ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 066I

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

62 årgången
19 februari 2019


Innehållsförteckning

Sida

 

II   Meddelanden

 

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Rådet

2019/C 66 I/01

Avtal om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen

1

2019/C 66 I/02

Politisk förklaring om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket

185


SV

 


II Meddelanden

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Rådet

19.2.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CI 66/1


AVTAL

om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen

(2019/C 66 I/01)

EUROPEISKA UNIONEN OCH EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN

OCH

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

SOM BEAKTAR att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket), efter en folkomröstning i Förenade kungariket och ett suveränt beslut om att utträda ur Europeiska unionen, den 29 mars 2017 anmälde sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen (nedan kallad unionen) och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallad Euratom) i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget), som ska tillämpas på Euratom enligt artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat Euratomfördraget),

SOM ÖNSKAR fastställa villkoren för Förenade kungarikets utträde ur unionen och Euratom, med beaktande av deras framtida förbindelser,

SOM NOTERAR Europeiska rådets riktlinjer av den 29 april och den 15 december 2017 och av den 23 mars 2018 mot bakgrund av vilka unionen ska ingå avtalet om villkoren för Förenade kungarikets utträde ur unionen och Euratom,

SOM ERINRAR OM att enligt artikel 50 i EU-fördraget, jämförd med artikel 106a i Euratomfördraget, och med förbehåll för de villkor som föreskrivs i detta avtal, upphör unions- och Euratomrätten i sin helhet att vara tillämplig på Förenade kungariket från och med den dag då detta avtal träder i kraft,

SOM BETONAR att målet för detta avtal är att säkerställa Förenade kungarikets utträde ur unionen och Euratom under ordnade former,

SOM ERKÄNNER att det är nödvändigt att föreskriva ömsesidigt skydd för unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar, när dessa utövat rätten till fri rörlighet före en dag som fastställs i detta avtal, och att säkerställa att deras rättigheter enligt detta avtal kan göras gällande och bygger på principen om icke-diskriminering, och som även erkänner att rättigheter som härrör från socialförsäkringsperioder bör skyddas,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att säkerställa ett utträde under ordnade former genom ett antal separationsbestämmelser i syfte att förebygga störningar och skapa rättssäkerhet för medborgare och näringsidkare liksom för unionens och Förenade kungarikets rättsliga och administrativa myndigheter, utan att utesluta möjligheten att vissa separationsbestämmelser kan komma att ersättas av avtalet eller avtalen om de framtida förbindelserna,

SOM BEAKTAR att det ligger i både unionens och Förenade kungarikets intresse att fastställa en övergångs- eller genomförandeperiod under vilken – trots alla följder av Förenade kungarikets utträde ur unionen när det gäller Förenade kungarikets deltagande i unionens institutioner, organ och byråer, särskilt den omständigheten att mandattiden för alla ledamöter i unionens institutioner, organ och byråer som utnämnts, utsetts eller valts till följd av Förenade kungarikets medlemskap i unionen upphör den dag då detta avtal träder i kraft – unionsrätten, inbegripet internationella avtal, bör vara tillämplig på och i Förenade kungariket och, som allmän regel, med samma verkan som när det gäller medlemsstaterna, i syfte att undvika störningar under den tid då avtalet eller avtalen om de framtida förbindelserna förhandlas fram,

SOM ERKÄNNER att även om unionsrätten kommer att vara tillämplig på och i Förenade kungariket under övergångsperioden innebär Förenade kungarikets särdrag i egenskap av stat som utträtt ur unionen att det blir viktigt för Förenade kungariket att kunna vidta åtgärder för att förbereda och ingå nya egna internationella avtal, även på områden där unionen har exklusiv befogenhet, förutsatt att sådana avtal inte träder i kraft eller tillämpas under den perioden utan unionens godkännande,

SOM ERINRAR om att unionen och Förenade kungariket har enats om att uppfylla de ömsesidiga åtaganden som gjorts medan Förenade kungariket var medlem av unionen genom en samlad ekonomisk uppgörelse,

SOM BEAKTAR att det för att garantera att detta avtal tolkas och tillämpas korrekt samt att skyldigheterna enligt detta avtal uppfylls är av avgörande betydelse att fastställa bestämmelser som säkerställer övergripande styrning, särskilt bindande regler för tvistlösning och efterlevnad som fullt ut respekterar att unionens och Förenade kungarikets respektive rättsordning är självständiga samt att Förenade kungariket har status som tredjeland,

SOM ERKÄNNER att det för att Förenade kungariket ska kunna utträda ur unionen under ordnade former även är nödvändigt att i separata protokoll till detta avtal fastställa långsiktiga arrangemang för de ytterst särpräglade förhållanden som råder med avseende på Irland/Nordirland och de suveräna basområdena i Cypern,

SOM ERKÄNNER att det för att Förenade kungariket ska kunna utträda ur unionen under ordnade former är nödvändigt att i ett separat protokoll till detta avtal fastställa de särskilda arrangemang med avseende på Gibraltar som ska vara tillämpliga särskilt under övergångsperioden,

SOM BETONAR att detta avtal bygger på en övergripande balans mellan förmåner, rättigheter och skyldigheter för unionen och Förenade kungariket,

SOM NOTERAR att parterna, parallellt med detta avtal, har avgett en politisk förklaring om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,

SOM BEAKTAR att både Förenade kungariket och unionen behöver vidta alla nödvändiga åtgärder för att så snart som möjligt efter den 29 mars 2019 inleda de formella förhandlingarna om ett eller flera avtal som ska styra deras framtida förbindelser, i syfte att i möjligaste mån säkerställa att de avtalen tillämpas från och med övergångsperiodens utgång,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

FÖRSTA DELEN

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta avtal fastställs villkoren för Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands (nedan kallat Förenade kungariket) utträde ur Europeiska unionen (nedan kallad unionen) och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallad Euratom).

Artikel 2

Definitioner

I detta avtal gäller följande definitioner:

a)    unionsrätt :

i)

fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat Euratomfördraget), i ändrad eller kompletterad lydelse, samt anslutningsfördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, nedan tillsammans kallade fördragen,

ii)

allmänna principer i unionsrätten,

iii)

akter antagna av unionens institutioner, organ och byråer,

iv)

internationella avtal som unionen är part i och internationella avtal som medlemsstaterna ingått på unionens vägnar,

v)

avtal mellan medlemsstaterna ingångna i deras egenskap av medlemsstater i unionen,

vi)

akter av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i Europeiska rådet eller Europeiska unionens råd (nedan kallat rådet),

vii)

förklaringar utfärdade i samband med de regeringskonferenser där fördragen antogs.

b)    medlemsstater : Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Kroatien, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

c)    unionsmedborgare : varje person som är medborgare i en medlemsstat.

d)    medborgare i Förenade kungariket : medborgare i Förenade kungariket, enligt definitionen i den nya förklaringen från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland av den 31 december 1982 om definitionen av begreppet medborgare (1), tillsammans med förklaring nr 63 fogad till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget (2).

e)    övergångsperiod : den period som anges i artikel 126.

f)    dag : en kalenderdag, om inte annat föreskrivs i detta avtal eller i de unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta avtal.

Artikel 3

Territoriellt tillämpningsområde

1.   Om inte annat föreskrivs i detta avtal eller i unionsrätt som gjorts tillämplig genom detta avtal ska alla hänvisningar i detta avtal till Förenade kungariket eller dess territorium förstås som hänvisningar till

a)

Förenade kungariket,

b)

Gibraltar, i den mån unionsrätten var tillämplig på Gibraltar före dagen för detta avtals ikraftträdande,

c)

Kanalöarna och Isle of Man, i den mån unionsrätten var tillämplig på Kanalöarna och Isle of Man före dagen för detta avtals ikraftträdande,

d)

de suveräna basområdena Akrotiri och Dhekelia i Cypern, i den mån det är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av arrangemangen i protokollet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern, fogat till akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen,

e)

de utomeuropeiska länder och territorier som förtecknas i bilaga II till EUF-fördraget och som har särskilda förbindelser med Förenade kungariket (3), i de fall där bestämmelserna i detta avtal avser den särskilda ordningen för dessa utomeuropeiska länders och territoriers associering med unionen.

2.   Om inte annat föreskrivs i detta avtal eller i den unionsrätt som gjorts tillämplig genom detta avtal ska alla hänvisningar i detta avtal till medlemsstaterna, eller deras territorium, förstås så att de inbegriper de territorier i medlemsstaterna på vilka fördragen är tillämpliga i enlighet med artikel 355 i EUF-fördraget.

Artikel 4

Metoder och principer rörande detta avtals verkan, genomförande och tillämpning

1.   Bestämmelserna i detta avtal och de unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta avtal ska ha samma rättsverkningar på och i Förenade kungariket som i unionen och medlemsstaterna.

I enlighet med detta ska särskilt juridiska och fysiska personer direkt kunna åberopa de bestämmelser som detta avtal innehåller eller hänvisar till och som uppfyller villkoren för direkt effekt enligt unionsrätten.

2.   Förenade kungariket ska säkerställa att punkt 1 efterlevs, inbegripet vad gäller deras rättsliga och administrativa myndigheters erforderliga befogenheter att avstå från att tillämpa inkonsekventa eller oförenliga inhemska bestämmelser, genom inhemsk primärrätt.

3.   De bestämmelser i detta avtal som hänvisar till unionsrätt eller till unionsrättsliga begrepp eller bestämmelser ska tolkas och tillämpas enligt de metoder och allmänna principer som följer av unionsrätten.

4.   De bestämmelser i detta avtal som hänvisar till unionsrätt eller till unionsrättsliga begrepp eller bestämmelser ska när de genomförs och tillämpas tolkas i överensstämmelse med relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol som följer av avgöranden som meddelats före övergångsperiodens utgång.

5.   Vid tolkningen och tillämpningen av detta avtal ska Förenade kungarikets rättsliga och administrativa myndigheter vederbörligen beakta relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol som följer av avgöranden som meddelats efter övergångsperiodens utgång.

Artikel 5

Lojalitet

Unionen och Förenade kungariket ska, med fullständig ömsesidig respekt och lojalitet, bistå varandra när de fullgör uppgifter som följer av detta avtal.

De ska vidta alla lämpliga åtgärder, allmänna eller särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal fullgörs, och de ska avhålla sig från alla åtgärder som skulle kunna äventyra uppnåendet av avtalets mål.

Denna artikel påverkar inte tillämpningen av unionsrätt enligt detta avtal, särskilt principen om lojalt samarbete.

Artikel 6

Hänvisningar till unionsrätten

1.   Med undantag av fjärde och femte delarna, och om inte annat föreskrivs i detta avtal, ska alla hänvisningar i detta avtal till unionsrätten förstås som hänvisningar till unionsrätten, inbegripet i ändrad eller ersatt lydelse, såsom den är tillämplig den sista dagen i övergångsperioden.

2.   Hänvisningar i detta avtal till unionsakter eller bestämmelser i unionsakter ska i relevanta fall förstås så att de inbegriper en hänvisning till unionsrätt eller unionsrättsliga bestämmelser som, även om de ersatts eller upphävts av den akt som hänvisningen avser, fortsätter att vara tillämpliga i enlighet med den akten.

3.   Vid tillämpningen av detta avtal ska hänvisningar till unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta avtal förstås så att de inbegriper hänvisningar till relevanta unionsakter som kompletterar eller genomför de bestämmelserna.

Artikel 7

Hänvisningar till unionen och medlemsstaterna

1.   Vid tillämpningen av detta avtal ska alla hänvisningar i unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta avtal till medlemsstaterna och medlemsstaternas behöriga myndigheter förstås så att de inbegriper Förenade kungariket och dess behöriga myndigheter, utom vad gäller

a)

utnämning, utseende eller val av ledamöter i unionens institutioner, organ och byråer, samt deltagande i beslutsfattandet och närvaro vid sammanträden i institutionerna,

b)

deltagande i beslutsfattandet och styrningen av unionens organ och byråer,

c)

närvaro vid sammanträden i de kommittéer som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4), i kommissionens expertgrupper eller liknande enheter eller vid sammanträden i unionsorgans och unionsbyråers expertgrupper eller liknande enheter, om inte annat föreskrivs i detta avtal.

2.   Om inte annat föreskrivs i detta avtal ska alla hänvisningar till unionen förstås så att de inbegriper Euratom.

Artikel 8

Åtkomst till nät, informationssystem och databaser

Om inte annat föreskrivs i detta avtal ska Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång inte längre ha rätt till åtkomst till nät, informationssystem eller databaser som inrättats på grundval av unionsrätten. Förenade kungariket ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att Förenade kungariket inte bereder sig åtkomst till sådana nät, informationssystem eller databaser som det inte längre har rätt att få åtkomst till.

ANDRA DELEN

MEDBORGARES RÄTTIGHETER

AVDELNING I

Allmänna bestämmelser

Artikel 9

Definitioner

I denna del gäller följande definitioner, utan att det påverkar tillämpningen av avdelning III:

a)    familjemedlemmar : följande personer, oavsett medborgarskap, som omfattas av den personkrets som anges i artikel 10 i detta avtal:

i)

familjemedlemmar till unionsmedborgare eller familjemedlemmar till medborgare i Förenade kungariket enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (5),

ii)

andra personer än de som definieras i artikel 3.2 i direktiv 2004/38/EG vars närvaro är nödvändig för unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket för att dessa unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket inte ska gå miste om en uppehållsrätt som beviljas genom denna del,

b)    gränsarbetare : unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket som utövar ekonomisk verksamhet i enlighet med artikel 45 eller artikel 49 i EUF-fördraget i en eller flera stater där de inte uppehåller sig,

c)    värdstat :

i)

för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar: Förenade kungariket, om de utövat sin rätt att uppehålla sig där i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att uppehålla sig där därefter,

ii)

för medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar: den medlemsstat i vilken de utövat sin rätt att uppehålla sig i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och i vilken de fortsätter att uppehålla sig därefter,

d)    arbetsstat :

i)

för unionsmedborgare: Förenade kungariket, om de utövat ekonomisk verksamhet där som gränsarbetare före övergångsperiodens utgång och fortsätter att göra det därefter,

ii)

för medborgare i Förenade kungariket: en medlemsstat i vilken de utövat ekonomisk verksamhet som gränsarbetare före övergångsperiodens utgång och i vilken de fortsätter att göra det därefter,

e)    vårdnad : vårdnad i den mening som avses i artikel 2.9 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (6), inklusive vårdnad som anförtrotts en person genom dom, på grund av lag eller genom en överenskommelse med rättslig verkan.

Artikel 10

Personkrets

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av avdelning III ska denna del tillämpas på följande personer:

a)

Unionsmedborgare som utövade sin rätt att uppehålla sig i Förenade kungariket i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att uppehålla sig där därefter.

b)

Medborgare i Förenade kungariket som utövade sin rätt att uppehålla sig i en medlemsstat i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att uppehålla sig där därefter.

c)

Unionsmedborgare som utövade sin rätt som gränsarbetare i Förenade kungariket i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att göra det därefter.

d)

Medborgare i Förenade kungariket som utövade sin rätt som gränsarbetare i en eller flera medlemsstater i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att göra det därefter.

e)

Familjemedlemmar till de personer som avses i leden a–d, förutsatt att de uppfyller ett av följande villkor:

i)

De uppehöll sig i värdstaten i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att uppehålla sig där därefter.

ii)

De var släkt i rakt upp- eller nedstigande led till en sådan person som avses i leden a–d och uppehöll sig utanför värdstaten före övergångsperiodens utgång, förutsatt att de uppfyller villkoren i artikel 2.2 i direktiv 2004/38/EG vid den tidpunkt då de gör gällande uppehållsrätt enligt denna del i syfte att förena sig med en sådan person som avses i leden a–d i denna punkt.

iii)

De föddes av eller adopterades lagligen av sådana personer som avses i leden a–d efter övergångsperiodens utgång, oavsett om det var i eller utanför värdstaten, och uppfyller villkoren i artikel 2.2 c i direktiv 2004/38/EG vid den tidpunkt då de gör gällande uppehållsrätt enligt denna del i syfte att förena sig med den person som avses i leden a–d i denna punkt och uppfyller ett av följande villkor:

Båda föräldrarna är sådana personer som avses i leden a–d.

Den ena föräldern är en sådan person som avses i leden a–d och den andra är medborgare i värdstaten.

Den ena föräldern är en sådan person som avses i leden a–d och har ensam eller gemensam vårdnad om barnet i enlighet med tillämpliga familjerättsliga bestämmelser i en medlemsstat eller i Förenade kungariket, inbegripet tillämpliga bestämmelser i internationell privaträtt enligt vilka vårdnad som fastställts enligt lagen i ett tredjeland erkänns i medlemsstaten eller i Förenade kungariket, särskilt vad gäller barnets bästa, och utan att det påverkar den normala verkan av sådana tillämpliga bestämmelser i internationell privaträtt (7).

f)

Familjemedlemmar som uppehöll sig i värdstaten i enlighet med artiklarna 12, 13, 16.2, 17 och 18 i direktiv 2004/38/EG före övergångsperiodens utgång och som fortsätter att uppehålla sig där även därefter.

2.   Personer som omfattas av artikel 3.2 a och b i direktiv 2004/38/EG och vars uppehåll underlättades av värdstaten i enlighet med dess nationella lagstiftning före övergångsperiodens utgång i enlighet med artikel 3.2 i det direktivet ska behålla sin uppehållsrätt i värdstaten i enlighet med denna del förutsatt att de fortsätter att uppehålla sig i värdstaten även därefter.

3.   Punkt 2 ska också tillämpas på personer som omfattas av artikel 3.2 a och b i direktiv 2004/38/EG som har ansökt om underlättande av inresa och uppehåll före övergångsperiodens utgång och vars uppehåll därefter underlättas av värdstaten i enlighet med dess nationella lagstiftning.

4.   Utan att det påverkar de berörda personernas eventuella personliga rätt att uppehålla sig ska värdstaten, i enlighet med sin nationella lagstiftning och i enlighet med artikel 3.2 b i direktiv 2004/38/EG, underlätta inresa och uppehåll för den partner med vilken den person som avses i punkt 1 a–d i den här artikeln har ett varaktigt vederbörligen bestyrkt förhållande, om partnern uppehöll sig utanför värdstaten före övergångsperiodens utgång, förutsatt att förhållandet var varaktigt före övergångsperiodens utgång och fortbestår vid den tidpunkt då partnern gör gällande uppehållsrätt enligt denna del.

5.   I de fall som avses i punkterna 3 och 4 ska värdstaten företa en noggrann undersökning av de berörda personernas personliga förhållanden och motivera eventuella beslut att neka dessa personer inresa till eller uppehåll i den medlemsstaten.

Artikel 11

Stadigvarande uppehåll

Vid tillämpningen av artiklarna 9 och 10 ska stadigvarande uppehåll inte påverkas av sådan frånvaro som avses i artikel 15.2.

Permanent uppehållsrätt som förvärvats enligt direktiv 2004/38/EG före övergångsperiodens utgång ska inte anses ha gått förlorad på grund av frånvaro från värdstaten under den period som anges i artikel 15.3.

Artikel 12

Icke-diskriminering

Inom tillämpningsområdet för denna del, och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i den, ska all diskriminering på grund av nationalitet i den mening som avses i artikel 18 första stycket i EUF-fördraget vara förbjuden i värdstaten och arbetsstaten med avseende på de personer som avses i artikel 10 i detta avtal.

AVDELNING II

Rättigheter och skyldigheter

Kapitel 1

Rättigheter avseende uppehåll, uppehållshandlingar

Artikel 13

Uppehållsrätt

1.   Unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket ska ha rätt att uppehålla sig i värdstaten med de begränsningar och villkor som anges i artikel 21, 45 eller 49 i EUF-fördraget och i artikel 6.1, 7.1 a, b eller c, 7.3, 14, 16.1 eller 17.1 i direktiv 2004/38/EG.

2.   Familjemedlemmar som antingen är unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket ska ha rätt att uppehålla sig i värdstaten i enlighet med artikel 21 i EUF-fördraget och artikel 6.1, artikel 7.1 d, artikel 12.1 eller 12.3, artikel 13.1, artikel 14, artikel 16.1 eller artikel 17.3 och 17.4 i direktiv 2004/38/EG, med förbehåll för de begränsningar och villkor som anges i de bestämmelserna.

3.   Familjemedlemmar som varken är unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket ska ha rätt att uppehålla sig i värdstaten enligt artikel 21 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 6.2, artikel 7.2, artikel 12.2 eller 12.3, artikel 13.2, artikel 14, artikel 16.2, artikel 17.3 eller 17.4 eller artikel 18 i direktiv 2004/38/EG, med förbehåll för de begränsningar och villkor som anges i de bestämmelserna.

4.   Värdstaten får inte införa några andra begränsningar eller villkor för att erhålla, behålla eller förlora uppehållsrätt för de personer som avses i punkterna 1, 2 och 3 än de som föreskrivs i denna avdelning. Det får inte ges utrymme för skönsmässiga bedömningar vid tillämpningen av begränsningarna och villkoren i denna avdelning, utom till förmån för den berörda personen.

Artikel 14

Rätt till utresa och inresa

1.   Unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket, deras respektive familjemedlemmar samt andra personer som uppehåller sig på värdstatens territorium i enlighet med villkoren i denna avdelning ska ha rätt att resa ut från och in i värdstaten, i enlighet med artikel 4.1 och artikel 5.1 första stycket i direktiv 2004/38/EG, med giltigt pass eller nationellt identitetskort när det gäller unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket, och med giltigt pass när det gäller deras respektive familjemedlemmar och andra personer som inte är unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket.

Fem år efter övergångsperiodens utgång får värdstaten besluta att inte längre godta nationella identitetskort för inresa till eller utresa från dess territorium om sådana kort inte innehåller ett chip som överensstämmer med tillämpliga standarder från Internationella civila luftfartsorganisationen rörande biometrisk identifiering.

2.   Inga krav på utresevisering, inresevisering eller likvärdiga formaliteter ska ställas på innehavare av en giltig handling som utfärdats i enlighet med artikel 18 eller 26.

3.   Om värdstaten kräver att familjemedlemmar som ansluter sig till en unionsmedborgare eller en medborgare i Förenade kungariket efter övergångsperiodens utgång ska ha inresevisering ska värdstaten ge dessa personer all den hjälp de behöver för att få nödvändiga viseringar. Viseringarna ska utfärdas gratis så snart som möjligt på grundval av ett påskyndat förfarande.

Artikel 15

Permanent uppehållsrätt

1.   Unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket, och deras respektive familjemedlemmar, som har uppehållit sig lagligt i värdstaten i enlighet med unionsrätten under en fortlöpande period om fem år eller under den period som anges i artikel 17 i direktiv 2004/38/EG ska ha permanent uppehållsrätt i värdstaten på de villkor som anges i artiklarna 16, 17 och 18 i direktiv 2004/38/EG. Perioder av lagligt uppehåll eller arbete i enlighet med unionsrätten före och efter övergångsperiodens utgång ska inkluderas i beräkningen av den tid som krävs för att kvalificera sig för permanent uppehållsrätt.

2.   Stadigvarande uppehåll med avseende på förvärv av permanent uppehållsrätt ska fastställas i enlighet med artiklarna 16.3 och 21 i direktiv 2004/38/EG.

3.   När permanent uppehållsrätt väl har förvärvats ska denna endast kunna gå förlorad genom bortovaro från värdstaten i mer än fem på varandra följande år.

Artikel 16

Ackumulering av perioder

Unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket, och deras respektive familjemedlemmar, som före övergångsperiodens utgång uppehållit sig lagligen i värdstaten i enlighet med villkoren i artikel 7 i direktiv 2004/38/EG i mindre än fem år ska ha rätt att förvärva permanent uppehållsrätt enligt villkoren i artikel 15 i detta avtal när de fullgjort de nödvändiga uppehållsperioderna. Perioder av lagligt uppehåll eller arbete i enlighet med unionsrätten före och efter övergångsperiodens utgång ska inkluderas i beräkningen av den tid som krävs för att kvalificera sig för permanent uppehållsrätt.

Artikel 17

Status och förändringar

1.   Unionsmedborgares och medborgare i Förenade kungarikets och deras respektive familjemedlemmars rätt att direkt åberopa denna del ska inte påverkas när de ändrar status, exempelvis från och till studerande, arbetstagare, egenföretagare eller ekonomiskt inaktiv person. Personer som vid övergångsperiodens utgång har uppehållsrätt i egenskap av familjemedlemmar till unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket kan inte bli sådana personer som avses i artikel 10.1 a–d.

2.   De rättigheter som i denna avdelning föreskrivs för familjemedlemmar som före övergångsperiodens utgång är beroende av unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket för sin försörjning ska kvarstå även efter det att de upphör att vara försörjningsberoende.

Artikel 18

Utfärdande av uppehållshandlingar

1.   Värdstaten får kräva att unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket, deras respektive familjemedlemmar och andra personer som uppehåller sig på deras territorium i enlighet med villkoren i denna avdelning ansöker om ny uppehållsstatus som medför de rättigheter som följer av denna avdelning och om en handling som styrker denna status, vilken får vara i digital form.

För ansökan om sådan uppehållsstatus ska följande villkor gälla:

a)

Ansökningsförfarandets syfte ska vara att kontrollera om sökanden är berättigad till de uppehållsrättigheter som anges i denna avdelning. Om så är fallet ska sökanden ha rätt att beviljas uppehållsstatus och den handling som styrker denna status.

b)

Tidsfristen för att lämna in ansökan ska vara minst sex månader från övergångsperiodens utgång för personer som uppehåller sig i värdstaten före övergångsperiodens utgång.

För personer som har rätt att inleda uppehåll efter övergångsperiodens utgång i värdstaten i enlighet med denna avdelning ska tidsfristen för att lämna in ansökan löpa ut antingen tre månader efter deras ankomst eller vid utgången av den tidsfrist som anges i första stycket, beroende på vilket av dessa datum som infaller sist.

Ett intyg om inlämnad ansökan om uppehållsstatus ska utfärdas omedelbart.

c)

Den tidsfrist för inlämnande av ansökan som anges i led b ska automatiskt förlängas med ett år om unionen har underrättat Förenade kungariket, eller om Förenade kungariket har underrättat unionen, om att tekniska problem hindrar värdstaten från att antingen registrera ansökan eller utfärda det intyg om inlämnad ansökan som avses i led b. Värdstaten ska offentliggöra underrättelsen och i god tid förse de berörda personerna med lämplig offentlig information.

d)

Om den tidsfrist för inlämnande av ansökan som anges i led b inte iakttas av de berörda personerna, ska de behöriga myndigheterna bedöma alla omständigheter och skäl för att inte iaktta tidsfristen, och låta dessa personer lämna in en ansökan inom en rimlig ytterligare period, om det finns rimliga skäl för underlåtenheten att iaktta tidsfristen.

e)

Värdstaten ska säkerställa att alla administrativa förfaranden för ansökan är smidiga, transparenta och enkla samt att onödiga administrativa bördor undviks.

f)

Ansökningsformulär ska vara korta, enkla, användarvänliga och anpassade till detta avtals sammanhang; ansökningar som lämnas in samtidigt av medlemmar i samma familj ska behandlas tillsammans.

g)

Den handling som styrker statusen ska utfärdas kostnadsfritt eller mot en avgift som inte överstiger den avgift som tas ut av värdstatens medborgare för utfärdande av liknande handlingar.

h)

Personer som före övergångsperiodens utgång innehar en giltig handling om permanent uppehållsrätt utfärdad enligt artikel 19 eller 20 i direktiv 2004/38/EG eller innehar ett giltigt inhemskt immigrationsdokument som medför permanent uppehållsrätt i värdstaten ska ha rätt att efter ansökan byta ut det dokumentet inom den tidsfrist som anges i led b i denna punkt mot en ny uppehållshandling efter identitetskontroll, en kontroll med avseende på kriminalitet och en säkerhetskontroll i enlighet med led p i denna punkt och efter bekräftelse av deras pågående uppehåll; sådana nya uppehållshandlingar ska utfärdas kostnadsfritt.

i)

Sökandenas identitet ska kontrolleras genom att unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket visar upp ett giltigt pass eller nationellt identitetskort och genom att deras respektive familjemedlemmar och andra personer som inte är unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket uppvisar ett giltigt pass; för godkännandet av sådana identitetshandlingar får inga andra villkor uppställas än handlingens giltighet. Om identitetshandlingen omhändertas av värdstatens behöriga myndigheter under tiden för ansökans behandling ska värdstaten lämna tillbaka identitetshandlingen efter ansökan utan dröjsmål, innan beslut om ansökan har fattats.

j)

Andra bevishandlingar än identitetshandlingar, såsom utdrag ur folkbokföring, får inges i kopia. Krav på bevishandlingar i original får ställas endast i särskilda fall där det råder rimligt tvivel om den inlämnande bevishandlingens äkthet.

k)

Av unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket får värdstaten endast kräva att de uppvisar, utöver de identitetshandlingar som avses i led i) i denna punkt, följande bevishandlingar i enlighet med vad som anges i artikel 8.3 i direktiv 2004/38/EG,

i)

om de uppehåller sig i värdstaten i enlighet med artikel 7.1 a i direktiv 2004/38/EG i egenskap av arbetstagare eller egenföretagare, en bekräftelse från arbetsgivaren om anställning eller ett anställningsintyg eller bevis på att de är egenföretagare,

ii)

om de uppehåller sig i värdstaten i enlighet med artikel 7.1 b i direktiv 2004/38/EG i egenskap av ekonomiskt inaktiva personer, bevis på att de har tillräckliga tillgångar för sig själva och sina familjemedlemmar för att inte bli en belastning för värdstatens sociala biståndssystem under vistelsen och att de har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i värdstaten, eller

iii)

om de uppehåller sig i värdstaten i enlighet med artikel 7.1 c i direktiv 2004/38/EG i egenskap av studerande, ett bevis på registrering vid en institution som är erkänd eller finansierad av värdstaten på grundval av dess lagstiftning eller förvaltningspraxis, bevis på att de omfattas av en heltäckande sjukförsäkring samt en förklaring om eller motsvarande bevis på att de har tillräckliga tillgångar för sig själva och sina familjemedlemmar för att inte bli en belastning för värdstatens sociala biståndssystem under vistelsen. Värdstaten får inte kräva att det i sådana förklaringar anges ett särskilt tillgångsbelopp.

Beträffande villkoret om tillräckliga tillgångar ska artikel 8.4 i direktiv 2004/38/EG tillämpas.

l)

Av familjemedlemmar som omfattas av artikel 10.1 e i, 10.2 eller 10.3 i detta avtal och som uppehåller sig i värdstaten i enlighet med artikel 7.1 d eller 7.2 i direktiv 2004/38/EG får värdstaten endast kräva att de uppvisar, utöver de identitetshandlingar som avses i led i) i denna punkt, följande bevishandlingar i enlighet med vad som anges i artikel 8.5 eller 10.2 i direktiv 2004/38/EG:

i)

En handling som styrker en familjeanknytning eller ett registrerat partnerskap.

ii)

Beviset om registrering eller, om registreringssystem saknas, något annat bevis på att den unionsmedborgare eller den medborgare i Förenade kungariket som de bor tillsammans med faktiskt är bosatt i värdstaten.

iii)

För släktingar i rakt nedstigande led som är under 21 års ålder eller som är försörjningsberoende och för släktingar i rakt uppstigande led som är försörjningsberoende, samt för sådana släktingar till maka, make eller registrerad partner, handlingar som styrker att villkoren i artikel 2.2 c eller d i direktiv 2004/38/EG är uppfyllda.

iv)

För personer som avses i artikel 10.2 eller 10.3 i detta avtal, en handling utfärdad av värdstatens behöriga myndighet i enlighet med artikel 3.2 i direktiv 2004/38/EG.

Beträffande villkoret om tillräckliga tillgångar för familjemedlemmar som själva är unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket ska artikel 8.4 i direktiv 2004/38/EG tillämpas.

m)

Av familjemedlemmar som omfattas av artikel 10.1 e ii eller 10.4 i detta avtal får värdstaten endast kräva att de uppvisar, utöver de identitetshandlingar som avses i led i) i denna punkt, följande bevishandlingar i enlighet med vad som anges i artiklarna 8.5 och 10.2 i direktiv 2004/38/EG:

i)

En handling som styrker en familjeanknytning eller ett registrerat partnerskap.

ii)

Registreringsbeviset eller, om registreringssystem saknas, något annat bevis på att den unionsmedborgare eller den medborgare i Förenade kungariket de ska förena sig med i värdstaten faktiskt är bosatt i värdstaten.

iii)

För make, maka eller registrerad partner, en handling som styrker att en familjeanknytning eller ett registrerat partnerskap förelåg före övergångsperiodens utgång.

iv)

För släktingar i rakt nedstigande led som är under 21 års ålder eller försörjningsberoende och släktingar i rakt uppstigande led som är försörjningsberoende, samt för sådana släktingar till maka, make eller registrerad partner, handlingar som styrker att de var släkt med unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång och att de uppfyller villkoren om ålder eller försörjningsberoende i artikel 2.2 c eller d i direktiv 2004/38/EG.

v)

För de personer som avses i artikel 10.4 i detta avtal, bevis på att ett varaktigt förhållande med unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket förelåg före övergångsperiodens utgång och fortsätter att föreligga därefter.

n)

För andra fall än de som anges i leden k, l och m får värdstaten inte kräva att sökandena uppvisar bevishandlingar utöver vad som är strikt nödvändigt och rimligt för att styrka att villkoren för uppehållsrätt enligt denna avdelning är uppfyllda.

o)

Värdstatens behöriga myndigheter ska hjälpa sökandena att styrka sin rätt och att undvika fel eller utelämnanden i ansökningarna; de ska ge sökandena möjlighet att lämna kompletterande bevis och att rätta till eventuella brister, fel eller utelämnanden.

p)

Kontroller avseende kriminalitet och säkerhetskontroller av sökandena får utföras systematiskt om det sker uteslutande i syfte att kontrollera om begränsningarna i artikel 20 i detta avtal kan vara tillämpliga. För det ändamålet får sökandena åläggas att uppge tidigare fällande domar i brottmål som vid tidpunkten för ansökan finns i belastningsregistret i enlighet med lagen i den stat där domen meddelades. Om värdstaten bedömer det absolut nödvändigt får den tillämpa förfarandet i artikel 27.3 i direktiv 2004/38/EG vad gäller förfrågningar till andra stater om tidigare förekomster i belastningsregister.

q)

Den nya uppehållshandlingen ska innehålla en förklaring om att den har utfärdats i enlighet med detta avtal.

r)

Sökanden ska ha tillgång till domstolsprövning och, om så är lämpligt, prövning av administrativ myndighet i värdstaten av beslut om avslag på ansökan om uppehållsstatus. Prövningsförfarandena ska göra det möjligt att granska beslutets laglighet samt de fakta och omständigheter som ligger till grund för beslutet i fråga. Sådana prövningsförfaranden ska säkerställa att beslutet inte är oproportionerligt.

2.   Under den period som avses i punkt 1 b i denna artikel och den eventuella förlängningen av perioden på ett år enligt led c i den punkten ska alla rättigheter som föreskrivs i denna del anses tillämpliga på unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket, deras respektive familjemedlemmar och andra personer som uppehåller sig i värdstaten, i enlighet med de villkor och begränsningar som anges i artikel 20.

3.   I avvaktan på de behöriga myndigheternas slutliga beslut om en ansökan som avses i punkt 1, och i avvaktan på ett lagakraftvunnet avgörande i fall av domstolsprövning av de behöriga myndigheternas avslag på en sådan ansökan, ska alla rättigheter som föreskrivs i denna del anses tillämpliga på sökanden, inbegripet artikel 21 om rättssäkerhetsgarantier och rätt att överklaga, med förbehåll för villkoren i artikel 20.4.

4.   Om värdstaten har valt att inte kräva att unionsmedborgare, medborgare i Förenade kungariket, deras familjemedlemmar, och andra personer, som uppehåller sig på dess territorium i enlighet med villkoren i denna avdelning ska ansöka om ny uppehållsstatus enligt punkt 1 som förutsättning för lagligt uppehåll, ska de som är berättigade till uppehållsrätt enligt denna avdelning ha rätt att i enlighet med villkoren i direktiv 2004/38/EG få en uppehållshandling, som får vara i digital form, som innehåller en förklaring om att den har utfärdats i enlighet med detta avtal.

Artikel 19

Utfärdande av uppehållshandlingar under övergångsperioden

1.   Under övergångsperioden får en värdstat tillåta att ansökningar om uppehållsstatus eller uppehållshandlingar enligt artikel 18.1 och 18.4 lämnas in frivilligt från och med den dag då detta avtal träder i kraft.

2.   Beslut om bifall eller avslag på sådana ansökningar ska fattas i enlighet med artikel 18.1 och 18.4. Beslut enligt artikel 18.1 ska inte få verkan förrän efter övergångsperiodens utgång.

3.   Om en ansökan enligt artikel 18.1 bifalls före övergångsperiodens utgång får värdstaten inte återkalla beslutet om beviljande av uppehållsstatus före övergångsperiodens utgång på andra grunder än dem som anges i kapitel VI och artikel 35 i direktiv 2004/38/EG.

4.   Om en ansökan avslås före övergångsperiodens utgång får sökanden ansöka igen när som helst före utgången av den period som anges i artikel 18.1 b.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska prövningsförfarandena enligt artikel 18.1 r vara tillgängliga från och med dagen för sådana beslut om avslag på en ansökan som avses i punkt 2 i denna artikel.

Artikel 20

Begränsningar av rätt till uppehåll och inresa

1.   Beteendet hos unionsmedborgare, medborgare i Förenade kungariket, deras familjemedlemmar och andra personer som utövar rättigheter enligt denna avdelning ska beaktas i enlighet med kapitel VI i direktiv 2004/38/EG om beteendet ägde rum före övergångsperiodens utgång.

2.   Beteendet hos unionsmedborgare, medborgare i Förenade kungariket, deras familjemedlemmar och andra personer som utövar rättigheter enligt denna avdelning får utgöra grund för att begränsa uppehållsrätten i värdstaten eller rätten till inresa i arbetsstaten i enlighet med nationell lagstiftning, om beteendet ägde rum före övergångsperiodens utgång.

3.   Värdstaten eller arbetsstaten får vidta nödvändiga åtgärder för att neka, avbryta eller dra tillbaka en rättighet enligt denna avdelning i händelse av missbruk av rättigheter eller bedrägeri, i enlighet med vad som anges i artikel 35 i direktiv 2004/38/EG. Sådana åtgärder ska vara i enlighet med de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i artikel 21 i detta avtal.

4.   Värdstaten eller arbetsstaten får avlägsna sökande som lämnat in ansökningar som är att betrakta som bedrägeri eller missbruk från sitt territorium enligt villkoren i direktiv 2004/38/EG, särskilt artiklarna 31 och 35, även innan en lagakraftvunnen dom har meddelats i fall av domstolsprövning av ett avslag på sådan ansökan.

Artikel 21

Rättssäkerhetsgarantier och rätt att överklaga

De rättssäkerhetsgarantier som anges i artikel 15 och kapitel VI i direktiv 2004/38/EG ska tillämpas på alla beslut av värdstaten som begränsar uppehållsrätten för de personer som avses i artikel 10 i detta avtal.

Artikel 22

Närstående rättigheter

I enlighet med artikel 23 i direktiv 2004/38/EG ska familjemedlemmar till unionsmedborgare eller till medborgare i Förenade kungariket, oavsett medborgarskap, som har uppehållsrätt eller permanent uppehållsrätt i värdstaten eller arbetsstaten ha rätt att ta anställning eller inleda verksamhet som egenföretagare där.

Artikel 23

Likabehandling

1.   I enlighet med artikel 24 i direktiv 2004/38/EG och om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna i denna avdelning och avdelningarna I och IV i denna del ska alla unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket som med stöd av detta avtal uppehåller sig på värdstatens territorium åtnjuta samma behandling som värdstatens medborgare inom de områden som omfattas av denna del. Även familjemedlemmar till unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket som har uppehållsrätt eller permanent uppehållsrätt ska åtnjuta denna rättighet.

2.   Med avvikelse från punkt 1 ska värdstaten inte vara skyldig att bevilja socialt bistånd under uppehållsperioder på grundval av artikel 6 eller artikel 14.4 b i direktiv 2004/38/EG, och inte heller vara skyldig att, innan en person har förvärvat permanent uppehållsrätt i enlighet med artikel 15 i detta avtal, bevilja bistånd till uppehälle för studier, inklusive yrkesutbildning, i form av studiebidrag eller studielån till andra personer än anställda, egenföretagare, personer som behåller sådan status eller deras familjemedlemmar.

Kapitel 2

Arbetstagares och egenföretagares rättigheter

Artikel 24

Arbetstagares rättigheter

1.   Med förbehåll för de begränsningar som anges i artikel 45.3 och 45.4 i EUF-fördraget ska arbetstagare i värdstaten och gränsarbetare i arbetsstaten eller arbetsstaterna åtnjuta de rättigheter som garanteras av artikel 45 i EUF-fördraget och de rättigheter som garanteras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 (8). Dessa rättigheter omfattar

a)

rätten att inte diskrimineras på grund av nationalitet när det gäller anställning, lön och andra arbets- och anställningsvillkor,

b)

rätten att starta och utöva verksamhet i enlighet med de regler som är tillämpliga på värdstatens eller arbetsstatens medborgare,

c)

samma rätt till hjälp av värdstatens eller arbetsstatens arbetsförmedlingar som de egna medborgarna,

d)

rätten till likabehandling avseende anställnings- och arbetsvillkor, särskilt vad gäller lön, uppsägning och, i händelse av arbetslöshet, återinsättande i arbete eller återanställning,

e)

rätten till sociala och skattemässiga förmåner,

f)

kollektiva rättigheter,

g)

samma rättigheter och förmåner som beviljas nationella arbetstagare i fråga om boende,

h)

rätten för deras barn att få tillgång till allmän utbildning, lärlingsutbildning och yrkesutbildning på samma villkor som värdstatens eller arbetsstatens medborgare, om barnen uppehåller sig på det territorium där arbetstagaren arbetar.

2.   Om en släkting i rakt nedstigande led till en arbetstagare som inte längre uppehåller sig i värdstaten får utbildning i den staten ska släktingens faktiska vårdnadshavare ha rätt att uppehålla sig i den staten till dess att släktingen uppnår myndighetsålder, och även efter det att myndighetsålder har uppnåtts om släktingen fortsätter att vara i behov av den faktiska vårdnadshavarens närvaro och omvårdnad för att genomgå och fullfölja sin utbildning.

3.   Anställda gränsarbetare ska ha rätt att resa in i och ut ur arbetsstaten i enlighet med artikel 14 i detta avtal och ska bibehålla de rättigheter de hade som arbetstagare där, förutsatt att de befinner sig i någon av de situationer som anges i artikel 7.3 a, b, c och d i direktiv 2004/38/EG, även om de inte flyttar till arbetsstaten.

Artikel 25

Egenföretagares rättigheter

1.   Med förbehåll för begränsningarna i artiklarna 51 och 52 i EUF-fördraget ska egenföretagare i värdstaten och gränsarbetande egenföretagare i arbetsstaten eller arbetsstaterna åtnjuta de rättigheter som garanteras genom artiklarna 49 och 55 i EUF-fördraget. Dessa rättigheter omfattar

a)

rätten att starta och utöva verksamhet som egenföretagare och rätten att bilda och driva företag på samma villkor som värdstaten föreskriver för sina egna medborgare, i enlighet med artikel 49 i EUF-fördraget,

b)

de rättigheter som anges i artikel 24.1 c–h i detta avtal.

2.   Artikel 24.2 ska tillämpas på egenföretagares släktingar i rakt nedstigande led.

3.   Artikel 24.3 ska tillämpas på gränsarbetande egenföretagare.

Artikel 26

Utfärdande av handling om gränsarbetares rättigheter

Arbetsstaten får kräva att unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket som har rättigheter i egenskap av gränsarbetare enligt denna avdelning ansöker om en handling som styrker att de har sådana rättigheter enligt denna avdelning. Dessa unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket ska ha rätt att få en sådan handling utfärdad.

Kapitel 3

Yrkeskvalifikationer

Artikel 27

Erkända yrkeskvalifikationer

1.   Om en värdstat eller en arbetsstat före övergångsperiodens utgång erkänner yrkeskvalifikationer, enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (9), som innehas av unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket, och deras familjemedlemmar, ska det erkännandet fortsätta att ha verkan i den staten, inbegripet rätten att utöva ett yrke på samma villkor som den statens medborgare, förutsatt att yrkeskvalifikationerna erkändes i enlighet med någon av följande bestämmelser:

a)

Avdelning III i direktiv 2005/36/EG vad gäller erkännande av yrkeskvalifikationer i samband med utövande av etableringsfriheten, oavsett om detta erkännande omfattades av den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer, ordningen för erkännande av yrkeserfarenhet eller ordningen för erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning.

b)

Artikel 10.1 och 10.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG (10) vad gäller tillträde till advokatyrket i värdstaten eller arbetsstaten.

c)

Artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (11) vad gäller godkännande av lagstadgade revisorer från en annan medlemsstat.

d)

Rådets direktiv 74/556/EEG (12) vad gäller erkännande av bevis på de kunskaper och färdigheter som krävs för att starta eller utöva verksamhet som egenföretagare eller agent inom handel med och distribution av giftiga ämnen eller verksamhet som innebär yrkesmässig användning av giftiga ämnen.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 a i denna artikel ska ett erkännande av yrkeskvalifikationer inbegripa

a)

erkännande av yrkeskvalifikationer som har skett med stöd av artikel 3.3 i direktiv 2005/36/EG,

b)

beslut om beviljande av partiellt tillträde till en yrkesverksamhet enligt artikel 4f i direktiv 2005/36/EG,

c)

erkännande av yrkeskvalifikationer i etableringssyfte enligt artikel 4d i direktiv 2005/36/EG.

Artikel 28

Pågående förfaranden för erkännande av yrkeskvalifikationer

Artikel 4, artikel 4d vad gäller erkännande av yrkeskvalifikationer i etableringssyfte, artikel 4f och avdelning III i direktiv 2005/36/EG, artikel 10.1, 10.3 och 10.4 i direktiv 98/5/EG, artikel 14 i direktiv 2006/43/EG samt direktiv 74/556/EEG ska tillämpas vid granskningar som en behörig myndighet i värdstaten eller arbetsstaten utför av ansökningar om erkännande av yrkeskvalifikationer som unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket gör före övergångsperiodens utgång, samt vid beslut om sådana ansökningar.

Artiklarna 4a, 4b och 4e i direktiv 2005/36/EG ska också i relevant omfattning tillämpas på fullföljande av förfaranden för erkännande av yrkeskvalifikationer i etableringssyfte enligt artikel 4d i det direktivet.

Artikel 29

Administrativt samarbete rörande erkännande av yrkeskvalifikationer

1.   Vad gäller sådana pågående ansökningar som avses i artikel 28 ska Förenade kungariket och medlemsstaterna samarbeta för att underlätta tillämpningen av artikel 28. Samarbetet får omfatta utbyte av information, inbegripet vidtagna disciplinåtgärder eller ålagda straffrättsliga påföljder och andra allvarliga och särskilda händelser som sannolikt kan få konsekvenser för utövandet av de yrkesverksamheter som omfattas av de direktiv som anges i artikel 28.

2.   Med avvikelse från artikel 8 ska Förenade kungariket under en period av högst nio månader från övergångsperiodens utgång ha rätt att använda informationssystemet för den inre marknaden för sådana ansökningar som avses i artikel 28 i den mån de rör förfaranden för erkännande av yrkeskvalifikationer i etableringssyfte enligt artikel 4d i direktiv 2005/36/EG.

AVDELNING III

Samordning av sociala trygghetssystem

Artikel 30

Personkrets

1.   Denna avdelning ska tillämpas på följande personer:

a)

Unionsmedborgare som omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning vid övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

b)

Medborgare i Förenade kungariket som omfattas av en medlemsstats lagstiftning vid övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

c)

Unionsmedborgare som är bosatta i Förenade kungariket och omfattas av en medlemsstats lagstiftning vid övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

d)

Medborgare i Förenade kungariket som är bosatta i en medlemsstat och omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning vid övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

e)

Personer som inte omfattas av leden a–d men som är

i)

unionsmedborgare som utövar verksamhet som anställda eller egenföretagare i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång och som omfattas av en medlemsstats lagstiftning i enlighet med avdelning II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (13), samt deras familjemedlemmar och efterlevande, eller

ii)

medborgare i Förenade kungariket som utövar verksamhet som anställda eller egenföretagare i en eller flera medlemsstater vid övergångsperiodens utgång och som omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning i enlighet med avdelning II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

f)

Statslösa och flyktingar, som uppehåller sig i en medlemsstat eller i Förenade kungariket och som befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i leden a–e samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

g)

Tredjelandsmedborgare, samt deras familjemedlemmar och efterlevande, som befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i leden a–e, förutsatt att de uppfyller villkoren i rådets förordning (EG) nr 859/2003 (14).

2.   De personer som avses i punkt 1 ska omfattas så länge som de utan avbrott befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i den punkten och som involverar både en medlemsstat och Förenade kungariket samtidigt.

3.   Denna avdelning ska även gälla för personer som inte omfattas eller inte längre omfattas av punkt 1 a–e i denna artikel men som omfattas av artikel 10 i detta avtal, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

4.   De personer som avses i punkt 3 ska omfattas så länge de fortsätter att ha rätt att uppehålla sig i värdstaten enligt artikel 13 i detta avtal, eller rätt att arbeta i sin arbetsstat enligt artikel 24 eller 25 i detta avtal.

5.   När denna artikel hänvisar till familjemedlemmar och efterlevande ska dessa omfattas av denna avdelning endast i den mån de genom sin status härleder rättigheter och skyldigheter enligt förordning (EG) nr 883/2004.

Artikel 31

Regler om samordning av de sociala trygghetssystemen

1.   De regler och mål som anges i artikel 48 i EUF-fördraget och i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 (15) ska tillämpas på personer som omfattas av denna avdelning.

Unionen och Förenade kungariket ska vederbörligen beakta de beslut och rekommendationer från den administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen, knuten till Europeiska kommissionen och inrättad genom förordning (EG) nr 883/2004 (nedan kallad administrativa kommissionen), som förtecknas i del I i bilaga I till detta avtal.

2.   Med avvikelse från artikel 9 i detta avtal ska definitionerna i artikel 1 i förordning (EG) nr 883/2004 gälla vid tillämpningen av denna avdelning.

3.   Vad gäller tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003, samt deras familjemedlemmar eller efterlevande inom tillämpningsområdet för denna avdelning, ska hänvisningarna till förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 i denna avdelning förstås som hänvisningar till rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (16) respektive rådets förordning (EEG) nr 574/72 (17). Hänvisningar till särskilda bestämmelser i förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 ska förstås som hänvisningar till motsvarande bestämmelser i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72.

Artikel 32

Särskilda situationer som omfattas

1.   Följande regler ska tillämpas i följande situationer och i den omfattning som anges i denna artikel, i den mån de rör personer som inte omfattas, eller inte längre omfattas, av artikel 30:

a)

Följande personer ska omfattas av denna avdelning när det gäller åberopande av och sammanläggning av perioder av försäkring, anställning, verksamhet som egenföretagare eller bosättning, inbegripet rättigheter och skyldigheter som grundar sig på sådana perioder i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004:

i)

Unionsmedborgare, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat och tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003, vilka har omfattats av Förenade kungarikets lagstiftning före övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

ii)

Medborgare i Förenade kungariket, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i Förenade kungariket och tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003, vilka har omfattats av lagstiftningen i en medlemsstat före övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

Vid sammanläggning av perioder ska perioder som fullgjorts både före och efter övergångsperiodens utgång beaktas i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004.

b)

Reglerna i artiklarna 20 och 27 i förordning (EG) nr 883/2004 ska fortsätta att tillämpas på personer som före övergångsperiodens utgång hade sökt tillstånd att få en planerad hälso- och sjukvårdsbehandling i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004 fram till dess att behandlingen upphör. Motsvarande förfaranden för återbetalning ska också tillämpas även efter det att behandlingen upphört. Sådana personer och deras medföljande ska ha rätt att resa in i och ut ur behandlingsstaten, i enlighet med tillämpliga delar av artikel 14.

c)

Reglerna i artiklarna 19 och 27 i förordning (EG) nr 883/2004 ska fortsätta att tillämpas på personer som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 och som vid övergångsperiodens utgång vistas i en medlemsstat eller i Förenade kungariket, fram till dess att vistelsen upphör. Motsvarande förfaranden för återbetalning ska också tillämpas även efter det att vistelsen eller behandlingen upphört.

d)

Reglerna i artiklarna 67, 68 och 69 i förordning (EG) nr 883/2004 ska så länge villkoren är uppfyllda fortsätta att tillämpas på beviljande av familjeförmåner som följande personer har rätt till vid övergångsperiodens utgång:

i)

Unionsmedborgare, statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat samt tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003 och uppehåller sig i en medlemsstat, vilka omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat och har familjemedlemmar som uppehåller sig i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång.

ii)

Medborgare i Förenade kungariket, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i Förenade kungariket samt tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003 och uppehåller sig i Förenade kungariket, vilka omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning och har familjemedlemmar som uppehåller sig i en medlemsstat vid övergångsperiodens utgång.

e)

I de situationer som avses i led d i) och ii) i denna punkt ska förordning (EG) nr 883/2004 och motsvarande bestämmelser i förordning (EG) nr 987/2009 fortsätta att tillämpas på personer som vid övergångsperiodens utgång åtnjuter rättigheter i egenskap av familjemedlemmar enligt förordning (EG) nr 883/2004, såsom en härledd rätt till vårdförmåner vid sjukdom, så länge som villkoren däri är uppfyllda.

2.   Bestämmelserna i avdelning III kapitel 1 i förordning (EG) nr 883/2004 om förmåner vid sjukdom ska tillämpas på personer som tar emot förmåner enligt punkt 1 a i denna artikel.

Denna punkt ska i tillämpliga delar gälla familjeförmåner grundade på artiklarna 67, 68 och 69 i förordning (EG) nr 883/2004.

Artikel 33

Medborgare i Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz

1.   De bestämmelser i denna avdelning som är tillämpliga på unionsmedborgare ska vara tillämpliga på medborgare i Island, Furstendömet Liechtenstein, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet förutsatt att

a)

Island, Furstendömet Liechtenstein, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet, beroende på vad som är tillämpligt, har ingått och tillämpar motsvarande avtal med Förenade kungariket som är tillämpliga på unionsmedborgare, och

b)

Island, Furstendömet Liechtenstein, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet, beroende på vad som är tillämpligt, har ingått och tillämpar motsvarande avtal med unionen som är tillämpliga på medborgare i Förenade kungariket.

2.   Efter det att Förenade kungariket och unionen har anmält dagen för ikraftträdande av de avtal som avses i punkt 1 i denna artikel ska den gemensamma kommitté som inrättas genom artikel 164 (nedan kallad gemensamma kommittén) fastställa den dag från och med vilken bestämmelserna i denna avdelning ska vara tillämpliga på medborgare i Island, Furstendömet Liechtenstein, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 34

Administrativt samarbete

1.   Med avvikelse från artiklarna 7 och 128.1 ska Förenade kungariket från och med den dag då detta avtal träder i kraft ha observatörsstatus i administrativa kommissionen. När punkter på dagordningen som avser denna avdelning berör Förenade kungariket får Förenade kungariket sända en företrädare, som ska närvara med rådgivande funktion, till administrativa kommissionens sammanträden och till sammanträdena i de organ som avses i artiklarna 73 och 74 i förordning (EG) nr 883/2004, när sådana punkter diskuteras.

2.   Med avvikelse från artikel 8 ska Förenade kungariket delta i det elektroniska utbytet av socialförsäkringsuppgifter (EESSI) och bära de därtill relaterade kostnaderna.

Artikel 35

Återbetalning, återkrav, indrivning och avräkning

Bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 om återbetalning, återkrav, indrivning och avräkning ska fortsätta att vara tillämpliga vid händelser, i den mån de rör personer som inte omfattas av artikel 30, som

a)

inträffade före övergångsperiodens utgång, eller

b)

inträffar efter övergångsperiodens utgång och rör personer som omfattades av artikel 30 eller 32 när händelsen inträffade.

Artikel 36

Rättslig utveckling och anpassningar av unionsakter

1.   Om förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 ändras eller ersätts efter övergångsperiodens utgång ska hänvisningar till de förordningarna i detta avtal förstås som hänvisningar till de förordningarna i ändrad eller ersatt lydelse, i enlighet med de akter som förtecknas i del II i bilaga I till detta avtal.

Gemensamma kommittén ska se över del II i bilaga I till detta avtal och anpassa den till eventuella akter om ändring eller ersättning av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 så snart som unionen antar en sådan akt. För detta ändamål ska unionen, i gemensamma kommittén och så snart som möjligt efter antagandet, underrätta Förenade kungariket om eventuella akter om ändring eller ersättning av dessa förordningar.

2.   Med avvikelse från punkt 1 andra stycket ska gemensamma kommittén bedöma effekterna av en akt om ändring eller ersättning av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 om akten

a)

ändrar eller ersätter de sakområden som omfattas av artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, eller

b)

gör en kontantförmån exporterbar i fall då kontantförmånen var icke-exporterbar enligt förordning (EG) nr 883/2004 vid övergångsperiodens utgång, eller gör en kontantförmån icke-exporterbar i fall då kontantförmånen var exporterbar vid övergångsperiodens utgång, eller

c)

gör en kontantförmån exporterbar på obegränsad tid, i fall då kontantförmånen vid övergångsperiodens utgång var exporterbar endast under en begränsad tid enligt förordning (EG) nr 883/2004, eller gör en kontantförmån exporterbar endast under en begränsad tid i fall då kontantförmånen vid övergångsperiodens utgång var exporterbar på obegränsad tid enligt den förordningen.

Vid sin bedömning ska gemensamma kommittén uppriktigt beakta omfattningen av de ändringar som avses i första stycket i denna punkt samt betydelsen av att förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 fortsätter att fungera väl i förhållandet mellan unionen och Förenade kungariket och betydelsen av att det finns en behörig stat i förhållande till enskilda som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004.

Om gemensamma kommittén så beslutar senast sex månader efter det att den tagit emot en underrättelse från unionen enligt punkt 1 ska del II i bilaga I till detta avtal inte anpassas till den akt som avses i första stycket i den här punkten.

Vid tillämpningen av denna punkt gäller följande definitioner:

a)    exporterbar : utbetalningsbar enligt förordning (EG) nr 883/2004 till eller med avseende på en person som är bosatt i en medlemsstat eller i Förenade kungariket om den institution som ansvarar för att tillhandahålla förmånen inte är belägen där; icke-exporterbar ska tolkas på motsvarande sätt.

b)    exporterbar på obegränsad tid : exporterbar så länge som de förutsättningar som ger rätt till förmånerna är uppfyllda.

3.   Förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 ska vid tillämpningen av detta avtal förstås så att de inbegriper de anpassningar som förtecknas i del III i bilaga I till detta avtal. Så snart som möjligt efter antagandet av eventuella ändringar av nationella bestämmelser av betydelse för del III i bilaga I till detta avtal ska Förenade kungariket underrätta unionen om detta i gemensamma kommittén.

4.   Administrativa kommissionens beslut och rekommendationer ska vid tillämpningen av detta avtal förstås så att de inbegriper de beslut och rekommendationer som förtecknas i del I i bilaga I. Gemensamma kommittén ska ändra del I i bilaga I så att den återspeglar alla nya beslut eller rekommendationer som administrativa kommissionen antar. För detta ändamål ska unionen så snart som möjligt efter det att administrativa kommissionen har antagit beslut och rekommendationer underrätta Förenade kungariket om detta i gemensamma kommittén. Sådana ändringar ska göras av gemensamma kommittén på förslag av unionen eller Förenade kungariket.

AVDELNING IV

Andra bestämmelser

Artikel 37

Publicitet

Medlemsstaterna och Förenade kungariket ska sprida information om rättigheter och skyldigheter för personer som omfattas av denna del, särskilt genom informationskampanjer som bedrivs på lämpligt sätt i nationella och lokala medier och i andra kommunikationskanaler.

Artikel 38

Förmånligare bestämmelser

1.   Denna del ska inte påverka lagar eller andra författningar som är tillämpliga i en värdstat eller en arbetsstat och som skulle vara förmånligare för de berörda personerna. Denna punkt ska inte tillämpas på avdelning III.

2.   Artiklarna 12 och 23.1 ska inte påverka tillämpningen av arrangemangen mellan Förenade kungariket och Irland rörande den gemensamma resezonen vad gäller förmånligare behandling som dessa arrangemang kan medföra för de berörda personerna.

Artikel 39

Livslångt skydd

De personer som omfattas av denna del ska åtnjuta de rättigheter som föreskrivs i de relevanta avdelningarna i denna del livet ut, såvida de inte upphör att uppfylla de villkor som anges i de avdelningarna.

TREDJE DELEN

SEPARATIONSBESTÄMMELSER

AVDELNING I

Varor som släppts ut på marknaden

Artikel 40

Definitioner

I denna avdelning gäller följande definitioner:

a)    tillhandahållande på marknaden : varje leverans av en vara för distribution, förbrukning eller användning på marknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt.

b)    utsläppande på marknaden : tillhandahållande för första gången av en vara på marknaden i unionen eller Förenade kungariket.

c)    leverans av en vara för distribution, förbrukning eller användning : att en befintlig och individuellt identifierbar vara, efter tillverkningsskedet, är föremål för ett skriftligt eller muntligt avtal mellan två eller flera juridiska eller fysiska personer om överlåtelse av äganderätt, andra egendomsrättigheter eller innehav av varan, eller är föremål för ett erbjudande till en eller flera juridiska eller fysiska personer om att ingå ett sådant avtal.

d)    ibruktagande : den första användningen av en vara i unionen eller Förenade kungariket av slutanvändaren för avsett ändamål eller, i fråga om marin utrustning, placering ombord.

e)    marknadskontroll : den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheter för att säkerställa att varor överensstämmer med de tillämpliga kraven och att de inte hotar hälsa, säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset.

f)    marknadskontrollmyndighet : myndighet i en medlemsstat eller i Förenade kungariket som ansvarar för att utöva marknadskontroll på sitt territorium.

g)    villkor för saluföring av varor : krav på varornas egenskaper såsom kvalitet, prestanda, säkerhet eller mått, inbegripet varornas sammansättning eller terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning, etikettering och förfaranden för bedömning av överensstämmelse som används för sådana varor; begreppet omfattar även krav på produktionsmetoder och produktionsprocesser, om dessa påverkar varornas egenskaper.

h)    organ för bedömning av överensstämmelse : organ som utför bedömningar av överensstämmelse, inbegripet kalibrering, provning, certifiering och kontroll.

i)    anmält organ : organ för bedömning av överensstämmelse som är godkänt för att utföra tredjepartsbedömningar av överensstämmelse enligt unionsrätt som harmoniserar villkoren för saluföring av varor.

j)    djurprodukter : produkter av animaliskt ursprung, animaliska biprodukter och framställda produkter enligt artikel 4.29, 4.30 respektive 4.31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (18), foder av animaliskt ursprung samt livsmedel och foder som innehåller produkter av animaliskt ursprung.

Artikel 41

Fortsatt rörlighet för varor som släppts ut på marknaden

1.   Varje vara som lagligen släppts ut på marknaden i unionen eller i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång får

a)

fortsätta att tillhandahållas på marknaden i unionen eller i Förenade kungariket och röra sig mellan dessa två marknader tills den når slutanvändaren,

b)

om så föreskrivs i tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser, tas i bruk i unionen eller i Förenade kungariket.

2.   De krav i artiklarna 34 och 35 i EUF-fördraget och i tillämplig unionsrätt om saluföring av varor, inbegripet villkoren för saluföring av varor, som är tillämpliga på de berörda varorna ska tillämpas på sådana varor som avses i punkt 1.

3.   Punkt 1 ska tillämpas på alla befintliga och individuellt identifierbara varor i den mening som avses i tredje delen avdelning II i EUF-fördraget, med undantag för rörlighet från unionsmarknaden till marknaden i Förenade kungariket eller omvänt av

a)

levande djur och avelsmaterial,

b)

djurprodukter.

4.   För förflyttningar av levande djur eller avelsmaterial från en medlemsstat till Förenade kungariket eller omvänt ska de unionsrättsliga bestämmelser som förtecknas i bilaga II tillämpas, förutsatt att avsändningsdagen inföll före övergångsperiodens utgång.

5.   Denna artikel ska inte påverka möjligheten för Förenade kungariket, en medlemsstat eller unionen att vidta åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållande på marknaden av sådana varor som avses i punkt 1 eller en kategori av sådana varor, i den mån och omfattning som unionsrätten tillåter.

6.   Bestämmelserna i denna avdelning ska inte påverka tillämpningen av gällande regler om försäljningsformer, immaterialrätt, tullförfaranden, tullsatser eller skatter.

Artikel 42

Bevis på utsläppande på marknaden

Om en ekonomisk aktör åberopar artikel 41.1 med avseende på en viss vara ska aktören ha bevisbördan när det gäller att, med hjälp av alla relevanta handlingar, styrka att varan släppts ut på marknaden i unionen eller i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång.

Artikel 43

Marknadskontroll

1.   Medlemsstaternas och Förenade kungarikets marknadskontrollmyndigheter ska utan dröjsmål utbyta all relevant information som samlas in med avseende på sådana varor som avses i artikel 41.1 i samband med sin marknadskontroll. De ska särskilt upplysa varandra och Europeiska kommissionen om all information som rör varor som utgör en allvarlig risk samt om åtgärder som vidtagits beträffande varor som inte uppfyller kraven, inbegripet relevanta upplysningar från nät, informationssystem och databaser som inrättats enligt unionsrätten eller Förenade kungarikets rätt med avseende på sådana varor.

2.   Medlemsstaterna och Förenade kungariket ska utan dröjsmål överföra varje begäran från sina respektive marknadskontrollmyndigheter till ett organ för bedömning av överensstämmelse som är etablerat på deras territorium, om begäran avser en bedömning av överensstämmelse som organet utfört i sin egenskap av anmält organ före övergångsperiodens utgång. Medlemsstaterna och Förenade kungariket ska se till att varje sådan begäran omedelbart åtgärdas av organet för bedömning av överensstämmelse.

Artikel 44

Överföring av akter och handlingar som rör pågående ärenden

Förenade kungariket ska utan dröjsmål, till en medlemsstats behöriga myndighet utsedd enligt förfarandena i tillämplig unionsrätt, överföra alla relevanta akter eller handlingar som rör bedömningar, godkännanden och tillstånd vars handläggning fortfarande pågick dagen före dagen för detta avtals ikraftträdande och som en behörig myndighet i Förenade kungariket ansvarade för i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (19), förordning (EG) nr 1107/2009 (20), direktiv 2001/83/EG (21) och direktiv 2001/82/EG (22).

Artikel 45

Tillhandahållande av information om tidigare godkännandeärenden för läkemedel

1.   Förenade kungariket ska på motiverad begäran från en medlemsstat eller Europeiska läkemedelsmyndigheten utan dröjsmål tillhandahålla den dokumentation som legat till grund för ett godkännande för försäljning avseende ett läkemedel som godkänts av en behörig myndighet i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång, om dokumentationen är nödvändig för bedömning av en ansökan om godkännande för försäljning i enlighet med artiklarna 10 och 10a i direktiv 2001/83/EG eller artiklarna 13 och 13a i direktiv 2001/82/EG.

2.   En medlemsstat ska på motiverad begäran från Förenade kungariket utan dröjsmål tillhandahålla den dokumentation som legat till grund för ett godkännande för försäljning avseende ett läkemedel som godkänts av en behörig myndighet i den medlemsstaten före övergångsperiodens utgång, om dokumentationen är nödvändig för bedömning av en ansökan om godkännande för försäljning i Förenade kungariket i enlighet med kraven i Förenade kungarikets lagstiftning, i den mån kraven i den lagstiftningen är att likställa med kraven i artiklarna 10 och 10a i direktiv 2001/83/EG eller artiklarna 13 och 13a i direktiv 2001/82/EG.

Artikel 46

Tillhandahållande av information som innehas av anmälda organ etablerade i Förenade kungariket eller i en medlemsstat

1.   Förenade kungariket ska säkerställa att information som innehas av ett organ för bedömning av överensstämmelse, etablerat i Förenade kungariket, och som rör organets verksamhet i egenskap av anmält organ enligt unionsrätten före övergångsperiodens utgång, på begäran av intygsinnehavaren tillhandahålls utan dröjsmål till ett anmält organ etablerat i en medlemsstat såsom anges av intygsinnehavaren.

2.   Varje medlemsstat ska säkerställa att information som innehas av ett anmält organ, etablerat i den berörda medlemsstaten, och som rör organets verksamhet före övergångsperiodens utgång, på begäran av intygsinnehavaren tillhandahålls utan dröjsmål till ett organ för bedömning av överensstämmelse etablerat i Förenade kungariket såsom anges av intygsinnehavaren.

AVDELNING II

Pågående tullförfaranden

Artikel 47

Unionsstatus för varor

1.   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (23) ska tillämpas på unionsvaror enligt artikel 5.23 i den förordningen, när sådana varor flyttas från Förenade kungarikets tullområde till unionens tullområde eller omvänt, förutsatt att förflyttningen inleddes före övergångsperiodens utgång och avslutades därefter. En förflyttning av varor som inleddes före övergångsperiodens utgång och avslutas därefter ska betraktas som en förflyttning inom unionen när det gäller krav på import- och exportlicenser i unionsrätten.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska antagandet om varors tullstatus som unionsvaror enligt artikel 153.1 i förordning (EU) nr 952/2013 inte gälla. Sådana varors tullstatus som unionsvaror, samt det förhållandet att den förflyttning som avses i punkt 1 inleddes före övergångsperiodens utgång, ska för varje förflyttning som den berörda personen utför styrkas med något av de medel som anges i artikel 199 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (24). Bevis på att förflyttningen har inletts ska tillhandahållas i form av ett transportdokument för varorna.

3.   Punkt 2 ska inte tillämpas på unionsvaror som transporteras med flyg och som har lastats eller omlastats på en flygplats inom Förenade kungarikets tullområde för vidare befordran till unionens tullområde, eller som har lastats eller omlastats på en flygplats inom unionens tullområde för vidare befordran till Förenade kungarikets tullområde, om sådana varor transporteras enligt ett enda transportdokument som utfärdats i något av de berörda tullområdena, förutsatt att förflyttningen med flyg inleddes före övergångsperiodens utgång och avslutades därefter.

4.   Punkt 2 ska inte tillämpas på unionsvaror som transporteras sjövägen och har skeppats mellan hamnar inom Förenade kungarikets tullområde och hamnar inom unionens tullområde av en reguljär fartygslinje enligt artikel 120 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 (25), förutsatt att

a)

färden mellan hamnarna inom Förenade kungarikets tullområde och hamnarna inom unionens tullområde inleddes före övergångsperiodens utgång och avslutades därefter, och

b)

fartyget i den reguljära fartygslinjen anlöpte en eller flera hamnar inom Förenade kungarikets tullområde eller unionens tullområde före övergångsperiodens utgång.

5.   När fartyget i den reguljära fartygslinjen under den resa som avses i punkt 4 a anlöper en eller flera hamnar inom Förenade kungarikets tullområde efter övergångsperiodens utgång ska följande gälla:

a)

För varor som lastats före övergångsperiodens utgång och lossas i de hamnarna ska tullstatusen som unionsvaror inte ändras.

b)

För varor som lastas i hamnar som anlöps efter övergångsperiodens utgång ska tullstatusen som unionsvaror inte ändras förutsatt att den styrks i enlighet med punkt 2.

Artikel 48

Summarisk införseldeklaration och deklaration före avgång

1.   Förordning (EU) nr 952/2013 ska tillämpas på summariska införseldeklarationer som getts in till tullkontoret för första införsel i enlighet med avdelning IV kapitel I i den förordningen före övergångsperiodens utgång, och dessa deklarationer ska ha samma rättsverkningar i unionens tullområde som i Förenade kungarikets tullområde efter övergångsperiodens utgång.

2.   Förordning (EU) nr 952/2013 ska tillämpas på deklarationer före avgång som getts in i enlighet med avdelning VIII kapitel I i den förordningen före övergångsperiodens utgång, och om tillämpligt, om varorna frigjorts i enlighet med artikel 194 i förordningen före övergångsperiodens utgång. Deklarationerna ska ha samma rättsverkningar inom unionens tullområde och Förenade kungarikets tullområde efter övergångsperiodens utgång.

Artikel 49

Avslutande av tillfällig lagring eller tullförfaranden

1.   Förordning (EU) nr 952/2013 ska tillämpas på icke-unionsvaror som var i sådan tillfällig lagring som avses i artikel 5.17 i den förordningen vid övergångsperiodens utgång och på varor som omfattades av något av de tullförfaranden som avses i artikel 5.16 i den förordningen i Förenade kungarikets tullområde vid övergångsperiodens utgång, till dess att sådan tillfällig lagring upphör, till dess att ett av de särskilda tullförfarandena avslutas, till dess att varorna övergår till fri omsättning eller till dess att varorna förs ut från tullområdet, förutsatt att händelsen i fråga inträffar efter övergångsperiodens utgång men senast inom den motsvarande tidsfrist som avses i bilaga III.

Artikel 148.5 b och c och artikel 219 i förordning (EU) nr 952/2013 ska dock inte tillämpas på sådana förflyttningar av varor mellan Förenade kungarikets tullområde och unionens tullområde som avslutas efter övergångsperiodens utgång.

2.   Förordning (EU) nr 952/2013, rådets beslut 2014/335/EU, Euratom (26), rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 (27) och rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 (28) ska tillämpas på alla tullskulder som uppkommer efter övergångsperiodens utgång från det upphörande av tillfällig lagring eller det avslutande som avses i punkt 1.

3.   Avdelning II kapitel 1 avsnitt 1 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 ska tillämpas på ansökningar om utnyttjande av tullkvoter som godkänts av tullmyndigheterna i Förenade kungarikets tullområde, förutsatt att tullmyndigheterna i Förenade kungarikets tullområde har tillhandahållit erforderliga styrkande handlingar i enlighet med artikel 50 i den förordningen före övergångsperiodens utgång, och ska tillämpas på upphävande av ansökningar och återföring av outnyttjade tilldelade kvantiteter i sådana ansökningar.

Artikel 50

Åtkomst till relevanta nät, informationssystem och databaser

Med avvikelse från artikel 8 ska Förenade kungariket, i den omfattning som är strikt nödvändig för att Förenade kungariket ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna avdelning, ha åtkomst till de nät, informationssystem och databaser som förtecknas i bilaga IV. Förenade kungariket ska till unionen återbetala de faktiska kostnader som uppkommit för unionen till följd av underlättandet av denna åtkomst. Unionen ska varje år senast den 31 mars till och med utgången av den period som avses i bilaga IV meddela Förenade kungariket detta belopp. Om det meddelade beloppet för de faktiska kostnaderna betydligt avviker från det belopp, motsvarande den bästa uppskattningen, som meddelats av unionen till Förenade kungariket före undertecknandet av detta avtal, ska Förenade kungariket utan dröjsmål betala beloppet motsvarande den bästa uppskattningen till unionen, och gemensamma kommittén ska bestämma hur skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och beloppet motsvarande den bästa uppskattningen ska hanteras.

AVDELNING III

Pågående mervärdesskatte- och punktskatteärenden

Artikel 51

Mervärdesskatt

1.   Rådets direktiv 2006/112/EG (29) ska tillämpas på varor som försänds eller transporteras från Förenade kungarikets territorium till en medlemsstats territorium, och omvänt, förutsatt att försändelsen eller transporten inleddes före övergångsperiodens utgång och avslutades därefter.

2.   Direktiv 2006/112/EG ska fortsätta att tillämpas till och med fem år efter övergångsperiodens utgång när det gäller beskattningsbara personers rättigheter och skyldigheter i fråga om transaktioner med ett gränsöverskridande inslag mellan Förenade kungariket och en medlemsstat som ägde rum före övergångsperiodens utgång och när det gäller sådana transaktioner som avses i punkt 1.

3.   Med avvikelse från punkt 2 och från artikel 15 i rådets direktiv 2008/9/EG (30) ska återbetalningsansökningar som avser mervärdesskatt som betalats i en medlemsstat av en beskattningsbar person etablerad i Förenade kungariket eller mervärdesskatt som betalats i Förenade kungariket av en beskattningsbar person etablerad i en medlemsstat, ges in enligt villkoren i det direktivet senast den 31 mars 2021.

4.   Med avvikelse från punkt 2 och från artikel 61.2 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 (31) ska ändringar av mervärdesskattedeklarationer som getts in i enlighet med artikel 364 eller artikel 369f i direktiv 2006/112/EG, antingen i Förenade kungariket med avseende på tjänster som tillhandahållits i konsumtionsmedlemsstaterna före övergångsperiodens utgång eller i en medlemsstat med avseende på tjänster som tillhandahållits i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång, ges in senast den 31 december 2021.

Artikel 52

Punktskattepliktiga varor

Rådets direktiv 2008/118/EG (32) ska tillämpas på förflyttningar av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande och på förflyttningar av punktskattepliktiga varor efter frisläppande för konsumtion från Förenade kungarikets territorium till en medlemsstats territorium, eller omvänt, förutsatt att förflyttningen inleddes före övergångsperiodens utgång och avslutades därefter.

Artikel 53

Åtkomst till relevanta nät, informationssystem och databaser

Med avvikelse från artikel 8 ska Förenade kungariket, i den omfattning som är strikt nödvändig för att Förenade kungariket ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna avdelning, ha åtkomst till de nät, informationssystem och databaser som förtecknas i bilaga IV. Förenade kungariket ska till unionen återbetala de faktiska kostnader som uppkommit för unionen till följd av underlättandet av denna åtkomst. Unionen ska varje år senast den 31 mars till och med utgången av den period som avses i bilaga IV meddela Förenade kungariket detta belopp. Om det meddelade beloppet för de faktiska kostnaderna betydligt avviker från det belopp, motsvarande den bästa uppskattningen, som meddelats av unionen till Förenade kungariket före undertecknandet av detta avtal, ska Förenade kungariket utan dröjsmål betala beloppet motsvarande den bästa uppskattningen till unionen, och gemensamma kommittén ska bestämma hur skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och beloppet motsvarande den bästa uppskattningen ska hanteras.

AVDELNING IV

Immateriella rättigheter

Artikel 54

Fortsatt skydd i Förenade kungariket för registrerade eller beviljade rättigheter

1.   Den som är innehavare av någon av följande immateriella rättigheter som registrerats eller beviljats före övergångsperiodens utgång ska, utan ny granskning, bli innehavare av en jämförbar immateriell rättighet som är registrerad och kan göras gällande i Förenade kungariket enligt Förenade kungarikets nationella rätt:

a)

Den som är innehavare av ett EU-varumärke registrerat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 (33) ska bli innehavare av ett varumärke i Förenade kungariket, bestående av samma tecken för samma varor eller tjänst.

b)

Den som är innehavare av en gemenskapsformgivning som registrerats och i tillämpliga fall offentliggjorts efter senarelagt offentliggörande enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 (34), ska bli innehavare av ett registrerat formskydd i Förenade kungariket för samma formgivning.

c)

Den som är innehavare av en gemenskapens växtförädlarrätt som beviljats enligt rådets förordning (EG) nr 2100/94 (35) ska bli innehavare av en växtförädlarrätt i Förenade kungariket för samma växtsort.

2.   När geografiska beteckningar, skyddade ursprungsbeteckningar eller garanterade traditionella specialiteter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (36), geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar eller traditionella uttryck för vin i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (37), geografiska beteckningar i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 (38) eller geografiska beteckningar i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 (39) är skyddade i unionen den sista dagen i övergångsperioden i enlighet med de förordningarna ska de personer som har rätt att använda de berörda geografiska beteckningarna, ursprungsbeteckningarna, garanterade traditionella specialiteterna eller traditionella uttrycken för vin ha rätt att, från och med övergångsperiodens utgång och utan någon ny granskning, i Förenade kungariket använda de berörda geografiska beteckningarna, ursprungsbeteckningarna, garanterade traditionella specialiteterna eller traditionella uttrycken för vin, vilka ska beviljas minst samma skyddsnivå enligt Förenade kungarikets nationella rätt som enligt följande unionsrättsliga bestämmelser:

a)

artikel 4.1 i, j och k i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 (40), och

b)

när det gäller berörda geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, garanterade traditionella specialiteter eller traditionella uttryck för vin, artiklarna 13, 14.1, 24, 36.3, 38, 44 och 45.1 b i förordning (EU) nr 1151/2012, artikel 90.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (41), artiklarna 100.3, 102.1, 103, 113 och 157.1 c x i förordning (EU) nr 1308/2013, artikel 62.3 och 62.4 i kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 (42), artikel 15.3 första stycket och artiklarna 16 och 23.1 i förordning (EG) nr 110/2008 samt, i den mån det är fråga om överensstämmelse med de bestämmelserna i den förordningen, artikel 24.1 i den förordningen, eller artiklarna 19.1 och 20 i förordning (EU) nr 251/2014.

När skyddet för en sådan geografisk beteckning, ursprungsbeteckning, garanterad traditionell specialitet eller ett sådant traditionellt uttryck för vin som avses i första stycket upphör i unionen vid övergångsperiodens utgång ska första stycket upphöra att gälla i fråga om den geografiska beteckningen, den ursprungsbeteckningen, den garanterade traditionella specialiteten eller det traditionella uttrycket för vin.

Första stycket ska inte vara tillämpligt när skyddet i unionen härleds från internationella avtal i vilka unionen är part.

Denna punkt ska tillämpas till dess att ett sådant avtal som avses i artikel 184 och som ersätter denna punkt eventuellt träder i kraft eller blir tillämpligt.

3.   Trots punkt 1 gäller att om en immateriell rättighet som avses i den punkten ogiltigförklaras eller återkallas eller, om det är fråga om en gemenskapens växtförädlarrätt, ogiltigförklaras eller upphävs, i unionen till följd av ett administrativt eller rättsligt förfarande som pågick den sista dagen i övergångsperioden, ska motsvarande rättighet i Förenade kungariket också ogiltigförklaras eller återkallas, eller ogiltigförklaras, eller upphävas. Dagen för verkan av ogiltigförklarandet, återkallelsen eller upphävandet i Förenade kungariket ska vara densamma som i unionen.

Med avvikelse från första stycket ska Förenade kungariket inte vara skyldigt att ogiltigförklara eller återkalla motsvarande rättighet i Förenade kungariket om grunderna för ogiltigförklaring eller återkallelse av EU-varumärket eller den registrerade gemenskapsformgivningen inte är tillämpliga i Förenade kungariket.

4.   Dagen för den första förnyelsen av en rätt till ett varumärke eller ett registrerat formskydd som uppkommer i Förenade kungariket i enlighet med punkt 1 a eller b ska vara densamma som dagen för förnyelsen av motsvarande immateriella rättighet som registrerats i enlighet med unionsrätten.

5.   Beträffande varumärken i Förenade kungariket som avses i punkt 1 a i denna artikel ska följande gälla:

a)

För varumärket ska EU-varumärkets ansökningsdag eller prioritetsdag gälla, och det ska i förekommande fall ha samma företräde som enligt artikel 39 eller 40 i förordning (EU) 2017/1001 åberopats med avseende på ett varumärke i Förenade kungariket.

b)

Varumärket ska inte kunna upphävas på den grunden att det motsvarande EU-varumärket inte har varit i verkligt bruk på Förenade kungarikets territorium före övergångsperiodens utgång.

c)

Innehavaren av ett EU-varumärke som har blivit känt i unionen ska ha rätt att i Förenade kungariket utöva rättigheter som är likvärdiga med dem som föreskrivs i artikel 9.2 c i förordning (EU) 2017/1001 och artikel 5.3 a i direktiv (EU) 2015/2436 med avseende på motsvarande varumärke på grundval av den ställning som känt varumärke som det förvärvat i unionen före övergångsperiodens utgång; därefter ska frågan huruvida det är känt baseras på användningen av varumärket i Förenade kungariket.

6.   Beträffande sådana rättigheter till registrerat formskydd och växtförädlarrätter i Förenade kungariket som avses i punkt 1 b och c ska följande gälla:

a)

Skyddstiden enligt Förenade kungarikets nationella rätt ska vara minst lika med den återstående skyddstiden enligt unionsrätten för motsvarande registrerad gemenskapsformgivning eller gemenskapsväxtförädlarrätt.

b)

Ansökningsdagen eller prioritetsdagen ska vara densamma som för motsvarande registrerad gemenskapsformgivning eller gemenskapsväxtförädlarrätt.

Artikel 55

Registreringsförfarande

1.   Registrering, beviljande eller skydd enligt artikel 54.1 och 54.2 i detta avtal ska utföras kostnadsfritt av relevanta enheter i Förenade kungariket, med användning av tillgängliga uppgifter i registren vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Gemenskapens växtsortsmyndighet och Europeiska kommissionen. Bilaga III till förordning (EG) nr 110/2008 ska betraktas som ett register vid tillämpningen av den här artikeln.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska innehavare av sådana immateriella rättigheter som avses i artikel 54.1 och de personer som har rätt att använda en sådan geografisk beteckning, ursprungsbeteckning, garanterad traditionell specialitet eller ett sådant traditionellt uttryck för vin som avses i artikel 54.2 inte vara skyldiga att ge in någon ansökan eller genomgå något särskilt administrativt förfarande. Innehavare av sådana immateriella rättigheter som avses i artikel 54.1 ska inte vara skyldiga att ha en delgivningsadress i Förenade kungariket under de tre år som följer på övergångsperiodens utgång.

3.   Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Gemenskapens växtsortsmyndighet och Europeiska kommissionen ska förse de relevanta enheterna i Förenade kungariket med den information de behöver för registrering, beviljande eller skydd i Förenade kungariket enligt artikel 54.1 eller 54.2.

4.   Denna artikel ska inte påverka förnyelseavgifter som kan gälla vid tidpunkten för förnyelse av rättigheterna, eller möjligheten för de berörda innehavarna att avstå från sina immateriella rättigheter i Förenade kungariket i enlighet med relevant förfarande enligt Förenade kungarikets nationella rätt.

Artikel 56

Fortsatt skydd i Förenade kungariket av internationella registreringar som designerar unionen

Förenade kungariket ska vidta åtgärder för att säkerställa att fysiska eller juridiska personer, som erhållit skydd före övergångsperiodens utgång av internationellt registrerade varumärken eller formgivningar som designerar unionen enligt Madridsystemet för internationell registrering av varumärken eller enligt Haagsystemet för internationell registrering av industriella formgivningar, åtnjuter skydd i Förenade kungariket för sina varumärken eller industriella formgivningar med avseende på sådana internationella registreringar.

Artikel 57

Fortsatt skydd i Förenade kungariket av oregistrerade gemenskapsformgivningar

En innehavare av en rätt till en oregistrerad gemenskapsformgivning som uppkom före övergångsperiodens utgång i enlighet med förordning (EG) nr 6/2002 ska med avseende på den oregistrerade gemenskapsformgivningen automatiskt bli innehavare av en immateriell rättighet i Förenade kungariket som kan göras gällande enligt Förenade kungarikets nationella rätt och som ger samma skyddsnivå som förordning (EG) nr 6/2002. Skyddstiden för den rättigheten enligt Förenade kungarikets nationella rätt ska vara minst lika med den återstående skyddstiden för den motsvarande oregistrerade gemenskapsformgivningen enligt artikel 11.1 i den förordningen.

Artikel 58

Fortsatt skydd av databaser

1.   En innehavare av en rättighet med avseende på databaser för Förenade kungarikets vidkommande enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG (43), vilka uppkom före övergångsperiodens utgång, ska med avseende på databaserna behålla en immateriell rättighet i Förenade kungariket enligt Förenade kungarikets nationella rätt som ger samma skyddsnivå som enligt direktiv 96/9/EG, förutsatt att innehavarna fortsätter att uppfylla kraven i artikel 11 i det direktivet. Skyddstiden för den rättigheten enligt Förenade kungarikets nationella rätt ska åtminstone motsvara den återstående skyddstiden enligt artikel 10 i direktiv 96/6/EG.

2.   Följande personer och företag ska anses uppfylla kraven i artikel 11 i direktiv 96/9/EG:

a)

Medborgare i Förenade kungariket.

b)

Fysiska personer som är stadigvarande bosatta i Förenade kungariket.

c)

Företag etablerade i Förenade kungariket förutsatt att, om företaget endast har sitt säte i Förenade kungariket, dess verksamhet har ett verkligt och kontinuerligt samband med ekonomin i Förenade kungariket eller i en medlemsstat.

Artikel 59

Rätt till prioritet med avseende på pågående ansökningar om EU-varumärke, gemenskapsformgivning och gemenskapens växtförädlarrätt

1.   Om en person ansökt om ett EU-varumärke eller en gemenskapsformgivning enligt unionsrätten före övergångsperiodens utgång och det har fastställts en ansökningsdag för ansökan, ska den personen för samma varumärke, med avseende på varor eller tjänster som är identiska med eller som ingår i dem för vilka ansökan har gjorts i unionen, eller för samma formgivning, ha rätt att ge in en ansökan i Förenade kungariket inom nio månader från övergångsperiodens utgång. En ansökan enligt denna artikel ska anses ha samma ansökningsdag och prioritetsdag som motsvarande ansökan ingiven i unionen och, i förekommande fall, samma företräde som enligt artikel 39 eller 40 i förordning (EU) 2017/1001 åberopats med avseende på ett varumärke i Förenade kungariket.

2.   Om en person har ansökt om en gemenskapens växtförädlarrätt i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång, ska den personen vid ingivande av en ansökan om samma växtförädlarrätt i Förenade kungariket ha en särskild rätt till prioritet i Förenade kungariket i sex månader efter övergångsperiodens utgång. Rätten till prioritet ska ha som verkan att prioritetsdagen för ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt ska anses vara dagen för ansökan om en växtförädlarrätt i Förenade kungariket när det gäller fastställande av om växtförädlarrätten är särskiljbar, ny och om det föreligger en rätt till växtförädlarrätten.

Artikel 60

Pågående ansökningar om tilläggsskydd i Förenade kungariket

1.   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 (44) och (EG) nr 1610/96 (45) ska tillämpas på ansökningar om tilläggsskydd för växtskyddsmedel respektive på ansökningar om läkemedel, samt på ansökningar om förlängning av sådana tilläggsskydd, om ansökningarna gavs in till en myndighet i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång i fall där det administrativa förfarandet för beviljande av det berörda tilläggsskyddet eller för förlängningen av dess giltighetstid fortfarande pågick vid övergångsperiodens utgång.

2.   Alla tilläggsskydd som beviljas enligt punkt 1 ska ge samma skyddsnivå som den som föreskrivs i förordning (EG) nr 1610/96 eller förordning (EG) nr 469/2009.

Artikel 61

Konsumtion av rättigheter

Immateriella rättigheter som konsumerats både i unionen och i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång enligt villkoren i unionsrätten ska förbli konsumerade både i unionen och i Förenade kungariket.

AVDELNING V

Pågående polissamarbete och straffrättsligt samarbete

Artikel 62

Pågående förfaranden för straffrättsligt samarbete

1.   I Förenade kungariket, och i medlemsstaterna i situationer som involverar Förenade kungariket, ska följande akter tillämpas enligt följande:

a)

Konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (46), och protokollet upprättat av rådet i enlighet med artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (47) ska tillämpas på ansökningar om ömsesidig rättslig hjälp enligt respektive instrument som före övergångsperiodens utgång tagits emot av centralmyndigheten eller den rättsliga myndigheten.

b)

Rådets rambeslut 2002/584/RIF (48) ska tillämpas på europeiska arresteringsorder när den eftersökta personen greps före övergångsperiodens utgång i syfte att verkställa en europeisk arresteringsorder, oavsett den verkställande rättsliga myndighetens beslut om huruvida den eftersökta personen ska hållas kvar i häkte eller tillfälligt försättas på fri fot.

c)

Rådets rambeslut 2003/577/RIF (49) ska tillämpas på beslut om frysning som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den centrala myndigheten eller den rättsliga myndighet som är behörig för verkställighet, eller av en rättslig myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna eller verkställa ett beslut om frysning men som självmant översänder beslutet om frysning till den behöriga rättsliga myndigheten för verkställighet.

d)

Rådets rambeslut 2005/214/RIF (50) ska tillämpas på beslut som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den centrala myndigheten eller av den behöriga myndigheten i den verkställande staten, eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna eller verkställa ett beslut men som ex officio översänder beslutet till den behöriga myndigheten för verkställighet.

e)

Rådets rambeslut 2006/783/RIF (51) ska tillämpas på beslut om förverkande som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den centrala myndigheten eller av den behöriga myndigheten i den verkställande staten, eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna eller verkställa ett beslut om förverkande men som ex officio översänder beslutet om förverkande till den behöriga myndigheten för verkställighet.

f)

Rådets rambeslut 2008/909/RIF (52) ska tillämpas

i)

på domar som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den behöriga myndigheten i den verkställande staten eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna och verkställa en dom men som på eget initiativ översänder domen till den behöriga myndigheten för verkställighet,

ii)

vid tillämpningen av artikel 4.6 eller 5.3 i rambeslut 2002/584/RIF, om det rambeslutet är tillämpligt enligt led b i denna punkt.

g)

Rådets rambeslut 2008/675/RIF (53) ska tillämpas på nya brottmålsförfaranden i den mening som avses i artikel 3 i det rambeslutet som inletts före övergångsperiodens utgång.

h)

Rådets rambeslut 2009/315/RIF (54) ska tillämpas på ansökningar om information om domar som före övergångsperiodens utgång tagits emot av centralmyndigheten; efter övergångsperiodens utgång får svar på sådana ansökningar dock inte översändas genom det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister, som inrättats enligt rådets beslut 2009/316/RIF (55).

i)

Rådets rambeslut 2009/829/RIF (56) ska tillämpas på beslut om övervakningsåtgärder som före övergångsperiodens utgång tagits emot av den centrala myndigheten, av en behörig myndighet i den verkställande staten eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna ett beslut men som på eget initiativ översänder det till den behöriga myndigheten för verkställighet.

j)

Artikel 10.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU (57) ska tillämpas på ansökningar om information som före övergångsperiodens utgång tagits emot av centralmyndigheten; efter övergångsperiodens utgång får dock svar på sådana ansökningar inte översändas genom det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister, som inrättats enligt rådets beslut 2009/316/RIF.

k)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU (58) ska tillämpas på europeiska skyddsorder som före övergångsperiodens utgång har tagits emot av centralmyndigheten eller den behöriga myndigheten i den verkställande staten, eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna en europeisk skyddsorder men som på eget initiativ vidarebefordrar den till den behöriga myndigheten för verkställighet.

l)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU (59) ska tillämpas på europeiska utredningsorder som före övergångsperiodens utgång har tagits emot av centralmyndigheten eller den verkställande myndigheten eller av en myndighet i den verkställande staten som inte är behörig att erkänna eller verkställa en europeisk utredningsorder men som på eget initiativ översänder den till den verkställande myndigheten för verkställighet.

2.   Förenade kungarikets behöriga myndigheter får fortsätta att delta i de gemensamma utredningsgrupper som de deltog i före övergångsperiodens utgång om utredningsgrupperna inrättats antingen i enlighet med artikel 13 i konventionen upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater eller i enlighet med rådets rambeslut 2002/465/RIF (60).

Genom avvikelse från artikel 8 i detta avtal ska Förenade kungariket ha rätt att använda nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena) i högst ett år efter övergångsperiodens utgång och i den omfattning som är strikt nödvändig för att utbyta information med de gemensamma utredningsgrupper som avses i första stycket i denna punkt. Förenade kungariket ska till unionen återbetala de faktiska kostnader som uppkommit för unionen till följd av underlättandet av Förenade kungarikets användning av Siena. Unionen ska meddela Förenade kungariket detta kostnadsbelopp senast den 31 mars 2021. Om det meddelade beloppet för de faktiska kostnaderna betydligt avviker från det belopp, motsvarande den bästa uppskattningen, som meddelats av unionen till Förenade kungariket före undertecknandet av detta avtal, ska Förenade kungariket utan dröjsmål betala beloppet motsvarande den bästa uppskattningen till unionen, och gemensamma kommittén ska bestämma hur skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och beloppet motsvarande den bästa uppskattningen ska hanteras.

3.   Eurojust får på Förenade kungarikets begäran, under förutsättning att artiklarna 26a.7 a och 27 i rådets beslut 2002/187/RIF (61) är uppfyllda, lämna information, inbegripet personuppgifter, från sitt ärendehanteringssystem om det är nödvändigt för att fullfölja de pågående förfaranden som avses i punkt 1 a, b, c, e och l i den här artikeln eller verksamheten i de gemensamma utredningsgrupper som avses i punkt 2 i den här artikeln. Förenade kungarikets behöriga myndigheter får på begäran förse Eurojust med information som de innehar om det är nödvändigt för att fullfölja de pågående förfaranden som avses i punkt 1 a, b, c, e och l i den här artikeln eller verksamheten i de gemensamma utredningsgrupper som avses i punkt 2 i den här artikeln. När extraordinarie utgifter uppkommer i samband med tillämpningen av den här punkten ska gemensamma kommittén fastställa sådana utgifter ska hanteras.

Artikel 63

Pågående förfaranden för samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter, polissamarbete och informationsutbyte

1.   I Förenade kungariket, och i medlemsstaterna i situationer som involverar Förenade kungariket, ska följande akter tillämpas enligt följande:

a)

Artiklarna 39 och 40 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (62) (nedan kallad Schengenavtalets tillämpningskonvention), jämförda med artiklarna 42 och 43, ska tillämpas på

i)

framställningar i enlighet med artikel 39 i Schengenavtalets tillämpningskonvention som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av det centrala organ som i den avtalsslutande parten är ansvarigt för internationellt polissamarbete eller av behöriga myndigheter i den anmodade parten, eller av polismyndigheter som mottagit en framställning som saknar behörighet att verkställa den men överlämnar den till de behöriga myndigheterna,

ii)

framställningar om bistånd enligt artikel 40.1 i Schengenavtalets tillämpningskonvention som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av en myndighet som är utsedd av en avtalsslutande part,

iii)

gränsöverskridande övervakning som genomförts utan föregående samtycke i enlighet med artikel 40.2 i Schengenavtalets tillämpningskonvention, om den inletts före övergångsperiodens utgång.

b)

Konventionen som upprättats på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (63) ska tillämpas på

i)

framställningar om uppgifter som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av den anmodade myndigheten,

ii)

framställningar om övervakning som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av den anmodade myndigheten,

iii)

framställningar om utredningar som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av den anmodade myndigheten,

iv)

framställningar om delgivning som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av den anmodade myndigheten,

v)

framställningar om gränsöverskridande övervakning eller om bevakning som har anförtrotts tjänstemän i den medlemsstat på vars territorium den genomförs, som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av en myndighet i den anmodade medlemsstaten som är behörig att bifalla framställan eller vidarebefordra den,

vi)

gränsöverskridande övervakning som genomförs utan föregående samtycke enligt artikel 40.2 i Schengenavtalets tillämpningskonvention, om den har inletts före övergångsperiodens utgång,

vii)

framställningar om kontrollerad leverans som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av den anmodade myndigheten,

viii)

framställningar om tillstånd till hemliga utredningar som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av den anmodade myndigheten,

ix)

gemensamma specialutredningslag som har inrättats enligt artikel 24 i den konventionen före övergångsperiodens utgång.

c)

Rådets beslut 2000/642/RIF (64) ska tillämpas på framställningar som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av den anmodade finansunderrättelseenheten.

d)

Rådets rambeslut 2006/960/RIF (65) ska tillämpas på varje begäran som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av den anmodade behöriga brottsbekämpande myndigheten.

e)

Rådets beslut 2007/533/RIF (66) ska tillämpas på utbyte av tilläggsinformation om det före övergångsperiodens utgång uppkommit en träff på en registrering i Schengens informationssystem, förutsatt att dess bestämmelser är tillämpliga på Förenade kungariket den sista dagen i övergångsperioden. Genom avvikelse från artikel 8 i detta avtal ska Förenade kungariket ha rätt att använda den kommunikationsinfrastruktur som avses i artikel 8.1 i beslut 2001/533/RIF i högst tre månader efter övergångsperiodens utgång och i den omfattning som är strikt nödvändig för att utbyta sådan tilläggsinformation. Förenade kungariket ska till unionen återbetala de faktiska kostnader som uppkommit för unionen till följd av underlättandet av Förenade kungarikets användning av kommunikationsinfrastrukturen. Unionen ska meddela Förenade kungariket detta kostnadsbelopp senast den 31 mars 2021. Om det meddelade beloppet för de faktiska kostnaderna betydligt avviker från det belopp, motsvarande den bästa uppskattningen, som meddelats av unionen till Förenade kungariket före undertecknandet av detta avtal, ska Förenade kungariket utan dröjsmål betala beloppet motsvarande den bästa uppskattningen till unionen, och gemensamma kommittén ska bestämma hur skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och beloppet motsvarande den bästa uppskattningen ska hanteras.

f)

Rådets beslut 2007/845/RIF (67) ska tillämpas på varje begäran som har tagits emot före övergångsperiodens utgång av ett kontor för återvinning av tillgångar.

g)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/681 (68) ska tillämpas på varje begäran som har tagits emot av en enhet för passagerarinformation enligt artiklarna 9 och 10 i det direktivet före övergångsperiodens utgång.

2.   Genom undantag från artikel 8 ska Förenade kungariket ha rätt att använda nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena) i högst ett år efter övergångsperiodens utgång och i den omfattning som är strikt nödvändig för att fullfölja de pågående förfaranden som avses i punkt 1 c, d, f och g i den här artikeln. Förenade kungariket ska till unionen återbetala de faktiska kostnader som uppkommit för unionen till följd av underlättandet av Förenade kungarikets användning av Siena. Unionen ska meddela Förenade kungariket detta kostnadsbelopp senast den 31 mars 2021. Om det meddelade beloppet för de faktiska kostnaderna betydligt avviker från det belopp, motsvarande den bästa uppskattningen, som meddelats av unionen till Förenade kungariket före undertecknandet av detta avtal, ska Förenade kungariket utan dröjsmål betala beloppet motsvarande den bästa uppskattningen till unionen, och gemensamma kommittén ska bestämma hur skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och beloppet motsvarande den bästa uppskattningen ska hanteras.

Artikel 64

Bekräftelse av mottagande eller gripande

1.   Den behöriga utfärdande eller begärande myndigheten får begära en bekräftelse av mottagandet av ett rättsligt avgörande eller en sådan framställning eller begäran som avses i artikel 62.1 a, c–e, f i och h–l samt i artikel 63.1 a i och ii, b i–v, vii, viii och ix samt c, d, f och g inom tio dagar efter övergångsperiodens utgång om den är osäker på huruvida beslutet, framställningen eller begäran togs emot av den verkställande eller anmodade myndigheten före övergångsperiodens utgång.

2.   Om den behöriga utfärdande rättsliga myndigheten i sådana fall som avses i artikel 62.1 b är osäker på om den eftersökta personen greps i enlighet med artikel 11 i rambeslut 2002/584/RIF före övergångsperiodens utgång, får den av den behöriga verkställande rättsliga myndigheten begära en bekräftelse av gripandet inom tio dagar efter övergångsperiodens utgång.

3.   Om inte bekräftelse redan har lämnats enligt tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser ska den verkställande eller anmodade myndigheten som avses i punkterna 1 och 2 besvara en begäran om bekräftelse av mottagande eller gripande inom tio dagar efter mottagande av begäran.

Artikel 65

Andra tillämpliga unionsakter

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU (69) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU (70) ska tillämpas på sådana förfaranden som avses i artikel 62.1 b i detta avtal.

AVDELNING VI

Pågående rättsligt samarbete på privaträttens område

Artikel 66

Tillämplig lag för avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser

I Förenade kungariket ska följande akter tillämpas enligt följande:

a)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 (71) ska tillämpas på avtal som har ingåtts före övergångsperiodens utgång.

b)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 (72) ska tillämpas på skadevållande händelser, om händelserna inträffade före övergångsperiodens utgång.

Artikel 67

Domstols behörighet, erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden samt därmed sammanhängande samarbete mellan centralmyndigheter

1.   I Förenade kungariket, och i medlemsstaterna i situationer som involverar Förenade kungariket, ska, beträffande mål i vilka talan väckts före övergångsperiodens utgång och beträffande mål eller talan som har samband med sådana mål enligt artiklarna 29, 30 och 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (73), artikel 19 i förordning (EG) nr 2201/2003 eller artiklarna 12 och 13 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 (74), följande akter eller bestämmelser tillämpas:

a)

Bestämmelserna om domstols behörighet i förordning (EU) nr 1215/2012.

b)

Bestämmelserna om domstols behörighet i förordning (EU) 2017/1001, förordning (EG) nr 6/2002, förordning (EG) nr 2100/94, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (75) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (76).

c)

Bestämmelserna om domstols behörighet i förordning (EG) nr 2201/2003.

d)

Bestämmelserna om domstols behörighet i förordning (EG) nr 4/2009.

2.   I Förenade kungariket, och i medlemsstaterna i situationer som involverar Förenade kungariket, ska följande akter eller bestämmelser tillämpas på erkännande och verkställighet av domar, beslut, officiella handlingar, förlikningar inför domstol och överenskommelser enligt följande:

a)

Förordning (EU) nr 1215/2012 ska tillämpas på erkännande och verkställighet av domar i rättsliga förfaranden som inletts före övergångsperiodens utgång samt på officiella handlingar som formellt upprättats eller registrerats och förlikningar inför domstol som godkänts eller ingåtts före övergångsperiodens utgång.

b)

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 2201/2003 om erkännande och verkställighet ska tillämpas på domar i rättsliga förfaranden som inletts före övergångsperiodens utgång samt på officiella handlingar som formellt upprättats eller registrerats och överenskommelser som ingåtts före övergångsperiodens utgång.

c)

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 4/2009 om erkännande och verkställighet ska tillämpas på avgöranden i rättsliga förfaranden som inletts före övergångsperiodens utgång samt på förlikningar inför domstol som godkänts eller ingåtts och officiella handlingar som fastställts före övergångsperiodens utgång.

d)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 (77) ska tillämpas på domar i rättsliga förfaranden som inletts före övergångsperiodens utgång samt på förlikningar inför domstol som godkänts eller ingåtts och officiella handlingar som upprättats före övergångsperiodens utgång, förutsatt att ansökan om ett intyg om europeisk exekutionstitel gavs in före övergångsperiodens utgång.

3.   I Förenade kungariket, och i medlemsstaterna i situationer som involverar Förenade kungariket, ska följande bestämmelser tillämpas enligt följande:

a)

Kapitel IV i förordning (EG) nr 2201/2003 ska tillämpas på begäranden och ansökningar som tagits emot av centralmyndigheten eller någon annan behörig myndighet i den anmodade staten före övergångsperiodens utgång.

b)

Kapitel VII i förordning (EG) nr 4/2009 ska tillämpas på ansökningar om erkännande eller verkställighet enligt punkt 2 c i denna artikel och på begäranden och framställningar som tagits emot av den anmodade statens centralmyndighet före övergångsperiodens utgång.

c)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 (78) ska tillämpas på insolvensförfaranden och sådan talan som avses i artikel 6.1 i den förordningen, förutsatt att huvudförfarandet inletts före övergångsperiodens utgång.

d)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 (79) ska tillämpas på europeiska betalningsförelägganden med avseende på vilka ansökan gjorts före övergångsperiodens utgång; om förfarandet överförs enligt artikel 17.1 i den förordningen ska förfarandet anses ha inletts före övergångsperiodens utgång.

e)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 (80) ska tillämpas på småmålsförfaranden med avseende på vilka ansökan lämnats in före övergångsperiodens utgång.

f)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 (81) ska tillämpas på intyg som utfärdats före övergångsperiodens utgång.

Artikel 68

Pågående förfaranden för rättsligt samarbete

I Förenade kungariket, och i medlemsstaterna i situationer som involverar Förenade kungariket, ska följande akter tillämpas enligt följande:

a)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 (82) ska tillämpas på rättegångshandlingar och andra handlingar som före övergångsperiodens utgång tagits emot för delgivning av

i)

ett mottagande organ,

ii)

en central enhet i den stat där delgivningen ska utföras, eller

iii)

diplomatiska eller konsulära tjänstemän, posttjänster, stämningsmän, tjänstemän eller andra behöriga personer i den mottagande staten, såsom anges i artiklarna 13, 14 och 15 i den förordningen.

b)

Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 (83) ska tillämpas på framställningar som före övergångsperiodens utgång tagits emot av

i)

en anmodad domstol,

ii)

ett centralt organ i den stat där bevisupptagningen begärs, eller

iii)

ett centralt organ eller en behörig myndighet enligt artikel 17.1 i den förordningen.

c)

Rådets beslut 2001/470/EG (84) ska tillämpas på framställningar som tagits emot före övergångsperiodens utgång; den anmodande kontaktpunkten får begära mottagningsbevis inom sju dagar efter övergångsperiodens utgång om den är osäker på om framställningen tagits emot före övergångsperiodens utgång.

Artikel 69

Andra tillämpliga bestämmelser

1.   I Förenade kungariket, och i medlemsstaterna i situationer som involverar Förenade kungariket, ska följande akter tillämpas enligt följande:

a)

Rådets direktiv 2003/8/EG (85) ska tillämpas på ansökningar om rättshjälp som tagits emot av den mottagande myndigheten före övergångsperiodens utgång. Den översändande myndigheten får begära mottagningsbevis inom sju dagar efter övergångsperiodens utgång, om den är osäker på om ansökningen tagits emot före övergångsperiodens utgång.

b)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG (86) ska tillämpas om något av följande inträffat före övergångsperiodens utgång:

i)

Parterna kom efter tvistens uppkomst överens om att använda medling.

ii)

Domstolen beslutade om medling.

iii)

En domstol uppmanade parterna att medla.

c)

Rådets direktiv 2004/80/EG (87) ska tillämpas på ansökningar som tagits emot av beslutsmyndigheten före övergångsperiodens utgång.

2.   Artikel 67.1 a och 67.2 a i detta avtal ska också tillämpas med avseende på de bestämmelser i förordning (EU) nr 1215/2012 som är tillämpliga enligt avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (88).

3.   Artikel 68 a i detta avtal ska också tillämpas med avseende på de bestämmelser i förordning (EG) nr 1393/2007 som är tillämpliga enligt avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om delgivning av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (89).

AVDELNING VII

Uppgifter och information som behandlats eller erhållits före övergångsperiodens utgång eller på grundval av detta avtal

Artikel 70

Definition

I denna avdelning avses med unionsrätt om skydd av personuppgifter

a)

förordning (EU) 2016/679 med undantag av kapitel VII,

b)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (90),

c)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (91),

d)

andra unionsrättsliga bestämmelser om skydd av personuppgifter.

Artikel 71

Skydd av personuppgifter

1.   Unionsrätten om skydd av personuppgifter ska tillämpas i Förenade kungariket med avseende på behandling av personuppgifter om registrerade utanför Förenade kungariket, förutsatt att personuppgifterna

a)

behandlades enligt unionsrätten i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång, eller

b)

behandlas i Förenade kungariket efter övergångsperiodens utgång på grundval av detta avtal.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas i den mån den behandling av personuppgifter som avses i den punkten är föremål för en adekvat skyddsnivå enligt vad som fastställts enligt artikel 45.3 i förordning (EU) 2016/679 eller artikel 36.3 i direktiv (EU) 2016/680.

3.   I den mån ett sådant beslut som avses i punkt 2 har upphört att vara tillämpligt ska Förenade kungariket säkerställa en skyddsnivå för personuppgifter som är väsentligen likvärdig med skyddsnivån enligt unionsrätten om skydd av personuppgifter med avseende på den behandling av registrerades personuppgifter som avses i punkt 1.

Artikel 72

Konfidentiell behandling och begränsad användning av uppgifter och information i Förenade kungariket

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 71 ska, utöver unionsrättens bestämmelser om skydd av personuppgifter, unionsrättens bestämmelser om konfidentiell behandling, begränsad användning, begränsad lagring och krav på att radera uppgifter och information tillämpas med avseende på uppgifter och information som erhållits av myndigheter eller officiella organ som är Förenade kungarikets eller som är belägna i Förenade kungariket eller av upphandlande enheter, enligt definitionen i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (92), som är Förenade kungarikets eller som är belägna i Förenade kungariket

a)

före övergångsperiodens utgång, eller

b)

på grundval av detta avtal.

Artikel 73

Behandling av uppgifter och information som erhållits från Förenade kungariket

Unionen får inte behandla uppgifter och information som erhållits från Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång, eller som erhållits efter övergångsperiodens utgång på grundval av detta avtal, på något annat sätt än den behandlar uppgifter och information som erhållits från en medlemsstat enbart av den anledningen att Förenade kungariket utträtt ur unionen.

Artikel 74

Informationssäkerhet

1.   Unionsrättsliga bestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och säkerhetsskyddsklassificerade Euratomuppgifter ska tillämpas på säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som erhållits av Förenade kungariket antingen före övergångsperiodens utgång eller på grundval av detta avtal, eller som erhållits från Förenade kungariket av unionen eller en medlemsstat antingen före övergångsperiodens utgång eller på grundval av detta avtal.

2.   Skyldigheterna enligt unionsrätten om industrisäkerhet ska tillämpas på Förenade kungariket om förfarandet för anbudsinfordran, kontraktstilldelning eller beviljande av bidrag med avseende på ett säkerhetsskyddsklassificerat kontrakt, ett underentreprenörskontrakt som kräver säkerhetsskyddsavtal eller ett säkerhetsskyddsklassificerat bidragsavtal inletts före övergångsperiodens utgång.

3.   Förenade kungariket ska säkerställa att kryptoprodukter som använder säkerhetsskyddsklassificerade kryptoalgoritmer utvecklade under kontroll av, och utvärderade och godkända av, en medlemsstats eller Förenade kungarikets kryptogodkännande myndighet, som godkänts av unionen före övergångsperiodens utgång och finns i Förenade kungariket, inte överförs till ett tredjeland.

4.   Alla krav, begränsningar och villkor som anges i unionsgodkännandet av kryptoprodukter ska tillämpas på de produkterna.

AVDELNING VIII

Pågående offentlig upphandling och liknande förfaranden

Artikel 75

Definition

I denna avdelning avses med relevanta regler de allmänna principer i unionsrätten som är tillämpliga på tilldelning av offentliga kontrakt, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG (93), 2014/23/EU (94), 2014/24/EU (95) och 2014/25/EU (96), Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2195/2002 (97) och (EG) nr 1370/2007 (98), artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 (99), artiklarna 11 och 12 i rådets direktiv 96/67/EG (100), artiklarna 16, 17 och 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 (101), artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/352 (102) och andra särskilda unionsrättsliga bestämmelser om förfaranden för offentlig upphandling.

Artikel 76

Regler tillämpliga på pågående förfaranden

1.   De relevanta reglerna ska tillämpas

a)

utan att det påverkar tillämpningen av led b, på förfaranden som inletts av upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter i medlemsstaterna eller i Förenade kungariket enligt de reglerna före övergångsperiodens utgång och ännu inte hade avslutats den sista dagen i övergångsperioden, inbegripet förfaranden där dynamiska inköpssystem används samt förfaranden där meddelandet om upphandling lämnas i form av ett förhandsmeddelande, ett periodiskt meddelande eller ett meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem, och

b)

med avseende på sådana förfaranden som avses i artikel 29.2, 29.3 och 29.4 i direktiv 2009/81/EG, artikel 33.2–33.5 i direktiv 2014/24/EU och artikel 51.2 i direktiv 2014/25/EU som rör genomförande av följande typer av ramavtal som ingåtts av upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter från medlemsstaterna eller Förenade kungariket, inbegripet tilldelning av kontrakt enligt sådana ramavtal,

i)

på ramavtal som ingicks före övergångsperiodens utgång och som varken hade löpt ut eller sagts upp den sista dagen i övergångsperioden, eller

ii)

på ramavtal som ingåtts efter övergångsperiodens utgång i enlighet med ett förfarande som omfattas av led a i denna punkt.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella begränsningar i enlighet med unionsrätten ska icke-diskrimineringsprincipen följas av upphandlande myndigheter och upphandlande enheter när det gäller anbudsgivare eller, beroende på vad som är tillämpligt, personer som på annat sätt är berättigade att lämna anbud, från medlemsstaterna och Förenade kungariket i samband med sådana förfaranden som avses i punkt 1.

3.   Ett förfarande som avses i punkt 1 ska anses ha inletts när ett meddelande om upphandling eller någon annan form av inbjudan att lämna anbud har lagts fram i enlighet med de relevanta reglerna. När de relevanta reglerna tillåter användning av förfaranden som inte kräver något meddelande om upphandling eller någon annan form av inbjudan att lämna anbud, ska förfarandet anses ha inletts när den upphandlande myndigheten eller den upphandlande enheten tog kontakt med ekonomiska aktörer i fråga om det aktuella förfarandet.

4.   Ett förfarande som avses i punkt 1 ska anses ha avslutats

a)

vid offentliggörandet av ett meddelande om tilldelning av kontrakt i enlighet med de relevanta reglerna eller, om de reglerna inte kräver att ett meddelande om tilldelning av kontrakt offentliggörs, när det relevanta kontraktet ingåtts, eller

b)

om den upphandlande myndigheten eller den upphandlande enheten beslutade att inte tilldela något kontrakt, när anbudsgivarna eller, allt efter omständigheterna, personer som på annat sätt är berättigade att lämna anbud, underrättats om skälen till att något kontrakt inte tilldelats.

5.   Denna artikel ska inte påverka unionens eller Förenade kungarikets regler om tull, förflyttningar av varor, tillhandahållande av tjänster, erkännande av yrkeskvalifikationer eller immaterialrätt.

Artikel 77

Prövningsförfaranden

Rådets direktiv 89/665/EEG (103) och 92/13/EEG (104) ska tillämpas på sådana upphandlingsförfaranden som avses i artikel 76 i detta avtal och som omfattas av de direktivens tillämpningsområde.

Artikel 78

Samarbete

Med avvikelse från artikel 8 i detta avtal ska artikel 61.2 i direktiv 2014/24/EU tillämpas i högst nio månader från övergångsperiodens utgång på förfaranden enligt det direktivet som inleddes av upphandlande myndigheter från Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång och som ännu inte hade avslutats den sista dagen i övergångsperioden.

AVDELNING IX

Euratomfrågor

Artikel 79

Definitioner

I denna avdelning gäller följande definitioner:

a)    gemenskapen : Europeiska atomenergigemenskapen.

b)    kärnämneskontroller : verksamheter för att kontrollera att kärnämnen och kärnteknisk utrustning inte används för andra ändamål än de av användarna uppgivna samt verksamheter för att kontrollera att internationella rättsliga skyldigheter att använda kärnämnen och kärnteknisk utrustning för fredliga ändamål iakttas.

c)    speciella klyvbara material : speciella klyvbara material enligt definitionen i artikel 197.1 i Euratomfördraget.

d)    malmer : malmer enligt definitionen i artikel 197.4 i Euratomfördraget.

e)    råmaterial : råmaterial enligt definitionen i artikel 197.3 i Euratomfördraget.

f)    kärnämnen : malmer, råmaterial och speciella klyvbara material.

g)    använt kärnbränsle och radioaktivt avfall : använt kärnbränsle och radioaktivt avfall enligt definitionerna i artikel 3.7 och 3.11 i rådets direktiv 2011/70/Euratom (105).

Artikel 80

Upphörande av gemenskapens ansvar i frågor som rör Förenade kungariket

1.   Förenade kungariket ska vara ensamt ansvarigt för att säkerställa att alla malmer, råmaterial och speciella klyvbara material som omfattas av Euratomfördraget och som befinner sig på Förenade kungarikets territorium vid övergångsperiodens utgång hanteras i enlighet med relevanta tillämpliga internationella fördrag och konventioner, inbegripet men inte begränsat till internationella fördrag och konventioner om kärnsäkerhet, kärnämneskontroller, icke-spridning och fysiskt skydd av kärnämnen samt internationella fördrag och konventioner om säker hantering av använt kärnbränsle och säker hantering av radioaktivt avfall.

2.   Förenade kungariket ska vara ensamt ansvarigt för att säkerställa att staten iakttar sina internationella förpliktelser till följd av sitt medlemskap i Internationella atomenergiorganet eller till följd av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen eller andra relevanta internationella fördrag eller konventioner i vilka Förenade kungariket är part.

Artikel 81

Kärnämneskontroller

Förenade kungariket ska genomföra ett system för kärnämneskontroller. Denna ordning för kärnämneskontroller ska omfatta ett system som erbjuder verkan och täckning som det som tillhandhålls av gemenskapen på Förenade kungarikets territorium i enlighet med avtalet mellan Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet rörande tillämpningen av kärnämneskontroller i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland i förbindelse med fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen [INFCIRC/263], i dess ändrade lydelse.

Artikel 82

Särskilda skyldigheter enligt internationella avtal

Förenade kungariket ska säkerställa att särskilda skyldigheter enligt avtal som gemenskapen ingått med tredjeländer eller internationella organisationer avseende kärnteknisk utrustning, kärnämnen eller andra kärntekniska föremål som befinner sig på Förenade kungarikets territorium vid övergångsperiodens utgång fullgörs, eller i annat fall identifiera lämpliga arrangemang i överenskommelse med det berörda tredjelandet eller den berörda internationella organisationen.

Artikel 83

Äganderätt och rätt att använda och förbruka speciella klyvbara material i Förenade kungariket

1.   Speciella klyvbara material som befinner sig på Förenade kungadömets territorium och på vilka artikel 86 i Euratomfördraget var tillämplig till och med övergångsperiodens utgång ska upphöra att vara gemenskapens egendom vid övergångsperiodens utgång.

2.   Sådana speciella klyvbara material som avses i punkt 1 ska tillfalla de personer eller företag som hade obegränsad rätt att använda och förbruka materialen vid övergångsperiodens utgång i enlighet med artikel 87 i Euratomfördraget.

3.   När den rätt att använda och förbruka speciella klyvbara material som avses i punkt 2 (nedan kallade de berörda materialen) innehas av en medlemsstat, eller av personer eller företag etablerade på en medlemsstats territorium, ska följande gälla för att säkerställa integriteten hos den gemensamma försörjningspolitik som inrättas enligt avdelning II kapitel 6 i Euratomfördraget och hos den gemensamma marknad på kärnenergiområdet som inrättas enligt kapitel 9 i den avdelningen, även beträffande nivån på de kärnämneskontroller som ska tillämpas på de aktuella materialen:

a)

Med beaktande av artikel 5 i detta avtal ska gemenskapen ha rätt att kräva att de berörda materialen deponeras hos den byrå som inrättas enligt artikel 52.2 b i Euratomfördraget eller i andra lager som övervakas eller kan övervakas av Europeiska kommissionen.

b)

Gemenskapen ska ha rätt att ingå avtal med avseende på försörjning av de berörda materialen till personer eller företag etablerade på Förenade kungarikets territorium eller i ett tredjeland i enlighet med artikel 52.2 i Euratomfördraget.

c)

Artikel 20 i kommissionens förordning (Euratom) nr 302/2005 (106), med undantag för punkt 1 b och c, ska tillämpas på de berörda materialen.

d)

Export av de berörda materialen till ett tredjeland ska vara föremål för godkännande av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där personen eller företaget med rätt att använda och förbruka de berörda materialen är etablerat i enlighet med artikel 9.2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 (107).

e)

Med avseende på de berörda materialen ska gemenskapen ha rätt att utöva alla andra rättigheter som uppstår genom Euratomfördraget till följd av äganderätt enligt artikel 86 i det fördraget.

4.   De medlemsstater, personer eller företag som har obegränsad rätt att använda och förbruka speciella klyvbara material som befinner sig på Förenade kungarikets territorium vid övergångsperiodens utgång ska ha kvar denna rätt.

Artikel 84

Utrustning och annan egendom som har samband med kärnämneskontroller

1.   Gemenskapens utrustning och annan egendom som har samband med kärnämneskontroller enligt Euratomfördraget och som befinner sig i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång, enligt vad som anges i bilaga V, ska tillfalla Förenade kungariket. Förenade kungariket ska ersätta unionen för värdet på sådan utrustning och annan egendom, som ska beräknas utifrån det värde som utrustningen och egendomen tillskrevs i den konsoliderade redovisningen för 2020.

2.   Förenade kungariket ska överta gemenskapens rättigheter, betalningsansvar och förpliktelser som är knutna till den utrustning och annan egendom som avses i punkt 1.

Artikel 85

Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall

Artikel 4.1 och 4.2 och artikel 4.4 första stycket i direktiv 2011/70/Euratom ska tillämpas i fråga om Förenade kungarikets yttersta ansvar för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som genererats i Förenade kungariket och befinner sig på en medlemsstats territorium vid övergångsperiodens utgång.

AVDELNING X

Rättsliga och administrativa förfaranden på unionsnivå

Kapitel 1

Rättsliga förfaranden

Artikel 86

Pågående mål vid Europeiska unionens domstol

1.   Europeiska unionens domstol ska fortsätta att vara behörig i mål som anhängiggjorts av eller mot Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång. Sådan behörighet ska gälla alla skeden i förfarandena, inbegripet förfaranden om överklagande vid domstolen och förfaranden vid tribunalen när ett mål återförvisats dit.

2.   Europeiska unionens domstol ska fortsätta att vara behörig att meddela förhandsavgöranden på begäran av domstolar i Förenade kungariket som framställts före övergångsperiodens utgång.

3.   Vid tillämpningen av detta kapitel ska mål anses ha anhängiggjorts vid Europeiska unionens domstol, och begäranden om förhandsavgörande ska anses ha framställts, vid den tidpunkt då den handling genom vilken målet anhängiggörs registrerades vid domstolens eller tribunalens kansli, allt efter omständigheterna.

Artikel 87

Nya mål vid domstolen

1.   Om Europeiska kommissionen anser att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen eller enligt fjärde delen i detta avtal före övergångsperiodens utgång, får Europeiska kommissionen inom fyra år från övergångsperiodens utgång föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol i enlighet med kraven i artikel 258 i EUF-fördraget eller i artikel 108.2 andra stycket i EUF-fördraget, allt efter omständigheterna. Europeiska unionens domstol ska ha behörighet i sådana mål.

2.   Om Förenade kungariket inte rättar sig efter ett sådant beslut som avses i artikel 95.1 i detta avtal eller underlåter att i Förenade kungarikets rättsordning ge rättsverkan åt ett sådant beslut som avses i den bestämmelsen och som riktats till en fysisk eller juridisk person som är bosatt eller etablerad i Förenade kungariket, får Europeiska kommissionen inom fyra år från dagen för det berörda beslutet föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol i enlighet med kraven i artikel 258 i EUF-fördraget eller i artikel 108.2 andra stycket i EUF-fördraget, allt efter omständigheterna. Europeiska unionens domstol ska ha behörighet i sådana mål.

3.   Vid beslut om att föra ärenden vidare enligt denna artikel ska Europeiska kommissionen tillämpa samma principer med avseende på Förenade kungariket som med avseende på en medlemsstat.

Artikel 88

Förfaranderegler

De unionsrättsliga bestämmelser som reglerar förfarandet vid Europeiska unionens domstol ska tillämpas på de mål och begäranden om förhandsavgöranden som avses i denna avdelning.

Artikel 89

Domars och besluts bindande verkan och verkställbarhet

1.   Domar och beslut som meddelats av Europeiska unionens domstol före övergångsperiodens utgång, samt domar och beslut som meddelats efter övergångsperiodens utgång i sådana mål som avses i artiklarna 86 och 87, ska till alla delar vara bindande för och i Förenade kungariket.

2.   Om Europeiska unionens domstol i en sådan dom som avses i punkt 1 finner att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen eller detta avtal, ska Förenade kungariket vidta de åtgärder som krävs för att följa den domen.

3.   Artiklarna 280 och 299 i EUF-fördraget ska vara tillämpliga i Förenade kungariket när det gäller verkställbarhet av sådana domar och beslut av Europeiska unionens domstol som avses i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 90

Rätt att intervenera och delta i förfarandet

Till dess att domar och beslut av Europeiska unionens domstol som meddelas i alla de förfaranden och begäranden om förhandsavgöranden som avses i artikel 86 har vunnit laga kraft får Förenade kungariket intervenera på samma sätt som en medlemsstat eller, vid mål som anhängiggjorts vid Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 267 i EUF-fördraget, delta i förfarandet vid Europeiska unionens domstol på samma sätt som en medlemsstat. Under den perioden ska justitiesekreteraren vid Europeiska unionens domstol underrätta Förenade kungariket, vid samma tidpunkt och på samma sätt som gäller för medlemsstaterna, om alla mål som en domstol i en medlemsstat hänskjutit till Europeiska unionens domstol för förhandsavgörande.

Förenade kungariket får också intervenera eller delta i förfarandet vid Europeiska unionens domstol på samma sätt som en medlemsstat

a)

i mål som gäller underlåtenhet att uppfylla skyldigheter enligt fördragen, om Förenade kungariket omfattades av samma skyldigheter före övergångsperiodens utgång och om dessa mål anhängiggjorts vid Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget före utgången av den period som avses i artikel 87.1 eller, allt efter omständigheterna, fram till den tidpunkt efter den periodens utgång då den sista dom eller det sista beslut som meddelats av Europeiska unionens domstol på grundval av artikel 87.1 har vunnit laga kraft,

b)

i mål som gäller unionsrättsliga akter eller unionsrättsliga bestämmelser som före övergångsperiodens utgång var tillämpliga på och i Förenade kungariket och vilka anhängiggjorts vid Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 267 i EUF-fördraget före utgången av den period som avses i artikel 87.1 eller, allt efter omständigheterna, fram till den tidpunkt efter den periodens utgång då den sista dom eller det sista beslut som meddelats av Europeiska unionens domstol på grundval av artikel 87.1 har vunnit laga kraft, och

c)

i sådana mål som avses i artikel 95.3.

Artikel 91

Ombud i domstolen

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 88, får en advokat med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar som före övergångsperiodens utgång företrädde eller biträdde en part i mål vid Europeiska unionens domstol eller i samband med begäranden om förhandsavgörande som framställts före övergångsperiodens utgång, fortsätta att företräda eller biträda den parten i de målen eller i samband med de begärandena. Denna rätt ska gälla alla skeden i förfarandena, inbegripet förfaranden om överklagande vid domstolen och förfaranden vid tribunalen efter det att ett mål återförvisats dit.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 88 får advokater med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar företräda eller biträda en part i Europeiska unionens domstol i sådana mål som avses i artiklarna 87 och 95.3. Advokater med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar får också företräda eller biträda Förenade kungariket i sådana mål som omfattas av artikel 90 i vilka Förenade kungariket har beslutat att intervenera eller delta.

3.   När advokater med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar företräder eller biträder en part i Europeiska unionens domstol i sådana mål som avses i punkterna 1 och 2 ska de i alla avseenden behandlas som advokater med behörighet att verka i medlemsstaternas domstolar som företräder eller biträder en part i Europeiska unionens domstol.

Kapitel 2

Administrativa förfaranden

Artikel 92

Pågående administrativa förfaranden

1.   Unionens institutioner, organ och byråer ska fortsätta att vara behöriga för administrativa förfaranden som inletts före övergångsperiodens utgång och som avser

a)

efterlevnad av unionsrätten av Förenade kungariket eller fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i Förenade kungariket, eller

b)

efterlevnad av unionsrätten när det gäller konkurrens i Förenade kungariket.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska ett administrativt förfarande vid tillämpningen av detta kapitel anses ha inletts vid den tidpunkt då det formellt registrerades hos unionens institution, organ eller byrå.

3.   Vid tillämpningen av detta kapitel ska

a)

ett administrativt förfarande om statligt stöd enligt rådets förordning (EU) 2015/1589 (108) anses ha inletts vid den tidpunkt då förfarandet tilldelades ett ärendenummer,

b)

förfaranden för tillämpning av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget som Europeiska kommissionen genomför enligt rådets förordning (EG) nr 1/2003 (109) anses ha inletts vid den tidpunkt då Europeiska kommissionen beslutade att inleda ett förfarande i enlighet med artikel 2.1 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 (110),

c)

förfaranden i samband med kontroll av företagskoncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (111) anses ha inletts vid den tidpunkt då

i)

en koncentration med unionsdimension har anmälts till Europeiska kommissionen i enlighet med artiklarna 1, 3 och 4 i förordning (EG) nr 139/2004,

ii)

den tidsfrist på 15 arbetsdagar som avses i artikel 4.5 i förordning (EG) nr 139/2004 har löpt ut utan att någon av de medlemsstater som är behöriga att undersöka koncentrationen enligt sin nationella konkurrensrätt har invänt mot begäran om hänskjutande av ärendet till Europeiska kommissionen, eller

iii)

Europeiska kommissionen har beslutat, eller anses ha beslutat, att undersöka koncentrationen i enlighet med artikel 22.3 i förordning (EG) nr 139/2004.

d)

en utredning av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten av en påstådd överträdelse som förtecknas i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (112) eller i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (113) anses ha inletts vid den tidpunkt då den myndigheten utnämnde en oberoende utredare i enlighet med artikel 23e.1 i förordning (EG) nr 1060/2009 eller artikel 64.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

4.   Unionen ska senast tre månader efter övergångsperiodens utgång överlämna en förteckning över alla enskilda pågående administrativa förfaranden som omfattas av punkt 1 till Förenade kungariket. Med avvikelse från första meningen ska unionen, när det gäller enskilda pågående administrativa förfaranden vid Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, överlämna en förteckning över sådana pågående administrativa förfaranden till Förenade kungariket senast en månad efter övergångsperiodens utgång.

5.   I ett administrativt förfarande om statligt stöd enligt förordning (EU) 2015/1589 ska Europeiska kommissionen gentemot Förenade kungariket vara bunden av gällande rättspraxis och bästa praxis som om Förenade kungariket fortfarande var en medlemsstat. Europeiska kommissionen ska särskilt inom en rimlig tidsperiod anta något av följande beslut:

a)

Ett beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EU) 2015/1589 i vilket det fastställs att åtgärden inte utgör stöd.

b)

Ett beslut enligt artikel 4.3 i förordning (EU) 2015/1589 om att inte göra invändningar.

c)

Ett beslut enligt artikel 4.4 i förordning (EU) 2015/1589 om att inleda ett formellt granskningsförfarande.

Artikel 93

Nytt statligt stöd och förfaranden vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

1.   När det gäller stöd som beviljats före övergångsperiodens utgång ska Europeiska kommissionen under en period på fyra år efter övergångsperiodens utgång vara behörig att inleda nya administrativa förfaranden om statligt stöd enligt förordning (EU) 2015/1589 som rör Förenade kungariket.

Europeiska kommissionen ska efter fyraårsperiodens utgång fortsätta att vara behörig i förfaranden som inleddes före den periodens utgång.

Artikel 92.5 i detta avtal ska gälla i tillämpliga delar.

Europeiska kommissionen ska underrätta Förenade kungariket om alla nya administrativa förfaranden om statligt stöd som inleds enligt första stycket i denna punkt senast tre månader efter det att de har inletts.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 136 och 138 i detta avtal ska Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) under en period av fyra år efter övergångsperiodens utgång vara behörig att inleda nya utredningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (114) med avseende på

a)

omständigheter som inträffade före övergångsperiodens utgång, eller

b)

tullskulder som uppkommer efter övergångsperiodens utgång till följd av de förfaranden för avslutande som avses i artikel 49.1 i detta avtal.

Olaf ska efter fyraårsperiodens utgång fortsätta att vara behörig i förfaranden som inleddes före den periodens utgång.

Olaf ska underrätta Förenade kungariket om alla nya utredningar som inleds enligt första stycket i denna punkt senast tre månader efter det att de har inletts.

Artikel 94

Förfaranderegler

1.   De unionsrättsliga bestämmelser som reglerar de olika typer av administrativa förfaranden som omfattas av detta kapitel ska tillämpas på de förfaranden som avses i artiklarna 92, 93 och 96.

2.   När advokater med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar företräder eller biträder en part i samband med de administrativa förfaranden som avses i artiklarna 92 och 93 ska de i alla avseenden behandlas som advokater med behörighet att verka i medlemsstaternas domstolar som företräder eller biträder en part i samband med sådana administrativa förfaranden.

3.   Artikel 128.5 ska i nödvändig utsträckning tillämpas på alla förfaranden som avses i artiklarna 92 och 93 efter övergångsperiodens utgång.

Artikel 95

Besluts bindande verkan och verkställbarhet

1.   Beslut som antas av unionens institutioner, organ och byråer före övergångsperiodens utgång, eller som antas i de förfaranden som avses i artiklarna 92 och 93 efter övergångsperiodens utgång, och som är riktade till Förenade kungariket eller till fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i Förenade kungariket, ska vara bindande för och i Förenade kungariket.

2.   Om Europeiska kommissionen och Förenade kungarikets utsedda nationella konkurrensmyndighet inte kommer överens om något annat ska Europeiska kommissionen fortsätta att vara behörig att övervaka och upprätthålla efterlevnaden av åtaganden som gjorts eller åtgärder som ålagts i, eller med avseende på, Förenade kungariket i samband med förfaranden för tillämpning av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget som genomförs av Europeiska kommissionen enligt förordning (EG) nr 1/2003 eller förfaranden som genomförs av Europeiska kommissionen enligt förordning (EG) nr 139/2004 i samband med kontroll av företagskoncentrationer. Om Europeiska kommissionen och Förenade kungarikets utsedda nationella konkurrensmyndighet kommer överens om det ska Europeiska kommissionen överlämna övervakningen och upprätthållandet av efterlevnaden av sådana åtaganden eller åtgärder i Förenade kungariket till Förenade kungarikets utsedda nationella konkurrensmyndighet.

3.   Lagenligheten av ett beslut som avses i punkt 1 i denna artikel ska granskas enbart av Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget.

4.   Artikel 299 i EUF-fördraget ska tillämpas i Förenade kungariket med avseende på efterlevnaden av sådana beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln och som medför betalningsskyldighet för fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i Förenade kungariket.

Artikel 96

Andra pågående förfaranden och rapporteringsskyldigheter

1.   Tekniska provningar som utförs av Förenade kungarikets provningsmyndigheter i samarbete med gemenskapens växtsortsmyndighet enligt förordning (EG) nr 2100/94 och som pågick dagen före dagen för detta avtals ikraftträdande ska fortsätta och slutföras i överensstämmelse med den förordningen.

2.   Artiklarna 12.2a, 12.3, 14, 15 och 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (115) ska vara tillämpliga på och i Förenade kungariket med avseende på utsläpp av växthusgaser under övergångsperiodens sista år.

3.   Artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 (116) samt artiklarna 26 och 27 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 (117) ska vara tillämpliga på och i Förenade kungariket med avseende på rapportering av uppgifter för övergångsperiodens sista år.

4.   Artikel 8.1, 8.2, 8.3 och 8.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 (118), och bilaga II till den förordningen, artikel 8.1, 8.2, 8.3, 8.8 och 8.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 (119), och bilaga II till den förordningen, samt artiklarna 2–5, 7, 8.2 och 8.3 i kommissionens förordning (EU) nr 1014/2010 och artiklarna 3–6, 8, 9.2 och 9.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 (120) ska vara tillämpliga på och i Förenade kungariket med avseende på övervakning och rapportering av relevanta koldioxidutsläpp från fordon under övergångsperiodens sista år.

5.   Artiklarna 5, 7, 9, 10, 11.3, 17.1 a och d, 19, 22 och 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (121) samt artiklarna 3, 7 och 11 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG (122) ska vara tillämpliga på Förenade kungariket med avseende på utsläpp av växthusgaser under 2019 och 2020, och artikel 5 i kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 (123) ska vara tillämplig på Förenade kungariket till dess att den andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet har avslutats.

6.   Med avvikelse från artikel 8 i detta avtal gäller följande:

a)

I den omfattning som är nödvändig för att följa punkterna 2, 4 och 5 i denna artikel ska Förenade kungariket och aktörer i Förenade kungariket ha tillgång till

i)

unionsregistret och Förenade kungarikets Kyotoprotokollregister, upprättade genom förordning (EU) nr 389/2013, och

ii)

Europeiska miljöbyråns centrala dataarkiv enligt förordning (EU) nr 1014/2010, genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 (124).

b)

I den omfattning som är nödvändig för att följa punkt 3 i denna artikel ska företag i Förenade kungariket ha tillgång till

i)

det rapporteringsverktyg som bygger på det format som anges i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1191/2014 (125) i syfte att hantera och rapportera om fluorerade växthusgaser, och

ii)

det rapporteringssystem (Business Data Repository) som företagen använder för rapportering enligt artikel 27 i förordning (EG) nr 1005/2009.

På begäran av Förenade kungariket ska unionen under en period som löper ut ett år efter övergångsperiodens utgång lämna de uppgifter som är nödvändiga för att Förenade kungariket ska kunna

a)

fullgöra sina rapporteringsskyldigheter enligt artikel 7 i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, och

b)

tillämpa sanktioner i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 517/2014 och artikel 29 i förordning (EG) nr 1005/2009.

Artikel 97

Ombud i pågående förfaranden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Om en person med behörighet att företräda en fysisk eller juridisk person vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet i enlighet med unionsrätten, före övergångsperiodens utgång företrädde en part i ett förfarande som inletts vid den myndigheten får det ombudet fortsätta att företräda den parten i det förfarandet. Denna rätt ska gälla alla skeden i förfarandet vid den myndigheten.

När ett sådant ombud företräder en part vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet i ett sådant förfarande som avses i första stycket ska han eller hon i alla avseenden behandlas som ett auktoriserat ombud med behörighet att företräda en fysisk eller juridisk person vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet i enlighet med unionsrätten.

AVDELNING XI

Förfaranden för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och Förenade Kungariket

Artikel 98

Administrativt samarbete i tullfrågor

1.   De förfaranden för administrativt samarbete mellan en medlemsstat och Förenade kungariket som anges i bilaga VI och som inletts i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång ska slutföras av den medlemsstaten och Förenade kungariket i enlighet med relevanta unionsrättsliga bestämmelser.

2.   De förfaranden för administrativt samarbete mellan en medlemsstat och Förenade kungariket som anges i bilaga VI och som inleds inom en period på tre år från övergångsperiodens utgång, men som gäller sakförhållanden som inträffade före övergångsperiodens utgång, ska slutföras av den medlemsstaten och Förenade kungariket i enlighet med relevanta unionsrättsliga bestämmelser.

Artikel 99

Administrativt samarbete i frågor som rör indirekt beskattning

1.   Rådets förordning (EU) nr 904/2010 (126) ska tillämpas till och med fyra år efter övergångsperiodens utgång med avseende på samarbete mellan de behöriga myndigheter som ansvarar för tillämpningen av mervärdesskattelagstiftningen i medlemsstaterna och Förenade kungariket när det gäller transaktioner som ägde rum före övergångsperiodens utgång samt när det gäller transaktioner som omfattas av artikel 51.1 i detta avtal.

2.   Rådets förordning (EU) nr 389/2012 (127) ska tillämpas till och med fyra år efter övergångsperiodens utgång med avseende på samarbete mellan de behöriga myndigheter som ansvarar för tillämpningen av punktskattelagstiftningen i medlemsstaterna och Förenade kungariket när det gäller förflyttningar av punktskattepliktiga varor som ägde rum före övergångsperiodens utgång och när det gäller förflyttningar av punktskattepliktiga varor som omfattas av artikel 52 i detta avtal.

3.   Med avvikelse från artikel 8 ska Förenade kungariket, i den omfattning som är strikt nödvändig för att Förenade kungariket ska kunna utöva sina rättigheter och fullgöra skyldigheter enligt den här artikeln, ha åtkomst till de nät, informationssystem och databaser som förtecknas i bilaga IV. Förenade kungariket ska till unionen återbetala de faktiska kostnader som uppkommit för unionen till följd av underlättandet av denna åtkomst. Unionen ska senast den 31 mars varje år till och med utgången av den period som avses i bilaga IV meddela Förenade kungariket detta kostnadsbelopp. Om det meddelade beloppet för de faktiska kostnaderna betydligt avviker från det belopp, motsvarande den bästa uppskattningen, som meddelats av unionen till Förenade kungariket före undertecknandet av detta avtal, ska Förenade kungariket utan dröjsmål betala beloppet motsvarande den bästa uppskattningen till unionen, och gemensamma kommittén ska bestämma hur skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och beloppet motsvarande den bästa uppskattningen ska hanteras.

Artikel 100

Ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder

1.   Rådets direktiv 2010/24/EU (128) ska tillämpas till och med fem år efter övergångsperiodens utgång mellan medlemsstaterna och Förenade kungariket när det gäller fordringar på belopp som förföll till betalning före övergångsperiodens utgång, fordringar som rör transaktioner som ägde rum före övergångsperiodens utgång men där beloppen förföll till betalning efter den perioden samt fordringar rörande transaktioner som omfattas av artikel 51.1 i detta avtal eller förflyttningar av punktskattepliktiga varor som omfattas av artikel 52 i detta avtal.

2.   Med avvikelse från artikel 8 ska Förenade kungariket, i den omfattning som är strikt nödvändig för att Förenade kungariket ska kunna utöva sina rättigheter och fullgöra skyldigheter enligt den här artikeln, ha åtkomst till de nät, informationssystem och databaser som förtecknas i bilaga IV. Förenade kungariket ska till unionen återbetala de faktiska kostnader som uppkommit för unionen till följd av underlättandet av denna åtkomst. Unionen ska senast den 31 mars varje år till och med utgången av den period som avses i bilaga IV meddela Förenade kungariket detta kostnadsbelopp. Om det meddelade beloppet för de faktiska kostnaderna betydligt avviker från det belopp, motsvarande den bästa uppskattningen, som meddelats av unionen till Förenade kungariket före undertecknandet av detta avtal, ska Förenade kungariket utan dröjsmål betala beloppet motsvarande den bästa uppskattningen till unionen, och gemensamma kommittén ska bestämma hur skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och beloppet motsvarande den bästa uppskattningen ska hanteras.

AVDELNING XII

Immunitet och privilegier

Artikel 101

Definitioner

1.   I denna avdelning avses med ledamöter av institutionerna, oavsett nationalitet, Europeiska rådets ordförande, Europeiska kommissionens ledamöter, domare, generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter vid Europeiska unionens domstol, revisionsrättens ledamöter, ledamöterna av Europeiska centralbankens organ, ledamöterna av Europeiska investeringsbankens organ samt alla andra personer som är att jämställa med dessa kategorier av personer enligt unionsrätten vid tillämpningen av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier (nedan kallat protokollet om immunitet och privilegier). Begreppet ledamöter av institutionerna inbegriper inte ledamöter av Europaparlamentet.

2.   Rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 (129) ska tillämpas för att fastställa de grupper av tjänstemän och övriga anställda som omfattas av artiklarna 110–113 i detta avtal.

Kapitel 1

Unionens egendom, medel, tillgångar och transaktioner

Artikel 102

Okränkbarhet

Artikel 1 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas med avseende på unionens lokaler, byggnader, egendom och tillgångar i Förenade kungariket som unionen använder före övergångsperiodens utgång, till dess att de inte längre används officiellt eller har avlägsnats från Förenade kungariket. Unionen ska underrätta Förenade kungariket när dess lokaler, byggnader, egendom eller tillgångar inte längre används officiellt eller har avlägsnats från Förenade kungariket.

Artikel 103

Arkiv

Artikel 2 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas på alla unionens arkiv i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång, till dess att de har avlägsnats från Förenade kungariket. Unionen ska underrätta Förenade kungariket när något av dess arkiv avlägsnas från Förenade kungariket.

Artikel 104

Beskattning

Artikel 3 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas på unionens tillgångar, inkomster och annan egendom i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång, till dess att de inte längre används officiellt eller har avlägsnats från Förenade kungariket.

Kapitel 2

Meddelanden

Artikel 105

Meddelanden

Artikel 5 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas i Förenade kungariket med avseende på unionens officiella meddelanden, officiella korrespondens och översändande av handlingar kopplade till unionens verksamheter enligt detta avtal.

Kapitel 3

Europaparlamentets ledamöter

Artikel 106

Immunitet för Europaparlaments ledamöter

Artikel 8 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas i Förenade kungariket i fråga om yttranden som gjorts eller röster som avlagts före övergångsperiodens utgång av Europaparlamentets ledamöter, även före detta ledamöter, oavsett nationalitet, under utövandet av deras ämbete.

Artikel 107

Social trygghet

Före detta ledamöter av Europaparlamentet, oavsett nationalitet, som får pension i den egenskapen och personer med rätt till efterlevandepension i egenskap av efterlevande till före detta ledamöter, oavsett nationalitet, ska vara undantagna från obligatorisk anslutning och betalning till nationella system för social trygghet i Förenade kungariket, enligt samma villkor som var tillämpliga den sista dagen i övergångsperioden, förutsatt att de före detta ledamöterna av Europaparlamentet var ledamöter av Europaparlamentet före övergångsperiodens utgång.

Artikel 108

Undvikande av dubbelbeskattning av pensioner och övergångsersättningar

Artiklarna 12, 13 och 14 i Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom (130) ska tillämpas i Förenade kungariket med avseende på pensioner och övergångsersättningar som betalas till före detta ledamöter av Europaparlamentet, oavsett nationalitet, och artikel 17 i det beslutet ska tillämpas med avseende på personer som har rätt till efterlevandepension i egenskap av efterlevande till före detta ledamöter, oavsett nationalitet, i den mån rätten till pension eller övergångsersättning tjänades in före övergångsperiodens utgång.

Kapitel 4

Företrädare för medlemsstater och Förenade Kungariket som deltar i arbetet i Unionens institutioner

Artikel 109

Immunitet, privilegier och lättnader

1.   Artikel 10 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas i Förenade kungariket i fråga om företrädare för medlemsstater och Förenade kungariket som deltar i arbetet i unionens institutioner, organ och byråer, i fråga om deras rådgivare och tekniska experter samt i fråga om ledamöter av unionens rådgivande organ, oavsett nationalitet, när det gäller deras deltagande i sådant arbete

a)

som ägde rum före övergångsperiodens utgång,

b)

som äger rum efter övergångsperiodens utgång i samband med unionens verksamheter enligt detta avtal.

2.   Artikel 10 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas i unionen i fråga om företrädare för Förenade kungariket som deltar i arbetet i unionens institutioner, organ och byråer och i fråga om deras rådgivare och tekniska experter när det gäller deras deltagande i sådant arbete

a)

som ägde rum före övergångsperiodens utgång,

b)

som äger rum efter övergångsperiodens utgång i samband med unionens verksamheter enligt detta avtal.

Kapitel 5

Ledamöter av institutionerna, tjänstemän och övriga anställda

Artikel 110

Immunitet och privilegier

1.   Artikel 11 a i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas i Förenade kungariket med avseende på handlingar som vidtas, inbegripet med avseende på muntliga och skriftliga uttalanden, av ledamöter av institutionerna, unionens tjänstemän och övriga anställda, inbegripet före detta ledamöter, före detta tjänstemän och före detta övriga anställda, oavsett nationalitet, i deras tjänsteutövning

a)

före övergångsperiodens utgång,

b)

efter övergångsperiodens utgång i samband med unionens verksamheter enligt detta avtal.

2.   Artikel 3 första, andra och tredje styckena i protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol ska tillämpas i Förenade kungariket på domarna vid Europeiska unionens domstol och generaladvokaterna till dess att de avgöranden av Europeiska unionens domstol i alla de förfaranden och begäranden om förhandsavgörande som avses i artiklarna 86 och 87 i detta avtal har vunnit laga kraft, och ska därefter tillämpas, även i fråga om före detta domare och före detta generaladvokater, på alla handlingar som de vidtar i sin tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, före övergångsperiodens utgång eller i samband med de förfaranden som avses i artiklarna 86 och 87.

3.   Artikel 11 b–e i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas i Förenade kungariket på unionens tjänstemän och övriga anställda, oavsett nationalitet, samt på deras äkta makar och av dem försörjda familjemedlemmar, oavsett nationalitet, om dessa tjänstemän eller övriga anställda tillträdde sin tjänst vid unionen före övergångsperiodens utgång, till dess att de personernas flytt till unionen är avslutad.

Artikel 111

Beskattning

Artikel 12 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas i Förenade kungariket på ledamöter av institutionerna, unionens tjänstemän och övriga anställda, oavsett nationalitet, inbegripet före detta ledamöter, före detta tjänstemän och före detta övriga anställda, om dessa ledamöter, tjänstemän eller övriga anställda tillträdde sin tjänst vid unionen före övergångsperiodens utgång, under förutsättning att de berörda personerna är skyldiga att betala skatt till unionen på de löner, arvoden och pensioner de får av unionen.

Artikel 112

Skatterättslig hemvist

1.   Artikel 13 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas på ledamöter av institutionerna, unionens tjänstemän och övriga anställda, oavsett nationalitet, som tillträdde sin tjänst vid unionen före övergångsperiodens utgång, samt vad avser äkta makar som inte utövar någon egen yrkesverksamhet och barn som sådana ledamöter, tjänstemän eller övriga anställda försörjer och har hand om.

2.   Punkt 1 ska tillämpas endast på personer som enbart på grund av sin tjänsteutövning i unionen bosatt sig i en medlemsstat och som vid tiden för sitt tjänstetillträde vid unionen hade skatterättslig hemvist i Förenade kungariket, samt på personer som bosatt sig i Förenade kungariket enbart på grund av sin tjänsteutövning i unionen och som vid tiden för sitt tjänstetillträde vid unionen hade skatterättslig hemvist i en medlemsstat.

Artikel 113

Socialförsäkringsavgifter

Ledamöter av institutionerna, unionens tjänstemän och övriga anställda, oavsett nationalitet, inbegripet före detta ledamöter, tjänstemän och övriga anställda, som tillträdde sin tjänst vid unionen före övergångsperiodens utgång och är bosatta i Förenade kungariket, samt äkta makar som inte utövar någon egen yrkesverksamhet och barn som sådana ledamöter, tjänstemän eller övriga anställda försörjer och har hand om, oavsett nationalitet, ska vara undantagna från obligatorisk anslutning till och betalningar till Förenade kungarikets nationella sociala trygghetssystem, enligt samma villkor som var tillämpliga den sista dagen i övergångsperioden, förutsatt att de berörda personerna är anslutna till unionens sociala trygghetssystem.

Artikel 114

Överföring av pensionsrättigheter

Vad gäller unionens tjänstemän och övriga anställda, oavsett nationalitet, inbegripet före detta tjänstemän och före detta övriga anställda, som tillträdde sin tjänst vid unionen före övergångsperiodens utgång och som ansöker om att överföra pensionsrättigheter från eller till Förenade kungariket enligt artikel 11.1, 11.2 eller 11.3 och artikel 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän (131) eller artiklarna 39, 109 och 135 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, ska Förenade kungarikets skyldigheter vara desamma som de som gällde före övergångsperiodens utgång.

Artikel 115

Arbetslöshetsförsäkring

Artiklarna 28a, 96 och 136 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen ska tillämpas på övriga unionsanställda, oavsett nationalitet, inbegripet före detta övriga anställda, som bidragit till unionens system för arbetslöshetsförsäkring före övergångsperiodens utgång, om de är bosatta i Förenade kungariket och är registrerade hos de myndigheter i Förenade kungariket som ansvarar för arbetslöshet efter övergångsperiodens utgång.

Kapitel 6

Andra bestämmelser

Artikel 116

Upphävande av immunitet och samarbete

1.   Artiklarna 17 och 18 i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas med avseende på immunitet, privilegier och lättnader som beviljas enligt denna avdelning.

2.   När unionen fattar ett beslut enligt artikel 17 i protokollet om immunitet och privilegier om huruvida den ska upphäva immunitet på begäran av Förenade kungarikets myndigheter, ska den behandla begäran på samma sätt som en begäran från medlemsstaternas myndigheter i en jämförbar situation.

3.   På begäran av Förenade kungarikets myndigheter ska unionen underrätta de myndigheterna om en persons status som är relevant för personens rätt till privilegier eller immunitet enligt denna avdelning.

Artikel 117

Europeiska centralbanken

1.   Denna avdelning ska tillämpas med avseende på Europeiska centralbanken (nedan kallad ECB), ledamöterna av dess organ, dess personal och företrädarna för de nationella centralbankerna i Europeiska centralbankssystemet (nedan kallat ECBS) som deltar i ECB:s verksamhet.

2.   Artikel 22 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas på ECB, ledamöterna av dess organ, dess personal och företrädarna för de nationella centralbankerna i ECBS som deltar i ECB:s verksamhet samt på ECB:s egendom, tillgångar och transaktioner i Förenade kungariket som innehas, förvaltas eller utförs enligt protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

3.   Punkt 2 ska tillämpas på

a)

egendom och tillgångar tillhörande ECB som innehas i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång, och

b)

ECB:s transaktioner i Förenade kungariket eller med Förenade kungarikets motparter och kompletterande verksamhet i anslutning därtill som var pågående vid övergångsperiodens utgång eller som inleds efter övergångsperiodens utgång som en del av dess verksamheter till stöd för transaktioner som var pågående vid övergångsperiodens utgång, till och med deras slutliga förfallodag, avyttring eller slutförande.

Artikel 118

Europeiska investeringsbanken

1.   Denna avdelning ska tillämpas på Europeiska investeringsbanken (nedan kallad EIB), ledamöterna av dess organ, dess personal och företrädare för medlemsstaterna som deltar i dess verksamhet, samt på filialer eller andra enheter som EIB upprättat före övergångsperiodens utgång i enlighet med artikel 28.1 i protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, särskilt Europeiska investeringsfonden.

2.   Artikel 21 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier ska tillämpas på EIB, ledamöterna av dess organ, dess personal och företrädare för medlemsstaterna som deltar i dess verksamhet, samt på filialer eller andra enheter som EIB upprättat före övergångsperiodens utgång i enlighet med artikel 28.1 i protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, särskilt Europeiska investeringsfonden.

3.   Punkt 2 ska tillämpas på

a)

egendom och tillgångar tillhörande EIB eller filialer och andra enheter som EIB upprättat före övergångsperiodens utgång i enlighet med artikel 28.1 i protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, särskilt Europeiska investeringsfonden, och som innehas i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång, och

b)

upplånings-, finansierings, garanti-, investerings- och likviditetsverksamhet och insatser i form av teknisk assistans som utförs av EIB och filialer och andra enheter som EIB upprättat före övergångsperiodens utgång i enlighet med artikel 28.1 i protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, särskilt Europeiska investeringsfonden, i Förenade kungariket eller med Förenade kungarikets motparter, och kompletterande verksamhet i anslutning därtill som var pågående vid övergångsperiodens utgång eller som inleds efter övergångsperiodens utgång som en del av deras aktiviteter till stöd för verksamhet som var pågående vid övergångsperiodens utgång, till och med deras slutliga förfallodag, avyttring eller slutförande.

Artikel 119

Värdavtal

Överenskommelsen om säte mellan Förenade kungariket och Europeiska bankmyndigheten av den 8 maj 2012, skriftväxlingen om tillämpningen i Förenade kungariket av protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier på Europeiska myndigheten för utvärdering av läkemedel av den 24 juni 1996, samt överenskommelsen om sätet för säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo av den 17 juli 2013 ska tillämpas på Europeiska bankmyndigheten, Europeiska läkemedelsmyndigheten respektive säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo till dess att deras flytt till en medlemsstat är avslutad. Dagen för unionens underrättelse om att flytten är avslutad ska utgöra dagen för dessa värdavtals upphörande.

AVDELNING XIII

Övriga frågor rörande Unionens institutioners, organs och byråers funktion

Artikel 120

Tystnadsplikt

Artikel 339 i EUF-fördraget och andra unionsrättsliga bestämmelser som ålägger vissa personer samt unionens institutioner, organ och byråer tystnadsplikt ska tillämpas i Förenade kungariket med avseende på all information som omfattas av tystnadsplikt och som inhämtats antingen före övergångsperiodens utgång eller efter övergångsperiodens utgång i samband med unionens verksamheter enligt detta avtal. Förenade kungariket ska respektera dessa personers, institutioners, organs och byråers tystnadsplikt och säkerställa att den efterlevs på dess territorium.

Artikel 121

Diskretionsplikt

Artikel 19 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och andra unionsrättsliga bestämmelser som ålägger vissa personer diskretionsplikt ska tillämpas i Förenade kungariket på information som inhämtats antingen före övergångsperiodens utgång eller efter övergångsperiodens utgång i samband med unionens verksamheter enligt detta avtal. Förenade kungariket ska respektera dessa personers diskretionsplikt och säkerställa att den efterlevs på dess territorium.

Artikel 122

Tillgång till handlingar

1.   Vid tillämpningen av de unionsrättsliga bestämmelserna om tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar ska alla hänvisningar till medlemsstaterna och deras myndigheter förstås så att de inbegriper Förenade kungariket och dess myndigheter med avseende på handlingar som upprättats eller erhållits av unionens institutioner, organ och byråer

a)

före övergångsperiodens utgång, eller

b)

efter övergångsperiodens utgång i samband med unionens verksamheter enligt detta avtal.

2.   Artiklarna 5 och 9.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (132) och artikel 5 i Europeiska centralbankens beslut ECB/2004/3 (133) ska tillämpas i Förenade kungariket med avseende på alla handlingar som omfattas av de bestämmelserna och som erhållits av Förenade kungariket

a)

före övergångsperiodens utgång, eller

b)

efter övergångsperiodens utgång i samband med unionens verksamheter enligt detta avtal.

Artikel 123

Europeiska centralbanken

1.   Artiklarna 9.1, 17, 35.1, 35.2 och 35.4 i protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken ska tillämpas på ECB, ledamöterna av dess organ, dess personal och företrädarna för de nationella centralbankerna i ECBS som deltar i ECB:s verksamhet samt på ECB:s egendom, tillgångar och transaktioner i Förenade kungariket som innehas, förvaltas eller genomförs enligt det protokollet. ECB ska vara undantaget från alla skyldigheter att registrera sig i Förenade kungariket eller inhämta varje form av licens, tillstånd eller annat godkännande eller medgivande från Förenade kungariket för att genomföra sina transaktioner.

2.   Punkt 1 ska tillämpas på

a)

ECB:s egendom och tillgångar som innehas i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång, och

b)

ECB:s transaktioner i Förenade kungariket eller med Förenade kungarikets motparter, och kompletterande verksamhet i anslutning därtill, som var pågående vid övergångsperiodens utgång eller som inleds efter övergångsperiodens utgång som en del av dess verksamheter till stöd för transaktioner som var pågående vid övergångsperiodens utgång, till och med deras slutliga förfallodag, avyttring eller slutförande.

Artikel 124

Europeiska investeringsbanken

1.   Artiklarna 13, 20.2, 23.1, 23.4 och 26 och artikel 27 första stycket i protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga ska tillämpas på EIB, ledamöterna av dess organ, dess personal och företrädare för medlemsstaterna som deltar i dess verksamhet, samt på alla filialer eller andra enheter som EIB upprättat före övergångsperiodens utgång i enlighet med artikel 28.1 i det protokollet, särskilt Europeiska investeringsfonden. EIB och Europeiska investeringsfonden ska vara befriade från alla skyldigheter att registrera sig i Förenade kungariket eller inhämta varje form av licens, tillstånd eller annat godkännande eller medgivande från Förenade kungariket för att genomföra sina transaktioner. Förenade kungarikets valuta ska förbli fritt överlåtbar och konvertibel, med förbehåll för artikel 23.2 i protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga beträffande möjligheten att konvertera Förenade kungarikets valuta till en icke-medlemsstats valuta med avseende på sådana transaktioner.

2.   Punkt 1 ska tillämpas på

a)

egendom och tillgångar tillhörande EIB eller filialer och andra enheter som EIB upprättat före övergångsperiodens utgång i enlighet med artikel 28.1 i protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, särskilt Europeiska investeringsfonden, som innehas i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång, och

b)

sådan upplånings-, finansierings, garanti-, investerings- och likviditetsverksamhet och verksamhet för tekniskt stöd som utförs av EIB eller filialer eller andra enheter som EIB upprättat före övergångsperiodens utgång i enlighet med artikel 28.1 i protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, särskilt Europeiska investeringsfonden, i Förenade kungariket eller med Förenade kungarikets motparter, och all kompletterande verksamhet i anslutning därtill som var pågående vid övergångsperiodens utgång eller som inleds efter övergångsperiodens utgång som en del av deras verksamhet till stöd för transaktioner som var pågående vid övergångsperiodens utgång, till och med deras slutliga förfallodag, avyttring eller slutförande.

Artikel 125

Europaskolor

1.   Förenade kungariket ska vara bundet av konventionen med stadga för Europaskolorna (134), samt av de regler om ackrediterade Europaskolor som styrelsen för Europaskolorna antagit, till och med slutet av det läsår som pågår vid övergångsperiodens utgång.

2.   Förenade kungariket ska, med avseende på elever som före den 31 augusti 2021 erhöll en europeisk studentexamen och med avseende på elever som före den 31 augusti 2021 är inskrivna i utbildning på sekundär nivå vid en Europaskola och erhåller en europeisk studentexamen efter detta datum, säkerställa att dessa elever åtnjuter de rättigheter som anges i artikel 5.2 i konventionen med stadga för Europaskolorna.

FJÄRDE DELEN

ÖVERGÅNG

Artikel 126

Övergångsperiod

En övergångsperiod eller genomförandeperiod ska börja löpa den dag då detta avtal träder i kraft och upphöra den 31 december 2020.

Artikel 127

Övergångens omfattning

1.   Om inte annat föreskrivs i detta avtal ska unionsrätten vara tillämplig på och i Förenade kungariket under övergångsperioden.

Följande bestämmelser i fördragen och i akter antagna av unionens institutioner, organ och byråer ska dock inte vara tillämpliga på och i Förenade kungariket under övergångsperioden:

a)

Bestämmelser i fördragen och akter som enligt protokoll nr 15 om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar eller protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, eller enligt fördragens bestämmelser om fördjupat samarbete inte var bindande för och i Förenade kungariket före dagen för ikraftträdandet av detta avtal, liksom akter om ändring av sådana akter.

b)

Artikel 11.4 i EU-fördraget, artikel 20.2 b, artikel 22 och artikel 24 första stycket i EUF-fördraget, artiklarna 39 och 40 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt akter antagna med stöd av de bestämmelserna.

2.   Om unionen och Förenade kungariket sluter ett avtal om sina framtida förbindelser på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som blir tillämpligt under övergångsperioden, ska avdelning V kapitel 2 i EU-fördraget och akter antagna med stöd av de bestämmelserna upphöra att gälla i förhållande till Förenade kungariket från och med det avtalets tillämpningsdatum.

3.   Under övergångsperioden ska den unionsrätt som är tillämplig enligt punkt 1 ha samma rättsverkningar med avseende på och i Förenade kungariket som inom unionen och dess medlemsstater, och den ska tolkas och tillämpas enligt samma metoder och allmänna principer som de som är tillämpliga inom unionen.

4.   Förenade kungariket ska inte delta i något fördjupat samarbete

a)

med avseende på vilket bemyndigande gavs efter dagen för ikraftträdandet av detta avtal, eller

b)

inom vilket inga akter hade antagits före dagen för ikraftträdandet av detta avtal.

5.   Under övergångsperioden ska, med avseende på åtgärder som ändrar, utvecklar eller ersätter en befintlig åtgärd som vidtagits enligt tredje delen avdelning V i EUF-fördraget och som Förenade kungariket är bundet av före dagen för ikraftträdandet av detta avtal, artikel 5 i protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar och artikel 4a i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa fortsätta att gälla i tillämpliga delar. Förenade kungariket ska dock inte ha rätt att meddela att det önskar delta i tillämpningen av andra nya åtgärder enligt tredje delen avdelning V i EUF-fördraget än dem som avses i artikel 4a i protokoll nr 21.

För att underlätta fortsatt samarbete mellan unionen och Förenade kungariket enligt de villkor för samarbete med tredjeländer som anges i de relevanta åtgärderna, får unionen inbjuda Förenade kungariket att samarbeta i fråga om nya åtgärder som antas enligt tredje delen avdelning V i EUF-fördraget.

6.   Om inte annat föreskrivs i detta avtal ska under övergångsperioden alla hänvisningar till medlemsstaterna i den unionsrätt som är tillämplig enligt punkt 1, inbegripet såsom denna är genomförd och tillämpas av medlemsstaterna, förstås så att de inbegriper Förenade kungariket.

7.   Med avvikelse från punkt 6 gäller följande:

a)

Vid tillämpningen av artiklarna 42.6 och 46 i EU-fördraget samt av protokoll nr 10 om det permanenta strukturerade samarbete som inrättas genom artikel 42 i EU-fördraget, ska alla hänvisningar till medlemsstaterna förstås så att de inte inbegriper Förenade kungariket. Detta ska inte hindra möjligheten för Förenade kungariket att i undantagsfall bjudas in att delta som tredjeland i enskilda projekt enligt villkoren i rådets beslut (Gusp) 2017/2315 (135) eller i andra former av samarbete i den utsträckning som är tillåten och enligt de villkor som anges i framtida unionsakter som antas med stöd av artiklarna 42.6 och 46 i EU-fördraget.

b)

Om det i unionsakter föreskrivs om deltagande av medlemsstater, medborgare i medlemsstater eller fysiska eller juridiska personer som är bosatta i eller är etablerade i en medlemsstat i informationsutbyten, förfaranden eller program som fortsätter att genomföras eller inleds efter övergångsperiodens utgång, och om ett sådant deltagande skulle ge tillgång till säkerhetsrelaterad känslig information som bara medlemsstater, medborgare i medlemsstater eller fysiska eller juridiska personer som uppehåller sig i eller är etablerade i en medlemsstat ska ha kännedom om, ska under sådana exceptionella omständigheter hänvisningar till medlemsstaterna i sådana unionsakter förstås så att de inte inbegriper Förenade kungariket. Unionen ska underrätta Förenade kungariket om tillämpningen av denna avvikelse.

c)

Vid rekrytering av tjänstemän och övriga anställda vid unionens institutioner, organ och byråer ska alla hänvisningar till medlemsstaterna i artiklarna 27 och 28 a i tjänsteföreskrifterna och artikel 1 i bilaga X till dessa samt i artiklarna 12, 82 och 128 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, eller i relevanta bestämmelser i andra personalregler som är tillämpliga på dessa institutioner, organ och byråer, förstås så att de inte inbegriper Förenade kungariket.

Artikel 128

Institutionella villkor

1.   Trots artikel 127 ska artikel 7 tillämpas under övergångsperioden.

2.   Vid tillämpningen av fördragen ska under övergångsperioden Förenade kungarikets parlament inte anses som ett nationellt parlament i en medlemsstat, utom vad gäller artikel 1 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen samt, vad avser offentliga förslag, artikel 2 i det protokollet.

3.   Under övergångsperioden ska de fördragsbestämmelser som tillerkänner medlemsstaterna institutionella rättigheter som gör det möjligt för dem att lägga fram ett förslag, ett initiativ, en anmodan eller en begäran för institutionerna förstås så att de inte inbegriper Förenade kungariket (136).

4.   Beträffande deltagande i de institutionella arrangemang som anges i artiklarna 282 och 283 i EUF-fördraget och i protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, med undantag av artikel 21.2 i det protokollet, ska Bank of England under övergångsperioden inte betraktas som en nationell centralbank i en medlemsstat.

5.   Med avvikelse från punkt 1 i denna artikel och från artikel 7 får Förenade kungarikets företrädare eller experter, eller experter utsedda av Förenade kungariket, under övergångsperioden efter inbjudan undantagsvis delta i möten eller delar av möten i de kommittéer som avses i artikel 3.2 i förordning (EU) nr 182/2011, möten eller delar av möten i kommissionens expertgrupper, möten eller delar av möten i andra liknande församlingar samt möten eller delar av möten i organ där företrädare eller experter från medlemsstaterna eller experter som utsetts av medlemsstaterna deltar, förutsatt att ett av följande villkor är uppfyllt:

a)

Diskussionen rör individuella akter som under övergångsperioden ska riktas till Förenade kungariket eller till fysiska eller juridiska personer som uppehåller sig i eller är etablerade i Förenade kungariket.

b)

Förenade kungarikets närvaro är nödvändig och i unionens intresse, särskilt för ett verksamt genomförande av unionsrätten under övergångsperioden.

Under sådana möten eller delar av möten ska Förenade kungarikets företrädare eller experter eller experter utsedda av Förenade kungariket inte ha rösträtt, och deras närvaro ska vara begränsad till de punkter på dagordningen som uppfyller villkoren i led a eller b.

6.   Under övergångsperioden ska Förenade kungariket inte fungera som ledande myndighet för riskbedömningar, granskningar, godkännanden eller tillstånd på unionsnivå eller när medlemsstaterna agerar gemensamt enligt de akter och bestämmelser som förtecknas i bilaga VII.

7.   Under övergångsperioden ska unionen, när utkast till unionsakter identifierar eller hänvisar direkt till specifika myndigheter, förfaranden eller handlingar i medlemsstaterna, samråda med Förenade kungariket om sådana utkast i syfte att säkerställa att sådana akter kan genomföras och tillämpas korrekt av och i Förenade kungariket.

Artikel 129

Särskilda villkor med avseende på unionens yttre åtgärder

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 127.2 ska Förenade kungariket under övergångsperioden vara bundet av sina skyldigheter enligt internationella avtal som ingåtts av unionen, av medlemsstaterna på unionens vägnar eller av unionen och dess medlemsstater gemensamt, enligt vad som avses i artikel 2 a iv. (*1)

2.   Under övergångsperioden får företrädare för Förenade kungariket inte delta i arbetet inom organ som inrättats enligt internationella avtal som ingåtts av unionen, av medlemsstaterna på unionens vägnar eller av unionen och medlemsstaterna gemensamt, såvida inte

a)

Förenade kungariket deltar för egen räkning, eller

b)

unionen undantagsvis inbjuder Förenade kungariket att delta som en del av unionens delegation i möten eller delar av möten i sådana organ, om unionen anser att Förenade kungarikets deltagande är nödvändigt och ligger i unionens intresse, särskilt för ett verkningsfullt genomförande av de avtalen under övergångsperioden; sådant deltagande ska endast vara tillåtet om medlemsstaterna får delta enligt de tillämpliga avtalen.

3.   I enlighet med principen om lojalt samarbete ska Förenade kungariket under övergångsperioden avhålla sig från alla åtgärder och initiativ som sannolikt kan skada unionens intressen, särskilt inom ramen för internationella organisationer, organ, konferenser eller forum i vilka Förenade kungariket är självständig part.

4.   Trots punkt 3 får Förenade kungariket under övergångsperioden förhandla fram, underteckna och ratificera internationella avtal som det ingått för egen räkning på de områden där unionen har exklusiv befogenhet, förutsatt att de avtalen inte träder i kraft eller är tillämpliga under övergångsperioden, om inte unionen bemyndigar detta.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 127.2 kan, närhelst det finns behov av samordning, samråd ske med Förenade kungariket från fall till fall.

6.   Efter ett beslut av rådet som omfattas av avdelning V kapitel 2 i EU-fördraget får Förenade kungariket avge en formell förklaring till unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik som anger att det av vissa angivna skäl av vital betydelse som rör nationell politik inte kommer att tillämpa beslutet i de undantagsfallen. I en anda av ömsesidig solidaritet ska Förenade kungariket avhålla sig från varje åtgärd som sannolikt skulle strida mot eller hindra unionsåtgärder baserade på det beslutet, och medlemsstaterna ska respektera Förenade kungarikets ståndpunkt.

7.   Under övergångsperioden ska Förenade kungariket inte tillhandahålla befälhavare för civila insatser, uppdragschefer, insatschefer eller styrkechefer för uppdrag eller insatser enligt artiklarna 42, 43 och 44 i EU-fördraget, och inte heller tillhandahålla operativa högkvarter för sådana uppdrag eller insatser eller fungera som ramnation för unionens stridsgrupper. Under övergångsperioden ska Förenade kungariket inte tillhandahålla chefer för operativa insatser enligt artikel 28 i EU-fördraget.

Artikel 130

Särskilda villkor med avseende på fiskemöjligheter

1.   Vad gäller fastställande av fiskemöjligheter i den mening som avses i artikel 43.3 i EUF-fördraget för perioder inom övergångsperioden ska samråd med Förenade kungariket ske om de fiskemöjligheter som rör Förenade kungariket, inbegripet när det gäller utarbetande av relevanta internationella samråd och förhandlingar.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska unionen ge Förenade kungariket möjlighet att lämna synpunkter på det årliga meddelandet från Europeiska kommissionen om fiskemöjligheter, de vetenskapliga utlåtandena från relevanta vetenskapliga organ och Europeiska kommissionens förslag om fiskemöjligheter för alla perioder inom övergångsperioden.

3.   Trots artikel 129.2 b får unionen, för att låta Förenade kungariket förbereda sitt framtida medlemskap i relevanta internationella forum, undantagsvis inbjuda Förenade kungariket att delta, som en del av unionens delegation, i sådana internationella samråd och förhandlingar som avses i punkt 1 i den här artikeln, i den omfattning medlemsstaterna får delta och det aktuella forumet tillåter det.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 127.1 ska fördelningsnycklarna för relativ stabilitet för den fördelning av fiskemöjligheter som avses i punkt 1 i denna artikel bibehållas.

Artikel 131

Tillsyn och efterlevnad

Under övergångsperioden ska unionens institutioner, organ och byråer ha den behörighet som unionsrätten tilldelar dem i förhållande till Förenade kungariket och till fysiska och juridiska personer som uppehåller sig i eller är etablerade i Förenade kungariket. I synnerhet ska Europeiska unionens domstol ha den behörighet som föreskrivs i fördragen.

Första stycket ska också tillämpas under övergångsperioden i fråga om tolkningen och tillämpningen av detta avtal.

Artikel 132

Förlängning av övergångsperioden

1.   Trots artikel 126 får gemensamma kommittén före den 1 juli 2020 anta ett enda beslut om förlängning av övergångsperioden med högst ett eller två år. (*2)

2.   Om gemensamma kommittén antar ett beslut enligt punkt 1 ska följande gälla:

a)

Med avvikelse från artikel 127.6 ska Förenade kungariket anses vara ett tredjeland vid genomförandet av unionsprogram och unionsverksamhet för vilka åtaganden gjorts enligt den fleråriga budgetram som gäller från och med 2021.

b)

Med avvikelse från artikel 127.1 och utan att det påverkar tillämpningen av femte delen i detta avtal ska tillämplig unionsrätt om unionens egna medel avseende de räkenskapsår som omfattas av förlängningen av övergångsperioden inte tillämpas på Förenade kungariket efter den 31 december 2020.

c)

Med avvikelse från artikel 127.1 i detta avtal ska artiklarna 107, 108 och 109 i EUF-fördraget inte tillämpas på åtgärder av Förenade kungarikets myndigheter, inbegripet i fråga om landsbygdsutveckling, som stöder produktion av och handel med jordbruksprodukter i Förenade kungariket upp till en årlig stödnivå som inte får överstiga de totala utgifter som uppkommit i Förenade kungariket inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken 2019, och förutsatt att en minimiandel av detta undantagna stöd överensstämmer med bestämmelserna i bilaga 2 till WTO-avtalet om jordbruk. Denna minimiandel ska fastställas på grundval av den senaste tillgängliga andel av de totala utgifterna enligt den gemensamma jordbrukspolitiken i unionen som överensstämde med bestämmelserna i bilaga 2 till WTO-avtalet om jordbruk. Om den period med vilken övergångsperioden förlängs inte är en multipel av tolv månader ska den maximala årliga nivån på undantaget stöd för det år under vilket den förlängda övergångsperioden omfattar mindre än tolv månader minskas proportionellt.

d)

För perioden från och med den 1 januari 2021 till och med övergångsperiodens utgång ska Förenade kungariket bidra till unionens budget enligt vad som fastställts i enlighet med punkt 3.

e)

Med förbehåll för punkt 3 d ska femte delen i detta avtal inte påverkas.

3.   Ett beslut av gemensamma kommittén enligt punkt 1 ska

a)

fastställa ett lämpligt belopp för Förenade kungarikets bidrag till unionens budget för perioden från och med den 1 januari 2021 till och med övergångsperiodens utgång, med beaktande av Förenade kungarikets status under den perioden, samt betalningsvillkoren för beloppet,

b)

ange den maximala nivån på det undantagna stödet samt den minimiandel av detta som ska överensstämma med bestämmelserna i bilaga 2 till WTO-avtalet om jordbruk, enligt vad som avses i punkt 2 c,

c)

fastställa alla andra åtgärder som krävs för genomförandet av punkt 2,

d)

anpassa de datum eller perioder som avses i artiklarna 51, 62, 63, 84, 96, 125, 141, 156 och 157 och i bilagorna IV och V så att de återspeglar förlängningen av övergångsperioden.

FEMTE DELEN

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 133

Valuta som ska användas mellan unionen och Förenade kungariket

Utan att det påverkar tillämplig unionsrätt om unionens egna medel ska alla belopp, skulder, beräkningar, konton och betalningar som avses i denna del upprättas och genomföras i euro.

Artikel 134

Tillgång för revisorer i samband med de finansiella bestämmelserna

Förenade kungariket ska informera unionen om de enheter det gett i uppdrag att granska genomförandet av de finansiella bestämmelser som denna del omfattar.

På begäran av Förenade kungariket ska unionen förse dessa enheter med alla upplysningar som rimligen kan begäras beträffande Förenade kungarikets rättigheter och skyldigheter enligt denna del och ge dem tillräckligt bistånd så att de kan utföra sitt uppdrag. När unionen lämnar upplysningar och bistånd enligt denna artikel ska den agera i enlighet med tillämplig unionsrätt, särskilt unionens dataskyddsregler.

Förenade kungarikets och unionens myndigheter får komma överens om lämpliga administrativa arrangemang för att underlätta tillämpningen av första och andra styckena.

KAPITEL 2

Förenade kungarikets bidrag till och deltagande i Unionens budget

Artikel 135

Förenade kungarikets bidrag till och deltagande i genomförandet av unionens budgetar för åren 2019 och 2020

1.   För åren 2019 och 2020 ska Förenade kungariket i enlighet med fjärde delen bidra till och delta i genomförandet av unionens budgetar.

2.   Med avvikelse från fjärde delen ska ändringar av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (137) eller beslut 2014/335/EU, Euratom som antas på eller efter dagen för detta avtals ikraftträdande inte tillämpas på Förenade kungariket, i den utsträckning ändringarna påverkar Förenade kungarikets ekonomiska skyldigheter.

Artikel 136

Bestämmelser tillämpliga efter den 31 december 2020 med avseende på egna medel

1.   Tillämplig unionsrätt om unionens egna medel för budgetåren till och med 2020 ska fortsätta att tillämpas på Förenade kungariket efter den 31 december 2020, inbegripet när de berörda egna medlen ska göras tillgängliga, korrigeras eller justeras efter den dagen.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 135.2 ska den unionsrätt som avses i punkt 1 i den här artikeln särskilt omfatta följande akter och bestämmelser, med eventuella ändringar, oavsett dag för antagande, ikraftträdande eller tillämpning av ändringarna:

a)

Beslut 2014/335/EU, Euratom.

b)

Förordning (EU, Euratom) nr 609/2014, särskilt artikel 12 i fråga om ränta på belopp som tillhandahållits för sent och artikel 11 vad avser hantering av undantagsklausuler.

c)

Förordning (EU, Euratom) nr 608/2014, särskilt artikel 1 i fråga om beräkning av saldot och artiklarna 2–8 vad avser genomförandeåtgärderna för systemet för egna medel.

d)

Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 (138).

e)

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 (139).

f)

Kommissionens genomförandebeslut (EU, Euratom) 2018/195 (140).

g)

Kommissionens genomförandebeslut (EU, Euratom) 2018/194 (141).

h)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (142) (nedan kallad budgetförordningen).

i)

Artikel 287 i EUF-fördraget vad avser revisionsrättens uppdrag samt andra regler för den institutionen.

j)

Artikel 325 i EUF-fördraget om bedrägeribekämpning och därmed sammanhörande akter, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (143) och rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (144).

k)

De årliga budgetarna för budgetåren till och med 2020 eller, om den årliga budgeten inte har antagits, de regler som är tillämpliga i enlighet med artikel 315 i EUF-fördraget.

3.   Med avvikelse från punkterna 1 och 2 ska följande regler tillämpas på Förenade kungariket efter den 31 december 2020:

a)

Alla belopp som med avseende på Förenade kungariket uppkommer till följd av justeringar av egna medel som förts in i budgeten och till följd av justeringar avseende överskott eller underskott, med avseende på finansieringen av unionens budgetar till och med 2020 i enlighet med den unionsrätt som avses i punkterna 1 och 2 ska betalas av eller till Förenade kungariket.

b)

Om den dag då de egna medlen ska tillhandahållas infaller efter den 28 februari 2021 i enlighet med tillämplig unionsrätt om unionens egna medel ska betalningen ske det av datumen i artikel 148.1 som följer närmast efter den dag då de egna medlen ska tillhandahållas.

c)

När det gäller Förenade kungarikets betalningar av traditionella egna medel efter den 28 februari 2021 ska de anspråksbelopp som fastställs i enlighet med artikel 2 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 efter avdrag för uppbördskostnader i enlighet med artiklarna 2.3 och 10.3 i beslut 2014/335/EU, Euratom minskas med Förenade kungarikets andel av detta belopp.

d)

Med avvikelse från artikel 7 i detta avtal får Förenade kungarikets företrädare eller experter, eller experter utsedda av Förenade kungariket, efter inbjudan undantagsvis närvara utan rösträtt vid mötena i kommittéer som inrättats enligt den tillämpliga unionsrätt som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel, såsom mötena i rådgivande kommittén för egna medel som inrättats genom artikel 7 i förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 eller BNI-kommittén som inrättats genom artikel 4 i förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003, i den mån arbetet i de kommittéerna rör budgetåren till och med 2020.

e)

Korrigeringar och justeringar av momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel får endast göras om beslut i fråga om de relevanta åtgärderna enligt de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 fattas senast den 31 december 2028.

f)

De särskilda räkenskaper för traditionella egna medel som avses i artikel 6.3 andra stycket i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 ska vara helt likviderade senast den 31 december 2025. Före den 20 februari 2026 ska en andel – motsvarande den andel av de belopp som gjorts tillgängliga för unionen av de belopp som Förenade kungariket rapporterat till Europeiska kommissionen enligt förfarandet i artikel 13 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 under perioden 1 januari 2014–31 december 2020 – av det saldo som fortfarande var bokfört i de räkenskaperna den 31 december 2025 och som inte är föremål för Europeiska kommissionens inspektionsresultat som meddelats före den dagen enligt lagstiftningen om egna medel göras tillgängliga för unionsbudgeten.

Artikel 137

Förenade kungarikets deltagande i genomförandet av unionsprogram och -verksamheter 2019 och 2020

1.   I enlighet med fjärde delen ska unionsprogram och -verksamheter för vilka åtaganden gjorts enligt den fleråriga budgetramen för åren 2014–2020 (nedan kallad budgetramen 2014–2020) eller tidigare budgetplaner med avseende på Förenade kungariket genomföras 2019 och 2020 på grundval av tillämplig unionsrätt.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (145), i den lydelse som är tillämplig 2020, ska inte tillämpas i Förenade kungariket för ansökningsåret 2020. Artikel 13 i den förordningen ska dock tillämpas med avseende på Förenade kungarikets ordning för direktstöd för ansökningsåret 2020, under förutsättning att den ordningen är likvärdig med ordningen i förordning (EU) nr 1307/2013, i den lydelse som är tillämplig 2020.

2.   Med avvikelse från fjärde delen ska Förenade kungariket och projekt belägna i Förenade kungariket endast kunna komma i fråga för finansiella transaktioner som genomförs enligt finansieringsinstrument som förvaltas direkt eller indirekt enligt avdelning X i budgetförordningen eller finansiella transaktioner som garanteras av unionsbudgeten inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 (146) och Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 (147), under förutsättning att de finansiella transaktionerna hade godkänts av enheter och organ, däribland EIB och Europeiska investeringsfonden (EIF), eller av personer som anförtrotts genomförandet av delar av de åtgärderna före dagen för detta avtals ikraftträdande, även om de finansiella transaktionerna undertecknades efter den dagen. För finansiella transaktioner som godkänts efter dagen för detta avtals ikraftträdande ska enheter etablerade i Förenade kungariket behandlas som enheter belägna utanför unionen.

Artikel 138

Unionsrätt tillämplig efter den 31 december 2020 med avseende på Förenade kungarikets deltagande i genomförandet av unionsprogram och -verksamheter för vilka åtaganden gjorts enligt budgetramen 2014–2020 eller tidigare budgetplaner

1.   Vad avser genomförandet av unionsprogram och -verksamheter för vilka åtaganden gjorts enligt budgetramen 2014–2020 eller tidigare budgetplaner ska tillämplig unionsrätt, inbegripet reglerna om finansiella korrigeringar och avslutande av räkenskaperna, fortsätta att tillämpas på Förenade kungariket efter den 31 december 2020 till dess att unionsprogrammen och -verksamheterna avslutas.

2.   Den tillämpliga unionsrätt som avses i punkt 1 ska särskilt omfatta följande bestämmelser, med eventuella ändringar, oavsett dag för antagande, ikraftträdande eller tillämpning av ändringarna:

a)

Budgetförordningen.

b)

Grundläggande akter, i den mening som avses i artikel 2.4 i budgetförordningen, om inrättande av unionsprogram eller -verksamheter som avses i budgetanmärkningarna rörande de avdelningar, kapitel, artiklar eller poster som medlen anslagits under.

c)

Artikel 299 i EUF-fördraget om verkställbarhet vad gäller betalningsskyldigheter.

d)

Artikel 287 i EUF-fördraget vad avser revisionsrättens uppdrag samt andra regler för den institutionen.

e)

Artikel 325 i EUF-fördraget om bekämpning av bedrägeri och därmed sammanhörande akter, särskilt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (EG, Euratom) nr 2988/95.

3.   Med avvikelse från artikel 7 får Förenade kungarikets företrädare eller experter, eller experter utsedda av Förenade kungariket, efter inbjudan undantagsvis närvara utan rösträtt vid möten i de kommittéer som bistår Europeiska kommissionen i genomförandet och förvaltningen av de program som inrättats enligt den unionsrätt som avses i punkt 1 eller som inrättats av Europeiska kommissionen för genomförande av den unionsrätten, i den mån arbetet i dessa kommittéer rör budgetåren till och med 2020.

4.   Med avvikelse från artikel 8 ska Förenade kungariket, i den mån det är strängt nödvändig för genomförandet av de program och verksamheter som avses i punkt 2 b, ha åtkomst till de nät, informationssystem och databaser som inrättats enligt de relevanta grundläggande akterna eller därtill hörande genomföranderegler som antagits med stöd av de grundläggande akterna.

5.   På förslag från den kommitté för finansiella bestämmelser som avses i artikel 165.1 f får gemensamma kommittén i enlighet med reglerna i artikel 166 anta tekniska åtgärder för att underlätta avslutandet av program och verksamheter som avses i punkt 1 i den här artikeln eller för att undanta Förenade kungariket från skyldigheter att vidta åtgärder under eller efter avslutandet av de programmen och verksamheterna, vilka saknar relevans för en före detta medlemsstat, under förutsättning att sådana tekniska åtgärder är förenliga med principen om sund ekonomisk förvaltning och inte leder till en fördel för Förenade kungariket eller stödmottagare i Förenade kungariket jämfört med medlemsstater eller tredjeländer som deltar i samma program och verksamheter som finansieras genom unionsbudgeten.

Artikel 139

Förenade kungarikets andel

Förenade kungarikets andel enligt artikel 136.3 a och c och artiklarna 140–147 ska vara en andel som beräknas som kvoten av de egna medel som Förenade kungariket gjort tillgängliga 2014–2020 och de egna medel som alla medlemsstater och Förenade kungariket gjort tillgängliga under den perioden, justerat med det belopp som medlemsstaterna underrättats om före den 1 februari 2022 i enlighet med artikel 10b.5 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014.

Artikel 140

Utestående åtaganden

1.   Om inte annat föreskrivs i detta avtal ska Förenade kungariket vara betalningsskyldigt till unionen för Förenade kungarikets andel av de budgetåtaganden i unionsbudgeten och i budgetarna för unionens decentraliserade byråer som är utestående den 31 december 2020 och för Förenade kungarikets andel av åtaganden som görs 2021 avseende överföring av åtagandebemyndiganden från 2020 års budget.

Första stycket ska inte tillämpas på följande åtaganden som är utestående den 31 december 2020:

a)

Åtaganden för program och organ på vilka artikel 11 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 är tillämpliga med avseende på Förenade kungariket.

b)

Åtaganden som finansieras med inkomster avsatta för särskilda ändamål i unionsbudgeten.

Beträffande unionens decentraliserade byråer ska beloppen för deras åtaganden som avses i första stycket endast beaktas i proportion till hur stor andel bidragen från unionsbudgeten utgör i deras totala inkomster för perioden 2014–2020.

2.   Unionen ska beräkna beloppet för de åtaganden som avses i punkt 1 den 31 december 2020. Den ska underrätta Förenade kungariket om det beloppet senast den 31 mars 2021, tillsammans med en förteckning innehållande referensnyckeln för varje åtagande, de tillhörande budgetposterna och beloppet för varje tillhörande budgetpost.

3.   Unionen ska senast den 31 mars varje år med början 2022 lämna följande till Förenade kungariket avseende de åtaganden som avses i punkt 1:

a)

Information om beloppet för de åtaganden som var utestående den 31 december det föregående året och om de betalningar och tillbakadraganden som verkställts det föregående året, inbegripet en uppdatering av den förteckning som avses i punkt 2.

b)

En uppskattning av förväntade betalningar under det innevarande året på grundval av nivån på betalningsbemyndigandena i budgeten.

c)

En uppskattning av Förenade kungarikets förväntade bidrag till sådana betalningar som avses i led b.

d)

Annan information, såsom en betalningsprognos på medellång sikt.

4.   Det årliga belopp som ska betalas ska beräknas som Förenade kungarikets andel av den uppskattning som avses i punkt 3 b, justerad med differensen mellan Förenade kungarikets betalningar under det föregående året och Förenade kungarikets andel av unionens betalningar under det föregående året för de utestående åtaganden som avses i punkt 1, minskat med beloppet för finansiella nettokorrigeringar avseende program och verksamheter som finansieras enligt budgetramen 2014–2020 eller tidigare budgetplaner och minskat med inkomsterna från eventuella överträdelseförfaranden rörande en medlemsstats underlåtenhet att tillhandahålla egna medel för budgetåren till och med 2020, förutsatt att dessa belopp förts in i budgeten för det föregående året och är slutgiltiga. Det årliga belopp som Förenade kungariket ska betala ska inte justeras under det aktuella året.

Under 2021 ska det årliga belopp som Förenade kungariket ska betala minskas med Förenade kungarikets andel i finansieringen av budgeten för 2020 av det belopp för betalningsbemyndiganden som överförs från 2020 till 2021 i enlighet med artiklarna 12 och 13 i budgetförordningen och med Förenade kungarikets andel av det totala belopp traditionella egna medel som görs tillgängligt för unionen i januari och februari 2021 och med avseende på vilket unionens anspråk fastställts i enlighet med artikel 2 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 i november och december 2020. Unionen ska också till Förenade kungariket återbetala Förenade kungarikets andel av det totala beloppet traditionella egna medel som medlemsstaterna gjort tillgängligt efter den 31 december 2020 för varor som övergått till fri omsättning och för vilka avslutandet av förfaranden för tillfällig lagring eller tullförfaranden enligt artikel 49.2 inleddes senast det datumet.

5.   På begäran av Förenade kungariket, som kan göras tidigast efter den 31 december 2028, ska unionen göra en uppskattning av de belopp som återstår att betala för Förenade kungariket enligt denna artikel, på grundval av en regel som beaktar beloppet för utestående åtaganden vid årsslutet och en uppskattning av eventuella tillbakadraganden avseende dessa utestående åtaganden, eventuella finansiella korrigeringar och eventuella inkomster från överträdelseförfaranden efter årsslutet. Efter bekräftelse från Förenade kungariket till den kommitté för finansiella bestämmelser som avses i artikel 165.1 f och till gemensamma kommittén om att Förenade kungariket har godtagit förslaget, ska Förenade kungariket betala det uppskattade beloppet, justerat i enlighet med punkt 4 i den här artikeln, med avseende på Förenade kungarikets betalningar under det föregående året. Vid betalning av de belopp som avses i den här punkten upphävs Förenade kungarikets respektive unionens kvarvarande skyldigheter enligt den här artikeln.

Artikel 141

Böter fastställda senast den 31 december 2020

1.   För böter som unionen fastställt senast den 31 december 2020 som blivit slutliga och inte utgör inkomster avsatta för särskilda ändamål, ska unionen till Förenade kungariket återbetala dess andel av det bötesbelopp som unionen uppburit, om inte beloppet redan bokförts som budgetinkomst i unionsbudgeten senast den 31 december 2020.

2.   För böter som unionen fastställt efter den 31 december 2020 i ett sådant förfarande som avses i artikel 92.1 ska unionen till Förenade kungariket återbetala dess andel av det bötesbelopp som unionen uppburit när bötesbeloppet blivit slutligt.

Artikel 142

Unionens skulder vid utgången av 2020

1.   Förenade kungariket ska vara betalningsskyldigt gentemot unionen för sin andel av finansieringen av de av unionens skulder som uppkommit till och med den 31 december 2020, med följande undantag:

a)

Skulder med motsvarande tillgångar, inbegripet tillgångar i form av lån till följd av unionens finansiella stöd och tillhörande skulder i balansräkningen, tillgångar som motsvarar fastigheter, anläggningstillgångar och utrustning och avsättningar för Gemensamma forskningscentrumets avveckling av kärntekniska anläggningar, alla hyresrelaterade skyldigheter, immateriella tillgångar och inventarier, alla tillgångar och skulder som avser förvaltning av valutarisker, upplupna och förutbetalda inkomster samt alla avsättningar utom för böter, rättsliga förfaranden och skulder på grund av finansiella garantier.

b)

Skulder och tillgångar som avser genomförandet av budgeten och förvaltningen av egna medel, inbegripet utestående belopp för förfinansiering, fordringar, kassa, skulder samt upplupna avgifter, inbegripet sådana som avser Europeiska garantifonden för jordbruket eller som redan räknats in de utestående åtagandena.

2.   Förenade kungariket ska särskilt vara skyldigt att betala sin andel av unionens skulder för pensionsrättigheter och rättigheter till andra sysselsättningsrelaterade förmåner som uppkommit senast den 31 december 2020. Betalningar med avseende på denna skuld ska göras i enlighet med punkterna 5 och 6.

3.   Unionen ska senast den 31 mars varje år med början 2022 underrätta Förenade kungariket om de betalningar som verkställts under det föregående året och som motsvarar de skulder som var utestående den 31 december 2020 och om beloppet för Förenade kungarikets bidrag till de betalningarna.

4.   Senast den 31 mars varje år med början 2022 ska unionen till Förenade kungariket överlämna en särskild handling om pensioner som avser situationen den 31 december det föregående året vad gäller den skuld som avses i punkt 2, med följande innehåll:

a)

De belopp som återstår att betala med avseende på de skulder som beskrivs i punkt 5.

b)

De beräkningar som gjorts och de uppgifter och antaganden som använts för att fastställa det belopp som Förenade kungariket senast den 30 juni det innevarande året ska betala för personalpensionsbetalningar och unionsbudgetens bidrag till det gemensamma sjukförsäkringssystemet under det föregående året i enlighet med punkt 6 och en uppskattning av dessa belopp för det innevarande året.

c)

Vad gäller populationen den 31 december 2020, uppgifter om antalet faktiska förmånstagare och uppskattat antal framtida förmånstagare i personalpensions- och sjukförsäkringssystemen vid utgången av det föregående året och deras ackumulerade rättigheter till förmåner efter anställning vid den tidpunkten.

d)

Förenade kungarikets utestående skulder, beräknade med hjälp av försäkringstekniska värderingar i enlighet med de tillämpliga internationella redovisningsstandarderna för den offentliga sektorn (IPSAS) och en redogörelse för hur denna skuld utvecklats i förhållande till det föregående året.

Handlingen får uppdateras den 30 september samma år för att ta hänsyn till de slutgiltiga uppgifterna för det föregående året.

5.   Beträffande Förenade kungarikets skuld för pensionsrättigheter och rätt till andra sysselsättningsrelaterade förmåner som avses i punkt 2 vad gäller pensioner för ledamöter och innehavare av höga EU-ämbeten enligt rådets förordning nr 422/67/EEG, 5/67/Euratom (148), Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom (149) och rådets förordning (EU) 2016/300 (150), ska Förenade kungariket bidra till skulderna i enlighet med vad som är bokfört i unionens konsoliderade redovisning för budgetåret 2020 i tio delbetalningar med början den 31 oktober 2021.

6.   Beträffande Förenade kungarikets skuld för pensionsrättigheter och rätt till andra sysselsättningsrelaterade förmåner som avses i punkt 2 i fråga om pensioner för unionstjänstemän enligt artiklarna 77–84 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och i fråga om pensioner för tillfälligt anställda, kontraktsanställda och parlamentsassistenter i enlighet med artiklarna 33–40, artiklarna 101–114 respektive artikel 135 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, ska Förenade kungariket bidra årligen till de nettobetalningar från unionsbudgeten som görs till varje förmånstagare, och till det tillhörande bidraget från unionsbudgeten till det gemensamma sjukförsäkringssystemet för varje förmånstagare eller person som har rätt till förmåner via en förmånstagare. Betalningarna av det bidraget ska inledas den 30 juni 2022.

För de pensioner som avses i första stycket ska Förenade kungarikets betalning vara summan av de nettobetalningar från unionsbudgeten som under det föregående året gjorts för varje förmånstagare, multiplicerad med Förenade kungarikets andel och med en andel som är specifik för varje förmånstagare (nedan kallad specifik andel). Den specifika andelen ska vara följande:

a)

För en förmånstagare som erhåller pension den 1 januari 2021 ska den specifika andelen vara 100 %.

b)

För alla andra förmånstagare till en pension ska den specifika andelen beräknas som kvoten av de pensionsrättigheter som förvärvats i enlighet med tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, särskilt bilaga VIII, senast den 31 december 2020, inklusive pensionsrättigheter som har överförts till det systemet senast den dagen, och de förvärvade pensionsrättigheterna på pensioneringsdagen, eller dödsdagen om denna infaller tidigare, eller den dag då personen lämnar systemet.

c)

Med avseende på budgetens bidrag till det gemensamma sjukförsäkringssystemet ska den specifika andelen beräknas som kvoten av det antal år under vilka förmånstagaren bidrog till pensionssystemet fram till och med den 31 december 2020 och det totala antal år vid pensioneringen under vilka förmånstagaren eller den person som omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och som utgör grunden för rättigheterna enligt det gemensamma sjukförsäkringssystemet, bidrog till pensionssystemet.

För förmånstagare till efterlevandepension eller barnpension i enlighet med tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen ska beräkningen göras på grundval av yrkeslivet för den person som omfattas av tjänsteföreskrifterna som är grunden för efterlevandepensionen eller barnpensionen.

Så länge som skulden i samband med denna punkt kvarstår får Förenade kungariket ett givet år (nedan kallat år N) före den 1 mars år N till unionen rikta en begäran om att få betala den utestående skulden den 31 december år N. Unionen ska fastställa beloppet för den utestående skulden för pensioner och förmåner efter anställning enligt det gemensamma sjukförsäkringssystemet med hjälp av samma metod som den som anges i punkt 4 d. Om Förenade kungariket samtycker ska det betala beloppet i fem delbetalningar, där den första delbetalningen görs år N+1. Förenade kungariket ska också täcka sin skuld för år N genom förfarandet i den här punkten. När betalningen har fullgjorts och förutsatt att de betalningar som avses i punkt 5 har fullgjorts ska kvarvarande skyldigheter enligt denna artikel upphävas. Den kommitté för finansiella bestämmelser som avses i artikel 165.1 f och gemensamma kommittén ska informeras om denna situation.

Artikel 143

Finansiella ansvarsförbindelser i samband med lån för ekonomiskt stöd, Efsi, EFHU och det externa utlåningsmandatet

1.   Förenade kungariket ska vara betalningsskyldigt gentemot unionen för sin andel av unionens finansiella ansvarsförbindelser till följd av finansiella transaktioner enligt följande:

a)

Transaktioner som beslutats av Europaparlamentet och rådet eller av Europeiska kommissionen före dagen för detta avtals ikraftträdande, när de finansiella transaktionerna rör lån för finansiellt stöd som beslutats i enlighet med rådets förordning (EU) nr 407/2010 (151), rådets förordning (EG) nr 332/2002 (152) eller i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut om makroekonomiskt stöd till länder på grundval av avsättning i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (153) eller rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 (154).

b)

Transaktioner som godkänts före dagen för detta avtals ikraftträdande av organ, enheter eller personer som direkt har i uppdrag att genomföra finansiella transaktioner för budgetgarantier som antingen ställts för EIB genom Efsi i enlighet med förordning (EU) 2015/1017 eller genom det externa utlåningsmandatet i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 eller förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 och beslut nr 466/2014/EU (155) eller Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU (156), eller som ställts för stödberättigade motparter (EFHU).

Den 31 juli 2019 ska unionen förse Förenade kungariket med en särskild rapport om dessa finansiella transaktioner, där det för varje typ av instrument lämnas information om följande:

a)

Finansiella förpliktelser till följd av dessa finansiella transaktioner som föreligger på dagen för detta avtals ikraftträdande.

b)

I tillämpliga fall avsättningar som gjorts på dagen för detta avtals ikraftträdande i respektive garantifonder eller förvaltningskonton för att täcka de finansiella förpliktelser som avses i led a och motsvarande avsättningar för vilka åtaganden gjorts men som ännu inte betalats ut.

I unionens konsoliderade redovisning för åren 2019 och 2020 ska betalningar som gjorts från de avsättningar som avses i andra stycket b från och med dagen för detta avtals ikraftträdande till och med den 31 december 2019 respektive 2020 redovisas för samma finansiella transaktioner som avses i denna punkt men som beslutats på eller efter dagen för detta avtals ikraftträdande.

Förenade kungarikets betalningsansvar i förhållande till unionen med avseende på de finansiella transaktioner som avses i denna punkt ska inte påverkas av eventuella omstruktureringar av dessa finansiella transaktioner. Mer specifikt ska Förenade kungarikets finansiella exponering inte öka, i nominella tal, jämfört med situationen omedelbart före omstruktureringen.

2.   För de finansiella transaktioner som avses i punkt 1 ska unionen vara betalningsskyldig gentemot Förenade kungariket för sin andel av

a)

alla belopp som återkrävts av unionen från försumliga gäldenärer eller till följd av felaktiga utbetalningar, och

b)

alla nettoinkomster till följd av differensen mellan finansiella och operativa inkomster och finansiella och operativa utgifter, upptagna som inkomster, allmänna eller avsatta för särskilda ändamål, i unionsbudgeten.

För inkomster från kapitalförvaltningen av avsättningar i instrument som omfattar avsättningar, ska unionen beräkna en andel av inkomsten som kvoten av nettoinkomsten från kapitalförvaltningen för det föregående året och den totala avsättningen vid utgången av det föregående året. Det totala betalningsansvaret gentemot Förenade kungariket för inkomster från kapitalförvaltning i fråga om avsättningar ska vara det belopp som erhålls genom att multiplicera Förenade kungarikets nuvarande avsättningar enligt punkt 5 med den andelen av inkomsterna.

3.   Senast den 31 mars 2021 ska unionen, för varje instrument som avses i punkt 1 som omfattar avsättningar från unionens budget, förse Förenade kungariket med information om följande:

a)

Den ursprungliga avsättningen, beräknad som Förenade kungarikets andel av summan av

i)

avsättningar som gjorts i motsvarande garantifond per den 31 december 2020,

ii)

beloppet för sådana avsättningar för vilka åtaganden gjorts men som ännu inte betalats per den 31 december 2020, och

iii)

betalningar som gjorts från och med dagen för detta avtals ikraftträdande till och med den 31 december 2020 avseende finansiella transaktioner som beslutats på eller efter dagen för detta avtals ikraftträdande.

b)

Standardavsättningsnivån, beräknad som kvoten av Förenade kungarikets ursprungliga avsättning för det instrumentet och beloppet för de finansiella transaktioner som avses i punkt 1 per den 31 december 2020, om vilka beslut fattats före dagen för detta avtals ikraftträdande.

4.   Den 31 mars varje år, med början 2021 och till dess att de finansiella transaktioner som avses i punkt 1 amorterats, löper ut eller avslutas, ska unionen meddela Förenade kungariket information om dessa finansiella transaktioner. Informationen ska för varje typ av instrument omfatta följande:

a)

Utestående ansvarsförbindelser per den 31 december det föregående året.

b)

Unionens betalningar under det föregående året med avseende på de finansiella transaktionerna och beloppen för sådana betalningar som ackumulerats efter den 31 december 2020.

c)

Förenade kungarikets nuvarande avsättningar och dess nuvarande avsättningsnivå enligt punkt 5.

d)

Återbetalningar till Förenade kungariket under det föregående året enligt punkt 6 a och beloppen för sådana återbetalningar som ackumulerats efter den 31 december 2020.

e)

Återkrävda belopp och nettoinkomster som förts in i unionens budget enligt punkt 2 för det föregående året.

f)

Vid behov andra lämpliga upplysningar som rör de finansiella transaktionerna under det föregående året.

5.   Senast den 31 mars varje år ska unionen göra följande för varje instrument som avses i punkt 1 och för vilket avsättningar från unionsbudgeten föreskrivs i den grundläggande akten:

a)

Beräkna Förenade kungarikets nuvarande avsättning, definierad som beloppet av Förenade kungarikets ursprungliga avsättning minskad med

i)

Förenade kungarikets andel av de ackumulerade betalningar som avses i punkt 4 b, vilka gjorts från unionens budget efter den 31 december 2020 med avseende på finansiella transaktioner som beslutats före dagen för detta avtals ikraftträdande,

ii)

Förenade kungarikets andel av tillbakadraganden som gjorts det föregående året av de utestående åtaganden som avses i punkt 3 a ii i denna artikel, meddelade enligt artikel 140.3, och

iii)

den ackumulerade nivån på återbetalningar som gjorts till Förenade kungariket per den 1 januari 2021 enligt vad som avses i punkt 4 d.

b)

Underrätta Förenade kungariket om den nuvarande avsättningsnivån, definierad som kvoten av Förenade kungarikets nuvarande avsättning och beloppet för de finansiella transaktioner som avses i punkt 4 a.

6.   Varje år från och med 2022 gäller följande:

a)

Om Förenade kungarikets nuvarande avsättningsnivå för ett instrument överstiger den normala avsättningsnivån för det instrumentet, ska unionen vara betalningsskyldig gentemot Förenade kungariket för det instrumentet till det belopp som erhålls genom att beloppet för de finansiella förpliktelser som avses i punkt 4 a multipliceras med differensen mellan den nuvarande avsättningsnivån och den normala avsättningsnivån. Unionens betalningsansvar ska inte överstiga Förenade kungarikets nuvarande avsättning beräknad enligt punkt 5.

b)

Om Förenade kungarikets nuvarande avsättningsnivå ett visst år blir negativ för ett instrument, ska Förenade kungariket vara betalningsskyldigt gentemot unionen för det instrumentet med ett belopp som motsvarar den negativa nuvarande avsättningen. De efterföljande åren ska Förenade kungariket vara betalningsskyldigt gentemot unionen för det instrumentet för sin andel av gjorda betalningar som meddelats enligt punkt 4 b i denna artikel och för Förenade kungarikets andel av tillbakadraganden som under det föregående året gjorts av de utestående åtaganden som avses i punkt 3 a ii i denna artikel, och som meddelats enligt artikel 140.3.

7.   Om Förenade kungarikets nuvarande avsättning är positiv när unionens finansiella transaktioner avseende ett sådant instrument som avses i punkt 1 har upphört, ska unionen vara betalningsskyldig gentemot Förenade kungariket för ett belopp motsvarande Förenade kungarikets nuvarande avsättning beräknad i enlighet med punkt 5.

8.   Om betalningar görs från unionsbudgeten för de finansiella transaktioner som avses i punkt 1 med avseende på ett instrument i vars grundläggande akt det inte föreskrivs avsättning, ska Förenade kungariket efter den 31 december 2020 vara betalningsskyldigt gentemot unionen för det instrumentet för sin andel av gjorda betalningar som meddelats enligt punkt 4 b.

9.   Vid tillämpningen av denna artikel gäller att om finansiella förpliktelser, utbetalningar, återkrav eller andra belopp rör finansiella transaktioner som avses i punkt 1 men det inte direkt kan avgöras huruvida de härrör från en viss finansiell transaktion till följd av tillämpningen av mekanismer för riskdelning eller riskspridning, ska relevanta finansiella förpliktelser, utbetalningar, återkrav eller andra belopp som måste fastställas vid tillämpning av denna artikel beräknas proportionellt med utgångspunkt i kvoten av beloppet för de finansiella transaktioner som beslutats eller godkänts före dagen för detta avtals ikraftträdande den 31 december året innan beräkningen görs och summan av de finansiella transaktionerna det senare datumet.

10.   När de finansiella transaktioner som avses i punkt 1 inte amorteras, ska de efter tio år anses vara amorterande i proportion till amorteringen av de kvarstående amorterande transaktionerna.

Artikel 144

Finansieringsinstrument inom ramen för direkt eller indirekt genomförande som finansieras genom programmen inom budgetramen 2014–2020 eller enligt tidigare budgetplaner

1.   Från och med dagen för detta avtals ikraftträdande till dess att de finansiella transaktioner som avses i led a i detta stycke helt amorterats, ska unionen identifiera följande finansiella transaktioner:

a)

Transaktioner som före dagen för detta avtals ikraftträdande har beslutats av Europeiska kommissionen och vid behov godkänts av de finansinstitut som Europeiska kommissionen gett i uppdrag att genomföra ett finansieringsinstrument enligt ett program inom budgetramen 2014–2020 eller tidigare budgetplaner inom ramen för direkt eller indirekt genomförande.

b)

Transaktioner som på eller efter dagen för detta avtals ikraftträdande har beslutats och vid behov godkänts.

Den 31 juli 2019 ska unionen i den rapport som avses i artikel 143.1 andra stycket tillhandahålla följande information om de finansieringsinstrument, inom ramen för direkt eller indirekt genomförande, som finansieras genom programmen inom budgetramen 2014–2020 eller enligt tidigare budgetplaner:

a)

Finansiella förpliktelser till följd av transaktioner som beslutats före dagen för detta avtals ikraftträdande av Europeiska kommissionen eller en enhet som Europeiska kommissionen gett i uppdrag att genomföra finansieringsinstrumentet.

b)

Utbetalningar från Europeiska kommissionen för finansieringsinstrumenten och de belopp som anslagits för finansieringsinstrumenten men vid den tidpunkten ännu inte betalats ut.

Unionens betalningsansvar gentemot Förenade kungariket vad gäller de finansiella transaktioner som avses i denna punkt ska inte påverkas av en omstrukturering av de finansiella transaktionerna, förutsatt att omstruktureringen inte ökar motpartens nominella finansiella exponering såsom den förelåg omedelbart före omstruktureringen.

2.   För varje finansieringsinstrument som avses i punkt 1 ska unionen, den 31 mars varje år med början 2021 och till dess att instrumenten amorterats, löper ut eller sägs upp, meddela Förenade kungariket tillgänglig information om de finansiella transaktioner som avses i punkt 1 och som beslutats eller godkänts före dagen för detta avtals ikraftträdande och om dem som beslutats eller godkänts på eller efter den dagen. För varje instrument ska informationen innehålla följande:

a)

Finansiella förpliktelser per den 31 december det föregående året till följd av de finansiella transaktioner som beslutats av Europeiska kommissionen, eller godkänts av en enhet som av Europeiska kommissionen har anförtrotts genomförandet av finansieringsinstrumentet, före dagen för detta avtals ikraftträdande.

b)

De sammanlagda finansiella förpliktelserna per den 31 december det föregående året till följd av de finansiella transaktioner som beslutats av Europeiska kommissionen eller av en enhet som av Europeiska kommissionen har anförtrotts genomförandet av instrumentet.

c)

Kvoten av de belopp som avses i leden a och b.

d)

Betalningar från avsättningsfonden eller förvaltningskonton hos de enheter som anförtrotts genomförandet, om betalningarna rör finansiella transaktioner som beslutats av Europeiska kommissionen, eller godkänts av den enhet som av Europeiska kommissionen anförtrotts genomförandet av finansieringsinstrumentet, efter dagen för detta avtals ikraftträdande.

e)

Den del av de belopp som återbetalats till unionen i enlighet med artikel 209.3 i budgetförordningen, förutom avkastning enligt led f i denna punkt, som avser finansiella transaktioner som beslutats eller godkänts före dagen för detta avtals ikraftträdande.

f)

Avkastning på finansieringsinstrumentets resurser i avsättningsfonden eller på förvaltningskonton.

g)

Den del av medlen i avsättningsfonden eller på förvaltningskonton som inte utbetalats och som återkrävts av Europeiska kommissionen.

h)

Vid behov andra lämpliga upplysningar som rör de finansiella transaktionerna under det föregående året.

3.   Unionen ska vara betalningsansvarig gentemot Förenade kungariket för Förenade kungarikets andel av alla belopp som avses i punkt 2 d–g.

4.   Vid tillämpningen av denna artikel gäller att om finansiella förpliktelser, utbetalningar, återkrav eller andra belopp rör finansiella transaktioner som avses i punkt 1 men det inte direkt kan avgöras om de härrör från en viss transaktion till följd av tillämpningen av mekanismer för riskdelning eller riskspridning, ska relevanta finansiella förpliktelser, utbetalningar, återkrav eller andra belopp som ska beräknas för tillämpningen av denna artikel beräknas proportionellt med utgångspunkt i den kvot som avses i punkt 2 c.

Artikel 145

Europeiska kol- och stålgemenskapen

Unionen ska vara ansvarig gentemot Förenade kungariket för dess andel av de av Europeiska kol- och stålgemenskapens nettotillgångar som är under avveckling den 31 december 2020.

Unionen ska återbetala det aktuella beloppet till Förenade kungariket i fem lika stora delbetalningar den 30 juni varje år, med början den 30 juni 2021.

Artikel 146

Unionens investeringar i EIF

Unionen ska vara ansvarig gentemot Förenade kungariket för dess andel av unionens investeringar i EIF:s inbetalda kapital den 31 december 2020.

Unionen ska återbetala det aktuella beloppet till Förenade kungariket i fem lika stora delbetalningar den 30 juni varje år, med början den 30 juni 2021.

Artikel 147

Ansvarsförbindelser med avseende på rättsliga ärenden

1.   Förenade kungariket ska vara ansvarigt för sin andel av de betalningar som krävs för att fullgöra sådana av unionens ansvarsförbindelser som förfaller till betalning i rättsliga ärenden rörande unionens ekonomiska intressen med avseende på budgeten, särskilt när det gäller förordning (EG, Euratom) nr 2988/95, eller rättsliga ärenden som följer av genomförandet av unionens program och strategier, förutsatt att de faktiska omständigheter som ligger till grund för ärendena uppkom senast den 31 december 2020.

Unionen ska vara ansvarig gentemot Förenade kungariket för dess andel av alla senare återkrävda medel med avseende på sådana betalningar som avses i första stycket.

2.   Unionen ska senast den 31 mars varje år underrätta Förenade kungariket om de belopp som avses i punkt 1.

Artikel 148

Betalningar efter 2020

1.   Referensdatumen för betalningar från Förenade kungariket till unionen eller från unionen till Förenade kungariket som görs efter den 31 december 2020 ska vara den 30 juni och den 31 oktober varje år för följande belopp:

a)

Belopp som avses i artiklarna 49.2, 50, 53, 62.2, 63.1 e, 63.2, 99.3 och 100.2.

b)

Belopp som avses i artikel 84.1.

c)

Belopp som avses i artikel 136.3 a, b, c, e och f, senast det referensdatum som följer närmast efter dagen för justering eller korrigering.

d)

Belopp till följd av korrigerande åtgärder som ska vidtas av Förenade kungariket avseende egna medel som ska erläggas för budgetåren till och med 2020 till följd av kontroller enligt förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 eller förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 eller av någon annan anledning, senast det referensdatum som följer närmast efter dagen för den korrigerande åtgärden.

e)

Belopp som avses i artikel 140.4 i två delbetalningar på referensdatumen för betalningar, varvid den första delbetalningen ska uppgå till hälften av den andra.

f)

Belopp som avses i artikel 140.5, den 30 juni efter Förenade kungarikets bekräftelse av att man godtagit unionens förslag till den kommitté för finansiella bestämmelser som avses i artikel 165.1 f och gemensamma kommittén.

g)

Belopp som avses i artikel 141, senast det referensdatum som följer närmast efter justeringen av de egna medlen för medlemsstaterna till följd av det slutgiltiga införandet av böterna i unionens budget.

h)

Belopp som avses i artikel 142.1 senast det referensdatum som följer närmast efter dagen för den underrättelse som avses i punkt 3.

i)

Belopp som avses i artikel 142.5 och artikel 142.6 fjärde stycket, den 31 oktober varje år.

j)

Belopp som avses i artikel 142.6 första stycket, den 30 juni varje år.

k)

Belopp som avses i artiklarna 143 och 144, senast det referensdatum som följer närmast efter dagen för det meddelande som avses i artiklarna 143.4 och 144.2.

l)

Belopp som avses i artiklarna 145 och 146.

m)

Belopp som avses i artikel 147.2, senast det referensdatum som följer närmast efter dagen för den underrättelse som avses i den punkten.

n)

Belopp som avses i punkt 3 som eventuell upplupen ränta.

Betalningar ska göras i fyra lika stora månatliga delbetalningar för betalningar med referensdatum den 30 juni och i åtta lika stora månatliga delbetalningar för betalningar med referensdatum den 31 oktober. Alla betalningar ska verkställas senast den sista arbetsdagen varje månad, med början på referensdatumet eller, om referensdatumet inte är en arbetsdag, den sista arbetsdagen före referensdatumet.

2.   Så länge som betalningar fortfarande ska göras av unionen till Förenade kungariket eller av Förenade kungariket till unionen, ska unionen till Förenade kungariket överlämna en handling den 16 april och den 16 september varje år med uppgifter om de aktuella belopp som ska betalas, uttryckta i euro och i brittiska pund, till den växelkurs som Europeiska centralbanken tillämpade den första arbetsdagen i månaden. Unionen eller Förenade kungariket ska betala nettobeloppen senast de datum som avses i punkt 1.

3.   Vid försenade betalningar av Förenade kungariket till unionen eller av unionen till Förenade kungariket ska ränta betalas i enlighet med artikel 12 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014.

KAPITEL 3

Europeiska centralbanken

Artikel 149

Återbetalning av inbetalt kapital

Europeiska centralbanken ska på unionens vägnar till Bank of England återbetala det inbetalda kapital som Bank of England tillhandahållit. Dagen för återbetalningen och andra praktiska arrangemang ska fastställas i enlighet med protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

KAPITEL 4

Europeiska investeringsbanken

Artikel 150

Förenade kungarikets fortsatta betalningsansvar och återbetalning av inbetalt kapital

1.   Förenade kungariket ska enligt vad som anges i denna artikel vara fortsatt ansvarigt för de finansiella transaktioner som EIB godkänner före dagen för detta avtals ikraftträdande, enligt vad som närmare anges i punkt 2 (nedan kallade EIB:s finansiella transaktioner), även om den finansiella exponeringen som blir resultatet tas upp på eller efter dagen för detta avtals ikraftträdande, och ska vara fortsatt ansvarigt för EIB:s övriga risker enligt vad som anges i andra stycket.

Förenade kungarikets betalningsansvar ska utsträckas till att omfatta EIB:s finansiella transaktioner samt till risker förenade med ALM-tekniker och operativa risker som kan tillskrivas EIB:s finansiella transaktioner, i enlighet med punkt 6. För andra sådana risker som inte är knutna till särskilda finansiella transaktioner och inte kan tillskrivas beståndet av finansiella transaktioner som uppkommit efter dagen för detta avtals ikraftträdande, ska Förenade kungarikets betalningsansvar stå i proportion till kvoten av den kvarstående exponeringen på grund av EIB:s finansiella transaktioner och det totala beloppet för finansiella transaktioner vid den tidpunkt Förenade kungarikets betalningsansvar utlöses enligt punkt 6.

EIB:s genomförande av en eventuell tillväxtstrategi efter utträdet omfattas inte av denna artikel.

2.   EIB:s finansiella transaktioner ska inbegripa lån, garantier, fondinvesteringar, aktieinvesteringar, obligationer och andra lånesubstitut samt alla andra finansieringstransaktioner med motparter eller avseende projekt i och utanför medlemsstaternas territorium, inbegripet transaktioner garanterade av tredjeparter inbegripet medlemsstaterna eller unionen.

Förenade kungarikets betalningsansvar för EIB:s finansiella transaktioner ska gälla när EIB:s finansiella exponering

a)

bygger på ett godkännande av EIB:s styrelse avgivet före dagen för detta avtals ikraftträdande eller bygger på ett beslut fattat på grundval av en delegering från styrelsen som skett före dagen för detta avtals ikraftträdande,

b)

följer av en omstrukturering av en av EIB:s finansiella transaktioner, i den mån omstruktureringen inte ökar den nominella finansiella exponeringen mot motparten såsom den förelåg omedelbart före omstruktureringen,

c)

följer av en ändring av en av EIB:s finansiella transaktioner, om ändringen godkänts av EIB:s styrelse på eller efter dagen för detta avtals ikraftträdande, i den mån ändringen inte ökar den finansiella exponeringen mot motparten såsom den förelåg omedelbart före ändringen, eller

d)

följer av EIB:s institutionella deltagande i EIF:s och Europeiska banken för återuppbyggnad och utvecklings kapital, såsom det förelåg omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande.

Vid fastställandet av gränserna för Förenade kungarikets betalningsansvar enligt punkterna 3 och 5, ska EIB:s exponering till följd av EIB:s finansiella transaktioner som på grund av sin karaktär inte amorteras, särskilt investeringar likställda med ägarkapital, rullande mandat som beviljats EIF och delaktighet i EIF:s och Europeiska banken för återuppbyggnad och utvecklings kapital, anses amorteras enligt följande: under en period på tio år från detta avtals ikraftträdande ska beloppet av icke-amorterande exponering till följd av EIB:s finansiella transaktion anses förbli vid samma belopp som godkänts av EIB före detta avtals ikraftträdande, minskat med eventuella avyttringar som EIB gjort sedan den dagen. Efter denna period ska beloppet anses minska i proportion till amorteringarna av den kvarvarande amorterande exponeringen till följd av EIB:s finansiella transaktioner.

3.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska Förenade kungariket vara ansvarigt för sin andel av EIB:s icke infordrade tecknade kapital enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande. Förenade kungariket ska verkställa betalningar till EIB upp till beloppet för dess betalningsansvar enligt denna punkt, när betalningsansvaret utlöses i enlighet med punkt 6.

Det totala betalningsansvaret enligt denna punkt får inte vid någon tidpunkt överstiga Förenade kungarikets andel av EIB:s icke infordrade tecknade kapital enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande.

När beloppet för EIB:s återstående exponering till följd av EIB:s finansiella transaktioner enligt punkt 1 är lägre än det totala beloppet för EIB:s tecknade kapital enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande, ska Förenade kungarikets betalningsansvar enligt den här punkten vid varje tidpunkt vara begränsat till det belopp som erhålls genom att kvoten av Förenade kungarikets tecknade kapital i EIB och EIB:s totala tecknade kapital enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande (nedan kallad Förenade kungarikets andel av det tecknade kapitalet) tillämpas på differensen mellan beloppet för den kvarvarande exponeringen vid den tidpunkten och summan av EIB:s inbetalade tecknade kapital enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande.

4.   EIB ska på unionens vägnar till Förenade kungariket betala ett belopp som är lika med Förenade kungarikets andel av EIB:s inbetalade tecknade kapital enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande. Betalningen ska verkställas i enlighet med protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga. Den ska verkställas i tolv årliga delbetalningar. De första elva delbetalningarna på vardera 300 000 000 EUR ska förfalla till betalning den 15 december varje år med början 2019. Återstoden på 195 903 950 EUR ska förfalla till betalning den 15 december 2030. De betalningar som görs enligt denna punkt ska inte befria Förenade kungariket från dess betalningsansvar enligt punkt 5.

5.   Utöver betalningsansvaret enligt punkt 3 ska Förenade kungariket vid tillämpningen av punkt 1 vara ansvarigt för sitt inbetalda tecknade kapital i EIB enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande. Förenade kungariket ska verkställa betalningar till EIB upp till ansvarsbeloppet, i enlighet med den här punkten, när dess betalningsansvar utlöses i enlighet med punkt 6.

Det totala betalningsansvaret enligt denna punkt får inte vid någon tidpunkt överstiga Förenade kungarikets inbetalda tecknade kapital i EIB enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande.

När EIB:s återstående exponering till följd av EIB:s finansiella transaktioner enligt punkt 1 är lägre än EIB:s totala inbetalade tecknade kapital enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande, ska storleken på Förenade kungarikets betalningsansvar enligt den här punkten vid varje tidpunkt vara begränsat till det belopp som erhålls genom att kvoten för Förenade kungarikets andel av det tecknade kapitalet tillämpas på beloppet av den kvarvarande exponeringen vid den tidpunkten.

6.   Förenade kungarikets betalningsansvar enligt denna artikel ska utlösas, på pari passu-basis gentemot medlemsstaterna, om EIB begär att medlemsstaterna ska verkställa inbetalningar enligt sitt icke infodrade tecknade kapital eller när medlemsstaternas inbetalda tecknade kapital används.

När Förenade kungarikets betalningsansvar enligt punkt 3 utlöses, ska Förenade kungariket betala det belopp som det är skyldigt till EIB på samma villkor som medlemsstaterna (inbegripet tidpunkt och betalningsvillkor) enligt vad EIB:s styrelse beslutar vid den relevanta tidpunkten. EIB:s beslut om att ålägga medlemsstaterna att verkställa inbetalningar för deras icke infordrade tecknade kapital får särskilt avse karaktären hos underliggande risker och EIB:s finansiella ställning med avseende på dess betalningsskyldigheter, dess tillgångar och skulder, dess ställning på kapitalmarknaderna och avsättningar för beredskaps- och återhämtningsplanering beroende på vad som är tillämpligt vid den aktuella tidpunkten.

När Förenade kungarikets betalningsansvar enligt punkt 5 utlöses, ska Förenade kungariket betala det belopp det är skyldigt till EIB, i euro, inom 30 dagar från EIB:s första begäran och med förbehåll för fjärde stycket i den här punkten.

Sådant betalningsansvar för Förenade kungariket som utlöses enligt punkt 5 ska fullgöras från Förenade kungarikets andel av EIB:s inbetalda tecknade kapital enligt situationen omedelbart före dagen för detta avtals ikraftträdande upp till det belopp som ännu inte betalats till Förenade kungariket i enlighet med punkt 4. Beloppet för de årliga delbetalningar som anges i punkt 4 ska minskas i enlighet med detta. Om Förenade kungarikets betalningsansvar inte kan fullgöras fullt ut med denna metod, ska Förenade kungariket betala det återstående skuldbeloppet till EIB.

EIB ska på unionens vägnar i varje fall fastställa hur de händelser som ligger till grund för att Förenade kungarikets betalningsansvar utlöses ska fördelas på det relevanta beståndet av finansiella transaktioner eller risker och det belopp som Förenade kungariket är skyldigt att betala till EIB enligt följande:

a)

I den omfattning de underliggande händelserna kan tillskrivas EIB:s finansiella transaktioner eller kan tillskrivas därmed sammanhängande risker förenade med ALM-tekniker eller operativa risker, ska Förenade kungariket till EIB betala antingen ett belopp som är lika med Förenade kungarikets andel av det tecknade kapitalet av det totala belopp som medlemsstaterna är skyldiga att betala, eller ett belopp som är lika med Förenade kungarikets andel av det tecknade kapitalet av den totala summan av medlemsstaternas inbetalda tecknade kapital.

b)

I den mån underliggande händelser kan tillskrivas andra risker, och inte kan tillskrivas någon viss finansiell transaktion eller beståndet av finansiella transaktioner som byggts upp efter dagen för detta avtals ikraftträdande, ska Förenade kungariket till EIB betala det belopp som beräknas enligt led a multiplicerat med kvoten av den kvarvarande exponeringen på grund av EIB:s finansiella transaktioner och de finansiella transaktionernas totala belopp vid den tidpunkt då Förenade kungarikets betalningsansvar utlöses.

7.   Förutom sådana betalningar som föreskrivs i punkt 4 ska EIB inte vara skyldig att tillhandahålla någon annan betalning, avkastning eller ersättning till följd av att Förenade kungarikets delägarskap i EIB upphör eller till följd av att Förenade kungariket har kvar ett betalningsansvar i enlighet med denna artikel.

8.   Den 31 juli 2019 ska EIB underrätta Förenade kungariket om Förenade kungarikets exponering på grund av EIB:s finansiella transaktioner, och gränsen för Förenade kungarikets betalningsansvar i enlighet med punkterna 3 och 5, varvid EIB:s ekonomiska situation och Förenade kungarikets betalningsansvar den dag då detta avtal träder i kraft ska återspeglas.

Den 31 mars varje år med början 2020 och till dess att Förenade kungarikets betalningsansvar upphör i enlighet med denna artikel, ska EIB underrätta Förenade kungariket om Förenade kungarikets kvarvarande exponering till följd av EIB:s finansiella transaktioner, och gränsen för Förenade kungarikets betalningsansvar i enlighet med punkterna 3 och 5, varvid EIB:s ekonomiska situation och Förenade kungarikets betalningsansvar per den 31 december det föregående året ska återspeglas. I rapporten ska också redogöras för väsentliga förändringar som enligt EIB:s åsikt väsentligt påverkar Förenade kungarikets betalningsansvar. EIB ska också i god tid tillhandahålla information om sådana förändringar inträffar under året.

Om Förenade kungarikets betalningsansvar är på väg att utlösas enligt denna artikel ska EIB i god tid förse Förenade kungariket med information om detta som ska vara i linje med den information som ges till medlemsstaterna. Informationen ska innehålla upplysningar om den utlösande händelsens art och beräkningen av de belopp som ska betalas. Förenade kungariket ska behandla denna information strikt konfidentiellt, till dess att EIB häver konfidentialiteten eller till dess att Förenade kungarikets betalningsansvar utlöses, beroende på vad som inträffar först.

Artikel 151

Förenade kungarikets deltagande i EIB-gruppen efter dagen för utträdet

Från och med dagen för detta avtals ikraftträdande ska varken Förenade kungariket eller projekt belägna i Förenade kungariket vara berättigade till nya finansiella transaktioner från EIB-gruppen som är förbehållna medlemsstaterna, inbegripet dem med unionsmandat. Enheter etablerade i Förenade kungariket ska betraktas som enheter belägna utanför unionen.

Undertecknande av finansiella transaktioner avseende Förenade kungariket, enheter i Förenade kungariket eller projekt i Förenade kungariket som EIB-gruppen godkänt före dagen för detta avtals ikraftträdande får äga rum efter den dagen på samma grund som den på vilken de ursprungligen godkändes.

KAPITEL 5

Europeiska utvecklingsfonden och Förenade Kungarikets borgensförbindelse enligt EUF:s interna avtal

Artikel 152

Deltagande i Europeiska utvecklingsfonden

1.   Förenade kungariket ska förbli part i Europeiska utvecklingsfonden (EUF) till dess att den elfte EUF och alla tidigare oavslutade EUF:er avslutas, och ska i detta avseende ta på sig samma skyldigheter som medlemsstaterna enligt det interna avtal genom vilket den inrättades (nedan kallat det elfte interna EUF-avtalet(157) och ska ta på sig skyldigheterna från tidigare EUF:er till dess att de avslutas, inbegripet alla sådana skyldigheter enligt rådets förordningar (EU) 2015/322 (158) och (EU) 2015/323 (159), på de villkor som anges i det här avtalet. Förenade kungariket ska vara bundet av rådets beslut om fastställande av medlemsstaternas årliga bidrag som antagits enligt artikel 21 i förordning (EU) 2015/323. Stödmottagare i Förenade kungariket ska förbli berättigade att delta i projekt inom ramen för den elfte EUF och tidigare EUF:er på samma villkor som före dagen för detta avtals ikraftträdande.

2.   Med avvikelse från artikel 7 i detta avtal får Förenade kungariket delta som observatör utan rösträtt i den EUF-kommitté som inrättats i enlighet med artikel 8 i det elfte interna EUF-avtalet och i kommittén för investeringsanslag som inrättas genom artikel 9 i det elfte interna EUF-avtalet.

3.   De utomeuropeiska länder och territorier som avses i artikel 3.1 e ska kunna få stöd från den elfte EUF till dess att den avslutas och från tidigare EUF:er till dess att de avslutas.

4.   Förenade kungarikets andel av EUF:s investeringsanslag från successiva EUF-perioder ska återbetalas till Förenade kungariket i takt med att investeringen förfaller till betalning. Metoden för denna återbetalning ska vara densamma som metoden i artikel 144. Om inte annat överenskoms ska Förenade kungarikets kapitalandel inte anslås vidare efter utgången av åtagandeperioden för den elfte EUF eller föras över till efterföljande perioder.

Artikel 153

Återanvändning av frigjorda medel

Om det avseende belopp från projekt inom den tionde EUF eller belopp från tidigare EUF:er inte ingåtts åtaganden i enlighet med artikel 1.3 i det elfte interna EUF-avtalet eller om belopp frigjorts i enlighet med artikel 1.4 i det elfte interna EUF-avtalet dagen för detta avtals ikraftträdande, ska Förenade kungarikets andel av de beloppen inte återanvändas.

Första stycket ska tillämpas på Förenade kungarikets andel av de medel avseende vilka det inte ingåtts åtaganden eller vilka frigjorts enligt det elfte interna EUF-avtalet efter den 31 december 2020.

Artikel 154

Förenade kungarikets garanti enligt de successiva interna EUF-avtalen

Förenade kungariket ska förbli ansvarigt för sina borgensförbindelser enligt artikel 9 i det fjärde interna EUF-avtalet (160), artikel 8 i de femte (161), sjätte (162), sjunde (163) och åttonde interna EUF-avtalen (164), artikel 6 i det nionde interna EUF-avtalet (165) och artikel 4 i de tionde (166) och elfte interna EUF-avtalen.

Förenade kungariket ska ha kvar rätten till sin andel av alla belopp som återkrävs enligt villkoren för medlemsstaternas borgensförbindelser och till saldot på sitt medlemsstatskonto. Förenade kungarikets andel enligt detta stycke ska stå i proportion till dess respektive deltagande i varje borgensavtal.

KAPITEL 6

Förvaltningsfonderna och faciliteten för flyktingar i Turkiet

Artikel 155

Åtaganden till förvaltningsfonderna och faciliteten för flyktingar i Turkiet

1.   Förenade kungariket ska fullgöra de åtaganden det gjort före dagen för detta avtals ikraftträdande till Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer, inrättad genom kommissionens beslut av den 20 oktober 2015 (167), till alla senare unionsförvaltningsfonder som inrättats före dagen för detta avtals ikraftträdande och till faciliteten för flyktingar i Turkiet, inrättad genom kommissionens beslut av den 24 november 2015 (168), samt alla ändringar av dessa som antagits före dagen för detta avtals ikraftträdande.

2.   Förenade kungariket får delta i de relevanta organ som hör till faciliteten för flyktingar i Turkiet, enligt regler för givare som fastställs i enlighet med artikel 234.4 i budgetförordningen.

KAPITEL 7

Rådets byråer och insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

Artikel 156

Förenade kungarikets skyldigheter från och med dagen för detta avtals ikraftträdande

Till och med den 31 december 2020 ska Förenade kungariket bidra till finansieringen av Europeiska försvarsbyrån, Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier och Europeiska unionens satellitcentrum samt till kostnaderna för insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, på grundval av fördelningsnycklarna i artikel 14.9 a i rådets beslut (EU) 2016/1353 (169), i artikel 10.3 i rådets beslut 2014/75/Gusp (170), i artikel 10.3 i rådets beslut 2014/401/Gusp (171) respektive i artikel 41.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen, samt i enlighet med artikel 5 i detta avtal.

Artikel 157

Förenade kungarikets skyldigheter efter den 31 december 2020

1.   På grundval av byråernas räkenskaper och i den utsträckning som avsättningar inte gjorts för de relevanta skulderna den 31 december 2020, ska Förenade kungariket betala sin andel av följande skulder enligt fördelningsnyckeln för var och en av byråerna på grundval av deras reviderade räkenskaper per den 31 december 2020:

a)

Pensionsskulder för pensioner för personalen vid Europeiska försvarsbyrån, Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier och Europeiska unionens satellitcentrum.

b)

Alla skulder till följd av likvideringen av Västeuropeiska unionen.

2.   Betalningar med avseende på de skulder som avses i punkt 1 ska göras senast den 30 juni 2021.

SJÄTTE DELEN

INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

AVDELNING I

Enhetlig tolkning och tillämpning

Artikel 158

Hänskjutande till Europeiska unionens domstol avseende andra delen

1.   Om det, i ett mål som inleddes i första instans i en domstol i Förenade kungariket inom åtta år efter övergångsperiodens slut, uppkommer en fråga om tolkningen av andra delen av detta avtal, och den domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken i det målet, får den domstolen begära att Europeiska unionens domstol meddelar ett förhandsavgörande i den frågan.

Om saken i målet vid domstolen i Förenade kungariket är ett beslut om en ansökan enligt artikel 18.1 eller 18.4 eller enligt artikel 19, får begäran om förhandsavgörande dock endast göras om målet inleddes i första instans inom en period på åtta år från och med den dag då artikel 19 blivit tillämplig.

2.   Europeiska unionens domstol ska vara behörig att meddela förhandsavgöranden avseende en sådan begäran som avses i punkt 1. Sådana förhandsavgöranden ska ha samma rättsverkningar i Förenade kungariket som förhandsavgöranden meddelade enligt artikel 267 i EUF-fördraget har i unionen och medlemsstaterna.

3.   Om gemensamma kommittén antar ett beslut enligt artikel 132.1 ska den period på åtta år som avses i punkt 1 andra stycket automatiskt förlängas med det antal månader som motsvarar övergångsperiodens förlängning.

Artikel 159

Övervakning av genomförandet och tillämpningen av andra delen

1.   I Förenade kungariket ska genomförandet och tillämpningen av andra delen övervakas av en oberoende myndighet (nedan kallad myndigheten), som ska ha befogenheter som är likvärdiga med Europeiska kommissionens fördragsfästa befogenheter att på eget initiativ utreda överträdelser av andra delen som Förenade kungarikets administrativa myndigheter påstås ha begått och att ta emot klagomål från unionsmedborgare och deras familjemedlemmar i syfte att utföra sådana utredningar. Myndigheten ska också ha rätt att efter sådana klagomål väcka talan vid behörig domstol i Förenade kungariket i ett lämpligt rättsligt förfarande för att utverka lämplig gottgörelse.

2.   Europeiska kommissionen och myndigheten ska var och en årligen informera den specialiserade kommitté för medborgerliga rättigheter som avses i artikel 165.1 a om genomförandet och tillämpningen av andra delen i unionen respektive i Förenade kungariket. Informationen ska särskilt omfatta åtgärder som vidtagits för att genomföra eller efterleva andra delen, samt antalet inkomna klagomål och deras art.

3.   Gemensamma kommittén ska tidigast åtta år efter övergångsperiodens utgång bedöma myndighetens funktion. Efter denna bedömning får den, i god tro, enligt artikel 164.4 f och artikel 166 besluta att Förenade kungariket får avskaffa myndigheten.

Artikel 160

Europeiska unionens domstols behörighet avseende vissa bestämmelser i femte delen

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 87 i detta avtal ska artiklarna 258, 260 och 267 i EUF-fördraget vara tillämpliga med avseende på tolkningen och tillämpningen av den tillämpliga unionsrätt som avses i artikel 136 och artikel 138.1 eller 138.2 i detta avtal. För detta ändamål ska alla hänvisningar i artiklarna 258, 260 och 267 i EUF-fördraget till en medlemsstat förstås så att de inbegriper Förenade kungariket.

Artikel 161

Förfaranden vid Europeiska unionens domstol

1.   När en domstol i en medlemsstat hänskjuter en fråga om tolkningen av detta avtal till Europeiska unionens domstol för förhandsavgörande ska Förenade kungariket underrättas om det avgörande från den nationella domstolen som innehåller den frågan.

2.   De unionsrättsliga bestämmelser som reglerar förfaranden vid Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 267 i EUF-fördraget ska i tillämpliga delar gälla begäranden om ett förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol enligt artikel 158 i detta avtal.

De unionsrättsliga bestämmelser som reglerar förfarandet vid Europeiska unionens domstol ska tillämpas på förfaranden vid Europeiska unionens domstol och på begäranden om förhandsavgörande enligt artikel 160 i detta avtal.

3.   I mål som anhängiggjorts vid Europeiska unionens domstol i enlighet med punkt 1, med artiklarna 158 och 160 i detta avtal samt med artikel 12 i protokollet om de suveräna basområdena gäller följande:

a)

Förenade kungariket får delta i förfarandet vid Europeiska unionens domstol på samma sätt som en medlemsstat.

b)

Advokater med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar ska ha rätt att företräda eller biträda parter i sådana förfaranden vid Europeiska unionens domstol; i sådana fall ska dessa advokater i alla avseenden behandlas som advokater med behörighet att verka i medlemsstaternas domstolar som företräder eller biträder en part i Europeiska unionens domstol.

Artikel 162

Europeiska kommissionens deltagande i pågående mål i Förenade kungariket

Om det krävs för en enhetlig tolkning och tillämpning av detta avtal får Europeiska kommissionen lämna skriftliga synpunkter till domstolar i Förenade kungariket i pågående mål där tolkningen av detta avtal berörs. Europeiska kommissionen får med tillstånd från den aktuella domstolen även framföra muntliga synpunkter. Europeiska kommissionen ska informera Förenade kungariket om sin avsikt att lämna synpunkter innan de formellt lämnas in.

Artikel 163

Regelbunden dialog och informationsutbyte

För att underlätta en enhetlig tolkning av detta avtal och med full hänsyn till domstolarnas oberoende ska Europeiska unionens domstol och Förenade kungarikets högsta domstolar föra en regelbunden dialog, motsvarande den dialog som Europeiska unionens domstol för med medlemsstaternas högsta domstolar.

AVDELNING II

Institutionella bestämmelser

Artikel 164

Gemensamma kommittén

1.   Härmed inrättas en gemensam kommitté, bestående av företrädare för unionen och Förenade kungariket. Ordförandeskapet i gemensamma kommittén ska innehas gemensamt av unionen och Förenade kungariket.

2.   Gemensamma kommittén ska sammanträda på begäran av unionen eller Förenade kungariket, och ska under alla omständigheter sammanträda minst en gång om året. Gemensamma kommittén ska fastställa sitt sammanträdesschema och sin dagordning genom ömsesidig överenskommelse. Gemensamma kommitténs arbete ska regleras av den arbetsordning som fastställs i bilaga VIII till detta avtal.

3.   Gemensamma kommittén ska vara ansvarig för genomförandet och tillämpningen av detta avtal. Unionen och Förenade kungariket får var och en hänskjuta frågor om genomförandet, tillämpningen och tolkningen av detta avtal till gemensamma kommittén.

4.   Gemensamma kommittén ska

a)

övervaka och främja genomförandet och tillämpningen av detta avtal,

b)

besluta om de specialiserade kommittéernas uppdrag och övervaka deras arbete,

c)

söka efter lämpliga sätt och metoder för att förebygga problem som kan uppkomma på de områden som omfattas av detta avtal eller för att lösa tvister som kan uppkomma rörande tolkningen och tillämpningen av detta avtal,

d)

behandla relevanta frågor som rör ett område som omfattas av detta avtal,

e)

anta beslut och avge rekommendationer enligt artikel 166, och

f)

anta ändringar av detta avtal i de fall som föreskrivs i detta avtal.

5.   Gemensamma kommittén får

a)

delegera ansvar till de specialiserade kommittéerna, utom sådant ansvar som avses i punkt 4 b, e och f,

b)

inrätta andra specialiserade kommittéer än de som inrättas genom artikel 165 för att bistå gemensamma kommittén i dess arbete,

c)

ändra de specialiserade kommittéernas uppdrag och upplösa sådana kommittéer,

d)

utom med avseende på första, fjärde och sjätte delarna, till och med utgången av det fjärde året efter övergångsperiodens utgång anta beslut om ändringar av detta avtal, under förutsättning att dessa ändringar är nödvändiga för att korrigera fel, åtgärda utelämnanden eller andra brister, eller för att behandla situationer som var oförutsedda när detta avtal undertecknades, och under förutsättning att sådana beslut inte leder till någon ändring av väsentliga delar av detta avtal,

e)

anta ändringar av den arbetsordning som fastställs i bilaga VIII, och

f)

vidta andra åtgärder i fullgörandet av sitt uppdrag som unionen och Förenade kungariket bestämmer.

6.   Gemensamma kommittén ska utfärda en årsrapport om hur detta avtal fungerar.

Artikel 165

Specialiserade kommittéer

1.   Härmed inrättas följande specialiserade kommittéer:

a)

Kommittén för medborgerliga rättigheter.

b)

Kommittén för övriga separationsbestämmelser.

c)

Kommittén för frågor rörande genomförandet av protokollet om Irland/Nordirland.

d)

Kommittén för frågor rörande genomförandet av protokollet om de suveräna basområdena i Cypern.

e)

Kommittén för frågor rörande genomförandet av protokollet om Gibraltar.

f)

Kommittén för finansiella bestämmelser.

Dessa specialiserade kommittéer ska bestå av företrädare för unionen och företrädare för Förenade kungariket.

2.   De specialiserade kommittéernas arbete ska regleras av den arbetsordning som fastställs i bilaga VIII till detta avtal.

Om inte annat följer av detta avtal eller om inte ordförandena beslutar något annat ska de specialiserade kommittéerna sammanträda minst en gång om året. Ytterligare sammanträden får hållas på begäran av unionen, Förenade kungariket eller gemensamma kommittén. Vid sammanträdena ska ordförandeskapet innehas av unionen och Förenade kungariket gemensamt. De specialiserade kommittéerna ska fastställa sitt sammanträdesschema och sin dagordning genom ömsesidig överenskommelse. De specialiserade kommittéerna får utarbeta utkast till beslut och rekommendationer och överlämna dem till gemensamma kommittén för antagande.

3.   Unionen och Förenade kungariket ska säkerställa att deras respektive företrädare i de specialiserade kommittéerna har lämplig sakkunskap med avseende på de frågor som diskuteras.

4.   De specialiserade kommittéerna ska underrätta gemensamma kommittén om sina sammanträdesscheman och dagordningar i tillräckligt god tid före sammanträdena och rapportera till gemensamma kommittén om resultaten och slutsatserna från varje sammanträde. Att en specialiserad kommitté tillsätts eller redan finns ska inte hindra unionen eller Förenade kungariket från att ta upp en fråga direkt i gemensamma kommittén.

Artikel 166

Beslut och rekommendationer

1.   Gemensamma kommittén ska vid tillämpningen av detta avtal vara behörig att anta beslut i alla frågor med avseende på vilka detta avtal stadgar att de har sådan behörighet och att lägga fram lämpliga rekommendationer för unionen och Förenade kungariket.

2.   Beslut som antas av gemensamma kommittén ska vara bindande för unionen och Förenade kungariket, och unionen och Förenade kungariket ska genomföra de besluten. De ska ha samma rättsverkan som detta avtal.

3.   Gemensamma kommittén ska anta sina beslut och utfärda sina rekommendationer genom ömsesidig överenskommelse.

AVDELNING III

Tvistlösning

Artikel 167

Samarbete

Unionen och Förenade kungariket ska alltid sträva efter att komma överens om tolkningen och tillämpningen av detta avtal, och ska göra alla ansträngningar, genom samarbete och samråd, för att nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning i alla frågor som kan påverka avtalets tillämpning.

Artikel 168

Exklusivitet

I alla tvister mellan unionen och Förenade kungariket som uppstår på grund av detta avtal, ska unionen och Förenade kungariket endast använda de förfaranden som föreskrivs i detta avtal.

Artikel 169

Samråd och kommunikation i gemensamma kommittén

1.   Unionen och Förenade kungariket ska sträva efter att lösa alla tvister om tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal genom att i uppriktig anda inleda samråd i syfte att nå en ömsesidigt överenskommen lösning. En part som vill inleda samråd ska lämna en skriftlig underrättelse till gemensamma kommittén.

2.   All kommunikation och alla underrättelser mellan unionen och Förenade kungariket som föreskrivs i denna avdelning ska ske i gemensamma kommittén.

Artikel 170

Inledande av skiljeförfarandet

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 160 får unionen eller Förenade kungariket begära att en skiljenämnd tillsätts om ingen ömsesidigt överenskommen lösning har nåtts inom tre månader från det att en skriftlig underrättelse lämnats till gemensamma kommittén i enlighet med artikel 169.1. En sådan begäran ska göras skriftligen till den andra parten och till Permanenta skiljedomstolens internationella byrå. Begäran ska identifiera saken i den tvist som ska behandlas av skiljenämnden och innehålla en sammanfattning av de rättsliga argument som anförs till stöd för begäran.

2.   Unionen och Förenade kungariket får komma överens om att tillsättning av en skiljenämnd får begäras före utgången av den tidsfrist som anges i punkt 1.

Artikel 171

Tillsättning av skiljenämnden

1.   Gemensamma kommittén ska senast vid övergångsperiodens utgång upprätta en förteckning över 25 personer som är villiga och har möjlighet att tjänstgöra som ledamöter i en skiljenämnd. För detta ändamål ska unionen och Förenade kungariket föreslå tio personer vardera. Unionen och Förenade kungariket ska också gemensamt föreslå fem personer som ska fungera som ordförande för skiljenämnden. Gemensamma kommittén ska säkerställa att förteckningen överensstämmer med dessa krav vid varje tidpunkt.

2.   Den förteckning som avses i punkt 1 ska endast omfatta personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas, som har de kvalifikationer som krävs för utnämning till de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer och som har specialkunskaper eller erfarenhet inom unionsrätt och folkrätt. Förteckningen får inte innefatta personer som är ledamöter av, tjänstemän eller andra anställda vid unionsinstitutionerna, vid en medlemsstats statliga förvaltning eller vid Förenade kungarikets statliga förvaltning.

3.   En skiljenämnd ska bestå av fem ledamöter.

4.   Inom 15 dagar från dagen för en begäran enligt artikel 170 ska skiljenämnden tillsättas i enlighet med punkterna 5 och 6.

5.   Unionen och Förenade kungariket ska vardera nominera två ledamöter bland personerna på den förteckning som upprättats enligt punkt 1. Ordföranden ska väljas ut genom konsensus av nämndens ledamöter bland de personer som unionen och Förenade kungariket gemensamt föreslagit som ordförande.

Om nämndens ledamöter inte kan enas om valet av ordförande inom den tidsfrist som anges i punkt 4 får unionen eller Förenade kungariket begära att Permanenta skiljedomstolens generalsekreterare väljer ut en ordförande genom lottdragning bland de personer som unionen och Förenade kungariket gemensamt föreslagit som ordförande.

6.   Permanenta skiljedomstolens generalsekreterare ska göra det val som avses i punkt 5 andra stycket inom fem dagar från den begäran som avses i punkt 5. Företrädare för unionen och Förenade kungariket ska ha rätt att närvara vid valet.

7.   Dagen för tillsättningen av skiljenämnden ska vara den dag då urvalsförfarandet är avslutat.

8.   Om den förteckning som avses i punkt 1 inte har upprättats när den tidsfrist som anges i punkt 4 löper ut ska unionen och Förenade kungariket inom fem dagar vardera nominera två personer för tjänstgöring som ledamöter av nämnden. Om personer har föreslagits enligt punkt 1 ska nomineringarna göras bland de personerna. Ordföranden ska sedan utses i enlighet med det förfarande som anges i punkt 5. Om unionen och Förenade kungariket inte inom ytterligare fem dagar gemensamt har föreslagit minst en person att tjänstgöra som ordförande ska Permanenta skiljedomstolens generalsekreterare inom fem dagar, efter samråd med unionen och Förenade kungariket, föreslå en ordförande som uppfyller kraven i punkt 2. Om varken unionen eller Förenade kungariket invänder mot det förslaget inom fem dagar, ska den person som föreslagits av Permanenta skiljedomstolens generalsekreterare utses.

9.   Om ingen skiljenämnd kan tillsättas inom tre månader från dagen för begäran enligt artikel 170 ska Permanenta skiljedomstolens generalsekreterare, på begäran av unionen eller Förenade kungariket, inom 15 dagar från en sådan begäran, efter samråd med unionen och Förenade kungariket, utse personer som uppfyller kraven i punkt 2 i den här artikeln till att utgöra skiljenämnden.

Artikel 172

Förfaranderegler

Tvistlösningsförfaranden enligt denna avdelning ska regleras av de förfaranderegler som fastställs i del A i bilaga IX (”Förfaranderegler”), och gemensamma kommittén ska ständigt se över hur tvistlösningsförfarandena fungerar och får ändra förfarandereglerna.

Artikel 173

Tidsram för förfarandet inför skiljenämnden

1.   Skiljenämnden ska meddela unionen, Förenade kungariket och gemensamma kommittén sitt avgörande inom tolv månader från dagen för tillsättningen av skiljenämnden. Om skiljenämnden anser att den inte kan hålla denna tidsfrist ska dess ordförande skriftligen underrätta unionen och Förenade kungariket och ange skälen till förseningen samt den dag då nämnden avser att slutföra sitt arbete.

2.   Inom tio dagar efter tillsättningen av skiljenämnden får unionen eller Förenade kungariket ge in en motiverad begäran om att ärendet är brådskande. I så fall ska skiljenämnden meddela ett avgörande om ärendets brådskande karaktär inom 15 dagar från mottagandet av en sådan begäran. Om skiljenämnden finner att ärendet är brådskande ska den vidta alla åtgärder för att meddela unionen och Förenade kungariket sitt avgörande inom sex månader från den dag då den tillsattes.

Artikel 174

Tvister där unionsrättsliga frågor uppkommer

1.   Om en tvist som hänskjutits till skiljeförfarande i enlighet med denna avdelning ger upphov till en fråga om tolkningen av ett begrepp i unionsrätten, en fråga om tolkningen av en bestämmelse i unionsrätten som det hänvisas till i detta avtal eller en fråga om huruvida Förenade kungariket har fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 89.2, får skiljenämnden inte fatta beslut om en sådan fråga. I sådana fall ska den begära att Europeiska unionens domstol meddelar ett avgörande i frågan. Europeiska unionens domstol ska vara behörig att meddela ett sådant avgörande, som ska vara bindande för skiljenämnden.

Skiljenämnden ska framställa den begäran som avses i första stycket efter att ha hört parterna.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 första stycket första meningen får unionen eller Förenade kungariket, om någon av dem anser att en begäran enligt punkt 1 ska framställas, inge synpunkter till skiljenämnden om detta. I sådana fall ska skiljenämnden framställa begäran i enlighet med punkt 1, utom i fall då den fråga som uppkommit inte rör tolkningen av ett begrepp i unionsrätten, tolkningen av en bestämmelse i unionsrätten som det hänvisas till i detta avtal eller frågan huruvida Förenade kungariket fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 89.2. Skiljenämnden ska ange skälen för sin bedömning. Inom tio dagar efter bedömningen får endera parten begära att skiljenämnden omprövar sin bedömning, och en förhandling ska anordnas inom 15 dagar från begäran i syfte att höra parterna i frågan. Skiljenämnden ska ange skälen för sin bedömning.

3.   I de fall som avses i punkterna 1 och 2 ska de tidsfrister som anges i artikel 173 upphöra att löpa till dess att Europeiska unionens domstol har meddelat sitt avgörande. Skiljenämnden ska inte vara skyldig att meddela sitt avgörande tidigare än 60 dagar från den dag då Europeiska unionens domstol meddelade sitt avgörande.

4.   Artikel 161.2 första stycket och artikel 161.3 ska gälla i tillämpliga delar på de förfaranden som hänskjutits till Europeiska unionens domstol i enlighet med den här artikeln.

Artikel 175

Efterlevnad av skiljenämndens avgörande

Skiljenämndens avgörande ska vara bindande för unionen och Förenade kungariket. Unionen och Förenade kungariket ska vidta alla åtgärder som krävs för att lojalt efterleva skiljenämndens avgörande och de ska sträva efter att enas om tidsperioden för att efterleva avgörandet i enlighet med förfarandet i artikel 176.

Artikel 176

Rimlig tidsperiod för efterlevnad

1.   Senast 30 dagar efter det att skiljenämndens avgörande meddelats unionen och Förenade kungariket ska svaranden, om nämnden har avgjort ärendet till kärandens fördel, meddela käranden om den tid den anser sig behöva för efterlevnad (nedan kallad rimlig tidsperiod).

2.   Om det råder oenighet mellan unionen och Förenade kungariket om den rimliga tidsperioden för att efterleva skiljenämndens avgörande, ska käranden inom 40 dagar från underrättelsen från svaranden enligt punkt 1 skriftligen begära att den ursprungliga skiljenämnden fastställer den rimliga tidsperiodens längd. En sådan begäran ska samtidigt meddelas svaranden. Skiljenämnden ska meddela unionen och Förenade kungariket sitt beslut om tidsperioden för efterlevnad inom 40 dagar från den dag då begäran ingavs.

3.   Om den ursprungliga skiljenämnden, eller några av dess ledamöter, inte åter kan sammanträda för att behandla en begäran enligt punkt 2, ska en ny skiljenämnd tillsättas enligt förfarandet i artikel 171. Tidsfristen för meddelande av beslutet ska vara 60 dagar från dagen för tillsättningen av den nya skiljenämnden.

4.   Svaranden ska skriftligen informera käranden om sina framsteg med att efterleva skiljenämndens avgörande enligt artikel 173 senast en månad innan den rimliga tidsperioden löper ut.

5.   Den rimliga tidsperioden får förlängas genom ömsesidig överenskommelse mellan unionen och Förenade kungariket.

Artikel 177

Översyn av åtgärder som vidtagits för att efterleva skiljenämndens avgörande

1.   Svaranden ska innan den rimliga tidsperioden löper ut meddela käranden om alla åtgärder den vidtagit för att efterleva skiljenämndens avgörande.

2.   Om käranden efter utgången av den rimliga tidsperioden anser att svaranden inte har efterlevt skiljenämndens avgörande enligt artikel 173, får käranden skriftligen begära att den ursprungliga skiljenämnden avgör frågan. Skiljenämnden ska meddela unionen och Förenade kungariket sitt avgörande inom 90 dagar från den dag då begäran ingavs.

3.   Om den ursprungliga skiljenämnden, eller några av dess ledamöter, inte åter kan sammanträda för att behandla en begäran enligt punkt 2 ska en ny skiljenämnd tillsättas enligt förfarandet i artikel 171. Tidsfristen för att meddela avgörandet ska vara 60 dagar från dagen för tillsättningen av den nya skiljenämnden.

4.   Om ett ärende som hänskjuts till skiljenämnden enligt punkt 2 ger upphov till en fråga om tolkningen av ett begrepp i unionsrätten eller en fråga om tolkningen av en bestämmelse i unionsrätten som det hänvisas till i detta avtal ska artikel 174 gälla i tillämpliga delar.

Artikel 178

Tillfälliga åtgärder i händelse av bristande efterlevnad

1.   Om skiljenämnden i enlighet med artikel 177.2 konstaterar att svaranden underlåtit att efterleva ett avgörande från skiljenämnden enligt artikel 173, får den på begäran av käranden förelägga ett standardbelopp eller ett vite som ska betalas till käranden. Vid fastställandet av standardbeloppet eller vitet ska skiljenämnden beakta hur allvarlig och hur varaktig den bristande efterlevnaden och den underliggande överträdelsen av en skyldighet har varit.

2.   Om svaranden en månad efter det avgörande från skiljenämnden som avses i punkt 1 har underlåtit att betala ett standardbelopp eller vite som den förelagts, eller om den sex månader efter ett sådant avgörande från skiljenämnden som avses i artikel 177.2 fortsatt brister i efterlevnaden av det avgörande från skiljenämnden som avses i artikel 173, ska käranden efter underrättelse till svaranden ha rätt att upphäva skyldigheter som följer av

a)

en bestämmelse i detta avtal, dock inte någon av bestämmelserna i andra delen, eller

b)

delar av något annat avtal mellan unionen och Förenade kungariket på de villkor som anges i det avtalet.

I underrättelsen ska anges vilka bestämmelser som käranden avser att upphäva tillämpningen av. Innan käranden beslutar att upphäva tillämpningen av delar av ett sådant avtal som avses i led b, ska den först överväga huruvida ett upphävande av tillämpningen av bestämmelsen i detta avtal i enlighet med led a skulle vara en lämplig åtgärd att vidta till följd av överträdelsen. Ett eventuellt upphävande ska stå i proportion till den berörda överträdelsen, med beaktande av överträdelsens allvar och de rättigheter som berörs och, om upphävandet grundar sig på att svaranden fortsatt brister i efterlevnaden av det avgörande från skiljenämnden som avses i artikel 173, huruvida ett vite har förelagts svaranden och har betalats eller fortfarande håller på att betalas av denne.

Käranden får genomföra upphävandet när som helst men tidigast tio dagar efter dagen för underrättelsen, såvida inte svaranden har begärt skiljeförfarande enligt punkt 3.

3.   Om svaranden anser att omfattningen av det upphävande som anges i den underrättelse som avses i punkt 2 inte är proportionell får den skriftligen begära att den ursprungliga skiljenämnden avgör frågan. Käranden ska underrättas om en sådan begäran innan den tiodagarsperiod som avses i punkt 2 löper ut. Skiljenämnden ska meddela unionen och Förenade kungariket sitt avgörande inom 60 dagar från den dag då begäran ingavs. Skyldigheter ska inte upphävas förrän skiljenämnden meddelat sitt avgörande, och varje upphävande ska vara förenligt med skiljenämndens avgörande.

4.   Om den ursprungliga skiljenämnden, eller några av dess ledamöter, inte åter kan sammanträda för att behandla en begäran enligt punkt 2 ska en ny skiljenämnd tillsättas enligt förfarandet i artikel 171. Tidsfristen för meddelande av avgörandet ska i sådana fall vara 90 dagar från dagen för tillsättningen av den nya skiljenämnden.

5.   Upphävandet av skyldigheter ska vara tillfälligt och ska tillämpas endast till dess att den åtgärd som konstaterats vara oförenlig med bestämmelserna i detta avtal dragits tillbaka eller ändrats, så att efterlevnad med bestämmelserna i detta avtal uppnås, eller till dess att unionen och Förenade kungariket har enats om att lösa tvisten på något annat sätt.

Artikel 179

Översyn av åtgärder vidtagna efter tillfälliga åtgärder

1.   Om käranden upphävt skyldigheter i enlighet med artikel 178 eller om skiljenämnden förelagt svaranden ett vite i enlighet med artikel 178.1, ska svaranden underrätta käranden om de åtgärder som svaranden vidtagit för att efterleva skiljenämndens avgörande och om att svaranden begär att kärandens upphävande av skyldigheter, eller vitet, ska upphöra.

2.   Om unionen och Förenade kungariket inte kan enas om huruvida de åtgärder som angetts i underrättelsen innebär att svaranden följer bestämmelserna i detta avtal inom 45 dagar från dagen för underrättelsen får endera parten begära att den ursprungliga skiljenämnden avgör frågan. En sådan begäran ska samtidigt meddelas den andra parten. Skiljenämndens avgörande ska meddelas unionen, Förenade kungariket och gemensamma kommittén inom 75 dagar från den dag då begäran ingavs.

Om skiljenämnden finner att svaranden sedermera följer detta avtal, eller om käranden inte inom 45 dagar från dagen för den underrättelse som avses i punkt 1 har begärt att den ursprungliga skiljenämnden avgör frågan,

a)

ska upphävandet av skyldigheter upphöra inom 15 dagar från antingen skiljenämndens avgörande eller från utgången av perioden på 45 dagar,

b)

ska vitet upphöra antingen dagen efter skiljenämndens avgörande eller dagen efter utgången av perioden på 45 dagar.

3.   Om den ursprungliga skiljenämnden, eller några av dess ledamöter, inte åter kan sammanträda för att behandla en begäran enligt punkt 2 ska en ny skiljenämnd tillsättas enligt förfarandet i artikel 171. Tidsfristen för meddelande av avgörandet ska i så fall vara 90 dagar från dagen för tillsättningen av den nya skiljenämnden.

4.   Om ett ärende som hänskjuts till skiljenämnden enligt punkt 2 ger upphov till en fråga om tolkningen av ett begrepp i unionsrätten eller en fråga om tolkningen av en bestämmelse i unionsrätten som det hänvisas till i detta avtal ska artikel 174 gälla i tillämpliga delar.

Artikel 180

Skiljenämndens beslut och avgöranden

1.   Skiljenämnden ska sträva efter att fatta beslut med konsensus. Om ett beslut trots det inte kan fattas med konsensus ska frågan avgöras med majoritetsomröstning. Under inga omständigheter får dock avvikande meningar från en skiljenämnds ledamöter offentliggöras.

2.   Alla skiljenämndens avgöranden ska vara bindande för unionen och Förenade kungariket. Avgörandena ska ange utredda sakförhållanden, tillämpligheten av de relevanta bestämmelserna i detta avtal samt skälen till alla iakttagelser och slutsatser. Unionen och Förenade kungariket ska göra skiljenämndens beslut och avgöranden offentliga i deras helhet, med förbehåll för skydd av konfidentiella uppgifter.

Artikel 181

Skiljenämndens ledamöter

1.   En skiljenämnds ledamöter ska vara oavhängiga, de ska tjänstgöra i egenskap av enskilda individer, de får inte ta emot instruktioner från någon organisation eller regering och de ska iaktta uppförandekoden i del B i bilaga IX. Gemensamma kommittén får ändra uppförandekoden.

2.   En skiljenämnds ledamöter ska från och med det att nämnden tillsätts åtnjuta immunitet från rättsliga förfaranden i unionen och Förenade kungariket med avseende på handlingar de utfört när de fullgjort sitt uppdrag i den skiljenämnden.

AVDELNING IV

Slutbestämmelser

Artikel 182

Protokoll och bilagor

Protokollet om Irland/Nordirland, protokollet om de suveräna basområdena i Cypern, protokollet om Gibraltar och bilagorna I–IX ska utgöra en integrerad del av detta avtal.

Artikel 183

Giltiga versioner och depositarie

Detta avtal är upprättat i ett enda original på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Rådets generalsekreterare ska vara depositarie för detta avtal.

Artikel 184

Förhandlingar om de framtida förbindelserna

Unionen och Förenade kungariket ska göra sitt yttersta, i uppriktig anda och med full respekt för varandras rättsordningar, för att vidta nödvändiga steg för att skyndsamt förhandla fram de avtal rörande deras framtida förbindelser som avses i den politiska förklaringen av den 25 november 2018 och för att genomföra de relevanta förfarandena för att ratificera eller ingå de avtalen, i syfte att säkerställa att avtalen i möjligaste mån blir tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång.

Artikel 185

Ikraftträdande och tillämpning

Detta avtal träder i kraft den 30 mars 2019. Om detta avtals depositarie före den dagen inte har tagit emot den skriftliga anmälan om att unionen och Förenade kungariket har avslutat de nödvändiga interna förfarandena ska detta avtal inte träda i kraft.

När unionen gör den skriftliga anmälan som avses i första stycket får den, med avseende på varje medlemsstat som har anfört skäl som rör grundläggande principer i den medlemsstatens nationella rätt, förklara att verkställande rättsliga myndigheter i den medlemsstaten under övergångsperioden, utöver de skäl för att vägra verkställighet av en europeisk arresteringsorder som anges i rambeslut 2002/584/RIF, får vägra att överlämna sina medborgare till Förenade kungariket enligt en europeisk arresteringsorder. I så fall får Förenade kungariket, senast en månad efter mottagandet av unionens förklaring, förklara att dess verkställande rättsliga myndigheter får vägra att överlämna sina medborgare till den medlemsstaten.

Andra och tredje delarna, med undantag av artiklarna 19, 34.1, 44 och 96.1, samt sjätte delen avdelning I och artiklarna 169–181, ska vara tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång.

Protokollet om Irland/Nordirland ska tillämpas från och med övergångsperiodens utgång, med undantag av följande bestämmelser i det protokollet, som ska tillämpas från och med detta avtals ikraftträdande:

Artiklarna 1, 2 och 3.

Artikel 6.1 tredje stycket sista meningen, artikel 6.1 fjärde stycket, artikel 6.1 femte stycket sista meningen och artikel 6.1 sjätte stycket.

Artikel 6.2 första stycket andra meningen.

Artikel 12.2 sista meningen.

Artikel 14.3.

Artikel 16.

Artikel 17.1–4 och 17.6.

Artikel 21.

Artikel 4.3 tredje meningen och artikel 5.2 i bilaga 2.

Artikel 4.1 andra meningen, artikel 8.1 och artikel 13 andra stycket första meningen i bilaga 3.

Artiklarna 1.4 och 2.3, artikel 7.2 sista meningen och artikel 8 första stycket i bilaga 4.

Första stycket i bilaga 9.

Protokollet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern, med undantag för artikel 11, ska vara tillämpligt från och med övergångsperiodens utgång.

Protokollet om Gibraltar, med undantag för artikel 1, ska upphöra att gälla vid övergångsperiodens utgång.

Utfärdat i …

 


(1)  EGT C 23, 28.1.1983, s. 1.

(2)  EUT C 306, 17.12.2007, s. 270.

(3)  Anguilla, Bermuda, Brittiska antarktiska territoriet, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Falklandsöarna, Montserrat, Pitcairn, Sankt Helena, Ascension och Tristan da Cunha, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna samt Turks- och Caicosöarna.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

(6)  Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1).

(7)  Begreppet vårdnad ska tolkas i enlighet med artikel 2.9 i förordning (EG) nr 2201/2003. Det omfattar därför vårdnad som anförtrotts en person genom dom, lag eller en överenskommelse med rättslig verkan.

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 27.5.2011, s. 1).

(9)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 30.9.2005, s. 22).

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, 14.3.1998, s. 36).

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).

(12)  Rådets direktiv 74/556/EEG av den 4 juni 1974 med detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för olika former av verksamhet inom handel med och distribution av giftiga ämnen och verksamhet som medför yrkesmässig användning av dessa produkter inklusive verksamhet som agent (EGT L 307, 18.11.1974, s. 1)

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).

(14)  Rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (EUT L 124, 20.5.2003, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 30.10.2009, s. 1).

(16)  Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 5.7.1971, s. 2).

(17)  Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 74, 27.3.1972, s. 1).

(18)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (EUT L 84, 31.3.2016, s. 1).

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

(20)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

(21)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

(22)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1).

(23)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(24)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343 29.12.2015, s. 558).

(25)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 29.12.2015, s. 1).

(26)  Rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (EUT L 168, 7.6.2014, s. 105).

(27)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 av den 26 maj 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel (EUT L 168, 7.6.2014, s. 29).

(28)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (EUT L 168, 7.6.2014, s. 39).

(29)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).

(30)  Rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat (EUT L 44, 20.2.2008, s. 23).

(31)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 77, 23.3.2011, s. 1).

(32)  Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 14.1.2009, s. 12).

(33)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 16.6.2017, s. 1).

(34)  Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 5.1.2002, s. 1).

(35)  Rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, 1.9.1994, s. 1).

(36)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

(37)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

(38)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).

(39)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 (EUT L 84, 20.3.2014, s. 14).

(40)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 23.12.2015, s. 1).

(41)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549).

(42)  Kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 av den 14 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, traditionella uttryck, märkning och presentation av vissa vinprodukter (EUT L 193, 24.7.2009, s. 60).

(43)  Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 27.3.1996, s. 20).

(44)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel (EGT L 198, 8.8.1996, s. 30).

(45)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel (EUT L 152, 16.6.2009, s. 1).

(46)  EGT C 197, 12.7.2000, s. 3.

(47)  EGT C 326, 21.11.2001, s. 2.

(48)  Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

(49)  Rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (EUT L 196, 2.8.2003, s. 45).

(50)  Rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (EUT L 76, 22.3.2005, s. 16).

(51)  Rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (EUT L 328, 24.11.2006, s. 59).

(52)  Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 5.12.2008, s. 27).

(53)  Rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat (EUT L 220, 15.8.2008, s. 32).

(54)  Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23).

(55)  Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut 2009/315/RIF, EUT L 93, 7.4.2009, s. 33.

(56)  Rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (EUT L 294, 11.11.2009, s. 20).

(57)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (EUT L 335, 17.12.2011, s. 1).

(58)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern (EUT L 338, 21.12.2011, s. 2).

(59)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 1.5.2014, s. 1).

(60)  Rådets rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper (EGT L 162, 20.6.2002, s. 1).

(61)  Rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (EGT L 63, 6.3.2002, s. 1).

(62)  Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 22.9.2000, s. 19).

(63)  EGT C 24, 23.1.1998, s. 2.

(64)  Rådets beslut 2000/642/RIF av den 17 oktober 2000 om en samarbetsordning för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter avseende utbyte av information (EGT L 271, 24.10.2000, s. 4).

(65)  Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (EUT L 386, 29.12.2006, s. 89).

(66)  Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 205, 7.8.2007, s. 63).

(67)  Rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott (EUT L 332, 18.12.2007, s. 103).

(68)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/681 av den 27 april 2016 om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet (EUT L 119, 4.5.2016, s. 132).

(69)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010, s. 1).

(70)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 1.6.2012, s. 1).

(71)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 4.7.2008, s. 6).

(72)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 31.7.2007, s. 40).

(73)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).

(74)  Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, 10.1.2009, s. 1).

(75)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(76)  Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).

(77)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 30.4.2004, s. 15).

(78)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 5.6.2015, s. 19).

(79)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 30.12.2006, s. 1).

(80)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 31.7.2007, s. 1).

(81)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor (EUT L 181, 29.6.2013, s. 4).

(82)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 10.12,2007, s. 79).

(83)  Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, 27.6.2001, s. 1).

(84)  Rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område (EGT L 174, 27.6.2001, s. 25).

(85)  Rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (EGT L 26, 31.1.2003, s. 41).

(86)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område (EUT L 136, 24.5.2008, s. 3).

(87)  Rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer (EUT L 261, 6.8.2004, s. 15).

(88)  EUT L 299, 16.11.2005, s. 62.

(89)  EUT L 300, 17.11.2005, s. 55.

(90)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

(91)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

(92)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

(93)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76).

(94)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).

(95)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

(96)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

(97)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV) (EGT L 340, 16.12.2002, s. 1).

(98)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).

(99)  Rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (EGT L 364, 12.12.1992, s. 7).

(100)  Rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen (EGT L 272, 25.10.1996, s. 36).

(101)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (EUT L 293, 31.10.2008, s. 3).

(102)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/352 av den 15 februari 2017 om inrättande av en ram för tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för finansiell insyn i hamnar (EUT L 57, 3.3.2017, s. 1).

(103)  Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 30.12.1989, s. 33).

(104)  Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, 23.3.1992, s. 14).

(105)  Rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (EUT L 199, 2.8.2011, s. 48).

(106)  Kommissionens förordning (Euratom) nr 302/2005 av den 8 februari 2005 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll (EUT L 54, 28.2.2005, s. 1).

(107)  Rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (EUT L 134, 29.5.2009, s. 1).

(108)  Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 24.9.2015, s. 9).

(109)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

(110)  Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, 27.4.2004, s. 18).

(111)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).

(112)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

(113)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

(114)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(115)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(116)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).

(117)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 286, 31.10.2009, s. 1).

(118)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 140, 5.6.2009, s. 1).

(119)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 145, 31.5.2011, s. 1).

(120)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 av den 3 april 2012 om övervakning och rapportering av uppgifter om registrering av nya lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 (EUT L 98, 4.4.2012, s. 1).

(121)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).

(122)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136).

(123)  Kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 av den 2 maj 2013 om upprättande av ett unionsregister i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG och nr 406/2009/EG samt om upphävande av kommissionens förordningar (EU) nr 920/2010 och (EU) nr 1193/2011 (EUT L 122, 3.5.2013, s. 1).

(124)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 av den 30 juni 2014 om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 203, 11.7.2014, s. 23).

(125)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1191/2014 av den 30 oktober 2014 om fastställande av formatet och metoden för inlämning av den rapport som avses i artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 om fluorerade växthusgaser (EUT L 318, 5.11.2014, s. 5).

(126)  Rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 268, 12.10.2010, s. 1).

(127)  Rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 (EUT L 121, 8.5.2012, s. 1).

(128)  Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1).

(129)  Rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 av den 25 mars 1969 om fastställande av de grupper av tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna som skall omfattas av bestämmelserna i artikel 12, artikel 13 andra stycket samt artikel 14 i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna (EGT L 74, 27.3.1969, s. 1).

(130)  Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT L 262, 7.10.2005, s. 1).

(131)  Tjänsteföreskrifter för Europeiska unionens tjänstemän, i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).

(132)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(133)  Europeiska centralbankens beslut av den 4 mars 2004 om allmänhetens tillgång till Europeiska centralbankens handlingar (ECB/2004/3) (2004/258/EG) (EUT L 80, 18.3.2004, s. 42).

(134)  EGT L 212, 17.8.1994, s. 3.

(135)  Rådets beslut (Gusp) 2017/2315 av den 11 december 2017 om upprättande av permanent strukturerat samarbete och om fastställande av förteckningen över deltagande medlemsstater (EUT L 331, 14.12.2017, s. 57).

(136)  Detta bör särskilt avse artiklarna 7, 30, 42.4, 48.2–48.6 och 49 i EU-fördraget och artiklarna 25, 76 b, 82.3, 83.3, 86.1, 87.3, 135, 218.8, 223.1, 262, 311 och 341 i EUF-fördraget.

(*1)  Unionen kommer att underrätta de övriga parterna i sådana avtal om att Förenade kungariket under övergångsperioden ska behandlas som en medlemsstat vad avser tillämpningen av de avtalen.

(*2)  Vid förlängning kommer unionen att anmäla detta till övriga parter i internationella avtal.

(137)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884).

(138)  Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel som härrör från mervärdeskatt (EGT L 155, 7.6.1989, s. 9).

(139)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 av den 15 juli 2003 om harmonisering av bruttonationalinkomsten till marknadspris (”BNI-förordning”) (EUT L 181, 19.7.2003, s. 1).

(140)  Kommissionens genomförandebeslut (EU, Euratom) 2018/195 av den 8 februari 2018 om fastställande av formulär för rapportering av bedrägerier och oriktigheter som påverkar anspråken på traditionella egna medel samt av kontrollåtgärder avseende traditionella egna medel enligt rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 (EUT L 36, 9.2.2018, s. 33).

(141)  Kommissionens genomförandebeslut (EU, Euratom) 2018/194 av den 8 februari 2018 om fastställande av förlagor för rapporter över räkenskaperna för anspråk på egna medel och ett formulär för rapporter om belopp som är omöjliga att uppbära och som motsvarar anspråken på egna medel enligt rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 (EUT L 36, 9.2.2018, s. 20).

(142)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(143)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(144)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(145)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608).

(146)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar (EUT L 169, 1.7.2015, s. 1).

(147)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden (EUT L 249, 27.9.2017, s. 1).

(148)  Rådets förordning nr 422/67/EEG, 5/67/Euratom av den 25 juli 1967 om ersättning till kommissionens ordförande och ledamöter och till domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare (EGT 187, 8.8.1967, s. 1).

(149)  Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT L 262, 7.10.2005, s. 1).

(150)  Rådets förordning (EU) 2016/300 av den 29 februari 2016 om ersättning till innehavare av höga EU-ämbeten (EUT L 58, 4.3.2016, s. 1).

(151)  Rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (EUT L 118, 12.5.2010, s. 1).

(152)  Rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (EGT L 53, 23.2.2002, s. 1).

(153)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (EUT L 145, 10.6.2009, s. 10).

(154)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 av den 31 oktober 1994 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (EUT L 293, 12.11.1994, s. 1).

(155)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU av den 16 april 2014 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför EU (EUT L 135, 8.5.2014, s. 1).

(156)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU av den 25 oktober 2011 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför unionen och om upphävande av beslut nr 633/2009/EG (EUT L 280, 27.10.2011, s. 1).

(157)  Internt avtal mellan företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om finansiering av Europeiska unionens bistånd inom den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 i enlighet med AVS–EU-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämplig (EUT L 210, 6.8.2013, s. 1).

(158)  Rådets förordning (EU) 2015/322 av den 2 mars 2015 om genomförande av elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUT L 58, 3.3.2015, s. 1).

(159)  Rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUT L 58, 3.3.2015, s. 17).

(160)  EGT L 25, 30.1.1976, s. 168.

(161)  EGT L 347, 22.12.1980, s. 210.

(162)  EGT L 86, 31.3.1986, s. 210.

(163)  EGT L 229, 17.8.1991, s. 288.

(164)  EGT L 156, 29.5.1998, s. 108.

(165)  EGT L 317, 15.12.2000, s. 355.

(166)  EUT L 247, 9.9.2006, s. 32.

(167)  Kommissionens beslut av den 20 oktober 2015 om inrättande av Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer (C(2015) 7293).

(168)  Kommissionens beslut av den 24 november 2015 om samordning av unionens och medlemsstaternas åtgärder genom en samordningsmekanism – flyktingfaciliteten för Turkiet (EUT C 407, 8.12.2015, s. 8).

(169)  Rådets beslut (EU) 2016/1353 av den 4 augusti 2016 om de finansiella reglerna för Europeiska försvarsbyrån och om upphävande av beslut 2007/643/Gusp (EUT L 219, 12.8.2016, s. 98).

(170)  Rådets beslut 2014/75/Gusp av den 10 februari 2014 om inrättande av Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier, (EUT L 41, 12.2.2014, s. 13).

(171)  Rådets beslut 2014/401/Gusp av den 26 juni 2014 om Europeiska unionens satellitcentrum och om upphävande av gemensam åtgärd 2001/555/Gusp om inrättande av Europeiska unionens satellitcentrum (EUT L 188, 27.6.2014, s. 73).


PROTOKOLL

 


PROTOKOLL OM IRLAND/NORDIRLAND

Unionen och Förenade kungariket

SOM BEAKTAR de historiska banden och den varaktiga karaktären i de bilaterala förbindelserna mellan Irland och Förenade kungariket,

SOM ERINRAR om att Förenade kungarikets utträde ur unionen utgör en betydande och unik utmaning för ön Irland, och som bekräftar att fredsprocessens landvinningar, fördelar och åtaganden kommer att förbli av yttersta vikt för fred, stabilitet och försoning där,

SOM ERKÄNNER att det är nödvändigt att hantera de unika omständigheterna på ön Irland genom en unik lösning för att säkerställa Förenade kungarikets utträde ur unionen under ordnade former,

SOM ERINRAR om att avtalet om Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat utträdesavtalet), som grundar sig på artikel 50 i EU-fördraget, inte har till syfte att fastställa permanenta framtida förbindelser mellan unionen och Förenade kungariket,

SOM ERINRAR om unionens och Förenade kungarikets avsikt att ersätta reservlösningen för Nordirland med ett senare avtal om alternativa arrangemang för att säkerställa en permanent avsaknad av en hård gräns på ön Irland,

SOM BEAKTAR unionens och Förenade kungarikets gemensamma mål om nära framtida förbindelser, som kommer att omfatta ambitiösa tullarrangemang som bygger på det gemensamma tullområde som föreskrivs i detta protokoll, med fullt iakttagande av deras respektive rättsordning,

SOM BEKRÄFTAR att långfredagsavtalet eller Belfastavtalet av den 10 april 1998 mellan Förenade kungarikets regering, Irlands regering och de andra deltagarna i flerpartsförhandlingarna (nedan kallat 1998 års avtal), fogad till det brittisk-irländska avtalet av samma datum (nedan kallat det brittisk-irländska avtalet) med efterföljande avtal och arrangemang för genomförandet, bör skyddas till alla delar,

SOM ERKÄNNER att samarbetet mellan Nordirland och Irland är en central del av 1998 års avtal och av avgörande betydelse för att uppnå försoning och normalisering av relationerna på ön Irland, och som erinrar om den nordirländska regeringens, den nordirländska församlingens och nord-syd-ministerrådets roller, funktioner och skyddsåtgärder (inbegripet gruppöverskridande bestämmelser) enligt 1998 års avtal,

SOM NOTERAR att unionsrätten har tillhandahållit ett regelverk som stöder bestämmelserna om rättigheter, skyddsåtgärder och lika möjligheter i 1998 års avtal,

SOM ERKÄNNER att irländska medborgare i Nordirland i kraft av sitt unionsmedborgarskap kommer att fortsätta att åtnjuta, utöva och ha tillgång till rättigheter, möjligheter och förmåner, och att detta protokoll bör respektera och inte påverka tillämpningen av de rättigheter och möjligheter och den identitet som följer av unionsmedborgarskapet för dem i Nordirland som väljer att åberopa sin rätt till irländskt medborgarskap enligt definitionen i bilaga 2 till det brittisk-irländska avtalet, ”Förklaring om bestämmelserna i artikel 1 vi vad gäller medborgarskap”,

SOM ERINRAR om Förenade kungarikets åtagande att skydda nord-syd-samarbetet och dess garanti om att undvika en hård gräns, inbegripet fysisk infrastruktur eller därmed sammanhängande kontroller, och som har i åtanke att alla framtida arrangemang måste vara förenliga med dessa övergripande krav,

SOM NOTERAR att ingenting i detta protokoll hindrar Förenade kungariket från att säkerställa fritt marknadstillträde för varor som befordras från Nordirland till resten av Förenade kungarikets inre marknad,

SOM BETONAR unionens och Förenade kungarikets gemensamma mål att undvika kontroller i hamnar och på flygplatser i Nordirland, i den mån det är möjligt i enlighet med tillämplig lagstiftning och med beaktande av deras respektive regelverk samt genomförandet av dessa,

SOM ERINRAR om att det i den gemensamma rapporten från Europeiska unionens och Förenade kungarikets regerings förhandlare om framstegen under fas 1 av förhandlingarna enligt artikel 50 i EU-fördraget om Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen under ordnade former av den 8 december 2017 anges tre olika scenarier för att skydda nord-syd-samarbetet och undvika en hård gräns, samt om att detta protokoll är baserat på det tredje scenariot, att upprätthålla full överensstämmelse med de av reglerna för unionens inre marknad och tullunionen som, nu eller i framtiden, stöder nord-syd-samarbetet, hela öns ekonomi och skyddet av 1998 års avtal, vilket ska tillämpas till dess att en överenskommelse eventuellt nås om ett alternativt arrangemang om genomförande av ett annat scenario,

SOM NOTERAR att övergångsperioden i enlighet med artikel 132 i utträdesavtalet får förlängas genom ömsesidig överenskommelse,

SOM ERINRAR om att unionen och Förenade kungariket har genomfört en kartläggning som visar att nord-syd-samarbetet till stor del är beroende av att unionen har en gemensam rättslig och politisk ram,

SOM NOTERAR att Förenade kungarikets utträde ur unionen därför innebär stora utmaningar när det gäller att upprätthålla och utveckla nord-syd-samarbetet,

SOM ERINRAR om Förenade kungarikets fortsatta åtagande att skydda och stödja ett fortsatt samarbete mellan nord och syd och mellan öst och väst över hela spektrumet av politiska, ekonomiska, säkerhetsrelaterade, samhälleliga och jordbruksrelaterade sammanhang och samarbetsramar, inbegripet nord-syd-genomförandeorganens fortsatta verksamhet,

SOM ERKÄNNER behovet av att detta protokoll genomförs för att upprätthålla de nödvändiga förutsättningarna för fortsatt nord-syd-samarbete, inbegripet för eventuella nya arrangemang i enlighet med 1998 års avtal,

SOM ERINRAR om unionens och Förenade kungarikets åtaganden för de nord-sydliga finansieringsprogrammen Peace och Interreg inom ramen för den nuvarande fleråriga budgetramen och för bibehållandet av de nuvarande finansieringsnivåerna för det framtida programmet,

SOM BEKRÄFTAR Förenade kungarikets åtagande om att underlätta effektiv och snabb transitering genom sitt territorium av varor som befordras från Irland till en annan medlemsstat eller till ett tredjeland, och omvänt,

SOM ÄR BESLUTNA att tillämpningen av detta protokoll bör inverka så lite som möjligt på vardagen i samhällena i både Irland och Nordirland,

SOM HAR I ÅTANKE att Irlands rättigheter och skyldigheter enligt reglerna för unionens inre marknad och tullunion fullt ut måste respekteras,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som ska fogas till utträdesavtalet.

Artikel 1

Mål och förhållande till senare avtal

1.   Detta protokoll påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i 1998 års avtal om Nordirlands konstitutionella status och principen om samtycke, enligt vilken alla förändringar av den statusen endast kan göras med samtycke av en majoritet av dess folk.

2.   Detta protokoll respekterar Förenade kungarikets väsentliga statliga funktioner och territoriella integritet.

3.   I detta protokoll fastställs nödvändiga arrangemang för att hantera de unika omständigheterna på ön Irland, för att upprätthålla de nödvändiga förutsättningarna för fortsatt nord-syd-samarbete, för att undvika en hård gräns och för att skydda 1998 års avtal i alla dess dimensioner.

4.   Syftet med utträdesavtalet är inte att fastställa permanenta förbindelser mellan unionen och Förenade kungariket. Bestämmelserna i detta protokoll är därför avsedda att tillämpas endast tillfälligt, med beaktande av unionens och Förenade kungarikets åtaganden enligt artikel 2.1. Bestämmelserna i detta protokoll ska vara tillämpliga till dess att de eventuellt, helt eller delvis, ersätts av ett senare avtal.

Artikel 2

Senare avtal

1.   Unionen och Förenade kungariket ska göra sitt yttersta för att senast den 31 december 2020 ingå ett avtal som ersätter detta protokoll helt eller delvis.

2.   I alla senare avtal mellan unionen och Förenade kungariket ska anges vilka delar av detta protokoll som det ersätter. När väl ett senare avtal mellan unionen och Förenade kungariket blir tillämpligt efter utträdesavtalets ikraftträdande ska detta protokoll, från och med ett sådant senare avtals tillämpningsdatum och i enlighet med bestämmelserna i det avtalet om avtalets inverkan på detta protokoll, inte tillämpas, eller helt eller delvis upphöra att gälla, allt efter omständigheterna trots artikel 20.

Artikel 3

Förlängning av övergångsperioden

Förenade kungariket får, med beaktande av framstegen mot ingående av det avtal som avses i artiklarna 1.4 och 2.1 i detta protokoll, när som helst före den 1 juli 2020 begära en förlängning av den övergångsperiod som avses i artikel 126 i utträdesavtalet. Om Förenade kungariket framställer en sådan begäran får övergångsperioden förlängas i enlighet med artikel 132 i utträdesavtalet.

Artikel 4

Enskildas rättigheter

1.   Förenade kungariket ska säkerställa att utträdet ur unionen inte leder till någon försämring av de rättigheter, skyddsåtgärder eller lika möjligheter som fastställs i den del i 1998 års avtal som har rubriken Rättigheter, skyddsåtgärder och lika möjligheter, inbegripet vad gäller skydd mot diskriminering enligt de unionsrättsliga bestämmelser som förtecknas i bilaga 1 till detta protokoll, och ska genomföra denna punkt genom särskilda mekanismer.

2.   Förenade kungariket ska fortsätta att främja det arbete som utförs av de institutioner och organ som inrättats enligt 1998 års avtal, däribland Northern Ireland Human Rights Commission, Equality Commission for Northern Ireland och Joint Committee of representatives of the Human Rights Commissions of Northern Ireland and Ireland, för att upprätthålla krav i fråga om mänskliga rättigheter och jämlikhet.

Artikel 5

Den gemensamma resezonen

1.   Förenade kungariket och Irland får fortsätta att komma överens om inbördes arrangemang rörande fri rörlighet för personer mellan sina territorier (nedan kallad den gemensamma resezonen), samtidigt som fysiska personers rättigheter enligt unionsrätten fullt ut ska respekteras.

2.   Förenade kungariket ska säkerställa att den gemensamma resezonen och därmed sammanhängande rättigheter och privilegier kan fortsätta att tillämpas utan inverkan på Irlands skyldigheter enligt unionsrätten, särskilt när det gäller fri rörlighet till, från och inom Irland för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, oavsett nationalitet.

Artikel 6

Gemensamt tullområde, rörlighet för varor

1.   Till dess att de framtida förbindelserna blir tillämpliga ska ett gemensamt tullområde mellan unionen och Förenade kungariket upprättas (nedan kallat det gemensamma tullområdet). Följaktligen ligger Nordirland i samma tullområde som Storbritannien.

Det gemensamma tullområdet ska omfatta

a)

unionens tullområde enligt definitionen i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (1), och

b)

Förenade kungarikets tullområde.

Reglerna i bilaga 2 till detta protokoll ska tillämpas på all handel med varor mellan de områden som avses i andra stycket samt, när så anges, mellan det gemensamma tullområdet och tredjeländer. För att säkerställa upprätthållandet av de lika villkor som krävs för denna punkts korrekta funktion, ska bestämmelserna i bilaga 4 till detta protokoll tillämpas. Gemensamma kommittén får i lämpliga fall ändra bilaga 4 i syfte att fastställa högre krav för dessa lika villkor.

Gemensamma kommittén ska före den 1 juli 2020 anta närmare regler om handel med varor mellan de båda delarna av det gemensamma tullområdet för genomförandet av denna punkt. Om inget sådant beslut antagits före den 1 juli 2020 ska bilaga 3 till detta protokoll tillämpas.

Med avvikelse från tredje stycket ska fiskeri- och vattenbruksprodukter enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 (2) (nedan kallade fiskeri- och vattenbruksprodukter) inte omfattas vare sig av reglerna i bilagorna 2 och 4 till detta protokoll eller av de regler som avses i fjärde stycket i denna punkt, såvida inte ett avtal om tillträde till vatten och fiskemöjligheter är tillämpligt mellan unionen och Förenade kungariket. I enlighet med artikel 184 i utträdesavtalet ska unionen och Förenade kungariket göra sitt yttersta för att ingå och ratificera ett sådant avtal före den 1 juli 2020.

Gemensamma kommittén får anta beslut om ändring av bilaga 3 till detta protokoll, om sådana ändringar är nödvändiga för denna punkts korrekta funktion. Sådana beslut får inte ändra de väsentliga delarna av detta protokoll eller av utträdesavtalet.

Andra stycket ska inte påverka de särskilda arrangemang som fastställs i protokollet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern.

2.   Lagstiftning enligt definitionen i artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013 ska tillämpas på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland (Förenade kungarikets territorialvatten inte inbegripet). Gemensamma kommittén ska dock fastställa de villkor, inklusive i kvantitativa termer, enligt vilka vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter som förs in till unionens tullområde enligt definitionen i artikel 4 i förordning (EU) nr 952/2013 med fartyg som för Förenade kungarikets flagg och har sin registreringshamn i Nordirland är befriade från tullar.

De unionsrättsliga bestämmelser som förtecknas i bilaga 5 till detta protokoll ska också tillämpas, på de villkor som anges i den bilagan, på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

Artiklarna 30 och 110 i EUF-fördraget ska tillämpas på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland. Kvantitativa export- och importrestriktioner mellan unionen och Nordirland ska vara förbjudna.

Artikel 7

Skydd av Förenade kungarikets inre marknad

1.   Ingenting i detta protokoll ska hindra Förenade kungariket från att säkerställa fritt marknadstillträde för varor som befordras från Nordirland till resten av Förenade kungarikets inre marknad. Unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll och som förbjuder eller begränsar varuexporten ska endast tillämpas på handel mellan de områden som anges i artikel 6.1 andra stycket i den utsträckning som är strikt nödvändig enligt unionens internationella förpliktelser. Förenade kungariket ska säkerställa ett fullständigt skydd enligt de internationella krav och åtaganden som är relevanta för förbud mot och begränsningar av varuexport från unionen till tredjeländer enligt unionsrätten.

2.   Med beaktande av Nordirlands integrerade ställning på Förenade kungarikets inre marknad, ska unionen och Förenade kungariket göra sitt yttersta för att, i enlighet med tillämplig lagstiftning och med beaktande av deras respektive regelverk samt genomförandet av dessa, underlätta handeln mellan den del av Förenade kungarikets territorium som omfattas av förordning (EU) nr 952/2013 enligt artikel 6.2 i detta protokoll och andra delar av Förenade kungarikets territorium. Gemensamma kommittén ska löpande se över tillämpningen av denna punkt och anta lämpliga rekommendationer för att i den mån det är möjligt undvika kontroller i hamnar och på flygplatser i Nordirland.

3.   Ingenting i detta protokoll ska hindra att en produkt med ursprung i Nordirland uppges ha sitt ursprung i Förenade kungariket när produkten släpps ut på marknaden i Storbritannien.

4.   Ingenting i detta protokoll ska påverka Förenade kungarikets nationella rätt om utsläppande på marknaden i andra delar av Förenade kungariket av varor från Nordirland som överensstämmer med eller drar nytta av tekniska föreskrifter, bedömningar, registreringar, intyg, godkännanden eller tillstånd som regleras i sådana unionsrättsliga bestämmelser som avses i bilaga 5 till detta protokoll.

Artikel 8

Tekniska föreskrifter, bedömningar, registreringar, intyg, godkännanden och tillstånd

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av de unionsrättsliga bestämmelser som avses i bilaga 5 till detta protokoll ska lagenligheten av utsläppande av varor på marknaden i Nordirland regleras av Förenade kungarikets nationella rätt samt, när det gäller varor som importeras från unionen, av artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget.

2.   Om det i unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll föreskrivs att en medlemsstat ska anges, inbegripet i förkortad form, i märkningar, etiketter eller på något annat sätt, ska Förenade kungariket med avseende på Nordirland anges som ”UK(NI)” eller ”United Kingdom (Northern Ireland)”. Om det i unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll föreskrivs att angivelsen ska ta formen av en numerisk kod, ska Förenade kungariket med avseende på Nordirland anges med en särskiljbar numerisk kod.

3.   Genom undantag från artikel 15.1 i detta protokoll och från artikel 7 i utträdesavtalet ska, vid erkännandet i en medlemsstat av tekniska föreskrifter, bedömningar, registreringar, intyg, godkännanden och tillstånd som utfärdats eller utförts av myndigheterna i en annan medlemsstat eller av ett organ som är etablerat i en annan medlemsstat, hänvisningar till medlemsstaterna i sådana unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll inte tolkas så att de inbegriper Förenade kungariket med avseende på Nordirland när det gäller tekniska föreskrifter, bedömningar, registreringar, intyg, godkännanden och tillstånd som utfärdats eller utförts av Förenade kungarikets myndigheter eller av organ som är etablerade i Förenade kungariket.

Första stycket ska inte tillämpas på registreringar, certifieringar, godkännanden och tillstånd avseende platser, anläggningar eller lokaler i Nordirland som utfärdats eller utförts av Förenade kungarikets behöriga myndigheter, om registreringen, certifieringen, godkännandet eller tillståndet kan kräva en besiktning av platserna, anläggningarna eller lokalerna.

Första stycket ska inte tillämpas på veterinärintyg eller officiella etiketter för växtförökningsmaterial som krävs enligt sådana unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll.

Första stycket ska inte påverka giltigheten i Nordirland av bedömningar, registreringar, intyg, godkännanden och tillstånd som utfärdats eller utförts, på grundval av unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll, av de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket eller av organ som är etablerade i Förenade kungariket. Alla överensstämmelsemärkningar, överensstämmelselogotyper eller liknande som krävs enligt de unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll och som anbringas av ekonomiska aktörer på grundval av bedömningar, registreringar, intyg, godkännanden eller tillstånd utfärdade av behöriga myndigheter i Förenade kungariket eller av organ som är etablerade i Förenade kungariket ska åtföljas av angivelsen ”UK(NI)”.

Förenade kungariket får med avseende på Nordirland inte inleda invändnings-, skydds- eller skiljeförfaranden enligt unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll, i den mån som dessa förfaranden avser tekniska föreskrifter, standarder, bedömningar, registreringar, intyg, godkännanden och tillstånd som utfärdats eller utförts av behöriga myndigheter i av medlemsstaterna eller av organ som är etablerade i medlemsstaterna.

Första stycket hindrar inte att en kvalificerad person i Nordirland testar och frisläpper ett parti av ett läkemedel som importerats till eller tillverkats i Nordirland.

Artikel 9

Mervärdesskatt och punktskatter

De unionsrättsliga bestämmelser om varor som förtecknas i bilaga 6 till detta protokoll ska tillämpas på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

Gemensamma kommittén ska regelbundet diskutera genomförandet av denna artikel och i lämpliga fall anta de åtgärder som krävs för dess korrekta tillämpning.

Artikel 10

Jordbruk och miljö

De unionsrättsliga bestämmelser som förtecknas i bilaga 5 till detta protokoll ska tillämpas, på de villkor som anges i den bilagan, på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

Artikel 11

Gemensam elmarknad

De unionsrättsliga bestämmelser om grossistmarknaden för el som förtecknas i bilaga 7 till detta protokoll ska tillämpas, på de villkor som anges i den bilagan, på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

Artikel 12

Statligt stöd

1.   De unionsrättsliga bestämmelser som förtecknas i bilaga 8 till detta protokoll ska tillämpas på Förenade kungariket, även när det gäller åtgärder för att stödja produktion av och handel med jordbruksprodukter i Nordirland, med avseende på åtgärder som påverkar den handeln mellan den del av Förenade kungarikets territorium som omfattas av förordning (EU) nr 952/2013 enligt artikel 6.2 i detta protokoll och unionen som är föremål för detta protokoll.

2.   Trots punkt 1 ska de unionsrättsliga bestämmelser som avses i den punkten inte tillämpas med avseende på åtgärder som vidtagits av Förenade kungarikets myndigheter för att stödja produktion av och handel med jordbruksprodukter i Nordirland upp till en fastställd maximal total årlig stödnivå, och förutsatt att en fastställd minimiandel av det undantagna stödet överensstämmer med bestämmelserna i bilaga 2 till WTO-avtalet om jordbruk. Den maximala undantagna totala årliga stödnivån och minimiandelen ska fastställas i enlighet med förfarandena i bilaga 9.

3.   Om Europeiska kommissionen granskar information om en åtgärd vidtagen av myndigheterna i Förenade kungariket som kan utgöra olagligt stöd som omfattas av punkt 1, ska den säkerställa att Förenade kungariket hålls fullt och regelbundet informerat om utvecklingen och resultaten av granskningen av åtgärden.

Europeiska kommissionen och den oberoende myndighet som avses i artikel 9 i bilaga 4 ska inrätta de administrativa arrangemang som är nödvändiga för ett korrekt genomförande av den här artikeln respektive fjärde delen i bilaga 4, och löpande se över dessa arrangemang.

Artikel 13

Andra områden för nord-syd-samarbete

1.   I enlighet med de arrangemang som fastställs i artikel 6.2 och artiklarna 7–12, och under fullständigt iakttagande av unionsrätten, ska detta protokoll genomföras och tillämpas så att de nödvändiga förutsättningarna för fortsatt nord-syd-samarbete bibehålls, inbegripet inom områdena miljö, hälsa, jordbruk, transport, utbildning och turism, liksom inom områdena energi, telekommunikation, radio- och tv-sändningar, inlandsfiske, rättvisa och säkerhet, högre utbildning och idrott.

Under fullständigt iakttagande av unionsrätten får Förenade kungariket och Irland fortsätta att fastställa nya arrangemang som bygger på bestämmelserna i 1998 års avtal inom andra områden för nord-syd-samarbete på ön Irland.

2.   Gemensamma kommittén ska fortlöpande se över i vilken omfattning genomförandet och tillämpningen av detta protokoll bibehåller de nödvändiga förutsättningarna för nord-syd-samarbete. Gemensamma kommittén får lägga fram lämpliga rekommendationer för unionen och Förenade kungariket om detta, inbegripet efter en rekommendation från specialiserade kommittén.

Artikel 14

Genomförande, tillämpning, tillsyn och efterlevnad

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska Förenade kungarikets myndigheter ansvara för att genomföra och tillämpa de unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska företrädare för unionen ha rätt att närvara då Förenade kungarikets myndigheter utför verksamhet med anknytning till genomförandet och tillämpningen av unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll, och Förenade kungariket ska på begäran tillhandahålla all relevant information om sådan verksamhet. Förenade kungariket ska underlätta unionens företrädares närvaro och förse dem med begärd information. När unionens företrädare ber Förenade kungarikets myndigheter att utföra kontrollåtgärder i enskilda fall av vederbörligen angivna skäl ska Förenade kungarikets myndigheter utföra dessa kontrollåtgärder.

3.   De praktiska arbetsformerna för utövandet av de rättigheter som tillkommer unionens företrädare enligt punkt 2 ska fastställas av gemensamma kommittén efter förslag från specialiserade kommittén.

4.   Beträffande artikel 6.2 och artiklarna 8-12 i detta protokoll samt artikel 7.1 i bilaga 4 till detta protokoll med avseende på åtgärder som vidtas av medlemsstaterna ska unionens institutioner, organ och byråer i förhållande till Förenade kungariket och fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade inom Förenade kungarikets territorium ha de befogenheter som unionsrätten ger dem. I synnerhet ska Europeiska unionens domstol ha den behörighet som föreskrivs i fördragen i detta avseende. Artikel 267 andra och tredje styckena i EUF-fördraget ska tillämpas på och i Förenade kungariket i detta avseende.

5.   Akter som unionens institutioner, organ och byråer antar i enlighet med punkt 4 ska med avseende på och i Förenade kungariket ha samma rättsverkningar som i unionen och dess medlemsstater.

6.   När advokater med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar företräder eller biträder en part i samband med administrativa förfaranden som uppstår på grund av utövandet av de befogenheter för unionens institutioner, organ och byråer som avses i punkt 4, ska de i alla avseenden behandlas som advokater med behörighet att verka i medlemsstaternas domstolar som företräder eller biträder en part i samband med sådana administrativa förfaranden.

7.   I mål som anhängiggjorts vid Europeiska unionens domstol i enlighet med punkt 4

a)

får Förenade kungariket delta i förfarandet vid Europeiska unionens domstol på samma sätt som en medlemsstat,

b)

får advokater som är behöriga att verka i Förenade kungarikets domstolar företräda eller biträda en part vid Europeiska unionens domstol i förfarandet och ska i alla avseenden behandlas som advokater med behörighet att verka i medlemsstaternas domstolar som företräder eller biträder en part vid Europeiska unionens domstol.

Artikel 15

Gemensamma bestämmelser

1.   Vid tillämpningen av detta protokoll ska alla hänvisningar till Förenade kungariket i de tillämpliga bestämmelserna i utträdesavtalet förstås som hänvisningar till Förenade kungariket eller till Förenade kungariket med avseende på Nordirland, allt efter omständigheterna.

Trots övriga bestämmelser i detta protokoll ska alla hänvisningar till det område som definieras i artikel 4 i förordning (EU) nr 952/2013 i de tillämpliga bestämmelserna i utträdesavtalet och i detta protokoll samt i de unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland genom detta protokoll, förstås så att de innefattar den del av Förenade kungarikets territorium på vilket förordning (EU) nr 952/2013 är tillämplig enligt artikel 6.2 i detta protokoll.

Vid tillämpningen av artikel 6.1 första stycket ska begreppet tullområde ha samma betydelse som i artikel XXIV i Allmänna tull- och handelsavtalet från 1994.

Tredje delen avdelningarna I och III samt sjätte delen i utträdesavtalet ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll.

2.   Vid tillämpningen av detta protokoll gäller följande definitioner:

—    tredjeland : ett land eller territorium som inte tillhör de tullområden som avses i artikel 6.1 andra stycket i detta protokoll.

—    del av det gemensamma tullområdet : antingen unionens tullområde enligt definitionen i artikel 4 i förordning (EU) nr 952/2013 eller Förenade kungarikets tullområde.

3.   Trots artikel 4.4 och 4.5 i utträdesavtalet ska bestämmelser i detta protokoll där det hänvisas till unionsrätt eller till unionsrättsliga begrepp eller bestämmelser vid genomförande och tillämpning därav tolkas i överensstämmelse med relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

4.   Trots artikel 6.1 i utträdesavtalet och om inte annat föreskrivs ska alla hänvisningar i detta protokoll till en unionsakt förstås som en hänvisning till den unionsakten i dess ändrade eller ersatta lydelse.

5.   Om unionen antar en ny akt som omfattas av detta protokolls tillämpningsområde, men som varken ändrar eller ersätter en unionsakt som förtecknas i bilagorna till detta protokoll, ska unionen underrätta Förenade kungariket om antagandet av den akten i gemensamma kommittén. På begäran av unionen eller Förenade kungariket ska gemensamma kommittén anordna ett åsiktsutbyte om hur den nyligen antagna akten påverkar detta protokolls korrekta funktion inom sex veckor efter begäran.

Så snart som det är praktiskt möjligt efter det att unionen underrättat Förenade kungariket i gemensamma kommittén, ska gemensamma kommittén antingen

a)

anta ett beslut om att lägga till den nyligen antagna akten i relevant bilaga till detta protokoll, eller

b)

om det inte är möjligt att enas om att lägga till den nyligen antagna akten i relevant bilaga till detta protokoll, pröva alla ytterligare möjligheter att upprätthålla detta protokolls korrekta funktion och fatta de beslut som krävs för detta ändamål.

Om gemensamma kommittén inte har fattat något beslut enligt andra stycket inom rimlig tid, ska unionen ha rätt att efter att ha underrättat Förenade kungariket vidta lämpliga korrigerande åtgärder. Sådana åtgärder ska få verkan tidigast sex månader efter det att unionen underrättade Förenade kungariket i enlighet med första stycket, men i inget fall får sådana åtgärder få verkan före den dag då den nyligen antagna akten genomförs i unionen.

6.   Vad gäller åtkomst till nät, informationssystem och databaser som inrättats på grundval av unionsrätt ska, med avvikelse från punkt 1 i denna artikel och från artikel 7 i utträdesavtalet, alla hänvisningar till medlemsstaterna och medlemsstaternas behöriga myndigheter i unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta protokoll inte anses omfatta Förenade kungariket, eller Förenade kungariket med avseende på Nordirland, allt efter omständigheterna, om inte unionen anser att det är strikt nödvändigt att Förenade kungariket, eller Förenade kungariket med avseende på Nordirland, allt efter omständigheterna, har fullständig eller delvis åtkomst för att Förenade kungariket ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta protokoll, inbegripet i fall då sådan åtkomst är nödvändig på grund av att åtkomst till den relevanta informationen inte kan ges av den arbetsgrupp som avses i artikel 17 i detta protokoll eller på något annat praktiskt sätt.

7.   Förenade kungarikets myndigheter får inte fungera som ledande myndighet i sådana förfaranden för riskbedömningar, granskningar, godkännanden och tillstånd som föreskrivs i unionsrätt som gjorts tillämplig genom detta protokoll.

8.   Artiklarna 346 och 347 i EUF-fördraget ska tillämpas på detta protokoll i fråga om åtgärder som vidtas av en medlemsstat eller av Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

Artikel 16

Specialiserad kommitté

Kommittén för frågor rörande genomförandet av protokollet om Irland/Nordirland, inrättad genom artikel 165 i utträdesavtalet (nedan kallad specialiserade kommittén), ska

a)

främja genomförandet och tillämpningen av detta protokoll,

b)

granska förslag som rör genomförandet och tillämpningen av detta protokoll från det nord-syd-ministerråd och de nord-syd-genomförandeorgan som inrättats enligt 1998 års avtal,

c)

behandla alla frågor av betydelse för artikel 4 i detta protokoll som den görs uppmärksam på av Northern Ireland Human Rights Commission, Equality Commission for Northern Ireland och Joint Committee of Representatives of the Human Rights Commissions of Northern Ireland and Ireland,

d)

diskutera alla frågor som tas upp av unionen eller Förenade kungariket som är av betydelse för detta protokoll och som föranleder svårigheter, och

e)

lägga fram rekommendationer för gemensamma kommittén om detta protokolls funktion.

Artikel 17

Gemensam rådgivande arbetsgrupp

1.   Härmed inrättas en gemensam rådgivande arbetsgrupp om detta protokolls genomförande (nedan kallad arbetsgruppen). Den ska fungera som ett forum för informationsutbyte och samråd mellan parterna.

2.   Arbetsgruppen ska vara sammansatt av företrädare för unionen och Förenade kungariket och ska utföra sina uppgifter under överinseende av specialiserade kommittén, som den ska rapportera till. Arbetsgruppen ska inte ha befogenhet att fatta bindande beslut utöver den befogenhet att anta sin arbetsordning som avses i punkt 6.

3.   I arbetsgruppen ska

a)

unionen och Förenade kungariket i god tid utbyta information om planerade, pågående och slutliga relevanta genomförandeåtgärder avseende de unionsakter som förtecknas i bilagorna till detta protokoll,

b)

unionen informera Förenade kungariket om planerade unionsakter som omfattas av detta protokolls tillämpningsområde, inbegripet unionsakter som ändrar eller ersätter de unionsakter som förtecknas i bilagorna till detta protokoll,

c)

unionen lämna all information till Förenade kungariket som unionen anser relevant för att Förenade kungariket fullt ut ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt protokollet, och

d)

Förenade kungariket lämna all information till unionen som medlemsstaterna är skyldiga att lämna till varandra eller till unionens institutioner, organ eller byråer enligt de unionsakter som förtecknas i bilagorna till detta protokoll.

4.   Ordförandeskapet i arbetsgruppen ska innehas gemensamt av unionen och Förenade kungariket.

5.   Arbetsgruppen ska sammanträda minst en gång i månaden, om inte unionen och Förenade kungariket beslutar annat genom ömsesidig överenskommelse. Om nödvändigt kan unionen och Förenade kungariket utbyta den information som avses i punkt 3 c och d mellan sammanträdena.

6.   Arbetsgruppen ska anta sin arbetsordning genom ömsesidig överenskommelse.

7.   Unionen ska säkerställa att alla synpunkter som framförs av Förenade kungariket i arbetsgruppen och all information som lämnas av Förenade kungariket i arbetsgruppen, inbegripet tekniska och vetenskapliga uppgifter, utan onödigt dröjsmål vidarebefordras till relevanta unionsinstitutioner, -organ och -byråer.

Artikel 18

Skyddsåtgärder

1.   Om tillämpningen av detta protokoll leder till allvarliga och sannolikt långvariga ekonomiska, samhälleliga eller miljömässiga svårigheter, eller till omläggning av handeln, får unionen eller Förenade kungariket ensidigt vidta lämpliga skyddsåtgärder. Sådana skyddsåtgärder ska ha en omfattning och varaktighet som inte går utöver vad som är strikt nödvändigt för att råda bot på situationen. Åtgärder som i minsta möjliga mån stör detta protokolls funktion ska prioriteras.

2.   Om en skyddsåtgärd som vidtas av unionen eller Förenade kungariket, allt efter omständigheterna, i enlighet med punkt 1 leder till en obalans mellan rättigheterna och skyldigheterna enligt detta protokoll, får unionen eller Förenade kungariket, allt efter omständigheterna, vidta sådana proportionella motåtgärder som är strikt nödvändiga för att råda bot på obalansen. Åtgärder som i minsta möjliga mån stör detta protokolls funktion ska prioriteras.

3.   Skyddsåtgärder och motåtgärder som vidtas i enlighet med punkterna 1 och 2 ska regleras av förfarandena i bilaga 10 till detta protokoll.

Artikel 19

Skydd av ekonomiska intressen

Unionen och Förenade kungariket ska bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen eller Förenade kungarikets ekonomiska intressen.

Artikel 20

Översyn

Om unionen eller Förenade kungariket vid någon tidpunkt efter övergångsperiodens utgång anser att detta protokoll helt eller delvis inte längre är nödvändigt för att uppnå de mål som anges i artikel 1.3 och helt eller delvis bör upphöra att gälla, får den underrätta den andra parten om detta och ange skälen till det.

Inom sex månader efter en sådan underrättelse ska gemensamma kommittén sammanträda på ministernivå för att överväga underrättelsen, med beaktande av alla mål som anges i artikel 1. Gemensamma kommittén får begära ett yttrande från de institutioner som inrättats genom 1998 års avtal.

Om unionen och Förenade kungariket, efter det övervägande som avses i andra stycket och med fullt iakttagande av artikel 5 i utträdesavtalet, gemensamt i gemensamma kommittén beslutar att protokollet helt eller delvis inte längre är nödvändigt för att uppnå målen för det, ska protokollet helt eller delvis upphöra att gälla. I sådana fall ska gemensamma kommittén rikta rekommendationer till unionen och till Förenade kungariket om nödvändiga åtgärder, med beaktande av de skyldigheter som åligger parterna i 1998 års avtal.

Artikel 21

Bilagor

Bilagorna 1–10 ska utgöra en integrerad del av detta protokoll.


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 1).

BILAGA 1

UNIONSRÄTTSLIGA BESTÄMMELSER SOM AVSES I ARTIKEL 4.1

Rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (2)

Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (3)

Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (4)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (5)

Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (6)


(1)  EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

(2)  EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(3)  EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

(4)  EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(5)  EUT L 180, 15.7.2010, s. 1.

(6)  EGT L 6, 10.1.1979, s. 24.

BILAGA 2

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.   Med förbehåll för villkoren i artikel 6.1 i detta protokoll ska denna bilaga vara tillämplig på alla varor

a)

som framställts i unionens tullområde eller Förenade kungarikets tullområde, inbegripet sådana som helt eller delvis är framställda av produkter som kommer från tredjeländer och som är i fri omsättning i unionens tullområde eller Förenade kungarikets tullområde, eller

b)

som kommer från tredjeländer och som är i fri omsättning i unionens tullområde eller Förenade kungarikets tullområde,

c)

som framställts i unionens tullområde eller Förenade kungarikets tullområde, som tillverkats med användning av produkter som kommer från tredjeländer och som inte är i fri omsättning i unionens tullområde eller Förenade kungarikets tullområde, på villkor att importformaliteterna har uppfyllts och tillämpliga tullar och avgifter med motsvarande verkan på dessa varor eller produkter från tredje land som används vid tillverkningen av dem har uppburits i den exporterande delen av det gemensamma tullområdet.

Begreppet helt framställda i led a ska ha samma betydelse i Förenade kungarikets tullområde som i unionens tullområde.

2.   Varor från tredjeländer ska anses vara i fri omsättning i unionens tullområde eller Förenade kungarikets tullområde om importformaliteterna har uppfyllts och tillämpliga tullar eller avgifter med motsvarande verkan har tagits ut av unionen eller av Förenade kungariket i deras respektive del av det gemensamma tullområdet, och om hel eller partiell restitution av sådana tullar och avgifter inte har lämnats.

3.   När det gäller varor som framställts i unionens tullområde eller Förenade kungarikets tullområde, som tillverkats med användning av produkter som kommer från tredjeländer och som inte är i fri omsättning i unionens tullområde eller Förenade kungarikets tullområde, men som inte omfattas av punkt 1 c, ska den importerande delen av det gemensamma tullområdet tillämpa den tullagstiftning som är tillämplig på varor från tredjeländer.

Artikel 2

Handeln mellan delarna av det gemensamma tullområdet

1.   Import- och exporttullar och alla avgifter med motsvarande verkan ska vara förbjudna mellan delarna av det gemensamma tullområdet. Detta förbud ska tillämpas även på tullar av skattemässig karaktär.

Avgifter för utförande av tullkontroller eller för annan tillämpning av tullagstiftningen mellan delarna av det gemensamma tullområdet ska anses ha motsvarande verkan som tullar. Avgifter får dock tas ut eller kostnader återkrävas för särskilda tjänster av tullmyndigheterna, särskilt följande:

a)

Tullpersonals närvaro, på begäran, under annan tid än officiell kontorstid eller på annan plats än i tullens lokaler.

b)

Analyser eller expertutlåtanden avseende varor samt postavgifter för att återlämna varor till en sökande, särskilt i fråga om beslut som fattats eller uppgifter som lämnats vid ansökan.

c)

Undersökning eller provtagning av varor för kontrolländamål eller förstöring av varor, om andra kostnader än kostnader för att ta tullpersonal i anspråk uppstår.

d)

Exceptionella kontrollåtgärder som är nödvändiga till följd av varornas beskaffenhet eller en potentiell risk.

2.   Artiklarna III, V och XI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (nedan kallat Gatt 1994) införlivas med och görs till en del av detta protokoll och ska i tillämpliga delar gälla mellan delarna av det gemensamma tullområdet.

3.   Reglerna i denna bilaga ska inte hindra förbud mot eller restriktioner av import, export eller transitering om förbuden eller restriktionerna grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt restriktion av handel mellan delarna av det gemensamma tullområdet.

4.   Ingenting i denna bilaga ska tolkas så

a)

att unionen eller Förenade kungariket måste lämna eller ge tillgång till uppgifter vars utlämnande unionen eller Förenade kungariket anser strida mot dess väsentliga säkerhetsintressen, eller

b)

att unionen eller Förenade kungariket inte kan vidta en åtgärd som de anser nödvändig för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen

i)

i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel eller som avser tillverkning av eller handel med andra varor och materiel i syfte att direkt eller indirekt försörja en militär inrättning,

ii)

som avser klyvbara ämnen eller fusionsämnen eller ämnen ur vilka sådana ämnen framställs, eller

iii)

som vidtas i krigstid eller i andra kritiska lägen i internationella relationer, eller

c)

att unionen eller Förenade kungariket inte kan att vidta en åtgärd i syfte att bevara internationell fred och säkerhet.

Artikel 3

Tullar i handeln med tredjeländer

1.   Förenade kungariket ska anpassa de tullar och bestämmelser som är tillämpliga på dess tullområde till

a)

unionens gemensamma tulltaxa, som anges i artikel 56.2 i förordning (EU) nr 952/2013,

b)

unionens regler om varors ursprung, enligt avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 952/2013, och

c)

unionens bestämmelser om varors värde för tulländamål, enligt avdelning II kapitel 3 i förordning (EU) nr 952/2013.

2.   Under inga omständigheter får Förenade kungariket

a)

på sitt tullområde tillämpa en tullsats som är lägre än den gemensamma tulltaxan för varor eller import från något tredjeland, eller

b)

på sitt tullområde tillämpa eller bevilja tullförmåner för någon vara på grundval av ursprungsregler som skiljer sig från de som styr unionens beviljande av sådana förmåner för samma vara på unionens tullområde.

3.   Förenade kungariket får inte, utan föregående överenskommelse i gemensamma kommittén, på sitt tullområde tillämpa eller bevilja några kvoter, tullkvoter eller tullbefrielser.

4.   Förenade kungariket ska underrättas om alla beslut som unionen fattar om ändring av Gemensamma tulltaxan, om tillfälligt upphävande eller återinförande av tullar och eventuella beslut om kvoter, tullkvoter eller tullbefrielser i tillräckligt god tid för att Förenade kungariket ska kunna anpassa sig till detta beslut. Vid behov får samråd hållas i gemensamma kommittén.

Artikel 4

Handelspolitik

1.   Det gemensamma tullområdet ska överensstämma med de relevanta bestämmelserna i artikel XXIV i Gatt 1994. I detta syfte ska Förenade kungariket harmonisera den handelspolitik som är tillämplig på dess tullområde med unionens gemensamma handelspolitik i den mån som är nödvändig för att ge verkan åt artikel 6.1 i detta protokoll och artikel 3 i denna bilaga och genom att tillämpa andra handelsregleringar än tullar, särskilt åtgärder som omfattas av artikel XI:1 i Gatt 1994, vilka är väsentligen desamma som unionens.

2.   Förenade kungariket ska för sådana produkter som omfattas av artikel 6.1 i detta protokoll säkerställa att dess bindningslistor enligt artikel II i Gatt 1994 är helt i linje med unionens samt att dess åtaganden om tullkvoter är förenliga med unionens och överensstämmer med bestämmelserna i artikel 3 i denna bilaga. Unionen och Förenade kungariket åtar sig att samarbeta i WTO-frågor när det gäller fördelningen av WTO-tullkvoter och i den utsträckning som är nödvändig för det gemensamma tullområdets funktion.

3.   Unionens system för handelspolitiska skyddsåtgärder samt unionens allmänna preferenssystem (nedan kallat GSP) ska täcka det gemensamma tullområdets bägge delar. Unionen ska samråda med Förenade kungariket om alla handelspolitiska skyddsåtgärder eller GSP-åtgärder som den överväger att vidta. Minst sex månader före övergångsperiodens utgång ska gemensamma kommittén inrätta förfaranden för tillämpningen av denna punkt.

Artikel 5

Administrativt samarbete

1.   Utöver det särskilda samarbete som föreskrivs i bilaga 3 till detta protokoll ska unionens, inbegripet medlemsstaternas, administrativa myndigheter och Förenade kungarikets administrativa myndigheter med ansvar för genomförandet av bestämmelserna i denna bilaga ge varandra ömsesidigt administrativt bistånd för att säkerställa överensstämmelse med de bestämmelserna i fråga om handel med varor mellan delarna av det gemensamma tullområdet eller med tredjeländer.

2.   Minst sex månader före övergångsperiodens utgång ska gemensamma kommittén anta lämpliga bestämmelser om sådant ömsesidigt administrativt bistånd som avses i punkt 1, inbegripet när det gäller indrivning av fordringar.

Artikel 6

Specifika åtgärder

1.   Med avvikelse från artiklarna 170–179 i utträdesavtalet, artikel 6.1 i detta protokoll och artikel 2 i denna bilaga får unionen, om Förenade kungariket inte fullgör sina skyldigheter enligt artiklarna 1, 3 och 4 i denna bilaga avseende varor och produkter från tredjeländer, när unionen anser detta nödvändigt för att skydda den inre marknadens integritet, införa tullar eller andra restriktioner av förflyttning av varor in i eller ut ur unionens tullområde. Dessa varor ska inte anses omfattas av denna bilagas tillämpningsområde, såsom det anges i artikel 1.1.

2.   Om unionen på objektiva grunder har konstaterat att det föreligger ett fel i Förenade kungarikets tullområde vid genomförandet av bilaga 3 till detta protokoll och detta fel leder till konsekvenser i form av importtullar ska unionen begära att gemensamma kommittén fastställer lämpliga åtgärder för att lösa situationen.

3.   Sjätte delen i utträdesavtalet ska tillämpas på alla tvister som rör tillämpningen av denna artikel.

BILAGA 3

Artikel 1

Tillämpning av tullagstiftning

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i bilaga 2 till detta protokoll ska unionens tullkodex och andra åtgärder och kontroller som är tillämpliga i unionens tullområde, och Förenade kungarikets lag om beskattning av gränsöverskridande handel (Taxation (Cross-border Trade) Act 2018) och dess genomförandebestämmelser samt annan relevant lagstiftning som är tillämplig i Förenade kungarikets tullområde, tillämpas på varuhandeln mellan de båda delarna av det gemensamma tullområdet enligt villkoren i detta protokoll och denna bilaga.

Artikel 2

Formaliteter med avseende på artikel 1.1 c i bilaga 2

1.   Vid genomförandet av artikel 1.1 c i bilaga 2 till detta protokoll ska importformaliteterna anses vara uppfyllda i den exporterande delen av det gemensamma tullområdet genom validering av den handling som är nödvändig för att bevisa att varan omfattas av tillämpningsområdet för bilaga 2, såsom det anges i artikel 1.1 i den bilagan.

2.   Den validering som avses i punkt 1 ska innebära att tullar eller avgifter med motsvarande verkan, om sådana tullar eller avgifter ska betalas för de berörda varorna eller på de tredjelandsprodukter som används vid tillverkningen av dem i enlighet med artikel 3 i bilaga 2 till detta protokoll, ska tas ut i den exporterande delen av det gemensamma tullområdet. Det ska också ge upphov till tillämpning av de handelspolitiska åtgärder som anges i artikel 4 i bilaga 2 och som varorna kan omfattas av.

3.   Den tidpunkt då de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som avses i punkt 2 ska tas ut ska anses vara den tidpunkt då de behöriga tullmyndigheterna godtar exportdeklarationen för varorna i fråga.

4.   Deklaranten ska vara gäldenären. Vid indirekt ombudskap ska den person för vars räkning tulldeklarationen görs också vara gäldenär.

Artikel 3

Styrkande handlingar

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5 ska bevis på att en vara omfattas av tillämpningsområdet för bilaga 2 till detta protokoll, såsom det anges i artikel 1.1 i den bilagan, tillhandahållas genom styrkande handlingar som utfärdas på exportörens begäran av tullmyndigheterna i delarna av det gemensamma tullområdet.

Artikel 4

Varucertifikat A. UK.

1.   De styrkande handlingar som avses i artikel 3 ska utgöras av varucertifikat A.UK. Unionen ska upprätta förlagan till varucertifikat A. UK. med förklarande anmärkningar och underrätta gemensamma kommittén om detta. Det ska vara obligatoriskt att använda den förlagan.

2.   Varucertifikat A. UK. får bara användas

a)

om varorna inte, efter export och innan de deklareras för import, har ändrats eller omvandlats på något sätt eller har varit föremål för andra åtgärder än sådana som vidtagits för att bevara dem i gott skick eller för att lägga till eller anbringa märkning, etiketter, förseglingar eller annan dokumentation för att säkerställa efterlevnaden av särskilda inhemska krav som gäller i den importerande delen av det gemensamma tullområdet,

b)

om varorna har lagrats eller ställts ut i ett tredjeland, förutsatt att varorna står under tullövervakning i det tredjelandet.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 får uppdelning av sändningar äga rum i ett tredjeland om den görs av exportören eller på dennes ansvar och förutsatt att varorna kvarstår under tullövervakning i det tredjelandet.

4.   Punkt 2 ska anses ha efterlevts såvida inte tullmyndigheterna i den importerande delen av det gemensamma tullområdet har anledning att tro motsatsen. I sådana fall får tullmyndigheterna begära att deklaranten uppvisar intyg på efterlevnad, vilka kan vara av valfritt slag.

5.   Ett varucertifikat A. UK. ska påtecknas av tullmyndigheterna i den exporterande delen av det gemensamma tullområdet när varor som det avser exporteras. Det ska ställas till exportörens förfogande så snart som den faktiska exporten har ägt rum eller säkerställts.

6.   Ett varucertifikat A. UK. får påtecknas endast när det kan tjäna som en sådan styrkande handling som krävs för fastställandet av att en vara omfattas av tillämpningsområdet för bilaga 2 till detta protokoll, såsom det anges i artikel 1.1 i den bilagan.

7.   En exportör som ansöker om ett varucertifikat A. UK. ska vara beredd att när som helst på begäran av tullmyndigheterna i den exporterande del av det gemensamma tullområdet där varucertifikatet A.UK. utfärdats, uppvisa alla relevanta handlingar som styrker de berörda produkternas status samt att övriga krav i detta protokoll och i bilaga 2 till detta protokoll är uppfyllda.

8.   De utfärdande tullmyndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontrollera produkternas status samt att övriga krav i detta protokoll och denna bilaga är uppfyllda. För detta ändamål ska de ha rätt att begära alla rimliga slag av underlag och utföra alla slags kontroller som de bedömer lämpliga. De utfärdande tullmyndigheterna ska också säkerställa att certifikaten är korrekt ifyllda. De ska särskilt kontrollera att fältet för varubeskrivningen har fyllts i på ett sådant sätt att det utesluter varje möjlighet till bedrägliga tillägg.

9.   Ett varucertifikat A. UK. ska, inom fyra månader från den dag då det utfärdats av tullmyndigheterna i den exporterande delen av det gemensamma tullområdet, lämnas till tullmyndigheterna i den importerande delen av det gemensamma tullområdet.

10.   Ett varucertifikat A. UK. som lämnas till tullmyndigheterna i den importerande delen av det gemensamma tullområdet efter den sista dagen för uppvisande enligt punkt 9 får godtas om underlåtenhet att lämna in dessa handlingar senast den föreskrivna dagen beror på exceptionella omständigheter.

11.   I andra fall av försenat uppvisande ska tullmyndigheterna i den importerande delen av det gemensamma tullområdet godta varucertifikat A. UK. om de berörda varorna uppvisats för dessa myndigheter före den sista dagen för uppvisande enligt punkt 9.

Artikel 5

Varucertifikat A. UK. som utfärdas i efterhand

1.   Trots artikel 4.5 får ett varucertifikat A. UK. undantagsvis utfärdas efter det att den faktiska exporten av de varor det avser har ägt rum eller säkerställts, om

a)

det inte utfärdades vid tidpunkten för exporten på grund av fel, förbiseende eller särskilda omständigheter, eller

b)

det på ett sätt som tillfredsställer tullmyndigheterna visas att ett varucertifikat A.UK. utfärdades men av tekniska skäl inte godtogs vid importen.

2.   Med avseende på genomförandet av punkt 1 ska exportören i sin ansökan ange plats och datum för exporten av de produkter som varucertifikatet A.UK. avser samt ange skälen för sin begäran.

3.   Tullmyndigheterna får utfärda ett varucertifikat A. UK. i efterhand endast om tullmyndigheterna är förvissade om att en ansökan om ett certifikat har getts in i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 6

Inlämnande av varucertifikat A. UK.

1.   Varucertifikat A. UK ska lämnas till tullmyndigheterna i den importerande delen av det gemensamma tullområdet i enlighet med de förfaranden som fastställts i den delen av det gemensamma tullområdet. De myndigheterna får kräva att certifikatet översätts. De får också kräva att importdeklarationen åtföljs av en förklaring från importören om att varorna omfattas av tillämpningsområdet för bilaga 2 till detta protokoll, såsom det anges i artikel 1.1 i den bilagan.

2.   Om det konstateras att uppgifterna i varucertifikatet A.UK. endast obetydligt avviker från uppgifterna i de handlingar som lämnats till tullmyndigheterna för genomförande av formaliteterna vid import av varorna ska detta inte i sig medföra att certifikaten blir ogiltiga, förutsatt att det vederbörligen fastställs att uppgifterna i certifikaten verkligen avser de uppvisade varorna.

3.   Uppenbara formella fel, t.ex. skrivfel, i ett varucertifikat A.UK. ska inte leda till att certifikatet underkänns, om felen inte är av den arten att det uppstår tvivel om att uppgifterna i certifikaten är riktiga.

Artikel 7

Ersättning av varucertifikat A. UK.

Om varor står under kontroll av ett tullkontor i endera delen av det gemensamma tullområdet, ska det vara möjligt att ersätta det ursprungliga varucertifikatet A.UK. med ett eller flera varucertifikat A.UK. i syfte att alla eller vissa av dessa varor ska sändas någon annanstans inom det gemensamma tullområdet. Ersättningsvarucertifikat A.UK. ska utfärdas av det tullkontor under vars kontroll produkterna står.

Artikel 8

Administrativt samarbete

1.   Medlemsstaternas och Förenade kungarikets tullmyndigheter ska genom Europeiska kommissionen förse varandra med avtryck av de stämplar som används vid deras tullkontor vid utfärdande av varucertifikat A.UK. samt med adresserna till de tullmyndigheter som ansvarar för kontrollen av dessa certifikat.

2.   För att säkerställa att detta protokoll tillämpas korrekt ska unionen och Förenade kungariket genom de behöriga tullförvaltningarna bistå varandra vid kontrollen av att varucertifikaten A.UK. är äkta och att uppgifterna i dem är riktiga.

Artikel 9

Kontroll av varucertifikat A. UK.

1.   Efterföljande kontroller av varucertifikat A.UK. ska göras stickprovsvis eller när tullmyndigheterna i den importerande delen av det gemensamma tullområdet hyser rimliga tvivel beträffande certifikatens äkthet, de berörda produkternas status eller uppfyllandet av övriga krav i detta protokoll och dess bilagor, förutsatt att en sådan kontroll begärs senast tre år efter det att varucertifikatet A. UK. utfärdades av tullmyndigheterna i den exporterande delen av det gemensamma tullområdet.

2.   Vid tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 ska tullmyndigheterna i den importerande delen av det gemensamma tullområdet sända varucertifikatet A. UK. till tullmyndigheterna i den exporterande delen av det gemensamma tullområdet, och fakturan, om den lämnats in, eller en kopia av dessa handlingar, och vid behov ange skälen för förfrågningen. Alla handlingar och uppgifter som inhämtats och som tyder på att uppgifterna i varucertifikatet A.UK. inte är riktiga ska vidarebefordras till stöd för begäran om kontroll.

3.   Kontrollen ska utföras av tullmyndigheterna i den exporterande delen av det gemensamma tullområdet. För detta ändamål ska de ha rätt att begära alla rimliga slag av underlag och att utföra alla slags kontroller av exportörens räkenskaper eller varje annan kontroll som de bedömer lämplig.

4.   Om tullmyndigheterna i den importerande delen av det gemensamma tullområdet beslutar att för de berörda produkterna neka den behandling som föreskrivs i bilaga 2 i avvaktan på resultatet av kontrollen, ska de erbjuda importören att produkterna frigörs, med förbehåll för de säkerhetsåtgärder som de finner nödvändiga.

5.   De tullmyndigheter som begärt kontrollen ska inom högst tio månader underrättas om resultatet av denna. Resultatet måste klart utvisa om handlingarna är äkta och om de berörda produkterna omfattades av tillämpningsområdet för bilaga 2 till detta protokoll, såsom det anges i artikel 1.1 i den bilagan, och huruvida de uppfyller övriga krav i detta protokoll och bilagorna till det.

6.   Om rimliga tvivel föreligger och inget svar erhålls inom tio månader, eller om svaret inte innehåller tillräckligt med information för att handlingens äkthet eller produktens verkliga status skall kunna fastställas, ska de tullmyndigheter som begärt kontrollen neka den behandling som föreskrivs i detta protokoll och bilagorna till det, utom under exceptionella omständigheter.

Artikel 10

Tvister som rör kontrollförfarandet

1.   Om det i samband med kontrollförfaranden enligt artikel 9 uppstår tvister som inte kan lösas mellan de tullmyndigheter som begärt en kontroll och de tullmyndigheter som ansvarar för att kontrollen utförs, eller om frågor uppstår angående tolkningen av denna bilaga, ska tvisterna hänskjutas till gemensamma kommittén.

2.   På begäran av unionen eller Förenade kungariket ska samråd hållas i gemensamma kommittén inom 90 dagar från dagen för hänskjutande som avses i punkt 1, i syfte att lösa sådana tvister. Perioden för samråd får förlängas från fall till fall genom ömsesidig skriftlig överenskommelse. Efter denna period får tullmyndigheten i den importerande delen av det gemensamma tullområdet fatta beslut om de berörda varornas status.

3.   Alla tvister mellan importören och tullmyndigheterna i den importerande delen av det gemensamma tullområdet ska lösas enligt lagstiftningen i den delen av det gemensamma tullområdet.

Artikel 11

Sanktioner

Den som, i syfte att erhålla den behandling som föreskrivs i detta protokoll och bilaga 2 till detta protokoll, upprättar eller låter upprätta en handling som innehåller oriktiga uppgifter ska bli föremål för påföljder. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 12

Bestämmelser om varor som medförs av resande

Under förutsättning att de inte är avsedda för kommersiellt bruk, ska varor som medförs av resande från den ena delen av det gemensamma tullområdet till den andra delen av det gemensamma tullområdet åtnjuta den behandling som föreskrivs i bilaga 2 till detta protokoll utan att vara föremål för de certifikat som föreskrivs i artiklarna 3–11 i den här bilagan, om de deklareras som varor som omfattas av tillämpningsområdet för bilaga 2, såsom det anges i artikel 1.1 i den bilagan, och det inte råder något tvivel om deklarationens riktighet.

Gemensamma kommittén ska regelbundet diskutera genomförandet av denna artikel och i förekommande fall anta de åtgärder som krävs för dess korrekta tillämpning.

Artikel 13

Postförsändelser

Postförsändelser, inklusive postpaket, ska omfattas av den behandling som föreskrivs i bilaga 2 till detta protokoll utan att vara föremål för det certifikat som föreskrivs i artiklarna 3–11 i den här bilagan, under förutsättning att det inte finns en uppgift på emballaget eller de medföljande handlingarna som tyder på att varorna i försändelsen inte omfattas av tillämpningsområdet för bilaga 2 till detta protokoll, såsom det anges i artikel 1.1 i den bilagan. Denna uppgift ska bestå av en etikett som i alla sådana fall ska anbringas av de behöriga myndigheterna i den exporterande delen av det gemensamma tullområdet.

Unionen ska upprätta förlagan till den etikett som avses i första stycket och underrätta gemensamma kommittén om detta. Det ska vara obligatoriskt att använda en etikett som bygger på den förlagan.

Gemensamma kommittén ska regelbundet diskutera genomförandet av denna artikel och i lämpliga fall anta de åtgärder som krävs för dess korrekta tillämpning.

BILAGA 4

FÖRSTA DELEN

BESKATTNING

Artikel 1

Beskattning

1.   Unionen och Förenade kungariket erkänner och förbinder sig att genomföra principerna om god förvaltning på skatteområdet, inbegripet de globala normerna om transparens och informationsutbyte, rättvis beskattning och OECD:s rekommendationer mot skattebaserodering och vinstförflyttning (BEPS). Unionen och Förenade kungariket kommer att främja god förvaltning i skattefrågor, förbättra det internationella samarbetet på skatteområdet och underlätta skatteuppbörden.

2.   När det gäller unionens och Förenade kungarikets åtaganden i punkt 1, ska Förenade kungariket fortsätta att tillämpa de bestämmelser i sin nationella rätt som införlivar följande unionsrättsliga bestämmelser i den lydelse som är tillämplig vid övergångsperiodens utgång:

a)

Rådets direktiv 2011/16/EU (1),

b)

rådets direktiv (EU) 2016/1164 (2), och

c)

artikel 89 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (3).

3.   Unionen och Förenade kungariket, under återspeglande av den inriktning som fastställts av G20-ländernas och OECD:s BEPS-handlingsplan, bekräftar sitt åtagande att motverka skadliga skatteåtgärder.

Förenade kungariket bekräftar i detta sammanhang sitt åtagande att följa uppförandekoden för företagsbeskattning i ministerrådets slutsatser av den 1 december 1997, såsom den återspeglas i mandatet och kriterierna i de slutsatserna, samt vägledningen om uppförandekoden, i den lydelse som är tillämplig vid övergångsperiodens utgång.

4.   Gemensamma kommittén får fastställa de åtgärder som krävs för genomförandet av punkt 2 och ska behandla alla frågor som rör genomförandet av punkt 3.

5.   Artiklarna 170–181 i utträdesavtalet ska inte tillämpas på tvister om tolkningen och tillämpningen av punkterna 1, 3 och 4 i den här artikeln.

ANDRA DELEN

MILJÖSKYDD

Artikel 2

Bevarande av nivån på miljöskyddet

1.   I syfte att säkerställa det gemensamma tullområdets korrekta funktion ska unionen och Förenade kungariket säkerställa att den miljöskyddsnivå som fastställs i lagar, andra författningar och praxis inte sjunker under den nivå som fastställs av de gemensamma normer som är tillämpliga i unionen och Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång beträffande tillgång till miljöinformation, allmänhetens delaktighet och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, miljökonsekvensbedömningar och strategiska miljöbedömningar, industriutsläpp, luftutsläpp och luftkvalitetsmål och gränsvärden, bevarande av natur och biologisk mångfald, avfallshantering, skydd och bevarande av vattenmiljö, skydd och bevarande av havsmiljö, förebyggande, minskning och undanröjande av risker för människors hälsa eller miljön till följd av produktion, användning, utsläpp och bortskaffande av kemiska ämnen samt klimatförändringar.

2.   Under återspeglande av deras gemensamma principer vid övergångsperiodens utgång och deras åtaganden i Riodeklarationen om miljö och utveckling från 1992 ska unionen och Förenade kungariket, när de ger verkan åt de skyldigheter som anges i denna artikel, iaktta följande principer i sin respektive miljölagstiftning:

a)

Försiktighetsprincipen.

b)

Principen att förebyggande åtgärder bör vidtas.

c)

Principen att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan.

d)

Principen att förorenaren ska betala.

3.   Med beaktande av de gemensamma normer som avses i punkt 1 ska gemensamma kommittén anta beslut om minimiåtaganden för

a)

minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar,

b)

den maximala svavelhalten i marina bränslen som används i territorialhav, i exklusiva ekonomiska zoner, inbegripet SOx-Emission Control Area (SOx-ECA) i Nordsjön och Östersjön, och i hamnarna i unionens medlemsstater och i Förenade kungariket, och

c)

bästa tillgängliga teknik, bland annat utsläppsgränsvärden, för industriutsläpp.

Dessa beslut ska tillämpas från och med övergångsperiodens utgång.

4.   Unionen och Förenade kungariket ska vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla sina respektive åtaganden i internationella överenskommelser om hantering av klimatförändringar, däribland dem som genomför Förenta nationernas ramkonventioner om klimatförändringar, såsom 2015 års Parisavtal.

5.   Förenade kungariket ska genomföra ett system för koldioxidprissättning med minst samma verkan och tillämpningsområde som det enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (4).

6.   Unionen och Förenade kungariket bekräftar sitt åtagande att på ett verkningsfullt sätt genomföra de multilaterala miljöavtal i vilka de är parter i sina lagar, andra författningar och praxis.

7.   Artiklarna 170–181 i utträdesavtalet ska inte vara tillämpliga på tvister om tolkningen och tillämpningen av den här artikeln.

Artikel 3

Övervakning och efterlevnad med avseende på miljöskydd

1.   Med hänsyn till att en effektiv tillämpning av den unionsrätt som avspeglar de gemensamma normer som avses i artikel 2.1 inom unionen säkerställs av kommissionen och Europeiska unionens domstol i enlighet med fördragen, ska Förenade kungariket säkerställa ett verkningsfullt upprätthållande av efterlevnaden av artikel 2 och av dess lagar, andra författningar och praxis som avspeglar dessa gemensamma normer, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.7.

Förenade kungariket ska säkerställa att administrativa förfaranden och domstolsförfaranden är tillgängliga för att låta myndigheter och allmänheten effektivt och i god tid gripa in mot överträdelser av dess lagar, andra författningar och praxis, och tillhandahålla effektiva rättsmedel, inbegripet interimistiska åtgärder, för att säkerställa att sanktioner är effektiva, proportionella och avskräckande och har en reell och avhållande verkan.

2.   Förenade kungariket ska genomföra ett transparent system för effektiv inhemsk övervakning, rapportering, tillsyn och efterlevnad av sina skyldigheter enligt denna artikel och enligt artikel 2 som utförs av ett eller flera oberoende organ med tillräckliga resurser (nedan kallat det oberoende organet).

Det oberoende organet ska ha befogenhet att utföra undersökningar på eget initiativ om påstådda överträdelser av offentliga organ och myndigheter i Förenade kungariket, och kunna ta emot klagomål för att genomföra sådana undersökningar. Det ska ha alla de befogenheter som det behöver för att utföra sina uppgifter, inbegripet befogenhet att begära information. Det oberoende organet ska ha rätt att väcka talan vid behörig domstol i Förenade kungariket i ett lämpligt domstolsförfarande i syfte att utverka en lämplig åtgärd.

TREDJE DELEN

ARBETSRÄTTSLIGA OCH SOCIALA NORMER

Artikel 4

Bevarande av skyddsnivån för arbetsrättsliga och sociala normer

1.   För att säkerställa ett väl fungerande gemensamt tullområde ska unionen och Förenade kungariket säkerställa att den skyddsnivå som föreskrivs i lagar, andra författningar och praxis inte sjunker under den nivå som föreskrivs i gemensamma normer som är tillämpliga inom unionen och Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång i fråga om arbete och socialt skydd och om grundläggande rättigheter i arbetslivet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, rättvisa arbetsvillkor och anställningsnormer, rätt till information och samråd inom företaget samt omstrukturering.

2.   Artiklarna 170–181 i utträdesavtalet ska inte tillämpas på tvister om tolkningen och tillämpningen av den här artikeln.

Artikel 5

Multilaterala arbetsrättsliga och sociala normer och avtal

1.   Med beaktande av vikten av internationellt samarbete och internationella avtal om arbetsrättsliga frågor och höga nivåer av arbetstagarskydd och socialt skydd kopplat till ett verksamt skydd för dessa, ska unionen och Förenade kungariket skydda och främja dialog i arbetsrättsliga frågor mellan arbetstagare och arbetsgivare, och deras respektive organisationer, och regeringar.

2.   Unionen och Förenade kungariket bekräftar sitt åtagande att i sina lagar och andra författningar och sin praxis effektivt genomföra Internationella arbetsorganisationens konventioner, och bestämmelserna i Europarådets europeiska sociala stadga, såsom den ratificerats och godkänts av Förenade kungariket respektive medlemsstaterna.

3.   Unionen och Förenade kungariket ska utbyta information om medlemsstaternas och Förenade kungarikets respektive situationer och framsteg i fråga om ratificeringen av Internationella arbetsorganisationens konventioner som betecknas som aktuella av Internationella arbetsorganisationen och av den reviderade europeiska sociala stadgan och tillhörande protokoll.

4.   Artiklarna 170–181 i utträdesavtalet ska inte tillämpas på tvister om tolkningen och tillämpningen av den här artikeln.

Artikel 6

Övervakning och efterlevnad av arbetsnormer och sociala standarder

Med hänsyn till att en effektiv tillämpning i unionen av den unionsrätt som avspeglar de gemensamma normer som avses i artikel 4.1 inom unionen säkerställs av kommissionen och Europeiska unionens domstol i enlighet med fördragen, ska Förenade kungariket säkerställa ett verkningsfullt upprätthållande av efterlevnaden av artikel 4 och av sina lagar, andra författningar och förfaranden som avspeglar dessa gemensamma normer inom hela sitt territorium, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.2.

Förenade kungariket ska upprätthålla ett verkningsfullt system för arbetsinspektioner, säkerställa tillgång till administrativa och rättsliga förfaranden i syfte att möjliggöra verkningsfulla åtgärder mot överträdelser av dess lagar, andra författningar och förfaranden samt föreskriva effektiva rättsmedel som säkerställer att sanktioner är effektiva, proportionella och avskräckande och har en reell och avhållande effekt.

FJÄRDE DELEN

STATLIGT STÖD

Artikel 7

Statligt stöd

1.   I syfte att bibehålla ett robust och heltäckande regelverk för kontroll av statligt stöd som förhindrar otillbörlig snedvridning av handel och konkurrens ska de unionsrättsliga bestämmelser om statligt stöd som förtecknas i bilaga 8 till detta protokoll tillämpas på Förenade kungariket med avseende på åtgärder som påverkar den handel mellan parterna inom det gemensamma tullområde som omfattas av bilaga 2. När det gäller sådana åtgärder som vidtas av Förenade kungarikets myndigheter ska dock hänvisningar till Europeiska kommissionen i de unionsrättsliga bestämmelserna förstås som hänvisningar till den oberoende myndighet som avses i artikel 9.

2.   Trots punkt 1 ska de unionsrättsliga bestämmelser som avses i den punkten inte tillämpas med avseende på åtgärder som Förenade kungarikets myndigheter vidtar för att stödja produktion av och handel med jordbruksprodukter inom Förenade kungarikets tullområde upp till en fastställd maximal total årlig stödnivå, och under förutsättning att en fastställd minimiandel av det undantagna stödet överensstämmer med bestämmelserna i bilaga 2 till WTO-avtalet om jordbruk. Den maximala undantagna totala årliga stödnivån och minimiandelen ska fastställas av gemensamma kommittén i enlighet med förfarandena i artikel 8 i den här bilagan.

3.   Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av artikel 12 i detta protokoll eller artikel 14.4 och 14.5 i detta protokoll med avseende på artikel 12 i detta protokoll.

Artikel 8

Förfaranden som avses i artikel 7.2

Gemensamma kommittén ska fastställa den inledande maximala undantagna totala årliga stödnivån och den inledande minimiandel som avses i artikel 7.2 med beaktande av de senast tillgängliga uppgifterna. Den inledande maximala undantagna totala årliga stödnivån ska fastställas med hänsyn till utformningen av Förenade kungarikets framtida ordning för jordbruksstöd samt till det årliga genomsnittet av de totala utgifter som uppkommer i Förenade kungarikets tullområde inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt den nuvarande fleråriga budgetramen 2014–2020. Den inledande minimiandelen ska fastställas med hänsyn till utformningen av Förenade kungarikets ordning för jordbruksstöd samt till den andel av de totala utgifterna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken i unionen som överensstämde med bestämmelserna i bilaga 2 till WTO-avtalet om jordbruk enligt vad som anmälts för den berörda perioden.

Gemensamma kommittén ska anpassa den stödnivå och den andel som avses i första stycket med hänsyn till utformningen av Förenade kungarikets ordning för jordbruksstöd till alla variationer i det totala stödbelopp som är tillgängligt inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken i unionen i varje framtida fleråriga budgetram.

Om gemensamma kommittén, senast vid övergångsperiodens utgång, eller inom ett år från ikraftträdandet av en framtida flerårig budgetram, allt efter omständigheterna, inte kan fastställa den inledande stödnivån och andelen i enlighet med första stycket, eller inte kan anpassa stödnivån och andelen i enlighet med andra stycket, ska artikel 7.2 upphöra att tillämpas till dess att gemensamma kommittén har fastställt eller anpassat stödnivån och andelen.

Artikel 9

Oberoende myndighet

1.   Förenade kungariket ska inrätta eller bibehålla en operativt oberoende myndighet (nedan kallad den oberoende myndigheten). Den oberoende myndigheten ska när den utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter åtnjuta de nödvändiga garantierna när det gäller oberoende från politiskt eller annat externt inflytande, och den ska handla opartiskt.

2.   När det gäller åtgärder av Förenade kungarikets myndigheter som omfattas av artikel 7.1 ska den oberoende myndigheten ha befogenheter och funktioner som motsvarar Europeiska kommissionens befogenheter och funktioner när den agerar inom ramen för de unionsrättsliga bestämmelser om statligt stöd som förtecknas i bilaga 8 till detta protokoll. Den oberoende myndigheten ska vara tillräckligt försedd med de resurser som krävs för en fullständig tillämpning och ett verkningsfullt upprätthållande av efterlevnaden, i enlighet med artikel 7.1, av de unionsrättsliga bestämmelser om statligt stöd som förtecknas i bilaga 8 till detta protokoll. Dessa resurser omfattar personal, tekniska och finansiella resurser, lokaler och infrastruktur.

3.   Beslut av den oberoende myndigheten ska ha samma rättsverkningar med avseende på och i Förenade kungariket som dem som jämförbara beslut av Europeiska kommissionen när den agerar inom ramen för de unionsrättsliga bestämmelser om statligt stöd som förtecknas i bilaga 8 till detta protokoll har i unionen och dess medlemsstater.

Artikel 10

Samarbete

1.   I syfte att säkerställa en enhetlig övervakning på området för statligt stöd i hela det gemensamma tullområdet ska Europeiska kommissionen och den oberoende myndigheten samarbeta.

2.   Europeiska kommissionen och den oberoende myndigheten ska

a)

utbyta information och synpunkter om genomförandet, tillämpningen och tolkningen av de unionsrättsliga bestämmelser om statligt stöd som förtecknas i bilaga 8 till detta protokoll, och

b)

i enskilda fall lämna information och utbyta synpunkter om enskilda ärenden som rör statligt stöd och som påverkar den handel mellan delarna av det gemensamma tullområdet som omfattas av bilaga 2 till detta protokoll. Europeiska kommissionen och den oberoende myndigheten ska utbyta denna information med beaktande av de begränsningar som följer av krav på tystnadsplikt och affärshemlighet.

3.   Om den oberoende myndigheten beslutar att inleda det förfarande som avses i artikel 108.2 första och andra styckena i EUF-fördraget med avseende på åtgärder av Förenade kungarikets myndigheter som omfattas av artikel 7.1 ska den oberoende myndigheten underrätta Europeiska kommissionen om det beslutet och ge den möjlighet att lämna sina synpunkter i enlighet med tillämpliga tidsfrister i rådets förordning (EU) 2015/1589 (5).

4.   Den oberoende myndigheten ska samråda med Europeiska kommissionen om alla utkast till beslut som myndigheten avser att anta i enlighet med artiklarna 7.1 och 9. Europeiska kommissionen ska ha upp till tre månader på sig för att meddela sin ståndpunkt, och den oberoende myndigheten ska ta största möjliga hänsyn till den ståndpunkten innan den antar beslutet. I brådskande fall får den oberoende myndigheten uppmana kommissionen att meddela sin ståndpunkt så snart som möjligt.

Om Europeiska kommissionen, under den period som avses i första stycket, anser att den behöver ytterligare information innan den kan utforma sin ståndpunkt får kommissionen rikta en begäran om ytterligare information till den oberoende myndigheten. Den perioden ska tillfälligt avbrytas från dagen för Europeiska kommissionens begäran, och den ska börja löpa på nytt från dagen för mottagandet av den oberoende myndighetens svar.

Den oberoende myndigheten ska inte anta utkastet till beslut förrän Europeiska kommissionen har meddelat sin ståndpunkt i enlighet med första stycket.

Artikel 11

Förenade kungarikets domstolar

1.   Med hänsyn till att Europeiska unionens domstol har behörighet enlig fördragen med avseende på Europeiska kommissionens akter som rör statligt stöd, ska Förenade kungariket med avseende på åtgärder av Förenade kungarikets myndigheter som omfattas av artikel 7.1 i denna bilaga säkerställa att domstolarna i Förenade kungariket har behörighet att

a)

granska och säkerställa att Förenade kungarikets myndigheter fullgör skyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget att anmäla och att inte ge verkan åt en föreslagen åtgärd förrän den oberoende myndigheten har medgett det,

b)

granska överensstämmelsen mellan beslut som fattas av den oberoende myndigheten och de unionsrättsliga bestämmelser om statligt stöd som förtecknas i bilaga 8 till detta protokoll,

c)

granska och säkerställa att Förenade kungarikets myndigheter efterlever ett beslut av den oberoende myndigheten och ålägga sanktioner vid bristande efterlevnad,

d)

besluta om åtgärder när den oberoende myndigheten underlåter att agera och ålägga den oberoende myndigheten att agera, och

e)

besluta om åtgärder för privat skadestånd och utdöma sådant skadestånd.

2.   Europeiska kommissionen och berörda parter ska ha rätt att väcka talan vid domstolar i Förenade kungariket i sådana ärenden.

Termen berörda parter i första stycket ska ha samma betydelse som den har i de unionsrättsliga bestämmelser om statligt stöd som förtecknas i bilaga 8 till detta protokoll.

3.   Europeiska kommissionen ska ha rätt att intervenera i sådana ärenden som avses i punkt 1 och som den oberoende myndigheten eller någon berörd part har anhängiggjort vid domstolar i Förenade kungariket.

Artikel 12

Transparens

Utan att det påverkar tillämpningen av de unionsrättsliga bestämmelser om statligt stöd som förtecknas i bilaga 8 till detta protokoll, ska Förenade kungariket upprätthålla ett system där transparens gäller för stöd som beviljas i form av individuellt statligt stöd som överstiger 500 000 EUR.

Artikel 13

Samråd

1.   Om unionen anser att Förenade kungarikets tillämpning eller genomförande av artikel 7 och artiklarna 9–12 allvarligt hotar att undergräva de lika villkoren för konkurrens mellan det gemensamma tullområdets delar får unionen begära samråd i gemensamma kommittén i syfte att hitta en ömsesidigt godtagbar lösning.

2.   Samrådet ska äga rum på grundval av en skriftlig begäran som innehåller en förklaring av unionens skäl till begäran om samråd. Ett möte i gemensamma kommittén ska hållas inom 30 dagar från begäran.

3.   Om ingen ömsesidigt godtagbar lösning nås i gemensamma kommittén inom 30 dagar från det möte i gemensamma kommittén som avses i punkt 2 får unionen anta interimistiska åtgärder i enlighet med artikel 14.

Artikel 14

Interimistiska åtgärder

1.   Unionen ska efter anmälan till Förenade kungariket ha rätt att vidta lämpliga korrigerande åtgärder

a)

i enlighet med artikel 13.3, eller

b)

när unionen anser att Förenade kungariket inte har fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 7 och artiklarna 9–12 i denna bilaga och unionen har inlett samråd i gemensamma kommittén i enlighet med artikel 169 i utträdesavtalet, under förutsättning att unionen anser att Förenade kungarikets underlåtenhet att fullgöra skyldigheterna hotar att undergräva de lika villkoren för konkurrens mellan det gemensamma tullområdets delar.

2.   I det fall som avses i punkt 1 b får de lämpliga korrigerande åtgärder som unionen vidtar ges verkan tidigast 30 dagar efter unionens anmälan till Förenade kungariket.

3.   De lämpliga korrigerande åtgärder som unionen vidtar ska upphöra att gälla

a)

när unionen finner att risken beträffande de lika villkoren för konkurrens mellan det gemensamma tullområdets delar har undanröjts, eller

b)

när skiljenämnden, i ärenden som hänskjutits till skiljeförfarande i enlighet med artikel 170 i utträdesavtalet, har beslutat att Förenade kungariket inte har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 7 och artiklarna 9–12 i denna bilaga.

Artikel 15

Samordning

1.   Den oberoende myndighetens utövande av sina befogenheter enligt artikel 9 i denna bilaga med avseende på åtgärder som vidtagits av Förenade kungarikets myndigheter och som omfattas av artikel 7.1 i denna bilaga ska inte påverka Europeiska kommissionens befogenheter enligt artikel 14.4 i detta protokoll vad gäller artikel 12 i detta protokoll.

Särskilt ska följande gälla:

a)

Ett beslut av den oberoende myndigheten ska inte ge upphov till några berättigade förväntningar enligt unionsrätten med avseende på tillämpningen av artikel 12 i detta protokoll.

b)

Om Europeiska kommissionen, när den agerar inom ramen för artikel 12 i detta protokoll, och den oberoende myndigheten, när den agerar inom ramen för artiklarna 7.1 och 9 i denna bilaga, fattar beslut som rör en och samma åtgärd som vidtagits av Förenade kungarikets myndigheter, ska den oberoende myndighetens beslut inte påverka de rättsverkningar som Europeiska kommissionens beslut har i Förenade kungariket enligt artikel 14.5 i detta protokoll.

2.   Om den oberoende myndigheten på något sätt får kännedom om en åtgärd som vidtagits av Förenade kungarikets myndigheter och som kan omfattas både av artikel 12.1 i detta protokoll och av artikel 7.1 i denna bilaga får den informellt samråda med Europeiska kommissionen om huruvida Europeiska kommissionen anser att åtgärden i fråga omfattas av artikel 12.1 i detta protokoll.

FEMTE DELEN

KONKURRENS

Artikel 16

Principer

Unionen och Förenade kungariket bekräftar vikten av fri och icke-snedvriden konkurrens i sina handels- och investeringsförbindelser. Unionen och Förenade kungariket bekräftar att konkurrensbegränsande affärsmetoder, företagskoncentrationer och statliga ingripanden kan störa marknadernas goda funktion och undergräva fördelarna med handelsliberalisering.

Denna del ska inte påverka tillämpningen av de särskilda bestämmelser som är tillämpliga i unionen på jordbruksprodukter i enlighet med artikel 42 i EUF-fördraget, och motsvarande lagar, andra författningar och praxis som är tillämpliga i Förenade kungariket.

Artikel 17

Avtal mellan företag

1.   Följande ska vara förbjudet i den mån det kan påverka handeln mellan unionen och Förenade kungariket: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen, särskilt sådana som innebär att

a)

inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

b)

produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c)

marknader eller inköpskällor delas upp,

d)

olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med andra handelspartner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

e)

det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

2.   Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är per automatik ogiltiga.

3.   Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tillämpliga

på avtal eller grupper av avtal mellan företag,

beslut eller grupper av beslut av företagssammanslutningar,

samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,

som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, och som samtidigt tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte

a)

ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

b)

ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga.

Artikel 18

Missbruk av dominerande ställning

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom unionens och Förenade kungarikets territorier i deras helhet eller i en väsentlig del av dessa är, i den mån det kan påverka handeln mellan unionen och Förenade kungariket, förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a)

direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b)

begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

c)

tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med andra handelspartner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

d)

ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Artikel 19

Företagskoncentrationer

Företagskoncentrationer som ska anmälas till Förenade kungariket eller unionen eller en eller flera av dess medlemsstater och som hotar att i betydande grad hindra effektiv konkurrens eller att väsentligt minska konkurrensen, särskilt till följd av att en dominerande ställning skapas eller stärks, ska förklaras vara oförenliga, i den mån de påverkar handeln mellan unionen och Förenade kungariket, såvida inga åtgärder erbjuds eller åläggs för att på lämpligt sätt hantera de identifierade konkurrensproblemen.

Artikel 20

Offentliga företag, företag som beviljas särskilda eller exklusiva rättigheter eller privilegier, och utsedda monopol

1.   Unionen och Förenade kungariket ska beträffande offentliga företag och företag som medlemsstaterna eller Förenade kungariket beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter säkerställa att åtgärder som strider mot reglerna i artiklarna 17, 18 och 19 varken antas eller bibehålls i kraft.

2.   Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska omfattas av reglerna i artiklarna 17, 18 och 19, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot unionens och Förenade kungarikets intressen.

Artikel 21

Tolkning

Unionen och Förenade kungariket ska genomföra och tillämpa artiklarna 17–20 i denna bilaga, i den mån de avspeglar unionsrättsliga begrepp, och då som tolkningskällor använda de kriterier som följer av tillämpningen av artiklarna 101, 102 och 106 i EUF-fördraget samt alla relevanta akter som antagits av unionens institutioner, organ eller byråer, inklusive ramverk, riktlinjer, tillkännagivanden och andra akter som är tillämpliga i unionen.

Artikel 22

Genomförande

1.   Unionen och Förenade kungariket ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att deras respektive konkurrensregler på ett ändamålsenligt sätt omfattar alla förfaranden som anges i artiklarna 17–20.

Förenade kungariket ska särskilt anta eller bibehålla konkurrensrätt som på ett ändamålsenligt sätt omfattar alla förfaranden som anges i artiklarna 17–20.

2.   Unionen och Förenade kungariket ska säkerställa efterlevnaden av de regler som avses i punkt 1 första stycket inom sina respektive territorier.

Vid tillämpningen av första stycket ska Förenade kungariket inrätta eller bibehålla en eller flera operativt oberoende myndigheter (nedan kallad den oberoende myndigheten). Den oberoende myndigheten ska ha de nödvändiga garantierna när det gäller oberoende från politiskt eller annat externt inflytande och ska kunna utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter opartiskt. Den ska på lämpligt sett vara utrustad med alla de befogenheter och resurser som krävs för en fullständig tillämpning och ett verkningsfullt upprätthållande av efterlevnaden av den konkurrensrätt som avses i punkt 1.

3.   Förenade kungariket ska tillämpa den konkurrensrätt som avses i punkt 1 på ett transparent och icke-diskriminerande sätt, med iakttagande av principerna om rättvisa förfaranden och de berörda företagens rätt till försvar, oavsett nationalitet eller ägarförhållanden.

Artikel 23

Samarbete

1.   I syfte att förstärka möjligheterna att upprätthålla effektiv konkurrens bekräftar unionen och Förenade kungariket att det ligger i deras gemensamma intresse att främja samarbete om utveckling av konkurrenspolitiken och om utredning av ärenden om konkurrensbegränsande samverkan och företagskoncentrationer.

2.   Unionens och Förenade kungarikets konkurrensmyndigheter ska vid tillämpningen av punkt 1 eftersträva att när så är möjligt och lämpligt samordna sina efterlevnadsåtgärder som avser samma ärenden eller liknande ärenden.

3.   För att underlätta det samarbete som avses i punkt 1 får unionens och Förenade kungarikets konkurrensmyndigheter utbyta information.

4.   Unionen och Förenade kungariket, eller unionens och Förenade kungarikets konkurrensmyndigheter, får vid genomförandet av målen med denna artikel ingå ett separat avtal eller komma överens om en separat ram för samarbetet mellan konkurrensmyndigheterna.

Artikel 24

Övervakning och tvistlösning

1.   Med hänsyn till att det i unionen är kommissionen och domstolen som i enlighet med fördragen säkerställer ett verkningsfullt upprätthållande av efterlevnaden, ska Förenade kungariket säkerställa att efterlevnaden av bestämmelserna i artiklarna 17–20 upprätthålls på ett verkningsfullt sätt och får inte göra något som medför att offentliga och privata åtgärder för att upprätthålla efterlevnaden av Förenade kungarikets lagar, andra författningar och praxis på konkurrensområdet blir mindre verkningsfulla. Förenade kungariket ska särskilt säkerställa tillgång till administrativa och rättsliga förfaranden i syfte att möjliggöra verkningsfulla åtgärder i god tid mot överträdelser och ska tillhandahålla effektiva rättsmedel, inklusive interimistiska åtgärder, som säkerställer att sanktioner är effektiva, proportionella och avskräckande och har en reell och avhållande effekt.

2.   Artiklarna 170–181 i utträdesavtalet ska inte tillämpas på tvister som rör tolkningen och tillämpningen av artiklarna 16–23 i denna bilaga.

SJÄTTE DELEN

STATLIGT ÄGDA FÖRETAG, FÖRETAG SOM BEVILJATS SÄRSKILDA RÄTTIGHETER OCH PRIVILEGIER SAMT UTSEDDA MONOPOL

Artikel 25

Neutral reglering

1.   Unionen och Förenade kungariket ska följa och på bästa sätt tillämpa relevanta internationella standarder, bland annat OECD:s riktlinjer för bolagsstyrning i statligt ägda företag.

2.   Alla tillsynsorgan eller tillsynsfunktioner som inrättas eller bibehålls i unionen eller Förenade kungariket ska

a)

vara oberoende av och inte vara ansvariga inför något av de företag de utövar tillsyn över i syfte att säkerställa tillsynsfunktionens effektivitet, och

b)

handla opartiskt vid likartade omständigheter med avseende på alla företag de utövar tillsyn över.

3.   Unionen och Förenade kungariket ska upprätthålla efterlevnaden av lagar och andra författningar på ett enhetligt och icke-diskriminerade sätt.


(1)  Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).

(2)  Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (EUT L 193, 19.7.2016, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(5)  Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 24.9.2015, s. 9).

BILAGA 5

UNIONSRÄTTSLIGA BESTÄMMELSER SOM AVSES I ARTIKLARNA 6.2 OCH 10

1.   Allmänna tullaspekter (1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (2)

Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (3)

Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (4)

2.   Skydd av unionens ekonomiska intressen

Vid tillämpningen av de akter som förtecknas i detta avsnitt ska en korrekt uppbörd av tullar av Förenade kungariket med avseende på Nordirland anses utgöra en del av skyddet av unionens ekonomiska intressen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (5)

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (6)

3.   Handelsstatistik

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 av den 31 mars 2004 om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3330/91 (7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1172/95 (8)

4.   Allmänna handelsaspekter

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (9)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/479 av den 11 mars 2015 om gemensamma exportregler (10)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/936 av den 9 juni 2015 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredjeländer som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda unionsbestämmelser för import (11)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (12)

Rådets förordning (EG) nr 1215/2009 av den 30 november 2009 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess (Västra Balkan) (13)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1566 av den 13 september 2017 om införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina som komplement till de handelsmedgivanden som är tillgängliga inom ramen för associeringsavtalet (14)

Skyldigheter enligt internationella avtal som ingåtts av unionen, av medlemsstaterna på unionens vägnar eller av unionen och dess medlemsstater gemensamt, i den mån de rör varuhandel mellan unionen och tredjeländer

5.   Handelspolitiska skyddsåtgärder

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (15)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (16)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/478 av den 11 mars 2015 om gemensamma importregler (17)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 av den 29 april 2015 om gemensamma regler för import från vissa tredjeländer (18)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/476 av den 11 mars 2015 om de åtgärder som unionen får vidta till följd av rapporter som antagits av Världshandelsorganisationens tvistelösningsorgan när det gäller antidumpningsåtgärder eller antisubventionsåtgärder (19)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/477 av den 11 mars 2015 om åtgärder som unionen får vidta vid samtidig tillämpning av antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder (20)

6.   Förordningar om bilaterala skyddsåtgärder

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 654/2014 av den 15 maj 2014 om utövande av unionens rättigheter vid tillämpning och genomdrivande av internationella handelsregler och om ändring av rådets förordning (EG) nr 3286/94 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (21)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1145 av den 8 juli 2015 om skyddsåtgärder som föreskrivs i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet (22)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/475 av den 11 mars 2015 om de skyddsåtgärder som avses i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Island (23)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/938 av den 9 juni 2015 om de skyddsåtgärder som fastställs i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Norge (24)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 332/2014 av den 11 mars 2014 om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan (25)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/752 av den 29 april 2015 om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan (26)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 19/2013 av den 15 januari 2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan (27)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 20/2013 av den 15 januari 2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan (28)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/400 av den 9 mars 2016 om genomförande av den skyddsklausul och den mekanism för att motverka kringgående som föreskrivs i associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan (29)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/401 av den 9 mars 2016 om genomförande av den mekanism för att motverka kringgående som föreskrivs i associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan (30)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/941 av den 9 juni 2015 om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan (31)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/940 av den 9 juni 2015 om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, och av interimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, om handel och handelsrelaterade frågor (32)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/939 av den 9 juni 2015 om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Albanien, å andra sidan (33)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2011 av den 11 maj 2011 om införlivande av en bilateral skyddsklausul i frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan (34)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/355 av den 15 februari 2017 om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Kosovo (*1), å andra sidan (35)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1076 av den 8 juni 2016 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts (36)

7.   Övrigt

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 816/2006 av den 17 maj 2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem (37)

8.   Varor – allmänna bestämmelser

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (38), med undantag av bestämmelserna om föreskrifter för informationssamhällets tjänster

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 1673/2006/EG (39)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (40)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (41)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG (42)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (43)

Rådets förordning (EG) nr 2679/98 av den 7 december 1998 om den inre marknadens sätt att fungera i samband med den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna (44)

Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (45)

9.   Motorfordon, inklusive jordbruks- och skogsbrukstraktorer

Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (46)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 540/2014 av den 16 april 2014 om motorfordons ljudnivå och om utbytesljuddämpningssystem och om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiv 70/157/EEG (47)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/64/EG av den 26 oktober 2005 om typgodkännande av motorfordon med avseende på återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (48)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (49)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (50)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (51)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (52)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 78/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av motorfordon med avseende på skydd av fotgängare och andra oskyddade trafikanter, om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 2003/102/EG och 2005/66/EG (53)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (54)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 79/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG (55)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG (56)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (57)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/758 av den 29 april 2015 om typgodkännandekrav för montering av eCall-system som bygger på 112-tjänsten i fordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG (58)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (59)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (60)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon (61)

10.   Lyftanordningar och mekaniska hanteringsanordningar

Rådets direktiv 73/361/EEG av den 19 november 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om certifiering och märkning av stållinor, kätting och krokar (62)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (63)

11.   Gasapparater

Rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (64)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/426 av den 9 mars 2016 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG (65)

12.   Tryckkärl

Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare (66)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (67)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU av den 15 maj 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar (68)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/29/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av enkla tryckkärl (69)

13.   Mätinstrument

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009 om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder (70)

Rådets direktiv 75/107/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om flaskor som tjänar som mätbehållare (71)

Rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (72)

Rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter och om upphävande av direktiv 71/354/EEG (73)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG av den 5 september 2007 om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder, om upphävande av rådets direktiv 75/106/EEG och 80/232/EEG samt om ändring av rådets direktiv 76/211/EEG (74)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/17/EU av den 9 mars 2011 om upphävande av rådets direktiv 71/317/EEG, 71/347/EEG, 71/349/EEG, 74/148/EEG, 75/33/EEG, 76/765/EEG, 76/766/EEG och 86/217/EEG om metrologi (75)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (76)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (77)

14.   Byggprodukter, maskiner, linbanor, personlig skyddsutrustning

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (78)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 av den 9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG (79)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/424 av den 9 mars 2016 om linbaneanläggningar och om upphävande av direktiv 2000/9/EG (80)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (81)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 av den 14 september 2016 om krav för utsläppsgränser vad gäller gas- och partikelformiga föroreningar samt typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, om ändring av förordningarna (EU) nr 1024/2012 och (EU) nr 167/2013 samt om ändring och upphävande av direktiv 97/68/EG (82)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus (83)

15.   Elektrisk utrustning och radioutrustning

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (84)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar (85)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning (86)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (87)

16.   Textilier och skodon

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG (88)

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet (89)

17.   Kosmetika, leksaker

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (90)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (91)

18.   Fritidsbåtar

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU av den 20 november 2013 om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG (92)

19.   Explosiva varor och pyrotekniska artiklar

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (93)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/29/EU av den 12 juni 2013 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar (94)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 av den 15 januari 2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (95)

20.   Läkemedel

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (96)

Hänvisningarna till gemenskapen i artikel 2 andra stycket och artikel 48 andra stycket i den förordningen ska inte tolkas som att de inbegriper Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (97</