Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2018/C 436/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 427, 26.11.2018

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 408, 12.11.2018

EUT C 399, 5.11.2018

EUT C 392, 29.10.2018

EUT C 381, 22.10.2018

EUT C 373, 15.10.2018

EUT C 364, 8.10.2018

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från l’Audiencia Provincial de Tarragona – Spanien) – Förfarande inlett av Ministerio Fiscal

(Mål C-207/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Elektronisk kommunikation - Behandling av personuppgifter - Direktiv 2002/58/EG - Artiklarna 1 och 3 - Tillämpningsområde - Konfidentialitet för elektronisk kommunikation - Skydd - Artiklarna 5 och 15.1 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 7 och 8 - Behandling av uppgifter inom ramen för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster - Tillgång för de nationella myndigheterna till uppgifter i utredningssyfte - Gräns för hur allvarligt brott som kan motivera tillgång till uppgifter))

(2018/C 436/02)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Tarragona

Part i målet vid den nationella domstolen

Ministerio Fiscal

Domslut

Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, jämförd med artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att myndigheters tillgång till identitetsuppgifter för innehavare av SIM-kort som aktiverats med en stulen mobiltelefon, såsom för- och efternamn och eventuellt adress, utgör ett ingrepp i dessa personers grundläggande rättigheter enligt stadgan. Ingreppet är dock inte så allvarligt att denna tillgång i samband med förebyggande, utredning, upptäckt och lagföring av brott måste begränsas till kampen mot allvarlig brottslighet.

---

(1)  EUT C 251, 11.07.2016

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad – Varna – Bulgarien) – Nikolay Kantarev mot Balgarska Narodna Banka

(Mål C-571/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - System för garanti av insättningar - Direktiv 94/19/EG - Artikel 1.3 i - Artikel 10.1 - Begreppet ”indisponibel insättning” - En medlemsstats skadeståndsansvar för skada som har vållats enskilda genom överträdelser av unionsrätten - Tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten - Medlemsstaternas processuella autonomi - Principen om lojalt samarbete - Artikel 4.3 FEU - Principerna om likvärdighet och effektivitet))

(2018/C 436/03)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad – Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Nikolay Kantarev

Motpart: Balgarska Narodna Banka

Domslut

1)

Artikel 1.3 och artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009, ska tolkas så att de utgör hinder för, för det första, en nationell lagstiftning enligt vilken fastställandet av att insättningar blivit indisponibla beror på kreditinstitutets insolvens och återkallandet av banktillståndet för detta institut, och för det andra, att det görs undantag från de frister som föreskrivs i dessa bestämmelser för att fastställa att insättningarna är indisponibla och för att återbetala dessa insättningar, med motiveringen att det är nödvändigt att kreditinstitutet ställs under särskild tillsyn.

2)

Artikel 1.3 i) i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14/EG, ska tolkas så, att omständigheten att insättningar som innehas av ett kreditinstitut är indisponibla ska fastställas genom en uttrycklig rättsakt från de behöriga myndigheternas sida och den kan inte härledas från andra rättsakter som antagits av dessa myndigheter, såsom beslutet från Balgarska Narodna Banka (Bulgariens centralbank) att ställa Korporativna Targovska Banka under särskild tillsyn, eller presumeras på grundval av sådana omständigheter som dem i det nationella målet.

3)

Artikel 1.3 i) i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, ska tolkas så, att konstaterandet att en bankinsättning är indisponibel, i den mening som avses i den nämnda bestämmelsen, inte kan vara beroende av att innehavaren av denna insättning dessförinnan har lämnat in en begäran om uttag av dessa medel till det berörda kreditinstitutet, och att denna inte gett något resultat.

4)

Artikel 1.3 i) i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, har direkt effekt och utgör en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter som gör det möjligt för insättarna att väcka talan om ersättning för skador som orsakats av den försenade återbetalningen av insättningarna. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, för det första, om underlåtenheten att konstatera att insättningar blivit indisponibla inom den frist på fem arbetsdagar som föreskrivs i denna bestämmelse, trots att de villkor som tydligt anges i denna bestämmelse var uppfyllda, under omständigheterna i det nationella målet utgör en tillräcklig klar överträdelse, i den mening som avses i unionsrätten och, för det andra, huruvida det finns ett direkt orsakssamband mellan denna överträdelse och den skada som en insättare, såsom Nikolay Kantarev, har lidit.

5)

Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet ska tolkas så, att i avsaknad av ett särskilt förfarande i Bulgarien för att hålla medlemsstaten ansvarig för skada som uppkommit på grund av en nationell myndighets överträdelse av unionsrätten gäller följande: — Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver två skilda förfaranden, i olika domstolar med olika villkor, under förutsättning att den hänskjutande domstolen fastställer om, enligt nationell rätt, en skadeståndstalan gentemot en nationell myndighet som Bulgariens centralbank ska väckas med stöd av Zakon za otgovornostta na darzhavata i obshtinite za vredi (lagen om statens och kommunernas skadeståndsansvar) eller Zakon za zadalzheniata i dogovorite (lagen om skyldigheter och avtal), och att vart och ett av dessa båda förfaranden iakttar likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. — Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken rätten för enskilda att få ersättning underställs det ytterligare villkoret att den skada som orsakats av den aktuella nationella myndigheten ska vara uppsåtlig. — Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som innebär att enskilda som yrkar skadestånd ska visa att det föreligger ett fel. Detta gäller under förutsättning att, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, begreppet ”culpa” inte går utöver begreppet ”tillräckligt klar överträdelse”. — Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver betalning av en fast avgift eller en avgift som beräknas i proportion till värdet av tvisteföremålet, under förutsättning, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, att betalning av en fast avgift eller en avgift som beräknas i proportion till värdet av tvisteföremålet inte strider mot effektivitetsprincipen, med beaktande av avgiftens belopp och nivå, och huruvida avgiften utgör ett oöverstigligt hinder för rätten till domstolsprövning, avgiftens obligatoriska karaktär och möjligheterna att befrias från den. — Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken rätten för enskilda att få ersättning är beroende av en föregående ogiltigförklaring av den administrativa handling som är orsak till skadan. Detta gäller under förutsättning, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma, att detta rimligen kan krävas av den skadelidande.

---

(1)  EUT C 38, 6.2.2017.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad – Bulgarien) – Nigyar Rauf Kaza Ahmedbekova, Rauf Emin Ogla Ahmedbekov mot Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

(Mål C-652/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Gemensam politik avseende asyl och subsidiärt skydd - Normer om villkor som ska uppfyllas av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer för att de ska kunna åtnjuta internationellt skydd - Direktiv 2011/95/EU - Artiklarna 3, 4, 10 och 23 - Ansökningar om internationellt skydd som ges in separat av medlemmarna i en och samma familj - Individuell bedömning - Beaktande av hot mot en familjemedlem vid den individuella bedömningen av en ansökan som getts in av en annan familjemedlem - Förmånligare bestämmelser som medlemsstaterna får införa eller behålla för att utvidga asylrätten eller rätten till subsidiärt skydd till att även omfatta familjemedlemmarna till den som åtnjuter internationellt skydd - Bedömning av skälen till förföljelsen - En azerbajdzjansk medborgare som är med om att väcka talan mot sitt land vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna - Gemensamma handläggningsregler - Direktiv 2013/32/EU - Artikel 46 - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Full omprövning och prövning av det aktuella behovet - Skäl till förföljelsen eller sakomständigheter som inte åberopats vid den beslutande myndigheten men som åberopats inom ramen för överklagandet av den beslutande myndighetens beslut))

(2018/C 436/04)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: Nigyar Rauf Kaza Ahmedbekova, Rauf Emin Ogla Ahmedbekov

Motpart: Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

Domslut

1)

Artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet ska tolkas så, att man vid den individuella bedömningen av en ansökan om internationellt skydd ska beakta att en familjemedlem till sökanden hotas av förföljelse och allvarlig skada, detta för att avgöra om sökanden på grund av sin familjeanknytning till den hotade personen själv hotas av förföljelse och allvarlig skada.

2)

Direktiv 2011/95 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att ansökningar om internationellt skydd som getts in separat av medlemmar i en och samma familj blir föremål för åtgärder som beaktar att ansökningarna eventuellt är konnexa, men de utgör hinder för att dessa ansökningar blir föremål för en gemensam bedömning. De utgör även hinder för att handläggningen av en av dessa ansökningar avbryts fram till dess att handläggningen av en annan av dessa ansökningar avslutats.

3)

Artikel 3 i direktiv 2011/95 ska tolkas så, att en medlemsstat får – för det fall internationellt skydd beviljas en familjemedlem enligt den i direktivet föreskrivna ordningen – utvidga detta skydd till att även avse andra familjemedlemmar, såvitt dessa inte omfattas av någon av de grunder för att inte anses som flykting som anges i artikel 12 i direktivet och såvitt deras situation – på grund av behovet av att se till att familjen hålls samlad – har ett samband med den logiska grunden för internationellt skydd.

4)

Avvisningsgrunden i artikel 33.2 e i direktiv 2013/32 omfattar inte en situation – såsom den i det nationella målet – där en myndig person för sig själv och för sitt underåriga barns räkning gett in en ansökan om internationellt skydd grundad på bland annat familjeanknytningen till en annan person som separat gett in en ansökan om internationellt skydd.

5)

Den omständigheten att den som ansökt om internationellt skydd varit med om att väcka talan mot sitt ursprungsland vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna kan i princip inte – inom ramen för prövningen av de förföljelseskäl som anges i artikel 10 i direktiv 2011/95 – anses styrka att denna sökande tillhör en ”särskild samhällsgrupp” i den mening som avses i artikel 10.1 d. Däremot är denna omständighet att anse som en ”politisk åskådning”, i den mening som avses i artikel 10.1 e, och utgör därmed ett förföljelseskäl om vederbörande har en välgrundad fruktan för att denna rättsliga åtgärd vid Europadomstolen uppfattas av nämnda land som ett uttryck för politisk dissidens som kan komma att bli föremål för vedergällning från statens sida.

6)

Artikel 46.3 i direktiv 2013/32, jämförd med hänvisningen till överklagandeförfarandet i artikel 40.1 i direktivet, ska tolkas så, att den domstol som har att pröva ett överklagande av ett beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd är i princip skyldig att – såsom ”ytterligare utsagor” och efter att den hemställt att den beslutande myndigheten ska bedöma dessa utsagor – pröva sådana skäl för att bevilja internationellt skydd eller sakomständigheter som åberopats för första gången i överklagandet, samtidigt som dessa är att hänföra till omständigheter eller hot som påstås ha ägt rum innan avslagsbeslutet meddelades och till och med innan ansökan om internationellt skydd gavs in. Nämnda domstol är däremot inte skyldig att göra detta om den finner att dessa skäl eller omständigheter åberopats för sent i överklagandeförfarandet eller att de inte formulerats på ett sätt som är tillräckligt konkret för att möjliggöra en vederbörlig prövning, eller, då det är fråga om sakomständigheter, om den finner att dessa inte är av betydelse eller inte tillräckligt åtskilda från de omständigheter som den beslutande myndigheten redan kunnat lägga till grund för sin bedömning.

---

(1)  EUT C 86, 20.3.2017

Domstolens dom (andra avdelningen avdelningen) av den 4 oktober 2018 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-668/16) (1)

((Fördragsbrott - Direktiv 2006/40/EG - Utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon - Artikel 5.4 och 5.5 - Direktiv 2007/46/EG - Godkännande av motorfordon - Artiklarna 12, 29, 30 och 46 - Fordon som inte överensstämmer med tekniska krav - De nationella myndigheternas ansvar))

(2018/C 436/05)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Hermes, D. Kukovec och C. Becker)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och D. Klebs)

Domslut

1)

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter — enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG samt artiklarna 12 och 30 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (”Ramdirektiv”), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 371/2010 av den 16 april 2010, genom att inte inom den i det motiverade yttrandet angivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att återupprätta överensstämmelsen med de godkända typerna för de 133 713 fordon av typerna 246, 176 och 117 som Daimler AG saluförde från den 1 januari till den 26 juni 2013, trots att de inte var utrustade med köldmedium R1234yf som angetts för dessa godkända typer, utan med ett köldmedium med en faktor för global uppvärmningspotential som översteg 150, i strid med det högsta gränsvärde som föreskrivs i artikel 5.4 i direktiv 2006/40, och — enligt direktiv 2006/40 samt artiklarna 46, 5 och 18 i direktiv 2007/46, i dess lydelse enligt förordning nr 371/2010, genom att inte inom den i det motiverade yttrandet angivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra de sanktioner som avses i artikel 46 i sistnämnda direktiv för att se till att tillverkarna iakttar artiklarna 5 och 18 i nämnda direktiv avseende produktionsöverensstämmelse och utfärdande av intyg om överensstämmelse.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av kommissionens rättegångskostnader.

4)	Europeiska kommissionen ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 70, 6.3.2017.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Cluj – Rumänien) – Tribunalul Botoşani, Ministerul Justiţiei mot Maria Dicu

(Mål C-12/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Arbetstidens förläggning - Direktiv 2003/88/EG - Rätt till årlig betald semester - Direktiv 2010/18/EU - Det ändrade ramavtalet om föräldraledighet - Föräldraledighet anses inte utgöra en period av faktiskt arbete))

(2018/C 436/06)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Cluj

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Ministerul Justiţiei, Ministerul Justiţiei

Svarande: Maria Dicu

Ytterligare deltagare i rättegången: Curtea de Apel Suceava, Consiliul Superior al Magistraturii

Domslut

Artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken den tid en arbetstagare varit föräldraledig under en viss referensperiod inte anses utgöra en period av faktiskt arbete vid fastställande av den rätt till årlig betald semester som nämnda arbetstagare garanteras i denna artikel under den aktuella referensperioden.

---

(1)  EUT C 104, 3.4.2017

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad – Bulgarien) – Bahtiyar Fathi mot Predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

(Mål C-56/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Gränser, asyl och invandring - Förordning (EU) nr 604/2013 - Artikel 3 - Avgörande av vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare har lämnat in i någon medlemsstat - Prövning av en ansökan om internationellt skydd utan att det uttryckligen har fastställts vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen - Direktiv 2011/95/EU - Artiklarna 9 och 10 - Skälen till förföljelse grundar sig på religion - Bevis - Iransk lagstiftning om apostasi - Direktiv 2013/32/EU - Artikel 46.3 - Effektivt rättsmedel))

(2018/C 436/07)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bahtiyar Fathi

Motpart: Predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

Domslut

1)

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat ska, i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, tolkas så, att den inte utgör hinder för att myndigheterna i en medlemsstat prövar en ansökan om internationellt skydd i sak, i den mening som avses i artikel 2 d i denna förordning, när dessa myndigheter inte uttryckligen i beslut har fastställt att denna medlemsstat är ansvarig för en sådan prövning enligt kriterierna i förordningen.

2)

Artikel 46.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ska, i en sådan situation som den i det nationella målet, tolkas så, att när en sökande av internationellt skydd överklagar ett beslut genom vilket sökandens ansökan fastställts vara ogrundad, är den behöriga domstolen i en medlemsstat inte skyldig att ex officio pröva om kriterierna och mekanismerna för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökan enligt förordning nr 604/2013 har tillämpats korrekt.

3)

Artikel 10.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, ska tolkas så, att en sökande av internationellt skydd som till stöd för sin ansökan åberopar en risk för förföljelse på grund av religion måste inte – för att underbygga sina påståenden om religiös övertygelse – uttala sig om eller förete handlingar i fråga om alla beståndsdelar av begreppet ”religion” som avses i denna bestämmelse. Det ankommer emellertid på sökanden att på ett trovärdigt sätt underbygga sina påståenden genom att åberopa omständigheter vilka gör det möjligt för den behöriga myndigheten att förvissa sig om riktigheten av dessa.

4)

Artikel 9.1 och 9.2 i direktiv 2011/95 ska tolkas så, att förbudet mot att agera på ett sätt som strider mot statsreligionen i ursprungslandet för den sökande av internationellt skydd, vilket om det inte respekteras leder till döds- eller fängelsestraff, kan utgöra ”förföljelse” i den mening som avses i denna artikel, under förutsättning att myndigheterna i detta land vid överträdelser av detta förbud i praktiken påför sådana påföljder, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

---

(1)  EUT C 112, 10.4.2017

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 oktober 2018 – Republiken Frankrike mot Europaparlamentet

(Mål C-73/17) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Institutionell rätt - Protokoll om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner och vissa av dess organ, myndigheter och enheter - Europaparlamentet - Begreppet ”budgetsammansträde” som ska hållas i Strasbourg (Frankrike) - Artikel 314 FEUF - Utövande av budgetbefogenhet under ett extra plenarsammanträde i Bryssel (Belgien)))

(2018/C 436/08)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Republiken Frankrike (ombud: F. Alabrune, D. Colas, B. Fodda och E. de Moustier)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: R. Crowe och U. Rösslein)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: D. Holderer och C. Schiltz)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

3)	Storhertigdömet Luxemburg ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 104, 3.4.2017.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad – Varna – Bulgarien) – Komisia za zashtita na potrebitelite mot Evelina Kamenova

(Mål C-105/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 2005/29/EG - Artikel 2 b och d - Direktiv 2011/83/EU - Artikel 2 led 2 - Begreppen ”näringsidkare” och ”affärsmetoder”))

(2018/C 436/09)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad – Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Komisia za zashtita na potrebitelite

Motpart: Evelina Kamenova

ytterligare deltagare i rättegången: Okrazhna prokuratura – Varna

Domslut

Artikel 2 b och d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder), och artikel 2 led 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, ska tolkas så, att en fysisk person som vid en och samma tidpunkt publicerar ett visst antal annonser avseende försäljning av nya och begagnade varor på en webbplats, såsom motparten i det nationella målet, kan anses utgöra en ”näringsidkare” och en sådan verksamhet kan anses utgöra en ”affärsmetod” endast om vederbörande handlar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet.

---

(1)  EUT C 144, 8.5.2017.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – Bundeskammer für Arbeiter und Angestellte mot ING-DiBa Direktbank Austria Niederlassung der ING-DiBa AG

(Mål C-191/17) (1)

((Direktiv 2007/64/EG - Betaltjänster på den inre marknaden - Begreppet betalkonto - Huruvida det eventuellt omfattar ett sparkonto som tillåter innehavaren att göra betalningar och uttag via ett transaktionskonto i innehavarens namn))

(2018/C 436/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bundeskammer für Arbeiter und Angestellte

Motpart: ING-DiBa Direktbank Austria Niederlassung der ING-DiBa AG

Domslut

Artikel 4.14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG ska tolkas så, att begreppet ”betalkonto” inte omfattar ett sparkonto där insättningarna är omedelbart tillgängliga och från vilket betalningar och uttag enbart kan genomföras via ett transaktionskonto.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Legatoria Editoriale Giovanni Olivotto (LEGO) SpA mot Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA, Ministero dell'Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare, Ministero dello Sviluppo Economico, Ministero delle Politiche Agricole e Forestali

(Mål C-242/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Främjande av användningen av energi från förnybara energikällor - Flytande biobränslen som används för en termoelektrisk anläggning - Direktiv 2009/28/EG - Artikel 17 - Hållbarhetskriterier för flytande biobränslen - Artikel 18 - Nationella system för hållbarhetscertifiering - Genomförandebeslut 2011/438/EU - Av Europeiska kommissionen godkända frivilliga system för hållbarhetscertifiering av biodrivmedel och flytande biobränslen - Nationell lagstiftning som föreskriver en skyldighet för mellanhänder att lämna in hållbarhetscertifikat - Artikel 34 FEUF - Fri rörlighet för varor))

(2018/C 436/11)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Legatoria Editoriale Giovanni Olivotto (LEGO) SpA

Motpart: Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA, Ministero dell'Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare, Ministero dello Sviluppo Economico, Ministero delle Politiche Agricole e Forestali

Domslut

1)

Artikel 18.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, jämförd med kommissionens genomförandebeslut 2011/438/EU av den 19 juli 2011 om erkännande av systemet ”International Sustainability and Carbon Certification” för att visa att hållbarhetskriterierna uppfylls i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28 och 2009/30/EG, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som den här aktuella, som ålägger de ekonomiska aktörerna särskilda villkor, vilka skiljer sig från och är mer omfattande – vad gäller certifiering av flytande biobränslens hållbarhet – än dem som följer av ett frivilligt system för hållbarhetscertifiering, såsom ISCC-systemet, som erkänts genom genomförandebeslut 2011/438, vilket Europeiska kommissionen antagit med stöd av artikel 18.4 i direktiv 2009/28, i den mån detta system har godkänts endast för biodrivmedel och nämnda villkor endast rör flytande biobränslen.

2)

Unionsrätten, särskilt artikel 34 FEUF samt artikel 18.1 och 18.3 i direktiv 2009/28, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att det i en nationell lagstiftning som den här aktuella införs ett nationellt system för kontroll av flytande biobränslens hållbarhet där det föreskrivs att alla ekonomiska aktörer som ingår i produktens leveranskedja – även om det är fråga om mellanhänder som inte förfogar fysiskt över de flytande biobränslena – måste uppfylla vissa skyldigheter avseende certifiering, kommunikation och information enligt detta system.

---

(1)  EUT C 283, 28.08.2017

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Szczecinie – Polen) – Feniks Sp. z o.o. mot Azteca Products & Services SL

(Mål C-337/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Förordning (EG) nr 1215/2012 - Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område - Särskilda behörighetsregler - Artikel 7.1 a - Begreppet ”talan [som] avser avtal” - Actio pauliana))

(2018/C 436/12)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Szczecinie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Feniks Sp. z o.o.

Motpart: Azteca Products & Services SL

Domslut

I en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, omfattas en ”actio pauliana” genom vilken innehavaren av en fordran som har sin grund i ett avtal begär att en rättshandling som påstås skada dennes rättigheter ska förklaras vara ogiltig gentemot denne, när dennes gäldenär, genom denna rättshandling har överlåtit en egendom till tredje man, av regeln om internationell behörighet i artikel 7 led 1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

---

(1)  EUT C 300, 11.9.2017.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Talan som väckts av Società Immobiliare Al Bosco Srl

(Mål C-379/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning (EG) nr 44/2001 - Erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område - Frist för verkställighet av ett kvarstadsbeslut som föreskrivs i lagstiftningen i den anmodade medlemsstaten - Huruvida denna frist är tillämplig på ett kvarstadsbeslut som har meddelats i en annan medlemsstat och förklarats verkställbart i den anmodade medlemsstaten))

(2018/C 436/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Società Immobiliare Al Bosco Srl

Domslut

Artikel 38 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att tillämpa en medlemsstats lagstiftning, såsom den i det nationella målet, vilken föreskriver en tidsfrist för verkställighet av ett kvarstadsbeslut som har meddelats i en annan medlemsstat och som är verkställbart i den anmodade medlemsstaten.

---

(1)  EUT C 318, 25.9.2017.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Szombathelyi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság – Ungern) – Dooel Uvoz-Izvoz Skopje Link Logistic N&N mot Budapest Rendőrfőkapitánya

(Mål C-384/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Vägtransport - Bestämmelser om skatter och avgifter - Direktiv 1999/62/EG - Avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer - Vägtull - Skyldighet för medlemsstaterna att införa effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder - Schablonmässigt fastställd straffavgift - Proportionalitetsprincipen - Direkt tillämpning av direktivet))

(2018/C 436/14)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Szombathelyi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dooel Uvoz-Izvoz Skopje Link Logistic N&N

Motpart: Budapest Rendőrfőkapitánya

Domslut

Det proportionalitetskrav som föreskrivs i artikel 9a i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/76/EU av den 27 september 2011, kan inte anses ha direkt effekt.

Den nationella domstolen ska, i enlighet med sin skyldighet att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att denna bestämmelse genomförs, tolka nationell rätt så att den överensstämmer med direktivet, eller, om en sådan tolkning inte är möjlig, underlåta att tillämpa alla nationella bestämmelser som, om de tillämpades, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet skulle leda till ett resultat som strider mot unionsrätten.

---

(1)  EUT C 318, 25.9.2017.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 4 oktober 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-416/17) (1)

((Fördragsbrott - Artiklarna 49, 63 och 267 tredje stycket FEUF - Kedjebeskattning - Olika behandling beroende på dotterdotterbolags hemvist - Återbetalning av felaktigt uppburen förskottsskatt - Beviskrav för en sådan återbetalning - Begränsning av rätten till återbetalning - Diskriminering - Nationell domstol som dömer i sista instans - Skyldighet att inhämta förhandsavgörande))

(2018/C 436/15)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland och W. Roels)

Svarande: Republiken Frankrike (ombud: E. de Moustier, A. Alidière och D. Colas)

Domslut

1)

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 49 och 63 FEUF, genom att – vid beräkningen av det belopp som ska återbetalas av den förskottsskatt som ett bolag med hemvist i landet har erlagt med avseende på utdelning som lämnats av ett bolag utan hemvist i landet via ett dotterbolag utan hemvist i landet – underlåta att beakta den skatt som det förstnämnda bolaget utan hemvist i landet har erlagt med avseende på den vinst som ligger till grund för denna utdelning i den medlemsstat där detta bolag är etablerat, trots att det enligt det nationella systemet för att undvika dubbelbeskattning är möjligt att, för det fall det föreligger en rent intern ägarkedja, neutralisera den beskattning som skett av den utdelning ett bolag har lämnat i varje led av denna ägarkedja.

2)

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 267 tredje stycket FEUF eftersom Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) underlät att, enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 267 tredje stycket FEUF, vända sig till Europeiska unionens domstol för att få fastställt huruvida det var riktigt att, vid beräkningen av det belopp som ska återbetalas av den förskottsskatt som erlagts av ett bolag med hemvist i landet med avseende på den utdelning som lämnats av ett bolag utan hemvist i landet via ett dotterbolag utan hemvist i landet, inte beakta den skatt som detta andra bolag erlagt med avseende på den vinst som låg till grund för denna utdelning, trots att den tolkning som Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) gjorde av de unionsrättsliga bestämmelserna i domen av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210) och domen av den 10 december 2012, Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210), inte var så uppenbar att den inte lämnade något utrymme för rimligt tvivel.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Europeiska kommissionen och Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 293, 4.9.2017.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 4 oktober 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Cluj – Rumänien) – IQ mot JP

(Mål C-478/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Behörighet att pröva frågor om föräldraansvar - Förordning (EG) nr 2201/2003 - Artikel 15 - Överföring till en domstol som är bättre lämpad att pröva målet - Tillämpningsområde - Artikel 19 - Litispendens))

(2018/C 436/16)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Cluj

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IQ

Motpart: JP

Domslut

Artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 ska tolkas så, att den inte är tillämplig i en sådan situation som den i målet vid den nationella domstolen, där de två domstolar vid vilka talan har väckts är behöriga att pröva målen i sak med stöd av artikel 12 respektive artikel 8 i denna förordning.

---

(1)  EUT C 347, 16.10.2017.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 4 oktober 2018 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-599/17) (1)

((Fördragsbrott - Genomförandedirektiv (EU) 2015/2392 - Rapportering till behöriga myndigheter av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen om marknadsmissbruk - Underlåtelse att underrätta kommissionen eller underlåtelse att införliva direktivet med den nationella rättsordningen inom den föreskrivna fristen))

(2018/C 436/17)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Rius och T. Scharf)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: S. Jiménez García)

Domslut

1)

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 första stycket i kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2015/2392 av den 17 december 2015 om Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 vad gäller rapportering till behöriga myndigheter av faktiska eller potentiella överträdelser av den förordningen, genom att underlåta att inom den föreskrivna fristen sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv och genom att underlåta att underrätta Europeiska kommissionen om ordalydelsen i de bestämmelser som antagits för att säkerställa genomförandet av nämnda genomförandedirektiv.

2)	Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 5, av den 8.1.2018

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 4 oktober 2018 – Claire Staelen mot Europeiska ombudsmannen.

(Mål C-45/18 P) (1)

((Överklagande - Ansökan om resning - Sakprövningsförutsättningar))

(2018/C 436/18)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Claire Staelen (ombud: V. Olona, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska ombudsmannen (ombud: L. Papadias och A. Antoniadis)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Claire Staelen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 104, 19.3.2018.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiliul Național de Soluționare a Contestațiilor (Rumänien) den 30 maj 2018 – SC Beny Alex SRL mot Organizația Utilizatorilor de Apă pentru Irigații (OUAI) Săveni

(Mål C-353/18)

(2018/C 436/19)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Consiliul Naţional de Soluţionare a Contestaţiilor

Parter i det nationella målet

Klagande: SC Beny Alex Srl

Motpart: Organizaţia Utilizatorilor de Apă pentru Irigaţii (OUAI) Săveni

Genom beslut av den 17 oktober 2018 fastställde domstolen (åttonde avdelningen) att det är uppenbart att begäran om förhandsavgörande ska avvisas.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 2 augusti 2018 – NH mot Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI – Rete Lenford

(Mål C-507/18)

(2018/C 436/20)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i det nationella målet

Klagande: NH

Motpart: Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI – Rete Lenford

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 9 i direktiv 2000/78/EG (1) tolkas så, att en förening som består av advokater specialiserade på det rättsliga skyddet för en grupp personer med olika sexuella läggningar, och som enligt stadgarna har till syfte att främja gruppens kultur och respekten för gruppens rättigheter, automatiskt anses ha ett kollektivt intresse och vara en icke-vinstdrivande förening som har talerätt, även med avseende på ett skadeståndsyrkande, när det föreligger omständigheter som anses vara diskriminerande för denna grupp?

2)

Ska tillämpningsområdet för det skydd mot diskriminering som föreskrivs i direktiv 2000/78/EG, enligt en korrekt tolkning av artiklarna 2 och 3 i nämnda direktiv, anses omfatta en åsiktsyttring mot gruppen med homosexuella personer, varigenom den tillfrågade i en intervju som sändes i ett underhållningsprogram på radio uppgav att vederbörande aldrig skulle anställa eller vilja samarbeta med sådana personer vid sin byrå, även om något rekryteringsförfarande inte alls var aktuellt eller planerades av vederbörande?

---

(1)  Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Provinciale di Palermo (Italien) den 3 augusti 2018 – Autoservizi Giordano società cooperativa mot Agenzia delle Dogane e dei Monopoli – Ufficio di Palermo

(Mål C-513/18)

(2018/C 436/21)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione Tributaria Provinciale di Palermo

Parter i det nationella målet

Klagande: Autoservizi Giordano società cooperativa

Motpart: Agenzia delle Dogane e dei Monopoli – Ufficio di Palermo

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 7 i direktiv 2003/96/EG (1) tolkas så, att dess tillämpningsområde omfattar samtliga företag och aktörer, både offentliga och privata, som bedriver persontransport med buss, däribland uthyrning av buss med chaufför, och utgör nämnda bestämmelse i så fall hinder för den motsvarande nationella genomförandebestämmelsen vad gäller den del enligt vilken aktörer som bedriver uthyrning av buss med chaufför inte omfattas av kategorin av aktörer som använder dieselbrännolja för yrkesmässig användning?

2)

Resulterar det utrymme för skönsmässig bedömning till vilket det hänvisas i nämnda artikel 7.2 i direktiv 2003/96/EG (”Medlemsstaterna får differentiera mellan yrkesmässig och icke-yrkesmässig användning av dieselbrännolja som drivmedel, under förutsättning att gemenskapens miniminivåer iakttas och att skattesatsen för dieselbrännolja för yrkesmässig användning som används som drivmedel inte är lägre än den gällande nationella skattenivån den 1 januari 2003”) i att den bestämmelse enligt vilken dieselbrännolja för yrkesmässig användning även omfattar diesel som används för ”tillfällig persontransport” inte är omedelbart och ovillkorligt tillämplig?

3)	Är innehållet i nämnda artikel 7 i direktivet tillräckligt tydligt och ovillkorligt för att artikeln ska kunna åberopas direkt av enskilda vid myndigheterna i ifrågavarande medlemsstat?

---

(1)  Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 2003, s. 51).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per la Sardegna (Italien) den 6 augusti 2018 – Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato mot Regione autonoma della Sardegna

(Mål C-515/18)

(2018/C 436/22)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Sardegna

Parter i det nationella målet

Klagande: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Motpart: Regione autonoma della Sardegna

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1370/2007 (1) av den 23 oktober 2007 tolkas så, att den behöriga myndighet som har för avsikt att direkttilldela ett avtal ska vidta nödvändiga åtgärder för att offentliggöra eller meddela alla uppgifter som krävs till samtliga potentiella kollektivtrafikföretag, för att dessa ska kunna lämna ett seriöst och rimligt anbud?

2)

Ska artikel 7.4 i förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 tolkas så, att den behöriga myndigheten, innan den direkttilldelar avtalet, ska göra en jämförande bedömning av samtliga anbud för tillhandahållande av tjänsten som eventuellt har mottagits efter offentliggörande av förhandsmeddelandet enligt samma artikel 7.4?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 7 augusti 2018 – TB mot Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

(Mål C-519/18)

(2018/C 436/23)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i det nationella målet

Klagande: TB

Motpart: Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 10.2 i rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening (1) tolkas så, att om en medlemsstat med stöd av den bestämmelsen godkänner inresa för en familjemedlem som inte ingår bland dem som anges i artikel 4 i direktivet, får endast villkoret i artikel 10.2 tillämpas på den familjemedlemmen (det vill säga att denne ”är beroende av flyktingen för sin försörjning”)?

2)

Om den första frågan besvaras jakande: Avser situationen som ”beroende” (”dependency”) enligt artikel 4.2 a i direktivet en faktisk situation där alla de olika aspekterna av beroende måste föreligga, eller räcker det att någon av de aspekterna är för handen, alltefter omständigheterna i det enskilda fallet, för att den situationen ska anses föreligga? Är det i detta sammanhang förenligt med villkoret i artikel 10.2 (”är beroende av flyktingen för sin försörjning”) med en nationell bestämmelse som utesluter en individuell bedömning och föreskriver att en enda faktisk omständighet (en aspekt som indikerar beroende, nämligen att familjemedlemmen ”av hälsoskäl bevisligen inte kan försörja sig [själv]”) ska vara avgörande för om villkoret i artikel 10.2 är uppfyllt?

3)

Om den första frågan besvaras nekande och medlemsstaten alltså får tillämpa andra villkor utöver det i artikel 10.2 i direktivet (”är beroende av flyktingen för sin försörjning”), betyder det då att medlemsstaten har möjlighet att ställa upp vilka villkor som helst som den finner lämpliga, inklusive de som gäller för andra familjemedlemmar enligt artikel 4.2 och 4.3 i direktivet, eller är det endast tillåtet att tillämpa villkoret i artikel 4.3? Vilken faktisk situation avser i så fall villkoret ”objectively unable to provide for their own needs on account of their state of health” i artikel 4.3 i direktivet? Ska det tolkas på det sättet att familjemedlemmen inte kan försörja sig själv eller på det sättet att denne inte är kapabel att ta hand om sig själv, eller på något annat sätt?

---

(1)  Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 6 augusti 2018 – Pegaso Srl Servizi Fiduciari m.fl. mot Poste Tutela SpA

(Mål C-521/18)

(2018/C 436/24)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i det nationella målet

Klagande: Pegaso Srl Servizi Fiduciari, Sistemi di Sicurezza Srl, YW

Motparter: Poste Tutela SpA

Tolkningsfrågor

1)	Ska bolaget Poste Italiane SpA mot bakgrund av ovan angivna egenskaper kvalificeras som ”offentligrättsligt organ” i den mening som avses i artikel 3.1 d i lagstiftningsdekret nr 50/2016 och tillämpliga direktiv (2014/23/EU (1), 2014/24/EU (2) och 2014/25/EU (3))?

2)

Omfattar ovannämnda kvalificering även det helägda dotterbolaget Poste Tutela SpA, vilket för övrigt för närvarande fusioneras med det förstnämnda, om det tas hänsyn till skäl 46 i direktiv 2014/23/EU om kontrollerade juridiska personer (se, för ett liknande resonemang, även EU-domstolens (fjärde avdelningen) dom av den 5 oktober 2017, [C-567/15]: skyldigheten för bolag som kontrolleras av den offentliga förvaltningen att genomföra upphandlingsförfaranden; Consiglio di Statos (sjätte avdelningen) dom nr 6211 av den 24 november 2011)?

3)

Har dessa bolag skyldighet att genomföra upphandlingsförfaranden enbart i fråga om offentliga kontrakt som är kopplade till deras verksamhet inom de särskilda sektorerna i enlighet med direktiv 2014/25/EU i deras egenskap av upphandlande enheter, vars karaktär av offentligrättsliga organ ska anses följa av reglerna i del II i lagen om offentlig upphandling, så att dessa bolag mot bakgrund av principerna i skäl 21 och artikel 16 i direktiv 2014/23/EU i stället har oinskränkt avtalsfrihet – och enbart ska följa privaträttsliga regler – när de har för avsikt att ingå kontrakt som inte avser dessa sektorer?

4)

Omfattas samma bolag när det gäller kontrakt som faller utanför området för de särskilda sektorerna emellertid fortfarande – om de uppfyller kraven för att kvalificeras som offentligrättsliga organ – av det allmänna direktivet 2014/24/EU (och därmed av reglerna om upphandlingsförfaranden i samband med ingående av offentliga kontrakt), även om dessa bolag – till följd av hur de har utvecklats från det att de bildades – bedriver en verksamhet som huvudsakligen har affärsmässig karaktär och är konkurrensutsatt?

5)

Kan ”instrumentellt samband” – med en specifik allmännyttig tjänst – i fråga om kontor där det blandat bedrivs verksamhet avseende samhällsomfattande posttjänster och andra verksamheter som inte har samband med de förstnämnda anses vara uteslutet när det gäller kontrakt avseende löpande och extraordinärt underhåll, rengöring, inredning samt vaktmästeri och övervakning av dessa kontor?

6)

Om Poste Italiane SpA:s uppfattning kan delas, ska genomförandet av ett upphandlingsförfarande, som i vederbörlig ordning har offentliggjorts utan ytterligare meddelanden i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana och Europeiska unionens officiella tidning, inom ramen för bolagets renodlade handlingsfrihet – som inte är underställd krav på öppenhet och likabehandling enligt lagen om offentlig upphandling – avslutningsvis anses strida mot den vedertagna principen om skydd för berättigade förväntningar hos anbudsgivarna?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 2014, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 2014, s. 243).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 21 augusti 2018 – AS mot Deutsches Patent- und Markenamt

(Mål C-541/18)

(2018/C 436/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: AS

Motpart: Deutsches Patent- und Markenamt

Tolkningsfråga

Har ett kännetecken särskiljningsförmåga om det finns praktiskt betydelsefulla och närliggande möjligheter att använda det som ursprungsangivelse för varorna eller tjänsterna, även om denna användning inte är den mest sannolika formen för användning av kännetecknet (1)?

---

(1)  Tolkning av artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Upper Tribunal (Förenade kungariket) den 20 augusti 2018 – HM Revenue & Customs mot HD

(Mål C-544/18)

(2018/C 436/26)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal

Parter i det nationella målet

Klagande: HM Revenue & Customs

Motpart: HD

Tolkningsfrågan

Ska artikel 49 FEUF tolkas så, att den innebär att en sådan person, som upphör att driva verksamhet som egenföretagare på grund av fysiska begränsningar vilka uppträder i slutfasen av graviditeten och till följd av förlossningen, behåller sin ställning som egenföretagare, i den mening som avses i nämnda artikel, om hon återupptar ekonomisk verksamhet eller söker arbete inom en rimlig tid efter att ha fött barn?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Saarländischen Oberlandesgericht (Tyskland) den 23 augusti 2018 – BGL BNP Paribas SA mot TeamBank AG Nürnberg

(Mål C-548/18)

(2018/C 436/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Saarländischen Oberlandesgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: BGL BNP Paribas SA

Motpart: TeamBank AG Nürnberg

Tolkningsfrågor

1)	Är artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (1) tillämplig på rättsverkan gentemot tredje man i situationer när det föreligger flera överlåtelser?

2)	Om den första frågan ska besvaras jakande: Vilken lag ska i en sådan situation vara tillämplig på rättsverkan gentemot tredje man?

3)	Om den första frågan ska besvaras nekande: Är bestämmelsen analogt tillämplig?

4)	Om den tredje frågan ska besvaras jakande: Vilken lag ska i en sådan situation vara tillämplig på rättsverkan gentemot tredje man?

---

(1)  EUT L 177, 2008, s. 6.

Talan väckt den 27 augusti 2018 – Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-550/18)

(2018/C 436/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, T. Scharf och G. von Rintelen)

Svarande: Irland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 67.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 2015, s. 73) genom att inte senast den 26 juni 2017 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser,

—	ålägga Irland att betala vite enligt artikel 260.3 FEUF, med ett belopp på 17 190,60 euro, räknat från dagen för avkunnandet av domstolens dom, för att Irland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter att underrätta om åtgärder för införlivande av direktiv (EU) 2015/849,

—	ålägga Irland att betala ett standardbelopp enligt artikel 260.3 FEUF som uppgår till ett dagligt belopp på 4 701,20 euro per dag multiplicerat med det antal dagar åsidosättandet pågår, med ett lägsta standardbelopp på 1 685 000 euro, och

—	förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 67.1 i direktiv (EU) 2015/849 ska medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 26 juni 2017 och genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. Mot bakgrund av den pågående underlåtelsen att införliva detta direktiv med nationell rätt har kommissionen beslutat att inleda ett förfarande vid Europeiska unionens domstol.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 29 augusti 2018 – Indaco Service Soc. coop. sociale, Coop. sociale il Melograno mot Ufficio Territoriale del Governo Taranto

(Mål C-552/18)

(2018/C 436/29)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Indaco Service Soc. coop. sociale, Coop. sociale il Melograno

Motpart: Ufficio Territoriale del Governo Taranto

Tolkningsfråga

Utgör unionsrätten, och närmare bestämt artikel 57.4 i direktiv 2014/24/EU (1) om offentlig upphandling, jämförd med skäl 101 i samma direktiv samt proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling, hinder för en sådan nationell bestämmelse som den nu aktuella, i vilken det föreskrivs – när skälet för obligatorisk utslutning av en ekonomisk aktör har fastställts vara ett ”allvarligt fel i yrkesutövningen” – att den ekonomiska aktören, om det allvarliga felet i yrkesutövningen har medfört att ett offentligt kontrakt har sagts upp i förtid, får uteslutas endast om beslutet om uppsägning inte har överklagats eller har fastställts vid avgörandet av ett mål?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Hamburg (Tyskland) den 31 augusti 2018 – Eurowings GmbH mot JJ och KI

(Mål C-557/18)

(2018/C 436/30)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Hamburg

Parter i det nationella målet

Svarande i första instans och klagande i andra instans: Eurowings GmbH

Kärande i första instans och motpart i andra instans: JJ och KI

Tolkningsfrågan

Ska den totala flygsträckan även beaktas vid beräkningen av kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) när en passagerare, på grund av en försening eller inställd flygning av den anslutande flygningen, orsakas en försening på tre timmar eller mer till den slutliga bestämmelseorten, varvid matarflyget ankom enligt tidtabell, men båda flygningarna utförts av olika lufttrafikföretag och bokningsbekräftelsen gjorts genom en researrangör som har sammanställt flygningarna för sina kunder?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EGT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Baden-Württemberg (Tyskland) den 4 september 2018 – TDK-Lambda Germany GmbH mot Hauptzollamt Lörrach

(Mål C-559/18)

(2018/C 436/31)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Baden-Württemberg

Parter i det nationella målet

Klagande: TDK-Lambda Germany GmbH

Motpart: Hauptzollamt Lörrach

Tolkningsfråga

Ska Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, (1) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1218/2012 av den 12 december 2012 om ändring och komplettering av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, (2) tolkas så, att statiska omformare, såsom de här aktuella, endast ska klassificeras enligt KN-nummer 8504 4030 om de huvudsakligen används med telekommunikationsutrustning, maskiner för automatisk databehandling samt enheter därav, eller räcker det för att uppfylla kännetecknet ”av det slag som används” att de statiska omformarna på grundval av deras objektiva karaktär, utöver andra användningsområden, även kan användas med telekommunikationsutrustning, maskiner för automatisk databehandling samt enheter därav?

---

(1)  EGT L 265, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22.

(2)  EUT L 351, 2012, s. 36.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 7 september 2018 – LH mot Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

(Mål C-564/18)

(2018/C 436/32)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i det nationella målet

Klagande: LH

Svarande: Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

Tolkningsfrågor

1)

Ska bestämmelserna avseende ansökningar som inte kan tas upp till prövning i artikel 33 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (nedan kallat förfarandedirektivet) (1) tolkas så, att de inte utgör hinder för en medlemsstats bestämmelser enligt vilka en asylansökan ska avvisas när den asylsökande anlänt till den aktuella medlemsstaten – Ungern – via ett land i vilket han eller hon inte utsätts för förföljelse eller en risk för allvarlig skada eller där en godtagbar skyddsnivå kan garanteras?

2)

Ska artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 31 i förfarandedirektivet – mot bakgrund av artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – tolkas så, att en nationell lagstiftning är förenlig med dessa bestämmelser när det i denna lagstiftning föreskrivs en tvingande frist om 8 dagar för att slutföra förfarandet vid förvaltningsdomstol vad gäller prövning av en ansökan som avvisats i ett asylförfarande?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Regionale per la Lombardia (Italien) den 6 september 2018 – Société Générale S.A. mot Agenzia delle Entrate – Direzione Regionale Lombardia Ufficio Contenzioso

(Mål C-565/18)

(2018/C 436/33)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione Tributaria Regionale per la Lombardia

Parter i det nationella målet

Klagande: Société Générale S.A.

Motpart: Agenzia delle Entrate – Direzione Regionale Lombardia Ufficio Contenzioso

Tolkningsfråga

Utgör artiklarna 18 FEUF, 56 FEUF och 63 FEUF hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det på finansiella transaktioner, oavsett i vilken stat de finansiella aktörerna och mellanhanden är hemmahörande, tillämpas en skatt som ska erläggas av transaktionens avtalsparter och motsvarar ett fast belopp som ökar på grundval av transaktionens värdeintervall och varierar utifrån arten av det överlåtna instrumentet och avtalets värde och som tillämpas därför att de beskattade transaktionerna avser handel med ett derivat baserat på ett värdepapper emitterat av ett bolag som är hemmahörande i den stat som har infört skatten?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 11 september 2018 – Caseificio Cirigliana Srl m.fl. mot Ministero delle Politiche agricole, alimentari e forestali m.fl.

(Mål C-569/18)

(2018/C 436/34)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Caseificio Cirigliana Srl, Mail Srl, Sorì Italia Srl

Motpart: Ministero delle Politiche agricole, alimentari e forestali, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero della Salute

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 3 FEUF, 26 FEUF, 32 FEUF, 40 FEUF och 41 FEUF samt artiklarna 1, 3, 4, 5 och 7 i förordning (EU) nr 1151/2012 (1) om regler för skyddade ursprungsbeteckningar, enligt vilka medlemsstaterna ska säkerställa både den fria konkurrensen för produkter inom Europeiska unionen och skyddet av kvalitetsordningar för att stödja mindre gynnade jordbruksområden, tolkas på så sätt att de utgör hinder för att det i den nationella rätten (artikel 4 i lagdekret nr 91 av den 24 juni 2014, som har omvandlats till lag nr 116 av den 11 augusti 2014) fastställs en begränsning för produktionen av Mozzarella di Bufala Campana (SUB) som innebär att produktionen endast får ske i därför avsedda anläggningar, där det är förbjudet att inneha och lagra mjölk från gårdar som inte omfattas av kontrollsystemet för Mozzarella di Bufala Campana (SUB)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

Överklagande ingett den 13 september 2018 av thyssenkrupp Electrical Steel GmbH, thyssenkrupp Electrical Steel Ugo av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 2 juli 2018 i mål T-577/17, thyssenkrupp Electrical Steel GmbH, thyssenkrupp Electrical Steel Ugo mot Europeiska kommissionen

(Mål C-572/18 P)

(2018/C 436/35)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: thyssenkrupp Electrical Steel GmbH, thyssenkrupp Electrical Steel Ugo (ombud: M. Günes och L.C. Heinisch, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens beslut av den 2 juli 2018 i mål T-577/17, thyssenkrupp Electrical Steel GmbH och thyssenkrupp Electrical Steel Ugo mot Europeiska kommissionen,

—	förklara att talan ogiltigförklaring kan prövas i sak,

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande instans.

Grunder och huvudargument

Klagandena bestrider det överklagade beslutet på den grunden att är behäftat med felaktig rättstillämpning av väsentlig art. De anför fem argument avseende felaktig rättstillämpning:

—	För det första gjorde tribunalen fel som fann att tullkodexen (1) och därmed sammanhängande delegerade och genomförandeförordningar inte ger kommissionen behörighet att anta beslut som är bindande för de nationella tullmyndigheterna vid prövningen av de ekonomiska villkoren.

—	För det andra gjorde tribunalen fel som fann att kommissionens roll under prövningen av de ekonomiska villkoren är helt begränsad till förfarandefrågor.

—	För det tredje gjorde tribunalen fel som behandlade domen av den 11 maj 2006, Friesland Coberco Dairy Foods (C-11/05) som ett bindande prejudikat vid tolkningen av artikel 259.5 i genomförandeförordningen för tullkodexen. (2)

—	För det fjärde gjorde tribunalen fel som betraktade det administrativa arrangemanget från september 2016 om tillämpningen av artikel 211.6 i tullkodexen och artikel 259 i genomförordningen för tullkodexen som bevis för att kommissionens slutsatser om de ekonomiska villkoren var bindande.

—	För det femte gjorde tribunalen fel som inte beaktade att klagandena var direkt och personligen berörda av kommissionens slutsatser om de ekonomiska villkoren.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 2015, s. 558).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Nacional (Spanien) den 20 september 2018 – Federación de Trabajadores Independientes de Comercio (FETICO), Federación Estatal de Servicios, Movilidad y Consumo de la Unión General de Trabajadores (FESMC-UGT), Federación de Servicios de Comisiones Obreras (CC.OO.) mot Grupo de Empresas DIA S.A. och Twins Alimentación S.A.

(Mål C-588/18)

(2018/C 436/36)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Nacional

Parter i det nationella målet

Sökande: Federación de Trabajadores Independientes de Comercio (FETICO), Federación Estatal de Servicios, Movilidad y Consumo de la Unión General de Trabajadores (FESMC-UGT), Federación de Servicios de Comisiones Obreras (CC.OO.)

Motparter: Grupo de Empresas DIA S.A. och Twins Alimentación S.A.

Tolkningsfrågor

1)	Ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning (1) i vissa avseenden tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som medger att betald ledighet för andra ändamål än vila tas ut samtidigt med veckovila?

2)

Ska artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som medger att betald ledighet för andra ändamål än vila, avkoppling och fritid tas ut samtidigt med årlig semester?

---

(1)  EUT 2003, L 299, s. 9.

Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna) den 21 september 2018 – Darie BV mot Staatssecretaris van Infrastructuur en Milieu

(Mål C-592/18)

(2018/C 436/37)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het Bedrijfsleven

Parter i det nationella målet

Klagande: Darie BV

Motpart: Staatssecretaris van Infrastructuur en Milieu

Tolkningsfrågor

1)

Ska begreppet biocidprodukt i artikel 3 i förordning nr 528/2012 (1) tolkas så, att det även omfattar medel som innehåller en eller flera bakteriearter, enzymer eller andra beståndsdelar, om medlets särskilda funktion inte har direkt effekt på den skadliga organism som det är avsett för, utan på skapandet och upprätthållandet av den skadliga organismens potentiella livsmiljö, och vilka krav måste i så fall ställas på en sådan effekt?

2)	Har det för svaret på fråga 1 betydelse huruvida den skadliga organismen inte förekommer i den situation där ett sådant medel används, och vilket kriterium ska i så fall användas för att fastställa att så är fallet?

3)	Har det för svaret på fråga 1 betydelse inom vilken tidsperiod effekten uppträder?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 2012, s. 1).

Överklagande ingett den 21 september 2018 av ABB Ltd, ABB AB av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 12 juli 2018 i mål T-445/14, ABB Ltd, ABB AB mot Europeiska kommissionen

(Mål C-593/18 P)

(2018/C 436/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: ABB Ltd, ABB AB (ombud: I. Vandenborre, advocaat, S. Dionnet, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen eller vidta de åtgärder som god rättskipning kräver, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Första grunden. Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att kommissionen uppfyllt sin bevisbörda när den fastställde att klaganden gjort sig skyldig till en överträdelse som omfattade samtliga underjordiska kraftkablar och tillbehör med en spänning på mellan 110 kV och 220 kV. Tribunalen kontrollerade inte huruvida överträdelsen fastställts ”med tillräcklig precision” och styrkts i rättsligt hänseende i beslutet (1). Tribunalen tillämpade felaktigt villkoren för att slå fast att klaganden ska anses ha varit tillräckligt medveten och därmed ha deltagit i överträdelsen.

Den andra grunden. Tribunalen underlät att tillämpa likabehandlingsprincipen och oskuldspresumtionen genom att upprätthålla kommissionens slutsats att för klaganden började överträdelseperioden löpa den 1 april 2000.

Tredje grunden. Tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet vid prövningen av klagandens yrkande avseende olik behandling, och kom felaktigt till slutsatsen att klaganden hade godtagit att en sådan åtskillnad gjordes under det administrativa förfarandet, samt gav detta godtagande avgörande betydelse vid sin bedömning.

---

(1)  Kommissionens beslut av den 2 april 2014 om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende AT.39610 – kraftkablar) (delgivet med nr C(2014) 2139 final) (EUT C 319, 2014, s. 10).

Överklagande ingett den 21 september 2018 av Silec Cable SAS, General Cable Corp. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 12 juli 2018 i mål T-438/14, Silec Cable, General Cable mot Europeiska kommissionen

(Mål C-599/18 P)

(2018/C 436/39)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Silec Cable SAS, General Cable Corp. (ombud: I. Sinan, Barrister, C. Renner, Rechtsanwältin)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara artikel 1 i beslutet (1) i den del det avser Silec Cable och General Cable,

—	i andra hand, ändra artikel 2 i beslutet och nedsätta det bötesbelopp som Silec Cable och General Cable påförts i enlighet med de argument som framförts till stöd för detta överklagande,

—	i tredje hand, återförvisa målet till tribunalen,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom den första grunden gör klagandena gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den felaktigt tillämpade bevisreglerna och missuppfattade bevisningen angående Silecs delaktighet i den påstådda överträdelsen.

Tribunalen tillämpade felaktigt öppet avståndstagande-testet för att omvända bevisbördan för att fastställa klaganden Silecs påstådda överträdelse. Klagandena hävdar att tribunalen även gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att enbart förlita sig på den subjektiva uppfattningen hos de övriga parter som deltagit i den påstådda överträdelsen för att bevisa att Silec också var delaktig däri. Klagandena anser dessutom att tribunalen missuppfattade den bevisning som förebringats, samt åsidosatte sin tystnadsplikt (artikel 339 FEUF), då den fann att klaganden Silec var delaktig i den påstådda överträdelsen.

Genom den andra grunden gör klagandena gällande att tribunalen åsidosatte likabehandlingsprincipen genom att inte klassificera klaganden Silecs deltagande i den påstådda överträdelsen som en ”marginell aktörs” delatagande.

Klagandena gör gällande att tribunalen rättstridigt beaktade Safran/Sagem/Sagem Communications agerande vid bedömningen av klaganden Silecs individuella deltagande vid fastställandet av bötesbeloppet. Klagandena hävdar att tribunalens resonemang är uppenbart motsägelsefullt i detta avseende. Klagandena anser vidare att tribunalen inte jämförde rätt faktiska situationer när den kom till slutsatsen att kommissionen inte gjort sig skyldig till diskriminering genom att inte klassificera Silec som en marginell aktör.

---

(1)  Kommissionens beslut av den 2 april 2014 om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende AT.39610 – kraftkablar) (delgivet med nr C(2014) 2139 final) (EUT C 319, 2014, s. 10).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Szombathelyi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 24 september 2018 – UTEP 2006. SRL mot Vas Megyei Kormányhivatal Hatósági Főosztály, Hatósági, Építésügyi és Oktatási Osztály

(Mål C-600/18)

(2018/C 436/40)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Szombathelyi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i det nationella målet

Klagande: UTEP 2006. SRL

Motpart: Vas Megyei Kormányhivatal Hatósági Főosztály, Hatósági, Építésügyi és Oktatási Osztály

Tolkningsfråga

Ska bestämmelserna i [artikel] 92 FEUF tolkas så, att de utgör hinder för en tolkning av artikel 12/A i a kis- és középvállalkozásokról, fejlődésük támogatásáról szóló 2004. [évi] XXXIV. törvény (Lag XXXIV 2004 om små och medelstora företag samt om stöd för deras utveckling) (nedan kallad KKV-lagen) och myndigheternas praxis beträffande denna, som innebär att det inte är möjligt att tillämpa artikel 12/A i KKV-lagen på företag (juridiska personer) som inte är registrerade i Ungern utan i en annan medlemsstat, men som i övrigt faller inom begreppet små och medelstora företag enligt nämnda lag?

Överklagande ingett den 21 september 2018 av Star Television Productions Ltd av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 13 juli 2018 i mål T-797/17, Star Television Productions mot EUIPO – Marc Dorcel (STAR)

(Mål C-602/18)

(2018/C 436/41)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Star Television Productions Ltd (ombud: D. Farnsworth, solicitor)

Övriga parter i målet: Europeiska immaterialrättsmyndigheten, Marc Dorcel

Genom beslut av den 18 oktober 2018 ogillade domstolen (sjätte avdelningen) överklagandet.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal d'instance d’Épinal (Frankrike) den 1 oktober 2018 – Cofidis SA mot YU, ZT

(Mål C-616/18)

(2018/C 436/42)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal d'instance d’Épinal

Parter i det nationella målet

Kärande: Cofidis SA

Svarande: YU, ZT

Tolkningsfråga

Utgör det skydd som konsumenterna ges enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (1) hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken en nationell domstol, som har att avgöra ett mål mellan en näringsidkare och en konsument rörande ett kreditavtal som de ingått, efter utgången av en preskriptionstid på fem år från avtalets ingående inte – vare sig ex officio eller efter invändning från konsumenten – får fastställa och beivra ett åsidosättande av bestämmelserna i artikel 8 i direktivet om skyldigheten att kontrollera konsumentens kreditvärdighet, av bestämmelserna i artikel 10 och följande artiklar i direktivet om den information som ska anges på ett klart och tydligt sätt i kreditavtal och, mer allmänt, av samtliga konsumentskyddbestämmelser i direktivet?

---

(1)  EUT L 133, 2008, s. 66.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 4 oktober 2018 – AR mot Cooper International Spirits LLC, Établissements Gabriel Boudier SA, St Dalfour SAS

(Mål C-622/18)

(2018/C 436/43)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Part(er) i det nationella målet

Klagande: AR

Motparter: Cooper International Spirits LLC, Établissements Gabriel Boudier SA, St Dalfour SAS

Tolkningsfrågan

Ska artiklarna 5.1 b, 10 och 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (1) tolkas så, att en varumärkesinnehavare, som aldrig har utnyttjat sitt varumärke och som har förlorat sina varumärkesrättigheter vid utgången av en femårsperiod efter offentliggörandet av registreringen, kan erhålla ersättning för skada genom intrång i varumärkets väsentliga funktion, orsakat av en tredje man genom användning, före den dag då varumärkesrättigheterna förlorades, av ett kännetecken liknande det aktuella varumärket för att särskilja varor eller tjänster som var identiska med eller liknade dem för vilka varumärket hade registrerats?

---

(1)  EUT L 299, s. 25.

Överklagande ingett den 11 oktober 2018 av Apple Distribution International av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 27 juli 2018 i mål T-101/17, Apple Distribution International mot Europeiska kommissionen

(Mål C-633/18 P)

(2018/C 436/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Apple Distribution International (ombud: S. Schwiddessen, H. Lutz, Rechtsanwälte, N. Niejahr, Rechtsanwältin och A. Patsa, Advocate)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det överklagande beslutet i dess helhet,

—	fastställa att Apple är direkt och personligen berörd av det angripna beslutet

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak, och

—	förplikta kommissionen att, förutom sina egna rättegångskostnader, ersätta Apples kostnader för överklagandet och vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden har gjort gällande att det överklagande beslutet är behäftat med felaktig rättstillämpning:

1.	För det första har tribunalen förvanskat och inte prövat relevant bevismaterial vid bedömningen av om Apples konkurrensställning på marknaden för tillhandahållande av hemmavideounderhållningstjänster i Tyskland påverkas väsentligt av det angripna beslutet (1).

2.	För det andra har tribunalen tillämpat rekvisitet att vara personligen berörd felaktigt när den fastslog att Apple inte tillhör en sluten krets av företag som var identifierbara när det angripna beslutet meddelades med stöd av kriterier som var specifika för medlemmarna i denna grupp.

3.

För det tredje har tribunalen åsidosatt artikel 119 i sina rättegångsregler och artikel 36 i domstolens stadga genom att inte motivera varför (i) det bevismaterial som framlagts av Apple för bedömningen av stödets inverkan på bolagets konkurrensställning på markanden för tillhandahållande av hemmavideounderhållningstjänster i Tyskland var otillräckligt och varför (ii) omständigheten att vara personligen berörd ska visas vid den tidpunkt när den kritiserade åtgärden utformades, vidtogs och genomfördes på nationell nivå.

4.	För det fjärde har tribunalen åsidosatt Apples rätt till försvar genom att förlita sig på uttalanden som kommissionen lämnade som svar på tribunalens frågor och som Apple inte gavs möjlighet att kommentera.

---

(1)  Kommissionens beslut (EU) 2016/2042 av den 1 september .2016 om den stödordning SA.38418 – 2014/C (f.d. 2014/N) som Tyskland planerar att genomföra till stöd för filmproduktion och filmdistribution (EUT L 314, 2016, s. 63)

Talan väckt den 11 oktober 2018 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-635/18)

(2018/C 436/45)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Hermes och A. C. Becker)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG (1) av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa, jämförd med bilaga XI till det direktivet, genom att sedan år 2010 på ett sätt som varit systematiskt och bestående över tid överskrida årsgränsvärdet för kvävedioxid (NO2) i 26 luftkvalitetszoner (DEZBXX0001A tätbebyggelsen Berlin, DEZCXX0007A tätbebyggelsen Stuttgart, DEZCXX0043S distriktet Tübingen, DEZCXX0063S distriktet Stuttgart, DEZCXX0004A tätbebyggelsen Freiburg, DEZCXX0041S distriktet Karlsruhe (förutom tätbebyggelser), DEZCXX0006A tätbebyggelsen Mannheim/Heidelberg, DEZDXX0001A tätbebyggelsen München, DEZDXX0003A tätbebyggelsen Nürnberg/Fürth/Erlangen, DEZFXX0005S område III Mittel- und Nordhessen, DEZFXX0001A tätbebyggelse I (Rhein-Main), DEZFXX0002A tätbebyggelse II (Kassel), DEZGLX0001A tätbebyggelsen Hamburg, DEZJXX0015A Grevenbroich (Rhendalens brunkolsdistrikt), DEZJXX0004A Köln, DEZJXX0009A Düsseldorf, DEZJXX0006A Essen, DEZJXX0017A Duisburg, Oberhausen, Mülheim, DEZJXX0005A Hagen, DEZJXX0008A Dortmund, DEZJXX0002A Wuppertal, DEZJXX0011A Aachen, DEZJXX0016S stads- och landsbygdsområden i Nordrhein-Westfalen, DEZKXX0006S Mainz, DEZKXX0007S Worms/Frankenthal/Ludwigshafen, DEZKXX0004S Koblenz/Neuwied) och timgränsvärdet för kvävedioxid (NO2) i två av dessa luftkvalitetszoner (DEZCXX0007A tätbebyggelsen Stuttgart, DEZFXX0001A tätbebyggelse I (Rhein-Main)),

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland sedan den 11 juni 2010 har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23.1 andra och tredje styckena i direktiv 2008/50, jämförd med avsnitt A i bilaga XV till det direktivet, särskilt skyldigheten att säkerställa att perioden av överskridande av gränsvärdena i de berörda 26 luftkvalitetszonerna hålls så kort som möjligt, och

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sedan år 2010 har Förbundsrepubliken Tyskland på ett sätt som varit systematiskt och bestående över tid överskridit årsgränsvärdet för kvävedioxid (NO2) i 26 luftkvalitetszoner och timgränsvärdet för kvävedioxid (NO2) i två av dessa luftkvalitetszoner. Detta utgör ett åsidosättande av artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa, jämförd med bilaga XI till det direktivet.

Sedan den 11 juni 2010 har Förbundsrepubliken Tyskland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23.1 andra stycket i direktiv 2008/50, jämförd med bilaga XI till det direktivet, genom att inte i luftkvalitetsplanerna föreskriva lämpliga åtgärder vad beträffar de berörda 26 luftkvalitetszonerna för att säkerställa att perioden av överskridande av gränsvärdena hålls så kort som möjligt. De aktuella åtgärdernas ineffektivitet framgår bland annat av längden på perioden av överskridande av gränsvärdena och av gränsvärdenas nivå och utveckling samt av en ingående undersökning av de luftkvalitetsplaner som upprättats för de berörda luftkvalitetszonerna.

---

(1)  EUT L 152, 2008, s. 1.

Talan väckt den 17 oktober 2018 – Ungern mot Europaparlamentet

(Mål C-650/18)

(2018/C 436/46)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Ungern (ombud: M.Z. Fehér, G. Tornyai och Zs. Wagner)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara Europaparlamentets resolution av den 12 september 2018 om ett förslag med en begäran till rådet att enligt artikel 7.1 i fördraget om Europeiska unionen fastställa huruvida det finns en klar risk för att Ungern allvarligt åsidosätter unionens värden

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den ungerska regeringen åberopar fyra grunder till stöd för sin talan.

1.

Europaparlementet har, i samband med omröstningen om den angripna resolutionen, på ett allvarligt sätt åsidosatt bestämmelserna i artikel 354 FEUF och i dess egen arbetsordning. Endast avgivna röster ”för” och ”emot” beaktades nämligen vid rösträkningen och inte hur många ledamöter som röstat ”avstår”. Detta strider mot artikel 354 FEUF och mot artikel 178.3 i Europaparlamentets arbetsordning. Resultatet av omröstningen skulle ha blivit ett annat om nedlagda röster hade räknats in (första grunden).

2.

Europaparlamentets talman begärde inget yttrande från parlamentets utskott för konstitutionella frågor vad gäller tolkningen av arbetsordningen trots att det, före omröstningen, rådde allvarliga tvivel angående hur rösterna skulle beaktas. Europaparlamentet åsidosatte därigenom rättssäkerhetsprincipen, eftersom det såväl före som efter omröstningen fortfarande rådde osäkerhet angående tolkningen av arbetsordningen (andra grunden).

3.

Den ungerska regeringen anser att de demokratiska rättigheter som tillkommer Europaparlamentets ledamöter och de grundläggande principerna om likabehandling av ledamöterna och om indirekt demokrati har åsidosatts. Ledamöterna har inte haft möjlighet att göra bruk av de befogenheter som är nödvändiga för att de ska kunna fullgöra sin uppgift som folkvalda i överensstämmelse med principen om demokrati, vilken innefattar möjligheten att avstå från att ge sin röst (tredje grunden).

4.

Enligt den ungerska regeringen innebär den angripna resolutionen ett åsidosättande av den grundläggande principen om lojalt samarbete mellan unionsinstitutionerna och medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.3 FEU och unionens rättsprinciper, såsom principerna om lojalt samarbete mellan institutionerna, berättigade förväntningar och rättssäkerhet, eftersom de slutsatser som dras i resolutionen bygger på redan avslutade eller pågående överträdelseförfaranden (fjärde grunden).

Tribunalens dom av den 15 oktober 2018 – Vereniging Gelijkberechtiging Grondbezitters m.fl. mot kommissionen

(Mål T-79/16) (1)

((Statligt stöd - Stödordning med subventionerat förvärv eller gratis tillhandahållandre av naturområden - Beslut i vilket stödet förklarats vara förenligt med den inre marknaden efter en inledande undersökning - Inget formellt undersökningsförfarande - Behörighet att väcka talan - Begreppet berörd - Upptagande till sakprövning - Åsidosättande av processuella rättigheter - Allvarliga problem - Väsentlig inverkan på konkurrerande företags konkurrensmässiga ställning))

(2018/C 436/47)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Vereniging Gelijkberechtiging Grondbezitters (Hoenderloo, Nederländerna) och 21 andra sökande vars namn anges i bilaga I till domen (ombud: advokaterna H. Viaene, D. Gillet och T. Ruys)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P.-J. Loewenthal och S. Noë)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden:: Vereniging tot Behoud van Natuurmonumenten in Nederland (‘s-Graveland, Nederländerna), och 12 andra intervenienter vars namn anges i bilaga II till domen (ombud: advokaterna P. Kuypers och M. de Wit)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2015) 5929 final av den 2 september 2015 om statligt stöd SA.27301 (2015/NN) – Nederländerna om subventionerat förvärv eller gratis tillhandahållande av naturområdeen, varav ett referat har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 9, 2016, s. 1).

Domslut

1)	Kommissionens beslut C(2015) 5929 final av den 2 september 2015 om statligt stöd SA.27301 (2015/NN) – Nederländerna om subventionerat förvärv eller gratis tillhandahållande av naturområden ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska, förutom sina egna rättegångskostnader, ersätta de rättegångskostnadser som åsamkatsVereniging Gelijkberechtiging Grondbezitters och de andra sökande vars namn anges i bilaga I.

3)	Vereniging tot Behoud van Natuurmonumenten in Nederland och de andra intervenienter vars namn anges i bilaga II ska bära sina respektive rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 118, 4.4.2016 .

Tribunalens dom av den 18 oktober 2018 – ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl. mot kommissionen

(Mål T-364/16) (1)

((Dumpning - Import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kina - Ändring av ett bolags Taric-tilläggsnummer - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter mot vilka talan kan väckas - Villkoret direkt berörd - Personligen berörd - Upptagande till prövning - Rättsverkningar av en dom om ogiltigförklaring - Principen om formernas likhet))

(2018/C 436/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ArcelorMittal Tubular Products Ostrava a.s. (Ostrava-Kunčice, Republiken Tjeckien), och de 12 andra sökande vilkas namn anges i bilaga till domen (ombud: advokaten G. Berrisch och B. Byrne, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Demeneix och J.-F. Brakeland)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 3 juni 2016 om att stryka Hubei Xinyegang Steel Co. Ltd från förteckningen över bolag som är registrerade under Taric-tilläggsnumret A 950 och att uppta bolaget under Taric-tilläggsnumret C 129, för samtliga nummer i Kombinerade nomenklaturen som nämns i artikel 1.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2272 av den 7 december 2015 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 322, 2015, s. 21).

Domslut

1)

Kommissionens beslut av den 3 juni 2016 om att stryka Hubei Xinyegang Steel Co. Ltd från förteckningen över bolag som är registrerade under Taric-tilläggsnumret A 950 och uppta bolaget under Taric-tilläggsnumret C 129, för samtliga nummer i Kombinerade nomenklaturen som nämns i artikel 1.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2272 av den 7 december 2015 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för ArcelorMittal Tubular Products Ostrava a.s. och de andra sökande vilkas namn anges i bilaga till domen.

---

(1)  EUT C 305, 22.8.2016.

Tribunalens dom av den 18 oktober 2018 – Terna mot kommissionen

(Mål T-387/16) (1)

((Finansiellt stöd - Projekt av gemensamt intresse på området för transeuropeiska energinät - Fastställande av det slutliga belopp med vilket finansiellt stöd ska utgå - Revisionsrapport i vilken oegentligheter påpekas - Icke stödberättigande kostnader - Motiveringsskyldighet - Berättigade förväntningar - Proportionalitet))

(2018/C 436/49)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Terna – Rete elettrica nazionale SpA (Rom, italien) (ombud: advokaterna A. Police, L. Di Via, F. Degni, F. Covone och D. Carria, avocats)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Beynet, L. Di Paolo, A. Tokár och G. Gattinara)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelser av den 6 juli 2015, den 23 maj och den 14 juni 2016 angående vissa kostnader som uppkommit inom ramen för två projekt på området för transeuropeiska energinät (Projekten 209-E255/09-ENER/09/TEN-E-S 12.564583 och 2007-E221/07/2007-TREN/07TEN-E-S 07.91403) efter det att kommissionen beviljat sökanden finansiellt stöd.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Terna – Rete elettrica nazionale SpA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 326, 5.9.2016.

Tribunalens dom av den 23 oktober 2018 – McCoy mot Regionkommittén

(Mål T-567/16) (1)

((Personalmål - Tjänstemän - Social trygghet - Yrkessjukdom - Sjukdomens yrkesrelaterade orsak - Artikel 78 femte stycket i tjänsteföreskrifterna - Invaliditetskommitté - Motiveringsskyldighet - Uppenbart oriktig bedömning - Skadeståndsskyldighet - Ideell skada))

(2018/C 436/50)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Robert McCoy (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Regionkommittén (ombud: J. C. Cañoto Argüelles och S. Bachotet, biträdda av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Angående en talan enligt artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av Regionkommitténs beslut av den 2 december 2014 om att fastställa invaliditetskommitténs rapport av den 7 maj 2014 genom vilken sistnämnda kommitté avslog sökandens begäran om att få fastställt det yrkesrelaterade ursprunget till den sjukdom som han lider av samt yrkande om ersättning med 25 000 euro för den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit.

Domslut

1)	Det beslut som Regionkommitténs presidium antog den 2 december 2014 att inte erkänna att Robert McCoys invaliditet beror på en yrkessjukdom i den mening som avses i artikel 78 femte stycket i tjänsteföreskrifterna ogiltigförklaras.

2)	Regionkommittén förpliktas att till Robert McCoy utge ett belopp på 5 000 euro.

3)	Regionkommittén ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 7 av den 11.1.2016 (målet var ursprungligen registrerat vid Europeiska unionens personaldomstol under nummer F-139/15 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1 september 2016).

Tribunalens dom av den 16 oktober 2018 – OY mot kommissionen

(Mål T-605/16)

((Personalmål - Kontraktsanställda - Artikel 3b i anställningsvillkoren - Åtagande - Placering i lönegrad - Beaktande av yrkeserfarenhet - Allmänna genomförandebestämmelser för artikel 79.2 i anställningsvillkoren))

(2018/C 436/51)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: OY (ombud: advokaterna N. Flandin och S. Rodrigues)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Berscheid, C. Berardis-Kayser och L. Radu Bouyon)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF dels om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 2 oktober 2015 om avslag på sökandens begäran om omprövning av klassificeringen av vederbörande i tjänstgrupp IV, lönegrad 15, löneklass 1, dels om ogiltigförklaring, i nödvändig mån, av anställningsmyndighetens beslut av den 29 mars 2016 om avslag på sökandens klagomål.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	OY ska ersätta rättegångskostnaderna.

Tribunalens dom av den 18 oktober 2018 – GEA Group mot kommissionen

(Mål T-640/16) (1)

((Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Värmestabilisatorer - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Beslut om ändring av det ursprungliga beslutet - Talan om ogiltigförklaring - Berättigat intresse av att få saken prövad - Upptagande till prövning - Böter - Tak på 10 procent - Koncern - Likabehandling))

(2018/C 436/52)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: GEA Group AG (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna I. du Mont och C. Wagner)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Rossi, A. Biolan och V. Bottka)

Saken

Talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av kommissionens beslut C(2016)3920 final av den 29 juni 2016 om ändring av beslut K(2009)8682 slutlig av den 11 november 2009 om ett förfarande enligt artikel 81 (EG) och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38589 – Värmestabilisatorer).

Domslut

1)	Kommissionens beslut C(2016)3920 final av den 29 juni 2016 om ändring av kommissionens beslut K(2009)8682 slutlig av den 11 november 2009 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38589 – Värmestabilisatorer) ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 392, 24.10.2016 .

Tribunalens dom av den 15 oktober 2018 – John Mills mot EUIPO– Jerome Alexander Consulting (MINERAL MAGIC)

(Mål T-7/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket MINERAL MAGIC - Det äldre nationella ordmärket MAGIC MINERALS BY JEROME ALEXANDER - Relativt registreringshinder - Artikel 8.3 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.3 i förordning (EU) 2017/1001)))

(2018/C 436/53)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: John Mills Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: S. Malynicz, QC)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Lukošiūtė och D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Jerome Alexander Consulting Corp. (Surfside, Florida, Förenta staterna) (ombud: T. Bamford och C. Rani, solicitors)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 5 oktober 2016 (ärende R 2087/2015-1) om ett invändningsförfarande mellan Jerome Alexander Consulting och John Mills.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 5 oktober 2016 (ärende R 2087/2015-1) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för John Mills Ltd.

3)	Jerome Alexander Consulting Corp. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för John Mills Ltd.

---

(1)  EUT C 63, 27.2. 2017.

Tribunalens dom av den 17 oktober 2018 – Golden Balls mot EUIPO – Les Éditions P. Amaury (GOLDEN BALLS)

(Mål T-8/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av kännetecknet GOLDEN BALLS - Det äldre ordmärket BALLON D’OR - Relativt registreringshinder - Otillbörlig fördel av det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001)))

(2018/C 436/54)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Golden Balls Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: M. Edenborough, QC, M. Hawkins, solicitor, och advokaten T. Dolde)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: inledningsvis D. Botis, därefter S. Pétrequin och A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Les Éditions P. Amaury (Boulogne-Billancourt, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan, P. Péters och M. Laborde)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 20 september 2016 (ärende R 1962/2015-1) om ett invändningsförfarande mellan Intra-Presse och Inez Samarawira.

Domslut

1)

Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 30 september 2016 (ärende R 1962/2015-1) ogiltigförklaras i den del invändningen bifölls såvitt avser ”spelautomater, för användning i kombination med en skärm, vetenskapliga, nautiska, lantmäteri-, fotografiska, kinematografiska, optiska, vägnings-, mätnings-, signalerings-, kontroll- (övervaknings-), livräddnings- och undervisningsapparater och -instrument; apparater för inspelning, upptagning, sändning eller återgivning av ljud och bilder; försäljningsautomater samt mekanismer för myntstyrda apparater; kassaapparater, räknemaskiner, databehandlingsutrustningar och datorer; fotografiska, kinematografiska och optiska apparater och instrument, grammofonskivor, databehandlingsutrustning och datorer, maskinvara, musmattor, mobiltelefontillbehör, solglasögon” i klass 9; ”julgransprydnader” i klass 28 och ”teaterproduktion såsom shower och teaterföreställningar, musikproduktion, organisering av musikevenemang/-konserter” i klass 41.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 63, 27.2.2017.

Tribunalens dom av den 16 oktober 2018 – Proof IT mot EIGE

(Mål T-10/17) (1)

((Offentlig upphandling av tjänster - Upphandlingsförfarande - Begäran om tillhandahållande av tjänster uppdelad i två delar - Tjänster avseende en webbplats - Avslag på en anbudsgivares anbud - Kriterier för tilldelning - Öppenhet - Likabehandling - Uppenbart oriktig bedömning - Utomobligatoriskt ansvar))

(2018/C 436/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Proof IT SIA (Riga, Lettland) (ombud: advokaterna J. Jerņeva och D. Pāvila)

Svarande: Europeiska jämställdhetsinstitutet (ombud: advokaterna J. Stuyck, V. Ost och M. Vanderstraeten)

Saken

Talan dels enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av EIGE:s beslut om avslag på sökandens anbud inom ramen för del nr 1 i upphandlingsförfarandet EIGE/2016/OPER/03, benämnt ”Ramavtal för onlinetjänster”, och om att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet, dels enligt artikel 268 FEFU med yrkande om ersättning för den skada sökanden påstås ha lidit till följd av förlorad möjlighet eller förlust av själva kontraktet.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Proof IT SIA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 78, 13.3.2017.

Tribunalens dom av den 17 oktober 2018 – Jalkh mot parlamentet

(Mål T-26/17) (1)

((Immunitet och privilegier - Ledamot av Europaparlamentet - Beslut om att häva den parlamentariska immuniteten - Koppling till ämbetet som parlamentsledamot - Likabehandling - Rättssäkerhet - Berättigade förväntningar - Förfarandet för att upphäva en ledamots immunitet - Rätten till försvar - Maktmissbruk - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar))

(2018/C 436/56)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-François Jalkh (Gretz-Armainvilliers, Frankrike) (ombud: inledningsvis J.-P. Le Moigne, därefter advokaten M. Ceccaldi och slutligen advokaten F. Wagner)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: inledningsvis M. Dean och S. Alonso de León, därefter S. Alonso de León, N. Görlitz och S. Seyr)

Saken

Dels en talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av parlamentets beslut P8_TA(2016)0430 av den 22 november 2016 om att häva sökandens parlamentariska immunitet, dels en om ersättning för den skada som sökanden anser sig ha lidit.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Jean-François Jalkh ska bära sina rättegångskostnader och ersätta parlamentets rättegångskostnader, inklusive de för det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 70, 6.3.2017.

Tribunalens dom av den 17 oktober 2018 – Jalkh mot parlamentet

(Mål T-27/17) (1)

((Immunitet och privilegier - Ledamot av Europaparlamentet - Beslut om upphävande av den parlamentariska immuniteten - Samband med utövande av ämbetet som parlamentsledamot - Likabehandling - Rättssäkerhet - Berättigade förväntningar - Förfarande för upphävande av immuniteten - Rätten till försvar - Maktmissbruk - Utomobligatoriskt ansvar))

(2018/C 436/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-François Jalkh (Gretz-Armainvilliers, Frankrike) (ombud: inledningsvis advokaten J.-P. Le Moigne, därefter advokaten M. Ceccaldi, och slutligenen advokat F. Wagner)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: inledningsvis M. Dean och S. Alonso de León, därefter S. Alonso de León, N. Görlitz och S. Seyr)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av parlamentets beslut P8_TA(2016)0429 av den 22 november 2016 om att upphäva sökandens immunitet och talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Jean-François Jalkh ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 70, 6.3.2017.

Tribunalens dom av den 18 oktober 2018 – FCA US mot EUIPO – Busbridge (VIPER)

(Mål T-109/17) (1)

((EU-varumärke - Nullitetsförfarande - EU-ordmärket VIPER - Det äldre nationella ordmärket VIPER - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Varor för vilka det äldre varumärket använts - Omfattningen av användningen av det äldre varumärket - Artikel 57.2 och 57. 3 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 64.2 och 64.3 i förordning (EU) 2017/1001)))

(2018/C 436/58)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: FCA US LLC (City of Auburn Hills, Michigan, Förenta staterna) (ombud: C. Morcom, QC)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Robert Dennis Busbridge (Hookwood, Förenade kungariket)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 1 december 2016 (ärende R 554/2016-1) om ett nullitetsförfarande mellan Robert Dennis Busbridge och FCA US.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	FCA US LLC ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 121, 18.4.2017.

Tribunalens dom av den 15 oktober 2018 – Apple and Pear Australia och Star Fruits Diffusion mot EUIPO – Pink Lady America (WILD PINK)

(Mål T-164/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket WILD PINK - Äldre EU-ordmärke och äldre nationellt ordmärke PINK LADY - Äldre EU-figurmärken Pink Lady - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)) - Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning 2017/1001))

(2018/C 436/59)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Apple and Pear Australia Ltd (Victoria, Australie) och Star Fruits Diffusion (Le Pontet, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan, P. Péters och H. Abraham)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Pink Lady America LLC (Yakima, Washington, Förenta staterna) (ombud: inledningsvis advokaterna R. Manno och S. Travaglio, därefter R. Manno)

Saken

Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 10 januari 2017 (ärende R 87/2015-4) angående ett invändningsförfarande mellan Apple and Pear Australia och Star Fruits Diffusion, å ena sidan, och Pink Lady America, å andra sidan.

Domslut

1)	Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 10 januari 2017 (ärende R 87/2015-4) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Apple and Pear Australia Ltd och Star Fruits Diffusion, inklusive hälften av de nödvändiga kostnader som dessa haft med anledning av förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd.

3)	Pink Lady America LLC ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Apple and Pear Australia Ltd och Star Fruits Diffusion, inklusive hälften av de nödvändiga kostnader som dessa haft med anledning av förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd.

---

(1)  EUT C 144, 8.5.2017.

Tribunalens dom av den 16 oktober 2018 – – M & K mot EUIPO – Genfoot (KIMIKA)

(Mål T-171/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket KIMIKA - Äldre EU-ordmärket KAMIK - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Verklig användning - Artikel 42.2 och 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 47.2 och 47.3 i förordning (EU) 2017/1001)))

(2018/C 436/60)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: M & K Srl (Prato, Italien) (ombud: inledningsvis advokaten F. Caricato, därefter advokaterna M. Cartella och B. Cartella)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis och A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Genfoot, Inc. (Montreal, Quebec, Kanada) (ombud: advokaterna E. Saarmann och P. Baronikians)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 12 januari 2017 (ärende R 1206/2016-4) om ett invändningsförfarande mellan Genfoot och M & K.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	M & K Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 144, 8.5.2017.

Tribunalens dom av den 18 oktober 2018 – Linak mot EUIPO – ChangZhou Kaidi Electrical (Formen på en elektriskt driven lyftpelare)

(Mål T-367/17) (1)

((Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning föreställande en elektriskt driven lyftpelare - Äldre gemenskapsformgivning - Ogiltighetsgrund - Särprägel saknas - Kunnig användare - Annorlunda helhetsintryck saknas - Artikel 6 i förordning (EG) nr 6/2002))

(2018/C 436/61)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Linak A/S (Nordborg, Danmark) (ombud: advokaterna . von Bomhard och J. Fuhrmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: inledningsvis G. Sakalaite-Orlovskiene och A. Folliard-Monguiral, därefter G. Sakalaite-Orlovskiene och J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: ChangZhou Kaidi Electrical Co. Ltd (Changzhou, Kina)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 21 mars 2017 (ärende R 1411/2015-3), om ett ogiltighetsförfarande mellan Linak och ChangZhou Kaidi Electrical.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Linak A/S ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 249, 31.7.2017.

Tribunalens dom av den 18 oktober 2018 – Linak mot EUIPO – ChangZhou Kaidi Electrical (Formen på en elektriskt driven lyftpelare)

(Mål T-368/17) (1)

((Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning föreställande en elektriskt driven lyftpelare - Äldre gemenskapsformgivning - Ogiltighetsgrund - Särprägel saknas - Kunnig användare - Annorlunda helhetsintryck saknas - Artikel 6 i förordning (EG) nr 6/2002))

(2018/C 436/62)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Linak A/S (Nordborg, Danmark) (ombud: advokaterna . von Bomhard och J. Fuhrmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: inledningsvis G. Sakalaite-Orlovskiene och A. Folliard-Monguiral, därefter G. Sakalaite-Orlovskiene och J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: ChangZhou Kaidi Electrical Co. Ltd (Changzhou, Kina)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 21 mars 2017 (ärende R 1412/2015-3), om ett ogiltighetsförfarande mellan Linak och ChangZhou Kaidi Electrical.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Linak A/S ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 249, 31.7.2017.

Tribunalens dom av den 15 oktober 2018 – CompuGroup Medical mot EUIPO– Medion (life coins)

(Mål T-444/17) (1)

((EU-varumärken - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som unionsvarumärke av ordmärket life coins - Det äldre unionsvarumärket LIFE - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 8.1 b i förordning(EU) 2017/1001]))

(2018/C 436/63)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: CompuGroup Medical AG (Koblenz, Tyskland) (ombud: advokaten B. Dix)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Fischer)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Medion AG (Essen, Tyskland) (ombud: advokaten G. Hagemeier)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 25 april 2017 (ärende R 1569/2016-1) angående ett invändningsförfarande mellan Medion och CompuGroup Medical.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	CompuGroup Medical AG ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som har åsamkats Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Medion AG.

---

(1)  EUT C 283, 28.8.2017.

Tribunalens beslut av den 18 oktober 2018 – Next design+produktion mot EUIPO – Nanu-Nana Joachim Hoepp (nuuna)

(Mål T-533/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket nuuna - Äldre EU-ordmärkena NANU och NANU-NANA - Relativt registreringshinder - Bedömning av risken för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001] - Kompletterande produkter - Principerna om EU-varumärkets självständighet och oberoende - Legalitetsprincipen och principen om god förvaltningssed - Rättssäkerhet))

(2018/C 436/64)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Next design+produktion GmbH (Frankfurt, Tyskland) (ombud: advokaten M. Hirsch)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Hanne och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Nanu-Nana Joachim Hoepp GmbH & Co. KG (Bremen, Tyskland) (ombud: advokaten T. Boddien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 24 maj 2017 (ärende R 1448/2016-1) om ett invändningsförfarande mellan Nanu-Nana Joachim Hoepp och Next design+produktion.

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Next design+produktion GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 330, 2.10.2017.

Tribunalens dom av den 16 oktober 2018 – VF International mot EUIPO – Virmani (ANOKHI)

(Mål T-548/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket ANOKHI - Det äldre EU-figurmärket kipling - Det äldre EU-figurmärket föreställande silhuetten av en apa - Relativt registreringshinder - Risk förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Skadlig inverkan på renomméet - Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning 2017/1001)))

(2018/C 436/65)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: VF International Sagl (Stabio, Schweiz) (ombud: advokaten T. van Innis)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: P. Sipos)

Motpart vid överklagandenämnden: Ken Virmani (München, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 26 maj 2017 (ärende R-2307/2015-4) om ett invändningsförfarande mellan VF International och Ken Virmani.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet den 26 maj 2017 (ärende R-2307/2015-4) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som VF International Sagl haft.

---

(1)  EUT C 347, 16.10.2017.

Tribunalens dom av den 16 oktober 2018 – Asics mot EUIPO– Van Lieshout Textielagenturen (Återgivning av fyra korsade linjer)

(Mål T-581/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke återgivande fyra korsade linjer - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 och artikel 76.1 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94 och artikel 95.1 i förordning 2017/1001) - Känneteckenslikhet föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning 2017/1001) - Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning 2017/1001)))

(2018/C 436/66)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Asics Corporation (Kobe, Japan) (ombud: advokaterna M. Polo Carreño och M. H. Granado Carpenter)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Van Lieshout Textielagenturen BV (Haaren, Nederländerna) (ombud: advokaterna P. Claassen och B. Woltering)

Saken

Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 27 juni 2017 (ärende R 2129/2016–4), angående ett invändningsförfarande mellan Asics Corporation och Van Lieshout Textielagenturen.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Asics Corporation förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 374, 6.11.2017.

Tribunalens dom av den 16 oktober 2018 – DNV GL mot EUIPO (Sustainablel)

(Mål T-644/17) (1)

((EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Sustainablel - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/2001)))

(2018/C 436/67)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: DNV GL AS (Høvik, Norge) (ombud: advokaterna J. Albers och N. Köster)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Lukošiūtė)

Saken

Överklagande av det beslut som andra överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 12 juli 2017 (ärende R 2/2017-2), angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Sustainablel.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	DNV GL AS förpliktas att ersätta rättegångskostanderna.

---

(1)  EUT C 374, 6.11.2017.

Tribunalens dom av den 23 oktober 2018 – Mamas and Papas mot EUIPO– Wall-Budden (Cot bumpers)

(Mål T-672/17) (1)

((Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning som återger ett spjälskydd för barnsängar - Överklagandenämndens prövning ex officio av de omständigheter som utgör ett tillgängliggörande - Principen om funktionell kontinuitet - Otillräcklig bevisning för att formgivningen ska anses ha tillgängliggjorts))

(2018/C 436/68)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Mamas and Papas Ltd (Huddersfield, Förenade kungariket) (ombud: J. Reid, barrister, och B. Whitehead, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Ruzek, D. Walicka och A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Jane Wall-Budden (Byfleet, Förenade kungariket)

Saken

Överklagande av det beslut som tredje överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 25 juli 2017 (ärende R 208/2016-3), angående ett ogiltighetsförfarande mellan Mamas and Papas och Jane Wall-Budden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Mamas and Papas Ltd förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 402, 27.11.2017.

Tribunalens dom av den 17 oktober 2018 – Szabados mot EUIPO – Sociedad Española de Neumología y Cirugía Torácica (Separ) (MicroSepar)

(Mål T-788/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket MicroSepar - Äldre EU-figurmärke SeparSolidaria - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b I förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)))

(2018/C 436/69)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Andreas Szabados (Grünwald, Tyskland) (ombud: advokaten S. Wobst)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf och D. Walicka)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Sociedad Española de Neumología y Cirugía Torácica (Separ) (Barcelona, Spanien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 21 september 2017 (ärende R 2420/2016– 1), angående ett invändningsförfarande mellan Andreas Szabados och Sociedad Española de Neumología y Cirugía Torácica.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Andreas Szabados ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 32, 29.1.2018.

Tribunalens dom av den 17 oktober 2018 – Weber-Stephen Products mot EUIPO (iGrill)

(Mål T-822/17) (1)

((EU-varumärken - Ansökan om registrering som unionsvarumärke av ordmärket iGrill - Absolut registeringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001]))

(2018/C 436/70)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Weber-Stephen Products LLC (Palatine, Illinois, Förenta staterna) (ombud: advokaterna R. Niebel och A. Jauch)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Rajh)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 27 september 2017 (ärende R 579/2017-2) angående en ansökan om registrering av ordmärket iGrill som unionsvarumärke.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Weber-Stephan Products LLC ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 63, 19.2.2018.

Tribunalens beslut av den 2 oktober 2018 – Karl Storz mot EUIPO (3D)

(Mål T-413/17 INTP) (1)

((Förfarande - Tolkning av dom - EU-varumärke - Återkallelse av registreringsansökan - Anledning saknas att döma i saken))

(2018/C 436/71)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Karl Storz GmbH & Co. KG (Tuttlingen, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Gruber och N. Siebertz)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Saken

Ansökan om tolkning av dom av den 19 juni 2018, Karl Storz/EUIPO (3D) (T-413/17, ej publicerad, EU:T:2018:356).

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken vad gäller ansökan om tolkning.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 277, 21.8.2017.)

Tribunalens beslut av den 4 oktober 2018 – Makhlouf mot rådet

(Mål T-506/17) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Syrien - Frysning av tillgångar - Uppenbart att talan delvis inte kan tas upp till prövning och delvis helt saknar rättslig grund))

(2018/C 436/72)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Rami Makhlouf (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Kyriakopoulou och V. Piessevaux)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 139, 2017, s. 62) och av påföljande genomförandeåtgärder, i den del som dessa rättsakter avser sökanden.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Rami Makhlouf ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

---

(1)  EUT C 347, 16.10.2017.

Tribunalens beslut av den 3 oktober 2018 – Pracsis och Conceptexpo Project mot kommissionen och Eacea

(Mål T-33/18) (1)

((Talan om ogiltigförklaring och om skadestånd - Offentlig upphandling av tjänster - Administrativt överklagande vid kommissionen - Rättsakt som enbart utgör en bekräftelse - Tidsfrist för väckande av talan - Avvisning))

(2018/C 436/73)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Pracsis SPRL (Bryssel, Belgien) och Conceptexpo Project (Wavre, Belgien) (ombud: advokaten J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Martin, A Katsimerou och I. Rubene), Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (ombud: inledningsvis H. Monet och A. Kisylyczko, därefter H. Monet och N. Durand)

Saken

Dels talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 13 november 2017 om avslag på det administrativa överklagandet av Eacea:s beslut av den 17 juli och den 11 augusti 2017 och, ”vid behov”, ogiltigförklaring av nämnda beslut från Eacea samt av dess ”beslut” att ingå avtalet med den högst rangordnade anbudsgivaren, i den del dessa beslut innebär att det konsortium som sökanden hör till rangordnats näst högst i kaskadförfarandet i anbudinfordran Eacea/2017/01 avseende tjänster för anordnande av evenemang och kampanjer på det audiovisuella området, dels talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökandena ska ha lidit till följd av dessa beslut.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Pracsis SPRL och Conceptexpo Project ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea).

---

(1)  EUT C 112, 26.3.2018.

Talan väckt den 19 september 2018 – Hexal mot EMA

(Mål T-549/18)

(2018/C 436/74)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Hexal AG (Holzkirchen, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Martens, N. Carbonnelle och S. Faircliffe, Solicitor)

Svarande: Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att sökandens invändning om rättsstridighet mot CHMP:s slutsats att Sanofis Teriflunomide har NAS-status, vilket anges i kommissionens beslut av den 26 augusti 2013 om godkännande för försäljning av ”AUBAGIO® – Teriflunomide”, ska upptas till prövning och bifallas,

—	ogiltigförklara EMA:s beslut av den 5 juli 2018 att inte godkänna Hexals ansökan om godkännande för försäljning av en generisk version av läkemedlet Aubagio®,

—	förplikta EMA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det angripna beslutet innebär avslag på Hexals ansökan om godkännande för försäljning av Teriflunomide Hexal, eftersom Aubagio®, ett tidigare godkänt läkemedel fortfarande är föremål för lagenligt uppgiftsskydd i enlighet med kommissionens genomförandebeslut av den 26 augusti 2013. Sökanden hade gjort en invändning om rättsstridighet mot beslutet enligt artikel 277 FEUF. Till stöd för talan har sökanden åberopat två grunder.

1.

I den första grunden angående det angripna beslutet från Europeiska läkemedelsmyndigheten har Hexal hävdat att motiveringen i det beslutet inte står i överensstämmelse med gällande rätt, eftersom invändningen om rättsstridighet är välgrundad med hänsyn till att EMA gjort oriktiga bedömningar av faktiska omständigheter, felaktig rättstillämpning och åsidosatt skyldigheten att lämna en motivering och göra en noggrann och grundlig bedömning, såsom föreskrivs i artikel 296 FEUF.

2.

I den andra grunden har lagenligheten av det angripna beslutet ifrågasatts, eftersom statusen ”ny aktiv substans” borde ha undersökts igen vid inlämnandet av Hexals ansökan om generiskt försäljningstillstånd, vilket inte var fallet. Det görs således gällande att EMA har underlåtit att utföra sina uppgifter på lämpligt sätt, särskilt skyldigheten att utföra en effektiv och noggrann bedömning och lämna en motivering i enlighet med artikel 296 FEUF. Det angripna beslutet är därmed rättsstridigt.

Talan väckt den 21 september 2018 – Bernis m.fl. mot ECB

(Mål T-564/18)

(2018/C 436/75)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ernests Bernis (Jurmala, Lettland), Oļegs Fiļs (Jurmala), OF Holding SIA (Riga, Lettland) och Cassandra Holding Company SIA (Jurmala) (ombud: advokaterna O. Behrends, M. Kirchner och L. Feddern)

Svarande: Europeiska centralbanken (ECB)

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslut ECB-SSM-2018-LVABL-2 WOANCA-2018-0007 av den 11 juli 2018 om att återkalla banktillståndet för ABLV Bank, AS, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sju grunder.

1.	Första grunden: ECB antog felaktigt att villkoren för att återkalla banktillstånd var uppfyllda.

2.	Andra grunden: ECB beaktade inte beslutets skönsmässiga karaktär.

3.	Tredje grunden: ECB åsidosatte proportionalitetsprincipen.

4.	Fjärde grunden: ECB gjorde sig skyldig till maktmissbruk.

5.	Femte grunden: ECB:s beslut var inte tillräckligt motiverat.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av väsentliga formkrav.

7.	Sjunde grunden: Åsidosättande av principen om att ingen kan åberopa egen brottslig gärning till sitt försvar (nemo auditur propriam turpitudinem allegans).

Talan väckt den 21 september 2018 – VE mot Esma

(Mål T-567/18)

(2018/C 436/76)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: VE (ombud: advokaterna N. Flandin och L. Levi)

Svarande: Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Esmas beslut av den 11 juni 2018 om avslag på det klagomål som sökanden anfört mot Esmas beslut av den 14 november 2017 genom vilket hans anställning hos Esma avslutades,

—	såvitt det är nödvändigt, ogiltigförklara Esmas besluta av den 14 november 2017,

—	förplikta Esmas att ersätta den ideella skada som sökanden lidit,

—	förplikta Esma att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Första grunden: Sökanden har inte delgivits beslutet om avslutande av hans anställning under den uppsägningstid som är angiven i hans anställningsavtal.

2.	Andra grunden: Sökandens rätt att yttra sig har blivit åsidosatt.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i vilken det föreskrivs att förvaltningen är skyldig att motivera sina beslut.

4.	Fjärde grunden: Den rättsliga grunden för beslutet att avsluta hans anställning och för beslutet att avslå hans klagomål är felaktig, eftersom båda besluten grundar sig på 2016 års bedömningsrapport i vilken det gjorts uppenbart oriktiga bedömningar.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av Esmas omsorgsplikt med avseende på sökandens hälsoproblem och hans arbetsförhållanden i allmänhet.

Överklagande ingett den 25 september 2018 – W. Kordes’ Söhne Rosenschulen mot EUIPO (Kordes’ Rose Monique)

(Mål T-569/18)

(2018/C 436/77)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: W. Kordes’ Söhne Rosenschulen GmbH & Co KG (Klein Offenseth-Sparrieshoop, Tyskland) (ombud: advokaten G. Würtenberger)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-ordmärket Kordes’ Rose Monique – Registreringsansökan nr 15 856 743

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 12 juli 2018 i ärende R 1929/2017-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 m i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 95 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 25 september 2018 – Crédit Agricole mot ECB

(Mål T-576/18)

(2018/C 436/78)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Crédit Agricole SA (Montrouge, France) (ombud: advokaterna A. Champsaur och A. Delors)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	på grundval av artiklarna 256 FEUF och 263 FEUF ogiltigförklara beslut ECB-SSM-2018-FRCAG-75, som ECB antog den 16 juli 2018,

—	förplikta ECB att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: överskridande av befogenheter som vidlåder europeiska centralbankens (ECB) beslut av den 16 juni 2018, varigenom den ålade sökanden en administrativ sanktion på grund av kontinuerligt åsidosättande av kapitalkraven enligt artikel 26.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1) (nedan kallat det angripna beslutet). Sökanden har härvid anfört följande: — För det första att BCE gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 26.3 i förordning (EU) nr 575/2013, där det inte föreskrivs att företagen ska inhämta förhandstillstånd från ECB för att klassificera stamaktier i egna medel i kategori 1. — I andra hand, om tribunalen skulle finna att klassificering av stamaktier i egna medel i kategori 1 utan förhandstillstånd från ECB utgör en överträdelse av artikel 26.3 i förordning (EU) nr 575/2013 hävdar sökanden att detta inte har begått någon överträdelse med uppsåt eller av vårdslöshet vid tillämpningen av den bestämmelsen och att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen. — I tredje hand, om tribunalen skulle finna att en överträdelse kan slås fast och att en sanktionsåtgärd kan vidtas mot sökanden, har denne gjort gällande att det angripna beslutet innebär åsidosättande av proportionalitetsprincipen med hänsyn till att den påstådda överträdelsen inte varit allvarlig och till att sökanden samarbetat.

2.	Andra grunden: åsidosättande av sökandens grundläggande processuella rättigheter som ECB gjorde sig skyldig till när den grundade det angripna beslutet på anmärkningar som sökanden inte hade haft tillfälle att invända mot.

Talan väckt den 25 september 2018 – Crédit agricole Corporate and Investment Bank mot ECB

(Mål T-577/18)

(2018/C 436/79)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Crédit agricole Corporate and Investment Bank (Montrouge, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Champsaur och A. Delors)

Svarande: Europeiska Centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ska ogiltigförklara, med stöd av artiklarna 256 FEUF och 263 FEUF, beslut ECB-SSM-2018-FRCAG-76 som antogs av Europeiska centralbanken den 16 juli 2018, och

—	förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder som i huvudsak är identiska med dem som åberopats i mål T-576/18, Crédit agricole/ECB.

Talan väckt den 25 september 2018 – CA Consumer Finance mot ECB

(Mål T-578/18)

(2018/C 436/80)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: CA Consumer Finance (Massy, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Champsaur och A. Delors)

Svarande: Europeiska Centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ska ogiltigförklara, med stöd av artiklarna 256 FEUF och 263 FEUF, beslut ECB-SSM-2018-FRCAG-77 som antogs av Europeiska centralbanken den 16 juli 2018, och

—	förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder som i huvudsak är identiska med dem som åberopats i mål T-576/18, Crédit agricole/ECB.

Talan väckt den 27 september 2018 – Ukrselhosprom PCF och Versobank mot ECB

(Mål T-584/18)

(2018/C 436/81)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ukrselhosprom PCF LLC (Solone, Ukraina) och Versobank AS (Talinn, Estland) (ombud: advokaterna O. Behrends, L. Feddern och M. Kirchner)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet ECB/SSM /2018-EE-2 WHD-2017-0012 av den 17 juli 2018 om återkallande av banklicensen för Versobank AS,

—	ogiltigförklara beslutet om kostnaderna för förfarandet ECB-SSM-2018-EE-3 av den 14 augusti 2018 rörande den interna administrativa överprövningen,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tjugofyra grunder.

1.	Första grunden: Det görs gällande att ECB saknar behörighet att fatta beslut om likvidationen av Versobank AS.

2.	Andra grunden: Det görs gällande att ECB inte har gjort sin egen bedömning vad gäller det underliggande frågor rörande anti-penningtvättet (AML)/bekämpning av finansieringen av terrorism.

3.	Tredje grunden: Det görs gällande att ECB inte undersökte och att noga och opartiskt utvärdera alla relevanta aspekter av ärendet.

4.	Fjärde grunden: Det görs gällande att ECB på ett oskäligt sätt grundade sig på påstådda oriktiga uppgifter som ingetts avseende Lettlands-verksamhet i Versobank.

5.	Femte grunden: Det görs gällande att ECB inte beaktade den starka och välrenommerade ledningsgruppens positiva roll.

6.	Sjätte grunden: Det görs gällande att ECB inte angav de relevanta lagstiftningskrav som Versobank påstods inte ha uppfyllt.

7.	Sjunde grunden: Det görs gällande att ECB inte tog hänsyn till att en väsentlig del av verksamheten inte innebar en betydande AML-risk.

8.	Åttonde grunden: Det görs gällande att ECB inte gav tillräcklig vikt åt den betydande minskningen av kunder i högre riskkategorier.

9.	Nionde grunden: Det görs gällande att ECB felaktigt antog att eventuella ytterligare avhjälpande åtgärder inte skulle vara realistiska.

10.	Tionde grunden: Det görs gällande att ECB gjort oriktiga bedömningar avseende en eventuell ny styrelse.

11.	Elfte grunden: Det görs gällande att ECB gjort oriktiga bedömningar beträffande ett eventuellt upphävande av rösträtter.

12.	Tredje grunden: Det görs gällande att ECB felaktigt åberopade en påstådd bristande efterlevnad av en föreskrift.

13.	Trettonde grunden: Det görs gällande att ECB gjort oriktiga bedömningar beträffande möjligheten till ett ytterligare föreskrifter.

14.	Fjortonde grunden: Det görs gällande att ECB på ett felaktigt sätt bortsett från möjligheten att själv försätta sig i likvidation.

15.	Femtonde grunden: Det görs gällande att ECB felaktigt bortsett från möjligheten till försäljning.

16.	Sextonde grunden: Det görs gällande ett åsidosättande av principen om likabehandling och diskriminering.

17.	Sjuttonde grunden: Det görs gällande ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

18.	Artonde grunden: Det görs gällande ett åsidosättande av principerna om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhet.

19.	Nittonde grunden: Det görs gällande ett åsidosättande av artikel 19 och skäl 75 i förordning nr 1024/2013 (1) och maktmissbruk.

20.	Tjugonde grunden: Det görs gällande att Versobanks och aktieägarnas rätt att yttra sig åsidosattes på grund av en otillbörlig kort yttrandefrist.

21.	Tjugoförsta grunden: Det görs gällande ytterligare åsidosättanden av Versobanks rätt till försvar och rätt att yttra sig.

22.	Tjugoandra grunden: Det görs gällande att ECB inte angav tillräckliga skäl i beslutet.

23.	Tjugotredje grunden: Det görs gällande att Versobank nekades tillgång till handlingarna i ärendet.

24.	Tjugofjärde grunden: Det görs gällande att aktieägarnas rättigheter åsidosattes i samband med den omprövning som gjordes av den administrativa omprövningsnämnden enligt artikel 24 i förordning nr 1024/2013.

---

(1)  Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

Talan väckt den 27 september 2018 – Sanli mot rådet

(Mål T-585/18)

(2018/C 436/82)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Dalokay Şanli (Rotterdam, Nederland) (ombud: advokat D. Gürses)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut av den 31 juli 2018,

—	avlägsna sökanden från den förteckning som avses i förordning (EG) nr 2580/2001, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.	Första grunden: Väsentliga formkrav och fördragen har åsidosatts.

2.	Andra grunden: Det saknas bevis i förfarandet som styrker att sökanden har utfört någon terroristhandling.

3.	Tredje grunden: Sökandens rätt att försvara sig på ändamålsenligt sätt åsidosattes i det förfarande som ledde till det angripna beslutet.

4.	Fjärde grunden: Det angripna beslutet innehåller en otillräcklig motivering.

5.	Femte grunden: Det angripna beslutet antogs med åsidosättande av subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

6.	Sjätte grunden: Förordning nr 2580/2001 inte är tillämplig, eftersom PKK inte är en terrororganisation.

7.	Sjunde grunden: Det angripna beslutet strider mot proportionalitetsprincipen.

Överklagande ingett den 28 september 2018 – Berliner Stadtwerke mot EUIPO (berlinGas)

(Mål T-595/18)

(2018/C 436/83)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Berliner Stadtwerke GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna O. Spieker, A. Schönfleisch och N. Willich)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket ”berlinGas” – Registreringsansökan nr 15 252 661

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 20 juli 2018 i ärende R 2180/2016-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 5 oktober 2018 – Ayuntamiento de Enguera mot kommissionen

(Mål T-602/18)

(2018/C 436/84)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Ayuntamiento de Enguera (Enguera, Spanien) (ombud: advokaterna J. Palau Navarro, J. Ortiz Ballester och V. Soriano i Piqueras)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som chefen för enheten ”ENV.D.4 – Life-programmet” inom ”Dir D – Naturkapital” vid kommissionens generaldirektorat för miljö fattade den 26 juli 2018 i ärendet ”LIFE 10 ENV/ES/000458 – ECOGLAUCA ÉRGON – Confirmation of recovery order”.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF — Det angripna beslutet saknar nämligen helt motivering.

2.	Andra grunden: Motiveringen är oriktig, om det antas att det finns en underförstådd motivering.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten till en god förvaltning enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna enligt följande: — Rätten för envar att få yttra sig innan det vidtas en individuell åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt har åsidosatts. I det nu aktuella fallet har sökandens inlagor inte lett till några åtgärder och sökanden har inte getts möjlighet att yttra sig innan det slutliga beslutet fattades. — Sökanden har vid flera tillfällen begärt att få tillgång till hela akten i ärendet, men detta har inte lett till några åtgärder från kommissionens sida. — Sökanden alltid har vänt sig till kommissionen på spanska, men kommissionen har antagit alla sina meddelanden och beslut på engelska.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av förbudet för offentliga myndigheterna att fatta godtyckliga beslut. Den som har fattat det angripna beslutet har nämligen inte tillämpat lämpliga vetenskapliga standarder och kriterier, utan har endast gjort en subjektiv bedömning, och minskat eller upphävt unionens bidrag till ett godkänt projekt utan att detta varit motiverat.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar. Kommissionen har nämligen antagit det angripna beslutet i strid med tidigare rättsakter, i vilka den fullt ut gett sitt godkännande till den verksamhet som sökanden hade bedrivit. Detta innebär att sökanden, plötsligt och oförståeligt, har ställts inför ett beslut som sökanden inte kunde ha förväntat sig mot bakgrund av kommissionens tidigare agerande.

Talan väckt den 9 september 2018 – ZE mot parlamentet

(Mål T-603/18)

(2018/C 436/85)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: ZE (ombud: advokaten P. Giatagantzidis)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet av Europaparlamentets generalsekreterare av den 25 september 2018 om att han ska stängas av från sitt arbete till och med den 31 oktober 2018, samt alla därtill knutna rättsakter,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Sökanden gör gällande att hans rätt att bli hörd i samband med antagandet av det angripna beslutet har åsidosatts.

2.	Andra grunden: I samband med antagandet av det angripna beslutet användes en metod för insamling av uppgifter som strider mot sökandens rätt till en god förvaltning i enlighet med artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

3.	Tredje grunden: Generalsekreteraren har åsidosatt principen om opartiskhet såtillvida som denne förordnade om en administrativ utredning vad gäller sökanden och även det angripna beslutet.

4.	Fjärde grunden: Sökandens rätt till skydd av privatlivet har åsidosatts på ett uppenbart sätt, eftersom han förbjöds tillträde till den byggnad där han arbetade och även till hans personalakt.

5.	Femte grunden: Oskuldspresumtionen liksom sekretessen under förfarandet har åsidosatts under det förfarande som genomförts till följd av uttalanden till pressen av tjänstemän vid Europaparlamentet.

Överklagande ingett den 9 october 2018 – Essity Hygiene and Health/EUIPO (Representerad i ett löv)

(Mål T-607/18)

(2018/C 436/86)

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Klagande: Essity Hygiene and Health AB (Göteborg, Sverige) (ombud: advokaten U. Wennermark)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket representerad i ett löv – Registreringsansökan nr 16 709 305

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 6 juli 2018 i ärende R 2196/2017-1

Yrkanden

Klaganden yrkar i första hand att tribunalen ska

1.

ogiltigförklara det omtvistade beslutet i sin helhet, härunder a) bekräfta att det sökta varumärket har för registrering erforderlig särskiljningsförmåga såsom EU-varumärke för alla de nekade varorna i klasserna 3 och 16 b) ogiltigförklara det omtvistade beslutet i relation till de av överklagandenämnden nekade varor i klass 21 c) återförvisa ärendet till överklagandenämnderna i relation till ”torkdukar för rengöring; trasor för rengöring” för prövning i sak

2.	förplikta EUIPO att betala sökandens kostnader vid förfarandet, såväl vid tribunalen som vid EUIPO.

Klaganden yrkar i andra hand att tribunalen ska

1.	ogiltigförklara det omtvistade beslutet i relation till de av överklagandenämnden nekade varor i klass 21

2.	återförvisa ärendet till överklagandenämnderna i relation till ”torkdukar för rengöring; trasor för rengöring”

3.	förplikta EUIPO att betala sökandens kostnader vid tribunalen.

Klaganden yrkar i tredje hand att tribunalen ska

1.	ogiltigförklara det omtvistade beslutet i relation till de av överklagandenämnden nekade varor i klass 21

2.	återförvisa ärendet till överklagandenämnderna i relation till ”torkdukar för rengöring; trasor för rengöring”

3.	förplikta EUIPO att betala den andel av sökandens kostnader som tribunalen finner skäligt.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

Talan väckt den 12 oktober 2018 – ZH mot Echa

(Mål T-617/18)

(2018/C 436/87)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ZH (ombud: advokaterna L. Levi och N. Flandin)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara sökandens betygsrapport för år 2016,

—	såvitt det är nödvändigt ogiltigförklara Echas beslut av den 2 juli 2018 som delgavs sökanden den 3 juli 2018 om avslag på sökandens klagomål på betygsrapporten för år 2016,

—	förordna om ersättning för sökandens ideella skada,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 2.2 i Echas beslut av den 18 juni 2015 om allmänna genomförandebestämmelser för artikel 15.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen och genomförande av det första stycket i artikel 44 i tjänsteföreskrifterna.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av förfarandereglerna för att upprätta betygsrapporter enligt Echas beslut, särskilt artikel 7 och åsidosättande av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, som enligt artikel 15 i samma anställningsvillkor är analogt tillämplig på tillfälligt anställda

3.	Tredje grunden: Den tjänsteman som genomförde bedömningen gjorde en uppenbart oriktig bedömning i fråga om den negativa kritiken av sökanden.

4.	Fjärde grunden: åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

Talan väckt den 15 oktober 2018 – TUIfly mot kommissionen

(Mål T-619/18)

(2018/C 436/88)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: TUIfly GmbH (Langenhagen, Tyskland) (ombud: advokaterna L. Giesberts och M. Gayger)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2018) 5432 av den 3 augusti 2018 om sökandens bekräftande ansökan om tillgång till handlingar i enlighet med förordning (EG) 1049/2001 – GESTDEM 2018/2506 och förplikta kommissionen att ge sökanden tillgång till handlingarna i ärendet om det av Österrike införda statliga stödet SA.24221(2011/C) (ex 2011/NN) till flygplatsen i Klagenfurt, Ryanair och andra flygbolag som använder flygplatsen (EUT L 107, 2018, s. 1),

—	förena detta mål och tribunalens mål T-447/18, som har samma sökande och svarande, vad gäller det skriftliga och muntliga förfarandet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden grunden att beslutet innebär ett åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt av principen om god förvaltningssed och sökandens rätt till försvar, genom att kommissionen inte gav sökanden tillgång till undersökningsakten och inte gav sökanden möjlighet att försvara sig på ett ändamålsenligt sätt.

Tribunalens beslut av den 8 oktober 2018 – alfavet Tierarzneimittel mot EUIPO – Millet Innovation (Epibac)

(Mål T-613/13) (1)

(2018/C 436/89)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på sjunde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 39, 8.2.2014.)

Tribunalens beslut av den 3 oktober 2018 – Spliethoff’s Bevrachtingskantoor. mot INEA

(Mål T-871/16) (1)

(2018/C 436/90)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på fjärde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 104, 3.4.2017.)

Tribunalens beslut av den 11 oktober 2018 – Cabell mot EUIPO – Zorro Productions (ZORRO)

(Mål T-96/18) (1)

(2018/C 436/91)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på åttonde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 134, 16.4.2018.)