Resolution från Europeiska regionkommittén – Den ekonomiska politiken för euroområdet och inför den årliga tillväxtöversikten 2019

(2018/C 461/01)

Framlagd av de politiska grupperna EPP, PES, ALDE, EA och ECR

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉN HAR ANTAGIT DENNA RESOLUTION

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen om den årliga tillväxtöversikten 2018 (1) och 2018 års europeiska planeringstermin,

—	med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2017 om den europeiska planeringsterminen 2017 och den årliga tillväxtöversikten 2018 samt sin resolution av den 1 februari 2018 om kommissionens årliga tillväxtöversikt 2018,

—	med beaktande av Europaparlamentets resolutioner av den 26 oktober 2017 om den ekonomiska politiken i euroområdet (2) och av den 14 mars 2018 om den årliga tillväxtöversikten 2018.

1.

Europeiska regionkommittén noterar den sammantaget långsamma och ojämna takten i EU-relevanta strukturreformer i EU, mätt som graden av genomförande av de landsspecifika rekommendationerna (3). Kommittén betonar att det behövs reformer i alla medlemsstater för att främja konkurrenskraft och tillväxt samt öka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och den ekonomiska konvergensen, liksom motståndskraften mot externa chocker, som är avgörande för stabiliteten i euroområdet. ReK betonar att bristande egenansvar på framför allt landsnivå samt delvis även otillräcklig administrativ och institutionell kapacitet överlag betraktas som de huvudfaktorer som bidrar till det otillfredsställande genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna (4).

2.

ReK noterar den kraftiga ökningen av antalet landsspecifika rekommendationer som riktas direkt till de lokala och regionala myndigheterna (36 % år 2018, jämfört med 24 % år 2017) (5). ReK konstaterar också att med beaktande av de landsspecifika rekommendationer som inbegriper de lokala och regionala myndigheterna, om än indirekt, och de som inte inbegriper de lokala och regionala myndigheterna men har en territoriell inverkan, står territorierelaterade rekommendationer för 83 % av alla landsspecifika rekommendationer (jämfört med 76 % år 2017).

3.

Kommittén noterar att i 48 % av de 124 specifika rekommendationer som 2018 riktas till lokala och regionala myndigheter och/eller som avser utmaningar i fråga om territoriella skillnader upprepas det som lades fram redan 2015. ReK välkomnar därför kommissionens fleråriga bedömning av genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna, som visar att över två tredjedelar av de landsspecifika rekommendationer som utfärdats sedan den europeiska planeringsterminen inleddes 2011 har genomförts med åtminstone ”vissa framsteg” (6). Vi beklagar dock den ihållande bristen på insyn i de kriterier som denna bedömning bygger på.

4.

Kommittén betonar att den europeiska planeringsterminen måste anpassas till en långsiktig EU-strategi för att omsätta FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling på EU-nivå. Övergången till en ny strategisk europeisk ram efter Europa 2020-strategin skulle vara rätt ögonblick att reformera styrningen av den europeiska planeringsterminen.

5.

ReK insisterar med kraft på att man i de landsspecifika rekommendationerna uttryckligen bör ta upp territoriella utmaningar och de lokala och regionala myndigheternas roll i fastställandet och genomförandet av dem, medan territorierelaterade utmaningar och framtidsscenarier uttryckligen bör analyseras och tas upp i den årliga tillväxtöversikten och de landsspecifika rapporterna och avspeglas i de nationella reformprogrammen.

6.

Kommittén betonar behovet av att se till att den europeiska planeringsterminen är fullt förenlig med målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i fördraget om Europeiska unionen, och föreslår att medlemsstaternas fleråriga sammanhållningsutmaningar ska tas upp i de landsspecifika rekommendationerna.

7.

ReK välkomnar den europeiska planeringsterminens fokus på den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och betonar att i 45 % av de landsspecifika rekommendationerna för 2018 ges de lokala och regionala myndigheterna en roll och/eller tar man upp utmaningar med koppling till territoriella skillnader när det gäller sociala rättigheter (7).

8.

Kommittén upprepar att de lokala och regionala myndigheternas deltagande som partner i planeringen och genomförandet av den europeiska planeringsterminen, tillsammans med antagandet av ordningar för flernivåstyre och en strukturerad, kontinuerlig och uttryckligen erkänd roll för de lokala och regionala myndigheterna, påtagligt skulle öka egenansvaret för de landsspecifika rekommendationerna på landsnivå. ReK betonar att detta deltagande är än viktigare mot bakgrund av de starkare kopplingarna mellan sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminen inom den fleråriga budgetramen 2021–2027 och det eventuella antagandet av reformstödsprogrammet, som också skulle förvaltas inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

9.

Kommittén pekar därför på ett stort behov av att sörja för bättre samordning och synergieffekter mellan den europeiska planeringsterminen och strategin med delad förvaltning samt ESI-fondernas decentraliserade karaktär. ReK upprepar sitt förslag om att EU ska anta en uppförandekod för de lokala och regionala myndigheternas deltagande i den europeiska planeringsterminen (8), och betonar att detta förslag är förenligt med subsidiaritetsprincipen och den nuvarande befogenhets- och ansvarsfördelningen mellan styresnivåerna i medlemsstaterna. I uppförandekoden bör man beakta relevanta erfarenheter av den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för sammanhållningspolitikens ESI-fonder (9) samt befintlig god praxis i vissa länder för en omfattande medverkan av lokala och regionala myndigheter i den europeiska planeringsterminen.

10.

ReK välkomnar den starka rekommendationen från EU:s arbetsgrupp för subsidiaritet om att medlemsstaterna ska följa kommissionens riktlinjer om att uppmuntra större deltagande och egenansvar för de landsspecifika rekommendationerna mot bakgrund av att ekonomiska reformer kan få konsekvenser för alla styresnivåer. Utöver de nationella förvaltningarna bör detta omfatta de lokala och regionala myndigheterna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället i stort (10).

11.

Kommittén beklagar att kommissionen fortfarande inte har lagt fram någon definition av ”strukturreformer” i samband med EU:s ekonomiska styrning och eventuellt stöd genom EU-program, såsom det föreslagna reformstödsprogrammet. ReK upprepar i detta sammanhang att i enlighet med subsidiaritetsprincipen bör tillämpningsområdet för de strukturreformer som är berättigade till EU-stöd enbart omfatta de politikområden som är relevanta för genomförandet av målen i fördraget och är direkt kopplade till EU:s befogenheter. ReK avvisar alla eventuella förslag om att finansiera ospecificerade strukturreformer i medlemsstaterna som inte har genomgått en förhandsbedömning av det europeiska mervärdet och som inte har en direkt anknytning till EU:s fördragsbaserade befogenheter. I detta sammanhang hänvisar ReK till sin resolution av den 1 februari 2018, i vilken kommittén förkastar kommissionens förslag av den 6 december 2017 till förordning om ändring av förordningen om gemensamma bestämmelser (EU) nr 1303/2013 (11).

12.

Kommittén framhåller att de lokala och regionala finansernas tillstånd förtjänar förnyad uppmärksamhet på europeisk och nationell nivå, och välkomnar därför det österrikiska ordförandeskapets begäran om att ReK ska undersöka denna fråga. ReK påminner om att de lokala och regionala myndigheternas budgetar, bl.a. sociala utgifter och socialt stöd i synnerhet, var bland de första som påverkades av den finansiella och ekonomiska krisen och av de efterföljande budgetkonsolideringarna och minskade överföringarna från centralregeringen. ReK noterar att medan krisen har ett årtionde på nacken är många lokala och regionala myndigheters finanser fortfarande ansträngda.

13.

Kommittén upprepar sin oro beträffande den ihållande låga nivån av offentliga investeringar i EU, och i synnerhet lokala och regionala myndigheters investeringar, som 2017 fortfarande var över 30 % lägre än 2009 års nivå uttryckt som andel av BNP (12). ReK beklagar därför att offentliga investeringar ofta är de som påverkas mest av budgetkonsolideringspolitiken, trots att dessa investeringar har en direkt inverkan på de lokala ekonomierna och medborgarnas dagliga liv. Kommittén är också oroad över den ökande centraliseringen av investeringar: andelen offentliga investeringar som görs av lokala och regionala myndigheter har – även om den fortfarande i genomsnitt överstiger 50 % i EU – sjunkit påtagligt jämfört med nivån på 60 % i början av 1990-talet (13).

14.

ReK välkomnar kommissionens ambition att bygga vidare på erfarenheterna av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och investeringsplanen mer allmänt med sitt förslag om InvestEU-programmet. Kommittén erkänner att förslaget har potential att förenkla användningen av finansiella instrument, en begäran som ReK framfört sedan länge, eftersom den nuvarande komplexiteten hindrar en omfattande och effektiv användning.

15.

Kommittén beklagar tendensen till ökad protektionism i den internationella handeln, och varnar för de negativa konsekvenserna av att äventyra det multilaterala handelssamarbetet och de multilaterala tvistlösningssystemen. ReK upprepar emellertid att nya frihandelsinitiativ måste föregås av konsekvensbedömningar, som gör det lättare att tidigt kartlägga och kvantifiera eventuella asymmetriska effekter för de europeiska regionerna i syfte att möjliggöra snabba offentligpolitiska svar.

16.

ReK framhåller att handelspolitiken är en exklusiv EU-befogenhet och att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för närvarande är ett av de instrument som mildrar de eventuella negativa bieffekterna av handelspolitiska val. Kommittén beklagar att de medel som finns tillgängliga genom denna fond tidigare inte har utnyttjats till fullo, och noterar att vissa medlemsstater hittills har valt att i stället utnyttja ESF. ReK kommer i ett separat yttrande att noggrant analysera om kommissionens förslag om att utvidga tillämpningsområdet och uppdraget för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och att sänka dess trösklar kommer att garantera att den reformerade fonden tillför mervärde och undviker överlappningar och kompromisser med ESF+, såsom för närvarande är fallet (14).

17.

Kommittén upprepar sin efterlysning av en stark och helhetsinriktad industripolitisk strategi för EU, en strategi som kommer att ge den europeiska industrin, och särskilt de små och medelstora företagen, möjlighet att hantera de utmaningar och möjligheter som digitaliseringen och utfasningen av fossila bränslen medför, med särskilt uppmärksamhet åt investeringar i teknisk förbättring av små och medelstora företag och i specialisering genom löpande fortbildning av arbetstagare. ReK framhåller återigen den centrala roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar när det gäller att skapa regionala innovationsekosystem och kluster som är avgörande för framgångsrik innovation. ReK betonar att den europeiska inre marknaden står i centrum för EU:s ekonomiska och politiska integration, och påpekar att inrättandet av den inre marknaden är ett pågående projekt och att den fortfarande är ofullständig i viktiga avseenden, vilket i synnerhet påverkar konsumenter och små och medelstora företag. ReK välkomnar också kommissionens förslag till ett nytt program för den inre marknaden efter 2020, som tillhandahåller en ram för att stödja åtgärder i syfte att förbättra de europeiska små och medelstora företagens konkurrenskraft.

18.

ReK noterar att behovet av förbättrad administrativ och institutionell kapacitet står i centrum för de flesta strukturreformer som kartlagts inom den europeiska planeringsterminen. Kommittén betonar att andra politiska prioriteringar är ett av huvudskälen till det otillfredsställande genomförandet av strukturreformer inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Till detta kan läggas att vissa länder har en otillräcklig administrativ och institutionell kapacitet på olika styresnivåer: det hindrar offentliga och privata investeringar, minskar kvaliteten på de offentliga tjänster som tillhandahålls medborgarna och bromsar genomförandet av ESI-fonderna och andra EU-program. ReK betonar att 2018 handlade 63 % av alla rekommendationer som var direkt riktade till de lokala och regionala myndigheterna om förbättrad administrativ kapacitet.

19.

Kommittén noterar att även om ansökningarna inom stödprogrammet för strukturreformer kom från de flesta medlemsstater är utmaningen beträffande den offentliga förvaltningens kvalitet och kapacitet allvarligare i många syd- och östeuropeiska länder (15). ReK välkomnar möjligheten för lokala och regionala myndigheter att få tillgång till stödprogrammet, och uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att ta itu med de lokala och regionala myndigheternas kapacitetsuppbyggnadsbehov. Kommittén välkomnar kommissionens engagemang för att stärka samordningen mellan de olika EU-finansierade kapacitetsuppbyggnadsåtgärderna, och upprepar att kommissionen bör göra detta på ett öppet sätt genom att utfärda ett enhetligt strategiskt dokument (16).

20.

Kommittén uppmanar kommissionen att göra en bedömning av hur EU-reglerna om offentlig upphandling har införlivats i nationell lagstiftning och hur de genomförs, med betoning på både hur de genomförs på lokal och regional nivå – med tanke på de lokala och regionala myndigheternas tyngd på området för offentlig upphandling – och i vilken utsträckning de nya standarderna har förenklat eller komplicerat regleringen på detta område. ReK noterar att ytterligare framsteg måste göras när det gäller digital offentlig upphandling och att medlemsstaterna bör eftersträva en snabb digital omvandling av förfarandena och införande av e-processer för alla viktiga skeden.

21.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, det österrikiska rådsordförandeskapet och Europeiska rådets ordförande.

---

(1)  COM(2017) 690 final.

(2)  http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P8-TA-2017-0418&language=SV&ring=A8-2017-0310

(3)  Kommissionens meddelande om de landsspecifika rekommendationerna 2018, s. 3, https://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2018/SV/COM-2018-400-F1-SV-MAIN-PART-1.PDF. Se även kommissionens konsekvensbedömning av förslaget till reformstödsprogram, http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/10102/2018/EN/SWD-2018-310-F1-EN-MAIN-PART-1.PDF

(4)  Se s. 23–26 i den konsekvensbedömning som nämns i föregående fotnot.

(5)  http://portal.cor.europa.eu/europe2020/Documents/publi-file/2018-Territorial-Analysis-of-CSRs/2018_CSRs_draft_final.pdf

(6)  Kommissionens meddelande om de landsspecifika rekommendationerna 2018, s. 3.

(7)  http://portal.cor.europa.eu/europe2020/Documents/publi-file/2018-Territorial-Analysis-of-CSRs/2018_CSRs_draft_final.pdf

(8)  Se ReK:s yttrande om ”Förbättra styrningen av den europeiska planeringsterminen: en uppförandekod för de lokala och regionala myndigheternas deltagande” av den 11 maj 2017.

(9)  Delegerad förordning om den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (nr 240/2014).

(10)  https://ec.europa.eu/commission/files/report-task-force-subsidiarity-proportionality-and-doing-less-more-efficiently_en

(11)  COM(2017) 826 final.

(12)  Källa: Eurostat (https://ec.europa.eu/eurostat/tgm/refreshTableAction.do?tab=table&plugin=1&pcode=tec00022&language=en).

(13)  Europeiska kommissionen, sjunde sammanhållningsrapporten (s. 168).

(14)  https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR13_07/SR13_07_SV.pdf

(15)  Belägg för detta sammanfattas på s. 27 i kommissionens konsekvensbedömning av förslaget till reformstödsprogram, http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/10102/2018/EN/SWD-2018-310-F1-EN-MAIN-PART-1.PDF

(16)  https://memportal.cor.europa.eu/Handlers/ViewDoc.ashx?doc=COR-2018-00502-00-00-AC-TRA-SV.docx

Yttrande från Europeiska regionkommittén om Reflektioner om Europa: de lokala och regionala myndigheternas synpunkter på hur man ska återuppbygga förtroendet för EU

(2018/C 461/02)

Medföredragande: Karl-Heinz LAMBERTZ (BE–PES), Europeiska regionkommitténs ordförande, ledamot, tyskspråkiga gemenskapens parlament, senatsledamot Markku MARKKULA (FI–EPP), Europeiska regionkommitténs förste vice ordförande, ledamot, stadsfullmäktige, Esbo Referensdokument: Remiss från Donald TUSK, Europeiska rådets ordförande, av den 8 november 2016, med en begäran om att Europeiska regionkommittén (ReK) ska utarbeta ett yttrande om ”Reflektioner om EU: de lokala och regionala myndigheternas synpunkter på hur man ska återuppbygga förtroendet för EU”

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Ingress: bakgrund till de lokala och regionala företrädarnas bidrag till att återuppbygga förtroendet

1.

Europeiska regionkommitténs (ReK) uppdragsbeskrivning, Bryssel, den 21 april 2009: ”Vi är en politisk församling som består av regionalt och lokalt valda representanter i den europeiska integrationens tjänst. Genom vår politiska legitimitet säkerställer vi den institutionella representationen av samtliga territorier, regioner, städer och kommuner i Europeiska unionen. Vårt uppdrag är att involvera de regionala och lokala myndigheterna i den europeiska beslutsprocessen och därmed främja ett ökat deltagande av medborgarna. (…) Vi värnar om respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna för att se till att EU:s beslut fattas och genomförs så nära medborgarna som möjligt och på lämpligaste nivå. (…) Vi för en direkt dialog med våra medborgare om vad EU åstadkommer och om framtida utmaningar, och vi bidrar till att förklara och redogöra för genomförandet och de regionala och lokala effekterna av gemenskapspolitiken.”

2.

ReK:s fem prioriteringar för 2015–2020: ”En nystart för den europeiska ekonomin”, ”EU-lagstiftningens territoriella dimension är viktig”, ”Ett enklare och mer sammanlänkat Europa”, ”Stabilitet och samarbete inom och utanför EU” och ”Medborgarnas Europa är framtidens Europa”.

3.

Remissen från Europeiska rådets ordförande av den 8 november 2016 med en uppmaning till ReK att utarbeta ett yttrande som redogör för de lokala och regionala myndigheternas uppfattningar och förslag om EU:s framtid, i syfte att bidra till att återuppbygga förtroendet för det europeiska projektet (1).

4.

Europeiska kommissionens vitbok om EU:s framtid: Tankar och scenarier för EU-27 fram till 2025 av den 1 mars 2017 och de fem efterföljande diskussionsunderlagen.

5.

Romförklaringen, som undertecknades den 25 mars 2017, i vilken undertecknarna ”förbinder [sig] att lyssna på och besvara de farhågor som [deras] medborgare ger uttryck för” och uppger att de ”kommer att arbeta tillsammans på den nivå där det gör verklig skillnad – om det så är på unionsnivå, nationellt, regionalt eller lokalt – och då i en anda av förtroende och lojalt samarbete, både bland medlemsstaterna och mellan dem och EU:s institutioner, och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. Vi [de] kommer att ge möjlighet till det manöverutrymme som krävs på de olika nivåerna för att stärka Europas innovations- och tillväxtpotential. Vi vill att unionen ska vara stor i stora frågor och liten i små frågor. Vi kommer att främja ett demokratiskt, effektivt och transparent beslutsfattande och ett effektivare genomförande.”

6.

Avsiktsförklaringen från Europeiska kommissionens ordförande (2) om att fortsätta debatten i vitboken om EU:s framtid ända fram till valet i juni 2019 genom debatter, medborgardialoger, samverkan med de nationella parlamenten och samarbete med regionerna.

7.

Rapporten ”Reaching out to EU citizens: a new opportunity” (3), i vilken anges att regionerna också spelar en allt större roll när det gäller att ompröva styrelseformerna i unionen och dess medlemsstater. Med sin solida socioekonomiska bas och gemensamma kulturella identitet erbjuder de rätt skala för politiska riktlinjer och ett tillfredsställande resultat på många politikområden, eftersom de är viktiga aktörer och mellanhänder i kontakten med medborgarna, samt rapporten om EU-medborgarskap 2017 (4), där det erkänns att det är mycket viktigt att stärka medborgarnas känsla av tillhörighet och deltagande i integrationsprojektet.

8.

Europaparlamentets tre resolutioner om Europeiska unionens framtid (5).

9.

Lanseringen av ”medborgarsamråd” i EU:s medlemsstater från och med april 2018.

Att förstå och vidarebefordra medborgarnas och de lokala och regionala företrädarnas uppfattningar om och förväntningar på EU

a)   Lokala och regionala företrädare arbetar för att göra medborgarnas röst hörd

10.

Kommittén betonar att den genom initiativet ”Reflektioner om Europa”, som inleddes i mars 2016, har verkat för att bygga upp förtroendet mellan Europeiska unionen och dess medborgare genom medborgar- och stadshusdialoger samt möten med sammanslutningar och församlingar av lokala och regionala politiker och med ett antal gräsrotsrörelser (6) och nationella och europeiska territoriella sammanslutningar i syfte att lyssna på och vidarebefordra människornas synpunkter, idéer och farhågor beträffande det europeiska projektet.

11.

Kommittén konstaterar att över 176 politiska företrädare för Europeiska regionkommittén hittills har engagerat sig i processen genom att inleda och delta i medborgardialoger som en del av initiativet ”Reflektioner om Europa”. Mer än 40 000 människor har deltagit direkt eller digitalt i dessa evenemang i 110 regioner i samtliga medlemsstater. Mer än 22 000 medborgare har deltagit genom en webbenkät och en mobilapp som en återkopplingsmekanism som gör det möjligt för dialogdeltagarna och medborgarna att bidra till diskussionen även på distans.

12.

ReK betonar att folkvalda företrädare från alla ReK:s politiska grupper deltar i dessa aktiviteter och, i den mån de har möjlighet, delar plattformar med företrädare för Europeiska rådet, ledamöter av nationella parlament, ledamöter av Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Kommittén betonar även att det krävs ytterligare samordning för att förbättra synligheten och inverkan av de utåtriktade aktiviteter som alla institutioner och medlemsstater anordnar.

13.

Kommittén lyfter fram resultaten från den undersökning som den beställt bland lokala och regionala myndigheter, inbegripet ledamöter och suppleanter från ReK, och deras sammanslutningar (7).

14.

Kommittén noterar att människor oftast diskuterar de frågor som tas upp i dialoger med utgångspunkt i vad som sker i deras region, stad eller lokalsamhälle. EU:s kommun- och regionpolitiker befinner sig alltså i främsta ledet när det gäller medborgarnas farhågor och förväntningar.

b)   Vad medborgarna berättade: De vill ha ett EU-projekt som bygger på solidaritet, sammanhållning och närhet

15.

ReK understryker att de viktigaste problem som tagits upp i ReK:s medborgardialoger (8) är att lösningar på olika problem genomförs långsamt, särskilt vad gäller arbetslöshet, migration och den allmänna socioekonomiska situationen.

16.

ReK betonar i detta sammanhang att många medborgare har gett uttryck för en önskan om mer solidaritet i EU, vilket är en stark uppmaning till åtgärder för att minska den befintliga och i många fall växande ojämlikheten på olika områden, främst genom att stärka sammanhållningen och solidariteten mellan och inom medlemsstaterna och regionerna. Att uppfylla denna allmänna förväntning kan kräva att politiken på ett antal områden i Europeiska unionen omorienteras och ombalanseras.

17.

En utbredd frustration över EU blev även tydlig, mot bakgrund av att unionen ofta ses som alltför avlägsen och otillförlitlig. Samtidigt upplever många människor att de fortfarande inte vet vad EU är eller gör. Detta leder till att det finns ett stort glapp mellan människors förväntningar och EU:s förmåga att uppfylla förväntningarna. Det finns en avsaknad av upplevd nytta när det gäller lokala frågor, bland annat på grund av svag kommunikation samt vilseledande budskap och begrepp i kommunikationen med medborgarna, liksom bristande delaktighet i beslutsprocessen.

18.

Eurobarometerundersökningar (9) visar att mer än två tredjedelar av de svarande är övertygade om att deras land har haft nytta av att vara medlem i EU.

19.

Kommittén påminner i detta sammanhang om att medlemsstaterna har ett delat ansvar för att hitta lösningar på EU-nivå för att göra EU handlingskraftigt i fråga om de stora agendorna, där EU kan tillföra ett verkligt mervärde, och samtidigt genomföra nödvändiga nationella reformer, inklusive tillräcklig finansiering, för att trygga ett välfungerande lokalt och regionalt styre, där medborgarna upplever att problemen åtgärdas.

20.

Kommittén understryker att det i många lokala debatter och också i resultaten från undersökningen visat sig att unga under 30 är den generation som är mest positivt inställd till EU och att de sätter stort värde på den fria rörligheten och de utbildningsmöjligheter som EU erbjuder. Kommittén är dock också medveten om att denna generation i många länder har drabbats hårdast av de kvarstående effekterna av den ekonomiska krisen och ungdomsarbetslösheten och är mycket kritisk till Europeiska unionens roll i detta sammanhang. Kommittén betonar därför att EU:s politik måste vara mycket mer framtidsorienterad och att detta måste införlivas i EU:s beslutsfattande, med konkreta åtgärder och mer särskilt avsatta resurser för att hantera särskilda ungdomsproblem.

21.

Kommittén vill även betona att medborgarnas oro över att de inte i tillräcklig grad beaktas under beslutsprocessen ofta leder till olika former av misstro gentemot demokratiska institutioner, bland annat EU-institutionerna.

22.

Förtroendet för de lokala och regionala styresnivåerna är i allmänhet större än förtroendet för den nationella regeringen, och i de flesta medlemsstater är det även större än förtroendet för EU.

23.

För att återuppbygga förtroendet för EU understryker kommittén vikten av att klargöra för medborgarna vem som är ytterst ansvarig för beslut på EU-nivå, och efterlyser därför till förstärkt demokratisk ansvarsskyldighet.

24.

Kommittén påminner om att europeisk integration är ett projekt som syftar till att ge politiskt uttryck för ett antal universella värden och rättigheter, men att många medborgare är besvikna på vad de ser som EU:s oförmåga att leva upp till och upprätthålla sina egna värden. Kommittén erkänner att det är av avgörande vikt att kontinuerligt bekräfta EU-medborgarnas gemensamma värden som är oumbärliga eftersom de utgör grunden för ömsesidig tillit och kompromisser.

25.

Det finns betydande potential för att utveckla en ”europeisk medborgaridentitet” bland EU-medborgarna med viktiga rättigheter och skyldigheter som påverkar deras vardagsliv. En sådan identitet, som bygger på Europas rika historiska och kulturella arv, skulle vara viktig för att öka enskilda medborgares känsla av tillhörighet till det ”europeiska projektet” och bör komplettera och berika de nationella, regionala och lokala identiteter som ingår i den individuella identiteten. Även om en känsla av identitet varken kan eller bör påtvingas kan den stödjas och uppmuntras genom medborgardeltagande, kulturell verksamhet och utbildning och bör således stödjas av lämpliga åtgärder och resurser.

26.

Medborgare som lever i kunskapsbaserade och framtidsorienterade samhällen är bättre på att se behoven i sina lokalsamhällen och därför bättre lämpade att pröva och utveckla föränderliga, innovativa lösningar för att tillgodose lokala behov.

27.

Kommittén stöder medborgarnas krav på fler kanaler för demokratiskt deltagande och bättre kommunikation med EU:s institutioner via permanenta och strukturerade kanaler för dialog. Vi efterlyser därför att kommissionens kommunikationsstrategi via dess informationsnät förstärks med hjälp av den potential som de regionala myndigheterna har när det gäller att samordna de Europa direkt-kontor som finns på deras territorium. Detta skulle öka effekterna av deras arbete.

c)   Lokala och regionala företrädares kraftfulla krav på fullständig delaktighet i utformningen och genomförandet av EU-projektet (10)

28.

Kommittén håller med företrädarna för den lokala och regionala nivån om att de prioriterade områden som EU bör rikta in sig på huvudsakligen är sammanhållningspolitik, följt av socialpolitik (inklusive utbildning och rörlighet), ekonomisk politik (sysselsättning och tillväxt), migration och integration, miljöfrågor (inklusive klimatförändringar) och säkerhet.

29.

ReK understryker att det både från medborgardialogerna och undersökningen bland lokala och regionala myndigheter har framkommit en stark oro för de unga och för hur man ska kunna ge dem rätt möjligheter och uppfylla deras förväntningar.

30.

Kommittén betonar att liksom för medborgarna är solidaritet ett återkommande begrepp även för lokala och regionala företrädare och betraktas som ett av EU:s viktigaste grundläggande värden.

31.

En majoritet av de svarande som företräder lokala och regionala myndigheter anser att ytterligare decentralisering och en bättre befogenhetsfördelning är centrala inslag i ett sunt styrelseskick eftersom de ökar öppenheten, ansvarsskyldigheten och kvaliteten på det politiska beslutsfattandet genom att möjliggöra direkt deltagande av och kontakt med medborgarna samt platsbaserade lösningar. De lokala och regionala myndigheternas deltagande i EU:s beslutsfattande tillför mervärde till den politik som eftersträvas.

32.

Lokala och regionala myndigheter är mycket medvetna om det allt större behovet av att samarbeta över de nationella gränserna för att möta vår tids stora utmaningar, såsom klimatförändringarna och naturkatastrofer, globaliseringen i alla dess former, digitaliseringen och dess samhällskonsekvenser, den globala instabiliteten, den demografiska utvecklingen, fattigdom och social utestängning osv. De har även en avgörande roll vid genomförandet av sammanhållningspolitiken, bland annat för gränsöverskridande samarbetsinitiativ såsom ett stort antal småskaliga projekt som främjar kontakter mellan människor, som är särskilt viktiga som ett konkret uttryck för solidaritet i vardagen.

33.

De lokala och regionala myndigheterna önskar också att EU skulle rikta in sig mer på de rättigheter som EU-medborgarskapet medför, såsom rätten att bo, arbeta och studera var man vill. I detta hänseende kan de regionala och lokala förvaltningarna utföra ett viktigt arbete i samarbete med EU-institutionerna genom att upplysa medborgarna om de faktiska möjligheter som den fria rörligheten erbjuder när det gäller att studera eller utveckla sin karriär i en annan medlemsstat.

Att förankra EU-politiken lokalt för att påverka människors liv

a)   Att ta itu med samhällsutmaningar lokalt

34.

Kommittén betonar att EU-politiken måste ge människor möjlighet att själva påverka de frågor som är viktiga i deras liv och som alla styresnivåer, från den europeiska till den lokala, måste finna svar på.

35.

Framtidens samhällsutmaningar måste lösas globalt, men åtgärderna måste vidtas lokalt.

36.

ReK påminner om att kommuner och regioner är länken mellan FN:s mål för hållbar utveckling och medborgarna genom att svara på deras uppmaning till åtgärder med hjälp av de verktyg som EU har ställt till deras förfogande. De 17 målen för hållbar utveckling kommer inte att kunna uppnås utan engagemang från och samordning med de lokala och regionala myndigheterna. I detta syfte bör alla instrument som syftar till att stödja decentraliserat samarbete, politisk samstämmighet och den territoriella strategin utnyttjas fullt ut, eftersom de kan mobilisera de lokala och regionala myndigheternas och det civila samhällets potential att främja partnerskap och samverkanseffekter mellan alla förvaltningsnivåer.

b)   Att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning för medborgarna

37.

Att tackla de ihållande ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna är fortfarande en stor utmaning för framtidens EU.

38.

Social, ekonomisk och territoriell sammanhållning är mål som fastställs i EU-fördraget och för att uppnå dem krävs det att man tar itu med både strukturella och nya utmaningar genom att främja motståndskraftiga samhällen och ekonomier och en ram för att dra nytta av globaliseringen.

39.

ReK lyfter fram den sjunde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ”Min region, mitt Europa, vår framtid”, som ”visar […] hur avgörande sammanhållningspolitiken är för EU, dess invånare, ekonomi, städer och regioner och [att] det är lika viktigt som någonsin att en hållbar ekonomisk tillväxt kan gå hand i hand med social utveckling, vilket sammanhållningspolitiken bidrar till” (11).

40.

Kommittén efterlyser en stark sammanhållningspolitik efter 2020 för alla regioner, som grundar sig på principen om europeiska partnerskap, delad förvaltning och flernivåstyre, i enlighet med vad som efterlyses i #CohesionAlliance-förklaringen.

41.

Kommittén beklagar att endast en minoritet av medborgarna är medvetna om sammanhållningspolitikens positiva effekter. ReK efterlyser därför samordnade insatser på alla styresnivåer för att öka kunskapen om effekterna av olika inslag i EU:s politik och fonder.

42.

EU:s agenda för städer bidrar till att tackla frågor som rör allt från rörlighet i städerna till luftkvalitet och från den cirkulära ekonomin till integrering av migranter och flyktingar. Kommittén betonar dessutom vikten av partnerskap mellan städer och landsbygd för att hantera dessa problem mer effektivt. Den stöder även kommuner och regioner så att de kan utveckla platsbaserade innovationsekosystem och genomföra strategier för smart specialisering.

43.

Tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är en integrerad del av den europeiska sociala modellen och den sociala marknadsekonomin, och garanterar att alla har rätt och möjlighet att få tillgång till grundläggande varor och offentliga tjänster av hög kvalitet. Kommittén rekommenderar att man utvidgar begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse till att även omfatta nya sociala tjänster, till exempel mottagande och integration av flyktingar och migranter, subventionerat boende, garanterad lägsta inkomst eller digital infrastruktur.

44.

Kommittén efterlyser fler europeiska partnerskap mellan kommuner, städer och regioner, bland annat genom partnersamverkan, som kan agera som globala föregångare för att genomföra bästa praxis när det gäller att hantera samhällsutmaningar och de senaste vetenskapliga rönen.

c)   Att hantera migrationen och säkra integrationen

45.

Kommittén framhåller att EU-medborgarna anser migrationsutmaningen vara en av prövostenarna för hur ”solidaritet” förverkligas i praktiken, men att man fortfarande måste bygga upp en gemensam förståelse av vad solidaritet innebär i detta sammanhang. ReK betonar den avgörande roll som lokala och regionala myndigheter spelar när det gäller att underlätta mottagande och integration av migranter samt organisera en öppen, rationell och human debatt om dessa känsliga frågor.

46.

Det är mycket viktigt att kommuner, städer och regioner får stöd i arbetet med både krishantering och långsiktig integration. EU måste tillhandahålla en sammanhållen politisk ram för migration och tillräckligt, riktat ekonomiskt och tekniskt stöd, i tillägg till medlemsstaternas, i syfte att underlätta migranternas integration på lokal nivå.

47.

ReK betonar att integrationspolitiken för migranter måste utformas i partnerskap med alla styresnivåer och även få stöd av lämpliga finansinstrument på EU-nivå som en del av en övergripande migrationspolitik för EU. För att garantera störst chans för framgångsrik integration, vilket ligger i både migranternas och värdsamhällets intresse, bör flera faktorer, såsom migranternas yrkeskvalifikationer och språkkunskaper, existerande familjeband, deras önskemål och möjliga kontakter före ankomsten med en värdnation beaktas.

48.

En ändamålsenlig och human förvaltning av EU:s yttre gränser och utformningen av en övergripande migrationspolitik och ett gemensamt asylsystem i EU med gemensamma höga standarder är mycket viktigt för alla kommuner, städer och regioner, särskilt för dem som tar emot flyktingar och dem som är belägna vid gränser som är särskilt drabbade av migrationstoppar. ReK betonar även att en sådan politik måste innefatta ett samordnat förhållningssätt till humanitärt skydd, nya vägar för reguljär migration, inbegripet program för cirkulär migration, samt ansträngningar för att ta itu med orsakerna till migration och bekämpa människohandel i alla former och särskilt av kvinnor och barn för sexuella ändamål, och att detta kräver både nya politiska åtaganden på alla nivåer och lämpliga medel.

d)   Att säkerställa sociala rättigheter och tillgång till utbildning samt främja kulturarvet

49.

Kommittén framhåller att medborgarna känner ett starkt behov av att EU:s sociala dimension utvecklas i all EU-politik och alla EU-program, som ett komplement till befintliga nationella eller regionala system för jämställdhet och socialt skydd. Artiklarna 8 och 9 i EUF-fördraget utgör en grund för detta och bör därför tillämpas korrekt. ReK stöder också genomförandet av den sociala pelaren, där de lokala och regionala myndigheterna bör ha en avgörande roll, och anser att ett protokoll om sociala framsteg bör införas i EU-fördragen. ReK vill placera sociala rättigheter jämsides med ekonomiska rättigheter och välkomnar att den sociala pelaren har tagits med i den europeiska planeringsterminen. ReK stöder idén om en social resultattavla i den europeiska planeringsterminen och anser också att bindande sociala mål måste införas i EU:s primärrätt.

50.

ReK betonar att sociala investeringar inte bör betraktas enbart som en börda för de offentliga finanserna. Finansieringen av socialpolitiken och skyddet av de sociala rättigheterna, i enlighet med vad som fastställdes vid toppmötet i Göteborg i november 2017, har ett klart europeiskt mervärde som är grundläggande för att återskapa medborgarnas förtroende för integrationsprocessen.

51.

Kommittén understryker den avgörande vikten av att hjälpa medborgarna att få tillgång till lokala och rättvisa arbetsmarknader för att utrota arbetslösheten, med särskilda åtgärder för att hjälpa de grupper som påverkas mest. Kommittén vill utarbeta en plan för sociala mål som kan införas i ett framåtblickande socialpolitiskt handlingsprogram med särskilda åtgärder och konkret lagstiftningsuppföljning, som en investering i människor, färdigheter, kunskap, socialt skydd och delaktighet.

52.

Kommittén efterlyser ett EU som är fullt engagerat i främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män och särskilt i förebyggandet och utrotandet av våld mot kvinnor, ett universellt, strukturellt och multidimensionellt problem som genererar oberäkneliga personliga, sociala och ekonomiska kostnader.

53.

Det är av största vikt att investera i ungdomar, och kommittén uppmanar EU att stödja de lokala och regionala myndigheternas arbete med att tillgodose behoven på området kompetens och utbildning. ReK efterlyser en ny ”allians för kompetens och utbildning” med syftet att främja offentliga investeringar i utbildning, främja rörlighet (Erasmus+), främja mellanregionalt samarbete, i synnerhet i gränsöverskridande områden, och uppmuntra till utbyte mellan människor inte bara i ett yrkesmässigt sammanhang, utan också i den kulturella sfären.

54.

I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna uppmanar ReK de regionala myndigheterna att delta i förvaltningen av instrument som Europeiska socialfonden och de fonder som stöder tillämpningen av ungdomsgarantin, eftersom den aktiva sysselsättningspolitiken, inklusive politik för social innovation och jämställdhet, ofta genomförs på regional nivå.

55.

Kommittén betonar att det på utbildningsområdet skulle vara önskvärt att skolornas undervisningsplaner inbegriper de olika element som är gemensamma för oss som européer, inom olika områden såsom historia, kultur, kulturarv eller själva det europeiska integrationsprojektet. Vi understryker under alla omständigheter också vikten av arbetet med att upplysa eleverna om det europeiska projektet, som vanligtvis utförs av de regionala och lokala myndigheterna.

56.

Kulturarvet i dess många olika former utgör en värdefull tillgång för Europa: det är en resurs som skulle kunna bli en viktig hävstång för att uppnå mer sammanhållna och hållbara regioner i EU och som kan bidra till att stärka identiteten i en region och i Europa som helhet, och är i särskilt hög grad ett konkret uttryck för EU:s motto ”Förenade i mångfalden”.

57.

Turism och kreativa branscher kan omvandla regionernas kulturarv till en möjlighet för sysselsättning och ekonomiska spridningseffekter, bland annat genom innovation och strategier för smart specialisering.

58.

ReK betonar att Europeiska unionen måste främja och öka sin språkliga och kulturella mångfald, främja kunskapen om denna, och stimulera innovation och interregionalt samarbete på alla kulturområden samt nya affärsmodeller inom de kulturella och kreativa sektorerna.

e)   Att främja forskning, innovation och digital omvandling

59.

EU:s finansieringsprogram som bygger på forskning, innovation, utbyte, partnerskap och rörlighet och som tillhandahålls i smarta städer kan möjliggöra bättre tjänster för medborgarna och på så sätt förbättra deras livskvalitet. Sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken skulle också kunna bli dynamiska och framåtblickande med hjälp av forskning och innovation.

60.

Innovationen bör öka i omfattning i den offentliga sektorn och bland företagen, till exempel med hjälp av initiativ såsom ”Vetenskapen möter regionerna”, som samlar politiker och vetenskapsmän för att diskutera evidensbaserat beslutsfattande och gör det möjligt för EU:s medborgare att vara med och skapa sin egen framtid.

61.

Kommittén framhåller att den digitala omvandlingen och e-förvaltningen stöder lokala offentliga förvaltningar. Medborgarna och näringslivet uppskattar det europeiska mervärdet av sådana investeringar, som ofta är en del av gränsöverskridande eller mellanregionalt samarbete (t.ex. bredband för alla), eftersom de stärker motståndskraften i den lokala ekonomin och bidrar till att förbättra livskvaliteten på lokal och regional nivå.

62.

Kommittén betonar att städer är platser – både fysiska och digitala – där människor kan mötas, få nya idéer, utforska nya möjligheter, utforma framtiden på ett innovativt sätt och lära sig om hur samhället förändras och vad detta innebär för medborgarna. Städerna kan därför påskynda lokalsamhällenas process för att bli digitalt uppkopplade i hela Europa.

63.

Kommittén påminner därför om att den digitala omvandlingen är ett nytt instrument för sammanhållning och ett effektivt verktyg för att hantera demografiska utmaningar: avlägset belägna områden och landsbygdsområden och de yttersta randområdena behöver vara uppkopplade och omvandla sina naturliga nackdelar till fördelar i linje med principen om territoriell sammanhållning. Innovationsnav, levande laboratorier, fablab, designstudior, bibliotek, företagskuvöser och innovationsläger som stöds av EU och lokala aktörer främjar den lokala ekonomin och underlättar berörda aktörers tillgång till digital teknik.

f)   Att stödja utvecklingen i landsbygdsområden, säkra den gemensamma jordbrukspolitiken och främja lokal produktion

64.

Kommittén påminner om att EU:s territorium till 91 % består av landsbygdsområden och medeltätt befolkade områden och att 60 % av EU:s befolkning bor i dessa områden. Utvecklingsmässigt finns det betydande skillnader mellan stadsområden och landsbygdsområden, där en känsla av att ha blivit övergivna leder till en växande EU-skepsis. Därför bör både den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken fortsätta att verka som solidaritetsbaserade instrument för att främja återväxt inom hållbart och innovativt jordbruk och landsbygdsutveckling, och landsbygdsområdena bör beaktas i all EU-politik.

65.

Det interregionala samarbetet kan vara ett centralt inslag i optimeringen av smarta specialiseringsstrategier genom att främja synergier och maximera resultaten av det globala innovationsarbetet.

66.

Det sätt på vilket vi producerar och konsumerar livsmedel har en enorm lokal och global påverkan, inte bara på medborgarnas välbefinnande, miljön, den biologiska mångfalden och klimatet, utan även på vår hälsa och vår ekonomi. ReK efterlyser utveckling och främjande av lokala marknader och korta livsmedelskedjor som livsmedelssystem med en specifik lokal dimension och efterlyser med eftertryck att europeisk kvalitetsproduktion främjas.

67.

Kommittén anser att nedskärningarna i den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare är oproportionerliga och befarar att denna åtgärd skulle kunna att vara till nackdel för landsbygdsområden och det förstärkta miljö- och naturskydd som kommissionen eftersträvar samt försvåra uppnåendet av EU:s klimat- och resursskyddsmål.

g)   Hållbarhet, miljöskydd och kampen mot klimatförändringarna

68.

Kommittén påpekar att medborgarna förväntar sig globala och lokala insatser för att bekämpa klimatförändringarna och främja energieffektivitet. Hållbarhet borde därför integreras i all EU-politik med särskild hänsyn till minskade utsläpp av växthusgaser, energieffektivitet, en renare rörlighet och produktion av förnybar energi och genom kolsänkor och hållbar produktion och konsumtion. ReK uppmanar EU att tillhandahålla en sund rättslig och politisk ram inom vilken regioner och kommuner kan utveckla sina egna initiativ för att främja uppnåendet av målen i Parisavtalet.

69.

Kommittén påminner om att det globala borgmästaravtalet för klimat och energi och genomförandeinitiativ på gräsrotsnivå spelar en avgörande roll i arbetet med att uppnå målen i Parisavtalet, och uppmanar EU att stödja utvecklingen av lokalt fastställda bidrag för att minska koldioxidutsläppen. Hållbarhet och miljöskydd bör därför integreras i all EU-politik, i linje med FN:s mål för hållbar utveckling och EU:s övriga internationella åtaganden.

70.

Kommittén understryker behovet av större synergieffekter mellan de nätverk, projekt och avtal som har till syfte att hantera klimatförändringarna och dem som fokuserar på motståndskraften mot katastrofer, såsom Sendai-ramverket.

h)   Samarbete bortom EU för att stödja stabilitet och utveckling

71.

Kommittén påminner om att den roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar i det gränsöverskridande samarbetet och den stadsdiplomatiska verksamheten utanför EU:s gränser, i synnerhet i samband med utvidgningsprocessen och i EU:s grannskap, är mycket viktig för att främja gräsrotsdemokrati, hållbar utveckling och stabilitet.

72.

De lokala myndigheterna har en mycket stor roll när det gäller att garantera medborgarnas säkerhet genom att förebygga våldsinriktad radikalisering och skydda offentliga utrymmen. Mot bakgrund av brottslighetens och terrorismens gräns- och nationsöverskridande natur befinner sig medborgarna och de lokala och regionala myndigheterna i en situation där de måste samarbeta, och de kommer att dra nytta av det mervärde som EU:s åtgärder innebär för gemensamma projekt.

73.

ReK påminner om sin uppfattning att alla förslag till avtal om handelsliberalisering bör föregås av en territoriell konsekvensbedömning. Vi upprepar också att det bör införas mekanismer på nationell och lokal nivå för att ge tillgång till relevant information om handelspolitik. Dessutom bör handelsförhandlingar åtföljas av en formell och deltagarbaserad dialog mellan de ansvariga nationella myndigheterna och lokala och regionala myndigheter. Detta är särskilt viktigt i de fall då handelsförhandlingarna även omfattar områden där EU har delad behörighet med medlemsstaterna, eftersom de lokala och regionala myndigheternas behörighetsområden oftast påverkas i dessa fall.

Att se till att kommuner och regioner har tillräckligt manöverutrymme: en EU-budget för perioden efter 2020 som lever upp till ambitionerna och utnyttjar flexibiliteten för åtgärder och investeringar

74.

Kommittén framhåller att den fleråriga budgetramen måste spegla EU:s prioriteringar och ambitioner för att uppfylla skyldigheterna enligt fördraget och medborgarnas förväntningar, och försvarar en flerårig budgetram som motsvarar 1,3 % av BNI i EU-27.

75.

EU-budgeten bör inte ses som en avvägning mellan nettobetalare och nettomottagare utan som ett gemensamt verktyg för att uppnå våra gemensamma mål genom att tillhandahålla mervärde i hela EU. Kommittén stöder därför kommissionens slutsatser om att vi alla drar nytta av den fleråriga budgetramen, eftersom de positiva effekterna av den inre marknaden, säkerhet och sammanhållning mer än uppväger det individuella finansiella bidraget till EU.

76.

EU:s framtid är avhängig av en ambitiös och effektiv EU-budget som följer principen om att extra uppgifter för EU även bör gå hand i hand med extra resurser och en utfasning av rabatter på nationella bidrag.

77.

ReK betonar att om EU-budgeten återcentraliseras, i synnerhet genom att man underminerar program med delad förvaltning och platsbaserade strategier, skulle detta kunna äventyra sammanhållningen i unionen, och detta måste undvikas.

78.

Offentliga tjänsters kvalitet är en avgörande faktor för förtroendet för institutionerna, eftersom medborgarna bedömer myndigheterna utifrån sina egna erfarenheter av hur tjänsterna tillhandahållits, och med tanke på att mer än en tredjedel av alla offentliga utgifter och mer än hälften av de offentliga investeringarna genomförs på lokal och regional nivå betonar kommittén att nivån på offentliga investeringar i EU fortfarande är alltför låg för att tillhandahålla lämpliga offentliga infrastrukturer och tjänster. Det är därför mycket viktigt att undanröja underskottet i de offentliga investeringarna.

79.

ReK framhåller behovet av att, tio år efter finanskrisen som har orsakat stor skada för de lokala och regionala myndigheternas offentliga investeringar, stärka deras investeringskapacitet genom att ge dem det finanspolitiska utrymme de behöver för att stödja offentliga investeringar och främja lokala lösningar genom att stärka principerna om delad förvaltning på grundval av partnerskap och flernivåstyre och genom att undanta offentlig medfinansiering av EU-program från skuldberäkningarna inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

Att bygga vår union nedifrån och upp: vägen framåt för ett demokratiskt återupplivande av EU är möjlig genom gräsrotsengagemang

a)   Att stärka EU-åtgärderna: rätt åtgärder måste vidtas på rätt nivå

80.

Kommittén är fast övertygad om att en korrekt tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna är av yttersta vikt för att föra EU närmare sina medborgare. Det är viktigt att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt och att det finns ett fullt ut ansvarsskyldigt och överskådligt system för beslutsfattande i EU, där medborgarna tydligt kan se vem som är politiskt ansvarig och ansvarsskyldig för de beslut som fattas (12).

81.

Kommittén betonar att det delade ansvaret och den nära kopplingen mellan principerna om flernivåstyre och subsidiaritet är centrala beståndsdelar i en genuint demokratisk union.

82.

EU:s framtida skyddsmekanism måste vara en konsekvent tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Detta innebär ”mer EU där mer EU behövs”, och ”mindre EU där mindre EU behövs”, vilket leder till en effektivare och bättre presterande union. Blotta tanken om att skydda medlemsstaternas intressen mot inblandning från EU är kontraproduktiv i diskussionerna om EU:s framtid. Kommittén är medveten om sin egen roll som en av subsidiaritetsprincipens ”väktare” och anser att subsidiaritetsprincipen bör ses som ett dynamiskt politiskt och rättsligt begrepp i utformningen och genomförandet av politiken, med syftet att säkerställa att den lämpligaste nivån vidtar rätt åtgärder vid rätt tillfälle och i medborgarnas intresse. Kommittén stärks i denna övertygelse av slutrapporten från arbetsgruppen om subsidiaritet och proportionalitet där tonvikt läggs vid en ny förståelse av ”aktiv subsidiaritet”. ReK kommer att sträva efter att genomföra arbetsgruppens rekommendationer i nära samarbete med andra EU-institutioner, nationella parlament och lokala och regionala myndigheter i hela unionen.

83.

ReK efterlyser på nytt en kodifiering och ett genomförande av principerna om flernivåstyre och partnerskap i en interinstitutionell uppförandekod och att dessa ska speglas i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Utöver sammanhållningspolitiken ska flernivåstyre integreras i alla lagar och bestämmelser om politiska åtgärder som påverkar den regionala nivån (13).

84.

ReK anser att det är avgörande att motverka alla centraliseringstendenser och att stödja utvecklingen av lämpliga, platsbaserade och ändamålsenliga lösningar på fältet, särskilt inom den framtida sammanhållningspolitiken, som ska vara en förebild för styrningen även på andra politikområden.

85.

Kommittén rekommenderar att man vidareutvecklar de befintliga territoriella konsekvensbedömningarna för att åstadkomma en ändamålsenlig återkoppling som tar hänsyn till skillnaderna mellan EU:s regioner och de mycket olika konsekvenser som EU-politiken får för olika lokala och regionala myndigheter.

b)   Att involvera regioner och kommuner: en förnyad europeisk demokrati genom egenansvar och ändamålsenlighet

86.

Kommittén betonar att EU:s politik måste ge människor en proaktiv roll när det gäller att hantera de frågor som är viktiga i deras liv. Människor söker lösningar på lokal nivå, ett starkare engagemang för att identifiera problem och stöd för att ta itu med dem. Med denna människoinriktade och medborgardrivna strategi kan man hantera många lokala utmaningar och visa på vilket sätt EU har betydelse för medborgarna. Den innebär också att EU-politiken riktas in på att stärka kommunernas och regionernas roll med hjälp av medborgarengagemang genom offentlig-privat-mänskliga partnerskap.

87.

Kommittén understryker att de lokala och regionala myndigheterna tillför EU-politiken ett mervärde genom att fungera som laboratorier för utveckling och genomförande av nya former av samhällsinnovationer, solidaritet och inkluderande politiska åtgärder som medborgarna förväntar sig från EU.

88.

Det innebär också att inte alla medborgarnas problem kan lösas med detaljreglering i EU-lagstiftning. Subsidiaritetsprincipen handlar inte bara om huruvida det är juridiskt möjligt för EU att lagstifta, utan även om huruvida lösningarna är meningsfulla för medborgarna. Om medborgarna anser att EU kommer med lösningar som inte är meningsfulla i det dagliga livet kommer det bara att skapa större motstånd mot EU.

89.

Kommittén är övertygad om att EU:s institutionella system måste fortsätta att utvecklas och anpassas till nya utmaningar för att uppnå ett öppet, demokratiskt och ändamålsenligt beslutsfattande för alla. Kommittén understryker att de lokala och regionala myndigheternas roll, som ReK representerar, måste erkännas i ännu högre grad, både i EU:s dagliga verksamhet och i framtida anpassningar av EU-fördragen, där ReK i ett framtida konvent bör medges fulla rättigheter.

90.

Vi är fast övertygade om att den lokala och regionala dimensionen måste erkännas i den europeiska planeringsterminen och att de lokala och regionala myndigheterna därför bör involveras redan från början i utarbetandet av den årliga tillväxtöversikten samt landrapporterna och de nationella reformprogrammen. Kommittén är övertygad om att resultattavlan för förfarandet vid makroekonomiska obalanser i detta syfte bör kompletteras med regionala indikatorer som kommer att bidra till att främja och bibehålla den regionala dimensionen i den europeiska planeringsterminen.

91.

EU:s, och särskilt Ekonomiska och monetära unionens, demokratiska legitimitet behöver stärkas genom att principerna om sociala framsteg och lika möjligheter sätts i centrum för EU:s beslutsfattande, så att sysselsättning och sociala normer inte betraktas som perifera delar av den makroekonomiska anpassningsprocessen.

92.

ReK anser att ett bättre deltagande från regioner och från de regionala parlamenten i EU:s beslutsfattande skulle kunna öka den demokratiska kontrollen och ansvarsskyldigheten.

c)   Att underlätta medborgarnas deltagande i EU-politiken och gemensamt inrätta en permanent dialog med medborgarna även efter 2019

93.

Europeiska unionen kommer att vinna förtroende och trovärdighet endast om och när den åstadkommer resultat och om det europeiska mervärdet och den tanke och de nödvändiga kompromisser som ligger till grund för EU:s beslut förklaras tydligare för medborgarna. I detta avseende efterlyser kommittén mycket större insatser vad gäller stöd till flerspråkiga, europeiska medie- och informationsformat, bland annat lättförståeliga budskap, utveckling och införande av europeiska medborgarutbildningsmoduler för olika utbildningsnivåer samt ett betydligt större stöd till möten mellan människor över de europeiska gränserna (utbytesprogram på utbildnings- och yrkesutbildningsområdet, program för partnersamverkan osv.).

94.

Deltagarbaserade instrument såsom det europeiska medborgarinitiativet (14) bör stärkas. Som ett kompletterande verktyg till de nuvarande strukturerna för representativ demokrati på EU-nivå och till andra innovativa delar för deltagarbaserat beslutsfattande och ständig dialog kan europeiska medborgarinitiativ bidra till att mobilisera medborgarna kring en gemensam fråga, lyfta fram den europeiska dimensionen i viktiga politiska frågor samt främja alleuropeiska debatter och motsvarande allmänna opinion.

95.

Kommittén uppmanar ReK:s ledamöter att fortsätta att söka kontakt med medborgarna och lyssna till dem genom lokala evenemang, stadshusmöten och medborgardialoger för att nå ut till alla regioner i EU-27, och uppmanar övriga institutioner att delta i detta arbete. Kommittén framhåller i detta sammanhang målet om att organisera medborgardialoger i alla EU-regioner fram till valet till Europaparlamentet 2019 och uppmanar sina ledamöter att organisera särskilda möten för sina lokala eller regionala fullmäktigeförsamlingar tillsammans med lokalinvånare och deras föreningar, i syfte att samla in synpunkter på de frågor om EU:s framtid som identifierats i kommitténs eget och i kommissionens frågeformulär. Kommittén betonar att det är mycket viktigt med decentraliserad kommunikation om EU:s politik och de politiska val som ligger till grund för den samt att EU-institutionerna måste stödja lokala och regionala insatser och initiativ i denna riktning.

96.

ReK framhåller att medborgarsamråd även bör nå ut till de medborgare som ofta ignoreras eller inte är intresserade av samrådsprocesser. Det är viktigt att säkerställa en verkligt inkluderande och representativ dialog med medborgarna för att undvika att debatten monopoliseras av dem som redan är mest mobiliserade för eller mot EU eller en särskild politisk fråga.

97.

Kommunikation och ständig dialog med medborgarna är mycket viktigt i alla politiska system och därför avgörande för att öka EU:s demokratiska legitimitet och föra EU närmare medborgarna.

98.

I detta sammanhang får kontakten med medborgarna inte begränsas till perioderna före valen till Europaparlamentet.

99.

Kommittén åtar sig att inför valet till Europaparlamentet 2019 föreslå en metod för ett permanent och strukturerat system för dialog mellan medborgarna och EU:s politiker och institutioner, med deltagande av lokala och regionala myndigheter via ReK och baserad på en öppen process för att lyssna till medborgarna, ge dem utrymme och information för att identifiera och debattera de frågor som berör dem mest, integrera resultaten i EU:s beslutsfattande och återkoppla på lämpligt sätt om hur medborgarnas bidrag påverkar.

100.

Kommittén är övertygad om att ReK-ledamöterna, genom att ge återkoppling till medborgarna, i sitt politiska arbete kan stärka kopplingarna till gräsrötterna och öka människornas förtroende för ”EU-politiken”.

---

(1)  Skrivelse av den 8 november 2016 från Europeiska rådets ordförande till Europeiska regionkommitténs ordförande, http://www.cor.europa.eu/en/events/Documents/Letter%20Tusk%20Markkula_Reflecting%20on%20the%20EU_081116.pdf

(2)  Avsiktsförklaring till talman Antonio Tajani och premiärminister Jüri Ratas av den 13 september 2017, https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/letter-of-intent-2017_sv.pdf

(3)  Luc Van den Brande, ordförande Jean-Claude Junckers särskilda rådgivare, Reaching out to EU Citizens: a new opportunity, oktober 2017.

(4)  ReK:s yttrande om ”Rapport om EU-medborgarskapet 2017”, COR-2017-01319, föredragande: Guillermo Martínez Suárez.

(5)  Europaparlamentet (2017) Att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential, P8_TA (2017)0049; (2017) Möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen, P8_TA (2017)0048; (2017) Budgetkapacitet för euroområdet, P8_TA(2017)0050.

(6)  Bland annat Why Europe, Pulse of Europe, Stand up for Europe, Committee for the Defence of Democracy, 1989 Generation Initiative.

(7)  London School of Economics, Reflecting on the future of the European Union, mars 2018, https://cor.europa.eu/en/engage/studies/Documents/Future-EU.pdf

(8)  ReK, Reflecting on Europe: how Europe is perceived by people in regions and cities, april 2018, https://cor.europa.eu/en/events/Documents/COR-17-070_report_EN-web.pdf

(9)  Eurobarometer – Public opinion in the European Union, bilaga, nr 88, november 2017, http://ec.europa.eu/commfrontoffice/publicopinion/index.cfm/ResultDoc/download/DocumentKy/81142, Eurobarometer – Future of Europe, nr 467, september–oktober 2017, http://ec.europa.eu/commfrontoffice/publicopinion/index.cfm/survey/getsurveydetail/instruments/special/surveyky/2179, Eurobarometerundersökning beställd av Europaparlamentet, Democracy on the move one year ahead of European election, nr 89.2, maj 2018, http://www.europarl.europa.eu/pdf/eurobarometre/2018/oneyearbefore2019/eb89_one_year_before_2019_eurobarometer_en_opt.pdf

(10)  London School of Economics, Reflecting on the future of the European Union, mars 2018.

(11)  Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för regional- och stadspolitik, Sjunde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Min region, mitt Europa, vår framtid, september 2017.

(12)  ReK:s resolution om Europeiska kommissionens vitbok om EU:s framtid – Tankar och scenarier för EU-27 fram till 2025 (2017/C 306/01).

(13)  ReK:s yttrande om Diskussionsunderlag om framtiden för EU:s finanser, COR-2017-03718, föredragande Marek Woźniak.

(14)  ReK:s yttrande om Förordningen om det europeiska medborgarinitiativet, COR-2017-04989, föredragande Luc Van den Brande.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten

(2018/C 461/03)

Huvudföredragande: Doris KAMPUS (AT–PES), ledamot, Steiermarks delstatsregering, med ansvar för sociala frågor, arbete och integration Referensdokument: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten av den 13 mars 2018 (text av betydelse för EES och Schweiz) COM(2018) 131 final

I.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Förslag till beslut

Skäl 5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(5) Europeiska arbetsmyndigheten (nedan kallad myndigheten) bör inrättas för att bidra till att stärka rättvisan på och förtroendet för den inre marknaden. I detta syfte bör myndigheten hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att stärka tillgången till information för enskilda och arbetsgivare om rättigheter och skyldigheter i situationer som rör arbetstagarnas rörlighet över gränserna samt tillgång till relevanta tjänster, stödja efterlevnad och samarbete mellan medlemsstaterna för att garantera en effektiv tillämpning av unionslagstiftningen på dessa områden samt medla och underlätta lösningar vid gränsöverskridande tvister eller störningar på arbetsmarknaden.

(5) Europeiska arbetsmyndigheten (nedan kallad myndigheten) bör inrättas för att bidra till att stärka rättvisan på och förtroendet för den inre marknaden. I detta syfte bör myndigheten hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att stärka tillgången till information för enskilda och arbetsgivare om rättigheter och skyldigheter i situationer som rör arbetstagarnas rörlighet över gränserna samt tillgång till relevanta tjänster, stödja efterlevnad och samarbete mellan medlemsstaterna för att garantera en effektiv tillämpning av unionslagstiftningen på dessa områden samt medla och underlätta lösningar vid gränsöverskridande tvister eller störningar på arbetsmarknaden. Detta omfattar även en konsekvent och effektiv verkställighetsram.

Motivering

För att på ett tydligt, rättvist och effektivt sätt säkerställa efterlevnaden av unionsbestämmelserna om arbetstagarnas rörlighet över gränserna och samordning av de sociala trygghetssystemen behöver de nationella och regionala myndigheterna lämpliga verkställighetsmekanismer, som även har en avskräckande förebyggande funktion.

Ändringsrekommendation 2

Förslag till beslut

Skäl 14a (nytt)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	(14a) För en stärkt rättslig säkerhet och enhetlighet (även för lokalt behöriga domstolar) krävs det en bestämmelse om rättsligt utnyttjande av uppgifter (t.ex. giltighet som bevis) som samlas in under inspektionerna. Det bör säkerställas att resultaten från gemensamma inspektioner kan utnyttjas på ett enhetligt sätt.

Motivering

Sedan flera år har yrkesinspektörskommittén (Slic) rekommenderat att man ska klargöra de gemensamma åtgärdernas status i hela EU.

Ändringsrekommendation 3

Förslag till beslut

Artikel 5 c

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
c) Samordna och stödja samordnade och gemensamma inspektioner i enlighet med artiklarna 9 och 10.	c) Stärka, samordna och stödja samordnade och gemensamma inspektioner i enlighet med artiklarna 9 och 10.

Motivering

Karaktären hos nationella behöriga myndigheters samordnade och gemensamma inspektioner bör stärkas avsevärt för att förbättra resultatens verkställighet.

Ändringsrekommendation 4

Förslag till beslut

Artikel 5 h (ny)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	h) Underlätta fortsättningen av arbetet inom befintliga, fungerande strukturer, bl.a. Eures gränsöverskridande partnerskap, som främjar samarbete i gränsöverskridande regioner i syfte att stödja rättvis gränsöverskridande rörlighet.

Motivering

De synergieffekter som kommissionen utlovar och integrationen av befintliga och fungerande strukturer (såsom Eures gränsöverskridande partnerskap, som är viktiga för regionerna) bör säkerställas och även tryggas budgetmässigt.

Ändringsrekommendation 5

Förslag till beslut

Artikel 6 c

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
c) lämna relevant information till arbetsgivare om arbetsrättsliga regler samt om levnads- och arbetsvillkoren för arbetstagare i gränsöverskridande situationer, inbegripet för utstationerade arbetstagare,	c) lämna relevant information till arbetsgivare och arbetstagare om arbetsrättsliga regler samt om levnads- och arbetsvillkoren för arbetstagare i gränsöverskridande situationer, inbegripet för utstationerade arbetstagare,

Motivering

Skräddarsydd information bör ställas till alla arbetsmarknadsparters förfogande.

Ändringsrekommendation 6

Förslag till beslut

Artikel 6 g (ny)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	g) främja informationsflödet mellan de regioner, städer och kommuner som berörs av rörlighet så att kunskaper och erfarenheter kan utbytas och spridas på ett strukturerat sätt.

Motivering

Information om lokala förhållanden och lokala erfarenheter ger ett viktigt bidrag till bättre samarbete, kapacitetsuppbyggnad samt användning och förstärkning av befintliga kunskaper.

Ändringsrekommendation 7

Förslag till beslut

Artikel 7.1 e (ny)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	e) främja utbytet av god praxis mellan de regioner, städer och kommuner som berörs av rörlighet och sprida dessa erfarenheter.

Motivering

Utbyte av erfarenheter bör säkerställas även när det gäller tjänster.

Ändringsrekommendation 8

Förslag till beslut

Artikel 8.1 d

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
d) underlätta gränsöverskridande verkställighetsförfaranden när det gäller straffavgifter och böter,	d) underlätta gränsöverskridande verkställighetsförfaranden när det gäller nationella straffavgifter och böter och utarbeta förslag för att främja större öppenhet och samstämmighet vid genomförandet av sådana nationella påföljder i ett gränsöverskridande sammanhang ,

Motivering

Den otillräckligt reglerade ansvarsskyldigheten vid verkställandet av nationella straffavgifter och böter i ett gränsöverskridande sammanhang äventyrar den effektiva tillämpningen av unionsrätten vid gränsöverskridande samarbete mellan regionala myndigheter.

Ändringsrekommendation 9

Förslag till beslut

Artikel 9.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.   På begäran av en eller flera medlemsstater ska myndigheten samordna samordnade eller gemensamma inspektioner på de områden som omfattas av myndighetens behörighet. Begäran får lämnas in av en eller flera medlemsstater. Myndigheten får också föreslå för myndigheterna i de berörda medlemsstaterna att de ska genomföra en samordnad eller gemensam inspektion.

1.   På begäran av en eller flera medlemsstater ska myndigheten samordna samordnade eller gemensamma inspektioner på de områden som omfattas av myndighetens behörighet. Begäran får lämnas in av en eller flera medlemsstater i enlighet med nationell praxis på arbetsmarknaden i de berörda medlemsstaterna . Myndigheten får också föreslå för myndigheterna i de berörda medlemsstaterna att de ska genomföra en samordnad eller gemensam inspektion.

Motivering

Mångfalden av nationella traditioner i fråga om övervakning av efterlevnaden av lagstiftningen (inklusive institutioner som samarbetar med de nationella myndigheterna) bör beaktas.

Ändringsrekommendation 10

Förslag till beslut

Artikel 9.2

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Om en myndighet i en medlemsstat beslutar att inte delta i eller genomföra en samordnad eller gemensam inspektion som avses i punkt 1, ska den i god tid i förväg informera myndigheten skriftligen om skälen till sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten informera övriga berörda nationella myndigheter.	Om en myndighet i en medlemsstat beslutar att inte delta i eller genomföra en samordnad eller gemensam inspektion som avses i punkt 1, ska den i god tid i förväg informera myndigheten skriftligen om skälen till sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten informera övriga berörda nationella myndigheter.

Ändringsrekommendation 11

Förslag till beslut

Artikel 10.5a (nytt)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	5a.     I de berörda medlemsstaterna får de behöriga myndigheterna använda resultaten av de gemensamma inspektionerna som bevisning med samma rättsliga värde som handlingar som samlats in i den egna jurisdiktionen.

Motivering

Sedan flera år har yrkesinspektörskommittén (Slic) rekommenderat att man ska klargöra de gemensamma åtgärdernas rättsligt bindande karaktär i hela EU.

Ett stärkt samarbete bör också innebära att den rättsliga användbarheten av resultaten av de gemensamma inspektionerna är reglerad och säkerställd på alla myndighetsnivåer.

Ändringsrekommendation 12

Förslag till beslut

Artikel 11.2 d (ny)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	d) anordna ett regelbundet utbyte med de regioner, städer och kommuner som berörs mest – i både mottagar- och ursprungsländerna – för att se till att dessa kunskaper hålls uppdaterade.

Motivering

Även när det gäller analyser och riskbedömningar bör man säkerställa ett regelbundet utbyte av erfarenheter och synpunkter från de regioner som berörs mest.

Ändringsrekommendation 13

Förslag till beslut

Artikel 18 (ny)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
1.   Styrelsen ska bestå av en erfaren företrädare för varje medlemsstat och två företrädare för kommissionen, vilka alla ska ha rösträtt.	1.   Styrelsen ska bestå av en erfaren företrädare för varje medlemsstat, två företrädare för kommissionen samt en företrädare för medlemsstaternas regionala myndigheter , vilka alla ska ha rösträtt.
2.   Varje styrelseledamot ska ha en suppleant. Suppleanten ska företräda ledamoten i dennes frånvaro.	2.   Varje styrelseledamot ska ha en suppleant. Suppleanten ska företräda ledamoten i dennes frånvaro.
3.   De styrelseledamöter som företräder sina medlemsstater och deras suppleanter ska utses av sina respektive medlemsstater mot bakgrund av deras kunskaper inom de områden som avses i artikel 1.2, med hänsyn till relevanta färdigheter när det gäller ledarskap, administration och budget.	3.   De styrelseledamöter som företräder sina medlemsstater och deras suppleanter ska utses av sina respektive medlemsstater mot bakgrund av deras kunskaper inom de områden som avses i artikel 1.2, med hänsyn till relevanta färdigheter när det gäller ledarskap, administration och budget.
Kommissionen ska utse de ledamöter som ska företräda den.	Kommissionen ska utse de ledamöter som ska företräda den.
	Företrädaren för medlemsstaternas regionala myndigheter ska utses av Regionkommittén bland de ledamöter som kommer från stater i unionen där lagstiftningsbefogenheten för arbetsmarknadspolitiken delas med regionerna.
Medlemsstaterna och kommissionen ska bemöda sig om att begränsa omsättningen av sina företrädare i styrelsen för att säkerställa kontinuitet i styrelsens arbete. Alla parter ska sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.	Medlemsstaterna, kommissionen och Regionkommittén ska bemöda sig om att begränsa omsättningen av sina företrädare i styrelsen för att säkerställa kontinuitet i styrelsens arbete. Alla parter ska sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.
4.   Ledamöternas och suppleanternas mandatperiod ska vara fyra år. Denna period får förlängas.	4.   Ledamöternas och suppleanternas mandatperiod ska vara fyra år. Denna period får förlängas.
5.   Företrädare från tredjeländer, som tillämpar unionslagstiftningen inom de områden som omfattas av denna förordning, får delta i styrelsens sammanträden som observatörer.	5.   Företrädare från tredjeländer, som tillämpar unionslagstiftningen inom de områden som omfattas av denna förordning, får delta i sstyrelsens sammanträden som observatörer.

Motivering

I vissa medlemsstater delas befogenheten för arbetsmarknadspolitiken mellan staten och regionerna. Det är lämpligt att föreskriva att de regionala myndigheterna ska ha en företrädare i myndighetens styrelse för att säkerställa en balanserad representation av intressena.

II.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna överväganden och allmän bedömning av förslaget

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar målet med förslaget att genom en effektivare tillämpning av unionsrätten när det gäller arbetstagarnas rörlighet över gränserna och samordning av de sociala trygghetssystemen stärka rättvisan på och förtroendet för den inre marknaden.

2.

Kommittén stöder tillvägagångssättet att inrätta en europeisk arbetsmyndighet (ELA) för att bistå medlemsstaterna i kampen mot oriktigheter i fråga om arbetstagarnas fria rörlighet, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, och på så sätt höja rörlighetens kvalitet.

3.

ReK betonar att missbruk av dessa friheter inte enbart försvagar sammanhållningen i EU, utan också medför betydande sociala, ekonomiska och budgetmässiga nackdelar för regionerna, städerna och kommunerna samt invånarna själva.

4.

Kommittén upprepar i detta avseende att detta leder till lägre skatteintäkter och sociala avgifter och inverkar negativt på sysselsättning, arbetsvillkor, konkurrens, lokal näringslivsutveckling och regional utveckling, välfärd och social trygghet.

5.

ReK efterlyser därför ökad samstämmighet och underlättat samarbete mellan nationella myndigheter, som för närvarande möter territoriella befogenhetsgränser för en effektiv tillämpning av de befintliga reglerna för gränsöverskridande situationer.

6.

Kommittén understryker att bättre samordning på EU-nivå av påföljderna vid överträdelser av lagstiftningen om arbetstagarnas rörlighet skulle kunna avskräcka från bristande efterlevnad och ge ett betydande bidrag till ett effektivare verkställighetssystem, även i överensstämmelse med andan i artiklarna 81 och 82 i EUF-fördraget. Detta skulle också stärka förtroendet för och rättvisan på den inre marknaden, bland annat genom att säkerställa tydliga förutsättningar för företagen och lika villkor. För att en sådan samordning faktiskt ska kunna uppnås måste man utnyttja alla nödvändiga medel (såsom kopplingar mellan it-plattformar eller telematiksystem eller andra kommunikationsmedel).

7.

Kommittén stöder den operativa rollen för ELA, som ska överta tekniska uppgifter från de befintliga strukturerna samt integrera och vidareutveckla dessa för att sluta identifierade luckor i systemet och skapa synergieffekter.

8.

ReK påpekar att uppgifter och befogenheter bör vara tydligt fastställda, så att ett stödjande samarbete kan utformas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och dubblering av befintliga strukturer uteslutas på alla nivåer i den offentliga förvaltningen.

9.

Kommittén vill fästa uppmärksamheten på att det finns en lång rad nationella, regionala och lokala metoder och rättslägen inom ELA:s föreslagna verksamhetsområde, och betonar att ELA:s mandat bör vara förenligt med denna mångfald och beakta de samlade kunskaperna.

Kritisk bedömning av målet och uppgifterna ur regionernas synvinkel

10.

Kommittén betonar att i synnerhet arbetstagare som är verksamma över gränserna i Europa utgör en utsatt grupp vars rättigheter lättare kränks på grund av deras rörlighet mellan utsändar- och värdregionerna.

11.

ReK upprepar att den regionala och lokala nivån påverkas direkt av oriktigheter i fråga om arbetstagarnas rörlighet över gränserna, att den har den närmaste kontakten med medborgarna och därmed med de arbetssökande och arbetsgivarna och att rörligheten på arbetsmarknaden i betydande mån är regionalt präglad och utformningsbar (1).

12.

Kommittén betonar att det på grund av denna nyckelroll är nödvändigt att sörja för en lämplig representation av de lokala och regionala myndigheterna i ELA:s styrelse (2).

13.

ReK påminner om att ELA bör täcka alla ekonomiska sektorer, och för att tillräcklig hänsyn ska tas till de olika problemen bör man sörja för ett nära deltagande av arbetsmarknadens parter genom att se till att både sektorer och regioner företräds i intressentgruppen.

14.

Kommittén betonar hur viktigt det är för måluppfyllelsen att lägga ett verkställbart tillvägagångssätt och ansvarsskyldighet till grund för ELA:s agerande, samtidigt som de nationella systemens oberoende måste bevaras.

Subsidiaritet och proportionalitet

15.

Kommittén betonar att subsidiaritetsprincipen måste iakttas till fullo i alla stadier av ELA:s utveckling och att alla nationella befogenheter i arbets- och socialpolitiska frågor måste respekteras.

16.

ReK understryker att proportionalitetsprincipen måste respekteras fullt ut för att undvika ytterligare finansiella och administrativa bördor.

17.

Kommittén vill fästa uppmärksamheten på att inrättandet av ELA bör syfta till att stärka de grundläggande friheterna på den inre marknaden och fungera som ett stöd för de nationella myndigheterna i de fall då medlemsstaternas effektiva tillämpning av unionsrätten hindras på grund av nationella gränser och/eller regionala skillnader inte kan hanteras ordentligt i ett nationellt perspektiv.

18.

Europeiska arbetsmyndigheten måste ge utrymme för de olika arbetsmarknadsmodeller och arbetsmarknadsprioriteringar som medlemsstaterna kan ha. Det är mycket viktigt att en europeisk arbetsmyndighet inte påverkar arbetsmarknadsparternas autonomi och den centrala roll som de spelar.

19.

ReK noterar att detta bör bidra till att förbättra rörlighetens kvalitet inom ramen för de befintliga befogenheterna och regelverken.

20.

Kommittén påpekar att positiva effekter skulle kunna uppnås för både utsändar- och värdregionerna genom att nationella myndigheters gränsöverskridande verkställande kan utformas mer effektivt, ökade skatte- och socialförsäkringsintäkter kan förväntas och effekterna av stärkt rättssäkerhet och enhetlig rättstillämpning på rättvisa arbets- och konkurrensvillkor kan bli märkbara lokalt (3).

Kompletterande förslag och ytterligare regleringsbehov

21.

Mot bakgrund av den europeiska arbetsmarknadens dynamiska karaktär med hänsyn till demografiska förändringar och tekniska utmaningar och med beaktande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna rekommenderar kommittén att man sörjer för utvecklingsmöjligheter för ELA.

22.

ReK anser att det är nödvändigt att vid hanteringen av gränsöverskridande situationer stärka alla berörda aktörers engagemang för en snabb, ändamålsenlig och konsekvent uppföljning för att uppnå positiva effekter för den regionala och lokala nivån.

23.

Kommittén rekommenderar att myndigheten i kontakterna med tredjeländer och i tillämpliga fall bygger vidare på unionens makroregionala strategier, som genom stärkt samarbete bidrar till att hantera utmaningar som är gemensamma för ett visst geografiskt område som omfattar medlemsstater och tredjeländer och till att uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning.

---

(1)  ReK:s yttrande om ”Arbetstagares rörlighet och en förstärkning av Eures” (COR-2014-1315).

(2)  ReK:s yttrande om ”En europeisk pelare för sociala rättigheter” (CdR 2868/2016).

(3)  https://cor.europa.eu/en/our-work/Documents/Territorial-impact-assessment/TIA-ELA-Labour-Authority-20180704.pdf.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s lokala och regionala myndigheters bidrag till den 14:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald och EU:s strategi för biologisk mångfald för tiden efter 2020

(2018/C 461/04)

Föredragande: Roby BIWER (LU–PES), ledamot av kommunfullmäktige, Bettembourg Referensdokument: Skrivelse från Frans Timmermans, förste vice ordförande, Europeiska kommissionen, april 2018

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

A.   Nuläget när det gäller att uppnå målen för biologisk mångfald i Europa och i världen

1.

Europeiska regionkommittén uttrycker oro över den allvarliga minskningen av den biologiska mångfalden, som inte är begränsad till förlust av djur- och växtarter, utan även negativt påverkar möjligheterna för framtiden – ekonomiska, miljömässiga och till och med samhälleliga och kulturella.

2.

Måldatumen för två viktiga politiska instrument för skydd och hållbar användning av den biologiska mångfalden – nämligen den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 för konventionen om biologisk mångfald (nedan kallad ”mångfaldskonventionens strategiska plan”) och EU:s motsvarande strategi för biologisk mångfald fram till 2020 – närmar sig snabbt.

3.

Kommittén upprepar att, även om man delvis gjort anmärkningsvärda framsteg, visar de vetenskapliga beläggen att världen i allmänhet, och många lokala och regionala myndigheter i synnerhet, inte är på rätt spår för att uppnå alla de globala Aichimålen för biologisk mångfald och genomföra EU:s strategi för biologisk mångfald. Mycket kan dock fortfarande uppnås fram till 2020, och förberedelserna inför den globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020 har redan inletts.

4.

Kommittén betonar att den globala förlusten av biologisk mångfald samt förlusten och försämringen av ekosystemen utgör ett allvarligt hot mot vår planets framtid. I det övergripande politiska sammanhanget av genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling är åtgärder för att bekämpa och vända förlusten av biologisk mångfald och återställa ekosystem avgörande faktorer som har ett nära samband med kampen mot klimatförändringarna.

5.

ReK erkänner den kulminerande inverkan av enskilda lokala (bristande) insatser som ett bidrag till den globala krisen för den biologiska mångfalden, vilket visar på faran med ”snäv inramning” genom att behandla varje fall som avser biologisk mångfald isolerat på lokal nivå – och därigenom bortse från dess globala inverkan samt andra externa effekter – och framhåller behovet av ett balanserad mikro–makro-perspektiv.

6.

Kommittén vidhåller att det finns tillräckliga belägg och vetenskapliga bevis för att det är brådskande att vidta mer radikala, proaktiva och förebyggande åtgärder på global, regional och lokal nivå för att hejda förlusten av biologisk mångfald och återställa skadade ekosystem nu och att inte vänta längre (dvs. på den formella bedömningen av framstegen 2020).

7.

ReK pekar på den bristande överensstämmelsen mellan politiska mål, både horisontellt och vertikalt, med en ofta motstridig syn på miljöfrågor, bland annat t.ex. jordbruks- och energipolitiken, vilket undergräver framstegen när det gäller att uppnå Aichimålen.

8.

EU-medlemsstaternas stadsplaneringspolitik orsakar fortfarande landskapsfragmentering och stadsutbredning, vilket leder till förlust av ekosystem och biologisk mångfald.

9.

Kommittén välkomnar de multilaterala miljöavtalen och deras funktionssätt samt utarbetandet av en ny övergripande politik och styrningsramar som stöder gränsöverskridande samarbete. Vi uppmanar de relevanta nationella och regionala myndigheterna att börja använda dessa instrument för att utveckla samstämmiga politiska insatser över gränserna.

10.

Kommittén pekar på förstörelsen av enskilda Natura 2000-områden och den rådande omfattningen av olagligt dödande och olaglig fångst av fåglar och andra djurarter, och är övertygad om att det krävs större ansträngningar på alla nivåer för att uppfylla kraven på övervakning och tillämpning av naturvårdsdirektiven genom lämpliga förvaltningsplaner.

11.

Kommittén är bekymrad över den ihållande olagliga handeln med skyddade arter, ökningen av invasiva främmande arter och den ohållbara användningen av bekämpningsmedel, t.ex. neonikotinoider, som orsakar en enorm minskning av pollinatörer, bl.a. bipopulationer.

12.

Det brådskar att avsevärt stärka de globala och europeiska insatserna för att effektivt ta itu med den globala krisen för den biologiska mångfalden och att koppla loss ekonomisk utveckling från förlust av biologisk mångfald och närliggande problem, bl.a. den efterföljande försämringen av ekosystemens funktioner och tjänster.

13.

Kommittén fäster uppmärksamheten vid de otillräckliga finansiella medlen och instrumenten för att integrera åtgärder för biologisk mångfald och lämplig förvaltning av biologisk mångfald samt de därmed sammanhängande finansiella och ekonomiska riskerna med att inte vidta åtgärder, som är dominerande på alla nivåer.

14.

Man måste inrikta sig på svagheterna i den globala och europeiska styrningsstrukturen, utmaningarna i genomförandet av mångfaldskonventionens strategiska plan och en förbättring av den globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020 för att uppnå ett effektivt genomförande genom konkreta strategier.

15.

Kommittén noterar med oro avsaknaden av och/eller otillräckligheten hos mekanismer för mätning, rapportering och verifiering av (frivilliga) bidrag för att bedöma framstegen i genomförandet av Aichimålen genom nationella strategiska handlingsplaner för biologisk mångfald och regionala strategiska handlingsplaner för biologisk mångfald.

16.

Alla berörda aktörer bör i ett tidigt skede göras delaktiga i förberedelserna inför nästa fas i arbetet med att utforma de globala ramarna för biologisk mångfald för tiden efter 2020 – både globalt och på EU-nivå.

B.   Åtgärder och ansvar fram till 2020

17.

Det är lämpligt att utnyttja den 14:e partskonferensen (COP 14) för konventionen om biologisk mångfald som en betydande möjlighet att fastställa vad som faktiskt fortfarande kan uppnås fram till 2020, så att tydliga och realistiska åtaganden kan utformas.

18.

Kommittén betonar de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll i genomförandet av Aichimålen under de två år som återstår.

19.

Det är viktigt med en lämplig ram för flernivåstyre för samordnade åtgärder av de lokala och regionala myndigheterna, EU och dess medlemsstater för att fortsätta genomförandet av Aichimålen och den europeiska strategin för biologisk mångfald fram till 2020.

20.

ReK stöder EU:s beslut att förbjuda ofta använda bekämpningsmedel, såsom neonikotinoider, på grund av den allvarliga risk de medför för icke-målinsekter såsom pollinatörer, som är avgörande för växters fortplantning i skogar, i grönområden i städer och på åkrar och därmed en förutsättning för den globala livsmedelsproduktionen. Kommittén betonar de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att begränsa användningen av bekämpningsmedel – med vederbörlig hänsyn till de skillnader i befogenhetsfördelning som finns mellan medlemsstaterna –, bl.a. genom initiativ såsom ”bekämpningsmedelsfria städer” och ”bivänliga städer”.

21.

ReK förespråkar ökade resurser (rättsliga, finansiella och mänskliga) för att lokala och regional myndigheter som så önskar på ett tillfredsställande sätt ska kunna utveckla sina direkta befogenheter i frågor som rör skydd, planering, hållbart utnyttjande, förvaltning, återställande och övervakning av den biologiska mångfalden och ekosystemen, bl.a. områden av större naturvårdsintresse.

22.

Det är viktigt att de lokala och regionala myndigheterna ges verktyg och mekanismer för att få tillgång till högkvalitativ information om status och utvecklingstendenser för arter, livsmiljöer, ekosystem och deras tjänster.

23.

Kommittén uppmanar EU-medlemsstaterna att fastställa ett integrerat tillvägagångssätt för att utarbeta och genomföra nationella, subnationella och lokala strategier och handlingsplaner för biologisk mångfald, i den mån sådana inte redan finns, i linje med rekommendationerna i strategin för biologisk mångfald och handlingsplansriktlinjerna från sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald och Iclei, och förbättra de lokala och regionala myndigheternas deltagande när det gäller att upprätta, se över och genomföra de nationella strategiska handlingsplanerna för biologisk mångfald i syfte att stödja deras faktiska genomförande och integration i planering – vertikalt och horisontellt – och sektorer vars verksamhet inverkar (positivt eller negativt) på den biologiska mångfalden.

24.

ReK betonar behovet av ökade medel till biologisk mångfald, i synnerhet investeringar i Natura 2000, genom EU:s finansieringsinstrument, bl.a. struktur- och sammanhållningsfonderna, och välkomnar också stödverktyg såsom eConservation, som erbjuder en databas med värdefull information om möjligheter till finansiering av biologisk mångfald från offentliga givare.

25.

Kommittén föreslår att man ska tillhandahålla bästa praxis för avskaffande av snedvridande subventioner inom olika politikområden i syfte att öka samstämmigheten i EU:s insatser för att skydda den biologiska mångfalden och genomföra bedömningar av miljöskadliga subventioner för att bättre styra EU:s budget i riktning mot hållbar utveckling. När anslag öronmärks måste man ge hög prioritet åt hållbar utveckling.

26.

ReK välkomnar insatserna inom EU-programmet Horisont 2020 för att intensifiera forsknings- och innovationsverksamhet där man undersöker potentialen hos naturbaserade lösningar samt grön och blå infrastruktur när det gäller att förnya stadsområden. Vi betraktar dem som goda byggstenar för att förbättra genomförandet av EU:s strategi för biologisk mångfald i stadsområden och tätbefolkade områden, även under perioden 2020–2030 och med koppling till EU-agendan för städer. Kommittén vill dock understryka behovet av att ytterligare främja genomförandet av EU:s naturvårdsdirektiv. Vi betonar också att dessa program för naturbaserade lösningar samt grön och blå infrastruktur inte bör betraktas som en ersättning för, utan som ett användbart komplement till, kraftfulla åtgärder för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i stadsnära områden och landsbygdsområden.

27.

Medlen från de olika befintliga finansieringsinstrumenten bör förvaltas direkt av de behöriga och bemyndigade regionala och lokala organ som är ansvariga för bevarande och återställande av den biologiska mångfalden och ekosystemen i enlighet med Aichimålen.

28.

Kommittén anser att man måste förstärka de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att förhindra olaglig handel genom att fastställa upphandlingsregler som är inriktade på biologisk mångfald samt hejda ökningen av invasiva främmande arter, särskilt genom att tillhandahålla ramar för samarbetsinriktad, gemensam verksamhet i gränsöverskridande situationer till förmån för en integrerad förvaltning av arters migration och den biologiska mångfalden. Vi framhåller den roll som befintliga strategiska nätverk såsom det transeuropeiska nätverket för grön infrastruktur (TEN-G) spelar för att tillhandahålla gränsöverskridande gröna infrastrukturer och korridorer genom gränsöverskridande, samarbetsinriktade förvaltnings- och handlingsplaner.

De lokala och regionala myndigheternas centrala roll i genomförandet av mångfaldskonventionens strategiska plan och EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020

29.

Kommittén bekräftar och välkomnar det ökande erkännandet av de lokala och regionala myndigheternas roll på EU-nivå när det gäller att genomföra den europeiska strategin för biologisk mångfald.

30.

De lokala och regionala myndigheterna bör delta aktivt i utformningen och genomförandet av de politiska åtgärderna för att avskaffa kontraproduktiva subventioner och integrera biologisk mångfald i olika politikområden, bland annat jordbruk samt stadsutveckling och regional utveckling (genom relevanta EU-fonder).

31.

ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att intensifiera arbetet med att integrera aspekter som rör biologisk mångfald i markanvändnings- och stadsplaneringen som ett effektivt instrument för att underlätta bidrag till genomförandet av Aichimålen.

32.

Kommittén bekräftar de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att på frivillig väg genomföra upplysningsprogram och plattformar som syftar till att betona vikten av att skydda och återställa den biologiska mångfalden och ekosystemen och deras tjänster.

33.

ReK uppmuntrar de lokala och regionala myndigheterna att delta i internationella, europeiska och nationella standardiserings- och certifieringsförfaranden för förvaltning av biologisk mångfald och ekosystem, bl.a. verktyg som kan användas som referenser och stödja införandet av en samstämmig styrnings- och förvaltningsram för biologisk mångfald.

C.   I riktning mot en effektiv och fungerande global ram för biologisk mångfald för tiden efter 2020

34.

Kommittén välkomnar Europaparlamentets resolution om EU:s handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet, som antogs i slutet av 2017 och där kommissionen uppmanas att utan dröjsmål inleda arbetet med nästa EU-strategi för biologisk mångfald, i linje med processen för att utarbeta den globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020.

35.

ReK inser att man måste stärka det politiska engagemanget på global nivå och EU-nivå för att ta itu med den globala krisen för den biologiska mångfalden och höja ambitionsnivån under årtiondet efter Aichimålen 2020–2030.

36.

Kommittén förväntar sig att man vid COP 15 för mångfaldskonventionen kommer att uppnå förnyad global uppmärksamhet och motsvarande åtaganden för att inte bara hejda förlusten av utan faktiskt återställa den biologiska mångfalden och ekosystemen och fastställa en ambitiös och inkluderande global ram för biologisk mångfald för perioden efter 2020 fram till 2030 som gör det möjligt att uppnå visionen för 2050 i mångfaldskonventionen och andra relevanta FN-avtal.

37.

ReK uppmanar EU att ta ansvarsfullt ledarskap i de globala förberedelserna inför en global ram för biologisk mångfald för tiden efter 2020 och fastställa en ”yttre politik för biologisk mångfald” – eller bidra till en ”global inre politik för biologisk mångfald” – där EU:s ansvar som global ledare när det gäller biologisk mångfald slås fast.

38.

EU och alla parter i partskonferensen för mångfaldskonventionen uppmanas att stärka och formalisera dialogen med och deltagandet av de lokala och regionala myndigheterna (och andra berörda aktörer som inte är parter) i utarbetandet och genomförandet av den nya politiska ramen.

39.

Kommittén uppmuntrar EU att inleda tvärregionalt samarbete med Afrika, Sydamerika, Asien och i synnerhet Kina, som värd för COP 2020 för mångfaldskonventionen, i syfte att utarbeta gemensamma och samordnade strategier för att främja det gemensamma intresset av att uppnå de ”förnyade” Aichimålen för återställande, hållbart utnyttjande och förvaltning av biologisk mångfald och ekosystem under årtiondet 2020–2030.

40.

Man måste omsätta visionen för 2050 i konkreta villkor och metoder som omfattar pragmatiska, lösningsinriktade svar, vilket bör diskuteras vid COP 14 för mångfaldskonventionen.

41.

Man måste utarbeta den globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020 genom att anpassa och integrera alla relevanta FN-avtal på miljöområdet, såsom FN:s mål för hållbar utveckling, Parisavtalet om klimatförändringar och Sendai-ramverket för katastrofriskreducering, med – de förnyade – Aichimålen för biologisk mångfald, för att förhindra att den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna separeras från de sociala och ekonomiska mål som de ligger till grund för. På så sätt kommer den biologiska mångfaldens värden att kunna integreras i andra sektorer och därmed politiska åtgärder och planeringsprocesser samt i gränsöverskridande samarbete.

42.

Kommittén uppmanar till politisk samstämmighet genom en bättre integrering av biologisk mångfald i synnerhet i hållbarhetsmålen nr 11 ”hållbara städer och samhällen”, nr 14 ”livet under vattenytan” och nr 15 ”livet på land” och en mer exakt och anpassad utformning av de olika instrumenten för att undvika förvirring, motsägelser och överlappning.

43.

ReK understryker att det är av avgörande betydelse att samarbeta på flera nivåer och inrätta en ändamålsenlig och fungerande struktur för flernivåstyre i den globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020, där de lokala och regionala myndigheterna (både globalt och inom EU) ingår, för samordnade åtgärder för att uppnå de ”förnyade” Aichimålen.

44.

I den nya globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020 bör de lokala och regionala myndigheternas roll i mekanismen för nationell övervakning, rapportering och verifiering uttryckligen nämnas.

45.

Kommittén uppmuntrar till en samstämmig struktur och mekanism för den globala styrningen av biologisk mångfald för tiden efter 2020 där man tillämpar principerna om horisontell integrering, vertikal anpassning samt samarbetsinriktad och integrerad förvaltning med koppling till mätbara mål och rapporteringsmekanismer av och för alla nivåer, även de lokala och regionala myndigheterna, som anpassats till andra internationella avtal.

46.

ReK rekommenderar att man undersöker möjligheten att främja ett system med frivilliga bidrag på de olika nivåerna – liknande UNFCC, som inför nationellt, regionalt och lokalt fastställda bidrag – i proportion till de nationella förhållandena, men som är minst lika djärva och ambitiösa.

47.

Kommittén upprepar att man måste fortsätta med ett tillvägagångssätt som liknar – och har samma anda som – Aichimålen, och införa tydliga, tidsbundna och mätbara nya mål för att hejda förlusten av och återställa biologisk mångfald, natur och ekosystem samt för att effektivt utrota och förhindra introduktionen av invasiva främmande arter och effektivt stoppa olagligt dödande av och olaglig handel med vilda djur och växter under årtiondet 2020–2030.

48.

EU uppmanas att tillhandahålla strategisk och kontinuerlig vägledning och rådgivning för EU:s medlemsstater och andra länder i deras insatser för att ta itu med hoten mot och förvaltningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Med tanke på att förlusten av biologisk mångfald beror på en mängd olika enskilda fall och beslut bör vägledningen omfatta principer och kriterier för att bedöma inverkan av dessa som härrör från, och jämförs med, de globala målen för biologisk mångfald för att undvika ”snäv inramning”.

49.

En samstämmig syn på övervakning, rapportering och verifiering är av mycket stor betydelse för redovisningen av framstegen inom den globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020 och för den regelbundna bedömningen av genomförandet av de långsiktiga målen. Detta måste göras på ett heltäckande och underlättande sätt genom att man fokuserar på 1) att hejda förlusten av biologisk mångfald, 2) att återställa biologisk mångfald och ekosystem samt 3) hållbar användning och förvaltning av biologisk mångfald och ekosystem. Detta ska ske genom att man förhindrar ankomst av och utrotar invasiva främmande arter, genom att man stoppar olagligt dödande av och olaglig handel med vilda djur och växter samt genom övervakning och verifiering av indikatorer för biologisk mångfald. Övervakningen, rapporteringen och verifieringen ska vara så objektiv som möjligt och bygga på bästa tillgängliga vetenskap, med tilldelning av kvantifierade effekter till politik och åtgärder, synlighet för framsteg och resultat samt identifiering av behov av korrigering eller ytterligare åtgärder.

50.

Kommittén efterlyser en kartläggning och övervakning av de nationella bidragen, inklusive de regionala och lokala, i förhållande till de globala målen i den globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020 för att möjliggöra spårning och regelbunden bedömning av de kollektiva åtagandena.

51.

ReK anser att det bör utarbetas en gemensam teknisk och vetenskaplig kunskapsbas avseende biologisk mångfald, varigenom det utarbetas jämförbara metoder för spårning, fastställs gemensamma regler för övervakning och inrättas lämpliga plattformar för hantering och spridning av data och kunskap.

52.

Kommittén anser att kunskapen om lokala resurser och tjänster (miljö, turism, jordbruk, hantverk, energi, tjänster och den sociala ekonomin) bör fördjupas för att åtgärderna för att bevara den biologiska mångfalden bättre ska integreras i planeringen på olika styresnivåer och i åtgärderna för att främja den socioekonomiska utvecklingen i regionerna.

53.

ReK anser att den kunskap om god praxis för förvaltning av Natura 2000-områden som finns på EU-nivå bör fördjupas och spridas och att en regelbunden dialog med de berörda förvaltningsorganen bör främjas. Dessutom bör de olika offentliga och privata aktörerna i regionen involveras i frågor om biologisk mångfald.

54.

ReK föreslår att man ska införa operativa ”smarta” (specifika, mätbara, ambitiösa, realistiska och tidsbestämda) mål i ramen för tiden efter 2020, och övergå från statusrelaterade, icke mätbara mål till resultatorienterade, ”belastningsrelaterade” mål, som fastställts på ett tydligt och operativt sätt och språk och gör det möjligt att mäta och rapportera framstegen i förhållande till målen.

55.

Kommittén erkänner behovet av mer övertygande och enkelt förmedlingsbara mål och delmål i den globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020, samtidigt som man uppdaterar och/eller ersätter de tidsbundna Aichimålen, bl.a. följande: 1) Strategiskt mål B om att sänka det direkta trycket på den biologiska mångfalden och främja ett hållbart utnyttjande bör omfatta hållbart utnyttjande av landlevande arter utöver bestånd av fisk och ryggradslösa djur samt vattenväxter i delmål 6. 2) I strategiskt mål D om att öka fördelarna för alla av biologisk mångfald och ekosystemtjänster bör man erkänna den biologiska mångfaldens bidrag till människors hälsa – utöver dem som nämns i delmålen 14, 15 och 16 – med ytterligare delmål för frågor såsom farmaceutiskt bruk, medicinalväxter, nutrition, psykisk hälsa och hälsofrämjande osv. samt erkännande av kopplingarna mellan biologisk mångfald, fred, konflikter och människors migration. 3) Man måste ägna större uppmärksamhet åt de tjänster som tillhandahålls av marken, färskvattnet och det öppna havet samt deras biologiska mångfald. 4) Man måste vidta åtgärder inom ramen för natur- och ekosystemtjänster som syftar till att förbättra livsmiljön i städer och stadsnära områden, bl.a. mot bakgrund av klimatförändringarna.

56.

ReK efterlyser att lokalsamhällena görs medvetna om vikten av att biologisk mångfald ses som ett område med ekonomiska, sociala och sysselsättningsrelaterade möjligheter även i förhållande till behoven av social delaktighet, och att de provar nya modeller för lokalt samarbete som bygger på spridning av sociala och miljörelaterade bestämmelser som gynnar den biologiska mångfalden.

57.

De gemensamma indikatorerna för biologisk mångfald bör bygga på, komplettera och anpassas för alla relevanta internationella ramar, i synnerhet målen för hållbar utveckling, i syfte att undvika dubbelarbete, främja en effektiv, integrerad mätbarhet och ett effektivt och integrerat genomförande samt få till stånd betydande förändringar i syfte att utrota fattigdom, främja begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och öka motståndskraften hos lokalsamhällenas livsmedelssystem.

58.

ReK efterlyser fler kapacitetsutvecklingsmöjligheter – inklusive nödvändiga finansiella medel och innovativa, aktiverande metoder såsom ömsesidigt lärande – för att stärka de tekniska kunskaperna och färdigheterna för att hejda förlusten av biologisk mångfald, återställa biologisk mångfald och ekosystem samt förhindra invasiva främmande arter och olagligt dödande av och olaglig handel med vilda djur och växter, på alla nivåer, inbegripet bland urbefolkningar och lokalsamhällen, sakkunniga och yrkesverksamma (inklusive jägare, fiskare, herdar och skogsbrukare) i förvaltningen av biologisk mångfald.

59.

Kommittén föreslår starkare partnerskap och stöd till kollektiva åtgärder bland alla berörda aktörer och den bredare allmänheten, med särskild uppmärksamhet på bidragen från ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, kvinnor, ungdomar och dem som direkt är beroende av och förvaltar den biologiska mångfalden (bl.a. jägare, fiskare, herdar och skogsbrukare) och på att stoppa olagligt dödande av och olaglig handel med vilda djur och växter. ReK upprepar att det behövs mer tekniskt stöd och/eller vägledning (inte bara för lokala och regionala myndigheter i EU utan också för transit- och ursprungsregioner för olaglig handel med vilda djur och växter), kapacitetsuppbyggnad och rättighetsbaserade instrument för en effektiv deltagandebaserad process där principerna för god styrning är integrerade.

60.

Kommittén uppmuntrar utarbetandet av internationella standarder för strategier och handlingsplaner för biologisk mångfald samt integrerad förvaltning och planering, liksom andra instrument som rör den framtida styrnings- och förvaltningsmekanismen för att underlätta införandet och samstämmigheten.

61.

ReK erkänner betydelsen av globala modeller och scenarier för biologisk mångfald för bättre underbyggda och sunda beslut om förvaltningen av biologisk mångfald samt utvecklingen av innovativa system för uppgiftsinsamling eller en utvidgning av befintliga system med uppgifter om biologisk mångfald.

62.

Kommittén uppmuntrar inrättandet av en global plattform för kunskapsöverföring, övervakning och rapportering om genomförandet av staternas och de lokala och regionala myndigheternas åtaganden och för de lokala och regionala myndigheternas deltagande i utbyte och spridning av bästa praxis och stöd till övervakning, rapportering och verifiering.

63.

ReK framhåller behovet av att öka medlen till biologisk mångfald – globalt, inom EU och nationellt – med inriktning på de specifika lokala förhållandena. Detta bör omfatta lämplig vägledning för att underlätta tillgång till samt effektiv och ändamålsenlig användning av tillgängliga finansieringsinstrument, samt regelbunden och systematisk utvärdering av resultat för att undvika negativa effekter och konflikter mellan olika politiska mål.

64.

Kommittén rekommenderar att man undersöker och utnyttjar fördelarna med nya och innovativa finansieringsalternativ, bl.a. skatteincitament, betalningar för ekosystemtjänster, regionala/nationella lotterier, en särskild fond för biologisk mångfald på europeisk och/eller global nivå, samt kombination och blandning av finansiering, liksom tillhörande strukturella innovationer, såsom offentlig-privata partnerskap för biologisk mångfald, privata stiftelser, offentligrättsliga stiftelser och incitament för åtgärder genom t.ex. frivillig märkning/certifiering.

65.

ReK åtar sig att ständigt och proaktivt engagera sig i förberedelserna inför den globala ramen för biologisk mångfald för tiden efter 2020 i den anda som kommer till uttryck i detta yttrande.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Meddelandet En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi

(2018/C 461/05)

Föredragande: André VAN DE NADORT (NL–PES), borgmästare, Weststellingwerf Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi COM(2018) 28 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

A.   Allmänna kommentarer

Europeiska regionkommitténs ståndpunkt

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar Europeiska kommissionens meddelande om En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi och de utmaningar och nyckelåtgärder som identifieras, och betonar att det krävs en hög ambitionsnivå för att genomföra omställningen till en cirkulär ekonomi och hantera de samhälleliga och miljömässiga utmaningarna och praktiska frågorna med koppling till plast. Kommittén noterar i detta sammanhang de lagstiftningsförslag som Europeiska kommissionen lagt fram avseende de tio engångsartiklar av plast som är de vanligast förekommande på stränder och i hav i EU och som, tillsammans med kvarlämnade fiskeredskap, utgör 70 % av allt marint skräp.

2.

Kommittén erkänner att plast – eftersom det är ett mycket hållbart, hygieniskt och billigt material – har ett antal fördelar, men är djupt oroad över den nuvarande låga insamlings- och återvinningsgraden för plast och anser att befintlig praxis när det gäller att tackla denna utmaning har varit alltför inriktad på lösningar i slutet på kedjan (insamling, sortering och behandling).

3.

Kommittén betonar de lokala och regionala myndigheternas betydelsefulla roll och deras intresse när det gäller utveckling och genomförande av lösningar för plast i en cirkulär ekonomi. De lokala och regionala myndigheternas ansvar rör avfallshantering och miljöskydd: bl.a. förebyggande, insamling, transport, återvinning (inklusive sortering, återanvändning och materialåtervinning) och bortskaffande av avfall samt borttagning av skräp på gator, vid kuster, i sjöar och i hav, stödjande åtgärder för fiske och turism samt uppbyggnad av medvetenheten om avfalls-, nedskräpnings- och återvinningsfrågor bland medborgarna.

4.

Kommittén fokuserar på framtidens cirkulära plasthantering ur ett lokalt och regionalt perspektiv. Detta innebär mindre och bättre plast, bättre insamling och återvinning och bättre marknader.

5.

Kommittén är fast övertygad om att en strategi som fokuserar på hela materialkedjan och ett bättre samarbete mellan alla berörda parter i plastvärdekedjan är av avgörande betydelse för att man ska kunna hitta effektiva lösningar. Insatserna bör inriktas på alla led i värdekedjan, bl.a. produktutformning, tillverkning av plast, inköp, konsumtion, insamling och återvinning.

6.

Kommittén betonar den roll som innovation och investeringar har när det gäller att finna cirkulära lösningar som främjar de förändringar av samhället och beteendemönstren som krävs för en omställning till en cirkulär ekonomi som ett avgörande steg mot genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling på europeisk, nationell, regional och lokal nivå och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att under sina förhandlingar om den kommande fleråriga budgetramen fullt ut utforska möjligheterna att öka EU-finansieringen av den cirkulära ekonomin för plast.

B.   Mindre plast

Förebyggande åtgärder har högsta prioritet när det gäller att minska plastavfallet

7.

ReK påpekar att förebyggande av avfall bör ges högsta prioritet i enlighet med EU:s övergripande avfallshierarki. Plast som inte slutar som avfall kommer inte att behöva sorteras, behandlas eller förbrännas. Att förebygga avfall börjar med att begränsa användningen av plast, och vid produktutformningen.

8.

Kommittén påminner om att det finns många sätt att undvika onödig användning av plast till engångsprodukter och ytterförpackningar för produkter. De grundläggande kriterierna för förpackningar måste stärkas för att undvika onödiga förpackningar och ytterförpackningar och man måste regelbundet kontrollera om nyckelprodukter på EU-marknaden uppfyller dessa kriterier.

9.

Kommittén efterlyser ytterligare forskning om förhållandet mellan förpackning och konservering av livsmedel ur ett perspektiv som omfattar hela livscykeln och möjliga alternativa strategier för att förebygga livsmedelssvinn utan att använda (komplexa) plastförpackningar.

Förebyggande av nedskräpning och ”plastsoppa” och minskning av engångsprodukter i plast

10.

Kommittén betonar att den höga kostnaden för avlägsnande av plastavfall är ett stort problem för lokala och regionala myndigheter, och förebyggande av nedskräpning, både på land och till havs, är därför av största vikt.

11.

ReK stöder kommissionens initiativ om ett lagstiftningsförslag om engångsplast med förslag till mål om att begränsa användningen av engångsplast, eftersom den största andelen av det plastavfall som hamnar på våra gator kommer från engångsplast. I detta avseende anser kommittén att de nyligen framlagda förslagen med inriktning på de engångsartiklar i plast som är de vanligast förekommande på stränder och i hav är ett viktigt första steg, men förväntar sig ytterligare ambitiösa åtgärder för att även ta itu med nedskräpning med andra engångsartiklar i plast, även på land.

12.

Kommittén förväntar sig ambitiösa mål för insamling av engångsplast och plast från hämtmat som omfattas av ett system för utökat producentansvar. Till exempel skulle plastförpackningar för drycker kunna ingå som en del av producentens ansvar i syfte att minska nedskräpningen.

13.

ReK betonar producenternas och importörernas fullständiga ansvar för sina produkters negativa inverkan när de blir till skräp, varför dessa måste svara fullt ut för kostnaderna för insamling och behandling av det avfall som deras produkter genererar.

14.

Kommittén framhåller de olika svårigheterna i specifika samhällen och regioner i EU, till exempel de yttersta randområdena, flodsamhällen, öar och kust- och hamnsamhällen, när det gäller att bekämpa marint skräp och betonar att det är särskilt viktigt att involvera berörda aktörer från dessa samhällen för att säkerställa att deras röster blir hörda vid sökandet efter positiva och praktiskt genomförbara lösningar.

15.

Kommittén stöder genomförandet av kampanjer för att öka medvetenheten om nedskräpning och städningsaktioner. Kommittén främjar också lokala och regionala myndigheters deltagande i evenemang, såsom kampanjen ”Let’s Clean Up Europe” och Europeiska veckan för avfallsminskning, uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att föreslå ytterligare initiativ och utforskar möjligheten att engagera volontärer genom Europeiska solidaritetskåren.

16.

Mot denna bakgrund stöder kommittén helhjärtat principen i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg (COM(2018) 33) att avgifterna för användning av mottagningsanordningar i hamn ska minskas om fartygets konstruktion, utrustning och drift är sådana att det kan visas att fartyget genererar mindre mängder avfall och hanterar sitt avfall på ett hållbart och miljövänligt sätt.

Förebyggande av mikroplast

17.

Mikroplast är en alltmer utbredd och problematisk företeelse och kan numera påträffas i nästan alla delar av ekosystemet, inbegripet människans kost. Mikroplastens påverkan på djurs och människors hälsa och på våra ekosystem är till stor del fortfarande okänd.

18.

Kommittén rekommenderar ytterligare forskning om de viktigaste källorna till och vägarna för mikroplast, såsom slitage från bildäck, textilier och avfall, och även förhållandet mellan plaståtervinning och mikroplast och mikroplastens påverkan på djurs och människors hälsa samt på ekosystemen. Därför vill kommittén även betona behovet av att inrätta pålitliga och effektiva mättekniker och mätprocesser, och uppmanar kommissionen att stödja forsknings- och utvecklingsverksamhet på detta område.

19.

ReK efterlyser ett förbud mot plaster som kan brytas ned genom oxidation (oxo-plaster) och mot avsiktligt tillsatta mikroplaster i alla produkter där de inte behövs av hänsyn till människors hälsa, bland annat hudvårdsprodukter och rengöringsmedel. ReK efterlyser dessutom minimikrav för utsläppande av oavsiktliga mikroplaster från produkter såsom däck och textilier, samt åtgärder för att minska förlusterna av plastpellets.

C.   Bättre plast

Bättre konstruktion av plast

20.

Kommittén anser att det finns ett akut behov av att förbättra konstruktionen av plast, där man beaktar möjligheterna för framtida separat insamling, sortering och återvinning av plast och plastprodukter, så att plast kan bli en hållbar del i den cirkulära ekonomin, och understryker att det finns ett stort behov av innovation på detta område.

21.

I en cirkulär ekonomi bör vi i princip inte tillåta att produkter eller material som inte kan återvinnas släpps ut på marknaden i EU. Därför bör alla plaster, plastprodukter och plastförpackningar som släpps ut på marknaden i EU senast 2025 ha ett minimikrav på sig att vara återvinningsbara på ett kostnadseffektivt sätt. För detta krävs också att ämnen som är skadliga eller farliga för miljön bör tas bort helt från plast och plastprodukter senast 2025.

22.

En cirkulär ekonomi är också en fossilfri ekonomi. En stark innovationsagenda och efterföljande stöd för storskalig utbyggnad av fossilfria plaster behövs för att ställa om från de nuvarande fossilbaserade plasterna till innovativa, hållbara och miljövänliga plaster.

23.

Man måste begränsa antalet olika polymerer som finns tillgängliga för tillverkning av plastprodukter till polymerer som är ändamålsenliga och lätta att separera, sortera och återvinna, särskilt när det gäller engångsprodukter. Branschstandarder på EU-nivå kan behöva tas fram för detta ändamål.

24.

Kommittén efterlyser ytterligare studier av behovet av att harmonisera och införa möjliga begränsningar av tillsatser som används i plast för att påverka och förbättra plastens fysiska egenskaper, i syfte att ytterligare underlätta och förenkla återvinningen av plast och användningen av återvunnet material. Branschstandarder på EU-nivå för tillsatser i plast kan behöva tas fram för detta ändamål.

25.

Kommittén anser vidare att även produkter som inte är förpackningar men är tillverkade av plast också riskerar att skräpa ned och därför måste utformas för att motverka detta samt att producenterna måste sörja för erforderliga system för omhändertagande när produkternas livslängd uppnåtts.

26.

Kommittén påminner om att system för utvidgat producentansvar kan spela en viktig roll för att främja ekodesign, med en anpassning av avgifterna som grundar sig på produktens cirkulära potential – till exempel möjligheterna för återanvändning, separat insamling, behandling och återvinning – och på andelen återvunnet innehåll. Lagstiftningen om utvidgat producentansvar måste därför innefatta ansvaret för ekodesign. Lagstiftningen om utvidgat producentansvar bör också kopplas till branschstandarder på EU-nivå avseende användning av polymerer och tillsatser i plastprodukter för engångsbruk.

27.

Kommittén framhåller att material som inte har de negativa miljö- och hälsoeffekter som alla plaster i dagsläget har och som helt kan ersätta plast måste tas fram inom de kommande decennierna. Kommittén efterlyser därför forskningsinsatser och styrmedel som kan driva på mot en framtid utan plast med moderna nya material.

Biologiskt nedbrytbara plaster

28.

ReK anser att den nuvarande generationen av biologiskt nedbrytbara plaster inte är någon lösning på problemet med nedskräpning med plast och ”plastsoppa”, eftersom de inte bryts ned i en naturlig miljö eller i vattensystem.

29.

Kommittén framhåller att det faktum att vissa plaster ska separeras som plast och andra som biologiskt avfall är förvirrande för konsumenterna. Det gör att kommunikationen med konsumenterna blir komplex och leder till misstag vid separeringen av både konventionell plast och biologiskt nedbrytbar plast.

30.

Biologiskt nedbrytbar plast som hamnar i återvinningen för plast hindrar återvinningen av konventionell plast. Därför bör användningen av biologiskt nedbrytbar plast begränsas till tillämpningar där biologisk nedbrytbarhet har ett särskilt ändamål, såsom biologiskt nedbrytbara påsar för insamling av bioavfall.

31.

ReK framhåller behovet av bättre definitioner och/eller standarder för olika former av biologisk nedbrytbarhet. Dessa bör kopplas till avfallshantering, exempelvis standarder för komposterbarhet och nedbrytbarhet, och ta hänsyn till praxis i europeiska behandlingsanläggningar. Detta kommer att förbättra och/eller förenkla märkningen, minska nedskräpningen och främja en korrekt sortering, och kommer även att stimulera innovation i fråga om biologiskt nedbrytbara plaster.

32.

Det är särskilt viktigt att plast som säljs som komposterbar plast faktiskt kan brytas ned i naturen utan behov av industriell kompostering. En sådan avgränsning kan markant minska risken för spridning av mikroplaster eftersom det finns en risk att konsumenter, i kontrast till faktiska förhållanden, tror att komposterbar plast med gällande märkningar kan brytas ned i naturen utan ytterligare behandlingssteg.

D.   Bättre insamling

33.

ReK betonar att effektiva system för separat insamling av plastavfall är ett centralt krav för en cirkulär ekonomi för plast. För detta ändamål måste insamlingssystemen vara enkla och logiska för användarna.

34.

De befintliga insamlingssystemen i EU:s medlemsstater är i allmänhet inte inriktade på plast som inte är förpackning, och denna plast samlas därför inte in separat utan hamnar i deponier eller förbränningsanläggningar som en del av restavfallet, eller till och med som skräp (i havet). Detta leder till skador på miljön, förlust av värdefullt återvinningsbart material och till förvirring bland konsumenterna som inte förstår varför vissa plaster ska separeras för återvinning och andra inte. Bättre informationskampanjer och en enhetligare strategi för separat insamling i medlemsstaterna skulle göra det möjligt att öka mängden återvunnet material och förbättra såväl lokalbefolkningens som turisternas efterlevnad av riktlinjerna för avfallssortering.

35.

I situationer där insamling av plast och plastprodukter baseras på utökat producentansvar måste ändamålsenliga mål sättas upp på ett sådant sätt att producenterna uppmuntras att överträffa målen i de fall detta är möjligt.

Effektiv separat insamling av plast

36.

Kommittén uppmanar kommissionen att involvera alla berörda parter, inklusive de som är aktiva inom förebyggande av avfall och hantering av material som inte är plast, i syfte att förbättra den separata insamlingen.

37.

Insamlingssystemen bör vara inriktade på plast som material snarare än på plast som en förpackningsprodukt. Detta skulle avsevärt förenkla konsumentupplysningen och leda till ökad insamlingsgrad. En bättre anpassning mellan de lokala och regionala myndigheterna och systemen för utvidgat producentansvar behövs för att hantera plastavfall som inte kommer från förpackningar inom ramen för en dialog med producenter och importörer. Detta måste även beaktas i samband med översynen av direktivet om förpackningar och förpackningsavfall.

38.

Kommittén välkomnar utarbetandet av riktlinjer om separat insamling och sortering av avfall och uppmanar kommissionen att se till så att de lokala och regionala myndigheterna görs delaktiga i processen för utarbetande och spridning av riktlinjerna, med tanke på den viktiga roll som de spelar i många medlemsstater.

39.

Lokala och regionala avfallshanteringsstrategier bör riktas in på avfallshierarkin, dvs. förebyggande av avfall, separat insamling och minimering av restavfall. Det finns många goda exempel på och erfarenheter från sådana strategier. Innovation inom separat insamling bör stimuleras och utbytet av bästa praxis och kunskap mellan lokala och regionala myndigheter bör ges ett starkt stöd, till exempel genom instrument såsom Taiex peer to peer-verktyg eller EU-agendan för städer.

40.

Kommittén betonar behovet av att förhindra att Kinas förbud mot plast leder till mer deponering, (olaglig) dumpning eller förbränning. Det är dessutom nödvändigt att investera i modern återvinningskapacitet.

Allmänhetens medvetenhet och beteendeförändring

41.

För att kunna utarbeta välfungerande avfallshanteringsstrategier måste kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna vara medvetna om kopplingarna på lokal och regional nivå mellan infrastruktur, kommunikation och allmänhetens medvetenhet och de instrument som kan användas till stöd för en beteendeförändring.

42.

Allmänhetens medvetenhet om avfallshantering är en förutsättning för välfungerande och effektiva insamlingssystem. Om det finns en medvetenhet bland allmänheten innebär det att det finns ett stöd för separat insamling och förebyggande samt för genomförande av lokala initiativ, men medvetenheten i sig leder inte nödvändigtvis till en beteendeförändring. En bättre förståelse för de mekanismer som kan bidra till en positiv beteendeförändring är därför av avgörande betydelse. ReK understryker därför att man bör främja en ytterligare utveckling av strategier för att uppmuntra en beteendeförändring, såväl med hjälp av klassiska medel, såsom incitament och påföljder, som med hjälp av innovativa metoder, och att utbyte av bästa praxis och kunskap mellan lokala och regionala myndigheter bör ges ett starkt stöd.

43.

Kommittén uppmuntrar alla lokala och regionala aktörer att bidra till att öka medvetenheten om fördelarna med återvunnen plast.

Användning av ett harmoniserat pantsystem för dryckesförpackningar bör övervägas på europeisk nivå

44.

Pantsystem har visat sig leda till mycket höga insamlingsnivåer och en högkvalitativ återvinning och är även mycket effektiva för att förebygga nedskräpning och ”plastsoppa”.

45.

Ett ökande antal medlemsstater inför pantsystem, vilket ibland kan leda till negativa gränsöverskridande effekter i regioner med olika pantsystem.

46.

ReK föreslår att man överväger en harmoniserad strategi på EU-nivå eller åtminstone maximal samordning för de medlemsstater som för närvarande inför pantsystem eller som planerar att i framtiden utveckla nya system i syfte att förebygga negativa gränsöverskridande effekter och underlätta den fria rörligheten för varor.

Alternativ till kvantitativa mål bör undersökas

47.

Kommittén konstaterar att målen för separat insamling och återvinning av plast i olika EU-direktiv (direktivet om förpackningar och förpackningsavfall, direktivet om uttjänta fordon och WEEE-direktivet) är lika för alla medlemsstater, även om medlemsstaternas resultat kan variera kraftigt. Detta leder till en situation där vissa medlemsstater fortfarande måste göra stora ansträngningar medan andra redan lätt uppfyller målen och inte har några incitament att överskrida dem.

48.

Kommittén rekommenderar att man ser över målen i de olika direktiven för att skapa starkare incitament och stimulera en återvinning av högre kvalitet som utgår från följande möjliga strategier: — Införande av en bonus när man överskrider målen. — Utökande av producenternas finansiella ansvar till att omfatta hela kostnaden för avfallshanteringen av deras produkter, inbegripet kostnaden för att städa upp skräp eller kostnaden för insamling och behandling av deras produkter som inte har samlats in separat och som till slut hamnar i restavfall.

E.   Bättre återvinning

Utveckling av teknik för sortering och återvinning

49.

Kommittén stöder helhjärtat forskning och innovation med koppling till ny sorterings- och återvinningsteknik, inbegripet depolymerisation. Detta skulle teoretiskt sett kunna lösa många av de problem som för närvarande finns med sortering och återvinning av plast.

50.

ReK betonar den potential som regioner och städer har att utveckla och stödja gräsrotsinitiativ genom levande laboratorier, innovationsnav och andra former av samarbets- och innovationsstrategier i syfte att främja smart design och användningen av sekundära råvaror.

51.

Kommittén stöder förslaget i strategin om att ytterligare investeringar ska gå till prioriterade åtgärder inom forskning och innovation och erbjuder sig att samarbeta med kommissionen om utarbetandet av den nya strategiska forsknings- och innovationsagendan för plast. Ett sådant samarbete skulle kunna säkerställa att den lokala och regionala dimensionen beaktas både vid kartläggningen av de prioriterade problem som ska hanteras och vid spridningen av de innovativa lösningar som tas fram.

52.

Kommittén stöder arbetet med att utveckla kvalitetsnormer för sorterat plastavfall och återvunnen plast.

Energiåtervinning är att föredra framför deponering

53.

Kommittén erinrar om att plastavfall som inte kan återvinnas, eller plastavfall som innehåller farliga ämnen, på kort sikt bör behandlas i de effektivaste och renaste avfallsenergianläggningarna där plastavfall med högt energiinnehåll kan användas för att generera värme och kraft.

F.   Bättre marknader

Användning av återvunnet material i nya produkter bör kraftigt uppmuntras

54.

Kommittén är övertygad om att efterfrågan på återvunnet material från slutanvändare bör stimuleras genom finansiella incitament som skapar ett alternativ till nya råvaror och fossilbaserade plaster som faktiskt är ekonomiskt fördelaktigt, samt genom att man avlägsnar hindren för en inre marknad för sekundära råvaror.

55.

Fossila bränslen subventioneras fortfarande, vilket gör att obearbetad plast är billigare än återvunnen plast eller biobaserad plast, och detta är ett viktigt ekonomiskt hinder för utvecklingen av en cirkulär ekonomi för plast. ReK understryker därför att sådana felaktiga incitament måste tas bort. Producenter eller importörer av fossilbaserade plaster eller plastprodukter skulle dessutom kunna göras ekonomiskt ansvariga för minskningen av koldioxidutsläppen från den slutliga behandlingen av deras plastavfall.

56.

Senast 2025 bör producenter av plastprodukter använda minst 50 % återvunnet material i produktionen av ny plast, såvida inte rättsliga begränsningar för slutprodukten omöjliggör användningen av återvunnet material. ReK betonar att det krävs en värdekedjedriven strategi för att sammanjämka producenternas, konsumenternas, de lokala och regionala myndigheternas och återvinningsindustrins intressen i syfte att förbättra kvaliteten på återvinningen och användningen av sekundära råvaror.

57.

Kommittén stöder därför EU:s initiativ om frivilliga åtaganden för företag och/eller branschorganisationer och uppmanar lokala och regionala myndigheter att synliggöra åtaganden från berörda aktörer i deras områden, främja god praxis och på så sätt stimulera andra att följa efter, samtidigt som man även kontrollerar hur de åtaganden som ingåtts följs upp och, vid behov, även lyfter fram misslyckanden för att säkerställa att de frivilliga åtagandena inte är tomma löften som används enbart för att grönmåla vissa produkter eller sektorer.

Offentlig upphandling

58.

Kommittén understryker de möjligheter som Europas offentliga myndigheter har att använda sig av miljöanpassad offentlig upphandling (MOU) för att förebygga plastavfall, eftersom de kan använda sin köpkraft för att frivilligt välja miljövänliga varor, tjänster och arbeten, vilket även tjänar som förebild för andra organisationer. Kommittén uppmanar därför alla lokala och regionala myndigheter att bidra till att göra plast återvinningsbar genom sin upphandlingspolicy samt genom krav på tillämpning av principer för ekodesign och på användning av återvunnet material i produkter som de anskaffar.

59.

Kommittén välkomnar i detta sammanhang den vägledning som kommissionen och ett antal europeiska länder har tagit fram på MOU-området i form av nationella MOU-kriterier (1) men uppmanar kommissionen att föreslå mer detaljerade riktlinjer med information om typ av återvunnen plast, dess potentiella användningsområden och de potentiella miljömässiga och ekonomiska fördelarna för lokala och regionala myndigheter med att använda återvunnen plast.

60.

Kommittén framhåller att den största delen av den plast som når oceanerna kommer från Asien och att återvinningen av plast globalt uppgår till endast 9 %. Mot denna bakgrund ser ReK stora möjligheter att förbättra hållbarheten och spårbarheten i de globala leveranskedjorna i och med genomförandet av EU:s nya handelsstrategi ”Handel för alla”, som syftar till att använda handelsavtal och preferensprogram som redskap för att främja hållbar utveckling över hela världen. I detta sammanhang stöder kommittén EU:s sektorsspecifika flaggskeppsinitiativ om kläder, som lades fram av Europaparlamentet i mars 2017 (2), och betonar att sådana initiativ även kommer att vara beroende av stöd från de lokala och regionala myndigheterna för att främja dem, och de bör vara vägledande för lokala och regionala åtgärder inom ramen för ett decentraliserat utvecklingssamarbete.

---

(1)  http://ec.europa.eu/environment/gpp/pubs_en.htm

(2)  http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+TA+P8-TA-2017-0196+0+DOC+PDF+V0//SV

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Att integrera idrotten i EU:s agenda för tiden efter 2020

(2018/C 461/06)

Föredragande: Roberto PELLA (IT–EPP), borgmästare, Valdengo, provinsen Biella

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén har för avsikt att analysera idrottens ekonomiska och mänskliga aspekter och dess roll för den sociala delaktigheten, eftersom dessa aspekter är oskiljaktigt förbundna, för Europeiska unionen och de lokala och regionala myndigheterna. Idrotten, som betraktas som ett kontinuum av motorisk och fysisk aktivitet, omfattas nämligen av en rad politikområden, produkter och tjänster som korsar varandra och samverkar med olika värdekedjor.

2.

Enligt de senaste uppskattningarna är idrotten en ekonomisk sektor av grundläggande betydelse för EU, eftersom dess andel av de nationella ekonomierna är jämförbar med den för jordbruket, skogsbruket och fisket sammantaget (1), och dess betydelse förväntas öka. Idrottssektorn står dessutom för 2 % av EU:s totala bruttonationalprodukt, vilket motsvarar 7,3 miljoner arbetstillfällen på hela kontinenten och 3,5 % av den totala sysselsättningen i EU. När det gäller turismsektorn planeras årligen mellan 12 och 15 miljoner internationella resor för att delta i idrottsevenemang eller utöva en aktivitet. Ett av idrottssektorns särdrag är således dess starka koppling till andra produktionssektorer – tillgänglig turism och idrottsturism, teknik, hälsa, miljö och transporter, integration, byggsektor och infrastruktur – där idrottssektorn direkt och indirekt bidrar till att skapa mervärde (2).

3.

Kommittén noterar dock samtidigt att en studie som SpEA (SportsEconAustria) (3) utfört för Europaparlamentet visar hur idrottens räckvidd och effekt när det gäller inflytandet på och utformningen av den offentliga politiken har underskattats, särskilt om man beaktar företeelser såsom volontärarbete (de flesta idrottsaktiviteter äger rum inom icke vinstdrivande strukturer), spridningseffekterna av integration och social delaktighet eller kostnaderna för fysisk inaktivitet, som uppgår till 80 miljarder euro per år i de 28 EU-länderna (4), samt konsekvenserna på medellång sikt för de regionala hälso- och sjukvårdsbudgetarna av sjukdomar som orsakas av avsaknad av eller otillräcklig motion.

4.

Trots att fysisk aktivitet i allt större utsträckning erkänns som en viktig politisk fråga finns det fortfarande stora kunskapsluckor på lokal nivå när det gäller de mer övergripande fördelarna med fysisk aktivitet, med tanke på att forskningen visar att 66 % av de lokala beslutsfattarna inte känner till hur omfattande fetman är i deras samhällen och 84 % inte känner till hur omfattande övervikten är (5).

5.

Idrotten är ingen marginell sektor utan tvärtom ett prioriterat investeringsmål för EU, eftersom definitionen av idrott utöver tävlingsaspekten i dag fullt ut också omfattar områdena motorisk och fysisk aktivitet, som inte bara syftar till att öka idrottsutövningen i sig utan även till att främja hälsa och en hälsosam livsstil. Förhållningssättet till frågan bör syfta till att erbjuda en mer rättvis – det vill säga jämlik, jämställd och likvärdig – tillgång till olika idrotter samt förebygga uppkomsten av kroniska sjukdomar (särskilt icke-överförbara sjukdomar såsom fetma, typ 2-diabetes, risken för hjärt- och kärlsjukdomar, psykiska sjukdomar osv.).

6.

Kommittén betonar idrottens viktiga roll för god hälsa och välbefinnande, såsom särskilt konstateras i EU:s tredje hälsoprogram och i samband med övervakningen av hälsofrämjande fysisk aktivitet, WHO:s program för 2014–2019 och WHO:s europeiska NOPA-databas (kost, fetma och fysisk aktivitet).

7.

ReK påminner också om att man i Agenda 2030 för hållbar utveckling betraktar idrott som en viktig faktor för hållbar utveckling och erkänner dess roll för en bättre hälsa och utbildning samt dess bidrag till fred, främjande av tolerans, respekt och social delaktighet samt ökad egenmakt för kvinnor och ungdomar (6).

8.

Kommittén hänvisar till några av resultaten av Eurobarometerundersökningen om idrott (7): — Nästan hälften (46 %) av EU-medborgarna motionerar inte och utövar ingen idrott och andelen har gradvis ökat de senaste åren (42 % år 2013) och följt en gradvis trend sedan 2009. — Individer med lägre utbildningsnivå och/eller med större ekonomiska svårigheter deltar i allt lägre grad i idrott eller motion. — ”Informella” platser för att utöva idrott, såsom parker eller utomhusområden (40 %), bostadsmiljön (32 %) eller sträckan skola/arbetsplats–hemmet (23 %) är vanligare än de platser som formellt är avsedda för detta ändamål. — Den främsta motivationen för att delta i idrott eller fysisk aktivitet är att förbättra hälsan och konditionen, medan det största hindret är bristen på tid. — De flesta av EU-medborgarna anser att det finns möjligheter att vara fysiskt aktiv på lokal nivå. Samtidigt anser dock många av dem att de lokala myndigheterna inte gör tillräckligt på detta område.

9.

Kommittén vill fästa uppmärksamheten på att idrottens roll i dagens ekonomi och samhälle, bland annat efter den ekonomiska krisen i EU, medför avsevärda fördelar för de lokala och regionala myndigheterna i fråga om genomträngligheten i de sektorer som idrotten påverkar, vilket skapar en betydande hävstångseffekt; konkurrenskraft och attraktionskraft samt livskvalitet, där det finns ett brett utbud av regelbundna evenemang och aktiviteter; anställbarhet, med beaktande av att kommunerna i Europa mycket ofta är ägare till anläggningarna; integration, som ett kraftfullt verktyg för att förmedla EU:s gemensamma värden, som ofta kommer till uttryck på ett tydligare sätt på lokal nivå (8). Eftersom idrotten allt oftare används som ett medel för att uppnå sociala och ekonomiska mål ökar kraven på effektivitet och ändamålsenlighet i idrottssektorn successivt, inte bara som ett verktyg för att uppnå de fastställda målen, utan också som ett strategiskt mål i sig.

Bakgrundsanalys: befintliga initiativ på EU-nivå

10.

Det första politiska dokumentet om idrott, vitboken om idrott, offentliggjordes av kommissionen 2007.

11.

Kommittén vill rikta uppmärksamheten på att idrotts-, kultur- och utbildningsinstitutioner är ramar som kan sänka integrationströsklarna, vilket påpekas i ReK:s yttrande om ”Bekämpning av radikalisering och våldsam extremism” (9).

12.

Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft i december 2009, infördes en särskild artikel, nämligen artikel 165 i EUF-fördraget, som gav EU nya befogenheter att stödja idrott, med bestämmelser om främjande av idrott och uppmaningar till EU-insatser för att utveckla idrottens europeiska dimension. Redan i artikel 6 e i EUF-fördraget fastställs det att EU har befogenhet att vidta åtgärder för att stödja eller komplettera medlemsstaternas åtgärder på idrottsområdet.

13.

År 2011 antog kommissionen meddelandet ”Utveckling av idrottens europeiska dimension” (10), utifrån vilket rådet antog en resolution om en EU-arbetsplan för idrott för 2011–2014, som syftade till att ytterligare stärka det europeiska samarbetet om idrott genom att fastställa prioriteringar för åtgärder på EU-nivå med deltagande av EU:s medlemsstater och kommissionen. År 2012 antog rådet slutsatser om underlättande av fysisk aktivitet som ett hälsofrämjande instrument och om förstärkning av databasen för utarbetande av idrottspolitiken, och uppmanade kommissionen att offentliggöra regelbundna undersökningar om idrott och fysisk aktivitet.

14.

För att genomföra arbetsplanen inriktades verksamheten på expertnivå dessutom på att införa frågeformuläret för den nuvarande Eurobarometerundersökningen.

15.

Mer nyligen (2017) inleddes i samarbete med Epsi (den europeiska plattformen för innovation inom idrott) ett mellanregionalt initiativ om ekonomisk utveckling och värdeskapande i sektorn. Initiativet, som kallas ClusSport, omfattar för närvarande tio länder. ACES Europe har under de senaste 18 åren främjat europeiska värderingar genom de utmärkelser som delas ut till europeiska idrottshuvudstäder, idrottsstäder och idrottssamhällen, under EU:s flagga.

16.

I juli 2017 trädde en ny EU-arbetsplan för idrott i kraft. I den fastställs de viktigaste frågorna som EU:s medlemsstater och kommissionen bör prioritera fram till 2020: integritet inom idrotten, med inriktning på goda styrelseformer, skydd av minderåriga, bekämpning av uppgjorda matcher, förebyggande av dopning och bekämpning av korruption; idrottens ekonomiska aspekter, med inriktning på innovation och kopplingarna mellan idrott och den digitala inre marknaden; idrott och samhälle, med inriktning på social delaktighet, tränare, media, miljö, hälsa, utbildning och idrottsdiplomati.

17.

Kommittén påminner slutligen om kommissionens senaste initiativ, ”Tartu-uppropet för en hälsosam livsstil” (11), en färdplan som har gett upphov till en positiv dynamik för sektorsövergripande samarbete.

Mål

18.

Mot bakgrund av de möjligheter och problem som hittills har identifierats föreslås det att följande utmaningar ska antas: a. Att förbättra förmågan till dialog mellan de pågående projekten och de senaste åtgärder som genomförs i regionerna, genom att uppmuntra ett brett deltagande och utbyte av god praxis och partnerskap (som kan utsträckas till länder i utvidgningsprogrammet). b. Att öka närheten till människorna och de sociala aspekterna i idrottsprojekt genom att göra närhet och ”lokal” förankring till utmärkande kännetecken, så att också de lokala och regionala myndigheternas ansvar för anläggningar och evenemang reflekteras. c. Att skapa största möjliga allmänna medvetenhet om fördelarna med motion, fysisk aktivitet och idrott. d. Att föra en bred kommunikation om idrottens positiva inverkan på EU:s ekonomi och därmed säkerställa en bättre integration av idrottspolitiken i de sektorer som den berör och påverkar. e. Att främja ökad teknisk innovation och fler företag på grundval av verktyg för lokala och regionala samhällen, genom att uppmuntra aktörerna inom forsknings-, teknik- och utbildningssektorn att, tillsammans med förvaltningsmyndigheterna, förena sina krafter för att utarbeta och genomföra en gemensam strategi, och i samband med detta utnyttja alla värdekedjor, i både tidigare och senare led av produktionsprocessen, med största möjliga hänsyn till de sysselsättningsmöjligheter som sektorn erbjuder. f. Att betrakta idrotten som en verklig medborgerlig rättighet, som ett verktyg för socialisering och delaktighet, särskilt för människor med funktionsnedsättning, och för ökade möjligheter att förbättra livskvaliteten och det psykiska och fysiska välbefinnandet samt som en utbildningsmöjlighet. g. Att tillhandahålla stöd som syftar till att göra idrottsanläggningar fullt tillgängliga för alla oavsett ålder, kön, nationalitet och status, så att de kan användas fritt och att förlänga öppettiderna för allmänheten. h. Att öka stödet till och synligheten för idrottstävlingar för kvinnor. i. Att betrakta idrotten som ett referensverktyg för att främja jämlikhet och social integration. j. Att säkerställa budgetstöd till amatöridrottares rörlighet i samband med tävlingar, särskilt för personer från avlägsna områden, öar eller de yttersta randområdena.

Politiska rekommendationer och förslag

19.

Det finns en möjlighet att föreslå åtgärder och anta konkreta instrument för ”Att integrera idrotten i EU:s agenda för tiden efter 2020” genom följande:

På politisk nivå

20.

Att skapa betydande engagemang för idrottsdiplomati, som kan främja de europeiska värderingarna genom idrott samt konstruktiv dialog på flera nivåer, med deltagande av alla myndighetsnivåer och EU:s institutioner, t.ex. Europaparlamentet genom den tvärpolitiska gruppen för idrott, kommissionens berörda generaldirektorat, Europeiska olympiska kommittén och de nationella olympiska kommittéerna samt alla berörda aktörer inom bland annat den civila sektorn, med utgångspunkt i t.ex. pilotprojekt.

21.

Att utveckla yttre förbindelser och utomeuropeiska internationella samarbetsprojekt för att ge utbytesinsatserna ytterligare en dimension genom projekt för rörlighet och utbyte av kunskaper, erfarenheter och god praxis (praktikgemenskaper).

22.

Att på EU-nivå utarbeta instrument som främjar idrott som en tillväxtfaktor för EU genom mentorsprogram och mjuka policyåtgärder (i samband med t.ex. det årliga idrottsforumet eller Info Days) och genom stöd till utbyte av bästa praxis mellan lokala och regionala idrottsorganisationer och idrottsföreningar som är involverade på den nationella och europeiska nivån genom en deltagandebaserad nedifrån-och-upp-metod där deras krav och behov beaktas.

23.

En förstärkt roll för de europeiska lokala och regionala myndigheterna genom ett aktivt och mer samordnat deltagande av regionerna i den årliga Europeiska idrottsveckan – som sedan den inrättades har varit en stark motivationskälla för att genomföra politik på medellång och lång sikt med bevisad inverkan i fråga om hälsosamma livsstilar och beteenden och större deltagande i arbetslivet, vilket leder till större professionalism och anställbarhet inom idrottssektorn.

24.

Praktiskt stöd från Europeiska unionen till medlemsstaternas fullständiga genomförande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning när det gäller idrottsdimensionen.

På programnivå

25.

ReK välkomnar kommissionens förslag att fördubbla Erasmus-finansieringen i nästa långsiktiga EU-budget för perioden 2021–2027 liksom kommissionens fokus på idrott på gräsrotsnivå (12). Kommittén uppmanar kommissionen att i detta sammanhang fokusera på utbyten av erfarenheter mellan tränare, idrottsledare och yrkesverksamma – särskilt om de är unga – som har koppling till sektorn i vid bemärkelse, t.ex. genom aktiviteter för ömsesidigt lärande och studiebesök, utbyte av sakkunskap och erfarenheter och uppbyggnad av kapacitet inom städer, kommuner och regioner på lokal nivå för att ta fram innovativa tillvägagångssätt för att integrera fysisk aktivitet som en viktig del av städernas och regionernas strategier.

26.

Särskilda medel bör uttryckligen anslås till idrott i de kommande europeiska struktur- och investeringsfonderna, med hänsyn till bland annat de otillräckliga investeringarna i lokal idrottsinfrastruktur på gräsrotsnivå, och man bör fokusera på att främja fysisk aktivitet i framför allt missgynnade områden, garantera att alla människor har tillgång till idrottsaktiviteter och stärka människors kompetens och färdigheter som grundläggande faktorer för ekonomisk och social utveckling.

27.

Det är avgörande att man ger mer uttrycklig vägledning inom Erasmus+ beträffande behovet av att stärka idrottsutövningen från och med den obligatoriska skolan.

28.

ESI-fonderna bör stödja sysselsättning, särskilt bland ungdomar, genom uppstartsföretag eller plattformar för teknisk innovation i sektorn och främja gräsrotsidrott på grundläggande nivå med hjälp av en ny generation av idrottsinfrastruktur och idrottsanläggningar i liten skala. De bör även främja jämställdhet genom idrott för en effektivare idrottspolitik i syfte att öka andelen deltagare. Dessutom skulle ESI-fonderna kunna stödja nya lösningar på de särskilda utmaningar som EU:s regioner möter, t.ex. genom stöd till populära och traditionella idrotter och genom att stimulera deras integrering i det offentliga utbildningssystemets läroplaner, vilket kan användas för att lyfta fram och öka kännedomen om EU och samtidigt låta samhällena bevara sina särdrag och identiteter.

29.

Man bör främja hälsa genom motion och fysisk aktivitet, såsom redan förklarats i Tartu-uppropet, bland annat på arbetsplatsen genom att överväga incitament för arbetsgivare, däribland europeiska små och medelstora företag, att göra detta för att förbättra de anställdas allmänna prestationer och produktivitet, minska frånvaron och förebygga sjukdomar.

30.

Kommittén betonar vikten av att planera gemensamma aktiviteter, om möjligt i samverkan med aktörer från den civila sektorn, på lättillgängliga platser som är enkla att nå för de mest sårbara grupperna, särskilt för dem med nedsatt rörlighet (13), mödrar och barn samt äldre personer, liksom grupper som riskerar utestängning såsom migranter eller personer som lever under mer utsatta socioekonomiska förhållanden, för att främja större interaktion mellan generationerna och EU-medborgarnas integration. Det är också viktigt att planera gemensamma aktiviteter för personer som avtjänar fängelsestraff. I detta syfte efterlyser ReK ett Sport4EU-initiativ, liknande det befintliga Wifi4EU-initiativet, för främjande av hälsa genom motion och fysisk aktivitet. Det skulle genomföras på de lokala och regionala myndigheternas nivå med hjälp av checkar som delas ut på ett geografiskt balanserat sätt.

31.

Man bör framhäva – genom utbildning men även inom jordbruksprogrammens tematiska mål – kopplingen mellan fysisk aktivitet och hälsosam kost, särskilt i skolan, genom t.ex. skapande av verkliga laboratorier, så kallade ”hälsoträdgårdar”, som kan ge barn, ungdomar och familjer praktisk information om sunda kostvanor, frukters och grönsakers säsongsbundenhet, riskerna med en ohälsosam livsstil samt vikten av idrott och fysisk aktivitet.

32.

Man bör tillhandahålla nödvändiga resurser för experiment och utveckling av aktiva städer – med tanke på den enorma uppmärksamhet som EU-institutionerna ägnat åt den framtida agendan för städer – som är mycket intressanta ur turism- och innovationssynpunkt samt smartare när det handlar om att tillgodose stadsbefolkningens behov.

33.

I Interrail-projektet bör man ta med idrottsevenemang och platser som är av symbolisk betydelse för idrotten, så att idrottens EU-stödda värderingar kan upptäckas och spridas, med början hos de yngre generationerna, så att man ger dem egenmakt och stärker deras identitet.

34.

Tillgängliga strukturfondsmedel bör användas för att göra offentliga byggnader och andra former av offentlig infrastruktur mer energieffektiva och därmed bidra till befintliga idrottsanläggningars miljömässiga hållbarhet genom att till exempel hindra spridning av mikroplaster. Samtidigt bör man utforska möjligheterna att med hjälp av EU-medel omvandla sådana anläggningar till sektorsövergripande anläggningar.

35.

I det kommande Horisont Europa-programmet bör man införa möjligheten att förbättra verktygen för uppgiftsinsamling och modellering, för att finna innovativa lösningar och ny teknik för att underlätta kontinuerligt utbyte av kunskaper, bl.a. som svar på det kommande rumänska ordförandeskapets mål beträffande strategin för smart specialisering och den digitala inre marknaden.

36.

Kommittén anser att ovan nämnda initiativ bör beaktas inom ramen för förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram så att idrott faktiskt integreras i EU:s agenda för tiden efter 2020. ReK efterlyser även en framtida diskussion om det lämpliga i att på sikt inrätta ett program för idrott.

Subsidiaritet och proportionalitet

37.

Vid diskussionen och det efterföljande godkännandet av nästa fleråriga budgetram förväntar sig kommittén att få möjlighet att uppmärksamma subsidiaritetsprincipen på detta område samt fästa kommissionens uppmärksamhet på ambitionen att på lämpliga villkor understryka de lokala och regionala myndigheternas avgörande roll för idrottens ekonomiska och mänskliga aspekter.

38.

Kommittén upprepar sitt åtagande att beakta de regionala operativa planerna, där strukturfondernas investeringsstrategier fastställs, som ett ytterligare – användbart och ändamålsenligt – verktyg som dessa insatser bör inriktas mot, med de lokala och regionala myndigheterna som garanter för ett samarbetsinriktat flernivåstyre där institutioner, företag, organisationer i det civila samhället och medborgare kan bidra till utformningen och utvecklingen av sektorn.

39.

Kommittén har för avsikt att tillsammans med EU-institutionerna delta i en diskussion där debatten och den politiska diskursen omvandlas till konkreta förslag, i enlighet med SEDEC-utskottets arbetsprogram (av den 21 november 2017, punkt 1.2) och ReK:s politiska prioriteringar.

40.

Kommittén hoppas att kommissionen engagerar sig i EU:s ratificering av Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott.

---

(1)  Europeiska kommissionen (2014), ”Sport as a growth engine for EU economy”, http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-14-432_en.htm

(2)  Europeiska kommissionen, http://ec.europa.eu/growth/content/sport-growth-engine-eu-economy-0_en

(3)  http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2015/563392/IPOL_STU(2015)563392_EN.pdf

(4)  ISCA/CEBR:s undersökning 2015 i ”Narrative review: the state of physical activity in Europe”, s. 37, och PASS Project, http://fr.calameo.com/read/000761585fb41d432c387

(5)  PASS-projektet http://fr.calameo.com/read/000761585fb41d432c387

(6)  https://sustainabledevelopment.un.org/post2015/transformingourworld

(7)  Eurobarometer (offentliggjord den 22 mars 2018), https://ec.europa.eu/sport/news/2018/new-eurobarometer-sport-and-physical-activity_en

(8)  Study on the contribution of sport to regional development through the structural funds, https://ec.europa.eu/sport/news/20161018_regional-development-structural-funds_en

(9)  CdR 6329/2015.

(10)  CdR 66/2011 fin.

(11)  https://ec.europa.eu/sport/sites/sport/files/ewos-tartu-call_en.pdf

(12)  COM(2018) 367 final, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ”Erasmus”: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott och om upphävande av förordning (EU) nr 1288/2013.

(13)  CdR 3952/2013 fin

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Paketet om rättvis beskattning

(2018/C 461/07)

Föredragande: Paul LINDQUIST (SV–EPP), Landstingsråd, Stockholms läns landsting Referensdokument: Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser COM(2018) 20 final Bilaga till förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser COM(2018) 20 final Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller den särskilda ordningen för småföretag COM(2018) 21 final

I.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser

(COM(2018) 20 final)

Ändringsrekommendation 1

Skäl 4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

I ett slutgiltigt mervärdesskattesystem bör alla medlemsstater behandlas lika och bör därför ha samma restriktioner vid tillämpningen av reducerade mervärdesskattesatser, vilka bör fortsätta att utgöra en avvikelse från normalskattesatsen. Lika behandling utan att begränsa medlemsstaternas nuvarande flexibilitet vid fastställandet av mervärdesskatt kan uppnås. Detta kan uppnås genom att göra det möjligt för dem att tillämpa en reducerad skattesats på vilken minimikravet inte tillämpas, samt ett undantag med rätt att göra avdrag för ingående mervärdesskatt, utöver högst två reducerade skattesatser på minst 5 %.

I ett slutgiltigt mervärdesskattesystem bör alla medlemsstater behandlas lika och bör därför ha samma restriktioner vid tillämpningen av reducerade mervärdesskattesatser, vilka bör fortsätta att utgöra en avvikelse från normalskattesatsen. Lika behandling utan att begränsa medlemsstaternas nuvarande flexibilitet vid fastställandet av mervärdesskatt kan uppnås. Detta kan uppnås genom att göra det möjligt för dem att i syfte att beakta olika varors och tjänsters positiva sociala och miljömässiga effekter tillämpa en reducerad skattesats på vilken minimikravet inte tillämpas, samt ett undantag med rätt att göra avdrag för ingående mervärdesskatt, utöver högst två reducerade skattesatser på minst 5 %. Inom de gränser som anges i detta direktiv har medlemsstaterna möjlighet att behålla de reducerade mervärdesskattesatser som redan finns eller att införa nya sådana som gynnar slutkonsumenten och är av allmänt intresse, exempelvis för arbetsintensiva tjänster eller av sociala och/eller miljömässiga hänsyn.

Motivering

Om regelverket blir alltför specifikt är risken stor att önskad flexibilitet förhindras.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 8

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Även om det fortsatt är möjligt att tillämpa olika skattesatser i vissa avlägset belägna områden, är det nödvändigt att säkerställa att normalskattesatsen följer ett minimivärde på 15 %.	Även om det fortsatt är möjligt att tillämpa olika skattesatser i vissa avlägset belägna områden, är det nödvändigt att säkerställa att normalskattesatsen följer ett minimivärde på 15 % och ett maximivärde på 25 % .

Ändringsrekommendation 3

Lägg till en ny punkt efter artikel 1.1

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	Artikel 97 ska ersättas med följande text: ”Normalskattesatsen får inte vara lägre än 15 % och inte högre än 25 %.”

Ändringsrekommendation 4

Artikel 1.2

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Artikel 98 ska ersättas med följande:	Artikel 98 ska ersättas med följande:
”Artikel 98	”Artikel 98
1.   Medlemsstaterna får tillämpa högst två reducerade skattesatser.	1.   Medlemsstaterna får tillämpa högst två reducerade skattesatser.
De reducerade skattesatserna ska fastställas som en procentsats av beskattningsunderlaget, vilken inte får understiga 5 %.	De reducerade skattesatserna ska fastställas som en procentsats av beskattningsunderlaget, vilken inte får understiga 5 %.
2.   Genom undantag från punkt 1 kan medlemsstaterna, utöver de två reducerade skattesatserna, tillämpa en reducerad skattesats som understiger minimiskattesatsen på 5 % och ett undantag från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet.	2.   Genom undantag från punkt 1 kan medlemsstaterna, utöver de två reducerade skattesatserna, tillämpa en reducerad skattesats som understiger minimiskattesatsen på 5 % och ett undantag från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet.
3.   Reducerade skattesatser och undantag som tillämpats enligt punkterna 1 och 2 ska bara gynna slutkonsumenten och ska tillämpas för att på ett konsekvent sätt fullfölja ett mål av allmänt intresse.	3.   Reducerade skattesatser och undantag som tillämpats enligt punkterna 1 och 2 ska gynna slutkonsumenten och ska tillämpas för att på ett konsekvent sätt fullfölja ett mål av allmänt intresse som beaktar olika varors och tjänsters positiva sociala och miljömässiga effekter .
De reducerade skattesatser och undantag som avses i punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på varor eller tjänster i de kategorier som anges i bilaga IIIa.”	De reducerade skattesatser och undantag som avses i punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på varor eller tjänster i de kategorier som anges i bilaga IIIa.”

Motivering

En inskränkning till att undantag bara ska gynna slutkonsumenten kan bli svårt att tillämpa i praktiken eftersom många varor och tjänster säljs till både konsumenter och företag. I de allmänna skälen anges att förslagets grundtanke bl.a. är att bevara en fungerande inre marknad, att undvika onödig komplexitet och därmed höjda affärskostnader. Av dessa anledningar bör ordet bara strykas från direktivtexten.

Bilaga till förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser

(COM(2018) 20 final)

Ändringsrekommendation 5

Punkt 5

Kommissionens textförslag					ReK:s ändringsförslag
5)	Tillhandahållande av alkoholhaltiga drycker	11.01 11.02 11.03 11.05 47.00.25	Ingen	Ingen	5)	Tillhandahållande av alkoholhaltiga drycker	11.01 11.02 11.03 11.04 11.05 47.00.25	Ingen	Ingen

Motivering

Det finns inget skäl att alkohol som framställs av andra icke-destillerade jästa drycker, såsom vermouth, ska kunna beskattas till en reducerad skattesats.

Ändringsrekommendation 6

Punkt 7

Kommissionens textförslag					ReK:s ändringsförslag
7)	Leverans, hyra, underhåll och reparationer av transportmedel	29 30 33.15 33.16 45 47.00.81 77.1 77.34 77.35 77.39.13	Leverans, uthyrning, underhåll och reparation av cyklar, barnvagnar och rullstolar ….	30.92 33.17.19 47.00.45 47.00.75 77.21.10 77.29.19 95.29.12 29.10.24 45.11.245.11.3	7)	Leverans, hyra, underhåll och reparationer av transportmedel	29 30 33.15 33.16 45 47.00.81 77.1 77.34 77.35 77.39.13	Leverans, uthyrning, underhåll och reparation av cyklar (inbegripet elcyklar), elmopeder , barnvagnar och rullstolar …..	30.92 33.17.19 47.00.45 47.00.75 77.21.10 77.29.19 95.29.12 29.10.24 45.11.245.11.3

Motivering

Det bör tydligt framgå att medlemsstaterna också får låta elcyklar och elmopeder omfattas av en reducerad skattesats. Elcyklar och elmopeder spelar en viktig roll i fråga om rörlighet.

Ändringsrekommendation 7

Punkt 10

Kommissionens textförslag					ReK:s ändringsförslag
10)	Leverans av datorer, elektronikvaror och optik, leverans av klockor.	26 47.00.3 47.00.82 47.00.83 47.00.88	Ingen	Ingen	10)	Leverans av datorer, elektronikvaror och optik, leverans av klockor.	26 47.00.3 47.00.82 47.00.83 47.00.88	Strålningsutrustning, elektromedicinsk och elektroterapeutisk utrustning samt glasögon och kontaktlinser	26.60 32.50.4

Motivering

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att låta glasögon och kontaktlinser samt pacemakers och hörapparater omfattas av reducerade skattesatser.

Ändringsrekommendation 8

Punkt 15

Kommissionens textförslag					ReK:s ändringsförslag
15)	Tillhandahållande av finansiella tjänster och försäkringstjänster	64 65 66	Ingen	Ingen	15)	Tillhandahållande av finansiella tjänster	64 66	Ingen	Ingen

Motivering

Enligt artikel 135.1 a i direktiv 2006/112/EG måste medlemsstaterna undanta försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, inbegripet tjänster med anknytning till sådana transaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter, från skatteplikt.

Kommissionens förslag står därmed i strid med ordalydelsen i direktiv 2006/112/EG.

Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller den särskilda ordningen för småföretag

(COM(2018) 21 final)

Ändringsrekommendation 9

Skäl 13

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

För att säkerställa efterlevnad med de villkor för undantag som beviljas av en medlemsstat till företag som inte är etablerade där, är det nödvändigt att kräva en förhandsanmälan av deras avsikt att använda undantaget. En sådan anmälan bör göras av företaget till den medlemsstat där det är etablerat . Den medlemsstat en bör därefter, på grundval av den information som lämnats om företagets omsättning, lämna den informationen till övriga berörda medlemsstater.

För att säkerställa efterlevnad med de villkor för undantag som beviljas av en medlemsstat till företag som inte är etablerade där, är det nödvändigt att kräva en förhandsanmälan av deras avsikt att använda undantaget. En sådan anmälan bör göras via en webbportal som bör skapas av kommissionen . Den medlemsstat där företaget är etablerat bör därefter, på grundval av den information som lämnats om företagets omsättning, lämna den informationen till övriga berörda medlemsstater.

Motivering

Ändringsrekommendationen hör ihop med ändringsförslaget till artikel 1.12 – Det bygger på ett förslag i det förslag till betänkande som lagts fram för Europaparlamentet av Tom Vandenkendelaere (EPP–BE).

Ändringsrekommendation 10

Artikel 1.12

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Artikel 284 ska ersättas med följande:	Artikel 284 ska ersättas med följande:
”Artikel 284	”Artikel 284
1.   Medlemsstaterna får undanta leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs inom deras territorier av småföretag etablerade på det territoriet vars årsomsättning i medlemsstaten, som kan hänföras till sådana leveranser, inte överstiger ett tröskelvärde som fastställts av dessa medlemsstater för tillämpningen av detta undantag.	1.   Medlemsstaterna får undanta leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs inom deras territorier av småföretag etablerade på det territoriet vars årsomsättning i medlemsstaten, som kan hänföras till sådana leveranser, inte överstiger ett tröskelvärde som fastställts av dessa medlemsstater för tillämpningen av detta undantag.
Medlemsstaterna får fastställa olika tröskelvärden för olika sektorer på grundval av objektiva kriterier. Dessa tröskelvärden får dock uppgå till högst 85 000 euro eller motsvarande värde i nationell valuta.	Medlemsstaterna får fastställa olika tröskelvärden på grundval av objektiva kriterier. Dessa tröskelvärden får dock uppgå till högst 100 000 euro eller motsvarande värde i nationell valuta.
2.   Medlemsstater som har infört undantaget för småföretag ska också undanta leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster på sitt eget territorium som görs av företag som är etablerade i en annan medlemsstat, förutsatt att följande villkor är uppfyllda: a) Årsomsättningen i unionen för detta småföretag överstiger inte 100 000 euro. b) Värdet av leveranserna och tillhandahållandena i den medlemsstat där företaget inte är etablerat inte överstiger det tröskelvärde som tillämpas i den medlemsstaten för beviljande av undantaget till företag som är etablerade i den medlemsstaten.	2.   Medlemsstater som har infört undantaget för småföretag ska också undanta leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster på sitt eget territorium som görs av företag som är etablerade i en annan medlemsstat, förutsatt att följande villkor är uppfyllda: a) Årsomsättningen i unionen för detta småföretag överstiger inte 100 000 euro. b) Värdet av leveranserna och tillhandahållandena i den medlemsstat där företaget inte är etablerat inte överstiger det tröskelvärde som tillämpas i den medlemsstaten för beviljande av undantaget till företag som är etablerade i den medlemsstaten.
3.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att småföretag som omfattas av undantaget uppfyller de villkor som anges i punkterna 1 och 2.	3.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att småföretag som omfattas av undantaget uppfyller de villkor som anges i punkterna 1 och 2.
4.    Innan småföretag utnyttjar undantaget i andra medlemsstater ska de anmäla det till den medlemsstat där företaget är etablerat .	4.    Kommissionen ska upprätta en webbportal där små företag som vill utnyttja undantaget i en annan medlemsstat kan registrera sig .
Om småföretag utnyttjar undantaget i andra medlemsstater än den där de är etablerade, ska etableringsmedlemsstaten vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en korrekt deklaration av årsomsättningen i unionen och företagets årsomsättning i medlemsstaten och ska informera skattemyndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna i vilka företaget gör sina leveranser eller tillhandahållanden.”	Om småföretag utnyttjar undantaget i andra medlemsstater än den där de är etablerade, ska etableringsmedlemsstaten vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en korrekt deklaration av årsomsättningen i unionen och företagets årsomsättning i medlemsstaten och ska informera skattemyndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna i vilka företaget gör sina leveranser eller tillhandahållanden.”

Motivering

Det nationella tröskelvärdet bör i enlighet med subsidiaritetsprincipen vara en nationell angelägenhet och det ska därför inte införas något beloppsmässigt tak, annat än de för unionen gemensamma föreslagna 100 000 euro. En möjlighet till olika nationella tröskelvärden är positivt då det ökar flexibiliteten, dock kan en begränsning till olika sektorer skapa gränsdragningsproblem.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 1.15

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Följande artikel ska införas som artikel 288a:	Följande artikel ska införas som artikel 288a:
”Artikel 288a	”Artikel 288a
Om årsomsättningen i medlemsstaten för ett småföretag under ett kalenderår överstiger det tröskelvärde för undantag som avses i artikel 284.1 ska företaget kunna fortsätta att dra nytta av undantaget för det året, förutsatt att årsomsättningen i medlemsstaten under det året inte överstiger det tröskelvärde som fastställs i artikel 284.1 med mer än 50 % .”	Om årsomsättningen i medlemsstaten för ett småföretag under ett kalenderår överstiger det tröskelvärde för undantag som avses i artikel 284.1 ska företaget kunna fortsätta att dra nytta av undantaget för det året, förutsatt att årsomsättningen i medlemsstaten under det året inte överstiger det tröskelvärde som fastställs i artikel 284.1 med mer än 33 % .”

Motivering

Bestämmelsen minskar negativa tröskeleffekter. Dock kan snedvridning av konkurrensen uppkomma för de företag som inte kan åtnjuta undantaget. Därför bör den andel med vilken tröskelvärdet kan överstigas begränsas till 33 %.

II.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

ReK välkomnar kommissionens initiativ att reformera EU:s befintliga mervärdesskattesystem för att den inre marknaden ska fungera bättre och säkerställa att mervärdesskattereglerna är anpassade till förändringar i den globala och digitala ekonomin.

2.

ReK betonar dock att det är av stor vikt att förslaget är välavvägt för att undvika snedvridning av konkurrensen, ökad administration och höjda affärskostnader för små och medelstora företag samt för lokala och regionala myndigheter.

3.

ReK anser att skillnaderna i mervärdesskattesystemen och mervärdesskattesatserna får särskilt stor inverkan på gränsregionerna och på de små och medelstora företagens verksamhet i dessa regioner. Man måste därför undersöka den territoriella inverkan av förslagen om att möjliggöra större flexibilitet vid fastställandet av mervärdesskattesatserna och de tröskelvärden som föreslås.

Gemensamma regler för mervärdesskattesatser

4.

Kommittén är positiv till kommissionens förslag att varor och tjänster beskattas i enlighet med destinationsprincipen eftersom det innebär mindre risk för snedvridning av konkurrensen.

5.

ReK stöder direktivets föreslagna artikel 98.1 och 98.2 om att medlemsstaterna får tillämpa högst två reducerade skattesatser på minst 5 % och även får tillämpa en reducerad skattesats för vilken inget minimum på 5 % krävs samt ett undantag med avdragsrätt för ingående moms.

6.

Kommittén är positiv till kommissionens förslag att inrätta en förteckning (bilaga IIIa) över produkter där momssatsen inte får reduceras i stället för att som nu ha förteckning (därtill med olika tillfälliga avvikelser) över produkter där momssatsen får understiga normalskattesatsen. Förslagen ger större flexibilitet för de enskilda medlemsstaterna och eliminerar den bristande skatteneutralitet som följer av att vissa medlemsstater har reducerad moms på produkter som andra medlemsstater är förhindrade från att införa. ReK vill understryka att syftet med förteckningen är att undvika snedvridning av konkurrensen. Förteckningen bör således inte användas för att uppnå andra politiska syften.

7.

ReK anser att dagens regelverk inte bara innebär bristande skatteneutralitet medlemsstaterna emellan utan även hämmar möjligheterna att tillvarata den tekniska utvecklingens potential då samma vara/tjänst beskattas olika beroende på distributionsform. Ett tydligt exempel på detta är förbudet mot reducerad moms på digitala publikationer såsom tidningar, ljudböcker och strömmad musik. Detta har drabbat inte minst tidningsbranschen som just nu genomgår stora strukturella förändringar i takt med att mediekonsumtionen digitaliseras alltmer och vars betydelse för demokratin inte kan underskattas.

8.

ReK utgår ifrån att artikel 98.3 ska tillämpas på varor och tjänster som konsumenter typiskt sett brukar köpa. Efter en sådan prövning ska varor och tjänster kunna säljas till reducerad skattesats även om det sedan sker både till företag och till privatpersoner.

9.

ReK vill understryka att ordet slutkonsument kan skapa vissa tillämpningsproblem. Slutkonsument i mervärdesskattesammanhang kan vara en privatperson, en icke-beskattningsbar juridisk person eller en beskattningsbar person som bedriver en verksamhet som är undantagen från skatteplikt utan rätt till avdrag för mervärdesskatt. Av motiveringen framgår dock att slutkonsumenten är den person som förvärvar varor och tjänster för personligt bruk. Mot bakgrund av att även juridiska personer kan vara slutkonsumenter anser ReK att rekvisitet även ska omfatta sådana personer.

10.

ReK stöder förslaget att den vägda genomsnittliga skattesatsen (WAR) ska överstiga 12 procent för att säkerställa att medlemsstaterna har ett intäktsskydd.

11.

En ökad flexibilitet i antagande av mervärdesskattesatser kan vara förenat med komplexitet, särskilt för små och medelstora företag som inte har samma resurser och organisation som ett stort företag att kunna förhålla sig till flera olika skattesatser vid gränsöverskridande handel.

12.

ReK uppmanar kommissionen att skapa en elektronisk portal, förslagsvis genom att vidareutveckla den befintliga webbportalen TEDB, så att företagen kan hålla reda på de olika mervärdesskattesatssystemen i EU:s samtliga medlemsstater och, inom ramen för de villkor för undantag som beviljas av en medlemsstat till företag som inte är etablerade i denna, anmäla att företagen i fråga har för avsikt att utnyttja undantaget. Detta verktyg bör vara lättillgängligt, tillförlitligt och tillgängligt på samtliga officiella EU-språk.

13.

ReK uppmanar även kommissionen att utöka möjligheten att använda systemet för Mini One Stop Shop (MOSS) i samband med genomförandet av detta förslag. MOSS-systemet blir särskilt viktigt för den administrativa hanteringen av momsen i destinationslandet.

14.

En ökad flexibilitet i antagande av mervärdesskattesatser kan göra det svårare att avgöra hur en transaktion som inkluderar flera tillhandahållanden ska beskattas. Frågan påverkar vilken skattesats som blir tillämplig, beskattningsunderlaget, fakturans utformning och vilket land som är rätt beskattningsland. Detta kan leda till problem vid fakturering och ge upphov till osäkerhet, kostnader och risk för tvister då frågan kan hanteras olika i olika medlemsstater. ReK anser därför att det behövs tydlig vägledning från kommissionen kring hur transaktioner som inkluderar flera tillhandahållanden ska hanteras.

Förenkling av reglerna för småföretag

15.

ReK välkomnar EU-kommissionens förslag att ge medlemsstaterna större möjlighet att förenkla momshanteringen för småföretag. Dock är det viktigt att skatteeffektiviteten förbättras och att bedrägerier bekämpas så att konkurrensen inte snedvrids och att medlemsstaternas skatteintäkter säkras.

16.

ReK instämmer med den föreslagna definitionen som innebär att företag med en årsomsättning på högst 2 000 000 euro inom unionen definieras som småföretag.

17.

Mervärdesskattesystemets uppsplittring och komplexitet leder till stora kostnader för regelefterlevnad för de företag som bedriver gränsöverskridande handel. Dessa kostnader är oproportionerligt höga för små och medelstora företag, som är ryggraden i ekonomin och grunden för sysselsättning på regional nivå, och i synnerhet för småföretag med en omsättning som understiger 2 000 000 euro. De utgör ungefär 98 % av alla EU:s företag, bidrar med ca 15 % av den totala omsättningen och runt 25 % av nettointäkterna från mervärdesskatt.

18.

Vid leverans av elektroniska tjänster kan det vara svårt att avgöra i vilken medlemsstat kunden befinner sig. För små företag är i vissa fall den administrativa kostnaden för att fastställa detta på ett för skattemyndigheterna tillfredsställande sätt så stor att man avstår från handel med kunder i andra medlemsstater. För att minska regelbördan för småföretag med en försäljning på högst 2 000 000 euro inom unionen bör dessa som ett alternativ kunna debitera den inom unionen högsta tillämpbara momssatsen för tjänsten i fråga.

19.

ReK delar kommissionens åsikt att kostnaderna för efterlevnad av mervärdesskattesystemet bör vara så låga som möjligt. Det är glädjande att förslaget förväntas minska kostnaderna för efterlevnaden av mervärdesskattereglerna för små och medelstora företag med upp till 18 % per år.

20.

ReK stöder förslaget att undantaget för småföretag ska vara tillgängligt för alla företag som är etablerade i en annan medlemsstat under förutsättning att årsomsättningen inom EU för det aktuella småföretaget inte överstiger 100 000 euro, men anser att det är angeläget att undersöka risken för tillväxthämmande effekter. För ett företag som har varit undantaget från skatteplikt, och därmed haft en påtagligt lägre administrativ börda, kan det innebära en stor affärsmässig belastning att överstiga tröskelbeloppet.

21.

ReK välkomnar förslaget som möjliggör för småföretag att utfärda förenklade fakturor samt förslaget om att mervärdesskattebefriade företag inte behöver utfärda en faktura.

22.

ReK ställer sig positiv till förslaget att momsredovisningsperioden för småföretag kan omfatta ett kalenderår.

23.

ReK ställer sig frågande till varför mervärdesskattebefriade företag kan slippa alla räkenskapsskyldigheter och lagringsskyldigheter. En sådan lättnad kan medföra risk för missbruk, eftersom det blir svårt för medlemsstaterna att kontrollera om företag överstiger tröskelvärdet.

24.

I flera medlemsstater vidtas åtgärder som ska förenkla registreringen av nya företag vilket syftar till att förbättra företagsklimatet, men kan samtidigt öka risken för ”karusellbedrägerier”. Bara under 2014 beräknades momsläckaget till följd av karusellbedrägerier till ca 50 miljarder euro. Det är viktigt att skatteeffektiviteten förbättras och att bedrägerier bekämpas, så att detta läckage minskar.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Handlingsplanen för digital utbildning

(2018/C 461/08)

Huvudföredragande: Domenico GAMBACORTA (IT–EPP), provinsordförande, Avellino Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om handlingsplanen för digital utbildning COM(2018) 22 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Huvudpunkter

1.

ReK understryker att utbildning sedan Bolognaprocessen har haft en avgörande roll i att skapa ett europeiskt utrymme för dialog och samarbete om de grundläggande principer – yttrandefrihet, tolerans, fri forskning, rörlighet för studenter och personal, studentdeltagande och gemensamt lärande under hela livet– som återspeglar de grundläggande värdena i det europeiska samhället i dag.

2.

Åtagandet från EU:s medlemsstater att ge ungdomar ”den bästa utbildningen” har bekräftats i förklaringar (Bratislava, september 2016; Rom, mars 2017) och vid toppmöten på senare tid (Tallinn, maj 2017; Göteborg, november 2017; Bryssel, januari 2018).

3.

Den digitala revolutionen kommer att fortsätta att påtagligt förändra européernas sätt att leva, studera, arbeta och knyta kontakter, och digitala färdigheter och kompetenser är vid sidan av läs- och skrivkunnighet och räkneförmåga grundläggande för att hjälpa medborgarna att möta utmaningarna i en konstant föränderlig, globaliserad och sammanlänkad värld.

4.

Kommittén instämmer i att förvärvandet av digitala färdigheter och kompetenser måste börja tidigt och fortsätta hela livet som en del av undervisningsplaner både i förskolan och i vuxenutbildningen.

5.

Det är viktigt att utveckla den digitala kompetensen hos arbetskraften i EU för att hantera arbetsmarknadens omvandling och undvika kompetensbrister eller kompetensglapp.

6.

Vi ser digital utbildning som en nödvändighet och en möjlighet att ta itu med utmaningar inom utbildningen, t.ex. för att skapa utrymme för en mer individualiserad och inkluderande undervisning för personer med särskilda undervisningsbehov och funktionsnedsättning, migranter och personer i medlemsstaternas vård- och omsorgssystem.

7.

ReK påpekar att utveckling av digital kompetens är ett fantastiskt verktyg för att utveckla företagaranda och för att självständigt utföra enskilda eller kompletterande uppgifter samtidigt som man arbetar i tvärvetenskapliga grupper eller i grupper med stor geografisk spridning.

8.

Den digitala omvandlingen rymmer en potential för rörlighet uppåt, att forma mer välutbildade och upplysta medborgare, stimulera medborgerligt engagemang, demokratisera kunskapen och förbättra tillgången till och konsumtionen och framställningen av information, för att främja en sund digital identitet och aktiva och ansvarstagande digitala medborgare.

9.

Kommittén betonar att användare som är dåligt rustade är särskilt utsatta för de många dolda riskerna med en omedveten användning av digitala resurser, inbegripet nätmobbning, nätfiske, ”sexting”, ”sextortion” (sexuell utpressning via nätet), dataspelsberoende (Internet Gaming Disorder, IGD), stressymptom kopplade till digitalt arbete, rädsla för att missa något (Fear of missing out, FOMO).

10.

Vi efterlyser ett större fokus på att stärka såväl vuxnas som barns och ungdomars kritiska tänkande och mediekunskap så att de kan bedöma och hantera den stora spridningen av falska nyheter och riskerna med en okritisk användning av den information som finns tillgänglig på nätet eller information som finns tillgänglig digitalt.

11.

Det massiva införandet av algoritmer och system för maskininlärning för artificiell intelligens och dataanalys innebär en risk för den pedagogiska friheten och väcker farhågor kring neutralitet, datasäkerhet och integritetsskydd.

12.

I en undersökning av IKT i skolundervisningen (”The Survey of Schools: ICT in Education”) (1) från 2013 fann man att — infrastrukturen i skolan varierar avsevärt mellan olika länder, — endast omkring 50 % av eleverna i EU undervisas av lärare som känner att de kan integrera digital teknik på ett pedagogiskt värdefullt sätt i undervisningen, — endast omkring 25–30 % av eleverna undervisas av lärare som genomgått en obligatorisk IKT-utbildning.

13.

ReK vill följaktligen framhålla lärarnas och de undervisningsansvarigas viktiga roll i att vägleda eleverna mot innovativa metoder för kunskapsinhämtning genom lämpliga kopplingar mellan formellt, icke-formellt och informellt lärande, där man förutsätter att det inte finns någon universallösning för att bereda mer plats för digitala innovationer inom utbildningen.

14.

Kommittén pekar på att lärare, skolledning och andra utbildningsaktörer behöver stöd och lämplig fortutbildning för att effektivt hitta sätt att kombinera traditionella undervisningsmetoder med de möjligheter som digital teknik erbjuder.

15.

Vi föreslår därför ett samarbete mellan privata och offentliga aktörer, där EdTech-leverantörer via branschorganisationer, om sådana finns, involveras för att fortbilda lärare och förse dem med kostnadsfria digitala läromedel, också för att lösa gränsöverskridande upphovsrättsfrågor.

16.

Det finns en risk att stora digitala företag, i synnerhet GAFAM (Google, Amazon, Facebook, Apple och Microsoft) driver igenom sina standarder inom undervisningen, genom att tillhandahålla sin hård- och/eller mjukvara och sina utbildningsresurser, och att dataskyddet och upphovsrätten därför måste övervakas strikt.

17.

Den rådande digitala klyftan måste minskas genom att man tittar på de olika bakomliggande orsakerna till detta fenomen, t.ex. geografisk hemvist och demografiska omständigheter, talade språk, varierande utbildningsnivå, köns- och åldersspecifika skillnader, eventuella funktionsnedsättningar och socioekonomisk utsatthet.

18.

Vi insisterar på att EU:s ekonomiska stöd måste utnyttjas bättre för att se till att skolor och utbildningsinstitutioner, vilket inte bara inkluderar inrättningar inom den obligatoriska utbildningen utan även andra utbildningsnivåer som förskolan, vuxenutbildning, konservatorier etc. för att garantera tillgång till lärande under hela livet, utrustas med nödvändig infrastruktur för snabbt och högkvalitativt bredband, särskilt i geografiskt, demografiskt och socialt utsatta områden.

19.

Kommittén föreslår att man i samstämmighet med genomförandet av innovativa digitala resurser och metoder bör testa och sedan införa nya bedömningsresurser och -tekniker, såsom bedömningsmallar (rubrics), i kombination med mer traditionella, för att utnyttja den potential som snabb återkoppling ger ett mer individanpassat och effektivt lärande.

20.

I enlighet med principerna för plattformen för livslångt lärande måste de lärande stå i centrum för att förbättrade inlärningserfarenheter och inlärningsresultat ska kunna uppnås, och målen bör diskuteras på basis av deras åsikter och värderingar, så att man undviker risken att de blir ”passiva” teknikkonsumenter.

21.

Vi välkomnar handlingsplanen för digital utbildning som ett verktyg på kort till medellång sikt för att stimulera, genomföra och öka omfattningen av meningsfull användning av digitala utbildningsmetoder i skolor, yrkesutbildning och högre utbildning som en del av ett europeiskt utbildningsområde och den nya kompetensagendan för Europa (2) som kompletterar rekommendationen om gemensamma värderingar och nyckelkompetenser.

22.

ReK konstaterar att prioriteringarna i handlingsplanen är i linje med de komplexa och talrika utmaningar som den digitala revolutionen för med sig.

23.

Kommittén anser att handlingsplanen bör ges tillräckligt stöd genom den nya fleråriga budgetramen samt från nationella budgetar, som ska gå inte bara till uppkoppling och infrastruktur utan även till utveckling av digitala färdigheter och kompetenser inom alla utbildningsnivåer.

24.

För att integrera digital teknik i våra utbildningssystem och faktiskt uppnå handlingsplanens mål krävs ett mer fruktbart samarbete mellan alla berörda och potentiella aktörer, för att garantera samstämmighet, synergier och tvärvetenskaplig expertis samt samverkan mellan de olika systemen.

25.

Det är viktigt att säkerställa en betydande insats för att samordna och integrera alla initiativ och åtgärder och även förbättra spridningen, för att undvika att de möjligheter som finns huvudsakligen utnyttjas av de utbildningsinstitutioner och politiska institutioner som bättre klarar av att hantera ”djungeln” av stödansökningar.

26.

ReK påminner om den grundläggande roll som lokala och regionala myndigheter spelar i genomförandet av utbildningspolitiken och att processen för att anpassa utbildningssystemen till den digitala tidsålderns standarder därför bör omfatta alla styresnivåer (EU, nationell, regional och lokal nivå).

Bättre användning av digital teknik för undervisning och lärande: digital kompetens och digitala färdigheter för den digitala omvandlingen

27.

Även om tillgång till digital infrastruktur bara är en aspekt av den digitala klyftan, är bristen på finansiering samt otillräcklig och icke-fungerande utrustning och bandbredd fortfarande ett hinder för användningen av IKT i undervisning och inlärning.

28.

Vi efterlyser stöd till att inrätta nationella strategier och ramar, mer dialog mellan berörda parter och mer stöd till lärarkåren att förvärva ny metodisk expertis.

29.

Kommittén hoppas att det lanseras en omfattande kampanj för utbildningsinitiativ för lärare och utbildningsaktörer för att stärka deras faktiska digitala färdigheter, med särskilt fokus på dem med sämre kunskaper inom och ringa erfarenhet av digital teknik.

30.

Vi välkomnar EU:s stöd till den digitala beredskapen i både allmänna skolor och yrkesskolor genom att stärka den digitala kompetensen och genom att få självvärderingsverktyget Selfie att nå en miljon lärare, utbildare och studerande senast i slutet av 2019, i samverkan med eventuella utvärderingsverktyg som antagits på medlemsstatsnivå.

31.

IKT bidrar till innovation i processer och organisatoriska arrangemang, och vi menar att verktyg som den europeiska ramen för e-kompetens (e-CF) är användbara referensverktyg för IKT-färdigheter och kvalifikationer i hela Europa.

32.

ReK erkänner mervärdet med surfbiljetter med fokus på eftersatta områden och införandet av lämpliga verktyg för landsbygdsområden.

33.

Vi stöder en ram för att utfärda digitalt certifierade kvalifikationer och validera digitalt inhämtade färdigheter som är tillförlitliga och tillgängliga på flera språk, och anser att det är viktigt att ramen är helt förenlig med den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (EQF) och den europeiska ramen för kompetens, kvalifikationer och yrken (Esco).

34.

Kommittén uppmuntrar till samarbete mellan näringslivet och utbildningssektorn och andra former av offentlig-privata partnerskap i syfte att utveckla utbildningsprogram för digital kompetens och se till att digitala yrken är tillgängliga för alla, oavsett socioekonomisk bakgrund eller fysisk funktionsnedsättning.

Utveckla relevant digital kompetens och digitala färdigheter för den digitala omvandlingen

35.

ReK påpekar att skolorna måste ge stöd till alla elever och ta hänsyn till deras särskilda behov, för att se till att de inkluderas fullt ut.

36.

Det är viktigt att minska skillnader i inlärningsresultat mellan elever från olika socioekonomiska förhållanden och att ta vara på möjligheterna med de nya individanpassade undervisnings- och inlärningsmetoderna, samt att fullt ut dra nytta av öppna utbildningsresurser och öppen forskning.

37.

Vi hoppas att det skapas en europeisk plattform för digital högre utbildning som ska erbjuda inlärning, blandad rörlighet, virtuella campus och utbyte av bästa praxis mellan högre utbildningsanstalter.

38.

Kommittén välkomnar den nya europeiska ramen för utveckling av digital kompetens bland lärare, som ger vägledning om utveckling av modeller för digital kompetens.

39.

ReK betonar vikten av att främja och uppmuntra utvecklingen av lärarnas digitala kompetenser på ett integrerat sätt och inom en ram för kompetensutveckling av lärare, som omfattar lärarnas grund- och fortbildning.

40.

ReK inser vikten av rörlighet och efterlyser därför en skärpt inriktning i nästa Erasmus+-program och andra relevanta EU-stödprogram på att stödja utbildningssystemens anpassning till den digitala tidsåldern.

41.

Vi understryker vikten av samarbete och av samordnade insatser på utbildningsområdet. ReK efterlyser en gemensam europeisk plattform som ska vara öppen för olika berörda aktörer i syfte att ta fram riktmärken och indikatorer för att närmare följa IKT-framstegen hos olika utbildningsanordnare, i skolor och andra miljöer för lärande. Detta arbete ska ske i nära samarbete mellan medlemsstaterna för att ta tillvara på erfarenheter, kartlägga vilka uppföljningsmetoder som redan finns osv.

42.

Vi understryker vikten av digitala färdigheter för alla medborgare i enlighet med den reviderade europeiska ramen för nyckelkompetenser för livslångt lärande, inklusive ramen för utveckling av digital kompetens bland medborgarna inom fem områden (informations- och datakompetens, kommunikation och samarbete, skapande av digitalt innehåll, säkerhet och välbefinnande samt problemlösning). Vi uppmuntrar till undervisning och lärande där den digitala kompetensen integreras i de andra färdigheter som eleverna utvecklar.

43.

ReK stöder lanseringen av i) en EU-övergripande informationskampanj riktad till lärare, familjer och lärande för att främja säkerhet på nätet, it-hygien och mediekunskap, ii) ett initiativ för att lära ut it-säkerhet baserat på den europeiska ramen för utveckling av digital kompetens bland medborgarna för att ge människor egenmakt samt iii) insatser för att främja och sprida god praxis så att människor kan utnyttja tekniken på ett säkert och ansvarsfullt sätt.

44.

Vi uppmuntrar företagaranda i regionerna och städerna och arbetet i riktning mot öppen innovation, med en vision som sätter människan i centrum inom ramen för partnerskap mellan aktörer inom offentlig och privat sektor, universitet och medborgare.

45.

Kommittén förväntar sig att bli uppdaterad om de politiska lärdomarna från genomförandet av åtgärderna och att bli inbjuden att bidra till den framväxande diskussionen om framtida europeiskt samarbete på utbildningsområdet.

Förbättra utbildningen genom bättre analyser och prognoser

46.

ReK vill se en delad och gemensam metod för att fastställa indikatorer som tar fasta på den digitala klyftan och efterlyser en betydande insats för att bygga upp och samla in tillförlitliga och lättillgängliga data för utvärdering och övervakning av denna klyfta.

47.

Vi vill dock fästa uppmärksamhet på de problem som uppstår när personuppgifter och elevakter lagras hos privata operatörer, ofta i en annan del av världen. Framför allt måste man vara särskilt uppmärksam på huruvida dessa operatörer är beredda att teckna användaravtal med ett stort antal lokala, regionala och nationella myndigheter.

48.

Kommittén är även bekymrad över frågan om ”datautvinning”, dvs. hur man ska förhålla sig till att företag utnyttjar data om elever och skolpersonal för att sälja dessa vidare, och konstaterar att det är viktigt, inte minst för lokala och regionala myndigheter, att klargöra under hur lång tid relevanta administrativa uppgifter och liknande handlingar får hållas offentligt tillgängliga.

49.

ReK ser fram emot lanseringen av de planerade pilotprojekten för att utnyttja tillgängliga data och bidra till genomförandet och övervakningen av utbildningspolitiken och välkomnar även de planerade verktygen och vägledningarna för medlemsstaterna.

50.

Det är viktigt att påbörja ett framåtblickande strategiskt arbete kring centrala trender till följd av den digitala omvandlingen för den framtida utformningen av utbildningssystemen, i nära samarbete med experter från medlemsstaterna – inklusive lokala och regionala förtroendevalda – och att använda befintliga och framtida kanaler för EU-samarbete om utbildning.

51.

Vi uppmuntrar användardriven innovation, som är en central förutsättning för att innovationslösningar snabbt ska kunna användas för att ta itu med utmaningar inom utbildning. Ofta tas inte tillräcklig hänsyn till användarperspektivet, vilket kan begränsa möjligheterna att hitta lösningen på en viss utmaning. Här välkomnar vi utforskandet av olika sätt att främja medborgarengagemang, deltagande och användardriven innovation.

52.

Handlingsplanen bör också stödja den europeiska planeringsterminen, som är en viktig drivkraft för reformer genom de utbildningsrelaterade landsspecifika rekommendationerna.

53.

Kommittén stöder ansträngningarna att påskynda styrningen av skolsystemen och påminner om att ett väl fungerande flernivåstyre kan förbättra resultaten inom allmän och yrkesinriktad utbildning, stärka deltagandet, gynna inrättandet av innovativa mekanismer, främja ett inkluderande utbildningssystem som syftar till att se hela individen och utveckla system för livslångt lärande.

54.

Vi välkomnar den dialog som kommissionen annonserat om hur de föreslagna åtgärderna och insatserna ska genomföras och framhåller vår beredskap att delta i denna och samarbeta med kommissionen, medlemsstaterna, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska investeringsbanksgruppen för att vidareutveckla den föreslagna agendan och se till att den är i linje med prioriteringarna i EU:s nuvarande och framtida finansieringsprogram.

---

(1)  ”Survey of Schools: ICT in Education. Benchmarking access, use and attitudes to technology in Europe’s schools.” Slutrapport, Europeiska kommissionen, 2013.

(2)  COM(2016) 381.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Ett starkare Europa byggs upp: ungdoms-, utbildnings- och kulturpolitikens roll

(2018/C 461/09)

Huvudföredragande: Gillian FORD (UK–EA), ledamot, London Borough of Havering Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Ett starkare Europa byggs upp: ungdoms-, utbildnings- och kulturpolitikens roll COM(2018) 268 final och Förslag till rådets rekommendationer om att främja automatiskt ömsesidigt erkännande av examensbevis för högre utbildning och gymnasieutbildning samt resultat av studieperioder utomlands COM(2018) 270 final Förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet COM (2018) 271 final En övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning COM(2018) 272 final

I.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Förslag till rådets rekommendation om att främja automatiskt ömsesidigt erkännande av examensbevis för högre utbildning och gymnasieutbildning samt resultat av studieperioder utomlands

Artikel 5

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	d) utveckla kvalitetssäkringsinstrument för utbildning online.

Motivering

I vissa områden, i synnerhet mer avlägsna eller glest befolkade områden, är tillgången till utbildning, lärande och kvalifikationer i allt större utsträckning digital, och det är av största vikt att dessa kvalifikationer kvalitetssäkras för att möjliggöra automatiskt ömsesidigt erkännande.

Ändringsrekommendation 2

Förslag till rådets rekommendation om att främja automatiskt ömsesidigt erkännande av examensbevis för högre utbildning och gymnasieutbildning samt resultat av studieperioder utomlands

Artikel 6

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
6.   Underlätta rörlighet och erkännande av studieperioder utomlands under högstadie- och gymnasieutbildning genom att	6.   Underlätta rörlighet för samtliga elever – oberoende av i vilket land de bor  – och erkännande av studieperioder utomlands under högstadie- och gymnasieutbildning genom att
(…)	(…)
c) lyfta fram fördelarna med rörlighet för högstadie- och gymnasieskolor samt elever och deras familjer, och fördelarna för arbetsgivare med att ta emot personer i samband med utbyten.	c) lyfta fram fördelarna med rörlighet för högstadie- och gymnasieskolor samt elever och deras familjer, och fördelarna för arbetsgivare med att ta emot personer i samband med utbyten.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 3

Förslag till rådets rekommendation om att främja automatiskt ömsesidigt erkännande av examensbevis för högre utbildning och gymnasieutbildning samt resultat av studieperioder utomlands

Artikel 8

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
8.   Utforska god praxis i fråga om erkännande av tidigare lärande och övergångsmöjligheter mellan olika utbildningssektorer, särskilt mellan yrkesutbildning och högre utbildning.	8.   Utforska och främja god praxis i fråga om erkännande av tidigare lärande och övergångsmöjligheter mellan a) olika utbildningssektorer, särskilt mellan yrkesutbildning och högre utbildning , och b) utbildningssektorer och arbetsmarknaden.

Motivering

Kvalifikationer från andra länder och studieperioder utomlands bör erkännas av arbetsgivarna för att förbättra arbetstagarnas rörlighet och möjligheter och chanser i livet.

Ändringsrekommendation 4

Förslag till rådets rekommendation om att främja automatiskt ömsesidigt erkännande av examensbevis för högre utbildning och gymnasieutbildning samt resultat av studieperioder utomlands

Artikel 9

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Förbättra evidensbasen genom att samla in och sprida uppgifter om antalet fall och typ av erkännande.	Förbättra evidensbasen genom att samla in och sprida uppgifter om antalet fall och typ av erkännande samt resultat av erkännanden .

Motivering

Att lära av resultaten kan stärka och förbättra förfarandena för erkännande.

Ändringsrekommendation 5

Förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet

Skäl 8

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(8) Tillgång till ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet är också en viktig faktor som gör att kvinnor och även män med omsorgsansvar kan delta på arbetsmarknaden, vilket konstateras i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona 2002, den europeiska jämställdhetspakten och kommissionens meddelande om bättre balans mellan arbete och privatliv, som antogs den 26 april 2017. Kvinnors förvärvsarbete bidrar direkt till en förbättring av hushållets socioekonomiska situation och till ekonomisk tillväxt.

(8) Tillgång till ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet är också en viktig faktor som gör att kvinnor och även män med omsorgsansvar kan delta på arbetsmarknaden, vilket konstateras i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona 2002, den europeiska jämställdhetspakten och kommissionens meddelande om bättre balans mellan arbete och privatliv, som antogs den 26 april 2017 , och bör främjas i enlighet med princip 2 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter . Kvinnors förvärvsarbete bidrar direkt till en förbättring av hushållets socioekonomiska situation och till ekonomisk tillväxt.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 6

Förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet

Skäl 23

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(23) Syftet med denna rekommendation är att skapa en samsyn på vad kvalitet är i förskoleverksamhet och barnomsorg. Här anges möjliga insatser som regeringar kan överväga, med utgångspunkt i sina särskilda omständigheter. Rekommendationen riktar sig också till föräldrar, institutioner och organisationer, däribland arbetsmarknadens parter och civilsamhällesorganisationer som strävar efter att förbättra verksamheten på området.

(23) Syftet med denna rekommendation är att skapa en samsyn på vad kvalitet är i förskoleverksamhet och barnomsorg. Här anges möjliga insatser som alla relevanta styresnivåer, även den lokala och regionala nivån, kan överväga, med utgångspunkt i sina särskilda omständigheter. Rekommendationen riktar sig också till föräldrar, institutioner och organisationer, däribland arbetsmarknadens parter och civilsamhällesorganisationer som strävar efter att förbättra verksamheten på området.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 7

Förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet

Artikel 2

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
2.    Arbeta för att säkerställa tillgång [till] inkluderande förskoleverksamhet och barnomsorg till överkomligt pris, varvid följande kan övervägas:	2.    Säkerställa tillgång [till] inkluderande och tillräcklig förskoleverksamhet och barnomsorg till överkomligt pris, varvid följande kan övervägas på alla styresnivåer, även den lokala och regionala nivån :

Motivering

Stärka rekommendationen och understryka den viktiga roll som lokala och regionala myndigheter spelar här.

Ändringsrekommendation 8

Förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet

Artikel 3

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
3.   Stödja professionaliseringen av personalen inom förskoleverksamhet och barnomsorg. Beroende på befintliga yrkeskvalifikationer och arbetsförhållanden kan bl.a. följande insatser leda till goda resultat:	3.   Stödja professionaliseringen av personalen inom förskoleverksamhet och barnomsorg. Beroende på befintliga yrkeskvalifikationer och arbetsförhållanden kan bl.a. följande insatser leda till goda resultat:
(…)	(…)
d) Sträva efter att ge personalen den kompetens som behövs för att svara mot de individuella behoven hos barn med olika bakgrund och med särskilda undervisningsbehov eller funktionsnedsättning samt att rusta personalen för att hantera olika grupper.	d) Ge personalen den kompetens som behövs för att svara mot de individuella behoven hos barn med olika bakgrund och med särskilda undervisningsbehov eller funktionsnedsättning samt att rusta personalen för att hantera olika grupper.

Motivering

Stärka rekommendationen.

Ändringsrekommendation 9

Förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet

Artikel 4

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
4.   Förstärka utvecklingen av läroplaner för de första levnadsåren för att möta barnens behov av välbefinnande och undervisning. Bland olika ansatser för att stödja utvecklingen av läroplaner och social, emotionell och språklig kompetens samt inlärningskompetens hos barn kan följande nämnas:	4.   Förstärka utvecklingen av läroplaner för de första levnadsåren för att möta alla barns behov av hälsa, välbefinnande och undervisning. Bland olika ansatser för att stödja utvecklingen av läroplaner och social, emotionell och språklig kompetens samt inlärningskompetens hos barn kan följande nämnas:
a) Säkerställa en god avvägning mellan den sociala och den emotionella sidan, välbefinnande och lärande, med erkännande av betydelsen av lek, kontakt med naturen, musik, konst och fysisk aktivitet.	a) Säkerställa en god avvägning mellan den sociala och den emotionella sidan, välbefinnande och lärande, med erkännande av betydelsen av lek, kontakt med naturen, musik, konst och fysisk aktivitet.
b) Främja empati, medkänsla och medvetenhet när det gäller jämställdhet och mångfald.	b) Främja empati, medkänsla och medvetenhet när det gäller jämställdhet och mångfald.
c) Erbjuda möjligheter till exponering för språk från tidig ålder och lärande genom lek, överväga tvåspråkiga program för förskoleverksamhet och barnomsorg.	c) Erbjuda möjligheter till exponering för språk från tidig ålder och lärande genom lek, överväga tvåspråkiga program för förskoleverksamhet och barnomsorg.
d) Erbjuda vägledning för tjänsteleverantörer om åldersanpassad användning av digitala verktyg och ny teknik.	d) Erbjuda vägledning för tjänsteleverantörer om åldersanpassad användning av digitala verktyg och ny teknik.
e) Främja ytterligare integrering av förskoleverksamhet och barnomsorg i hela utbildningen och stödja samarbete mellan personal i förskoleverksamhet och barnomsorg och grundskolepersonal samt en smidig övergång till grundskolan för barnen.	e) Främja ytterligare integrering av förskoleverksamhet och barnomsorg i hela utbildningen och stödja samarbete mellan personal i förskoleverksamhet och barnomsorg och grundskolepersonal samt en smidig övergång till grundskolan för barnen.
	f) Tillhandahålla särskilt stöd och möjligheter till lärande åt barn med särskilda undervisningsbehov och funktionsnedsättningar.
	g) Tillhandahålla särskilt stöd och möjligheter till lärande åt migrerande barn, inbegripet i händelse av att stora mängder européer återvänder på grund av politiska och humanitära kriser.
	h) Tillhandahålla särskilt stöd och möjligheter till lärande åt barn i medlemsstaternas omsorgssystem.
	i) Främja en modell med barnomsorg för barn i åldrarna 0–6 år.

Motivering

Barn med särskilda undervisningsbehov och funktionsnedsättningar, samt migrerande barn, kan behöva särskilt stöd för att få tillgång till alla de möjligheter som tillhandahålls genom läroplaner under de första levnadsåren, och medlemsstaterna bör uppmuntras att se till så att detta tillhandahålls.

Ändringsrekommendation 10

Förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet

Artikel 6

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
6.   Sträva efter att säkerställa tillräcklig finansiering och ett regelverk för tillhandahållande av förskoleverksamhet och barnomsorg. Följande kan övervägas:	6.   Sträva efter att säkerställa tillräcklig finansiering och ett regelverk för tillhandahållande av förskoleverksamhet och barnomsorg. Följande kan övervägas:
a) Gradvis öka investeringarna i förskoleverksamhet och barnomsorg med inriktning mot en tillgänglig verksamhet av god kvalitet till överkomligt pris, även genom att utnyttja de finansieringsmöjligheter som erbjuds genom europeiska struktur- och investeringsfonder.	a) Gradvis öka investeringarna i förskoleverksamhet och barnomsorg med inriktning mot en tillgänglig verksamhet av god kvalitet till överkomligt pris med tillgång för alla , även genom att utnyttja de finansieringsmöjligheter som erbjuds genom europeiska struktur- och investeringsfonder.
b) Inrätta och bibehålla särskilt anpassade nationella eller regionala kvalitetsramar.	b) Inrätta och bibehålla särskilt anpassade nationella eller regionala kvalitetsramar.
c) Främja ytterligare integration av verksamheter för familjer och barn, framför allt hälsovård och sociala tjänster.	c) Främja ytterligare integration av verksamheter på lokal och regional nivå för familjer och barn, framför allt hälsovård och sociala tjänster samt välfärdstjänster .
d) Integrera en stabil politik för skydd av barn i förskoleverksamhet och barnomsorg för att hjälpa till att skydda barn från alla former av våld.	d) Integrera en stabil politik för skydd av barn i förskoleverksamhet och barnomsorg för att hjälpa till att skydda barn från alla former av övergrepp och våld.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 11

Förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet

Artikel 8

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
8.   underlätta utbyte av erfarenheter och god praxis medlemsstaterna emellan inom den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) och efterföljande program samt i kommittén för socialt skydd,	8.   underlätta utbyte av erfarenheter och god praxis medlemsstaterna emellan och på alla styresnivåer inom den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) och efterföljande program samt i kommittén för socialt skydd,

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 12

Förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet

Artikel 9

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
9.   stödja medlemsstaternas samarbete, med utgångspunkt i deras efterfrågan, genom att organisera ömsesidigt lärande och inbördes rådgivning,	9.   stödja medlemsstaternas samarbete på alla styresnivåer , med utgångspunkt i deras efterfrågan, genom att organisera ömsesidigt lärande och inbördes rådgivning,

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 13

Förslag till rådets rekommendation om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning

Skäl 1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(1) I meddelandet Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur presenterar Europeiska kommissionen en vision om ett europeiskt område för utbildning där högkvalitativ och inkluderande utbildning och forskning inte hindras av gränser, där det har blivit normalt att tillbringa en tid i en annan medlemsstat för att studera eller arbeta, där många fler talar två språk utöver sitt modersmål och där människor har en stark känsla för sin identitet som européer, för det europeiska kulturarvet och dess mångfald.

(1) I meddelandet Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur presenterar Europeiska kommissionen en vision om ett europeiskt område för utbildning där högkvalitativ och inkluderande utbildning och forskning inte hindras av gränser, där det har blivit normalt att tillbringa en tid i en annan medlemsstat för att studera eller arbeta, där många fler talar två språk utöver sitt modersmål och där människor har en stark känsla för sin identitet som européer, för det europeiska kulturarvet och dess mångfald och möjligheter .

Motivering

Det är viktigt att lyfta fram att värdet av ett europeiskt område för utbildning omfattar dess förmåga att bana väg för fler möjligheter.

Ändringsrekommendation 14

Förslag till rådets rekommendation om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning

Artikel 1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Undersöka hur alla ungdomar kan få hjälp att – förutom undervisningsspråket – uppnå nivån avancerad språkanvändare i minst ett annat europeiskt språk före avslutad gymnasieutbildning samt främja förvärvandet av ytterligare ett (tredje) språk på nivån självständig språkanvändare.

1. Undersöka hur alla ungdomar kan få hjälp att – förutom undervisningsspråket – uppnå nivån avancerad språkanvändare i minst ett annat europeiskt språk före avslutad gymnasieutbildning samt främja förvärvandet av ytterligare ett (tredje) språk på nivån självständig språkanvändare , med särskild tonvikt på muntlig språkinlärning och erfarenhet, samt säkerställa tillräcklig tillgång till undervisning av god kvalitet för alla elever .

Motivering

Intressenter betonade vikten av att kunna tala flera språk, vid sidan av att kunna läsa och skriva, eftersom detta är en nyckel till att uppnå rörlighet och tillvarata möjligheter. Det konstaterades även att de med bättre resurser kan vända sig till privata språkkurser när språkundervisning av god kvalitet inte är tillgänglig, vilket inte är möjligt för dem som kommer från missgynnade socioekonomiska bakgrunder, och detta ökar skillnaderna mellan olika socialgrupper när det gäller vilka möjligheter man kan utnyttja.

Ändringsrekommendation 15

Förslag till rådets rekommendation om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning

Artikel 4

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
4. Som en del av sådana övergripande strategier stödja utvecklingen av språkmedvetenhet i skolor och utbildningscentrum genom att	4. Som en del av sådana övergripande strategier stödja utvecklingen av språkmedvetenhet i skolor och utbildningscentrum genom att
a) aktivt stödja elevernas rörlighet, inbegripet genom utnyttjande av de möjligheter som erbjuds inom ramen för relevanta EU-finansieringsprogram,	a) aktivt stödja elevernas rörlighet, inbegripet genom utnyttjande av de möjligheter som erbjuds inom ramen för relevanta EU-finansieringsprogram,
b) ge lärare möjligheter att ta upp användningen av specifika språk inom sitt ämnesområde,	b) ge lärare möjligheter att ta upp användningen av specifika språk inom sitt ämnesområde,
c) stärka kunskaperna i undervisningsspråket som grundval för ytterligare läranderesultat och utbildningsresultat i skolan för samtliga elever, särskilt dem med invandrarbakgrund eller från missgynnade miljöer,	c) stärka kunskaperna i undervisningsspråket som grundval för ytterligare läranderesultat och utbildningsresultat i skolan för samtliga elever, särskilt dem med invandrarbakgrund , inbegripet i händelse av att stora mängder européer återvänder på grund av politiska och humanitära kriser, eller från missgynnade miljöer, eller dem med särskilda undervisningsbehov och funktionsnedsättningar,
d) värdera den språkliga mångfalden bland eleverna och använder den som en läranderesurs för att berika alla elevers språkkunskaper,	d) värdera den språkliga mångfalden bland eleverna och använder den som en läranderesurs för att berika alla elevers språkkunskaper,
e) erbjuda möjligheter att bedöma och validera språkkunskaper som inte ingår i läroplanen men som eleverna har förvärvat utanför skolan, även genom att utöka urvalet språk som kan ingå i elevens kvalifikationer efter avslutad skolgång.	e) erbjuda möjligheter att bedöma och validera språkkunskaper som inte ingår i läroplanen men som eleverna har förvärvat utanför skolan, även genom att utöka urvalet språk som kan ingå i elevens kvalifikationer efter avslutad skolgång.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 16

Förslag till rådets rekommendation om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning

Artikel 5

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
5. Stödja lärare, utbildare och skolledare när det gäller att utveckla språkmedvetenheten i skolor genom att	5. Stödja lärare, utbildare och skolledare när det gäller att utveckla språkmedvetenheten i skolor genom att
a) investera i grundläggande utbildning och fortutbildning för språklärare, så att man kan upprätthålla ett brett språkutbud inom den obligatoriska utbildningen,	a) investera i grundläggande utbildning och fortutbildning för språklärare för att locka till sig och behålla personal , så att man kan upprätthålla ett brett språkutbud inom den obligatoriska utbildningen,
b) inbegripa förberedelser för språklig mångfald i klassrummet inom grundläggande utbildning och fortsatt yrkesmässig utveckling för lärare och skolledare,	b) inbegripa förberedelser för språklig mångfald i klassrummet inom grundläggande utbildning och fortsatt yrkesmässig utveckling , inbegripet informellt och icke-formellt lärande, för lärare och skolledare,

Motivering

Lokalsamhällen ger otaliga möjligheter till att förbättra språkmedvetenheten bland lärare, exempelvis genom föräldrar och omsorgsgivare, trossamfund och samhällsorganisationer.

Ändringsrekommendation 17

Förslag till rådets rekommendation om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning

Artikel 6

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
6. Uppmuntra forskning inom och användning av innovativ, inkluderande och flerspråkig pedagogik, inbegripet användning av digitala verktyg samt språk- och innehållsintegrerad inlärning.	6. Uppmuntra forskning inom och användning av innovativ, inkluderande och flerspråkig pedagogik, inbegripet användning av digitala verktyg, audiovisuella produktioner, film- och musikproduktioner samt språk- och innehållsintegrerad inlärning.

Motivering

Den kulturella rikedomen i Europas audiovisuella produktion samt film- och musikproduktion stöder inte bara inlärningen av ett annat språk, utan också den kulturella mångfalden och gemensamma värden.

Ändringsrekommendation 18

Förslag till rådets rekommendation om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning

Artikel 8

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	8. Förbättra tillgången till digitala utbildningsprogram av hög kvalitet för både lärare och medborgare, särskilt för dem som bor i avlägset belägna eller glest befolkade områden samt i de yttersta randområdena.

Motivering

Digitala språkutbildningsprogram av hög kvalitet kan vara dyrare att tillgå än mer grundläggande program, samtidigt som bredbandsuppkopplingen i vissa områden varken är tillräckligt snabb eller tillförlitlig för att underlätta språkinlärning online i de områden där det råder brist på lärare.

Ändringsrekommendation 19

Förslag till rådets rekommendation om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning

Avsikt 1

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
1. Stödja uppföljningen av denna rekommendation genom att underlätta ömsesidigt lärande medlemsstaterna emellan och i samarbete med medlemsstaterna ta fram	1. Stödja uppföljningen av denna rekommendation genom att underlätta ömsesidigt lärande medlemsstaterna emellan och i samarbete med medlemsstaterna och vid behov på grundval av erfarenheter från relevanta gränsöverskridande projekt och projekt för territoriellt samarbete som genomförts av lokala och regionala myndigheter ta fram

Motivering

Självförklarande.

II.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén efterlyser återigen en omfattande och framåtblickande strategi för framtidens utbildning i hela EU, med bland annat ett stärkt samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn för att hjälpa medborgarna att anpassa sig till ett alltmer komplext och diversifierat samhälle, utveckla en ”europeisk identitet” som bör komplettera de nationella, regionala och lokala identiteter som utgör en persons identitet, och skaffa sig den kompetens som krävs i ett samhälle som är rörligt och alltmer digitalt.

2.

Kommittén ställer sig bakom kommissionens avsikt att samordna det fortsatta arbetet mot ett europeiskt område för utbildning senast 2025 kring centrala utmaningar, bland annat att förbättra utbildningen och omsorgen under de första levnadsåren, underlätta ömsesidigt erkännande av examensbevis för högre utbildning och skola, förbättra språkinlärning, främja livslångt lärande, rörlighet för studenter och investera i digitaliseringsmöjligheter.

3.

Kommittén anser att medlemsstaterna och regionerna i sin utbildningspolitik bör prioritera samarbete på alla styresnivåer, även på den regionala och lokala nivån, i syfte att anpassa elevcentrerad utbildning av hög kvalitet, som kännetecknas av högkvalitativ undervisning, innovation och digitalisering, till behoven på en mycket föränderlig arbetsmarknad, inom ramen för princip 1 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

4.

Kommittén betonar att mer måste göras på alla styresnivåer för att förutse behoven av färdigheter på arbetsmarknaden och tillhandahålla lämplig utbildning, allmänna kunskaper, yrkesutbildning och livslångt lärande i syfte att stimulera skapandet av arbetstillfällen och finna lösningar för att råda bot på arbetslösheten.

5.

ReK efterlyser konsekvens på området livslångt lärande och stöder principerna i ”Cork Call to Action for Learning Cities” från Unescos ”Global Network of Learning Cities” från 2017, där det konstateras att livslångt lärande är centralt för målen för hållbar utveckling (1).

6.

Kommittén betonar att det är viktigt att EU-institutionerna och medlemsstaterna, med stöd av de lokala och regionala myndigheterna och i samråd med berörda parter, genomför de aktuella förslagen inom ramen för en bredare EU-politik för ekonomisk utveckling, sysselsättning och socialt skydd genom att strategiskt använda sig av den fleråriga budgetramen efter 2020, där särskilda utbildningspolitiska åtgärder bör lyftas fram på ett tydligare och mer ambitiöst sätt, och framhåller vikten av att upprätthålla proportionalitetsprincipen för att se till att inga nya finansiella eller administrativa bördor skapas för medlemsstaterna.

7.

Kommittén välkomnar även införandet av ett europeiskt studentkort och de möjligheter som detta ger att underlätta rörlighet för studenter och främja ett automatiskt erkännande av kvalifikationer, och uppmanar kommissionen att överväga att utvidga detta till alla elever, inte bara inom högre utbildning, för att öka möjligheterna till livslångt lärande.

8.

Kommittén konstaterar att det främsta ansvaret för utbildningspolitiken ligger hos medlemsstaterna som har engagerat sina lokala och regionala myndigheter, i större eller mindre utsträckning, i enlighet med deras respektive konstitutionella system, och att EU-åtgärder, i enlighet med artikel 6 i EUF-fördraget, endast bör komplettera, stödja eller samordna medlemsstaternas åtgärder. Alla EU-åtgärder på detta område måste vara helt och hållet motiverade ur subsidiaritets- och proportionalitetssynpunkt och bör vara anpassade till befintliga ramar, verktyg och förfaranden.

Ömsesidigt erkännande

9.

ReK beklagar de ihållande hindren för rörlighet på utbildningsområdet och ansluter sig till kommissionens uppmaning till att skapa ett EU där lärande, studier och forskning inte hindras av gränser utan där det hör till det normala att vistas i en annan medlemsstat för studier, lärande eller arbete.

10.

Kommittén betonar behovet av att ge extra stöd till regioner där ytterligare hinder såsom befolkningsunderskott, landsbygdskaraktär eller fattigdom kan stå i vägen för elevernas rörlighet.

11.

Kommittén välkomnar kommissionens stöd till utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, och uppmuntrar till att låta representanter på den lokala och regionala nivån medverka i detta som ett erkännande av värdet av regional kunskap och erfarenhet.

12.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att främja automatiskt ömsesidigt erkännande av examensbevis för högre utbildning och gymnasieutbildning samt resultat av studieperioder utomlands, och uppmanar kommissionen att i sitt framtida arbete ta hänsyn till kopplingarna till territoriell utveckling, särskilt i de fall då lokala och regionala projekt omfattar rörlighet för kvalificerade arbetstagare och kvalificerad personal.

De första levnadsåren

13.

ReK påminner om att betydelsen av begreppet ”förskola och barnomsorg” går längre än vad vissa kallar för förskoleverksamhet, eftersom det omfattar syftet att förbereda barn inte bara för skolan utan även för livet, på samma sätt som alla andra delar av utbildningssystemet bidrar till denna process.

14.

ReK påminner om rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande, och föreslår att EU och nationella beslutsfattare ägnar särskild uppmärksamhet åt den potential som partnerskap, som kan utvecklas mellan nationella, regionala och lokala myndigheter, företag, arbetstagare och deras organisationer samt aktörer inom det civila samhället, i detta sammanhang har när det gäller att ta hänsyn till sådana färdigheter och kvalifikationer.

15.

I detta sammanhang beklagar kommittén att rekommendationen endast i begränsad utsträckning hänvisar till familjelivet eller insatser på lokal nivå som kan ha en betydande inverkan på barns tidiga utveckling, och betonar den avgörande betydelse som en holistisk och integrerad ansats har.

16.

Kommittén anser att välutbildad personal är en förutsättning för en förskoleverksamhet av hög kvalitet, och därför bör alla styresnivåer, inbegripet den lokala och regionala, uppmuntras att investera tillräckligt, inte bara i grundläggande lärarutbildning utan även i kontinuerlig fortbildning.

17.

Kommittén understryker vikten av att arbeta mot en kontinuerlig förbättring av ”omvårdnads”-komponenten inom förskoleverksamhet och barnomsorg, och även av förskollärarnas roll, när det gäller att främja positiva relationer med barn, föräldrar och varandra, se till att förskoleverksamheten är överkomlig för låginkomstfamiljer i enlighet med princip 11 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och erkänna den princip i barnkonventionen som gör gällande att barnets bästa bör vara en av de främsta prioriteringarna vid alla åtgärder som rör barn.

18.

ReK lyfter fram behoven hos barn med särskilda undervisningsbehov och funktionsnedsättningar, som bör få en god utbildning med tillgång till det allmänna utbildningssystemet när detta är lämpligt och vid behov få enskilt stöd.

19.

Främjandet av åtgärder för att underlätta en positiv dialog mellan lärare och föräldrar/omsorgsgivare medför flera fördelar när det gäller att stärka kopplingarna mellan skolan och hemmiljön och stödja elevernas framgångsrika integration i skolmiljön och deras allmänna socialisering och utvecklingsmöjligheter.

20.

Kommittén välkomnar kommissionens erkännande av den roll som lokala och regionala partner spelar för att förbättra undervisning och lärande, men noterar en brist på erkännande av att vissa samhällen kommer att utsättas för större utmaningar än andra, t.ex. mer avlägsna samhällen eller samhällen med ett större antal modersmål, vilket kommer att kräva större resurser och finansiering för att förbättra undervisningen och lärandet för alla.

21.

Kommittén betonar att kommissionen måste beakta yttranden från ReK och slutsatser från rådet som har relevans för denna fråga, inbegripet rådets slutsatser om integrerad politik för barns tidiga utveckling som ett verktyg för att minska fattigdomen och främja social delaktighet (2).

Språkinlärning och språkundervisning

22.

Kommittén beklagar att dåliga språkkunskaper betraktas som ett av de största hindren för den fria rörligheten för personer och skapandet av en arbetskraft som kan svara mot den europeiska ekonomins behov, och understryker därför sitt stöd för en starkare roll för språkinlärning.

23.

Finansieringen av sammanhållningspolitiken förväntas minska i nästa fleråriga budgetram, och ReK uttrycker därför sin oro över de medel som finns tillgängliga i Europeiska socialfonden för att leva upp till ambitionerna i denna rekommendation.

24.

I detta sammanhang beklagar kommittén att fokus i rekommendationen ligger på lärande inom lagstadgad utbildning snarare än på erkännande av språk som en viktig del av livslångt lärande, även i tidiga år, i syfte att främja integration och rörlighet, och där lokala partner och företag kan delta.

25.

ReK understryker vikten av att aktivt främja de möjligheter som EU:s relevanta finansieringsprogram ger, och av att förenkla ansökningsförfarandena, så att skolor och utbildningscentrum i alla medlemsstater kan dra fördel av dem.

---

(1)  http://uil.unesco.org/lifelong-learning/learning-cities/cork-call-action-learning-cities

(2)  https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1530526890119&uri=CELEX:52018DC0270