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 222 av den 20.6.2016.

Tribunalens dom av den 19 juni 2019 — L’Oréal mot EUIPO — Guinot (MASTER SHAPE)

(Mål T-180/16 RENV) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket MASTER SHAPE - Det äldre nationella figurmärket MASTERS COLORS PARIS - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 305/44)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: L’Oréal (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och P. Péters)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Guinot (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten A. Sion)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 23 februari 2016 (ärende R 2907/2014-5) om ett invändningsförfarande mellan Guinot och L’Oréal.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	L’Oréal ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 222, 20.6.2016.

Tribunalens dom av den 19 juni 2019 — L’Oréal mot EUIPO — Guinot (MASTER PRECISE)

(Mål T-181/16 RENV) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket MASTER PRECISE - Det äldre nationella figurmärket MASTERS COLORS PARIS - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 305/45)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: L’Oréal (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och P. Péters)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Guinot (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten A. Sion)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 23 februari 2016 (ärende R 2911/2014-5) om ett invändningsförfarande mellan Guinot och L’Oréal.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	L’Oréal ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 222, 20.6.2016.

Tribunalens dom av den 19 juni 2019 — L’Oréal mot EUIPO — Guinot (MASTER DUO)

(Mål T-182/16 RENV) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket MASTER DUO - Det äldre nationella figurmärket MASTERS COLORS PARIS - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 305/46)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: L’Oréal (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och P. Péters)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Guinot (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten A. Sion)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 23 februari 2016 (ärende R 2916/2014-5) om ett invändningsförfarande mellan Guinot och L’Oréal.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	L’Oréal ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 222, 20.6.2016.

Tribunalens dom av den 19 juni 2019 — L’Oréal mot EUIPO — Guinot (MASTER DRAMA)

(Mål T-183/16 RENV) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket MASTER DRAMA - Äldre nationellt figurmärke MASTERS COLORS PARIS - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 305/47)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: L’Oréal (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och P. Péters)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Guinot (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten A. Sion)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 23 februari 2016 (ärende R 2500/2014-5) angående ett invändningsförfarande mellan Guinot och L’Oréal.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	L’Oréal ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 222 av den 20.6.2016.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Keolis CIF m.fl. mot kommissionen

(Mål T-289/17)( (1))

(Statligt stöd - Stödordning som genomförts av Frankrike mellan år 1994 och år 2008 - Investeringsbidrag beviljade av regionen Île-de-France - Beslut att förklara stödordningen förenlig med den inre marknaden - Begreppen befintligt stöd och nytt stöd - Artikel 107 FEUF - Artikel 108 FEUF - Artikel 1 b i och v i förordning (EU) 2015/1589 - Preskriptionstid - Artikel 17 i förordning 2015/1589)

(2019/C 305/48)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Keolis CIF (Le Mesnil-Amelot, Frankrike) och de sju andra sökande vilkas namn anges i bilaga till domen (ombud: advokaterna R. Sermier och D. Epaud)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Armati, C. Georgieva-Kecsmar och T. Maxian Rusche)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2017/1470 av den 2 februari 2017 om de stödordningar SA.26763 2014/C (f.d. 2012/NN) som Frankrike har genomfört till förmån för busstransportföretag i regionen Île-de-France (EUT L 209, 2017, s. 24).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Keolis CIF och de övriga sökandena, vilkas namn anges i bilaga, ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — MAN Truck & Bus/EUIPO — Halla Holdings (MANDO)

(Mål T-698/17) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av EU-figurmärket MANDO - Äldre internationella och nationellt figurmärken MAN - Äldre nationella ordmärket Man - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 305/49)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: MAN Truck & Bus (München, Tyskland) (ombud: advokaten C. Röhl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: inledningsvis J. Ivanauskas och D. Walicka, därefter J. Ivanauskas och H. O'Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Halla Holdings Corp. (Yongin-si, Sydkorea) (ombud: advokaterna M.-R. Hirsch och C. de Haas)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 13 juli 2017 (ärende R 1919/2016-1) om ett invändningsförfarande mellan Man Truck & Bus och Halla Holdings.

Domslut

1)

Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 13 juli 2017 (ärende R 1919/2016-1) ogiltigförklaras i den mån det i beslutet slogs fast att risk för förväxling inte förelåg mellan ordmärket MANDO och den äldre internationella registreringen nr 863 418 för figurmärket MAN.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 437. 18.12.2017.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Café del Mar m.fl. mot EUIPO — Guiral Broto (Café del Mar)

(Mål T-772/17) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket Café del Mar - Absolut registreringshinder - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 305/50)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Café del Mar, SC (Sant Antoni de Portmany, Spanien), José Les Viamonte (Sant Antoni de Portmany) och Carlos Andrea González (Sant Josep de sa Talaia, Spanien) (ombud: advokaterna F. Miazzetto och J. Gracia Albero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Ramón Guiral Broto (Marbella, Spanien) (ombud: advokaten J. de Castro Hermida)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 4 september 2017 (ärende R 1540/2015-5), angående ett ogiltighetsförfarande mellan å ena sidan Café del Mar, José Les Viamonte och Carlos Andrea González och å andra sidan Ramón Guiral Broto.

Domslut

1)	Det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 4 september 2017 (ärende R 1540/2015-5) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Café del Mar SC, José Les Viamonte och Carlos Andrea González har haft i tribunalen.

3)	Ramón Guiral Broto ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Café del Mar SC, José Les Viamonte och Carlos Andrea González har haft i överklagandenämnden.

---

(1)  EUT C 22 av den 22.1.2018.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Café del Mar m.fl. mot EUIPO — Guiral Broto (Café del Mar)

(Mål T-773/17) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket Café del Mar - Absolut registreringshinder - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 305/51)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Café del Mar, SC (Sant Antoni de Portmany, Spanien), José Les Viamonte (Sant Antoni de Portmany) och Carlos Andrea González (Sant Josep de sa Talaia, Spanien) (ombud: advokaterna F. Miazzetto och J. Gracia Albero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Ramón Guiral Broto (Marbella, Spanien) (ombud: advokaten J. de Castro Hermida)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 4 september 2017 (ärende R 1542/2015-5), angående ett ogiltighetsförfarande mellan å ena sidan Café del Mar, José Les Viamonte och Carlos Andrea González och å andra sidan Ramón Guiral Broto.

Domslut

1)	Det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 4 september 2017 (ärende R 1542/2015-5) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Café del Mar SC, José Les Viamonte och Carlos Andrea González har haft i tribunalen.

3)	Ramón Guiral Broto ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Café del Mar SC, José Les Viamonte och Carlos Andrea González har haft i överklagandenämnden.

---

(1)  EUT C 22 av den 22.1.2018.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Café del Mar m.fl. mot EUIPO — Guiral Broto (C del Mar)

(Mål T-774/17) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket C del Mar - Absolut registreringshinder - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 305/52)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Café del Mar, SC (Sant Antoni de Portmany, Spanien), José Les Viamonte (Sant Antoni de Portmany) och Carlos Andrea González (Sant Josep de sa Talaia, Spanien) (ombud: advokaterna F. Miazzetto och J. Gracia Albero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Ramón Guiral Broto (Marbella, Spanien) (ombud: advokaten J. de Castro Hermida)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 4 september 2017 (ärende R 1618/2015-5), angående ett ogiltighetsförfarande mellan å ena sidan Café del Mar, José Les Viamonte och Carlos Andrea González och å andra sidan Ramón Guiral Broto@

Domslut

1)	Det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 4 september 2017 (ärende R 1618/2015-5) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Café del Mar SC, José Les Viamonte och Carlos Andrea González har haft i tribunalen.

3)	Ramón Guiral Broto ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Café del Mar SC, José Les Viamonte och Carlos Andrea González har haft i överklagandenämnden.

---

(1)  EUT C 22 av den 22.1.2018.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — MAN Truck & Bus mot EUIPO — Halla Holdings (MANDO)

(Mål T-792/17) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av EU-figurmärket MANDO - Äldre internationella och nationellt figurmärken MAN - Äldre nationella ordmärket Man - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 305/53)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: MAN Truck & Bus (München, Tyskland) (ombud: advokaten C. Röhl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: inledningsvis J. Ivanauskas och D. Walicka, därefter J. Ivanauskas och H. O'Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Halla Holdings Corp. (Yongin-si, Sydkorea) (ombud: advokaterna M.-R. Hirsch och C. de Haas)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 14 september 2017 (ärende R 1677/2016-1) om ett invändningsförfarande mellan Man Truck & Bus och Halla Holdings.

Domslut

1)

Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 14 september 2017 (ärende R 1677/2016-1) ogiltigförklaras till den del det i beslutet slogs fast att risk för förväxling inte förelåg mellan figurmärket MANDO och den äldre internationella registreringen nr 863 418 för figurmärket MAN.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 42, 5.2.2018.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Fashion Energy mot EUIPO — Retail Royalty (1st AMERICAN)

(Mål T-54/18) (1)

(Eu-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket 1st AMERICAN - Äldre EU-figurmärke som återger en örn - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Principen om ett kontradiktoriskt förfarande - Artikel 95.1 i förordning 2017/1001 — Anslutningsöverklagande)

(2019/C 305/54)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Fashion Energy Srl (Milano, Italien) (ombud: T. Müller och F. Togo, advokater)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Retail Royalty Co. (Las Vegas, Nevada, Förenta Staterna) (ombud: M. Dick och J. Bogatz, advokater)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 15 november 2017 (ärende R 693/2017-2), angående ett invändningsförfarande mellan Retail Royalty och Fashion Energy.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 15 november 2017 (ärende R 693/2017-2) ogiltigförklaras.

2)	Anslutningsöverklagandet ogillas.

3)	Med avseende på huvudöverklagandet ska EUIPO och Retail Royalty Co. bära sina rättegångskostnader, samt ersätta hälften av de kostnader som åsamkats Fashion Energy Srl.

4)	Med avseende på anslutningsöverklagandet ska Retail Royalty bära sina rättegångskostnader, samt ersätta de kostnader som åsamkats Fashion Energy och EUIPO.

---

(1)  EUT C 123, 9.4.2018.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Miles-Bramwell Executive Services mot EUIPO (FREE)

(Mål T-113/18) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket FREE - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 305/55)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Miles-Bramwell Executive Services Ltd (Alfreton, Förenade kungariket) (ombud: inledningsvis J. Mellor, QC, G. Parsons och A. Zapalowski, solicitors, därefter J. Mellor, G. Parsons och F. McConnell, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral och H. O'Neill)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 27 november 2017 (ärende R 2164/2016-1) om en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket FREE.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Miles-Bramwell Executive Services Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 152, 30.4.2018.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Miles-Bramwell Executive Services mot EUIPO (FREE)

(Mål T-114/18) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket FREE - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 305/56)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Miles-Bramwell Executive Services Ltd (Alfreton, Förenade kungariket) (ombud: inledningsvis J. Mellor, QC, G. Parsons och A. Zapalowski, solicitors, därefter J. Mellor, G. Parsons och F. McConnell, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral och H. O'Neill)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 27 november 2017 (ärende R 2166/2016-1) om en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket FREE.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Miles-Bramwell Executive Services Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 152, 30.4.2018.

Tribunalens dom av den 26 juni 2019 — Agencja Wydawnicza Technopol mot EUIPO (200 PANORAMICZNYCH)

(Förenade målen T-117/18–T-121/18) (1)

(EU-varumärke - Ansökningar om registrering som EU-varumärken av ordmärkena 200 PANORAMICZNYCH, 300 PANORAMICZNYCH, 400 PANORAMICZNYCH, 500 PANORAMICZNYCH och 1000 PANORAMICZNYCH - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001 - Avsaknad av särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning - Artikel 7.3 i förordning 2017/1001 - Maktmissbruk har inte förekommit)

(2019/C 305/57)

Rättegångsspråk: polska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Agencja Wydawnicza Technopol sp. z o. o. (Częstochowa, Polen) (ombud: advokaten C. Rogula)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Saken

Överklaganden av fem beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 15 december 2017 (ärendena R 2194/2016 5, R 2195/2016 5, R 2200/2016 5, R 2201/2016 5 och R 2208/2016 5), angående ansökningar om registrering av ordkännetecknen 200 PANORAMICZNYCH, 300 PANORAMICZNYCH, 400 PANORAMICZNYCH, 500 PANORAMICZNYCH och 1000 PANORAMICZNYCH som EU-varumärken

Domslut

1)	Respektive talan ogillas.

2)	Agencja Wydawnicza Technopol sp. z o. o. ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppstått för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).142, 23.4.2018

---

(1)  EUT C 142, 23.4.2018.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Gruppo Armonie mot EUIPO (mo.da)

(Mål T-264/18) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke mo.da - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Absolut registreringshinder i en del av unionen - Artikel 7.2 i förordning 2017/1001 - Särskiljningsförmåga har inte uppnåtts till följd av användning - Artikel 7.3 i förordning 2017/1001)

(2019/C 305/58)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Gruppo Armonie SpA (Casalgrande, Italien) (ombud: advokaten G. Medri)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 20 februari 2018 (ärende 2065/2017-5) om en ansökan om registrering av figurkännetecknet mo.da som EU-varumärke.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Gruppo Armonie SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 221, 25.6.2018.

Tribunalens dom av den 27 juni 2019 — Sandrone mot EUIPO — J. García Carrión (Luciano Sandrone)

(Mål T-268/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Luciano Sandrone - Det äldre EU-ordmärket DON LUCIANO - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Artikel 47.2 och 47.3 i förordning (EU) 2017/1001 - Relativt registeringshinder - Artikel 8.1 b i förordning 2017/1001 - Ansökan om registrering av ett ordmärke som består av ett förnamn och ett efternamn - Det äldre varumärket består av en titel och ett förnamn - Den begreppsmässiga jämförelsen är neutral - Risk för förväxling föreligger inte)

(2019/C 305/59)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Luciano Sandrone (Barolo, Italien) (ombud: advokaten A. Borra)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: K. Kompari och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: J. García Carrión, SA (Jumilla, Spanien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 26 februari 2018 (ärende R 1207/2017-2) om ett invändningsförfarande mellan J. García Carrión och Luciano Sandrone.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 26 februari 2018 (ärende R 1207/2017-2) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Luciano Sandrone.

---

(1)  EUT C 231, 2.7.2018.

Tribunalens dom av den 27 juni 2019 — Aldi mot EUIPO — Crone (CRONE)

(Mål T-385/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket CRONE - De äldre EU-figurmärkena crane och det äldre nationella ordmärket CRANE - Relativt registeringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 305/60)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Aldi GmbH & Co. KG (Mülheim an der Ruhr, Tyskland) (ombud: advokaterna N. Lützenrath, U. Rademacher, C. Fürsen och M. Minkner)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Crawcour och D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Christoph Michael Crone (Krefeld, Tyskland) (ombud: advokaterna M. van Maele och H.-Y. Cho)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 14 mars 2018 (ärende R 1100/2017-1) om ett invändningsförfarande mellan Aldi och Christoph Michael Crone.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Aldi GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 285, 13.8.2018.

Tribunalens dom av den 20 juni 2019 — Nonnemacher/EUIPO — Ingram (WKU)

(Mål T-389/18) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket WKU - Äldre EU-ordmärken WKA - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artiklarna 8.1 b och 60.1 a i förordning (EU) nr 2017/1001 - Rättighetsförlust till följd av passivitet föreligger inte - Artikel 61.1 i förordning nr 2017/1001)

(2019/C 305/61)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Klaus Nonnemacher (Karlsruhe, Tyskland) (ombud: advokaten C. Zierhut)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Paul Ingram (Birmingham, Förenade kungariket) (ombud advokaten: A. Haberl)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 17 april 2018 (ärende R 399/2017-1) om ett invändningsförfarande mellan Paul Ingram och Klaus Nonnemacher.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Klaus Nonnemacher ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 285, 13.8.2018.

Tribunalens dom av den 20 juni 2019 — Nonnemacher mot EUIPO — Ingram (WKU WORLD KICKBOXING AND KARATE UNION)

(Mål T-390/18) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärke WKU WORLD KICKBOXING AND KARATE UNION - Äldre EU-ordmärken WKA - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artiklarna 8.1 b och 60.1 a i förordning (EU) 2017/1001 - Rättighetsförlust till följd av passivitet föreligger inte - Artikel 61.1 i förordning 2017/1001)

(2019/C 305/62)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Klaus Nonnemacher (Karlsruhe, Tyskland) (ombud: advokaten C. Zierhut)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Paul Ingram (Birmingham, Förenade kungariket) (ombud: advokaten A. Haberl)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 17 april 2018 (ärende R 409/2017-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan Paul Ingram och Klaus Nonnemacher.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Klaus Nonnemacher ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C. 285, 13.8.2018.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — mobile.de mot EUIPO — Droujestvo S Ogranichena Otgovornost ”Rezon” (mobile.ro)

(Mål T-412/18) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket mobile.ro - Det äldre nationella figurmärket mobile - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Artikel 18 i förordning (EU) 2017/1001 - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001)

(2019/C 305/63)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: mobile.de GmbH (Dreilinden, Tyskland) (ombud: advokaten T. Lührig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Droujestvo S Ogranichena Otgovornost ”Rezon” (Sofia, Bulgarien) (ombud: advokaterna M. Yordanova-Harizanova och V. Grigorova)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 29 mars 2018 (ärende R 111/2015-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan Droujestvo S Ogranichena Otgovornost ”Rezon” och mobile.de.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	mobile.de GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Droujestvo S Ogranichena Otgovornost ”Rezon”.

---

(1)  EUT C 294, 20.8.2018.

Tribunalens dom av den 12 juli 2019 — Ausimas mot EUIPO — Audi (AUDIMAS)

(Mål T-467/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärke AUDIMAS - Äldre EU-ordmärke AUDI - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 305/64)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: AudimasAB (Kaunas, Litauen) (ombud: advokat G. Domkutė-Lukauskienė)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 22 maj 2018 (ärende R 2425/2017-2), angående ett invändningsförfarande mellan Audi och Audimas.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Audimas AB ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 341, 24.9.2018.

Tribunalens dom av den 2 juni 2019 — Balani och Balani m.fl. mot EUIPO — Play Hawkers (HAWKERS)

(Mål T-651/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket HAWKERS - Äldre EU-figurmärke HAWKERS - Relativt registreringshinder - Artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 305/65)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sonu Gangaram Balani Balani (Las Palmas de Gran Canaria, Spanien), Anup Suresh Balani Shivdasani (Las Palmas de Gran Canaria) och Amrit Suresh Balani Shivdasani (Las Palmas de Gran Canaria) (ombud: advokat A. Díaz Marrero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden: Play Hawkers, SL (Elche, Spanien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 2 augusti 2018 (ärende R 396/2018-2), angående ett invändningsförfarande mellan Play Hawkers å ena sidan och Balani Balani, Balani Shivdasani och Balani Shivdasani å den andra.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sonu Gangaram Balani Balani, Anup Suresh Balani Shivdasani och Amrit Suresh Balani Shivdasani ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 4, 7.1.2019.

Talan väckt den 15 juni 2019 — UI mot kommissionen

(Mål T-362/19)

(2019/C 305/66)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: UI (ombud: advokaten J. Diaz Cordova)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av PMO (Europeiska kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar) den 27 augusti 2018 om att sökanden inte ska beviljas utlandtillägget, och

—	fastställa rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Sökanden gör gällande att han enligt punkt 48 i domen av den 14 december 1995 i målet Diamantaras mot kommissionen (mål T-72/94, EU:T:1995:212) och punkt 57 i domen av den 9 mars 2010 i målet Tzvetanova mot kommissionen (mål F-33/09, EU:F:2010:18), inte hade sin huvudsakliga yrkesverksamhet/hemvist i Belgien under hela referensperioden. Han har därför rätt till hela utlandstillägget.

2.

Andra grunden: Sökanden gör gällande att det följer av beslutet av den 26 september 2007 i målet Rocío Salvador Roldán mot kommissionen (mål F-129/06, EU:F:2007:166), att en bolagsregistrering eller ett förvärv av fast egendom i ett land är ett tydligt tecken på varaktiga band till det landet (vilket i förevarande fall är Rumänien). Med hänsyn till att detta är fallet för sökanden har han rätt till hela utlandstillägget.

3.

Tredje grunden: Sökanden gör gällande att det framgår av domen ovan i målet F-33/09 Tzvetanova mot kommissionen att informationen från den belgiska kommunen som svaranden stödjer sig på i sitt svar endast är en formalitet och den kan inte användas till att fastsälla en persons hemvist. Sökanden har därför rätt till hela utlandstillägget.

4.

Fjärde grunden: Sökanden gör gällande att det följer av punkterna 32 och 33 i domen av den 24 april 2001 i målet Miranda mot kommissionen (mål T-37/99, EU:T:2001:122), den rättspraxis som fastställts i målet Del Vaglio (rättspraxis som kulminerade i beslutet av den 12 oktober 2004 i målet Del Vaglio mot kommissionen, mål C-352/03 P EU:C:2004:613) och domen av den 15 mars 2011 i målet Gaëtan Barthélémy Maxence Mioni mot Europeiska kommissionen (mål F-28/10, EU:F:2011:23), att sökandens avsikt att etablera ett stadigvarande centrum för sina intressen, såsom att etablera en hemvist, inte hade någon koppling till Belgien, med hänsyn till att han bland annat hade lämnat in en ”Limosaanmälan” under referensperioden. Han har därför rätt till hela utlandstillägget. Sökanden betonar att svaranden i sitt svar felaktigt enbart fokuserar på vederbörandes fysiska närvaro i Belgien.

Talan väckt den 9 juli 2019 — BASF mot kommissionen

(Mål T-472/19)

(2019/C 305/67)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BASF AS (Oslo, Norway) (ombud: E. Wright, BL, samt advokaterna A. Rusanov och H. Boland)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara, i dess helhet, eller i den del det berör sökanden kommissionens genomförandebeslut C(2019) 4336 final av den 6 juni 2019 avseende godkännande för försäljning av humanläkemedel som innehåller ämnet ”Omega-3-fettsyra-etylestrar” för oral användning för sekundärprevention efter hjärtattack, inom ramen för artikel 31 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2001/83/EG, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet saknar giltig rättslig grund. — Sökanden gör gällande att Europeiska kommissionen har genom att anta det angripna beslutet underlåtit att iaktta och fullgöra de skyldigheter som ålagts institutionen enligt artikel 116 i direktiv 2001/83/EG (1), — Sökanden har närmare bestämt gjort gällande att svaranden inte har visat att läkemedlet Omacor är skadligt, att det saknar terapeutisk effekt, att risk/nyttaförhållandet inte är gynnsamt eller att dess kvalitativa och kvantitativa sammansättning inte överensstämmer med den uppgivna. — Vidare görs det gällande att det angripna beslutet åsidosätter den princip som utvecklats i EU-domstolens praxis att Omacors risk/nyttaförhållande och effekt presumeras och att det är upp till Europeiska kommissionen att visa att tillgängliga kliniska data inte stödjer denna presumtion.

2.

Andra grunden: Svaranden har genom att anta det angripna beslutet åsidosatt den allmänna proportionalitetsprincipen enligt EU-lagstiftningen. — Sökanden gör gällande även under denna grund att svaranden inte har visat att Omacor saknar terapeutisk effekt eller att Omacors risk/nyttaförhållandet inte längre är gynnsamt. Dessutom vidhåller sökanden att det angripna beslutet åsidosätter proportionalitetsprincipen. — Även om, vilket inte är fallet, det hade funnits välgrundade farhågor angående Omacors effekt eller risk/nyttaförhållande, hade svaranden varit skyldig att beakta åtgärder som skulle kunna ha avhjälpt dessa farhågor och som är mindre inskränkande än det angripna beslutet.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67).

Talan väckt den 5 juli 2019 — NRW Bank mot SRB

(Mål T-478/19)

(2019/C 305/68)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: NRW. Bank (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Flore och J. Seitz)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 16 april 2019, med bilaga, om beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för år 2019 och beräkningsdetaljer, i den del dessa är relevanta för sökanden med identifikationsnummer DE05740, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan riktas mot Gemensamma resolutionsnämnden beslut av den 16 april 2019 (SRB/ES/SRF/2019/10), med bilaga, om beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för år 2019 och beräkningsdetaljer, i den del dessa är relevanta för sökanden med identifikationsnummer DE05740.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt på grund av bristande motivering — Sökanden gör gällande att det angripna beslutet enligt artikel 263.2 FEUF är ogiltig på grund av att väsentliga formföreskrifter åsidosattes när det antogs av svaranden. Det angripna beslutet är inte tillräckligt motiverat, vilket strider mot kraven i 296.2 FEUF.

2.

Andra grunden: Det angripna beslutet strider mot den delegerade förordningen (EU) 2015/63 (1), vilken bör tolkas i enlighethet med principen om normhierarki — Sökanden gör gällande att det av den tolkning av den delegerade förordningen (EU) 2015/63 som påbjuds av direktiv 2014/59/EU (2) och förordning (EU) nr 806/2014 (3) följer att svaranden med nödvändighet ska fastställa bidraget med hänsyn till riskprofilen, vilket svaranden inte har gjort på ett korrekt sätt. Sökanden anser vidare att svaranden, vid tolkningen av den delegerade förordningen (EU) 2015/63, måste beakta målet att skydda den offentliga budgeten, som fastställs i direktiv 2014/59/UE och i förordning (EU) nr 806/2014, vilket svaranden inte gjort. Det angripna beslutet strider, enligt sökanden, dessutom mot den allmänna likabehandlingsprincipen. Vidare strider svarandens tillämpning av beräkningsmetoden i fall av bankkrediter också mot den delegerade förordningen (EU) 2015/63 eller mot förordning (EU) nr 806/2014.

3.

Tredje grunden (alternativ grund): Artikel 5.1 f i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 strider mot överordnade rättsregler — Sökanden gör gällande att, för det fall att artikel 5.1 f i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 inte kan tillämpas i enlighet med mot principen om normhierarki, varvid förordning (EU) nr 806/2014, direktiv 2014/89/EU och den allmänna likabehandlingsprincipen har företräde, så strider artikel 5.1 f i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 mot överordnade rättsregler. Vidare är denna bestämmelse rättsstridig och den har tillämpats på ett felaktigt sätt av svaranden.

4.

Fjärde grunden (alternativ grund): Beräkningsmetoden i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 strider mot överordnade rättsregler — Sökanden gör gällande att även om svaranden anses ha tillämpat den beräkningsmetod som föreskrivs i den delegerade förordningen (EU) 2015/63, så ska den beräkningsmetod som föreskrivs i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 i sig anses strida mot överordnade rättsregler. Sökanden anser att den beräkningsmetod som föreskrivs i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 inte uppfyller de krav som följer av den allmänna likabehandlingsprincipen samt att riskprofilen inte beaktats på det sätt som föreskrivs i förordning (EU) nr 806/2014 och i direktiv 2014/59/UE.

5.

Femte grunden: Det angripna beslutet strider mot artikel 8.2 i genomförandeförordningen (EU) 2015/81 (4) — Sökanden gör gällande att svaranden enligt artikel 8.2 i genomförandeförordningen (EU) 2015/81 borde ha beaktat att förordning (EU) nr 806/2014 inte är tillämplig på sökanden. Det förhandsbidrag som sökanden betalat vad avser år 2015, och som redan vidareöverförts till Single Resolution Fund (den gemensamma resolutionsfonden), ska därför återbetalas till sökanden.

---

(1)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 17.1.2015, s. 44).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(4)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).

Talan väckt den 8 juli 2019 — Hypo Vorarlberg Bank mot SRB

(Mål T-479/19)

(2019/C 305/69)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hypo Vorarlberg Bank AG (Bregenz, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger och A. Brenneis)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

giltigförklara Gemensamma resolutionsnämnden beslut av den 16 april 2019 om beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för år 2019 (SRB/ES/SRF/2019/10) (”Decision of the Single Resolution Board of 16 April 2019 on the calculation of the 2019 ex-ante contributions to the Single Resolution Fund (SRB/ES/SRF/2019/10)”), med bilaga, åtminstone i den del som dessa rör det belopp sökanden är skyldig att betala, och

—	förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att det angripna beslutet inte helt har delgetts — Sökanden gör gällande att denne inte helt har delgetts det angripna beslutet, vilket strider mot artikel 1 första stycket FEU, artiklarna 15, 296 och 298 FEUF och artiklarna 42 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). De uppgifter som inte delgetts sökanden är centrala för beslutet och sökanden måste ha kännedom om dem för att förstå och kontrollera de beräkningar som gjorts för att fastställa förhandsbidraget.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom bristande motivering i det angripna beslutet — Sökanden gör gällande att det angripna beslutet strider mot motiveringsskyldigheten, vilken framgår av artikel 296.2 FEUF och artikel 41.1 och 41.2 c i stadgan, eftersom varken grunderna för beräkningen eller detaljer i beräkningen angetts. Med hänsyn till svarandens utrymme för eget skön har svarandens bedömningar och skälen därtill inte angetts.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom att sökanden inte hörts — Sökanden gör gällande att denne, i strid mot artikel 41.1 och 41.2 c i stadgan, varken hörts innan det angripna beslutet antogs eller innan förhandsbidraget fastställdes med stöd av det angripna beslutet.

4.

Fjärde grunden: Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 (1) har rättsstridigt använts som grund för det angripna beslutet — Sökanden gör gällande att artiklarna 4‒7 och artikel 9 i delegerade förordningen 2015/63 och bilaga I till samma förordning — vilka det angripna beslutet grundar sig på — föreskriver ett system för fastställande av förhandsbidrag som helt saknar transparens, vilket strider mot artiklarna 16, 17 och 47 i stadgan, inte gör det möjligt att säkerställa att artiklarna 20 och 21 i stadgan iakttas samt strider mot principerna om proportionalitet och rättssäkerhet. Denna grund anförs också alternativt vad gäller bestämmelserna i direktiv 2014/59/EU (2) och i förordning (EU) nr 806/2014 (3), vilka reglerar det bidragssystem som genomförts genom den delegerade förordningen 2015/63. Dessa är enligt sökanden oförenliga med ovannämnda grundläggande rättigheter och unionens grundläggande värderingar.

---

(1)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 17.1.2015, s. 44).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

Talan väckt den 8 juli 2019 — Portigon mot SRB

(Mål T-481/19)

(2019/C 305/70)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Portigon AG (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Bliesener, V. Jungkind och F. Geber)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 16 april 2019 angående beräkning av förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden för år 2019 (ref SRB/ES/SRF/2019/10) såvitt beslutet avser sökanden;

—	vilandeförklara målet enligt artikel 69 c och d i tribunalens rättegångsregler fram till dess att tribunalen meddelat dom i målen T-365/16, T-420/17 och T-413/18 eller på annat sätt avgjort dessa mål;

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 70.2 första, andra och tredje stycket i förordning (EU) nr 806/2014 (1) jämförd med artikel 8.1 d i genomförandeförordning (EU) 2015/81, (2) artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU (3) och artikel 114 FEUF. — Sökanden anser att svaranden gjorde fel då svaranden ålade sökanden att betala bidrag, eftersom det i förordning (EU) nr 806/2014 och direktiv 2014/59/EU inte finns några bestämmelser om obligatoriska bidrag för institut. Enligt artikel 114 FEUF är det förbjudet att ta ut bidrag från institut som sökanden. — Lagstiftaren fick inte grunda bidragsplikt på artikel 114 FEUF på grund av bristande relevans för den inre marknaden. Harmoniserade regler om bidrag inom Europeiska unionen gör det inte lättare att utöva de grundläggande friheterna och de avhjälper inte heller avsevärd konkurrenssnedvridning med avseende på institut som lämnat marknaden. — Sökanden anser att svaranden gjorde fel då svaranden ålade sökanden att betala bidrag, eftersom sökanden inte är exponerad för några risker. Det är uteslutet att sökanden kommer att avvecklas enligt bestämmelserna i förordning (EU) nr 806/2014 och sökanden kan inte påverka stabiliteten inom det finansiella systemet. — Sökanden har inte påbörjat någon ny affärsverksamhet sedan år 2012 och befinner sig i resolution med anledning av ett stödbeslut som meddelats av kommissionen. Den största delen av kvarstående förpliktelser består i förvaltning för en annan enhet. — Delegerad förordning (EU) 2015/63 (4) strider mot artikel 114 FEUF och artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU såsom en väsentlig faktor vid bidragsberäkningen (artikel 290.1 andra meningen FEUF).

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) på grund av att det utifrån beräkningsförfarandet inte är möjligt att få en fullständig motivering till det angripna beslutet. Beräkningen går inte att tillämpa i den del som den baseras på delegerad förordning (EU) 2015/63.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 16 och 20 i stadgan eftersom det angripna beslutet — med avseende på den speciella situation som sökanden befinner sig i — strider mot den allmänna likhetsprincipen. Dessutom utgör det angripna beslutet en oproportionerlig kränkning av sökandens näringsfrihet.

4.	Fjärde grunden (som åberopas alternativt): Åsidosättande av artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014 jämförd med artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU, eftersom svaranden — då den beräknade bidragsbeloppet — borde ha uteslutit riskfria åtaganden från de relevanta åtagandena.

5.	Femte grunden (som åberopas alternativt): Åsidosättande av artikel 70.6 i förordning (EU) nr 806/2014 jämförd med artikel 5.3 och 5.4 i delegerad förordning (EU) 2015/63, eftersom svaranden gjort en felaktig beräkning av sökandens bidrag på grundval av en bruttoberäkning av derivatkontrakt.

6.	Sjätte grunden (som åberopas alternativt): Åsidosättande av artikel 70.6 i förordning (EU) nr 806/2014 jämförd med artikel 6.8 a i delegerad förordning (EU) 2015/63 eftersom svaranden gjorde fel då den ansåg att sökanden är ett institut som befinner sig under omorganisering.

7.	Sjunde grunden: Åsidosättande av artikel 41.1 och 41.2 a i stadgan, i det att svaranden borde ha berett sökanden tillfälle att yttra sig innan det angripna beslutet fattades.

8.	Åttonde grunden: Åsidosättande av artikel 41.1 och 41.2 c i stadgan och av artikel 296.2 FEUF i det att svaranden underlåtit att i vederbörlig ordning motivera det angripna beslutet.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

Talan väckt den 8 juli 2019 — CV m.fl. mot kommissionen

(Mål T-496/19)

(2019/C 305/71)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: CV, CW och CY (ombud: advokaten J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut att avslå sökandenas begäran av den 4 juni 2018, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå deras begäran att vidta åtgärder för att sätta stopp för åsidosättandet av principen om likvärdighet i köpkraft mellan tjänstemän och anställda oavsett anställningsort, åberopar sökandena tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och principen om likvärdighet i köpkraft mellan tjänstemän oavsett anställningsort. Sökandena har för det första gjort gällande att det angripna beslutet helt saknar motivering, vilket hindrar dem från att förstå om beslutet är välgrundat och gör det inte möjligt för tribunalen att utföra sin prövning. För det andra anser sökandena att de tjänstgör under samma förutsättningar som deras medarbetare vid Europeiska kommissionens representation i Paris och att de således, liksom deras medarbetare, borde erhålla en schablonersättning. De anser slutligen att den omständigheten att det finns en och samma korrigeringskoefficient för tjänstemän som tjänstgör i Paris, Strasbourg, Marseille och Valenciennes är oförenlig med principen om likvärdighet i köpkraft.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen, i och med att sökandena inte erhåller någon schablonersättning i motsats till deras medarbetare som tjänstgör vid Europeiska kommissionens representation i Paris, trots att de tjänstgör under samma förutsättningar som dem.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av den omsorgsplikt som åligger den behöriga myndigheten att i motiveringen i det angripna beslutet ange varför den gjorde gällande tjänstens intresse.

Talan väckt den 8 juli 2019 — CZ m.fl. mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-497/19)

(2019/C 305/72)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: CZ, DB, DC och DD (ombud: advokaten J. N. Louis)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska utrikestjänstens beslut av den 4 juni 2018 om att avslå deras ansökan, och

—	förplikta Europeiska utrikestjänsten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av Europeiska utrikestjänstens beslut om att avslå deras ansökan om att anta åtgärder för att åsidosättandet av principen om likvärdig köpkraft mellan tjänstemän och övriga anställda oavsett deras anställningsort ska upphöra, åberopar sökandena tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och principen om likvärdig köpkraft mellan tjänstemän oavsett deras anställningsort. Sökandena gör för det första gällande att det inte finns någon motivering i det angripna beslutet, vilket medför att de inte kan förstå på vilket sätt beslutet är välgrundat och att det inte är möjligt för tribunalen att utöva sin domstolskontroll. Sökandena gör för det andra gällande att de utför sina arbetsuppgifter på samma villkor som sina kollegor som tjänstgör vid Europeiska kommissionens representation i Paris och att de därför bör, liksom sina kollegor, uppbära ett fast tillägg. Sökandena gör slutligen gällande att den omständigheten att samma korrigeringskoefficient tillämpas för tjänstemän som tjänstgör i Paris, Strasbourg, Marseille och Valenciennes inte är förenligt med iakttagandet av principen om likvärdig köpkraft.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen, eftersom sökandena inte uppbär något fast tillägg, till skillnad från sina kollegor som tjänstgör vid Europeiska kommissionens representation i Paris, trots att de sökande utför sina arbetsuppgifter på samma villkor som nämnda kollegor.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av omsorgsplikten, vilken innebär att den behöriga myndigheten i motiveringen till det angripna beslutet ska ange skälen till att tjänstens intresse har vägt tyngre.

Talan väckt den 12 juli 2019 — DE mot parlamentet

(Mål T-505/19)

(2019/C 305/73)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: DE (ombud: advokaten T. Oeyen)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av den 30 oktober 2018 om att inte bevilja sökanden tillräcklig särskild ledighet för att ta hand om sina nyfödda tvillingar som fötts via surrogat, och

—	förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till likabehandling och rätten till icke-diskriminering. — Eftersom sökanden inte har beviljats rätt till ledighet vid förlossningen, motsvarande mammaledighet och/eller adoptionsledighet, åsidosätter det angripna beslutet sökandens grundläggande rättigheter till likabehandling och icke-diskriminering, vilka stadgas i artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) och artikel 1 d i tjänsteföreskrifterna. Eftersom homosexuella tillhör den största grupp av föräldrar som använder sig av surrogat påverkas de negativt och disproportionellt av parlamentets tolkning av bestämmelserna om ledighet vid förlossningen i tjänsteföreskrifterna, vilket framgår av det angripna beslutet.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till familjeliv. — Eftersom sökanden inte har beviljats tillräcklig särskild ledighet, motsvarande mammaledighet och/eller adoptionsledighet, för att ta hand om sina nyfödda barn åsidosätter det angripna beslutet artikel 8 i Europakonventionen, som skyddar sökandens rätt till familjeliv, jämförd med artikel 14 i Europakonventionen.

3.	Tredje grunden: Det angripna beslutet fattades med åsidosättande av principen om god förvaltningssed. — Sökanden gör i synnerhet gällande att svaranden (i) åsidosatte sökandens rätt att bli hörd; (ii) underlät att motivera sitt beslut tillräckligt.

4.

Bestämmelserna om särskild ledighet i tjänsteföreskrifterna, såsom de tolkats av svaranden i det angripna beslutet, är rättsstridiga. — Sökanden anför samma skäl som ovan (se första till tredje grunden) för att göra gällande att svarandens tolkning av artikel 57 i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 6 i bilaga V till tjänsteföreskrifterna, såsom framgår av det angripna beslutet, vilken innebär att Europaparlamentets tjänstemän och övriga anställda som blir föräldrar till ett barn genom surrogat inte har rätt till särskild ledighet som motsvarar mammaledighet och/eller adoptionsledighet, är rättsstridig.

5.

Felaktig rättstillämpning och felaktig tillämpning av artikel 6 i bilaga 2 till tjänsteföreskrifterna och Europaparlamentets interna bestämmelser om ledighet. — Sökanden gör för det fall att tribunalen skulle finna att vederbörande inte har rätt till ledighet vid förlossningen som motsvarar sådan ledighet som beviljas som mammaledighet eller adoptionsledighet, gällande att han såsom pappa till tvillingar har rätt till 20 dagars ledighet. Den rättigheten ska iakttas oavsett vilken juridisk väg som gav sökanden föräldraansvar.

Överklagande ingett den 19 juli 2019 — Lego mot EUIPO — Delta Sport Handelskontor (Byggklossar från en leksaksbyggsats)

(Mål T-515/19)

(2019/C 305/74)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Lego A/S (Billund, Danmark) (ombud: advokaterna V. von Bomhard och J. Fuhrmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Delta Sport Handelskontor GmbH (Hamburg, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden vid tribunalen

Omtvistad formgivning: Registrerad gemenskapsformgivning nr 1664 368-0006

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 10 april 2019 i ärende R 31/2018-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	fastställa det beslut som meddelades av annulleringsenheten vid EUIPO den 30 oktober 2017 om avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring av den registrerade gemenskapsformgivningen nr 1664 368-0006, och

—	förplikta EUIPO och för det fall att motparten vid EUIPO skulle intervenera, intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 6/2002.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002.

—	Åsidosättande av artikel 62 i rådets förordning (EG) nr 6/2002.

Talan väckt den 22 juli 2019 — Sipcam Oxon mot kommissionen

(Mål T-518/19)

(2019/C 305/75)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sipcam Oxon SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna C. Mereu, P. Sellar)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till sakprövning och bifalla den,

—	ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/677 av den 29 april 2019 (nedan kallad den angripna förordningen), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Den angripna förordningen antogs till följd av en uppenbart oriktig bedömning.

2.	Andra grunden: Den angripna förordningen är följden av ett förfarande, i vilket sökandens rätt till försvar inte iakttogs.

3.	Tredje grunden: Den angripna förordningen antogs med åsidosättande av principen om rättssäkerhet på grund av att riktlinjerna inte tillämpades korrekt.

4.	Fjärde grunden: Den angripna förordningen antogs med åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

5.	Femte grunden: Den angripna förordningen antogs med åsidosättande av försiktighetsprincipen.

Talan väckt den 22 juli 2019 — Forte mot parlamentet

(Mål T-519/19)

(2019/C 305/76)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Mario Forte (Napoli, Italien) (ombud: advokaterna C. Forte och G. Forte)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara den angripna rättsakten,

—	ogiltigförklara varje rättsakt med rättsverkningar gentemot sökanden som har samband med och som följer av den angripna rättsakten,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan riktas mot Europaparlamentets beslut D (2019) 20777 undertecknat av Sune Hansen, chef för avdelningen ersättning och sociala rättigheter för ledamöter, som ingår i direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter, som i sin tur ingår i Europaparlamentets generaldirektoratet för finans. Beslutet gäller omräkningen av ålderspensionen till följd av ikraftträdandet av deputeradekammarens presidiums beslut nr 14/2018 och återkrav av det belopp som rättsstridigt betalats.

Grunderna och huvudargumenten liknar dem som åberopats i mål T-345/19 Santini mot parlamentet, mål T-347/19 Falqui mot parlamentet och T-389/19 Coppo Gavazzi mot parlamentet.

Det görs i synnerhet gällande att motiveringen av det angripna beslutet är ologisk, bristen på bedömning av lagenlighet av beslut nr 14/2018 i förhållande till unionsrättens allmänna principer om skälighet, proportionalitet, rättssäkerhet, förutsebarhet, om skydd för berättigade förvätningar och skydd för förvärvade rättigheter, åsidosättande av artikel 6 i EU-fördraget; äsidosättande av tillämpningsförskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga, åsidosättande av budgetförordningen, åsidosättande av principen om jämlikhet och förbud mot retroaktiv lagtillämpning och principen om skydd och tillgång till domstolsprövning.

Talan väckt den 19 juli 2019 — Haswani mot rådet

(Mål T-521/19)

(2019/C 305/77)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: George Haswani (Yabroud, Syrien) (ombud: advokaten G. Karouni)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2016/840 av den 27 maj 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2017/907 av den 29 maj 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2017/1245 av den 10 juli 2017 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2017/1241 av den 10 juli 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/778 av den 28 maj 2018 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/774 av den 28 maj 2018 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2019/806 av den 17 maj 2019 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2019/798 av den 17 maj 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

—

och följaktligen — förordna att George Haswanis namn tas bort från bilagorna till ovannämnda rättsakter, — förplikta rådet att betala 100 000 euro som ersättning för den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit, — förplikta rådet att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader, och sökanden förbehåller sig rätten att senare under rättegången specificera detta belopp.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF. Sökanden gör gällande att Europeiska unionens råd endast angett vaga och allmänna överväganden utan att specifikt och konkret nämna varför det inom ramen för sin skönsmässiga bedömning anser att sökanden ska omfattas av de aktuella restriktiva åtgärderna. Rådet har således inte angett någon konkret och objektiv omständighet gentemot sökanden som skulle kunna motivera de aktuella åtgärderna.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen vid kränkningen av grundläggande rättigheter. Sökanden anser att den omtvistade åtgärden ska ogiltigförklaras eftersom den är oproportionerlig i förhållande till det eftersträvade ändamålet, och den utgör därmed en oproportionerlig inskränkning i näringsfriheten och rätten till egendom i artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den oproportionerliga karaktären består i att åtgärden avser varje betydande ekonomisk verksamhet, utan angivande av något annat kriterium.

3.

Tredje grunden: Uppenbart oriktig bedömning och avsaknad av bevisning. Det följer av fast rättspraxis att kravet på ett effektivt rättsmedel som garanteras i artikel 47 i stadgan, bland annat innebär att unionsdomstolen när den utövar sin lagenlighetskontroll av de skäl som ligger till grund för beslutet att uppta eller bibehålla en viss persons namn i de förteckningar över personer som omfattas av sanktioner, måste säkerställa att nämnda beslut grundas på tillräckligt pålitliga faktiska omständigheter. Sökanden gör gällande att rådets anklagelser avseende både ”nära band till regimen” och att sökanden påstås vara en mellanhand i samband med oljetransaktionerna mellan regimen och EIIL är uppenbart felaktiga, då de är helt ogrundade och det finns inga faktiska omständigheterna som stödjer dessa.

4.

Fjärde grunden: Den fjärde grunden avser skadeståndsyrkandet, och det görs därvid gällande att i och med att vissa allvarliga och ostyrkta omständigheter läggs sökanden till last, så utsätts både sökanden och hans familj för fara, vilket visar storleken på den skada som sökanden lidit och som utgör grunden för skadeståndsyrkandet.

Överklagande ingett den 23 juli 2019 — Aldi mot EUIPO (BBQ BARBECUE SEASON)

(Mål T-522/19)

(2019/C 305/78)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Aldi GmbH & Co. KG (Mülheim an der Ruhr, Tyskland) (ombud: advokaterna N. Lützenrath, U. Rademacher, C. Fürsen och M. Minkner)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket BBQ BARBECUE SEASON i färgerna svart, grå, vit, orange och mörkorange — Registreringsansökan nr 17 879 203

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 17 maj 2019 i ärende R 1359/2018-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets förordning (EU) nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets förordning (EU) nr 2017/1001.

Överklagande ingett den 23 juli 2019 — Sky mot EUIPO — Safran Electronics & Defense (SKYNAUTE by SAGEM)

(Mål T-523/19)

(2019/C 305/79)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Sky Ltd (Isleworth, Förenade Kungariket) (ombud: A. Zalewska, lawyer, och A. Brackenbury, Solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Safran Electronics & Defense (Boulogne-Billancourt, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket ”SKYNAUTE by SAGEM” — Registreringsansökan nr 14 821 334

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 23 maj 2019 i ärende R 919/2018-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla klagandens överklagande,

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

Talan väckt den 25 juli 2019 — Nord Stream 2 mot parlamentet och rådet

(Mål T-526/19)

(2019/C 305/80)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Nord Stream 2 AG (Zug, Schweiz) (ombud: advokaterna L. Van den Hende, J. Penz, och M. Schonberg, Solicitor)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/692 av den 17 april 2019 i sin helhet, och

—	förplikta svarandena att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av den allmänna EU-rättsliga likabehandlingsprincipen, eftersom ändringsdirektivet medför att sökanden fråntas möjligheten att beviljas undantag från tillämpningen av bestämmelser i direktiv 2009/73/EG (1), oaktat den omfattande investeringen som sökanden redan har ådragit sig vid tidpunkten för när ändringsdirektivet antogs och även före det först föreslogs, medan alla andra existerande importrörledningar till havs är berättigade till undantag.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av den allmänna EU-rättsliga proportionalitetsprincipen, eftersom att ändringsdirektivet inte kan uppnå de fastställda målen och kan, under alla omständigheter, inte på ett tillräckligt meningsfullt sätt bidra till dessa mål som uppväger bördorna.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av den allmänna EU-rättsliga rättssäkerhetsprincipen, eftersom att ändinringsdirektivet inte innehåller någon lämplig anpassning för sökandens särskilda situation, utan tvärtom är särskilt framtagen för att påverka den negativt.

4.	Fjärde grunden: Avseende att svarandena har gjort sig skyldiga till maktmissbruk genom att ändringsdirektivet antogs i ett annat syfte än de syften som befogenheterna att anta det medger.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, eftersom att ändringsdirektivet antogs i strid mot vad som föreskrivs enligt protokoll nr 1 till EU-fördraget och EUF-fördraget om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, protokoll nr 2 till EU-fördraget och EUF-fördraget om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna samt det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning”.

6.	Sjätte grunden: Bristande motivering i enlighet med artikel 296 FEUF.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, EGT L 211, 14.8.2009, s. 94–136.

Talan väckt den Arranz de Miguel m.fl. mot ECB och SRB

(Mål T-528/19)

(2019/C 305/81)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Ricardo Arranz de Miguel (Madrid, Spanien), Alejandro Arranz Padierna de Villapadierna (Madrid), Felipe Arranz Padierna de Villapadierna (Madrid), Ricardo Arranz Padierna de Villapadierna (Madrid), Nicolás Arranz Padierna de Villapadierna (Madrid) (ombud: advokaterna R. Pelayo Jiménez och A. Muñoz Aranguren)

Svarande: Europeiska centralbanken och Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

förklara att ECB och SRB har ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar till följd av de överträdelser som är angivna i ansökan samt förplikta ECB och SRB att utge ersättning till sökandena för den skada som dessa lidit, vilken kan uppskattas till tillgångsvärdet på deras aktier, eller, alternativ förplikta ECB och SRB att betala ersättning motsvarande 0,8442 euro per aktie,

—

förordna att ränta ska utgå på ersättningsbeloppet med en räntesats motsvarande Eurostats årliga inflationstakt för Spanien, från och med den 6 juni 2017 till dess att dom meddelas i förevarande mål, samt förordna att dröjsmålsränta ska utgå från och med dagen för meddelandet av domen om skadestånd till dess att betalning sker,

—	förplikta ECB och SRB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten liknar dem i mål T-659/17, Vallina Fonseca mot Gemensamma resolutionsnämnden (EUT C 424, 2017, s. 42).

Beträffande Europeiska centralbanken gör sökandena bland annat gällande ett åsidosättande av principen om berättigade förväntningar, skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet samt principen om god förvaltningssed.