6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/1

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Artificiell intelligens: att föregripa dess konsekvenser för arbetslivet för att säkerställa en rättvis övergång

(yttrande på eget initiativ)

(2018/C 440/01)

Föredragande:

Franca SALIS-MADINIER

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	183/1/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Artificiell intelligens (AI) och robotteknik kommer att utvidga och förstärka effekterna på arbetsmarknaderna av ekonomins digitalisering (1). Under alla tider har de tekniska framstegen inverkat på arbetslivet och sysselsättningen, och fordrat nya former av social och samhällelig reglering. Kommittén är övertygad om att den tekniska utvecklingen kan bidra till ekonomiska och sociala framsteg, men anser att det vore fel att förbise dess övergripande konsekvenser för samhället. I arbetslivet kommer AI att utvidga och förstärka omfattningen av automatiseringen av arbetstillfällen (2). Av denna anledning vill EESK bidra till förberedelserna inför de sociala förändringar som kommer att följa av uppsvinget för AI och robotteknik genom en förstärkning och förnyelse av den europeiska sociala modellen.

1.2

EESK vill understryka potentialen hos AI och dess tillämpningar, framför allt inom områdena hälso- och sjukvård, säkerhet inom transporter och energi, bekämpning av klimatförändringarna och förebyggande av cybersäkerhetshot. Europeiska unionen, regeringarna och det civila samhällets organisationer har en viktig roll att spela för att till fullo utnyttja de fördelar som artificiell intelligens kan medföra, särskilt för personer med funktionsnedsättning eller begränsad rörlighet samt för äldre och kroniskt sjuka.

1.3

EU saknar emellertid uppgifter om den digitala ekonomin och den sociala omvandling som denna ger upphov till. EESK rekommenderar att man förbättrar de statistiska verktygen och forskningen, framför allt om AI, användning av industri- och tjänsterobotar, sakernas internet samt nya ekonomiska modeller (plattformsekonomin, nya former av sysselsättning och arbete).

1.4

EESK begär att kommissionen ska främja och stödja genomförandet av studier på nivån för europeiska branschvisa dialogkommittéer om konsekvenserna bransch för bransch av AI och robotteknik och, i vidare bemärkelse, ekonomins digitalisering.

1.5

Det är en vedertagen uppfattning att AI och robotteknik kommer att leda till att arbetstillfällen flyttas och förändras, att vissa försvinner och att andra tillkommer. Under alla omständigheter bör EU garantera alla arbetstagare, löntagare och egenföretagare eller falska egenföretagare tillgång till socialt skydd i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

1.6

Kommissionen har föreslagit att stärka Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i syfte att särskilt stödja de arbetstagare som blir av med sin anställning och egenföretagare vars verksamhet har upphört till följd av digitaliseringen av ekonomin (3). EESK ser detta som ett steg i riktning mot införandet av en verklig europeisk övergångsfond som ska bidra till socialt ansvarsfull hantering av den digitala omvandlingen.

1.7

Kommittén rekommenderar att man ska tillämpa och förstärka de principer, åtaganden och skyldigheter som anges i de befintliga texter som antagits av EU:s institutioner samt arbetsmarknadens parter om information till och samråd med arbetstagare (4), i synnerhet vid införande av ny teknik, bland annat artificiell intelligens och robotteknik. EESK efterlyser ett inkluderande europeiskt AI-program på grundval av dessa texter och den europeiska pelaren för sociala rättigheter som inbegriper samtliga berörda parter.

1.8

EESK rekommenderar att de etiska riktlinjer om AI som kommissionen kommer att utarbeta ska klargöra interaktionen mellan arbetstagare och intelligenta maskiner så att människan aldrig bara verkställer maskinens order. I en anda av en inkluderande artificiell intelligens bör dessa riktlinjer fastställa principer om deltagande, ansvarighet och ansvar för produktionsprocesser så att arbetet, i enlighet med ILO:s stadgar, ger dem som utför det tillfredsställelsen av att kunna använda alla sina kunskaper och färdigheter och på bästa sätt bidra till det allmänna bästa.

1.9

EESK förespråkar även att dessa riktlinjer ska inbegripa öppenhetsprinciper vad gäller användning av AI-system för anställning, bedömning och ledningsmässig kontroll av arbetstagare samt principer för hälsa och säkerhet och förbättring av arbetsvillkoren. Slutligen måste de garantera skyddet av rättigheter och friheter när det gäller behandling av arbetstagarnas personuppgifter, i enlighet med principerna om icke-diskriminering.

1.10

Genomförandet av de etiska riktlinjerna på AI-området bör bli föremål för uppföljning. Ett europeiskt observationsorgan för etik avseende AI-system skulle kunna tilldelas denna tillsyns- eller vaksamhetsroll, däribland inom företag.

1.11

EESK rekommenderar att man ska utbilda ingenjörer och utvecklare av intelligenta maskiner i etik i syfte att förhindra införandet av nya former av ”digital taylorism”, där människan förpassas till att verkställa intelligenta maskiners instruktioner. Spridning av god praxis och erfarenhetsutbyte på detta område bör främjas.

1.12

EESK begär att man klargör principen om rättsligt ansvar. I förhållandet mellan människor och maskiner bör nya risker för hälsa och säkerhet ingå i en mer ambitiös strategi inom ramen för direktivet om produktansvar (5).

1.13

Mot bakgrund av risken för social polarisering i samband med den digitala omvandlingen uppmanar EESK EU:s institutioner att inleda en debatt om frågan om finansiering av offentliga budgetar och sociala trygghetssystem i en ekonomi där robottekniken blir allt vanligare (6), samtidigt som skatten på arbete förblir den huvudsakliga källan till skatteintäkter inom EU. För att tillämpa rättviseprincipen bör denna debatt på ett lämpligt sätt inbegripa frågan om omfördelning av de vinster som digitaliseringen ger upphov till.

2. Inledning

2.1

AI har genomgått en ojämn utveckling sedan begreppet myntades 1956 och under loppet av 1900-talets andra hälft. Stora förhoppningar har varvats med stora besvikelser. Men sedan några år tillbaka pågår på nytt ett betydande uppsving för AI, som gjorts möjligt tack vare insamling, organisering och lagring av en aldrig tidigare skådad mängd data (big data) och en exponentiell tillväxt för datorernas datakraft och algoritmernas kapacitet.

2.2

EESK utarbetade ett yttrande om AI 2017 (7), i vilket ett stort antal utmaningar togs upp. Såsom betonas i nämnda yttrande finns det ingen exakt definition av AI. I detta yttrande betraktar vi AI som en disciplin som syftar till användning av digital teknik för att skapa system som på ett självständigt sätt kan återskapa mänskliga kognitiva funktioner, inbegripet framför allt uppfattning av data, en form av förståelse och anpassning (automatisk problemlösning, automatiskt resonerande och automatisk inlärning).

2.3

AI-system kan numera lösa komplexa problem, ibland bortom vad som är möjligt för mänsklig intelligens. Det verkar potentiellt sett finnas ett oräkneligt antal tillämpningar såväl inom bank-, försäkrings-, transport-, hälso- och sjukvårds-, utbildnings-, energi-, marknadsförings- och försvarssektorerna som inom industri-, bygg-, jordbruks- och hantverkssektorerna etc. (8) AI förväntas leda till effektivare produktionsprocesser för varor och tjänster, stimulera företagens lönsamhet och bidra till den ekonomiska tillväxten.

2.4

Detta nya uppsving för AI väcker även ett stort antal frågor om dess potentiella roll i samhället, dess grad av självständighet och dess interaktion med människor. Såsom betonas i det EESK-yttrande om AI som antogs 2017 (9) berör dessa frågor i synnerhet etik, säkerhet, öppenhet, privatlivet och arbetsnormer, utbildning, tillgänglighet, lagstiftning och reglering, samhällsstyrning och demokrati.

2.5

De olika infallsvinklarna bör ställas mot varande i diskussionen om AI för att denna debatt ska höja sig över de ekonomiska hjulspår där den emellanåt fastnar. En sådan sektorsövergripande ram skulle vara ändamålsenlig vid analysen av AI:s konsekvenser för arbetslivet, eftersom arbetslivet utgör en av huvudarenorna för interaktionen mellan människa och maskin. I alla tider har arbetet påverkats av tekniken. Effekterna av AI på sysselsättning och arbete kräver följaktligen särskild uppmärksamhet på politisk nivå, eftersom institutionerna i synnerhet har till uppgift att se till att de ekonomiska omvandlingsprocesserna blir socialt hållbara (10).

2.6

Syftet med detta yttrande på eget initiativ är att lyfta fram utmaningarna med AI för arbetslivet, bland annat vad gäller arbetets karaktär, arbetsförhållandena och arbetets organisation. Såsom EESK redan har betonat (11) bör man förbättra statistiken och forskningen för att kunna utfärda noggranna prognoser för arbetsmarknadernas utveckling samt tydliga indikatorer avseende vissa tendenser framför allt i fråga om arbetets kvalitet, polariseringen av arbetstillfällen och inkomster och arbetsförhållandena i samband med den digitala omvandlingen. EU saknar uppgifter om den så kallade delningsekonomin, plattformar för behovsarbete och nya onlinemodeller för underentreprenad samt om användning av industrirobotar och robotar för personliga tjänster, om sakernas internet och om användning och spridning av AI-system.

3. AI och utvecklingen av antalet arbetstillfällen

3.1

Frågan om inverkan på antalet arbetstillfällen av införandet av AI och robotteknik i produktionsprocesserna är omtvistad. I ett antal studier har man försökt besvara denna fråga utan att uppnå vetenskaplig konsensus. Skillnaderna i resultaten (från 9 % till 54 % hotade arbetstillfällen (12)) speglar komplexiteten i fråga om metodvalen och deras avgörande konsekvenser för forskningens resultat.

3.2

Prognoserna är osäkra eftersom andra faktorer än den tekniska potentialen till automatisering inverkar: utvecklingen inom politik, lagstiftning, ekonomi och demografi samt den sociala acceptansen. Det räcker inte att tekniken är mogen för att garantera att den ska användas och spridas.

3.3

Slutligen är det fortfarande omöjligt att förutse ett nettobokslut över arbetstillfällen som kan automatiseras inom varje sektor utan att ta hänsyn till omvandlingen av yrken och tillväxttakten vad gäller nya arbetstillfällen. Utvecklingen av AI-system kommer nämligen att kräva nya arbetstillfällen inom ingenjörsvetenskap, informationsteknik och telekommunikation (ingenjörer, tekniker och driftsansvariga) och inom stordata (big data): dataansvariga, dataanalytiker, datautforskare etc.

3.4

De offentliga institutionernas roll kommer att bestå i att säkerställa att denna digitala omvandling är socialt hållbar, eftersom den kan påverka både mängden arbetstillfällen och dessas kvalitet (13). En av de risker som experterna framhållit är polariseringen av arbetstillfällena mellan å ena sidan ”superstjärnor”, som har de kvalifikationer som behövs i den digitala ekonomin, och å andra sidan ”förlorarna”, vars kvalifikationer, erfarenheter och sakkunskap gradvis kommer att bli föråldrade på grund av denna omvandling. I sitt nyligen utfärdade meddelande (14) föreslår kommissionen ett svar på denna utmaning där tonvikten ligger på insatser inom utbildning, fortbildning, förbättring av grundläggande färdigheter i fråga om skriv-, läs- och räknekunskaper samt digitala färdigheter. Detta svar förtjänar stöd från ekonomiska och sociala aktörer, framför allt inom ramen för den nationella, europeiska, branschövergripande och sektoriella sociala dialogen (15).

3.5

EESK anser dock att sådana insatser inte räcker till för att reagera på de sammantagna utmaningarna, i synnerhet vad gäller osäkerheten i fråga om arbetstillfällenas utveckling. Tre alternativa spår bör utvecklas: ett avseende ”inkluderande” AI, ett avseende föregripande av förändringar och till sist, när kollektiva uppsägningar inte kan undvikas, ett avseende socialt ansvarsfulla och reglerade omstruktureringar.

4. Inkluderande och intelligent AI och robotteknik

4.1

EESK stöder principen om ett program för inkluderande AI och robotteknik. Detta innebär att det när man inom företagen inför nya processer som inbegriper ny teknik vore lämpligt att göra arbetstagarna delaktiga i dessa processers funktionssätt. Såsom WRR (16) konstaterar kan ”inkluderande och intelligent” införande av ny teknik, där arbetstagarna står kvar i centrum för processerna och deltar i att förbättra dem, bidra till att främja en förbättring av produktionsprocesserna (17).

4.2

Med tanke på den roll som algoritmer spelar på rekryteringsvillkor, arbetsvillkor och villkoren för yrkesmässig utvärdering stöder EESK principen om transparens i algoritmer, vilken inte innebär att avslöja koder utan att göra de parametrar och kriterier som används för beslut begripliga. Människans ingripande måste alltid vara möjligt.

4.3

En AI som ställer arbetstagaren i centrum tar hänsyn till synpunkterna från de personer som kommer att arbeta inom ramen för nya tekniska processer, definierar tydligt de arbetsuppgifter och ansvarsområden som förblir arbetstagarnas och bevarar former för arbetstagarnas egenansvar för arbetet för att de inte bara ska behöva verkställa order.

4.4

Principen om rättsligt ansvar bör förtydligas. Samarbete mellan industri- eller tjänsterobotar och en människa blir allt vanligare. AI möjliggör för robotar att ”släppas ut ur sina burar”, och det kan ge upphov till olyckor (18). Av denna anledning bör ansvaret för autonoma system vid olyckstillbud fastställas tydligt, och de hälso- och säkerhetsrisker som arbetstagare utsätts för bör kunna täckas. Kommissionen inleder en diskussion om dessa nya risker inom ramen för direktivet om produktansvar (19). När det gäller säkerheten på arbetsplatserna bör denna strategi vara mer ambitiös.

4.5

Rättviseprincipen innebär, vid tillämpning på arbetslivet, att inte frånta arbetstagaren sitt arbete. Vissa experter framhåller risken att AI bidrar till en form av förlust av färdigheter hos arbetstagarna. Det är därför som det i enlighet med ILO:s stadgar bör säkerställas att arbetet ger dem som utför det tillfredsställelsen av att kunna använda alla sina kunskaper och färdigheter och på bästa sätt bidra till det allmänna bästa. Ur ledningssynpunkt är det även ett sätt att bevara motivationen inför arbetet.

5. Att föregripa förändringar

5.1

I ett flertal studier har man på senare år konstaterat en försvagad social dialog på europeisk och ibland nationell nivå, och detta trots den vilja till ett ”uppsving” som kommissionen och Europeiska rådet gett uttryck för. Denna sociala dialog utgör dock ett av de lämpligaste verktygen för att möta de sociala utmaningar som digitaliseringen medför. Därför pläderar EESK med eftertryck för att denna dialog ska utgöra en ständig praxis inom företagen och på alla relevanta nivåer för att förbereda omvandlingarna på ett socialt godtagbart sätt. Kommittén påminner om att den sociala dialogen utgör en av de främsta garanterna för arbetsfred och minskad ojämlikhet. Utöver de politiska förklaringarna om ett uppsving har EU:s institutioner ett stort ansvar för att uppmuntra och främja denna sociala dialog.

5.2

Särskilt när det gäller införande av denna teknik bör man genom denna dialog kunna få kännedom om utsikterna till omvandling av produktionsprocesser hos företag och inom sektorer och kunna bedöma de nya behoven i fråga om kvalifikationer och utbildning, men även i ett tidigare skede kunna överväga användning av AI för att förbättra organisations- och produktionsprocesser, höja arbetstagarnas kvalifikationer och optimera de resurser som frigörs av AI för att utveckla nya produkter och tjänster eller för att förbättra kvaliteten på den service som erbjuds kunderna.

5.3

Socialt ansvarsfulla omstruktureringar

5.4

I händelse av att kollektiva uppsägningar bedöms som oundvikliga gäller utmaningen att hantera dessa omstruktureringar socialt. Såsom arbetsmarknadens parter understrukit i Orientations for reference in managing change and its social consequences (20) (referensriktlinjer för hantering av förändringar och deras sociala konsekvenser) betonas i ett flertal fallstudier betydelsen av att söka efter alla tillgängliga alternativ till uppsägningar såsom utbildning, omskolning och stöd till att starta företag.

5.5

I händelse av omstruktureringar bör man genom information till och samråd med arbetstagarna, i enlighet med relevanta EU-direktiv (21), kunna göra det lättare att förebygga risker, underlätta arbetstagarnas tillgång till utbildning inom företaget, göra arbetsorganisationen mer flexibel samtidigt som tryggheten bevaras samt främja arbetstagarnas medverkan i företagets verksamhet och frågor som rör företagets framtid.

5.6

Slutligen bör EU, såsom kommissionen mycket riktigt betonar, garantera samtliga medborgare, inbegripet löntagare och egenföretagare eller falska egenföretagare, tillgång till socialt skydd”oberoende av anställningsförhållandets form och varaktighet”, i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter (22).

6. AI och utvecklingen av arbetsförhållandena

6.1

Den 25 april 2018 lade kommissionen fram en ”europeisk strategi” för att främja investeringspolitik avseende utveckling av AI och införande av etiska riktlinjer. Kommissionen understryker AI-teknikens potential till att omvandla våra samhällen, framför allt inom sektorerna transport, hälso- och sjukvård samt tillverkningsindustri.

6.2

Denna omvandlingspotential kommer till uttryck i produktionsprocesserna och har även en inverkan på arbetets innehåll. Denna inverkan kan visa sig vara positiv, särskilt i det sätt på vilket AI kan förbättra dessa processer och arbetets kvalitet. Samma positiva effekter kan återverka på ”flexibla” former av arbetsorganisation, där medbestämmandet är mer omfattande, liksom arbetsgruppernas självständighet, mångsidighet, och platt organisation samt innovativa och deltagarbaserade metoder (23).

6.3

Såsom EESK (24) och kommissionen själv betonar kan AI bistå arbetstagare vid repetitiva, mödosamma eller rent av farliga arbetsuppgifter och vissa AI-tillämpningar kan förbättra löntagarnas välbefinnande och underlätta deras vardag.

6.4

Men denna vision ger upphov till nya frågor, i synnerhet vad gäller interaktionen mellan AI och arbetstagaren samt arbetsinnehållets utveckling. I vilken utsträckning kommer intelligenta maskiner att vara självständiga vid fabriker, företag och kontor och under vilka former kommer de att komplettera människors arbete? Kommittén betonar att det är ytterst viktigt att fastställa relationen mellan människa och maskin i det nya arbetslivet. En strategi som går ut på att människan har kontroll över maskinen är grundläggande (25).

6.5

Som princip är det inte etiskt godtagbart att en människa underkastas AI eller att hon betraktas som någon som ska verkställa de arbetsuppgifter som maskinen befaller, på det sätt och inom de tidsramar som maskinen befaller. Denna etiska gräns verkar dock överträdas emellanåt (26). Det är därför lämpligt att tydligt klargöra denna etiska gräns i de etiska riktlinjerna för AI.

6.6

Det bör i dagsläget vara en prioritet för EU att undvika att återskapa nya former av ”digital taylorism” som skapas av dem som utvecklar intelligenta maskiner. Därför måste europeiska forskare, ingenjörer, utvecklare och entreprenörer som bidrar till utveckling och saluföring av AI-system, såsom EESK nyligen framhållit, verka i enlighet med kriterier för etiskt och socialt ansvarstagande. Att inbegripa kurser i etik och humaniora i ingenjörsutbildningen kan vara ett bra sätt att ta fasta på detta (27).

6.7

En annan fråga gäller övervakning och kontroll från ledningens sida. Alla är överens om nödvändigheten av en rimlig övervakning av produktionsprocesserna och därmed även av det arbete som utförs. Numera ger nya tekniska verktyg möjlighet att införa intelligenta system för fullständig kontroll i realtid över arbetstagarna, vilket innebär en risk för att övervakningen och kontrollen ska bli oproportionerlig.

6.8

Frågan om rimligheten och proportionaliteten hos kontrollen av arbetets utförande och prestationsindikatorerna, liksom tillitsförhållandet mellan den som leder respektive utför arbetet, är ett ämne som också förtjänar sin plats på dagordningen för den nationella, europeiska, branschövergripande och sektoriella sociala dialogen.

6.9

Frågan om missvisning hos algoritmer och inlärningsdata och eventuella diskriminerande snedeffekter är alltjämt omtvistad. För vissa innebär algoritmer och annan programvara för förutseende vid rekrytering en möjlighet att minska diskrimineringen i samband med anställning och att främja ”intelligentare” rekrytering. För andra innebär rekryteringsprogramvaror alltid en risk för att man, om än ofrivilligt, speglar fördomarna hos dem som programmerar rekryteringsrobotarna. Enligt vissa experter kommer de algoritmiska modellerna aldrig att bli någonting annat än åsikter förklädda till matematik (28). Därför måste man på en och samma gång se till att mänskligt ingripande är möjligt (med anknytning till den öppenhetsprincip som utvecklas ovan: rätten att begära beslutskriterier) och se till att insamlingen och behandlingen av uppgifter är förenliga med proportionalitets- och ändamålsprinciperna. Inte i något fall får uppgifterna användas för andra ändamål än de som de samlats in för (29).

6.10

Den möjlighet som den allmänna dataskyddsförordningen erbjuder medlemsstaterna när det gäller att i lag eller kollektivavtal fastställa mer specifika regler för att säkerställa skyddet av rättigheter och friheter vid behandling av anställdas personuppgifter i anställningsförhållanden utgör en verklig hävstång som staterna och arbetsmarknadsparterna bör begagna sig av (30).

6.11

Man bör här notera att riskerna inte enbart berör löntagare. Utvecklingen av underentreprenad via internet, plattformsarbete och olika former av folkentreprenad för också med sig nya system för automatiserad ledning av prestationer och arbetsamhet, vars etiska gränser emellanåt verkar överskridas (aktivering via plattformen av arbetstagarens webbkamera, skärmbild på distans etc.).

6.12

Ofta är de algoritmer som används av dessa plattformar, och som bland annat avgör egenföretagarens ersättning, digitala anseende, möjlighet att få tillgång till arbetsuppgifter, höljda i dunkel. Deras funktionssätt förklaras inte för arbetstagarna, vilka inte har tillgång till de funktionskriterier som tillämpas på dem.

7. Att förbereda en rättvis övergång

7.1

På medellång sikt manar den risk för social polarisering som understryks av ett stort antal experter till grundlig eftertanke om våra sociala modellers framtid, däribland om hur de ska finansieras. EESK uppmanar kommissionen att inleda en debatt om frågan om skatt och finansiering av offentliga budgetar och kollektiva sociala trygghetssystem i en ekonomi där robottekniken snabbt blir allt vanligare (31), samtidigt som skatten på arbete förblir den huvudsakliga källan till skatteintäkter inom EU. Denna debatt bör inbegripa frågan om omfördelning av de vinster som digitaliseringen ger upphov till.

7.2

Kommissionen föreslår att stärka Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och bland annat göra det möjligt för arbetstagare som blir av med sin anställning och egenföretagare vars verksamhet har upphört till följd av digitaliseringen (och automatiseringen) av ekonomin att dra nytta av den (32). EESK ser detta som ett steg i riktning mot införandet av en verklig europeisk övergångsfond som ska bidra till förutseende av och socialt ansvarsfull hantering av den digitala omvandlingen och de omstruktureringar som den kommer att medföra.

7.3

De sociala och i vidare bemärkelse samhälleliga aspekterna av AI debatteras alltmer på nationell nivå. De diskussioner som nyligen ägt rum i Förenade kungarikets parlament (33) och i den franska senaten visar på nödvändigheten av att främja en etisk strategi avseende AI, som skulle utgå från ett visst antal principer såsom ärlighet, öppenhet och förklarbarhet när det gäller algoritmsystem, etik och ansvar när det gäller AI-tillämpningar samt ökad medvetenhet bland forskare, experter och specialister om det potentiella missbruket av resultaten av deras forskning. I Frankrike uppges Villani-rapporten ha till syfte att ”ge” AI ”en mening” (34). Ett stort antal experter vid Yale-universitetet samt universiteten i Stanford, Cambridge och Oxford varnar för ”ännu ej åtgärdade sårbarheter” hos AI och framhåller den absoluta nödvändigheten av att förutse, förebygga och minska dessa (35). På samma sätt ägnar sig Québecs forskningsfond (FRQ), i partnerskap med Montreals universitet, sedan några månader tillbaka åt ett förslag till globalt observatorium för samhällskonsekvenserna av AI och digitalisering (36).

7.4

Alla dessa initiativ visar på nödvändigheten av att lyfta debatten om AI ur dess ekonomiska och tekniska hjulspår och av att utvidga de offentliga överläggningarna om den roll för AI som samhället skulle vilja se, däribland inom arbetslivet. Med hjälp av sådana överläggningar skulle man kunna ta sig ur fällan med en ”falsk tudelning” mellan en fullständigt naiv och optimistisk syn på AI och dess effekter och ett synsätt där AI utmålas som en katastrof (37). Att dessa debatter inleds på nationell nivå utgör ett första ändamålsenligt steg, men även EU har en uppgift att fylla, särskilt i fråga om att fastställa etiska riktlinjer såsom kommissionen redan har börjat göra.

7.5

Frågan om dessa riktlinjers genomförande bör anförtros ett observationsorgan inriktat på etiska frågor i samband med AI-system. Det handlar om att få AI och dess tillämpningar att bidra till medborgarnas och arbetstagarnas välbefinnande och egenmakt inom ramen för efterlevnad av de grundläggande rättigheterna och att förhindra att de direkt eller indirekt bidrar till processer som innebär förlorad egenmakt, förlorade kunskaper och färdigheter samt minskad självständighet. Principen om ”människan vid rodret” i alla sammanhang, däribland arbetslivet, bör få konkreta tillämpningar.

7.6

Denna princip bör även tillämpas på andra näringsgrenar såsom hälso- och sjukvårdspersonal, som tillhandahåller tjänster med nära anknytning till människors liv, hälsa, säkerhet och livskvalitet. Endast genom stränga etiska regler kommer man att kunna garantera att inte bara arbetstagare, utan även konsumenter, patienter, kunder och andra tjänsteleverantörer fullt ut kan dra nytta av nya AI-tillämpningar.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Acemoglu, D., Restrepo, P. (2018), Artificial Intelligence, Automation and Work, NBER Working Paper 24196, januari 2018. Se även: Conseil d’orientation pour l’emploi (2017), Automatisation, numérisation et emploi. (Volym 1) (www.coe.gouv.fr).

(2) Acemoglu, D., op.cit.; Conseil d’orientation pour l’emploi (2017), op. cit.

(3) COM(2018) 380 final.

(4) Direktiv 2002/14/EG; gemensam avsiktsförklaring av UNICE, EFS och CEEP om dialogen mellan arbetsmarknadens parter och ny teknik, 1985; gemensamt yttrande från arbetsmarknadens parter om ny teknik, arbetets organisation och arbetsmarknadens anpassningsförmåga, 1991; referensriktlinjer för hantering av förändringar och deras sociala konsekvenser, 2003.

(5) COM(2018) 246 final.

(6) https://ifr.org/ifr-press-releases/news/robots-double-worldwide-by-2020.

(7) EUT C 288, 31.8.2017, s. 1.

(8) Se bland annat https://www.techemergence.com.

(9) EUT C 288, 31.8.2017, s. 1.

(10) Eurofound (2018), Automation, digitalisation and platforms: Implications for work and employment, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(11) EUT C 13, 15.1.2016, s. 161.

(12) Frey och Osborne, 2013; Bowles, 2014; Arntz, Gregory och Zierahn, 2016; Le Ru, 2016; McKinsey, 2016; OECD, 2017; se även förberedande yttrande CCMI/136 (EUT C 13, 15.1.2016, s. 161).

(13) http://www.oecd.org/employment/future-of-work/.

(14) COM(2018) 237 final.

(15) EUT C 367, 10.10.2018, s. 15.

(16) Nederländernas vetenskapliga råd för statlig politik.

(17) https://english.wrr.nl/latest/news/2015/12/08/wrr-calls-for-inclusive-robot-agenda.

(18) Se Europeiska arbetsmiljöbyråns arbete om ”framväxande risker” (https://osha.europa.eu/sv/emerging-risks). Enligt arbetsmiljöbyrån kommer de nuvarande strategierna och tekniska normerna för att skydda arbetstagare mot risker i arbetet med samarbetande robotar att behöva ses över mot bakgrund av denna utveckling.

(19) COM(2018) 246 final.

(20) Gemensam text från UNICE, CEEP, UEAPME och EFS av den 16 oktober 2003.

(21) Direktiv 2002/14/EG om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i EU.

(22) EUT C 303, 19.8.2016, s. 54, EUT C 173, 31.5.2017, s. 15, EUT C 129, 11.4.2018, s. 7, EUT C 434, 15.12.2017, s. 30.

(23) EUT C 434, 15.12.2017, s. 30.

(24) EUT C 367, 10.10.2018, s. 15.

(25) EUT C 288, 31.8.2017, s. 1; EUT C 367, 10.10.2018, s. 15.

(26) Flera europeiska medier har rapporterat om arbetsförhållandena vid vissa logistikanläggningar där arbetstagarna är helt och hållet utlämnade till algoritmer som ger dem arbetsuppgifter att utföra inom bestämda tider och där deras prestationer mäts i realtid.

(27) EUT C 367, 10.10.2018, s. 15.

(28) Cathy O’Neil, fil. doktor vid Harvard och datavetare, Models are opinions embedded in mathematics (https://www.theguardian.com/books/2016/oct/27/cathy-oneil-weapons-of-math-destruction-algorithms-big-data).

(29) Se särskilt CNIL:s arbete i Frankrike (Comment permettre à l’homme de garder la main? Les enjeux éthiques des algorithmes et de l’intelligence artificielle, ”Hur ska människan kunna behålla kontrollen? De etiska utmaningarna med algoritmer och artificiell intelligens”),

https://www.cnil.fr/sites/default/files/atoms/files/cnil_rapport_garder_la_main_web.pdf).

(30) Förordning (EU) 2016/679 (artikel 88).

(31) https://ifr.org/ifr-press-releases/news/robots-double-worldwide-by-2020.

(32) COM(2018) 380 final.

(33) https://www.parliament.uk/ai-committee.

(34) http://www.enseignementsup-recherche.gouv.fr/cid128577/rapport-de-cedric-villani-donner-un-sens-a-l-intelligence-artificielle-ia.html.

(35) https://www.eff.org/files/2018/02/20/malicious_ai_report_final.pdf.

(36) http://nouvelles.umontreal.ca/article/2018/03/29/le-quebec-jette-les-bases-d-un-observatoire-mondial-sur-les-impacts-societaux-de-l-ia/.

(37) Acemoglu, D., op.cit. Se även Eurofound 2018, Automation, digitalisation and platforms: Implications for work and employment, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, s. 23: ”The risks comprise unwarranted optimism, undue pessimism and mistargeted insights”.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/8

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förtroende, skydd av integriteten och säkerhet för konsumenter och företag på sakernas internet

(yttrande på eget initiativ)

(2018/C 440/02)

Föredragande:	Carlos TRIAS PINTÓ
Medföredragande:	Dimitris DIMITRIADIS

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	182/3/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Sakernas internet (IoT, Internet of Things) innebär genom sina sammankopplingsmöjligheter för personer och föremål en stor uppsättning nya möjligheter för enskilda personer och företag, som bör åtföljas av en rad skyddsåtgärder och kontroller för att säkerställa ett tillfredsställande genomförande.

1.2

Med tanke på att en av pelarna i sakernas internet är automatiserat beslutsfattande utan mänsklig medverkan måste man se till att dessa beslut inte underminerar konsumenternas rättigheter, medför några etiska risker eller står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter och principer.

1.3

EESK uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att göra följande:

1.3.1

Säkerställa skydd av säkerhet och integritet genom utveckling av lämpliga regelverk som omfattar stränga övervaknings- och kontrollåtgärder.

1.3.2

Tydligt fastställa frågan om ansvarsskyldighet för alla aktörer inom produktdistributionskedjan och tillhörande informationsflöden för att undvika rättsliga kryphål som kan uppstå när flera olika producenter och distributörer samverkar.

1.3.3

Tillhandahålla lämpliga resurser och ändamålsenliga mekanismer för samordning mellan Europeiska kommissionen och medlemsstaterna i syfte att säkerställa ett enhetligt och harmoniserat genomförande av såväl den lagstiftning som ses över som nya bestämmelser, parallellt med en granskning av den internationella miljön.

1.3.4

Övervaka utvecklingen av ny teknik i samband med sakernas internet för att säkerställa hög säkerhet, fullständig insyn och rättvist tillträde.

1.3.5

Främja europeiska och internationella standardiseringsinitiativ för att säkerställa produkternas tillförlitlighet, tillgänglighet, motståndskraft och underhåll.

1.3.6

Övervaka marknaderna och bevara lika konkurrensvillkor vid genomförandet av sakernas internet, i syfte att undvika en koncentration av transnationell ekonomisk makt hos de nya teknikaktörerna.

1.3.7

Förbinda sig att främja medvetandehöjande åtgärder och utbildning i digitala färdigheter, parallellt med grundläggande forskning och innovation på området.

1.3.8

Garantera ett fullständigt genomförande och en effektiv användning av system för alternativ tvistlösning offline och online.

1.3.9

Uppmuntra förekomsten och genomförandet av ett välfungerande europeiskt system för grupptalan som gör det möjligt att kräva förbud och få skadestånd om användningen av sakernas internet orsakar skada eller förlust av kollektiv natur, vilket bör ingå i den nya given för konsumenterna.

1.4

Konsumenternas förtroende kommer att vara kopplat till strikt efterlevnad av relevant lagstiftning och hur företagen informerar om sin bästa praxis i fråga om integritet och säkerhet, och det åligger institutionerna att integrera denna praxis i strategierna för företagens sociala ansvar och socialt ansvarsfulla investeringar.

1.5

Den positiva sociala och ekonomiska inverkan av sakernas internet kommer att stärkas genom en adekvat koppling till utvecklingen av den sociala och miljömässiga politiken inom ramen för delningsekonomin, den cirkulära ekonomin och funktionsekonomin.

2. Bakgrund och sammanhang

2.1

Under de senaste femton åren har internets snabba genombrott inneburit förändringar på alla områden i vårt dagliga liv och påverkat olika konsumentbeteenden. Under de kommande tio åren förväntas i sin tur sakernas internet revolutionera energisektorn, jordbruket och transportsektorn, liksom de mer traditionella delarna av ekonomin och samhället, vilket medför att en övergripande politik måste utformas som möjliggör en klok hantering av denna teknikomvälvning.

2.2

Begreppet sakernas internet härstammar från Massachusetts Institute of Technology (MIT). Det bygger på en idé om en värld full av anordningar som är helt sammankopplade så att de kan fungera automatiskt tillsammans i olika interoperabla processer. För sin del förbereder sig EU på att ta itu med den digitala konvergensen och de nya utmaningar som sakernas internet medför, alltifrån lanseringen av planen ”i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning” (1) till den nyligen offentliggjorda handlingsplanen för sakernas internet. (Se dokumentet om utvecklingen mot sakernas internet i Europa, som ingick i meddelandet ”Digitalisering av den europeiska industrin: Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter” (2)).

2.3

EESK har ofta uttalat sig om den fjärde industriella revolutionen, som kännetecknas av konvergerande digital, fysisk och biologisk teknik, och vill framför allt uppmärksamma sitt yttrande (3) i frågan från 2017. Sakernas internet är nämligen ett idealiskt tillämpningsområde för de mest avancerade formerna av artificiell intelligens, och ett område där de principer som EESK har fastställt sätts på prov, inte minst principen om att människan ska ha kontrollen.

2.4

Anordningarna i sakernas internet saknar ofta de autentiseringsnormer som krävs för att skydda användarnas uppgifter. Detta leder till problem eftersom anordningarna, uppgifterna och leveranskedjan är öppna för dataintrång.

2.5

Ny teknik som blockkedjeteknik kan lösa frågorna om säkerhet och tillit: Den kan användas för att spåra mätningar av sensordata och hindra inte bara duplicering av andra skadliga uppgifter utan också bevara integriteten och spårbarheten i ändringarna. Distribuerade liggare kan möjliggöra identifiering av enheter i sakernas internet, autentisering och säker överföring av felfria data. Sensorerna i sakernas internet kan användas för att utbyta uppgifter via blockkedjor i stället för via tredje part. Användningen av smarta kontrakt gör anordningarna oberoende, samt säkerställer den individuella identiteten och integriteten i uppgifterna. Kostnaderna för inrättande och drift minskar eftersom man inte har några mellanhänder. Slutligen anger blockkedjan för anordningarna de anslutna enheternas historik, vilket är av stor nytta för att lösa eventuella problem (4).

2.6

Å andra sidan utvecklas distribuerade liggare med öppen källkod som syftar till att möjliggöra utbyte av information och värde mellan anordningarna i sakernas internet. De kan inte användas för datautvinning utan använder en arkitektur som bygger på ett matematiskt begrepp som kallas riktad acyklisk graf (DAG). Därmed kan man undvika kommissioner och säkerställa att nätets kapacitet ökar i takt med att antalet användare ökar.

2.7

Vi står inför ett fenomen med en enorm ekonomisk (5) och social potential, vilket innebär stora möjligheter, men även allvarliga utmaningar kopplade till inneboende risker, med en övergripande och tvärvetenskaplig karaktär som påverkar såväl företag som konsumenter, myndigheter och enskilda personer. För denna fråga bör man därför utveckla en strategi som är gemensam men som samtidigt kan beakta olika förutsättningar i en speciell situation. I detta sammanhang kan nämnas att FN har beräknat att det år 2020 kommer att finnas femtio miljarder uppkopplade anordningar, bl.a. konsumentprodukter som tv-apparater, kylskåp, övervakningskameror, fordon osv.

2.8

Tillämpningar för sakernas internet tillhandahåller redan ekonomiska och sociala fördelar i en globaliserad värld, bl.a. tjänster som är mer känsliga för det samhällsekonomiska sammanhanget, kortare återkopplingscykler, reparationer på distans, stöd för beslutsfattande, bättre fördelning av resurser eller fjärrkontroll av tjänster. Det finns dock mycket känsliga aspekter av frågan, t.ex. skyddet av privatlivet och säkerheten, informationsasymmetri och insyn i transaktioner, komplexa ansvarsförhållanden, blockering av produkter och system, liksom en ökning av antalet hybridprodukter, vilket kan påverka ägandeförhållanden och utsätta konsumenter för tillämpning av distansavtal, med åtföljande förlust av garantier.

2.9

EU och dess medlemsstater står inför enorma rättsliga utmaningar eftersom många av de egenskaper som kännetecknar sakernas internet (en hög grad av komplexitet och stort ömsesidig beroende, autonomi, komponenter som genererar och/eller behandlar data och den öppna karaktären) också präglar annan ny digital teknik såsom blockkedjor, 3D-skrivare och molnbaserade datortjänster. EESK anser att arbetsdokumentet från Europeiska kommissionens avdelningar (6) om ansvarsfrågan i samband med ny digital teknik är ytterligare ett steg i rätt riktning.

2.10

Kort sagt: för att maximera fördelarna och minimera riskerna i samband med sakernas internet bör man främja tillgänglig, tydlig, kortfattad och korrekt information, särskilt genom att främja digital integration och konnektivitet för de mest utsatta konsumenterna, genom att utforma produkter och tjänster så att de är fullständigt spårbara och omfattar integrerade normer för förtroende, skydd av integritet och säkerhet.

3. Konsumenternas och företagens förtroende för sakernas internet

3.1

Sakernas internet är ett komplicerat ekosystem som möjliggör sammankoppling av produkter från olika tillverkare, distributörer eller programutvecklare, vilket kan medföra svårigheter att fastställa ansvar i fall av bristande efterlevnad av bestämmelser eller vid skador på egendom eller andra skador för tredje part eller system orsakade av felaktiga produkter eller produkter som missbrukas av tredje part via nätet. Det är även möjligt att många aktörer som deltar i den totala värdekedjan för produkten inte har tillräcklig sakkunskap i frågor som rör datasäkerhet och dataskydd för enheter i nätverk.

3.2

Därför krävs ett nytt tillvägagångssätt i fråga om ansvaret som syftar till att säkerställa att både konsumenter och företag som använder tillämpningar för sakernas internet är skyddade i en miljö där produkter som är korrekt konfigurerade kan bli defekta eller missbrukas på otillåtet sätt och osäkra på grund av digitala säkerhetsincidenter (som t.ex. involverar hackare). Denna miljö bör förutse, förebygga och skydda mot automatiserat beslutsfattande som kan bryta mot grundläggande moraliska och allmänt erkända mänskliga rättigheter.

3.3

EESK välkomnar både översynen av genomförandet av 1985 års direktiv om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (7), och inrättandet nyligen av en expertgrupp med flera aktörer om ansvarsfrågor och ny teknik, för att säkerställa en rättvis balans mellan producenternas och konsumenternas intressen. En ny ansvarsram bör tydligt fastställa spårbarhet för ansvar och säkerhet längs produktens hela värdekedja och under dess livscykel. I detta sammanhang bör hållbarhet tas med som en ny faktor som kommer att göra det obligatoriskt att säkerställa uppdatering, förbättring, portabilitet, kompatibilitet, återanvändning, reparation eller återställande av produkten.

3.4

När det gäller sakernas internet bör man också särskilt beakta fastställandet av frågan om ansvarsskyldighet för alla yrkesverksamma inom produktdistributionskedjan för att undvika kryphål när olika producenter och distributörer samverkar. EESK anser att det är viktigt att klart ange de förfaranden som konsumenter ska följa i varje enskilt fall, och att främja alternativa mekanismer för tvistlösning.

3.5

EESK betonar vikten av förhandsinformation, transparenta avtalsvillkor och tydliga bruksanvisningar för anordningarna. Eventuella risker och skyddsåtgärder bör uttryckligen framhållas.

3.6

Interoperabilitet och kompatibilitet mellan produkter och tillhörande programvara måste garanteras för att förebygga problem och göra det möjligt för konsumenter att jämföra leverantörer. Denna faktor är också avgörande för att skapa lika villkor mellan stora företag och små och medelstora företag.

3.7

EESK förespråkar slutligen respekt för nätneutraliteten och uppmanar kommissionen att strikt övervaka marknadsbeteendet.

4. Konsumentens integritet på sakernas internet

4.1

Konsumenternas möjligheter att kontrollera sina personuppgifter och sina preferenser i fråga om den personliga integriteten har förbättrats i och med den nya allmänna dataskyddsförordningen (8). Användaren av en anordning bör ha kontroll över hur de genererade uppgifterna används och vem som har tillgång till dem, med tanke på att mångfalden av data och sammanställningen av dem och samkörning med andra uppgifter utgör en allvarlig risk för intrång i privatlivet i ekosystemet för sakernas internet.

4.2

Den inverkan som det stora antalet produkter, tjänster eller enheter kan ha på skyddet av den personliga integriteten och dataskyddet när uppgifterna överförs autonomt genom sammanlänkning bör beaktas. På samma sätt skulle man genom behandling och bearbetning av ursprungligen ofarlig information kunna få en tydlig bild av en individs vanor, rörelser, intressen och preferenser, vilket gör det lättare att få tillgång till och att spåra användarprofilen.

4.3

Rättsliga garantier bör säkerställa användarnas fulla kapacitet att utöva sin rätt till privatliv och skydd av personuppgifter utan restriktioner, i syfte att undvika potentiella skador som diskriminerande och invasiv marknadsföring, förlust av personuppgifter eller brott mot säkerheten. Konsumenterna bör dessutom få information om det ekonomiska värdet av sina uppgifter, och förbehålla sig rätten att kunna dela dem.

4.4

Detta innebär enligt den allmänna dataskyddsförordningen att företag och tillsynsmyndigheter regelbundet ska se över omfattningen av insamlingen av personuppgifter och bedöma i vilken utsträckning de behandlade uppgifterna är proportionerliga och nödvändiga för tillhandahållandet av tjänsterna. Integritetsaspekter och integritetskonsekvenser bör bedömas i varje skede av planering, utformning och utveckling av en uppkopplad produkt och de online-ekosystem där den ingår (privacy by design). Principerna om inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard måste därför tillämpas konsekvent för sakernas internet.

4.5

På samma sätt bör inställningen för alla uppkopplade produkter på förhand vara fastställd till högsta skyddsnivå vad avser personlig integritet (inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard) så att man undviker oönskad spårning av användarnas beteende och göromål.

4.6

Under alla omständigheter måste konsumenterna ha tillförlitlig information om vilka data som samlas in, vem som har tillgång till dem och hur de använd så länge den avsedda produkten eller tjänsten fortfarande är aktiv, liksom vilken policy för integritetsskydd som tillämpas och om de algoritmer som används påverkar kvalitet, pris och tillgång till någon tjänst.

5. Konsumenternas och företagens säkerhet på sakernas internet

5.1

Den interkonnektivitet mellan anordningar som kännetecknar ekosystemet på sakernas internet kan främja utvecklingen av olagliga eller oönskade tekniska metoder, som blir ett utrymme som främjar sårbarhet och viral spridning av den. Därför bör säkerheten integreras i alla systemets komponenter.

5.2

Utbudet av produkter och uppdateringar av it-säkerhet bör motiveras och täcka inte bara enskilda anordningar utan också de säkerhetsrisker som sammankopplingen med andra anordningar på sakernas internet medför. Kvalitetsstandarderna för säkerhet bör inte sänkas, trots mängden enheter.

5.3

I detta avseende innehåller den föreslagna förordningen om EU:s cybersäkerhetsbyrå (9) en certifieringsram för informations- och kommunikationsteknik som kommer att säkerställa frivilliga säkerhetsintyg och märkning för olika typer av produkter, bl.a. på sakernas internet. EESK välkomnar denna åtgärd, men uttrycker också oro över att den inte är obligatorisk.

5.4

It-säkerhetsåtgärderna bör omfatta risker för alla typer av sårbarhet och särskilt hackning, otillåtet tillträde eller missbruk, också när det gäller betalningsmedel och ekonomiska bedrägerier. I det avseendet stöder EESK de befogenheter som tilldelats expertgruppen med flera aktörer om ansvarsfrågor och ny teknik.

5.5

Dessutom bör man beakta den personliga säkerheten för konsumenterna i samband med risker som rör t.ex. användning på nära håll, delning av frekvensband, exponering för elektromagnetiska fält eller eventuell interferens med nödvändig ansluten utrustning. EESK förespråkar övervakning och förebyggande återtag för att undvika risker för konsumenternas hälsa och säkerhet eller deras personliga och ekonomiska intressen.

5.6

Företagen bör anta standarder i linje med bästa praxis, t.ex. genom att bygga in säkerhetslösningar som standard, och genom att acceptera oberoende externa utvärderingar. I händelse av tillbud eller dataintrång är företagen skyldiga att anmäla dessa incidenter och att lämna information om skadeståndsansvar och bristande efterlevnad av bestämmelser.

5.7

Företag måste ge konsumenterna enkel och tillgänglig information som ger dem möjlighet att fatta lämpliga beslut och använda säkra metoder för att göra de säkerhetsuppdateringar som är nödvändiga under hela produktens livscykel.

5.8

Man bör ta itu med avsaknaden av enhetliga regler i samband med nätverk inom sakernas internet. Det är nödvändigt att införa avancerad bredbandsteknik och den nya generationens teknik för att förbättra den befintliga infrastrukturen.

6. Förslag till åtgärder inom ramen för den offentliga politiken (10)

6.1

Offentliga myndigheter ska, när de utövar sina befogenheter inom EU:s territorier, delta aktivt i utarbetandet av politik och handlingsplaner för sakernas internet i syfte att uppnå en balans mellan olika aktörers intressen, förutse problem och genom försiktighet förebygga negativa konsekvenser. EESK föreslår att man gör följande:

6.1.1

Skapar testmiljöer, dvs. fysiska miljöer, kluster osv. för pilotprojekt och koncepttest. Dessa bör syfta till att testa inte bara teknik, utan också regleringsmodeller (11).

6.1.2

Finansierar teknisk infrastruktur som gör det möjligt att utveckla innovativa projekt inom ramen för sakernas internet inom det nya programmet ”Horisont Europa”.

6.1.3

Utser oberoende institut och organ som mellanhänder och förvaltare för projekt som rör sakernas internet. EESK välkomnar de åtgärder som anges i 2017 års förordning om it-säkerhet och uppmanar kommissionen att på ett ändamålsenligt sätt främja standardiseringsförfaranden inom den digitala industrin genom användning av lämpliga budgetmedel (12).

6.1.4

Främjar plattformar och partnerskap för offentlig-privat samarbete, med medverkan av forskarsamfundet, industrin och konsumenterna.

6.1.5

Främjar investeringar i utveckling av lokala affärsmodeller för att utnyttja fördelarna med sakernas internet och göra det lättare att ta itu med sådana komplicerade frågor som uppgiftsskydd och äganderätt till uppgifter.

6.1.6

Vidtar kapacitetsuppbyggnadsåtgärder i näringslivet med fokus på medansvar. Man bör säkerställa att säkerhet och inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard ingår i alla IKT-produkter och -tjänster så att den ”aktsamhetsplikt” som föreskrivs i den nya förordningen om it-säkerhet respekteras. I det sammanhanget välkomnar EESK att man planerar att utarbeta uppförandekoder som kompletterar förordningen.

6.1.7

Främjar de europeiska och internationella standardiseringsinsatserna för att se till att system inom ramen för sakernas internet uppvisar de grundläggande kännetecknen, det vill säga tillförlitlighet, säkerhet, tillgänglighet, motståndskraft, underhållsmässighet och användning. Standardisering är särskilt avgörande för ett snabbt genomförande av starkt digitaliserade industriella tillverkningsprocesser.

6.1.8

Säkerställer att användare av sakernas internet, särskilt de mest utsatta eller de som bor i glesbygd, har tillgång av hög kvalitet till överkomlig kostnad.

6.1.9

Främjar kampanjer för att öka medvetenheten och utbildningsprogram för att företag och konsumenter lättare ska ta till sig sakernas internet, kampanjer som möjliggör förvärv av färdigheter och kompetens (13), med särskild hänsyn till utsatta grupper och mångfaldsaspekter.

6.1.10

Inleder utbildningsinitiativ för lämpliga förebyggande åtgärder med tanke på att den unga generationen tidigt kommer in i digitala miljöer.

6.1.11

Inleder diagnostiska undersökningar och studier om vilket genomslag sakernas internet har på sådana områden som nya modeller för hållbar produktion och konsumtion.

6.1.12

Garanterar ett fullständigt genomförande och en effektiv användning av system för alternativ tvistlösning offline och online.

6.1.13

Uppmuntrar förekomsten och genomförandet av ett välfungerande europeiskt system för grupptalan som gör det möjligt att kräva förbud och få skadestånd om användningen av sakernas internet orsakar skada eller förlust av kollektiv natur, vilket bör ingå i den nya given för konsumenterna.

6.2

EESK uppmanar också kommissionen att utvärdera de bestämmelser som är direkt eller indirekt relaterade till sakernas internet och, där så krävs, förbättra den befintliga lagstiftningen. I detta sammanhang bör den nya given för konsumenterna också inriktas på sammankopplade enheter, nätverk och deras säkerhet, och data kopplade till sådana produkter.

6.3

Slutligen betonar EESK vikten av att skapa mekanismer för samordning och samarbete mellan medlemsstaterna för ett enhetligt och effektivt genomförande av de planerade bestämmelserna, samt för de avtal som Europeiska unionen måste upprätta utanför sitt territorium, beroende på var företag och leverantörer är etablerade, med särskild tonvikt på utbyte av bästa praxis. Den internationella politiken om gränsöverskridande dataflöden bör samordnas för att de berörda länderna ska kunna fastställa lika hög skyddsnivå i sin nationella lagstiftning, både i materiellt och processuellt hänseende.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2005) 229 final.

(2) COM(2016) 180 final.

(3) Artificiell intelligens – konsekvenserna av artificiell intelligens för den (digitala) inre marknaden, produktion, konsumtion, sysselsättning och samhället (EUT C 288, 31.8.2017, s. 1).

(4) Se Khwaja Shaik: ”Why blockchain and IoT are best friends”, https://www.ibm.com/us-en/?lnk=m. Innovationer inom den europeiska finanssektorn behandlas i EUT C 246, 28.7.2017, s. 8.

(5) Digital McKinsey anser att sakernas internet har en ekonomisk potential motsvarande 3 900 miljoner USD - 11 100 miljoner USD årligen senast 2025.

(6) SWD(2018) 137.

(7) COM(2018) 246 final.

(8) Gäller sedan den 25 maj 2018.

(9) Se COM(2017) 477 final.

(10) Se Världsbanksgruppen, Internet of Things: The New Government-to-Business Platform (rapport om sakernas internet, den nya plattformen för förbindelser mellan myndigheter och företag).

(11) Se https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/eu-and-eea-member-states-sign-cross-border-experiments-cooperative-connected-and-automated.

(12) EUT C 197, 8.6.2018, s. 17.

(13) EUT C 434, 15.12.2017, s. 36.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/14

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Indikatorer som är bättre lämpade för att utvärdera målen för hållbar utveckling – det civila samhällets bidrag

(yttrande på eget initiativ)

(2018/C 440/03)

Föredragande:	Brenda KING (UK-I)
Medföredragande:	Thierry LIBAERT (FR-III)

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig facksektion	Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	5.9.2018
Antagande vid plenarsession	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	194/2/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Ända sedan FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling antogs av EU:s institutioner 2015 har EESK uppmanat kommissionen att upprätta en övergripande europeisk strategi för hållbar utveckling med konkreta mål och åtgärder i syfte att uppnå de 17 målen för hållbar utveckling. Trots att EU spelade en ledande roll vid antagandet av Agenda 2030 och att målen för hållbar utveckling återspeglar EU:s grundläggande värden, som är att främja större social, politisk, ekonomisk och miljömässig harmoni, har kommissionen underlåtit att utarbeta en övergripande strategi. Diskussionsunderlaget om ett hållbart EU 2030, som ska offentliggöras i slutet av 2018, är ett tillfälle att understryka vikten av att anta en övergripande europeisk strategi.

1.2

Den nuvarande avsaknaden av en europeisk strategi för hållbar utveckling utgör en risk för ett konsekvent genomförande av Agenda 2030 i EU och på nationell nivå. Skillnader i tillvägagångssätt för att hantera målen för hållbar utveckling kan förekomma, eftersom flera medlemsstater redan är i färd med att utarbeta sina nationella strategier för hållbar utveckling och det inte finns något europeiskt strategiskt ramverk eller gemensamma riktlinjer för genomförandet.

1.3

EESK välkomnar Eurostats första årliga övervakningsrapport om målen för hållbar utveckling 2017 (1), som bygger på en uppsättning av 100 indikatorer och stränga datakriterier. EESK identifierade dock ett antal brister i de nuvarande indikatorerna, som bör beaktas i framtida publikationer av Eurostats årliga övervakningsrapport om målen för hållbar utveckling.

1.4

EESK efterlyser indikatorer som kan ge en grund för den politiska planeringen och utformningen av politiken. Den nuvarande uppsättningen indikatorer mäter inte avståndet till målen och tillhandahåller ingen lämplig översyn av framstegen. Särskilda EU-politiska delmål för målen för hållbar utveckling måste fastställas och indikatorerna måste kunna övervaka måluppfyllelsen. I avsaknad av särskilda EU-politiska mål skulle EU kunna bedöma nationella resultat i jämförelse med bästa och genomsnittliga resultat.

1.5

EESK noterar också vissa tekniska begränsningar som måste åtgärdas för att säkerställa att bästa möjliga indikatorer används. Till exempel är användningen av övergripande indikatorer fortfarande otillräcklig för att ge information om synergieffekter och dilemman bland målen. De externa effekterna på hållbar utveckling i partnerländerna och övervakningen av den politiska samstämmigheten mellan viktiga externa och inhemska politiska mål är heller inte helt integrerade.

1.6

Eurostat och de nationella statistikbyråerna måste se till att de tillämpar en sammanhängande ram av indikatorer. Ett övergripande och integrerat system av indikatorer bör inrättas för att garantera att övervakningen av genomförandet av målen för hållbar utveckling på europeisk och nationell nivå är tillförlitlig.

1.7

Eurostats och de nationella statistikbyråernas mänskliga och finansiella resurser för att samla in nya data är begränsade och därför går det inte alltid att ta fram nya och mer målinriktade indikatorer. EESK efterlyser adekvata resurser för att övervinna denna relevanta begränsning.

1.8

EESK efterlyser ett större deltagande av det civila samhället i fastställandet av indikatorer och bedömningen av EU:s framsteg mot målen. Den övergripande karaktären hos målen för hållbar utveckling fordrar ett integrerat samarbete mellan olika aktörer.

1.9

EESK förespråkar att uppsättningen indikatorer ska kompletteras med en kvalitativ skuggrapport, som tas fram i nära samarbete med det civila samhällets organisationer för att öka alla intressenters egenansvar för målen för hållbar utveckling. Kvalitativ information kan göra det möjligt att lyfta fram tendenser som annars inte skulle upptäckas enbart med kvantitativa parametrar. EESK föreslår att ta ledningen för att samordna utarbetandet av den kompletterande kvalitativa rapporten. Vidare föreslår EESK att kommissionen deltar i anordnandet av ett europeiskt toppmöte om målen för hållbar utveckling i syfte att bedöma läget med deltagande av alla relevanta aktörer.

1.10

En enhetlig strategisk ram kräver också att andra EU-indikatorer (t.ex. indikatorer som ingår i den sociala resultattavlan eller de europeiska indikatorerna för biologisk mångfald) är förenliga med ramen för Agenda 2030. En övergripande strategi bör ge denna översikt över kopplingarna mellan målen för hållbar utveckling, EU:s politik och olika uppsättningar indikatorer.

1.11

EESK anser att EU:s nuvarande styrningssystem bör anpassas till genomförandet av Agenda 2030. En övergripande EU-strategi för hållbar utveckling som är helt i linje med Agenda 2030 skulle säkerställa att målen för hållbar utveckling integreras i all EU-politik och tillhandahålla en ram för samordning och övervakning av EU:s och de enskilda ländernas genomförande av målen för hållbar utveckling. Till exempel bör hela mekanismen för den europeiska planeringsterminen övervaka och bidra till genomförandet av målen för hållbar utveckling. Därutöver bör utformningen och utvärderingen av EU:s politik (t.ex. agendan för bättre lagstiftning) anpassas så att de helt integrerar målen för hållbar utveckling i den politiska cykeln. Ett hållbarhetstest bör tillämpas på all lagstiftning och alla politiska förslag för att bedöma effekten på målen för hållbar utveckling och besluta om förslagets lämplighet.

1.12

EESK förespråkar att en vice ordförande inom kommissionen, med ett särskilt team, en särskild budget och en arbetsstruktur med alla kommissionsledamöter och kommissionens samtliga avdelningar, ska ha ansvar för att integrera målen för hållbar utveckling i EU:s politik. Dessutom bör kommissionens ordförande presentera de framsteg som gjorts och ange ytterligare åtgärder som behöver vidtas för att genomföra målen för hållbar utveckling i sitt årliga tal om tillståndet i unionen.

1.13

Slutligen förespråkar EESK en överenskommelse om en EU-budget där hållbar utveckling är huvudmålet. EESK påminner om att den slutliga fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 kommer att ge en signal om huruvida EU kommer att kunna fullgöra sina åtaganden avseende Agenda 2030. Kommissionens förslag från maj 2018 går i rätt riktning, men går i slutändan miste om möjligheten att göra Agenda 2030 till EU-agendans prioritering.

2. Avsaknad av en EU-strategi

2.1

EU bör i större utsträckning förbinda sig till sin ledande roll när det gäller att säkerställa och främja hållbar utveckling. FN:s Agenda 2030 ligger direkt i linje med det grundläggande syftet med Europeiska unionen, dvs. att främja större social, politisk, ekonomisk och miljömässig harmoni både inom EU och runt om i världen. Även om EU och dess medlemsstater har undertecknat den globala agendan släpar EU efter. Hittills har EU och ett antal medlemsstater underlåtit att tillämpa en strategi för hållbar utveckling för att säkerställa uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

2.2

Som en påminnelse kan det nämnas att det i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen i en hänvisning till hållbar utveckling anges att: ”I sina förbindelser med den övriga världen ska unionen … bidra till … hållbar utveckling av vår jord…”. Även om det finns vissa växande hållbarhetsinslag i olika EU-politikområden, såsom industri-, transport- och energipolitiken, så saknas det fortfarande såväl ambitioner som finansiering. Överlag beklagar EESK den uppenbara avsaknaden av en strategi, politisk samstämmighet och integration i den övergripande samordningen av EU:s politik.

2.3

EESK är den enda EU-institution som gjort hållbar utveckling till en huvudprioritering. Europaparlamentet har ingen struktur för att hantera hållbar utveckling, även om vissa politiska grupper inkluderar Agenda 2030 i sina politiska prioriteringar inför valet till Europaparlamentet i maj 2019. Samtidigt har kommissionen inrättat en flerpartsplattform för genomförandet av målen för hållbar utveckling, vilket utgör ett steg i rätt riktning, men det är oklart om denna plattform kommer att fortsätta efter denna kommission. Dessutom förespråkade EESK tidigare ett mer ambitiöst och bredare forum för det civila samhället än det som slutligen upprättades (2).

2.4

På nationell nivå skiljer det sig åt i fråga om graden av planering och genomförande av målen för hållbar utveckling (3). Vissa medlemsstater har redan antagit övergripande nationella strategier för hållbar utveckling och i vissa fall genomför också regionala och lokala myndigheter såväl som berörda aktörer initiativ för att öka medvetenheten om målen för hållbar utveckling. Det finns risk för bristande samstämmighet mellan olika nationella tillvägagångssätt eftersom det inte finns någon europeisk ram. EESK uppmanar till att integrera hållbar utveckling i den nationella politiken och att fullt ut involvera det organiserade civila samhället i utformningen och genomförandet i linje med en övergripande EU-strategi.

3. Det fortsatta arbetet

3.1

Den 13 september 2017 tillkännagav kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker ett diskussionsunderlag om ett hållbart EU 2030, om uppföljning av FN:s mål för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar, som kommer att offentliggöras vintern 2018. I förberedelsefasen tar kommissionen hänsyn till synpunkterna från medlemmarna i flerpartsplattformen om målen för hållbar utveckling. Plattformens medlemmar lägger fram förslag om hur man kan förbättra EU:s styrning i förhållande till målen för hållbar utveckling (t.ex. genom att anta en övergripande strategi), politiska rekommendationer och hur en EU-verktygslåda bör utvecklas för att kunna samordna politiska strategier, övervakning och ansvarsskyldighet.

3.2

Genomförandet av målen för hållbar utveckling omfattar ekonomiska, sociala, politiska och miljömässiga mål som kommer att kräva grundläggande förändringar i det europeiska samhället och inom EU:s institutioner.

3.3

Debatter om EU:s framtid inför Europaparlamentsvalet 2019 är avgörande för att öka medborgarnas medvetenhet om hållbar utveckling. De europeiska politiska partierna måste ta ställning till hållbar utveckling i sina manifest för valen.

3.4

Dessutom anser EESK att den framtida kommissionen och det nya Europaparlamentet efter 2019 års EU-val bör göra en bättre integrering av målen för hållbar utveckling i EU:s politik till en prioritering. EESK uppmanar Europaparlamentet att stärka sin kapacitet att övervaka och utöva tillsyn över framstegen med att uppnå målen för hållbar utveckling och att ta ansvar för målen. Vad gäller kommissionen rekommenderas att stärka ledarskapet för vice ordföranden med ansvar för hållbar utveckling och att omstrukturera generaldirektoratens ansvarsområden för att förtydliga vem som ansvarar för vart och ett av målen för hållbar utveckling.

3.5

Det slutliga beslutet om den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 kommer att ge en signal om huruvida EU kommer att kunna fullgöra sina åtaganden avseende Agenda 2030. Den fleråriga budgetramen är avgörande för integreringen av målen för hållbar utveckling. Kommissionens förslag från maj 2018 går i rätt riktning, men går i slutändan miste om möjligheten att göra Agenda 2030 till EU-agendans prioritering. Utöver den föreslagna begränsade ökningen avseende klimatintegrationsmålet bör den nya fleråriga budgetramen anslå tillräckliga finansiella medel till hållbar utveckling och även säkerställa att ingen finansiering undergräver genomförandet av målen för hållbar utveckling. Finansiering måste göras tillgänglig för dem som genomför målen för hållbar utveckling, däribland medlemsstater, lokala myndigheter, företag samt icke-statliga organisationer, för innovativa, skalbara projekt.

3.6

EU genomgår en stor politisk och institutionell kris och står inför utmaningar såsom ökande social ojämlikhet, miljöproblem och förlust av förtroende för styrningen och EU (4). För att bemästra denna situation måste EU utveckla en ny skildring som har förmåga att erbjuda konkreta lösningar på de utmaningar som våra samhällen står inför. De pågående debatterna om EU:s framtid bör bidra till denna nya skildring med beaktande av Agenda 2030 och det sjätte scenariot för Europa (5), så att EU blir en drivkraft för hållbarhet. Det behövs ett kraftfullare ledarskap från EU:s stats- och regeringschefer för att göra målen för hållbar utveckling till ett centralt inslag i den politiska debatten och visionen för Europa.

3.7

Agenda 2030 bygger på EU:s grundläggande värden om demokrati och deltagande, social rättvisa, solidaritet och hållbarhet, respekt för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, både i Europa och runt om i världen. Den nya skildringen avseende hållbar utveckling bör ge medborgarna svar på hur de offentliga förvaltningarna och det organiserade civila samhället planerar att hantera deras strävan efter ekonomisk, social och miljömässig välfärd.

4. Utfärdandet av indikatorer

4.1

EESK anser att det tillvägagångssätt som tillämpas i fråga om EU:s indikatorer för målen för hållbar utveckling måste gå utöver enbart en utvärdering och bidra till formulering och utformning av politik snarare än att endast vara ett rapporteringsverktyg. Indikatorerna bör hjälpa EU:s beslutsfattare att utforma framtida politik och planera för hur man bättre kan uppnå målen för hållbar utveckling. Indikatorerna måste också hjälpa beslutsfattare att identifiera avvikelser i framstegen mot uppnåendet av målen för hållbar utveckling och att införa nödvändiga politiska förändringar i tid för att uppnå målen senast 2030.

4.2

Ur EESK:s perspektiv är Eurostats 2017 års övervakningsrapport om målen för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang en bra början, men det finns utrymme för förbättringar. Den måste vidareutvecklas genom att man förbättrar indikatorerna. Den nuvarande metoden för att bedöma framsteg (dvs. 1 % positiv förändring) är, i avsaknad av kvantifierade mål på EU-nivå, potentiellt missvisande eftersom den inte ger någon information om avståndet till målen för hållbar utveckling, till skillnad från andra rapporter. Exempelvis konstaterar Eurostat att EU har gjort betydande framsteg i fråga om mål 12 (6), medan andra källor, såsom OECD, kommer fram till andra slutsatser (7). Det är nödvändigt att i övervakningsrapporten på ett tydligare sätt beskriva agendans integrerade karaktär och insatserna måste stärka varje enskilt mål snarare än att undergräva något av dem. Användningen av övergripande indikatorer är, även om den är värdefull, fortfarande otillräcklig för att ge information om synergieffekter och dilemman bland målen. Genom övervakningsrapporten bör man dessutom bedöma de externa effekterna på hållbar utveckling i partnerländerna och övervaka den politiska samstämmigheten mellan viktiga externa och inhemska politiska mål. Slutligen bör indikatorerna kunna visa jämförelser mellan olika europeiska länder och identifiera skillnader i genomförandet i medlemsstaterna, och de ska uppdateras regelbundet så att de bygger på bästa tillgängliga forskning/kunskap/information.

4.3

För att få en sammanhängande uppsättning indikatorer som ger en tydlig överblick av genomförandet av målen för hållbar utveckling på EU-nivå är det viktigt att skapa ett heltäckande system av indikatorer på europeisk och nationell nivå. För det första måste de indikatorer som för närvarande används för olika politikområden på EU-nivå harmoniseras eller åtminstone sammankopplas med EU:s indikatorer för målen för hållbar utveckling. Exempelvis måste relevanta uppsättningar indikatorer, såsom den sociala resultattavlan eller de europeiska indikatorerna för biologisk mångfald, kopplas till EU:s indikatorer för målen för hållbar utveckling och deras inbördes förhållande måste vara klart definierat. För det andra bör nationella strategier för hållbar utveckling använda samma indikatorer eller sådana som åtminstone är jämförbara med EU:s indikatorer för målen för hållbar utveckling. Om så inte är fallet kommer det att finnas en stor risk för bristande överensstämmelse mellan de olika tillvägagångssätten bland medlemsstaterna. För det tredje måste EU säkerställa ett övergripande förfarande för rapportering till FN:s politiska högnivåforum för hållbar utveckling. Kommissionen bör kunna ge en tydlig översikt av genomförandet av målen för hållbar utveckling på EU-nivå och i samtliga medlemsstater.

4.4

EESK anser att det är nödvändigt att ta itu med vissa begränsningar när det gäller processen med att fastställa indikatorer. Eurostats och de nationella statistikbyråernas mänskliga och finansiella resurser för att samla in nya data är begränsade och därför går det inte alltid att ta fram nya och mer målinriktade indikatorer. Enligt årsrapporten från 2017 från Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning till Europaparlamentet, uppgår kostnaderna för EU:s statistiska system till 0,02 % av BNP, och efter nedskärningar av personalen i samband med budgetåtstramningar har antalet anställda inte återgått till nivåerna före den ekonomiska krisen (8). För att förbättra uppsättningen av indikatorer måste ökad prioritet ges åt att utveckla indikatorer för hållbarhet, och Eurostat och de nationella statistikbyråerna måste tilldelas tillräcklig finansiering för hållbarhetsindikatorer i linje med mål 17 för hållbar utveckling. Därigenom kommer man att kunna lägga till nya indikatorer som skulle kunna kräva ytterligare datainsamling.

4.5

I den befintliga uppsättningen indikatorer från Eurostat identifierar EESK ett antal brister som behöver åtgärdas, helst genom offentliggörandet av 2018 års övervakningsrapport om framstegen med att uppnå målen för hållbar utveckling från Eurostat. Områden som kan förbättras är följande:

—	En mer objektiv visuell presentation av samlade resultat för att undvika en felaktig bild av att EU till största delen skulle vara på rätt väg mot målen för hållbar utveckling, vilket motsägs av annan kvalitativ eller tematisk forskning samt intrycket bland medborgare.

—	Större uppmärksamhet bör ägnas åt externa effekter av EU:s nuvarande utvecklingsmodell, t.ex. genom att man bygger vidare på Eurostats befintliga arbete om miljöavtryck, samt EU:s bidrag till att stödja partnerländer med att uppnå målen för hållbar utveckling.

—

En mer innovativ strategi för att ta vara på odelbarheten i fråga om agendan för målen för hållbar utveckling, utöver övergripande indikatorer som för sig själva inte visar på obalanser och motsägelser mellan hållbarhetens olika dimensioner och som saknar en lämplig ram för bedömning av politikens samstämmighet.

—	Mer data avseende resultaten för företag, lokala myndigheter och icke-statliga organisationer.

—	Mer information om medlemsstaternas resultat avseende målen för hållbar utveckling, eftersom ett genomsnitt ger en ofullständig bild. Att tillhandahålla information på nationell nivå är också viktigt eftersom medlemsstaterna har exklusiv behörighet avseende ett antal mål för hållbar utveckling.

—	Bättre indikatorer för ansvarsskyldighet för genomförandet av målen för hållbar utveckling, i linje med målen 16 (9) och 17 (10), till exempel vad gäller civilsamhällets utrymme inom EU (11) och innovativa partnerskap.

—

Mer tillförlitliga metoder för att mäta framsteg i fråga om målen för hållbar utveckling där det inte finns något EU-delmål, t.ex. genom att jämföra genomsnittligt resultat med de bästa resultaten bland EU:s medlemsstater eller mål som härrör från andra internationella åtaganden eller tillgänglig forskning.

4.6

Även om långa tidsserier är användbara bör indikatorerna ses över och förbättras på grundval av nya utmaningar som identifierats och vetenskapens framsteg, inbegripet nya data. Även om Eurostats ansträngningar för att inbegripa nya indikatorer 2018 är ett steg i rätt riktning är tydlighet avseende processen och en tidsplan för att inbegripa indikatorer som ”står på kö” avgörande. Till exempel bör det finnas en handlingsplan och tidsplan för den föreslagna indikatorn ”omfattningen av hemlöshet i EU”, som rekommenderas av Feantsa (europeiska sammanslutningen av nationella organisationer som arbetar med hemlösa) och som för närvarande ”står på kö”.

4.7

Det organiserade civila samhällets roll i förhållande till Eurostats årliga rapport behöver stärkas. Eurostat bör samråda mer med det civila samhället under processen med att fastställa indikatorer och med att bedöma framstegen avseende indikatorerna. Överlag är det nödvändigt att samråda med det civila samhället tillräckligt tidigt under processen för att rekommendationerna ska kunna inbegripas, och Eurostat måste förklara varför civilsamhällets rekommendationer inbegrips eller inte inbegrips.

4.8

Det som övervakas och det som inte övervakas, i synnerhet utformning och val av indikatorer, har betydande politiska konsekvenser (12). Därför bör den process genom vilken Eurostat sammanställer den årliga rapporten ge det civila samhället möjlighet att bidra med en kvalitativ tolkning av indikatorerna. Detta bör åtföljas av en återkommande undersökning från Eurobarometer för att bedöma medborgarnas uppfattning om de framsteg som görs.

4.9

EESK inser att det civila samhällets kapacitet att föreslå nya indikatorer som kan uppfylla Eurostats kriterier avseende statistisk robusthet är begränsad. Det civila samhället kan dock fastställa användbara indikatorer som utgår från andra källor än Eurostats data. Ett exempel på detta är de indikatorer som håller på att utarbetas av Sustainable Development Solutions Network (nätverket för lösningar för hållbar utveckling). Likväl anser EESK att det är nödvändigt att stödja civilsamhällesorganisationerna med kapacitetsuppbyggnadsåtgärder för att säkerställa att de kan bidra på ett bättre sätt till diskussionerna med Eurostat.

4.10

I syfte att säkerställa en stark ny skildring som bygger på hållbar utveckling, som nämns ovan, uppmanar EESK till en förbättring av det sätt på vilket kommissionen och Eurostat kommunicerar om framstegen med målen för hållbar utveckling. Eurostats rapport är inte helt läsarvänlig och har inte fått någon stor spridning, och därför bör man undersöka nya sätt att öka medvetenheten om den bland icke-specialiserade läsare och medborgare. Andra forsknings- och kommunikationsprodukter bör också undersökas som en del av en ambitiös strategi för att öka medvetenheten. Exempelvis en särskild sida för det civila samhällets övervakning på Eurostats webbplats om målen för hållbar utveckling skulle möjliggöra interaktivt egenansvar för övervakningen av målen.

4.11

EESK konstaterar att Eurostats årliga rapport inte innehåller och inte kan innehålla kvalitativa uppgifter. För att täcka denna lucka (samt för att öka det civila samhällets medverkan) föreslår EESK att övervakningen av genomförandet av målen för hållbar utveckling bör kompletteras med en separat, fristående, kvalitativ skuggrapport som utarbetas i nära samarbete med det civila samhällets aktörer. Denna skuggrapport bör fokusera på att: a) reflektera över och analysera Eurostats rapport; b) komplettera Eurostats rapport med kvalitativ information från det organiserade civila samhället; och c) tillhandahålla det organiserade civila samhällets tolkning av framstegen mot genomförandet av målen för hållbar utveckling. EESK håller för närvarande på att genomföra en undersökning om det civila samhällets medverkan i övervakningen av målen för hållbar utveckling (som förväntas vara klar i november 2018), som särskilt kommer att undersöka och föreslå en metodologisk strategi för utarbetandet av denna kompletterande rapport till Eurostats årliga rapport.

4.12

Ansvarsskyldighet är ett helt centralt inslag i agendan för målen för hållbar utveckling. En ambitiös strategi avseende målen för hållbar utveckling måste kompletteras med en stark ram för ansvarsskyldighet, där det organiserade civila samhället spelar en viktig roll. För detta krävs det en ökad medvetenhet bland medborgarna inom hela unionen samt opinionsundersökningar och andra mekanismer för återkoppling från medborgarna. I detta hänseende bör kommissionen (i samarbete med EESK) organisera ett toppmöte om målen för hållbar utveckling för att hålla ett årligt evenemang för bedömning av läget tillsammans med medlemsstaterna, Europaparlamentet, det civila samhället, näringslivet och lokala och regionala myndigheter, och förbinda sig till en inkluderande och regelbunden dialog med berörda parter. Slutligen bör utbytet av god praxis avseende civilsamhällets deltagande i bedömningen av målen för hållbar utveckling främjas. EESK skulle kunna spela en viktig roll när det gäller att stödja det civila samhällets organisationer i arbetet med att utbyta dessa typer av erfarenheter, skapa synergieffekter, öka kunskapen och medvetenheten och främja samarbete.

5. Integrering av målen för hållbar utveckling i styrningen av EU

5.1

EU:s nuvarande styrningssystem bör anpassas så att det bidrar till genomförandet av Agenda 2030. I detta syfte bör samtliga EU-institutioner vidta åtgärder för att säkerställa samordnade insatser för att uppnå framsteg i fråga om målen för hållbar utveckling.

5.2

Trots kommissionens vice ordförandes ledarskap är det uppenbart att graden av stöd är låg bland flera av kommissionens avdelningar, vilket hindrar framsteg. Detsamma gäller för Europaparlamentet, som måste inrätta en trovärdig process bland utskotten för att diskutera genomförandet av målen för hållbar utveckling. Slutligen måste arbetsgruppen för målen för hållbar utveckling inom rådet, som välkomnas, säkerställa en tillräcklig integrering av målen för hållbar utveckling i alla rådets frågor, t.ex. framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken, sammanhållningspolitiken, transportpolitiken (13), yttre förbindelser (14) och nästa fleråriga budgetram för perioden 2021–2027.

5.3

En framtida övergripande EU-strategi för hållbar utveckling bör spela en viktig roll i integreringen av målen för hållbar utveckling i all EU-politik och ge en ram för samordning och övervakning av EU:s och de enskilda ländernas genomförande av målen för hållbar utveckling. Som nämnts ovan bör strategin fastställa mål och metoder för att hantera dessa mål, och man bör använda en sammanhängande uppsättning indikatorer för att övervaka framstegen. EESK instämmer med rådet i nödvändigheten av att utarbeta en ”referensindikatorram” (15).

5.4

Som nämnts bör denna referensindikatorram integrera alla relevanta europeiska indikatorer som för närvarande används inom olika politikområden och fastställa kopplingarna mellan de befintliga indikatorerna och indikatorerna avseende målen för hållbar utveckling. Till exempel bör kommissionen säkerställa fullständig anpassning och konsekvens mellan den sociala resultattavlan och EU:s indikatorer avseende målen för hållbar utveckling. För närvarande ingår åtta av de tolv indikatorerna på den sociala resultattavlan helt eller delvis i EU:s uppsättning indikatorer avseende målen för hållbar utveckling.

5.5

Samordningen och övervakningen av målen för hållbar utveckling bör integreras i processen med den europeiska planeringsterminen, såsom EESK vid upprepade tillfällen har efterlyst (t.ex. EESK:s yttranden NAT/693 (16), NAT/700 (17), SC/047 (18), SC/050 (19)). Detta bör omfatta en granskningsprocess av lämpligheten av strategierna för genomförande av målen hållbar utveckling på medlemsstatsnivå. De nationella myndigheterna bör få gemensamma riktlinjer och bör övervakas så att alla ansträngningar går i samma riktning. Vidare bör utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna främjas. Den europeiska planeringsterminens tillämpningsområde bör utvidgas fullt ut även utanför den traditionella ekonomiska dimensionen och helt integrera de sociala och miljömässiga dimensionerna med samma betydelsenivå i samband med en framtida övergripande strategi för hållbar utveckling. Följaktligen bör de landsspecifika rekommendationerna vara förenliga med målen för hållbar utveckling samt den analys som genomförts i landsrapporterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

5.6

Syftet med det nyligen inrättade stödprogrammet för strukturreformer är att hjälpa medlemsstaterna med att genomföra institutionella, strukturella och administrativa reformer. Enligt förväntningarna kommer stödprogrammet för strukturreformer att spela en viktig roll under de kommande åren. Såsom redan betonats av EESK (20) och i Falkenbergrapporten (21) bör man i samband med stödprogrammet för strukturreformer förutsätta att varje reform som erhåller stöd ska vara förenlig med Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling.

5.7

För att säkerställa att målen för hållbar utveckling integreras i all EU-politik måste agendan för bättre lagstiftning anpassas följdenligt i syfte att garantera en övergripande och helhetsinriktad strategi avseende målen för hållbar utveckling. EESK anser att man bör hänvisa uttryckligen till principerna bakom målen för hållbar utveckling i riktlinjerna och verktygslådan för bättre lagstiftning. Därutöver bör metoderna för bättre lagstiftning ses över för att säkerställa att de duger till en bedömning av de långsiktiga målen och en mätning av det avstånd som kvarstår till uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Slutligen behöver man ägna mer uppmärksamhet åt politikens samstämmighet som ett verktyg för genomförande av målen för hållbar utveckling, bland annat genom att använda OECD:s ram för konsekvent politik för hållbar utveckling.

5.8

När kommissionen lägger fram nya lagstiftningsinitiativ eller politiska initiativ bör den tydligt ange vilka mål för hållbar utveckling initiativet gäller och genomföra ett hållbarhetstest för att bedöma de förväntade konsekvenserna för målen för hållbar utveckling (som en del av konsekvensbedömningen som syftar till att bedöma de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av förslag). De huvudsakliga problem vid genomförandet av målen för hållbar utveckling som den föreslagna politiken har till syfte att hantera bör fastställas. Likaledes behöver övervakningen och utvärderingen av pågående EU-politik anpassas för att man ska kunna mäta framstegen med att uppnå målen för hållbar utveckling och rekommendera ändringar av politiken som har större effekt på främjandet av målen för hållbar utveckling.

5.9

Även i kommissionens program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) bör perspektivet avseende hållbar utveckling integreras. Genom arbetet inom Refit-programmet bör man säkerställa att eventuella förenklingar och uppdateringar av unionsrätten som föreslås är förenliga med och bidrar till målen för hållbar utveckling.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) ”Hållbar utveckling inom Europeiska unionen: övervakningsrapport om framstegen med att uppnå målen för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang. 2017 års utgåva”.

(2) EESK:s yttrande om ”Nästa steg för en hållbar europeisk framtid” (EUT C 345, 13.10.2017, s. 91).

EESK:s yttrande om ”Det europeiska civila samhällets forum för hållbar utveckling” (EUT C 303, 19.8.2016, s. 73).

(3) EESK utvecklar en kartläggning av initiativ för hållbar utveckling på nationell nivå. En sammanfattning för varje medlemsstat kommer att finnas tillgänglig på EESK:s webbplats.

(4) EESK:s yttrande om ”Övergången till en mer hållbar europeisk framtid – en strategi för 2050”, SC/047 (EUT C 81, 2.3.2018, s. 44).

(5) http://www.foeeurope.org/sites/default/files/other/2017/6th_scenario_future_of_europe.pdf

(6) Mål 12 för hållbar utveckling. Ansvarsfull konsumtion och produktion.

(7) Se till exempel OECD, 2017. Measuring Distance to the SDG Targets: an assessment of where OECD countries stand.

(8) Esgabs årliga rapport 2017, s. 25–26.

(9) Mål 16 för hållbar utveckling. Fred, rättvisa och starka institutioner.

(10) Mål 17 för hållbar utveckling. Partnerskap för målen.

(11) På grundval av befintliga metoder såsom Civicus monitor, https://civicus.org/index.php/what-we-do/innovate/civicus-monitor

(12) EESK:s yttrande om ”Nästa steg för en hållbar europeisk framtid”, NAT/700 (EUT C 345, 13.10.2017, s. 91).

(13) EESK:s yttrande om ”Transporternas roll för uppnåendet av målen för hållbar utveckling och konsekvenserna för EU:s politiska beslutsfattande” (EUT C 367, 10.10.2018, s. 9).

(14) EESK:s yttrande om ”Ett förnyat partnerskap med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet”, REX/485 (EUT C 129, 11.4.2018, s. 76).

(15) https://www.consilium.europa.eu/media/23989/st10370-en17.pdf

(16) EESK: s yttrande om ”Hållbar utveckling: kartläggning av EU:s interna och externa politik” (EUT C 487, 28.12.2016, s. 41).

(17) EESK:s yttrande om ”Nästa steg för en hållbar europeisk framtid”, NAT/700 (EUT C 345, 13.10.2017, s. 91).

(18) EESK:s yttrande om ”Övergången till en mer hållbar europeisk framtid – en strategi för 2050”, SC/047 (EUT C 81, 2.3.2018, s. 44).

(19) EESK:s yttrande om ”Årlig tillväxtöversikt 2018”, SC/50 (EUT C 227, 28.6.2018, s. 95).

(20) EESK:s yttrande om ”Stödprogrammet för strukturreformer”, ECO/398 (EUT C 177, 18.5.2016, s. 47).

(21) Sustainability Now! EPSC Strategic Notes. Issue 18 (2016) https://www.eesc.europa.eu/sites/default/files/files/rapport_kff.pdf

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/22

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bidraget från Europas landsbygdsområden till Europaåret för kulturarv 2018 som säkerställer hållbarhet och sammanhållning mellan städer och landsbygd

(yttrande på eget initiativ)

(2018/C 440/04)

Föredragande:

Tom JONES

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig facksektion	Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	5.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	201/2/7

1. Slutsatser och rekommendationer

Slutsatser

1.1

EESK stöder till fullo utnämnandet av 2018 till Europaåret för kulturarv och lovordar alla åtgärder som vidtagits av initiativtagare och organisatörer på alla nivåer för att uppmärksamma Europas mångfasetterade och rika kulturarv och öka dess synlighet (1).

1.2

EESK uppmanar alla berörda aktörer och deltagare att anta vidast möjliga definition av kultur och att vara inkluderande gentemot alla medborgare.

1.3

Året bör inte enbart vara en hyllning till det förflutna, utan även främja utvecklande, nya och utmanande uttryck för människors inspiration och skicklighet, som ofta härstammar från traditioner i landsbygdens kulturarv i de enskilda länderna.

1.4

Tolv månader är ett litet tidsfönster, men det finns förhoppningar om att denna extra ansträngning och investering kommer att ge medborgarna incitament att fokusera på möjligheterna kring kulturarv i landsbygdsområden. Detta bör göra det möjligt för dem att skapa en estetisk, social och ekonomisk källa till välbefinnande med förnyad energi för den nuvarande generationen och kommande generationer. Halvvägs igenom Europaåret har över 3 500 projekt erhållit kulturarvsmärket, och landsbygdsprojektens procentandel varierar från region till region.

1.5

EESK stöder den uppmaning som Europeiska alliansen för kultur och konst i januari 2018 riktade till EU:s institutioner och medlemsstater om att garantera ”betydande stöd inom ramen för den fleråriga budgetramen efter 2020”. Kommittén välkomnar även kommissionens föreslagna åtagande för kultur i dess budgetförslag från maj 2018 och dess åtaganden för den nya agendan för kultur (2).

Rekommendationer

1.6

Kulturarvet på landsbygden, med all dess rikedom och mångfald, bör erkännas formellt för sitt inneboende konstnärliga värde och sitt ekonomiska och sociala bidrag till alla EU-medborgares välbefinnande (3).

1.7

Investeringar från offentliga finansiärer bör vara landsbygdsanpassade så att alla eventuella nya finansieringskanaler, när sådana utformas, inbegriper stöd till det kontinuerliga bidraget från familjer och arbetstagare som är verksamma inom jordbruket och till icke-statliga organisationer där enskilda upphovsmän, folkloristiska grupper, lokala aktionsgrupper och omsorgsgårdar ingår. Härvid bör man till fullo beakta de åtgärder som krävs för att förstärka infrastrukturen för kulturarv på landsbygden.

1.8

Befintliga finansieringskanaler inom EU, inbegripet landsbygdsprogrammet, bör i ökande omfattning se kultur som något som har övergripande värde, och bör stödja kulturprojekt, inbegripet de som skyddar, främjar och förbättrar landskap med biologisk mångfald. Återställandet av betesdjurhållning och avlägsna stugor i Pyrenéerna samt vinodlingar på Santorini och skydd av betesgång i Șeica Mare (Rumänien) är precis som kulturprojektet Leader i Lesvos (Grekland) bra exempel på stöd för migranters integrering. Stödåtgärderna för miljövänligt jordbruk bör även fortsättningsvis bidra till uppbyggnaden av livsmiljöer på jordbruksmark, och den bebyggda miljön bör uppnå en högre standard när det gäller utformning, och respektera traditionella kulturmönster, samtidigt som den bör vara anpassad för modern användning.

1.9

Hållbara skogsområden, skogar och vattenleder förtjänar stödåtgärder för att undvika förstörelse och föroreningar. Man bör tillhandahålla medel för att bevara de skyddande bälten av träd och buskar som förr anlades på landsbygden (i t.ex. Polen på grundval av Dezydery Chłapowskis idéer) och som begränsar markerosion och koldioxidutsläpp, ökar avkastningen och berikar landskapet.

1.10

Öppet hus-dagar på gårdar, skolbesök på landsbygden, utställningar, hantverksmässor och andra mässor och kulturfestivaler hjälper invånarna i städer att bättre förstå och uppskatta landsbygdsområden och förtjänar stöd genom offentlig finansiering. Detta gäller även åtgärder för att genom kulturprojekt bygga broar mellan medborgare på landsbygden och i städerna.

1.11

Åtgärder för att presentera landsbygdskultur och landsbygdstraditioner för nya generationer genom innovativa moderna grepp bör uppmuntras och de ekonomiska och sociala fördelarna bör mätas, god praxis delas och lyftas fram. Konstnärer och andra inspirerande kulturpersoner, ibland från andra orter, bör få stöd med att hjälpa samhällen att förverkliga de lokala kulturtillgångarnas fulla potential.

1.12

Den allvarliga förlusten av hantverksfärdigheter bör åtgärdas genom ökade investeringar i utbildning så att det sker en överföring till nästa generation med grund i tidigare kunskaper som uppmuntrar till innovation. Skolor på landsbygden bör ta upp den sysselsättningspotential som finns i landsbygdens tillgångar samt externa karriärmöjligheter i undervisningen. Det är en särskild utmaning, inte enbart för unga jordbrukare, utan för alla unga människor på landsbygden, att visa på entreprenörskap i sin roll som beskyddare av sitt arv.

1.13

Kulturarv på landsbygden bör främjas på ett hållbart sätt bl.a. i turismfrämjande syfte för att stadsbor ska kunna lära sig att uppskatta landsbygdens kulturtillgångar och lättare fatta beslut om att slå sig ned på landsbygden och att arbeta på mer avlägsna orter.

1.14

Marknadsföring av kulturprodukter från landsbygden, t.ex. det gastronomiska arvet, bör främjas, och de geografiska beteckningarna skyddas, för att säkerställa kvalitet och spårbarhet för medborgarna.

1.15

Frivilligarbete, samhällsdeltagande och sociala företag samt privata företag på landsbygden bör uppmanas att utveckla och dela med sig av sina kulturverksamheter, och även att främja den språkliga och dialektala mångfalden, till förmån för alla medborgare. ”Smarta” landsbygdssamhällen bör ta tillvara värdet av och potentialen hos sina lokala kulturtillgångar och söka möjligheter att samarbeta med liknande grupper på andra orter för att främja kopplingar, och även öka den ekonomiska nyttan av fler möjligheter till turism.

1.16

Samtidigt som projekt som markerar Europaåret för kulturarv 2018 sannolikt kommer att fortsätta in i framtiden är det viktigt att det genomförs en tydlig inventering och utvärdering av kvantifierbara investeringar och resultat, med beaktande av ekonomiska, sociala och kulturella faktorer. Cirka åtta miljoner euro anslogs till Europaåret efter trepartsförhandlingar mellan Europaparlamentet och rådet under 2017. Det är rimligt att förvänta sig att en kvantifierbar andel av detta stöd fanns tillgängligt för landsbygdsområden.

1.17

Mer forskning krävs för att kvantifiera och mäta kvaliteten på fördelarna med arv och pågående kulturverksamheter för medborgarnas välbefinnande och för att stötta lösningar för framtida åtgärder. Stoiska försvarare av arv behöver stöd för att välkomna nya migranter och annorlunda kulturtraditioner.

1.18

Brådskande åtgärder krävs rörande konnektivitet för transport och digital infrastruktur som är avgörande för befolkningsnivån i landsbygdsområden och för utvecklingen av kulturturism.

2. Inledning

2.1

Detta yttrande fokuserar specifikt på den stora mängden tillgångar och den talang som landsbygdsområden och deras medborgare besitter, och som kommer att bidra till Europas kulturarv samt på hur denna vida definition av kultur bidrar till en mer bärkraftig och blomstrande lantlighet. Vi stöder den alleuropeiska stadgan om landsbygdskultur som främjar hållbar fysisk planering (4) och hänvisningen i Cork 2.0-förklaringen från 2016: ”Markförvaltning har en viktig roll inom gränssnittet mellan medborgarna och miljön. Politiken måste ge incitament till tillhandahållandet av miljömässiga kollektiva nyttigheter, inbegripet bevarandet av Europas natur- och kulturarv”.

2.2

Detta initiativ måste vara föremål för landsbygdssäkring, och EESK hyser farhågor om att tillräcklig kunskap om Europaåret inte kommer att nå ut till de små gemenskapsgrupperna i samhällen och småstäder i tid för att de ska hinna förbereda sig och lyfta fram det breda spektrum av kulturtillgångar som omger dem. Året bör inte enbart vara en hyllning till det förflutna, utan även främja utvecklande, nya och utmanande uttryck för människors inspiration och skicklighet, som ofta härstammar från traditioner i landsbygdens kulturarv i de enskilda länderna.

2.3

Att lista befintliga kulturella verksamheter och dra lärdom av framgångsrika projekt har ett genuint värde, men firandet år 2018 bör även inbegripa nya, innovativa kulturevenemang som bygger vidare på det förflutna och överför kulturarvet till nya generationer på ett samtida sätt som ger landsbygdsområden nya möjligheter. Kreativa Europa har två landsbygdsprojekt, ”Roots and Roads” och ”Food is Culture” som, om de blir framgångsrika, skulle kunna bidra till lärande och utveckling.

2.4

Även om det är svårt att kvantifiera de ekonomiska och sociala fördelarna med kulturell verksamhet (mer än 300 000 jobb är direkt kopplade till europeisk kultur) anser OECD att kultur bör användas som en indikator för välbefinnande och det är viktigt att organisatörerna av Europaåret för kulturarv 2018 genomför någon sorts analys som skulle kunna motivera framtida offentliga investeringar. Det bör tydligt redogöras för hur framgångsrikt året var när det gäller att nå ut till landsbygdsområden och avlägsna områden, och hur man har byggt vidare på tidigare god praxis, som t.ex. projekten AlpFoodway (5) och Terract (6), för framtida prioriteringar på EU-nivå och på regional nivå.

3. Allmänna och särskilda kommentarer

3.1

Landsbygdslandskapen, mosaiken av naturliga, geologiska strukturer och människans avtryck i form av jordbruk, skogsbruk, sjöar, floder och anlagda bosättningsplatser utgör kanske det största kulturarv som finns. I allt från nationalparker och Natura 2000-områden till stadsnära grönområden finns en skiftande skönhet att uppskatta, en inspirationskälla för generationer av konstnärer, musiker, litteraturkännare och dansare, samt för alla oss som inte tillhör någon av dessa kategorier. I kommissionens nya agenda för kultur berörs landsbygdsperspektiven endast flyktigt. Det uppges dock att ”på landsbygden bidrar restaurering och uppgradering av kultur- och naturarvet till ökad tillväxtpotential och hållbarhet. Integrerad förvaltning av kultur- och naturtillgångar sporrar människor till att upptäcka och intressera sig för bådadera.” Mayangna-folket i Nicaragua använder samma ord för natur och kultur. Detta är ekologiskt medborgarskap.

3.2

Landsbygdssamhällen skänker till och med mervärde åt landskapen. Det är förmän och anställda inom lantbruket och skogsbruket samt hantverkare – män och kvinnor – som har format dessa landskap. Generationer av skickliga människor har dragit nytta av mark och vatten för livsmedel, skydd och för att generera inkomst. I Polen utvecklades till exempel under 1800-talet idén om bälten av grönområden och buskar för markskydd, vilket gav landskapet dess särprägel. De använde stenar och stockar för att forma gränser för åkrarna, reste lador och verkstäder. De såg, över flera generationer, efter lantraser som är lämpade för terrängen och klimatet och förvaltade vegetationen. De utvecklade särskilda gastronomiska och folkloristiska lokala traditioner. Vi besitter också ett rikt arv i form av ståtliga byggnader – herrgårdar, slott och kyrkor, men även bondestugor, små landsbygdskvarnar och landsbygdsbutiker, såsom de som omsorgsfullt restaurerats vid St Fagan’s Folk Museum i Wales. Underhållet av liknande historisk arkitektur betalas ofta genom privata investeringar, med visst betydelsefullt stöd från allmänheten och välgörenhet. I ett innovativt projekt i norra Wales utnyttjas förnybar energi från havsbotten för att värma upp och därmed minska kostnaderna för Plas Newydd, en ”National Trust”-villa (7). I uppmärksammandet av vårt förflutna och vår samtid bör vi sträva efter att skapa balans mellan idealistiska aspekter och människans verklighet med dess mödor och ansträngningar.

3.3

Vi uppskattar alla ansträngningar, inbegripet det arbete som European Heritage Alliance har utfört, för att på ett varsamt sätt bevara detta arv. Restaurering inbegriper behovet av stödjande planeringsmyndigheter som säkerställer harmoniska ombyggnader. REVAD-projektet, som medfinansieras av Erasmusprogrammet, tillhandahåller utbildning för att förstärka potentialen för återanvändning av överflödiga jordbruksbyggnader och på så vis förhindra att de utplånas.

3.4

Människor på landsbygden har skapat sin egen kultur, som återspeglar deras arbete, fritid och samhällsutmaningar, i alla former av konst, idrott och allmän samhällsgemenskap. Landsbygdsområden är ofta viktiga reservoarer för mångfalden av minoritetsspråk och dialekter. Ortnamn, namn på bondgårdar och åkrar har en betydelsefull innebörd som förtjänar att förstås och respekteras. De har skapat, och fortsätter att skapa, ett arv av värde för samhället i stort.

3.5

Deras ekonomiska verksamheter utvecklas dock och försvinner ibland. Inte alla landskap är ofördärvade. Vissa uppvisar tecken på industriell exploatering, krig och plundring, eller ödeläggelse efter torka, översvämningar eller bränder, eller till och med överexploatering till följd av en alltför intensiv och koncentrerad turismverksamhet. De har alla en berättelse att förtälja, lärdomar att förmedla. För att begränsa klimatförändringarnas konsekvenser kommer det att krävas aktiva åtgärder för att bevara mångfalden och ett utbud av erfarenheter. Bevarandet av kopplingarna till det förflutna kallas ”tillhandahållande av kollektiva nyttigheter”, och landskap förfaller om det inte finns en hållbar biologisk mångfald, lyhörd planering och förvaltad tillgång. Även de konstnärliga, kulturella uttrycken urvattnas när landsbygdsbefolkningen minskar till nivåer som inte är hållbara.

3.6

I Eurostat 2017 konstateras att mer än en tredjedel av européerna inte deltar i kulturella verksamheter, varför utvecklingen av kulturturism på landsbygden med koppling till hälsa och fritidsaktiviteter är, och kommer att fortsätta att vara, en viktig bro mellan människor i städerna och människor på landsbygden. I staden Galway finns goda exempel på kulturella partnerskap mellan land och stad, och initiativet Europas kulturhuvudstad (t.ex. Plovdid, Bulgarien, och Matera, Italien, år 2019) bör alltid visa upp kulturegenskaper från både stad och landsbygd. I Wales har Heritage Statutory Body, CADW, ett öppet hus-initiativ, som ingår i ett projekt som omfattar 50 länder och hjälper medborgarna att följa historiska förändringar, för att bättre förstå sin samtid – för att planera din framtid behöver du förstå ditt förflutna.

3.7

I Grekland finns ett annat exempel på delad kunskap, vid den ”Art Farm” (8) som utvecklats av Sotiris Marinis. I byn Megali Mantineia i västra Mani har han uppfört tre hus och ett utbildningscentrum, och arbetar efter principen att du genom en erfarenhet här lär dig något om arvet från landsbygden och vårt kulturarv.

3.8

Kulturturismen på landsbygden bidrar i allt högre grad till att tillhandahålla ekonomiska och sociala resurser och utgör en grund för gemensamma investeringar. Ansvaret för att skydda och stödja Europas kulturarv är en nationell, regional och lokal behörighet, och det är avgörande att det finns en allmän känsla av stolthet. EU:s institutioner kan främja en känsla av gemensamma europeiska värderingar och ge incitament till och främja god praxis och gemensamma erfarenheter (9). Traditionella, regionala matrecept, öl och vin, dräkter och musik som visas upp vid Berlins Gröna vecka (10) lockar tusentals internationella besökare varje år och bidrar till att sammanlänka samtiden med det förflutna. Att koppla samman livsmedel och hantverksprodukter från landsbygdsproducenter direkt med konsumenter via saluhallar och internetförsäljning blir alltmer populärt, och ett exempel på detta är de lokala matgrupperna REKO i Finland.

3.9

Såväl avskilda platser som platser där man kan lyssna och titta på fåglar och uppleva skogsmarker (skogarnas mångfald samt växtarter för medicinskt bruk) bidrar till att göra medborgarna mer nyfikna och utforskande och till att de mår bättre. Ett breddande av antalet valmöjligheter och upptäckter bör bidra till att man undviker att besöken i alltför hög grad koncentreras till sårbara platser. Detta skapar ekonomiskt och sysselsättningsrelaterat mervärde, med grund i landsbygdens huvudtillgångar, i mer avlägsna områden, vilket är ett värde som redan uppskattas av smarta byar och samhällen. I Lombardiets bergsområden stärker AttivAree-projektet människors känsla av tillhörighet genom att förstärka naturarvet via konsten. Projektet arbetar också med att renovera vandrarhem och främja tillgängligheten i avlägsna byar såsom Lavenone (11). Resebyråer bör uppmuntras att arbeta i partnerskap med geografiskt avlägsna företagare och sociala företag som främjar hållbar kulturturism.

3.10

Genom att sprida och avbilda kulturinformation med hjälp av digital teknik kommer man på ett kreativt sätt att krympa det avstånd som förut ökade mellan stad och landsbygd samt mellan yngre och äldre generationer. Projekt såsom YourAlps (12), som återknyter banden mellan unga människor och bergsområdenas kulturarv, välkomnas. Det finns många nya exempel på innovativa sätt att porträttera kulturtraditioner, som t.ex. det konstnärliga projekt som används i Aasted i Danmark och i byn Pfyn i Schweiz. Det är projekt som härrör från lokala initiativ och som identifierat lokala behov och använder sig av deltagandebaserade förfaranden, som i sig själva är en del av Europas kulturtradition. Offentliga och privata resurser bör finnas tillgängliga på europeisk, statlig och regional nivå för att påskynda investeringar i liknande initiativ.

3.11

Nya digitala verktyg används också i ökande omfattning, exempelvis på platser där det har pågått eller pågår en konflikt, för att återskapa viktiga historiska platser som förstörts på grund av att de övergivits eller skadats i samband med krig. Teknik används för att läsa gravstenar och bleknade manuskript med ökad precision (13). Vi välkomnar kommissionens planerade strategi ”Digital4Culture” och förväntar oss att denna ska beakta alla eventuella relevanta kulturella aspekter. I MEMOLA-projektet används t.ex. 3D-skannade avbildningar av gamla bevattningsområden som underlag för nya bevattningsprocesser.

3.12

Det behövs mer forskning för att förstå vilken betydelse kulturell verksamhet har för människor och vilka hälsofördelar den kan medföra för personer i alla åldrar, inte minst när det gäller personer med fysisk eller psykisk sjukdom (14), medan befintliga Erasmus+-program, t.ex. ”TEMA Masters”, för närvarande finansierar goda forskningsmöjligheter. Vid den högnivåkonferens som hölls inom ramen för Horisont 2020 och Europaåret för kulturarv på temat ”Innovation och kulturarv” (15) efterlystes ytterligare åtgärder för att utveckla forskningsarbetet i syfte att fastställa prioriteringar och bästa praxis vid främjande av kulturella verksamheter.

3.13

Initiativ som stöds av välgörenhetsstiftelser och filantropiska stiftelser har bidragit väsentligt till att bevara naturområden och stödja verksamheter, ofta genom sociala företag som främjar utvecklingen av landsbygdsområden på ett hållbart sätt. Den finska kulturstiftelsen stöder forskning om åtgärder för att förhindra att restprodukter från jordbruket påverkar vattenkvaliteten i Östersjön. Den samarbetar med jordbrukare som anser att ökad biologisk mångfald innebär ett rikare landskap. Andra välgörenhetsinitiativ är välkomna, som t.ex. ”Wales Schools’ Cultural Heritage Trust”, som främjar kulturtävlingar mellan skolor där unga människor engageras i fastställandet och genomförandet av sitt val av kulturell verksamhet (16). Ett exempel, som gör det möjligt för unga människor att utforska sitt kulturarv är skolan i Piscu (17), Rumänien, som är både en specialiserad arvsskola och en organisatör av workshoppar och konferenser. Kommittén välkomnade själv elever från skolor i hela Europa i mars 2018 som diskuterade sina kulturella prioriteringar under devisen ”Ditt Europa: Din mening!” (18). De avslutade med att säga: ”Jag vill leva i ett Europa som värderar och skyddar alla typer av kultur. Vi vill undvika elitism och göra kulturen mer populär, men även ha möjlighet att skapa vår egen”. I Giffoni, en by i södra Italien, gjorde ungefär 300 elever filmer och videoklipp för att marknadsföra sin region.

3.14

3.15

Det finns utrymme för ökade tematiska och geografiska kopplingar, något som även efterfrågas av kulturturisterna. Det är välkommet med gemensam varumärkesutveckling och projekt med gemensam tillgång. Jordbruksmässor i byar och småstäder, och nationella evenemang som t.ex. ”Royal Welsh at Builth Wells” (19), som lockar omkring 240 000 besökare, och litteraturfestivalen ”Hay on Wye”, som ger uppskattningsvis 21 miljoner pund till ett litet landsbygdsområde, är betydande ekonomiska och sociala givare. Öppet hus-dagar på gårdar, mässor, kulturfestivaler, såsom Llangollen International Eisteddfod, konserter, processioner, som t.ex. det i Veurne i Belgien, smalspåriga järnvägar för ånglok, stavgång och traditionella danstrupper, bidrar alla oerhört mycket till att bevara och främja kulturarv på landsbygden. Frivilligarbetarnas bidrag vid dessa evenemang – under många generationer – är i sig en betydande del av vårt kulturarv. Det arbete som ”European Volunteer Centre” samt nationella och regionala frivilligorganisationer utför för att främja kvalitativt frivilligarbete inom kulturområdet välkomnas och dessa organisationer uppmanas att fortsätta med sina värdefulla insatser, bl.a. att tillhandahålla utbildning inom hälsa och säkerhet för att garantera säkra och angenäma upplevelser för såväl frivilligarbetare som turister.

3.16

Det råder dock en ökande brist på skickliga hantverkare som kan överföra kunskap och lära upp en ny generation i sätt att skydda och utveckla detta brokiga arv. JEMA-initiativet (20), som har sitt ursprung i Frankrike, främjar regelbundet hantverkares arbete och behovet av att lära upp nya generationer. Att ta itu med detta behov är en bra möjlighet att knyta vänskapsband mellan generationerna genom, och för, kulturen. Mer praktisk utbildning och erkännande av förvärvade färdigheter är av yttersta vikt inom befintliga EU-program och nationella/regionala program med inriktning inte enbart på befintliga hantverks- och miljöfärdigheter, utan även på mentorskap, utveckling av ny teknik och företagande på kulturområdet. Det krävs stöd till konstnärer och andra som arbetar med lokala skolor på landsbygden och i städerna, bl.a. med utveckling av kulturidéer över flera generationer och mellan etniska grupper.

3.17

Kulturarv på landsbygden handlar även om deltagandedemokrati. Det finns en stark europeisk tradition av kommunal solidaritet och av att ta itu med isolering och nackdelar genom gemenskapsaktiviteter, varav många är kulturbaserade. Uppbyggnad av lokalt, hållbart ledarskap och genomförande av lokala prioriteringar genom lokalt ledd utveckling (LLU) och Leader-metoden bidrar till ett arv av organiserade civila grupper och rörelser. Sociala och kulturella verksamheter bidrar till att binda samman människor i geografiska områden där det är tunnsått med offentliga och privata tjänster. En tradition av frivilliga sektorsinsatser, ibland som sista utväg, upprätthåller känsliga, sårbara landskap av mänsklig överlevnad. Det är avgörande med offentligt stöd för sådana aktiviteter.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EESK:s yttrande om En ny agenda för kultur (ännu inte offentliggjort i EUT).

(2) https://ec.europa.eu/culture/news/new-european-agenda-culture_en

(3) EESK:s konferens den 20 och 21 juni 2016.

(4) Resolution nr 2 från Europeiska konferensen för ministrar med ansvar för fysisk/regional planering i medlemsstaterna i Europarådet (CEMAT) om den alleuropeiska stadgan om landsbygdskultur: Främjande av hållbar fysisk planering – ”Landsbygdskulturen som en faktor för territoriell sammanhållning”, som antogs vid CEMAT:s 15:e sammankomst i Moskva, Ryska federationen, den 9 juli 2010.

(5) http://www.alpine-space.eu/projects/alpfoodway/en/home

(6) http://www.terract.eu/fr/

(7) https://www.bangor.ac.uk/studentlife/studentnews/gift-s-marine-renewable-visit-to-plas-newydd-18421

(8) https://www.facebook.com/agroktima.artfarm/

(9) EESK:s yttrande om En ny agenda för kultur (ännu inte offentliggjort i EUT).

(10) https://www.gruenewoche.de/

(11) AttivAree-projekt i Lombardiet.

(12) http://www.alpine-space.eu/projects/youralps/en/home

(13) Andrew Skerretts projekt, som presenterades vid en hearing i studiegruppen den 24 juli 2018 i Cardiff.

(14) Innovate Trust – Positiva resultat från trädgårdsodlingsprojektet Field Days.

(15) https://ec.europa.eu/info/events/innovation-and-cultural-heritage-2018-mar-20_en

(16) https://jamesprotheroe.wordpress.com/Darren Park Primary School, Ferndale.

(17) http://piscu.ro/piscu-school/#

(18) https://www.eesc.europa.eu/en/our-work/civil-society-citizens-participation/your-europe-your-say

(19) http://www.rwas.wales/royal-welsh-show/

(20) Journées Européennes des Métiers d’Art https://www.journeesdesmetiersdart.fr/.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/28

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Konsekvenserna av subsidiaritet och överreglering för ekonomin och sysselsättningen

(förberedande yttrande på begäran av det österrikiska ordförandeskapet)

(2018/C 440/05)

Föredragande:

Dimitris DIMITRIADIS

Medföredragande:

Wolfgang GREIF

Remiss	Österrikiska rådsordförandeskapet, 12.2.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	192/1/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar begäran från det österrikiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd om ett förberedande yttrande om ”Konsekvenserna av subsidiaritet och överreglering för ekonomin och sysselsättningen”. Det tillför värde och fler aspekter till den pågående debatten om bättre lagstiftning för att skapa rättssäkerhet och tydliga regler och säkerställa ”enklare regler för företag, invånare och myndigheter” (1). Den befintliga skyddsnivån för medborgare, konsumenter, arbetstagare, investerare och miljön i medlemsstaterna får inte ifrågasättas när EU-lagstiftningen genomförs.

1.2

EESK upprepar sin begäran om att framtidsrelaterade frågor, inklusive diskussioner om befogenheter och regleringsnivå, ska behandlas på nationell och europeisk nivå med fullt deltagande av arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället. Detta är ett grundläggande uttryck för deltagandedemokrati på flera nivåer och måste därför stärkas i EU och medlemsstaterna.

1.3

EESK betonar hur oerhört viktiga subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna är för en heltäckande och sund europeisk lagstiftning. Kommittén understryker att EU bör inrikta sig på områden där EU-lagstiftningen tillför ett betydande mervärde. Kommissionen bör därför kartlägga de frågor som faktiskt behöver hanteras på EU-nivå så effektivt som möjligt. Om besluten kräver att man tar hänsyn till nationella, regionala och lokala särdrag bör respektive myndigheter ha handlingsutrymme för att specificera dessa, med aktivt deltagande av berörda intressenter, bl.a. arbetsmarknadens parter.

1.4

Det finns olika åsikter inom EESK om termen ”överreglering”, vilket avspeglar skillnaderna i de olika aktörernas utgångspunkter. Även om det inte finns någon entydig definition, avses med ”överreglering” vanligen en situation där medlemsstaterna inför krav som går längre än minimikraven i EU-lagstiftningen (främst direktiv) när den införlivas i nationell lagstiftning. Kommissionen bör fastställa riktlinjer för att hjälpa medlemsstaten att korrekt införliva en rättsakts respektive krav, samtidigt som man iakttar proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna samt rättvisa konkurrensvillkor.

1.5

EESK konstaterar – särskilt mot bakgrund av subsidiariteten och proportionaliteten och i linje med EU-rätten – att det är medlemsstaternas exklusiva befogenhet att införa ytterligare åtgärder utöver dem som föreskrivs i EU:s (minimi)krav för att avspegla deras särdrag. Sådana beslut bör fattas på ett öppet sätt, efter samråd med arbetsmarknadens parter och intressenterna, och bör vara förenliga med EU-lagstiftningen. I detta sammanhang ifrågasätter EESK inte medlemsstaternas suveränitet, frihet och ansvar när det gäller att fastställa nationell lagstiftning och praxis.

1.6

EESK uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att förstärka sina insatser för att minska orimliga administrativa bördor i syfte att stimulera tillväxt och skapande av hållbara arbetstillfällen.

1.6.1

Inom ramen för utarbetandet av den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 uppmanar EESK kommissionen att skyndsamt vidta åtgärder för att ta itu med onödiga administrativa bördor som kraftigt hindrar ESI-fondsinvesteringar – statligt stöd, upphandling i enlighet med kraven, revisionspraxis och försenat eller t.o.m. retroaktivt antagande av allmän detaljerad vägledning.

1.6.2

EESK understryker att onödiga regelbördor och administrativa bördor utgör hinder för att man ska kunna maximera fördelarna och minimera regleringskostnaderna för företagen, medborgarna och de offentliga myndigheterna. Kommittén upprepar att det behövs förenklad och samstämmig lagstiftning av bättre kvalitet som bör förstås och genomföras ordentligt, där deltagandet av samtliga fyra styresnivåer – europeisk, nationell, regional och lokal – är precis lika viktigt.

1.6.3

Som i tidigare yttranden (2) rekommenderar EESK att ett grundligt test för små och medelstora företag ska genomföras i kommissionens konsekvensbedömningar.

1.7

EESK upprepar att de europeiska minimistandarderna, särskilt i samband med EU:s social-, konsument- och miljöpolitik, syftar till en tillnärmning av levnads- och arbetsvillkoren i EU med sikte på uppåtgående konvergens. Minimistandarderna i EU-direktiven bör inte förstås som en ”maximinivå” som aldrig ska stärkas när de införlivas i de nationella rättssystemen. EESK anser att allmänhetens acceptans av den europeiska integrationsprocessen dock inte bör äventyras av regleringskonkurrens genom sänkta standarder. Alla beslut måste fattas på ett öppet sätt och i öppen dialog med arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer.

2. Inledning

2.1

Det österrikiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd har begärt ett förberedande yttrande från EESK om ”Konsekvenserna av subsidiaritet och överreglering för ekonomin och sysselsättningen”.

2.2

EESK noterar att begäran avser både subsidiaritetsprincipen och överreglering och breddar den aktuella debatten om bättre lagstiftning, där EESK har uttryckt sina åsikter i flera nyligen antagna yttranden (3).

2.3

Subsidiaritetsfrågan har nyligen fått ny relevans, inte minst genom vitboken om EU:s framtid. Arbetsgruppen om subsidiaritet och proportionalitet, som inrättades av kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i november 2017, har lagt fram en rapport med rekommendationer för att förbättra tillämpningen av subsidiaritetsprinciperna (4).

EESK anser att rapporten kännetecknas av vissa begränsningar och menar att detta avspeglar arbetsgruppens begränsade sammansättning. Därför rekommenderar kommittén starkt att företrädare för det civila samhället ska göras aktivt delaktiga i uppföljningsaktiviteterna. EESK anser att man skyndsamt bör ta upp EU-åtgärdernas proportionalitet och än viktigare de områden där EU bör intensifiera, minska eller till och med ställa in sina åtgärder i enlighet med medborgarnas intressen, ekonomins intressen och andra samhällsintressen.

2.4

EESK anser att dessa framtidsrelaterade frågor måste behandlas på nationell nivå och EU-nivå med deltagande av arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället. Att ge dem lika mycket utrymme som den lokala och regionala nivån i utarbetandet och genomförandet av nationell politik och EU:s politik skulle bidra direkt till att på ett synligt sätt utöva horisontell subsidiaritet.

2.5

EESK välkomnar att det österrikiska ordförandeskapet erkänner värdet av att inkludera arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas breda sakkunskap i utformningen, genomförandet och utvärderingen av politiska åtgärder på nationell nivå och EU-nivå. Detta är ett grundläggande uttryck för deltagandedemokrati på flera nivåer och måste därför stärkas i EU och medlemsstaterna.

2.6

I detta avseende uppmanar EESK arbetsgruppen att ta vederbörlig hänsyn till kommitténs yttranden om subsidiaritet och proportionalitet, som också ligger till grund för kommentarerna och rekommendationerna i detta yttrande.

3. Subsidiaritetsprincipen

3.1

Subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i EU-fördraget är avsedd att se till att EU:s åtgärder inte går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå fördragsmålen och att EU handlar inom de områden som inte omfattas av dess exklusiva befogenhet enbart om målen med en lagstiftningsåtgärd kan uppnås mer effektivt på EU-nivå än på nationell, regional eller lokal nivå.

3.2

EESK understryker att dessa principer är ytterst viktiga i en överstatlig gemenskap som EU, och välkomnar uttryckligen de instrument som inrättats genom Lissabonfördraget för efterlevnad av subsidiaritetsprincipen – från granskning av subsidiariteten innan en rättsakt antas till subsidiaritetsrelaterade klagomål av nationella lagstiftande organ.

3.3

EESK betonar också att samtliga områden som tas upp i EUF-fördraget kräver ett välfungerande EU och att subsidiaritetsprincipen inte får användas för att motarbeta EU-åtgärder med tydligt europeiskt mervärde, på förhand ge företräde åt nationella strategier eller till och med dra tillbaka EU från viktiga politikområden i förväg. Enbart regler med europeiskt mervärde bör antas. EESK anser att de utmaningar som Europa står inför i nuläget inte kräver en åternationalisering i riktning mot ”mindre EU” utan snarare djärva steg i riktning mot ett bättre och mer medborgarvänligt EU som också främjar sammanhållning.

3.4

EESK medger att medlemsstaternas roll i genomförandet av EU:s lagstiftning är särskilt viktig när det gäller införlivandet av direktiv, som är bindande i fråga om de resultat som ska uppnås men låter de nationella myndigheterna välja formen och metoderna för genomförandet samt – i linje med EU-lagstiftningen – besluta att förbättra standarderna om det anses vara ändamålsenligt. Samtidigt bör införlivandet inte hindra rättvisa konkurrensvillkor mellan alla aktörer på den inre marknaden, vilket är viktigt för att den ska fungera korrekt.

3.5

Medan medlemsstaterna ansvarar för att införliva direktiven på rätt sätt och i tid är det kommissionens roll som fördragens väktare att sörja för ett korrekt genomförande på nationell nivå. Detta ”delade ansvar” bör vara klart synligt redan när lagstiftningsprocessen inleds: Ett gott genomförande är beroende av en tydlig, öppen och heltäckande konsekvensbedömning som grunden för ny EU-lagstiftning, tydligt och enkelt språk i förslaget samt realistiska tidsfrister för genomförandet.

3.6

EESK varnar för att även om ovan nämnda krav uppfylls kan dock genomförandet på nationell, regional och lokal nivå visa sig vara otillräckligt och/eller ineffektivt. Här upprepar kommittén sin uppmaning till kommissionen om att systematiskt förstärka sina insatser i enlighet med sina befogenheter för att agera snabbare och mer kraftfullt om medlemsstaterna införlivar EU-lagstiftning felaktigt eller underlåter att införliva den (5), efter att ha utforskat alla samarbetsalternativ.

3.7

EESK noterar att ett antal rättsliga och politiska åtaganden har uppfattats som att de överskrider EU-institutionernas befogenheter och inkräktar på medlemsstaternas ansvarsområden och val (t.ex. nationella arbetsmarknadsrelationer och fackföreningsinitiativ; pensioner, hälso- och sjukvård och andra sociala trygghetssystem eller yrkesregleringar, bl.a. kvalifikationskriterier i hälso- och sjukvårdssektorn).

Därför motsätter sig EESK i lika hög grad såväl ett sådant överskridande av befogenheter från EU-institutionernas sida som en överföring av viktiga regleringsområden i EUF-fördraget såsom konsumentskydd, miljöskyddsnormer och europeisk socialpolitik till den nationella nivån med subsidiaritet som förevändning.

4. Undvika onödiga regelbördor och administrativa bördor – överreglering

4.1 Debatten om ”överreglering”.

4.1.1

När medlemsstaterna införlivar EU-lagstiftning inför de ibland strängare eller mer långtgående åtgärder än vad som krävs enligt EU-lagstiftningen (främst direktiv) eller utnyttjar inte de möjligheter till förenkling som direktivet erbjuder. Denna företeelse kallas i många dokument för ”överreglering”. I det första fallet betraktas det som ”aktiv överreglering” och i det andra fallet som ”passiv överreglering”.

4.1.2

Synen på överreglering varierar inom EESK, vilket också avspeglar skillnaderna i de olika aktörernas åsikter. För vissa intressenter betraktas det som ett överflöd av normer, riktlinjer och förfaranden som anhopas på nationell, regional och lokal nivå och som skapar en onödig administrativ börda och hindrar de förväntade politiska mål som ska uppnås genom den införlivade lagstiftningen. Andra intressenter anser dock att man genom att normalisera användningen av den stigmatiserade termen ”överreglering” skulle riskera att ifrågasätta vissa höga standarder i medlemsstaterna som antagits demokratiskt och införts i deras rättssystem, i synnerhet på områdena arbets-, konsument- och miljörätt samt när det gäller de fria yrkena.

4.1.3

EESK efterlyser ett pragmatiskt och balanserat synsätt och kommer i detta yttrande att inrikta sig på en neutral och mer precis terminologi – i linje med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från maj 2016.

4.2 Definitionen av ”överreglering”.

4.2.1

EESK föreslår att man ska definiera ”överreglering” mer exakt. För fall där medlemsstaterna införlivar innehållet i EU-lagstiftningen på ett mer ambitiöst sätt (i fråga om ämne eller förfarande) eller strävar efter samstämmighet med den nationella lagstiftningen skulle uttryck som ”mer långtgående bestämmelser”, ”strängare bestämmelser” eller ”högre krav” kunna användas. Uttrycket ”överreglering” bör begränsas till fall av orimliga och onödiga tillägg till EU-lagstiftningen när den införlivas i nationell rätt, som inte kan motiveras med hänsyn till ett eller flera mål med den föreslagna åtgärden eller som medför en ytterligare, onödig administrativ börda. Under alla omständigheter är uttrycket ”överreglering” mycket allmänt, dess översättning till många språk är vilseledande och bör ersättas med en mycket mer konkret term.

4.2.2

Oavsett terminologi (och även då termen ”överreglering” kan användas) upprepar EESK att detta begrepp i synnerhet inte bör avse

—	en begränsning av etablerade standarder på områden som arbets-, social-, konsument- eller miljörätt när EU-lagstiftning införlivas och genomförs,

—	nationella åtgärder som inte har någon (saklig eller tidsmässig) koppling till införlivandet av EU-lagstiftningen,

—	befästande av de allmänna bestämmelserna i EU-lagstiftningen under införlivandet av denna (t.ex. fastställande av konkreta rättsliga sanktioner för överträdelser),

—	tillämpning av ett av flera uttryckliga alternativ för införlivandet av EU-lagstiftning,

—	långtgående nationella bestämmelser som går längre än minimistandarder som baseras på ”klausuler om bevarande av skyddsnivån” i EU-rätten,

—	tillämpning av ett direktivs innehåll på liknande fall för att säkerställa den nationella lagstiftningens samstämmighet och enhetlighet.

4.2.3

EESK upprepar att subsidiaritetsprincipen ger medlemsstaterna möjlighet att införa strängare åtgärder, genom att utöva sin rätt att se till att olika mål (t.ex. ekonomiska, sociala eller miljömässiga) uppnås, och visa sitt engagemang för en hög skyddsnivå, för den specifika karaktären hos rättsliga instrument såsom ”direktiv” samt för vissa befogenhetsbegränsningar. EESK understryker att sådana strängare åtaganden enbart bör göras efter en öppen och inkluderande diskussion med arbetsmarknadens parter och intressenterna och i en anda av ömsesidig förståelse och en balanserad beslutsprocess.

4.3 Överreglering och bättre lagstiftning.

4.3.1

Inom ramen för agendan för bättre lagstiftning erkänner kommissionen medlemsstaternas rätt att gå utöver de normer som fastställs i EU:s lagstiftning (överreglering), men ser med oro på den bristande öppenheten på detta område. Förenade kungariket, Nederländerna, Belgien, Tyskland och Österrike har fastställt system för att kartlägga fall av överreglering. I Förenade kungariket och Nederländerna regleras överreglering genom centraliserade officiella strategier som syftar till att främja ekonomisk tillväxt.

4.3.2

EESK ifrågasätter inte på något sätt de befintliga fördragsbestämmelserna, i synnerhet EU:s eller medlemsstaterna befogenheter, men upprepar att det är viktigt att respektera ”allmänna principer i unionsrätten, såsom demokratisk legitimitet, subsidiaritet och proportionalitet samt rättssäkerhet”. Detta innebär bland annat att man respekterar medlemsstaternas demokratiska suveränitet, frihet och ansvar att utforma nationell lagstiftning och praxis som tar vederbörlig hänsyn till arbetsmarknadsparternas roll i detta avseende. EESK har alltid efterlyst främjande av enkelhet, tydlighet och samstämmighet när unionslagstiftningen utformas samt ökad insyn i lagstiftningsprocessen.

4.3.3

EESK har upprepade gånger framhållit att EU:s lagstiftning är en viktig integrationsfaktor som inte utgör någon börda eller kostnad som bör minskas. Väl balanserad, proportionerlig och icke-diskriminerande borgar den tvärtom för skydd, utveckling och rättssäkerhet för alla europeiska aktörer och medborgare (6). Kommittén upprepar sin åsikt att det krävs lagstiftning för att uppnå målen i fördraget och skapa rätt miljö för smart och hållbar tillväxt för alla, till förmån för allmänheten, näringslivet och medborgarna (7). I linje med artikel 3 i EUF-fördraget bidrar lagstiftningen också till att förbättra välfärden, skydda allmänintresset och de grundläggande rättigheterna, främja ett socialt och miljömässigt skydd på hög nivå samt säkerställa rättssäkerhet och rättslig förutsägbarhet. Den bör också förhindra snedvridning av konkurrensen och social dumpning (8).

4.3.4

När medlemsstaterna införlivar direktiv gör de ibland tillägg som inte har någon uppenbar koppling till den berörda EU-lagstiftningen. EESK anser att dessa tillägg bör framgå tydligt antingen av den införlivande rättsakten eller av tillhörande dokument. Medlemsstaternas lagliga rätt att komplettera EU-rättsakter som ett resultat av minimiharmonisering måste i allmänhet erkännas, så länge detta görs på ett öppet sätt och principerna om icke-diskriminering och proportionalitet respekteras. Det finns många exempel på ett icke-minimalistiskt införlivande av direktiv i medlemsstaterna som kan ses som överreglering.

4.3.5

Om harmoniseringen är minimal understryker EESK att medlemsstaterna kan utarbeta bestämmelser som syftar till att åstadkomma nya arbetstillfällen, bättre levnads- och arbetsvillkor, tillräckligt socialt skydd och en hög och hållbar sysselsättning samt bekämpa social utestängning (artikel 151 i EUF-fördraget), främja och utveckla små och medelstora företag och höga hälso- och konsumentskyddsstandarder (artiklarna 168 och 169 i EUF-fördraget) samt skydd på miljöområdet (artikel 191 i EUF-fördraget) – dock utan att skapa onödiga regelbördor eller administrativa bördor.

4.4

EESK anser att följande åtgärder kommer att bidra till att onödiga regelbördor och administrativa bördor kan undvikas:

—	Kommissionen bör genomföra integrerade konsekvensbedömningar under den europeiska lagstiftningsprocessen för att ta hänsyn till onödiga bördor och andra konsekvenser för alla betydande lagtexter.

—

EU-lagstiftningen måste bedömas på egna meriter, från fall till fall, för att uppnå riktad harmonisering som beroende på omständigheterna möjliggör en form av harmonisering som är mer långtgående inom vissa områden än inom andra. Det är upp till kommissionen att genom konsekvensbedömningar föreslå den lämpligaste nivån av harmonisering, med beaktande av behovet av en hög skyddsnivå.

—	När medlemsstaterna införlivar EU-lagstiftningen bör de vara fullt öppna på nationell och regional nivå om eventuella tillkommande krav som skulle kunna påverka den inre marknaden, konkurrenskraften och tillväxten negativt.

—

Att en medlemsstat inför mindre stränga regler än en annan innebär inte automatiskt att den sistnämndas regler är oproportionerliga och oförenliga med EU-rätten. Det är medlemsstatens sak att från fall till fall bedöma detta, med hänsyn tagen till alla intressenters ståndpunkter och hela lagstiftningssammanhanget. Konsekvensbedömningar skulle kunna vara ett viktigt verktyg för detta ändamål.

—	Ytterligare krav under införlivandet av direktiv bör åtföljas av dokument som på ett öppet sätt visar de specifika skälen för dessa tillägg.

4.5

För att undvika att skapa konkurrensnackdelar för företag och andra intressenter jämfört med deras motsvarigheter i andra medlemsstater bör kommissionen fastställa riktlinjer för att hjälpa medlemsstaterna att korrekt införliva kraven i en rättsakt, samtidigt som man iakttar proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna och rättvisa konkurrensvillkor. I detta avseende upprepar EESK sin begäran om största möjliga deltagande av arbetsmarknadens parter och andra berörda intressen i införlivandeförfarandena samt ett starkt deltagande av medlemsstaterna och de nationella parlamenten i efterhandsutvärderingarna (9).

4.6

EESK:s rekommendationer för ett effektivt införlivande:

4.6.1

Medlemsstaterna bör uppmärksamma de relevanta tidsfristerna för genomförande för att säkerställa att det finns tillräckligt med tid för samråd med alla berörda intressenter:

—	När man utarbetar de nationella ramståndpunkterna inför de inledande förhandlingarna i medlemsstaternas arbetsgrupper måste man uppmärksamma tidsfristen för införlivande.

—	De bör kontrollera huruvida EU-direktiven innehåller två tidsfrister, en för att utarbeta nationell genomförandelagstiftning och en som rör det datum då lagstiftningen måste träda i kraft.

—	Tidsfristen för införlivande måste följas och övervakas under hela lagstiftningsprocessen.

—	Kommissionens genomförandeplaner erbjuder stöd och hjälp.

4.6.2

Samråd:

—	På EU-nivå kan kommissionens stöd under genomförandeprocessen, såsom rekommendationer och diskussioner i expertgrupper, vara användbart och bidra till en gemensam förståelse bland medlemsstaterna.

—	Kommissionen bör anpassa den befintliga metoden för införlivande (riktlinjer) inte bara för att säkerställa att införlivandet av direktiv inte strider mot EU-rätten, utan även för att trygga införlivandets effektivitet.

—

Kommissionens tillhandahållande av specialiserade webbplattformar (såsom det befintliga gränssnittet för elektronisk anmälan) eller en elektronisk databas för konkreta EU-rättsakter för att utbyta bästa praxis skulle kunna vidareutvecklas. Flernivåstyre bör främjas och omfatta alla berörda intressenter.

4.6.3

Terminologi och delegerade akter:

—	Medlemsstaterna uppmuntras att sörja för ett precist och överenskommet språk under hela förhandlingsprocessen i rådet.

—	Grundläggande termer och definitioner måste fastställas tydligt så snart som möjligt i början av förhandlingarna.

—	Kommissionen måste ta hänsyn till olika betydelser av termer och definitioner i medlemsstaterna.

—	Definitionerna i en viss rättsakt bör stämma överens med dem i annan EU-lagstiftning.

—	Delegerade akter bör omfattas av kraven i artikel 290 i EUF-fördraget, med tydliga och uttryckliga definitioner i den grundläggande rättsakten.

—	Delegerade akter bör enbart övervägas för icke väsentliga delar av lagstiftningsakten, och enbart dessa delar får kompletteras eller ändras (10).

5. Specifika känsliga områden

5.1 De europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna)

5.1.1

Den europeiska sammanhållningspolitiken, nämligen strukturfonderna och Europeiska socialfonden i synnerhet, genomförs i en komplex administrativ, institutionell och rättslig miljö och är ett specifikt område där ett onödigt och betungande införlivande kan påverka EU:s politik negativt. I detta sammanhang brukar nationella och/eller regionala regler ofta ”lägga till” snarare än att bara se till att (de europeiska) minimikraven uppfylls. Många av dessa regler leder till ytterligare administrativ börda. Det bör noteras att ytterligare krav ofta utgår från antagandet att de är viktiga, användbara, nödvändiga och resultatet av en demokratisk process.

5.1.2

5.1.3

Olämpliga metoder skulle kunna leda till bristande förtroende i hela systemet för att genomföra ESI-fonderna. Dessa inbegriper riskaversion på samtliga nivåer, bristande samstämmighet i tolkningen av svaren från kommissionens olika generaldirektorat, ihållande brister i harmoniseringen av ESI-fondsreglerna på nationell, lokal och regional nivå, rädsla för att inte efterleva reglerna om statligt stöd, olika syn på EU-nivå (betoning på öppenhet och insyn) och nationell nivå (betoning på valuta för pengarna) på politiken för offentlig upphandling samt olika nationella förvaltningskulturer.

5.1.4

Olämpliga metoder skulle också kunna påverka stödmottagarna och programorganen negativt och öka de administrativa kostnaderna och bördorna för att genomföra ESI-fonderna, vilket skulle göra dem mindre attraktiva. På grund av bristen på alternativa tvistlösningssystem skulle företag, och i synnerhet små och medelstora företag, kunna påverkas negativt av sena betalningar, administrativ överbelastning, olämpliga kontroller, avslag på projekt, utestängning från kollektiva åtgärder osv. Av dessa skäl efterlyser EESK specialiserade tvistlösningssystem.

5.1.5

Rekommendationer för framtida åtgärder för perioden 2021–2027:

5.1.5.1

Minskade administrativa bördor med anknytning till förvaltning och kontroll:

—	Skyndsamma åtgärder på EU-nivå och nationell nivå för att kartlägga och om möjligt undanröja överflödiga rutiner, processer och förfaranden och för att föreslå effektivare lösningar baserade på god praxis.

—	”Delad förvaltning” är ett viktigt skäl till ESI-fondernas komplexitet. Den ”integrerade strategin”, där ESI-fonderna förvaltas och kontrolleras på grundval av nationella standarder (”decentraliserad förvaltning”), bör tillämpas.

—	Medlemsstaterna bör utföra egna granskningar av sina revisions-, förvaltnings- och kontrollsystem i syfte att upptäcka och undanröja överdrivna och överlappande regler och samtidigt trygga en korrekt användning av EU-medel.

—	Kommissionen bör ta mer hänsyn till stödintensiteten och särdragen hos de olika modellerna och mekanismerna för genomförande (dvs. bidrag, finansiella instrument, förenklade kostnader osv.) när den utarbetar de relevanta reglerna och förfarandena.

5.1.5.2

EESK efterlyser en förenkling och rationalisering av reglerna om statligt stöd, bl.a. genom att man undanröjer alla källor till osäkerhet beträffande tillämpningen av dem. Man bör överväga möjliga ändringar, bland annat av de tillämpliga reglerna i förekommande fall, så att liknande ESI-fondsprojekt behandlas på samma sätt som de som finansieras genom Efsi och program som förvaltas direkt av kommissionen, såsom Horisont 2020. Samtidigt varnar EESK för att tolkningsmeddelanden, riktlinjer och ”frågor-och-svar”-dokument måste begränsas så att de inte blir ännu ett lager av faktisk lagstiftning. Kommittén rekommenderar att de ska ersättas med en bred spridning av god praxis och att man ska undvika retroaktiv tillämpning. Kommittén uppmanar kommissionen att avstå från att utarbeta riktlinjer som gäller för samtliga medlemsstater på grundval av en begäran från eller problem i en eller ett fåtal medlemsstater.

5.1.5.3

För att ta itu med de olika strategierna i hanteringen av reglerna för offentlig upphandling föreslår EESK en gemensam arbetsgrupp bestående av företrädare för berörda generaldirektorat och fonder, som tolkar reglerna konsekvent när så är nödvändigt samt tillhandahåller konsekventa råd och en enhetlig strategi för finansiella korrigeringar.

5.1.5.4

EESK anser att subsidiariteten bör tillämpas bättre under genomförandet av ESI-fonderna, genom att man överlåter åt de nationella myndigheterna att kontrollera att de nationella reglerna följs. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av förenklingsalternativen under den nya programplaneringsperioden, att avstå från överreglering, som här avser alla normer, riktlinjer och genomförandeförfaranden som kan anses vara onödiga med hänsyn till de politiska mål som fastställts av förvaltningsmyndigheterna, och att undanröja onödiga administrativa bördor.

5.2 Mot bättre lagstiftning

5.2.1

EESK understryker att onödiga regelbördor och administrativa bördor utgör hinder för företagen, medborgarna och de offentliga myndigheterna. Kommittén upprepar att det behövs förenklad och samstämmig lagstiftning av bättre kvalitet som bör förstås väl och genomföras på ett öppet sätt, där deltagandet av samtliga fyra styresnivåer – europeisk, nationell, regional och lokal – är precis lika viktigt.

5.2.2

Vissa medlemsstater har nationella kommittéer inför vilka regeringarna måste motivera strängare bestämmelser än de miniminivåer som fastställts i EU-lagstiftning (”överreglering”). I sde medlemsstater där sådana organ inte finns är det inte nödvändigt att inrätta nya administrativa organ, men processen för att anta krav som går längre än EU-standarderna i dessa länder bör vara öppen.

5.2.3

Som i tidigare yttranden (11) rekommenderar EESK att tester för små och medelstora företag ska genomföras i konsekvensbedömningarna av förslag till nya EU-rättsakter på ett effektivare sätt. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att utnyttja möjligheterna att bevilja undantag för mikroföretag från vissa regler i linje med EU-rätten. EESK upprepar sin åsikt att mål för minskad regelbörda bör grundas på en heltäckande utvärdering, som omfattar dialog med det civila samhället och intressenterna. Den befintliga skyddsnivån för medborgare, konsumenter, arbetstagare, investerare och miljön i medlemsstaterna får inte ifrågasättas när EU-lagstiftningen genomförs (12).

5.2.4

EESK upprepar jämlikheten och enhetligheten hos de olika målen för EU:s politik enligt fördraget, och understryker i synnerhet en socialt ansvarsfull marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas samt en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö.

5.2.5

EESK uppmanar kommissionen att när det är rimligt och berättigat överväga att använda incitamentsbaserade modeller och internationella standarder och riktlinjer.

6. Inverkan på sysselsättnings-, konsument- och miljöstandarder

6.1

Under de senaste årtiondena har det fastställts ett antal EU-omfattande minimistandarder för konsument-, miljö- och arbetstagarskydd som syftar till att åstadkomma uppåtgående konvergens i fråga om levnads- och arbetsvillkor i unionen, dvs. mer social konvergens enligt artikel 151 i EUF-fördraget.

6.2

EU-lagstiftaren har avsiktligen lämnat utrymme för medlemsstaterna att genomföra minimistandarderna, i linje med principerna i EU:s fördrag, särskilt med respekt för proportionaliteten. Därför föreskrivs det i direktiven att medlemsstaterna får beakta sina högre standarder vid genomförandet. EESK understryker att när medlemsstaterna beslutar sig för mer ambitiösa skyddsstandarder skulle principerna om bättre lagstiftning kunna beaktas, bland andra överväganden.

6.3

Dessa nationella standarder är resultatet av demokratiska förhandlingar med betydande deltagande av arbetsmarknadens parter på europeisk och nationell nivå och gynnar anställda, konsumenter och företag. I linje med EU-fördragets mål bör man vid fastställandet av sådana minimistandarder sträva efter att sörja för en bättre fungerande inre marknad och samtidigt inte negativt påverka högre skyddsnivåer på nationell nivå. Minimistandarderna i EU-rätten omfattar till och med ofta uttryckligen ”klausuler om bevarande av skyddsnivån” där det anges att genomförandet av direktivet inte får anföras som skäl för att sänka eventuella högre nationella standarder till den europeiska standarden. Detta innebär emellertid inte att nationella standarder är huggna i sten och aldrig kan ändras.

6.4

Under det nationella införlivandet av EU-lagstiftning skulle medlemsstaterna kunna använda konsekvensbedömningar för att kontrollera sociala, ekonomiska och andra effekter.

6.5

Inom socialpolitiken liksom konsument- och miljöskyddet har EU-lagstiftningen sett till att högre standarder i medlemsstaterna inte undergrävs och bör tryggas, samtidigt som alla intressenter involverats i konsekvensbedömningarna. I detta avseende har EESK upprepade gånger framhållit att agendan för bättre lagstiftning bör medföra EU-lagstiftning av hög kvalitet utan att centrala politiska mål undergrävs eller det skapas ett avregleringstryck på standarder för socialt skydd och miljöskydd samt på grundläggande rättigheter (13).

6.6

EESK upprepar att de europeiska minimistandarderna, särskilt i samband med EU:s socialpolitik, syftar till en tillnärmning av levnads- och arbetsvillkoren i EU med sikte på uppåtgående social konvergens. Minimistandarderna i EU-direktiven bör inte förstås som en ”maximinivå” som aldrig ska överskridas när de införlivas i de nationella rättssystemen.

6.7

EESK stöder processen för bättre lagstiftning och erkänner dess mervärde. Samtidigt varnar kommittén för att den under inga omständigheter får användas som en ursäkt för att sänka kraven, särskilt inom sådana områden som konsument-, miljö- och arbetsrätt, som främjar ökat välstånd och skapande av hållbara arbetstillfällen. EESK varnar för att detta skulle underblåsa den växande EU-skepsisen i stora delar av befolkningen. EESK anser att allmänhetens acceptans av den europeiska enandeprocessen inte bör äventyras av regleringskonkurrens genom sänkta standarder.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://ec.europa.eu/info/law/law-making-process/planning-and-proposing-law/better-regulation-why-and-how_sv#need

(2) EUT C 197, 8.6.2018, s. 1.

(3) EUT C 434, 15.12.2017, s. 11, EUT C 13, 15.1.2016, s. 192, EUT C 303, 19.8.2016, s. 45, EUT C 487, 28.12.2016, s. 51, EUT C 262, 25.7.2018, s. 22.

(4) https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/report-task-force-subsidiarity-proportionality-doing-less-more-efficiently_1.pdf

(5) EUT C 262, 25.7.2018, s. 22, EUT C 18, 19.1.2017, s. 10.

(6) Se bl.a. punkt 1.2 i EESK:s yttrande om Refit (EUT C 303, 19.8.2016, s. 45).

(7) COM(2012) 746 final, s. 2.

(8) EUT C 303, 19.8.2016, s. 45, punkt 2.1.

(9) EUT C 262, 25.7.2018, s. 22, punkt 1.2.

(10) CES248-2013 (informationsrapport) (EUT C 13, 15.1.2016, s. 145).

(11) EUT C 197, 8.6.2018, s. 1.

(12) EUT C 262, 25.7.2018, s. 22, punkterna 4.7.1 och 4.8.3.

(13) EUT C 262, 25.7.2018, s. 22 (punkterna 1.1 och 3.4.), EUT C 303, 19.8.2016, s. 45 (punkterna 2.1–2.2, 2.5), EUT C 13, 15.1.2016, s. 192 (punkt 2.4).

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/37

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Den digitala könsklyftan

(Förberedande yttrande på begäran av Europaparlamentet)

(2018/C 440/06)

Föredragande:

Giulia BARBUCCI

Förberedande yttrande på begäran av Europaparlamentet	Skrivelse, 19.4.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	19.7.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	176/2/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Det finns många orsaker till den digitala könsklyftan och åtgärder måste därför vidtas på olika områden: utbildningssystemet från barndom till vuxenliv, arbetsmarknaden, balansen mellan arbetsliv och privatliv, de offentliga tjänsterna och den digitala klyftan i allmänhet. Man bör använda sig av en tvärvetenskaplig strategi som sammanför olika innovationsaspekter (tekniska, sociala, kulturella osv.).

1.2

Den digitala könsklyftan är inte bara en rent teknisk fråga, utan även en ekonomisk, social och kulturell sådan som måste behandlas med heltäckande strategier på flera olika nivåer, om man ska kunna åtgärda ojämlikheten mellan kvinnor och män på ett så djupgående socialt och kulturellt plan som möjligt.

1.3

Det är viktigt att vidta åtgärder för att öka antalet kvinnor inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, eftersom detta även kan förbättra villkoren inom andra sektorer och i ekonomin och samhället som helhet. Samtidigt är det viktigt att erkänna den växande betydelsen av IKT-relaterad utbildning och sektorsövergripande färdigheter på entreprenörsområdet och det digitala området samt mjuka färdigheter (såsom empati, kreativitet och komplex problemlösning) i den digitala tidsåldern och inom alla sektorer. Tvärvetenskaplig utbildning och människocentrerade mjuka färdigheter kommer att få en avgörande betydelse, och utbildningssystemen bör ta hänsyn till dessa aspekter.

1.4

Det är mycket viktigt att säkerställa digital kompetens och utbildning för alla, där man särskilt inriktar sig på flickor för att ta itu med källan till den digitala könsklyftan. Fler kvinnliga förebilder är mycket viktigt för att övervinna stereotyper.

1.5

Vi måste uppmuntra kvinnor att söka sig till tekniska jobb och höga poster genom att riva upp utbildnings- och yrkesrelaterade hinder och stereotyper och garantera digitalt livslångt lärande för att förhindra att kvinnor stängs ute från arbetsmarknaden.

1.6

Lärare och utbildare måste få rätt verktyg för att använda IKT på alla nivåer i undervisningen i syfte att främja demokrati och ett mer inkluderande och individualiserat utbildningssystem.

1.7

För att förhindra den spiral som leder till att fattigdom särskilt drabbar kvinnor måste rättvisa arbetsvillkor och tillgång till social trygghet (1) garanteras. Detta gäller i synnerhet ”gigekonomin” (2). Social dialog och kollektivförhandlingar har en grundläggande roll i detta sammanhang.

1.8

Med fler kvinnliga IKT-utvecklare kan vi få bukt med de könsfördomar som kan förekomma i utformningen av ett givet teknikområde.

1.9

Kvinnligt företagande måste stödjas genom att man undanröjer hindren för kvinnors tillgång till egenföretagande och förbättrar tillgången till och kvaliteten på sociala skyddsåtgärder (3).

1.10

”Smart arbete” och distansarbete bör övervakas för att undvika risken för att man suddar ut gränserna mellan omsorg, arbetsliv och privatliv.

1.11

Det är viktigt att man stärker arbetsmarknadsdeltagandet bland kvinnor med funktionsnedsättning genom att genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (4).

1.12

Digitaliseringen av den offentliga sektorn utgör ett bra tillfälle att underlätta kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och bistå kvinnor med omsorgsansvar samt att övervinna hinder kopplade till byråkrati och tillgång till offentliga tjänster.

1.13

Det är viktigt att komma till rätta med könsstereotyper: frågan måste beaktas i all politik och inom alla områden, och bör behandlas på ett så djupt socialt och kulturellt plan som möjligt.

1.14

Ett av de största hindren som kvinnor stöter på när det gäller att delta i aktiviteter på internet och sociala medier är nätmobbning. Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet måste ratificeras och tillämpas.

1.15

All politik på nationell, europeisk och internationell nivå bör ta hänsyn till diskrimineringen mot kvinnor på det digitala området, något som också påverkar ekonomin och samhället i allmänhet negativt.

1.16

Politiken måste utformas med ett jämställdhetsperspektiv (integrering). Jämställdhetsbudgetering och en så kallad jämställdhetslins kan vara användbara verktyg i detta avseende.

1.17

EESK uppmuntrar kommissionen att stärka arbetsgruppen ”Women in Digital” och initiativet ”Digital4Her”. Det är viktigt att skapa och utveckla europeiska nätverk för kvinnor inom det digitala området som främjar flickors och kvinnors deltagande i digitala studier och karriärer i hela EU.

1.18

Europeiska kommissionen bör rekommendera EU-länderna att fastställa nationella mål och indikatorer för att övervaka situationen (årlig resultattavla). Förbättringar eller försämringar bör mätas, även genom forskning som bedrivs via Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE). Landsspecifika rekommendationer på detta område skulle kunna utfärdas till medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

1.19

Arbetsmarknadens parter på lämpliga nivåer är engagerade och har en viktig roll att spela i arbetet med att förbättra jämställdheten på utbildningsområdet och på arbetsmarknaden för att hantera den digitala könsklyftan. I synnerhet är kollektivförhandlingarnas roll avgörande för livslångt lärande och på arbetsmarknaden när det gäller att ta itu med könsroller, främja kvinnors roll i beslutsfattande och i olika organ, stödja balansen mellan arbetsliv och privatliv och åtgärda lönegapet mellan kvinnor och män (5).

1.20

EESK rekommenderar Europaparlamentet att stödja dessa rekommendationer under dess nästa mandatperiod, eftersom ämnet är avgörande för Europas framtida utveckling.

2. Inledning

2.1 Ojämlikhet mellan kvinnor och män

2.1.1

I sitt tal till Europaparlamentet om Europeiska kommissionens politiska prioriteringar sade Jean-Claude Juncker att diskriminering inte hör hemma i Europeiska unionen, och han gjorde området med rättvisa och grundläggande rättigheter till en av tio politiska prioriteringar för kommissionens arbete. Jämställdhet ingår i detta område, även om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna redan har en viktig roll frågan. I stadgan slås det fast att ”jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön” (6). Mariya Gabriel, kommissionsledamot med ansvar för den digitala ekonomin och det digitala samhället, har nyligen utarbetat åtgärder som en del av sin strategi för att främja en ökning av kvinnors deltagande i den digitala sektorn. Det är därför nödvändigt att säkerställa uppföljningen av Digital4Her-förklaringen som undertecknats av it-företag, och som ger förutsättningar för en inkluderande och jämställd arbetskultur och arbetsmiljö.

2.1.2

Kvinnor diskrimineras alltjämt på arbetsmarknaden och i samhället i allmänhet. Jämställdhetsindexet – som mäter ojämlikhet i fråga om arbete, tid, pengar, kunskap, makt, våld och hälsa – visar att framstegen på dessa områden går långsamt: indexet ökade från 62 poäng 2005 till 65 poäng 2012, och till 66,2 poäng under 2017 (7). Det finns flera olika anledningar bakom denna diskriminering. För att ta itu med de obalanser som följer av diskrimineringen behandlar första kapitlet i den europeiska pelaren för sociala rättigheter lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, mot bakgrund av det faktum att ojämlikhet mellan kvinnor och män och lika möjligheter är de områden där diskriminering är vanligast.

2.1.3

Den digitala könsklyftan är en form av ojämlikhet som har sin grund i diskriminering av kvinnor, och som sannolikt kan utgöra ett oöverstigligt hinder för kvinnors deltagande i det europeiska och globala samhället. Den bromsar in den europeiska ekonomins framtida tillväxt, som kännetecknas av digitaliseringen. Nuförtiden använder 68 % av alla män och 62 % av alla kvinnor en dator och internet regelbundet, 33 % av alla män och 18 % av alla kvinnor installerar programvaror på sina enheter och 47 % av alla män och 35 % av alla kvinnor använder banktjänster på nätet (8). Trots att kvinnor utgör mer än hälften av alla akademiker fortsätter de dessutom att vara underrepresenterade när det gäller vetenskapliga kurser och IKT-kurser (informations- och kommunikationsteknik): De står för omkring en tredjedel av alla anställda inom sektorn, i olika höga andelar beroende på vilket specifikt jobb det rör sig om (8 % arbetar med programvaror och 54 % arbetar som IT-operatörer på lägre nivå). Detta yttrande syftar till att ge rekommendationer och förslag för att komma till rätta med obalanserna i förhållande till utbildningssystemet och arbetsmarknaden.

2.1.4

Kvinnor möter även större svårigheter på internet på grund av nätmobbning: nätmobbning riktas i mycket större utsträckning mot kvinnor (enligt uppgifter från Europeiska jämställdhetsinstitutet utsätts 51 % av kvinnorna för nättrakasserier jämfört med 42 % av männen) (9). Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet måste ratificeras och tillämpas.

2.2 Digitaliseringen och den digitala klyftan

2.2.1

Digitaliseringen är inte bara en teknisk, utan även en ekonomisk, social och kulturell process.

2.2.2

Enligt en studie från kommissionen (10) skulle digitaliseringen kunna tillföra 415 miljarder euro per år till EU:s BNP, och fler kvinnor med digitala jobb skulle kunna innebära ett ytterligare tillskott på 16 miljarder euro till EU:s BNP. Samtidigt har företagen svårt att rekrytera IKT-specialister, vilket innebär att det finns utrymme för fler arbetstillfällen och bättre utbildning på det digitala området.

2.2.3

Den digitala klyftan inbegriper inte bara begränsad tillgång till en internanslutning utan också avsaknad av de grundläggande färdigheter som behövs för att använda IKT-verktyg. En aspekt av den digitala klyftan är den digitala könsklyftan. Enligt Internationella teleunionens könsuppdelade uppgifter för 91 ekonomier var det övergripande genomslaget för internet under 2017 44,9 % för kvinnor jämfört med 50,9 % för män. Enligt uppgifter från Eurostat hade under 2017 71 % av alla kvinnor tillgång till internet, jämfört med 74 % av alla män, och 49 % av kvinnorna hade internetbank jämfört med 54 % av männen (11). Det är viktigt att se frågan både från arbetsmarknadens synvinkel – digitaliseringen kommer att påverka alla arbetstagare – och ur slutanvändarnas perspektiv – eftersom alla använder tekniken.

2.2.4

Ofta kommer den digitala könsklyftan i beröring med andra typer av diskriminering: att tillhöra en etnisk minoritet, bo på landsbygden, vara invandrare, ha en funktionsnedsättning, vara fattig osv. Tekniken kan hjälpa till att överbrygga dessa hinder genom att göra världen mer inkluderande för alla, men om inte arbetsmarknadens parter är med på denna process kan den också förstärka dem.

2.2.5

Den digitala könsklyftan är en ekonomisk, social, samhällelig och kulturell fråga som måste hanteras med övergripande strategier på flera nivåer, eftersom den leder till en ökande ojämlikhet mellan kvinnor och män. Dessutom måste ojämlikheten mellan kvinnor och män beaktas i all politik och inom alla områden och behandlas på så djup social och kulturell nivå som möjligt.

2.2.6

Digitaliseringens kvalitativa inverkan på behovet av färdigheter är också intressant ur ett könsperspektiv, eftersom kvinnor är överrepresenterade inom vissa yrken och underrepresenterade inom andra, bland annat på områdena naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. Det behövs åtgärder för att öka antalet kvinnor inom dessa områden.

2.2.7

Det är emellertid också viktigt att erkänna den växande betydelsen av mjuka färdigheter i den digitala tidsåldern inom alla sektorer. En viktig aspekt av artificiell intelligens (AI) och sakernas internet är att maskinerna blir känsligare och smartare, vilket innebär att den mänskliga arbetskraften endast blir oersättlig om den konkurrerar med sina faktiska mänskliga färdigheter, såsom kapaciteten att anpassa sig efter förändringar och att samarbeta. Empati, kreativitet och komplex problemlösning i dagens samhälle lärs oftare ut till och utvecklas av flickor snarare än pojkar (12). Det rekommenderas att man använder en tvärvetenskaplig strategi som samlar olika innovationsaspekter (tekniska, sociala, kulturella osv.) i ett försök att inte bara motverka riskerna utan även ta tillvara på de möjligheter som digitaliseringen innebär för kvinnor.

2.2.8

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt personer med funktionsnedsättning – och särskilt kvinnor – vars situation är värre än den för kvinnor utan funktionsnedsättning (13). Därför är det viktigt att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning garanteras lika tillgång till olika aspekter av IKT-hjälpmedel och informationssamhället (14).

3. Den digitala könsklyftan i utbildningssystemet

3.1

Utbildningssystemet är det politikområde som främst måste behandlas. Antalet kvinnor inom högre IKT-utbildning har minskat jämfört med 2011 (15). Det är nödvändigt att förbättra kvinnors digitala kompetens och färdigheter på alla nivåer för att göra det möjligt för dem att delta aktivt i samhällsutvecklingen, dra nytta av digitaliseringens möjligheter och undvika att hamna på efterkälken. Kvinnor med funktionsnedsättning bör ha rätt till inkluderande utbildning av hög kvalitet. Man måste ta itu med kulturella och språkliga stereotyper genom att erbjuda flickor andra förebilder, i synnerhet inom media. IKT-verktyg kan dessutom användas i undervisningen och skolarbetet.

3.2

Inom utbildningen på låg-och mellanstadienivå är det avgörande att man säkerställer digital kompetens och utbildning för alla, för att garantera att framtidens män och kvinnor kan anpassa sig efter den snabba utvecklingen av tekniken. Enligt programmet för internationell utvärdering av elevprestationer (Pisa), som mäter utbildningsnivån hos 15-åringarna i OECD-länderna, är det nästan fyra gånger så många pojkar som flickor som siktar på en karriär inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (16). Enligt en studie från Europeiska jämställdhetsinstitutet har mellan 3 och 15 % av alla tonårspojkar som mål att jobba med IKT, men i bara fyra EU-länder ville 1–3 % av alla tonårsflickor göra detsamma. Trots att de digitala färdigheterna bland ungdomar i EU är lika mellan pojkar och flickor känner sig pojkarna ändå mer trygga med sina digitala färdigheter: återigen handlar det om missuppfattningar och könsstereotyper (17). EESK påminner medlemsstaterna om behovet av att satsa på icke-diskriminerande och inkluderande utbildningssystem (18).

3.3

Det är viktigt att utbilda lärarna i att använda IKT som ett verktyg i undervisningen. Det är av största betydelse att ha fokus på flickor för att åtgärda den digitala könsklyftan vid källan och främja ett mer inkluderande och individualiserat utbildningssystem. Digitala verktyg kan också vara användbara för att minska de byråkratiska bördorna för lärare och utbildare (19).

3.4

Inom tvärvetenskaplig högstadie- och gymnasieutbildning och tvärvetenskaplig högre utbildning går flickor fortfarande färre kurser i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik: färre än en av fem av alla med en IKT-examen är kvinnor (20). Tvärvetenskaplig utbildning och mjuka färdigheter som sätter människan i centrum kommer också att vara mycket viktigt.

3.5

Varvad utbildning och yrkesutbildning bör stärkas och inom dessa bör man ta hänsyn till flickors tillgång till tekniskt lärande och lärande på arbetsplatsen (21).

4. Den digitala könsklyftan på arbetsmarknaden

4.1

Det är nödvändigt att uppmuntra kvinnors deltagande inom tekniska arbeten och höga poster genom att riva upp utbildnings- och yrkesmässiga hinder och stereotyper. Ett ökat deltagande av kvinnor på IKT-området skulle kunna gynna denna sektor och ekonomin och samhället i allmänhet.

4.2

För att ta itu med den digitala könsklyftan på arbetsmarknaden är den roll som spelas av arbetsmarknadens parter på företagsnivå, nationell nivå och europeisk nivå mycket viktig. Social dialog och kollektivförhandlingar kan leda till lämpliga lösningar, där man tar hänsyn såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas behov (22). Fler kvinnor inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och på höga poster kan också bidra till att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

4.3

Livslångt lärande är avgörande för att förebygga utestängning från arbetsmarknaden och detta är än viktigare för kvinnor. Arbetsmarknadsparterna spelar i detta sammanhang en central roll.

4.4

Polariseringen av arbetsmarknaden och ”gigekonomin”: Även om maskiner tekniskt sett skulle kunna ersätta lågkvalificerade jobb (både manuella och teoretiska jobb, tack vare sakernas internet, sensorer, AI-teknik osv.) kan det, om dessa jobb är osäkra och inga rättigheter säkerställs, vara lättare för företag att anställa människor till låga kostnader snarare än att investera i nya maskiner. Detta är redan verklighet inom ”gigekonomin”. I dessa sammanhang säkerställs ingen social trygghet i form av standardanställningar (23). På grund av den informella karaktären hos denna typ av arbete riskerar kvinnor att röra sig bort från traditionell sysselsättning med sociala förmåner mot arbete i form av uppdrag, som är mer lättillgängliga och ibland lättare att hantera ur ett arbetstidsperspektiv. För att förhindra den spiral som leder till att fattigdom särskilt drabbar kvinnor (24) måste man garantera rättvisa arbetsvillkor. En utvecklingsmodell som baseras på kvalitet bör dessutom främjas av alla berörda parter. Här är den roll som spelas av arbetsmarknadens parter och kollektivförhandlingar avgörande (25).

4.5

Tekniken är inte neutral: En programvara eller algoritm bör visserligen minska den subjektivitet som är typisk för en mänsklig process eller ett mänskligt beslut, men om kulturella fördomar (såsom könsdiskriminering) integreras i den kommer den alltid att återskapa denna typ av diskriminering på en strukturell (snarare än en tillfällig) grund. Därför bör mångfalden bland de människor som arbetar med att utforma dessa system vara så stor som möjligt. Endast 17 % av de åtta miljoner människor som arbetar inom IKT är kvinnor (26). I hela EU beslutar sig dessutom endast 20 % av alla kvinnor som är 30 år eller äldre och som har en IKT-relaterad examen att stanna kvar i teknikindustrin (27). Genom att öka antalet kvinnor som arbetar med IKT – och på så sätt mångfalden – kan vi få bukt med de könsfördomar som kan integreras i utformningen av en viss teknik.

4.6

Krossa ”glastaket” för ett mer digitalt ekonomiskt system: Bara 32 % av alla ekonomiska ledare är kvinnor (28) trots att det är bevisat att företag med kvinnor i beslutsfattande ställningar har bättre ledarstilar, som vanligtvis är mer ”horisontella” och uppmuntrar mångfald och kreativt och innovativt tänkande. Om företag tar fram jämställdhetspolicyer för att främja kvinnor på de högsta nivåerna inom organisationen kommer företaget alltså att gynnas i form av innovationskapacitet. Om detta tillämpas på bred front kommer det i sin tur att gynna det ekonomiska systemet i sin helhet.

4.7

Det europeiska produktionssystemet består till stor del av små och medelstora företag som har svårare att investera i ny teknik. Samtligt underlättar digital teknik mikroföretagandet: Genom vissa digitala verktyg (t.ex. e-handel) kan mikroföretag nå globala marknader och, i regel, avlägsna hinder för egenföretagande. Enligt den andra europeiska granskningen av nystartade företag ligger kvinnor bakom endast 14,8 % av alla nystartade företag (29). Detta problem har att göra med svagare företagsnätverk, stereotyper och otillräckligt ekonomiskt stöd. Digitaliseringen kan skapa rätt förutsättningar för kvinnligt företagande: Utbildning och stödtjänster måste garanteras för att kvinnor ska kunna starta egna företag med hjälp av den digitala teknik som finns tillgänglig.

5. Digitaliseringen och balansen mellan arbetsliv och privatliv

5.1

Enligt en studie från EIGE är arbetstiderna längre för IKT-jobb än för jobb inom andra sektorer (30). Det första problem som måste åtgärdas är därför fördelningen av omsorgsarbetet mellan män och kvinnor: Det är viktigt att vidta åtgärder för en mer jämlik fördelning av omsorgsarbetet mellan könen, bland annat genom att anta förslaget till direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (31).

5.2

”Smart arbete” och distansarbete betraktas ofta som verktyg för att balansera arbetsliv och privatliv med beaktande av både risker och möjligheter. Smart arbete kan visserligen hjälpa arbetstagarna att hantera sina privatliv (i synnerhet genom att bli av med den ”bortkastade tid” som man lägger på att resa till och från arbetet), men det är också sant att smart arbete – om det inte sköts rätt – kan leda till att gränserna mellan omsorg, arbete och fritid suddas ut. Smart arbete måste skötas genom företagsspecifika kollektivavtal för att anpassas efter den kulturella kontexten, produktionssätten och arbetskraftens organisation. På längre sikt kan smart arbete också förändra hur människor lever i städer (och i landsbygdsområden) och sociala utrymmen.

5.3

Digitala verktyg kan också skapa möjligheter för de som står utanför arbetsmarknaden. Dessa verktyg kan även underlätta kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Kvinnor med funktionsnedsättning är dock i mycket högre grad utestängda från arbetsmarknaden (32). Det är därför mycket viktigt att genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (33).

6. Digitaliseringen av den offentliga sektorn

6.1

På grund av den ökade livslängden och de låga födelsetalen blir Europas befolkning allt äldre och bördan av omsorgsarbetet för medelålders kvinnor ökar. Det är viktigt att uppnå en jämlik fördelning av omsorgsarbetet mellan kvinnor och män, men det är också viktigt att erkänna att digitaliseringen – och särskilt robottekniken – inom den offentliga sektorn utgör en fantastisk möjlighet att underlätta kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och bistå kvinnor med det eventuella omsorgsansvar som de kan ha.

6.2

Med robotteknik kan man automatisera och – än viktigare – underlätta vissa av omsorgsarbetets tyngsta uppgifter (såsom att flytta en rörelsehindrad person), hjälpa till att rehabilitera skadade mänskor, förhindra sjukdomar osv. Detta skulle förbättra hela samhällets livskvalitet, men dessutom förbättra kvinnors livskvalitet och deltagande på arbetsmarknaden, på två sätt: Det skulle kunna underlätta arbetet inom vården, där kvinnor är kraftigt överrepresenterade, och kan gynna kvinnor som tillhandahåller oavlönad omvårdnad, men endast om denna teknik finns tillgänglig och garanteras för alla som har ett behov av den.

6.3

Digital teknik kan också i hög grad underlätta alla byråkratiska förfaranden med koppling till offentliga tjänster. Vissa länder använder redan denna typ av teknik i stor skala och skapar en unik digital identitet för alla förfaranden som har att göra med den offentliga sektorn (skatter, hälso- och sjukvård, utbildning osv.). En utökning av denna process skulle kunna förbättra livskvaliteten, men det är också viktigt att vara medveten om (och förhindra) riskerna med anknytning till kontroll när uppgifterna hanteras av en enda aktör (även om detta är en offentlig myndighet), samt med anknytning till integritet, it-säkerhet, insyn och etik (34).

6.4

Den offentliga förvaltningen bör utarbeta jämställdhetsbudgetar för alla avdelningar och verksamheter, i syfte att främja jämställdhet och ta hänsyn till politikens konsekvenser för kvinnor. Varje investeringsbeslut bör fattas utifrån en ”jämställdhetslins” på tre områden: jämställdhet på arbetsplatsen, tillgång till kapital för kvinnor och produkter och tjänster som gynnar kvinnor.

6.5

I vissa länder har digitaliseringen av den offentliga sektorn redan kommit långt, medan processen bara har börjat i andra. Detta skulle kunna utgöra ett tillfälle att utbilda och sysselsätta fler kvinnor inom den offentliga sektorn, ur ett jämställdhetsperspektiv.

6.6

För att utveckla digitaliseringen måste den infrastruktur som behövs, såsom bredband, 5G osv., göras tillgänglig utan geografisk diskriminering.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) SOC/581 – EESK:s yttrande om ”Tillgång till socialt skydd” (se s. 135 i EUT).

(2) The Social Protection of Workers in the Platform Economy, Europaparlamentet, 7.12.2017.

(3) EUT C 173, 31.5.2017, s. 45.

(4) EESK:s yttrande om ”Situationen för kvinnor med funktionsnedsättning” (EUT C 367, 10.10.2018, s. 20).

(5) ”A Toolkit for Gender Equality in Practice” från de europeiska arbetsmarknadsparterna ETUC, BusinessEurope, CEEP och UEAPME.

(6) Kapitel III, artikel 23.

(7) EIGE, jämställdhetsindexrapport 2017.

(8) Se Europaparlamentets resolution av den 17 april 2018.

(9) Europeiska jämställdhetsinstitutet, Youth, digitalisation and gender equality: opportunities and risks of digital technologies for girls and boys, 2018 (under utarbetande).

(10) Vessela Karloukovska, GD Kommunikationsnät, innehåll och teknik, arbetsgruppen ”Women in Digital”, Europeiska kommissionen.

(11) Eurostats uppgifter.

(12) Martha Ochoa (UNi Global Union) ”The path to genderless digitalisation”.

(13) EESK:s yttrande om ”Situationen för kvinnor med funktionsnedsättning” (EUT C 367, 10.10.2018, s. 20), punkt 2.1.

(14) Idem, punkt 5.3.6.

(15) ”Women in the Digital Age”, Europeiska kommissionen, 2018.

(16) Konstantina Davaki, som ligger bakom studien ”The underlying causes of the digital gender gap and possible solutions for enhanced digital inclusion of women and girls” (ej översatt till svenska).

(17) Lina Salanauskaite, Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE).

(18) EESK:s yttrande om ”EU:s handlingsplan 2017–2019 – Åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män”, punkt 4.4 (EUT C 262, 25.7.2018, s. 101).

(19) Ekaterina Efimenko, Europeiska fackliga samorganisationens utbildningskommitté (EFSU).

(20) Vessela Karloukovska, GD Kommunikationsnät, innehåll och teknik, arbetsgruppen ”Women in Digital”, Europeiska kommissionen.

(21) EUT C 13, 15.1.2016, s. 161, EUT C 434, 15.12.2017, s. 36.

(22) EESK:s yttrande om ”EU:s koncept avseende genomförandet av omställningar i en digitaliserad arbetsmiljö” (EUT C 367, 10.10.2018, s. 15).

(23) EESK:s yttrande om ”För ett europeiskt ramdirektiv om en minimiinkomst” (ska antas vid plenarsessionen i december) och ”Tillgång till socialt skydd” (se s. 135 i detta nummer av EUT).

(24) Mary Collins, Europeiskt kvinnoforum (EUT C 129, 11.4.2018, s. 7).

(25) Se t.ex. avtalen med EU:s arbetsmarknadsparter, liksom förslaget till direktiv om balans mellan arbete och privatliv och den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

(26) Vessela Karloukovska, GD Kommunikationsnät, innehåll och teknik, arbetsgruppen ”Women in Digital”, Europeiska kommissionen.

(27) Mary Collins, Europeiskt kvinnoforum.

(28) Vessela Karloukovska, GD Kommunikationsnät, innehåll och teknik, arbetsgruppen ”Women in Digital”, Europeiska kommissionen.

(29) Studie om kvinnor i den digitala tidsåldern, som utförts åt Europaparlamentet.

(30) Lina Salanauskaite, Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE).

(31) COM(2017) 253 final.

(32) EESK:s yttrande om ”Situationen för kvinnor med funktionsnedsättning” (EUT C 367, 10.10.2018, s. 20), punkt 5.4.1.

(33) EESK:s yttrande om ”Situationen för kvinnor med funktionsnedsättning” (EUT C 367, 10.10.2018, s. 20), punkt 1.2, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(34) Digital Public Services (e-förvaltning och e-hälsa).

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/45

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bioekonomi – bidrag till genomförandet av EU:s klimat- och energimål samt FN:s mål för hållbar utveckling

(förberedande yttrande)

(2018/C 440/07)

Föredragande:	Tellervo KYLÄ-HARAKKA-RUONALA
Medföredragande:	Andreas THURNER

Remiss	Österrikiska rådsordförandeskapet, 12.2.2018
Rättslig grund	Artikel 302 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Förberedande yttrande
Beslut av EESK:s plenarförsamling	13.3.2018
Ansvarig facksektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	5.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	180/1/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK anser att bioekonomin handlar om att skapa mervärde för samhället genom produktion, omvandling och användning av biologiska naturresurser. Övergången till koldioxidneutralitet och cirkularitet kommer i allt högre grad att fungera som en drivkraft för bioekonomin, eftersom en hållbar bioekonomi har potential att generera ekonomiska, sociala och klimatrelaterade fördelar samtidigt.

1.2

Bioekonomin bidrar till att begränsa klimatförändringar på flera sätt: genom att binda koldioxid från atmosfären i biomassa, lagra kol i biobaserade produkter och ersätta fossilbaserade insatsvaror och produkter med biobaserade insatsvaror och produkter.

1.3

Bioekonomin bidrar till EU:s klimat- och energimål genom att ersätta fossila bränslen med bioenergi inom elproduktion, uppvärmning och kylning samt transporter. Den bidrar också till energieffektivitet och tryggad energiförsörjning.

1.4

Bioekonomin spelar en avgörande roll när det gäller att uppnå de övergripande ekonomiska, miljömässiga och sociala målen i FN:s Agenda 2030 (målen för hållbar utveckling). Bioekonomins roll hänger nära samman med mål som rör industri och jordbruk och med skapande av arbetstillfällen inom dessa områden.

1.5

Kommittén anser att EU:s bioekonomistrategi bör anpassas för att, i linje med ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet, skapa så gynnsamma förutsättningar som möjligt för den europeiska bioekonomin att ge EU konkurrensfördelar.

1.6

Kommittén betonar att politiska beslutsfattare måste främja en hållbar produktion och användning av biomassa i EU och säkerställa en stabil, tillförlitlig och enhetlig ram för investeringar i bioekonomin i alla delar av värdekedjorna. De politiska beslutsfattarna bör öka efterfrågan på biobaserade produkter genom offentlig upphandling och anta en enhetlig ram i fråga om tekniska och säkerhetsmässiga bestämmelser och reglerna för statligt stöd för att skapa lika villkor för biobaserade produkter.

1.7

Forskning och innovation är avgörande för utvecklingen av en framtidssäkrad bioekonomi. De innovationsinsatser som främjas inom ramen för bioekonomistrategin bör därför fortsätta, däribland det gemensamma företaget för biobaserade industrier (gemensamma företaget BBI).

1.8

EESK understryker den avgörande roll som utbildning, rådgivningstjänster, kunskapsöverföring och yrkesutbildning spelar när det gäller att se till att arbetstagare och företagare har den kompetens och den information som krävs. Människor bör vara välinformerade om bioekonomin och medvetna om sitt ansvar så att de kan bli aktiva konsumenter och fatta hållbara konsumtionsbeslut.

1.9

Lämplig infrastruktur är en förutsättning för bioekonomin och kräver tillräcklig finansiering. Effektiva transportsystem krävs för att möjliggöra tillgång till råvaror och distribution av produkter till marknaderna.

1.10

EESK rekommenderar att EU arbetar för ett globalt prissättningssystem för koldioxidutsläpp, vilket skulle vara ett neutralt och effektivt sätt att främja bioekonomin och att få med alla marknadsaktörer i arbetet för att begränsa klimatförändringarna.

1.11

Kommittén är övertygad om att det är ytterst viktigt att man involverar det civila samhället i initiativ och beslutsprocesser som rör bioekonomin. EESK betonar också att det är avgörande att säkerställa att övergången till en koldioxidsnål ekonomi genomförs på ett rättvist sätt.

1.12

En hållbar bioekonomi kan bara skapas genom en sektorsövergripande strategi. Därför krävs samstämmighet och samordning mellan EU:s olika politikområden och mål. Det är också viktigt att säkerställa att åtgärderna på medlemsstatsnivå är samstämmiga.

2. Bakgrund

2.1

Det österrikiska rådsordförandeskapet har bett EESK att utarbeta ett förberedande yttrande om bioekonomins roll när det gäller att uppnå EU:s klimat- och energimål och FN:s mål för hållbar utveckling. Samtidigt utarbetar EESK också ett initiativyttrande om de nya möjligheter som en hållbar och inkluderande bioekonomi innebär för den europeiska ekonomin (CCMI/160).

2.2

Samtidigt håller kommissionen på att uppdatera EU:s bioekonomistrategi från 2012. EESK övervakar denna process och välkomnar kommissionens ansträngningar. Kommissionen har definierat bioekonomin som ”produktion av förnybara biologiska resurser och omvandling av dessa resurser och avfallsflöden till mervärdesprodukter, som mat, foder, biobaserade produkter och bioenergi”.

2.3

Rent allmänt handlar bioekonomin om att ersätta fossila bränslen och insatsvaror med biobaserad energi och biobaserade råvaror. Bioekonomin omfattar ekonomisk verksamhet som baseras på produktion, utvinning, omvandling och användning av biologiska naturresurser. Avfallsflöden, biprodukter och restprodukter kan vara en annan viktig källa för tillförsel av råvaror.

2.4

Jord- och skogsbruk samt fiske har en mycket viktig roll att spela när det gäller att producera biomassa för andra användningsområden. En mängd olika industrier, t.ex. skogs-, livsmedels-, kemikalie-, energi-, textil- och byggindustrin, omvandlar biomassa, inbegripet returråvara, till konsumentvaror eller mellanprodukter som är avsedda för andra företag. Bioekonomin bygger normalt sett på omfattande värdekedjor, som också inkluderar transport, handel och andra tjänster som rör ovan nämnda aktiviteter. Dessutom är ekosystemtjänster en del av bioekonomin.

2.5

EU har åtagit sig att minska sina utsläpp av växthusgaser med minst 40 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer (1), med olika mål och regler för sektorer som handlar med utsläppsrätter och andra sektorer. Dessutom har markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, dvs. LULUCF-sektorn, integrerats i ramen fram till 2030, med kravet att denna sektor inte genererar nettoutsläpp och att den bidrar till målet att förbättra kolsänkorna på lång sikt. Detta återspeglar kraven i artikel 4.1 i Parisavtalet, som innehåller krav på en balans mellan antropogena växthusgasutsläpp från olika källor och upptag i sänkor senast under andra hälften av detta århundrade (2).

2.6

I linje med EU:s energimål för 2030 bör energieffektiviteten öka med 32,5 % jämfört med prognoserna, och andelen förnybar energi i den totala energimixen bör vara 32 %, båda uttryckta som EU:s gemensamma mål snarare än medlemsstaternas mål (3).

2.7

FN:s 17 mål för hållbar utveckling omfattar de olika aspekterna av de ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar som världen står inför. Även om inget av målen för hållbar utveckling är särskilt inriktat på bioekonomin finns det ändå en koppling till flera av dessa mål.

3. Bioekonomins bidrag till EU:s klimat- och energimål

3.1

Övergången till koldioxidneutralitet är en enorm utmaning som kräver en betydande utsläppsminskning liksom en ökad koldioxidlagring. En hållbar användning av biobaserade naturresurser är ett viktigt inslag här.

3.2

Bioekonomin bidrar till att begränsa klimatförändringar genom flera mekanismer: bindning av koldioxid från atmosfären i biomassa via fotosyntes, lagring av kol i biobaserade produkter och ersättning av fossilbaserade insatsvaror och produkter med biobaserade insatsvaror och produkter.

3.2.1

Ett effektivt upptag av koldioxid kräver en hållbar tillväxt av biomassa. En aktiv och hållbar skogsförvaltning och användning av trä är grundläggande för att uppnå klimatmålen (vilket redan diskuterats i NAT/655 (4) om klimat- och energipolitikens effekter och NAT/696 (5) om ansvarsfördelning och LULUCF). En kubikmeter trä binder omkring 1 000 kg koldioxid. Eftersom endast växande biomassa har kapacitet att absorbera koldioxid är det avgörande att man inte fastställer gränser för skogsanvändningen, under förutsättning att uttaget inte överskrider återplanterings- och tillväxttakten för skog och att man tillämpar hållbara skogsbruksmetoder.

3.2.2

Det finns flera typer av biobaserade produkter och nya produkter håller på att utvecklas. Sådana produkter kan lagra kol och därigenom hålla den borta från atmosfären. Långlivade träprodukter som byggnader och möbler av hög kvalitet är det effektivaste sättet att lagra koldioxid. Så länge mer kortlivade biobaserade produkter återvinns kommer de inte heller att släppa ut sitt kolinnehåll. I slutet av sin livscykel kan biobaserade produkter användas som bioenergi och därigenom ersätta fossila energikällor.

3.3

Bioenergi bidrar också till EU:s energieffektivitetsmål. Fjärrvärme i samhällen och hållbar industriell kraftvärmeproduktion är goda exempel på detta. Eftersom byggnader förbrukar en betydande mängd energi är energieffektivitet i byggnader, tillsammans med den energikälla som används, av stor betydelse.

3.4

Transporter har en avgörande roll att spela när det gäller att uppnå klimatmålen. Alla typer av åtgärder som bidrar till att minska växthusgasutsläppen behövs därför, med tanke på de olika behoven och särdragen för de olika transportsätten (som beskrivs i ett flertal EESK-yttranden, som t.ex. TEN/609 (6) om utfasning av fossila bränslen ur transportsektorn).

3.4.1

Elektrifiering av transporter tycks vara en uppåtgående trend. För att få en positiv inverkan på klimatet måste elproduktionen ske från energikällor med låga utsläpp av växthusgaser, bland annat hållbara biobaserade energikällor.

3.4.2

Fossila bränslen för transport är delvis ersatta av hållbara biobränslen. Trots ökad elektrifiering av personbilar är luftfart och sjöfart liksom tunga vägtransporter och maskiner som inte är avsedda att användas på väg fortfarande i stor utsträckning beroende av bränslen. I detta avseende är avancerade biodrivmedel särskilt lovande.

3.5

Utöver klimatfördelarna bidrar användningen av bioenergi till energitillgången och tryggad energiförsörjning. Om den förvaltas väl kommer bioenergin därför att spela en viktig roll när det gäller att uppnå de grundläggande målen i EU:s energipolitik.

4. Bioekonomins bidrag till målen för hållbar utveckling

4.1

Målen för hållbar utveckling utmanar oss att bedöma bioekonomins roll, inte bara ur ett klimat- och energiperspektiv utan ur ett övergripande ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv, samtidigt som vi beaktar det långsiktiga globala perspektivet. Med tanke på bioekonomins breda perspektiv finns det kopplingar till nästan alla 17 mål för hållbar utveckling. Bioekonomin bidrar emellertid främst till mål 1, 2, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 13, 14 och 15.

4.2

Bioekonomin har potential att skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning, inte bara i stadsområden utan också på landsbygden. Den har därför en viktig roll att spela för att uppnå mål 1 (ingen fattigdom).

4.3

Mål 2 är att avskaffa hunger. Biomassa är en begränsad resurs och det finns kopplingar mellan produktion av livsmedel, foder och fiber. En ansvarsfull strategi för hållbar bioekonomi behövs för att möjliggöra tillräcklig produktion för olika ändamål – tillgång till livsmedel prioriteras – och att säkerställa sunda ekosystem. Principerna om resurseffektivitet och cirkularitet samt övergång till mer grönsaksbaserade kostvanor är olika sätt att nå dessa mål.

4.4

En hållbar bioekonomi bidrar till mål 6 (rent vatten och sanitet), till exempel genom sunda skogsekosystem som är en förutsättning för rent vatten.

4.5

Mål 7 (ren energi till rimliga priser) utgör kärnan i bioekonomin. Genom att utnyttja sidoströmmar och avfallsflöden kan man tillhandahålla ren energi till överkomliga priser och minska beroendet av fossila energikällor.

4.6

Sammantaget har bioekonomin en avgörande roll att spela för att främja ekonomiska och sociala mål. Den spelar en viktig roll när det gäller att uppnå mål 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt). Dessutom kan EU:s bioekonomi bidra till att avsevärt minska importberoendet av fossila råvaror, samtidigt som den främjar det inhemska mervärdet och stöder lokala värdekedjor.

4.7

Mål 9 är att uppnå en avsevärd ökning av industrins andel av sysselsättning och BNP, liksom en upprustning av industrier i syfte att göra dem hållbara, tillsammans med en effektivare resursanvändning och ökad användning av rena och miljövänliga tekniker och industriprocesser. Bioekonomin har en nära koppling till alla dessa mål, och en hållbar användning av biomassa kan stärka EU:s industriella ledarskap. Den har också en stor potential att främja små och medelstora företags tillväxt och integrera dem i värdekedjorna.

4.8

Bioekonomin kan spela en viktig roll när det gäller att uppnå mål 11 (hållbara städer och samhällen). Begreppet klimatsmarta städer (7) och välbefinnande i stadsområden går hand i hand med de lösningar som bioekonomin erbjuder (t.ex. träbyggnation eller utsläppssnåla transporter och fjärrvärme).

4.9

Bioekonomin har goda förutsättningar att bidra till mål 12 för hållbar utveckling (ansvarsfull konsumtion och produktion). Genom att optimera användningen av råvaror, tillämpa ekodesign och tillverka produkter med lång livslängd som kan återvinnas har bioekonomin en mycket framträdande roll i övergången till en cirkulär ekonomi. Att öka konsumenternas medvetenhet ses dock som en viktig förutsättning för välinformerade och ansvarsfulla konsumtionsmönster och för att främja hållbar produktion.

4.10

Bioekonomin kan avsevärt bidra till globala åtgärder för att begränsa klimatförändringarna, i enlighet med mål 13 (klimatåtgärder) och liksom redan har beskrivits i avsnitt 3. Utöver nationella åtgärder kan EU påverka stort på global nivå genom att exportera biobaserade produkter, klimatlösningar och sakkunskap.

4.11

Bioekonomin påverkar slutligen mål 14 (livet under vattenytan) och mål 15 (livet på land). En hållbar användning av naturresurser på ett ansvarsfullt och effektivt sätt måste därför stå i centrum för bioekonomin.

5. Förutsättningar för bioekonomins utveckling

5.1

Samtidigt som bioekonomin på många sätt bidrar till uppnåendet av klimat- och energimålen och målen för hållbar utveckling krävs det gynnsamma förutsättningar för att åstadkomma detta. Å ena sidan stöder och förbättrar målen för hållbar utveckling de förutsättningar som krävs för att bioekonomin ska utvecklas, samtidigt som vissa mål för hållbar utveckling å andra sidan medför krav som bioekonomin måste uppfylla.

5.2

EU:s bioekonomistrategi måste anpassas till nya marknader för att, i linje med ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet, skapa så gynnsamma förutsättningar som möjligt för den europeiska bioekonomin, som genomgår en snabb utveckling och tillväxt.

5.3

Politiska beslutsfattare måste framför allt främja en hållbar produktion och användning av biomassa i EU, och EU:s politik för regional utveckling bör tillhandahålla tillräckligt stöd för att utveckla landsbygdsföretagen. De politiska beslutsfattarna måste också säkerställa en stabil, tillförlitlig och enhetlig ram för investeringar i bioekonomin i alla delar av värdekedjorna.

5.4

De politiska beslutsfattarna bör anta en enhetlig ram i fråga om tekniska och säkerhetsmässiga bestämmelser och reglerna för statligt stöd för att skapa lika villkor för biobaserade produkter. Den offentliga sektorn spelar också en viktig roll när det gäller efterfrågan på biobaserade produkter genom offentlig upphandling. Initiativ som ”Europeiska bioekonomiveckan” skulle kunna bidra till att främja marknadsspridningen och korsbefrukta olika projekt.

5.5

Forskning och innovation är av avgörande betydelse för utvecklingen av en framtidssäkrad bioekonomi, som skulle kunna bli en konkurrensfördel för EU. Detta bör ses mot bakgrund av den enorma potential som nya typer av bioprodukter erbjuder, från traditionella livsmedels- och fiberprodukter till nya typer av byggnads- och förpackningsmaterial, textilier samt biobaserade kemikalier och plastmaterial. Detsamma gäller potentialen hos växtförädling och olika ämnen som råvaror för bioprodukter (t.ex. lignocellulosa, vegetabilisk olja, stärkelse, socker och protein).

5.6

De innovationsinsatser som främjas inom ramen för bioekonomistrategin bör fortsätta, däribland det gemensamma företaget för biobaserade industrier (8). Kunskapscentrumet för bioekonomin (9) bör också spela en viktig roll när det gäller att främja användningen av kunskap för att bidra till utvecklingen av bioekonomin. Initiativ och program inom forskning och innovation bör dessutom göras mer attraktiva för företag.

5.7

Utbildning, rådgivningstjänster, kunskapsöverföring och utbildning spelar en avgörande roll när det gäller att se till att arbetstagare och företagare har den information och kompetens som krävs, med resultatet att hållbarheten i de nuvarande aktiviteterna skulle kunna öka och nya möjligheter utnyttjas inom bioekonomin.

5.8

Människor bör samtidigt vara välinformerade om bioekonomin och göras mer medvetna om sitt ansvar så att de kan bli aktiva konsumenter och fatta hållbara konsumtionsbeslut, med beaktande av att folk i olika åldrar är olika benägna att anpassa sig och förändras. Informationskampanjer som stärker konsumenternas förtroende för bioekonomin och biobaserade produkter bör därför organiseras.

5.9

Tillgång till råvaror är en viktig förutsättning för bioekonomin. Ett lämpligt företagsklimat för jordbruk och skogsbruk är därför nödvändigt för att främja tillgången på och tillhandahållandet av biomassa. En hållbar förvaltning av skogar, mark och marina resurser, i enlighet med mål 14 och 15 för hållbar utveckling, bidrar på ett viktigt sätt till en tryggad försörjning av råvaror. I detta sammanhang bör de befintliga rättsliga och icke-rättsliga ramarna för hållbarhet och förnybara råvaror i EU erkännas och främjas. Det ökande utnyttjandet av sidströmmar och restprodukter som råvaror för nya användningsområden bidrar också till att säkra tillgången på biomassa. När det gäller småskaliga strukturer kan kooperativ och producentorganisationer spela en viktig roll.

5.10

Lämplig fysisk infrastruktur är ytterligare en förutsättning för bioekonomin, och tillräcklig finansiering för energi, transport och digital infrastruktur behövs för detta ändamål. Effektiva transportsystem är centrala för att möjliggöra tillgång till råvaror och distribution av produkter till marknaderna.

5.11

När det gäller de globala marknaderna är bioekonomin nära kopplad till mål 17, som syftar till att stärka det globala partnerskapet för hållbar utveckling. I detta mål efterlyses främjandet av ett universellt, regelbaserat, öppet, icke-diskriminerande och rättvist multilateralt handelssystem inom ramen för WTO. Det är viktigt för handeln, både med jordbruksprodukter och industriella bioekonomiprodukter. Samtidigt bör samarbetet längs regionala värdekedjor stärkas för att främja regional utveckling.

5.12

För att stimulera utvecklingen av bioekonomin på ett neutralt sätt bör EU sträva efter ett globalt prissättningssystem för koldioxidutsläpp, som skulle få med alla marknadsaktörer i arbetet och skapa lika spelregler.

5.13

Det är ytterst viktigt att man involverar det civila samhället i initiativ och beslutsprocesser som rör bioekonomin för att stärka samarbetet mellan olika aktörer i samhället och för att öka allmänhetens medvetenhet om hållbar bioekonomi.

5.14

Övergången till en koldioxidsnål och cirkulär ekonomi är en enorm utmaning som förutsätter djupgående strukturella förändringar när det gäller de arbetstillfällen som berörs, och det är viktigt att säkerställa att övergången sker på ett rättvist sätt.

5.15

En hållbar bioekonomi kan bara skapas genom en sektorsövergripande strategi. Därför krävs samstämmighet och samordning mellan EU:s olika politikområden och mål, särskilt när det gäller klimat, miljö, livsmedel, jordbruk, skogsbruk, industri, energi, den cirkulära ekonomin och forskning och innovation. En högnivågrupp med flera aktörer om den cirkulära bioekonomin bör därför inrättas och stödjas av kommissionens ordförande.

5.16

Framstegen när det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling mäts och övervakas med hjälp av 232 indikatorer. Dessa indikatorer omfattar klimat- och energirelaterade indikatorer, men det saknas särskilda bioekonomiindikatorer. Kommissionen bör därför utveckla de mest relevanta indikatorerna för att få en realistisk och informativ bild av utvecklingen av EU:s bioekonomi.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Se EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030: https://ec.europa.eu/clima/policies/strategies/2030_en

(2) Se artikel 4.1 i Parisavtalet: https://unfccc.int/sites/default/files/paris_agreement_english_.pdf

(3) Se kommissionens uttalande den 19 juni 2018: http://europa.eu/rapid/press-release_STATEMENT-18-3997_en.htm

(4) Se NAT/655: Effekter av klimat- och energipolitiken på jord- och skogsbruket (EUT C 291, 4.9.2015, s. 1).

(5) Se NAT/696: Ansvarsfördelning 2030 och markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) (EUT C 75, 10.3.2017, s. 103).

(6) Se TEN/609 om En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet (EUT C 173, 31.5.2017, s. 55).

(7) http://www.climatesmartcities.org/

(8) https://www.bbi-europe.eu

(9) https://biobs.jrc.ec.europa.eu

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/51

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Artificiell intelligens för Europa

(COM(2018) 237 final)

(2018/C 440/08)

Föredragande:	Giuseppe GUERINI
Medföredragande:	Gonçalo LOBO XAVIER

Remiss	Europeiska kommissionen, 12.7.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	199/1/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att artificiell intelligens (AI) och automatiseringsprocesser har en enorm potential att förbättra det europeiska samhället när det gäller innovation och positiv omvandling, men att de även medför stora utmaningar, risker och problem. Det är därför av största vikt att EU:s institutioner ser till att snabbt och på ett heltäckande sätt utveckla och reglera AI fullt ut.

1.2

En avancerad AI-strategi för EU måste täcka in flera områden, bland annat i) offentliga och privata investeringar i forskning och utveckling och i avancerade digitala infrastrukturer, ii) genomförande av ny lagstiftning eller anpassning av befintlig, gällande lagstiftning, iii) utveckling av tillräcklig kunskap och medvetenhet bland medborgare och konsumenter och iv) särskilda utbildningsprogram för arbetstagare.

1.3

I synnerhet de utmaningar i fråga om ansvar som uppkommer i samband med att ny digital teknik växer fram bör systematiskt kartläggas och hanteras på internationell nivå, EU-nivå och medlemsstatsnivå, och EESK skulle vilja bedriva ett nära samarbete med EU-institutionerna om analysen och utvärderingen av all EU-lagstiftning om ansvar, produktsäkerhet och civilrättsligt ansvar som kräver lämpliga ändringar.

1.4

EESK stöder målet i kommissionens meddelande, dvs. att stärka EU:s industriella och tekniska kapacitet för att sprida AI på hela den inre marknaden. De insatser som krävs för att hålla jämna steg med andra globala aktörer är så omfattande att samordning av samtliga instrument och finansieringsmöjligheter som finns tillgängliga på EU-nivå och nationell nivå är av yttersta vikt.

EU:s värderingar och principer får dock inte offras på den globala konkurrenskraftens altare.

1.5

Med beaktande av kommissionens mål att ge tillgång till AI för alla potentiella användare, med fokus på små och medelstora företag, anser EESK att man för att ta itu med den utmaning som den globala konkurrenskraften innebär måste se till så att AI är tillgängligt för så många aktörer som möjligt. Det är därför mycket viktigt att göra AI tillgängligt för alla de olika typer av företag som är aktiva på EU:s inre marknad, bland annat små och medelstora företag, jordbrukare, företag inom den sociala ekonomin, kooperativ, enskilda företag och konsumentorganisationer.

1.6

Europeiska kommissionen och medlemsstaterna bör arbeta tillsammans för att utarbeta etiska riktlinjer för AI, och bör involvera alla berörda offentliga och privata intressenter i denna insats. Dessa riktlinjer kommer att behöva omfatta principer om öppenhet vid användning av AI-system för att rekrytera anställda och för att bedöma eller kontrollera deras resultat. Förutom etiska principer föreslår EESK att en tydlig, harmoniserad och bindande rättslig ram utarbetas på EU-nivå för att vederbörligen reglera AI och uppdatera befintliga bestämmelser som påverkas av AI, med särskild hänsyn till dem som gäller producentansvar och konsumentskydd. EESK skulle vilja samarbeta nära med EU:s institutioner om analys och utvärdering av den relevanta EU-lagstiftningen, i vilken man i framtiden kommer att behöva göra ändringar på grund av utvecklingen på AI-området.

1.6.1

Kommissionen kommer också att behöva genomföra en noggrann utvärdering av konsekvenserna av AI på arbetsmarknaden. Utvärderingen måste ta hänsyn både till att vissa arbetstagare eventuellt ersätts med elektrisk utrustning eller robotar och till att vissa funktioner, även om de inte automatiseras fullt ut, kommer att förändras radikalt av den nya tekniken.

1.7

Av denna anledning rekommenderar EESK att uttalandet om att ingen ska lämnas på efterkälken inte förblir endast ett förslag eller en uppmaning utan omsätts i konkreta fakta.

1.8

Det är viktigt att framhålla den roll som utbildningsprogrammen har när det gäller att skydda de europeiska arbetstagare som arbetar i en miljö som håller på att förändras radikalt av den gradvisa framväxten av AI. Europas medborgare bör få tillgång till lämplig information som gör att de kan bli ansvarsfulla och informerade användare av den utrustning och de applikationer som möjliggörs genom den snabba tekniska utvecklingen.

1.9

I de fall där nya åtgärder gör det möjligt för offentliga förvaltningar att använda teknik för att fatta organisatoriska beslut och göra snabbare val, kommer det att bli nödvändigt att ta itu med frågan om ett effektivt rättsligt ansvar för sådana beslut inom en tydlig rättslig ram som garanterar förvaltningens fulla ansvar gentemot medborgarna.

1.10

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den roll som organisationer inom det civila samhället och den sociala ekonomin har när det gäller att öka människors aktiva deltagande i de ekonomiska och sociala processer som på grund av AI kommer att öka deltagandet i vårt samhälle. Det civila samhällets organisationer och företag inom den sociala ekonomin kan spela en viktig roll för att främja medborgarnas förståelse och acceptans för teknik, särskilt genom deltagandemekanismer som gör att människor kan involveras i den pågående digitala omvandlingen.

1.11

Den pågående tekniska revolutionen kan och får inte genomföras utan ett betydande och aktivt deltagande av arbetstagare, konsumenter och sociala organisationer, och den pågående tekniska utvecklingen måste ges en inriktning som säkerställer ett större och mer ansvarsfullt deltagande av fullt informerade medborgare. Därför rekommenderar EESK att kommissionen vid inrättandet av den europeiska alliansen för AI tar hänsyn till behovet av att skapa en inkluderande, yrkesövergripande och representativ plattform för olika intressenter som representerar EU:s medborgare, inbegripet företrädare för arbetstagare som kommer att behöva interagera med smarta maskiner (1).

2. Allmänna kommentarer

2.1

Digital utrustning och storskaliga självanpassande datorer ökar dagligen algoritmernas kapacitet att behandla stora datamängder, och denna kapacitet kommer troligtvis att öka ytterligare i framtiden, på grund av ”neurala nätverk” (som redan används i t.ex. smarta telefoner för visuell igenkänning av saker, ansikten och bilder).

2.2

Denna typ av framsteg håller på att förändra de inlärningsmetoder som AI-maskinerna hittills har använt sig av, genom att de nu inte längre är begränsade till att lära genom att extrahera regler från data, utan även håller på att utveckla en flexibel och anpassningsbar inlärningsförmåga. Denna process kommer att öka kapaciteten hos AI att lära och fungera i verkligheten.

2.3

Mot bakgrund av de mycket snabba tekniska förändringar som pågår är det nu av avgörande betydelse att kommissionen och medlemsstaterna samarbetar för att göra en djupgående granskning av de framväxande utmaningar som skapas genom den snabba utvecklingen av AI och att man involverar alla berörda offentliga och privata intressenter i denna process utan att undergräva möjligheterna till framsteg och teknisk utveckling.

2.4

Kommissionens meddelande COM(2018) 237 syftar till att stärka EU:s industriella och tekniska kapacitet och främja spridningen av AI i hela EU:s ekonomi, inom såväl den privata sektorn som den offentliga förvaltningen. Som tidigare konstaterats i ett initiativyttrande (2) stöder EESK kommissionens initiativ, som faktiskt innehåller ett stort antal av kommitténs tidigare förslag, men uppmanar kommissionen att agera snabbt och beslutsamt.

2.5

Att anta en effektiv europeisk strategi för AI innebär att man måste uppmuntra betydande investeringar i forskning och innovation, och även i digital infrastruktur, som är nödvändiga för att bereda vägen för de stora socioekonomiska utmaningar som den nya teknikens framsteg kommer att innebära för det europeiska samhället och de europeiska marknaderna under de kommande åren.

2.6

Europeiska kommissionen och medlemsstaterna bör arbeta tillsammans för att utarbeta etiska riktlinjer för AI, och bör involvera alla berörda offentliga och privata intressenter i den processen.

2.7

Samtidigt måste en harmoniserad rättslig ram, som är i linje med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och de principer som fastställs i EU-fördragen, godkännas på EU-nivå. Den nya rättsliga ramen bör innehålla specifika bestämmelser för att hantera de risker som maskininlärning medför, såsom bristande insyn på marknaden, bristande konkurrens, diskriminering, otillbörliga handelsmetoder samt hot mot cybersäkerhet och produktsäkerhet.

I synnerhet bör de lagstadgade garantierna vara strikta i de fall där de uppgifter som krävs för driften av AI-system hämtas automatiskt vid användning av elektronisk utrustning och datorer.

2.8

EESK noterar att arbetsdokumentet SWD(2018) 137 final, som bifogas kommissionens meddelande, i vederbörlig ordning innehåller en analys av vilka konsekvenser AI kan få för EU:s lagstiftning och en kartläggning av de utmaningar i fråga om ansvar som uppkommer i samband med ny digital teknik.

2.9

Dessutom kommer omfattande handlingsplaner att behövas för att i) underbygga moderniseringen av utbildningssystemen genom främjande av de nya färdigheter som krävs på framtidens arbetsmarknad och ii) garantera ett högt skydd för medborgare och arbetstagare inför de förväntade utmaningarna (3).

2.10

EESK uppmuntrar kommissionen att snabbt vidta ytterligare åtgärder både vad gäller reglering och främjandet av investeringar: den snabba förändringstakten kräver snabb anpassning.

3. Europeiska kommissionens förslag: EU-stöd till och investeringar i artificiell intelligens

3.1

Kommissionen anger i sitt meddelande att den kommer att stödja spridningen av AI i fråga om både grundforskning och industriella tillämpningar. EESK betonar i detta sammanhang vikten av att involvera alla typer av aktörer i denna process, t.ex. små och medelstora företag, tjänsteföretag, företag inom den sociala ekonomin, jordbrukare, kooperativ, konsumentorganisationer och organisationer som företräder äldre.

3.2

Med beaktande av kommissionens mål att ”ge tillgång till AI för alla potentiella användare, med fokus på små och medelstora företag”, anser EESK att man för att ta itu med den utmaning som den globala konkurrenskraften innebär måste se till så att AI är tillgängligt för så många aktörer som möjligt. Utöver kommissionens befintliga planer på att utveckla en ”plattform för efterfrågestyrd AI” är det också viktigt att inrätta lämpliga former för deltagande och samråd med de olika intressenterna, däribland små och medelstora företag, nätverk inom den sociala ekonomin och civilsamhällsorganisationer (de sistnämnda intressenterna har en mycket viktig roll när det gäller att se till att EU-medborgarna kan delta på ett informerat och aktivt sätt).

3.3

Kommissionen har meddelat att den kommer att stödja innovation som bygger på AI genom ett pilotprojekt som inrättats av Europeiska innovationsrådet, med en budget på 2,7 miljarder euro för perioden 2018–2020.

3.4

Kommittén anser att detta initiativ kan vara till nytta för utvecklingen av AI, men betonar samtidigt att finansieringen av forskningen snabbt bör utvecklas bortom experimentfasen till den strukturella fasen. Det är också viktigt att kommissionen uppmuntrar de olika forskningscentrum som redan finns i medlemsstaterna att utveckla ett nätverk för samarbete på EU-nivå som är tillägnat AI.

3.5

EESK noterar att kommissionen avser att öka investeringarna i AI inom ramen för Horisont 2020-programmet till omkring 1,5 miljarder euro fram till slutet av 2020. Denna strategi skulle, om den antas snabbt inom de nuvarande offentlig–privata partnerskapen, kunna generera ytterligare 2,5 miljarder euro i investeringar inom två år. Samma strategi måste även antas i det framtida ramprogrammet Horisont Europa.

3.6

Ur ett annat perspektiv är det ett gott tecken att kommissionen och Europeiska fonden för strategiska investeringar – som borde ha en central, styrande roll som stöd för utvecklingen av AI i EU – har inlett programmet VentureEU, en riskkapitalfond värd 2,1 miljarder euro för att främja investeringar i innovativa företag i hela EU.

3.7

De insatser som krävs för att hålla jämna steg med andra globala aktörer är dock så omfattande att samordning och synergier mellan samtliga instrument och finansieringsmöjligheter som finns tillgängliga på EU-nivå och nationell nivå är av yttersta vikt. Det är uppenbart att om man ska tävla med Kina och Förenta staterna på AI-området så måste man samla all gemensam kraft från offentliga och privata intressenter som är aktiva på EU-nivå för att se till att EU har en ledande roll på den globala arenan.

3.8

För att det ska bli lönsamt för EU att inta en konkurrenskraftig position på AI-området kommer det även att vara viktigt att göra tillräckliga investeringar i lämplig it-mjukvara, hårdvaruresurser och digitala infrastrukturer som kan garantera EU en trovärdig roll.

3.9

Vid investeringar i AI bör man beakta att europeiska företag är särskilt starka på områdena automatisering och robotteknik. Sådana sektorer, som utgör en del av AI i vid bemärkelse, kan därför visa sig vara mycket viktiga när EU ska säkerställa en betydande roll globalt sett med tanke på den pågående tekniska utvecklingen, och därför förtjänar de särskild uppmärksamhet.

4. Artificiell intelligens och dess inverkan på människor och arbetstagare

4.1

Det är obestridligt att utvecklingen av AI sker mycket snabbt. Därför måste EU-institutionerna när de bedömer konsekvenserna av varje regleringsåtgärd på AI-området anta en multidisciplinär metod som tar hänsyn inte bara till administrativa, rättsliga och ekonomiska aspekter utan även till antropologiska, psykologiska, sociologiska och teknologiska faktorer.

4.2

För att stödja denna innovation, men framför allt för att styra den i en riktning som garanterar att människan står i centrum, är det viktigt att EU agerar för att uppnå en hög grad av teknisk konkurrenskraft utan att förbise viktiga etiska, sociala och mänskliga faktorer.

4.3

EESK anser därför att det är centralt i) att enskilda personers privatliv och en ansvarsfull behandling av enskilda personers uppgifter regleras av lämplig lagstiftning, såsom det faktiska införandet av den nya allmänna dataskyddsförordningen, som vid behov måste uppdateras fortlöpande för att hålla jämna steg med utvecklingen inom AI, ii) att viktiga delar av den tillämpliga EU-lagstiftningen utvärderas och vid behov anpassas till de nya scenarier som växt fram till följd av AI och iii) att man utvecklar den kompetens och de färdigheter som människor, förvaltningar och europeiska företag behöver för att verkligen dra nytta av de fördelar som AI innebär.

4.4

Som en utgångspunkt för den analys som ska genomföras är det värt att notera att AI bygger på användning och behandling av stora mängder data, som utgör grunden för varje tillämpning som är baserad på ny teknik. Mot denna bakgrund ligger den största utmaningen för den europeiska lagstiftaren att få still stånd en öppen och reglerad tillgång till slutanvändarnas uppgifter.

4.5

Ju högre kvalitet de uppgifter som behandlas har desto större exakthet och bättre resultat uppnås i AI-systemen. Man får dock inte glömma att uppgifter om enskilda individer måste förvärvas lagligt och användas på ett sätt som de direkt berörda är medvetna om, för att säkerställa att personuppgifterna används för de förutbestämda och tydliga ändamål till vilka användaren på förhand har gett sitt uttryckliga och medvetna samtycke.

4.6

Det är värt att notera att flera viktiga delar av EU-lagstiftningen – till exempel de som avser reklam på internet, otillbörliga handelsmetoder, produktsäkerhet och produktansvar, konsumenträttigheter, oskäliga avtalsvillkor, försäljning och garanti, försäkring och prismärkning – kan behöva ändras och anpassas till de nya scenarier som en mer utbredd och förfinad användning av AI leder till, för att skydda slutkonsumenterna.

4.7

Den avgörande frågan om produktsäkerhet och produktansvar har vederbörligen beaktats av kommissionen i dess arbetsdokument SWD(2018) 137 final med hjälp av fallstudieanalyser och genom en förteckning över de EU-rättsakter som förtjänar ytterligare analys och utvärdering. Kommittén uppmuntrar fullt ut kommissionen att fortsätta detta arbete och är beredd att själv bidra i detta avseende.

4.8

Det är viktigt att understryka rollen för kulturell, allmän och akademisk utbildning å ena sidan och tillhandahållandet av tillräcklig information till allmänheten å den andra, för att skydda EU-medborgarnas rättigheter i förhållande till utvecklingen av AI. Det är särskilt viktigt att garantera en öppen och korrekt hantering av AI-algoritmerna och av de databaser där de används.

4.9

Det är därför mycket viktigt att EU-medborgarna får tillräcklig utbildning samt enkel och lättfattlig information så att de på ett ansvarsfullt och informerat sätt kan använda den utrustning och de tillämpningar som den pågående snabba tekniska utvecklingen tillgängliggör och som blir allt vanligare på alla nivåer.

4.10

Mot bakgrund av alla dessa krav måste EU och medlemsstaterna erbjuda tydliga och effektiva lösningar genom att främja ett modernt utbildningssystem och ständigt utvidga livslångt lärande på arbetsmarknaden och i det civila samhället.

4.11

Kommissionen kommer att behöva genomföra en noggrann utvärdering av konsekvenserna av AI på arbetsmarknaden. Detta är en stor källa till oro för många europeiska arbetstagare som har hunnit långt i sina karriärer men fortfarande befinner sig långt från pensionsåldern och som ser på de förändringar som sker med misstro och rädsla. Utvärderingen måste ta hänsyn både till att vissa arbetstagare kan komma att ersättas med elektrisk utrustning eller robotar och till att vissa funktioner, även om de inte automatiseras fullt ut, kommer att förändras radikalt av ny teknik. Undersökningen och utvärderingen bör därför riktas in inte bara på de oundvikliga och förväntade förändringarna i produktionsleden utan även på att tänka om vad gäller de organisatoriska processerna och verksamhetsmålen, efter en verklig social dialog med arbetstagarna.

4.12

I vissa situationer – såsom de som uppkommer och har uppkommit när det gäller mycket annan teknik – kommer det att vara lämpligt att testa AI i etapper och med olika grad av anpassning innan tekniken tas i bruk fullt ut, så att de berörda personerna kan känna sig säkra i hanteringen av den nya tekniken (bl.a. med hjälp av lämplig fortbildning) och man kan avhjälpa eventuella fel i anpassningen under processen (4).

4.13

När företag inför ny teknik måste det finnas en social dialog mellan de olika berörda parterna. Arbetstagarorganisationer och fackföreningar måste därför kontinuerligt informeras och rådfrågas.

5. Artificiell intelligens, offentlig förvaltning och det civila samhället

5.1

AI är en teknisk och social innovation som radikalt kan förändra hela samhället och kan förändra den offentliga sektorn och förhållandet mellan medborgarna och den offentliga förvaltningen till det bättre. De möjligheter som erbjuds genom AI skulle både kunna öka effektiviteten inom förvaltningen och göra medborgarna mer nöjda med de tjänster som tillhandahålls av den offentliga förvaltningen samt med hur väl förvaltningen fungerar.

5.2

För att dessa mål ska kunna uppnås är det mycket viktigt att tjänstemännen också är beredda att möta de förändringar och utmaningar som AI kommer att föra med sig i det europeiska samhället. Offentliga arbetsgivare och förvaltningschefer samt lärare, utbildare och universitetsanställda som det hänvisas till ovan måste få möjlighet till en full förståelse av AI som fenomen och till att fatta beslut om vilka nya verktyg som ska införas i de administrativa förfarandena.

5.3

Införandet av AI i den privata och den offentliga sektorn kräver att förfarandena utformas på ett sätt som gör det lättare för användarna att förstå och acceptera tekniken genom samarbetsmekanismer som gör det möjligt för medborgarna att bidra, om möjligt genom deltagarbaserade styrsystem, till utvecklingen av teknik baserad på AI.

5.4

För att uppnå betydande resultat på detta område kan det vara lämpligt att utveckla alltmer tillförlitliga modeller för samarbete och partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn, med syftet att tillvarata de möjligheter som tekniska tillämpningar, AI och robotteknik ger upphov till.

5.5

Utmaningen för offentliga förvaltningar är särskilt stor när det gäller lagstiftning och legitimitet, eftersom man måste hitta rätt balans mellan offentliga intressen (som innebär utövande av offentliga befogenheter) och enskilda intressen (särskilda uttryck för den enskildes frihet). I detta sammanhang kommer exempelvis offentliga förvaltningars användning av AI att kräva att man finner en balans mellan å ena sidan öppenhetsprincipen och offentliggörande av administrativa dokument och å andra sidan skyddet av personuppgifter och den enskildes rätt till integritet, inom en tydlig och precis rättslig ram.

5.6

I de fall där nya åtgärder gör det möjligt för offentliga förvaltningar att använda teknik för att fatta organisatoriska beslut och göra snabbare val – t.ex. att välja ut uppdragstagare i ett anbudsförfarande, hantera en väntelista för specifika tjänster eller rekrytera nyanställda till offentlig förvaltning – kommer det att vara nödvändigt att ta itu med frågan om ett effektivt rättsligt ansvar för sådana beslut inom en tydlig rättslig ram som garanterar förvaltningens fulla ansvar gentemot medborgarna.

5.7

Det civila samhällets organisationer och företagen inom den sociala ekonomin har en viktig roll att spela för att främja medborgarnas förståelse och acceptans för teknik, särskilt genom deltagandemekanismer som gör det möjligt att ta del i den pågående digitala omvandlingsprocessen. Det som är viktigt i detta sammanhang är möjligheten att skapa deltagarbaserade styrsystem, till exempel i kooperativ form, för dessa instrument. I ett första skede gäller detta de digitala plattformarna, som redan används för att bygga upp nya former för ekonomiska förbindelser inom ramen för arbetsledning.

5.8

Förvaltningsmyndigheter som ansvarar för marknadsövervakningsmekanismer bör ha den sakkunskap och de befogenheter som krävs för att värna en rättvis konkurrens och konsumenternas rättigheter samt arbetstagarnas säkerhet och rättigheter. Offentliga eller oberoende organ bör få ansvar för revision av algoritmerna. Samtidigt bör företagen införa effektiva mekanismer för revision av användningen av data inom AI.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Se EESK:s antagna initiativyttrande INT/845 – Artificiell intelligens: att föregripa dess konsekvenser för arbetslivet för att säkerställa en rättvis övergång, föredragande: Franca Salis-Madinier (se s. 1 i detta nummer av EUT).

(2) INT/806 av den 31 maj 2017 – Artificiell intelligens – konsekvenserna av artificiell intelligens för den (digitala) inre marknaden, produktion, konsumtion, sysselsättning och samhället (EUT C 288, 31.8.2017, s. 1).

(3) EESK:s antagna yttrande SOC/578 – EU:s koncept avseende genomförandet av omställningar i en digitaliserad arbetsmiljö (EUT C 367, 10.10.2018, p. 15).

(4) Se EESK:s antagna initiativyttrande INT/845 – Artificiell intelligens: att föregripa dess konsekvenser för arbetslivet för att säkerställa en rättvis övergång, föredragande: Franca Salis-Madinier (se s. 1 i detta nummer av EUT).

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/57

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle

[COM(2018) 233 final]

(2018/C 440/09)

Föredragande:	Diego DUTTO
Medföredragande:	Thomas KATTNIG

Remiss	Europeiska kommissionen, 18.6.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	193/0/3

1. Slutsatser

1.1

Vid förändringar till följd av den digitala omvandlingen måste människorna stå i centrum för vården.

1.2

Digitaliseringsprocesserna måste ge hälso- och sjukvårdspersonalen mer tid med patienterna. Man måste se till att det finns tillräckligt med personal inom hälso- och sjukvårdsyrkena med rätt kvalifikationer och lämpliga digitala färdigheter.

1.3

Den digitala övergången håller på att ändra arbetets karaktär inom vård och omsorg. Alla berörda parter bör hantera denna omvandling på ett professionellt sätt och med ett öppet sinne för att uppnå höga kvalitetsstandarder.

1.4

Den sociala dialogen på europeisk nivå om sjukhus, hälso- och sjukvård samt sociala tjänster måste stärkas. Det krävs lämplig utbildning och ytterligare utbildningsprogram, arbetsvillkoren och arbetstillfällenas kvalitet måste förbättras och skyddet av personalens personuppgifter måste förbättras.

1.5

EESK vet att medlemsstaterna ansvarar för att organisera och tillhandahålla vård samt social omsorg. Enligt direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (direktiv 2011/24/EU) måste ett nätverk för e-hälsa inrättas för att driva på interoperabiliteten för e-hälsolösningar.

1.6

Digitala verktyg måste vara en hävstång för att utveckla nya organisationsformer inom systemen för vård och omsorg. De stöder den potential som finns hos enskilda personer, i lokalsamhällen och i sociala ekonomier. Med hjälp av lämpliga offentliga investeringar måste värden som solidaritet och universalitet återigen bekräftas som grundval för dessa system.

1.7

Digitaliseringsprocesserna bör inte misstolkas som ett sparpaket för hälso- och sjukvårdsbudgetarna. De får inte leda till personalnedskärningar eller nedskärningar i tjänsterna. Vården måste betraktas som en personlig tjänst och i takt med att befolkningen åldras behöver nya koncept för långvarig vård utvecklas.

1.8

EESK instämmer med den vision som beskrivs i detta meddelande, det vill säga visionen om att främja hälsa, förebygga och bekämpa sjukdomar, hjälpa till att bemöta patientbehov som inte tillgodosetts och göra det enklare för medborgarna att få likvärdig tillgång till vård av hög kvalitet genom en lämplig användning av digitala innovationer och social ekonomi.

1.9

Hälsokompetens i ett socialt och digitalt sammanhang avser en persons förmåga att inhämta, ta till sig och använda information på ett ansvarsfullt sätt för att främja sitt eget välbefinnande och hålla sig frisk.

1.10

Medborgarna bör ha rätt att få tillgång till sina hälsodata. De beslutar om och när de ska dela med sig av sina uppgifter. Det är viktigt att ta hänsyn till den allmänna dataskyddsförordningen, som garanterar medborgarna kontroll över hur deras personuppgifter, framför allt hälsodata, används.

1.11

EESK föreslår att en ”rätt till (fri) kopiering” skulle kunna vara en aktiv form av skydd. Detta gäller alla data som genereras av användarna när de samverkar med digitala hälsoplattformar och ger medborgarna möjlighet att återanvända sina egna uppgifter.

1.12

Användarnas ursprungliga data kan användas för algoritmer och plattformar. De måste betraktas som en användargenererad originalprodukt och skyddas i enlighet med den immaterialrättsliga lagstiftningen.

1.13

Denna ”rätt till (fri) kopiering” bidrar också till skyddet och främjandet av konkurrensen, som för närvarande ställs på hårt prov av de system som digitala plattformar använder för att lägga beslag på data och personlig historik.

1.14

EESK stöder (1) processen för gränsöverskridande samarbete om den digitala omvandlingen inom vård och omsorg, som bygger på följande fyra pelare: gemensamma kliniska granskningar, gemensamma vetenskapliga samråd, identifiering av nya medicinska metoder och frivilligt samarbete mellan medlemsstaterna.

1.15

EESK föreslår att man vidtar lämpliga åtgärder för att utreda nya etiska, rättsliga och sociala ramar där hänsyn tas till de risker som är förknippade med datautvinning.

1.16

EESK förslår att man främjar forskning och innovation om integrering av digital teknik i syfte att förnya hälso- och sjukvårdsförfaranden, t.ex. artificiell intelligens, sakernas internet och interoperabilitet. EESK ger sitt fulla stöd till allmänheten när det gäller säker tillgång till tillförlitliga hälsodata över gränserna för att främja forskning och förebyggande av sjukdomar.

1.17

EESK ställer sig även bakom EU:s stöd till små- och medelstora företag och sociala företag som utvecklar digitala lösningar för personcentrerad vård och patientåterkoppling.

1.18

EESK stöder en ”utjämning” av den socioekonomiska asymmetrin i datadrivna ekonomier genom att främja utvecklingen av säkra plattformar och genom att hjälpa icke-vinstdrivande kooperativa organisationer att lagra, hantera och dela digitala kopior av alla personuppgifter.

2. Bakgrund och allmänna kommentarer

2.1

Den 25 april 2018 offentliggjorde kommissionen sitt meddelande om en digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden (2), vilket handlar om de reformer och innovativa lösningar som krävs för att systemen för vård och omsorg ska bli mer motståndskraftiga, tillgängliga och ändamålsenliga när det gäller att tillhandahålla god vård för EU-medborgarna och skapa ett friskare samhälle. Digitala lösningar för vård och omsorg kan, om de utformas ordentligt och genomförs på ett kostnadseffektivt sätt, öka miljontals medborgares välbefinnande och drastiskt förbättra effektiviteten i de vård- och omsorgstjänster som tillhandahålls patienterna. Digitaliseringen kan förbättra kontinuiteten i den gränsöverskridande vården (direktiv 2011/24/EU), en viktig faktor för personer som vistas utomlands i arbetet eller för nöjes skull. Digitaliseringen kan även bidra till att främja hälsa och förebygga sjukdomar samt förbättra arbetshälsan. Den kan främja reformen av hälso- och sjukvårdssystemen och deras övergång till nya vårdmönster som bygger på människors behov, och möjliggöra ett skifte från system som fokuserar på sjukhus till integrerade och mer samhällsbaserade vårdenheter. Samtidigt som förändringarna genomförs är det viktigt med ett medborgarcentrerat fokus. Digitaliseringsprocesserna bör ge vårdpersonalen mer tid med patienterna. Man måste därför se till att det finns tillräckligt med personal inom vårdyrkena med rätt kvalifikationer och lämpliga digitala färdigheter.

2.2

Övergången till digital vård och omsorg förändrar arbetets natur på dessa områden. För att garantera höga kvalitetsstandarder måste alla aktörer gripa sig an denna omvandling med ett professionellt tillvägagångssätt och ett öppet sinne. Den sociala dialogen på EU-nivå inom hälso- och sjukvårdssektorn och den sociala omsorgen måste därför stärkas ytterligare, så lämplig utbildning och vidareutbildning måste utvecklas och arbetsvillkoren, särskilt balansen mellan arbetsliv och privatliv, skyddet av personalens personuppgifter och kvaliteten på arbetstillfällena, måste förbättras.

2.3

Kommissionen betonar att EU:s vård- och välfärdssystem står inför allvarliga utmaningar, exempelvis åldrande, multisjuklighet, vaccin, brist på arbetskraft inom vården på grund av svåra arbetsvillkor och det växande problemet med icke-överförbara sjukdomar som beror på riskfaktorer som tobaks- och alkoholkonsumtion, fetma och andra sjukdomar, däribland neurodegenerativa sjukdomar och sällsynta sjukdomar. Smittsamma sjukdomar är ett annat växande hot på grund av utvecklingen mot ökad antibiotikaresistens och nya eller nygamla patogena organismer. De offentliga kostnaderna för sjukvård och långvarig vård ökar i EU:s medlemsstater, vilket är en trend som förväntas fortsätta. Det är särskilt viktigt att kostnaderna för detta används för att förbättra kvaliteten i arbetet för vårdpersonalen, så att man undviker att främja dåliga löner och påfrestande arbetsvillkor. I takt med att befolkningen åldras behöver nya koncept för långvarig vård utvecklas.

2.4

Även om hälsodata finns tillgängliga är de ofta knutna till vissa tekniska lösningar som inte är interoperabla, vilket försvårar en allmän användning av dem.

2.5

Därför saknar hälso- och sjukvårdssystemen väsentlig information som behövs för att optimera deras tjänster, och det blir svårt för tjänsteleverantörer att dra nytta av stordriftsfördelar och på så sätt erbjuda effektiva digitala vård- och omsorgslösningar och främja gränsöverskridande nyttjande av hälso- och sjukvårdstjänster. Kvantifierade resultat som bygger på hälsodata behöver användas för att nå insikter om enskilda patienters hälsa och finnas tillgängliga som beslutsunderlag för allmänläkare, specialistläkare och forskare, för att arbeta med klusteranalys och prediktiv modellering och utnyttja bästa praxis.

2.6

Enligt slutsatserna i rapporten om Hälsotillståndet i EU är användningen av patientcentrerade hälsodata ännu inte tillräckligt utvecklad i EU.

2.7

Det är medlemsstaterna som ansvarar för att organisera och tillhandahålla vård och social omsorg. I en del medlemsstater, särskilt dem som har federala system, är regionala myndigheter ansvariga för finansieringen och tillhandahållandet av hälso- och sjukvård.

2.8

Genom direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (direktiv 2011/24/EU) inrättades ett nätverk för e-hälsa för att driva på interoperabiliteten för e-hälsolösningar.

2.9

Strukturer för samarbete har också tagits fram, såsom Europeiskt innovationspartnerskap för aktivt och hälsosamt åldrande, det gemensamma programmet som ska hjälpa äldre till ett aktivt och självständigt liv (AAL, Active and Assisted Living) samt offentlig-privata partnerskap såsom det gemensamma teknikinitiativet för innovativa läkemedel (Innovative Medicines Initiative) och initiativet för elektroniska komponenter och system för europeiskt ledarskap (Ecsel, Electronic Components and Systems for European Leadership). Strategier för smart specialisering på nationell och regional nivå spelar också en avgörande roll för att utveckla starkare regionala ekosystem inom hälso- och sjukvård. Sedan 2004 har två handlingsplaner för e-hälsa utgjort ett politiskt ramverk för medlemsstaterna och kommissionen, och expertgruppen eHealth Stakeholders Group har haft en viktig roll.

2.10

Mot bakgrund av sina ståndpunkter i tidigare yttranden (3) anser EESK att kommissionens föreslagna åtgärder inom tre områden bör stödjas, nämligen allmänhetens säkra tillgång till – och delning av – hälsodata över gränserna, tillförlitliga data för att främja forskning, förebyggande av sjukdomar och individualiserad vård och omsorg samt digitala verktyg för medborgarinflytande och personcentrerad vård. Som sagt måste man se till att digitaliseringsprocesser inte misstolkas som ett sparpaket för hälso- och sjukvårdsbudgetarna och att de inte leder till personalnedskärningar eller nedskärningar i tjänsterna. Personalbrist leder till försämrad vård och ökad risk för sjukdom. Vi får inte glömma att den digitala omvandlingen är ett tvådimensionellt fenomen med riktning och process. Vad beträffar riktningen koncentrerar vi oss på externa faktorer för organisationer, och tittar ständigt på ”vad” den digitala omvandlingen tar itu med. Vad beträffar processen ligger fokus på tänkesätten inom organisationerna med särskild betoning på ”hur” den digitala omvandlingen genomförs. Vi måste därför ta hänsyn till det här tillvägagångssättet när vi undersöker yttrandets tema, för att säkerställa ett patientinriktat tillvägagångssätt.

2.11

Av just den anledningen påpekar EESK precis som i sitt tidigare yttrande (4) att EU:s nätverk och planerade stödåtgärder för att dra nytta av den digitala omvandlingen bör utnyttja digitala verktyg för att genomföra och stärka (inte försvaga) våra grundläggande rättigheter på området vård och omsorg. Digitala verktyg måste stödja utvecklingen av individuell potential och av lokala samhällen och social ekonomi. De måste vara en kraftfull hävstång för att främja rättigheter och utveckla nya organisations- och förvaltningsformer för vård och omsorg, och de måste bidra till att på nytt bekräfta principerna om solidaritet och universalitet, som vårt hälso- och sjukvårdssystem bygger på. Detta bör säkerställas genom lämpliga offentliga investeringar, såsom påpekats i ett tidigare yttrande (5).

2.12

EESK anser liksom i tidigare yttranden att digitaliseringen kan bidra till att skapa lika tillgång till hälso- och sjukvård, ett av de centrala målen inom hälso- och sjukvårdspolitiken, om följande villkor uppfylls:

—	Lika tillgång för alla geografiska områden, även områden med sämre tillgång till digital teknik (täckning, bredband).

—	En minskning av den digitala klyftan i fråga om användningen mellan allmänheten, hälso- och sjukvårdspersonal och aktörer inom sjukförsäkringssystemen.

—	Interoperabilitet mellan de olika delarna av den digitala infrastrukturen (databaser och medicintekniska produkter), som underlättar kontinuiteten i vården inom och mellan strukturerna.

—	Skydd av hälsodata, vilka under inga omständigheter får användas till nackdel för patienterna.

—	Elektronisk spridning av produktinformation som godkänts av läkemedelsmyndigheter för att förbättra tillgången (som nämnts i ett tidigare EESK-yttrande (6)).

2.13

Den snabba utvecklingen inom telemedicin, uppkopplade enheter samt nanoteknik, bioteknik, informationsteknik och kognitionsvetenskap (NBIC) får inte leda till att individer enbart ses som uppkopplade varelser som kan analyseras, kontrolleras och övervakas på distans genom ett allsmäktigt datorprogram. Teknifieringen av hälso- och sjukvården gynnar i praktiken motsatsen och bekräftar på nytt att de mänskliga relationerna och de sociala banden står i centrum för hälso- och sjukvården och omsorgen.

3. Den digitala omvandlingens inverkan

3.1 Den digitala omvandlingens inverkan på vård och omsorg

3.1.1

Kommissionens meddelande visar hur EU kan bidra till att målsättningarna i rådets slutsatser uppnås genom att bygga ut det samarbete och den infrastruktur som krävs i EU och att medlemsstaterna därmed får hjälp med att fullgöra sina politiska åtaganden på dessa områden. De föreslagna åtgärderna stöder också kommissionens åtagande att uppnå FN:s mål för en hållbar utveckling om ”Säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar” och att genomföra principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

3.1.2

3.1.3

EESK anser att det är nödvändigt att stärka hållbarheten hos systemen för vård och omsorg i EU och att hjälpa till att maximera den digitala inre marknadens potential med ett mer omfattande nyttjande av digitala produkter och tjänster inom vård och omsorg. De föreslagna åtgärderna måste också syfta till att stimulera tillväxt och främja den europeiska industrin på området, samt både vinstdrivande och ideella företag som utformar och förvaltar tjänster för vård och omsorg.

3.1.4

Den digitala omvandlingen gör det framför allt möjligt att få tillgång till och använda data som kan göra det möjligt att minska hälso- och sjukvårdskostnaderna i takt med att befolkningen växer och den förväntade livslängden ökar, för att optimera de statliga åtgärderna på nationell nivå och EU-nivå.

3.1.5

Digitaliseringen av vården kommer att bidra till att inte bara förkorta sjukhusvistelserna, vilket i sin tur får en direkt positiv inverkan på den vård som ges på sjukhus, utan också till att underlätta patienternas tillfrisknande. I ett internationellt sammanhang har Världshälsoorganisationen (WHO) i samarbete med Internationella teleunionen (ITU) föreslagit Verktygslådan för den nationella e-hälsostrategin (National eHealth Strategy Toolkit), som i princip är en metod för att uppdatera och utveckla nationella strategier för e-hälsa, handlingsplaner och övervakningsramar.

3.2 Den digitala omvandlingens inverkan på människor

3.2.1

Den digitala omvandlingen ger medborgarna möjlighet att i stor utsträckning få tillgång till innovativa och mer effektiva individanpassade kunskaper om hälso- och sjukvård, infrastruktur och tjänster och även att – genom att tillhandahålla tjänster, producera information och tillhandahålla data – bidra till att förbättra andras hälsa.

3.2.2

Man kan kanske också notera att medborgarna har rätt att få tillgång till sina hälsodata och att bestämma om och när sådana data ska delas. EESK anser också att det är viktigt att ta hänsyn till den allmänna dataskyddsförordningen, som trädde i kraft den 25 maj 2018 och som garanterar medborgarna kontroll över hur deras personuppgifter, däribland hälsodata, används. Dessutom bör man ta hänsyn till det uttalande som Världsläkarförbundet gjorde om etiska överväganden i samband om hälsodatabaser och biobanker i sin Taipeideklaration, som antogs av Världsläkarförbundets 53:e generalförsamling i Washington DC, Förenta staterna, i oktober 2002, och reviderades av Världsläkarförbundets 67:e generalförsamling i Taipei, Taiwan, i oktober 2016.

3.2.3

I detta sammanhang är det viktigt att utmana risken för en allt större klyfta i människors digitala kompetens. Hälsokompetens i ett socialt och digitalt sammanhang avser en persons förmåga att inhämta, ta till sig och använda information på ett ansvarsfullt sätt för att främja sitt eget välbefinnande och hålla sig frisk. Det är nödvändigt att garantera en färdighetsnivå och kännedom om de nya verktygen som låter människor förbättra både sitt eget välbefinnande och det kollektiva välbefinnandet genom åtgärder som leder till en sundare livsstil och bättre levnadsvillkor.

3.2.4

Eftersom användarna står i centrum för utformningen och tillhandahållandet av tjänster bör även data som de genererar anses vara viktiga, med lämpliga bestämmelser om äganderätten till data och användarens och andra parters rätt att använda dem. Vi måste ställa frågorna ”vem äger uppgifterna?”, ”vem har rätt att använda dem?”, ”under vilka förutsättningar får andra parter som tillhandahåller tjänster använda uppgifterna?”, ”får användaren använda uppgifterna fritt?”, osv. Det är då viktigt att skilja mellan olika datatyper: obehandlade data och data som genererats med algoritmer och tjänster för artificiell intelligens. Om en annan part genererar nya aggregerade data med hjälp av proprietära algoritmer är frågan hur äganderätten till informationen ska hanteras. Hur utformas affärsmodeller för att hantera flera olika intressenter som alla tillhandahåller en grundläggande del av tjänsten? Det gäller också att skilja på affärsmodeller som bygger på enbart tjänster (mer traditionella, t.ex. hjälp med allmän daglig livsföring, ADL) och dem som bygger på patientcentrerade data med möjlighet att utveckla nya tjänster inom telehälsa (exempelvis tjänster för förebyggande, behandlingsstöd och anpassning).

3.2.5

Autentiska – dvs. ursprungliga – data från de enskilda användarna är de enda användbara värdena för algoritmer, tjänster och plattformar och kan och måste därför ses som en ursprungsprodukt som genererats av användarna (och enbart av dem och med deras specifika biologiska, kognitiva, kulturella och beteendemässiga egenskaper). De utgör på så sätt en ”originalprodukt” som måste skyddas i enlighet med liknande bestämmelser, immaterialrättsliga bestämmelser som är särskilt anpassade för ändamålet. En möjlighet är en aktiv form av skydd genom en ”rätt till (fri) kopiering” av alla data som genereras av användare när de samverkar med digitala hälsoplattformar, så att de kan återanvända sådana data – om det anses lämpligt – genom reaggregering via andra tjänster/algoritmer. Denna ”rätt till (fri) kopiering” bidrar också till att lösa ett annat problem, nämligen att skydda och främja konkurrensen, som för närvarande ställs på hårt prov av de system som digitala plattformar – på grundval av avtal eller annat – använder för att lägga beslag på data och personlig historik.

3.2.6

EU självt har tagit upp den fråga som nämns i punkt 3.2.5 vid ett antal tillfällen och har i vissa fall valt rätten att tillgängliggöra (kopiera) data (se artikel 9 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet: ”om slutanvändarna så begär, se till att mätuppgifter avseende deras inmatningar och uttag av el görs tillgängliga för dem eller för en tredje part som agerar på slutanvändarens vägnar i ett lättbegripligt format som de kan använda för att jämföra avtal på likartade grunder”).

3.2.7

EESK föreslår att man skapar en uppkopplad IT-infrastruktur så att patienter med sällsynta sjukdomar kan kontaktas snabbt och kan göra sina hälsodata och medicinska data tillgängliga för global icke-vinstdrivande forskning. EU främjar upprättandet av ett system för elektroniska patientjournaler genom att stödja utbytet av information och standardiseringen och utvecklingen av nätverk för utbyte av information mellan vårdgivare för att samordna åtgärder i händelse av en risk för folkhälsan.

3.2.8

På så sätt skulle människor/medborgare/patienter/användare kunna återfå den fulla kontrollen över sin digitala identitet. De skulle kunna delta i kunskapsinhämtningen från aggregerade hälsodata för individualiserad vård och förebyggande arbete, och även dra nytta av de stora ekonomiska fördelar som dessa aggregerade data ger upphov till.

3.3 Den digitala omvandlingens inverkan på de sociala systemen och hälso- och sjukvårdssystemen

3.3.1

EESK stöder (såsom nämns i EESK:s yttrande (7)) processen för gränsöverskridande samarbete om den digitala omvandlingen inom vård och omsorg, som bygger på fyra pelare.

3.3.1.1

Enligt förslaget ska en samordningsgrupp inrättas med företrädare för medlemsstaternas organ för utvärdering av medicinska metoder. I förslaget beskrivs de fyra pelare som framtida samarbeten ska bygga på. Samarbetet ska ledas av medlemsstaterna genom samordningsgruppen och omfatta

—	gemensamma kliniska granskningar,

—	gemensamma vetenskapliga samråd,

—	identifiering av nya medicinska metoder,

—	frivilligt samarbete mellan medlemsstaterna.

3.3.1.1.1

Gemensamma kliniska granskningar avser den mest innovativa tekniken, vilket inbegriper i) läkemedel som genomgår det centrala förfarandet för godkännande för försäljning, och ii) vissa klasser av medicintekniska produkter och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som gör det möjligt att hantera medicinska behov som inte tillgodosetts, möjliga effekter på patienterna, folkhälsan eller hälso- och sjukvårdssystemen och en viktig gränsöverskridande dimension. Sådana granskningar skulle utarbetas och fastställas av medlemsstaternas organ för utvärdering av medicinska metoder, farmaceutiska företag eller tillverkare av medicintekniska produkter (”utvecklaren”), patienter, kliniska experter och andra berörda parter. När rapporten har kontrollerats av kommissionen kommer den att offentliggöras och därefter användas av medlemsstaterna.

3.3.1.1.2

Gemensamma vetenskapliga samråd, även kallade ”tidiga dialoger”, skulle göra det lättare för en utvecklare av medicinska metoder att inhämta råd från organen för utvärdering av medicinska metoder när det gäller vilka data och vilken evidens som sannolikt kommer att krävas i en kommande gemensam klinisk granskning. Utvecklarna skulle ha möjlighet att begära ett gemensamt vetenskapligt samråd av samordningsgruppen. När rapporterna från det gemensamma vetenskapliga samrådet godkänts av samordningsgruppen skulle de skickas till utvecklaren av de medicinska metoderna, men de skulle inte offentliggöras.

3.3.1.1.3

”Horizon scanning”, det vill säga identifiering av nya medicinska metoder (medicinska metoder som ännu inte har tagits i bruk i hälso- och sjukvårdssystemet) skulle bidra till att säkerställa att medicinska metoder som förväntas få stora effekter på patienterna, folkhälsan eller hälso- och sjukvårdssystemen identifieras i ett tidigt utvecklingsskede och inkluderas i det gemensamma arbetet.

3.3.1.1.4

Medlemsstaterna kommer att ha möjlighet att fortsätta med frivilliga samarbeten på EU-nivå inom områden som inte omfattas av det obligatoriska samarbetet. Bland annat skulle detta ge möjlighet att göra utvärderingar av andra medicinska metoder än läkemedel eller medicintekniska produkter (exempelvis kirurgiska ingrepp) och bedöma icke-kliniska aspekter (exempelvis medicintekniska produkters effekter på organisationen av vården).

3.3.2

Utnyttjandet av nya hälso- och sjukvårdslösningar som möjliggörs av den digitala omvandlingen ger upphov till ett antal viktiga multidisciplinära, däribland etiska, juridiska och sociala frågor. Trots att det redan finns ett regelverk för dataskydd och patientsäkerhet behöver andra aspekter regleras, såsom tillgång till bredband, riskerna som följer av datautvinning och ett automatiserat beslutsfattande. Vi behöver säkerställa lämpliga standarder och lagstiftning för att se till att tjänster inom e-hälsa och m-hälsa är av tillfredsställande kvalitet samt att tjänster är tillgängliga och av god kvalitet. När det gäller tjänsterna bör nya tillvägagångssätt där hänsyn tas till den digitala omvandlingen diskuteras och tas i bruk, även om det finns regler på EU-nivå och nationell nivå som reglerar offentlig upphandling, konkurrens och den inre marknaden.

3.3.3

Den digitala omvandlingen kommer att medföra en omorganisation av hälso- och sjukvårdssystemet, med nya metoder och standarder för att tillhandahålla tjänster (t.ex. med hjälp av robotar i samverkan med vårdgivare). Vårdgivarna bör dessutom genomgå lämpliga och särskilda utbildningsprogram (bl.a. med en social, hälsorelaterad eller teknisk bakgrund), och förbereda sig för nya jobb och förändringar i arbetsmiljön. Detta kommer att leda till att det fastställs nya tjänstemodeller, supportpolicyer, certifieringar och standarder som lämpar sig för införandet av digitala tjänster och teknik i verkliga vård- och marknadssammanhang. Deras utformning och utveckling bör följa principerna för användarcentrerad utformning, teknisk användbarhet, universell utformning osv., med användarna och deras behov i centrum för processen, så att man undviker att skapa digitala klyftor och utesluta människor från tjänster.

3.3.4

EESK stöder kommissionens ansträngningar för att stödja utvecklingen och införandet av ett europeiskt utbytesformat för elektroniska patientjournaler och för att utveckla gemensamma åtgärder för identifiering och autentisering enligt artikel 14.2 i direktiv 2011/24/EU.

3.4 Den digitala omvandlingens inverkan på den digitala marknaden

3.4.1

Utmaningen vi står inför är att ”jämna ut den socioekonomiska asymmetrin i en datadriven ekonomi” (8) genom

—	en lagstadgad rättighet att få ut en digital kopia av alla personuppgifter (medicinska och icke-medicinska) – dataportabilitet (artikel 20 i EU:s dataskyddsdirektiv),

—	en säker plattform där människor kan spara, hantera och aktivt dela uppgifter på sina egna villkor,

—	en icke-vinstdrivande, kooperativ organisationsstruktur för personuppgiftsplattformar så att de ägs av medborgarna,

—	investering av intäkter från medborgarstyrd sekundär användning av data i projekt och tjänster som är till nytta för medlemmarna och samhället i stort.

3.4.2

Gemensamma kliniska granskningar skulle underlätta snabbare tillgänglighet och undvika upprepning på nationell nivå samt leda till ökad konsekvens, tydlighet och förutsägbarhet för alla som deltar i processen. Den medicintekniska industrin är generellt mer skeptiskt inställd till förslaget. Obligatoriskt samarbete kring kliniska utvärderingar av medicinska metoder kan försinka marknadstillträdet för medicintekniska produkter snarare än effektivisera det.

3.4.3

I takt med att spridningen av mobila enheter ökar kommer lösningar för e-hälsa och m-hälsa att erbjuda nya tjänster med optimerade processer. Processerna kommer bland annat att underlätta rörligheten hos personalen inom vård och omsorg.

3.4.4

Den digitala omvandlingen kommer att främja utvecklingen av nya flexibla affärsmodeller och olika berörda parters deltagande i verksamheten samt leda till fördelar genom kvantifieringen av användarnas upplevelser. För att den ska lyckas måste den vara kundcentrerad (eller användarcentrerad) för att säkerställa att användarperspektivet beaktas från allra första början i utformningen (designtänkandet).

3.4.5

Den digitala omvandlingen kommer att möjliggöra en allmän användning av hälsodata och sociala data och främja integreringen av system och enheter med maskininlärningstjänster och behovet av interoperabilitet och kapacitet för samverkan (maskin-till-maskin) där man måste ta hänsyn till användares olika behov och preferenser, utvecklingen av ”framtidssäkra” system, möjligheten till integration i befintlig infrastruktur och hos lokala tjänsteleverantörer samt eventuella omstörtande och oplanerade tekniker och tjänster med nya standardiseringskrav.

3.4.6

Ny viktig teknik såsom 5G kommer att skapa möjligheter till mer avancerade produkter och tjänster för mobilt bredband och därmed främja ett massivt utnyttjande av miljontals anslutningar för enheter inom sakernas internet. I takt med att 5G och sakernas internet sprids är strategier för den digitala omvandlingen nödvändiga för många berörda aktörer som är verksamma inom hälso- och sjukvården, särskilt eftersom konsumenternas nya beteenden och behov kommer att kräva nya digitaliserade produkter och tjänster.

3.4.7

EESK stöder tjänster för hälsoinformation, sjukdomsförebyggande, utveckling av system för telemedicin, e-recept, e-remisser och e-tjänster för ersättning av vårdutgifter. Befintliga plattformar som Alfred, Big White Wall, Medicine Patient Portal, Empower m.fl. kan anses underlätta den digitala omvandlingen på den digitala inre marknaden. Den 29 maj 2018 tillkännagav kommissionen intressant nog att European Open Science Cloud kommer att stödja världsledande EU-forskning genom att skapa en trygg miljö för lagring och behandling av forskningsdata. Molnet bör vara en bred alleuropeisk sammanslutning av befintliga och nya väl utbyggda infrastrukturer som är förenliga med de förvaltnings- och finansieringsmekanismer som finns i de delar som ingår. Medlemskapet i sammanslutningen skulle vara frivilligt och förvaltningsstrukturen skulle innefatta ministerier, berörda parter och forskare i medlemsstaterna.

3.5 Den digitala omvandlingens inverkan på tjänsteleverantörer

3.5.1

I detta sammanhang ställer sig EESK bakom följande mål:

—	Fokus på vårdgivare.

—	Fokus på patienter som kommer in i hälso- och sjukvårdssystemet.

—	Effektiv dataöverföring inom primärvården (e-hälsa, elektronisk patientfil).

—	Patienterna ger samtycke till att deras uppgifter används i forskningssyfte med incitament för att lämna ytterligare uppgifter (m-hälsa).

—	Att minska hindren för att involvera patienter i forskning.

3.5.2

De senaste tekniska, sociala och ekonomiska studierna framhåller att artificiell intelligens, sakernas internet och robotteknik kommer att göra det möjligt att utforma och utveckla nya metoder inom individualiserad medicin och precisionsmedicin, kognitiv svikt och kooperativa robotar. Deras införlivande i vården innebär att alla processer som rör utformning, tillhandahållande och bedömning av tjänster måste anpassas och utvecklas. I detta sammanhang innebär den digitala omvandlingen en grundläggande men också en möjliggörande (pådrivande) faktor i integreringen av innovativ teknik inom hälso- och sjukvården.

3.5.3

Den digitala omvandlingen har potential att tillhandahålla stora datavolymer för forskning och utveckling av nya och ambitiösa tjänstelösningar som bygger på artificiell intelligens. Detta kan utgöra grunden för att skapa ett ramverk för objektiv kvantifiering av kroniska sjukdomar och identifiera möjligheter inom tidig diagnos och uppföljning av behandlingar. Dessutom skulle nya framsteg inom artificiell intelligens kunna dra nytta av tillgängliga data för att utveckla system som kan lära sig och sedan anpassa sig efter sjukdomars sätt att utvecklas.

3.5.4

Den utbredda användningen av data och möjligheten för berörda parter att använda och omvandla dem i enlighet med användarnas behov öppnar nya scenarier för utbyte av data, kunskaper och expertis, som redan stöds av de europeiska referensnätverken, som tillhandahåller en förvaltningsstruktur för utbyte av kunskaper och samordning av vård över hela EU i fråga om sällsynta sjukdomar. Om en viss plats (region eller land) saknar expertis om en viss sjukdom kan nätverket hjälpa läkare att inhämta kunskaper från andra centrum för expertis på andra ställen. Sjukhus runt om i Europa kan på samma sätt använda digitalt uppkopplade system för att utbyta kunskaper och hjälpa varandra.

3.5.5

En uppenbar konsekvens av ovanstående punkter är att cybersäkerhet har hög prioritet. Såsom framhålls i en rapport från Enisa (ENISA Threat Landscape Report 2017: 15 Top Cyber-Threats and Trends, Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet) fortsätter komplexiteten i angreppen och sinnrikheten i de illvilliga handlingarna i cyberrymden att öka. I hälso- och sjukvårdmiljön, där många system med stor genomslagskraft är uppkopplade och stora värden står på spel, exempelvis patienters liv, känsliga personuppgifter och finansiella resurser, är informationssäkerhet en livsviktig fråga. I samband med den digitala omvandlingen krävs nya metoder och vägledning för utformningen av bedömningsramar för cybersäkerhet, organisatoriska motåtgärder och interoperabilitet baserad på cybersäkerhet.

3.5.6

EESK ställer sig även bakom EU:s stöd till små- och medelstora företag som utvecklar digitala lösningar för personcentrerad vård och patientåterkoppling. Samarbetet kommer givetvis att involvera myndigheter och andra berörda parter som har åtagit sig att främja gemensamma eller ömsesidigt erkända principer för validering och certifiering av digitala lösningar som ska användas i hälso- och sjukvårdssystem (till exempel m-hälsa och självständigt boende).

3.5.7

EESK anser också att EU-medlemsstaternas tidigare initiativ för att utfärda hälsokort måste fortsätta som en del av den digitala omvandlingen av vård och omsorg på den digitala marknaden. Med hänsyn till den känsliga naturen hos de medicinska data som kan lagras på sådana e-hälsokort måste de erbjuda ett starkt integritetsskydd.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT L 283, 10.8.2018, s. 28.

(2) COM(2018) 233 final.

(3) EUT C 434, 15.12.2017, s. 1, EUT C 13, 15.1.2016, s. 14 och EUT C 458, 19.12.2014, s. 54.

(4) EUT C 434, 15.12.2017, s. 1.

(5) EUT C 173, 31.5.2017, s. 33.

(6) EUT C 13, 15.1.2016, s. 14.

(7) EUT L 283, 10.8.2018, s. 28.

(8) World Economic Forum – The Global Information Technology Report 2014.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/66

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om a) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG

(COM(2018) 184 final – 2018/0089 (COD))

och om b) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU vad gäller bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler

(COM(2018) 185 final – 2018/0090 (COD))

(2018/C 440/10)

Föredragande:	Jarosław MULEWICZ
Medföredragande:	Antonio LONGO

Remiss

a)	Europaparlamentet, 2.5.2018

a)	Rådet, 22.5.2018

b)	Europaparlamentet, 2.5.2018

b)	Rådet, 22.5.2018

Rättslig grund

Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Ansvarig facksektion

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion

Antagande av facksektionen

4.9.2018

Antagande vid plenarsessionen

20.9.2018

Plenarsession nr

537

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

155/1/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK noterar kommissionens förslag om bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler och målet att uppdatera befintliga regler för att ta hänsyn till nya konsumtionsmönster och anpassa dem till den digitala inre marknadens utveckling. I enlighet med rekommendationerna i EESK:s yttrande om konsumenternas sårbarhet när det gäller affärsmetoder (1) finns det dock fortfarande ett behov av att ta itu med farhågorna beträffande den bristande tillsynen av befintliga regler.

1.2

EESK håller med kommissionen om behovet av att modernisera och förenkla EU:s konsumentpolitik och anser att det nya lagstiftningspaketet kan bidra till att överbrygga den klyfta som skapats till följd av e-handelns exponentiella tillväxt, som undergräver konsumenternas förtroende och orsakar störningar på den inre marknaden.

1.3

Överlag anser kommittén att en harmonisering av konsumentskyddslagstiftningen inte bör försvaga konsumentskyddet i medlemsstaterna, samtidigt som det bör vägas mot näringsidkarnas rättssäkerhet. EESK noterar Refit-slutsatserna att konsumentskyddsreglerna är ändamålsenliga, men konstaterar också att allt fler konsumenter utsätts för aggressiv marknadsföring och vilseledande affärsmetoder.

1.4

EESK stöder förslaget om att utvidga konsumenternas rättigheter till alla ”till synes kostnadsfria” digitala tjänster för vilka användarna lämnar personuppgifter och andra uppgifter. Kommittén stöder också ökad transparens och ökat ansvar för onlineplattformar.

1.5

När det gäller översynen av direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter har två olika synpunkter dryftats inom kommittén. Näringsidkarna förespråkar en uppdatering, förenkling och anpassning av förhandsinformationen, medan konsumenterna anser att detta skulle sänka nivån på konsumentskyddet.

1.6

EESK anser att bestämmelserna om digitalt innehåll, digitala tjänster och försäljning på nätet bör anpassas till lagstiftningen om den digitala inre marknaden.

1.7

EESK anser att ångerrätten är ett effektivt verktyg för konsumentskydd som inte bör urholkas. Kommitténs ledamöter har olika åsikter om kommissionens förslag. Näringsidkare, särskilt små och medelstora företag, behöver ökad rättssäkerhet avseende varor som provats på ett otillbörligt sätt och tidig återbetalning. Konsumenterna motsätter sig ändringsförslaget och begär att status quo ska upprätthållas. Kommittén uppmanar kommissionen att ompröva denna viktiga bestämmelse för att tillhandahålla en kompromiss mellan de motstridiga intressena.

1.8

EESK anser att åtgärderna för att skydda konsumenterna mot produkter med kvalitetsskillnader är motiverade och stöder kommissionens förslag för att garantera större transparens.

1.9

Kommittén stöder användningen av mekanismer för alternativ tvistlösning och tvistlösning online såsom medling eller skiljedomsförfaranden, som bör främjas på europeisk och nationell nivå.

1.10

EESK uppmanar kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna på ett effektivt sätt genomför och tillser de befintliga reglerna om konsumentskydd, stödja harmoniseringen av konsumentskyddsreglerna, främja de nationella myndigheternas gränsöverskridande samarbete via kanalen för konsumentskyddssamarbete samt inleda en kommunikationskampanj för att underlätta för små och medelstora företag att följa konsumentskyddslagstiftningen.

1.11

EESK uppmanar medlemsstaterna att anta strängare regler för att tillse befintlig konsumentskyddslagstiftning, ta itu med nationella och gränsöverskridande överträdelser och upprätthålla den nuvarande nivån på konsumentskyddet.

1.12

EESK stöder förslaget om särskilda kriterier för fastställande av böter som ett effektivt instrument för konsumentskydd. Det är viktigt med verkligt avskräckande påföljder för företag som bryter mot reglerna, som motsvarar en betydande andel av företagens årsomsättning och som tar hänsyn till EU-omfattande överträdelser.

1.13

EESK noterar förslaget till direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG. Kommittén beklagar dock att rekommendationerna i EESK:s yttrande om en EU-ram för kollektiv prövning (2) inte beaktades när lagstiftningsförslaget utarbetades.

1.14

Alla EU-medborgare bör ges lätt och snabb tillgång till rättslig prövning. Konsumenterna bör kunna få ersättning om de lider skada till följd av avtalsbrott. Därför välkomnas ett skräddarsytt prövningssystem för kollektiv skada. Det bör vara pragmatiskt och kostnadseffektivt, ha relevanta skyddsmekanismer och ta hänsyn till befintliga nationella rättssystem.

1.15

EESK erkänner kommissionens ansträngningar för att identifiera de godkända enheter som kan begära kollektiv prövning, i enlighet med subsidiaritetsprincipen och nationell lagstiftning.

1.16

Dessutom bör medlemsstaterna stödja inrättandet av fonder som kan täcka godkända enheters utgifter i samband med rättstvister. I de fall där skadan motsvarar ett mindre belopp och där det är omöjligt att spåra alla personer som lidit skada stöder EESK kommissionens förslag att anslå dessa belopp för offentliga ändamål. Kommittén anser dock att deras ändamål bör klargöras (t.ex. bistånd till konsumenter, informations- och utbildningsprogram, fonder för att täcka utgifter i samband med rättstvister).

1.17

Slutligen är en viktig skyddsmekanism som bör ingå i direktivet möjligheten att välja om man ska delta (opt in) i en kollektiv talan eller ej (opt out). I linje med rekommendationen i EESK:s yttrande om en EU-ram för kollektiv prövning (3) bör konsumenterna kunna välja om de vill delta i en kollektiv talan eller ej.

2. Bakgrundsinformation och inledning

2.1

Den 11 april 2018 lade kommissionen fram ett lagstiftningspaket om en ny giv för konsumenterna. Paketet innehåller ett förslag till direktiv (omnibusdirektivet) om ändring av direktiv 93/13/EEG (4), direktiv 98/6/EG (5), direktiv 2005/29/EG (6) och direktiv 2011/83/EU (7) vad gäller bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler och ett förslag till direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG.

Omnibusdirektivet

2.2

Kommissionens förslag COM(2018) 185 om bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler syftar till att komplettera befintliga mekanismer avseende konsumentskydd, gränsöverskridande överträdelser och e-handel, samt till att minska bördan för näringsidkarna. Förslaget följer slutsatserna från kontrollen inom ramen för Refit-programmet av ändamålsenligheten hos EU:s konsument- och marknadsföringslagstiftning (8) och bedömningen av direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter.

2.3

Förslaget till omnibusdirektiv innebär i synnerhet följande:

2.3.1

Införande av effektiva, proportionella och avskräckande påföljder på ett samordnat sätt, för både nationella och gränsöverskridande överträdelser.

2.3.2

Ökad transparens på den digitala inre marknaden med transparenskrav för onlineplattformar.

2.3.3

Utvidgning av konsumentskyddet på området digitala tjänster, särskilt sådana där konsumenterna inte betalar utan lämnar personuppgifter och andra uppgifter som har ett ekonomiskt värde och därför inte kan anses vara ”kostnadsfria”.

2.3.4

Minskning av bördorna för företag genom att yrkesutövare får möjlighet att använda nya metoder för onlinekommunikation, t.ex. webbformulär eller chatt som ett alternativ till e-post.

2.3.5

Översyn av vissa aspekter av ångerrätten. I synnerhet får näringsidkaren återbetala konsumenten först efter att ha granskat varorna och kontrollerat att konsumenten inte har ”använt” dem, snarare än att vara begränsad till att prova dem.

2.3.6

Möjlighet för medlemsstaterna att begränsa oönskade aggressiva och vilseledande metoder i samband med hemförsäljning och försäljning vid utflykter.

2.3.7

Ett uttryckligt inbegripande av produkter med kvalitetsskillnader och alla marknadsföringsåtgärder som hänger samman med dem, inbegripet vilseledande affärsmetoder, som är särskilt vanliga inom livsmedelssektorn.

Direktivet om grupptalan

2.4

I kommissionens förslag COM(2018) 184 om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen läggs grunden för en europeisk mekanism för kollektiv prövning mot utbredda överträdelser av konsumentskyddslagstiftningen. Detta verktyg finns redan i vissa medlemsstater och bör utvidgas till att omfatta alla. Icke desto mindre bör subsidiaritetsprincipen tillämpas så att medlemsstaterna kan utforma detta system på nationell nivå och samtidigt bibehålla befintliga system.

2.5

Endast godkända enheter på nationell nivå bör kunna agera på konsumenternas vägnar och bör uppfylla vissa av de minimikrav som kommissionen infört.

2.6

Ersättningsmekanismen är kopplad till ett beslut om förbudsföreläggande. Godkända enheter bör kunna inleda ett ärende om kollektiv prövning först efter det att en domstol eller administrativ myndighet har konstaterat en överträdelse av konsumenträttigheterna. Direktivet är tillämpligt på överträdelser som begåtts på nationell nivå och EU-nivå, vilket möjliggör gränsöverskridande kollektiv prövning för konsumenter.

2.7

När det gäller ersättning för skada som konsumenter lidit görs i förslaget åtskillnad mellan små belopp där ersättningen används för ett offentligt ändamål och betydande belopp där drabbade konsumenter ersätts direkt.

3. Allmänna synpunkter på omnibusdirektivet

3.1

EESK noterar kommissionens förslag om bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler och målet att uppdatera befintliga regler för att ta hänsyn till nya konsumtionsmönster och anpassa dem till den digitala inre marknadens utveckling. I enlighet med rekommendationerna i EESK:s yttrande om konsumenternas sårbarhet när det gäller affärsmetoder (9) finns det dock fortfarande ett behov av att ta itu med farhågorna beträffande det bristande genomförandet av befintliga regler.

3.2

EESK vill hänvisa till informationsrapporten om konsumenträtt och marknadsföringsrätt (10) i vilken utvärderas hur organisationer i det civila samhället i hela EU upplever genomförandet av EU:s konsumenträtt och marknadsföringsrätt, och EESK:s informationsrapport om direktivet om konsumenträttigheter (11) i vilken genomförandet av direktivet bedöms. I informationsrapporterna användes tre olika verktyg för datainsamling: en enkät, en hearing med sakkunniga och 9 studieresor till Riga, Rom, Warszawa, Madrid, Paris, Aten, Vilnius, Lissabon och Bryssel.

3.3

EESK konstaterar att kommissionen tar fasta på informationsrapporterna i sitt förslag, där man efterlyser ökade insatser för medvetandegörande, utbildning och samordning vad gäller konsumentpolitiken, och reglering av onlineplattformar och den digitala ekonomin. EESK:s oro över harmoniseringen av konsumentpolitiken, det splittrade nationella genomförandet, behovet av att finansiera medvetandehöjande kampanjer, uppmuntra livslångt lärande, stödja små och medelstora företag, förenkla den juridiska informationen till konsumenterna och främja system för alternativ tvistlösning, självreglering och uppförandekoder bemöts dock inte på lämpligt sätt i förslaget.

3.4

EESK konstaterar att konsumenter kan hamna i situationer där de blir vilseledda eller aggressivt tvingas att sluta avtal. Specifika problem har uppmärksammats när det gäller teletjänstcentraler som säljer energi-, telekommunikations- eller vattenavtal som är vilseledande för konsumenterna. Man har också uppmärksammat liknande aggressiva försäljningsmetoder under utflykter som organiseras för att sälja produkter till vissa kategorier av sårbara konsumenter. I dessa situationer bör konsumenter ha rätt att frånträda köpeavtalet och/eller få ersättning för den skada de lidit.

3.5

I enlighet med rekommendationerna i EESK:s yttrande om konsumenternas sårbarhet när det gäller affärsmetoder bör lämpliga individuella rättsmedel såsom återbetalning, utbyte eller hävning av avtalet erbjudas konsumenterna. Rättsmedlen bör även anpassas till varje konsuments situation så att de kan välja skräddarsydda lösningar.

3.6

EESK anser också att den harmonisering som uppnåtts genom EU:s konsumentskyddslagstiftning inte bör minskas. Att ta ett steg tillbaka är inte att skapa lika villkor, det gynnar varken konsumenter eller näringsidkare.

3.7

EESK understryker att aggressiva och vilseledande försäljningsmetoder redan är förbjudna enligt harmoniseringsdirektiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder. EESK uppmanar kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna genomför en striktare tillsyn av befintliga regler.

3.8

I kommittén råder delade meningar om kommissionens förslag om att begränsa vissa distributionsmetoder. Näringsidkarna anser att dessa åtgärder inte bör begränsas till hemförsäljning, vilket skulle stigmatisera en hel ekonomisk sektor, utan bör inriktas på alla aggressiva metoder. Konsumenterna stöder medlemsstaternas möjlighet att begränsa vissa försäljningsmetoder för särskilda kategorier av varor (t.ex. läkemedel, vapen och farmaceutiska produkter) av hälso- och säkerhetsskäl.

3.9

I det avseendet är samarbetet mellan medlemsstaternas konsumentskyddsmyndigheter inom ramen för förordningen om konsumentskyddssamarbete avgörande för att effektivt ingripa mot oegentligheter, utan att straffa lagliga aktörer. Information om näringsidkare bör vara tillgänglig för konsumenter och informationskampanjer bör främjas på nationell nivå och EU-nivå.

3.10

När det gäller översynen av direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter har två olika ståndpunkter och synpunkter dryftats inom kommittén. Näringsidkarna förespråkar en uppdatering, förenkling och anpassning av förhandsinformationen, medan konsumenterna anser att detta skulle sänka nivån på konsumentskyddet. Kommittén förespråkar ett tillvägagångssätt där konsumentskyddet vägs mot näringsidkares rättssäkerhet. EESK anser att bestämmelserna om digitalt innehåll, digitala tjänster och försäljning på nätet bör anpassas till lagstiftningen om den digitala inre marknaden.

3.11

När det gäller onlineplattformar bör det råda transparens om deras identifiering och ansvar. EESK anser att det är viktigt för en konsument att erhålla all relevant information om sin avtalspart när ett avtal ingås. Dessutom är öppenheten på onlineplattformar en avgörande faktor för utvecklingen av den digitala inre marknaden, för både konsumenter och företag (företag till företag) (12).

3.12

Vidare stöder EESK också förslaget att utvidga konsumenternas rättigheter till alla ”kostnadsfria” digitala tjänster för vilka användarna lämnar personuppgifter eller andra uppgifter. Eftersom sådana uppgifter har ett kommersiellt värde skulle det vara orättvist gentemot konsumenterna att betrakta dem som ”kostnadsfria” och inte ge relevant skydd. Den uppsättning åtgärder som kommissionen föreslår gör det möjligt att åtminstone delvis återställa balansen i förhållandet mellan de stora globala aktörerna inom onlineplattformar och enskilda användare.

3.13

EESK stöder införandet av moderna mekanismer för informationsutbyte mellan näringsidkare och konsumenter (t.ex. chattbottar, elektroniska formulär). Kommittén anser att dessa mekanismer bör förenkla dialogen mellan parterna förutsatt att det inkluderas tillräckliga skyddsmekanismer för konsumenterna, såsom en möjlighet att spåra informationsutbytet, erhålla ytterligare information och lämna klagomål. I synnerhet bör det alltid vara möjligt att använda traditionella kontaktformer (t.ex. teletjänstcentraler).

3.14

EESK stöder begreppet ångerrätt och erkänner dess roll som ett effektivt verktyg för konsumentskydd som inte bör urholkas. Kommissionens förslag riskerar att begränsa konsumenternas rättigheter utan att tillräckliga bevis lämnas för det systematiska och utbredda missbruket av dessa rättigheter. Samtidigt behöver näringsidkare, särskilt små och medelstora företag, ökad rättssäkerhet avseende varor som provats på ett otillbörligt sätt och tidig återbetalning. Kommittén uppmanar kommissionen att ompröva denna viktiga bestämmelse för att nå en balanserad kompromiss.

3.15

EESK välkomnar förtydligandena om produkter med kvalitetsskillnader eftersom det förefaller att en del produkter, särskilt livsmedel, har märkts på samma sätt trots att deras sammansättning skilde sig åt med risk för att vilseleda konsumenterna. Vilseledande beskrivning och märkning av produkter bör förbjudas för att säkerställa öppenhet.

3.16

EESK stöder förslaget om särskilda kriterier för fastställande av böter som ett effektivt instrument för konsumentskydd. Såsom påpekats av den rådgivande europeiska konsumentgruppen är det viktigt att det finns avskräckande påföljder som utgör en betydande andel av årsomsättningen för företag som bryter mot reglerna och som tar hänsyn till överträdelsens EU-omfattande dimension. Kommissionen bör undersöka möjligheten att anpassa förslaget till bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen.

3.17

EESK stöder även användningen av mekanismer för alternativ tvistlösning och tvistlösning online (13), såsom medling eller skiljedomsförfaranden, som bör främjas på nationell nivå. Tvistlösning utanför domstol kan vara ett alternativ före domstolsförfaranden och bör stödjas i tillämpliga fall. Domstolarna bör förbli ett sistahandsalternativ. I kommissionens förslag bör dessa alternativ för att lösa problem som rör konsumentskydd få ytterligare stöd.

3.18

Överlag anser EESK att hållbarhet och kvalitet bör vara centrala i leveranskedjan för att säkerställa konsumentskyddet under hela produktionslivscykeln.

4. Särskilda kommentarer om kollektiv talan i EU

4.1

EESK noterar förslaget till direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (14). Kommittén beklagar dock att ingen av rekommendationerna i ett flertal EESK-yttranden om en EU-ram för kollektiv prövning (15) beaktades när lagstiftningsförslaget utarbetades.

4.2

Utvärderingen i Refit-kontrollen av ändamålsenligheten visade att risken för överträdelser av EU-lagstiftning som skadar konsumenternas kollektiva intressen ökar på grund av den ekonomiska globaliseringen och digitaliseringen. Dessutom har ett antal medlemsstater inte infört effektiva mekanismer för kollektiv prövning av ersättningsanspråk som är anpassade till masskadeärenden och inte genomfört skyddsåtgärderna enligt kommissionens rekommendation från 2013 om kollektiv prövning (16).

4.3

Alla EU-medborgare bör ges lätt och snabb tillgång till rättslig prövning. Konsumenterna bör kunna få ersättning om de lider skada till följd av avtalsbrott. Detta gäller dock även näringsidkare, som inte bör utsättas för rättegångsmissbruk. Grupptalan är ett rättsligt verktyg, en processuell rättighet, en grundläggande rättighet att ge allmänna, kollektiva och individuella liknande intressen rättsligt skydd enligt artikel 81 i EUF-fördraget, och den bör vara neutral och inte begränsas till konsumenter (miljö, arbetstagare, små och medelstora företags rättigheter, energi, delningsekonomin, den cirkulära ekonomin, plattformar, alla digitala rättigheter osv.).

4.4

Därför välkomnas ett skräddarsytt prövningssystem för kollektiv skada. Det bör vara pragmatiskt och kostnadseffektivt, sörja för lämpliga skyddsmekanismer och ta hänsyn till befintliga nationella rättssystem (t.ex. Norge eller Danmark). EU-direktivet bör definiera de viktigaste riktlinjerna för en enhetlig grupptalan i EU och tydligt ange vad som bör regleras genom ett rättsligt instrument på EU-nivå och vad som bör överlåtas till medlemsstaterna enligt subsidiaritetsprincipen. Direktivet bör även säkerställa att genomförandet av ett sådant system bidrar till en effektivare, snabbare, mer överkomlig och rättvisare rättstillämpning, möjliggöra en effektiv och fullständig skadeersättning och säkerställa detta instruments varaktighet genom att ge det tillräcklig finansiering. Kommissionens nuvarande förslag uppfyller inte dessa mål.

4.5

EESK erkänner kommissionens ansträngning för att identifiera de godkända enheter som kan begära kollektiv prövning, i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Det bör även klargöras att den godkända enhetens etableringsort bör vara laga domstol och vara avgörande för tillämplig lag. EESK anser dessutom att kommissionen mer ingående bör redogöra för domarens roll när det gäller att fatta beslut om huruvida anspråken är likartade, bevisbördan och framläggandet av bevis, typ av ”avgörande” – ”inter partes” eller ”erga omnes” samt systemet för överklagande.

4.6

Alla domstolskostnader vid grupptalan bör stödjas i enlighet med de nationella systemen för rättsligt stöd.

4.7

Konsumenternas eller det civila samhällets organisationer bör kunna få tillräckliga medel och juridisk rådgivning för att kräva gottgörelse. Särskilda fonder bör bistå godkända enheter att ersätta juridiska rådgivare. Medlemsstaterna bör stödja inrättandet av fonder som kan täcka godkända enheters utgifter i samband med rättstvister.

4.8

När det gäller ersättningen tas behovet av att ge konsumenterna faktisk ersättning för den skada de lidit inte upp i tillräcklig utsträckning i lagstiftningsförslaget. I förslaget bör det klart och tydligt hänvisas till ersättningen av hela det belopp som konsumenterna förlorat, oberoende av den skada de lidit.

4.9

EESK uttrycker oro över skyddet av företagares rättigheter, däribland skyddet av företagshemligheter. Utan att man urholkar skyddet av konsumenter som har lidit skada skulle EESK välkomna införandet av mekanismer som befäster sekretessgarantin för den information som lämnas, inte bara under förfarandena utan även i de slutliga besluten.

4.10

Näringsidkarna skulle också välkomna möjligheten att avgöra ett ärende inom en kort tidsperiod, inklusive genom ovan nämnda mekanismer för alternativ tvistlösning.

4.11

EESK uppmanar kommissionen att i förslaget om kollektiv prövning införliva en rekommendation till medlemsstaterna att använda tekniska innovationer, såsom redan görs av de tekniskt mest avancerade enheterna för alternativ tvistlösning eller tvistlösning online, i synnerhet när det gäller insamling av deltagare för en kollektiv talan. Denna åtgärd bör möjliggöra betydande kostnadsbesparingar för organisatörerna av en kollektiv talan och för konsumentorganisationer som beslutar att ansluta sig. Kommissionen bör också uppmuntra utbyte av bästa praxis med särskild inriktning på insamling av uppgifter om samtliga fall som är föremål för en kollektiv talan.

4.12

I linje med rekommendationen i EESK:s yttrande om en EU-ram för kollektiv prövning (17) anser kommittén att konsumenterna bör kunna välja om de vill delta i en kollektiv talan eller ej. EESK anser i synnerhet att ett ”opt-in-system” skulle vara lämpligt i fall som omfattar ett begränsat antal offer som har lidit avsevärd skada, medan ett ”opt-out-system” skulle vara lämpligare för ärenden som rör ett stort antal offer som har lidit begränsad skada.

Bryssel den 20 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 12, 15.1.2015, s. 1.

(2) EUT C 170, 5.6.2014, s. 68.

(3) EUT C 170, 5.6.2014, s. 68.

(4) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 18.3.1998, s. 27).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning nr 2006/2004 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).

(8) SWD(2017) 208 final och SWD(2017) 209 final, offentliggjorda den 23 maj 2017.

(9) EUT C 12, 15.1.2015, s. 1.

(10) EESK:s informationsrapport, (INT/796), lades fram vid plenarsessionen den 14 december 2016.

(11) EESK:s informationsrapport, (INT/795), lades fram vid plenarsessionen den 14 december 2016.

(12) Yttrande från EESK: TEN/662 – Rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (se s. 177 i detta nummer av EUT).

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63).

(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG av den 23 april 2009 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen (EUT L 110, 1.5.2009, s. 30).

(15) EUT C 170, 5.6.2014, s. 68.

(16) Kommissionens rekommendation 2013/396/EU av den 11 juni 2013 om gemensamma principer för kollektiv prövning av ansökningar om förbudsföreläggande och av ersättningsanspråk (EUT L 201, 26.7.2013, s. 60).

(17) EUT C 170, 5.6.2014, s. 68.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/73

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En förnyad EU-agenda för forskning och innovation – EU:s tillfälle att forma sin framtid

(Kommissionens bidrag till det informella toppmötet om innovation i Sofia den 16 maj 2018)

(COM(2018) 306 final)

(2018/C 440/11)

Föredragande:	Ulrich SAMM
Medföredragande:	Stefano PALMIERI

Remiss	Europeiska kommissionen, 18.6.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Ansvarig facksektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	196/1/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar att kommissionen även inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027 har klargjort att forskning och innovation måste fortsätta att vara högprioriterat för EU.

1.2

EESK välkomnar att innovation ska ges en mer framträdande plats och påminner om sin uppmaning om att framtida behov inom finansieringspolitiken måste vara välbalanserade för hela forsknings- och innovationskedjan, från grundläggande till produktinriktad forskning. Innovation är avgörande för ekonomisk tillväxt, och de nya instrumenten kommer framför allt att gynna små och medelstora företag. EESK upprepar vikten av offentliga investeringar i forskning och utveckling som en central drivkraft för att framställa och upprätthålla en positiv spridningseffekt på medlemsstaternas ekonomier.

1.3

EESK välkomnar också målet att ytterligare förenkla reglerna för statligt stöd för att göra det lättare att kombinera olika medel, vilket kan vara avgörande för att överbrygga de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna och regionerna i fråga om antalet framgångsrika forsknings- och innovationsprojekt.

1.4

Horisont Europa måste investera i områden där det finns ett särskilt europeiskt mervärde. Projekt för forskningssamverkan bör prioriteras, eftersom de uppfyller detta villkor på ett sätt som knappast några andra program gör.

1.5

1.6

Att stödja forskares rörlighet via Marie Skłodowska-Curie-åtgärder är ett annat viktigt steg för att ytterligare stärka det europeiska forskningsområdet, samtidigt som EU:s och medlemsstaternas politik måste syfta till att skapa lämpliga och attraktiva arbetsvillkor för yrkesverksamma för att undvika fenomenet med kompetensflykt, som är kontraproduktivt för samstämmigheten inom EU.

1.7

1.8

EESK anser att initiativ för att hjälpa små och medelstora företag att dra fördel av och utnyttja resultaten av forskning och innovation bör stödjas på ett mer ändamålsenligt sätt.

2. Inledning

2.1

Vid EU:s informella toppmöte om innovation i Sofia den 16 maj 2018 uppmanade kommissionen de närvarande att diskutera och ge strategisk vägledning inför nästa fleråriga budgetram i allmänhet och prioriteringarna inom forskning och innovation i synnerhet. I detta syfte lade kommissionen fram prioriteringar och nya initiativ i ett meddelande (1).

2.2

Detta förslag fungerar också som ett första steg mot utformningen av nästa ramprogram (FP9 eller Horisont Europa) som syftar till att fortsätta och förbättra det framgångsrika programmet Horisont 2020 (2).

2.3

Dessutom föreslås verksamhet för att stödja innovation och främja industriellt ledarskap till följd av den förnyade strategin för EU:s industripolitik (3).

3. Sammanfattning av förslaget

3.1

Europeiska kommissionens förslag syftar till att säkerställa att forskning och innovation även i fortsättningen kommer att tillhöra EU:s viktigaste politikområden och finansieringsprioriteringar, inom ramen för olika budgetinstrument. Större vikt läggs på innovation för att göra EU ledande inom marknadsskapande innovation.

3.2

Kommissionen har för avsikt att öka investeringarna i forskning och innovation genom att anslå cirka 100 miljarder euro till det framtida programmet Horisont Europa och Euratoms forsknings- och utbildningsprogram (4).

3.3

Dessutom föreslår kommissionen att cirka 11 miljarder euro anslås för marknadsbaserade instrument, däribland finansieringsinstrument och budgetgarantier i en specifik del av InvestEU-fonden, som i sin tur kommer att mobilisera 200 miljarder euro i privata investeringar till stöd för forskning och innovation.

3.4

Medlemsstaterna uppmanas att vidta de åtgärder som krävs för att öka sina utgifter inom forskning och innovation i syfte att nå målet på 3 % av BNP.

3.5

En första omgång forsknings- och innovationsuppdrag på EU-nivå kommer att inledas med djärva, ambitiösa mål och ett starkt europeiskt mervärde. Uppdragen ska främja investeringar och medverkan inom flera sektorer längs värdekedjorna, flera politikområden (t.ex. energi och klimat, transporter, avancerad tillverkning, hälsa och livsmedel samt digital teknik) och flera forskningsfält (inbegripet samhällsvetenskap och humaniora).

3.6

Varje gång politik och lagstiftning inom EU:s och medlemsstaternas regelverk ses över ska innovationsprincipen enligt förslaget tillämpas för att säkerställa att fullständig hänsyn tas till inverkan på innovationen.

3.7

Ett europeiskt innovationsråd kommer att inrättas för att kartlägga och expandera banbrytande och disruptiva innovationer, med tonvikt på snabbrörliga högriskinnovationer med stor potential att skapa helt nya marknader.

3.8

Åtgärder för att öka privata investeringar i forskning och innovation och uppskalningsinitiativ:

—	Genomförande av en alleuropeisk fondandelsfond för riskkapital (VentureEU).

—	Införlivande av direktivet (5) om ramar för förebyggande omstrukturering, en andra chans och åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare.

3.9

Ytterligare förenkling av reglerna för statligt stöd för att underlätta smidig kombination av olika medel och förbättra användningen av gemensamma bedömningskriterier för forsknings- och innovationsprojekt.

3.10

Kommissionen förespråkar ett skattesystem (6) som gynnar innovation genom att utgifterna för forskning och innovation får dras av, och unga företag får ytterligare avdrag.

3.11

Införandet av en kvalitetsmärkning för öppen forskning för högskolor, universitet och offentliga forskningsinstitut för att ge dem möjlighet att bli mer entreprenörssinnade och tvärvetenskapliga.

4. Allmänna kommentarer

4.1

EESK välkomnar att kommissionen även inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027 har klargjort att forskning och innovation måste fortsätta att vara högprioriterat för EU. Ett starkt och framgångsrikt program som kombinerar spetskompetens, gemensamma forskningsinfrastrukturer, samarbete över gränserna och synergieffekter mellan den akademiska världen, näringslivet, små och medelstora företag och forskningsorganisationer är ett viktigt politiskt instrument för att uppnå en hållbar ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft i Europa och att ta itu med de stora utmaningar som det europeiska samhället står inför.

4.2

EESK välkomnar att innovation ska ges en mer framträdande plats och påminner om sin uppmaning om att framtida behov inom finansieringspolitiken måste vara välbalanserade för hela forsknings- och innovationskedjan, från grundläggande till produktinriktad forskning (7). Innovation är avgörande för ekonomisk tillväxt, och de nya instrumenten kommer framför allt att gynna små och medelstora företag. EESK upprepar vikten av offentliga investeringar i forskning och utveckling som en central drivkraft för att framställa och upprätthålla en positiv spridningseffekt på medlemsstaternas ekonomier.

4.3

När det gäller de höga förväntningarna avseende effekterna av Horisont Europa och dess roll för att trygga EU:s konkurrenskraft rekommenderar EESK ett stöd på 120 miljarder euro, vilket också Europaparlamentet har föreslagit. EU-institutionerna måste visa att de har insett forskningens och innovationens överväldigande betydelse för EU:s framtida konkurrenskraft

4.4

EESK anser att det är nödvändigt att öka omfattningen av EU:s investeringar för att hjälpa europeiska arbetstagare att hålla sig à jour med utvecklingen inom de digitala yrkena och förvärva kvalifikationer för dessa yrken. Kommittén anser dessutom att initiativ för att hjälpa små och medelstora företag att dra fördel av och utnyttja resultaten av forskning och innovation bör stödjas mer på ett mer ändamålsenligt sätt.

5. Särskilda kommentarer

5.1 Forskning längs hela värdekedjan

5.1.1

De europeiska struktur- och investeringsfonderna bör användas för att involvera regionerna i innovationsekonomin. Synergieffekter bör skapas med programmet Horisont Europa, InvestEU-fonden, Europeiska socialfonden, programmet Erasmus+, programmet för ett digitalt Europa, den gemensamma jordbrukspolitiken och andra program.

5.1.2

EU är det mest öppna forsknings- och innovationsområdet i världen. Man välkomnar inte bara forskningsorganisationer från hela världen i sina projekt, utan bedriver också ett omfattande samarbete med internationella partner inom ramen för gemensamma program. Horisont Europa måste investera i de områden där det finns ett särskilt europeiskt mervärde. Projekt för forskningssamverkan (8) bör prioriteras, eftersom de uppfyller detta villkor på ett sätt som knappast några andra program gör: För att göra ytterligare framsteg när det gäller samhällsutmaningar som inte kan lösas på nationell nivå samlar dessa projekt de bästa forskarna samt de mest innovativa små och medelstora företagen och näringslivsaktörerna i EU. Genom att kombinera deras färdigheter och kunskaper inom olika ämnesområden skapar projekt för forskningssamverkan värdefulla fördelar för EU:s medborgare.

5.1.3

Kommittén är övertygad om att många stora samhällsutmaningar endast kan lösas på EU-nivå och behöver samlade insatser från flera aktörer, vilket går längre än tillämpningsområdet för enskilda projekt för forskningssamverkan. Därför stöder kommittén idén om uppdrag. Gemensamma ambitiösa mål har potential att inspirera och skapa drivkraft, dvs. en vilja att vidta åtgärder, inom olika grupper, däribland allmänheten. Uppdragen bör erbjuda ett långsiktigt finansieringsperspektiv under hela finansieringsperioden för Horisont Europa. Det är avgörande att uppdragen först och främst utformas som storskaliga forskningsuppdrag även om de involverar olika intressenter i underprojekten. För att uppdragens ambitiösa mål ska uppnås måste de omfatta hela innovationskedjan och inkludera forskningsverksamhet om alla tekniska mognadsgrader. EESK anser att man inte bör överreklamera själva uppdragskonceptet, utan se till att uppdragen ges tillräcklig finansiering för att nå sina mål. Dessa mål bör vara både realistiska och konkreta.

5.1.4

En av styrkorna i de europeiska ramprogrammen för forskning är deras konkreta EU-omfattande åtagande att främja ett europeiskt forskningsområde som är öppet för alla medlemsstater. Starkare synergier mellan det kommande ramprogrammet och strukturfonderna skulle kunna bidra till denna öppenhet. Att överbrygga klyftorna mellan regionerna på ett mer effektivt sätt är en av de viktigaste politiska utmaningarna för de kommande åren, och effektiva partnerskap mellan forskningsinstitut kan vara en viktig del av lösningen.

5.1.5

Ett viktigt instrument i detta sammanhang är flaggskeppsåtgärder inom framtida och ny teknik (FET). De kännetecknas av en stark inriktning på utveckling av innovativ teknik. Detta är en unik styrka. EU måste tillåta sig att skapa storskaliga och långsiktiga projekt som klarar av en grad av osäkerhet och som fortfarande är lika nyskapande som framåtblickande. Flaggskeppsåtgärder inom FET bör därför vara klart åtskilda från uppdragen. Det är mycket viktigt att de framtida flaggskeppsåtgärderna inom FET inleds som planerat och fortsätter att få prioriterad finansiering.

5.1.6

Att man gjort forskningsinfrastruktur tillgänglig inom hela EU och även utanför EU är en av framgångarna inom ramprogrammen. Den främsta forskningsinfrastrukturen lockar utan tvekan till sig de mest framstående forskarna, och mycket ofta är det endast tillgång till forskningsinfrastruktur som möjliggör banbrytande resultat. Forskningsinfrastrukturen behöver därför omgående mer finansiering på EU-nivå, och inte den minskning av budgeten som kommissionen planerar i sitt förslag. Att säkra tillträdet för användare från EU13-medlemsstaterna bör vara en prioriterad fråga.

5.1.7

Att stödja forskares rörlighet via Marie Skłodowska-Curie-åtgärder är ett annat viktigt steg för att ytterligare stärka det europeiska forskningsområdet och skapa resultat som inte kan uppnås på nationell nivå. EESK välkomnar alla initiativ som syftar till att stödja rörlighet för forskare som arbetar i små och medelstora företag. Kommittén är emellertid oroad över fenomenet kompetensflykt, vilket kan stärkas genom finansiering av rörlighet, och efterlyser därför att EU:s och medlemsstaternas politik inriktas på att fastställa lämpliga och attraktiva arbetsvillkor för yrkesverksamma för att förhindra denna trend, som är kontraproduktiv för samstämmigheten inom EU.

5.1.8

Det bör noteras att akademiska aktörer från offentligt finansierade institutioner i många medlemsstater inte tillåts ta lån. Horisont Europa bör därför främst vara inriktat på samfinansiering, och inte på lån.

5.1.9

EESK ställer sig bakom uppmaningen till medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att öka sina utgifter inom forskning och innovation i syfte att nå målet på 3 % av BNP.

5.2 Forskning och innovation för nya marknader och sammanhållning i Europa

5.2.1

Såsom betonas i den 7:e rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning är forskningen och innovationen i EU fortfarande i hög grad koncentrerad till ett begränsat antal regioner. I de nordvästliga medlemsstaterna har goda interregionala förbindelser, en högkvalificerad arbetskraft och ett attraktivt företagsklimat gjort det möjligt att utnyttja forskning och innovation som konkreta drivkrafter för ekonomisk konkurrenskraft och social sammanhållning. I de södra och östra medlemsstaterna är innovationen svagare, och de regioner som ligger nära innovationscentrumen – huvudsakligen huvudstäderna – drar ingen fördel av närheten till dem. Detta kräver en politik som knyter samman företag, forskningscentrum och specialiserade företagstjänster i olika regioner. EESK anser att ytterligare förenkling av reglerna för statligt stöd för att underlätta smidig kombination av olika medel kan vara avgörande för detta mål.

5.2.2

Forsknings- och innovationsprogrammen för perioden efter 2020 måste ta hänsyn till de ekonomiska, sociala och territoriella aspekter som kännetecknar EU:s regioner och undvika att genomföra strategier där samma modell ska passa alla. Denna strategi kan stödjas genom att man genomför strategier som bygger på ”öppen innovation”. När det gäller den territoriella dimensionen av forsknings- och innovationspolitiken är det viktigt att skapa nya program och prioriteringar, med beaktande av de ekonomiska och sociala aspekter som kännetecknar de områden där åtgärden kommer att genomföras.

5.2.3

Forsknings- och innovationsprogrammen för perioden efter 2020 bör vara förenliga med målen i ekonomin för det allmänna bästa, som är en hållbar ekonomisk modell som syftar till social sammanhållning. Ekonomin för det allmänna bästa är en process för ”social innovation” och positivt företagande som kan främja och stödja nya idéer som samtidigt tillgodoser sociala behov, skapar nya sociala förbindelser och stärker ekonomiskt värdeskapande.

5.2.4

Trots de omfattande åtaganden som gjorts som en del av genomförandet av programmen för perioden 2014–2020 har de små och medelstora företagens tillgång till innovationsbaserade tillväxtmöjligheter haft liten effekt när det gäller konkurrenskraft och skapande av arbetstillfällen. Systemet för stöd till forskning och innovation i vissa regioner är fortfarande alltför komplext, och detta gör EU:s forskningsprojekt ointressanta framför allt för mikroföretag och småföretag. EESK välkomnar därför utvecklingen av ett europeiskt innovationsråd som ska påskynda kommersialisering och expansion av innovationer från uppstartsföretag från projekt inom Horisont Europa. Innovationsrådet kan bli en snabbare mekanism för att slutföra de sista stegen i att överbrygga innovationsgapet.

5.2.5

För att kunna omvandla forsknings- och innovationsmöjligheter till faktorer för konkurrenskraft och ekonomisk utveckling är det nödvändigt att stödja samarbete mellan små och medelstora företag och institutioner som sysslar med forskning, utveckling och innovation, nystartade företag som baseras på överföring av forskning och innovation samt rådgivning och kapitalanskaffning. EESK anser att det är viktigt att stödja överföring och kapitalisering av ”quintuple helix”-modellen (9) för att främja offentliga och privata partnerskap.

5.2.6

Små och medelstora företag skulle kunna gå i täten i fråga om ”sociala öppna innovationer”, där människors kunnande när det gäller nätverksarbete och kapacitet att tillsammans skapa, utforma och vara innovativa är grundläggande för att man fullt ut ska kunna skapa social innovation i hela Europa. Det finns behov av att främja en lämplig innovationspolitik för små och medelstora företag och i samband med detta följa det som redan görs inom Eureka-initiativet. Denna uppgift skulle särskilt kunna falla på institutioner som direkt kan stödja små och medelstora företag att engagera sig i företagsutveckling och innovation, t.ex. handelskamrar.

5.2.7

För att respektera subsidiaritetsprincipen och regionernas och medlemsstaternas betydande kapacitet i fråga om stöd till små och medelstora företag anser kommittén dock att man bör fokusera på det europeiska mervärdet. Detta kan handla om att stödja samarbete mellan fler än två europeiska innovationsaktörer eller att tillhandahålla kapital till innovatörer med koncept som är alltför riskfyllda för att få stöd på nationell nivå. Dessutom bör en effektivisering av de instrument som nämns ovan leda till en mer ändamålsenlig finansiering. Det kan därför förväntas att det europeiska innovationsrådet kommer att kräva en mindre budgetandel av Horisont Europa än finansieringsinstrumenten inom Horisont 2020, och inte den betydande ökning som planeras i kommissionens förslag. I forsknings- och innovationsprogrammen för perioden efter 2020 bör mer omfattande stöd ges avseende målens kvalitativa aspekter.

5.2.8

Hur pass ”smart” ett socioekonomiskt system är kan inte mätas enbart utifrån kvantitativa indikatorer, t.ex. utgifter för forskning och innovation, utan man bör också utnyttja kvalitativa indikatorer som t.ex. vilken typ av innovationer som tagits fram, fördelarna för det civila samhället och antalet nya arbetstillfällen som skapats. EESK välkomnar därför detta.

5.2.9

EESK välkomnar att kommissionen har inkluderat tillgänglighet som en ”avgörande förutsättning” inom ramen för den nya fleråriga budgetramen. All europeisk och nationell FoU-finansiering måste fullt ut uppfylla tillgänglighetskriterierna så att resultaten gynnar alla sociala grupper, däribland personer med funktionshinder som utgör 15 % av EU:s befolkning.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2018) 306 final.

(2) Se EUT C 34, 2.2.2017, s. 66 och ”Utvärdering av Horisont 2020” (Informationsrapport).

(3) EUT C 197, 8.6.2018, s. 10.

(4) Det föreslagna budgetanslaget på 100 miljarder euro för perioden 2021–2027 omfattar ett anslag på 97,6 miljarder euro för Horisont Europa (varav 3,5 miljarder euro inom ramen för InvestEU-fonden) och ett anslag på 2,4 miljarder euro för Euratoms forsknings- och utbildningsprogram.

(5) COM(2016) 723 final.

(6) Förväntas inom ramen för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen.

(7) EUT C 34, 2.2.2017, s. 66.

(8) Forskningssamarbete där minst tre parter från olika medlemsstater deltar gör det möjligt att med förenade krafter ta itu med utmaningar som inte kan mötas av ett land allena och att skapa synergieffekter inom EU:s forskningslandskap, vilket skapar ett betydande mervärde för EU, t.ex. de som utformas och genomförs av Eureka.

(9) Quintuple Helix and how do knowledge, innovation and the environment relate to each other? A proposed framework for a trans-disciplinary analysis of sustainable development and social ecology (”Quintuple helix-modellen och hur hänger kunskap, innovation och miljö ihop? Ett förslag till ram för en tvärvetenskaplig analys av hållbar utveckling och social ekologi”), International Journal of Social Ecology and Sustainable Development, vol.1, nr.1, s. 41–69.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/79

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 596/2014 och (EU) 2017/1129 vad gäller främjande av användning av tillväxtmarknader för små och medelstora företag

[COM(2018) 331 final – 2018/0165 (COD)]

(2018/C 440/12)

Föredragande:

Mihai IVAŞCU

Remiss	Europaparlamentet, 11.6.2018 Rådet, 21.6.2018
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	196/1/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder kommissionens förslag att göra kapitalmarknaderna till ett trovärdigt finansieringsalternativ och anser att man bör uppnå en jämvikt mellan förslagets tre huvudsyften: att utvidga marknaderna för små och medelstora företag, minska bördorna och höja likviditetsnivån. Europeiska kommissionen får inte överreglera, utan måste bibehålla hinder på en nivå som avskräcker företag som inte är redo.

1.2

Kommittén anser att det aktuella förslaget, även om det är ett steg i rätt riktning, inte är tillräckligt för att tackla de befintliga hindren på tillväxtmarknaderna för små och medelstora företag. Även om det finns ett reellt behov av en helhetsinriktad strategi måste varje enskilt steg i sig vara välmotiverat.

1.3

Jämfört med de amerikanska företagen söker de europeiska i mycket större utsträckning fortfarande banklån som ett finansieringsalternativ, ibland även till betydande extra kostnader. Det krävs ytterligare finansiell utbildning, eftersom EU:s offentliga marknader har haft svårt att locka nya emittenter och antalet börsintroduktioner inte har ökat nämnvärt.

1.4

EESK står fast vid sin tidigare ståndpunkt att den låga kommunikationsnivån (1) och de byråkratiska tillvägagångssätten (2) utgör betydande hinder och att mycket större ansträngningar måste göras för att övervinna dessa. Informationen från Bryssel bör alltid riktas till gräsrötterna – de små och medelstora företagen själva – genom att man involverar sammanslutningar av små och medelstora företag, arbetsmarknadens parter, handelskamrarna osv.

1.5

Förslaget att behålla endast permanenta insiderförteckningar för små och medelstora företag och förslaget att förlänga tidsfristen för redovisning av transaktioner utförda av personer i ledande ställning med två dagar är mycket välkomna. När det gäller dessa kan EESK endast föreslå att kommissionen undersöker ytterligare metoder för att avlägsna bördor från små och medelstora företag och flytta över dem till andra intressenter, som t.ex. behöriga nationella myndigheter.

1.6

Det förenklade prospektet innebär en betydande minskning av bördan, men EESK anser att man bör undersöka ytterligare möjligheter att gradvis förenkla överföringsprospekt för företag som har bevisat sin mognad genom att de har varit noterade på tillväxtmarknader för små och medelstora företag ett betydande antal år.

1.7

Kommittén ställer sig positiv till de föreslagna ändringarna i marknadssonderingsreglerna och avråder från ett scenario där de behöriga nationella myndigheterna begär alltför detaljerade och/eller föreskrivande förklaringar.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att locka till sig institutionella investerare, såsom privata pensionsfonder, för att investera i tillväxtmarknaderna för små och medelstora företag genom att tillhandahålla incitament, särskilt när det gäller beskattning. Medlemsstaterna bör utforska möjligheterna till ytterligare attraktiva investeringsstödsystem på nationell nivå.

1.9

Likviditetsavtalen är mycket välkomna, i synnerhet för underutvecklade marknader. EESK anser att det 29:e systemet för likviditetsavtal som utarbetats av kommissionen kommer att skapa ytterligare ett alternativ för emittenterna, vid sidan av nationell lagstiftning.

1.10

EESK påpekar att grundliga och regelbundna konsekvensbedömningar är berättigade. Konsekvensbedömningarna kan om de genomförs årligen tillhandahålla värdefull information inför framtida utmaningar för den rättsliga ramen.

2. Europeiska kommissionens förslag

2.1

Det aktuella förslaget till förordning ingår i agendan för kapitalmarknadsunionen och är inriktat på specifika förändringar i funktionen hos tillväxtmarknaderna för små och medelstora företag, som är reglerade sedan januari 2018. EU har gjort väsentliga framsteg när det gäller att utöka finansieringskällorna allteftersom företagen gradvis utvidgar sin verksamhet och att göra marknadsbaserad finansiering mer tillgänglig i EU. Nya regler har redan införts för att främja europeiska riskkapitalfonders (EuVECA) investeringar i nystartade företag och medelstora företag. Tillsammans med Europeiska investeringsfonden har kommissionen även lanserat ett program för en europeisk fondandelsfond för riskkapital (VentureEU).

2.2

Det främsta syftet med förslaget är att underlätta för små och medelstora företag att bli börsnoterade och att använda kapitalmarknader för att finansiera sin tillväxt. Förslaget innehåller en finjustering av den ursprungliga ramen som innebär ett steg mot en bättre och effektivare reglering.

2.3

Förslaget kommer att gälla alla företag som är noterade på tillväxtmarknader för små och medelstora företag, oavsett om de är små och medelstora företag eller inte. Detta säkerställer för det första att snabbt växande företag inte straffas för sina positiva ekonomiska resultat och för det andra att dessa marknader även kommer att kunna locka till sig stora företag. Kommissionen förväntar sig att införandet av de nya reglerna kommer att leda till att fler multilaterala handelsplattformar registrerar sig på tillväxtmarknader för små och medelstora företag (hittills har bara 3 av 40 gjort detta).

2.4

Förslaget innehåller lättnader som skulle

—	minska bördan för små och medelstora företag när det gäller kraven på dokumentation och offentliggörande och samtidigt bibehålla marknadsintegriteten och ett omfattande flöde av information till investerarna,

—	skapa gemensamma bestämmelser för likviditetsavtal på tillväxtmarknaderna för små och medelstora företag, vilket skulle möjliggöra en ökad likviditet för aktier,

—

göra det möjligt för emittenter att tillhandahålla ett förenklat prospekt om de önskar flytta till en reglerad marknad (en ny kategori av överföringsprospekt kommer att underlätta för emittenter som varit noterade i minst tre år att flytta i syfte att få tillgång till de största aktiebörserna, och därmed rikta in sig på bättre likviditet och ett större antal investerare).

3. Allmänna kommentarer

3.1

Små och medelstora företag utgör 99,8 % av alla icke-finansiella företag i EU, skapar omkring 58 % av det totala mervärdet och sysselsätter över 90 miljoner människor. Varje år går dock ca. 200 000 små och medelstora företag i konkurs, vilket påverkar över 1,7 miljoner arbetstagare (3).

3.2

Enligt EIB:s investeringsenkät 2016/2017 är små och medelstora företag ofta beroende av interna fonder för investering (över 60 %) (4). Återstoden utgörs främst av bankinstrument. Den marknadsbaserade finansieringen uppfyller inte sin potential. EESK anser att det är av avgörande betydelse för innovativa företag, eller för företag med en hög risk-/avkastningsprofil, att öka denna.

Figur 1

Källa till investeringsfinansiering under det senaste räkenskapsåret i EU28 (5)

(%)
	Mikro	Små	Medelstora	Stora
Interna fonder eller balanserade vinstmedel	71	64	59	57
Extern finansiering	28	35	38	38
Banklån	60	60	57	54
Annan bankfinansiering	11	8	10	11
Leasing	18	23	24	23
Factoring	2	3	3	4
Lån från vänner/familj	4	2	1	1
Bidrag	4	3	4	3
Obligationer	0	0	1	4
Eget kapital	0	0	0	1
Annan	1	1	1	1
Koncernintern finansiering	0	1	3	5
Anmärkning: Alla företag som investerade under det senaste räkenskapsåret (exklusive svaren ”vet inte”/”vill inte svara”).

3.3

EESK vill lyfta fram de små och medelstora företagens ovilja att söka finansiering från kapitalmarknader och deras beredvillighet att dra på sig större finansieringskostnader genom banklån. Denna kulturella faktor är en av de största skillnaderna jämfört med de mer framgångsrika kapitalmarknaderna i Förenta staterna och den lägre graden av banklånsberoende bland de amerikanska företagen. Ytterligare finansiell utbildning är av yttersta vikt.

3.4

Kommittén har redan i tidigare yttranden uttryckt sin övertygelse om att ”ett byråkratiskt tillvägagångssätt och komplicerade administrativa regler fortfarande är vanligt förekommande i EU:s politik för små och medelstora företag och de nuvarande stödmekanismerna, trots ständiga ansträngningar på EU-nivå för att minimera den administrativa bördan” (6).

3.5

EESK har tidigare uttryckt sitt stöd för andra förslag som syftar till att minska den administrativa bördan i samband med upprättandet av prospekt för alla emittenter, i synnerhet för små och medelstora företag, regelbundna emittenter av värdepapper och andrahandsemissioner (7). EESK har vidare förklarat att ”[b]ankkrediter är en realitet, men det behövs också tillgång till eget kapital som ett finansieringsverktyg, vilket dock inte är tillräckligt utvecklat i Europa på grund av ofördelaktiga skattesystem, avsaknad av en kultur av eget kapital, bristande finansiella kunskaper och fragmenterade insolvenssystem” (8).

3.6

EESK välkomnar kommissionens förslag att minska den administrativa bördan för små och medelstora företag och underlätta för dem att få tillgång till kapitalmarknaderna och att diversifiera sina finansieringskällor. EESK stöder även det uttalade syftet med förslaget att öka likviditeten för aktier som emitterats av emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag.

3.7

Även om fördelarna för små och medelstora företag med att vara noterade på särskilda marknader är uppenbara, och även om det ökar och diversifierar deras finansieringsmöjligheter, har EU:s marknader faktiskt haft svårt att locka till sig nya emittenter, och antalet börsintroduktioner ökar inte nämnvärt. Endast 3 000 av över 20 miljoner befintliga små och medelstora företag är börsnoterade och börsintroduktionerna är bara hälften så många som de var före finanskrisen. Otillräcklig likviditet på dessa marknader leder till högre kostnader för emittenterna att anskaffa kapital och en ovilja att investera från kapitalinnehavarnas sida, och innebär att marknadsmellanhänderna är mindre benägna att stödja små börsnoterade företag.

3.8

Finansiering med eget kapital är avgörande för innovativa företag som skapar värde och tillväxt, i synnerhet för företag som har en hög risk-/avkastningsprofil. Såddfinansiering och finansiering i inledningsskedet kan främja skapandet och utvecklingen av företag, medan andra instrument för eget kapital, såsom särskilda plattformar för offentlig börsnotering av små och medelstora företag, kan tillhandahålla finansiella resurser för tillväxtorienterade och innovativa små och medelstora företag. Dessutom kan finansiering med eget kapital vara lämpligare än skuldfinansiering för små och medelstora företag som saknar säkerheter, har negativa eller oregelbundna kassaflöden eller behöver längre löptider för att deras investeringar ska löna sig (9).

3.9

EU:s marknader är fortfarande fragmenterade och förefaller inte kunna stödja ett stort antal börsintroduktioner. EU har en till synes stark ställning vad gäller växande innovativa högteknologiska företag, men när dessa företag är i behov av ordentliga investeringar går de ofta i konkurs. Snabbväxande företag lämnar också ofta EU:s marknad för Förenta staterna i jakt på mer tillgängliga aktieoptionsprogram.

3.10

Börsnoterade företag är mindre beroende av finansiering från banker, har tillgång till en större investeringsbas och har en högre offentlig profil. Trots detta behöver mer göras för att utarbeta ett regelverk som bättre bidrar till att stödja tillgång till offentlig finansiering för små och medelstora företag, särskilt genom att främja beteckningen tillväxtmarknad för små och medelstora företag. Man måste med hjälp av lämplig lagstiftning hitta rätt jämvikt mellan investerarskydd och marknadsintegritet.

3.11

Små och medelstora företag med diversifierade finansieringskällor är stabilare och mer konkurrenskraftiga, eftersom de har lägre kostnader och bättre utvecklingsperspektiv. Detta möjliggör en starkare arbetsmarknad och bättre möjligheter för medborgarna att söka arbete, oberoende av deras utbildningsnivå.

3.12

EESK rekommenderar att kommissionen överväger ytterligare lättnader av regler och krav för tillväxtmarknader för små och medelstora företag, så att dessa skiljer sig mer från reglerade marknader och blir attraktivare som introduktionsmarknader.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK stöder helhjärtat de pågående insatserna för att göra kapitalmarknaderna till ett trovärdigt finansieringsalternativ, som en del av agendan för kapitalmarknadsunionen. Det är dock tveksamt om de pågående insatserna är tillräckliga för att minska de avsevärda hinder som för närvarande finns på marknaden. De små och medelstora företagen förefaller inte ändra sitt beteende när det gäller finansiering, och därför måste ytterligare insatser göras. Kommissionen har noterat att detta bara är ett steg på vägen och inte en fullständig lösning på alla de utmaningar som rör kapitalmarknaderna.

Figur 2

Typer av finansiering som små och medelstora företag vill se mer av i finansieringsmixen under de närmaste tre åren, EU-28 (10)

4.2

Även om det återstår att se om de verkligen kommer att minska efterlevnadskostnaderna, lätta bördorna och främja marknadslikviditeten – samtliga mål är relativt ambitiösa – anser EESK att de föreslagna åtgärderna är ett steg i rätt riktning.

4.3

EESK anser att det låga antalet små och medelstora företag som får tillgång till marknadsbaserad finansiering även beror på bristande kommunikation på lägre nivå. Budskapen och verktygen på EU-nivå når inte ned till gräsrötterna, dvs. de små och medelstora företag som berörs. Detta har flera orsaker, men den främsta är otillräcklig proaktiv kommunikation och samverkan mellan Bryssel och medlemsstaterna och med sammanslutningar av små och medelstora företag, arbetsmarknadens parter eller handelskamrarna. EESK varnade för detta i ett tidigare yttrande (11), men några förbättringar har hittills knappt kunnat skönjas.

4.4

Å andra sidan kan det låga antalet institutioner som investerar i aktier på marknader för små och medelstora företag och obligationer förklaras av att inga incitament tillhandahålls för dessa investerare, i synnerhet när det gäller beskattning. EESK rekommenderar kommissionen att undersöka denna möjlighet.

4.5

EESK välkomnar förslaget om att förlänga tidsfristen för redovisning av transaktioner utförda av personer i ledande ställning med två dagar. Detta är ett viktigt verktyg för att bibehålla öppenheten och symmetrin på de mindre marknaderna, men tidsfristen på tre dagar var ett kritiskt hinder för små och medelstora företag. EESK anser att den föreslagna ändringen kommer att leda till ett förenklat förfarande för svårare perioder eller perioder med större belastning för företagen. Kommittén rekommenderar att kommissionen undersöker sätt att flytta den administrativ bördan bort från företagen och i stället föra över den på andra aktörer, såsom behöriga nationella myndigheter.

4.6

EESK har redan uttryckt sitt fulla stöd för att förenkla och rationalisera kraven på prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds på reglerade marknader, för att göra dem mer kostnadseffektiva och användbara för investerare i fråga om de uppgifter de innehåller (12). Alla nya förslag som bidrar till att uppnå detta mål är mycket välkomna. Med tanke på den stora mängd information som företag på tillväxtmarknader för små och medelstora företag måste offentliggöra enligt marknadsmissbruksförordningen och direktiv 2014/65/EU anser EESK att ett enklare överföringsprospekt räcker för företag som flyttar till en reglerad marknad.

4.7

Vidare skulle kommittén stödja att prospekt för överföring till en reglerad marknad gradvis förenklas för företag som har varit börsnoterade under ett rimligt antal år på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag.

4.8

EESK välkomnar förslaget att endast upprätthålla permanenta insiderförteckningar för företag som är noterade på tillväxtmarknader för små och medelstora företag, eftersom antalet anställda med tillgång till insiderinformation är begränsat och varierar mycket lite. Detta utgör en väsentlig lättnad av bördan.

4.9

EESK ställer sig bakom de föreslagna ändringarna av marknadssonderingsreglerna eftersom de kommer att underlätta utgivning av företagsobligationer från emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag. När det gäller de motiveringar som ska tillhandahållas av emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag när offentliggörandet av insiderinformation har försenats anser EESK att de förklaringar som de nationella behöriga myndigheterna begär, efter anmälan från emittenten, inte bör vara alltför detaljerade eller alltför föreskrivande.

4.10

Marknadsmissbruksförordningen är en källa till administrativa och rättsliga kostnader och kan av emittenter utanför EU ses som ett hinder för att registrera sig på EU:s marknader. EESK rekommenderar att ytterligare ändringar görs för att skräddarsy kraven på tillväxtmarknader för små och medelstora företag.

4.11

Likviditetsavtal välkomnas visserligen, i synnerhet för underutvecklade marknader, men förslag på europeisk nivå skulle skapa lika villkor som lokala förhållanden kan bygga på. EESK anser att det 29:e systemet för likviditetsavtal, som kommissionen håller på att utarbeta, kommer att göra det möjligt för emittenter att upprätta ett likviditetsavtal på grundval av antingen nationell lagstiftning, där sådan finns, eller europeiska regler.

4.12

Kommissionens förslag är definitivt ett steg i rätt riktning. EESK föreslår dock att det görs regelbundna konsekvensbedömningar med bred tillgång till icke-konfidentiella uppgifter och analyser som bygger på kvantitativa indikatorer.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 345, 13.10.2017, s. 15.

(2) EUT C 345, 13.10.2017, s. 15.

(3) Marcin Szczepanski, ”Helping European SMEs to grow: Start-up and scale-up initiatives for business ventures in the EU”.

(4) ”EIBIS 2016/2017: Surveying Corporate Investment Activities, Needs and Financing in the EU”, Europeiska investeringsbanken, 2017.

(5) Apostolos Thomadakis, ”Developing EU Capital Markets for SMEs: Mission impossible?”, ECMI Commentary nr 46, 4 september 2017.

(6) EUT C 345, 13.10.2017, s. 15.

(7) EUT C 177, 18.5.2016, s. 9.

(8) EUT C 288, 31.8.2017, s. 20.

(9) Iota Kaousar Nassr och Gert Wehinger, ”Opportunities and limitations of public equity markets for SMEs”, OECD Journal: Financial Market Trends 2015/1, 49–84.

(10) Apostolos Thomadakis, ”Developing EU Capital Markets for SMEs: Mission impossible?”, ECMI Commentary nr 46, 4 september 2017.

(11) EUT C 345, 13.10.2017, s. 15.

(12) EUT C 177, 18.5.2016, s. 9.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/85

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet

[COM(2018) 336 final – 2018/0168 (COD)]

(2018/C 440/13)

Föredragande:

Christophe LEFÈVRE

Remiss	Rådet, 6.6.2018 Europaparlamentet, 11.6.2018
Rättslig grund	Artikel 114.1 i EUF-fördraget
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	191/0/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar de förslag som kommissionen lägger fram i samband med ändringen av direktivet om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet. Kommittén beklagar dock att kommissionen inte har tagit tillfället i akt att förutse utvecklingen av autonoma fordon, trots de iakttagelser som gjorts i den konsekvensbedömning (1) som åtföljer förslaget.

1.2

När det gäller förbättringen av skyddet för offer för trafikolyckor när en försäkringsgivare blir insolvent stöder kommittén förslaget att skadeersättningsorganet i den medlemsstat där den skadelidande är bosatt ska ersätta den skadelidande. Kommissionen utesluter dock att detta organ anlitas om den skadelidande har framfört ett direkt ersättningsanspråk till försäkringsgivaren eller vidtagit rättsliga åtgärder. Kommittén rekommenderar därför att detta undantag inte tillämpas om försäkringsgivaren under denna period hamnar på obestånd (konkurs, likvidation) eller om den skadelidande överlåter vinningen av de rättsliga åtgärderna till organet, i syfte att snabbare erhålla ersättningen. Kommittén rekommenderar att den tillämpade ersättningsnivån (skadeståndet) ska vara den som är mest fördelaktig för den skadelidande av följande nivåer: nivån i det land där olyckan inträffade och nivån i bosättningslandet.

1.3

När det gäller förbättringen av erkännandet av intyg om tidigare ersättningsanspråk rekommenderar kommittén att man anger namnet på den förare som är inblandad i olyckan och graden av dennes ansvar för olyckan (fullt, partiellt eller inget). Kommittén ställer sig frågande till intygets innehåll inom ramen för nationell lagstiftning där fordonet är försäkrat oavsett vem föraren är, jämfört med lagstiftning där ett fordon är försäkrat för en viss förare som betalar premier i enlighet med sin individuella riskprofil och skadehistorik, eller där körkortsinnehavaren är försäkrad oberoende av det fordon som används. Kommittén uppmanar kommissionen att föreskriva att försäkringsintygen och intygen om skadehistorik tillhandahålls i ett format som kan autentiseras, och att bemyndiga användning av en sammanlänkad databas som de rättsvårdande myndigheterna kan konsultera för att kontrollera intygens giltighet.

1.4

När det gäller försäkringskontroller för att bekämpa oförsäkrad körning välkomnar kommittén förslaget om att använda teknik för igenkänning av nummerplåtar för att i ett nationellt system kontrollera fordon utan att fordonet behöver stanna. I de fall då försäkringsavtal saknas rekommenderar kommittén att fordonet beläggs med körförbud till dess att ett giltigt försäkringsintyg uppvisas.

1.5

När det gäller harmonisering av minimibeloppen för försäkringstäckning rekommenderar kommittén att kommissionen fastställer ett slutdatum för genomförandet av minimitrösklarna för ersättning.

1.6

När det gäller direktivets tillämpningsområde välkomnar kommittén förtydligandet av begreppet transportmedel på allmän eller privat mark, stillastående eller i rörelse, där de identifierade fordonen inte används uteslutande för jordbruksändamål. Det bör dock säkerställas att jordbruksfordon som färdas på allmän väg omfattas av direktivet.

1.7

När det gäller förenligheten med befintliga bestämmelser på det berörda området noterar kommittén slutligen att kommissionens förslag stöder den fria rörligheten för personer och varor samt de principer för den inre marknaden som säkerställer fritt tillhandahållande av tjänster och fri etableringsrätt för försäkringsgivarna.

2. Bakgrund och inledning

2.1

Kommissionen lägger fram ett förslag om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG (2) om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet.

2.2

Kommissionen avser att förbättra det för närvarande otillräckliga skyddet av offer för trafikolyckor där motorfordon är inblandade, minska skillnaderna i hur försäkringstagare i EU behandlas i fråga om bonus/malus samt införliva EU-domstolens domar sedan genomförandet av det första direktivet om motorfordonsförsäkring, som antogs 1972.

2.3

Direktivet är ett rättsligt instrument som är av avgörande betydelse för den inre marknadens funktion när det gäller fri rörlighet, och bygger på att det ska räcka med en enda premie och att man inte ska behöva teckna en kompletterande försäkring för resa i en annan medlemsstat. Det syftar också till att garantera en hög grad av konvergens i fråga om skyddet av offer för trafikolyckor.

2.4

Grunden till lagstiftningen är det internationella systemet med gröna kort, som inte är ett EU-initiativ och omfattar 48 länder. De viktigaste inslagen i direktiv 2009/103/EG är

—	krav på att motorfordon omfattas av en ansvarsförsäkring som är giltig överallt i EU på grundval av en enda premie,

—	krav på de lägsta täckningsbelopp som försäkringar måste omfatta (med möjlighet för medlemsstaterna att kräva en högre täckning nationellt),

—	förbud för medlemsstaterna att utföra systematiska gränskontroller av försäkringar för fordon som är normalt hemmahörande i en annan medlemsstat,

—	skyldighet för medlemsstaterna att inrätta garantifonder för ersättning till skadelidande vid olyckor som orsakats av oförsäkrade eller oidentifierade fordon,

—	försäkringsskydd för skadelidande vid trafikolyckor i en annan medlemsstat än den medlemsstat där de är bosatta,

—	rättighet för försäkringstagarna att få ett intyg över sin skadehistorik under de senaste fem åren från sin försäkringsgivare.

2.5

Inom ramen för kommissionens arbetsprogram för 2016 och handlingsplanen för finansiella tjänster från mars 2017 genomfördes 2017 en utvärdering (3) av direktiv 2009/103/EG och EU-domstolen avkunnade samma år två domar. Kommissionen har intagit sin ståndpunkt utifrån detta.

2.5.1 Förbättring av skyddet av offer för trafikolyckor i händelse av att en försäkringsgivare blir insolvent

2.5.1.1

Kommissionen föreslår att ett organ i varje medlemsstat ska bemyndigas att ersätta skadelidande som är stadigvarande bosatta inom dess territorium, minst upp till gränserna för försäkringsskyldighet, för personskador eller sakskador som orsakats av ett försäkrat fordon, i avsaknad av ett motiverat svar inom tre månader på vad som anförts i ersättningsanspråket, eller vid konkurs eller likvidation av försäkrings- eller återförsäkringsbolaget. Detta skulle inte gälla om den skadelidande redan har framfört ett direkt ersättningsanspråk till försäkringsgivaren eller vidtagit rättsliga åtgärder som fortfarande pågår.

2.5.1.2

Enligt kommissionens förslag skulle detta organ kunna motta ersättning från det berörda organet i det land där den person som är ansvarig för olyckan är bosatt.

2.5.2 Förbättring av erkännandet av intyg om skadehistorik, särskilt i gränsöverskridande sammanhang

2.5.2.1

Enligt direktivet har man rätt att få ett intyg om skadehistoriken under de senaste fem åren inom ramen för sin motorfordonsförsäkring. Försäkringsgivare är inte skyldiga att beakta det vid beräkningen av premierna.

2.5.2.2

Kommissionen rekommenderar att man standardiserar innehållet i och utformningen av dessa intyg om skadehistorik, som bör innehålla de uppgifter som behövs för att premierna ska kunna anpassas i enlighet med skadehistoriken och för att försäkringsintyget ska kunna autentiseras.

2.5.3 Försäkringskontroller för att motverka oförsäkrad körning

2.5.3.1

Kommissionen rekommenderar att teknik för igenkänning av nummerplåtar används för att utföra kontroller utan att fordonet behöver stanna, inom ramen för ett allmänt nationellt kontrollsystem. Detta förfarande skulle inte påverka den fria rörligheten för personer och fordon.

2.5.3.2

Kommissionen påpekar att det för att kontrollera att fordon är försäkrade när de förs in på en medlemsstats territorium krävs ett utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna.

2.5.4 Harmonisering av minimibelopp för försäkringstäckning

2.5.4.1

Kommissionen noterar vidare att de lägsta ersättningsnivåerna skiljer sig mellan länderna, bl.a. på grund av att dessa nivåer inte justerats under övergångsperioden. Kommissionen rekommenderar att minimibeloppen för försäkringstäckning harmoniseras, samtidigt som varje medlemsstat kan föreskriva högre minimitröskelvärden.

2.5.5 Direktivets tillämpningsområde

2.5.5.1

Genom att införliva tre domar av EU-domstolen (4) klargör kommissionen tillämpningsområdet för skyldigheten att teckna en ansvarsförsäkring för motorfordon, med undantag för olyckor där fordonet använts uteslutande för jordbruksändamål: all verksamhet som överensstämmer med fordonets normala funktion som transportmedel på allmän väg eller privat mark och oavsett om det står stilla eller befinner sig i rörelse.

2.6 Förenlighet med unionens politik inom andra områden

2.6.1

Kommissionen noterar att dess förslag stöder den fria rörligheten för personer och varor samt de principer för den inre marknaden som säkerställer fritt tillhandahållande av tjänster och fri etableringsrätt för försäkringsgivarna.

3. Kommentarer

3.1

EESK välkomnar de förslag som kommissionen lägger fram i samband med ändringen av direktivet om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet. Ändringen är ett resultat av den återkoppling som föreskrivs i den rättsliga ramen, av konsekvensbedömningen och de offentliga samråden samt av införlivandet av EU-domstolens rättspraxis.

3.2 Förbättring av skyddet av offer för trafikolyckor i händelse av att en försäkringsgivare blir insolvent

3.2.1

Kommittén stöder förslaget om att den skadelidande ska få ersättning av ett skadeersättningsorgan i den medlemsstat där denne är bosatt, för att avhjälpa situationer där försäkringsgivare befinner sig på obestånd, eller om ett motiverat svar inte lämnats inom rimlig tid, och välkomnar det faktum att organet i den skadelidandes bosättningsland kan kräva återbetalning från det berörda organet i det tredjeland där den försäkrade person som är ansvarig för olyckan är bosatt.

3.2.2

Med tanke på att kommissionen dock utesluter att det handläggande organet ersätter den skadelidande om denne framfört ett direkt ersättningsanspråk till försäkringsgivaren eller om rättsliga åtgärder pågår, rekommenderar kommittén att detta undantag inte ska tillämpas i följande fall:

—	Om försäkringsgivaren under denna period hamnar på obestånd (konkurs, likvidation).

—	Om kontrollmyndigheterna återkallar tillståndet att bedriva verksamhet.

—	Om den skadelidande överlåter vinningen av de rättsliga åtgärderna till organet, i syfte att erhålla ersättningen mycket snabbt.

Kommittén rekommenderar att den tillämpade ersättningsnivån (skadeståndet) ska vara den som är mest fördelaktig för den skadelidande av följande nivåer: nivån i det land där olyckan inträffade och nivån i bosättningslandet.

3.3 Förbättring av erkännandet av intyg om skadehistorik, särskilt i gränsöverskridande sammanhang

3.3.1

Kommittén välkomnar att standardiserade intyg om den eventuella förekomsten av olyckor under de fem senaste åren utfärdas systematiskt.

3.3.2

Kommittén rekommenderar att man dessutom anger namnet på den inblandade föraren och graden av dennes ansvar för olyckan (fullt, partiellt eller inget).

3.3.3

Kommittén ställer sig frågande till intygets innehåll inom ramen för nationell lagstiftning där fordonet är försäkrat oavsett vem föraren är, jämfört med lagstiftning där ett fordon är försäkrat för en viss förare som betalar premier i enlighet med sin individuella riskprofil och skadehistorik, eller där körkortsinnehavaren är försäkrad oberoende av det fordon som används.

3.3.4

Kommittén undrar dock vad som gäller beträffande motorfordon utan förare, eller vad begreppet ansvarig ”förare” innebär när motorfordonet fjärrstyrs.

3.3.5

Kommittén noterar att kommissionen inte avser att lagstifta om dokumentförfalskning i samband med intyg om skadehistorik eller försäkringsintyg.

3.3.6

Kommittén uppmanar kommissionen att föreskriva att försäkringsintygen och intygen om skadehistorik tillhandahålls i ett format som kan autentiseras, och att bemyndiga användning av en sammanlänkad databas som de rättsvårdande myndigheterna kan konsultera för att kontrollera intygens giltighet.

3.3.7

Kommittén noterar att kommissionen inte nämner hur inrättandet av dessa system som är sammanlänkade över gränserna ska finansieras.

3.4 Försäkringskontroller för att motverka oförsäkrad körning

3.4.1

Kommittén välkomnar förslaget om att använda teknik för igenkänning av nummerplåtar för att kontrollera fordon utan att fordonet behöver stanna, förutsatt att de genomförda kontrollerna är en del av ett allmänt nationellt kontrollsystem, inte är diskriminerande och inte innebär att fordonet måste stanna.

3.4.2

Kommissionen nämner dock inte hur de oförsäkrade fordon som upptäcks på detta sätt ska hanteras. Kommittén rekommenderar att fordonet beläggs med körförbud till dess ett försäkringsintyg uppvisas som antingen är giltigt eller vars sista giltighetsdag ligger mindre än en månad tillbaka i tiden.

3.4.3

Kommissionen påpekar att det för att kontrollera att fordon är försäkrade när de förs in på en medlemsstats territorium krävs ett utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna, och att berörda personers rättigheter, friheter och berättigade intressen måste skyddas i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen.

3.4.4

Kommissionen nämner dock inte vem som ska ansvara för driften och inte heller hur kostnaderna för att inrätta och förvalta en sammanlänkad databas över giltiga eller ogiltiga försäkringsavtal ska finansieras.

3.5 Harmonisering av minimibelopp för försäkringstäckning

3.5.1

Kommittén instämmer i kommissionens analys som visar på att minimitrösklarna skiljer sig åt och framför allt att de inte uppfyller kraven, eftersom de i nästan hälften av EU:s medlemsstater understiger de tröskelvärden som anges i direktivet.

3.5.2

Istället för en enkel rekommendation om att tröskelvärdena ska harmoniseras (5) rekommenderar kommittén att kommissionen fastställer ett slutdatum (möjligen i slutet av 2019) för fastställandet av minimitrösklar för ersättning, med tanke på att tidsfristen redan har löpt ut.

3.5.3

3.6 Direktivets tillämpningsområde

3.6.1

Kommittén välkomnar förtydligandet av begreppet transportmedel som befinner sig på allmän eller privat mark, oavsett om det är stillastående eller i rörelse, och som inte används uteslutande för jordbruksändamål. Det bör dock säkerställas att jordbruksfordon som färdas på allmän väg omfattas av direktivet.

3.7 Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

3.7.1

Kommittén noterar också att kommissionens förslag stöder den fria rörligheten för personer och varor samt de principer för den inre marknaden som säkerställer fritt tillhandahållande av tjänster och fri etableringsrätt för försäkringsgivarna.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/10102/2018/EN/SWD-2018-247-F1-EN-MAIN-PART-1.PDF

(2) EUT L 263, 7.10.2009, s. 11. https://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:263:SOM:EN:HTML

(3) https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/initiatives/ares-2017-3714481_en

(4) Domar i målen Vnuk (2014 C-162/13), Rodrigues de Andrade (2017 C-514/16) och Torreiro (2017 C-334/16).

(5) Direktiv 84/5/EEG, i dess ändrade lydelse enligt direktiv 2005/14/EG.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/90

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om krav för typgodkännande av motorfordon och deras släpvagnar samt de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, med avseende på deras allmänna säkerhet och skydd för personer i fordonet och oskyddade trafikanter, om ändring av förordning (EU) 2018/… och om upphävande av förordningarna (EG) nr 78/2009, (EG) nr 79/2009 och (EG) nr 661/2009

(COM(2018) 286 final – 2018/0145 COD)

(2018/C 440/14)

Föredragande:

Raymond HENCKS

Remiss	Europaparlamentet, 28.5.2018 Rådet, 4.6.2018
Rättslig grund	Artikel 114.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	193/1/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Under de senaste årtiondena har trafiksäkerheten i EU förbättrats avsevärt tack vare skärpta trafikföreskrifter och regler om hur förarna ska bete sig, en förbättring av yrkesförarnas arbetsvillkor och utbildning, förbättrade väginfrastrukturer och ingripanden från räddningstjänstens sida samt hårdare EU-krav på fordonssäkerhet, vilka fordonsindustrin alltid har kunnat uppfylla genom innovativa tekniska lösningar.

1.2

Antalet personer som dödas på EU:s vägar är emellertid fortfarande betydligt högre än det mål som EU fastställde i vitboken om transporter från 2011 om att närma sig ”nollvisionen” fram till 2050 och minska antalet dödsolyckor i trafiken med hälften fram till 2020.

1.3

Majoriteten av alla trafikolyckor har uteslutande sin grund i mänskliga fel, som oftast hör ihop med fortkörning, ouppmärksamhet eller rattfylleri. Man måste alltså i högre grad uppmuntra, eller rent av tvinga, EU-medborgarna att ta huvudansvaret för sin egen säkerhet och andra vägtrafikanters säkerhet i EU genom ett lämpligt beteende.

1.4

För detta ändamål bör man anta en integrerad strategi för trafiksäkerheten, som omfattar förarnas beteende, yrkesförarnas arbetsvillkor och kompetens samt infrastrukturen. Fordonens säkerhetssystem, som kan förebygga eller korrigera mänskliga fel, är en annan avgörande säkerhetsaspekt.

1.5

EESK uppskattar att kommissionen vill göra det obligatoriskt att ha ett nytt spektrum av avancerade säkerhetsåtgärder som standardutrustning i samtliga vägfordon, bland annat system för övervakning av däcktryck, intelligent farthållning, övervakning av förartrötthet och ouppmärksamhet från förarens sida, distraktionsvarning, backövervakning, nödstoppssignal och nödbromssystem.

1.6

EESK ställer sig också bakom att tunga fordon och bussar måste utrustas med ett detekterings- och varningssystem avseende oskyddade trafikanter i närheten av fordonets front och sida närmast vägkanten och att de ska utformas och konstrueras så att oskyddade vägtrafikanter blir mer synliga från förarsätet och vara försedda med ett varningssystem vid avvikelse ur körfält. EESK välkomnar dessutom den ytterligare skyldigheten att utforma och konstruera bussar så att de också är tillgängliga för personer med nedsatt rörlighet, inklusive rullstolsburna personer.

1.7

Kommittén ställer sig däremot frågande till varför kommissionen inte kräver alkolås och bara föreskriver installationshjälp för sådana lås. EESK anser att montering av alkolås bör vara en skyldighet och inte ett val.

1.8

Dessutom rekommenderar EESK att det ställs krav på registreringsapparater för kollisionsdata också för lastbilar, tunga fordon och bussar eftersom färdskrivarna, trots att de redan tillhandahåller vissa uppgifter om körningen, inte lagrar de avgörande uppgifterna i samband med och efter en olycka.

1.9

Slutligen beklagar EESK att de säkerhetssystem som är striktare än vad som krävs i EU-lagstiftningen, och som tillverkarna installerar frivilligt, ofta är begränsade till de mest avancerade modellerna och utesluter de billigare modellerna, som då saknar icke-obligatoriska avancerade säkerhetsåtgärder. Därför har inte alla EU-medborgare tillgång till fordon med likvärdig säkerhetsnivå. För att lösa detta problem rekommenderar EESK att kommissionen, i fråga om den aktuella förordningen och i allmänhet, ska kräva att EU-standarderna anpassas efter den tekniska utvecklingen så snart som möjligt.

1.10

Detta gäller även för tunga fordon och bussar, i synnerhet detekterings- och varningssystemet avseende trafikanter i närheten av fordonets front och sida närmast vägkanten. Det granskade förslaget till förordning omfattar visserligen installation av sådana, men de borde även göras obligatoriska snarast möjligt.

2. Inledning

2.1

Under de senaste årtiondena har trafiksäkerheten förbättrats väsentligt, framför allt tack vare avancerade ombordsystem för säkerhet i fordonen, förbättrad väginfrastruktur, skärpta vägtrafikregler, kampanjer för att öka förarnas medvetenhet samt räddningstjänstens kompetens och snabba ingripanden.

2.2

Det finns emellertid fortfarande stora skillnader mellan medlemsstaterna, detta trots ansträngningar från kommissionen, som genom sina olika program och riktlinjer strävar efter att harmonisera säkerhetsbestämmelserna i hela unionen.

2.3

Det rör sig exempelvis om följande:

—	Vägmärkena och den lägsta körkortsåldern är inte alltid lika.

—	Mobiltelefoner får i vissa länder användas vid körning med handsfree-utrustning.

—	Den tillåtna blodalkoholhalten varierar mellan medlemsstaterna, från nolltolerans till ett något mer tillåtande förhållningssätt.

—	Hastighetsbegränsningarna skiljer sig åt.

—	Den skyddsutrustning som krävs av cyklister (hjälm) och bilförare (reflexväst, varningstriangel, första hjälpen-utrustning, brandsläckare) är inte densamma överallt.

2.4

Under 2017 miste 25 300 personer livet i trafiken i EU, vilket motsvarar en minskning med 2 % på ett år (1) men inte alls är tillräckligt för att betydligt minska antalet dödsolyckor på vägarna (2) i syfte att närma sig ”nollvisionen” för vägtrafiken fram till 2050.

2.5

Omkring 135 000 personer skadades allvarligt under fjolåret (3), däribland en stor andel fotgängare, cyklister och motorcyklister, som kommissionen ser som särskilt ”oskyddade”.

2.6

Enligt kommissionen beräknas de socioekonomiska kostnaderna för trafikolyckor till 120 miljarder euro om året (medicinsk vård, arbetsoförmåga osv.).

3. Kommissionens förslag

3.1

Det aktuella initiativet ingår i det tredje rörlighetspaketet inom ”Europa på väg”, som syftar till att göra den europeiska rörligheten säkrare och mer tillgänglig, den europeiska industrin mer konkurrenskraftig och de europeiska jobben säkrare och till en bättre anpassning till nödvändigheten att bekämpa klimatförändringarna, i synnerhet genom skärpta krav på vägfordonens säkerhetsfunktioner.

3.2

Med tanke på att de nuvarande bestämmelserna om förfarandet för typgodkännande av fordon i EU med avseende på skydd av fotgängare och säkerheten kring väte i stort sett har blivit föråldrade på grund av den tekniska utvecklingen har förordningarna (EG) nr 78/2009 (skydd av fotgängare), (EG) nr 79/2009 (vätgasdrivna motorfordon) och (EG) nr 661/2009 (krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon) upphävts och ersatts med likvärdiga bestämmelser från FN:s föreskrifter och ändringar av dessa, som unionen har röstat för eller som unionen tillämpar i enlighet med beslut 97/836/EG.

3.3

I stort sett behålls tillämpningsområdet för förordningen om allmän säkerhet hos motorfordon. När det gäller de säkerhetsfunktioner som i nuläget är tillämpliga för fordon och relaterade undantag utvidgas emellertid tillämpningsområdet till att omfatta alla fordonskategorier, och de nuvarande undantagen för stadsjeepar och skåpbilar stryks.

3.4

Förslaget till förordning innehåller allmänna tekniska krav för typgodkännande av fordon samt system, komponenter och separata tekniska enheter och innehåller en förteckning över säkerhetsområden för vilka detaljerade regler utvecklas vidare (eller behöver utvecklas) i sekundärlagstiftningen. Samtliga FN-föreskrifter om trafiksäkerhet som ska vara obligatoriska i EU tas upp i en bilaga till det förslag till förordning som omfattas av yttrandet.

3.5

I förslaget till förordning föreskrivs det även att man ske ge kommissionen befogenheter att fastställa regler och detaljerade tekniska krav i delegerade akter.

3.6

Det aktuella tillämpningsområdet för skyldigheten att utrusta personbilar med ett system för övervakning av däcktryck utvidgas till samtliga fordonskategorier.

3.7

En uppsättning avancerade säkerhetsfunktioner, såsom intelligent farthållning, system som varnar vid förartrötthet och övervakar ouppmärksamhet, distraktionsvarning, backövervakning, nödstoppssignal, installationshjälp för alkolås och avancerade nödstoppssystem, blir obligatoriska för samtliga fordon.

3.8

Personbilar och lätta nyttofordon ska dessutom vara utrustade med

—	en registreringsapparat för kollisionsdata,

—	ett system för kvarstannande i körfält, och

—	ett frontskydd utformat och konstruerat med en utvidgad skyddszon för islag med huvudet i händelse av kollision med oskyddade trafikanter.

Lastbilar och tunga fordon (kategorierna N2 och N3) och bussar (kategorierna M2 och M3) ska vara utrustade med

—	ett detekterings- och varningssystem avseende oskyddade trafikanter i närheten av fordonets front och sida närmast vägkanten och vara utformade och konstruerade så att oskyddade vägtrafikanter blir mer synliga från förarsätet, och

—	ett varningssystem vid avvikelse ur körfält.

Bussar ska dessutom vara utformade och konstruerade så att de är tillgängliga för personer med nedsatt rörlighet, inklusive rullstolsburna personer.

Vätgasdrivna fordon ska uppfylla kraven i bilaga V till förordningen.

När det gäller automatiserade fordon bör detaljerade regler och tekniska bestämmelser vidareutvecklas som grund för användningen av automatiserade fordon.

4. Allmänna kommentarer

4.1

EESK uppskattar att kommissionen vill göra det obligatoriskt att ha ett nytt spektrum av avancerade säkerhetsåtgärder som standardutrustning i vägfordon. Man måste dock komma ihåg att utöver översynerna av de minimistandarder som är obligatoriska för nya fordon som säljs på EU:s marknad måste man i högre grad uppmuntra eller rent av tvinga EU-medborgarna att genom ett lämpligt beteende ta huvudansvaret för sin egen säkerhet och andra vägtrafikanters säkerhet i EU.

4.2

De nya fordonssäkerhetsfunktionerna, hur användbara och oumbärliga de än är, riskerar att bara få en begränsad effekt på den planerade minskningen av antalet allvarliga trafikolyckor om de inte kompletteras med andra åtgärder avseende trafikanternas beteende, yrkesförarnas arbetsvillkor och kompetens samt väginfrastrukturen. Det fortsatt stora antalet trafikolyckor som innebär många dödsfall och allvarligt skadade personer kräver en ytterligare dynamisk anpassning av trafiksäkerhetspolitiken som, vid sidan av de skärpta kraven på säkerhetsfunktioner i vägfordon och förebyggande åtgärder, också innehåller avskräckande åtgärder gentemot de personer som inte följer reglerna och som riskerar sitt och andras liv.

4.3

EESK anser att även om man måste främja tekniker för interaktion mellan förare, liksom intelligenta transportsystem, får man inte vänta sig att framtidens rörlighet, i synnerhet intelligenta transportsystem och helt automatiserade körsystem, på kort och medellång sikt kommer att lösa de aktuella utmaningarna.

4.4

Enligt kommissionen kommer den reviderade ramen att vara bättre anpassad för att förbättra skyddet av oskyddade trafikanter. I artikel 3.1 i den granskade förordningen definieras en oskyddad trafikant som en ”trafikant som använder sig av ett tvåhjuligt motorfordon eller icke-motoriserad trafikant, t.ex. cyklist eller fotgängare”. EESK anser att denna definition inte nödvändigtvis omfattar alla ”högriskkategorier”, bland annat personer med åldersrelaterade svagheter (barn och äldre personer) eller funktionsnedsättning.

4.5

Man vet att de risker som trafikanterna utsätts för främst har att göra med förarnas beteende (fortkörning, intag av alkohol eller narkotika, användning av bärbar elektronisk utrustning i samband med körning, bristande uppmärksamhet, förarnas fysiska tillstånd, för långa körningar, bristande efterlevnad av kravet på vila) och olämpliga infrastrukturer (brist på trottoarer och lämplig belysning).

4.6

EESK ställer sig alltså bakom att kommissionen, för att förekomma en del av dessa faror, kräver systematisk installation av följande i nya fordon:

—	Anpassningsbara och intelligenta farthållningssystem som, förutom säkerhetsaspekten, uppmuntrar bränslesnål körning och alltså minskade utsläpp.

—	Ett system för kontroll av däcktryck.

—	Avancerade system för övervakning av förartrötthet och distraktionsvarning.

4.7

Kommittén ställer sig däremot frågande till varför förslaget till förordning inte inför ett krav på alkolås och bara föreskriver installationshjälp för sådana lås. Enligt en studie från Verband der TÜV e.V (4) berodde 11 % av olyckorna under 2016 på att förarna var berusade. Med tanke på att det beräknas att bara ett av 600 fall av rattfylleri upptäcks uppskattas över 25 % av antalet olyckor bero på alkoholintag. EESK anser att monteringen av alkolås inte bör begränsas till återfallsförbrytare vars körkort dragits in av domstolen för rattfylleri eller drograttfylleri, utan bör vara ett allmänt krav.

4.8

EESK rekommenderar ett krav på registreringsapparater för kollisionsdata även för lastbilar och bussar eftersom färdskrivarna, trots att de redan tillhandahåller vissa uppgifter om körningen, inte lagrar de avgörande uppgifterna i samband med och efter en olycka.

4.9

Enligt kommissionens konsekvensbedömning, som bifogas det aktuella förslaget till förordning, bör införandet av de nya säkerhetsfunktioner som omfattas av yttrandet under en sextonårsperiod bidra till att minska antalet dödsfall med 24 794 personer och antalet allvarligt skadade med 140 740 personer. EESK undrar om sådana uppskattningar, som är angivna i exakt antal personer, inte riskerar att betraktas som föga trovärdiga och undergräva mervärdet av hela konsekvensbedömningen.

4.10

Slutligen uppmärksammar EESK att tillverkarna frivilligt utvecklar fordon med högre säkerhetsstandarder än vad som krävs enligt EU-lagstiftningen. Tyvärr är dessa förbättringar ofta begränsade till de mest avancerade modellerna på de största marknaderna i medlemsstaterna, och utesluter de billigare modellerna, som då saknar icke-obligatoriska avancerade säkerhetsåtgärder. Därför har inte alla EU-medborgare tillgång till fordon med likvärdig säkerhetsnivå. För att lösa detta problem rekommenderar EESK att kommissionen ska kräva att EU-standarderna anpassas efter den tekniska utvecklingen så snart som möjligt.

Det gäller även för tunga fordon och bussar, i synnerhet detekterings- och varningssystemet avseende trafikanter i närheten av fordonets front och sida närmast vägkanten (döda vinkeln), som bör bli obligatoriskt snarast möjligt.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Pressmeddelande från kommissionen av den 10 april 2018 IP/18/2761.

(2) Pressmeddelande från kommissionen av den 10 april 2018 IP/18/2761.

(3) Pressmeddelande från kommissionen av den 10 april 2018 IP/18/2761.

(4) https://etsc.eu/wp-content/uploads/5_VdTÜV_DeVol_Brussels.PPT_17.06.18.pdf.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/95

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om komplettering av Europeiska unionens typgodkännandelagstiftning med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen

[COM(2018) 397 final – 2018/0220 (COD)]

(2018/C 440/15)

Föredragande:

Séamus BOLAND

Remiss	Europaparlamentet, 2.7.2018 Rådet, 3.7.2018
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	198/0/7

1. Slutsatser

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar Europeiska kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om komplettering av Europeiska unionens typgodkännandelagstiftning med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen.

1.2

EESK anser att förslaget är inriktat på de konkreta åtgärder som krävs för att hantera de reella konsekvenserna för fordonsindustrin, distributionssektorn och konsumenterna till följd av de oundvikliga förändringarna i förbindelse med typgodkännanden vid brittiska myndigheter på grundval av EU-lagstiftningen.

1.3

EESK anser att förslaget bör utgöra en modell för många andra liknande avtal som krävs till följd av brexit.

1.4

EESK rekommenderar att man vid överenskommelsen om detta förslag ska erkänna att det finns ett behov av en rimlig ledtid innan det nya systemet genomförs fullt ut. Generellt sett är tidsfristen den 29 mars alltför snäv och Förenade kungariket och EU bör enas om villkor för att förlänga den.

1.5

EESK accepterar att brittiska typgodkännandemyndigheter efter det att Förenade kungariket lämnar EU inte längre kan utfärda intyg för fordon enligt EU-lagstiftningen och att fordonstillverkare med säte i Förenade kungariket måste söka godkännande från någon av de övriga 27 myndigheterna med säte i EU. Kommittén noterar att den brittiska regeringen anser att deras myndighet bör erkännas som en typgodkännandemyndighet på internationella villkor, och rekommenderar därför att alla eventuella oklarheter på denna punkt reds ut.

1.6

Det aktuella förslaget kommer att genomföras inom ramen för de parametrar som fastställs i det övergripande avtalet om utträde. Kommittén rekommenderar därför att förslaget inte urvattnas på något sätt.

1.7

EESK noterar att det inom EU kan komma att göras eller föreslås ändringar av direktiv på grundval av ny teknik, ny information osv. EESK rekommenderar därför att avtalen är flexibla nog för att möjliggöra reella förhandlingar.

1.8

Alla generella avtal om handel samt om utträdet ur unionen bör ta hänsyn till den enorma marknad som finns i EU och Förenade kungariket och säkerställa att denna marknad inte påverkas negativt.

1.9

Kommittén rekommenderar med kraft att de informationssystem, den utbildning och den rådgivning som behövs tilldelas tillräckliga resurser och görs öppna och tillgängliga för alla delar av industrin, inbegripet konsumenter och miljöintressenter.

1.10

De ”grundläggande rättigheterna” påverkas visserligen inte av detta förslag, men konsumenternas rättigheter kommer alltid att vara en viktig fråga och kommittén rekommenderar därför att detta erkänns i alla delar av genomförandet.

2. Allmänt

2.1

Den 23 juni 2016, efter en folkomröstning om EU-medlemskapet, beslutade Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att lämna EU. Beslutet omfattar även Gibraltar.

2.2

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. När artikeln utlöstes inrättades ett förfarande för förhandling om upphörande av medlemskap, i syfte att framgångsrikt hantera nya komplexa juridiska upplägg.

2.3

Så snart man har nått en överenskommelse är det tänkt att Förenade kungariket från och med den 30 mars 2019 inte längre kommer vara medlem av EU utan bli ett tredjeland, såvida överenskommelsen inte innehåller ett förslag om ett nytt startdatum.

2.4

Det är allmänt vedertaget att uppsägningen av medlemskapet kommer att skapa ett behov av att lösa flera praktiska frågor i förhållande till EU-omfattande reglering av varor och tjänster. Typgodkännandemyndigheter med säte i Storbritannien kommer till exempel inte längre att ha en roll som EU-regleringsorgan från det datum medlemskapet upphör. Detta får i sin tur konsekvenser för befintlig och framtida reglering av varor, inbegripet varor som redan godkänts.

2.5

Det bör dock noteras att Förenade kungarikets exakta ställning i förhållande till Förenade kungarikets typgodkännandemyndigheter kommer att bli föremål för det övergripande avtal som man fortfarande håller på att förhandla fram.

2.6

En av de många konsekvenserna kommer att bli störningar av olika produkters leveranskedjor, vilka i mycket hög grad är anpassade till leverans av varor på ett kostnadseffektivt och snabbt sätt till alla medlemsstater, inbegripet Förenade kungariket.

2.7

Behovet av att upprätthålla alla kvalitetsstandarder samt att säkerställa att miljömässiga och konsumentrelaterade standarder inte urvattnas är även mycket framträdande i förslaget.

2.8

Förslaget skulle kunna fungera utmärkt som modell för andra, liknande avtal, och i detta sammanhang är det av största vikt att det får stöd av alla intressenter och av allmänheten i vidare bemärkelse.

2.9

I texten anges att förslaget inte kommer att få några konsekvenser för skyddet av de grundläggande rättigheterna. EESK vill emellertid påpeka att förändringar av juridiska strukturer som påverkar varor alltid kommer att få konsekvenser för konsumenterna.

2.10

Detta yttrande kommer att riktas in på situationen när det gäller typgodkännandesystemet för motorer, fordon som används för transport av varor och motorer som används i icke-mobila maskiner.

3. Sammanfattning av kommissionens förslag

3.1

Syftet med kommissionens förslag är att hantera EU:s rättsliga ram för typgodkännandesystemets tillämpning på ett antal produkter, som inte längre kommer att gälla i Förenade kungariket efter det att dess EU-medlemskap upphört.

3.2

Mer specifikt, och i enlighet med övergångsarrangemang som kan komma att göras i avtalet om medlemskapets upphörande, nämner kommissionen i sitt förslag följande rättsakter som påverkas:

—	Direktiv 2007/46/EG om godkännande av motorfordon och släpvagnar (kommer att ersättas av en förordning som kommer att vara tillämplig från och med den 1 september 2020).

—	Förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

—	Förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon.

—	Förordning (EU) 2016/1628 om typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg.

3.3

I förslaget framgår det också tydligt att befintliga typgodkännandemyndigheter i Förenade kungariket inte längre kommer att kunna fortsätta att vara sådana enligt EU-lagstiftningen. För att uppnå fortsatt efterlevnad med EU-lagstiftningen och få fortsatt tillgång till unionens marknad kommer tillverkare som tidigare fick godkännande i Förenade kungariket därför att behöva nya godkännanden från någon av typgodkännandemyndigheterna i EU-27. Detta gäller även produkter som redan är i produktion.

3.4

Konsekvenserna för typgodkännandemyndigheterna i Förenade kungariket och deras framtida roll är visserligen betydande, men det finns även allvarliga farhågor vad gäller framtiden för fordonstillverkningen i Förenade kungariket och, omvänt, inom EU. Dessa farhågor avser främst rättsosäkerheten för typgodkännanden i Förenade kungariket och urvattning av en av de främsta principerna för lagstiftning, dvs. upprätthållandet av en konsekvent lagstiftning i hela EU.

3.5

Förslaget syftar till att ta itu med dessa problem genom en tillfällig ändring av de befintliga bestämmelserna, så att de berörda tillverkarna kan vända sig till någon av typgodkännandemyndigheterna i EU-27 med minsta möjliga olägenhet. De viktigaste punkterna är följande:

—	En uttrycklig tillåtelse för berörda tillverkare att ansöka om nya typgodkännanden hos typgodkännandemyndigheter i EU-27.

—	Undantag från kravet att upprepa de provningar som ligger till grund för brittiska typgodkännanden, vilket föranleds av att den tekniska tjänsten inte i förväg utsetts och anmälts av en typgodkännandemyndighet i EU-27.

—	Tillstånd att meddela sådana godkännanden om kraven för nya fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter är uppfyllda i stället för kraven för nya typer.

—	Förslag på hur nya typgodkännandemyndigheter kan utses för produkter som har släppts ut på marknaden före utträdet, för att undvika en situation där ingen myndighet är ansvarig för att utföra kontroller av överensstämmelse i drift eller utfärda en eventuell framtida återkallelse.

3.6

I kommissionens förslag erkänns behovet av att skydda konsumenterna när det gäller fordonssäkerhet och upprätthållandet av miljöstandarder.

3.7

I förslaget anges klart och tydligt att typgodkännandemyndigheternas arbete inte upphör med tillverkning eller utsläppande på marknaden av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, utan fortsätter under flera år efter utsläppandet på marknaden av produkterna.

4. Kommentarer

4.1

Biltillverkare kräver nya intyg för nya modeller som släpps ut på marknaden ungefär vart sjunde år, men också för väsentliga förändringar av designen eller av motorn, vilka kan inträffa oftare. Detta förstärker tydligt det trängande behovet av att se till att det efter brexit sker en smidig anpassning av de regleringsmekanismer som krävs för produktionen.

4.2

Omkring 56 % av Förenade kungarikets fordonsexport går till EU, och endast omkring 7 % av EU:s fordonsexport går till Förenade kungariket. Emellertid tyder uppgifter om marknaden för reservdelar på att det sannolikt är fråga om ett mer komplext samspel, som skulle kräva en välfungerande rättslig ram.

4.3

EESK noterar att man trots offentliggörandet av detta förslag inte kan bedöma dess effekter på grund av den stora osäkerheten kring de pågående förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket.

4.4

EESK anser att förslaget är bättre lämpat för framgångsrika förhandlingar av ett avtal mellan Storbritannien och EU där det råder tillräcklig enighet om genomförandet av åtgärder som tillåter handel i någon form inom en tullunion och/eller en inre marknad.

4.5

EESK ställer sig bakom följande uttalande som brittiska underhuset offentliggjort (femte rapporten från sammanträdesperioden 2017–2019, med titeln ”The impact of Brexit on the automotive sector”): ”Det är svårt att se hur det skulle kunna vara ekonomiskt intressant för stora multinationella tillverkare – lejonparten av Förenade kungarikets fordonsindustri – att förlägga produktionen i Förenade kungariket utan ett avtal eller i ett scenario med tullar inom ramen för WTO”. Vid ett eventuellt scenario utan avtal kommer förslaget därför att behöva ses över för att säkerställa att det är tillräckligt robust.

4.6

Förenade kungariket och EU har ännu inte enats om vilken roll Förenade kungarikets typgodkännandeorgan ska ha i framtiden. EESK anser att lösningen av den här frågan är av avgörande betydelse, om de nya bestämmelserna ska bli framgångsrika.

5. Utmaningar

5.1

EESK välkomnar förslagets mål, i synnerhet avsikten att minska kostnaderna för branschen med koppling till förseningar vid gränserna och onödig byråkrati, och samtidigt säkerställa att de striktaste standarderna tillämpas. EESK anser dock att uppnåendet av dessa mål är en enorm utmaning, med tanke på att ett helt nytt regelverk nu måste utformas.

5.2

Kommittén noterar också att ett sådant regelverk oundvikligen kommer att bidra till högre kostnader, främst eftersom Storbritannien kommer att bli ett tredjeland och att landet, precis som andra tredjeländer, med nödvändighet kommer att behöva andra ordningar.

5.3

De frågor som omfattas av föreskrifter som berör exempelvis miljö, konsumenträttigheter och produktkvalitet är ofta föremål för ny eller ändrad intern EU-lagstiftning och direktiv som är under utarbetande. Både EU och Förenade kungariket kommer att behöva säkerställa att det regelverk man enas om är flexibelt nog för att kunna hantera detta, för att skapa minsta möjliga störningar.

5.4

Processen för tillverkning och distribution av fordon har utvecklats på ett mycket integrerat sätt inom EU. Det finns många komplexa och effektiva leveranskedjor i funktion, som enligt alla sakkunnigas och EESK:s åsikt kommer att förändras väsentligt efter Förenade kungarikets utträde ur unionen. EESK anser även att en sådan störning kommer att minska effektiviteten i dessa system.

5.5

På grund av det höga antalet fordon som tillverkas i Storbritannien och exporteras till EU är kommittén särskilt oroad över att ett eventuellt uteslutande av Förenade kungariket från denna marknad kommer att få negativa konsekvenser för den allmänna konkurrenskraften, vilket i sin tur kommer att öka kostnaderna för alla delar av ekonomin, liksom för konsumenterna. Därför måste kommissionens förslag – där man förespråkar att alla dessa intressen skyddas – säkerställa att det finns ett kontinuerligt åtagande om detta, som måste ingå i framtida avtal.

5.6

De föreslagna ändringarna är så komplexa att det kommer att krävas ett starkt åtagande från båda sidor om att tillhandahålla omfattande information och utbildningsprogram för branschen, liksom för var och en av typgodkännandemyndigheterna. Detta utgör en stor utmaning när det gäller resurser och kommer att kräva mycket tid. Behovet av tid är en särskilt stor utmaning med tanke på den nuvarande tidsplanen för Förenade kungarikets utträde i enlighet med artikel 50.

5.7

Mot bakgrund av den tid det tar att förhandla fram en överenskommelse och den tid som behövs för att anpassa de olika systemen anser EESK att det behövs en övergångsperiod som sträcker sig bortom utträdesdatumet i mars 2019.

5.8

Med tanke på att ett gynnsamt resultat är om det nuvarande systemet kan fortsätta att styra fordons och tillhörande produkters rörlighet mellan Förenade kungariket och EU, anser EESK att fordon som tillverkas i Förenade kungariket kommer att behöva anpassas till EU-lagstiftningen. Därför konstaterar kommittén att såvida Förenade kungariket inte på något sätt är anknutet till tullunionen eller den inre marknaden, eller båda, kommer detta förslag att bli extremt svårt att genomföra.

5.9

EESK anser att Förenade kungarikets nya status som tredjeland kommer att innebära kontinuerliga utmaningar för det regelverk som styr branschen för fordon och mobila och icke-mobila motorer. Därför kommer det faktum att det är omöjligt att snabbt lösa dessa problem till sist att tvinga tillverkarna att ändra sina befintliga leveranskedjor, vilket skulle kunna få konsekvenser för tillgången på produkter och påverka kostnaden för konsumenterna.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/100

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel

(COM(2018) 317 final – 2018/0161 (COD))

(2018/C 440/16)

Föredragande utan studiegrupp:

János WELTNER

Remiss	Rådet, 21.6.2018 Europaparlamentet, 2.7.2018
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	20.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	167/2/7

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK noterar att kommissionen i sitt arbetsdokument (SWD) har analyserat fyra alternativ för att hantera de rådande problem som härrör från den nuvarande situationen när det gäller tilläggsskydd.

1.2

EESK instämmer i kommissionens slutsats, där den föreslår ändringar i linje med alternativ 4 (1), dvs. lagstiftning om undantag för både export och lagring genom ändring av förordning (EG) nr 469/2009.

1.3

EESK välkomnar att förslaget inte påverkar tilläggsskyddet när det gäller utsläppande av produkter på EU-marknaden.

1.4

EESK välkomnar också att innehavare av EU:s tilläggsskydd i medlemsstaterna har ensamrätt på marknaden under hela den tid som tilläggsskyddet gäller.

1.5

EESK anser det vara mycket viktigt att det på de marknader utanför EU där det inte finns något skydd eller där skyddet inte längre gäller råder rättvis konkurrens för tillverkare som är etablerade i EU och som för ut generiska läkemedel och biosimilarer på dessa marknader.

1.6

EESK stöder till fullo de skyddsåtgärder som säkerställer öppenhet och hindrar att sådana generiska läkemedel och biosimilarer vars originalprodukter har ett tilläggsskydd avleds till EU-marknaden.

1.7

EESK stöder kommissionens ståndpunkt om små och medelstora företag, eftersom de spelar en viktig roll i tillverkningen av generiska läkemedel och utvecklingen av biosimilarer. Små och medelstora företag kommer att bättre kunna planera sina marknadsaktiviteter om det nya tilläggsskyddet träder i kraft.

1.8

EESK stöder kommissionens plan om en utvärdering av lagstiftningen om särläkemedel och läkemedel för pediatrisk användning, som ska analyseras ytterligare under 2018–2019.

1.9

EESK förstår kommissionens ståndpunkt att den, även om det skulle vara fördelaktigt, inte kommer att lägga fram ett förslag till ett enhetligt tilläggsskydd i dagsläget, eftersom paketet om ett enhetligt patent ännu inte har trätt i kraft.

1.10

EESK stöder ändringen av förordning (EG) nr 469/2009 i enlighet med dokument COM(2018) 317. Samtidigt rekommenderar EESK kommissionen att föreslå en ändring av förordning (EG) nr 469/2009 i dess lydelse enligt dokument COM(2018) 317 i syfte att säkerställa att ett undantag för tillverkning med tilläggsskydd kan tillämpas omedelbart.

2. Bakgrund

2.1

Ett tilläggsskydd kommer att förlänga den period då nya läkemedel åtnjuter faktiskt patentskydd, där det krävs ett tillstånd för att släppa ut dem på marknaden.

2.2

Innehavaren av både ett patent och ett tilläggsskydd åtnjuter högst 15 år av skydd från och med den dag då produkten i fråga först godkänns för att släppas ut på marknaden i EU.

2.3

Fördelarna för innehavaren av ett tilläggsskydd är betydande. Eftersom tilläggsskyddet ger samma rättigheter som ett grundpatent förlängs den ensamrätt som följer av grundpatentet och gör det möjligt för dess innehavare att hindra konkurrenter från att använda uppfinningen (tillverka läkemedlet, erbjuda det till försäljning, lagra det osv.) i de medlemsstater där tilläggsskyddet har meddelats.

2.4

Ett tilläggsskydd fungerar som kompensation för den investering som gjorts i forskning. Det bör också kompensera för ytterligare forskning, övervakning och väntan under perioden mellan att patentansökan har ingetts och tillståndet för att släppa ut en sådan produkt på marknaden har mottagits.

2.5

I EU kan ett tilläggsskydd beviljas på följande villkor:

2.5.1

Vid tidpunkten för ansökan om tilläggsskydd skyddas produkten av ett grundpatent.

2.5.2

Tilläggsskydd har inte tidigare meddelats för produkten.

2.5.3

Ett giltigt och första administrativt godkännande att saluföra produkten som läkemedel har erhållits.

2.6

De berörda parternas synpunkter (2) visar att dagens tilläggsskydd gör att EU-baserade tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer får en konkurrensnackdel i förhållande till tillverkare som kan producera sådana produkter utanför EU.

2.7

I sin nuvarande form ökar EU:s tilläggsskydd beroendet av import av läkemedel utanför EU.

2.8

Den globala marknaden för läkemedel har förändrats. Snabbväxande ekonomier (”pharmerging”) i kombination med en åldrande befolkning i traditionella industrialiserade regioner har lett till en enorm efterfrågan på läkemedel. De totala globala utgifterna för läkemedel ökade från 950 miljarder euro 2012 till 1,1 biljoner euro 2017 (Förenta staterna 40 %, Kina 20 % och EU mindre än 15 %). Biologiska läkemedel kommer att utgöra 25 % av läkemedesmarknaden 2022 räknat i värde. Detta åtföljs av en övergång till en allt större marknadsandel för generiska läkemedel och biosimilarer, som år 2020 kan komma att utgöra 80 % av alla läkemedel räknat i volym och cirka 28 % av den globala försäljningen.

2.9

Enligt Medicines for Europe är 56 % av de läkemedel som för närvarande distribueras i EU, räknat i volym, generiska läkemedel och biosimilarer.

2.10

Bolarundantaget (3) har undanröjt en oavsedd sidoeffekt av ett starkt patentskydd som bygger på principen att fri konkurrens bör tillåtas så snart som skyddet löper ut. Det är ett undantag för tillverkning som rör tester och kliniska prövningar, och som var avsett att säkerställa att ett generiskt läkemedel skulle kunna komma in på marknaden så snart som möjligt efter utgången av ett patent/tilläggsskydd.

2.11

När det gäller undantaget för tillverkning med tilläggsskydd står företagen i EU inför en situation som liknar den före Bolarundantaget. Även om det legitima syftet med ett tilläggsskydd är att förhindra tillverkning av konkurrerande produkter för saluföring på EU-marknaden samtidigt som tilläggsskyddet gäller, har det två oavsiktliga och oförutsedda konsekvenser:

2.11.1

Generiska läkemedel och biosimilarer kan inte tillverkas i EU och exporteras till tredjeländer (där inget rättsligt skydd gäller) så länge EU:s tilläggsskydd gäller.

2.11.2

Generiska läkemedel och biosimilarer kan inte tillverkas i EU (och därefter lagras) tillräckligt tidigt för att släppas ut på EU-marknaden omedelbart när skyddet upphör att gälla (dag-1).

2.12

Tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer (som är etablerade i en medlemsstat där ansökan om ett tilläggsskydd för referensläkemedlet har lämnats in) möter följande problem:

2.12.1

Under den tid som tilläggsskyddet för referensläkemedlet gäller i EU kan tillverkarna inte tillverka läkemedlet för något som helst ändamål, inbegripet för export till länder utanför EU där tilläggsskyddet för referensläkemedlet inte längre gäller eller aldrig har funnits, medan tillverkare som är etablerade i de berörda tredjeländerna kan göra det.

2.12.2

Omedelbart efter att skyddet upphör att gälla är tillverkarna inte redo att komma in på EU-marknaden eftersom EU:s ordning för tilläggsskydd inte tillåter tillverkning i EU fram till den tidpunkten. Däremot kan tillverkare i tredjeländer där tilläggsskyddet för referensläkemedlet har upphört att gälla tidigare, eller aldrig har funnits, vara beredda att komma in på EU-marknaden redan dag-1, genom export, och därmed få en betydande konkurrensfördel.

2.13

Sektorn för generiska läkemedel och biosimilarer står nu för 160 000 arbetstillfällen i EU (Medicines for Europe). Förlusten av arbetstillfällen, särskilt högkvalificerade arbetstillfällen, förlusten av kunskap och kompetensflykten till tredjeländer, särskilt till Asien, måste förhindras genom en brådskande ändring i förordningen om tilläggsskydd.

2.14

EU var först med att utveckla rättsliga förfaranden för att godkänna biosimilarer: EMA godkände den första biosimilaren 2006, medan FDA inte gjorde det förrän 2015. Det finns dock tydliga tecken på att EU håller på att förlora sin konkurrensfördel samtidigt som dess handelspartner kommer ikapp. Därför finns det ett akut behov av att EU återupprättar konkurrenskraften hos EU-baserade tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer. Att inte göra någonting eller att skjuta upp ett initiativ skulle ytterligare försvaga EU:s industri och leda till att EU:s roll som föregångare och dess konkurrensfördel i synnerhet inom sektorn för biosimilarer skulle gå förlorad.

2.15

I enlighet med strategin för den inre marknaden behövs en riktad justering av vissa aspekter av tilläggsskydd för att ta itu med följande problem:

2.15.1

Förlust av exportmarknader i oskyddade tredjeländer.

2.15.2

Inträde från dag-1 på medlemsstaternas marknader för EU-baserade tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer genom införande av ett ”undantag för tillverkning med tilläggsskydd” i EU:s lagstiftning om tilläggsskydd i syfte att tillåta tillverkning av generiska läkemedel och biosimilarer inom EU under den tid som tilläggsskyddet gäller.

2.15.3

Fragmentering till följd av det ojämna genomförandet av den nuvarande ordningen för tilläggsskydd i medlemsstaterna, vilket skulle kunna åtgärdas i samband med det kommande enhetliga patentet och det eventuella inrättandet därefter av ett enhetligt intyg om tilläggsskydd.

2.15.4

Fragmenterat genomförande av Bolarundantaget avseende forskning.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Vad vi kan vänta oss av den nya förordningen?

3.1.1

Produktionskapaciteten och kunskapen stärks och bibehålls i EU, och därmed kan onödig omlokalisering/outsourcing minskas.

3.1.2

Patienternas tillgång till läkemedel stärks i EU genom att de geografiska försörjningskällorna diversifieras och den inhemska produktionen därmed stärks.

3.1.3

Hinder för att starta företag som tillverkar generiska läkemedel och biosimilarer i EU undanröjs, särskilt för små och medelstora företag som har svårare att övervinna hinder och som kan ha svårigheter att möta konkurrensen från länder utanför EU.

3.1.4

Den tillverkningskapacitet som skapats för exportsyften kan, innan tilläggsskyddet har upphört att gälla, användas för leverans till EU-marknaden från dag-1. Därför förväntas den i viss mån främja tillgången på läkemedel i EU genom att generiska läkemedel och biosimilarer snabbare kommer in på marknaden efter att tilläggsskydden har upphört att gälla, så att ett större utbud av läkemedel till överkomligt pris finns tillgängligt när patent- och tilläggsskyddet inte längre gäller. Detta bör inverka positivt på de nationella hälso- och sjukvårdsbudgetarna.

3.1.5

Genom förslaget kommer det i viss utsträckning att bli lättare för patienter i EU att få tillgång till läkemedel, särskilt i medlemsstater där det är svårt att få tillgång till en del referensläkemedel (t.ex. vissa biologiska läkemedel), eftersom det skapar förutsättningar för relaterade generiska läkemedel och biosimilarer att snabbare komma in på EU-marknaden när det berörda tilläggsskyddet väl har upphört att gälla. Det kommer också att leda till ökad spridning av det geografiska ursprunget för läkemedel som är tillgängliga i EU, och därmed stärka säkerheten i leveranskedjan.

4. Särskilda kommentarer

4.1

Kommissionen skulle kunna hitta något sätt att använda EU-medel för att stödja uppbyggnaden av tillverkningskapaciteten i medlemsstaterna för exportändamål under den tid som tilläggsskyddet gäller. Detta kan, för vissa produkter, möjliggöra en snabbare utbyggnad av produktionen för att komma in på EU-marknaden från dag-1.

4.2

Kommissionen kan stödja berörda icke-statliga organisationers verksamhet för att utveckla indikatorer för övervakning och utvärdering av nya tilläggsskydd för den framtida utvecklingen av EU:s marknadsandel för generiska läkemedel och biosimilarer som tillverkas i EU.

Bryssel den 20 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) SWD(2018) 240 final, s. 29.

(2) SWD(2018) 242 final.

(3) Direktiv 2001/83/EG och direktiv 2001/82/EG.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/106

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. En modern budget för ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum – Flerårig budgetram 2021–2027

[COM(2018) 321 final]

Förslag till rådets förordning om den fleråriga budgetramen 2021–2027

[COM(2018) 322 final/2 – 2018/0166 (APP)]

Förslag till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel

[COM(2018) 325 final – 2018/0135 (CNS)]

Förslag till rådets förordning om metoder och förfaranden för tillhandahållande av egna medel baserade på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter och plastförpackningsavfall som inte materialutnyttjas, och om åtgärder för att möta likviditetsbehov

[COM(2018) 326 final – 2018/0131 (NLE)]

Förslag till rådets förordning om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel

[COM(2018) 327 final – 2018/0132 (APP)]

och Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel som härrör från mervärdeskatt

[COM(2018) 328 final – 2018/0133 (NLE)]

(2018/C 440/18)

Föredragande:

Javier DOZ ORRIT

Remiss	Europeiska kommissionen, 18.6.2018 Europeiska unionens råd, 25.7.2018 och 5.9.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Ansvarig facksektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	7.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	140/3/7

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK erkänner det stora europeiska mervärdet hos de program som kommissionens förslag till flerårig budgetram 2021–2027 koncentrerar de främsta utgiftsökningarna på. Kommittén ifrågasätter dock det faktum att ökningarna sker på bekostnad av kraftiga nedskärningar i sammanhållningspolitiken (-10 %) och den gemensamma jordbrukspolitiken (-15 %) i ett försök att minska EU-budgeten, som sjunker från 1,16 % av bruttonationalinkomsten (BNI) i EU-27 i de nuvarande budgetarna till bara 1,11 % i den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020.

1.2

EU står inför stora utmaningar, bl.a. att övervinna de negativa sociala och politiska följderna av krisen, och de externa risker som följer av den geopolitiska instabiliteten och ekonomiska nationalismen. Unionen bör sträva efter att använda sin avsevärda ekonomiska och politiska potential för att främja en avancerad och tillväxtinriktad ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik som säkerställer en rättvis fördelning av tillväxtökningen, för det brådskande behovet att bekämpa klimatförändringarna och för att finansiera en övergång till ett hållbart EU (mot bakgrund av artikel 3 i EU-fördraget), och för att tillvarata de möjligheter som uppstår till följd av framväxten av artificiell intelligens, digitalisering och Industri 4.0. Allt detta kräver en större budgetsatsning. EESK föreslår, i enlighet med Europaparlamentets ståndpunkt (1), att utgifterna och intäkterna ska uppgå till 1,3 % av BNI. Den föreslagna nivån för åtaganden på 1,11 % av EU:s BNI är alltför blygsam för att man på ett trovärdigt sätt ska kunna leva upp till EU:s politiska dagordning.

1.3

I linje med EESK:s yttrande om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser (2) upprepar EESK att EU-medborgarna behöver mer (och ett bättre) Europa för att den politiska krisen i EU ska kunna övervinnas. De befogenheter och finansiella medel som EU i nuläget förfogar över har i allt mindre utsträckning motsvarat européernas farhågor och förväntningar.

1.4

EESK erkänner de förbättringar som kommissionens förslag inför i fråga om strukturen, flexibiliteten och kapaciteten att främja synergier, liksom ökningen av procentandelen intäkter från EU:s egna medel. Den sistnämnda är dock otillräcklig. I kommissionens förslag till flerårig budgetram för perioden efter 2020 inbegriper intäkterna endast en del av förslagen från högnivågruppen för egna medel och Europaparlamentet, som förespråkar ett större utbud av ytterligare källor till egna medel.

1.5

EESK förstår skälen till kommissionens förslag men motsätter sig ändå sänkningen, i fasta priser, på 12 % av beloppet till Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och på 46 % till Sammanhållningsfonden i förslaget till flerårig budgetram 2021–2027 jämfört med de nuvarande budgetarna.

1.6

EESK motsätter sig sänkningen i reala termer på 6 % i det föreslagna åtagandet till Europeiska socialfonden (ESF+), i synnerhet med tanke på den nyliga interinstitutionella proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och målet om att skapa högkvalitativa arbetstillfällen i november 2017. I linje med sitt yttrande nyligen om finansieringen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (3) skulle EESK ha förväntat sig att principerna i pelaren och behovet att genomföra den, särskilt beträffande sysselsättning, skulle utgöra en av riktlinjerna i den föreslagna fördelningen av planerade åtaganden i nästa fleråriga budgetram. Ett särskilt program borde inrättas för att bistå medlemsstaterna i genomförandet av förklaringen från Göteborg om den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att stödja dem i deras ansträngningar för att genomföra reformer i syfte att stimulera skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen inom ramen för hållbar utveckling.

1.7

EESK anser att finansieringen av sammanhållningspolitiken (Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF sammantagna) bör bibehållas i den fleråriga budgetramen 2021–2027, åtminstone med samma medel, i fasta priser, som i den nuvarande budgetramen.

1.8

EESK välkomnar att kommissionen nämner strategiska nyckelinvesteringar som lägger grunden för EU:s framtida välstånd och dess ledarskap inom de globala målen för hållbar utveckling. Icke desto mindre är det EESK:s fasta övertygelse att målen för hållbar utveckling och närmare bestämt Agenda 2030 borde ha nämnts på ett mer framträdande sätt, eftersom Agenda 2030 utan tvivel är en övergripande strategi för EU för de kommande åren.

1.9

Kommittén erkänner de påtagliga ökningarna av åtagandena för miljö och klimatåtgärder (+ 46 %). Kommittén, som har ställt sig bakom FN:s program för hållbar utveckling fram till 2030 och stöder EU:s mål att bidra till övergången till en koldioxidsnål ekonomi fram till 2050, konstaterar dock också avsaknaden av ambitioner i den andel av budgeten som anslagits för övergången till hållbar utveckling och mot klimatförändringarna.

1.10

EESK anser att även om inrättandet av en investeringsstabiliseringsmekanism för medlemmar i euroområdet som drabbats av landsspecifika chocker inom EU:s budget är ett steg i rätt riktning är de planerade åtagandena i fråga om både lånegarantier och bidrag till räntebetalningar för ovannämnda lån alldeles för låga för att göra skillnad under en kris. Detta unika och begränsade program i den möjliga budgeten för euroområdet ingår inte i någon reformstrategi för EMU som nämns i den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020.

1.11

EESK ifrågasätter de föreslagna nedskärningarna (-15 % i reala termer när man jämför EU-27 inklusive EUF mellan 2014–2020 och 2021–2027) i de planerade åtagandena för den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa nedskärningar kommer att göra det omöjligt att genomföra en modell för hållbar landsbygdsutveckling, som är ett övergripande mål med den nya reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och andra mål i kommissionen nya meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk.

1.12

EESK berömmer kommissionen för dess förslag om en korg av nya egna medel. Kommittén anser dock även att de nuvarande förslagen inte lär resultera i tillräckligt höga, självständiga, transparenta och rättvisa egna medel. EESK ställer sig emellertid bakom ett skyndsamt genomförande av en sammanhängande reform av systemet för att öka andelen intäkter från egna medel och säkerställa att metoderna för att uppbära intäkter kompletterar och stärker EU:s politiska mål. Denna reform bör bygga på rekommendationerna från högnivågruppen för egna medel och Europaparlamentet. Kommittén vill uppmärksamma de europeiska institutionerna på komplexiteten i att göra alla dessa egna medel operativa under perioden 2021–2027.

1.13

EESK välkomnar den föreslagna strykningen av rabatter (eller checkar) till de länder som behövt ge stora bidrag till finansieringen av EU:s budget.

1.14

EESK stöder förslaget om att medlemsstaternas mottagande av EU-medel ska villkoras av att de respekterar rättsstatsprincipen, som är ett av unionens grundläggande värden enligt artikel 2 i fördraget, och anser att denna villkorlighet skulle kunna utvidgas till de övriga principer som hänger samman med rättsstaten och ingår i EU-fördragen. Kommittén ber därför kommissionen och Europaparlamentet att undersöka denna möjlighet.

1.15

Kommittén välkomnar det investeringsstöd som erbjuds genom InvestEU-garantin och det planerade deltagandet av andra partner, såsom nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner eller internationella finansinstitut (t.ex. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD)), men beklagar att medlen bara räcker för att säkerställa att EIB:s (4) tidigare utlåningsnivåer kan upprätthållas och att det stora investeringsunderskottet i EU inte beaktas. Kommittén efterlyser också förändringar i förvaltningen av InvestEU för att se till att förhållandevis mer medel riktas till de länder som har lägst inkomst. EU:s program bör ha främjande av konvergens, snarare än divergens, som ett tydligt mål.

1.16

Kommittén oroas över att en stelbent tolkning av stabilitets- och tillväxtpaktens villkor och andra makroekonomiska villkor, liksom av medfinansieringskraven för de sammanhållningspolitiska medlen, gör det svårt för de EU-medlemsstater som behöver det mest att få tillgång till denna finansiering i enlighet med behoven.

1.17

Kommittén välkomnar de föreslagna stora ökningarna inom programmen för forskning och utveckling av den digitala ekonomin och det digitala samhället och betonar behovet av en väldefinierad strategi för att koppla innovation till en europeisk hållbar industripolitik som bygger på högkvalitativa arbetstillfällen genom att bland annat underlätta samarbetet mellan akademisk forskning, industrisektorn, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer.

1.18

EESK välkomnar de föreslagna ändringar som rör de betydande ökningarna i reala termer för program inom instrumenten ”migration och gränsförvaltning” samt ”grannskapet och omvärlden”. Det är absolut nödvändigt att anta en gemensam asylpolitik som bygger på iakttagande av folkrätten och solidaritet med flyktingarna och mellan stater, och det är också angeläget att fastställa en EU-migrationspolitik. EESK framhåller att dessa frågor bör ägnas prioriterad uppmärksamhet när den fleråriga budgetramen genomförs.

1.19

Kommittén upprepar att den europeiska planeringsterminen bör stå i centrum för genomförandet av EU-budgetarna, med största möjliga utnyttjande av flexibiliteten i den nya fleråriga budgetramen. Ett ökat deltagande av arbetsmarknadens parter och det civila samhället i den europeiska planeringsterminen kommer att krävas för ett mer effektivt och demokratiskt genomförande av planeringsterminens riktlinjer och för att koppla samman de nationella och europeiska nivåerna.

1.20

Kommittén uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaternas regeringar att intensifiera arbetet med den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020, så att den i enlighet med den planerade tidsplanen kan godkännas före nästa val till Europaparlamentet.

2. Kommissionens förslag till flerårig budgetram 2021–2027

2.1

Detta yttrande från EESK avser det paket som kommissionen lade fram den 2 maj 2018. Detta omfattade ett meddelande om den fleråriga budgetramen (5), fyra förslag till rådsförordningar (6) och ett förslag till rådsbeslut om systemet för egna medel (7).

2.2

Det föreslagna taket för åtagandebemyndiganden har fastställts till 1 135 miljarder euro för 2021–2027 (i 2018 års priser och inklusive Europeiska utvecklingsfonden (EUF)) eller 1,11 % av BNI, upp från 1 082 miljarder euro (exklusive Förenade kungarikets bidrag) eller 1,16 % av BNI (exklusive Förenade kungariket) för perioden 2014–2020. Det föreslagna taket för betalningsbemyndiganden för samma period har fastställts till 1 105 miljarder euro (i 2018 års priser och inklusive EUF) eller 1,08 % av BNI, upp från 1 045 miljarder euro eller 0,98 % av BNI.

2.3

Bland de föreslagna ändringarna ska betydande ökningar göras i reala termer jämfört med den fleråriga budgetramen 2014–2020 (EU-27 plus EUF) för program under rubrikerna inre marknaden, innovation och den digitala ekonomin (+ 43 % till 166,3 miljarder euro och 14,7 % av den sammanlagda budgeten, varav 13,1 miljarder euro har avsatts för InvestEU-programmet), migration och gränsförvaltning (+ 210 % till 30,8 miljarder euro och 2,72 % av den sammanlagda budgeten) och grannskapet och omvärlden (+ 14 % till 108,9 miljarder euro och 9,6 % av den sammanlagda budgeten). De reala nedskärningarna kommer dock att bli betydande för sammanhållning och värderingar (-12 % till 242,2 miljarder euro för politikområdet regional utveckling och sammanhållning, och - 10 % till 330,6 miljarder euro för sammanhållningspolitiken) och naturresurser och miljö (-16 % till 336,6 miljarder euro och 29,7 % av den sammanlagda budgeten), framför allt för sammanhållningspolitiken (-10 %) och den gemensamma jordbrukspolitiken (-15 %).

2.4

På intäktssidan inkluderar paketet förslag till ytterligare inslag som ska beaktas i unionens system för egna medel, medan förslaget till rådsbeslut tyder på att taket kommer att höjas för årliga begäranden om egna medel för betalningar till 1,29 % av BNI och 1,35 % av BNI i åtaganden, för att möta de större finansieringsbehov som följer av integrationen av Europeiska utvecklingsfonden och finansieringen av nya prioriteringar, samtidigt som man säkerställer en tillräcklig säkerhetsmarginal för att fullgöra de finansiella skyldigheterna.

2.5

Utöver den föreslagna ökningen har kommissionen förespråkat ändringar i EU-finansieringens struktur. Andelen traditionella egna medel ska minska något från 15,8 % till 15 % och de nationella bidragen från 83 % till 72 %, tack vare en planerad minskning av de BNI-baserade bidragen från 71 % till 58 %. En reform i upptaget av momsbaserade egna medel ska leda till en ökning av deras andel från 11,9 % till 14 %. Nya egna medel ska införas, bland annat bidrag från utsläppshandelssystemet och från den föreslagna nya gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen – när den väl har fasats in – samt ett nationellt bidrag som är kopplat till icke-materialutnyttjat plastförpackningsavfall. Dessa nya medel skulle kunna bidra med 12 % av den sammanlagda EU-budgeten.

2.6

Kommissionen föreslår att medlemsstaterna, för att erhålla medel från sammanhållningspolitiken, måste uppfylla vissa makroekonomiska villkor, utföra strukturreformer och uppfylla kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Att ha uppfyllt de sistnämnda under de föregående åren är ett villkor för att erhålla stöd från den nya investeringsstabiliseringsfunktionen. För att mildra de betydande nedskärningar som förespråkas i medlen för sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken föreslår kommissionen vidare att man ska öka medlemsstaternas medfinansieringsandel för projekt.

2.7

Förslaget till förordning om skydd av budgeten vid omfattande brister när det gäller rättsstatens principer syftar till att införa sanktioner mot åtgärder i en medlemsstat som påverkar eller hotar att påverka principerna om sund ekonomisk förvaltning eller skyddet av unionens finansiella intressen, i synnerhet sådana som följer av attacker mot rättsväsendets oberoende. Sanktionerna kan leda till minskning och tillfälligt inställande av EU:s betalningar och finansiella åtaganden för den berörda medlemsstaten. Sanktionerna kommer att antas på förslag från kommissionen, som rådet kan avslå med kvalificerad majoritet.

3. Allmänna kommentarer

Politisk bakgrund och allmänna mål

3.1

Med tanke på de interna och externa utmaningar och risker som EU kommer att behöva möta under det kommande årtiondet behöver EU en klar politisk strategi och en stark budget. I linje med sitt tidigare yttrande om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser (8) och Europaparlamentets resolution (9) föreslår EESK därför att åtagandena för 2021–2027 ska uppgå till 1,3 % av BNI.

3.1.1

Den finansiella och ekonomiska krisen och hur den har hanterats av Europas beslutsfattare har lämnat avtryck i många EU-länder i form av förlorad konkurrenskraft, ekonomisk avmattning, fattigdom, klyftor, försämrad social sammanhållning samt skillnader mellan länder.

3.1.2

Medborgarnas misstro gentemot de nationella och europeiska demokratiska institutionerna leder till att politiska rörelser som ifrågasätter demokratiska värderingar och principer samt EU självt växer. Vissa av dessa politiska rörelser ingår nu i några EU-medlemsstaters regeringar (eller kommer sannolikt att göra det inom en nära framtid) och låg bakom resultatet av folkomröstningen om brexit.

3.1.3

EU:s grannskap påverkas kraftigt av bland annat en växande förekomst av odemokratiska och/eller auktoritära regeringar, kriget i Syrien och dess regionala och globala följder, den allvarliga politiska instabiliteten och de väpnade konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika och Sahel samt det demografiska trycket i Afrika och de migrationsströmmar mot Europa som det genererar.

3.1.4

En av följderna av dessa faktorer är strömmarna av flyktingar och migranter till Europa via Medelhavet. Det är absolut nödvändigt att anta en gemensam asylpolitik som bygger på iakttagande av folkrätten och solidaritet med flyktingarna och mellan stater. Det är också angeläget att fastställa en EU-migrationspolitik. Dessa frågor och ett förstärkt utvecklingssamarbete, särskilt med länderna i Afrika, kommer att kräva prioriterad uppmärksamhet i den fleråriga budgetramen 2021–2027. Detta avspeglas till stor del i kommissionens förslag, dock med en övervikt för säkerhetsrelaterade aspekter.

3.1.5

Förenta staterna:s nuvarande regerings beslut och ensidiga upphävande av mycket viktiga internationella avtal bidrar till global geopolitisk instabilitet och står i konflikt med många EU-politikområden, bl.a. handelspolitiken, miljöpolitiken och kampen mot klimatförändringarna, grannskapspolitiken och främjandet av fred och förbud mot kärnvapen, multilateralism i yttre förbindelser och stöd för FN-systemet.

3.1.6

Europa måste ta itu med dessa risker genom att på bästa sätt utnyttja sina färdigheter och utveckla sin potential inom områden som forskning, innovation och teknisk utveckling, humankapital, företagens och ekonomins konkurrenskraft samt exportkapacitet. Europa bör också, inom EU och gentemot omvärlden, maximera och konkretisera sina demokratiska värderingar och fulla respekt för rättsstatsprincipen, de värderingar som kännetecknar rättvisa, jämlika och solidaritetsbaserade samhällen, och försvaret av fred och multilateralism i internationella förbindelser. Även för allt detta krävs starka EU-budgetar.

3.1.7

Kommissionen och Europaparlamentet har lagt fram förslag till reform av EU och EMU som, i större eller mindre utsträckning, främjar ökad integration. Det är osäkert vart denna process kommer att leda. Den inre marknaden har fortfarande inte fullbordats och detta, tillsammans med en inbromsning på innovationsområdet och ett växande kompetensglapp, äventyrar den europeiska konkurrenskraften. I Göteborg godkände Europeiska rådet en förklaring om den europeiska pelaren för sociala rättigheter. För att uppnå alla dessa mål kommer det att krävas ett betydande ekonomiskt åtagande från EU och dess medlemsstater, och politiska åtaganden i fråga om effektiva och ändamålsenliga investeringar av tillgängliga medel. Ett gott resultat är beroende av att arbetsmarknadens parter och det civila samhället aktivt deltar i beslutsfattandet.

3.1.8

De främsta ekonomiska riskerna för EU:s framtid är investeringsunderskottet och att hamna efter världsledande länder när det gäller innovationer och lanseringen av dessa på marknaden. Investeringskvoten i förhållande till BNP är mycket lägre än före krisen.

3.1.9

De främsta målen för att uppnå en europeisk modell för hållbar utveckling bör vara att främja investeringar för att skapa hållbara, högkvalitativa arbetstillfällen, förbättra produktiviteten och modernisera ekonomin och företagen, främja industrin och innovationer samt konvergens bland medlemsstaterna; hantera gröna och digitala omvandlingar; utveckla den sociala pelaren, stärka den sociala sammanhållningen och utrota fattigdomen; uppnå målen och fullgöra åtagandena i Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling. För detta krävs en stark budget för 2021–2027 med skräddarsydda program som bidrar så mycket som möjligt till det europeiska mervärdet.

3.1.10

Mot bakgrund av dessa och andra aspekter anser EESK att EU behöver ambitiösa budgetar som fungerar som politiska instrument för att utveckla en tydlig strategi för att stärka unionen, med mer integration, mer demokrati, starkare stöd till arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer såväl inom som utanför EU, mer stöd till företagen när det gäller att ta itu med miljömässiga och digitala utmaningar, en starkare social dimension och mer stöd till livet på landsbygden. Enbart på detta sätt kan EU tygla och övervinna de interna centrifugalkrafterna och hantera de externa geopolitiska riskerna.

Utgiftssidan i den nya fleråriga budgetramen

3.2

Kommissionens förslag förefaller dock överdrivet inriktat på att upprätthålla status quo, och är ett uttryck för obalansen mellan karaktären och omfattningen hos de nya utmaningar som EU står inför, och dess ambitioner, och de tillgängliga resurserna för att uppnå dem.

3.3

Enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska EU främja hållbar tillväxt, med respekt för miljön. Klimatkrisen har nu fått högsta prioritet, även för EESK, och är en global ram för åtgärder, inte bara för offentliga myndigheter utan även för ekonomiska aktörer, arbetstagare och medborgare. Detta göra att en bred ekonomisk, social och miljömässig omställning måste organiseras och framför allt finansieras (10).

3.4

EESK välkomnar ändringarna i budgetens struktur, med en omorganisation av rubriker och konsolidering av program, och de förbättrade flexibilitetsmekanismerna, som kommer att möjliggöra en smidigare flerårig budgetram samtidigt som den stabilitet som den erbjuder bevaras.

3.5

3.5.1

Det finns bevis som tyder på att krisen har lett till en förnyad skillnad i inkomst per capita, i synnerhet mellan norr och söder (11). Trots att den andel av befolkningen i EU-27 som lever i ”mindre utvecklade” regioner (med en BNP per capita som understiger 75 % av EU-snittet) har sjunkit sedan 2010 har den andel av befolkningen i EU-27 som lever i ”övergångsregioner” (med en BNP per capita på mellan 75 % och 90 % av EU-snittet) ökat. Detta beror dock delvis på att den andel av befolkningen i EU-27 som lever i ”utvecklade” regioner har minskat på grund av krisens effekter (12). Den konvergens som har skett är alltså inte alltid uppåtgående inkomstkonvergens. Det krävs ytterligare offentliga investeringar i hälso- och sjukvård, utbildning och social delaktighet, särskilt på lokal och regional nivå, vilket bör tillgodoses genom att man tillämpar den gyllene regel som kommittén har rekommenderat i flera av sina senaste yttranden: nämligen att investeringsutgifter, särskilt de som främjar långsiktig hållbar tillväxt, inte räknas med i fullgörandet av underskottsmålen i stabilitets- och tillväxtpakten, som på detta sätt även fortsättningsvis kommer att trygga de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

3.5.2

I detta sammanhang noterar EESK att de ekonomiska och sociala villkoren varierar påtagligt mellan regionerna, varav vissa utvecklats åt olika håll på senare år, även i jämförelsevis rikare länder. Sammanhållningspolitiken bör avspegla detta genom att man inför nya alternativa sociala indikatorer, såsom sysselsättning och målgruppers arbetskraftsdeltagande, liksom mått på fattigdom och social delaktighet, utöver relativ BNP per capita.

3.6

EESK ställer sig inte bakom de föreslagna reala nedskärningarna i åtagandena för ESF+ (-6 % i reala termer för perioden 2021–2027 jämfört med 2014–2020). Den verkliga nedskärningen kommer att vara större eftersom ungdomsgarantin kommer att inkluderas i ESF+. Denna fond bör förbli åtminstone stabil i reala termer gentemot värdena för 2020 eftersom den tillhandahåller de centrala finansiella medel med vilka EU kan stödja genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som är avgörande för att stärka EU:s sociala dimension och främja uppåtgående konvergens i sociala standarder. Miniminivån för nationell medfinansiering bör inte höjas, eftersom det skulle hindra vissa medlemsstater från att investera i vissa regioner, vilket skulle göra att möjligheterna till europeiskt mervärde går förlorade. Genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter kan också främja ökad motståndskraft bland medlemsstaterna i euroområdet och följaktligen EMU:s funktionssätt. Gemensamma åtgärder som vidtas av arbetsmarknadens parter på europeisk, nationell och regional nivå är ett oumbärligt verktyg för detta ändamål. EESK beklagar därför att dessa, till skillnad från under den nuvarande programplaneringsperioden, inte uttryckligen nämns i förslaget till förordning och uppmanar kommissionen att återinrätta bestämmelsen.

3.7

3.8

I linje med sitt yttrande om framtiden för livsmedel och jordbruk (13) anser kommittén att det är nödvändigt att utföra en ny reform av den gemensamma jordbrukspolitiken där man upprätthåller dess två pelare, men styr om dem genom att i mycket högre utsträckning rikta direktstöd till jordbrukare och djuruppfödare, små och medelstora företag och familjejordbruk. Medlen för landsbygdsutveckling bör användas för att främja en hållbar modell som tar hänsyn till åtagandena i Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling. Finansieringen av social infrastruktur i landsbygdsområden genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling har varit en mycket viktig del av EU:s aktiva politik mot avfolkning av landsbygden och har varit till nytta för landsbygdens invånare, såväl jordbrukare som små företag och samhällen. De omfattande nedskärningar i den gemensamma jordbrukspolitiken som kommissionen föreslår (-15 %) gör det svårt att fortsätta i denna riktning eller uppnå målen i kommissionens meddelande om framtiden för livsmedel och jordbruk.

3.9

EESK välkomnar förslaget om att skapa en stabiliseringsmekanism för euroområdet inom EU:s budget. Syftet med denna mekanism kommer att vara att skydda investeringsutgifter i medlemsstaterna i euroområdet vid landsspecifika chocker som belastar deras offentliga budgetar. Detta är en nödvändig reform för att göra EMU mer motståndskraftigt och undvika att skapa en divergerande dynamik mellan medlemsstaterna.

3.9.1

Kommittén anser emellertid att denna mekanism i dess föreslagna utformning inte kommer att erbjuda tillräcklig stabilisering i händelse av en kris. Den skulle bara möjliggöra begränsade back-to-back-lån till de drabbade medlemsstaterna. Beloppet på 30 miljarder euro räcker inte för lån till fler än ett land samtidigt (14). På samma sätt skulle subventioneringen av räntebetalningarna med upp till 600 miljoner euro per år för dessa låga lån erbjuda en försumbar undsättning för medlemsstaterna och således en otillräcklig stabilisering i euroområdet. En större marginal inom ramen för betalningsåtagandena, vilket skulle kräva ett högre tak för bidragen, skulle vara ett första steg mot en kraftfullare stabiliseringskapacitet.

3.9.2

EESK oroas över att kommissionens förslag till nästa fleråriga budgetram inte innehåller bestämmelser om reformen av EMU och dess styrning samt budgetkonsekvenserna av detta, i synnerhet med avseende på inrättandet av Europeiska valutafonden, eller tjänster eller förmåner som når medborgarna, såsom arbetslöshetsförsäkring, som kompletterar medlemsstaternas, i kristider.

3.10

InvestEU-fonden bygger på den tidigare Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), med samma årliga bidrag och samma uppskattningar av dess effekter på de totala investeringarna. Investeringarna inom de fyra politikområdena (hållbar infrastruktur; forskning, innovation och digitalisering; små och medelstora företag; sociala investeringar och kompetens) går alla i rätt riktning. EESK välkomnar särskilt det fjärde, eftersom det kan underlätta finansieringen av projekt inom avgörande områden såsom kompetens, utbildning, sociala bostäder, social innovation samt integration av migranter, flyktingar och utsatta personer. Detta åtagande om att garantera krediter från EIB, och eventuellt andra offentliga banker, bör välkomnas, men det kommer bara att räcka för att göra det möjligt att upprätthålla de tidigare kreditnivåerna, medan vissa medlemsstater med relativt låg inkomst per capita kanske fortfarande inte gynnas. Det kommer att krävas större ansträngningar för att få bukt med EU:s investeringsgap.

3.11

Sammanhållningspolitikens främsta mål är att främja uppåtgående ekonomisk och social konvergens mellan medlemsstaterna. Att fastställa strikta villkor kan hindra tillgången till sammanhållningspolitiska medel för de medlemsstater och regioner som behöver dem mest, de med lägre inkomst eller högre skulder. Det som EESK påtalade i sitt yttrande om den fleråriga budgetramen 2014–2020 (15) gäller fortfarande: ”[…] EESK motsätter sig att man tillämpar makroekonomiska villkor för utbetalning av medel från sammanhållningspolitiken”. EESK förespråkar dock att sammanhållningspolitiken ska genomföras enligt de riktlinjer som inrättats inom den europeiska planeringsterminen, som föreskriver att arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer ska delta i högre utsträckning, både nationellt och på EU-nivå.

3.12

Medfinansieringskraven för Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF förhindrade, när de tillämpades strikt, att de användes under den extrema åtstramningspolitiken i några av de länder som var i störst behov av finansiering, vilket främjade skillnader. I vissa länder fortsätter de än i dag att begränsa tillgången till dessa fonder, och kan komma att göra detta ännu mer i framtiden, om den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020 ökar medlemsstaternas medfinansieringsandel. EESK vill att medfinansieringskriterierna ska bli mer flexibla, så att den ekonomiska och finansiella situationen i varje medlemsstat beaktas, samt att man också beaktar vad som anges ovan i detta kapitel om investeringsutgifter i förhållande till målen i stabilitets- och tillväxtpakten.

3.13

Med tanke på erfarenheterna av vissa av de strukturreformer som ålades eller främjades under perioden med extrema åtstramningar verkar det logiskt att vara misstänksam mot att tillgången till sammanhållningspolitiska medel görs avhängig av att ovannämnda reformer genomförs generellt. EESK motsätter sig inte reformer, men anser att det är mycket viktigt att specificera vad för slags reformer vi talar om. I flera yttranden, senast i det om den ekonomiska politiken i euroområdet 2018 (16), försvarar EESK strukturreformer som förbättrar produktivitetstillväxten, anställningstryggheten och det sociala skyddet, och samtidigt främjar investeringar och stärker kollektivförhandlingarna, på grundval av arbetsmarknadsparternas autonomi, och den sociala dialogen.

3.14

Kommittén välkomnar förslagen till kraftiga ökningar inom programmen för forskning och innovation och utveckling av den digitala ekonomin och det digitala samhället, eftersom de kan ligga till grund för hållbara och stabila ökningar av produktiviteten, lönerna och levnadsstandarderna. Det är mycket viktigt att ha en väldefinierad strategi för att koppla samman innovation med en europeisk industripolitik, som alla medlemsstater kan dra nytta av, i synnerhet de med lägre utvecklingsnivåer. Arbetsmarknadsparternas och det civila samhällets deltagande är avgörande för att utforma och tillämpa en effektiv industripolitik som har gedigna kopplingar till innovationssystem. Dessutom kräver den aktuella situationen att man i hög grad fokuserar på forskning om samhällen, demokrati, kultur och social omvandling.

3.15

Det är också nödvändigt att framhålla ökningen på 92 % i finansieringen till Erasmus+ (till 26 368 miljoner euro för perioden 2021–2027), ett av de program som har bidragit mest till den europeiska identiteten.

3.16

EESK välkomnar de ökade medlen till internationellt samarbete och humanitärt bistånd, men oroas över att de yttre åtgärderna har omstrukturerats till säkerhet och migrationstryck – bort från en mer långsiktig, nedifrån-och-upp-riktad, behovsbaserad och landsstyrd strategi – och fastställandet av prioriteringar, vilket kan stänga ute de mest sårbara regionerna. EESK efterlyser ett åtagande om att stödja partnerländernas insatser för att genomföra sina egna planer för att uppnå målen för hållbar utveckling.

Finansiering och egna medel i den nya fleråriga budgetramen

3.17

Genom den nya fleråriga budgetramen föreslår kommissionen vissa ändringar av hur EU-budgeten finansieras, men dessa är blygsamma när de ställs mot förslagen från högnivågruppen för egna medel och från Europaparlamentet, liksom mot behovet av att finansiera de nödvändiga utgifterna. Det nya förslaget medför en gradvis övergång i riktning mot att bryta EU:s beroende av bidrag från medlemsstaterna och att mycket gradvis gå i riktning mot finansiellt oberoende. Därför föreslås ett litet antal nya intäktskällor.

3.18

Förslaget till flerårig budgetram är blygsamt och saknar ambitioner, när vad som krävs är en kraftfull insats som baseras på en samstämmig agenda. Detta bör utgå från högnivågruppens och Europaparlamentets förslag till ett brett utbud av ytterligare källor till egna medel och leda till ett påtagligt skifte mot att förlita sig på egna medel under den kommande fleråriga budgetramens löptid.

3.19

Kommittén upprepar vad den framförde i sitt yttrande om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser (17), där den instämde i analysen i slutrapporten ”Future financing of the EU” från högnivågruppen för egna medel (18), med Mario Monti som ordförande. Det är särskilt viktigt att nya intäkter i den fleråriga budgetramen efter 2020 främst består av autonoma, transparenta och rättvisa egna medel. Dessa skulle gå direkt in i EU:s budget utan att gå via medlemsstaterna, men utan att öka skattebördan och ytterligare belasta de mest missgynnade medborgarna och de små och medelstora företagen.

3.20

Såsom anges i kommitténs yttrande om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser17 skulle några av de nya resurser som föreslås i rapporten från högnivågruppen för egna medel ha ett europeiskt mervärde på intäktssidan, eftersom de tas ut på den nivå som är lämpligast både när det gäller att införa en transnationell skattebas och när det gäller att bekämpa de globala effekterna på miljön: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB) (19), särskilt för multinationella företag, samt beskattning av finansiella transaktioner, bränsle och koldioxidutsläpp.

3.21

Enligt vad som framhålls av högnivågruppen har bolagsskattebaserade egna medel den fördelen att de förbättrar den inre marknadens funktionssätt. Den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen förenklar och harmoniserar samtidigt reglerna i hela EU och begränsar utrymmet för skadlig skattekonkurrens.

3.22

Om den är riktigt utformad skulle en skatt på digitala tjänster kunna avspegla europeiskt mervärde, eftersom den plats som används för skatteändamål kan vara tämligen åtskild från den plats där transaktionerna sker, men detta är en tillfällig lösning.

3.23

Kommittén vill uppmärksamma de europeiska institutionerna på komplexiteten i att göra alla dessa egna medel operativa under perioden 2021–2027.

3.24

Bidrag som är kopplade till förbättrade miljöstandarder och kampen mot klimatförändringarna utlovar också europeiskt mervärde och har nära kopplingar till EU:s strategiska mål om en hållbar utvecklingsmodell. Dessutom kan bara gemensamma skatter på energi och miljöskador säkerställa rättvis konkurrens på den inre marknaden. I detta sammanhang föreslår kommissionen bidrag som är kopplade till icke-materialutnyttjat plastavfall och utsläppshandelssystemet. Man bör försöka hitta intäktskällor i avgifter för annan miljöförstöring som orsakar kostnader i fler än en medlemsstat, till exempel skatter på vägfordonsdrivmedel och flygbiljetter, enligt vad som föreslagits av Europaparlamentet och högnivågruppen för egna medel, samt införandet av en koldioxidskatt. Framsteg mot att besluta om och få till stånd sådana nya intäktskällor, helt i enlighet med EU:s bredare politiska agenda, bör göras snabbt.

3.25

Kommissionen föreslår också en förenkling av de nuvarande momsbaserade egna medlen, som i nuläget är komplexa, för att återspegla skillnaderna i ländernas olika momssatser. En förenkling som leder till en enda avgiftssats i alla medlemsstater skulle välkomnas. Det nuvarande förslaget innebär en liten höjning av intäkterna. Momsbidraget kommer dock i huvudsak att förbli likt det som är kopplat till BNI-nivåerna på så sätt att det speglar den allmänna ekonomiska verksamheten inom en medlemsstat snarare än specifika mål för EU:s politik.

3.26

Förenade kungarikets utträde ur EU skapar en möjlighet att gradvis helt avskaffa systemet med rabatter, som växte till att också sänka betalningarna från Förenade kungariket och vissa andra medlemsstater. Detta bör välkomnas, liksom återgången till att EU:s budget tar 90 % av tullintäkterna, i linje med de minskade kostnaderna för tulluppbörd i medlemsstaterna. Ett ytterligare litet bidrag skulle kunna komma från ECB:s vinster (seignorage). Emellertid förblir dessa nya former av egna medel totalt sett för små och osäkra för att rättfärdiga förhoppningarna om att de kommer att möjliggöra en betydande minskning av de BNI-kopplade bidragen.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK stöder förslaget om att medlemsstaternas mottagande av EU-medel ska villkoras av att de respekterar rättsstatsprincipen, som är ett av unionens grundläggande värden enligt artikel 2 i fördraget, förutsatt att genomförandet av det inte missgynnar medborgare eller enskilda företag som för närvarande mottar EU-medel. Med tanke på att budgeten är det främsta instrumentet för att genomföra all unionspolitik anser kommittén att denna villkorlighet skulle kunna utvidgas till de övriga principer som hänger samman med rättsstaten och ingår i EU-fördragen, och ber kommissionen och Europaparlamentet att undersöka denna möjlighet.

4.2

Man bör dra maximal nytta av flexibiliteten för att främja kopplingarna mellan utgiftsprogrammen till ömsesidig fördel för såväl politik som medel, exempelvis den gemensamma jordbrukspolitiken och Horisont för teknisk modernisering av jordbruket i levande landsbygdsområden och hållbart jordbruk; forskning, utveckling och innovation, universitet, Erasmus+ och andra program för unga människor; investerings- och sammanhållningspolitik, Europeiska socialfonden och ett nytt utvecklingsprogram för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som EESK föreslår i detta yttrande, för att främja konvergens mellan medlemsstaterna osv. EESK beklagar därför förslaget om att ändra N+3-regeln till N+2 (20) och uppmanar kommissionen att tänka om.

4.3

De aktuella utvärderingarna av genomförandet av Junckerplanen (investeringsplanen för Europa) väcker tvivel om påståendena om att den lyckats höja investeringarna till de nivåer som inledningsvis förutspåddes, och än mindre till de nivåer som krävs för att påtagligt minska investeringsunderskottet jämfört med perioden före 2008. Flera av de medlemsstater som har lägst inkomst drar fortfarande inte tillräcklig nytta av planen. Det måste fastställas lämpliga mekanismer för att komma till rätta med denna trend, som ökar skillnaderna mellan medlemsstaterna. Möjligheten att kombinera finansiering från olika fonder, till exempel Sammanhållningsfonden och InvestEU, bör främjas.

4.4

Att förstärka den sociala sammanhållningen och återställa EU-medborgarnas förtroende går hand i hand. Utvecklingen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter skulle kunna bidra till båda dessa ändamål, genom att bl.a. stödja och vägleda de medlemsstater som genomför reformer för att skapa hållbara, högkvalitativa arbetstillfällen med högt mervärde. EESK föreslår att man inrättar ett specifikt program för pelaren inom den fleråriga budgetramen 2021–2027 på grundval av åtaganden av de medlemsstater som utarbetade förklaringen från Göteborg. Europeiska socialfonden+ skulle bidra till att finansiera den, i enlighet med ett system med indikatorer som bl.a. skulle omfatta arbetslöshet och arbetskraftsdeltagande, skolgång och skolmisslyckande, BNP per capita, indikatorer för fattigdom och social delaktighet, både sådana av allmän karaktär, såsom regionala indikatorer, och sådana som avser vissa missgynnade sociala grupper.

4.5

Den europeiska planeringsterminen bör spela en ledande roll i genomförandet av EU-budgetarna, med största möjliga utnyttjande av flexibiliteten i den nya fleråriga budgetramen – till exempel för att säkerställa starka kopplingar mellan sammanhållningspolitiken och annan politik, bland annat innovation, investeringar och skapande av sysselsättning. Därför måste mekanismerna för arbetsmarknadsparternas och det civila samhällets deltagande i den europeiska planeringsterminen genomföras ordentligt så att de vet hur de ska koppla sin nationella nivå till den europeiska. Genom att stödja genomförandet av den europeiska planeringsterminen skulle kommissionen och rådet bli direkt involverade i nationella politiska frågor. Det måste säkerställas att varken sociala rättigheter, arbetstagarnas rättigheter eller konsumenternas rättigheter inskränks genom åtgärder som stöds av EU-medel.

4.6

Prioritet ska ges till de insatser som EU-institutionerna och de nationella regeringarna, med bistånd av det civila samhällets organisationer, måste göra för att den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020 ska få mer medel och för att ombalansera prioriteringarna på det sätt som EESK föreslår i detta yttrande. EESK uppmanar dem att intensifiera sitt arbete så att den i enlighet med den planerade tidsplanen kan godkännas före nästa val till Europaparlamentet.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Punkt 14 i Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 – (2017/2052(INI)), medföredragande: Jan Olbrycht, Isabelle Thomas.

(2) EUT C 81, 2.3.2018, s. 131.

(3) EUT C 262, 25.7.2018, s. 1.

(4) Europeiska investeringsbanken.

(5) COM(2018) 321 final.

(6) COM(2018) 322 final/2, COM(2018) 326 final, COM(2018) 327 final, COM(2018) 328 final.

(7) COM(2018) 325 final.

(8) EUT C 81, 2.3.2018, s. 131.

(9) Punkt 14 i Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 – (2017/2052(INI)), medföredragande: Jan Olbrycht, Isabelle Thomas.

(10) Se även EESK:s yttranden NAT/735 Europeiska klimatfinansieringspakten, föredragande: Rudy De Leeuw, och ECO/456 Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, föredragande: Carlos Trias Pintó. Ännu ej offentliggjorda.

(11) ETUI/EFS (2018), Benchmarking Working Europe, Bryssel: ETUI.

(12) Darvas, Z. och Moes, N. (2018), How large is the proposed decline in EU agricultural and cohesion spending? Blogginlägg på Bruegel, den 4 maj 2018.

(13) EUT C 283, 10.8.2018, s. 69.

(14) Se Claeys, G. (2018), New EMU stabilisation tool within the MFF will have minimal impact without deeper EU budget reform, bloggen Bruegel, den 9 maj 2018. Enligt denna analys utgjorde 30 miljarder euro omkring en tredjedel av det belopp som lånades ut till Irland under krisen.

(15) EUT C 229, 31.7.2012, s. 32.

(16) EUT C 197, 8.6.2018, s. 33.

(17) EUT C 81, 2.3.2018, s. 131.

(18) Future financing of the EU.Future financing of the EU. Final report and recommendations of the High Level Group on Own Resources Final report and recommendations of the High Level Group on Own Resources, december 2016.

(19) EESK uttryckte sig redan 2011 positivt om detta i yttrandet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (EUT C 24, 28.1.2012, s. 63) och 2017 i yttrandet om en gemensam (konsoliderad) bolagsskattebas (EUT C 434, 15.12.2017, s. 58).

(20) En del av budgetåtagandet återtas automatiskt av kommissionen om det inte har använts eller om ingen betalningsansökan har mottagits vid utgången av det andra året efter året för budgetåtagandet (N+2). Källa: kommissionen.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/116

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder

[COM(2018) 374 final – 2018/0199 (COD)]

(2018/C 440/19)

Föredragande:

Henri MALOSSE

Remiss	Europaparlamentet, 11.6.2018 Europeiska unionens råd, 19.6.2018
Rättslig grund	Artiklarna 178 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	7.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	196/2/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiskt territoriellt samarbete (ETS) är ett unikt instrument inom sammanhållningspolitiken och utgör en av de få ramar inom vilka nationella, regionala och lokala aktörer från olika medlemsstater systematiskt uppmanas att vidta gemensamma åtgärder och utbyta praxis och interventionsstrategier. Man skulle kunna säga att det är där man hittar en del av kärnan i den europeiska andan. Trots de många fallen av mervärde och tillväxtskapande investeringar i de projekt som hittills genomförts visar resultaten av efterhandsutvärderingar på flera faktiska brister. I det nya förslaget till förordning bör hänsyn tas till dessa på flera interventionsområden:

1.1.1

Förenkling av förfaranden – EESK efterlyser en ”förenklingschock” i förhållande till projektens dimension. Samarbetet rör främst lokala aktiviteter. Det är alltså nödvändigt att genomföra de förenklingar som krävs av formulär och metoder för att utvärdera projekt samt att tillämpa schablonförfaranden som en central del av den nya programplaneringen.

1.1.2

Budgetram – Sammanhållningspolitiken utgör en avgörande faktor i stödet till strategin Europa 2021–2027, som bör få prioriterat tekniskt och budgetmässigt stöd. EESK varnar för minskade budgetanslag som skulle äventyra detta åtgärdsprograms effektivitet och synlighet samt kännedomen om det. Kommittén uppmanar därför Europaparlamentet att föreslå ökade anslag till sammanhållningspolitiken, i synnerhet till förmån för Europeiskt territoriellt samarbete.

1.1.3

Additionalitet – EESK ser med oro på de nya regler som skulle kunna sänka EU:s högsta finansieringsgrad från 85 % till 70 %. Kommittén begär att finansieringsgraden på 85 % ska bibehållas för småskaliga projekt, de mest sårbara regionerna samt det civila samhällets åtgärder. EESK stöder även ett stärkt deltagande från den privata sektorns sida och en utökad användning av den europeiska finansieringslösningen InvestEU-fonden när det gäller åtgärder till stöd för produktionssektorn.

1.1.4

Integration av finansieringsinstrument – EESK uppmanar kommissionen att införa en reell strategi för att samordna och integrera de olika finansieringsinstrument som är tillgängliga inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027. Kommittén uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram ett meddelande i detta syfte. Europeiskt territoriellt samarbete bör utgöra den huvudsakliga ramen för att åstadkomma denna absolut nödvändiga samordning.

1.1.5

För ett verkligt partnerskap med det civila samhället – Kommissionen bör införa en skyldighet att involvera arbetsmarknadens parter och organisationerna i det civila samhället, både i samrådsprocessen och i genomförandet av åtgärder, eftersom de bästa projektresultaten uppnås när det civila samhället deltar. EESK anser att alla operativa myndigheter bör åläggas att lägga fram en partnerskapsordning för det civila samhällets deltagande, med en varningsmekanism.

1.1.6

Fortsättning och utveckling av tematisk koncentration. Utvecklingen mot tematisk koncentration av prioriteringarna för interventioner och investeringar välkomnas av EESK, men det måste fortfarande klargöras hur man ska

—	ta hänsyn till den särskilda karaktären hos de områden som nämns i artikel 174 i EUF-fördraget (öar, bergsregioner, landsbygdsområden, tätorter etc.) utan att bortse från behovet av koncentration, som är en garanti för synlighet och effektivitet för att undvika splittring,

—	ställa hållbar utveckling och klimatåtgärder i centrum för alla frågor,

—	göra EU verkligt tillgängligt för medborgarna genom att agera mer lokalt.

1.1.7

Havsområden och öregioner – Med tanke på att öregionerna enbart omges av hav anser EESK att de bör kunna fortsätta att lägga fram projekt inom ramen för både gränsöverskridande och territoriellt samarbete. Om så krävs bör en ny prioritet – ”öregioner” – tas fram och ges en egen budget.

1.1.8

Makroregionala strategier – EESK anser att det är absolut nödvändigt att utvidga utvecklingen av makroregionala strategier till nya områden (Medelhavet, Balkan, Karpaterna etc.) och till förmån för dessa säkerställa ökad integration av nya europeiska finansieringsinstrument.

1.1.9

Samarbete med grannländer – EESK välkomnar inrättandet av en enhetlig genomföranderam för grannländer/tredjeländer. Kommittén framhåller i detta avseende även intresset av den strategi som består i att samtidigt använda medel från ETS och externa EU-fonder. EESK uppmanar kommissionen att i detta sammanhang öppna programmen för territoriellt samarbete för regioner i länder i grannskapet, även om dessa inte delar en gräns med EU, i syfte att undvika att skapa splittring i de berörda länderna.

1.1.10

Innovation – EESK stöder förslaget att ha innovation som ett prioriterat område med en fristående budget och förfaranden som möjliggör direkt tillträde för icke-statliga aktörer. Kommittén betonar dock att innovationen även bör omfatta det samhälleliga och sociala planet.

1.1.11

Den digitala komponenten i Europeiskt territoriellt samarbete – En av de största utmaningarna för aktörerna inom Europeiskt territoriellt samarbete består i dag i att vara uppkopplad. Det är nödvändigt att tillhandahålla medel och initiativ för att minska den digitala klyftan mellan territorierna, samt mellan stads- och landsbygdsområden i regionerna: utveckla erfarenhetsutbyten, minska den digitala klyftan, dels mellan regionerna, dels mellan stads- och landsbygdsområden.

1.1.11.1

För detta ändamål rekommenderar EESK att man för perioden 2021–2027 i strukturen för samtliga ETS-program ska integrera hänsyn till den digitala omvandlingen och kraven på ökad kompetens.

1.1.12

Beaktande av unga – Det är väsentligt att beakta unga i Europa. EESK föreslår att metoder från Erasmus+ för ungdomsutbyten – studenter, lärlingar, arbetssökande, personer med svårigheter – kan användas för att integrera ungdomar i det territoriella samarbetet med särskilda rörlighetsprogram, yrkesutbildning och språkinlärning. EESK föreslår att man i gränsöverskridande och transnationella samarbetsprogram införlivar specifika förslags- och interventionsområden till förmån för unga och som genomförs av unga.

1.1.13

Åtgärder till förmån för sårbara grupper och beaktande av övergripande kriterier – EESK framhåller vikten av att införa precisa regler för de skyldigheter som måste iakttas när det gäller övergripande gemenskapsprinciper och att fastställa en minimitröskel i detta avseende (10 % av åtgärdsstödet).

1.1.14

Civilskydd och bekämpning av stora risker – EESK uppmanar kommissionen att överväga att integrera denna komponent som ett centralt område i det territoriella samarbetet och att sammanlänka det med den nya fond för försvar och civilskydd som kommissionen föreslagit för den fleråriga budgetramen 2021–2027.

1.1.15

Reklam – Med tanke på hur viktiga de program som stöds inom ramen för ETS är kommer EESK att stödja alla initiativ som stärker synligheten för att stärka känslan av EU-medborgarskap och större medvetenhet om de konkreta åtgärder som genomförs med stöd av EU. Kommittén rekommenderar i synnerhet inrättandet av informationsställen i de regioner som är stödmottagare inom ramen för samarbetsprogrammen, helst hos organisationer i det civila samhället.

2. Inledning

2.1 Territoriellt och gränsöverskridande samarbete – kärnan i den europeiska andan

2.1.1

Europeiskt territoriellt samarbete (ETS) (Interreg) står i centrum för skapandet av ett gemensamt europeiskt område och utgör i samtliga komponenter – gränsöverskridande, transnationella och interregionala komponenter samt öppenhet gentemot grannländer – grunden för den europeiska integrationen: det bidrar till att gränserna inte omvandlas till murar, för européerna närmare varandra, hjälper till att lösa gemensamma problem, underlättar utbyte av idéer och fördelar och uppmuntrar strategiska initiativ som syftar till gemensamma mål.

2.1.2

Artiklarna 174 och 24 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utgör den rättsliga grunden för att genomföra politiken för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, med målet att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer, och följaktligen Europeiskt territoriellt samarbete.

2.1.2.1

I artikel 174 fastställs följande: ”Bland de berörda regionerna ska särskild hänsyn tas till dels landsbygdsområden, dels områden som påverkas av strukturomvandlingar och dels regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner.” EESK anser att denna artikel till fullo motiverar att särskild hänsyn tas till dessa regioner inom ETS, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att slå vakt om detta.

2.1.3

ETS (Interreg) är ett prioriterat mål inom sammanhållningspolitiken och utgör den ram inom vilken offentliga och privata, nationella, regionala och lokala aktörer i medlemsstaterna genomför gemensamma initiativ, utbyter god praxis och utformar utvecklingspolitiska åtgärder både inom och utanför EU. Trots de många fallen av och exemplen på mervärde och tillväxtskapande investeringar i de projekt som hittills genomförts medför emellertid vissa brister med anknytning till svagheter i ramen för olika program konsekvenser och förtjänar att analyseras mot bakgrund av det nya perspektivet 2021–2027.

2.1.4

Resultaten av efterhandsutvärderingar visar på flera olika saker:

—	Brister i den praktiska definitionen av regioner i förhållande till artikel 174 i EUF-fördraget.

—	Betydande svårigheter att fastställa och genomföra en enhetlig interventionsstrategi på grund av valet av en nedifrån och upp-strategi för att besluta om vilka projekt som ska stödjas.

—

En nästan total avsaknad av synergieffekter mellan Interreg-programmen och andra gemenskapsprogram som skulle kunna stärka utvecklingseffekterna, i synnerhet Erasmus+, Horisont 2020, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Fonden för ett sammanlänkat Europa och Cosme, och en generellt sett alltför liten inverkan av dessa åtgärder och deras synlighet för det civila samhället och alla grupper av medborgare, i synnerhet kvinnor, unga, familjer, personer med funktionsnedsättning och äldre.

2.1.5

Vissa av dessa aspekter beaktas i det nya förslaget till förordning, som stärker förfarandena till förmån för en minskning av de regionala prioriteringarna i alla europeiska regioner, däribland de mest avlägsna, utvecklar nya makroregionala strategier och tematiska koncentrationer, framhåller initiativ till förmån för innovation samt flera andra initiativ som följaktligen är föremål för specifika analyser och synpunkter. Kommissionens förslag bör dock förbättras och klargöras på flera viktiga punkter.

3. Prioriterade frågor i EESK:s rekommendationer till kommissionen

3.1

Förenkling av förfaranden – mot en förenklingschock – Kommissionen föreslår en betydande samling specifika bestämmelser som syftar till att förenkla reglerna om inriktning för och förvaltning av program för alla berörda nivåer: stödmottagare, medlemsstater, förvaltande myndigheter, deltagande tredjeländer och kommissionen. EESK kan inte annat än samtycka till denna strategi. Det rör sig emellertid om ett initiativ som läggs fram vid varje ny programplanering. Kommissionen har inte gått tillräckligt långt i detta förfarande.

3.1.1

Vad gäller förenkling och schabloner införs genom förordningen en schablonbehandling av vissa utgifter som en nyckelkomponent för nästa programperiod och går längre när det gäller vissa variabler, t.ex. personalkostnader (för alla projekt som understiger 200 000 euro: schablonbelopp och inga krav på att inkomma med fakturor). I och med detta erkänner kommissionen att det är nödvändigt med administrativa förenklingar och betonar behovet av allmän enighet.

3.1.2

Samarbetet rör främst lokala aktiviteter. Det är alltså nödvändigt att ha ett program som är mycket mer öppet gentemot det civila samhället, med en radikal förenkling av förfaranden och införande av små informations- och biståndsenheter.

3.1.3

EESK anser att samstämmighet i förhållande till projektens dimension bör eftersträvas för att man ska kunna genomföra de förenklingar som krävs i formulär och metoder för att utvärdera projekt, och att schablonförfaranden åtminstone ska användas för administration och förvaltning. ”Förenklingschocken” är absolut nödvändig för att göra det möjligt för projektansvariga att fokusera på resultaten av åtgärder i stället för tidskrävande administration.

3.1.4

Det är, såsom kommissionen önskar, nödvändigt att i så stor utsträckning som möjligt inrikta projektutvärderingarna på ”resultat” och frigöra aktörerna från skyldigheten att ideligen lämna in verksamhetsrapporter (för närvarande var sjätte månad).

3.2

Budgetram – Kommissionen anser att sammanhållningspolitiken och dess naturliga följd i ETS även fortsättningsvis bör vara en central del av budgetpaketet. EESK ställer sig bakom detta. Minskade budgetanslag skulle äventyra detta åtgärdsprograms effektivitet och synlighet och även den nuvarande kännedomen om det. Det alternativ som hittills har förespråkats är att bibehålla budgeten på en stabil nivå i förhållande till den föregående perioden, och detta mot bakgrund av en minskning av EU:s budget i storleksordningen 10 %. Denna situation bör göra det möjligt att upprätthålla en identisk stödnivå till Interreg-programmen, vilket är ett minimum, men EESK uppmanar Europaparlamentet att föreslå en väsentlig ökning eftersom dessa åtgärders politiska inverkan och inverkan på allmänheten kan vara mycket stor under förutsättning att de anslås betydande resurser.

3.2.1

I den nya förordningen om Europeiskt territoriellt samarbete sänks medfinansieringsgraden till 70 % (jämfört med nuvarande 85 %). Enligt kommissionen bör denna förändring leda till en förstärkning av medlemsstaternas finansiella bidrag och främja bättre förutsättningar för egenansvar för projekt. EESK fruktar att denna åtgärd, kallad additionalitet, avskräcker privata aktörer och de minst gynnade regionerna från att delta. Kommittén begär därför att graden ska bibehållas på 85 % för de mest sårbara regionerna i den mening som avses i artikel 174 i EUF-fördraget. Vidare garanterar en koncentration av EU:s insatser alltid mer synlighet.

3.2.2

Nya regler för ”småskaliga projekt” – I den nya förordningen framläggs en tydlig definition åtföljd av nya åtgärder och förenklade regler: omdefiniering av tekniskt stöd, avskaffande av kravet på årsrapporter, schablonstrategi för ett flertal utgiftsposter och förutsättningar för att det ska vara möjligt att komma igång snabbare nästa period. EESK anser att dessa initiativ är ett steg i rätt riktning.

3.2.3

När det gäller administrativa bördor för ”småskaliga projekt” välkomnas även idén om att inrätta en gränsöverskridande institution som hanterar all administration för en rad ”småskaliga projekt” som komplettering till schablonbeloppen varmt av EESK.

3.2.4

EESK uppskattar kommissionens åtagande att maximera det privata deltagandet i program för territoriellt samarbete. EESK ställer sig bakom denna hållning och föreslår att man ska fastställa en minimitröskel för deltagandet av icke-statliga aktörer (utöver regionala myndigheter) såsom privata företag, arbetsmarknadens parter, den ideella sektorn, organisationer i den sociala och solidariska ekonomin samt branschorganisationer.

3.3

Partnerskap med det civila samhället – EESK påminner om att partnerskap är det främsta medlet när det gäller beaktandet av övergripande principer. Partnerskap bör införas överallt med det civila samhället, arbetsmarknadens parter, lokala myndigheter och organ för social delaktighet. I detta sammanhang anges det i förordningen att det civila samhället ska ingå i övervakningskommittéerna. Det anges även att de webbplatser som tillhandahåller information om programmens genomförande och resultat ska innehålla information om misslyckanden och projekt som inte redogör för sina åtaganden.

3.3.1

Kommittén är tvungen att konstatera att de lokala myndigheterna, när de har utsetts, har en tendens att ignorera allt annat.

3.3.2

Deltagandet av aktörer i det civila samhället får inte begränsas till samrådsprocessen. De måste göras delaktiga i genomförandet av åtgärder och anförtros ansvar i detta avseende, bl.a. genom att man väljer ut organisationer i det civila samhället som förvaltande myndigheter.

3.3.3

EESK föreslår att den förvaltande myndigheten för varje ETS-program ska lägga fram en partnerskapsordning som visar på det civila samhällets deltagande i alla faser av förberedelserna, genomförandet och utvärderingen av åtgärderna. Denna ordning bör innefatta en varningsmekanism som gör det möjligt för aktörer i det civila samhället att vända sig till den berörda myndigheten om partnerskapsprincipen inte respekteras.

3.4

Ny fördelning av stöd i det territoriella samarbetet – I den nya förordningen om ETS/Interreg beskrivs det framtida åtgärdsprogrammet med fem samarbetskomponenter: gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete, interregionalt samarbete, havssamarbete med deltagande av de yttersta randområdena och interregionala innovationsinvesteringar. Detta tillvägagångssätt är enhetligt, även om det faktum att samarbete som omfattar havsområdet har avlägsnats från gränsöverskridande samarbete ger upphov till frågor och mycket oro bland aktörer i de berörda regionerna. Kommissionen motiverar detta genom att förklara att det, särskilt inom ramen för havssamarbete, kan finnas överlappning mellan flera gränsöverskridande program och åtar sig att fastställa en heltäckande strategi för programmen i havsområden, inbegripet bilateralt samarbete, som kommer att föra med sig mer betydande effekter.

3.5

Frågan om havsområdet och fallet med öregioner – EESK anser att denna syn på havsdimensionen är begriplig när det gäller territorier på fastlandet, men att den inte kan motiveras när det gäller öregioner, som per definition enbart har sjögränser. EESK har för övrigt ofta uppmanat kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om öar med uppenbara strukturella nackdelar som erkänns i artikel 174 i EUF-fördraget. EESK föreslår således att europeiska samarbetsåtgärder mellan öar återinförs i det gränsöverskridande samarbetet och/eller att en sjätte kategori skapas och att denna ges en särskild budget, särskilt till förmån för en grupp öar som ligger i samma havsområde, för att främja utbyte av erfarenheter.

3.6

En särskild öppning för innovation – En ny specifik post som utnyttjas genom ansökningsomgångar föreslås för utveckling av projekt på unionens hela territorium, i syfte att gå längre än enbart utbyte av god praxis och gå i riktning mot kompletta arrangemang för aktionsforskning (11 % av Interreg-budgeten). EESK samtycker till denna strategi under förutsättning att den även omfattar samhälleliga och sociala innovationer, för vilka samarbete mellan territorier kan ha mycket stor inverkan på de berörda befolkningsgrupperna, och möjliggör direkt deltagande av icke-statliga aktörer (forskare, företag, det civila samhället).

3.7

En öppning för de yttersta randområdena – Kommissionen föreslår att man ska anta nya åtgärder för att, med beaktande av deras särskilda läge, ge dessa regioner möjlighet att samarbeta med hänvisning till kommissionens meddelande ”Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden” (1). Det rör sig om en samarbetskomponent för de yttersta randområdena, mellan områdena och deras grannar (3,2 % i Interreg-budgeten). Denna tydligt angivna bestämmelse är intressant, men det är också nödvändigt att det är enkelt att mobilisera EU-medel till förmån för de yttersta randområdenas tredjelandsgrannar (framför allt Europeiska utvecklingsfonden, EUF) för att komplettera dessa åtgärder, vilket för närvarande inte är fallet. EESK begär att samordnad samverkan mellan Interreg och EUF fastställs och planeras.

3.8

Samarbete med tredjeländer – I ett oroligt internationellt sammanhang välkomnar EESK att det hädanefter kommer att finnas en identisk ram för åtgärder som omfattar grannländer utanför EU. Vad gäller länder i grannskapet bör den befintliga möjligheten för icke-gränsregioner i dessa länder att delta i åtgärder för transnationellt samarbete utnyttjas bättre för att undvika att öka de skillnader i dessa länder som gynnar regioner som gränsar till EU.

4. Nya diskussionspunkter

4.1

Utveckling av den tematiska koncentrationen – EESK rekommenderar att man fokuserar programmen ordentligt på åtgärder som är samordnade med EU:s prioriteringar såsom de fastställs i förslaget till flerårig budgetram 2021–2027 (innovation, forskning, ett grönare Europa – energi, cirkulär ekonomi etc. –, ett sammankopplat Europa – transporter, jordbruk etc. –, ett mer socialt Europa – ESF, Eruf, utbildning, hälsa etc. –, ett Europa närmare medborgarna genom utvecklingsstrategier på lokal nivå), utan att förbise de specifika mål som anges i förordningen på det sociala området, utbildningsområdet och hälso- och sjukvårdsområdet. Särskild uppmärksamhet bör alltså ägnas åt lokala utvecklingsstrategier som förenar samtliga aktörer i det civila samhället.

4.1.1

Inom ramen för den tematiska koncentrationen är det mycket viktigt att frågan om hållbar utveckling och klimatåtgärder, cirkulär ekonomi och förnybar energi ställs i centrum för alla frågor och uttryckligen beaktas.

4.2

Makroregionala strategier – De makroregionala strategierna (Östersjön, Donau, Alperna, Adriatiska och Joniska havet) anses allmänt vara framgångsrika. ETS har ett särskilt värde i och med att det kan skapa gynnsamma förutsättningar för tillämpningen av makroregionala strategier för utveckling som stöder sig på

—	förekomsten av betydande gränsöverskridande interaktion,

—	samstämmigheten mellan finansiering och strategiska interventionsprioriteringar.

4.2.1

Dessa arrangemang kommer att göra det möjligt att stärka samarbetsprogrammen, i synnerhet de transnationella programmen och havsprogrammen. Man skulle kunna utveckla ett gynnsamt försök inom ramen för en makroregional strategi för (västra och östra) Medelhavet i samband med de havsområdesstrategier som införts inom ramen för EU:s havsåtgärder samt en makroregional strategi för bergsområdena i sydöstra Europa (Karpaterna och Balkan), som i båda fallen sträcker sig till tredjeländer.

4.3

Den digitala komponenten i Europeiskt territoriellt samarbete – En av de största utmaningarna för Europeiskt territoriellt samarbete består i dag i att vara uppkopplad. Det är nödvändigt att tillhandahålla medel och initiativ för att minska den digitala klyftan mellan territorierna, samt mellan stads- och landsbygdsområden i regionerna. Den digitala utvecklingen berör flera utmaningar:

4.3.1

En teknisk och ekonomisk utmaning för territoriernas utveckling. Den digitala tekniken för med sig hög utvecklingskapacitet i territorierna när det gäller ny industriell utveckling, ett samarbetsinriktat samhälle, framväxten av nya samarbetsformer inom arbetet samt nya strukturer för att utnyttja lokala resurser.

4.3.2

En betydande social utmaning som bidrar till utvecklingen av kompetensen hos befolkningen och territorierna. Att utveckla investeringar i kompetenser och användarfärdigheter och inte låta den digitala sociala klyftan bli djupare. Den digitala utvecklingen håller på att skapa en ny rad olika former av diskriminering som i synnerhet har sin grund i fattiga befolkningsgruppers möjlighet att få tillgång till utrustning, av skäl som rör levnadsstandard och kulturella aspekter med anknytning till utbildningsnivå och ålder.

4.3.3

Man bör beakta att ”digital teknik” lika gärna kan underlätta tillgång till rättigheter som tvärtom utgöra en ytterligare utestängningsfaktor för vissa befolkningsgrupper. Detta konstaterande ger EESK anledning att uppmana kommissionen att inom ramen för ETS-åtgärder beakta en pedagogisk strategi som samordnas med de lokala och regionala aktörerna.

4.3.4

Vidare föreslår EESK att en betydande del av de innovativa åtgärderna bör ägnas åt digital teknik med specifika ansökningsomgångar som innefattar utbyte av erfarenheter och samarbete inom territorierna på dessa områden, med inkludering av de fattigaste och mest sårbara befolkningsgrupperna som prioritet. Detta är väsentligt för territorierna när det gäller ny industriell utveckling, ett samarbetsinriktat samhälle, framväxten av nya samarbetsformer inom arbetet samt nya strukturer för att utnyttja lokala resurser. Kommissionen har lagt fram ett budgetförslag för perioden 2021–2027. Integreras denna digitala aspekt tillräckligt i förslaget? Om så inte är fallet är det inte tillfredsställande.

4.3.5

Digital teknik och artificiell intelligens – Det är absolut nödvändigt att kommissionen tar fram verktyg för digital teknik och artificiell intelligens för att införa och utvärdera framtida program (stordata, ny teknik och fondinvesteringar).

4.3.6

Enligt kommissionen själv påverkas bedömningen av inverkan av EU:s åtgärder och program av ”tänkesättet”. Resultaten av ett projekt kan ibland vara av mindre betydelse än sättet att uppnå resultaten, och det är svårt att hitta indikatorer (inte enbart kvantitativa utan kvalitativa) för att bedöma detta.

4.3.7

EESK uppmuntrar eftertryckligen kommissionen att försöka hitta bättre indikatorer för att bedöma de omedelbara resultaten och inverkan av program och projekt.

4.4

Beaktande av ungdomsdimensionen – Det är av grundläggande vikt att beakta unga i Europa. EESK föreslår att metoder från Erasmus+ för ungdomsutbyten – gymnasieelever, studenter, lärlingar, arbetssökande, personer med svårigheter – kan användas för att integrera ungdomar i det territoriella samarbetet genom särskilda rörlighetsprogram, särskilt för yrkesutbildning och språkinlärning. EESK:s reflektion berör flera möjligheter, som inte är motstridiga, för att göra de unga medvetna om den territoriella dimensionen.

4.4.1

EESK föreslår att en procentandel av ETS-anslagen ska avsättas för åtgärder som genomförs av unga och för unga. Parallellt skulle kommissionen inom ramen för det framtida Erasmus+ efter 2021 kunna välja alternativet att avsätta en del av programmen inom Erasmus+ till initiativ som är inriktade på avgränsade territoriella områden.

4.4.2

Dessutom bör 10 % av en eller flera Interregkomponenter avsättas för rörlighet av typen Erasmus och en lika stor andel bör avsättas för anslag till projekt som förvaltas inom ramen för Erasmus+ och som organiseras inom europeiska områden. Man skulle kunna prioritera regioner som börjar ta konkret form, såsom makroregionen Medelhavet, och/eller som ett experiment regioner som håller på att utformas och utvecklas, såsom makroregionen östra Medelhavet.

4.4.3

Det är därför nödvändigt att i programmen för gränsöverskridande och transnationellt samarbete införliva ett eller flera specifika förslags- och interventionsområden till förmån för unga och som genomförs av unga. Dessa områden bör möjliggöra och stödja övergången från enkla kulturutbyten till utnyttjande av åtgärder som omfattar andra kategorier än dem som traditionellt är stödmottagare inom Erasmus+: ungdomsrörelser och skapande av föreningar för att bekämpa utestängning och social ojämlikhet, för att integrera de mest sårbara personerna (funktionsnedsättning), klimatåtgärder, initiativ för att bidra till att ta emot flyktingar och migranter eller andra teman på områdena utbildning och solidaritet.

4.5

Åtgärder till förmån för sårbara befolkningsgrupper och beaktande av övergripande kriterier – Vad gäller beaktande av sårbara befolkningsgrupper i alla stadier av utformning och genomförande av samarbetsprogram, i synnerhet projekturval, är kommissionens ståndpunkt tydlig när det gäller det absoluta kravet på att respektera övergripande gemenskapsprinciper.

4.5.1

Det uppstår dock en fråga om regleringen av detta tema inom ramen för ETS, där det inte fastställs några kvoter. EESK föreslår att man ska fastställa en minimitröskel för gränsöverskridande samarbete (10 %).

4.6

Civilskydd och bekämpning av stora risker. Denna komponent, som ingår i den nya europeiska fond för försvar och civilskydd som kommissionen föreslagit för den fleråriga budgetramen 2021–2027, är en betydande aspekt som medför konsekvenser för det territoriella samarbetet. Här kan man t.ex. nämna förebyggande och bekämpning av skogsbränder i Medelhavsområdet eller översvämningar i mer nordliga regioner. Det rör sig här om en fråga där samarbete över de nationella gränserna är en självklarhet och som direkt berör medborgarnas liv.

4.6.1

EESK rekommenderar därför att särskild uppmärksamhet ägnas åt detta i ETS, med möjlighet till samordning mellan flera fonder, och att precisa rekommendationer ska ges till myndigheterna med ansvar för programmen för att göra dem medvetna om de utmaningar och möjligheter som denna fråga för med sig för deras territorier. Ansökningsomgångar för demonstration skulle kunna lanseras på detta område i syfte att skapa konkurrens mellan regionerna.

4.7

Integration av olika europeiska instrument: EESK anser att detta förslag inte i tillräcklig grad integrerar möjligheter till synergieffekter mellan ETS och andra aktuella eller framtida EU-finansieringsinstrument, i synnerhet när det gäller ungdomsutbyten, digitala nät och den digitala agendan, forskning och utveckling, investeringar, civilskydd och bekämpning av stora risker. Kommittén uppmanar kommissionen att åtgärda detta.

4.7.1

ETS utgör en lämplig ram för att säkerställa komplementaritet mellan olika europeiska instrument utifrån behov på plats:

—	Investeringar i små och medelstora företag, om man lyckas att effektivt kombinera Interregs interventioner med dem från den nya InvestEU-fonden, som kommissionen föreslagit inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027.

—	Nät (infrastruktur, digitala, energi) med Fonden för ett sammanlänkat Europa.

—	Yttre åtgärder (EUF, grannskapspolitiken).

—	Fonderna för civilskydd.

—

Erasmus+.

—	Horisont Europa (för närvarande Horisont 2020).

—	Life (miljö och klimatpolitik).

—	Europeiska socialfonden.

osv.

4.7.2

Kommissionens förslag är fortfarande vaga på detta område. EESK uppmanar kommissionen att inom ramen för förslagen om den fleråriga budgetramen 2021–2027 lägga fram ett meddelande om integrationen av finansieringsinstrumenten.

4.8

Reklam – Interreg utgör ett av de främsta verktygen för att stärka känslan av EU-medborgarskap. Det förefaller nu lämpligt att öka synligheten för att EU:s åtgärder ska bli allmänt kända. Kommissionen bör ta fram en enkel publikation och enkel marknadsföring om användningen av Interreg-programmet och dess resultat, i syfte att göra medborgarna medvetna om de konkreta åtgärder som genomförs med stöd av EU. Med tanke på vikten av denna fråga föreslår EESK inrättandet av informationsställen för gränsöverskridande eller territoriellt samarbete med detta uppdrag, helst hos organisationer i det civila samhället.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2017) 623 final.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/124

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en mekanism för lösning av rättsliga och administrativa problem i ett gränsöverskridande sammanhang

[COM(2018) 373 final – 2018/0198 (COD)]

(2018/C 440/20)

Föredragande:

Etele BARÁTH

Remiss	Europaparlamentet, 11.6.2018 Europeiska unionens råd, 19.6.2018
Rättslig grund	Artiklarna 175 och 304 i EUF-fördraget

Ansvarig facksektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	7.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	195/1/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar kommissionens förslag till förordning om en mekanism för lösning av rättsliga och administrativa problem i ett gränsöverskridande sammanhang (nedan kallad ”mekanismen”). EESK anser att förslaget avspeglar ett nytt synsätt och torde öka samarbetsmöjligheterna på grundval av subsidiaritet mellan de olika medlemsstaterna och bidra till en hållbar och mer balanserad socioekonomisk utveckling i gränsområdena och till en ökad BNP i EU.

1.2

EESK anser att argumentet i förslaget är välgrundat, för även om det för närvarande finns flera institutionella instrument till stöd för dessa områden (särskilt Interreg och EGTS) har dessa inte de befogenheter som krävs för att vidta sådana rättsliga åtgärder.

1.3

EESK anser att genomförandet av förslaget till förordning kan bidra till att undanröja historiska hinder, till att sprida exempel på europeiskhet i det dagliga livet och till att stärka känslan av EU-medborgarskap.

1.4

EESK uppmuntrar kommissionen att klargöra alla frågor som kan skapa rättslig osäkerhet, så att processen, som uppfattas som komplex och till stor del erbjuder överdrivna garantier, inte får avskräckande verkan på potentiella användare av denna lagstiftning. Det är mycket viktigt att tydligt fastställa hur man ska uppmuntra två angränsande medlemsstater att samarbeta om de har olika föreställningar om projektet eller om deras metoder skiljer sig åt i allmänhet.

1.5

EESK betonar vikten av att fortlöpande övervaka att förordningen tillämpas korrekt, eftersom den inte reglerar lösningarna, utan själva processen, och skulle kunna erbjuda en ram för oräkneliga samarbetsmöjligheter.

1.6

Fördelen med förslaget till förordning är att man harmoniserar snarare än likriktar, och definitionen av dess territoriella tillämpningsområde utgör därför en viktig del av dess tillämplighet (se punkt 2.7.4).

1.7

I förslaget till förordning utgår man också från principen om att en lösning på ett visst problem skulle vara att tillämpa den lagstiftning som gäller på andra sidan gränsen. Detta tillvägagångssätt är dock inte möjligt i många fall: Det kan hända att det inte på någondera sidan av gränsen finns någon gällande lagstiftning som kan bidra till att lösa ett visst problem. Lösningen kan då bygga på en modell från ett annat land. Man bör föreslå en mekanism för att hantera sådana fall.

1.8

EESK välkomnar den samordning som kommissionen infört, och räknar med att de gränsöverskridande samordningspunkterna ska sprida tidigare ”god praxis” (gränsöverskridande program osv.) och anpassa initiativen till de berörda områdena (t.ex. förenlighet med integrerade makroregionala strategier för stadsutveckling). Kommittén rekommenderar i detta syfte att man utnyttjar sakkunskapen och samordningskapaciteten hos det civila samhällets organisationer (se punkt 2.14.2).

1.9

Förslaget till förordning kan bidra till att ytterligare stärka en innovativ och ansvarsfull europeisk offentlig förvaltning, men EESK anser att det är nödvändigt att införa en informationsskyldighet gentemot berörda aktörer i syfte att framhålla möjligheterna till gränsöverskridande samarbete, och föreslår att man ska underlätta deltagandet i processerna genom de medel som e-förvaltningen erbjuder och att göra detta deltagande mer attraktivt.

1.10

EESK anser att man bör uppmärksamma den betydande obalans som kan finnas mellan potentiella initiativtagare och som bör kompenseras genom stöd för att göra det lättare för de till en början mest missgynnade partnerna att delta.

1.11

När det gäller gränsöverskridande rättsliga initiativ och metoder är det viktigt att undvika varje möjlighet till tillbakagång. Man bör i synnerhet se till att ingen av parterna missgynnas eller lider skada till följd av samarbetet.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK välkomnar initiativ som syftar till att avlägsna hinder på den inre marknaden och bidrar till att förverkliga dess fyra grundläggande friheter (1). EESK anser att förslaget om att inrätta en gränsöverskridande mekanism, som avspeglar det luxemburgska ordförandeskapets effektiva arbete, utgör ytterligare ett steg i denna riktning.

2.2

I EU finns det 40 regioner vid inre landgränser som omfattar 40 % av dess territorium och 30 % av dess befolkning. 1,3 miljoner människor korsar gränsen varje dag för att arbeta (2).

2.3

Dessa gränspassager kan medföra svårigheter i fråga om sysselsättning, förbättrad hälso- och sjukvård, användning av offentliga institutioners tjänster eller tillhandahållande av utryckningstjänster. Att skattesystem, pensionsrättigheter och andra rättigheter och standarder inte erkänns och att det saknas gemensamma utryckningstjänster skulle kunna orsaka allvarliga problem. De flesta av de återstående hindren beror på skillnader i nationell lagstiftning på båda sidor om gränsen, oförenliga administrativa förfaranden eller helt enkelt avsaknaden av gemensam territoriell planering (3).

2.4

I allmänhet har gränsområden det dock ekonomiskt sett sämre ställt än andra regioner i samma medlemsstat. Tillgången till offentliga tjänster som sjukhus och universitet är i allmänhet sämre i gränsområdena. Privatpersoner, företag och offentliga myndigheter i gränsområden möter särskilda svårigheter när det gäller att hantera två olika förvaltnings- och rättssystem. Forskare vid tekniska universitetet i Milano har visat att om de nuvarande administrativa hindren undanröjdes skulle EU:s BNP öka med ca 8 % (4).

2.5

Med tanke på denna utmanings sociala dimension anser EESK att det är särskilt viktigt att man inrättar mekanismer som genom att administrativa hinder avlägsnas gör att medborgarna fritt kan välja sin sysselsättning och stöder utvecklingen av infrastruktur och tjänster av allmänt intresse.

2.6

Även ur ekonomisk synvinkel bör man välkomna tillvägagångssättet i förslaget, som syftar till att ytterligare minska den administrativa bördan i både arbetsgivarnas och arbetstagarnas intresse.

2.7

Till följd av sitt perifera läge är gränsområden ofta mindre gynnade, både ekonomiskt och socialt (5). Ett sådant initiativ skulle kunna ge ett ändamålsenligt bidrag till förstärkningen av den territoriella sammanhållningen, vars syfte är att trygga en harmonisk utveckling av alla områden, och till att ge deras invånare möjlighet att dra största möjliga nytta av de regionala styrkorna I enlighet med Lissabonfördraget (6) anser EESK att denna typ av mångfald kan vändas till en fördel som bidrar till en hållbar utveckling i EU som helhet.

2.7.1

EESK beklagar att kommissionen inte har inlett en deltagarbaserad process som skulle ha utmynnat i antagandet av en övergripande och integrerad strategi för ett hållbart Europa 2030 och därefter (7). Det är därför särskilt viktigt att sätta den nya mekanismen i sitt sammanhang: EESK anser att de nya gränsöverskridande samordningspunkterna utöver rättslig harmonisering även måste se till att initiativen integreras i de olika territoriella processerna.

2.7.2

Dessa territoriella processer omfattar bland annat de territoriella strategierna på olika nivåer (t.ex. makroregionala strategier eller integrerade strategier för stadsutveckling) samt integreringen av erfarenheterna med europeiska territoriella samarbetsprogram, särskilt när det gäller erfarenheter och resultat av gränsöverskridande program.

2.7.3

Styrkan i texten i dess nuvarande lydelse, jämfört med de idéer som lagts fram tidigare, är att man inte utesluter möjligheten till samarbete över sjögränser (vilket gör att instrumentet kan tillämpas på dynamiska sjögränssamarbeten såsom dem i Öresundsregionen och mellan Helsingfors och Tallinn, eller de blomstrande italiensk-kroatiska förbindelserna).

2.7.4

Även om det territoriella tillämpningsområdet enligt tolkningen av lagstiftningsförslaget ligger på Nuts 3-nivå, föreskrivs det att mekanismen ska tillämpas på minsta möjliga försvarbara område, vilket bör välkomnas. Förordningen bör dock kunna anpassas till de fall där det territoriella tillämpningsområdet måste sträcka sig över de administrativa gränser som föreslås (t.ex. måste radiofrekvensen för ambulanser om nödvändigt fungera inom ett större område).

2.8

Såsom även avspeglas i det nya förslaget till EU:s budget har miljöskyddet i dag blivit en obestridlig prioritering: Kommissionen föreslår ökade anslag till stöd för miljön och klimatåtgärder (8). Det är uppenbart att alla försök till ett enhetligt synsätt beträffande det europeiska ekosystemet som ger möjlighet att skydda naturen bör välkomnas.

2.9

Precis som kommissionen i dess meddelande ”Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden” (9) (som genom tio förslag belyser vad EU och medlemsstaterna kan göra för att minska komplexiteten i samt tidsåtgången och kostnaderna för interaktion över gränserna och främja gemensamt utnyttjande av tjänster vid de inre gränserna) anser EESK att samarbetet måste gå längre än rättslig harmonisering (stöd till flerspråkighet osv.).

2.10

Det kan likväl befaras att införandet av mekanismen på frivillig basis kommer att medföra en ytterligare fragmentering av den rättsliga praxisen och den administrativa strukturen i Europa, och att det dessutom kommer att uppstå betydande skillnader mellan praxis i de mest utvecklade länderna och de mindre utvecklade. De sistnämnda möter inte bara andra rättsliga hinder, utan också större utmaningar, t.ex. ur ekonomisk synvinkel.

2.11

Kommittén är medveten om att rättslig harmonisering är tidskrävande, men uppmuntrar ändå medlemsstaterna att upprätta en så enhetlig struktur som möjligt. I stort verkar förslaget till förordning syfta till att förkorta förfarandetiderna för att skydda lokala aktörer. Med tanke på mekanismens komplexitet och de utdragna byråkratiska förfarandena måste det dock finnas en stark vilja till samarbete för att de planerade tidsfristerna ska kunna hållas.

2.12

Utformningen av det nya institutionella systemet på flera nivåer väcker också vissa frågor. Det är viktigt att ramen för dessa institutioners funktionssätt fastställs så att de hinder som uppstår inte påverkar myndigheterna (otillräcklig kapacitet osv.).

2.13

I detta avseende välkomnar kommittén kommissionens samordnande roll, som möjliggjorts genom inrättandet i september 2017 av kontaktpunkten för gränserna (10).

2.13.1

Kommittén är dock oroad över bristen på EU-finansiering, som skulle kunna utgöra ett problem särskilt för de minst utvecklade medlemsstaterna. Kommittén anser därför att det är viktigt att införa en möjlighet att koppla samman de olika finansieringsfonderna och mekanismen.

2.14

EESK välkomnar särskilt initiativets nedifrån-och-upp-karaktär eftersom det är lokala aktörer – dvs. de som faktiskt möter och hanterar ovannämnda hinder – som tar initiativ till harmoniseringsförfarandet.

2.14.1

Eftersom det civila samhällets organisationer mobiliserar berörda lokala aktörer är de särskilt lämpade för att identifiera lokala problem och lägga fram förslag. Följaktligen anser EESK att deras deltagande är särskilt viktigt, och rekommenderar att man utnyttjar deras sakkunskap och samordningskapacitet (t.ex. genom att stödja sig på handelskamrarnas interregionala indikatorer eller det befintliga samarbetet mellan fackföreningar eller intresseorganisationer). Kommittén anser också att det är viktigt att beakta de nationella och regionala ekonomiska och sociala rådens arbete.

2.14.2

Det är dessutom viktigt att medlemsstaterna ger brett stöd till det civila samhället så att även ekonomiskt missgynnade aktörer kan informeras om möjligheterna och utnyttja dem.

2.14.3

I detta sammanhang föreslår EESK att man ska stödja arbetet i de organisationer som inrättats av gränsregioner (t.ex. Europeiska gränsregionförbundet, Mission opérationnelle transfrontalière eller centraleuropeiska tjänsten för gränsöverskridande initiativ) i syfte att främja gränsområdenas intressen, upprättande av kontakter och utbyte av erfarenheter mellan de olika aktörerna samt samarbetsmöjligheter.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 125, 21.4.2017, s. 1.

(2) http://ec.europa.eu/regional_policy/sv/information/publications/communications/2017/boosting-growth-and-cohesion-in-eu-border-regions

(3) http://ec.europa.eu/regional_policy/sv/policy/cooperation/european-territorial/cross-border/review/

(4) Camagni et al., ”Quantification of the effects of legal and administrative border obstacles in land border regions”, Europeiska kommissionen, Bryssel, 2017.

(5) http://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docoffic/official/reports/cohesion7/7cr_sv.pdf

(6) EUT C 306, 17.12.2007.

(7) EUT C 345, 13.10.2017, s. 91.

(8) http://europa.eu/rapid/press-release_IP-18-4002_sv.htm

(9) http://ec.europa.eu/regional_policy/sv/information/publications/communications/2017/boosting-growth-and-cohesion-in-eu-border-regions

(10) http://europa.eu/rapid/press-release_IP-17-3270_sv.htm

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/128

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av europeiska arbetsmyndigheten

[COM(2018) 131 final – 2018/0064 (COD)]

(2018/C 440/21)

Föredragande:

Carlos Manuel TRINDADE

Remissyttrande	Rådet, 6.4.2018 Europaparlamentet, 16.4.2018
Rättslig grund	Artiklarna 46, 91.1 och 304 i EUF-fördraget
Ansvarig facksektion	Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	19.7.2018
Antagande vid plenarsessionen	20.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	189/16/29

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Situationen på den gränsöverskridande arbetsmarknaden innebär stora problem för företagen, arbetstagarna och medlemsstaterna, särskilt i form av illojal konkurrens, social dumpning samt olagligheter och olika former av bedrägerier i fråga om skatter och socialförsäkringar. Dessutom har den bristfälliga informationen till företag och arbetstagare, det svaga samarbetet mellan medlemsstaterna och den generellt låga kapaciteten hos yrkesinspektionerna förvärrat de befintliga problemen och konflikterna. Trots att vissa åtgärder har vidtagits har EU:s institutioner, kommissionens ordförande, EESK, arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället uttalat sig om behovet att fler och bättre åtgärder vidtas för att komma till rätta med situationen.

1.2

Kommissionens förslag till förordning om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten kan, om det är väl motiverat och genomförs på lämpligt sätt, utgöra ett viktigt steg i rätt riktning för att förbättra den gränsöverskridande rörligheten, uppfylla europeisk och nationell lagstiftning, främja samarbete mellan nationella arbetsmarknadsmyndigheter och förbättra tillgången till tillräcklig och aktuell information, bekämpa olagligheter och stärka den inre marknaden, under förutsättning att arbetsmyndigheten respekterar nationella befogenheter och om medlemsstaterna samarbetar och ger sitt stöd.

1.3

EESK stöder detta initiativ från kommissionen för att bidra till att lösa problemen med koppling till den gränsöverskridande rörligheten. Kommittén noterar att kommissionen föreslår en förordning för att inrätta Europeiska arbetsmyndigheten och betonar att ett balanserat strukturerat samarbete mellan medlemsstaterna har fastställts med syftet att söka efter innovativa lösningar och mervärde för företag, arbetstagare, myndigheter och nationella yrkesmyndigheter och yrkesinspektioner, inom ramen för subsidiaritetsprincipen.

1.4

Generellt sett instämmer EESK med kommissionens insatser för att förbättra samarbetet över gränserna och förebygga olagliga metoder. Mer specifikt presenterar EESK de punkter där man instämmer (se 4.1), ger vissa synpunkter (se 4.2) och ger ett par förslag (se 4.3), och förhoppningen är att dessa kommer att tas i beaktande för att göra myndighetens framtida verksamhet mer effektiv.

1.5

EESK rekommenderar kommissionen att vara mycket noggrann när den införlivar de olika organen i myndigheten, så att den samlade erfarenheten och kunskapen tas till vara och det inte förekommer någon överlappning med andra instrument och strukturer, med det slutliga målet att effektivisera myndighetens verksamhet. Europeiska arbetsmyndighetens självständighet måste säkerställas genom tilldelning av tillräckliga egna resurser för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter. EESK varnar dock för att Europeiska arbetsmyndighetens resurser kan vara otillräckliga, vilket skulle kunna äventyra dess effektivitet. Vi noterar dessa farhågor och andra som framförts beträffande dess kostnadseffektivitet, och menar att det därför är viktigt att säkerställa att myndighetens resurser förvaltas på ett korrekt sätt.

1.6

Av de olika förslag som läggs fram fäster EESK särskild uppmärksamhet vid det förslag som gäller deltagandet av arbetsmarknadens parter (se 4.3.3). Lösningarna på den gränsöverskridande rörlighetens problem kommer enklast att hittas inom ramen för ett mer aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter på europeisk, nationell och sektoriell nivå, och i detta syfte lägger EESK nu fram detta förslag. EESK föreslår att man gör om intressentgruppen för Europeiska arbetsmyndigheten till ett rådgivande organ för myndigheten, och att man utökar arbetsmarknadens parters deltagande i detta organ.

2. Bakgrund

2.1

Det har skett en mycket kraftig ökning av arbetstagarnas rörlighet under de senaste åren: Mellan 2010 och 2017 ökade antalet medborgare som bodde eller arbetade i en annan medlemsstat än den de fötts i från åtta till 17 miljoner, och antalet utstationerade arbetstagare har sedan 2010 ökat med 8 % och uppgick år 2016 till 2,3 miljoner. Mer än 2 miljoner arbetstagare inom vägtransportsektorn passerar också gränserna inom EU dagligen för att transportera gods eller passagerare (1).

2.2

En viktig aspekt av den sociala situationen i Europa är den utbredda fattigdomen, som inte har minskat påtagligt och berör ca 23,5 % av EU:s befolkning (2). Vissa av dessa är personer som saknar sysselsättning och framtidsutsikter, personer med funktionsnedsättning, invandrare från tredjeländer, romer och hemlösa, och en del av dem bor i en annan medlemsstat än den där de har sitt ursprung. Det skulle vara lättare att hitta lösningar för dessa människor om de gränsöverskridande arbetsmarknaderna fungerade mer effektivt, eftersom det då skulle skapas fler arbetstillfällen.

2.3

Vad gäller frågan om arbetstagarnas rörlighet har EU-institutionerna uttryckt sin uppfattning. Kommissionen uppger att man ”fortfarande [är] bekymrad när det gäller tillämpningen av EU-reglerna och en effektiv och ändamålsenlig kontroll av efterlevnaden av dem, något som riskerar att skada förtroendet för och rättvisan på den inre marknaden. Det har uttryckts oro särskilt när det gäller migrerande arbetstagare som blir utnyttjade eller som förvägras sina rättigheter och företag som är verksamma i ett osäkert eller oklart företagsklimat med orättvisa konkurrensvillkor” (3). Europaparlamentet betonar att man ”behöver öka medlemsstaternas kontroller och samordning, bland annat genom att stärka informationsutbytet mellan yrkesinspektionerna och aktivt stödja utövandet av rätten till fri rörlighet” (4). Rådet har betonat att ”man behöver förbättra det administrativa samarbetet och utveckla bistånds- och informationsutbytet för att bekämpa bedrägerier i samband med utstationeringen av arbetstagare”, och har samtidigt understrukit att ”det är viktigt att informationen för tjänsteleverantörer och arbetstagare är tydlig och transparent” (5).

2.4

I sitt tal om tillståndet i unionen den 13 september 2017 sammanfattar ordförande Jean-Claude Juncker väl de europeiska institutionernas ståndpunkt: ”Det är vår skyldighet att se till att alla EU-regler om arbetstagarnas rörlighet tillämpas på ett rättvist, enkelt och verkningsfullt sätt av ett nytt europeiskt inspektions- och tillsynsorgan. Det är orimligt att ha en bankmyndighet med syftet att övervaka tillämpningen av bankstandarder men ingen gemensam arbetsmyndighet med syftet att garantera en rättvis inre marknad” (6).

2.5

Även EESK har redan avgett flera yttranden (7) om detta tema.

2.6

Ett antal initiativ och förslag har antagits under de senaste åren för att främja en rättvis rörlighet för arbetstagarna, men deras tillämpning och övervakning är fortfarande inte tillfredsställande.

2.7

Den nuvarande situationen, som kännetecknas av missbruk och olagliga metoder i vissa medlemsstater, har ett samband med populismen och har underblåst de antieuropeiska och protektionistiska stämningar som har växt fram i många medlemsstater de senaste åren.

2.8

Dessa iakttagelser visar att de rättigheter som anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna inte uppfylls, i synnerhet när det gäller artiklarna 15, 16, 21, 29, 31, 34, 35 och 45.

2.9

Erkännandet av denna situation utgjorde ett av huvudargumenten för proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som syftar till att säkerställa medborgarnas ”lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet” (8).

2.10

Dessa iakttagelser från EU-institutionerna är helt i linje med de varningar och klagomål som de europeiska arbetsmarknadsparterna, fackföreningar och företag samt åtskilliga nationella myndigheter har lagt fram under årens lopp för att begära politiska åtgärder som löser situationen.

2.11

De betydande skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller yrkesinspektionernas uppgifter och resurser är välkända, och i många fall är antalet inspektörer lägre än det som rekommenderas av ILO (9). Vidare har minskningen av de medel som avsätts till yrkesinspektion, de språkliga svårigheterna och de olika digitaliseringsnivåerna visat på de otillräckliga kunskaper som finns om hur arbetstagarnas rörlighet över gränserna fungerar i praktiken, och detta har lett till ett behov av verksamhet på EU-nivå och stöd till medlemsstaterna för att man ska komma till rätta med dessa brister och bli mer effektiv och proaktiv när det gäller att samarbeta och frivilligt ansluta sig till gemensamma initiativ.

2.12

Resultaten av de offentliga samråden på internet (10) och de interna samråden visar att det finns brister, särskilt när det gäller det otillräckliga stödet och den otillräckliga vägledningen för arbetstagare och företag i gränsöverskridande situationer, inklusive den ofullständiga eller knapphändiga information som är tillgänglig för allmänheten om dess rättigheter och skyldigheter, den otillräckliga graden av samarbete och samordning mellan de nationella offentliga myndigheterna samt den ineffektiva tillämpningen och efterlevnaden av bestämmelserna. De riktade samråden gav varierande resultat. En majoritet av deltagarna välkomnar inrättandet av en ny myndighet som är inriktad på att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna genom att underlätta utbytet av information och god praxis. Samtidigt understryker de att den nya myndigheten till fullo bör respektera de nationella befogenheter som fördraget anger och inte införa några ytterligare rapporteringskrav. Dessutom förekom kritiska röster beträffande eventuella överlappningar med de befintliga administrativa strukturerna.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar kommissionens ansträngningar för att bekämpa olagligheter och bedrägerier när det gäller den gränsöverskridande rörligheten. Inrättandet av Europeiska arbetsmyndigheten utgör därför en uppföljning av de politiska riktlinjerna från juli 2014 om skapandet av ett mer socialt Europa.

3.2

EESK instämmer i kommissionens åsikt att det behövs ett effektivt samarbete mellan de nationella myndigheterna och en samordnad administrativ insats för att hantera en arbetsmarknad som hela tiden blir mer europeisk och, på ett rättvist, enkelt och verkningsfullt sätt, ta Europeiska arbetsmyndigheten, om den inrättas, med ett tydligt uppdrag där subsidiariteten och proportionaliteten iakttas, till hjälp för att komma tillrätta med viktiga utmaningar på området gränsöverskridande rörlighet (11).

3.3

EESK delar Europeiska kommissionens åsikt att ”arbetstagarnas rörlighet över gränserna inom EU är till nytta för enskilda, ekonomin och samhället som helhet” och att sådana fördelar ”förutsätter att det finns tydliga och rättvisa regler som tillämpas på ett effektivt sätt när det gäller arbetstagarnas rörlighet över gränserna och samordningen av de sociala trygghetssystemen” (12).

3.4

EESK har analyserat kommissionens förslag i syfte att kontrollera om det överensstämmer med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen, Europaparlamentets och rådets avtal om rationaliseringen av EU:s decentraliserade organ samt principen om bättre lagstiftning, liksom kopplingen mellan det föreslagna initiativet och forumet mot odeklarerat arbete, och anser att det är förenligt med dem.

3.5

Bland de olika hypoteser som övervägts (13) anser EESK att kommissionens val av en praktisk lösning om att inrätta ett nytt organ som bygger på samarbete mellan medlemsstaterna och utnyttjar de befintliga strukturerna är det rätta och att denna lösning, i detta skede, motsvarar de befintliga behoven. EESK delar även kommissionens åsikt att tillvägagångssättet för att inrätta Europeiska arbetsmyndigheten – via förordning, om den antas – skulle ge större rättssäkerhet och därför är det lämpligaste.

3.6

EESK anser att inrättandet av Europeiska arbetsmyndigheten, under förutsättning att medlemsstaterna samarbetar och ger sitt stöd, kan korrigera de viktiga brister som identifierats ovan. EESK betonar att Europeiska arbetsmyndigheten bör fokusera på att förbättra rörligheten för arbetstagarna, tillämpningen av bestämmelser, kampen mot olagligheter och stärkandet av den inre marknaden genom att stärka det gränsöverskridande samarbetet mellan medlemsstaterna. Ju mer Europeiska arbetsmyndigheten fokuserar på sin uppgift och sina målsättningar, desto bättre kommer den att eliminera eventuella felaktiga bilder eller negativa tolkningar av dess relevans.

3.7

EESK stöder i allmänhet kommissionens förslag till förordning, särskilt när det gäller målen (artikel 2), uppgifterna (artikel 5), informationen om arbetskraftens rörlighet över gränserna (artikel 6), tillgången till tjänster som avser arbetstagarnas rörlighet över gränserna (artikel 7), samarbetet och utbytet av information mellan medlemsstaterna (artikel 8) samt samarbetet vid gränsöverskridande störningar på arbetsmarknaden (artikel 14), eftersom dessa artiklar definierar uppgifter för Europeiska arbetsmyndigheten som kan bidra till att säkerställa efterlevnaden av arbetsrättigheter och sociala rättigheter på lika villkor i värdlandet, kampen mot social dumpning, förekomsten av en sund konkurrens mellan företagen samt kampen mot bedrägerier i samband med gränsöverskridande rörlighet, problem som medlemsstaterna inte kan lösa på egen hand.

3.8

EESK anser att dessa mål och uppgifter klargör de legitima tvivel som uppstått om Europeiska arbetsmyndighetens egentliga arbetsuppgifter och roll.

3.9

EESK anser att Europeiska arbetsmyndighetens verksamhet har alla förutsättningar att vara positiv, i den utsträckning myndigheten bidrar till att ge medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter ett effektivt operativt och tekniskt stöd för att bekämpa olagligheter, missbruk och bedrägerier när det gäller arbetstagarnas rörlighet. Tillämpningen av arbetstagarnas och medborgarnas rätt till likabehandling och tillgång till sysselsättningsmöjligheter och social trygghet säkerställs genom tillhandahållande av relevant information och relevanta tjänster till arbetstagare och arbetsgivare, samarbete och informationsutbyte mellan de nationella myndigheterna, genomförande av gemensamma inspektioner samt samarbete vid eventuella tvister och gränsöverskridande störningar på arbetsmarknaden, t.ex. företagsomstruktureringar som berör flera medlemsstater.

3.10

EESK hoppas att Europeiska arbetsmyndigheten kommer att inspirera till och stimulera en ökning av de nationella myndigheternas kapacitet, särskilt när det gäller yrkesinspektioner och deras personal, samt tillhandahållandet av information och rådgivning för att hjälpa europeiska företag och arbetstagare att veta vilka bestämmelser som gäller i gränsöverskridande situationer.

3.11

EESK betonar vikten av de nya arbetsformer som uppstår till följd av tekniska och digitala innovationer inom företag och på arbetsmarknaden, och som av naturliga skäl får konsekvenser i situationer av gränsöverskridande rörlighet. Europeiska arbetsmyndigheten bör därför ta denna nya situation i beaktande.

3.12

EESK hoppas att de möjliga synergier som resulterar av koncentrationen av erfarenheter, färdigheter, kapacitet och uppgifter, samt det planerade samarbetet inom ramen för Europeiska arbetsmyndigheten, kommer att vara effektiva, och att man kommer att undvika dubbelarbete och bristande tydlighet, med tanke på följande:

3.12.1

Myndigheten kommer att integrera flera befintliga strukturer, i synnerhet det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures), Tekniska kommittén för arbetskraftens fria rörlighet, expertkommittén för utstationering av arbetstagare, tekniska kommissionen, revisionskommittén och förlikningskommittén vid administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen samt det europeiska forumet för att förbättra samarbetet när det gäller att bekämpa odeklarerat arbete.

3.12.2

Myndigheten kommer att samarbeta med befintliga europeiska organ på sysselsättningsområdet, Cedefop (14), ETF (15), EU-Osha (16), Eurofound (17), administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen, rådgivande kommittén för samordning av de sociala trygghetssystemen samt rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft.

3.12.3

EESK önskar och hoppas dock att denna integrering och detta förstärkta samarbete innebär ett verkligt framsteg i fråga om effektivitet och att den goda praxis och det arbete som pågår på dessa olika områden inte påverkas negativt. EESK noterar de goda exemplen i Beneluxländerna, forumet mot odeklarerat arbete och skapandet av det europeiska identitetskortet inom byggsektorn, vilka bör skyddas och kopieras i möjligaste mån. Baserat på dessa kapaciteter bör också andra innovativa initiativ av samma slag lanseras. Ett exempel på denna typ av innovativa initiativ är inrättandet av ett europeiskt socialförsäkringsnummer, som beräknas äga rum efter den pågående uppdateringen av förordning 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (18) och slutförandet av arbetet avseende elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter.

3.13

EESK betonar vikten av att arbetsmarknadsparternas deltagande är inplanerat i Europeiska arbetsmyndighetens funktionssätt och styrning (artikel 24). EESK betonar dock att det sätt på vilket detta deltagande planeras är helt otillräckligt. EESK hoppas att detta deltagande kan komma att ha faktiska förutsättningar att utgöra ett verkligt mervärde när det gäller att lösa konkreta problem i samband med arbetstagarnas rörlighet.

3.14

EESK anser att Europeiska arbetsmyndigheten bör respektera subsidiaritetsprincipen och inte ska kunna lägga sig i hur arbetsmarknaderna i medlemsstaterna fungerar, särskilt när det gäller deras system för arbetsmarknadsrelationer och kollektivförhandlingar på alla nivåer, arbetsmarknadsparternas självständighet och yrkesinspektionernas arbete.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK framhåller och välkomnar:

4.1.1

Främjandet av gemensamma inspektioner som samordnas med de nationella myndigheterna i samtliga fall när bristande efterlevnad, bedrägerier eller missbruk äger rum, dock i enlighet med lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna. Dessa inspektioner bör genomföras på frivillig basis, för att respektera medlemsstaternas befogenheter. Det noteras dock att om en medlemsstat inte deltar – vilket alltid bör motiveras – kan effektiviteten i Europeiska arbetsmyndighetens verksamhet undergrävas.

4.1.2

Det faktum att Europeiska arbetsmyndigheten inte har initiativrätt när det gäller att genomföra gemensamma och samordnade inspektioner, vilket åligger de nationella myndigheterna, men har befogenhet att föreslå för medlemsstaterna att en sådan inspektion genomförs när den upptäcker överträdelser av lagar, missbruk eller gränsöverskridande bedrägerier.

4.1.3

Att Europeiska arbetsmyndigheten får ansvaret för den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet, i samverkan med den gemensamma digitala ingången, i samband med informationssystemet för den inre marknaden (IMI) och det elektroniska utbytet av socialförsäkringsuppgifter (EESSI).

4.1.4

Europeiska arbetsmyndighetens erkännande och betoning av värdet av självständiga arbetsmarknadsparter och kollektiva förhandlingar, i synnerhet vikten av arbetsmarknadsparternas deltagande för att myndigheten ska lyckas uppnå sina mål.

4.1.5

Vikten av att Europeiska arbetsmyndighetens stöder fackföreningar och företag, särskilt på det informativa och tekniska området och även vid gränsöverskridande arbetsmarknadskonflikter, och erkänner den grundläggande roll som dessa spelar när det gäller efterlevnaden av lagstiftningen.

4.1.6

Europeiska arbetsmyndighetens utövande av medling i konflikter mellan de nationella myndigheterna, särskilt när det gäller tvister i fråga om de sociala trygghetssystemen, bör klargöras i denna process.

4.1.7

Det faktum att de nationella kontaktpersonerna, i egenskap av förbindelselänkar till medlemsstaterna, säkerligen kommer att öka Europeiska arbetsmyndighetens effektivitet. Dess funktionella förbindelser med hemmedlemsstaterna bör dock klargöras, inte bara med myndigheterna utan även med de nationella arbetsmarknadsparterna.

4.1.8

Europeiska arbetsmyndighetens självständighet måste säkerställas genom tilldelning av tillräckliga egna resurser för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter. EESK varnar dock för att Europeiska arbetsmyndighetens resurser kan vara otillräckliga, vilket skulle kunna äventyra dess effektivitet. Det finns också ett antal frågetecken beträffande dess kostnadseffektivitet och det är därför viktigt att säkerställa att dess resurser förvaltas på ett korrekt sätt.

4.2

När det gäller de funktioner som tilldelas Europeiska arbetsmyndigheten kommenterar EESK följande:

4.2.1

Tvister mellan de nationella myndigheterna, i samband med arbetstagarnas rörlighet och samordningen av det sociala trygghetssystemet, kan lösas genom medling av Europeiska arbetsmyndigheten på begäran av och i samförstånd med medlemsstaternas nationella myndigheter.

4.2.2

Förekomsten av sådan medling kan inte hindra en eventuell överklagan av någon av de berörda parterna till de behöriga domstolarna.

4.2.3

Det är nödvändigt att klargöra Europeiska arbetsmyndighetens förbindelser och samarbete med EU:s myndigheter och andra organ med koppling till frågor som rör sysselsättning och lagstiftningens efterlevnad och tillämpning.

4.2.4

De administrativa kostnaderna för företag och arbetstagare bör inte öka på grund av att Europeiska arbetsmyndigheten inrättas.

4.3

Med tanke på att de underliggande målen för inrättandet av Europeiska arbetsmyndigheten måste uppnås föreslår EESK att följande inkluderas i Europeiska kommissionens förslag till förordning:

4.3.1

Medlemsstaternas skyldighet att samarbeta med Europeiska arbetsmyndigheten genom att tillhandahålla information och stöd och ge tillgång till nationella databaser, i samband med lagstiftning, sociala trygghetssystem och skattefrågor, måste framgå tydligare. Man bör också klargöra hur kostnaderna ska fördelas mellan de olika medlemsstaterna, särskilt i samband med gemensamma inspektioner.

4.3.2

Det bör anges att Europeiska arbetsmyndigheten, vid behov genom ett nära samarbete med Europol och Eurojust, bör bidra till att bekämpa bedrägerier.

4.3.3

Artikel 24 i förordningen, om deltagandet av arbetsmarknadens parter, bör ändras eftersom den är uppenbart otillfredsställande. Följande föreslås:

—	Att en rådgivande kommitté bildas för Europeiska arbetsmyndigheten, i stället för den så kallade intressentgruppen.

—	Att denna rådgivande kommitté, förutom det som anges i den citerade artikeln, ska ha till uppgift att avge ett yttrande om verksamhetsplanen per mandatperiod och per år, verksamhetsrapporten och styrelsens förslag om utnämning av verkställande direktör.

—	Kommittén ska bestå av 17 ledamöter: tolv från de europeiska arbetsmarknadsparterna (inklusive relevanta sektorer såsom byggsektorn, jordbruk och transporter), tre från kommissionen, styrelseordföranden, som ska vara ordförande för den rådgivande kommittén, samt den verkställande direktören.

—	Denna kommitté ska sammanträda minst tre gånger om året.

4.3.4

Inrättandet inom ramen för Europeiska arbetsmyndigheten av en databas med uppdaterad information, som tillhandahålls av medlemsstaterna, om företag som begår olagliga handlingar med koppling till gränsöverskridande rörlighet.

4.3.5

Inrättandet av ett europeiskt socialförsäkringsnummer bör vara en angelägenhet för Europeiska arbetsmyndigheten, även om initiativrätten i denna fråga ligger hos kommissionen.

4.3.6

Europeiska arbetsmyndigheten bör varje år utarbeta en årsrapport om den gränsöverskridande rörligheten, inklusive en bedömning av risker och möjligheter, särskilt i de mest utsatta geografiska områdena och/eller sektorerna.

Bryssel den 20 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) SWD(2018) 68 final, s. 7.

(2) Population at risk of poverty or social exclusion, 2016 (Eurostat, 2018).

(3) COM(2018) 131 final, s. 1.

(4) COM(2018) 131 final, s. 1–2, 2015/2255(INI), 2013/2112(INI), 2016/2095(INI).

(5) COM(2018) 131 final, s. 2.

(6) Talet om tillståndet i unionen 2017 finns på https://ec.europa.eu/commission/priorities/state-union-speeches/state-union-2017_sv

(7) EUT C 75, 10.3.2017, s. 81; EUT C 264, 20.7.2016, s. 11; EUT C 345, 13.10.2017, s. 85; EUT C 197, 8.6.2018, s. 45.

(8) COM(2017) 250, s. 4.

(9) Enligt ILO-konvention 81 är den rekommenderade fördelningen en inspektör per 10 000 arbetstagare i industrialiserade marknadsekonomier (ILO:s 297:e sammanträde i november 2006).

(10) COM(2018) 131 final.

(11) Kommissionen kategoriserar dessa utmaningar på följande sätt: förekomst av fall av social dumpning, underlåtelse att tillämpa gällande lagstiftning samt bedrägliga förfaranden i gränsöverskridande situationer; otillräcklig grad av information, stöd och vägledning för arbetstagare och arbetsgivare i gränsöverskridande situationer när det gäller rättigheter och skyldigheter; otillräcklig tillgång till information och otillräckligt informationsutbyte mellan de nationella myndigheter som har ansvar för olika områden när det gäller arbetstagarnas rörlighet och samordningen av de sociala trygghetssystemen; brist på kapacitet hos de nationella myndigheterna att organisera samarbetet med myndigheterna i andra medlemsstater; svaga eller obefintliga system för gränsöverskridande åtgärder för att säkerställa tillämpning och efterlevnad av lagstiftningen; avsaknad av ett system för gränsöverskridande medling mellan medlemsstaterna inom alla områden när det gäller arbetstagarnas rörlighet och samordningen av de sociala trygghetssystemen.

(12) COM(2018) 131 final.

(13) SWD(2018) 68 final och SWD (2018) 69 final, Kapitel B.

(14) Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning.

(15) Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen.

(16) Europeiska arbetsmiljöbyrån.

(17) Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor.

(18) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1. Rättad i EUT L 200, 7.6.2004, s. 1.

BILAGA

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna (artikel 39.2 i arbetsordningen):

Punkt 1.1

Ändra enligt följande:

1.1

Resultat av omröstningen:

För:	93
Emot:	124
Nedlagda röster:	13

Punkt 3.7

Ändra enligt följande:

3.7

EESK stöder i allmänhet kommissionens förslag till förordning, särskilt när det gäller målen (artikel 2), uppgifterna (artikel 5), informationen om arbetskraftens rörlighet över gränserna (artikel 6), tillgången till tjänster som avser arbetstagarnas rörlighet över gränserna (artikel 7), samarbetet och utbytet av information mellan medlemsstaterna (artikel 8) samt samarbetet vid gränsöverskridande störningar på arbetsmarknaden (artikel 14), eftersom dessa artiklar definierar uppgifter för Europeiska arbetsmyndigheten som kan bidra till att säkerställa efterlevnaden av arbetsrättigheter och sociala rättigheter på lika villkor i värdlandet, kampen mot olagliga metoder social dumpning, förekomsten av en sund konkurrens mellan företagen samt kampen mot bedrägerier i samband med gränsöverskridande rörlighet, problem som medlemsstaterna inte kan lösa på egen hand.

Resultat av omröstningen:

För:	96
Emot:	121
Nedlagda röster:	11

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/135

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare

[COM(2018) 132 final]

(2018/C 440/22)

Föredragande:

Giulia BARBUCCI

Remiss	Europeiska kommissionen, 14.5.2018
Rättslig grund	Artikel 292 jämförd med artiklarna 153.1 c, 153.2 tredje stycket och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	19 juli 2018
Antagande vid plenarsessionen	20 september 2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	148/39/32

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser i enlighet med grundläggande internationella instrument att alla människor bör ha rätt till ett drägligt liv, socialt skydd och skydd mot alla väsentliga risker på arbetsplatsen och i livet, däribland hälso- och sjukvård och rätt till en värdig pension på ålderns höst. Ett tillräckligt skydd för arbetstagare i atypiska anställningsformer och egenföretagare skulle bidra till dessa målsättningar in linje med de principer som anges i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som nu måste förverkligas. Man bör säkerställa deras tillgång och inbetalningar till hälso- och sjukvård, föräldraförmåner samt förmåner vid funktionsnedsättning och ålderdom.

1.2

EESK påminner om att tillgång till system för socialt skydd väsentligt bidrar till rättvisare samhällen och utgör en grundläggande faktor för en produktiv, frisk och aktiv arbetskraft. Målet att återinföra social hållbarhet (1) som en princip för utformningen och genomförandet av EU:s politik, med den bredare målsättningen att säkerställa lika villkor på det sociala området där alla enligt samma regler och på jämförbara villkor kan få tillgång till ett socialt skydd, bör vara gemensamt för institutioner på alla nivåer, det civila samhällets organisationer samt arbetsmarknadsparterna.

1.3

EESK rekommenderar att medlemsstaterna vid behov genomför rekommendationen och rapporterar med hjälp av särskilda handlingsplaner som bland annat bygger på att åtgärda brister identifierade i kommissionens konsekvensbedömning, som ligger till grund för rekommendationen, med fullt deltagande av arbetsmarknadsparterna och det civila samhällets organisationer.

1.4

EESK välkomnar de viktigaste förväntade effekterna av genomförandet av rekommendationen, eftersom de kommer att gynna medborgare, arbetstagare och företag, bland annat genom ökad riskfördelning, tryggare inkomster, ökad dynamik på arbetsmarknaden, högre produktivitet, bättre resursfördelning och minskad otrygghet och fattigdom.

1.5

”EESK anser att man kan finna en övergripande lösning på problemen med erkännandet av rättigheterna till socialförsäkring för personer som är verksamma i de nya anställningsformerna genom en allmän reform av sättet att finansiera systemet. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att söka lösningar som gör det möjligt att finansiera socialförsäkringssystemen med hjälp av instrument som garanterar systemens hållbarhet, men som också tillgodoser behovet av att ge personer som är verksamma i de nya anställningsformerna tillgång till dessa system” (2).

1.6

1.7

Ålder och kön spelar en viktig roll för människors möjlighet att delta i system för socialt skydd. Det är viktigt att ta särskild hänsyn till dessa faktorer vid utformningen av åtgärder i samband med rekommendationen.

1.8

EESK noterar att ändamålsenlighet bör prioriteras och eftersträvas när det gäller systemens omfattning och tillgång till systemen, särskilt när åtgärder på nationell nivå fastställs och vidtas. Möjligheten att överföra sociala rättigheter bör övervägas när individer växlar mellan olika anställningsförhållanden, system och rättigheter på arbetsmarknaden.

1.9

EESK anser att man bör ta itu med komplexa regelverk och andra administrativa aspekter för att säkerställa full öppenhet och öka människors medvetenhet och kunskap om deras skyldigheter och rättigheter. Detta kan även göras genom att förbättra kvaliteten på statistiska data (uppdelade mellan typ av anställningsförhållande, ålder, kön, funktionsnedsättning, nationalitet, osv.).

2. Inledning

2.1

Rekommendationen om socialt skydd är ett av kommissionens initiativ inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Rekommendationen och dess vägledande principer följer och överensstämmer med flera av de 20 principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och med arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. I synnerhet i princip 12 står det att ”Oberoende av anställningsförhållandets form och varaktighet har arbetstagare och, när deras förhållanden är jämförbara, egenföretagare rätt till lämplig social trygghet” (5).

2.2

Initiativets främsta syfte är att ge alla arbetstagare, särskilt de som har atypiska arbetsformer och egenföretagare, konkret och effektiv tillgång till socialt skydd. Det syftar även till att stärka och komplettera medlemsstaternas insatser för att minska klyftorna och ge rättvis och proportionell tillgång till socialt skydd till alla som arbetar oavsett deras anställningsstatus (6).

2.3

Först och främst syftar rekommendationen till att ”undanröja eller minska de hinder som gör det svårt för systemen för socialt skydd att ge människor ett fullgott socialt skydd, oavsett typ av anställningsförhållande eller arbetsmarknadsstatus, samtidigt som medlemsstaternas behörighet att utforma sina egna system för socialt skydd respekteras” (7).

2.4

Rekommendationen syftar också till att säkerställa att alla arbetstagare har tillgång till ett fullgott socialt skydd: ”inkomst och tidsgränser (kvalifikationsperioder, karensperioder, minsta arbetsperioder, förmånsperioder) kan utgöra ett orimligt stort hinder i fråga om tillgången till socialt skydd för vissa grupper av arbetstagare med atypisk anställning och egenföretagare” (8).

2.5

EESK beklagar att basinkomsten har strukits från rådets rekommendation. I en nyligen genomförd studie från OECD (9) anges att de pågående diskussionerna om basinkomst, mot bakgrund av de snabba förändringar som sker på arbetsmarknaden, i själva verket ger värdefulla impulser för att förstå vilken typ av socialt skydd man vill ha i olika samhällen. EESK har tidigare angett (10) att ”en europeisk minimiinkomst kommer att bidra till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, till skyddet av de grundläggande mänskliga rättigheterna, till en jämvikt mellan ekonomiska och sociala mål samt till en rättvis fördelning av resurser och inkomster”. Kommittén efterlyste även antagandet av ett ramdirektiv och att man skulle ”undersöka möjligheterna att finansiera en europeisk minimiinkomst”.

2.6

De åtgärder och principer som läggs fram i rekommendationen kommer därför dels att syfta till att säkerställa tillgång till socialt skydd för alla förvärvsarbetande (i synnerhet för arbetstagare i atypiska anställningsformer och egenföretagare), dels att garantera ett fullgott socialt skydd under alla omständigheter.

2.7

De europeiska och nationella arbetsmarknadsparterna har i stor utsträckning tagit itu med utmaningen att säkerställa ett fullgott socialt skydd för alla arbetstagare i tidigare avtal, gemensamma förklaringar och nationella kollektiva förhandlingar. Exempelvis uppmärksammas behovet av att ”se till att systemen för socialt skydd är anpassade till nya flexibla arbetsformer” i ingresserna till de europeiska avtalen om socialt partnerskap för tidsbegränsade avtal. De europeiska arbetsmarknadsparterna noterade i sitt arbetsprogram för 2015–2016 (11) behovet av att ”garantera hållbara och tillgängliga sociala skyddssystem för alla medborgare”.

2.8

De europeiska arbetsmarknadsparterna uttryckte oro i sin djupgående sysselsättningsanalys som utarbetades 2015 (12), i vilken de rekommenderade att medlemsstaterna och kommissionen skulle samarbeta bättre för att bekämpa korruption, skattebedrägerier och skatteflykt, fenomen som har en negativ effekt på välfärdssystem, socialt ansvarsfulla företag och individer. De rekommenderade också att medlemsstaterna skulle samarbeta med arbetsmarknadsparterna för att identifiera brister i hållbarhet och tillgänglighet hos de sociala skyddssystemen och sträva efter att säkerställa att sådana system fortsätter att tillgodose människornas behov i framtiden, särskilt de mest utsatta som är i riskzonen för socialt utanförskap (13).

3. Allmänna anmärkningar: Bakgrund

3.1

Förändrade arbetsförutsättningar: digitaliseringen, demografiska förändringar, energiomställningen, globaliseringen och nya arbetsformer kan innebära såväl möjligheter som utmaningar för regeringar, det organiserade civila samhället och arbetsmarknadsparterna.

3.2

Förändringar på arbetsmarknaderna: strukturella reformer av arbetsmarknaderna har diversifierat dem och en del anställningsformer är för närvarande uteslutna från grundläggande sociala skyddsåtgärder i vissa medlemsstater. Det finns allt fler olika typer av avtalsformer och betydande nationella skillnader när det gäller kontext och system: år 2016 var 14 % av de förvärvsarbetande i EU egenföretagare, 8 % heltidsanställda på begränsad tid, 4 % deltidsanställda på begränsad tid och 13 % deltidsanställda med tillsvidareanställning (14).

3.3

Olika länder har olika system för socialt skydd, men de står alla inför liknande utmaningar: arbetsmarknadens omvandling och förändringar i lagstiftning, åldrande arbetskraft och tendensen att höja den lagstadgade pensionsåldern, unga människors och kvinnors låga deltagande på arbetsmarknaden (både kvalitativt och kvantitativt), att inkludera människor som befinner sig längst bort från arbetsmarknaderna och sannolikt kommer att fortsatta hamna utanför arbetsmarknaderna, digitaliseringen och nya arbetsformer. Vissa socialförsäkringssystem bygger på att bidrag till socialförsäkringen tas från arbetstagarnas lön. Det är viktigt att ta hänsyn till detta när vi tar itu med de nya utmaningarna.

3.4

Könsspecifika faktorer som påverkar tillgången till arbetsmarknaden och förmågan att stanna kvar på arbetsmarknaden samt möjligheten att få tillgång till socialt skydd måste bedömas. Kvinnor är vid sidan av unga och migranter ofta överrepresenterade i nya arbetsformer (15), vilket får dominoeffekter på de sociala trygghetsförmånerna.

3.5

Ålder är också en viktig faktor när det gäller att få tillgång till socialt skydd: yngre generationer tenderar i större utsträckning att ha atypiska arbetsformer (”andelen med tillfälliga anställningsvillkor eller med ’andra eller inget avtal’ är dubbelt så hög bland arbetstagare mellan 20 och 30 år som i andra åldersgrupper” (16)). Att det tar längre tid att gå från utbildning till standardmässiga anställningsformer kan få en långtgående negativ effekt både på tillgången till socialt skydd och framtida pensionsnivåer, inte minst på grund av den extrema fragmenteringen av arbetslivet (17).

3.6

Skillnaderna i tillgång till socialt skydd på grund av arbetsmarknadsstatus och typ av anställningsförhållande kan utgöra ett hinder för att utnyttja möjligheterna att byta arbetsmarknadsstatus om det innebär att man går miste om rättigheter, vilket i slutändan kan resultera i en lägre arbetsproduktivitetstillväxt. De kan även hämma entreprenörskap, konkurrenskraft och hållbar tillväxt.

3.7

Dessa brister kan också leda till missbruk av olika typer av arbetsmarknadsstatus och skapa otillbörlig konkurrens mellan företag som fortsätter att bidra till det sociala skyddet och de som inte gör det.

3.8

I det långa loppet är det den sociala och ekonomiska hållbarheten i de nationella systemen för socialt skydd som står på spel, i synnerhet mot bakgrund av aktuella demografiska trender och arbetslöshetssiffror.

4. Särskilda kommentarer: Sammanfattning av rekommendationen

4.1

EESK noterar att tidigare lagstiftning på EU-nivå (bl.a. direktiven 2010/41/EU, 2014/50/EU och (EU) 2016/2341) har försökt motverka skillnaderna mellan systemen för socialt skydd, men de preliminära slutsatserna om exempelvis direktiv 2010/41/EU visar att denna lagstiftning i vissa fall har misslyckats med att säkerställa faktisk tillgång till socialt skydd för egenföretagare (18).

4.2

EESK noterar också att kommissionen i den årliga tillväxtöversikten 2018 framhåller att ersättning för förlorad inkomst genom sociala skyddssystem är nödvändig för att minska klyftorna och främja social sammanhållning och inkluderande tillväxt (19).

4.3

De senaste åren har det totala antalet egenföretagare minskat något i EU (20). Ett av skälen till detta är bristen på skydd eller den otillräckliga skyddsnivån för dessa personer vid sjukdom och andra villkor som hänger ihop med familjelivet (föräldraskap, familjeomsorg, osv.) Därför skulle en god skyddsnivå kunna leda till mer och bättre egenföretagande. Det är dock nödvändigt att institutioner på alla nivåer bekämpar alla former av falskt egenföretagande, även över gränserna.

4.4

EESK välkomnar och stöder därför beslutet i rekommendationen att gå längre än det ursprungliga förslaget i konsekvensbedömningen, dvs. att rekommendera att ”utöka den formella omfattningen av det sociala skyddet på obligatorisk basis till alla arbetstagare” och ”se till att egenföretagare får tillgång till socialt skydd genom att utöka den formella omfattningen av det sociala skyddet på obligatorisk basis för förmåner vid sjukdom och hälso- och sjukvård, föräldraskap, ålderdom och invaliditet samt vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar” och ”på frivillig basis för förmåner vid arbetslöshet”. EESK anser att den låga anslutningsgraden i frivilliga system för egenföretagare (från under 1 % till 20 %), där sådana finns, är en tillräcklig anledning att främja ett bättre skydd.

4.5

Åtgärder som syftar till att alla egenföretagare ska omfattas av skyddet är därför välkomna. Det gäller även vid behov medhjälpande makar, dvs. där maken eller partnern är egenföretagare och den medhjälpande maken/partnern regelbundet och aktivt bidrar till egenföretagarens verksamhet på ett sätt som kan anses vara den medhjälpande makens/partnerns huvudsakliga sysselsättning.

4.6

Alla medborgare bör ha tillgång till sociala skyddssystem som klarar att tillhandahålla tillräckliga förmåner. Systemen kan vara skatte- eller försäkringsgrundade, och människor bidrar i lika stor utsträckning och i förhållande till sin förmåga till dessa system (eller undantas från sådana bidrag) och utnyttjar systemens förmåner i förhållande till sina behov, åtminstone beträffande tillräckliga minimiskydd och skyddsnät för nödfall.

4.7

För att främja delaktighet, tillräcklighet, rättvisa och lika villkor i det bredare perspektivet av samhällsutveckling och ekonomisk tillväxt måste vi säkerställa hållbarhet och finansiering av tillgången till ett fullgott socialt skydd för att hålla jämna steg med förändringarna på arbetsmarknaderna (21).

4.8

Åtgärder på EU-nivå och nationell nivå bör utformas i förväg för att uppnå likabehandling och lika möjligheter: sociala offentliga utgifter i Europa är oupplösligt knutna till den europeiska sociala modellen. Europa har alltid varit en mycket attraktiv kontinent tack vare det välutvecklade sociala trygghetssystemet, jämfört med andra delar av världen.

4.9

System för socialt skydd bör bygga på solidaritet och jämlikhet utan möjlighet till diskriminering på grund av olika personliga villkor/bakgrunder och/eller arbetsmarknadsstatus.

4.10

När åtgärder för socialt skydd för personer med funktionsnedsättning utformas bör detta göras med de mänskliga rättigheterna som basis (FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning). Personer med funktionsnedsättning som inte kan arbeta och deras familjer bör skyddas mot risken att hamna i fattigdom och garanteras en tillfredsställande levnadsstandard (22).

4.11

Rekommendationen bör genomföras fullt ut av medlemsstaterna så att arbetstagare i atypiska anställningsformer och egenföretagare kommer att åtnjuta ett bättre skydd. System för socialt skydd bör utformas/förändras så att de blir mer och mer inkluderande i enlighet med rekommendationerna i den årliga tillväxtöversikten 2018: ”Bättre komplementaritet mellan arbetsmarknadssystemen och systemen för social integration hjälper alla utsatta grupper, skapar ökat välstånd för alla och leder till starkare social sammanhållning”.

4.12

Bekämpning av otillbörlig konkurrens i EU och åtgärder mot odeklarerat arbete (i linje med det arbete som bedrivs av europeiskt forum mot odeklarerat arbete) kommer att gynna företagen, eftersom ett bättre socialt skydd och mindre otillbörlig konkurrens kan främja produktiviteten.

4.13

Allmän tillgång till hälso- och sjukvård är en annan väsentlig del av rekommendationen som stämmer överens med princip 16 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (23). Som kommissionens konsekvensbedömning i vissa länder har visat kan arbetstagare i atypiska anställningsformer och egenföretagare på grund av anställningsformer eller arbetsmarknadslagstiftning ha begränsad tillgång till hälso- och sjukvård. Tillgång till hälso- och sjukvård bör vara obligatorisk för alla anställda och egenföretagare.

4.14

EESK välkomnar också tillkännagivandet om ett ökat samarbete med Eurostat för att ta fram lämpliga indikatorer på framsteg mot formellt skydd, effektivt skydd och öppenhet, osv. samt om kommissionens kommande arbete i kommittén för socialt skydd för att fastställa en ram för riktmärkning för socialt skydd. Det kommer att bidra till att åtgärda bristen på en fullgod databas och underlätta en mer rättvisande bedömning av resultatet av de politiska åtgärder som vidtas inom ramen för rekommendationen.

Bryssel den 20 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 237, 6.7.2018, s. 1.

(2) EUT C 129, 11.4.2018, s. 7.

(3) Arbetsdokument från kommissionen – Impact Assessment.

(4) EUT C 170, 5.6.2014, s. 23.

(5) EUT C 125, 21.4.2017, s. 10.

(6) Se även ILO:s rekommendation nr 202, som ger länder vägledning om hur de ska införa och bibehålla grundläggande sociala trygghetsgarantier som kärnan i deras nationella sociala skyddssystem.

(7) Se rekommendationen om socialt skydd, s. 8 och s. 14, punkt 10, s. 16 skäl 4, s. 24 punkterna 8 och 10.

(8) Se rekommendationen om socialt skydd sida 19, skäl 18.

(9) Basinkomst som politiskt alternativ: Teknisk bakgrundsinformation som illustrerar kostnader och fördelningsmässiga effekter för utvalda länder, OECD, 2017.

(10) EUT C 170, 5.6.2014, s. 23.

(11) http://resourcecentre.etuc.org/EU-social-dialogue-5.html

(12) Fördjupad arbetsmarknadsanalys från 2015 – Etuc, BusinessEurope, CEEP, UEAPME.

(13) Se fotnot 12.

(14) Eurostat 2016.

(15) ILO: INWORK Issue Brief No 9, maj 2017.

(16) Se rekommendationen om tillgång till socialt skydd, s. 2–3.

(17) EUT C 367, 10.10.2018, s. 15.

(18) Se Barnard, C. och Blackham, A., The implementation of Directive 2010/41 on the application of the principle of equal treatment between men and women engaged in an activity in a self-employed capacity, 2015, rapport från det europeiska nätverket av juridiska experter inom området jämställdhet, beställd av kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor. Se förslag till rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare, s. 9.

(19) Den europeiska planeringsterminen 2018: den årliga tillväxtöversikten.

(20) Se Eurofound: ”The many faces of self-employment in Europe”.

(21) Se BusinessEuropes ståndpunktsdokument om ”Rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd” s. 1 punkt 1 (19 april 2018).

(22) Se EDF:s resolution om sysselsättning och social integration av personer med funktionsnedsättning, (Resolution to promote employment & social inclusion of persons with disabilities) från den 6 november 2017: http://www.edf-feph.org/newsroom/news/social-pillar-edf-adopts-resolution-promote-employment-social-inclusion-persons

(23) Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, princip 16: ”Var och en har rätt att i rätt tid få överkomliga förebyggande insatser samt vård och medicinska behandlingar av god kvalitet”.

BILAGA

Följande ändringsförslag till punkterna 1.6 och 2.5 avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna:

Punkt 1.6

Ändra enligt följande:

1.6

EESK rekommenderar att initiativ som genomförs inom ramen för rekommendationen bör ge tillfredsställande förmåner och skydd , inklusive skyddsnät för dem som inte uppnår minimigränserna för att ha rätt till förmåner, i synnerhet för dem som inte kan arbeta och deras familjer. EESK noterar beklagar att basinkomsten har strukits från rekommendationen, såsom anges i kommissionens arbetsdokument – Impact Assessment (1) . Det finns flera skäl till detta, bl.a. täckningskriterier och att man föredragit att ta itu med problemen inom ramen för de befintliga sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna. EESK välkomnar dock den pågående diskussionen i medlemsstaterna om basinkomst och andra skyddsnät som syftar till aktiv inkludering på arbetsmarknaden och samhället i stort. EESK efterlyste redan 2013 ett EU-direktiv som inrättar en europeisk minimiinkomst, eftersom detta skulle ”bidra till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, till skyddet av de grundläggande mänskliga rättigheterna, till en jämvikt mellan ekonomiska och sociala mål samt till en rättvis fördelning av resurser och inkomster” (2).

Motivering

Ges muntligen.

Resultat av omröstningen

För	91
Emot	112
Nedlagda röster	10

Punkt 2.5

Ändra enligt följande:

2.5

EESK noterar att basinkomsten har strukits från rekommendationen, såsom anges i kommissionens arbetsdokument – Impact Assessment. Det finns flera skäl till detta, bl.a. täckningskriterier och att man föredragit att ta itu med problemen inom ramen för de befintliga sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna. EESK beklagar att basinkomsten har strukits från rådets rekommendation. I en nyligen genomförd studie från OECD anges att de pågående diskussionerna om basinkomst, mot bakgrund av de snabba förändringar som sker på arbetsmarknaden, i själva verket ger värdefulla impulser för att förstå vilken typ av socialt skydd man vill ha i olika samhällen. EESK har tidigare angett att ”en europeisk minimiinkomst kommer att bidra till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, till skyddet av de grundläggande mänskliga rättigheterna, till en jämvikt mellan ekonomiska och sociala mål samt till en rättvis fördelning av resurser och inkomster”. Kommittén efterlyste även antagandet av ett ramdirektiv och att man skulle ”undersöka möjligheterna att finansiera en europeisk minimiinkomst”.

Motivering

Rekommendationens tillämpningsområde omfattar inte förmåner för existensminimum. Den huvudsakliga inriktningen ligger på att underlätta tillgången till social trygghet för de grupper av arbetstagare som ofta inte omfattas av de sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna. Därför finns det ingen anledning att beklaga att tanken på en basinkomst förkastades i kommissionens förslag. EESK skulle däremot kunna notera den pågående diskussionen i medlemsstaterna och i andra sammanhang, t.ex. OECD. När det gäller EESK:s tidigare yttrande om minimiinkomst bör det också finnas en länk till Arbetsgivargruppens uttalande för att tydligt visa på åsiktsskillnaderna i denna fråga. Hänvisningen till uttalandet från Arbetsgivargruppen har tidigare använts, t.ex. i EESK:s yttranden SOC/542 (Europeiska pelaren för sociala rättigheter) och SOC/564 (Inverkan av den sociala dimensionen och den europeiska pelaren för sociala rättigheter på EU:s framtid).

Resultat av omröstningen

För	92
Emot	113
Nedlagda röster	13

(1) Arbetsdokument från kommissionen – Impact Assessment.

(2) EUT C 170, 5.6.2014, s. 23.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/142

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Anpassning av den gemensamma viseringspolitiken till nya utmaningar

[COM(2018) 251 final]

och Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)

[COM(2018) 252 final – 2018/0061 (COD)]

(2018/C 440/23)

Föredragande:

Ionuț SIBIAN

Remiss	Europaparlamentet, 16.4.2018 Rådet, 2.5.2018 Kommissionen, 18.6.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i EUF-fördraget

Ansvarig facksektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	19.7.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	168/0/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK konstaterar att viseringskodexen är en central del av den gemensamma viseringspolitiken genom att den innehåller en gemensam uppsättning rättsliga bestämmelser och operativa instruktioner.

1.2

EESK stöder de föreslagna harmoniserade förfaranden och villkor som fastställs i viseringskodexen och som gör det möjligt att undvika situationer där likartade fall behandlas på olika sätt i EU:s medlemsstater, samtidigt som en differentierad behandling utifrån ”viseringshistorik” också tillåts. EESK anser även att man bör arbeta för att införa harmoniserade överklagandeförfaranden vid avslag på viseringansökningar.

1.3

EESK välkomnar harmoniseringslösningen för viseringar för flera inresor, som ger innehavaren rätt att upprepade gånger resa in i EU under viseringens giltighetstid, eftersom detta skulle kunna bidra till ekonomisk tillväxt och utveckling och utbyten på det kulturella och sociala området, samt främja stöd och förståelse mellan folk.

1.4

De viseringar för en enda inresa som ska utfärdas vid de yttre gränserna, och som införs i viseringskodexen för att främja kortare turistbesök, är ett bevis på flexibilitet och ett pragmatiskt tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida, och EESK anser att detta tillvägagångssätt bör tillämpas i samband med flera andra aspekter som rör utfärdande av viseringar, i syfte att säkerställa att man erbjuder möjligheter att utnyttja en enda kontaktpunkt.

1.5

Eftersom EU på ett proaktivt sätt bör eftersträva fullständig ömsesidighet i fråga om viseringar i sina förbindelser med tredjeländer uppmanar EESK kommissionen att genomföra ett snabbt samråd och föreslå en tydlig uppsättning genomförbara förslag som tar itu med både förenkling och säkerhet.

1.6

EESK ställer sig emellertid fullständigt bakom förslaget om att kommissionen innan den fattar något beslut om att tillfälligt upphäva undantaget från viseringskravet för medborgare i ett tredjeland bör beakta människorättssituationen i tredjelandet och de möjliga följderna av att undantaget från viseringskravet upphävs när det gäller denna situation.

1.7

Samtidigt rekommenderar EESK att alla ansträngningar bör göras för att samla in tillförlitliga, relevanta och enhetliga/jämförbara (så långt det är möjligt) uppgifter när det gäller tredjeländer och när det gäller situationer som ger medlemsstaterna möjlighet att besluta att tillfälligt upphäva undantaget från viseringskrav för medborgare i ett tredjeland som anges i bilaga II till förordningen, som innehåller en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav.

1.8

EESK rekommenderar försiktighet när man beslutar om den ständiga uppräkningen (vartannat år) av de föreslagna viseringsavgifterna. Denna revidering bör inte vara automatisk, med hänsyn till att det föreslagna beloppet redan är mycket högt jämfört med tillväxt- och utvecklingsnivån i vissa av de berörda tredjeländerna.

1.9

EESK stöder ändringarna i viseringskodexen som avser den ytterligare möjligheten att fylla i och underteckna ansökningsformuläret elektroniskt i syfte att anpassa förfarandet till den tekniska utvecklingen. Samtidigt anser EESK att alla medlemsstater bör ställa sig positiva till elektronisk inlämning av viseringsansökningar och göra nödvändiga omställningar/förändringar för att stödja detta elektroniska förfarande, och uppmanar kommissionen att inkludera/presentera en realistisk tidsfrist då medlemsstaterna allmänt ska införa elektronisk inlämning av viseringsansökningar.

1.10

EESK välkomnar kommissionens förslag om att avskaffa principen om ”personligt inlämnande av ansökan” samt stöder och efterlyser även regler och bestämmelser som gör det möjligt att lämna in viseringsansökningar elektroniskt. EESK anser att man bör sträva efter att viseringsansökningar ska kunna lämnas in på det bekvämaste och snabbaste sättet från den viseringssökandes bostadsort, vilket omfattar ökad användning av externa tjänsteleverantörer vid behov och tillhandahållande av bättre representationstjänster samt ökat samarbete mellan diplomatiska beskickningar i EU:s medlemsstater.

1.11

EESK rekommenderar att kommissionen ser över de nuvarande kategorier av sökande som omfattas av undantag från skyldigheten att inneha visering och fastställer dessa tydligare. EESK rekommenderar också att man överväger att erbjuda undantag från viseringsavgiften för äldre och företrädare för ideella organisationer som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnas av ideella organisationer, oberoende av deras ålder eller att man, åtminstone, överväger en höjning av åldersgränsen.

1.12

Eftersom ”bestämmelserna i denna förordning ska tillämpas på alla tredjelandsmedborgare som är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser […] utan att detta påverkar rätten till fri rörlighet för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare” vill EESK fästa uppmärksamheten på vikten av att fastställa en gemensam praxis för att undvika diskriminering i samband med definitionen av ”familjeband”, med tanke på den senaste utvecklingen i EU-medlemsstaterna när det gäller definitionen av begreppet familj.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK har tagit del av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om behovet av att anpassa den gemensamma viseringspolitiken till nya utmaningar och stöder mot bakgrund av detta de två förslagen till förordning om en gemenskapskodex om viseringar och om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav.

2.2

EESK konstaterar därför att viseringskodexen har verkningar som går utöver målet att upprätta gemensamma rättsliga bestämmelser och ansökningsförfaranden och, förutom att underlätta lagligt resande och motverka irreguljär invandring, påverkar den också den ekonomiska tillväxten och jobbskapandet, även om detta inte var ett mål för viseringskodexen från första början. Under 2017 lämnades 16,1 miljoner ansökningar om enhetliga viseringar in vid konsulat i Schengenstaterna, och detta är en trend som ökar. Av detta totala antal ansökningar utfärdades viseringar för flera inresor i mer än 50 % av fallen, medan antalet viseringar som inte utfärdas uppgick till 1,3 miljoner, vilket motsvarar 8 % av de totala ansökningarna (1).

2.3

EESK välkomnar de föreslagna ändringarna som syftar till att underlätta handläggningen av viseringsansökningar för både sökande och konsulat, nämligen möjligheten att lämna in en ansökan sex månader före den planerade resan (nio månader när det gäller sjöfolk), förtydligandena och de utvidgade kategorierna av personer som kan lämna in en ansökan för den sökandes räkning och harmonisering av de styrkande handlingarna. Iakttagandet av principen om att en sökande enbart ska behöva vända sig till en enda plats för att lämna in en ansökan är dessutom mycket välkommet.

2.4

EESK konstaterar emellertid också att tillgången till konsulat fortsätter att vara ett problem, särskilt i tredjeländer där de flesta medlemsstater endast är företrädda i huvudstaden och sökandena därför måste stå för kostnaderna (både vad gäller tid och pengar) för att resa långa sträckor för att komma till konsulatet. EESK välkomnar därför förslaget om att avskaffa principen om ”personligt inlämnande av ansökan” och uppmanar medlemsstaterna att göra de anpassningar som krävs för att viseringsansökningar ska kunna lämnas in elektroniskt. Samtidigt välkomnar EESK också alla typer av åtgärder som syftar till att viseringsansökningar ska kunna lämnas in på det bekvämaste och snabbaste sättet från den viseringssökandes bostadsort, vilket omfattar ökad användning av externa tjänsteleverantörer vid behov och tillhandahållande av bättre representationstjänster samt ökat samarbete mellan diplomatiska beskickningar i EU:s medlemsstater.

2.5

Med tanke på att de nya reglerna om skydd av personuppgifter och privatliv (den allmänna dataskyddsförordningen) nyligen har trätt i kraft framhåller EESK på nytt behovet av att de externa tjänsteleverantörerna har kapacitet att respektera/garantera säkerheten för de personuppgifter som samlas in. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de företag som erbjuder viseringstjänster (till EU-medborgare eller tredjelandsmedborgare för EU-visum) ändrar sina strategier för dataskydd så att de uppfyller kraven i förordningen.

2.6

EESK ställer sig positiv till både de nya kortare tidsfristerna för inlämning av och avgörande om viseringsansökningar och harmoniseringen av möjligheten att utfärda enhetliga viseringar (särskilt när det gäller beslutet att utfärda viseringar för flera inresor), liksom förslaget till den nya artikeln 25 a om samarbete om återtagande, som syftar till att öka samarbetet med tredjeländer om återtagande av irreguljära migranter, genom att man skapar möjlighet att införa en restriktiv och tillfällig tillämpning av tydligt angivna åtgärder. En harmoniserad strategi för hur man kan underlätta viseringsförfarandet för sökande som tidigare har rest till EU måste utarbetas.

2.7

EESK konstaterar att överensstämmelsen mellan viseringspolitiken och åtaganden som gjorts inom andra politikområden (t.ex. handelsavtal) bör säkerställas och vara genomförbar i spraktiken. Den allmänt accepterade lösningen bör antas när det gäller avtal om undantag från viseringskrav som ingåtts av medlemsstaterna med vissa tredjeländer. EU bör på ett proaktivt sätt eftersträva fullständig ömsesidighet i fråga om viseringar i sina förbindelser med tredjeländer.

2.8

EESK förstår resonemanget bakom den föreslagna ändringen av artikel 16 i viseringskodexen, det vill säga ökningen av viseringsavgiften med en tredjedel, men kommittén är oroad över de hinder som kan uppstå genom denna höjda avgift för medborgare i vissa tredjeländer vars utvecklings- och välståndsnivå är avsevärt lägre än EU-medlemsstaternas. Jämförelsen av viseringsavgifterna med resekostnaderna och andra relaterade kostnader som de viseringssökande måste täcka är inte välvald, eftersom de i dag allmänt tillgängliga lågprisalternativen för resa och logi skulle kunna leda till en situation där kostnaderna för hela resan är lägre eller lika stor som viseringsavgiften.

2.9

EESK anser att man i samband med förslaget till översyn av viseringsavgiften vartannat år bör beakta möjligheten att sänka avgiften, baserat på ett eventuellt införande av elektroniska förfaranden för viseringsansökningar (vilket skulle kunna medföra lägre personalkostnader och administrativa kostnader för medlemsstaterna). Enligt kommissionens meddelande om anpassning av den gemensamma viseringspolitiken till nya utmaningar har de flesta medlemsstater beaktat fördelarna med att använda digitala viseringar (lägre kostnader för konsulat är en av dessa fördelar, tillsammans med en effektiv och mer användarvänlig ansökningsprocess jämfört med pappersbaserade ansökningssystem).

2.10

Med tanke på nivån på den nuvarande viseringsavgiften tillsammans med den föreslagna nivån anser EESK att möjligheten att erbjuda undantag från viseringsavgiften för företrädare för ideella organisationer som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnas av ideella organisationer bör övervägas, oberoende av deras ålder eller att man, åtminstone, överväger en höjning av åldersgränsen (den nuvarande lagstiftningen tar hänsyn till ålder – 25 år eller yngre). Även äldre personer bör erbjudas sådana undantag för att stödja en aktiv integration av dem i samhället och bidra till ökad livskvalitet.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Visa statistics for consulates, 2017 (https://ec.europa.eu/home-affairs/what-we-do/policies/borders-and-visas/visa-policy#stats).

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/145

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet

[COM(2018) 171 final – 2018/0081 (COD)]

(2018/C 440/24)

Föredragande:

János WELTNER

Remiss	Europaparlamentet, 16.4.2018 Rådet, 23.4.2018
Rättslig grund	Artiklarna 153(1 och 2) och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Presidiets beslut	17.4.2018
Ansvarig facksektion	Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	19.7.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	191/4/11

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar den föreslagna ändringen av direktivet om carcinogener och mutagena ämnen, eftersom den lägger fram objektiva data som syftar till att garantera säkrare arbetsförhållanden.

1.2

Precis som i sitt förra yttrande (1) uppmanar EESK kommissionen att göra en konsekvensbedömning av en eventuell utvidgning av direktivet så att det också omfattar ämnen som är reproduktionsstörande.

1.3

EESK anser att det, med tanke på de reproduktionstoxiska effekterna av många carcinogener och mutagena ämnen, är viktigt att man vid översyner och ändringar av direktivet under den närmaste framtiden ägnar större uppmärksamhet åt den exponering i arbetet som kvinnor och män utsätts för med avseende på reproduktiva aspekter, och – när det gäller kvinnor – särskilt under de tre första månaderna av graviditeten.

1.4

EESK välkomnar att de bindande yrkeshygieniska gränsvärdena för exponering i denna ändring har fastställts på grundval av vetenskapliga och statistiska uppgifter. En riskbaserad metod, såsom den beskrivs i bakgrundsdokumenten, kan enkelt förstås av de berörda parterna och utgör därmed en god grund för en kompromiss mellan arbetsmarknadsparterna.

1.5

EESK välkomnar det evidensbaserade förfarandet, enligt vilket kommissionen inhämtat råd från såväl vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden (SCOEL) (2) och Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) (3) riskbedömningskommitté (RAC) (4).

1.6

EESK anser att det bör inrättas pilotprogram inom forskningen och, i en andra fas, EU-omfattande program för att inom ramen för de nationella socialförsäkringssystemen eller andra offentliga hälso- och sjukvårdssystem införa livslånga hälsokontroller för alla dem som exponerats för carcinogener, mutagena ämnen och reproduktionstoxiska föreningar. I enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen (5), bör dessa kontroller genomföras anonymt.

1.7

EESK framhåller att medlemsstaterna för att förbättra arbetstagarnas skydd mot carcinogener och mutagena och reproduktionstoxiska ämnen i arbetet bör se till att yrkesinspektionerna har tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att utföra sina uppgifter.

1.8

EESK rekommenderar att alla föreningar som misstänks vara carcinogena, mutagena och/eller reproduktionstoxiska bör genomgå en vetenskaplig analys för att undersöka detta, och i förekommande fall måste de inkluderas i direktivet.

2. Bakgrund

2.1

Detta yttrande är kopplat till EESK:s yttrande om ”Skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet” (6), som utarbetades i samband med ändringen av direktivet 2017 (7). Alla EESK:s rekommendationer, förutom de som tas upp i den föreliggande ändringen, är fortfarande aktuella (8).

2.2

Förslagets mål är förenliga med artikel 2 (rätten till liv) och artikel 31 (rättvisa arbetsförhållanden) i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.3

Att garantera en säker och hälsosam arbetsmiljö är ett strategiskt mål för Europeiska kommissionen i enlighet med ”EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020” (9).

2.4

Cancer är det främsta arbetsrelaterade hälsoproblemet i EU-28 och orsakar nästan lika stor skada för arbetstagarnas liv och hälsa som de två följande sjukdomsgrupperna tillsammans (muskuloskeletala besvär och hjärt- och kärlsjukdomar). De negativa effekterna är också betydligt större än vid arbetsolyckor (10). Sjukdomen innebär lidande för arbetstagaren och dennes familj och vänner och leder till sämre livskvalitet, sämre välbefinnande och i värsta fall döden (11).

2.5

Kommissionen har inlett ett förfarande för att fortlöpande uppdatera direktivet (12) för att hålla jämna steg med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Detta förfarande är i linje med EU:s strategi för hållbar utveckling, som omfattar målet att se till att kemikalier senast 2020 produceras, hanteras och används på ett sådant sätt att de inte innebär betydande hot mot människors hälsa eller miljön. Syftet är att så småningom ersätta ämnen som inger stora betänkligheter med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker (13).

3. Kommissionens förslag

3.1

I linje med detta förfarande och på grundval av SWD(2018) 87 och 88, har kommissionen genom sitt dokument COM (2018) 171 (14) lagt fram nästa förslag till ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet. I början av 2017 ställde sig EESK bakom ändringen av detta direktiv. Fem ämnen omfattas av den föreliggande ändringen (15):

3.1.1

Kadmium och dess oorganiska föreningar inom ramen för direktivet: Yrken där exponering förekommer omfattar framställning och raffinering av kadmium, tillverkning av nickelkadmiumbatterier, tillverkning och formulering av kadmiumpigment, tillverkning av kadmiumlegeringar, mekanisk plätering, smältning av zink och koppar, utvinning av andra metallmalmer än järnmalm, lödning med kadmium-silverlegerat lod, polyvinylkloridförening samt återvinning av metallskrot och NiCd-batterier. Kommissionen uppskattar att ca 10 000 arbetstagare löper risk.

3.1.2

Beryllium och oorganiska berylliumföreningar inom ramen för direktivet: tio industrisektorer, däribland i gjuterier, vid glasframställning och på laboratorier, där arbetstagare riskerar att exponeras för beryllium identifierades. Koppar, aluminium, magnesium och nickel är ofta legerade med beryllium. Omkring 80 % av allt beryllium används i kopparlegeringar. Exponering för beryllium orsakar lungcancer och beryllios, som är en kronisk och obotlig sjukdom. Kommissionen uppskattar att 54 000 arbetstagare löper risk.

3.1.3

Arseniksyra och arseniksalter samt oorganiska arsenikföreningar inom ramen för direktivet: exponering för arsenikföreningar sker bland annat inom koppar- och zinktillverkning, samt inom sektorerna för glas, elektronik och kemikalier. Kommissionen uppskattar att 7 900–15 300 arbetstagare löper risk.

3.1.4

Formaldehyd: exponering sker inom formaldehydtillverkning och ämnet finns i en rad produkter (lim och fogmassa, bestrykningsprodukter, polymerer, biocider och laboratoriekemikalier). Exponering kan även ske i samband med verksamheter som bygg- och anläggningsarbete och vid beredning av läder och päls, vid massa-, papper- och pappersvarutillverkning, vid textil-, trä- och träproduktsframställning. Formaldehyd används även vid vävnadskonservering och som desinfektionsmedel på patologiavdelningar och i obduktionslokaler. Kommissionen uppskattar att omkring 1 miljon arbetstagare löper risk.

3.1.5

4,4’-Metylenbis(2-kloranilin) (”MOCA”): exponerade arbetstagare arbetar inom plastsektorn, där MOCA används för formning av polyuretan-elastomer-komponenter vid 89 anläggningar inom EU. Kommissionen uppskattar att 350 arbetstagare löper risk.

3.2

Medlemsstaterna har valt olika strategier. Vissa av dem har fastslagit bindande yrkeshygieniska gränsvärden för ett stort antal carcinogena, mutagena och reproduktionstoxiska kemikalier, andra endast för ett fåtal. Fem ämnen tas upp i detta förslag. Det finns inget EU-omfattande yrkeshygieniskt gränsvärde för något av dem. Tolv medlemsstater (BE, BG, CY, CZ, DE, EE, ES, HU, LT, LV, NL, SE) har inget gränsvärde för ett av de fem ämnena. Tre medlemsstater saknar gränsvärden för samtliga fem (IT, LU, MT). Nivåerna på dessa bindande yrkeshygieniska gränsvärden kan variera från land till land. EESK välkomnar därför att man i förslaget till ändring av direktiv 2004/37/EG fastställer lägsta gränsvärden på EU-nivå och att direktivet, när det har trätt i kraft, kommer att garantera lika arbetsvillkor i samtliga medlemsstater för alla arbetstagare som exponeras för dessa skadliga ämnen.

3.3

Uppskattningar baserade på en undersökning av Risk & Policy Analysts Limited (RPA 2018) (16), visar att om förslaget antas skulle det förbättra arbetsvillkoren på lång sikt för över 1 miljon arbetstagare i EU och förhindra över 22 000 fall av arbetsrelaterad ohälsa. Den nuvarande sjukdomsbördan, där uppskattningen bygger på de senaste 40 åren, inbegriper 24 770 fall av arbetsrelaterad ohälsa. Om inga åtgärder vidtas kommer den framtida sjukdomsbördan att omfatta 24 689 nya fall under de kommande 60 åren.

3.4

Enligt kommissionens arbetsdokument är det därför lämpligt att överväga att uppdatera direktivet på grundval av ovannämnda information. Principerna är desamma som i direktivet och i den förra ändringen. Med denna ändring utvidgas den tidigare förteckningen i bilagan till direktivet till att omfatta de fem föreningar som anges ovan.

3.5

Vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden har lämnat vetenskapliga utlåtanden om kadmium, beryllium och formaldehyd, och riskbedömningskommittén (RAC) om arseniksyra och MOCA. Den trepartssammansatta rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor (ACSH) har antagit yttranden om samtliga fem.

3.6

De yrkeshygieniska gränsvärdena för dessa fem carcinogener och mutagena ämnen har fastställts på grundval av vetenskapliga uppgifter och med hänvisning till framtida hälsoeffekter. Olika ekonomiska effekter har också beaktats.

4. Allmänna kommentarer

4.1

Det huvudsakliga målet och syftet med denna ändring är att utvidga förteckningen i direktivet, som för närvarande är begränsad till carcinogener och mutagena ämnen. En eventuell utvidgning till att omfatta ämnen som är reproduktionstoxiska eller skadliga för andra kroppsliga funktioner bör övervägas i ett senare skede, såsom nämns i EESK:s yttrande (17).

4.2

Detta yttrande stöds av Eurostats ”Monitoring report on progress towards the SDGs in an EU context” (18) från 2017, där det anges att 350 miljoner ton kemikalier förbrukades i EU 2015. Av dessa klassificerades 127 miljoner ton som miljöfarliga och 221 miljoner ton som potentiellt hälsoskadliga ämnen. Även om användningen av giftiga kemikalier minskade på kort och på lång sikt, förblev de giftigaste kemikaliernas andel av den totala kemikalieförbrukningen nästan oförändrad. (De carcinogena, mutagena och reproduktionstoxiska ämnenas andel av den totala kemikalieförbrukningen i EU låg 2004 på 10,7 % och 2015 på 10,3 %.)

4.3

EU:s strategi mot arbetsrelaterade cancerformer bör ägna mer uppmärksamhet åt kvinnorna.

4.3.1

Exponeringsmönstren och mönstren för cancerformer kan variera mellan kvinnor och män. Bröstcancer är till exempel mycket sällsynt bland män, men är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. En mängd olika typer av arbetsrelaterad exponering kan bidra till bröstcancer. För att få fram relevanta uppgifter inför beslutsfattande, bör förekomsten av främst könsspecifik cancer analyseras separat för kvinnor och män, och inte för den totala arbetsstyrkan.

4.3.2

Kommissionen uppmanas med eftertryck att i samband med framtida översyner av direktivet mer systematiskt beakta kvinnors exponering för carcinogena ämnen på arbetsplatsen. Många typer av arbeten där främst kvinnor arbetar (hälso- och sjukvård, lokalvård, hårvård, etc.) innebär exponering för carcinogena ämnen. Bindande förebyggande åtgärder bör fastställas här (t.ex. slutna system för beredning av cytostatika som ska injiceras av anställda inom hälso- och sjukvården).

4.4

När det gäller den inre marknaden anser EESK att det är viktigt att kommissionen fastställer en metod för antagande av bindande yrkeshygieniska gränsvärden i direktivet. Denna process bör omfatta breda samråd med arbetsmarknadens parter, medlemsstaterna och andra berörda aktörer, inklusive icke-statliga organisationer. Enligt EESK:s åsikt bör två aspekter särskilt beaktas. För det första: konsekvens när det gäller bindande yrkeshygieniska gränsvärden, med hänsyn till risknivån hos de olika föreningarna. För det andra: vikten av att fastställa bindande yrkeshygieniska gränsvärden på grundval av vetenskapliga belägg, inklusive uppföljning av förändringar i förekomsten av arbetsrelaterade sjukdomar. De måste ta hänsyn till olika faktorer, såsom genomförbarhet och möjligheten att mäta exponeringsnivåer. För att hjälpa arbetsgivarna att prioritera förebyggande åtgärder bör gränsvärdena uttryckligen hänvisa till den risknivå som är förknippad med exponeringsnivån.

4.5

För de flesta av föreningarna är latenstiden mellan den första exponeringen och uppkomsten av cancer lång. EESK anser att det är nödvändigt att skydda arbetstagarna genom att inom ramen för socialförsäkringssystem eller nationella hälso- och sjukvårdssystem livet ut erbjuda hälsokontroller för alla arbetstagare som riskerar att exponeras i arbetet. Dessa uppgifter kan tillhandahållas av Eurostat för att bidra till att förfina strategin för hållbar utveckling.

4.6

Folkhälsopolitiken bör uteslutande grunda sig på evidensbaserade föreskrifter. Bevis kan hämtas från vetenskapliga analyser som bygger på uppgifter av god kvalitet som går att utvärdera statistiskt. Detta krav stöds i den allmänna dataskyddsförordningen (19), i artikel 9 som tar upp behandling av särskilda kategorier av personuppgifter (20). Ytterligare juridiska aspekter måste också beaktas, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU (21).

4.7

EESK rekommenderar återigen att man förstärker inriktningen på vetenskapliga och statistiska undersökningar. Arbetsrelaterad cancer kan orsakas av flera faktorer. Mer uppmärksamhet och finansiering bör ges till forskning som undersöker konsekvenserna av och de möjliga kopplingarna mellan kombinerad exponering för olika faktorer.

4.8

EESK framhåller att en av de viktigaste uppgifterna i fråga om arbetstagarnas skydd mot carcinogener och mutagena och reproduktionstoxiska ämnen i arbetet är att stärka kontrollen över genomförandet och tillämpningen av direktivet. Medlemsstaterna bör se till att yrkesinspektionerna har tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att utföra sina uppgifter, och samtidigt hjälpa företagen, särskilt små och medelstora företag, att uppfylla dessa bestämmelser. De bör stärka sitt samarbete med Europeiska arbetsmiljöbyrån. En utbredd användning av webbplattformen OiRA (det interaktiva onlineverktyget för riskbedömning) kan bidra till riskbedömningen på detta område.

5. Särskilda kommentarer

5.1

Som ett komplement till uppmaningen om förebyggande åtgärder och hälsoskydd på arbetsplatsen samt behovet av att anpassa arbetet till den enskilde, som fastställs i EU-lagstiftningen, fäster EESK uppmärksamheten på faran att ett ineffektivt förhindrade av exponering för carcinogener, mutagena ämnen och reproduktionstoxiska agens skulle kunna få negativa konsekvenser för företagen, i form av högre kostnader och minskad produktivitet till följd av frånvaro, ersättning till klagande, förlorad expertis och snedvriden konkurrens, och för medlemsstaterna i form av ökade socialförsäkringskostnader och förlorade skatteintäkter.

5.2

Medlemsstaternas myndigheter och arbetsgivarnas och arbetstagarnas representativa organ inom ramen för den trepartssammansatta rådgivande kommittén skulle verkligen välkomna den rättsliga klarhet och det ökade skydd som lägre yrkeshygieniska gränsvärden för dessa ämnen skulle medföra.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 56.

(2) Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen – SCOEL, Europeiska kommissionen, 30 juni 2018.

(3) Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa).

(4) Riskbedömningskommittén (RAC), 30.06.2018.

(5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 33, artikel 4, se även artiklarna 35, 45, 52, 53 och 155.

(6) EUT C 288, 31.8.2017, s. 56.

(7) COM(2017) 11 final.

(8) EUT C 288, 31.8.2017, s. 56.

(9) COM(2014) 332 final.

(10) EU-OSHA (2017).

(11) SWD (2018) 88, COM(2017) 11 final.

(12) Direktiv 2004/37/EG.

(13) Eurostat ”Sustainable development in the EU”, s.189.

(14) Förfarande 2018/0081 (COD).

(15) EUT C 288, 31.8.2017, s. 56.

(16) Tredje ändringen av direktivet om carcinogener och mutagena ämnen, CMD.

(17) EUT C 288, 31.8.2017, s. 56.

(18) Eurostat 2017: ”Sustainable Development in the European Union – Monitoring report on progress towards the SDGs in an EU context”, s. 246.

(19) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(20) EUT L 119, 4.5.2016, art. 9 h”Behandlingen är nödvändig av skäl som hör samman med förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin, bedömningen av en arbetstagares arbetskapacitet… på grundval av unionsrätten eller …”.

(21) EUT L 88, 4.4.2011, s. 45. Se även EUT L 354, 31.12.2008, s. 70, artikel 2.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/150

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rådets rekommendation om stärkt samarbete mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination

[COM(2018) 244 final – SWD(2018) 149 final]

(2018/C 440/25)

Föredragande:

Renate HEINISCH

Remiss	Europeiska kommissionen, 17.4.2018
Rättslig grund	Artikel 29 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Beslut av EESK:s plenarförsamling	17.4.2018
Ansvarig facksektion	Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	19.7.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	136/1/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1 På EU-nivå

1.1.1

I medlemsstaternas samarbete om vacciner bör man beakta vaccinernas roll under en persons hela liv och uttryckligen ta itu med vaccinationer för barn, ungdomar, vuxna och äldre över gränserna. Uppgifter från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) visar att sådana sjukdomar som mässling, som brukade vara barnsjukdomar, nu drabbar tonåringar och unga vuxna till följd av avtagande immunitet. Tillsammans med gränsöverskridande migrationsströmmar och tillgången på nya vacciner som riktar sig till specifika åldersgrupper (t.ex. HPV, meningokocksjukdom och herpes zoster) motiverar detta en livscykelbaserad syn på vaccination.

1.1.2

För dagens barn utgör föräldrarnas tveksamhet till vacciner ett av de största hoten mot deras välbefinnande – resultatet av att mångåriga vetenskapliga rön undergrävs för att främja en antivaccinationsagenda. Denna bredare trend av misstroende mot experter och vetenskapligt samförstånd måste motverkas med hjälp av faktabaserad kommunikation, större öppenhet och ökad medvetenhet om vi ska kunna undvika de mässlingsepidemier som EU drabbats av och den senaste tidens dödliga fall av difteri. Allmänhetens engagemang i forsknings- och innovationsprogram, såsom programmet ”Vetenskap med och för samhället”, är ett av de verktyg som kommissionen bör använda för att upplysa om fördelarna med vaccination.

1.1.3

EESK uppmanar kommissionen att öka medvetenheten om den roll som vacciner spelar för att skydda människor från funktionsnedsättande sjukdomar genom att fira Europeiska immuniseringsdagen. I ett sådant forum bör man använda skräddarsydd kommunikation för att utbilda européerna, särskilt föräldrar, barn, vårdpersonal, migranter, minoriteter och andra befolkningsgrupper som löper ökad risk för allvarliga följder av sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination. Alla kommunikationskanaler, inklusive traditionella och sociala medier, bör användas för att tillhandahålla vetenskapligt grundad och tillgänglig information för privatpersoner och organisationer. En generationsövergripande lärandestrategi i den vaccinrelaterade kommunikationen skulle också bidra till att främja vaccination mellan generationerna och motverka misstro.

1.1.4

I en tid då informationen och kommunikationen blir alltmer digital och då ny teknik ger många möjligheter att förbättra tillgången till vaccination och dess täckning måste unionen arbeta för att förbättra européernas vaccinkompetens för att motverka misstro, och den digitala hälsokompetensen måste förbättras för att möjliggöra tillgång till och bearbetning av digital information om vacciner.

1.1.5

Man måste alltid hålla i åtanke att människors och djurs hälsa är oupplösligt förbundna med varandra. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet uppskattar att 75 % (1) av de infektionssjukdomar som drabbar människor har sitt ursprung hos djur. Även det allt större hotet från antimikrobiell resistens förbinder människors och djurs hälsa. I detta sammanhang förebygger vacciner inte bara sjukdomar, utan de bidrar till kampen mot antimikrobiell resistens genom att minska den onödiga användningen av antimikrobiella medel. Detta samhällsvärde återspeglas dock inte i EU:s stödmekanismer, och det finns inget marknadsincitament för jordbrukare att använda vacciner i stället för billigare produkter som förvärrar den antimikrobiella resistensen. EESK rekommenderar kommissionen att i den kommande översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken införa subventioner för jordbruksföretag som uppvisar den höga vaccinationstäckning som behövs för att minska de ekonomiska farorna och hälsohoten med antimikrobiell resistens.

1.2 På nationell nivå

1.2.1

Vi måste se till att sjukdomar från vårt avlägsna förflutna som kan förebyggas eller sjukdomar som kan förebyggas genom nya generationer av vacciner aldrig kommer att dyka upp igen i framtiden. Vårdpersonal, bl.a. farmaceuter, sjuksköterskor och läkare samt skol- och företagshälsovården, är en hörnsten i kampen mot tveksamhet till vaccination eftersom de spelar en central roll för att vägleda och ge råd till patienter. EESK uppmanar medlemsstaterna att investera i kontinuerlig fortbildning så att vårdpersonal, och i synnerhet farmaceuter, kan bli ambassadörer för vaccination och ett bålverk mot antivaccinationsrörelsens fruktansvärda folkhälsokonsekvenser. Vaccinationer skulle också kunna utföras av läkare för att se till att eventuella akuta reaktioner eller anafylaktiska chocker hanteras på ett säkert sätt.

1.2.2

Vårdpersonal löper också risk att exponeras för en lång rad sjukdomar. Som ett rådgivande organ som företräder arbetstagare, arbetsgivare och övriga intressegrupper uppmanar EESK medlemsstaterna att sörja för ett fullständigt och effektivt genomförande av direktiv 2000/54/EG, där det föreskrivs att om det finns en risk för arbetstagarnas hälsa och säkerhet på grund av exponering för biologiska agens som det finns effektiva vacciner mot bör arbetsgivarna erbjuda vaccination.

1.2.3

Utöver vårdpersonal måste medlemsstaterna intensifiera sina insatser för att nå ut till befolkningsgrupper som löper ökad risk för allvarliga följder av vissa sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination, såsom barn, gravida kvinnor, äldre, minoriteter och grupper med specifika underliggande hälsoproblem eller som exponeras för sexuellt överförbara sjukdomar, t.ex. humant papillomvirus (HPV) samt hepatit A och B. Att kombinera rutinkontroller såsom barn- och arbetshälsokontroller med immuniseringsprogram skulle kunna bidra till att ta itu med otillfredsställande täckningsgrader.

1.2.4

Europa står för närvarande inför en historisk och utmanande situation eftersom den europeiska befolkningens åldersstruktur har börjat vända. Förebyggande åtgärder såsom vaccination av vuxna bör betraktas som ett verktyg för att hantera denna utmaning samtidigt som det bidrar till EU-målet om aktivt och hälsosamt åldrande.

1.2.5

EESK noterar dock med oro att trots rådets mål från 2009 om att nå 75 % influensavaccination för äldre åldersgrupper har bara en medlemsstat uppnått detta mål. Med tanke på att influensa hos äldre i bästa fall är försvagande och i värsta fall dödligt bör medlemsstaterna stärka sina insatser för att uppnå detta mål.

1.2.6

De utmaningar som medlemsstaterna för närvarande möter sträcker sig från tveksamhet till vaccination till demografiska förändringar i fråga om befolkningens åldrande och människors ökade rörlighet, som påverkar risken för exponering för patogener i hela unionen. EESK uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och kunskaper om hur man kan hantera dessa utmaningar.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK stöder kommissionens strategi med tre pelare för att stärka samarbetet mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination som ett lägligt svar på de akuta hälsohot som EU står inför i dag, nämligen tveksamhet till vaccination, avtagande täckning för vissa sjukdomar, aldrig tidigare skådade utbrott av sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination, skillnader mellan nationella vaccinationsprogram och brist på vacciner.

2.2

EESK välkomnar de föreslagna åtgärderna för att öka synergieffekterna mellan vaccinationspolitiken och närliggande politikområden, bl.a. krisberedskap, e-hälsa, utvärdering av medicinska metoder, forskning och utveckling samt läkemedelsindustrin, på nationell, europeisk och internationell nivå. En samlad insats är avgörande för att ta itu med de utmaningar som för närvarande hämmar effektiviteten hos vaccinationsprogrammen i unionen.

2.3

Genom vaccination, det främsta verktyget för primärprevention, har man lyckats göra Europa fritt från polio och utrota andra sjukdomar såsom smittkoppor genom att förebygga sjukdomar hos enskilda personer och samtidigt hejda spridningen av virus. Utanför Europa har globaliseringen lett till ökade gränsöverskridande flöden av virus, patogener och sjukdomar samt människor. Den senaste tidens migrationsströmmar har påskyndat denna tendens. Vaccination bidrar avsevärt till den globala hälsan eftersom sjukdomar inte begränsas till nationella eller regionala gränser.

2.4

I EU är vaccinationsprogram medlemsstaternas befogenhet. Det gör att det finns olika immuniseringsstrategier i EU, där vissa medlemsstater har infört avancerade program som är inriktade på specifika sjukdomar under hela livscykeln och/eller tar itu med geografiska särdrag. Med tanke på att spridningen av sjukdomar inte känner några gränser stöder EESK kommissionens förslag om att utarbeta riktlinjer för ett gemensamt vaccinationsschema inom EU för att underlätta förenligheten mellan nationella scheman.

2.5

Den bristande harmoniseringen av vaccinationsscheman inom unionen är också ett hinder för fri rörlighet och bosättning, som är en av EU-medborgarnas och deras familjemedlemmars grundläggande rättigheter. Såsom beskrivs i kommissionens meddelande kan det nämligen vara svårt för människor, särskilt för barn, att återuppta vaccination när de flyttar över gränserna. En sådan harmonisering bör dock inte leda till att utbudet av vacciner minskar.

2.6

I sina slutsatser från december 2014 (2) konstaterade rådet att även om vaccinering är ett ändamålsenligt verktyg inom folkhälsan, utgör smittsamma sjukdomar som uppträder på nytt, t.ex. tuberkulos, mässling, kikhosta och röda hund, som kan leda till ett stort antal infektioner och dödsfall, fortfarande en utmaning mot folkhälsan. Den senaste tidens utveckling gör samarbetet mellan medlemsstaterna mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination ännu mer brådskande.

2.7

Mot denna bakgrund är rådets rekommendation om stärkt samarbete mellan medlemsstaterna, näringslivet och berörda aktörer på EU-nivå ett steg i rätt riktning. EESK ger sitt fulla stöd till förstärkta åtgärder på vaccinationsområdet.

3. Särskilda kommentarer

3.1

EESK håller med kommissionen om att digitala verktyg såsom ett gemensamt vaccinationskort för EU-medborgare, som är åtkomligt genom elektroniska informationssystem om immunisering, och en webbportal för att öka medvetenheten om fördelarna med vaccination och vaccinsäkerhet skulle kunna bidra till att uppnå målen i meddelandet. I detta avseende bör kommissionen samarbeta med medlemsstaterna för att öka européernas digitala hälsokompetens i syfte att maximera nyttan av dessa digitala verktyg.

3.2

Eftersom bördan av traditionella barnsjukdomar förskjuts mot senare skeden i livet och det finns nya vacciner som kan förebygga sjukdomar hos vuxna och äldre åldersgrupper, uppmuntras medlemsstaterna att överväga vaccinationsprogram under hela livscykeln, med beaktande av de mest kostnadseffektiva vaccinationsstrategierna för att förebygga sjukdom enligt behoven hos olika åldersgrupper (t.ex. ungdomar, gravida kvinnor, personer med kroniska sjukdomar, minoriteter och äldre åldersgrupper).

3.3

Som Jean-Claude Juncker framhöll i sitt tal om tillståndet i unionen 2017 dör barn fortfarande av sjukdomar såsom mässling, som kan förebyggas genom vaccination. Risken för barn från ovaccinerade klasskamrater utgör ett allvarligt hot. Inskrivning i en skola kan behöva göras beroende av bevis på vaccination för att säkerställa en hög vaccinationstäckning. I detta sammanhang bör skolor och lärare få bättre information om vaccinernas roll för att kunna kommunicera med föräldrar och barn om vaccination. Denna utbildningsaspekt är en avgörande faktor eftersom skolorna spelar en central roll i föräldrarnas beslutsprocess.

3.4

Dagens ungdomar riskerar att drabbas av cancerformer som kan förebyggas genom vaccination när de blir äldre. Inför en ökande cancerbörda har EU:s medlemsstater gett kampen mot cancer högsta prioritet på sin politiska dagordning. Erfarenheterna visar att man med en ordentligt genomförd vaccinationspolitik nästan helt kan utrota sjukdomar såsom infektioner som orsakas av humant papillomvirus (HPV). Att erbjuda ungdomar vaccination mot HPV bör betraktas som en viktig aspekt i cancerprogram, eftersom de utgör en unik typ av cancerformer som kan förebyggas genom vaccination.

3.5

Vaccination av vuxna är ibland den enda tillgängliga förebyggande lösningen för att bekämpa en viss sjukdom, t.ex. influensa eller herpes zoster, antingen för att undvika den helt eller mildra dess effekter. I EU kommer en av fyra människor att drabbas av herpes zoster under sin livstid, medan upp till knappt 40 000 personer dör i förtid varje år av orsaker kopplade till influensa. Dessa siffror kan bara minskas genom vaccination.

3.6

Med tanke på den rapporterade tveksamheten bland vårdanställda själva, samt fall och utbrott av sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination på grund av överföring från vårdpersonal, bör genomförandet och efterlevnaden av vaccinationsprogram för vårdpersonal övervakas noga och underbyggas med lämplig fortbildning, med hänsyn till patientsäkerheten och för vårdpersonalens eget skydd, i linje med direktiv 2000/54/EG.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, ”How do animal diseases affect humans?”

(2) Rådets slutsatser om vaccinering som ett ändamålsenligt verktyg inom folkhälsan, den 1 december 2014.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/154

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 767/2008, förordning (EG) nr 810/2009, förordning (EU) 2017/2226, förordning (EU) 2016/399, förordning (EU) 2018/… [förordning om interoperabilitet] och beslut 2004/512/EG och om upphävande av rådets beslut 2008/633/RIF

[COM (2018) 302 final]

(2018/C 440/26)

Föredragande:

Ionuț SIBIAN

Remiss	Europaparlamentet, 2.7.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Presidiets beslut	10.7.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	97/3/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén stöder en viseringspolitik som är och bör förbli ett verktyg för att underlätta turism och affärsverksamhet, samtidigt som det förebygger säkerhetshot och risker för irreguljär migration till EU.

1.2

EESK stöder vidareutvecklingen av Informationssystemet för viseringar (VIS) som den bästa tekniska lösningen för att underlätta viseringsförfarandena för kortare vistelser och hjälpa viserings-, asyl- och migrationsmyndigheter att snabbt och effektivt kontrollera nödvändig information om tredjelandsmedborgare som behöver visering för resor till EU.

1.3

EESK anser att ett av de viktigaste målen för insatser på detta område bör vara harmonisering av EU-medlemsstaternas förfaranden, praxis och resultat när det gäller viseringspolitik.

1.4

När det gäller utarbetandet av särskilda riskindikatorer för behandlingen av viseringsansökningar anser EESK att detta kan begränsa de sökandes rättigheter. EESK uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaternas myndigheter att vederbörligen informera och utbilda personalen på fältet och ledningen för att undvika eventuell profilering utifrån ras, kön, etnisk bakgrund, religion, sexuell läggning och andra personliga särdrag.

1.5

EESK stöder målet att göra det lättare att identifiera försvunna personer. Det kan dock vara problematiskt att sänka åldersgränsen för tagning av fingeravtryck på barn från tolv till sex år. Förslaget innehåller inga bidrag och synpunkter från organ och organisationer som arbetar med barnskyddsfrågor, vilket gör det svårt för EESK att fullt ut bedöma förslagets konsekvenser för barn och skyddet av dem.

1.6

När det gäller samma mål är lagringen av en kopia av den biografiska sidan i sökandens resehandlingar i VIS acceptabelt och nödvändigt, medan det är tveksamt om detta nya dataverktyg bör utarbetas för att stödja återvändandeförfaranden, i enlighet med vad som anges i förslaget. EESK anser inte att de föreslagna ändringarna nödvändigtvis skulle leda till återvändande av tredjelandsmedborgare. Det bör i stället vara ett verktyg som uppmuntrar medlemsstaterna att agera med vederbörlig hänsyn till både vistelsens laglighet och de berörda personernas intresse och välbefinnande. Myndigheterna bör uppmuntra och stödja tredjelandsmedborgare att göra sin vistelse laglig och överväga att återvända till sin ursprungsort.

1.7

När det gäller det underordnade målet med förslaget, som är att, på strikta villkor, ge nationella brottsbekämpande myndigheter och Europol åtkomst till uppgifter i VIS för brottsbekämpande ändamål, betonar EESK vikten av strikta villkor för åtkomst. Åtkomst bör helst kräva ett domstolsbeslut, vilket skulle säkerställa att en sådan åtkomst utgör en nödvändig begränsning av principen om skydd av personuppgifter.

1.8

EESK ser mycket positivt på omfattningen av de samråd som genomförts i samband med detta förslag. Samtidigt skulle kommittén, andra institutioner och allmänheten ha haft stor nytta av att fler av de rådfrågade parternas synpunkter och bidrag inkluderats i förslaget. Det framgår inte vilken typ av synpunkter som lämnats och i vilken utsträckning de påverkat förslagets slutliga utformning.

1.9

När det gäller skydd av grundläggande rättigheter välkomnar EESK Europeiska kommissionens fokus på denna fråga. Kommittén rekommenderar att man ägnar större uppmärksamhet åt hur medlemsstaterna använder sökandenas personuppgifter. Såsom anges ovan behövs ytterligare skyddsåtgärder mot praxis som leder till diskriminering av tredjelandsmedborgare som ansöker om viseringar för kortare eller längre vistelser samt uppehållstillstånd.

1.10

Förslaget skulle ha vunnit på mer detaljerade och specifika uppgifter om viseringar för korta och långa vistelser och uppehållstillstånd, land för land, i både EU-medlemsstater och tredjeländer. Mer information om överskridanden av den tillåtna vistelsen skulle också ha varit mycket användbart när det gäller handel med barn. Uppgifterna är helt nödvändiga för att bedöma rörlighetens karaktär och struktur samt hur lämpliga de instrument som används är.

1.11

EESK rekommenderar också ett mer konkret åtagande att samarbeta med regeringarna och det civila samhället i tredjeländerna så att de kan informera, förbereda och bistå sina medborgare under hela viseringsansökningsförfarandet.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK stöder en viseringspolitik som är och bör förbli ett verktyg för att underlätta turism och affärsverksamhet, samtidigt som det förebygger säkerhetshot och risker för irreguljär migration till EU.

2.2

Samtidigt som kommittén noterar de senaste årens migrations- och säkerhetsutmaningar uppmanar EESK medlemsstaterna och EU-institutionerna att följa en balanserad och proportionerlig strategi som bygger på samförstånd för att bevara ett så öppet, ansvarsfullt, samarbetsinriktat och innovativt EU som möjligt.

2.3

2.4

EESK stöder de allmänna målen med detta initiativ, som är att förbättra säkerheten inom EU och vid dess gränser, främja legitima resenärers rätt att passera de yttre gränserna samt fritt röra sig och vistas inom området utan inre gränskontroller och att underlätta förvaltningen av Schengenområdets yttre gränser.

2.5

EESK stöder de specifika målen med detta initiativ, som är att underlätta viseringsansökningsförfarandet, underlätta och stärka kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium och förbättra den inre säkerheten i Schengenområdet genom att underlätta utbytet av information mellan medlemsstaterna om tredjelandsmedborgare som innehar viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd.

2.6

EESK stöder också målet att åtgärda kvarvarande informationsbrister i fråga om gränser och säkerhet och inkludera viseringar för längre vistelse samt uppehållshandlingar i VIS.

2.7

När det gäller förstärkning av kontrollerna vid handläggningen av viseringar genom utnyttjande av interoperabiliteten, kontroll och bedömning av de uppgifter som sökandena inlämnat och den automatiska sökningen i VIS för varje ansökan i vart och ett av de tillgängliga systemen ser EESK detta som en välkommen förfarandemässig och teknisk utveckling.

2.8

När det gäller utarbetandet av särskilda riskindikatorer för behandlingen av viseringsansökningar anser EESK att detta kan begränsa de sökandes rättigheter. Även om riskindikatorerna inte skulle innehålla några personuppgifter skulle de grundas på statistik och uppgifter från medlemsstaterna om hot, onormalt många avslag eller personer som överskridit den tillåtna vistelsen bland vissa kategorier av tredjelandsmedborgare samt folkhälsorisker. Det finns en betydande risk för att viseringsmyndigheterna kommer att använda dessa uppgifter och indikatorer för att avslå viseringsansökningar på grundval av de profiler som byggts in i systemet och inte utifrån sökandens individuella omständigheter. EESK uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaternas myndigheter att vederbörligen informera och utbilda personalen på fältet och ledningen för att undvika eventuell profilering utifrån ras, kön, etnisk bakgrund, religion, sexuell läggning och andra personliga särdrag.

2.9

2.10

2.11

2.12

EESK välkomnar att kommissionen har beställt tre oberoende studier: en om genomförbarheten, nödvändigheten och proportionaliteten av en sänkt minimiålder för fingeravtryck på barn i viseringsförfarandet och om lagring av en kopia av sökandens resehandlingar i VIS samt två studier om genomförbarheten av och om nödvändigheten och proportionaliteten i att utvidga VIS till att även omfatta uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållshandlingar.

2.13

EESK ser mycket positivt på omfattningen av dessa samråd, som omfattar alla berörda parter, inklusive nationella myndigheter som har befogenhet att föra in, ändra, radera eller konsultera uppgifter i VIS, nationella myndigheter med ansvar för migration och återvändande, barnskyddsmyndigheter, polismyndigheter och myndigheter med ansvar för människohandelsrelaterade frågor, myndigheter med ansvar för konsulära frågor och nationella myndigheter med ansvar för kontroller vid yttre gränsövergångsställen. Dessutom rådfrågades flera olika myndigheter i tredjeländer och icke-statliga organisationer som arbetar med barns rättigheter. Samtidigt skulle kommittén, andra institutioner och allmänheten ha haft stor nytta av att fler av de rådfrågade parternas synpunkter och bidrag inkluderats i förslaget. Det framgår inte vilken typ av synpunkter som lämnats och i vilken utsträckning de påverkat förslagets slutliga utformning.

2.14

När det gäller skydd av grundläggande rättigheter välkomnar EESK Europeiska kommissionens fokus på denna fråga. Kommittén välkomnar de ytterligare skyddsåtgärder som införs genom förslaget för att tillgodose de särskilda behoven när det gäller nya kategorier av uppgifter, uppgiftsbehandling och registrerade personer som kommer att omfattas av VIS, som en del av det bredare arbetet med att skydda den enskildes rätt till åtkomst, rättelse, radering och prövning av personuppgifter. Kommittén rekommenderar att man ägnar större uppmärksamhet åt hur medlemsstaterna använder sökandenas personuppgifter. Såsom anges ovan behövs ytterligare skyddsåtgärder mot praxis som leder till diskriminering av tredjelandsmedborgare som ansöker om viseringar för kortare eller längre vistelser samt uppehållstillstånd.

2.15

2.16

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/158

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 (om allmän livsmedelslagstiftning), direktiv 2001/18/EG (om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön), förordning (EG) nr 1829/2003 (om genmodifierade foder och livsmedel), förordning (EG) nr 1831/2003 (om fodertillsatser), förordning (EG) nr 2065/2003 (om rökaromer), förordning (EG) nr 1935/2004 (om material i kontakt med livsmedel), förordning (EG) nr 1331/2008 (om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer), förordning (EG) nr 1107/2009 (om växtskyddsmedel) och förordning (EU) 2015/2283 (om nya livsmedel)

[COM(2018) 179 final – 2018/0088 (COD)]

(2018/C 440/27)

Föredragande:	Antonello PEZZINI
Medföredragande:	Ester VITALE

Remiss	Rådet, 22.5.2018 Europaparlamentet, 28.5.2018
Rättslig grund	Artiklarna 43, 114, 168.4 b och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Presidiets beslut	13.2.2018
Ansvarig facksektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	5.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	176/2/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK har alltid förespråkat en EU-politik som syftar till att skydda hälsan längs hela livsmedelskedjan i varje steg av produktionen – från jordbrukare till konsument – genom att undvika kontaminering och livsmedelsrisker i syfte att främja säkerhet och hygien samt tydlig, öppen och säker produktinformation.

1.2

EESK stöder kommissionens initiativ för att ta itu med de utmaningar som rör insyn, hållbarhet och effektivitet i hela systemet för kontroll av livsmedelskedjan för att ge medborgarna, medierna och hela det civila samhället en bättre uppfattning av tillförlitlighet och säkerhet.

1.3

EESK framhåller med kraft behovet av att stärka Efsa för att se till att riskhanterare har tillgång till bästa möjliga vetenskapliga råd genom tydlig och öppen kommunikation, och ökat samarbete med medlemsstaterna och andra organ som är verksamma på det sociala området för att garantera ett sammanhängande, säkert och tillförlitligt livsmedelsäkerhetssystem.

1.4

EESK har redan påpekat att ”Efsa sedan sitt inrättande har bevisat sin kompetens” och ”obestridligen [spelar] en mycket viktig roll när det gäller att förebygga hälsorisker i Europa” (1).

1.5

Kommittén anser att det är nödvändigt att garantera upprätthållandet av en hög nivå av oberoende gentemot externt inflytande och högsta möjliga vetenskapliga kompetens inom Efsa genom att maximera riskanalyskapaciteten för att garantera hållbarheten i EU:s bedömningssystem, som anses vara ett av de bästa i världen.

1.6

EESK anser att Efsa och medlemsstaterna i nätverk bör ges möjlighet att på bästa möjliga sätt utveckla lämplig riskkommunikation – självständigt men samstämmigt dem emellan och samordnat mellan riskbedömare och riskhanterare – på ett tydligt och interaktivt sätt så att användarna kan förstå resultaten och slutsatserna, samtidigt som man säkerställer lämpliga nivåer av konfidentialitet och skydd av immateriella rättigheter.

1.7

EESK stöder med kraft inrättandet av ett register över undersökningar, som ska vara lätt att nå online och som innehåller uppgifter om experter och certifierade laboratorier, förklaringar på heder och samvete om att intressekonflikt inte föreligger, en beskrivning av målen samt de tekniska och finansiella resurser som anslagits och varifrån de kommer.

1.8

Enligt kommittén behövs en avsevärd förbättring av konsumenternas uppfattning av risken i samband med livsmedel genom en riktad livsmedels- och näringskultur och en selektiv riskanalyskapacitet.

1.9

Kommittén anser att den framtida allmänna strategiska EU-planen för riskkommunikation – om den utformas i full överensstämmelse med och med respekt för Efsas oberoende – är grundläggande när det gäller att utnyttja de ansvariga aktörernas kapacitet att möta medborgarnas krav på säkerhet, insyn och tillförlitlighet i livsmedelskedjan på ett effektivt, entydigt, interaktivt och lämpligt sätt och vid rätt tidpunkt.

1.10

EESK föreslår att man stärker den strukturerade och systematiska dialogen med det civila samhället, där EESK, med sina strukturer inriktade på hållbara livsmedelssystem, skulle kunna ge ett användbart och konkret bidrag.

1.11

Vad gäller Efsas förvaltning stöder EESK helt och hållet förslaget om en större medverkan av medlemsstaterna och det civila samhället i förvaltningsstrukturen och de vetenskapliga panelerna, genom att styrelsens sammansättning anpassas till standarderna i den gemensamma ansatsen för decentraliserade byråer.

1.12

EESK anser att man bör följa upp avtalet mellan Efsa och gemensamma forskningscentrumet, särskilt vad gäller gemensamma åtgärder beträffande livsmedel och foder och för att utveckla en harmoniserad vetenskaplig analysmetod av hög kvalitet som garanterar insyn, jämförbarhet, delaktighet och rättvisa gentemot alla berörda parter.

2. Inledning

2.1

Den allmänna livsmedelslagstiftningen (EU:s lagstiftning om livsmedels- och fodersäkerhet längs produktionskedjan) är hörnstenen i EU:s rättsliga ram för hela livsmedelskedjan – från producent till konsument.

2.2

Enligt lag ska foder- och livsmedelsregler ha en vetenskaplig grund. Detta är känt som riskanalysprincipen, som utgörs av tre separata men sammanhängande delar: riskbedömning, riskhantering och riskkommunikation.

2.3

Genom förordning (EG) nr 178/2002 inrättades Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), en oberoende vetenskaplig byrå med uppdraget att utfärda vetenskapliga yttranden som ligger till grund för EU:s åtgärder för livsmedelskedjan.

2.4

Den 6 oktober 2017 översändes ett europeiskt medborgarinitiativ med totalt 1 070 865 underskrifter från 22 medlemsstater till Europeiska kommissionen. I initiativet ”Förbjud glyfosat och skydda människor och miljön mot giftiga bekämpningsmedel” (2) uppmanades kommissionen att föreslå ett antal åtgärder för EU:s medlemsstater. Dessa inkluderade att ”se till att den vetenskapliga bedömningen av bekämpningsmedel i EU:s godkännandeförfarande endast bygger på offentliggjorda studier som beställts av behöriga offentliga myndigheter och inte av bekämpningsmedelsindustrin”. Kommissionen åtog sig att lägga fram detta lagförslag senast i maj 2018 för att förbättra insynen i de vetenskapliga bedömningarna samt öka de vetenskapliga undersökningars kvalitet och oberoende.

2.5

Bedömningen av huruvida den allmänna livsmedelsförordningen (EG) nr 178/2002 (3) är ändamålsenlig slutfördes den 15 januari 2018.

2.6

Bedömningen visar att förordningen fortfarande är avgörande och ändamålsenlig när det gäller att hantera en majoritet av de aktuella tendenserna.

2.6.1

Sammantaget har den allmänna livsmedelsförordningens främsta mål uppnåtts, dvs. en hög nivå i fråga om skyddet av människors hälsa, konsumenternas intressen beträffande livsmedel och en effektivt fungerande inre marknad.

2.6.2

Inrättandet av Efsa har förbättrat den vetenskapliga grunden för EU:s åtgärder. Man har gjort betydande förbättringar när det gäller ökningen av Efsas vetenskapliga kapacitet, kvaliteten på myndighetens vetenskapliga rön, insamlingen av vetenskapliga uppgifter samt utvecklingen och harmoniseringen av riskbedömningsmetoderna.

2.6.3

Efsa har förstärkt såväl samarbetet med nationella och internationella vetenskapliga organ som utbytet av information mellan medlemsstaterna.

2.6.4

Ingen bristande systemisk överensstämmelse i fråga om tillämpningen av riskanalysprincipen som sådan har identifierats på EU-nivå.

2.6.5

Efsas strikta policyer för oberoende och insyn har justerats och stärkts regelbundet. Eftersom inte alla medlemsstater är representerade i Efsas styrelse tycks myndighetens förvaltning dock inte vara i linje med den gemensamma ansatsen för EU:s decentraliserade byråer.

2.6.6

I vissa fall har den ram för livsmedelssäkerhet som inrättas i den allmänna livsmedelsförordningen varit en inspirationskälla för länder utanför EU när de utvecklar sin egen nationella lagstiftning.

2.6.7

När det gäller riskbedömning är Efsa på området godkännandehandlingar bundet av bestämmelser om konfidentiell behandling och analysförfaranden där det rekommenderas att alla tillgängliga undersökningar och belägg ska beaktas. I sina yttranden beaktar Efsa alltså inte enbart industrins undersökningar, utan grundar sina vetenskapliga resultat på en så fullständig granskning av litteraturen som möjligt. Industrin är för sin del skyldig att lägga fram sina egna undersökningar som en del av dokumentationen vid ansökan om godkännande.

2.6.8

Nya utvärderingar (4) har visat på vissa begränsningar i Efsas nuvarande system:

—	Det har varit svårt att locka nya panelmedlemmar.

—	Den vetenskapliga expertisen kommer bara från ett fåtal medlemsstater.

—	Den aktuella tendensen att minska budgeten för den offentliga förvaltningen.

—	Den låga finansieringen för att utkontraktera Efsas uppgifter.

2.6.9

Dessutom fördröjer de utdragna godkännandeförfarandena inom vissa sektorer utsläppandet av nya produkter på marknaden. Det centraliserade godkännandesystemet är ändå mer effektivt än att använda flera olika nationella system för godkännande av livsmedel.

2.7

2.8

I ett tidigare yttrande rekommenderade EESK, med tanke på påverkan av de vetenskapliga yttrandena, som inte alltid är samstämmiga och entydiga, Efsa att ”ägna detta fenomen särskild uppmärksamhet [eftersom] den vetenskapliga litteraturen är […] en viktig referenspunkt för bedömningsförfarandet” (6), och uppmanade kommissionen att på myndighetens webbplats systematiskt offentliggöra de föreskrivna undersökningarna och tillhörande rådata, som lett fram till godtagna slutsatser.

2.9

EESK har också påtalat (7) att Efsas bedömning bygger på en vetenskaplig undersökning som bör visa att den berörda produkten är ofarlig. Enligt gällande lagstiftning ska denna referensundersökning läggas fram av det företag som vill släppa ut produkten på marknaden. Detta är dock den känsligaste aspekten, eftersom resultaten av vetenskapliga undersökningar ibland kan variera beroende på var finansieringen kommer från och vilka metoder som används.

2.10

Mer allmänt efterlyste EESK nyligen en livsmedelspolitik som lämpar sig för 2000-talet och som måste uppfylla flera kriterier: livsmedelskvalitet, hälsa, miljö, sociala och kulturella värden, sund ekonomi, anständiga arbetstillfällen, helt internaliserade kostnader och god förvaltning (8).

2.11

Europeiska ombudsmannen har ägnat utredningar och verksamhet åt EU:s modell för riskbedömning inom livsmedelskedjan. I en skrivelse till kommissionen av den 15 mars 2018 framhöll ombudsmannen ett antal vägledande principer för att förbättra denna modell, nämligen

—	oberoende och insyn,

—	en skyldighet att offentliggöra orienterande undersökningar i samband med vetenskapliga bedömningar,

—	ökad offentlig kontroll av dess riskbedömningsuppgifter tidigt i processen,

—	kapacitet att involvera allmänheten och berörda parter i riskbedömningsprocessen (9),

—	ge berörda parter möjlighet att delta i möten, inte bara såsom i nuläget i de öppna plenarsammanträdena, naturligtvis med beaktande av sekretessen.

2.12

Ombudsmannen påpekade också att de offentliga informationsverktyg som Efsa använder för att öka medvetenheten om riskerna med vissa ämnen eller produkter bör vara tillgängliga på samtliga 24 officiella EU-språk, och att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning måste respekteras och riskkommunikationen ta hänsyn till deras behov (10).

3. Kommissionens förslag

3.1

Kommissionen föreslår en översyn av förordningen om allmän livsmedelslagstiftning och en översyn av åtta sektoriella rättsakter för att se till att de stämmer överens med de allmänna reglerna, förbättra insynen och stärka garantierna för undersökningarnas tillförlitlighet, objektivitet och oberoende.

3.2

För att förbättra förvaltningen föreslås en större medverkan av medlemsstaterna i Efsas förvaltningsstruktur och vetenskapliga paneler, samt ett större bidrag från de nationella vetenskapliga organen när det gäller att tillhandahålla vetenskapliga uppgifter och undersökningar.

3.3

Slutligen strävar man med hjälp av en allmän kommunikationsplan efter att förbättra och öka riskkommunikationen till medborgarna, med gemensamma åtgärder för att öka konsumenternas förtroende och höja allmänhetens medvetenhet och förståelse.

4. Allmänna kommentarer

4.1

EESK har alltid förespråkat en EU-politik som syftar till att skydda hälsan längs hela livsmedelskedjan i varje steg av produktionen genom att undvika kontaminering och livsmedelsrisker i syfte att främja livsmedelssäkerhet och livsmedelshygien, öppen och tillförlitlig produktinformation, växthälsa samt djurs hälsa och välbefinnande.

4.1.1

EESK stöder helhjärtat kravet på att EU ska garantera högsta möjliga säkerhet i den europeiska livsmedelskedjan genom att via Efsa förse riskhanterare med bästa möjliga vetenskapliga råd, kommunicera på ett tydligt och öppet sätt med allmänheten om risker och samarbeta med medlemsstaterna och andra aktörer för att garantera en ett sammanhängande och tillförlitligt livsmedelsäkerhetssystem. Det vore bra att

—	på nytt granska bestämmelserna för godkännandeförfaranden för att förbättra deras samstämmighet och effektivitet och skynda på tillträdet till marknaden,

—	på nytt granska undantag och förenklade regler för mikroföretag, i linje med en hög nivå på skyddet av folkhälsan,

—	på nytt bedöma inverkan av de befintliga godkännandena, som förvärrar Efsas arbetsbelastning,

—	förenkla processerna för att säkerställa mer insyn.

4.2

EESK anser att det är nödvändigt att garantera upprätthållandet av en hög nivå av oberoende gentemot externt inflytande och högsta möjliga vetenskapliga kompetens inom Efsa genom att maximera dess riskanalyskapacitet för att garantera hållbarheten i EU:s bedömningssystem.

4.3

EESK påminner om att tack vare EU-lagstiftningen åtnjuter EU-medborgarna en av de högsta livsmedelsäkerhetsstandarderna i världen. Därför anser EESK att det är absolut nödvändigt att inte bara garantera höga och tillförlitliga nivåer av oberoende vetenskapliga analyser, fullständig insyn och interaktiv kommunikation under hela riskbedömningsprocessen med ett fullständigt deltagande av och delat ansvar med samtliga medlemsstater, utan också, vilket är särskilt viktigt, agera kraftfullt och beslutsamt beträffande de mekanismer som påverkar det civila samhällets uppfattning av riskerna.

4.4

EESK anser att det är avgörande att erbjuda konsumenterna säkra livsmedel och upprätthålla förtroendet för att bibehålla ett positivt och tillförlitligt förhållande till medborgarna och påverka livsmedelsmarknaden positivt.

4.5

Forskarsamfundet bör ha förtroende för Efsas roll på livsmedelsäkerhetsområdet och dess yttranden måste utgöra viktiga referenser för att garantera att de livsmedel som släpps ut på marknaden är säkra.

4.6

EESK anser att Efsa är bäst lämpat att utveckla lämplig riskkommunikation, med hjälp av lättförståeliga rapporter och på ett tydligt och öppet sätt så att användarna kan förstå resultaten och slutsatserna, samtidigt som man säkerställer lämpliga nivåer av konfidentialitet och skydd av immateriella rättigheter för att inte hindra innovation och konkurrenskraft.

4.7

En nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att garantera att kommunikationen om risken med specifika livsmedel är begriplig, lämplig, aktuell och samstämmig för de olika mottagarna är att förstärka samordningen mellan riskbedömarna, riskhanterarna, medlemsstaterna och de berörda parterna på grundval av överenskomna kommunikationsprinciper.

4.7.1

EESK anser att man avsevärt bör förbättra konsumenternas medvetenhet om risken med att konsumera ett visst livsmedel med avseende på produktens skadlighet, kulturella föreställningar om livsmedel och livsmedelskonsumtionsmönster.

4.7.2

EESK anser att den framtida allmänna strategiska EU-planen för riskkommunikation – om den åtföljs av en rad operativa åtgärder som är anpassade till de enskilda situationerna – utgör grunden för att bedöma kapaciteten hos samtliga ansvariga aktörer på de olika nivåerna att möta medborgarnas förväntningar på säkerhet, insyn och tillförlitlighet i livsmedelskedjan på ett effektivt och lämpligt sätt och vid rätt tidpunkt.

4.7.3

Osäkerheterna bör erkännas och beskrivas, och eventuella brister i uppgifter eller frågor på grund av att analysmetoderna inte är harmoniserade bör påpekas. I detta sammanhang är det avgörande att kommunikatörerna skickar samstämmiga meddelanden och att kommunikationskanalerna är interaktiva och kan verifieras, med en löpande övervakning av deras effektivitet.

4.7.4

EESK anser också att det är avgörande att kommunikationsåtgärderna åtföljs av kampanjer för att bekämpa felaktig information och felaktiga uppfattningar för att förhindra att korrekta riskanalyser missbrukas för att stoppa innovationer, särskilt sådana från små och medelstora företag.

4.7.5

Det är viktigt att intensifiera samordningen med de nationella myndigheterna och byråerna för att ha ett effektivt varningssystem och garantera att kommunikationen är samstämmig, samt att inrätta en strukturerad och systematisk dialog med det civila samhället, där EESK, med sina strukturer inriktade på hållbara livsmedelssystem, skulle kunna ge ett användbart och konkret bidrag.

4.7.6

Slutligen bör man förstärka samordningen och samarbetet på internationell nivå med våra största handelspartner, särskilt när det gäller frihandelsavtal, för att säkerställa gemensamma riskbedömningsriktlinjer och utveckla harmoniserade metodkriterier för bedömning, i överensstämmelse med täckningen av globala risker genom Codex Alimentarius.

4.8

Efsa måste också åta sig att tillhandahålla tydliga instruktioner och tydlig information som kan ge tillförlitlig och förutsägbar vägledning till de företag som lämnar in ansökningar.

4.9

I detta sammanhang bör Efsa, för att se till att man har tillgång till alla viktiga uppgifter i ett visst ärende, vara mer öppet för dialog med företagen när man analyserar ett visst ärende, genom att tillhandahålla de initiala uppgifter som man förfogar över och komplettera dem med information från de berörda företagen.

4.10

EESK anser att oberoendet för tillsynsmyndigheterna, som kompletterar Efsas åtgärder, bör förstärkas för att påminna beslutsfattarna och allmänheten om vikten av uppgifter av god kvalitet, oavsett källa. En större offentlig kontroll av Efsas riskbedömningsuppgifter redan tidigt i processen, såsom sker genom ”Stakeholder Engagement Approach”, sörjer redan nu för bättre relationer med samtliga berörda parter.

4.11

EESK efterlyser allt smidigare och öppnare förfaranden som samtidigt garanterar att man kan möta utmaningarna i fråga om uppgiftslämnarnas immateriella rättigheter.

4.12

EESK stöder den begäran som nyligen lades fram av Efsas rådgivande grupp om mer offentliga investeringar i forskning om livsmedelssäkerhet, för att undvika att forskning som sponsras av industrin främjar andra intressen framför allmänintresset och för att trygga konsumenternas fullständiga förtroende för EU:s riskbedömningar av livsmedel.

4.13

Vad gäller Efsas förvaltning stöder EESK förslaget om en större medverkan av medlemsstaterna i Efsas förvaltningsstruktur och vetenskapliga paneler, genom att anpassa styrelsens sammansättning till standarderna i den gemensamma ansatsen för decentraliserade byråer, samtidigt som man stärker den strukturerade dialogen med det civila samhället.

5. Särskilda kommentarer

5.1

EESK välkomnar förslaget om ett register över undersökningar, förutsatt att det lätt kan nås online och innehåller uppgifter om berörda experter och certifierade laboratorier, förklaringar på heder och samvete om att intressekonflikt inte föreligger, en beskrivning av undersökningens mål och komplexitet, de tekniska och finansiella resurser som anslagits och varifrån de kommer, tidplanen och förfarandena för interaktiv kommunikation samt eventuella kontrollundersökningar som krävs.

5.2

Referenslagstiftningen för laboratoriestandarder är direktiv 2004/10/EG, som baseras på de standarder för god laboratoriesed som tagits fram av OECD (11). Lagstiftningen för och driften av livsmedelsäkerhetslaboratorierna (12) bör kompletteras med revisionssystem för behandling av uppgifter, för att säkerställa att undersökningarna avspeglar verkligheten.

5.3

EESK anser att man bör följa upp avtalet mellan Efsa och gemensamma forskningscentrumet, särskilt vad gäller gemensamma åtgärder beträffande livsmedel och foder, alternativa metoder för djurskydd, kombinerad exponering för kemiska ämnen och blandningar samt insamling av grundläggande uppgifter för riskbedömning. I synnerhet bör Efsa och gemensamma forskningscentrumet utveckla harmoniserade vetenskapliga analysmetoder som garanterar kvalitet, insyn, jämförbarhet, delaktighet och rättvisa gentemot alla berörda parter.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 268, 14.8.2015, s. 1.

(2) Se http://ec.europa.eu/citizens-initiative/public/initiatives/successful/details/2017/000002

(3) Se ”Executive Summary of the Refit Evaluation of the General Food Law (Regulation (EC) No 178/2002)”, SWD(2018) 38 final.

(4) Se SWD(2018) 37 final, 15.1.2018.

(5) EUT C 268, 14.8.2015, s. 1.

(6) EUT C 268, 14.8.2015, s. 1.

(7) Ibid.

(8) EUT C 129, 11.4.2018, s. 18.

(9) Skrivelse från Europeiska ombudsmannen.

(10) Ibid.

(11) OECD:s principer för god laboratoriesed.

(12) Se förordning (EG) nr 882/2004.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/165

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan

[COM(2018) 173 final]

(2018/C 440/28)

Föredragande:

Peter SCHMIDT

Remiss	Europeiska unionens råd, 30.4.2018 Europaparlamentet, 2.5.2018
Rättslig grund	Artiklarna 43.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Presidiets beslut	22.5.2018
Ansvarig facksektion	Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	5.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	172/1/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan härrör från en obalans i maktförhållandet mellan aktörer i olika delar av kedjan och får negativa ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens förslag om att minska förekomsten av otillbörliga handelsmetoder som ett nödvändigt första steg för att skydda de svagare aktörerna, i synnerhet jordbrukare, arbetstagare och vissa aktörer, samt att förbättra styrningen inom livsmedelskedjan. Genom reglering och en rättslig ram med effektiva och robusta tillsynsmekanismer kan man effektivt få bukt med otillbörliga handelsmetoder på EU-nivå.

1.2

EESK beklagar dock att kommissionen endast har infört en gemensam miniminivå för skydd i hela EU genom att endast förbjuda ett visst antal specifika otillbörliga handelsmetoder. Det behövs ett förbud mot alla otillbörliga metoder.

1.3

Skyddet mot otillbörliga handelsmetoder är begränsat till endast små och medelstora företag som är leverantörer och deras försäljning till köpare som inte är små och medelstora företag, men EESK anser att detta inte är tillräckligt för att på ett ändamålsenligt sätt ta itu med problemet med obalans i maktförhållandena och att detta inte kommer att få någon meningsfull effekt. Skyddet bör utökas till att gälla alla aktörer, stora som små, inom och utanför EU. Till och med när stora aktörer faller offer för otillbörliga handelsmetoder är det ofta de svagaste aktörerna i kedjan som drabbas ekonomiskt.

1.4

När det gäller genomförandet välkomnar EESK kommissionens förslag om att införa ett harmoniserat EU-nätverk av tillsynsmyndigheter. Tillsynsmekanismerna bör emellertid även stärkas, till exempel med ett särskilt ombudsmannaförfarande, kollektiv talan och åtgärder från myndigheternas sida med syftet att upprätthålla lagstiftningen, för att skydda den klagandes anonymitet. Sådana mekanismer bör även kompletteras med möjligheten att utdöma påföljder. För att underlätta klagomålsprocessen bör skriftliga avtal vara obligatoriska, vilket skulle skapa större rättvisa i förhandlingarna.

1.5

Förutom att ta itu med otillbörliga handelsmetoder rekommenderar EESK att kommissionen uppmuntrar och stöder företagsmodeller som bidrar till att göra livsmedelskedjan hållbar (t.ex. genom att förkorta den, förbättra insynen osv.), uppnå mer jämvikt inom den och förbättra effektiviteten, i syfte att stärka maktbalansen.

1.6

Sist men inte minst upprepar EESK att främjandet av rättvisare handelsmetoder bör vara en del av en omfattande EU-politik för livsmedel, för att se till att livsmedelskedjan blir mer ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar, i syfte att genomföra FN:s mål för hållbar utveckling.

2. Inledning

2.1

Med otillbörliga handelsmetoder avses handelsmetoder mellan företag som starkt avviker från god affärssed, som strider mot god tro och heder och som en handelspartner ensidigt påtvingar den andra parten (1). Livsmedelskedjan är särskilt sårbar för otillbörliga handelsmetoder på grund av de kraftiga obalanserna mellan små och stora aktörer. Otillbörliga handelsmetoder kan förekomma i alla delar av leverantörskedjan och metoder som uppstår på ett ställe kan få effekter i andra delar av kedjan beroende på vilket inflytande de berörda aktörerna har på marknaden (2).

2.2

Såsom beskrivs ingående i EESK:s yttrande om ”En rättvisare livsmedelskedja för jordbruksprodukter”, som antogs i oktober 2016 (3), har koncentrationen av förhandlingsstyrka lett till missbruk av dominerande ställning vilket har gjort att aktörer med svagare förhandlingsposition har blivit alltmer sårbara för otillbörliga handelsmetoder. Detta betyder att den ekonomiska risken överförs från marknaden upp genom leverantörskedjan, vilket får särskilt negativa följder för konsumenterna och vissa aktörer, t.ex. jordbrukare, arbetstagare och små och medelstora företag. Problemet med otillbörliga handelsmetoder har erkänts av alla aktörer i livsmedelskedjan och det har rapporterats att majoriteten av aktörerna har erfarenhet av otillbörliga handelsmetoder (4).

2.3

Konsekvenserna för konsumenterna bör särskilt lyftas fram. Pristrycket tvingar de företag som bearbetar livsmedel att producera så billigt som möjligt, vilket kan påverka kvaliteten på de livsmedel som görs tillgängliga för konsumenterna liksom livsmedelssäkerheten. För att minska sina kostnader använder vissa företag ibland billigare råvaror, vilket påverkar livsmedlens kvalitet och värde. I många produkter använder man till exempel transfetter i stället för hälsosammare oljor och fetter från Europa (5).

2.4

Pressen ökar på de svagaste aktörerna i livsmedelskedjan. Enligt färska uppgifter från Eurostat ökar återförsäljarnas andel av bruttoförädlingsvärdet fortfarande. Detta beror på en högre koncentration i detaljhandels- och bearbetningssektorn i livsmedelskedjan, vilken i sin tur beror på en felaktig tolkning av kartellagstiftningen. Därför måste livsmedelskedjans funktionssätt förbättras för att garantera att inkomsterna sprids på ett rättvist sätt över hela leverantörskedjan. Värdet av detaljhandeln får dock inte underskattas, med tanke på dess roll när det gäller att tillhandahålla dagligvaror.

2.5

Att tackla otillbörliga handelsmetoder är, vid sidan av att minska prisvolatiliteten på marknaderna och att stärka producentorganisationernas roll, en av de viktigaste faktorerna för att förbättra livsmedelskedjans funktionssätt. Europaparlamentet uppmanade i sin resolution från juni 2016 (6) kommissionen att föreslå en rättslig ram avseende otillbörliga handelsmetoder, och EESK och Agricultural Markets Task Force upprepade denna uppmaning i oktober respektive november 2016.

2.6

I 20 medlemsstater finns det redan olika lagstiftningsinitiativ för att hantera otillbörliga handelsmetoder. Tillsammans med det befintliga leverantörskedjeinitiativet har detta ökat medvetenheten om den ojämlika maktbalansen inom livsmedelskedjan. De befintliga nationella eller frivilliga ansatser som hittills har gjorts har dock endast i ett fåtal fall lyckats lösa problemet med otillbörliga handelsmetoder. Kommissionen beslutade att lägga fram ett specifikt lagstiftningsförslag i april 2018 där det erkänns att lapptäcket av regler om otillbörliga handelsmetoder i medlemsstaterna, eller avsaknaden av sådana regler, kan utgöra ett hinder för målet i fördraget att garantera jordbrukarna en skälig levnadsstandard (7).

3. Kommissionens förslag

3.1

Med förslaget till direktiv vill kommissionen minska förekomsten av otillbörliga handelsmetoder inom livsmedelskedjan genom att införa en gemensam miniminivå för skydd i hela EU som består av en förteckning över specifika förbjudna otillbörliga handelsmetoder, till exempel sena betalningar för färskvaror, avbeställningar i sista minuten, ensidiga eller retroaktiva ändringar av avtal, och krav på att leverantören ska betala för kasserade produkter. Andra affärsmetoder kommer endast att tillåtas om parterna klart och tydligt kommit överens om dem: att en köpare returnerar osålda varor till leverantören, att en köpare tar betalt av leverantören för att säkra eller upprätthålla avtalen om leverans av livsmedel, eller att en leverantör betalar för säljfrämjande åtgärder och marknadsföring avseende produkter som köparen säljer.

3.2

Skyddet mot otillbörliga handelsmetoder är bara tillämpligt när en leverantör som är ett litet eller medelstort företag säljer livsmedelsprodukter till en köpare som inte är ett litet eller medelstort företag (8).

3.3

I kommissionens förslag föreskrivs också att medlemsstaterna ska utse en offentlig myndighet med ansvar för genomförandet av de nya bestämmelserna. Om en överträdelse har bevisats kommer det ansvariga organet att vara behörigt att utdöma proportionella och avskräckande påföljder. Denna tillsynsmyndighet kommer att kunna inleda utredningar på eget initiativ eller på grundval av ett klagomål. I sådana fall kommer de parter som lämnar in ett klagomål att kunna begära sekretess och anonymitet för att skydda sin ställning gentemot sin handelspartner. En samordningsmekanism mellan tillsynsmyndigheterna ska också inrättas och stödjas av kommissionen för att möjliggöra utbyte av god praxis.

4. Allmänna kommentarer

4.1

EESK välkomnar kommissionens förslag som ett första avgörande steg mot att inleda en lagstiftningsprocess för att reglera otillbörliga handelsmetoder i hela EU, vilket starkt rekommenderas i kommitténs yttrande från 2016. Detta är en nödvändig utveckling för att skydda livsmedelskedjans svagare aktörer, dvs. jordbrukare och arbetstagare, och för att se till att deras inkomster blir mindre volatila och stabilare. Förslaget bidrar i synnerhet till att ta itu med dessa aktörers svaga förhandlingsposition, och förbättrar på detta sätt styrningen i livsmedelskedjan.

4.2

Kommissionen konstaterar i dokumentet att det inte är troligt att det EU-omfattande leverantörskedjeinitiativet utvecklas till en omfattande styrram som gör lagstiftningsåtgärder, inklusive tillsyn, överflödiga (9). EESK upprepar i detta sammanhang att leverantörskedjeinitiativet och andra nationella frivilliga system verkligen kan vara mycket användbara, men endast som ett komplement till och inte som ersättning för effektiva och robusta tillsynsmekanismer på medlemsstatsnivå (10).

4.3

EESK välkomnar även främjandet av ett harmoniserat EU-nätverk av tillsynsmyndigheter, vilket vi rekommenderat i ett tidigare yttrande. Ett effektivt samarbete mellan tillsynsmyndigheter är av avgörande betydelse för att tackla gränsöverskridande otillbörliga handelsmetoder som ingen annars skulle ta itu med.

4.4

EESK beklagar dock att kommissionen har antagit en strategi med en minimal harmonisering, vilket inte räcker till för att hantera alla de otillbörliga metoder som förekommer i hela livsmedelskedjan. Kommittén beklagar i synnerhet att det endast är köpare som kan göra sig skyldiga till otillbörliga metoder och att endast ett begränsat antal otillbörliga handelsmetoder förbjuds inom denna ram, såsom förklaras närmare i kapitel 5.

4.5

EESK ifrågasätter även kommissionens förslag att begränsa skyddet mot otillbörliga handelsmetoder till endast små och medelstora företag som är leverantörer och deras försäljning till köpare som inte är små eller medelstora företag. För att skyddet mot otillbörliga handelsmetoder ska bli effektivt och framgångsrikt bör det tillämpas på samtliga aktörer i leverantörskedjan, oavsett storlek, så att det påverkar samtliga handelsförbindelser. EESK erkänner dock de små och medelstora företagens sårbarhet. Förslaget tar inte heller upp problemet med ojämlika förhandlingspositioner och ekonomiskt beroende, vilket inte nödvändigtvis sammanfaller med aktörernas ekonomiska kraft.

4.6

Förslagets räckvidd är inte tillräckligt omfattande och borde även täcka in jordbruksprodukter som inte är livsmedel, såsom trädgårdsprodukter, och foder.

4.7

Att ta itu med otillbörliga handelsmetoder är (i likhet med att minska volatiliteten på marknaden och att stärka producentorganisationernas roll) en mycket viktig del i arbetet med att göra livsmedelskedjan mer ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar. EESK upprepar att främjandet av rättvisare handelsmetoder bör vara en del av en EU-omfattande livsmedelspolitik med syftet att genomföra FN:s mål för hållbar utveckling. En sådan övergripande politik bör i synnerhet garantera skäliga priser för producenterna så att jordbruket förblir livskraftigt (11).

4.8

Trots att detta går utöver räckvidden för kommissionens förslag betonar EESK än en gång behovet av att främja ett större värdesättande av livsmedel i samhället som helhet, och skulle stödja lanseringen av en EU-omfattande informations- och medvetandegörandekampanj på temat ”livsmedlens värde” (12) och ”minskat livsmedelssvinn” i samarbete med berörda organisationer.

5. Särskilda kommentarer

Förteckning över förbjudna otillbörliga handelsmetoder

5.1

Otillbörliga affärsmetoder kan generellt definieras som metoder som starkt avviker från god affärssed och som strider mot god tro och heder (13). Detta omfattar även all praxis som involverar en omotiverad eller oproportionell överföring av risk till en avtalspart.

5.2

Kommissionen har endast förbjudit ett specifikt antal otillbörliga handelsmetoder. EESK upprepar att ett förbud mot alla otillbörliga metoder behövs, exempelvis (men inte uteslutande) i fråga om följande, såsom redan rekommenderats i kommitténs tidigare yttrande:

—	Oskälig överföring av kommersiell risk.

—	Oklara eller ospecificerade avtalsvillkor.

—	Ensidiga och retroaktiva ändringar av avtal, även av priser.

—	Lägre produktkvalitet eller konsumentinformation utan information till, samråd med eller samtycke från köparna.

—	Bidrag till reklam- eller marknadsföringskostnader.

—	Försenade betalningar.

—	Avgifter för att börja föra produkter eller lojalitetsavgifter.

—	Kostnader för hyllplacering.

—	Krav på ersättning för kasserade eller osålda produkter.

—	Användning av kosmetiska produktspecifikationer för att inte godkänna försändelser av livsmedel eller sänka priset.

—	Påtryckningar för att sänka priser.

—	Debitering för fiktiva tjänster.

—	Avbeställningar i sista minuten eller avdrag från planerade volymer.

—	Hot om att sluta föra produkter.

—	Schablonbelopp som företag tar ut av leverantörer som ett krav på att inkluderas i en leverantörsförteckning (”pay to stay”).

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utöka förteckningen i enlighet med den specifika situationen i respektive land.

5.3

EESK efterlyser ett effektivt förbud mot försäljning under självkostnadspris i livsmedelsdetaljhandeln (14). EESK rekommenderar särskilt att leverantörer, såsom jordbrukare, ska betalas ett skäligt och rättvist pris som gör det möjligt för leverantören att få en inkomst som är tillräcklig för investering, innovation och hållbar produktion.

5.4

Samtliga otillbörliga handelsmetoder som uttryckligen förbjuds i kommissionens förslag avser situationer där det finns ett befintligt avtal. Det är dock betydligt vanligare att aktörer utsätts för påtryckningar innan ett avtal har ingåtts. Exemplen bör därför utvidgas så att de även omfattar fall där ett företag (med inflytande på marknaden) kräver av ett annat företag att det ska bevilja förmåner utan något objektivt motiverat skäl (se även artikel 19.2, punkt 5 i den tyska konkurrenslagstiftningen (GWB)). Denna bestämmelse i den tyska konkurrenslagstiftningen har visat sig vara ett lämpligt verktyg för att bekämpa missbruk av köpkraft. Den tyska förbundsdomstolens (BHG) beslut i ”Hochzeitsrabatte”-fallet (bröllopsrabatter) illustrerar med all önskvärd tydlighet förhållandet mellan en mäktig tysk återförsäljare av livsmedel och dess leverantörer (15).

Definition av små och medelstora företag

5.5

Begränsningen av skyddet mot otillbörliga handelsmetoder till endast små och medelstora företag som är leverantörer räcker inte för att effektivt motverka problemet med obalanser i livsmedelskedjan. EESK framhåller den ”dominoeffekt” som kan skapas när stora aktörer utsätts för otillbörliga handelsmetoder. Otillbörliga handelsmetoder har en tydligt negativ effekt oavsett vem som bär ansvaret. Det är oundvikligt att de ekonomiska effekterna drabbar de svagaste aktörerna i livsmedelskedjan, dvs. jordbrukare, arbetstagare, vissa aktörer och även konsumenter.

5.6

Ett annat argument för att utöka skyddet är att stora aktörer i synnerhet kan diskriminera små och medelstora företag och utesluta dem från leverantörskedjan, på grund av risken för att få klagomål riktade emot sig. I detta sammanhang erkänner EESK återigen de små och medelstora företagens sårbarhet.

Tillämpning

5.7

I syfte att uppnå en effektiv tillämpning av lagstiftningen måste man göra skillnad mellan civilrättslig tillämpning (ingår ännu inte i kommissionens förslag) och myndigheternas tillämpning av lagen. Det bör redan från början betonas att tillräcklig hänsyn måste tas till den berörda partens rätt till anonymitet, eftersom många företag skulle tveka att vidta åtgärder mot missbruk av rädsla för repressalier, såsom att köparen slutar att föra företagets produkter (”skrämselfaktorn”).

5.7.1

Civilrättslig tillämpning av lagen

När det gäller civilrättslig tillämpning av lagen bör den berörda parten ha möjlighet att väcka förbudstalan, talan om undanröjande och skadeståndstalan. På grund av ”skrämselfaktorn” är dock sådana rättsmedel av relativt liten betydelse. Alla berörda organisationer bör dessutom kunna väcka förbudstalan och talan om undanröjande. Detta skulle garantera ett särskilt skydd av den berörda parten med avseende på anonymitet, i den händelse att de otillbörliga handelsmetoderna är riktade mot flera företag (t.ex. om en livsmedelsaktör kräver att alla leverantörer/köpare ska bidra till alla extrakostnader).

Den berörda parten eller organisationen bör ges möjlighet att väcka dessa typer av talan inför en domstol eller en ombudsman. Ett förfarande via en ombudsman skulle ha den fördelen att tvisten inte skulle behöva bedrivas offentligt. Ett särskilt förfarande via en ombudsman bör inrättas. Ombudsmannen bör också tilldelas särskilda befogenheter att fatta beslut. Frivilliga förfaranden skulle i många fall inte vara ändamålsenliga eller leda till någon reell lösning.

Utöver detta uppmuntrar EESK aktörerna att utveckla initiativ för att få till stånd en kulturförändring och öka rättvisan i leverantörskedjan.

5.7.2

Myndigheternas tillämpning av lagen

På grund av ”skrämselfaktorn” spelar myndigheternas tillämpning av lagen en särskilt viktig roll på området, och måste därför regleras. Myndigheter såsom kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna bör därför ges omfattande utrednings- och tillsynsbefogenheter. De konkurrensregler som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 (nu 101) och 82 (nu 102) i fördraget skulle kunna tjäna som exempel i detta sammanhang. (Artikel 6 i förslaget till direktiv är i jämförelse mycket svagare.) I synnerhet artikel 17 i förordningen ger möjlighet att göra utredningar avseende olika sektorer i ekonomin och olika typer av avtal. Om myndigheterna skulle få befogenhet att införa avgifter på vinster skulle detta få ytterligare avskräckande effekt.

Alternativa livsmedelskedjor

5.8

EESK upprepar att alternativa företagsmodeller som bidrar till att förkorta leveranskedjan mellan livsmedelsproducenter och slutkonsumenten, t.ex. digitala plattformar, bör uppmuntras och stödjas och att kooperativens och producentorganisationernas roll och ställning bör stärkas för att återställa maktbalansen (16). Detta bör vara ämnet för ett framtida yttrande från EESK.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europeiska kommissionen, 2014.

(2) Rapport från Agri-Market Task Force, november 2016: https://ec.europa.eu/agriculture/sites/agriculture/files/agri-markets-task-force/improving-markets-outcomes_en.pdf.

(3) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.

(4) Europeiska kommissionens meddelande av den 15 juli 2014, Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan.

(5) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.

(6) Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan (2015/2065(INI)).

(7) COM(2018) 173 final.

(8) Definitionen i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013.

(9) COM(2018) 173 final.

(10) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.

(11) EUT C 129, 11.4.2018, s. 18.

(12) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.

(13) COM(2014) 472 final.

(14) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.

(15) Se Bundesgerichtshof (BGH), 23.01.2018, KVR 3/17, Wirtschaft und Wettbewerb (WuW) 2018, 209 – Hochzeitsrabatte.

(16) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/171

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för Östersjön, och om upphävande av förordningarna (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008

[COM(2018) 149 final – 2018/0074 (COD)]

(2018/C 440/29)

Föredragande utan studiegrupp:

Gabriel SARRÓ IPARRAGUIRRE

Remiss från rådet	12.4.2018
Remiss från Europaparlamentet	16.4.2018
Rättslig grund	Artikel 43.2 och artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Beslut av kommitténs presidium	17.4.2018
Ansvarig facksektion	Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	5.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	182/1/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK anser att inrättandet av en flerårig plan är en lämplig åtgärd för förvaltningen av västliga vatten, men att man bör beakta de särdrag som kännetecknar de fisken som bedrivs i nordvästliga och sydvästliga vatten.

1.2

Kommittén anser att denna förordning bör anpassas till målen för den gemensamma fiskeripolitiken och att man därför bör nämna den socioekonomiska dimensionens betydelse i samband med fördelningen av fiskemöjligheterna.

1.3

EESK anser att man genom regionalisering bör kunna uppdatera förteckningarna över de arter som omfattas av denna förordning, eftersom vissa av dem försvårar förvaltningen av blandfisken på grund av de begränsade fångsterna, hänsynen till bifångster och till och med avsaknaden av kvoter i vissa medlemsstater, vilket särskilt bör uppmärksammas med tanke på det nära förestående ikraftträdandet av landningsskyldigheten och uppkomsten av konceptet ”begränsande arter” (choke species), som i vissa fall skulle kunna leda till att fiskeverksamheten lamslås.

1.4

Kommittén betonar att man, med hjälp av Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), måste öka satsningarna på vetenskaplig forskning för att öka kunskapen om fiskbeståndens verkliga situation och därmed, i den mån det är möjligt, undvika att försiktighetsansatsen tillämpas och uppnå ett hållbart utnyttjande av dessa resurser i tid.

2. Sammanfattning av kommissionens förslag

2.1

Det förslag till förordning som är föremål för detta yttrande syftar till att upprätta en övergripande förvaltningsplan för demersala fiskbestånd, inklusive djuphavsbestånd, som är föremål för fiske i västliga vatten.

2.2

Genom denna plan avser man att säkerställa att dessa bestånd utnyttjas i enlighet med principerna för maximal hållbar avkastning (MSY) genom att följa en ekosystemansats och en försiktighetsansats. Syftet med detta är att skapa stabila fiskemöjligheter som beaktar de senaste vetenskapliga rönen och att underlätta införandet av landningsskyldigheten.

2.3

Bestånden bör förvaltas i enlighet med de av Internationella havsforskningsrådet (Ices) rekommenderade FMSY-intervallen (där F står för fiskeridödligheten), så att fiskemöjligheterna för en viss art fastställs inom det lägsta möjliga FMSY-intervallet, även om fiskemöjligheter också kan fastställas på nivåer som ligger under dessa intervall eller, under vissa villkor och förutsatt att det berörda beståndet ligger över sin MSY Btrigger (referenspunkt för lekbiomassa), i enlighet med det övre FMSY-intervall som vid den tidpunkten var tillgängligt.

2.4

Fiskemöjligheterna ska dock alltid fastställas till en nivå som säkerställer att risken för att lekbiomassan sjunker under gränsreferenspunkten för lekbiomassa (Blim) är lägre än 5 %.

2.5

Vid fördelningen av dessa fiskemöjligheter ska medlemsstaterna ta hänsyn till hur fångstsammansättningen sannolikt kommer att se ut för de fartyg som deltar i fisket.

2.6

Kommissionen ges befogenhet att genom delegerade akter anta tekniska åtgärder avseende fiskeredskapens egenskaper och begränsningar för att förbättra deras selektivitet, minska oönskade fångster och begränsa effekterna på ekosystemet, samt beträffande minsta storlekar för bevarande och landningsskyldigheten.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK anser att inrättandet av en flerårig plan är en lämplig åtgärd för att trygga utnyttjandet av fiskeresurserna på medellång och lång sikt i de västliga vattnen.

3.2

Kommittén anser dock att man under arbetet med planen bör ta hänsyn till de särdrag som kännetecknar fiskena i nordvästliga och sydvästliga vatten och skillnaderna mellan dem, med hänsyn till flottornas olika egenskaper, deras fiskeverksamhet (metoder) och fiskeresornas längd.

3.3

EESK vill påpeka att planen måste bidra till uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens alla mål, och vid fastställandet av fiskemöjligheterna bör man därför även beakta studierna av de socioekonomiska effekterna och lönsamhetströskeln för varje reglerad metod, en aspekt som inte tas upp i utkastet till förordning.

3.4

Kommittén är oroad över konsekvenserna av tillämpningen av försiktighetsansatsen i fall där det saknas vetenskapliga uppgifter om vissa typer av fiske, och dess återverkningar i form av en direkt minskning av fiskemöjligheterna. EESK uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att utöka sina satsningar på forskning i syfte att öka kunskapen om dessa bestånd. Kommittén anser dessutom att man, i händelse av att de vetenskapliga utvärderingarna av fiskbestånd inte är analytiska, inte bör göra några betydande minskningar av de totala tillåtna fångstmängderna innan utvärderingarna förbättras.

3.5

Vid blandade fisken där man konstaterar problem med begränsande arter som ingår i planen och som kan komma att lamslå fisket av de främsta målarterna anser EESK att det är nödvändigt att analysera möjligheten att undanta dem från systemet med totala tillåtna fångstmängder (TAC), och att genom regionalisering föreslå alternativa förvaltningsåtgärder som säkerställer en god status när det gäller deras bestånd.

3.6

De särdrag som kännetecknar vissa arter och områden kräver en fiskeriförvaltning som, för att vara effektiv, bör underlätta inrättandet av delförvaltningsområden inom samma Ices-sektion. Kommittén uppmanar kommissionen att inkludera denna möjlighet i förordningen.

4. Särskilda kommentarer

4.1

Artikel 1 innehåller en förteckning över arter som försvårar förvaltningen av blandfiske, däribland djuphavsarter, som har sin egen differentierade lagstiftning om total tillåten fångstmängd och kvoter. Dessutom löper detta system halvårsvis, och kommittén anser därför att inkluderingen av dessa arter skapar förvirring. Fångsterna av dessa arter, inbegripet bifångster, är begränsade eller obefintliga i vissa medlemsstater. Detta är till exempel fallet med beryxar (Beryx spp.). Dessutom finns det i fråga om fläckpagellen (Pagellus bogaraveo) i område IXa ett antal särskilda aspekter med koppling till fiskeområdena (områden i Atlanten och Medelhavet där total tillåten fångstmängd och kvoter saknas) och deltagandet i fisket av fiskeflottor från tredjeländer, och EESK anser därför att det inte finns någon anledning att ta upp denna fisk i förteckningen eftersom man inte vet i vilken utsträckning dessa länder är beredda att anpassa sin förvaltning till EU:s principer och intressen.

4.2

Det finns också arter som havsabborre (Dicentrarchus labrax) och vitling (Merlangius merlangus) i område IXa som inte omfattas av något system med total tillåten fångstmängd och kvoter, och kommittén anser att därför att hänvisningen till dem bör strykas. När det gäller andra arter som torsk (Gadus morhua), vitling (Merlangius merlangus) i zon VII och kolja (Melanogrammus aeglefinus) är kvoterna mycket små för vissa medlemsstater, och de kan således klart och tydligt anses utgöra ett hinder för vissa flottor eftersom de betraktas som begränsande arter. Kommittén anser att det är nödvändigt att ta bort även dem från förteckningen.

4.3

Det noteras också att det finns ett antal fel när det gäller fastställandet och omfattningen av de funktionella enheterna för havskräfta (Nephrops norvegicus), och EESK anser därför att de bör ses över.

4.4

Kommittén anser att bedömningen av fiskemöjligheter i linje med principerna om maximal hållbar avkastning, i enlighet med vad som anges i artiklarna 3, 4 och 5, innebär att endast variabler med koppling till fiskbeståndens bevarande beaktas. Denna plan bör bidra till att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens alla mål i enlighet med artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013 och inte bara fokusera på de miljörelaterade variablerna utan även beakta de sociala och ekonomiska, för att undvika plötsliga ändringar av fiskemöjligheterna från ett år till nästa.

4.5

För att undvika att den årliga förvaltningen av fiskemöjligheterna försvårar genomförandet av den fleråriga förvaltningen, och för att uppmuntra de berörda aktörernas deltagande i beslutsfattandet, bör medlagstiftarna ändra artikel 4 i förslaget till förvaltningsplan i syfte att införliva en rättslig grund för antagandet av regler för utnyttjande som stämmer överens med den gemensamma fiskeripolitikens principer, genom regionalisering.

4.6

I artikel 5.2 anges att försiktighetsansatsen ska tillämpas för fiskeriförvaltningen i de fall då tillräckliga vetenskapliga uppgifter inte finns tillgängliga. EESK föreslår att man fastställer effektiva mekanismer inom ramen för planen som, med hjälp av Europeiska havs- och fiskerifonden, kan främja en ökad insamling av vetenskapliga uppgifter inom den tidsram och med den frekvens som krävs för att undvika fiskestopp.

4.7

I artikel 9 anges att medlemsstaterna, vid fördelningen av fiskemöjligheterna, ska ta hänsyn till hur fångstsammansättningen sannolikt kommer att se ut för de fartyg som deltar i blandfiske. Enligt kommitténs mening går denna princip långt utöver vad som anges i artikel 17 i förordning (EU) nr 1380/2013 om kriterier för medlemsstaternas fördelning av fiskemöjligheter.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/174

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en flerårig återhämtningsplan för svärdfisk i Medelhavet och om ändring av förordningarna (EG) nr 1967/2006 och (EU) 2017/2107

[COM(2018) 229 final – 2018/0109 (COD)]

(2018/C 440/30)

Föredragande:

Gabriel SARRÓ IPARRAGUIRRE

Remiss från Europaparlamentet	2.5.2018
Remiss från rådet	14.5.2018
Rättslig grund	Artikel 43.2 och artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Beslut av EESK:s plenarförsamling	22.5.2018
Ansvarig facksektion	Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	5.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	181/1/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK stöder rent generellt Europeiska kommissionens förslag, som syftar till att i EU:s lagstiftning införliva rekommendation 16-05 från Iccat (Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten), som fastställer en flerårig återhämtningsplan för svärdfisk i Medelhavet och syftar till att säkerställa att detta bestånd uppnår en biomassa som motsvarar maximalt hållbar avkastning (MSY) senast 2031, med en sannolikhetsgrad på minst 60 % för uppnåendet av detta mål.

1.2

Kommittén har kunnat konstatera att Europeiska kommissionen inte bara har införlivat Iccats rekommendation i sitt förslag, utan också infört ett antal punkter som inte har någon motsvarighet i rekommendationen och som kan ge EU:s flotta ett sämre utgångsläge i konkurrensen med flottorna från tredjeländer runt Medelhavet – såsom Marocko, Algeriet, Tunisien och Turkiet – som också bedriver denna typ av fiske. Därför, och i syfte att undvika allvarligare socioekonomiska följder för europeiska arbetsgivare och arbetstagare än för dem i andra länder, uppmanar EESK medlagstiftarna att beakta de särskilda kommentarerna längre ner i detta yttrande.

1.3

EESK uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och länderna kring Medelhavet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att helt och hållet avskaffa användningen av drivgarn, en metod som är förbjuden sedan 1998, för att förhindra olaglig fångst och försäljning av svärdfisk i Medelhavet och motverka såväl marknadskonsekvenserna av denna olagliga verksamhet som den illojala konkurrens den innebär för de flottor som följer reglerna.

2. Sammanfattning av kommissionens förslag

2.1

Med tanke på den oroväckande situationen för svärdfisken i Medelhavet (Xiphias gladius) antog Iccat vid sitt årliga möte 2016 rekommendation 16-05 om en femtonårig återhämtningsplan för denna art. I rekommendationen anges regler för bevarande, förvaltning och kontroll av Medelhavets svärdfiskbestånd som skulle göra det möjligt att, med en sannolikhetsgrad på minst 60 %, uppnå en biomassa som motsvarar en maximal hållbar avkastning senast 2031.

2.2

Det förslag till förordning som är föremål för detta yttrande införlivar i EU:s lagstiftning denna rekommendation, som är direkt tillämplig sedan 2017, så att EU kan uppfylla sina internationella förpliktelser och skapa rättssäkerhet för aktörerna i fråga om de regler och skyldigheter som de omfattas av.

2.3

De främsta inslagen i återhämtningsplanen är följande: Den totala tillåtna fångstmängden (TAC) för svärdfisk i Medelhavet fastställs till 10 500 ton, som successivt kommer att minskas; den minsta referensstorleken för bevarande fastställs till en längd på under 100 cm, mätt från underkäkens spets till stjärtfenans delning, eller som en vikt på mindre än 11,4 kg i levande vikt, eller 10,2 kg i rensad vikt utan gälar; det högsta antalet krokar som får sättas av eller tas ombord fastställs till 2 500 krokar; fredningsperioden fastställs till tre månader från och med den 1 januari till och med den 31 mars varje år; antalet fartyg med tillstånd begränsas och kontrollåtgärder motsvarande dem som redan finns för blåfenad tonfisk införs.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK instämmer i behovet av att införliva Iccats rekommendation 16-05 i EU:s lagstiftning och stöder därför kommissionens initiativ.

3.2

Kommittén har dock noterat att kommissionens förslag går längre än Iccats rekommendation och innehåller nya krav som inte finns med i rekommendationen. Eftersom beståndet i fråga inte bara utnyttjas av EU:s fiskeflotta utan också av alla andra länder runt Medelhavet, antingen genom riktat fiske, som till exempel bedrivs av Marocko, Algeriet, Tunisien och Turkiet, eller genom oavsiktlig fångst, anser kommittén inte att det är lämpligt att ensidigt införa sådana ytterligare åtgärder, eftersom de kan skapa situationer där EU-flottan särbehandlas och ge upphov till andra socioekonomiska konsekvenser för aktörer i EU än för aktörer i andra länder som deltar i fisket.

3.2.1

Inför framtida förhandlingar uppmanar kommittén kommissionen att samarbeta närmare med tredjeländerna inom Iccat tills man ingår avtal som, utan att snedvrida konkurrensen mellan fiskare, påskyndar biomassans återhämtning och uppnåendet av nivån för maximal hållbar avkastning.

3.3

Kommittén påminner kommissionen om att användningen av drivgarn för att fånga svärdfisk i Medelhavet har varit förbjuden sedan 1998. Med hänsyn till inverkan på beståndet av svärdfisk i Medelhavet av den olagliga användningen av detta redskap bland vissa aktörer, och den illojala konkurrens den innebär för de aktörer som följer reglerna, uppmanar EESK kommissionen, medlemsstaterna och länderna kring Medelhavet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att helt och hållet avskaffa denna fiskemetod.

4. Särskilda kommentarer

4.1

I artikel 8, där man fastställer en kapacitetsbegränsning per redskapstyp, begränsar man sig inte till att införliva det som anges i punkt 6 i Iccats rekommendation, det vill säga: att man kommer att tillämpa en kapacitetsbegränsning under återhämtningsplanens löptid; att Iccat-parterna (1) år 2017 skulle begränsa antalet fiskefartyg med tillstånd att bedriva fiske efter svärdfisk i Medelhavet till det årliga genomsnittliga antalet fartyg som fiskade efter, behöll ombord, omlastade, transporterade eller landade svärdfisk fångad i Medelhavet under perioden 2013–2016; att Iccat-parterna kan besluta att använda det antal fartyg som fiskade efter, behöll ombord, omlastade, transporterade eller landade svärdfisk fångad i Medelhavet under 2016 om detta antal är lägre än det genomsnittliga antalet fartyg under perioden 2013–2016; och att denna begränsning ska gälla per redskapstyp för fiskefartyg. I kommissionens förslag begränsas dock valmöjligheterna till det alternativ som innebär lägst antal fartyg. Kommittén rekommenderar därför att man använder den bokstavliga ordalydelsen i punkt 6 i Iccats rekommendation 16-05.

4.2

EESK anser att formuleringen i artikel 10.2 kan skapa förvirring eftersom den kan tolkas som att man föreslår ett totalt förbud mot fiske med långrev, trots att Iccats rekommendation egentligen syftar till att undvika fångster av ung svärdfisk som fångats med den typ av mindre krokar som används av fartyg som fiskar efter långfenad tonfisk i Medelhavet. Kommittén föreslår därför följande formulering: ”För att skydda svärdfisk i Medelhavet ska en fredningstid gälla för riktat fiske efter långfenad tonfisk i Medelhavet (Thunnus alalunga) under perioden 1 oktober–30 november varje år”.

4.3

Artikel 14.2 är en av de artiklar där kommissionen är mer restriktiv än Iccats rekommendation, eftersom det där anges att ”ytterligare 2 500 origgade ersättningskrokar [ska] tillåtas ombord på fiskefartyg som gör resor längre än två dagar”. I punkt 18 i rekommendationen anges däremot att de får vara riggade. Kommissionens förslag skulle skapa ett operativt problem för fartygens besättningsmedlemmar, som hela tiden måste efterleva allt fler krav. EESK rekommenderar därför att man stryker ordet ”origgade” i den berörda artikeln och håller sig till det som anges i rekommendationen, nämligen att en andra uppsättning riggade krokar får tillåtas ombord för resor längre än två dagar, förutsatt att denna utrustning är vederbörligen surrad och stuvad på undre däck så att den inte med lätthet kan användas.

4.4

I artikel 18.2 anges att ”för kontrolländamål får överföringen av VMS-uppgifter (2) från fångstfartyg som har tillstånd att fiska aktivt efter svärdfisk i Medelhavet inte avbrytas när fartygen är i hamn”. Kommittén anser att detta förslag kan medföra onödiga extrakostnader för fiskare och föreslår därför, med stöd av artikel 18.2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, att det ska vara tillåtet att stänga av VMS i hamn, under förutsättning att man säkerställer att fartyget befinner sig i samma position när VMS stängs av och slås på.

4.5

I artikel 20.2 går kommissionen än en gång längre än Iccats rekommendation 16-05. Kommissionen föreslår nämligen att det ska finnas vetenskapliga observatörer utplacerade på minst 20 % av alla pelagiska långrevsfartyg som bedriver riktat fiske efter svärdfisk i Medelhavet. I punkt 44 i Iccats rekommendation står det emellertid att varje Iccat-part ska se till att vetenskapliga observatörer går ombord på minst 5 % av dess pelagiska långrevsfartyg med en längd överallt på över 15 meter som bedriver riktat fiske efter svärdfisk i Medelhavet. EESK anser att det är omotiverat och oproportionerligt att öka andelen till 20 %, eftersom det handlar om små fartyg med problem i fråga om utrymme och kostnader och för vilka det skulle vara mycket komplicerat att uppfylla kravet. Dessutom skulle det för tredjeländernas fiskeflottor fortfarande räcka med bara 5 %. Kommittén rekommenderar därför att man håller sig till det krav på 5 % som Iccat ställer.

4.6

I artikel 24.2 anges att befälhavare på unionsfiskefartyg vars längd överallt understiger tolv meter ska, senast fyra timmar före beräknad ankomsttid i hamn, meddela den behöriga myndigheten i medlemsstaten en rad uppgifter. Med tanke på de problem som detta krav kan medföra för den småskaliga fiskeflottan vid särskilda tidpunkter föreslår EESK att man lägger till en mening som ger medlemsstaten möjlighet att ändra tidsfristen på fyra timmar i undantagsfall. Man skulle till exempel kunna använda en formulering snarlik den i artikel 31.3 i förordning (EU) 2016/1627 om en återhämtningsplan för blåfenad tonfisk: ”Om medlemsstater enligt tillämplig unionslagstiftning har tillstånd att tillämpa en kortare anmälningsfrist än den som avses i punkterna 1 och 2, får de uppskattade kvantiteterna blåfenad tonfisk ombord anmälas vid den i enlighet därmed tillämpliga tidpunkten för förhandsanmälan av ankomst. Om fiskeområdet är beläget mindre än fyra timmar från hamnen, får de uppskattade kvantiteterna blåfenad tonfisk ombord ändras när som helst före ankomst”.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Iccat-konventionens avtalsslutande parter.

(2) VMS är ett satellitbaserat kontrollsystem för fartyg.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/177

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster

[COM(2018) 238 final – 2018/0112 (COD)]

(2018/C 440/31)

Föredragande:

Marco VEZZANI

Remiss	Europaparlamentet, 28.5.2018 Europeiska unionens råd, 22.5.2018
Rättslig grund	Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av facksektionen	6.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	190/0/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens förslag till förordning och anser att det är ett viktigt första steg för att främja rättvisa och öppenhet för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster. EESK anser att detta förslag är särskilt viktigt eftersom det utgör det första försöket att reglera relationerna mellan företag inom e-handeln, och rekommenderar att det godkänns snabbt för att åtgärda en tydlig lucka i lagstiftningen.

1.2

Kommittén anser emellertid att denna förordning i sig inte kan lösa alla problem på den digitala inre marknaden och att den inte är heltäckande. Förordningens grundval är öppenhet, men det kommer inte att räcka för att reglera en mycket dynamisk och komplex marknad som den digitala marknaden. Skillnaderna i fråga om styrka mellan globala aktörer och företagsanvändare (särskilt små och medelstora företag) kan endast hanteras genom att sätta tydligare gränser och upprätta tydligare förbindelser mellan berörda parter och bekämpa missbruk av dominerande ställning. EESK rekommenderar också att man snarast tar itu med frågan om den sociala dimensionen av digitaliseringen genom social dialog. Lika stor uppmärksamhet bör ägnas åt frågor som rör skattedumpning, dataekonomin och äganderätt till data med hjälp av en helhetssyn, vilket kommissionen för övrigt redan gör på andra områden.

1.3

EESK föreslår att förordningen ska omfatta ett förbud mot prisrelaterade paritetsklausuler som fortsätter att hindra konkurrensen och skadar företag och konsumenter och som skulle kunna förvandla de stora onlineplattformarna till oligopol eller monopol. Det är avgörande att konsumenterna kan köpa varor och tjänster till lägre priser, att företag kan bygga upp sin verksamhet på ett effektivt sätt genom sina egna webbplatser och att nya onlineplattformar kan växa och växelverka med befintliga plattformar på lika villkor.

1.4

EESK anser att det är nödvändigt att företagsanvändare informeras om all differentierad behandling (t.ex. rangordning) som prioriterar vissa företag (särskilt mot betalning) som en del av avtalsvillkoren, med en tydlig märkning i stil med ”sponsrad annons”, ”innehåll betalt av” eller någon liknande formulering för att också vara lätt att känna igen för konsumenterna när de söker efter produkter eller tjänster på nätet. Det är också viktigt att informera företagsanvändare och konsumenter om de viktigaste parametrarna för hur den klassificering som bestämmer företagsanvändarnas rangordning är uppbyggd.

1.5

Kommittén ställer sig bakom införandet av mekanismer för att lösa tvister utanför domstol, och rekommenderar fastställande av harmoniserade kriterier för att garantera medlarnas oberoende. EESK anser att handelskammare som redan utför dessa tjänster effektivt på nationell nivå skulle kunna vara ett realistiskt alternativ. Det är lika viktigt att mekanismerna för att ansöka om förbudsföreläggande för att förhindra eller stoppa skador för företagsanvändare bör vara enkla, tydliga och billiga.

1.6

EESK anser att EU:s observatorium för den onlinebaserade plattformsekonomin kommer att spela en nyckelroll i genomförandet av både denna förordning och alla andra relevanta lagstiftningsinitiativ. Detta innebär att observatoriet kommer att vara mycket betydelsefullt, såväl politiskt som tekniskt. Mot bakgrund av de många yttranden som den utfärdat i denna fråga är kommittén beredd och villig att stödja arbetet i expertgruppen genom att skicka en delegat som observatör, för att hjälpa till att förmedla det organiserade civila samhällets åsikter.

2. Inledning

2.1

Onlineplattformar och sökmotorer är en grundläggande del av det digitala ekosystemet och har en stark inverkan på dess organisation och funktionssätt. Under de senaste åren har de fått en central roll i internets utveckling och presenterat nya sociala och ekonomiska modeller genom vilka de styr medborgarnas och företagens val och agerande.

2.2

E-handeln växer exponentiellt i Europa. Omsättningen i detaljhandeln 2017 uppskattades till 602 miljarder euro (en ökning med 14 % jämfört med 2016), helt i linje med den uppåtgående trenden från året före då omsättningen var 530 miljarder euro (en ökning med 15 % jämfört med 2015) (1).

2.3

Enligt Eurostat (2) var 20 % av företagen i EU-28 verksamma inom e-handel 2016. Denna siffra döljer stora skillnader beroende på företagets storlek – för att vara mer exakt säljer 44 % av de stora företagen, 29 % av de medelstora företagen och endast 18 % av småföretagen på nätet.

2.4

Av företagen verksamma inom e-handel använder 85 % sin egen webbplats, men användningen av onlineplattformar fortsätter att öka: 39 % av företagen (företagsanvändare) använder dem (3). Detta beror på två faktorer: små och medelstora företag blir alltmer intresserade av e-handel och ser onlineplattformar som ett strategiskt verktyg för att penetrera den digitala marknaden, och sociala nätverk blir exponentiellt mer inflytelserika när det gäller att organisera användarnas verkliga och virtuella liv.

2.5

Även om över en miljon europeiska små och medelstora företag använder onlinebaserade förmedlingstjänster är det relativt få plattformar som tillhandahåller dessa tjänster. Detta innebär för det första att små och medelstora företag är helt beroende av onlineplattformar och sökmotorer, och för det andra att plattformarna och motorerna har möjlighet att vidta ensidiga åtgärder som missgynnar företagens och konsumenternas legitima intressen.

2.6

Enligt en annan undersökning från kommissionen, stöter nästan 50 % av de europeiska företag som är verksamma på onlineplattformar på problem. I 38 % av fallen kan problem som uppstår till följd av avtalsförbindelser inte lösas, medan 26 % kan lösas med svårighet (4).

2.7

Särskilt konsumenter påverkas indirekt av begränsningen av en full och rättvis konkurrens. Detta blir uppenbart i en rad olika situationer: från bristen på öppenhet när det gäller rangordningen av varor och tjänster till bristen på valmöjligheter på grund av företagens misstro gentemot den digitala marknaden.

2.8

De möjligheter till prövning som är öppna för företag är begränsade, otillgängliga och ofta ineffektiva. Det är ingen tillfällighet att merparten av företagen (93 %) begränsar sin onlineförsäljning till sin hemmamarknad – detta beror till stor del på att fragmenterad lagstiftning gör regleringen av gränsöverskridande tvister till en långdragen och svår process (5).

2.9

Hittills har den europeiska lagstiftningen fokuserat på att definiera förhållandet mellan företag och konsumenter i online-handel (B2C), samtidigt som förhållandet mellan företag och onlineplattformar (B2B) aldrig har behandlats med beslutsamhet.

2.10

Detta är anledningen till att kommissionen i förslaget införlivat en översyn av strategin för den digitala inre marknaden (6), ett initiativ som syftar till att bygga upp detta område av EU-lagstiftningen för att säkerställa rättvisa och öppenhet, och förhindra missbruk till följd av den lucka i lagstiftningen eller den fragmentering som är effekten av de olika nationella lagstiftningssystemen.

3. Sammanfattning av förslaget

3.1

Förslaget syftar till att reglera de förmedlingstjänster som erbjuds till företag genom onlineplattformar och sökmotorer. Detta inkluderar onlinebaserade programvarutillämpningstjänster (app-butiker) och onlinetjänster som tillhandahålls av samarbetsplattformar (sociala nätverk).

3.2

Förordningen gäller alla onlinebaserade leverantörer av förmedlingstjänster (etablerade inom eller utanför EU) förutsatt att företagsanvändarna eller företagswebbplatsanvändarna är etablerade i EU och att åtminstone en del av transaktionen innebär att dessa användare erbjuder sina produkter eller tjänster till europeiska konsumenter. Konsumenterna måste befinna sig i unionen, men det är inte nödvändigt att de ska ha sin hemvist i unionen eller vara EU-medborgare.

3.3

För att garantera rättvisa och öppenhet måste plattformarna på ett enkelt och tydligt sätt informera företagen om villkoren i kontraktet. Företagen måste underrättas om eventuella ändringar minst 15 dagar i förväg, och informeras om metoder för publicering av innehåll och de kriterier som används för att avsluta eller tillfälligt avbryta tjänsten.

3.4

I förslaget anges också att företagen måste underrättas om de parametrar som används för att fastställa rangordningen av innehåll eller webbplatser, även om de betalats för. All differentierad behandling hos tjänsteleverantören eller hos företagsanvändare som kontrolleras av leverantören, som prioriterar produkter eller tjänster som erbjuds konsumenter, måste preciseras i villkoren i avtalet.

3.5

För att skydda små företags rättigheter mer effektivt konstaterar kommissionen att leverantörer av onlinetjänster måste upprätta ett internt system för hantering av klagomål. Klagomål måste hanteras snabbt och kommuniceras tydligt till användarna. Leverantörerna kommer också att vara skyldiga att publicera regelbundna rapporter om antalet inkomna klagomål, vad de handlar om, hur lång tid det tar att handlägga dem och vilka beslut som fattas.

3.6

Det finns också bestämmelser om ett system för tvistlösning utanför domstol. Ett företag kommer således att kunna vända sig till en medlare som i förväg utses av tjänsteleverantören, som en del av avtalsvillkoren.

3.7

Medlarna ska vara opartiska och oberoende. Leverantörer uppmuntras att främja inrättandet av medlarförbund, särskilt i syfte att lösa gränsöverskridande tvister.

3.8

Efterlevnadskostnaderna kommer till stor del att bäras av tjänsteleverantörerna, medan små och medelstora företag kommer att undantas (7). De åtgärder som beskrivs ovan kommer inte att hindra någon från att vidta rättsliga åtgärder. De är utformade för att ta itu med och lösa tvister på ett effektivt sätt och inom en fastställd tidsfrist.

3.9

De nya lagstiftningsarrangemangen kommer att övervakas och följaktligen kommer EU:s observatorium för den onlinebaserade plattformsekonomin (8) att inrättas. Observatoriet kommer att stödja kommissionen genom att analysera utvecklingen på den digitala marknaden och bedöma förordningens genomförande och effekter. Resultaten kommer att användas i översynen av förslaget till förordning, som ska göras vart tredje år.

3.10

I förslaget föreskrivs att representativa organisationer, sammanslutningar eller offentliga organ ska ha rätt att inleda rättsliga förfaranden för att stoppa eller förbjuda eventuell bristande uppfyllelse av de relevanta kraven i denna förordning som leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster gör sig skyldiga till.

3.11

Kommissionen uppmanar leverantörerna av onlinetjänster och de organisationer som företräder dem att utarbeta uppförandekoder för att bidra till en korrekt tillämpning av denna förordning, med särskild hänsyn tagen till de små och medelstora företagens behov.

4. Allmänna kommentarer

4.1

EESK var en av de första som stödde den digitala revolutionen och de tillhörande ekonomiska och sociala processerna. Eftersom kommittén är medveten om digitaliseringens risker och möjligheter har den alltid uppmanat kommissionen att fastställa en säker, tydlig, öppen och rättvis ram för den digitala inre marknaden.

4.2

I linje med sina tidigare yttranden (9), välkomnar EESK kommissionens förslag att främja rättvisa och öppenhet i onlinebaserade förmedlingstjänster. Kommittén berömmer särskilt förslagets flexibla tillvägagångssätt, eftersom det måste fastställa en tydlig referensram för en sektor som befinner sig i ständig utveckling, samtidigt som det även ska säkerställa lika villkor.

4.3

Kommittén anser att detta initiativ är viktigt för att skydda små och medelstora företag, de primära användarna av dessa tjänster (10), och för att skapa ett regelverk som garanterar rättvis och verklig konkurrens. Det är också avgörande att små och medelstora företag kan dra nytta av de tillväxtmöjligheter som är tillgängliga för dem på den digitala inre marknaden genom sina egna webbplatser och onlineplattformar.

4.4

Här är det viktigt att hålla i åtanke att det är en extremt komplex utmaning för små och medelstora företag att komma in på den digitala marknaden. De måste investera tillräckligt i att ändra sina produktions- och distributionssystem och i att förvärva ny kompetens och specialkunskaper. Om de inte lyckas göra det kommer de automatiskt att kastas ut från marknaden och deras rykte kommer att skadas. Ytterligare mekanismer (inklusive finansiella sådana) behövs således för att främja denna övergång.

4.5

EESK anser att klausuler om prisparitet (även kända som klausuler om mest gynnade kunder) är ett allvarligt hinder för utvecklingen av en rättvis och öppen konkurrens på den digitala inre marknaden. Dessa klausuler tvingar företagsanvändare att offerera sitt lägsta pris – jämfört med andra onlineplattformar eller med sin egen webbplats – på en viss onlineplattform. Detta leder till betydande snedvridning av marknaden, eftersom det stärker några få onlineplattformar som redan är i drift (vilket förhindrar utvecklingen av nya plattformar), minskar konsumenternas möjligheter att få tillgång till lägre priser och binder företagsanvändare till plattformen, vilket hindrar dem att utveckla sina egna distributionsnät med konsumenter. Denna praxis har redan förbjudits i många EU-länder (11) på initiativ av dessa länders konkurrensmyndigheter, en åtgärd som har haft en positiv inverkan på marknadens funktionssätt och därför varit till nytta för både företag och konsumenter. EESK hoppas därför att dessa klausuler inom kort kommer att förbjudas i hela EU, möjligen i samband med den föreliggande förordningen.

4.6

EESK vill påpeka att huvuddelen av marknaden för onlinebaserade förmedlingstjänster hittills har kontrollerats av en handfull stora aktörer, varav många är baserade utanför EU. Det är därför viktigt att under genomförandet av denna förordning övervaka och säkerställa både rättvis konkurrens mellan onlineplattformar och möjligheter för nya (särskilt europeiska) plattformar att komma in på marknaden.

4.7

EESK noterar med tillfredsställelse att många av kraven och rekommendationerna i dess tidigare yttranden har införlivats i förordningen. I synnerhet ser kommittén starka analogier och kontinuitet när det gäller avtalsvillkorens transparens och klarhet, den utförliga förklaringen av rangordningsparametrar och av ojämlik behandling, fastställandet av stabila mekanismer för att inge klagomål och lösa tvister utanför domstol, vilket ingjuter en ansvarsfull attityd hos onlineplattformarna (uppförandekoder), och processövervakningen (12). Framför allt vill kommittén påpeka att konsumenterna på ett tydligt och begripligt sätt måste informeras om all differentierad behandling som prioriterar erbjudna produkter eller tjänster (ofta i utbyte mot betalning).

4.8

Kommittén anser att förslaget är helt i linje med den allmännare rättsliga ramen för den digitala inre marknaden, som dock fortfarande är långt ifrån fullbordad. Resultaten i EU är sämre än dem som dess viktigaste globala konkurrenter uppvisar när det gäller antalet användare, företag och transaktioner på nätet. EESK uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att reglera hela e-handelssektorn och, mer allmänt, e-demokratin för att göra internet och den digitala marknaden till en säker plats som skapar möjligheter för alla.

4.9

Dataekonomin är en väsentlig del av den digitala marknaden. Kommittén anser att särskilt äganderätten till data inte bara kan vara en sak som två parter reglerar genom ett avtal. Det utlämnande av information som föreskrivs i detta förslag löser dessutom inte ett viktigt problem, nämligen den potentiella användningen av sådan information när en privat aktör kommer i besittning av den. EESK rekommenderar därför att kommissionen tar upp denna fråga som en brådskande angelägenhet och vidtar åtgärder för att reglera den, främst till förmån för användarna och själva begreppet dataekonomi (13).

4.10

EESK anser att den digitala inre marknaden bör garantera lika villkor för alla berörda ekonomiska aktörer, vare sig de är europeiska eller inte. Kommittén rekommenderar därför att kommissionen bekämpar alla otillbörliga affärsmetoder (såsom digital skattedumpning) genom att fastställa att skatt på vinster måste betalas där den motsvarande ekonomiska aktiviteten äger rum (14) och måste överensstämma med den faktiska omsättningen (15). Kommittén vill till exempel påpeka att Airbnb-plattformen endast betalade 69 000 euro i skatt i Frankrike 2015, jämfört med cirka fem miljarder euro för hela hotellbranschen (16).

4.11

Kommittén anser att det är mycket viktigt att den rättsliga ramen för hela e-handelssektorn slutförs så snart som möjligt, i syfte att fastställa lämpliga garantier och skyddsmekanismer för alla aktörer som är verksamma på den digitala inre marknaden (17). Framför allt anser EESK att det är avgörande att ta itu med de mest kontroversiella aspekterna av digitaliseringens sociala dimension, inklusive löner, avtal, arbetsförhållanden och arbetstid för dem som antingen är anställda genom digitala plattformar (18) eller som ska tillhandahålla tjänster kopplade till dessa plattformar (19). Kommittén rekommenderar därför att den europeiska sociala dialogen snabbt inleds (20). Med tanke på den allt större mängden lagstiftning som reglerar denna sektor rekommenderar dessutom kommittén att en kodex för EU-onlinerättigheter ska utarbetas för EU-medborgarna (21).

5. Särskilda kommentarer

5.1

EESK ställer sig bakom en övergripande definition av begreppet leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster. Internet och e-handel utvecklas snabbt och oförutsägbart, och därför anser EESK att man måste reglera de medel och tidsramar varigenom sådana tjänster hanteras, i stället för de digitala operatörer som tillhandahåller dem. Till följd av internets snabba och oförutsägbara utveckling skulle dessa operatörers karaktär eller funktioner snart kunna förändras (22).

5.2

Kommittén anser att detta förslag åtgärdar en viktig lucka i lagstiftningen och att det är avgörande för att ta itu med den fragmentering som orsakas av de många nationella lagstiftningarna, vilket för närvarande är en av de främsta orsakerna till problem i gränsöverskridande tvister. Kommittén anser också att förslaget passar väl in i det befintliga regelverket, som består av regler för den digitala inre marknaden och det fåtal bestämmelser som för närvarande reglerar (på ett direkt eller annat sätt) B2B-förbindelser. Den omfattande rättsliga ram som bygger på EU:s grundläggande värden tycks vara lämplig för att ge de myndigheter som ska säkerställa efterlevnaden av reglerna ett brett handlingsutrymme så att deras handlingsförmåga kan stärkas.

5.3

EESK stöder kravet att leverantörer av nättjänster ska redovisa de huvudparametrar som används för att rangordna innehåll och webbplatser. Kommittén vill icke desto mindre påpeka att detta initiativ måste hanteras varsamt, eftersom det skulle kunna främja bedrägerier från företagsanvändares sida till förfång för andra företag eller konsumenter, vilket leder till en snedvridning av marknaden.

5.4

Medlare kommer att spela en nyckelroll när det gäller att lösa tvister utanför domstol. EESK anser att de kännetecken som utmärker medlare och arrangemangen för att rekrytera dem inte är helt tydliga, och uppmärksammar skillnaderna mellan de olika medlemsstaterna. Kommittén rekommenderar att man fastställer harmoniserade kriterier för att säkerställa deras oberoende. Kommittén föreslår att man överväger möjligheten att upprätta ett europeiskt yrkesregister för att öka företagsanvändarnas förtroende. I detta sammanhang föreslår kommittén att man utnyttjar handelskammares expertis och de resultat de redan framgångsrikt uppnått på nationell nivå.

5.5

EESK välkomnar införandet av förbudsföreläggande för att skydda företagsanvändare. Detta instrument är mycket viktigt för att övervinna ”skrämselfaktorn”, som ofta håller tillbaka småföretag gentemot stora multinationella företag inom sektorn. Kommittén anser särskilt att de mekanismer som inrättats för att ansöka om ett förbudsföreläggande måste vara tydliga, enkla och billiga.

5.6

Observatoriet kommer att bli oerhört viktigt för att övervaka utvecklingen på den digitala marknaden och det korrekta och fullständiga genomförandet av själva förordningen. Framför allt anser EESK att experterna bör väljas med stor omsorg så att man kan garantera deras oberoende och opartiskhet. Kommittén är beredd och villig att stödja arbetet i expertgruppen genom att skicka en delegat som observatör för att hjälpa till att förmedla det organiserade civila samhällets åsikter (23).

5.7

Även om en förordning, tillsammans med ett harmoniserat påföljdssystem, anses vara det lämpligaste instrumentet stöder EESK kravet på att leverantörerna av nättjänster ska utarbeta en uppförandekod som garanterar att lagstiftningen genomförs fullt ut och på korrekt sätt.

5.8

Kommittén vill påpeka att stora plattformar, till stor del i Förenta staterna, för närvarande använder affärsmetoder som syftar till att tvinga bort andra aktörer från marknaden, såsom fri frakt, vilket undergräver paketleveransföretag. På medellång sikt skulle detta kunna ge upphov till oligopolsituationer som skadar både företagen och konsumenterna. EESK uppmanar därför kommissionen att hålla ett vakande öga på sådana metoder.

5.9

EESK anser att detta förslag kommer att få betydande indirekta effekter på både konsumenterna (genom att erbjuda dem ett bredare utbud av produkter och ökad konkurrens mellan företagen) och sysselsättningen (arbetstillfällen kommer att skapas då fler företag är verksamma på den digitala marknaden). Det är därför viktigt att små digitala plattformar (t.ex. kooperativa plattformar) också finner en nisch på onlinemarknaden.

5.10

EESK upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att främja digital innovation med hjälp av lämpliga strategier för digital kompetens, som åtföljs av riktade utbildningsvägar, med särskilt fokus på unga och utsatta människor (24). I syfte att öka medvetenheten hos företagsanvändare anser dessutom kommittén att det är avgörande att involvera branschorganisationer för att uppmärksamma och främja särskilda utbildningar, med särskild tonvikt på små och medelstora företag, så att det blir möjligt att fullt ut dra nytta av de möjligheter som tillhandahålls av den digitala inre marknaden.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) European E-commerce Report 2017.

(2) Eurostat, Digital economy and society statistics – enterprises, 2018.

(3) Eurostat, Web sales of EU enterprises, 2018.

(4) europa.eu/rapid/press-release_IP-18-3372_sv.pdf

(5) Eurostat, E-commerce statistics, 2017.

(6) COM(2017) 228 final.

(7) Rekommendation 2003/361/EG.

(8) Observatoriet kommer att inrättas enligt kommissionens beslut C (2018) 2393. Det kommer att bestå av 10–15 oberoende experter som väljs via ett urvalsförfarande. De kommer att tjänstgöra under en tvåårsperiod och kommer inte att få någon ersättning för sitt arbete.

(9) EUT C 75, 10.3.2017, s. 119, EUT C 81, 2.3.2018, s. 102, EUT C 12, 15.1.2015, s. 1 och EUT C 271, 19.9.2013, s. 61.

(10) EUT C 389, 21.10.2016, s. 50.

(11) Tyskland, Frankrike, Italien, Sverige, Belgien och Österrike.

(12) EUT C 75, 10.3.2017, s. 119, EUT C 81, 2.3.2018, s. 102.

(13) EUT C 345, 13.10.2017, s. 130; EUT C 345, 13.10.2017, s. 138.

(14) EUT C 75, 10.3.2017, s. 119.

(15) EUT C 367, 13.10.2017, s. 73.

(16) http://www.lastampa.it/2016/08/11/esteri/airbnb-in-francia-riscoppia-il-caso-tasse-KfgawDjefZxFdSNydZs8XP/pagina.html

(17) INT/845, Artificiell intelligens/konsekvenser för arbetslivet, föredragande: Franca Salis-Madinier och Ulrich Samm, 2018 (se sidan 1 i detta nummer av EUT).

(18) EUT C 125, 21.4.2017, s. 10.

(19) EUT C 75, 10.3.2017, s. 119.

(20) EUT C 434, 15.12.2012, s. 30.

(21) EUT C 271, 19.9.2013, s. 127.

(22) EUT C 75, 10.3.2017, s. 119.

(23) Kommissionens beslut C(2018) 2393, artikel 10.

(24) EUT C 173, 31.5.2017, s. 45, EUT C 173, 31.5.2017, s. 1.

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/183

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi

[COM(2018) 236 final]

(2018/C 440/32)

Föredragande:

Martin SIECKER

Remiss	Europeiska kommissionen, 18.6.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av facksektionen	6.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	121/16/34

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Informations- och yttrandefriheten är okränkbar i EU, men denna frihet används till att motarbeta unionens principer i syfte att göra debatt och kritiskt tänkande omöjligt, så att den alltså fungerar som ett vapen och inte som ett verktyg för att informera eller övertyga. Desinformation används som en extrem form av missbruk av medier, som syftar till att påverka de sociala och politiska processerna och som är särskilt effektiv när den sponsras av regeringar och används i internationella förbindelser. Aktuella akuta fall är (bland många andra) rysk statsstödd desinformation, brexitkampanjen, som enbart kan klassificeras som ett frontalangrepp på EU, och inblandningen i valet i USA. Alla dessa destabiliserande åtgärder skapar stora problem för det europeiska civila samhället.

1.2

En rad olika verktyg och metoder används för närvarande för att undergräva de europeiska värderingarna och externa EU-åtgärder, samt för att utveckla och provocera fram separatistiska och nationalistiska attityder, manipulera allmänheten och direkt påverka suveräna länders nationella politik och EU som helhet. Dessutom konstaterar vi ett ökat inflytande av offensiv it-kapacitet och en ökad användning av teknik som vapen för att uppnå politiska mål. Effekterna av sådana åtgärder underskattas ofta (1).

1.3

EESK instämmer i kommissionens krav på att de sociala medieplattformarna tar ett större ansvar. Trots att europeiska specialister under de senaste åren har tagit fram ett flertal studier och policydokument finns det i meddelandet inga praktiska, obligatoriska åtgärder för att säkerställa detta.

1.4

På grundval av den forskning som finns bör EU säkerställa och fortsätta bedriva forskning om effekterna av desinformation i Europa, bl.a. genom att bevaka européernas motståndskraft mot desinformation i framtida Eurobarometerundersökningar. Dessa undersökningar bör inte bara omfatta allmänna uppgifter om falska nyheter, utan också kartlägga den verkliga situationen när det gäller européernas immunitet mot desinformation. Kommissionens avsaknad av brådska och ambition gör att man inte tar itu med grundläggande frågor såsom stödordningarna för traditionella medier i syfte att säkerställa medborgarnas grundläggande rätt till högkvalitativ och tillförlitlig information. Man bör också undersöka om det går att inrätta offentlig-privata partnerskap som kan utveckla onlineplattformar som erbjuder säkra och överkomliga onlinetjänster mot betalning, utforska möjligheten att åstadkomma större öppenhet kring och övervakning av de algoritmer som ligger bakom dessa onlinesystem samt undersöka möjligheterna att splittra monopol för att återupprätta lika villkor för sund konkurrens, i syfte att förhindra att samhället gradvis korrumperas.

1.5

EESK beklagar att det i såväl meddelandet som högnivågruppens rapport inte nämns något om att Ryssland är den största källan till fientlig desinformation riktad mot EU. Det första steget mot att lösa ett problem är trots allt att medge att det finns ett problem.

1.6

På grundval av Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om onlineplattformar och den digitala inre marknaden (2) hänvisar kommissionen till EESK:s uppmaning till plikttroget genomförande av befintlig lagstiftning om onlineplattformar. Dessutom uppmanar EESK kommissionen att avsluta diskussionen om det rättsliga ansvarssystemet för onlineplattformar, och genomföra riktad reglering av onlineplattformar med avseende på deras definition och karaktär. Onlineplattformar och sociala nätverk bör förbinda sig till sådana åtgärder för att säkerställa transparensen genom att förklara hur algoritmer väljer ut de nyheter som föreslås, och de bör uppmuntras att vidta verksamma åtgärder för att förbättra synligheten för och underlätta användarnas tillgång till tillförlitliga och trovärdiga nyheter.

1.7

1.8

EESK håller med kommissionen om att den gemenskap som arbetar med faktagranskning bör ha ett nära samarbete. Liknande nätverk finns redan, däribland ett inom den övergripande ramen för arbetsgruppen East Stratcom. Problemet är att de behöver tillräcklig finansiering, vilket för närvarande saknas. EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut stödja East Stratcoms arbete. Detta bör inte bara omfatta en ordentlig budget utan också ett aktivt deltagande av alla medlemsstater i dess arbete, i form av utstationering av experter vid East StratCom och inrättande av kontaktpunkter. Den webbplats där arbetsgruppens resultat presenteras (3) bör göras känd på ett mer proaktivt sätt i syfte att öka den allmänna medvetenheten i EU om hoten.

2. Sammanfattning av kommissionens meddelande

2.1

Ett välfungerande, fritt och pluralistiskt informationsekosystem som baseras på höga yrkesmässiga standarder är oumbärligt för en sund demokratisk diskussion. Kommissionen uppmärksammar det hot som desinformation utgör mot våra öppna och demokratiska samhällen.

2.2

Kommissionen avser att lägga fram en övergripande strategi som syftar till att bemöta dessa hot genom att främja digitala ekosystem (4) som bygger på insyn och prioritering av information av hög kvalitet, för att ge allmänheten de verktyg den behöver för att stå emot desinformation och att skydda våra demokratier och beslutsprocesser.

2.3

Kommissionen uppmanar alla berörda aktörer att avsevärt öka sina ansträngningar för att på lämpligt sätt ta itu med problemet med desinformation. Den anser att de föreslagna åtgärderna, om de genomförs effektivt, på ett konkret sätt kommer att bidra till att motverka desinformation online.

2.4

Kommissionen ser tre huvudorsaker till problemet (skapande av desinformation, förstärkning genom sociala medier och andra onlinemedier, spridning via användare av onlineplattformar) och lägger fram ett antal förslag för att lösa det, på fem politikområden:

—	Inrättande av ett mer transparent, tillförlitligt och ansvarstagande ekosystem online.

—	Säkra och motståndskraftiga valprocesser.

—	Främjande av utbildning och mediekompetens.

—	Stöd till kvalitetsjournalistik som ett grundläggande inslag i ett demokratiskt samhälle.

—	Motverkande av interna och externa desinformationshot genom strategisk kommunikation.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Ökningen av organiserad desinformation från diverse statliga och icke-statliga aktörer utgör ett verkligt hot mot demokratin. Till dessa destabiliserande krafter hör regeringar i nationer som är större än någon av EU:s medlemsstater. EU är den part som bör agera om unionen vill motverka detta hot eftersom unionen, till skillnad från enskilda medlemsstater, har den kritiska massa och de resurser som gör den unikt lämpad att utarbeta och genomföra strategier och politik för att ta itu med detta komplexa problem.

3.2

En välfungerande demokrati är beroende av välinformerade medborgare som kan fatta välgrundade beslut utifrån tillförlitliga fakta och betrodda åsikter. För detta är det helt avgörande att det finns ett system med oberoende, tillförlitliga och transparenta medieföretag med en särskild ställning för public service-företag, som sysselsätter ett större antal professionella medarbetare som samlar in, kontrollerar, bedömer, analyserar och tolkar nyhetskällor för att säkerställa att de nyheter som publiceras utmärks av en viss kvalitet och korrekthet.

3.3

Falska nyheter och desinformation är inte samma sak. Falska nyheter har funnits genom hela historien: det är ett övergripande begrepp som omfattar rykten, krigspropaganda, hatpropaganda, sensationsjournalistik, lögner, selektiv användning av fakta osv. När tryckpressen uppfanns på 1400-talet blev det möjligt att distribuera (falska) nyheter i större skala, och deras geografiska räckvidd ökade ännu mer efter att frimärket infördes 1840. Digital teknik och internet har undanröjt de sista hindren för obegränsad distribution.

3.4

Desinformation definieras som information som kan bekräftas vara falsk eller missvisande och som skapas, presenteras och sprids för ekonomisk vinning, eller för att avsiktligen vilseleda allmänheten, vilket kan skada de demokratiska processerna och påverka val, och utgör ett allvarligt hot mot samhället (5).

3.5

Det finns många parter i desinformationskedjan: de som skapar desinformationen, de som konsumerar den samt onlineplattformar som spelar en övergripande roll i hela processen genom att underlätta spridning.

De som skapar den (bl.a. regeringar, religiösa institutioner, företagskonglomerat, politiska partier, ideologiska organisationer) gör detta av olika anledningar (för att påverka och manipulera folkopinionen, bekräfta sin förmodade överlägsenhet, göra eller öka vinst, vinna makt, skapa hat, rättfärdiga utestängning osv.).

De som distribuerar den (särskilt onlineplattformar, men också traditionella medier) har olika motiv, inbegripet ekonomiska fördelar eller avsiktlig manipulering.

De som konsumerar den (internetanvändarna) är ofta inte tillräckligt kritiska konsumenter och manipuleras avsiktligt av onlineplattformar. Förmedlande teknikföretag som Twitter, Google och Facebook (för att bara nämna några) underlättar obegränsad och okontrollerad spridning av innehåll på onlineplattformar i utbyte mot insamling av personuppgifter som gör det möjligt för dessa plattformar att skapa enorma vinster genom precisionsriktade annonser som skickar skräddarsydda kommersiella meddelanden till strikt definierade målgrupper. Konsumenternas okunnighet om digitalt egenskydd bidrar till problemets tillväxt.

3.6

De berörda teknikföretagen har en del av ansvaret eftersom de spelar en övergripande roll i processen. De identifierar inte sig själva som förläggare utan ”bara” som onlineplattformar som distribuerar information och annat innehåll som skapats av de etablerade medierna utan att behöva betala kostnaden för skapandet av innehåll i form av redaktionspersonal. Innehållet distribueras från andra källor utan kontroll, bedömning, analys eller tolkning av det material de publicerar. ”Google är inte ’bara’ en plattform. Företaget skänker ett sammanhang åt, formar och snedvrider det sätt på vilket vi betraktar världen”. Detta var en av slutsatserna i artikeln ”The great Brexit robbery: how our democracy was hijacked” som publicerades av The Guardian, och som analyserade hur en ”ljusskygg, global operation genomförd av […] de olika krafterna i ’Lämna’-kampanjen påverkade resultatet av folkomröstningen om EU”. Eftersom desinformation och tillförlitliga nyheter presenteras på ett sådant sätt att de inte går att skilja från varandra är det svårt för användarna att göra just detta. Teknikföretagen bör därför göra transparensen kring regler och data till en prioritet. Det är särskilt viktigt hur transparenta kopplingarna är mellan plattformarnas reklamintäktsstrategier och spridningen av desinformation. (I detta avseende bör man noga övervaka de pågående förhandlingarna om den uppförandekod om desinformation som borde ha offentliggjorts i slutet av juli 2018.)

4. Särskilda kommentarer

4.1

Trots mångfalden av meddelanden, kanaler, verktyg, nivåer, ambitioner och taktiska mål och trots dess snabbt föränderliga natur är det strategiska målet med en desinformationskampanj att undergräva den liberala demokratin, att så och förstärka misstron till trovärdiga informationskällor, till ett lands geopolitiska riktning och till mellanstatliga organisationers arbete. Desinformation används för att utnyttja och stärka motsättningar mellan olika socioekonomiska grupper på grundval av nation, ras, inkomst, ålder, utbildning och yrke. Vid sidan av väl kända former såsom nyhetskanaler, användning av onlineplattformar, massutskick av e-postmeddelanden m.m. tar den en rad olika former, t.ex. PR-företag, lobbyister, tankesmedjor, icke-statliga organisationer, opinionsbildare på hög nivå, partipolitik, experter, kulturell verksamhet och europeiska höger- och vänsterextrema rörelser, som i gengäld erhåller betalning genom olika ”oberoende” offentliga truster, offshore-konton m.m.

4.2

Den ryska regeringen använder sig av en lång rad olika verktyg och instrument i desinformationskampanjer, vilket har konstaterats av Europaparlamentet (6), kommissionen (7) och Europeiska rådet (8). Dessa desinformationskampanjer bör tas på största allvar. De ingår i den ryska militärdoktrinen och godkänns av högsta ledningen för Rysslands viktigaste statsägda medier. Dessa kampanjer är direkt inriktade på att skada den liberala demokratin, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna och på att tysta ned de institutioner, mellanstatliga organisationer, politiker och enskilda personer som försvarar dem (9).

4.3

Vi lever i en tidsålder som präglas av starkt polariserade politiska och demokratiska förhållanden. Enligt tankesmedjor som Freedom House, The Economist Intelligence Unit m.fl. har demokratin utsatts för allt större påfrestningar sedan den globala finanskrisen 2008. En av följderna av detta är en ny typ av politiskt ledarskap som kännetecknas av att det bryter med den demokratiska tradition som vi har byggt upp i Europa under de senaste 70 åren. I stället för demokratiskt valda liberala ledare ser vi allt fler ”starka män” vars val omgärdas av inträngande frågor om valprocessernas integritet. Vi var väl förtrogna med denna typ av ledare utanför EU:s inflytelsesfär, t.ex. i Ryssland och Kina. Men med företrädare som Trump, Erdogan och folkvalda ”icke-liberala demokrater” i EU:s medlemsstater – som alla har gjort sig kända genom sin förkärlek för desinformation, sitt förakt för demokratin och sin ansträngda relation till rättsstatsprincipen – håller denna företeelse på att bli extremt högljudd och komma otroligt nära inpå.

4.4

En välfungerande demokrati är beroende av välinformerade medborgare som kan fatta välgrundade beslut utifrån tillförlitliga fakta och betrodda åsikter, men ”tillförlitliga” och ”betrodda” är begrepp som inte längre är självklara i dagens samhälle. I denna typ av mycket polariserat samhällsklimat, och med ett överflöd av information, är människor väldigt sårbara för desinformation, vilket gör det relativt enkelt att manipulera deras beteende. Vi har sett sådana mycket framgångsrika destabiliseringsoperationer i allmänna val i olika medlemsstater, och även vid andra händelser som t.ex. brexitkampanjen, desinformationskampanjer avseende anfallen mot Krim och Ukraina och 2014 års attack med en missil som ingick i den ryska militärens Buk-system mot Malaysian Airlines flyg MH 17, där samtliga 298 personer ombord på planet omkom. Kommissionen uppmanas att söka mer proaktiva sätt att upplysa allmänheten om hotet från desinformationskampanjer, it-angrepp och den samlade effekten av utländsk påverkan på samhället, till exempel genom att följa vad som händer i andra länder samt tillhandahålla lättillgänglig och nyttig information till medborgarna om angelägna it-säkerhetsfrågor med tips och bästa praxis om hur man bäst skyddar sin dagliga digitala miljö.

4.5

EESK håller med kommissionen om att alla politiska motåtgärder, på grund av sakens komplexitet och den snabba utvecklingen i den digitala miljön, bör vara övergripande och inbegripa en fortlöpande bedömning av företeelsen desinformation och en anpassning av de politiska målen i takt med dess utveckling. Det finns ingen enskild lösning som tar itu med alla utmaningar, men passivitet är inget alternativ. Kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning, men vi måste göra mer och göra det bättre. Öppenhet, mångfald, trovärdighet och delaktighet bör vara vägledande för åtgärder mot desinformation, samtidigt som yttrandefriheten och andra grundläggande rättigheter skyddas.

4.6

Ryssland förefaller vara särskilt aktivt på området desinformation och hybridkrigföring mot väst, med fokus på EU. För att motverka detta behöver vi omgående ett mer öppet, tillförlitligt och ansvarstagande ekosystem online. EESK rekommenderar att man använder Pragmanualen, en studie som finansierats av det nederländska utrikesministeriet och International Visegrad Fund, och som ger en tydlig översikt över fientlig, rysk omstörtande verksamhet i EU och över det hot mot demokratin som detta utgör. Även om det finns medlemsstater som fortfarande betvivlar att något sådant hot föreligger, eller som rentav bidrar till att det sprids, är studien mycket tydlig i sin bedömning att det är absolut nödvändigt att EU vidtar åtgärder. I studien lämnas konkreta förslag om hur strategier mot fientlig och omstörtande påverkan kan utformas och genomföras.

4.7

Onlineplattformarnas roll har varit moraliskt klandervärd i förhållande till desinformation. På relativt kort tid har dessa plattformar i allt väsentligt utvecklat en sorts allmännyttig funktion, liknande den som telefonföretag, sändningsföretag och dagstidningar tidigare har haft. För att ”kostnadsfritt” kunna använda onlineplattformars tjänster måste användarna betala med sina personuppgifter, vilket gör det möjligt för dessa plattformar att sälja enorma mängder precisionsriktad annonsering, något som illustreras av fallet Cambridge Analytica. Denna skeva (vad gäller integritet) intäktsmodell är alltför lukrativ för att dessa plattformar ska överge den frivilligt. Det har föreslagits att plattformar som t.ex. Facebook även bör erbjuda en trovärdig och välfungerande Facebook-liknande tjänst, där användarna får betala ett överkomligt belopp i utbyte mot en garanti om att deras integritet respekteras. Frågan är om potentiella användare fortfarande har tillräckligt med förtroende för och tillit till trovärdigheten och integriteten hos portaler som exempelvis Facebook, efter det sätt på vilket företaget bakom portalen redogjorde för sitt agerande inför den amerikanska senaten. För att öka allmänhetens förtroende för onlineplattformar och skydda medborgarna mot denna form av övergrepp, inklusive missbruk och spridning av personuppgifter, måste dessa plattformar regleras, vilket redan har visats genom uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet från 2016, den allmänna dataskyddsförordningen samt NIS-direktiven. Den självreglering som föreslås av kommissionen är dock bara ett första steg, och bör åtföljas av ytterligare åtgärder från kommissionens sida.

4.8

Andrew Keen, en brittisk entreprenör och författare som är känd som ”internets antikrist”, har publicerat fyra mycket kritiska böcker om internets utveckling. Han är inte emot internet eller sociala medier, men anser att de stora teknikföretagens verksamhet, som syftar till insamling av känsliga uppgifter om personer, utgör problemets kärna. Den personliga integriteten är en mycket värdefull tillgång, som definierar vem vi är. Den så kallade kostnadsfria affärsmodellen – där vi inte betalar med pengar utan genom att avstå från vår personliga integritet – kommer att förstöra vår integritet. Keen drar paralleller till 1800-talet, då den industriella revolutionen ledde till förändringar i en omfattning som kan jämföras med de förändringar som den digitala revolutionen ger upphov till just nu. Om förändring definieras som en revolution åtföljs den vanligtvis av väldiga problem. Under 1800-talet lyckades vi lösa dessa problem med verktyg som innovation, reglering, konsumentval, medborgerliga åtgärder och utbildning. Hans budskap är att den mänskliga intelligensen – inte artificiell intelligens – kan klara av det igen och att vi måste utnyttja alla de resurser vi använde för att bemästra den föregående revolutionen för att kontrollera den digitala revolutionen och förhindra att den får makt över oss.

4.9

På grundval av den forskning som finns bör EU säkerställa och fortsätta bedriva forskning om effekterna av desinformation i Europa, bl.a. genom att bevaka européernas motståndskraft mot desinformation i framtida Eurobarometerundersökningar. Dessa undersökningar bör inte bara omfatta allmänna uppgifter om falska nyheter, utan också kartlägga den verkliga situationen när det gäller européernas immunitet mot desinformation. Kommissionens avsaknad av brådska och ambition gör att man inte tar itu med grundläggande frågor såsom stödordningarna för traditionella medier i syfte att säkerställa medborgarnas grundläggande rätt till högkvalitativ och tillförlitlig information. Man bör också undersöka om det går att inrätta offentlig–privata partnerskap som kan utveckla onlineplattformar som erbjuder säkra och överkomliga onlinetjänster mot betalning, utforska möjligheten att åstadkomma större öppenhet kring och övervakning av de algoritmer som ligger bakom dessa onlinesystem samt undersöka möjligheterna att splittra monopol för att återupprätta lika villkor för sund konkurrens, i syfte att förhindra att samhället gradvis korrumperas.

4.10

Det skulle t.ex. kunna vara värdefullt att titta på möjligheten att skapa en onlineplattform som baseras på ett offentlig–privat partnerskap som garanterar användarnas integritet. En europeisk plattform av detta slag, med kommissionen som samfinansierande offentlig partner, skulle kunna vara ett mycket attraktivt och lovande förslag som alternativ till Mark Zuckerbergs manipulationsmaskin och andra stora privata och kommersiella monopol från USA och Kina. En sådan plattform bör garantera respekten för användarnas personliga integritet.

4.11

I en marknadsekonomi måste ett pris betalas för allting, men med detta alternativ skulle valutan vara pengar i stället för personlig integritet. Huvuddelen av budgeten för denna halvoffentliga tjänst skulle kunna finansieras med skattemedel, vilket gäller för alla offentliga tjänster. När det gäller resten av budgeten skulle användarna behöva betala ett relativt litet belopp för att skydda sin personliga integritet mot de nuvarande ”sociala” plattformarnas omättliga hunger efter personuppgifter. Om EU och medlemsstaternas regeringar officiellt tillkännager att en sådan plattform är en prioriterad partner, och använder den som ett alternativ till de nuvarande dataslukande rovdjuren, skulle den ha de ekonomiska muskler som krävs för att ha chans att konkurrera med de nuvarande marknadsaktörerna. EU skulle även kunna använda befintliga sökmotorer som garanterar fullständig integritet som prioriterade partner, installera dem som förvalda applikationer på alla datorer som används vid EU:s institutioner och rekommendera dem som standardtillämpningar för medlemsstaternas statliga institutioner. Kommissionen skulle också kunna inta en mer proaktiv roll och undersöka de rättsliga möjligheterna avseende algoritmer och splittring av monopol.

4.12

Även om faktagranskning inte är lösningen på problemet är den ändå av stor vikt. Den fungerar som ett första steg mot att förstå, exponera och analysera desinformation, vilket är nödvändigt innan ytterligare motåtgärder kan utformas. Det kräver även stora ansträngningar för att få allmänhetens uppmärksamhet, eftersom inte alla använder sociala medieplattformar eller ens internet. Invånare i avlägsna regioner kan vara särskilt svåra att nå. Det är viktigt att synas i medierna. Tv är fortfarande människors vanligaste informationskälla, och regelbundna program som förklarar fall av desinformation på de nationella språken kan på ett betydande sätt bidra till allmänhetens medvetenhet om problemet. Det är av vikt att faktagranskningen utförs av yrkespersoner, för att undvika de misstag som präglade kommissionens första försök nyligen. Samarbete med förlag och medieorganisationer vars journalister arbetar med faktagranskning kan förhindra sådana problem.

4.13

Ett av problemen med desinformation är att det är omöjligt att kontrollera identiteten på de källor som sprider desinformation över internet. Det är alltför enkelt att verka i cyberrymden med falsk identitet – och detta är i allmänhet exakt vad de personer gör som är verksamma på nätet med ont uppsåt. Kommissionen lägger fram flera förslag, vilka beskrivs i det gemensamma meddelandet om cybersäkerhet som offentliggjordes i september 2017. Problemet är att förslagen inte är obligatoriska: användarna kan välja att endast ha kontakt på onlineplattformar med andra som har identifierat sig. Kommissionen kommer att främja användningen av frivilliga onlinesystem som gör det möjligt att identifiera leverantörer av information osv. Det finns givetvis en potentiell intressekonflikt mellan integritet och full kontroll och det bör vara möjligt att vara anonym när man passivt surfar på internet. Om vi verkligen vill göra en insats i kampen mot desinformation kan det dock hända att vi behöver strängare åtgärder för identifiering när människor agerar proaktivt på internet. Det är trots allt så kvalitetsmedier fungerar, i enlighet med Bordeauxkoden från 1954, som utarbetades av Internationella journalistfederationen och som innehåller mycket tydliga och strikta principer för hur man arbetar med källor. Det finns ibland giltiga skäl till att traditionella vederhäftiga nyhetsorganisationer publicerar nyheter med anonyma källor, men de inkluderar alltid en uppgift om att redaktionen känner till källans namn och adress.

4.14

Tekniken är varken ”god” eller ”ond” i sig – den är neutral. Den kan användas på bra eller dåliga sätt, men detta beror på de val som görs av de människor som använder den. Ny, framväxande teknik som t.ex. den som nu används för desinformation kan även spela en central roll i att ta itu med desinformation. EESK välkomnar därför kommissionens avsikt att dra full nytta av arbetsprogrammet för Horisont 2020 och dess efterföljare Horisont Europa för att utnyttja forskning och teknik såsom artificiell intelligens, blockkedjeteknik och algoritmer för att bättre identifiera källor, kontrollera informationens tillförlitlighet och bedöma uppgiftskällornas kvalitet och noggrannhet i framtiden. Det är dock viktigt att närmare analysera andra finansieringsmöjligheter för att bekämpa desinformation eftersom de flesta av initiativen inte är tillämpliga på Horisont-programmen.

4.15

Säkra och motståndskraftiga valprocesser är grunden till demokrati i EU, men dessa processers säkerhet och motståndskraft är inte längre garanterade. Under de senaste åren har manipulerings- och desinformationsmetoder online upptäckts i samband med val i minst 18 länder och desinformationstaktiken har bidragit till att internetfriheten totalt sett sjunkit för sjunde året i rad. EESK välkomnar de initiativ som kommissionen tagit för att fastställa bästa praxis för identifiering, minskning och hantering av risker för valprocessen i form av cyberangrepp och desinformation inför 2019 års val till Europaparlamentet.

4.16

Mediekompetens och digital kompetens samt medborgarutbildning är avgörande byggstenar för att öka samhällets motståndskraft, i synnerhet med tanke på att unga människor, som ofta uppehåller sig på onlineplattformar, är mycket mottagliga för desinformation. Utbildningspolitik är statens ansvar, och det är därför en uppgift för nationella regeringar att organisera detta på alla nivåer inom de nationella utbildningssystemen samt att utbilda lärare i ämnet. Dessvärre försummar regeringar ofta att ge utbildning i medie- och informationskompetens inom sina nationella utbildningssystem en framträdande plats på sin politiska agenda. Detta bör förbättras i första hand, men medie- och informationskompetens är inte bara en fråga för utbildningssystemen. Den behöver främjas och förbättras bland alla samhällsgrupper, oavsett ålder. Här bör icke-statliga organisationer göra en insats. Många av dessa organisationer arbetar redan över hela Europa, men de flesta av dem verkar i liten skala och har inte den räckvidd som krävs. Initiativ för nationellt samarbete mellan icke-statliga organisationer och nationella regeringar skulle kunna fylla detta tomrum.

4.17

Nyhetsrapportering av god kvalitet och tillförlitlig journalistik spelar en avgörande roll i att förse allmänheten med välgrundad och allsidig information. Dessa traditionella medier har ekonomiska problem, eftersom plattformarna distribuerar innehåll som tagits fram av traditionella medier utan att ersätta dem för deras kostnader och sedan tar inkomsterna från dessa medier genom att sälja annonser. För att förbättra ställningen för förläggare, och garantera att rättighetsinnehavare ersätts för sitt arbete om andra utnyttjar resultatet av deras ansträngningar för kommersiella ändamål, skulle en snabb överenskommelse om EU:s upphovsrättsreform vara välkommen. Dessutom rekommenderas det att man söker efter lösningar för att utvidga det initiativ som Europaparlamentet tillkännagav i september 2018 om europeisk finansiering för att stödja framför allt undersökande journalistik i EU. En stark och tillförlitlig press ger en motståndskraftig och försvarbar demokrati där värdena sanning och ansvarsskyldighet består. Finansiering är särskilt viktigt för mindre mediekanaler, som ofta ställs inför rättsprocesser och okynnestalan som syftar till att stänga ned dem.

4.18

För att motverka interna och externa desinformationshot inrättade kommissionen 2015 arbetsgruppen East Stratcom, som skulle fokusera på proaktiv strategisk kommunikation om EU:s politik i syfte att motverka ryska destabiliseringsförsök. EESK skulle välkomna om kommissionen kunde vara mer proaktiv när det gäller att göra det arbete som East Stratcom utför känt bland allmänheten, och vägleda denna till den information som finns på arbetsgruppens webbplats i syfte att öka allmänhetens medvetenhet om hoten mot vår demokrati och öka motståndet mot dessa hot. Arbetsgruppens budget måste också ökas. En budget på 1 000 000 euro godkändes av Europaparlamentet i oktober 2017. Denna budget är knappast jämförbar med de finansiella resurser som investeras av andra aktörer, t.ex. Ryska federationen. (USA:s utrikesdepartement uppskattar att Kremls sofistikerade kampanj för att utöva inflytande innefattar en organisation för intern och extern propaganda med en årsbudget på 1,4 miljarder US-dollar, som påstår sig nå cirka 600 miljoner människor i 130 länder och på 30 språk).

4.19

Vid sidan av andra åtgärder uppmanas kommissionen att fästa sin uppmärksamhet på att de nationella institutionerna och föreskrifterna för informationssäkerhet i medlemsstaterna ofta är underutvecklade. Regleringsmiljön är föråldrad, vilket hindrar de berörda tillsynsmyndigheterna från att på vederbörligt sätt granska desinformationskanalernas överensstämmelse med de rättsliga normerna. Det interinstitutionella samarbetet är otillräckligt, och det finns en tydlig brist på nationella långsiktiga strategier för att bekämpa desinformationskampanjer som styrs från utlandet och producera sammanhängande budskap gentemot sårbara befolkningsgrupper. Det är också viktigt med en grundlig översyn av EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster, som för närvarande gör det möjligt för en mediekanal att vara registrerad i vilken EU-medlemsstat som helst så länge som en av medlemmarna av mediebolagets styrelse är bosatt i det landet – vilket gör det möjligt att nå en publik i europeiska länder och samtidigt utnyttja kryphål i EU:s lagstiftning.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Informationsrapport REX/432 ”Hur medierna används för att påverka de sociala och politiska processerna i EU och de östliga grannländerna”.

(2) 2016/2276 (INI).

(3) https://euvsdisinfo.eu

(4) I sitt dokument använder kommissionen ordet ”ekosystem”. Ordet ”infrastruktur” skulle kunna vara lämpligare i detta sammanhang.

(5) Kommissionens meddelande COM(2018) 236 final.

(6) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+TA+P8-TA-2017-0272+0+DOC+PDF+V0//SV

(7) http://ec.europa.eu/newsroom/dae/document.cfm?doc_id=50271http://ec.europa.eu/newsroom/dae/document.cfm?doc_id=50271

(8) http://www.consilium.europa.eu/sv/meetings/european-council/2015/03/19-20/, http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-1-2018-INIT/sv/pdf, http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9-2018-INIT/sv/pdf

(9) ”The Strategy and Tactics of the Pro-Kremlin Disinformation Campaign”, Europeiska utrikestjänsten.

BILAGA

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av de avgivna rösterna:

Punkt 4.3

4.3

Resultat av omröstningen

Röster för:	68
Röster emot:	82
Nedlagda röster:	24

6.12.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/191

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014

[COM(2018) 438 final – 2018/0228 (COD)]

(2018/C 440/33)

Föredragande:	Aurel Laurențiu PLOSCEANU
Medföredragande:	Graham WATSON

Remiss	Europaparlamentet, 14.6.2018 Europeiska unionens råd, 3.7.2018
Rättslig grund	Artiklarna 172, 194 och 304 i EUF-fördraget
Ansvarig facksektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av facksektionen	6.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	144/0/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) efterlyser en större budget för Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) för tiden efter 2020, där bidragen fortsätter att vara den huvudsakliga beståndsdelen. Det finns ett antal projekt för infrastruktur på transport och energiområdet och inom den digitala sektorn som är av avgörande betydelse för EU:s konkurrenskraft men som inte ger den avkastning som krävs för att locka privata investerare. Det krävs ett starkt engagemang från EU:s och de nationella offentliga myndigheternas sida i detta avseende.

1.2

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att uppmuntra synergieffekter på projektnivå mellan de tre sektorerna. Dessa är för närvarande begränsade på grund av den bristande flexibiliteten i budgetramen när det gäller möjligheterna att bevilja stöd för projekt och kostnader.

1.3

EESK uppmanar kommissionen att fortsätta att tillhandahålla tekniskt stöd (FSE-programmets stödåtgärder) för att främja stödberättigande för mogna projekt av hög kvalitet och stödja kontinuiteten i tillhandahållandet av denna typ av stöd, tillsammans med en uppdatering av utvärderingskriterierna för att lättare identifiera mervärdet i ett projekt. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att förenkla de administrativa kraven, inte bara för små bidrag.

1.4

EESK uppmanar medlagstiftarna att bibehålla den tidigare FSE-förordningens åtagande om att spendera ”större delen” av energibudgeten på elektricitetsprojekt. Detta är nödvändigt för att se till att FSE ligger i linje med EU:s klimat- och energipolitik och för att undvika att FSE blir en viktig källa för finansiering av projekt för fossila bränslen inom den fleråriga budgetramen. Det är viktigt att detta åtagande förstärks snarare än försvagas i FSE för perioden 2021–2027.

1.5

EESK anser att de tilldelningskriterier för projekt som anges i artikel 13 bör utvidgas till att omfatta försörjningstrygghet för alla typer av energi (el, gas, värme osv.) och de specifika koldioxidutsläppsminskningarna för varje projekt.

1.6

EESK framhåller att FSE måste rikta in sig på energiprojekt som kan garantera ett större energioberoende och energitrygghet för EU. Nya anläggningar för lagring av el måste också genereras med FSE-stöd.

1.7

EESK rekommenderar att man utökar den finansiella kapaciteten hos FSE-programmet inom nästa fleråriga budgetram. När det gäller fördelningen av bidrag mellan de tre sektorerna rekommenderar EESK att man överväger varje sektors finansiella behov, t.ex. avseende kapitalintensitet och avkastning på investeringar, och att man prioriterar investeringar som inte kan finansieras av marknaden, i syfte att bevara den höga trovärdigheten och förmågan att attrahera investerare.

1.8

EESK rekommenderar därför en höjning av det totala budgetanslaget för FSE, med tanke på den avgörande betydelse som dessa sektorer har för den inre marknaden.

1.9

EESK framhåller att både kommissionen och medlemsstaterna måste stå fast vid FSE:s viktigaste transportpolitiska mål: fullbordandet av stomnätet i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) senast 2030 och övergången till ren, konkurrenskraftig, innovativ och uppkopplad rörlighet, med en grundläggande infrastruktur för alternativa bränslen och laddning i EU 2025. Multimodala och gränsöverskridande förbindelser är ytterst viktiga i detta sammanhang.

1.10

EESK uppmanar medlagstiftarna att säkerställa bred och rättvis konkurrens för projekt som får stöd från FSE genom att respektera ömsesidighet i praktiken och genom att tillämpa avtalsvillkor där effektivitet och en rättvis riskfördelning kombineras.

1.11

EESK rekommenderar medlagstiftarna att se till att deltagandet i motsvarande anbudsförfaranden endast står öppet för företag från länder där motsvarande marknader är öppna, länder som respekterar verklig ömsesidighet, och att det standardkontrakt som används lämpar sig med tanke på målsättningarna för och omständigheterna kring projektet. Kontraktsvillkoren bör utarbetas så att de risker som kontraktet är förenat med fördelas rättvist, med det primära syftet att uppnå det mest ekonomiska priset och ett så verkningsfullt kontrakt som möjligt. Denna princip bör tillämpas oavsett om nationella eller internationella standardavtal används (på grundval av artikel 3.21 i EBRD:s upphandlingspolicy och upphandlingsregler av den 1 november 2017).

1.12

EESK stöder med eftertryck förslaget att i FSE för perioden 2021–2027 ta med gränsöverskridande samarbete om produktion av förnybar energi. Den övergripande visionen för åtgärderna för förnybar energi i FSE bör enligt EESK vara att skapa ett Europatäckande nätverk för förnybar el som gör det möjligt att mer effektivt integrera teknik för förnybar energi och bättre återspegla den potential som finns i olika former av teknik över hela kontinenten.

1.13

Kommittén ställer sig positiv till att anläggningar för förnybar energi tas med bland de stödberättigande projekten i FSE:s energidel och rekommenderar att denna ändras så att den omfattar både storskaliga projekt och portföljer av småskaliga projekt så att alla former av teknik kan konkurrera om medel på samma villkor.

1.14

EESK rekommenderar att de mål för FSE som anges i artikel 3 utvidgas så att de inte bara omfattar främjande av gränsöverskridande samarbete om förnybar energi utan också uttryckligen nämner utbyggnad av förnybar energi.

1.15

EESK noterar att förvärv av mark enligt artikel 15 c inte är att betrakta som stödberättigande kostnader och uppmanar medlagstiftarna att överväga huruvida detta skulle kunna gynna eller missgynna vissa projekt och teknologier. För sektorer som transport och förnybar energi är förvärv av mark en inte försumbar del av investeringarna.

1.16

EESK påminner kommissionen om att gränsöverskridande energisammanlänkningar är avgörande faktorer för integrering av förnybar energi, inte bara för att de möjliggör överföring av förnybar el över långa avstånd och därmed främjar användningen av renare och billigare källor till elektricitet över hela Europa utan också för att de fungerar som en källa till nödvändig systemflexibilitet.

1.17

EESK rekommenderar att de möjligheter som digitaliseringen av energinäten och skapandet av smarta nät skapar för att integrera förnybar energi utnyttjas fullt ut och rekommenderar att kommissionen undersöker hur synergieffekter mellan den digitala sektorn och energisektorn inom FSE kan utnyttjas på denna punkt. EESK noterar bristen på projekt för smarta nät i FSE under perioden 2014–2020. Detta kan delvis förklaras med de hinder som, till skillnad från högspänningsnätsprojekten, finns för finansiering av projekt för distributionsnät på lägre nivå.

1.18

EESK rekommenderar att FSE också ser till att det finns mekanismer för att i förekommande fall intyga att förnybar el används i transporttillämpningar, t.ex. med användning av förnybara ursprungsgaranticertifikat.

1.19

EESK framhåller behovet av att prioritera storskaliga EU-täckande projekt för digitalisering av transporter, såsom ERTMS (det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg), Sesar (forskningsprojektet om flygledningstjänster i det gemensamma europeiska luftrummet) och självkörande fordon. För att stomnätet ska kunna utrustas med ERTMS före 2030 måste 15 miljarder euro investeras. Ett EU-täckande storskaligt projekt ska finansieras med bidrag från olika FSE-kluster, privata medel och blandfinansieringsinslag från InvestEU.

1.20

EESK efterlyser 5G-täckning för TEN-T-nätet, vilket är grundläggande.

1.21

EESK efterlyser åtgärder som effektiva kontroller, modern nattlogi och tillräckliga parkeringsplatser med lämplig utrustning.

1.22

EESK anser också att man bör överväga bättre metoder för att kommunicera om resultaten av FSE. En kommunikationsbudget kan vara ett värdefullt verktyg i detta avseende. Ökad förutsägbarhet måste också beaktas.

1.23

EESK rekommenderar att ytterligare åtgärder övervägs för att frigöra programmets fulla potential med tanke på att FSE-medel varit avgörande för inledandet av de flesta av projekten och har visat sig vara en viktig katalysator för både offentliga och privata investeringar. En förbättrad kompletterande koppling mellan FSE och andra program (t.ex. Horisont Europa, InvestEU och Sammanhållningsfonden) bör stärkas för att undvika överlappningar och optimera budgetmedlen.

1.24

EESK anser att sammanhållningsanslaget är nyckeln till slutförandet av delar av stomnäten i de medlemsstater som omfattas av Sammanhållningsfonden och rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att under nästa fleråriga budgetram bibehålla den andel av Sammanhållningsfonden som befinner sig under FSE:s direkta förvaltning. FSE:s transportprioriteringar behöver stödjas genom Europeiska regionala utvecklingsfonden. Medlen ska under alla omständigheter stanna inom den stödberättigade medlemsstaten.

1.25

EESK föreslår att utvärderingsmetoden justeras eftersom ett lyckat genomförande av FSE inte bara beror på mängden medel som anslås och antalet projekt som får stöd.

EESK föreslår förbättringar i FSE:s utvärderingsmetod. En verkligt kvantitativ/kvalitativ bedömning bör genomföras vid slutet av perioden 2014–2020 för projekt som slutförts eller kommit långt i genomförandet. EESK efterlyser en översyn av bl.a. framstegen i TEN-T-utvecklingen samt förändringar i passagerar- och godstrafikflödena. Det behövs även en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys av TEN-T-projekt där man tar hänsyn till relevanta sociala, ekonomiska, klimatmässiga och miljömässiga fördelar och kostnader.

1.26

EESK efterlyser särskilda åtgärder för allmänna klimatskyddsmål.

1.27

EESK anser att storstäder bör beaktas i de viktigaste infrastrukturprojekten, oavsett om de kan få medel från Sammanhållningsfonden eller inte.

1.28

EESK rekommenderar konkreta åtgärder för att göra det attraktivt att retroaktivt anpassa och uppgradera befintlig infrastruktur, som fortsätter att vara grundstommen i befintliga nätverk och installerad kapacitet.

1.29

EESK stöder utvecklingen av infrastruktur med dubbla (civila och militära) användningsområden, både fysisk och teknisk infrastruktur (t.ex. ERMTS och Sesar), inom ramen för FSE och rekommenderar ett öppet och proaktivt tillvägagångssätt mot bakgrund av det nya geopolitiska internationella sammanhanget (trehavsinitiativet osv.).

1.30

EESK rekommenderar att FSE prioriterar investeringar i gränsöverskridande TEN-T-infrastruktur för att uppnå en sammanhängande kapacitet och undvika flaskhalsar inom alla transportsätt i syfte att skapa ett transportnät som är helt integrerat.

2. Presentation av kommissionens förslag

2.1

Förslaget syftar till att fastställa den rättsliga grunden för FSE för perioden efter 2020 och läggs fram för en union med 27 medlemsstater.

2.2

Kommissionens förslag (1) av den 2 maj 2018 om den fleråriga budgetramen efter 2020 omfattar ett belopp på 42,265 miljoner euro för fonden, som specificeras nedan:

FSE 2021–2027

Belopp i löpande priser – euro

Transport,

Inklusive:

30 615 493 000

—	Allmänna anslag

—	Bidrag från Sammanhållningsfonden

—	Stöd för militära transporter

12 830 000 000

11 285 493 000

6 500 000 000

Energi

8 650 000 000

Digitalisering

3 000 000 000

TOTALT

42 265 493 000

2.3

Visionen för Europa är att gå i riktning mot mobilitet med noll dödsfall, noll utsläpp och noll pappershantering, bli världsledande på förnybar energi och vara en föregångare inom den digitaliserade ekonomin.

2.4

FSE stöder investeringar i infrastruktur på transport- och energiområdet och inom den digitala sektorn genom utvecklingen av de transeuropeiska näten (TEN) och främjar även gränsöverskridande samarbete inom produktion av förnybar energi. Dessa nätverk och detta gränsöverskridande samarbete är av avgörande betydelse för den inre marknadens funktionssätt och även av strategisk betydelse för genomförandet av energiunionen, den digitala inre marknaden och utvecklingen av hållbara transportsätt.

2.5

I den fleråriga budgetramen 2021–2027 fastställs ett ambitiösare mål för integrering av klimatfrågor i alla EU:s program, med målet att 25 % av EU:s utgifter bidrar till klimatmålen. FSE förväntas ge ett stort bidrag, med målet att 60 % av dess anslag ska bidra till klimatmål.

2.6

De framtida behoven när det gäller minskade koldioxidutsläpp och digitalisering kommer att innebära att transport-, energi- och digitaliseringssektorerna konvergerar allt mer. Synergier mellan alla tre sektorerna bör utnyttjas maximalt för att EU-stödet ska bli så ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Synergiaspekten av en föreslagen åtgärd kommer att bedömas bland tilldelningskriterierna, för att prioritera och ge incitament till sektorsövergripande förslag.

2.7

Fondens mål är att transporterna ska bidra till fullbordandet av TEN-T-nätets båda delar (stomnätet senast 2030 och den utvidgade delen senast 2050). Man uppskattar att fullbordandet av stomnätet i TEN-T kommer att generera 7,5 miljoner årsarbeten mellan 2017 och 2030 med en extra BNP-ökning på 1,6 % för unionen 2030.

2.8

För första gången någonsin ska unionens finansiering för genomförandet av transportprojekt med dubbla (civila och militära) användningsområden genomföras genom FSE.

2.9

När det gäller energi är FSE inriktad mot fullbordandet av de transeuropeiska energinäten genom utveckling av projekt av gemensamt intresse som rör fortsatt integrering av den inre energimarknaden och nätens driftskompatibilitet, över gränser och mellan sektorer, hållbar utveckling som möjliggör minskade koldioxidutsläpp, särskilt genom integrering av förnybara energikällor, och försörjningstrygghet, bl.a. genom smartare, digitaliserad infrastruktur.

2.10

När det gäller digitalisering maximerar FSE den nytta som alla medborgare, företag och offentliga myndigheter kan dra av den digitala inre marknaden.

2.11

Transport- och energiinfrastruktur och digital infrastruktur kommer att stödjas i olika grad av ett antal program och instrument för EU-finansiering, inbegripet FSE, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden, Horisont Europa, InvestEU och Life.

2.12

Programmets åtgärder bör användas för att ta itu med marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer, på ett proportionellt sätt och utan att duplicera eller utestänga privat finansiering, och de ska också ha ett klart europeiskt mervärde.

2.13

Resultaten av efterhandsutvärderingarna antogs av kommissionen den 13 februari 2018 (2) utifrån fem kriterier: ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, samstämmighet och EU-mervärde. Nedan följer några utdrag:

—	FSE är ett effektivt och riktat instrument för investeringar i TEN, transporter, energi och digitaliseringssektorerna. Sedan 2014 har fonden investerat 25 miljarder euro, vilket har resulterat i investeringar i infrastruktur i EU på omkring 50 miljarder euro.

—	FSE skapar stort EU-mervärde för alla medlemsstaterna genom att stödja sammanlänkningsprojekt med gränsöverskridande dimensioner.

—	För första gången har en del av sammanhållningsbudgeten (11,3 miljarder euro, transport) genomförts genom direkt förvaltning inom ramen för FSE.

—	FSE har fortsatt att använda och utveckla innovativa finansieringsinstrument. Användningen av dessa har emellertid varit begränsad, på grund av de nya möjligheter som Efsi erbjuder.

—

FSE har också testat sektorsövergripande synergieffekter, men detta har hindrats av begränsningar i den gällande rättsliga ramen/budgetramen. De sektorsspecifika politiska riktlinjerna och FSE-instrumentet skulle behöva göras mer flexibla för att underlätta synergieffekter och bättre kunna hantera ny teknisk utveckling och prioriteringar som digitalisering, samtidigt som minskningen av koldioxidutsläppen påskyndas och gemensamma samhälleliga utmaningar som till exempel cybersäkerheten tacklas.

2.14

Kommissionen föreslår ett fortsatt genomförande av det nya programmet för de tre FSE-sektorerna med direkt förvaltning av kommissionen och dess genomförandeorgan Inea (Innovation and Networks Executive Agency).

2.15

Den föreslagna budgeten kommer att täcka alla nödvändiga driftsutgifter för genomförandet av programmet, samt kostnader för personal och andra administrativa utgifter i samband med programmets förvaltning.

2.16

Jämfört med FSE 2014–2020 kommer en enklare och stabilare resultatram att införas för att övervaka hur målen uppnås och programmets bidrag till EU:s politiska mål. Indikatorer för att övervaka genomförande och framsteg kommer särskilt att gälla följande:

—	Effektiva och sammanlänkade nät och infrastruktur för smart, hållbar, inkluderande, säker och trygg mobilitet, samt anpassning till krav på militär mobilitet.

—	Bidrag till sammanlänkningar och marknadsintegrering, trygg energiförsörjning och hållbar utveckling som möjliggör minskade koldioxidutsläpp, samt bidrag till gränsöverskridande samarbete inom området förnybar energi.

—	Bidrag till utbyggnaden av infrastruktur för digital konnektivitet i hela EU.

3. Allmänna och särskilda kommentarer

3.1

EESK framhåller FSE-programmets strategiska betydelse för integreringen av den inre marknaden, smart rörlighet och möjligheten att genom detta program skapa konkret mervärde för medborgarna, den sociala sammanhållningen och företagen samt välstånd och mervärde för EU som helhet.

FSE:s transportdel hade i slutet av 2017 redan anslagit 21,3 miljarder euro i bidrag till TEN-T-projekt, vilket gav investeringar på totalt 41,6 miljarder euro.

3.2

Under 2018 kommer ytterligare bidragsavtal att ingås i en ansökningsomgång för blandfinansiering där FSE-bidrag kombineras med privat finansiering, bland annat från Efsi (Europeiska fonden för strategiska investeringar). Man uppskattar att varje miljard euro som investeras i stomnätet i TEN-T kommer att skapa upp till 20 000 nya arbetstillfällen.

3.3

EESK välkomnar i det stora hela kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 för perioden 2021–2027.

3.4

EESK anser att FSE är ett av EU:s mest framgångsrika program och framhåller FSE:s strategiska betydelse för integreringen av den inre marknaden, fullbordandet av energiunionen, smart rörlighet och möjligheten för EU att skapa konkret mervärde för medborgarna, den sociala sammanhållningen och företagen.

3.5

EESK anser att man bör utöka och bättre balansera den finansiella kapaciteten hos FSE-programmet inom nästa fleråriga budgetram i syfte att bevara dess höga trovärdighet och förmåga att attrahera investerare. En otillräcklig budget skulle äventyra fullbordandet av TEN-T- och TEN-E-näten, och detta skulle i praktiken minska värdet på de investeringar med offentliga medel som redan gjorts.

3.6

EESK betonar att investeringar i digitala, innovativa och hållbara transportprojekt måste påskyndas i riktning mot ett grönare, verkligt integrerat, modernt, säkrare och effektivt transportsystem som är tillgängligt för alla. Den sociala sammanhållningen på EU-nivå ska förbättras genom att man ökar de offentliga investeringarna i EU och projekt med regionalt mervärde.

3.7

EESK anser att synergieffekterna på projektnivå mellan de tre sektorerna för närvarande är begränsade på grund av den bristande flexibiliteten i budgetramen när det gäller möjligheterna att bevilja stöd för projekt och kostnader.

3.8

EESK välkomnar det tekniska stöd som ges för att främja stödberättigande för mogna projekt av hög kvalitet och stödja kontinuiteten i tillhandahållandet av denna typ av stöd tillsammans med en uppdatering av utvärderingskriterierna för att lättare identifiera mervärdet i ett projekt. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att förenkla de administrativa kraven, inte bara för små bidrag.

3.9

EESK framhåller att både kommissionen och medlemsstaterna måste stå fast vid FSE:s viktigaste politiska mål: fullbordandet av stomnätet i TEN-T senast 2030 och övergången till ren, konkurrenskraftig, innovativ och uppkopplad rörlighet, med en grundläggande infrastruktur för alternativa bränslen och laddning i EU 2025. Multimodala och gränsöverskridande förbindelser är av stor betydelse i detta sammanhang.

3.10

FSE måste rikta in sig på energiprojekt som kan garantera ett större energioberoende och energitrygghet för EU. Anläggningar för lagring av el måste också genereras med FSE-stöd.

3.11

EESK anser att gränsöverskridande energisammanlänkningar är avgörande faktorer för integrering av förnybar energi, inte bara för att de möjliggör överföring av förnybar el över långa avstånd utan också för att de fungerar som en källa till nödvändig systemflexibilitet.

3.12

De europeiska samordnarnas roll bör förbättras för att göra en noggrann bedömning av projekt som slutförts eller kommit långt i genomförandet, deras verkliga resultat och de återstående flaskhalsarna. Kommissionen bör se till att prioriteringen av anbuden återspeglar deras bedömning.

3.13

EESK anser att transportsektorn fullt ut bör utnyttja de möjligheter som erbjuds av digital och innovativ teknik, och erkänner att ny innovativ transportinfrastruktur är attraktivare för investeringar, särskilt från den privata sektorn.

3.14

EESK anser att investeringar i transporter, framför allt i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), är avgörande för Europas tillväxt och arbetstillfällen. Kommittén efterlyser därför en större budget för Fonden för ett sammanlänkat Europa för tiden efter 2020, där bidragen fortsätter att vara den huvudsakliga beståndsdelen. Det finns mycket riktigt ett antal transportinfrastrukturprojekt som är av avgörande betydelse för EU:s konkurrenskraft men som inte ger den avkastning som krävs för att locka privata investerare. De kräver därför ett starkt engagemang från EU:s och de nationella offentliga myndigheternas sida i detta avseende.

3.15

Kommissionen bör bevara integriteten i FSE:s ekonomiska kapacitet och inte göra några ytterligare nedskärningar till förmån för andra program (Efsi och EDIDP – det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet).

3.16

EESK framhåller behovet av att prioritera storskaliga EU-täckande projekt för digitalisering av transporter, såsom ERTMS, Sesar och självkörande fordon. För att genomföra dessa projekt krävs det en sammanslagning av resurser: offentliga medel från FSE och privata medel garanterade av InvestEU. 5G-täckning för TEN-T är lika grundläggande. Endast 8 % av totalt 51 000 km stomnätskorridorer utrustades med ERTMS mellan 1995 och 2016. Med nuvarande takt kommer det att ta mer än 200 år att utrusta hela stomnätet. För att kunna slutföra arbetet senast 2030 skulle det krävas investeringar på 15 miljarder euro och ett mycket snabbare genomförande av programmet. Därefter skulle man kunna tillhandahålla en smidigt sammanhängande järnvägstrafik i Europa med ökad kapacitet, säkerhet och punktlighet.

3.17

Elektromobilitet är en central del av övergången mot hållbara transporter och skapar också möjligheter till utbyten mellan fordon och nät där lagringskapaciteten hos batterier i elfordon används som källa till flexibilitet för nätet. Driftskompatibilitet för gränssnitt mellan fordon och nät bör vara en central prioritering i hela EU. FSE bör också säkerställa att det finns mekanismer för att i förekommande fall intyga att förnybar el används i transporttillämpningar, t.ex. med användning av förnybara ursprungsgaranticertifikat.

3.18

Synergieffekter är nyckeln till ett framgångsrikt genomförande av FSE. Exempel på sådana synergieffekter är bl.a. laddningsstationer för elfordon som drivs med förnybar el, ”biluppställningsplatser” med solcellsenergi och utveckling av teknik för gränssnitt mellan fordon och nät.

3.19

Elektrifiering av vägtransporter bör också beaktas. För lastbilar och bussar skulle det behövas 10 miljarder euro för att elektrifiera cirka 7 000 km av motorvägarna under referensperioden.

3.20

Utvecklingen och upprustningen av transportinfrastrukturerna i EU är fortfarande ganska fragmenterad och utgör en stor utmaning i fråga om kapacitet och finansiering. Det är av strategisk vikt att man säkerställer både hållbar tillväxt, arbetstillfällen och konkurrenskraft och social och territoriell sammanhållning i EU.

3.21

För närvarande arbetar 11,2 miljoner människor med transportinfrastruktur. Behoven och arbetsvillkoren måste också beaktas inom ramen för FSE. EESK efterlyser åtgärder som effektiva kontroller, modern nattlogi och tillräckliga parkeringsplatser med lämplig utrustning.

3.22

EESK noterar att kommissionens förslag i dess nuvarande form innebär en försvagning av det tidigare åtagandet att spendera ”större delen” av energibudgeten på elektricitetsprojekt. EESK välkomnar kommissionens förväntningar om att detta kommer att fullgöras i slutet av den innevarande programperioden för FSE. Fullgörandet av detta åtagande är avgörande om man vill se till att FSE ligger i linje med EU:s klimat- och energipolitik.

3.23

När det handlar om att ta med anläggningar för förnybar energi bland de stödberättigande projekten i FSE:s energidel bör denna ändras så att den omfattar både storskaliga projekt och portföljer av småskaliga projekt. Detta är ett centralt led i målet att öka användningen av EU-medel för förnybara energikällor enligt beskrivningen i omarbetningen av direktivet om förnybara energikällor.

3.24

Vi konstaterar att anslaget till FSE för perioden 2021–2027 och bidraget från Sammanhållningsfonden i fasta priser innebär nedskärningar på 12–13 %. Denna aspekt behöver ses över. Samtidigt är det viktigt att FSE:s transportprioriteringar uppnås. Den andel av Europeiska regionala utvecklingsfonden för vilken de stödmottagande medlemsstaterna inte har ingått några åtaganden under de tre första åren ska anslås i samma land i enlighet med dessa prioriteringar.

3.25

Halvtidsutvärderingen av FSE var främst inriktad på kvantitativa aspekter, trots den mycket påtagliga karaktären hos de flesta av projekten.

3.26

En verkligt kvantitativ/kvalitativ bedömning bör genomföras i slutet av perioden 2014–2020 för projekt som slutförts eller kommit långt i genomförandet.

3.27

En utvärdering av projektens effektivitet ingår inte i förslaget, vilket Europeiska revisionsrätten kritiserade i sin rapport från 2018. EESK efterlyser därför en översyn av bl.a. framstegen i TEN-T-utvecklingen samt förändringar i passagerar- och godstrafikflödena. EESK anser även att det behövs en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys av TEN-T-projekt där man tar hänsyn till relevanta sociala, ekonomiska, klimatmässiga och miljömässiga fördelar och kostnader.

3.28

EESK anser att ett lyckat genomförande av FSE inte bara beror på mängden medel som anslås och antalet projekt som får stöd. Utvärderingsmetoden bör justeras.

3.29

EESK anser också att man bör överväga bättre metoder för att kommunicera om resultaten av FSE. Det krävs också ökad förutsägbarhet.

3.30

Europas storstäder är de regioner inom EU där det finns mest trafik. Nästan alla transporter går till eller från storstäder. EESK anser att tätbebyggda områden bör beaktas i de viktigaste infrastrukturprojekten, oavsett om de kan få medel från Sammanhållningsfonden eller inte.

3.31

Kommittén ställer sig positiv till att FSE för första gången någonsin ska stödja transportprojekt med dubbla (civila och militära) användningsområden, med 6,5 miljarder euro, för att förbättra den militära mobiliteten i EU, i enlighet med det gemensamma meddelandet från november 2017 (3) och handlingsplanen från mars 2018 (4).

3.32

EESK välkomnar de mål som fastställs i ”Handlingsplanen för militär rörlighet” och stöder en försvarsunion när det handlar om att både förbättra infrastrukturen och möjliggöra synergieffekter. Infrastruktur med dubbla (civila och militära) användningsområden ska utvecklas över hela TEN-T-nätet och också i de regioner som är mest utsatta för militära risker.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2018) 321 final.

(2) COM(2018) 066 final.

(3) Bryssel, 10.11.2017 JOIN(2017) 41 final, Gemensamt meddelande till Europaparlamentet och rådet om förbättrad militär mobilitet i Europeiska unionen.

(4) Bryssel, 28.3.2018, JOIN(2018) 5 final, Gemensamt meddelande till Europaparlamentet och rådet om handlingsplanen för militär rörlighet.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 440

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	61 årgången 6 december 2018

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	EESK:s 537:e plenarsession, 19.9.2018–20.9.2018
2018/C 440/01	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Artificiell intelligens: att föregripa dess konsekvenser för arbetslivet för att säkerställa en rättvis övergång (yttrande på eget initiativ)	1
2018/C 440/02	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förtroende, skydd av integriteten och säkerhet för konsumenter och företag på sakernas internet (yttrande på eget initiativ)	8
2018/C 440/03	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Indikatorer som är bättre lämpade för att utvärdera målen för hållbar utveckling – det civila samhällets bidrag (yttrande på eget initiativ)	14
2018/C 440/04	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bidraget från Europas landsbygdsområden till Europaåret för kulturarv 2018 som säkerställer hållbarhet och sammanhållning mellan städer och landsbygd (yttrande på eget initiativ)	22
2018/C 440/05	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Konsekvenserna av subsidiaritet och överreglering för ekonomin och sysselsättningen (förberedande yttrande på begäran av det österrikiska ordförandeskapet)	28
2018/C 440/06	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Den digitala könsklyftan (Förberedande yttrande på begäran av Europaparlamentet)	37
2018/C 440/07	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bioekonomi – bidrag till genomförandet av EU:s klimat- och energimål samt FN:s mål för hållbar utveckling (förberedande yttrande)	45

	III Förberedande akter
	EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN
	EESK:s 537:e plenarsession, 19.9.2018–20.9.2018
2018/C 440/08	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Artificiell intelligens för Europa (COM(2018) 237 final)	51
2018/C 440/09	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle [COM(2018) 233 final]	57
2018/C 440/10	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om a) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (COM(2018) 184 final – 2018/0089 (COD)) – och om b) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU vad gäller bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler (COM(2018) 185 final – 2018/0090 (COD))	66
2018/C 440/11	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En förnyad EU-agenda för forskning och innovation – EU:s tillfälle att forma sin framtid (Kommissionens bidrag till det informella toppmötet om innovation i Sofia den 16 maj 2018) (COM(2018) 306 final)	73
2018/C 440/12	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 596/2014 och (EU) 2017/1129 vad gäller främjande av användning av tillväxtmarknader för små och medelstora företag [COM(2018) 331 final – 2018/0165 (COD)]	79
2018/C 440/13	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet [COM(2018) 336 final – 2018/0168 (COD)]	85
2018/C 440/14	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om krav för typgodkännande av motorfordon och deras släpvagnar samt de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, med avseende på deras allmänna säkerhet och skydd för personer i fordonet och oskyddade trafikanter, om ändring av förordning (EU) 2018/… och om upphävande av förordningarna (EG) nr 78/2009, (EG) nr 79/2009 och (EG) nr 661/2009 (COM(2018) 286 final – 2018/0145 COD)	90
2018/C 440/15	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om komplettering av Europeiska unionens typgodkännandelagstiftning med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen [COM(2018) 397 final – 2018/0220 (COD)]	95
2018/C 440/16	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel (COM(2018) 317 final – 2018/0161 (COD))	100
2018/C 440/17	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring och rättelse av förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon [COM(2018) 289 final – 2018/0142 (COD)]	104
2018/C 440/18	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. En modern budget för ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum – Flerårig budgetram 2021–2027 [COM(2018) 321 final], Förslag till rådets förordning om den fleråriga budgetramen 2021–2027 [COM(2018) 322 final/2 – 2018/0166 (APP)], Förslag till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel [COM(2018) 325 final – 2018/0135 (CNS)], Förslag till rådets förordning om metoder och förfaranden för tillhandahållande av egna medel baserade på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter och plastförpackningsavfall som inte materialutnyttjas, och om åtgärder för att möta likviditetsbehov [COM(2018) 326 final – 2018/0131 (NLE)], Förslag till rådets förordning om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel [COM(2018) 327 final – 2018/0132 (APP)], och Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel som härrör från mervärdeskatt [COM(2018) 328 final – 2018/0133 (NLE)]	106
2018/C 440/19	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder [COM(2018) 374 final – 2018/0199 (COD)]	116
2018/C 440/20	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en mekanism för lösning av rättsliga och administrativa problem i ett gränsöverskridande sammanhang [COM(2018) 373 final – 2018/0198 (COD)]	124
2018/C 440/21	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av europeiska arbetsmyndigheten [COM(2018) 131 final – 2018/0064 (COD)]	128
2018/C 440/22	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare [COM(2018) 132 final]	135
2018/C 440/23	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Anpassning av den gemensamma viseringspolitiken till nya utmaningar [COM(2018) 251 final] och Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) [COM(2018) 252 final – 2018/0061 (COD)]	142
2018/C 440/24	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet [COM(2018) 171 final – 2018/0081 (COD)]	145
2018/C 440/25	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rådets rekommendation om stärkt samarbete mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination [COM(2018) 244 final – SWD(2018) 149 final]	150
2018/C 440/26	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 767/2008, förordning (EG) nr 810/2009, förordning (EU) 2017/2226, förordning (EU) 2016/399, förordning (EU) 2018/… [förordning om interoperabilitet] och beslut 2004/512/EG och om upphävande av rådets beslut 2008/633/RIF [COM (2018) 302 final]	154
2018/C 440/27	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 (om allmän livsmedelslagstiftning), direktiv 2001/18/EG (om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön), förordning (EG) nr 1829/2003 (om genmodifierade foder och livsmedel), förordning (EG) nr 1831/2003 (om fodertillsatser), förordning (EG) nr 2065/2003 (om rökaromer), förordning (EG) nr 1935/2004 (om material i kontakt med livsmedel), förordning (EG) nr 1331/2008 (om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer), förordning (EG) nr 1107/2009 (om växtskyddsmedel) och förordning (EU) 2015/2283 (om nya livsmedel) [COM(2018) 179 final – 2018/0088 (COD)]	158
2018/C 440/28	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan [COM(2018) 173 final]	165
2018/C 440/29	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för fiskbestånd i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för Östersjön, och om upphävande av förordningarna (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008 [COM(2018) 149 final – 2018/0074 (COD)]	171
2018/C 440/30	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en flerårig återhämtningsplan för svärdfisk i Medelhavet och om ändring av förordningarna (EG) nr 1967/2006 och (EU) 2017/2107 [COM(2018) 229 final – 2018/0109 (COD)]	174
2018/C 440/31	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster [COM(2018) 238 final – 2018/0112 (COD)]	177
2018/C 440/32	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi [COM(2018) 236 final]	183
2018/C 440/33	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 [COM(2018) 438 final – 2018/0228 (COD)]	191
2018/C 440/34	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot förfalskning under perioden 2021–2027 (Perikles IV-programmet) [COM(2018) 369 final – 2018/0194(CNS)]	199

Remiss	Europaparlamentet, 28.5.2018 Rådet, 1.6.2018
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	4.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	190/2/3