5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 4 september 2018 – ClientEarth mot Europeiska kommissionen

(Mål C-57/16 P) (1)

((Överklagande - Tillgång till handlingar från Europeiska unionens institutioner - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Förordning (EG) nr 1367/2006 - Konsekvensbedömningsrapport, utkast till konsekvensbedömningsrapport och yttrande från konsekvensbedömningsnämnden - Lagstiftningsinitiativ på miljöområdet - Tillgång nekad - De handlingar till vilka tillgång begärts har lämnats ut under förfarandets gång - Det berättigade intresset av att få saken prövad består - Undantag avseende skydd för ett pågående beslutsförfarande inom en av unionens institutioner - Allmän presumtion))

(2018/C 399/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: ClientEarth (ombud: O. W. Brouwer, J. Wolfhagen och F. Heringa, advocaten)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: F. Clotuche-Duvieusart och M. Konstantinidis)

Parter som har intervenerat till stöd för klaganden: Republiken Finland (ombud: H. Leppo och M. J. Heliskoski) Konugariket Sverige (ombud: A. Falk, C. Meyer-Seitz, U. Persson och N. Otte Widgren)

Domslut

1)	Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 13 november 2015, ClientEarth/kommissionen (T-424/14 och T-425/14, EU:T:2015:848), upphävs.

Europeiska kommissionens beslut av den 1 april 2014 att neka tillgång dels till en miljökonsekvensbedömningsrapport avseende ett utkast till en bindande rättsakt för att bestämma en strategisk ram för riskbaserade inspektions- och övervakningsförfaranden inom Europeiska unionens miljörätt, dels till ett yttrande från konsekvensbedömningsnämnden, ogiltigförklaras.

Europeiska kommissionens beslut av den 3 april 2014 att neka tillgång dels till ett utkast till miljökonsekvensbedömningsrapport avseende tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor på medlemsstatsnivå inom ramen för Europeiska unionens miljöpolitik, dels till ett yttrande från konsekvensbedömningsnämnden, ogiltigförklaras.

4)	Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader och även ersätta de kostnader som uppkommit för ClientEarth i såväl första instans som för detta överklagandeförfarande.

5)	Republiken Finland och Konungariket Sverige ska bära sina rättegångskostnader i detta överklagandeförfarande.

(1) EUT C 191, 30.5.2016.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/3

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 6 september 2018 – Bank Mellat mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-430/16 P) (1)

((Överklagande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) - Bekämpning av kärnteknikspridning - Restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran - Sektoriella åtgärder - Restriktioner för överföring av tillgångar med avseende på iranska finansinstitut - Strängare restriktioner - Omtvistat system som följer av bestämmelserna i beslut 2012/635/Gusp och förordning (EU) nr 1263/2012 - Genomförande av den gemensamma övergripande handlingsplanen om den iranska kärnenergifrågan - Samtliga av unionens restriktiva åtgärder avseende denna fråga har lyfts - Det omtvistade systemet har upphävts under förfarandet vid Europeiska unionens tribunal - Inverkan på det berättigade intresset av att få saken prövad vid tribunalen - Det föreligger inte längre ett berättigat intresse av att få saken prövad))

(2018/C 399/03)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Bank Mellat (ombud: M. Brindle, T. Otty, QC, MacLeod och R. Blakeley, barristers, S. Zaiwalla, Z. Burbeza, A. Meskarian och P. Reddy, solicitors)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bishop och I. Rodios), Europeiska kommissionen (ombud: D. Gauci, J. Norris-Usher och M. Konstantinidis), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: S. Brandon, biträdd av M. Gray, barrister)

Domslut

1)	Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 2 juni 2016, Bank Mellat/rådet (T-160/13, EU:T:2016:331), upphävs.

Det saknas anledning att pröva den talan som väckts av Bank Mellat under målnummer T-160/13, med yrkande om ogiltigförklaring av artikel 1.15 i rådets förordning (EU) nr 1263/2012 av den 21 december 2012 om ändring av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran, alternativt om ogiltigförklaring av nämnda bestämmelse i den mån den inte föreskriver något tillämpligt undantag med avseende på Bank Mellat, samt yrkande om fastställelse av att artikel 1.6 i rådets beslut 2012/635/Gusp av den 15 oktober 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran inte är tillämplig med avseende på Bank Mellat.

3)	Bank Mellat och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader, såväl vad avser överklagandet som förfarandet i första instans.

4)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, samt Europeiska kommissionen ska bära sina kostnader.

(1) EUT C 371, 10.10.2016.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 6 september 2018 – Bundesverband Souvenir – Geschenke – Ehrenpreise eV mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-488/16 P) (1)

((Överklagande - EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Ordmärket NEUSCHWANSTEIN - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 7.1 b och c - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Geografiska härkomstbeteckningar - Särskiljningsförmåga - Artikel 52.1 b - Ond tro))

(2018/C 399/04)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Bundesverband Souvenir – Geschenke – Ehrenpreise eV (ombud: B. Bittner, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: D. Botis, A. Schifko och D. Walicka), Freistaat Bayern (ombud: M. Müller, Rechtsanwalt)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Bundesverband Souvenir – Geschenke – Ehrenpreise eV ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 6, 9.1.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/4

Domstolens dom (första avdelningen) av den 6 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof – Österrike) – Salzburger Gebietskrankenkasse, Bundesminister für Arbeit, Soziales und Konsumentenschutz

(Mål C-527/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet - Förordning (EG) nr 987/2009 - Artikel 5 och artikel 19.2 - Arbetstagare som är utsända till en annan medlemsstat än den där deras arbetsgivare normalt utövar sin verksamhet - A1-intyg utfärdat av ursprungsmedlemsstaten efter det att värdmedlemsstaten fastställt att arbetstagaren omfattas av värdmedlemsstatens system för social trygghet - Administrativa kommissionens yttrande - Felaktigt utfärdande av A1-intyg - Fastställande - Sådana intygs bindande och retroaktiva verkan - Förordning (EG) nr 883/2004 - Tillämplig lagstiftning - Artikel 12.1 - Begreppet person som ”sänds ut för att ersätta en annan person”))

(2018/C 399/05)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Salzburger Gebietskrankenkasse, Bundesminister für Arbeit, Soziales und Konsumentenschutz

i närvaro av: Alpenrind GmbH Martin-Meat Szolgáltató és Kereskedelmi Kft, Martimpex-Meat Kft, Pensionsversicherungsanstalt, Allgemeine Unfallversicherungsanstalt

Domslut

Artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1244/2010 av den 9 december 2010, jämförd med artikel 19.2 i förordning nr 987/2009, i dess lydelse enligt förordning nr 1244/2010, ska tolkas så, att ett A1-intyg som har utfärdats av en behörig institution i en medlemsstat i enlighet med artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt förordning nr 1244/2010, är bindande inte bara för institutionerna i den medlemsstat där arbetet utförs utan även för domstolarna i denna medlemsstat.

Artikel 5.1 i förordning nr 987/2009, i dess lydelse enligt förordning nr 1244/2010, jämförd med artikel 19.2 i förordning nr 987/2009, i dess lydelse enligt förordning nr 1244/2010, ska tolkas så, att ett A1-intyg som en behörig institution i en medlemsstat utfärdar i enlighet med artikel 12.1 i förordning nr 883/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 1244/2010, är bindande för såväl institutioner för social trygghet i den medlemsstat där arbetet utförs som för domstolarna i denna medlemsstat så länge som det inte dras tillbaka eller förklaras ogiltigt av den utfärdande medlemsstaten, trots att behöriga myndigheter i sistnämnda medlemsstat och i den medlemsstat där arbetet utförs har vänt sig till administrativa kommissionen som kommit fram till att intyget har utfärdats felaktigt och borde dras tillbaka.

Artikel 5.1 i förordning nr 987/2009, i dess lydelse enligt förordning nr 1244/2010, jämförd med artikel 19.2 i förordning nr 987/2009, i dess lydelse enligt förordning nr 1244/2010, ska tolkas så, att ett A1-intyg som en behörig institution i en medlemsstat utfärdar i enlighet med artikel 12.1 i förordning nr 883/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 1244/2010, är bindande för såväl institutioner för social trygghet i den medlemsstat där arbetet utförs som för domstolarna i denna medlemsstat, i förekommande fall retroaktivt, trots att intyget har utfärdats först efter det att nämnda medlemsstat fastställt att den berörda arbetstagaren omfattas av den obligatoriska försäkringen enligt den medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 12.1 i förordning nr 883/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 1244/2010, ska tolkas så, att när en arbetstagare, som har sänts ut av sin arbetsgivare för att utföra ett arbete i en annan medlemsstat, ersätts av en annan arbetstagare som har sänts ut av en annan arbetsgivare, ska sistnämnda arbetstagare anses ha ”[sänts] ut för att ersätta någon annan person” i den mening som avses i denna bestämmelse, vilket innebär att vederbörande inte omfattas av den särskilda regeln i denna bestämmelse för att fortsatt omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där arbetsgivaren normalt utövar sin verksamhet.

Det faktum att båda de berörda arbetstagarnas arbetsgivare har sina säten i samma medlemsstat och att det föreligger eventuella kopplingar mellan dessa arbetsgivare i fråga om personal och/eller i organisatoriskt hänseende är inte relevant i det avseendet.

(1) EUT C 14, 16.1.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 september 2018 – Republiken Tjeckien mot Europeiska kommissionen

(Mål C-4/17 P) (1)

((Överklagande - Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) - Utgifter som är berättigade till stöd från Europeiska unionen - Betalningar som verkställts av Republiken Tjeckien - Förordning (EG) nr 479/2008 - Artikel 11.3 - Begreppet ”omstrukturering av vingårdar”))

(2018/C 399/06)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Klagande: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Pavliš och J. Vláčil)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: P. Ondrůšek och B. Eggers)

Domslut

1)	Den dom som meddelades av tribunalen den 20 oktober 2016, Republiken Tjeckien/kommissionen (T-141/15, ej publicerad, EU:T:2016:621) upphävs.

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/103 av den 16 januari 2015 om undantagande från EU-finansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), i den mån det däri beslutas om undantagande från finansiering av betalningar uppgående till totalt 2 123 199,04 euro som verkställts av Republiken Tjeckien inom ramen för EGFJ avseende åtgärden för skydd av vinodlingar mot skador som orsakas av djur och fåglar, för åren 2010–2012, ogiltigförklaras.

3)	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Republiken Tjeckien både för förfarandet i första instans och för det aktuella överklagandet.

(1) EUT C 63, 27.2.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/6

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 6 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal – Förenade kungariket) – Grenville Hampshire mot The Board of the Pension Protection Fund

(Mål C-17/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens - Direktiv 2008/94/EG - Artikel 8 - Kompletterande pensionssystem - Skydd för ålderspensionsförmåner - Garanterad miniminivå))

(2018/C 399/07)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Grenville Hampshire

Motpart: The Board of the Pension Protection Fund

Ytterligare deltagare i rättegången: The Secretary of State for Work and Pensions

Domslut

Artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens ska tolkas så, att vid arbetsgivarens insolvens har varje enskild arbetstagare rätt till ålderspensionsförmåner som motsvarar minst 50 procent av värdet av de rättigheter som arbetstagaren har förvärvat enligt ett kompletterande tjänstepensionssystem.

Artikel 8 i direktiv 2008/94 har, under sådana omständigheter som i det nationella målet, direkt effekt, vilket innebär att en enskild arbetstagare kan åberopa den vid en nationell domstol för att angripa ett beslut från ett organ såsom the Board of the Pension Protection Fund (styrelsen för pensionsskyddsfonden, Förenade kungariket).

(1) EUT C 78, 13.3.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/7

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 6 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší soud České republiky – Republiken Tjeckien) – Catlin Europe SE mot O.K. Trans Praha spol. s r. o.

(Mål C-21/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Rättsligt samarbete på privaträttens område - Förfarande för europeiskt betalningsföreläggande - Förordning (EG) nr 1896/2006 - Utfärdande av ett betalningsföreläggande tillsammans med ansökan om föreläggandet - Avsaknad av översättning av ansökan - Europeiskt betalningsföreläggande som förklarats verkställbart - Ansökan om förnyad prövning efter utgången av fristen för bestridande - Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar - Förordning (EG) nr 1393/2007 - Tillämplighet - Artikel 8 och bilaga II - Upplysning till adressaten om rätten att vägra att ta emot en icke översatt handling genom vilken förfarandet inletts - Avsaknad av standardformulär - Följder))

(2018/C 399/08)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší soud České republiky

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Catlin Europe SE

Motpart: O.K. Trans Praha spol. s r. o.

Domslut

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 ska tolkas på så sätt att för det fall ett europeiskt betalningsföreläggande delgetts svaranden utan att ansökan om föreläggandet, vilken bifogats det, har avfattats på eller åtföljts av en översättning till ett språk som svaranden anses förstå, såsom krävs enligt artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007, ska svaranden i vederbörlig ordning upplysas, med användande av standardformuläret i bilaga II till sistnämnda förordning, om sin rätt att vägra att ta emot den aktuella handlingen.

Om detta formkrav inte har uppfyllts ska denna brist i förfarandet avhjälpas i enlighet med bestämmelserna i sistnämnda förordning, genom att standardformuläret i bilaga II till denna förordning överlämnas till den berörda personen.

I ett sådant fall blir det europeiska betalningsföreläggandet, på grund av bristen i förfarandet som inverkat på delgivningen av föreläggandet, tillsammans med ansökan om föreläggandet, inte verkställbart och svarandens frist för att lämna in ett bestridande kan inte börja löpa, varför artikel 20 i förordning nr 1896/2006 inte är tillämplig.

(1) EUT C 112, 10.4.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/8

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 4 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal de Justiça – Portugal) – Fundo de Garantia Automóvel mot Alina Antónia Destapado Pão Mole Juliana, Cristiana Micaela Caetano Juliana

(Mål C-80/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon - Direktiv 72/166/EEG - Artikel 3.1 - Andra direktivet 84/5/EEG - Artikel 1.4 - Skyldighet att teckna försäkringsavtal - Fordon parkerat på privat mark - Talerätt för ersättningsorganet mot ägaren till det oförsäkrade fordonet))

(2018/C 399/09)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal de Justiça

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Fundo de Garantia Automóvel

Motparter: Alina Antónia Destapado Pão Mole Juliana, Cristiana Micaela Caetano Juliana

Domslut

Artikel 3.1 i rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005, ska tolkas så, att det är obligatoriskt att teckna ansvarsförsäkring för motorfordon när det berörda fordonet fortfarande är registrerat i en medlemsstat och kan användas, även om det står permanent parkerat på privat mark, genom ägarens val, då ägaren inte längre har för avsikt att använda fordonet.

Artikel 1.4 i rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att det organ som avses i den bestämmelsen har rätt att väcka talan inte bara mot den eller de personer som är ansvariga för en olycka, utan även mot den person som var skyldig att teckna ansvarsförsäkring för det motorfordon som orsakat den skada som organet betalat ut ersättning för, men som inte tecknat en sådan försäkring, även om den personen inte är civilrättsligt ansvarig för den olycka där skadan uppkom.

(1) EUT C 144, 8.5.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/9

Domstolens dom (stora avdelningen avdelningen) av den 4 september 2018 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-244/17) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Rådets beslut (EU) 2017/477 - Ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i det samarbetsråd som inrättats inom ramen för det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan, vad gäller samarbetsrådets, samarbetskommitténs, de specialiserade underkommittéernas och andra organs arbetsarrangemang - Artikel 218.9 FEUF - Beslut om fastställande av ståndpunkter som ska intas på unionens vägnar i ett organ som inrättats genom ett internationellt avtal - Avtal i vilket vissa bestämmelser kan vara hänförliga till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) - Omröstningsregel))

(2018/C 399/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Havas, L. Gussetti och P. Aalto därefter L. Havas och L. Gussetti)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bishop och P. Mahnič Bruni)

Domslut

Rådets beslut (EU) 2017/477 av den 3 mars 2017 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i det samarbetsråd som inrättats inom ramen för det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan, vad gäller samarbetsrådets, samarbetskommitténs, de specialiserade underkommittéernas och andra organs arbetsarrangemang, ogiltigförklaras.

2)	Verkningarna av beslut 2017/477 ska bestå.

3)	Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 239, 24.7.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/9

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 september 2018 – Christoph Klein mot Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-346/17 P) (1)

((Överklagande - Artikel 340 andra stycket FEUF - Europeiska unionens utomobligatoriska ansvar - Direktiv 93/42/EEG - Medicintekniska produkter - Artikel 8.1 och 8.2 - Skyddsklausulförfarande - En medlemsstats underrättelse om ett beslut om förbud mot utsläppande på marknaden av en medicinteknisk produkt - Kommissionens underlåtenhet att fatta ett beslut - En tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter - Orsakssamband mellan institutionens agerande och den påstådda skadan - Bevis för den påstådda skadans förekomst och omfattning))

(2018/C 399/11)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Christoph Klein (ombud: H.-J. Ahlt, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: G. von Rintelen, A. Sipos och A. C. Becker), Förbundsrepubliken Tyskland

Domslut

Tribunalens dom av den 28 september 2016, Klein/kommissionen (T-309/10 RENV, ej publicerad, EU:T:2016:570), upphävs i den del Christoph Kleins talan ogillas med motiveringen att han inte hade styrkt förekomsten av ett direkt och tillräckligt orsakssamband som kunde läggas till grund för Europeiska unionens skadeståndsansvar.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Christoph Kleins talan om ersättning för den skada han påstår sig ha lidit till följd av att kommissionen har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 8 i rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter, avvisas.

4)	Christoph Klein och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i såväl tribunalen som i målet om överklagande.

5)	Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader i tribunalen.

(1) EUT C 300, 11.9.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/10

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 6 september 2018 – Vincent Piessevaux mot Europeiska unionens råd

(Mål C-454/17 P) (1)

((Överklagande - Pesonalmål - Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen - Artikel 11.2 i bilaga VIII - Pensionsrättigheter som förvärvats inom ett nationellt system - Överföring av dessa rättigheter till unionens pensionssystem - Tjänstemän som har överfört värdet av sina pensionsrättigheter till unionens system behandlas olika beroende på om överföringen skett före eller efter det att de nya allmänna genomförandebestämmelserna trädde i kraft))

(2018/C 399/12)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Vincent Piessevaux (ombud: L. Ponteville, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och R. Meyer)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Vincent Piessevaux ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

(1) EUT C 374, 6.11.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/11

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 6 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg – Tyskland) – Kreyenhop & Kluge GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Hannover

(Mål C-471/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tullunionen och Gemensamma tulltaxan - Tulltaxe- och statistiknomenklaturen - Klassificering av varor - Friterade snabbnudlar - Undernummer 1902 30 10 i tulltaxan))

(2018/C 399/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Kreyenhop & Kluge GmbH & Co. KG

Motpart: Hauptzollamt Hannover

Domslut

Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 927/2012 av den 9 oktober 2012, ska tolkas på så sätt att rätter av snabbnudlar, såsom de som är aktuella i det nationella målet, som huvudsakligen består av ett block av förkokta och friterade nudlar, omfattas av undernummer 1902 30 10 i KN.

(1) EUT C 374, 6.11.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/12

Domstolens beslut (åttonde avdelningen avdelningen) av den 6 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Landesverwaltungsgericht Oberösterreich – Österrike) – Gmalieva s.r.o. m.fl.

(Mål C-79/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Fritt tillhandahållande av tjänster - Hasardspel - Monopol på hasardspel i en medlemsstat - Nationell lagstiftning som förbjuder anordnande av hasardspel utan förhandstillstånd från myndigheterna))

(2018/C 399/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Oberösterreich

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gmalieva s.r.o., Celik KG, PBW GmbH, Antoaneta Claudia Gruber, Play For Me GmbH och Haydar Demir

Ytterligare deltagare i rättegången: Landespolizeidirektion Oberösterreich

Avgörande

Det ankommer på en hänskjutande domstolen att mot bakgrund av de upplysningar som lämnades av Europeiska unionens domstol, bland annat i dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. (C-390/12, EU:C:2014:281) avgöra om ett nationellt regelverk med monopol på hasardspel, såsom i det nationella målet, ska anses vara koherent i ljuset av artikel 56 och följande artiklar FEUF, när följande har slagits fast i ett nationellt mål:

—	Spelberoende utgör inte ett samhällsproblem som kräver att staten agerar.

—	De förbjudna hasardspelen utgör inte brott utan enbart administrativa överträdelser.

—	Statens årliga intäkter från hasardspel uppgår till mer än 500 miljoner euro årligen, det vill säga 0,4 procent av statsbudgeten.

—	Licensinnehavarnas reklamkampanjer syftar huvudsakligen till att uppmuntra dem som ännu inte spelar hasard att delta i sådana spel.

(1) EUT C 178, 6.6.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/13

Domstolens beslut (första avdelningen) av den 12 september 2018 – NF (C-208/17 P), NG (C-209/17 P), NM (C-210/17 P) mot Europeiska unionens råd

(Förenade målen C-208/17 P–C-210/17 P) (1)

((Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Uttalandet från EU och Turkiet den 18 mars 2016 - Ansökan om ogiltigförklaring))

(2018/C 399/16)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: NF (C-208/17 P), NG (C-209/17 P), NM (C-210/17 P) (ombud: P. O'Shea, BL, I. Whelan, BL, B. Burns, Solicitor)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: S. Boelaert, M. Chavrier och J.-P. Hix)

Part som har intervenerat till stöd för svarande: Republiken Grekland (ombud: M. Michelogiannaki och G. Karipsiadis)

Avgörande

1)	Överklagandena avvisas, eftersom det är uppenbart att de inte kan prövas i sak.

2)	NF, NG och NM ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 231, 17.7.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/13

Domstolens beslut (första avdelningen) av den 6 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di pace di L’Aquila – Italien) – Gabriele Di Girolamo mot Ministero della Giustizia

(Mål C-472/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Socialpolitik - Visstidsarbete - Fredsdomare - Uppenbart att talan ska avvisas))

(2018/C 399/17)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di pace di L’Aquila

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Gabriele Di Girolamo

Svarande: Ministero della Giustizia

Ytterligare deltagare i rättegången: Unione Nazionale Giudici di Pace (Unagipa)

Avgörande

Den begäran om förhandsavgörande som framställts av Giudice di pace di L’Aquila (fredsdomare i Aquila, Italien) genom beslut av den 31 juli 2017 avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

(1) EUT C 347, 16.10.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/14

Domstolens beslut (sjätte avdelningen avdelningen) av den 11 september 2018 – Allstate Insurance Company mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-542/17 P) (1)

((Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket DRIVEWISE - Avslag på ansökan - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 7.1 c - Artikel 7.2 - Artikel 75 - Beskrivande karaktär - Neologism i flera delar, vilka var för sig är en beskrivning av egenskaperna hos de berörda varorna eller tjänsterna - Varornas och tjänsternas avsedda användning - Missuppfattning - Motiveringsskyldighet))

(2018/C 399/18)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Allstate Insurance Company (ombud: G. Würtenberger och R. Kunze, Rechtsanwälte)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: K. Markakis)

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas som uppenbart ogrundat.

2)	Allstate Insurance Company ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 13, 15.1.2018.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/15

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 6 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Visoki upravni sud – Kroatien) – Hrvatska banka za obnovu i razvitak (HBOR) mot Povjerenik za informiranje Republike Hrvatske

(Mål C-90/18) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 53.2 och 94 i domstolens rättegångsregler - Bristfälliga uppgifter rörande de faktiska omständigheterna och relevanta nationella bestämmelser i det nationella målet samt bristande motivering av varför frågorna behöver besvaras - Uppenbart att begäran ska avvisas))

(2018/C 399/21)

Rättegångsspråk: kroatiska

Hänskjutande domstol

Visoki upravni sud

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hrvatska banka za obnovu i razvitak (HBOR)

Motpart: Povjerenik za informiranje Republike Hrvatske

Intervenient: Hrvoje Šimić

Avgörande

Det är uppenbart att den begäran om förhandsavgörande som ingetts av Visoki upravni sud (Förvaltningsöverdomstolen i Kroatien), genom beslut av den 1 februari 2018, ska avvisas.

(1) EUT C 134, 16.4.2018.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/16

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 6 september 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Central Administrativo Sul – Portugal) – Fazenda Pública mot Carlos Manuel Patrício Teixeira och Maria Madalena da Silva Moreira Patrício Teixeira

(Mål C-184/18) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Direkt beskattning - Artikel 18 FEUF - Icke-diskrimineringsprincipen - Artiklarna 63, 64 och 65 FEUF - Fri rörlighet för kapital - Hårdare beskattning av kapitalvinst på fast egendom för personer som inte har hemvist i landet))

(2018/C 399/22)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Central Administrativo Sul

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Fazenda Pública

Motparter: Carlos Manuel Patrício Teixeira och Maria Madalena da Silva Moreira Patrício Teixeira

Avgörande

En medlemsstats lagstiftning som, i likhet med den som är i fråga i det nationella målet, innebär att den kapitalvinst som uppkommer när en person som har hemvist i ett tredjeland överlåter fast egendom som är belägen i denna medlemsstat beskattas hårdare än kapitalvinst som uppkommer när en person som har hemvist i denna medlemsstat genomför samma typ av transaktion, utgör en restriktion av den fria rörligheten för kapital som, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, inte omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 64.1 FEUF och kan inte motiveras av de skäl som avses i artikel 65.1 FEUF.

(1) EUT C 182, 28.5.2018.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/17

Domstolens beslut (tredje avdelningen) av den 18 juli 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège – Belgien) – Pauline Stiernon m.fl. mot Belgiska staten, SPF Santé publique, Communauté française de Belgique

(Mål C-237/18) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Fri rörlighet för arbetstagare - Fritt yrkesval - Artiklarna 20, 21ocht 45 FEUF - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 15 - Yrke med specialinriktning inom psykomotorik finns inte upptaget på den nationella förteckningen över paramedicinska yrken))

(2018/C 399/23)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pauline Stiernon, Marion Goraguer, Muriel Buccarello, Clémentine Vasseur, Manon Pirotton, Anissa Quotb

Motpart: Belgiska staten, SPF Santé publique, Communauté française de Belgique

Avgörande

Artikel 45 FEUF ska tolkas på så sätt att den – i en situation som den som är aktuell i det nationella målet – inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat om upprättande av en förteckning över paramedicinska yrken som inte inbegriper yrke med specialinriktning inom psykomotorik på denna förteckning, trots att en kandidatexamen i psykomotorik har inrättats i denna medlemsstat.

(1) EUT C 190, 4.6.2018.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte (Italien) den 28 juni 2018 – Consorzio Nazionale Servizi Società Cooperativa (CNS) mot Gruppo Torinese Trasporti Gtt SpA

(Mål C-425/18)

(2018/C 399/25)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte

Parter i det nationella målet

Klagande: Consorzio Nazionale Servizi Società Cooperativa (CNS)

Motpart: Gruppo Torinese Trasporti Gtt SpA

Tolkningsfråga

Utgör artiklarna 53.3 och 54.4 i direktiv 2004/17/EG (1) jämförda med artikel 45.2 d i direktiv 2004/18/EG (2) hinder för en sådan bestämmelse som den som återfinns i artikel 38.1 f i Republiken Italiens lagstiftningsdekret nr 163/2006, såsom den tolkats i nationell rättspraxis, som innebär att ett så kallat ”allvarligt fel” som en ekonomisk aktör gör sig skyldig till ”i yrkesutövningen” inte omfattar beteenden som medför ett åsidosättande av konkurrensregler vilket fastställts och belagts med sanktionsavgift av Autorità nazionale antitrust (den nationella konkurrensmyndigheten), vars beslut fastställts av domstol, så att de upphandlande myndigheterna i princip är förhindrade att göra en egen bedömning av nämnda åsidosättande för att eventuellt, men inte nödvändigtvis, utesluta den ekonomiska aktören från ett upphandlingsförfarande som inletts i syfte att tilldela ett offentligt kontrakt?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT L 134, 2004, s. 1).

(2) Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social de Gerona (Spanien) den 9 juli 2018 – WA mot Instituto Nacional de la Seguridad Social

(Mål C-450/18)

(2018/C 399/26)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social de Gerona

Parter i det nationella målet

Klagande: WA

Motpart: Instituto Nacional de la Seguridad Social

Tolkningsfråga

Åsidosätts den princip om likabehandling som förhindrar all diskriminering på grund av kön, vilken erkänns i artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 samt i direktiv 2002/73 (1) genom vilket det föregående direktivet ändras, omarbetat genom direktiv 2006/54/EG (2) av den 5 juli 2006, om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor, av en nationell lag (närmare bestämt artikel 60.1 i den allmänna socialförsäkringslagen) som ger kvinnor som har fått biologiska barn eller adopterat barn och som uppbär avgiftsfinansierad ålderspension, änkepension eller pension för bestående arbetsförmåga från något av socialförsäkringssystemen rätt till ett pensionstillägg, på grund av deras demografiska bidrag till socialförsäkringen, samtidigt som män som befinner sig i samma situation inte beviljas denna rätt?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 269, 2002, s. 15).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 2006, s. 23).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/19

Talan väckt den 13 juli 2018 – Republiken Slovenien mot Republiken Kroatien

(Mål C-457/18)

(2018/C 399/27)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Republiken Slovenien (ombud: M. Menard)

Svarande: Republiken Kroatien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att svaranden har åsidosatt artikel 2 och artikel 4.3 FEU,

—

artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG,

—	artiklarna 4 och 17, jämförda med artikel 13, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), samt

—	artikel 2.4 och artikel 11.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering,

—	förplikta svaranden att omedelbart upphöra med nämnda överträdelser, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har åberopat följande grunder till stöd för sin talan.

Första grunden:

Genom att ensidigt underlåta att uppfylla det åtagande som gjordes under förfarandet för anslutning till Europeiska unionen att följa skiljedomen och därmed respektera den gräns som fastställdes i denna dom liksom övriga skyldigheter som följer av nämnda dom, vägrar Kroatien att respektera rättsstaten som är ett för Europeiska unionen grundläggande värde (artikel 2 FEU).

Andra grunden:

Genom att ensidigt underlåta att uppfylla sina skyldigheter enligt skiljedomen hindrar Kroatien samtidigt Slovenien att till fullo utöva sin suveränitet över vissa delar av sitt territorium i den mening som avses i fördragen. Kroatien åsidosätter härigenom sin skyldighet till lojalt samarbete med Europeiska unionen och med Slovenien enligt artikel 4.3 FEU. Kroatiens agerande äventyrar Europeiska unionens mål, bland annat att bevara freden och skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken och syftet med unionens bestämmelser om medlemsstaternas territorier (artikel 4.3 första stycket FEU). Kroatien hindrar även Slovenien att genomföra unionsrätten på hela sitt lands- och havsterritorium och agera med iakttagande av denna rättsordning, i synnerhet bestämmelserna i sekundärrätten avseende medlemsstaternas territorier (artikel 4.3 första stycket FEU).

Tredje grunden:

Kroatien åsidosätter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, i synnerhet reglerna om ömsesidigt tillträde till vatten i enlighet med artikel 5 och bilaga I. De bestämmelser som är tillämpliga på Kroatien och Slovenien sedan den 30 december 2017 beviljar fritt tillträde för 25 fiskefartyg från vardera stat till den andra statens territorialvatten såsom dessa fastställts i folkrätten, det vill säga i skiljedomen. Kroatien hindrar Slovenien att utöva sina rättigheter inom ramen för dessa bestämmelser och åsidosätter därmed artikel 5 i förordningen, eftersom (i) Kroatien vägrar att tillämpa ordningen om ömsesidigt tillträde, (ii) Kroatien vägrar att erkänna giltigheten av den lagstiftning som Slovenien antagit i detta avseende, och (iii) genom att systematiskt beivra slovenska fiskare hindrar Kroatien dem från att fritt tillträda de territorialvatten som tilldelats Slovenien i 2017 års skiljedom, och a fortiori, de kroatiska territorialvatten som omfattas av tillämpningsområdet för reglera om ömsesidigt tillträde.

Fjärde grunden:

Kroatien åsidosätter rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011. Utan tillstånd från Slovenien ledsagar kroatiska polisbåtar kroatiska fiskare som fiskar i slovenska vatten och hindrar härmed slovenska fiskeinspektörer att utföra kontroller. Samtidigt utfärdar kroatiska myndigheter böter på grund av olovlig gränsöverträdelse och olovligt fiske för slovenska fiskare som fiskar i slovenska vatten som Kroatien lägger beslag på. Kroatien lämnar inte heller några uppgifter till Slovenien angående kroatiska båtars förehavanden i slovenska vatten såsom krävs enligt förordningen. Kroatien hindrar härigenom Slovenien att utöva kontroll över vatten som omfattas av dess suveränitet och jurisdiktion och respekterar inte Sloveniens exklusiva behörighet över sitt territorialvatten i egenskap av kuststat. Kroatien åsidosätter härmed förordning (EG) nr 1224/2009 och förordning (EG) nr 404/2011.

Femte grunden:

Kroatien har åsidosatt och fortsätter att åsidosätta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna). Kroatien erkänner inte den gränsdragning som fastställdes i skiljedomen såsom gemensam gräns med Slovenien, Kroatien samarbetar inte med Slovenien för att övervaka denna ”inre gräns” och är inte förmögen att säkerställa en tillfredsställande gränsövervakning och åsidosätter härmed artiklarna 13 och 17 i förordningen liksom artikel 4 enligt vilken gränser ska fastställas i enlighet med folkrätten.

Sjätte grunden:

Kroatien har åsidosatt och fortsätter att åsidosätta Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering vilket är tillämpligt på medlemsstaternas ”territorialvatten”, såsom dessa fastställts enligt relevanta bestämmelser i Förenta Nationernas havsrättskonvention (Unclos) (artikel 2.4 i direktivet). Kroatien vägrar att följa skiljedomen i vilken dessa gränser beslutades. Tvärtom inkluderar Kroatien slovenska territorialvatten i sin havsplanering och hindrar följaktligen en anpassning till slovenska kartor och överträder härmed bland annat artiklarna 8 och 11 i direktivet.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/21

Överklagande ingett den 18 juli 2018 av Förbundsrepubliken Tyskland av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 8 maj 2018 i mål T-283/15, Esso Raffinage mot Europeiska kemikaliemyndigheten

(Mål C-471/18 P)

(2018/C 399/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: P. Klappich och C. Schmidt, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Esso Raffinage, Europeiska kemikaliemyndigheten, Republiken Frankrike, Konungariket Nederländerna

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva Europeiska unionens tribunals dom av den 8 maj 2018 i mål T-283/15,

—	ogilla talan, och

—	förplikta Esso Raffinage att bära rättegångskostnaderna för förfarandet vid domstolen och förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat följande grunder till stöd för sitt överklagande:

Klaganden har för det första anfört att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att tillmäta den skrivelse med rubriken ”Efter utvärdering av registreringsunderlaget förklaras kraven inte vara uppfyllda enligt förordning (EG) nr 1907/2006” som Echa hade skickat till Frankrikes ministerium för miljö, hållbar utveckling, transport och bostäder den 1 april 2015 (nedan kallad skrivelsen) rättslig betydelse och beteckna den som rättsakt mot vilken talan om ogiltigförklaring kan väckas enligt artikel 263 FEUF.

Klaganden har för det andra anfört att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att använda artikel 42.1 i förordning (EG) nr 1907/2006 (1) och förbise artikel 22.2 i Reach-förordningen.

Klaganden har för det tredje ifrågasatt tribunalens uppfattning om den allmänna befogenhetsfördelningen mellan medlemsstaterna och Echa enligt vilken Echa ensam har befogenhet att avgöra huruvida registreringsuppgifter överensstämmer med bestämmelserna i Reach-förordningen.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 20 juli 2018 – SATI – Società Autocooperative Trasporti Italiani SpA mot Azienda di Trasporti Molisana – A.T.M. SpA

(Mål C-475/18)

(2018/C 399/30)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: SATI – Società Autocooperative Trasporti Italiani SpA

Motpart: Azienda di Trasporti Molisana – A.T.M. SpA

Tolkningsfråga

Ska artikel 5.4 i förordning (EG) nr 1370/2007 (1) av den 23 oktober 2007 tolkas så, att det ska anses föreligga ett förbud enligt nationell lagstiftning mot direkttilldelning av lokala kollektivtrafikstjänster, som förbjuder direkttilldelning även i de fall då sådan tilldelning skulle vara tillåten enligt de unionsrättsliga bestämmelserna, när det uppställs en generell regel om offentlig upphandling av nämnda tjänster, eller ska ett sådant förbud endast anses föreligga om det finns ett specifikt förbud mot direkttilldelning även i de fall i vilka sådan tilldelning är tillåten enligt de unionsrättsliga bestämmelserna?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Ilfov (Rumänien) den 13 augusti 2018 – EP mot FO

(Mål C-530/18)

(2018/C 399/32)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Ilfov

Parter i det nationella målet

Klagande: EP

Motpart: FO

Tolkningsfrågor

Ska artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (1) av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar tolkas så, att den inför ett undantag från regeln att domstolarna i den medlemsstat där barnet faktiskt är bosatt är behöriga?

Ska artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar tolkas så, att de av en part i målet anförda omständigheterna (det vill säga att barnet är fött i Frankrike, barnets far är fransk medborgare, barnets släktingar – en bror, två systrar, en systerdotter och farfar – samt faderns nuvarande partner och deras minderåriga dotter bor i Frankrike, medan barnet, i Rumänien, saknar släktingar på moderns sida, går i fransk skola, har fransk uppfostran och mentalitet, har franska som hemspråk och det språk som talats mellan föräldrarna och mellan föräldrarna och henne alltid har varit franska), tyder på att barnet har en särskild anknytning till Frankrike och att den nationella domstolen därför ska förklara att fransk domstol är bättre lämpad att pröva målet?

Ska artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar tolkas så, att processrättsliga skillnader i de två medlemsstaternas rättsordningar, såsom den omständigheten att saken avgörs inom lyckta dörrar av specialdomstolar, anses vara till barnets bästa i den mening som avses i den unionsrättsliga bestämmelsen?

(1) Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/24

Talan väckt den 12 september 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-576/18)

(2018/C 399/33)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky, D. Recchia)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens beslut 2008/854/EG (1) av den 2 juli 2008 och artikel 260 FEUF genom att inte inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att följa domstolens dom av den 29 mars 2012 i mål C-243/10 om återkrav mot mottagarna av stöd som befunnits rättsstridiga och oförenliga med den gemensamma marknaden i den mening som avses i det beslutet,

—

förplikta Republiken Italien att till kommissionen betala ett schablonbelopp som beräknas genom att multiplicera ett dagsbelopp på 13 892 euro med entalet dagar som överträdelsen fortgår, med ett minimibelopp på 8 715 000 euro, från den dag då dom meddelande i mål C-243/10 till den dag då dom meddelas i förevarande mål,

—	förplikta Republiken Italien att till kommissionen betala ett löpande vite på halvårsbasis, fastställt av kommissionen räknat från halvåret efter dagen för meddelandet av dom i förevarande mål, motsvarande 126 840 euro per dag, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom beslut 2008/854 av den 2 juli 2008 om en stödordning för hotellnäringen i Sardinien (1998 års regionallag nr 9 – missbruk av stödåtgärd N 272/98), som publicerades i EUT L 302 av den 13 november 2008, förklarade kommissionen att de statliga stöden i fråga som Republiken Italien beviljat var rättsstridiga och oförenliga med den inre marknaden och beslutade att de skulle återkrävas.

I dom av den 29 mars 2012 i mål C-243/10, kommissionen/Italien, förklarade domstolen att Republiken Italien hade åsidosatt sina skyldigheter enligt detta beslut genom att inte inom den föreskrivna fristen ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att från mottagarna återkräva de stöden som beviljats enligt nämnda ordning.

Mer än sex år efter den domen har en stor del av stöden ännu inte återkrävts, trots upprepade begäranden från kommissionen till den italienska regeringen. De argument som den italienska regeringen anfört, särskilt avseende pågående nationella rättsprocesser, är inte giltiga skäl för att inte efterkomma domen. Republiken Italien har således fortfarande inte helt återkrävt stödet och därför inte fullt ut följt domstolen dom i mål C-243/10.

Kommissionen yrkar därför att domstolen ska förklara att Republiken Italien har åsidosatt artikel 260 FEUF och att den ska ålägga medlemsstaten att betala ett schablonbelopp samt ett löpande vite tills domen C-243/10 är fullständigt verkställd.

(1) Kommissionens beslut 2008/854/EG av den 2 juli 2008 om en statlig stödordning C 1/04 (ex NN 158/03 och CP 15/03) – Missbruk av stödåtgärd N 272/98, regionallag nr 9/98 (delgivet med nr K(2008) 2997) (EUT L 302, 2008, s. 9).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/25

Överklagande ingett den 19 september 2018 av Buonotourist Srl av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 11 juli 2018 i mål T-185/15, Buonotourist mot kommissionen

(Mål C-586/18 P)

(2018/C 399/34)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Buonotourist Srl (ombud: M. D’Alberti, L. Visone, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Associazione Nazionale Autotrasporto Viaggiatori (ANAV)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—

i enlighet med artiklarna 263 FEUF och 264 FEUF slå fast att Europeiska kommissionens beslut (EU) 2015/1074 av den 19 januari 2015 om det statliga stöd SA.35842 (2014/C) (f.d. 2012/NN) (4 951 838,25 euro) är ogiltigt i sin helhet i den mån det däri slås fast att det belopp som erhållits som ytterligare ersättning till för utövande av allmän trafikplikt enligt förordning nr 1191/69 (ersättning för skyldigheten att följa taxebestämmelser i den allmänna lokaltrafiken enligt artikel 11 i förordningen) (1), utgör statligt stöd som inte anmälts i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget och som är oförenligt med den inre marknaden,

—

i enlighet med artiklarna 263 FEUF och 264 FRUF slå fast Europeiska kommissionens beslut av den 19 januari 2015 om statligt stöd Sa.35843 (2014/c) f.d. 2012/NN) (4 951 838,25 euro) är ogiltigt i sin helhet i den mån det däri föreskrivs att det stöd som getts av den Italienska staten ska återkrävas, samt att Europeiska kommissionen ska förpliktas att ersätta de kostnader som uppkommit för Buonotourist Srl.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför fem grunder till stöd för överklagandet.

I. Fel i den överklagade domen vad gäller kvalificeringen som nytt stöd

Den aktuella ersättningen har getts till följd av en fastställelsedom år 2009 i Cosiglio di Stato, med stöd av förordning nr 1191/1969 om ersättning till för utövande av allmän trafikplikt. Denna dom kan, på grund av sin natur, inte anses inrätta en kompensationsåtgärd, utan den erkänner endast en sådan rätt.

II. Felaktigheter i den överklagade domen med avseende på att Altmarkvillkoren inte är uppfyllda.

Kvalificeringen av de offentliga utgifterna utesluter att reglerna om statligt stöd kan vara tillämpliga. Mot bakgrund av att det är fråga om en ersättning för utförda uppdrag kan det inte bli fråga om en fördel för mottagarna. En analys punkt för punkt av Altmarkdomen visar att dessa principer har iakttagits.

III. Felaktigheter i den överklagade domen vid bedömningen av att den ekonomiska åtgärden är oförenlig med unionsreglera om statligt stöd. Åtgärden kan inte snedvrida konkurrensen.

Tribunalen beaktade inte att marknaden för allmän lokaltrafik i Kampanien under den aktuella perioden (1996–2002) liksom nu, inte var utsatt för konkurrens. Konsessionen gav upphov till en ensamrätt. Det kan inte förekomma konkurrens ”om markanden” eller ”på marknaden”.

IV. Felaktigheter i den överklagade domen vad gäller att kommissionens beslut ska ges företräde framför den nationella domen. Felaktig tillämpning av de processuella garantier som ges enligt förordning nr 659/99 (2) (förordning nr 1589/2015) (3) . Felaktig tillämpning av principen om berättigade förvändningar.

Tribunalen har underlåtit att beakta nationell praxis som uppkommit mer än fem år innan kommissionens beslut antogs. Anförd rättspraxis är således utan betydelse, eftersom den inte hänvisar till särskilda fall. Consiglio di Stato har, när den tolkat förordning nr 1191/69, använt sin exklusiva behörighet. Kommissionen har i förevarande fall inte någon exklusiv beslutanderätt. Den långa tid som förflutit mellan domen i vilken unionsrätten tillämpades och kommissionens beslut har gett upphov till berättigade förväntningar. Consiglio di Stato saknar inte kunskap om de tillämpade bestämmelserna utan det är kommissionens tolkning som är annorlunda.

V. Felaktigheter i den överklagade domen vad gäller tillämpningen av förordning nr 1370/2007 (4) vid bedömningen av huruvida åtgärden är förenlig med unionsrätten. Bristande motivering.

Kommissionen antog sitt beslut på felaktig rättslig grund, eftersom förordning nr 1370/2007 inte var tillämplig, då den trädde ikraft efter domen om ersättning från

(1) Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 156, 1969, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 1 s. 64)

(2) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1)

(3) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9)

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1)

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/26

Överklagande ingett den 19 september 2018 av CSTP Azienda della Mobilità SpA av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 11 juli 2018 i mål T-186/15, CSTP Azienda della Mobilità mot kommissionen

(Mål C-587/18 P)

(2018/C 399/35)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: CSTP Azienda della Mobilità SpA (ombud: G. Capo, L. Visone, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Asstra Associazione Trasporti

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—

Grunder och huvudargument

Klaganden anför fem grunder till stöd för överklagandet.

I. Fel i den överklagade domen vad gäller kvalificeringen som nytt stöd

II. Felaktigheter i den överklagade domen med avseende på att Altmarkvillkoren inte är uppfyllda.

III. Felaktigheter i den överklagade domen vid bedömningen av att den ekonomiska åtgärden är oförenlig med unionsreglera om statligt stöd. Åtgärden kan inte snedvrida konkurrensen.

V. Felaktigheter i den överklagade domen vad gäller tillämpningen av förordning nr 1370/2007 (4) vid bedömningen av huruvida åtgärden är förenlig med unionsrätten. Bristande motivering.

Kommissionen antog sitt beslut på felaktig rättslig grund, eftersom förordning nr 1370/2007 inte var tillämplig, då den trädde ikraft efter domen om ersättning från Cosiglio di Stato på grundval av förordning nr 1191/69.

(2) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1)

(3) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9)

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/28

Överklagande ingett den 21 september 2018 av Brugg Kabel AG och Kabelwerke Brugg AG Holding av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 12 juli 2018 i mål T-441/14, Brugg Kabel AG och Kabelwerke Brugg AG Holding mot Europeiska kommissionen

(Mål C-591/18 P)

(2018/C 399/36)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Brugg Kabel AG, Kabelwerke Brugg AG Holding (ombud: A. Rinne und M. Lichtenegger, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

1.	upphäva den dom som meddelades av tribunalen den 12 juli 2018 i mål T-441/14 och ogiltigförklara motpartens beslut av 2 april 2014 (ärende AT.39610 – Elkablar), i den del beslutet berör klagandena,

i andra hand, upphäva den i punkt 1 angivna domen och ogiltigförklara det i punkt 1 angivna beslutet, i den mån

a)	de böter som påförts klagandena fastställs till 8 490 000 euro, och

b)	klagandena förpliktas ersätta rättegångskostnaderna,

och sätta ned bötesbeloppet i enlighet med klagandenas yrkanden i första instans.

3.	i tredje hand, upphäva den i punkt 1 angivna domen och återförvisa målet till tribunalen,

4.	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena gör till stöd för sitt överklagande gällande sex grunder.

Den första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar genom att begäran om upplysningar och meddelandet om invändningar översändes på engelska.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den mot bakgrund av språkversionerna av begäran om upplysningar och meddelandet om invändningar fann att en för låg nivå av språkförståelse var tillräcklig. Mottagaren ska genom att ges möjlighet att välja en för denne begriplig språkversion kunna ges möjlighet att fullt ut förstå de invändningar som läggs denne till last, för att kunna försvara sig fullt ut. Det är inte tillräckligt att ha en ”tillräcklig” förståelse av invändningarna natur och räckvidd, för att ”meningsfullt kunna ta ställning” till dem.

Tribunalen har missuppfattat frågan såtillvida att det inte är avgörande att klagandena kan ge ett för kommissionen användbart svar utan att dessa, trots kommissionens vägran att ställa en annan språkversion till deras förfogande, fullt ut kunde bemöta invändningarna.

Den andra grunden: Åsidosättande av rätten till försvar genom att inte ha gett tillgång till övriga företags synpunkter på invändningarna.

Tribunalen ställde för höga krav på villkoren för hur ett företag kunde tillgodogöra sig innehållet i de icke-konfidentiella svaren från de övriga mottagarna av meddelandet om invändningar. Ett företag som tar emot ett meddelande om invändningar borde rimligen ges insyn när det berörda företaget med avseende på invändningar har anfört omständigheter som ger vid handen att det i de icke konfidentiella svaren kan finnas passager och delar som kan medföra att det berörda företaget befrias från ansvar.

Tribunalen har missuppfattat förhållandena, såtillvida att det strider mot rättsstatliga principer att endast kommissionen kan uppfatta de passager och delar som (möjligvis) kan befria från ansvar i svaren från de andra företagen. Kommissionen blir således det anklagande och utredande organet, det dömande organet och det försvarande organet utan att ha nödvändig kännedom om de faktiska omständigheterna.

Den tredje grunden: Åsidosättande om principen om oskuldspresumtion genom att det slogs fast att överträdelsen inleddes den 14 december 2001.

Tribunalen krävde en för låg nivå av bevisning vad gäller när en enda och fortlöpande överträdelse inleddes. Det ankommer på kommissionen att anföra tydliga, övertygande och överensstämmande bevis till stöd för att den tidpunkt som valts för att anse att överträdelsen inleddes motsvarar en begränsning av konkurrensen. Eventuella tvivel måste komma berörda företag tillgodo enligt principen om in dubio pro reo.

Tribunalen har missuppfattat att det för att vederlägga indiciebevisning är tillräckligt att framlägga indicier för det motsatta förhållandet. Det kan inte anses överensstämma med principen om parternas likställdhet i processen att kräva fullständiga bevis från det berörda företaget i ett förfarande som syftar till att påföra böter.

Den fjärde grunden: Förvanskning av bevis och åsidosättande av principen om oskuldspresumtion genom att det antagits att deltagandet i överträdelsen oavbrutet pågått mellan den 12 maj 2005 och den 8 december 2005.

Tribunalen har förvanskat bevisen vad gäller klagandenas oavbrutna deltagande i överträdelsen, när den kom till slutsatsen att det var en fortgående överträdelse trots att det förelåg en mängd tveksamma och motstridiga indicier.

Tribunalen har även missuppfattat ett lämpligt kriterium för att underkänna indiciebevisning.

Den femte grunden: Förvanskning av bevis och åsidosättande av principen om oskuldspresumtion och proportionalitetsprincipen då det slogs fast ett ansvar för avtal vad gäller undervattenskablar, hemmamarkander och större projekt.

Tribunalen har krävt en för låg grad av bevisning och missförstod bevisningen vad gäller klagandenas ansvar för självständiga och separata delar i överträdelsen, såsom exempelvis undervattenskablar, hemmamarkander och större projekt, vilka klagandena inte var berörda av och inte hade något intresse för.

Tribunalen beaktade inte de orimliga och oproportionerliga följderna av en sådan tolkning av begreppet en enda fortlöpande överträdelse för de företag som inte deltagit i samtliga delar av överträdelsen, men som enligt nationell rätt kan anses solidariskt ansvara för de skador som därigenom uppkommit.

Mot bakgrund av det aktuella läget inom harmoniseringen av den europeiska skadeståndsrätten utgör inte regresstalan mot solidariskt ansvariga enligt nationell rätt ett lämpligt medel för att kompensera det betydande externa ansvaret.

Den sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 23.2 och 3 i förordning nr 1/2003 (1) och legalitetsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om ne bis in idem vid beräkningen av bötesbeloppet.

Tribunalen fastställde felaktigt referensåret för fastställande av försäljningsvärdet till år 2004, vilket inte var representativt och inte återspeglade klagandenas faktiska storlek och ekonomiska styrka.

Tribunalen missuppfattade vidare att kommissionen inte, till stöd för att fastställa ansvaret, kunde grunda sig på en enda fortlöpande överträdelse, det vill säga en kartell som omfattade såväl A/R som R-konfigurationerna, för att fastställa ansvaret. Den tog vidare inte hänsyn till att kommissionen vid beräkningen av böterna inte kunde göra en konstlad uppdelning av de oupplösliga delarna av överträdelsen.

(1) EGT L 1, 2003, s. 1

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/32

Tribunalens dom av den 19 september 2018 – HD mot parlamentet

(Mål T-604/16) (1)

((Personalmål - Tjänstemän - Lön - Familjetillägg - Hushållstillägg - Utbildningstillägg - Barntillägg - Villkor för beviljande - Avdrag av förmån av samma slag som erhållits från annan källa - Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp - Beslut om att rätten till vissa tillägg ska upphöra - Felaktig rättstillämpning - Uppenbart oriktig bedömning))

(2018/C 399/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: HD (ombud: advokaten C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: M. Ecker och L. Deneys)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 21 september, 5 oktober, 27 november och 15 december 2015 att kräva tillbaka belopp som sökanden felaktigt ska ha mottagit i utbildningstillägg, och av Europaparlamentets beslut av den 5, 13 och 23 oktober samt 5, 11 och 12 november 2015 att kräva tillbaka belopp som sökanden felaktigt ska ha mottagit i utbildningstillägg och barntillägg och att frånta sökanden rätten till hushållstillägg, samt, ”i förekommande fall”, av beslut av den 21 april 2016 att avslå sökandens klagomål.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	HD ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 326, 5.9.2016. (Målet registrerades inledningsvis vid Europeiska unionens personaldomstol under målnumret F-34/16 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1 september 2016).)

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/33

Tribunalens dom av den 19 september 2018 – Volkswagen mot EUIPO– Paalupaikka (MAIN AUTO WHEELS)

(Mål T-623/16) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket MAIN AUTO WHEELS - De äldre EU-figurvarumärkena VW - Relativt registreringshinder - Avsaknad av känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b och 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b och 8.5 i förordning (EU) 2017/1001) - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 första meningen i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94.1 första meningen i förordning 2017/1001)))

(2018/C 399/44)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Volkswagen AG (Wolfsburg, Tyskland) (ombud: advokaterna H.-P. Schrammek, C. Drzymalla, S. Risthaus och J. Engberding)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden: Paalupaikka Oy (Iisalmi, Finland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 1 juli 2016 (ärende R 2189/2015-4) om ett invändningsförfarande mellan Volkswagen och Paalupaikka.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Volkswagen AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 383, 17.10.2016.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/33

Tribunalens dom av den 19 september 2018 – Chambre de commerce et d’industrie métropolitaine Bretagne-Ouest (port de Brest) mot kommissionen

(Mål T-39/17) (1)

((Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handlingar avseende inledande undersökningar rörande system för statligt stöd inom hamnsektorn i samtliga medlemsstater - Nekad tillgång - Undantag avseende skyddet för den enskildes privatliv och integritet - Förordning (EG) nr 45/2001 - Begreppet privatliv - Undantag avseende skyddet för syftet med inspektioner, undersökningar eller revisioner - Tillämpning av en allmän presumtion - Övervägande allmänintresse))

(2018/C 399/45)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Chambre de commerce et d’industrie métropolitaine Bretagne-Ouest (port de Brest) (Brest, Frankrike) (ombud: advokaterna J. Vanden Eynde och E. Wauters)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Buchet, B. Stromsky och C. Georgieva-Kecsmar)

Saken

Talan enligt artikel 263 TFUE om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2016) 7755 final av den 23 november 2016, genom vilket sökanden dels nekades fullständig tillgång till det frågeformulär som hade skickats ut till samtliga medlemsstater, dels nekades tillgång till medlemsstaternas svar på detta frågeformulär, till vilka det hänvisas i en skrivelse av den 8 juli 2016 adresserad till Republiken Frankrike inom ramen för stödordning SA.38398 (2016/C, f.d. 2015/E) – Beskattning av hamnar i Frankrike.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Chambre de commerce et d’industrie métropolitaine Bretagne-Ouest (port de Brest) ska bära rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 104, 3.4.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/34

Tribunalens dom av den 20 september 2018 – Kwizda Holding mot EUIPO – Dermapharm (UROAKUT)

(Mål T-266/17) (1)

((”EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket UROAKUT - Det nationella och det internationella figurmärket UroCys - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Behörighet att ändra - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)”))

(2018/C 399/46)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kwizda Holding GmbH (Wien, Österrike) (ombud: advokaterna L. Wiltschek, D. Plasser och K. Majchrzak)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Hanne)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen: Dermapharm GmbH (Wien) (ombud: advokaterna H. Kunz-Hallstein och R. Kunz-Hallstein)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 7 mars 2017 (ärende R 1221/2016–4) om ett invändningsförfarande mellan Dermapharm och Kwizda Holding.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 7 mars 2017 (ärende R 1221/2016-4) ogiltigförklaras.

2)	Den invändning som Dermapharm GmbH har framställt avslås.

3)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de kostnader som uppkommit för Kwizda Holding GmbH, vilka innefattar kostnaderna i förfarandet vid överklagandenämnden.

4)	Dermapharm ska bära sina kostnader.

(1) EUT C 202, 26.6.2017.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/35

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 24 augusti 2018 – Laboratoire Pareva och Biotech3D mot kommissionen

(Målen T-337/18 R och T-347/18 R)

((Interimistiskt förfarande - Förordning (EU) nr 528/2012 - Biocidprodukter - Verksamt ämne PHMB (1415; 4.7) - Beslut att inte godkänna - Ansökan om interimistiska åtgärder - Vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) - Intresseavvägning))

(2018/C 399/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande i mål T-337/18 R: Laboratoire Pareva (Saint-Martin-de-Crau, Frankrike) (ombud: advokaterna K. Van Maldegem och S. Englebert)

Sökande i mål T-347/18 R: Laboratoire Pareva (Saint-Martin-de-Crau) och Biotech3D Ltd & Co. KG (Gampern, Österrike) ombud: advokaterna K. Van Maldegem och S. Englebert

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lindenthal och K. Mifsud-Bonnici,)

Saken

Talan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF dels om uppskov med verkställigheten av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/619 av den 20 april 2018 om att inte godkänna PHMB (1415; 4.7) som existerande verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyperna 1, 5 och 6 (EUT L 102, 2018, s. 21) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/613 av den 20 april 2018 om godkännande av PHMB (1 415; 4,7) som existerande verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyperna 2 och 4 (EUT L 102, 2018, s. 1), dels med yrkande att anta alla andra lämpliga interimistiska åtgärder.

Avgörande

1)	Målen T-337/18 R och T-347/18 R förenas vad gäller förevarande beslut.

2)	Respektive ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/36

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 7 september 2018 – Robert mot Conseil national de l’ordre des pharmaciens

(Mål T-362/18 R)

((Interimistiskt förfarande - Talan i målet rörande huvudsaken ogillas - Anledning saknas att döma i saken))

(2018/C 399/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alain Robert (Le Mans, Frankrike) (ombud: advokaten J.-M. Viala)

Svarande: Conseil national de l’ordre des pharmaciens

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av beslutet från franska Conseil national de l’ordre des pharmaciens av den 3 oktober 2017, som godkänts av franska Conseil d’État genom beslut av den 7 februari 2018, om förbud för sökanden att verka som apotekare under ett års tid.

Avgörande

1)	Det saknas anledning att pröva ansökan om interimistiska åtgärder.

2)	Alain Robert ska bära sina rättegångskostnader.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/37

Beslut av tribunalens ordförande av den 27 augusti 2018 – Boyer mot Wallis-et-Futuna

(Mål T-475/18 R)

((Interimistiskt förfarande - Offentlig upphandling - Begäran om interimistiska åtgärder - Avvisning))

(2018/C 399/50)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Boyer (Papeete, Frankrike) (ombud: advokaten T. Dal Farra)

Svarande: Territoire des îles Wallis-et-Futuna (Frankrike)

Saken

Talan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om dels uppskov med verkställighet av Territoire des îles Wallis-et-Futunas beslut genom vilket Territoire des îles Wallis-et-Futuna förkastade sökandens anbud och tilldelade en annan anbudsgivare byggentreprenadkontraktet avseende att bygga en kaj avsedd för handel i Leava (Frankrike), dels att skjuta upp undertecknandet av kontraktet härvidlag.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/37

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 11 september 2018 – XG mot kommissionen

(Mål T-504/18 R)

((Interimistiskt förfarande - Nekat tillträde till kommissionens lokaler - Ansökan om interimistiska åtgärder - Saknat intresse av att få till stånd de begärda åtgärderna))

(2018/C 399/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: XG (ombud: advokaterna S. Kaisergruber och A. Burghelle-Vernet)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Van Nuffel och T. Bohr)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF dels om uppskov med verkställigheten av Europaparlamentets beslut av den 2 juli 2018 att bekräfta nekat tillträde till kommissionens lokaler, dels om att förplikta kommissionen att ge provisoriskt tillträde till sina lokaler.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/38

Talan väckt den 16 augusti 2018 – Neda Industrial Group mot rådet

(Mål T-490/18)

(2018/C 399/52)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Neda Industrial Group (Tehran, Iran) (ombud: advokaten L. Vidal)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europeiska unionens råd den 6 juni 2018 om att bibehålla sanktionerna mot sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av rådet den 6 juni 2018 om att bibehålla sökandens namn på förteckningen över de personer och enheter som finns upptagna i bilaga II till beslut 2010/413/GUSP (1) och bilaga IX till förordning nr 267/2012 (2).

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Det angripna beslutet är rättsstridigt på grund av en felaktig rättstillämpning.

—	Sökanden gör i detta hänseende gällande att rådet inte har styrkt att sökanden avsiktligt stödjer Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet, vilket påstås vara den rättsliga grunden för att sökandens namn finns upptaget i förteckningen i bilaga IX till förordning nr 267/2012.

—	Sökanden gör vidare gällande att den omständigheten att rådet har underlåtit att till sökanden översända någon bevisning till stöd för dess påstående innebär att principen om ett effektivt domstolsskydd ha åsidosatts.

Andra grunden: Det angripna beslutet är rättsstridigt på grund av en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

—	Sökanden gör i detta hänseende gällande att bolaget med hänsyn till dess verksamhet och de tjänster det tillhandahåller inte har något samband till de enheter som omfattas av sanktioner eller till någon form av kärnteknisk verksamhet.

Tredje grunden: Det angripna beslutet är rättsstridigt på grund av att det åsidosätter proportionalitetsprincipen.

—

Sökanden gör i detta hänseende gällande att upptagandet av sökandens namn i förteckningen över de enheter som omfattas av restriktiva åtgärder och det förhållandet att rådet har vägrat att ta bort sökandens namn från förteckningen varken är lämpligt eller nödvändigt för att uppfylla de mål som eftersträvas med förordning nr 267/2012, och har vållat sökanden oproportionerlig skada.

(1) 2010/413/GUSP: Rådets beslut av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, 2010, s. 39).

(2) Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, s. 1).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/39

Talan väckt den 24 augusti 2018 – Ungern mot kommissionen

(Mål T-505/18)

(2018/C 399/53)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Ungern (ombud: M.Z. Fehér, M.M. Tátrai och A. Pokoraczki)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/873 av den 13 juni 2018 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) i den del som avser Ungern, i den utsträckning som stöd som beviljats till kvalificerat erkända producentgrupper undantagits från unionsfinansiering, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Undantaget från unionsfinansiering i det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom det stöd som beviljats de berörda producentgrupperna har beviljats i enlighet med unionsrätten.

Sökanden hänvisar till beskaffenheten av producentgruppernas erkännande. Enligt sökanden har kommissionen inte i sitt beslut om återbetalning av nationellt ekonomiskt stöd till producentgrupper tagit i beaktande det faktum de producentgrupper som erhållit ett kvalificerat erkännande uppfyller kraven i förordning nr 1698/2005.

Andra grunden: Undantaget från unionsfinansiering i det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom det med hänsyn till principen om lojalt samarbete, proportionalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar hade varit lämpligt att göra undantaget mindre omfattande eller att avstå från att besluta om undantaget.

Enigt sökanden är undantaget från unionsfinansiering rättsstridigt, eftersom det med hänsyn till principen om lojalt samarbete, proportionalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar hade varit lämpligt att göra undantaget mindre omfattande eller att avstå från att besluta om undantaget. Detta på grund av att unionsreglerna inte nödvändigtvis är tydliga beträffande bedömningen av det nationella regelverk och den nationella praxis som är omstridd. Unionsreglerna möjliggör den tolkning som förordas av Ungern och kommissionen kände till nämnda regelverk och praxis, men hade inte framför några invändningar.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/39

Talan väckt den 24 augusti 2018 – Republiken Tjeckien mot kommissionen

(Mål T-509/18)

(2018/C 399/54)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Pavliš, O. Serdula och J. Vláčil)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/873 av den 13 juni 2018 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), i den del det utesluter betalningar om totalt 151 116,65 euro som Republiken Tjeckien har haft, och

—	förplikta Europeiska unionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 52.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken (nedan kallad förordning nr 1306/2013).

—

Kommissionen anser nämligen felaktigt att den tid som förflyter mellan kontrollmyndigheternas besök hos ett och samma företag inte får vara längre än vad som föreskrivs i artikel 25 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor (nedan kallad förordning nr 809/2014).

Andra grunden: Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar.

—

Trots att det i förevarande mål ska ha förekommit ett åsidosättande av förordning nr 809/2014 (vilket inte är fallet), har Republiken Tjeckien haft rättsligt fog för att anse att dess kontrollsystem är förenligt med unionsrätten med hänsyn till kommissionens slutsatser från en tidigare revision, eftersom kommissionen medgett att kontrollerna i Republiken Tjeckien hade genomförts i enlighet med unionsrätten.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 52.1 och 52.2 i förordning nr 1306/2013.

—

Trots att det i förevarande mål ska ha förekommit ett åsidosättande av förordning nr 809/2014 (vilket inte är fallet), har kommissionen i den finansiella korrigeringen även tagit med medel som betalats ut till jordbruksföretag för vilka det uppenbart inte kunde konstateras några åsidosättanden av förordning nr 809/2014 i samband med kontroller på plats. Kommissionen gjorde således en finansiell korrigering vad gäller betalningar som inte kan anses som omotiverade och som inte utgjorde någon risk för EU:s fonder.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/40

Talan väckt den 30 augusti 2018 – Luxemburg mot kommissionen

(Mål T-516/18)

(2018/C 399/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: D. Holderer och advokaten D. Waelbroeck)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att förevarande talan kan tas upp till sakprövning och bifalla den,

—	i första hand, ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 juni 2018 om det påstådda statliga stödet SA.44888 som genomförts av Storhertigdömet Luxemburg till förmån för Engie,

—	i andra hand, ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 juni 2018 avseende det påstådda statliga stödet SA.44888 som genomförts av Storhertigdömet Luxemburg till förmån för Engie, i den mån det däri fastställs att stödet ska återkrävas, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), i den mån kommissionen inte har styrkt att den aktuella åtgärden är selektiv.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 107 FEUF, eftersom kommissionen inte har styrkt att Engie har fått någon fördel.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 4 och 5 i fördraget om Europeiska unionen (FEU), i den mån kommissionen faktiskt har genomfört en dold skatteharmonisering.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9, och rättelse i EUT L 159, 2016, s. 23) och rätten till försvar.

5.	Femte grunden: Denna grund åberopas inom ramen för andrahandsyrkandet och avser åsidosättande av artikel 16 i förordning 2015/1589 ovan, i den mån kommissionen har beslutat att stödet ska återkrävas, vilket strider mot grundläggande principer i unionsrätten.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/41

Talan väckt den 31 augusti 2018 – YG mot kommissionen

(Mål T-518/18)

(2018/C 399/56)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: YG (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Champetier)

Svarande: Europeiska kommisionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 13 november 2017 att inte föra upp sökanden i förteckningen över befordrade tjänstemän,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av en 17 maj 2018 att avslå sökandens klagomål över beslutet av den 13 november b2017, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden avser att kommissinen åsidosatte artikel 45 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen. Det angripna beslutet baserades på en uppenbart felaktig skönsmässig bedömning. Vidare var det otillräckligt motiverat och det framgår inte att det gjorts en prövning av sökandens meriter i enlighet med likabehandlingsprincipen.

2.	Andra grunden avser att kommissionen åsidosatte principen om god förvaltning i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom kommissionen inre hade visat erforderlig noggrannhet vid utarbetandet av och vid motiveringen av det angripa beslutet.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/42

Talan väckt den 3 september 2018 – Global Silicones Council m.fl. mot Echa

(Mål T-519/18)

(2018/C 399/57)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Global Silicones Council (Washington, D.C., Förenta staterna) och 6 andra sökande (ombud: advokaterna R. Cana, F. Mattioli, G. David, och D. Abrahams, Barrister)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att talan kan tas upp till prövning och är välgrundad,

—	ogiltigförklara det angripna beslutet, (1) i den del det innebär att samtliga tre av ämnena oktametylcyklotetrasiloxan (D4), dekametylcyklopentasiloxan (D5) och dodekametylcyklohexasiloxan (D6) tas upp i kandidatförteckningen över ämnen som inger mycket stora betänkligheter,

—	alternativt ogiltigförklara det angripna beslutet med avseende på en eller flera av dessa upptaganden i kandidatförteckningen,

—	förplikta Echa att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	besluta om andra åtgärder som bedöms nödvändiga för målets handläggning.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Echa gjorde en uppenbart oriktig bedömning av de bioackumulerande (”B”) egenskaperna hos D4, D5 och D6 och av de toxiska (”T”) egenskaperna hos D5 och D6 samt överskred sina befogenheter och åsidosatte artikel 59 i förordning nr 1907/2006,

—	genom att förlita sig på yttrandena från medlemsstatskommittén och riskbedömningskommittén utan att göra en egen bedömning av den tillgängliga informationen, vilket innebar att de fel som fanns i dessa yttranden fördes vidare till det angripna beslutet,

—	genom att slå fast att D4, D5 och D6 uppfyller vPvB-kriterierna (mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen) i bilaga XIII, trots att persistens (P) bioackumulering (P) inte hade visats för samma delmiljö,

—	genom att inte ta hänsyn till att D4, D5 och D6 är ämnen med av en särskild karaktär (ämnen av hybridkaraktär) vid tillämpningen av kriterierna för bioackumulering i bilaga XIII,

—	genom att dra slutsatser om bioackumuleringen (B/vB) hos D4 och D5 som saknar stöd i den anförda bevisningen,

—	genom att inte göra en bedömning av den nya bevisning i fråga om bioackumuleringen (B/vB) hos D4 och D5 som den hade tillgång till efter det att medlemsstatskommittén och riskbedömningskommittén hade avgett sina yttranden,

—	genom att inte ta hänsyn till all relevant information när den bedömde bioackumuleringen (vB) hos D6,

—

genom att inte ta hänsyn till informationen om toxiciteten hos D5 som sådant och istället slå fast att D5 är långlivat, bioackumulerande och toxiskt (PBT) på grundval av förekomsten av D4 som en förorening, och genom att slå fast att D5 är långlivat, bioackumulerande och toxiskt (PBT) utan att beakta de särskilda begränsningar i fråga om D4-innehåll som överenskommits inom medlemsstatskommittén, och

—

genom att inte ta hänsyn till informationen om toxiciteten hos D6 som sådant och istället slå fast att D6 är långlivat, bioackumulerande och toxiskt (PBT) på grundval av förekomsten av D4 som en förorening, och genom att slå fast att D6 är långlivat, bioackumulerande och toxiskt (PBT) utan att beakta de särskilda begränsningar i fråga om D4-innehåll som överenskommits inom medlemsstatskommittén.

2.	Andra grunden: Det angripna beslutet strider mot proportionalitetsprincipen, eftersom upptagandet i kandidatförteckningen gick utöver vad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet och inte är den minst kostsamma åtgärden som Echa kunde ha använt.

(1) Echas beslut av den 27 juni 2018 om ”Upptagande av ämnen som inger mycket stora betänkligheter i kandidatförteckningen för eventuellt införande i bilaga XIV”, i den del det innebär att de tre ämnena oktametylcyklotetrasiloxan (D4), dekametylcyklopentasiloxan (D5) och dodekametylcyklohexasiloxan (D6) tas upp i kandidatförteckningen över ämnen som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med artikel 59 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1, och rättelse i EUT L 136, 2007, s. 3).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/43

Överklagande ingett den 29 augusti 2018 – Billa mot EUIPO – Boardriders IP Holdings (Billa)

(Mål T-524/18)

(2018/C 399/58)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Billa AG (Wiener Neudorf, Österrike) (ombud: advokaterna J. Rether, M. Kinkeldey, J. Rosenhäger och S. Brandstätter)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Boardriders IP Holdings LLC (Huntington Beach, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”Billa” – Registreringsansökan nr 11 592 623

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 21 juni 2018 i ärende R 2235/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artiklarna 8.1 b, 46 och 71 i förordning nr 2017/1001 jämförda med artiklarna 2.2 i och 27.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1430.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/44

Talan väckt den 4 september 2018 – ENGIE Global LNG Holding m.fl. mot kommissionen

(Mål T-525/18)

(2018/C 399/59)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ENGIE Global LNG Holding Sàrl (Luxembourg, Luxemburg), Engie Invest International SA (Luxemburg), ENGIE (Courbevoie, Frankrike) (ombud: advokaterna B. Le Bret och M. Struys)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	pröva talan i sak och bifalla den,

—	i första hand, ogiltigförklara det angripna beslutet,

—	i andra hand, ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet såvitt som det i denna bestämmelse föreskrivs att stödet ska återbetalas, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 20 juni 2018 om statligt stöd SA.44888 (2016/C) (ex 2016/N) som Luxemburg genomfört till fördel för ENGIE åberopar sökandena nio grunder.

1.	Första grunden avser att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av det första kriteriet i begreppet statligt stöd om att det ska föreligga en statlig stödåtgärd.

Andra grunden, som avser att kommissionen åsidosatte begreppet fördel genom att den förväxlade begreppen fördel och selektivitet, baseras på att det föreligger en ekonomisk fördel på grundval av en helhetsbedömning av åtgärder som var och en för sig är förenliga med unionsrätten och analyserar denna verkan på grundval av en förvanskning av de faktiska omständigheterna samt ett antal fall av felaktig rättstillämpning och felaktiga skönsmässiga bedömningar.

Tredje grunden avser felaktig rättstillämpning och felaktiga skönsmässiga bedömningar som kommissionen gjorde vid definitionen av de två referensramar som tillämpades växelvis (allmän och inskränkt) för att visa att det föreligger ett diskriminerande undantag till fördel för holdingbolagen (LNG Holding och CEF) och för ENGIE-koncernen.

4.	Fjärde grunden avser felaktig rättstillämpning och felaktiga skönsmässiga bedömningar som kommissionen gjorde vid bedömningen av om det förelåg undantag och särbehandling till fördel för holdingbolagen och för ENGIE-koncernen.

5.	Femte grunden avser felaktig rättstillämpning och felaktiga skönsmässiga bedömningar som kommissionen gjorde när den kvalificerade en selektiv fördel genom att underlåta att tillämpa den luxemburgsaka regeln om missbruk av rättigheter.

6.	Sjätte grunden avser felaktig rättstillämpning som kommissionen gjorde när den kvalificerade de berörda åtgärderna som individuellt stöd.

7.	Sjunde grunden avser att kommissionen åsidosatte behörighetsfördelningen mellan medlemsstaterna och unionen och ett missbruk av den befogenhet som tilldelats kommissionen att vid statligt stöd ingripa i allmänna åtgärder som omfattas av nationell politik om direktbeskattning.

8.	Åttonde grunden avser att kommissionen åsidosatte sökandenas processuella rättigheter och den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 296 FEUF.

Nionde grunden, som åberopas i andra hand, avser ett åsidosättande av artikel 16 i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9) såvitt som kommissionen förordnade om återbetalning av det påstådda stödet i strid med allmänna unionsrättsliga principer.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/45

Talan väckt den 26 juni 2018 – LL-Carpenter mot kommissionen

(Mål T-531/18)

(2018/C 399/60)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: LL-Carpenter s.r.o. (Prag, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten J. Buřil)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2018) 4138 final av den 26 juni 2018 i ärende AT.40037 – Carpenter mot Subaru, i vilket kommissionen med stöd av artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (förordning nr 1/2003) och med stöd av artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (förordning nr 773/2004), avslog sökandens klagomål av den 6 september 2012 enligt artikel 7 i förordning nr 1/2003 med åberopande av ett åsidosättande av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Det angripna beslutet är felaktigt genom att det innehåller en felaktig rättslig bedömning och en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

—

Europeiska kommissionen gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den drog slutsatsen att det konkurrensfientliga agerande som sökanden anklagades för (såvitt gäller Republiken Tjeckien) hade behandlats av den nationella konkurrensmyndigheten i Republiken Tjeckien, och gjorde en felaktig rättslig bedömning av ärendet med innebörden att villkoren för tillämpningen av artikel 13 i förordning nr 1/2003 var uppfyllda (i den mån Republiken Tjeckien berördes).

—

Europeiska kommissionen undersökte inte grundligen samtliga de faktiska och rättsliga omständigheter som sökanden hade framhållit och gjorde därmed en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den drog slutsatsen att sökandens skriftliga yttrande inte föranledde någon annan bedömning av klagomålet och att sannolikheten för att det skulle fastställas att det förelåg ett fall av åsidosättande av artikel 101 FEUF föreföll låg, samt gjorde en felaktig rättslig bedömning av ärendet med innebörden att villkoren för tillämpningen av artikel 7.2 i förordning nr 773/2004 var uppfyllda.

Andra grunden: Det angripna beslutet är felaktigt på grund av ett förfarandefel bestående i att Europeiska kommissionen inte har motiverat det på vederbörligt sätt.

—	Europeiska kommissionen angav inte vilka prioriteringar den utgick från när den beslutade att inte göra några ytterligare utredningar av ärendet, med hänvisning endast till den förväntade höga kostnaden av sådana ytterligare utredningar.

—

Europeiska kommissionen förklarade inte hur den bedömde bevisningen eller av vilket skäl den inte beaktade de faktiska och rättsliga omständigheter som sökanden hade informerat den om, eller varför den grundade sitt beslut att avslå klagomålet enbart på påståenden hämtade från det skriftliga yttrandet från det företag mot vilket klagomålet var riktat.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/46

Överklagande ingett den 6 september 2018 – Wanda Films och Wanda Visión mot EUIPO – Dalian Wanda Group Co. (WANDA FILMS)

(Mål T-533/18)

(2018/C 399/61)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Wanda Films, SL (Pozuelo de Alarcón, Spanien) och Wanda Visión, SA (Pozuelo de Alarcón) (ombud: advokat C. Planas Silva)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Dalian Wanda Group Co. Ltd (Dalian, Kina)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Wanda Films, SL

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-ordmärket WANDA FILMS – Registreringsansökan nr 13 912 829

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 26 juni 2018 i ärende R 401/2017-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	pröva förevarande överklagande, argument och handlingar (inbegripet de som ingetts tillsammans med överklagandet och de som klaganden ingett under invändningsförfarandet och överklagandet),

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avkunna ett beslut att det varumärke kan registreras som klaganden försvarar i förevarande överklagande.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/47

Överklagande ingett den 11 september 2018 – Société des produits Nestlé mot EUIPO – European Food (fitness)

(Mål T-536/18)

(2018/C 399/62)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Société des produits Nestlé SA (Vevey, Schweiz) (ombud: advokaterna A. Jaeger-Lenz, A. Lambrecht och C. Elkemann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: European Food SA (Păntășești, Rumänien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”fitness” – EU-varumärke nr 2 470 326

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 6 juni 2018 i ärende R 755/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogilla överklagandet av annulleringsenhetens beslut 5802 C av den 18 oktober 2013, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 72.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 95.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c jämförd med artikel 59.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b jämförd med artikel 59.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/48

Talan väckt den 14 september 2018 – Dickmanns mot EUIPO

(Mål T-538/18)

(2018/C 399/63)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Sigrid Dickmanns (Gran Alacant, Spanien) (ombud: advokaten H. Tettenborn)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara EUIPO:s beslut, som meddelades i skrivelse av den 14 december 2017, att säga upp sökandens kontrakt som tillfälligt anställd från den 30 juni 2018 och i den omfattning det är nödvändigt för nämnda ogiltigförklaring, även ogiltigförklara de uppsägningar som EUIPO meddelat i skrivelser av den 23 november 2013 och den 4 juni 2014,

—	förplikta EUIPO att utge en skälig ersättning till sökanden efter tribunalens skönsmässiga bedömning för att kompensera för den icke-ekonomiska skada som nämnda beslut åsamkat sökanden, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

Uppenbart felaktig skönsmässig bedömning och brister vid EUIPO:s utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning, åsidosättande av principen om förbud mot särbehandling och av likabehandlingsprincipen och åsidosättande av principen om förbud mot godtycke.

—

Sökanden har gjort gällande att EUIPO felaktigt underlät att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att förlänga sökandens anställningsavtal för andra gången enligt artikel 2 f i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkorten) eller, i andra and, underlät att agera i rimlig tid innan anställningsavtalet upphörde.

Åsidosättande av riktlinjerna för förlängning av kontrakt som tillfälligt anställd vid EUIPO (nedan kallade riktlinjerna), av principen om god förvaltning, principen om förbud mot särbehandling och av likabehandlingsprincipen och av principen om att uppsägning av ett kontrakt som tillfälligt anställd enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren eller artikel 2 d kräver en giltig grund (iusta causa) och åsidosättande av artikel 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), av rådets direktiv 1999/70/EG (1), av ramavtalet (särskilt artikel 1 b och 5.1 i detta) och av artikel 4 i ILO-konvention nr 158.

—

Sökanden har gjort gällande att det inte längre var tillåtet att tillämpa ”uppsägningsklausulen” i hennes kontrakt efter att riktlinjerna antagits, eftersom dessa utgör gällande processuella regler för förlängning av kontrakt som tillfälligt anställd och därför omöjliggör tillämpning av ”uppsägningsklausulen”.

—	Sökanden har vidare gjort gällande att en giltig grund för att säga upp kontraktet, det vill säga av budgetmässig karaktär, ska vara relevant för den berörda tjänsten.

Åsidosättande av riktlinjerna, vilket utgör ett väsentligt processuellt fel, åsidosättande av principen om förbud mot särbehandling och av likabehandlingsprincipen, av principen om god förvaltning och god ekonomisk förvaltning, av rätten att bli hörd innan en enskild åtgärd vidtas som är av vikt för honom eller henne (artikel 41.2 a i stadgan), av EUIPO:s skyldighet att beakta de anställdas välbefinnande och att beakta sökandens legitima intressen, en uppenbart felaktig bedömning vid avvägningen mellan sökandens intressen och myndighetens intressen och ett åsidosättande av principen om förbud mot godtycke.

Åsidosättande av andra och tredje styckena i artikel 8.1 i anställningsvillkoren och av förbudet mot att tillämna tidsbegränsad anställning vid upprepade tillfällen.

—

Sökanden har härvidlag gjort gällande att EUIPO i det uppenbara syftet att undgå de rättsliga följderna av artikel 8.1 tredje stycket i anställningsvillkoren, vid upprepade tillfällen ingick tidsbegränsade anställningsavtal med sökanden enligt artikel 2 b och 2 a i anställningsvillkoren trots att sökanden utförde samma arbete under hela denna period. Således förblir sökandens första kontrakt giltigt för obegränsad tid utan en uppsägningsklausul.

Uppsägningsklausulen har rättstridigt tillfogats avtalen om fortsatt anställning och åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, av sökandens berättigade intressen och av skyldigheten att ta hänsyn till de anställdas välbefinnande vid tillämpning av klausulen.

—	Sökanden har med den femte grunden gjort gällsande att EUIPO inte längre fick tillämpa uppsägningsklausulen efter att så lång tid förflutit sedan kontraktet underskrevs år 2015.

Åsidosättande av sökandens berättigade förväntningar, av myndighetens skyldighet att beakta sökandens välbefinnande och bristande hänsynstagande till hennes berättigade intressen och en uppenbart felaktig bedömning av tjänstens intressen.

—

Sökanden har med den sjätte grunden gjort gällande att EUIPO:s beslut att inte förlänga hennes anställningsavtal åsidosätter hennes berättigade förväntningar och utgör ett åsidosättande av myndighetens skyldighet att beakta hennes välbefinnande och berättigade intressen. När det samtidigt tas hänsyn till sökandens utmärkta arbetsinsats utgör beslutet ett uttryck för en uppenbart felaktig bedömning av tjänstens intresse.

Åsidosättande av ordalydelsen i uppsägningsklausulen i artikel 5 i sökandens anställningsavtal.

—

Sökanden har med den sjunde grunden gjort gällande att EUIPO vid tillämpningen av uppsägningsklausulen felaktigt tillämpade artikel 47 b ii) i stället för artikel 47 c i) i anställningsvillkoren, även om sistnämnda bestämmelse föreskrivs i uppsägningsklausulen, och att uppsägningsperioden därför skulle ha varit 10 månader i stället för de sex månader..

(1) Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/49

Talan väckt den 11 september 2018 – ASL Aviation Holdings och ASL Airlines (Ireland) mot kommissionen

(Mål T-540/18)

(2018/C 399/64)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ASL Aviation Holdings DAC (Swords, Irland) och ASL Airlines (Ireland) Ltd (Swords) (ombud: N. Travers, Senior Counsel, H. Kelly, K. McKenna och R. Scanlan, Solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att svaranden enligt artikel 268 FEUF och artikel 340.2 FEUF är ansvarig för den skada om ungefär 263,6 miljoner euro, eller annat belopp som av tribunalen bedöms som skäligt, som motparterna åsamkats med anledning av olagligheten hos det beslut C(2013) 431 som kommissionen meddelade den 30 januari 2013 i ärende COMP/M.6570 UPS/TNT Express att inte tillåta en företagskoncentration mellan UPS och TNT Express NV och följaktligen med anledning av att kommissionen underlåtit att iaktta principen om god förvaltning;

—

fastställa att svaranden ska erlägga dröjsmålsränta från och med den dag då tribunalen meddelar sin dom till dess att full betalning erläggs med en räntesats motsvaranden den som fastställs av Europeiska centralbanken för sina refinansieringstransaktioner med tillägg av två procentenheter på ett kapitalbelopp om 263,6 miljoner eller på det belopp som av tribunalen bedöms som skäligt; och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha åsamkats med anledning av kommissionens beslut C(2013) 431 i ärende COMP/M.6570 UPS/TNT Express (nedan kallat beslutet) som ogiltigförklarades av tribunalen i domen av den 7 mars 2017, United Parcel Service/kommissionen, T-194/13, EU:T:2017:144.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.	Första grunden: Kommissionen har i beslutet grovt åsidosatt rättsregler som har till syfte att skydda enskilda personer, såsom sökandena, och som en direkt konsekvens av detta har sökandena förhindrats att ta del av de vinster som var förenade med de avtal som de hade ingått i november 2012.

Andra grunden: Kommissionen har i betydande utsträckning underlåtit att följa förfarandena vid kontrollen av den anmälda företagskoncentrationen, vilket inneburit att beslutet ogiltigförklarats; kommissionen underlät därvid att på ett proportionerligt sätt iaktta sökandenas rätt till god förvaltning och due diligence vid sin bedömning i enlighet med vad som anges i artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, (1) artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och unionens allmänna rättsprinciper i det att kommissionen underlät att iaktta rättsregler som skyddar alla enskilda personer som direkt berörs av beslutet, däribland sökandena.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde i beslutet uppenbara och grova felbedömningar som påverkat kommissionens bedömning av den anmälda företagskoncentrationen, såsom gjorts gällande av UPS i sin talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar mot kommissionen i mål T-834/17 – som sökandena med hänsyn tagen till en god och effektiv rättskipning utgår från, såvitt det är nödvändigt för att underbygga yrkandena – med avseende på: priskoncentrationsbedömningen, effektivitetsbedömningen, bedömningen av FedEx konkurrenskraft och bedömningen av konkurrensnärhet som företagits av kommissionen i beslutet.

Fjärde grunden: Sökandena har rätt till utomobligatoriskt skadestånd från kommissionen med anledning av att kommissionen – genom det olagliga beslutet och genom att förhindra den anmälda företagskoncentrationen – kränkt sökandenas näringsfrihet och rätt till egendom enligt artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och enligt unionens allmänna rättsprinciper.

Femte grunden: Dessa åsidosättanden från kommissionens sida har i sin tur inneburit att sökandena åsamkats skada eftersom sökandena annars hade kunnat ta del av vinsterna från de avtal som ingåtts i november 2012, med det resultatet att sökandena nu genom skadestånd ska försättas i den situation som de skulle ha varit om det olagliga kommissionsbeslutet inte hade meddelats, och denna skadeståndstalan är det enda sättet för sökandena att åstadkomma ett sådant resultat.

(1) Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/51

Överklagande ingett den 17 september 2018 – Wanda Films and Wanda Visión mot EUIPO – Dalian Wanda Group Co. (wanda films)

(Mål T-542/18)

(2018/C 399/65)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Wanda Films, SL (Pozuelo de Alarcón, Spanien) och Wanda Visión, SA (Pozuelo de Alarcón) (ombud: advokaten C. Planas Silva)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Dalian Wanda Group Co. Ltd (Dalian, Kina)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket wanda films – Registreringsansökan nr 13 902 994

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 6 juli 2018 i ärende R 829/2017-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla förevarande ansökan och godta argument och handlingar (inklusive de handlingar som företetts i samband med ansökan och som klaganden anfört senare under förfarandet),

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	meddela beslut om registrering av det figurmärke som klaganden försvarar i samband med förevarnade mål.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/52

Talan väckt den 17 september 2018 – XK mot kommissionen

(Mål T-543/18)

(2018/C 399/66)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: XK (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det individuella beslutet att inte längre bevilja sökanden ersättning för skolavgifter för sökandens barn från och med läsåret 2017/2018, vilket först tillkännagavs genom sökandens lönebesked för november 2017 och motiverades genom e-post av den 7 november 2017, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen och av de allmänna genomförandebestämmelserna för ersättning för läkarkostnader, i den mån som svarandens ändrade tolkning åsidosatte sökandens förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen samt principen om god förvaltningssed.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av barnets rättigheter, rätten till familjeliv och rätten till utbildning.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen.

4.	Fjärde grunden: Avsaknad av en faktisk intresseavvägning i det angripna beslutet och åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/52

Talan väckt den 13 september 2018 – ArcelorMittal Bremen mot kommissionen

(Mål T-544/18)

(2018/C 399/67)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ArcelorMittal Bremen GmbH (Bremen, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Altenschmidt och D. Jacob)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen

—

i enlighet med artikel 265 FEUF ska fastställa att kommissionen åsidosatte artikel 52.2 i kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 (1) genom att inte instruera den centrala förvaltaren att beakta den ändring i den nationella fördelningstabellen avseende sökandens anläggning med EU-ID DE000000000000060 i EU:s transaktionsförteckning som Förbundsrepubliken Tyskland informerade om den 8 februari 2018,

—	i andra hand, ska ogiltigförklara kommissionens beslut av den 31 augusti 2018 på sökandens begäran av den 14 maj 2018, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grund.

Åsidosättande av unionsrätten.

Sökanden har anfört att kommissionen är skyldig att anta ett beslut enligt artikel 52.2 i förordning nr 389/2013 eftersom ändringen av den nationella fördelningstabellen överensstämmer med bestämmelserna i unionsrätten.

Sökanden har vidare anfört att den produktrelaterade verksamhetsnivån för produkten sintrad järnmalm enligt reglerna i kommissionens beslut 2011/278/EU (2) ska fastställas på grundval av mängden uppvägd sintrad järnmalm i samband med att produkten lämnade sintringsanläggningen.

Sökanden anser slutligen att sintrad järnmalm som efter tillverkningen inom ramen för beredning av beskickning siktas på nytt i en masugn och såsom återvinningsmaterial återförs till en sintringsanläggning, inte får dras ifrån vid fastställandet av sintringsanläggningens verksamhetsnivå.

(1) Kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 av den 2 maj 2013 om upprättande av ett unionsregister i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG och nr 406/2009/EG samt om upphävande av kommissionens förordningar (EU) nr 920/2010 och (EU) nr 1193/2011 (EUT L 122, 2013, s. 1).

(2) Kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG [delgivet med nr K(2011) 2772] (EUT L 130, 2011, s. 1).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/53

Talan väckt den 17 september 2018 – XM m.fl. mot kommissionen

(Mål T-546/18)

(2018/C 399/68)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: XM och ytterligare 26 personer (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara de beslut som går sökandena emot vilka utgörs av tillsättningsmyndighetens beslut att inte bevilja sökandena ersättning för skolavgifter för läsåret 2017/2018, vilka tillkännagavs på flera olika sätt beroende på sökandenas personliga omständigheter,

—	antingen genom individuellt beslut (närmare bestämt genom e-post) i vilken det uttryckligen angavs att ersättning inte skulle betalas ut,

—

genom tillägget ”processed” i Sysper, vilket uppfattades som ett beslut att inte betala ut ersättning från det att det efterföljande lönebeskedet, följande månad (tidigaste den 10 eftersom det rör sig om det datum då lönebesked lämnas ut), inte innehöll någon punkt om ersättning eller endast en punkt om reskostnadsersättning,

—	eller genom att begäran inte alls behandlades vilket, fyra månader efter ingivandet av densamma, betraktades som ett tyst avslag, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen och av de allmänna genomförandebestämmelserna för ersättning för läkarkostnader, i den mån som svarandens ändrade tolkning åsidosatte sökandenas förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen samt principen om god förvaltningssed.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av barnets rättigheter, rätten till familjeliv och rätten till utbildning.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen.

4.	Fjärde grunden: Avsaknad av en faktisk intresseavvägning i de angripna besluten och åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/54

Talan väckt den 19 september 2018 – Sensient Colors Europe mot kommissionen

(Mål T-556/18)

(2018/C 399/69)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Sensient Colors Europe GmbH (Geesthacht, Tyskland) (ombud: Rechtsanwälte M. Hagenmeyer, D. Zechmeister och W. Berlit)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 31 juli 2018 (DG Sante/E2/RP/amf (2018) 4523972) att anse som ogiltig begäran om att släppa ut ett nytt livsmedel på unionsmarknaden samt uppdateringen av unionens förteckning som föreskrivs i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 (1) med dokumentnummer NF 2018/0355 och avsluta ansökningsförfarandet och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för talan har sökanden åberopat en enda grund, nämligen åsidosättande av artikel 6.1 och 6.5 i kommissionens förordning (EU) 2017/2469 (2) och artikel 10.1 jämförd med artiklarna 10.3 och 11.1 eller jämförd med artikel 12.2 i förordning 2015/2283

Sökanden har bland annat gjort gällande att svaranden felaktigt antog att färgextraktet baserat på torkade blommor av blå klitorie, på vilket ansökan grundas, inte omfattas av förordning nr 2015/2283 och var en livsmedelstillsats i den mening som avses i artikeln 3.2 a i förordning nr 1333/2008.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001 (EUT L 237, 2015, s. 1).

(2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2469 av den 20 december 2017 om fastställande av administrativa och vetenskapliga krav för de ansökningar som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 om nya livsmedel (EUT L 351, 2017, s. 64).

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/55

Överklagande ingett den 20 september 2018 – LG Electronics mot EUIPO – Beko (BECON)

(Mål T-557/18)

(2018/C 399/70)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: LG Electronics, Inc. (Seoul, Sydkorea) (ombud: advokaten M. Graf)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Beko plc (Watford, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”BECON” – Registreringsansökan nr 13 142 336

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 11 juli 2018 i ärende R 41/2018-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet i den mån som överklagandenämnden avslog klagandens överklagande av invändningsenhetens beslut, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/55

Överklagande ingett den 13 september 2018 – Atos Medical mot EUIPO – Andreas Fahl Medizintechnik- Vertrieb (Medizinische Pflaster)

(Mål T-559/18)

(2018/C 399/71)

Överklagandet är avfattat på: tyska

Parter

Klagande: Atos Medical GmbH (Troisdorf, Tyskland) (ombud: advokaten K. Middelhoff)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Andreas Fahl Medizintechnik- Vertrieb GmbH (Köln, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 1339246-0009

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 29 juni 2018 i ärende R 2215/2016-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna,

För det fall motparten deltar i förfarandet yrkar klaganden att tribunalen ska

—	förplikta motparten att bära sina rättegångskostnader.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 4.1 förordning nr 6/2002.

—	Åsidosättande av artiklarna 5 och 6 förordning nr 6/2002.

—	Åsidosättande av artikel 25.1 förordning nr 6/2002.

5.11.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/56

Överklagande ingett den 13 september 2018 – Atos Medical mot EUIPO – Andreas Fahl Medizintechnik- Vertrieb (Medizinische Pflaster)

(Mål T-560/18)

(2018/C 399/72)

Överklagandet är avfattat på: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Atos Medical GmbH (Troisdorf, Tyskland) (ombud: advokaten K. Middelhoff)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Andreas Fahl Medizintechnik- Vertrieb GmbH (Köln, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 1339246-0004

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 29 juni 2018 i ärende R 2216/2016-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna,

För det fall att intervenienten deltar i rättegången har klaganden vidare yrkat att

—	intervenienten ska bära sina kostnader.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 4.1 i rådets förordning nr 6/2002,

—	Åsidosättande av artiklarna 5 och 6 i rådets förordning nr 6/2002,

—	Åsidosättande av artikel 25.1 i rådets förordning nr 6/2002.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 399

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	61 årgången 5 november 2018

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2018/C 399/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1