ISSN 1977-1061 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197 |
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
61 årgången |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
|
I Resolutioner, rekommendationer och yttranden |
|
|
YTTRANDEN |
|
|
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén |
|
|
EESK:s 531:e plenarsession den 17–18 januari 2018 |
|
2018/C 197/01 |
||
2018/C 197/02 |
|
III Förberedande akter |
|
|
EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN |
|
|
EESK:s 531:e plenarsession den 17–18 januari 2018 |
|
2018/C 197/03 |
||
2018/C 197/04 |
||
2018/C 197/05 |
||
2018/C 197/06 |
||
2018/C 197/07 |
||
2018/C 197/08 |
||
2018/C 197/09 |
||
2018/C 197/10 |
||
2018/C 197/11 |
||
2018/C 197/12 |
SV |
|
I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
YTTRANDEN
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
EESK:s 531:e plenarsession den 17–18 januari 2018
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/1 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att främja små och medelstora företag i Europa, med särskilt fokus på en övergripande lagstiftningsstrategi för små och medelstora företag och med respekt för småföretagsaktens princip om att ”tänka småskaligt först”
(förberedande yttrande)
(2018/C 197/01)
Föredragande: |
Milena ANGELOVA |
Medföredragande: |
Panagiotis GKOFAS |
Remiss |
Bulgariska rådsordförandeskapet, 5.9.2017 |
Rättslig grund |
Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
Ansvarig facksektion |
Inre marknaden, produktion och konsumtion |
Antagande av facksektionen |
18.12.2017 |
Antagande vid plenarsessionen |
17.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
241/5/8 |
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) betonar att särskild hänsyn måste tas till små och medelstora företag (1) och uppmanar kommissionen att göra småföretagsakten och principerna i denna rättsligt bindande. Detta måste åtföljas av snabba, noggrant utformade, samordnade och gemensamma åtgärder från Europeiska unionen (EU), medlemsstaterna – även på regional och lokal nivå – och näringslivsorganisationer, i syfte att förbättra situationen för små och medelstora företag i praktiken. Alla aktörer måste åta sig att genomföra det som de gemensamt har kommit överens om, och de måste axla sitt ansvar när det gäller samhällsutveckling och ekonomiska framsteg. |
1.2 |
Det är nödvändigt att i högre grad involvera arbetsmarknadens parter och representativa organisationer för små och medelstora företag i den europeiska planeringsterminen, vilket bör inbegripa konsekvent rapportering och övervakning av genomförandet och resultaten av medlemsstaternas partnerskapsavtal. EESK uppmanar kommissionen och rådet att inbegripa granskning av genomförandet av småföretagsakten som en permanent programpunkt i den europeiska planeringsterminen och den årliga tillväxtöversikten, i nära samarbete med de representativa organisationerna för små och medelstora företag. |
1.3 |
EESK efterlyser en inkluderande, enhetlig, effektiv och övergripande EU-politik för små och medelstora företag, som även tar hänsyn till de behov som finns hos alla olika undergrupper av små och medelstora företag, t.ex. värdeskapande företag, mikroföretag, små företag, familjeföretag och traditionella företag, liksom företag som bedriver verksamhet i avlägsna områden, egenföretagare och hantverksföretag, och anser det vara nödvändigt att ha en separat definition på var och en av dessa (2). Näringsfriheten med grund i former av ekonomisk demokrati som utgör en väsentlig del av EU:s sociala modell och marknadsmodell – en frihet som erkänns i stadgan om de grundläggande rättigheterna – måste skyddas på ett effektivt sätt, och entreprenörskapsanda, entreprenörskapskultur och utbildning i entreprenörskap måste stärkas i Europa. |
1.4 |
EESK föreslår att de bulgariska, österrikiska och rumänska roterande ordförandeskapen för Europeiska unionens råd ska inrätta och driva en permanent interinstitutionell gemensam ”rådgivande grupp för små och medelstora företag” tillsammans med organisationer som företräder små och medelstora företag. Gruppen bör inleda sitt arbete genom att följa upp och rapportera om specifika arbetsplaner 2014–2020 som rör horisontella och sektorsövergripande strategier och program för små och medelstora företag. |
1.5 |
EESK framhåller behovet av att snabbt genomföra de specifika förslag som fastställs i detta dokument och uppmanar kommissionen, Europaparlamentet och rådet att vidta omedelbara åtgärder i detta avseende. |
2. Bakgrund och aktuellt läge
2.1 |
I september 2017 begärde det kommande bulgariska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd ett förberedande yttrande om att främja små och medelstora företag i Europa, med särskilt fokus på en övergripande lagstiftningsstrategi för små och medelstora företag och med respekt för småföretagsakten och principen att ”tänka småskaligt först”. EESK uppskattar verkligen detta initiativ, eftersom det överensstämmer med de många uppmaningarna i EESK:s yttranden om att göra småföretagsakten och de principer som fastställs i den rättsligt bindande. |
2.2 |
I juni 2017 offentliggjorde kommissionen en färdplan (3) för att inleda samråd om vikten och behovet av att uppdatera definitionen av små och medelstora företag. De första reaktionerna visade att en majoritet av respondenterna – 18 av 22 – ansåg att definitionen var föråldrad och att den bör uppdateras och anpassas (4). |
2.3 |
Kommissionen offentliggjorde 2011 en översyn av småföretagsakten för Europa (5) i syfte att påskynda genomförandet av den (6) och inledde 2014 ett offentligt samråd om översynen av småföretagsakten (7), men det är beklagligt att inga ytterligare politiska åtgärder vidtagits för att följa upp detta. Småföretagsaktens årliga framsteg granskas av nätverket av företrädare för små och medelstora företag (”SME Envoys Network”), men det krävs mycket arbete för att se till att denna information faktiskt når de små och medelstora företagen och de organisationer som företräder dem. |
2.4 |
EESK välkomnar kommissionens riktade insatser för att genomföra principen att ”tänka småskaligt först”, särskilt strategin att tillvarata små och medelstora företags intressen, vilket tillämpas i Refit och initiativet för uppstartsföretag och expanderande företag (8). |
3. Allmänna anmärkningar
3.1 |
EESK beklagar att utvecklingen i fråga om faktisk tillämpning av principen att ”tänka småskaligt först” fortfarande är fragmenterad och långt ifrån fullbordad. Denna försening i genomförandet är mycket farlig eftersom små och medelstora företag för närvarande står inför fler utmaningar än någonsin tidigare – hård konkurrens, brist på kvalificerad arbetskraft, nya former av arbete och konsumtion, mer och mer komplexa och intensiva informationsflöden, begränsade innovationsresurser, konstant nedvärdering av entreprenörens roll, volatila finansiella marknader, komplicerad tillgång till finansiering och stort beroende av yttre faktorer samt begränsad förhandlingskraft (9). De små och medelstora företagens situation förvärras ytterligare av en alltför komplex process för teknisk standardisering, regler för skydd av immateriella rättigheter och allmänna dataskyddsregler, globala aktörers marknadsmissbruk och hinder för deltagande i offentliga upphandling i EU och medlemsstaterna och i globala värdekedjor. Ändamålsenligare lösningar bör tas fram, särskilt i de fall då små och medelstora företag påverkas negativt av strukturella problem och marknadsmisslyckanden. |
3.2 |
Digitaliseringen och den tekniska utveckling som den är förenad med, däribland e-handel, erbjuder inte enbart värdefulla möjligheter för små och medelstora företag. De innebär även betydande utmaningar, som tvingar dem att förändra kultur, verksamhet och företagsmodell. Det vore synnerligen önskvärt att de ekonomiska sektorer och regioner som är viktigast för små och medelstora företag blir mer involverade i Industri 4.0. |
4. Bättre beslutsfattande och effektivare genomförande
4.1 |
EESK anser inte att definitionen av små och medelstora företag är svaret på alla problem dessa företag ställs inför, utan snarare att det är ett verktyg för att säkerställa bättre tillgång till stödåtgärder. Alla eventuella ändringar av definitionen bör grundas på en utvärdering av konsekvenserna av de föreslagna ändringarna för EU:s strategier och program för små och medelstora företag, i synnerhet deras bidrag till tillväxt och nya arbetstillfällen. Uppdateringen måste ske med beaktande av de viktigaste rekommendationerna på grundval av resultaten av samråden och beslutet från Europeiska unionens domstol (10). EESK anser att ytterligare insatser bör göras för att undersöka möjligheten för översynen att åtminstone omfatta följande (11): flexibilitet för små och medelstora företag att välja vilka två av de tre kriterierna i artikel 2 i bilagan till rekommendationen (12) som ska uppfyllas, i stället för att fastställa att ”personalstyrkekriteriet” (13) är det enda avgörande kriteriet; åtgärder för att vid behov uppdatera tröskelvärdena i artikel 2, bland annat genom att anpassa dem till den mest uppdaterade strategin enligt direktiv 2013/34/EU (14) samt ompröva och revidera begränsningarna i artikel 3 (15). Om definitionen av små och medelstora företag ses över, måste det göras i nära samarbete med de små och medelstora företagens organisationer på europeisk, nationell och regional nivå. |
4.2 |
En mer detaljerad och differentierad metod för att utforma stödåtgärder för små och medelstora företag bör tillämpas, med beaktande av de små och medelstora företagens olikheter och mångfald och de olika marknadsmisslyckanden som de ställs inför. De specifika behoven hos olika undergrupper (16) (som har potential att tillföra mervärde till den ekonomiska utvecklingen (17)), med deras olika juridiska former och verksamhetsmodeller (18), bör undersökas i syfte att utforma och lägga fram en lämplig portfölj med politiska åtgärder för att främja deras tillväxt, också genom att man tillhandahåller en separat definition på var och en av dem (19). Effektiv marknadsföring bör användas. Vidare bör objektiva undersökningar, däribland kvantitativa analyser av främjande och stödjande åtgärder i medlemsstaterna, bevakas och bedömas under den europeiska planeringsterminen på EU-nivå varje år. |
5. Finansiering för små och medelstora företag
5.1 |
Merparten av de små och medelstora företagen är mycket små företag och mikroföretag, och omfattar egenföretagare och de fria yrkena. Dessa grupper har mycket specifika behov när det gäller finansiering – relativt små belopp, ingen säkerhet och en mycket begränsad förmåga att hantera administrativa formaliteter. Med tanke på deras stora potential att skapa hållbara arbetstillfällen, i synnerhet i relativt små och avlägsna städer, uppmanar EESK kommissionen att lägga större tonvikt på att utforma enkla och lättillgängliga instrument för att tillgodose deras finansieringsbehov. |
5.2 Skulder
5.2.1 |
Eftersom stadgan för små och medelstora företag och småföretagsakten återfinns bland de senaste prioriteringarna för EU:s bankunion efterlyser EESK en mer omfattande, djupgående och enhetlig strategi för att bedöma hur principen att ”tänka småskaligt först” har tillämpats eller skulle kunna tillämpas på EU:s bankpolitik och medlemsstaternas egen nationella bank- och finanslagstiftning. EESK uppmanar Europeiska bankmyndigheten att låta företrädare för EESK delta i bankintressentgruppen och i andra relevanta tekniska forum. |
5.2.2 |
EESK anser att ett nätverk av ”kreditombudsmän” bör inrättas och utvecklas av medlemsstaterna och samordnas av EU, i syfte att ytterligare underlätta och balansera dialogen mellan små och medelstora företag och kreditinstitut. |
5.2.3 |
För att minska informationsklyftan mellan banker och små och medelstora företag och för att förbättra deras finansiella kunskaper föreslår EESK att kvalitativa uppgifter ska begäras och analyseras i syfte att få kunskap om hur finansieringsinstrumenten används av förmedlande banker för att nå ut till de små och medelstora företag som är i störst behov av finansiella resurser (20) och vilka anledningar det finns till att de inte beviljas kredit, i linje med principerna för återkoppling från banker (21). |
5.2.4 |
EESK ser med stor oro på rapporterna om att bankkonkurser leder till att vissa små företag går i konkurs på grund av rena kassaflödesproblem, och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder snarast för att förhindra att sådant sker i framtiden. Ett företagskort som bevarar kredithistoriken och medger en höjning av kreditgränsen under förutsättning att det inte finns några anmärkningar (22) skulle kunna vara en lösning. |
5.2.5 |
Innovativa plattformar för person-till-person-lån har stor potential som alternativ källa till finansiering för små och medelstora företag, och möjliggör andra former av förmedling av finansiella tjänster än via banker. Den stora potentialen för dessa nya utlåningsformer hämmas dock fortfarande av otydlig lagstiftning och reglering. EESK efterlyser internationella insatser från beslutsfattare, regel- och tillsynsmyndigheter och berörda parter för att förtydliga de bestämmelser som reglerar viktiga förmedlare av finansiella tjänster på detta område, utan att skapa en betydande regleringsbörda. |
5.2.6 |
Medlemsstaternas goda praxis för att ge små och medelstora företag enkel och överkomlig tillgång till finansiering bör undersökas och spridas, och upptag av den bör uppmuntras. |
5.2.7 |
Små och medelstora företag i Europa har mycket begränsad eller ingen tillgång till marknaden för företagsobligationer, på grund av brist på likviditet, höga emitteringskostnader och stora informationskrav. EESK anser att proportionerliga noteringskrav och informationsskyldigheter för små och medelstora företag, antagande av särskilda incitament och skapande av specialiserade kapitalmarknader för små och medelstora företag på medlemsstatsnivå skulle bidra till att undanröja dessa hinder. |
5.3 EU-fonder
5.3.1 |
Reglerna för statligt stöd måste förenklas och uppdateras för att undanröja osäkerhetsfaktorer för små och medelstora företag, särskilt sådana som är kopplade till förbindelser mellan fysiska personer, statligt och kommunalt ägande, holdingstrukturer och andra begränsningar som det är mycket svårt att spåra. EESK ställer sig bakom slutsatserna rörande nationell överreglering i den undersökning om ESI-fonderna som offentliggjordes 2017 av Europaparlamentets generaldirektorat för unionens interna politik, i synnerhet behovet av att förenkla reglerna ytterligare samt anpassa dem bättre till de verkliga förhållandena och tillämpa dem på ett mer flexibelt sätt, eftersom komplexiteten ökar den administrativa bördan, risken för överlappande krav och prioriteringen av efterlevnad av reglerna framför resultatet av de genomförda projekten (23). |
5.3.2 |
Om stödåtgärder och stödprogram utformas på EU-nivå bör de inbegripa kriterier som garanterar en rimlig geografisk balans. |
5.3.3 |
EESK uppmanar kommissionen att behålla och vidareutveckla Cosme-programmet, som ett viktigt instrument för att stödja små och medelstora företag (24). |
5.3.4 |
EESK beklagar att det bara finns mycket knappa uppgifter om vilken inverkan de resurser som avsatts till politiska åtgärder rörande små och medelstora företag inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020 faktiskt haft. Kommittén uppmanar kommissionen att omgående ta itu med detta och, när inverkan bedöms, rapportera om och bevaka både kvalitativa och kvantitativa kriterier. |
5.3.5 |
EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra partnerskapsprincipen (25) på ett mer effektivt sätt när ramarna för nästa fleråriga budgetram fastställs. Trots att arbetsmarknadsparternas deltagande i beslutsprocessen är bindande finns det i praktiken många hinder som gör det omöjligt för dem att verkligen påverka besluten. |
5.3.6 |
Stödet till små och medelstora företag har främst varit inriktat på att öka forskningen och innovationen samt på uppstartsföretag. Utan att ifrågasätta vikten av dessa strategier vill EESK betona att en mycket begränsad andel av alla små och medelstora företag kommer att dra nytta av dem, och kommittén efterlyser därför mer diversifierade stödinstrument som är inriktade på alla typer av företag och omfattar alla faser av deras livscykel. |
5.4 Eget kapital
5.4.1 |
Utvecklingen av kapitalmarknadsunionen – framväxten av riskkapitalfonder och riskkapitalmarknader – inklusive informella marknader, affärsänglar och gräsrotsfinansiering, har förbättrat tillgången till riskkapital för vissa kategorier av små och medelstora företag. En mycket stor andel av de små och medelstora företagen kommer dock sannolikt inte att kunna dra särskilt stor nytta av dessa. De nya instrumenten är inte lätta att utnyttja ens för innovativa företag, uppstartsföretag och medelstora företag, och stora skillnader kvarstår mellan olika länder på grund av de lokala kapitalmarknadernas utvecklingsnivå och bristen på ordentlig lagstiftning. |
5.4.2 |
EESK uppmanar kommissionen att tillhandahålla mer information och vägledning till små och medelstora företag i syfte att öka bredden i deras strategiska vision och förbättra deras möjligheter att använda finansiering med eget kapital. Eftersom små och medelstora företag traditionellt främst har använt sig av finansiering med lån är deras medvetenhet om och förståelse av alternativa instrument begränsad, och deras beteendeattityder är tvekande gentemot finansiering med eget kapital. EESK uppskattar kommissionens senaste insatser för att öka kunskaperna om enskilda finansieringsinstrument, men framhåller samtidigt att detta inte är tillräckligt: företagsorganisationer bör ges stöd och incitament att ta fram långsiktiga strategier för företagsfinansiering för små och medelstora företag. Eftersom de dagligen har kontakt med små och medelstora företag kan de hjälpa dem att få bättre förståelse av hur olika instrument kan tillgodose små och medelstora företags olika finansieringsbehov i specifika skeden av livscykeln. |
6. Faktabaserade och praktiska åtgärder krävs för att stödja små och medelstora företag
6.1 |
Trots att det egentligen skulle kunna vara användbart (26) har nätverket av företrädare för små och medelstora företag i ett antal länder tyvärr inte lyckats visa att det verkligen har ett mervärde, och det är mycket svårt att spåra resultatet av dess arbete. Om det ska blåsas nytt liv i den utmärkta idén med ett sådant nätverk måste det ges en mer framträdande roll, vilket bör inbegripa närmare och direkt kontakt med nationella och lokala organisationer för små och medelstora företag samt utbyte av god praxis och rapporter. EESK rekommenderar att nätverket skapar och tillgängliggör en plattform för utbyte av god praxis i syfte att i samarbete med representativa organisationer för små och medelstora företag på EU-nivå och nationell nivå framställa en årsrapport om hur effektivt principen att ”tänka småskaligt först” upprätthålls. Kommittén rekommenderar även att det utöver den nationella företrädaren för små och medelstora företag även ska finnas en företrädare som utses av organisationerna för små och medelstora företag. |
6.2 |
EESK anser att det vore lämpligt att låta företrädarna delta i den årliga resultatgranskningen av små och medelstora företag och att ha allmänna riktlinjer från kommissionen för mer systematiskt och strukturerat samarbete med organisationer för små och medelstora företag. |
6.3 |
Konferensen för små och medelstora företag marknadsförs som ”generalförsamlingen för små och medelstora företag”, och EESK stöder till fullo idén om ett forum där små och medelstora företag kan mötas, kartlägga brådskande frågor och försöka hitta lösningar. För att uppgradera konferensen för små och medelstora företag till en mer effektiv nivå och för att stärka dess roll som en plattform för diskussion och beslutsfattande rekommenderar EESK starkt följande:
|
6.4 |
Kommittén är starkt övertygad om att representativitet gör politik och åtgärder på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå mer effektiva och kan stimulera den sociala dialogen på sektorsnivå ytterligare. EESK efterlyser därför förbättrad representation av små och medelstora företag genom investeringar i gemensamma åtgärder från starka och representativa organisationer för små och medelstora företag och utbyte av erfarenheter och god praxis. |
6.5 |
Vissa av kommissionens webbportaler med information, som är viktiga för små och medelstora företag, har inte översatts till alla EU-språk, vilket försätter de små och medelstora företagen i ett ofördelaktigt läge. Detsamma gäller för de flesta offentliga samråden. |
6.6 |
EESK ser med oro på att för många av kommissionens studier och undersökningar utkontrakteras till privata konsulter, som inte har några ingående kunskaper om politiken för små och medelstora företag och effekten av den, eftersom de inte dagligen har kontakt med små och medelstora företag och inte representerar dem. Oberoende vetenskapliga organ och offentlig-privata partnerskap i samarbete med de små och medelstora företagens organisationer krävs snarast för att skapa ett verkligt mervärde på EU-nivå för de små och medelstora företagen. |
7. Administrativa bördor och regelbördor
7.1 |
När de europeiska, nationella, regionala och lokala regelbördorna är alltför stora är de fortfarande ett stort hinder för små och medelstora företag, eftersom de ofta saknar resurser att hantera detta slags problem. Kommittén ställer sig positiv till en minskning av de bördor och den byråkrati som åläggs de små och medelstora företagen, mikroföretagen och medborgarna. Kommissionen bör i själva verket fokusera på kvaliteten snarare än på kvantiteten och prioritera en minskning av de administrativa bördorna, som medför kostnader för företagen och bromsar deras konkurrenskraft och innovation liksom skapandet av arbetstillfällen. Det säger sig självt att detta bör ske med beaktande av de syften och mål som skyldigheterna avser. EESK framhåller att förfaranden för kontroll av efterlevnad inte bör vara onödigt kostsamma eller utdragna. Principen om tyst medgivande måste främjas vid lagstiftningsarbete på EU-nivå och nationell och regional nivå. Medlemsstaterna måste uppmuntras att hålla de administrativa avgifterna på en nivå som inte överstiger de administrativa kostnaderna. |
7.2 |
Principen ”endast en gång” och testet för små och medelstora företag bör tillämpas mer grundligt och systematiskt av de berörda avdelningarna inom kommissionen (29) och göras rättsligt bindande. För närvarande är tillämpningen av dem i praktiken mycket begränsad, på grund av att den är avhängig av medlemsstaternas välvilja. Detta arbete måste omfatta både den lagstiftning och de administrativa förfaranden som påverkar små och medelstora företag (t.ex. genom att införa en enda motpart och minskade rapporteringsskyldigheter (30)). Vi understryker att man bör undvika överlappningar i fråga om den information som efterfrågas, men en sund offentlig styrning förutsätter tillgång till relevanta och grundläggande uppgifter och upplysningar från de statliga dataregistren för att politiken ska kunna genomföras, övervakas och utvärderas. |
7.3 |
EESK uppmanar kommissionen att se över åtagandena att bedöma olika rättsakter och förordningar, som ännu inte antagits eller försenats, och att snabbt gå vidare med dem som rör små och medelstora företag. Kommittén uppmanar kommissionen att stärka och öka den administrativa kapaciteten i det särskilda direktoratet för små och medelstora företag. |
7.4 |
Kommissionen måste säkerställa att konsekvensbedömningen och Refit-programmet, i tillämpliga fall, särskilt inriktas på små och medelstora företags behov. Detta måste även återspeglas av medlemsstaterna. Kommissionens avsikt enligt översynen av småföretagsakten – att ”utforska möjligheten att minska s.k. guldplätering från medlemsstaternas sida” – måste genomföras i praktiken (31), i enlighet med meddelandet om ”smart lagstiftning”, vilket inte innebär ett undantag från kravet på att respektera bestämmelserna om skydd för medborgare, konsumenter och arbetstagare, jämställdhetsnormerna eller miljöstandarderna (32), bland annat genom att uppmuntra medlemsstaterna att ge ett särskilt centralt organ ansvar för övervakningen. Detta skulle kunna ta formen av en tjänst för tidig varning, som övervakar om EU:s lagstiftning införlivas på ett enhetligt sätt på nationell, regional och lokal nivå, i syfte att förhindra nationell överreglering och onödiga administrativa bördor. EESK föreslår även att det bör vara obligatoriskt att dagordningarna för företrädarna för små och medelstora företag inbegriper frågor som är upptagna i kommissionens lagstiftningsagenda. |
7.5 |
EESK uppmanar europeiska och nationella beslutsfattare att se till att nya förordningar och genomförandet av dessa systematiskt granskas av företrädare för näringslivsorganisationer på EU-nivå och på nationell, regional och lokal nivå. Minskningen av onödiga kostnader och bördor bör baseras på underlag från en bedömning från fall till fall. |
7.6 |
Med tanke på den avgörande betydelsen av företagsöverlåtelser för små och medelstora företag, i synnerhet familjeföretag, efterlyser EESK snabba åtgärder för att underlätta och effektivisera detta till en rimlig kostnad. |
7.7 |
Risktagningskulturen måste främjas i högre grad, bland annat genom att skapa en mer gynnsam rättslig ram för en andra chans. Projekt som PRE-SOLVE och Early Warning Europe bör vidareutvecklas och spridas till samtliga medlemsstater. |
8. Personalresurser
8.1 |
Majoriteten av de nya arbetstillfällena i EU skapas av små och medelstora företag, men på senare tid har de har de haft mycket svårt att få tillgång till kvalificerad arbetskraft, särskilt arbetstagare med den kompetens som krävs i den digitala ekonomin. Detta beror bland annat på den försämrade demografiska situationen i många regioner när det gäller befolknings- och åldringstrender. |
8.2 |
Till och med i regioner där befolkningen ökar är det svårt för små och medelstora företag att anlita och behålla högkvalificerad arbetskraft och att efterleva arbetsmarknadsinstitutionernas ökande rättsliga och administrativa krav. Små och medelstora företag behöver hjälp med att identifiera, locka till sig och utbilda personal. Det krävs åtgärder för att stödja de små och medelstora företagen när det gäller arbetsmiljöutbildning och hälso- och sjukvård för arbetstagare – till exempel att erbjuda sådana tjänster till ett kluster eller en grupp små och medelstora företag i syfte att minska kostnaderna och begränsa de tekniska formaliteterna. |
8.3 |
EESK uppmanar kommissionen att ta fram stödåtgärder för att tillhandahålla skräddarsydda utbildningsprogram för att göra arbetskraften mer kvalificerad under lågsäsong och att uppmuntra medlemsstaterna att inrätta system för att erbjuda sådana program regelbundet, eftersom små företag ofta drabbas av uppsägningar. Dessa åtgärder kommer att hjälpa de små och medelstora företagen att överbrygga de arbetsmarknadsbrister som hämmar deras möjligheter. |
8.4 |
EESK betonar att det i synnerhet är nödvändigt att öka antalet lärlingsutbildningar, samt att ta fram särskilda program för mentorverksamhet eller handledning, i syfte att ta itu med ungdomsarbetslöshetsproblemen. Detta måste göras med minsta möjliga administrativa börda för de små och medelstora företagen. |
8.5 |
EESK noterar att den ökade sysselsättningen främst kan kopplas till sektorn för små och medelstora företag, och i synnerhet de medelstora företagen. Samtidigt är det en utmaning att hitta lämpliga sätt att möjliggöra en social dialog mellan arbetstagare och arbetsgivare i dessa företag, och att ge den en specifik struktur. Ett initiativ som syftar till att samla in innovativa exempel på bästa praxis från olika länder skulle kunna bidra till detta. |
9. Entreprenörskap
9.1 |
I linje med tidigare yttranden (33) ser EESK med oro på att de senaste uppgifterna visar att det ”nödvändighetsmotiverade entreprenörskapet” är mer utbrett än det ”möjlighetsmotiverade entreprenörskapet”, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att börja ta fram åtgärder för att vända denna trend (34) och för att främja en starkare entreprenörskapskultur i Europa. |
9.2 |
Handlingsplanen för företagande (35) är långt ifrån genomförd. EESK anser att eventuella ytterligare förseningar skulle vara oerhört skadliga, eftersom företagarandan i Europa släpar efter jämfört med andra delar av världen och de åtgärder som införts har begränsad effekt (36). |
9.3 |
De små och medelstora företagens låga utnyttjande av den digitala inre marknaden i deras gränsöverskridande handelsförbindelser är en viktig fråga för dem, framför allt för mikroföretagen. De bör uppmuntras att delta på samma marknadsvillkor som och på jämställd fot med stora internationella och europeiska onlineförsäljare. De små och medelstora företagen behöver vara säkra på sin rätt att välja vilken marknad de ska vara verksamma på och på sin frihet att ingå avtal, i syfte att återupprätta förtroendet för gränsöverskridande transaktioner online. |
9.4 |
EESK efterlyser ett allmänt positivt klimat som kan främja entreprenörsverksamhet för alla, utan att lägga särskilt fokus på specifika grupper av entreprenörer. I detta syfte krävs snarast en handlingsplan för utbildning i företagaranda. |
9.5 |
EESK framhåller den roll som kulturella och sociala normer spelar, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bli mer innovativa i fråga om att hitta sätt att ta itu med riskaversionskulturen. Värdet av entreprenörer och företag och deras grundläggande roll i att skapa sysselsättning och tillväxt måste främjas på ett bättre sätt, bland annat genom att man utformar en särskild pelare för entreprenörers rättigheter (37), som bör omfatta alla särskilda typer av entreprenörer, och genom att man utlyser ett entreprenörsår. Kommissionen och medlemsstaterna måste förbättra ramvillkoren för entreprenörskap, t.ex. tillgången till finansiering, regelverket och entreprenörsutbildning. |
9.6 |
EESK uppmanar kommissionen att stödja och främja rådgivningstjänster och rådgivningsprogram för att förbättra förvaltningen av traditionella små- och familjeföretag, eftersom allt i dessa företag är direkt kopplat till denna faktor, samt för livslångt lärande, bland annat genom att erbjuda utbildningsverktyg online på områden såsom verksamhetsplanering och produktionsstandarder, konsumentlagstiftning och annan reglering. |
10. Marknadstillträde
10.1 |
Vissa undersökningar visar att en mycket liten andel av de små och medelstora företagen (38) ser den inre marknaden som sin hemmamarknad. Även om flertalet små och medelstora företag är lokala är deras verksamhet mycket beroende av bestämmelserna för den inre marknaden. EESK anser att den inre marknaden, för både varor och tjänster, bör fördjupas, att rättsliga hinder och administrativa bördor bör minskas och att instrument för att stödja de små och medelstora företagens expansion på den inre marknaden bör inrättas. |
10.2 |
EESK uppmanar kommissionen att utvärdera vilka instrument för små och medelstora företag inom olika sektorer som skulle kunna hjälpa de små och medelstora företagen att mer aktivt och nära delta i förhandlingar om handelsavtal och handelsskydd och att göra insatser för att ytterligare främja de mest effektiva instrumenten genom att sätta principen att ”tänka småskaligt först” i centrum för EU:s handelspolitik. |
10.3 |
EESK betonar att de små och medelstora företagen är en allt viktigare fråga för EU och efterlyser snabba åtgärder för att öka deras internationalisering, så att de kan dra nytta av de möjligheter som utländska marknader erbjuder. |
10.4 |
EESK uppmanar kommissionen att säkerställa bättre och mer effektiv verksamhet hos de centrum som syftar till att hjälpa små och medelföretag att komma in på viktiga marknader, t.ex. Kina och Japan. Kommittén uppmanar kommissionen att säkerställa bättre och mer effektivt samarbete mellan de organisationer som företräder små och medelstora företag och standardiseringsorgan med avseende på befintliga och nya tekniska standarder i EU. |
10.5 |
Vissa medlemsstater rapporterar om illojala handelsmetoder från stora handelskedjors sida, vilket medför ytterst betungande handelsvillkor för små och medelstora företag. Detta problem måste undersökas ytterligare och tas itu med ordentligt. |
10.6 |
EESK uppmanar även kommissionen att intensifiera ansträngningarna genom de europeiska och nationella programmen för att öka små företags andel av offentliga kontrakt som tilldelas genom offentliga upphandlingar (39). |
10.7 |
EESK anser att det är viktigt att involvera organisationer för små och medelstora företag i partnerskap så att de, genom utbildning och bättre samordning, kan hantera konsekvenserna av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan på EU-nivå. |
Bryssel den 17 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) Särskilt nu, 35 år efter att Europaparlamentet antog ”Europaåret för hantverk”, 25 år efter att den inre marknaden lanserades och 15 år efter att euron infördes.
(2) EUT C 318, 23.12.2009, s.22; EUT C 226, 16.7.2014, s. 10.
(3) http://ec.europa.eu/growth/smes/business-friendly-environment/sme-definition_sv
(4) http://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/initiatives/ares-2017-2868537/feedback_sv?size=10&page=2 – De ansträngningar som kommissionen gjort för att inleda nästa etapp av samrådet på alla EU-språk förtjänar beröm, eftersom man på så sätt kan få in fler synpunkter.
(5) COM(2011) 78 final.
(6) COM(2008) 394 final.
(7) https://ec.europa.eu/growth/smes/business-friendly-environment/small-business-act_sv, ref. Ares(2015)812234 – 25.2.2015.
(8) COM(2016) 733 final.
(9) Olika undersökningar – t.ex. Europaparlamentet 2011, CSES 2012, kommissionen 2008 och OECD 1998.
(10) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/AUTO/?uri=uriserv:OJ.C_.2017.030.01.0056.01.SWE&toc=OJ:C:2017:030:FULL, http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=183329&pageIndex=0&doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=687947, http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=183335&pageIndex=0&doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=691887
(11) EUT C 81, 2.3.2018, s. 1.
(12) Artikel 2 i bilagan till 2003/361/EG.
(13) Artikel 4 i bilagan till 2003/361/EG.
(14) Direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013.
(15) Artikel 3 i bilagan till 2003/361/EG.
(16) EUT C 81, 2.3.2018, s. 1.
(17) EUT C 81, 2.3.2018, s. 1.
(18) EUT C 345, 13.10.2017, s. 15 (punkt 3.2).
(19) EUT C 318, 23.12.2009, s.22; EUT C 226, 16.7.2014, s. 10.
(20) För att motverka befintlig negativ praxis, enligt vilken affärsbanker erbjuder billiga EU-stödda finansiella resurser till sina lojala kunder, men nekar majoriteten av de små och medelstora företagen tillgång till dem.
(21) http://www.ebf.eu/wp-content/uploads/2017/06/High-level-principles-on-feedback-given-by-banks-on-declined-SME-credit-applications.pdf
(22) Som det ungerska ”Széchenyi card”.
(23) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/585906/IPOL_STU(2017)585906_EN.pdf
(24) EUT C 181, 21.6.2012, s. 125.
(25) Förordning (EU) nr 1303/2013 (artikel 5), utvecklas ytterligare i delegerad förordning (EU) nr 240/2014.
(26) http://ec.europa.eu/growth/smes/business-friendly-environment/small-business-act/sme-envoys_sv, verksamhetsrapporterna och andra dokument: http://ec.europa.eu/transparency/regexpert/index.cfm?do=groupDetail.groupDetail&groupID=2666
(27) EuroFi Financial Forum (http://www.eurofi.net/), Annual Financial Services Forum etc.
(28) Representationen av små och medelstora företag diskuteras för närvarande eftersom det krävs en personlig inbjudan från kommissionen för att få delta i konferensen för små och medelstora företag och den europeiska utmärkelsen för främjande av företagande. Detta har medfört att samma grupp deltagare samlas varje år, utan någon garanti för att de faktiskt representerar de små och medelstora företagen i sina länder eller att de har kapacitet att förmedla information från konferensen till dem. Det förs inte fram några förslag när det gäller ämnen, och dagordningen innehåller enbart fragmenterade exempel på entreprenörskap. Vid konferensen diskuteras inte viktiga frågor, och förslag läggs inte heller fram.
(29) http://www.eurochambres.eu/Content/Default.asp?PageID=1&DocID=7733
(30) COM(2011) 78 final, s. 8.
(31) COM(2011) 78 final, s. 8.
(32) EUT C 303, 19.8.2016, s. 45 (punkt 2.9.1).
(33) EUT C 81, 2.3.2018, s. 1.
(34) Uppgifterna visar att antalet små och medelstora företag ökade medan mervärdet och antalet anställda sjönk under de fem år som följde efter krisens utbrott 2008. Kommissionens resultatgranskning av små och medelstora företag (2014).
(35) COM(2012) 795 final.
(36) EESK:s studie om ”Utvärdering av effektiviteten av EU:s politik för små- och medelstora företag för 2007–2015”.
(37) http://www.eurochambres.eu/custom/EUROCHAMBRES_proposal_for_a_European_Pillar_of_Entrepreneurial_Rights-2016-00213-01.pdf
(38) I Sverige: enbart 6 %.
(39) https://ec.europa.eu/growth/single-market/public-procurement/strategy_sv; https://www.ppact.eu/; www.sesamproject.eu; http://www.tenderio.com/
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/10 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att anta en övergripande strategi för industripolitiken i EU – förbättra företagsklimatet och stödja den europeiska industrins konkurrenskraft
(förberedande yttrande)
(2018/C 197/02)
Föredragande: |
Gonçalo LOBO XAVIER |
Medföredragande: |
Dirk BERGRATH |
Remiss |
Bulgariska rådsordförandeskapet, 5.9.2017 |
Rättslig grund |
Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
Ansvarig facksektion |
Inre marknaden, produktion och konsumtion |
Antagande av facksektionen |
18.12.2017 |
Antagande vid plenarsessionen |
17.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
134/1/0 |
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
EESK erkänner att en förnyad industripolitisk strategi för EU är viktig för att ge riktning åt tillväxten och medlemsstaternas snabba anpassning till de nya tendenserna och till en ny ekonomisk modell. Industrin i vidare bemärkelse är avgörande för skapandet av arbetstillfällen. EESK uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att anta en långsiktig och heltäckande strategi med en global vision för att ta itu med utmaningarna i motsats till ett tillvägagångssätt som bygger på kortsiktiga åtgärder som inte möjliggör tillväxt och nya arbetstillfällen på ett mer konkret och hållbart sätt. I detta sammanhang skulle det vara värdefullt om kommissionen kunde göra en jämförande studie av de olika stödplaner för tillverkningsindustrin som nyligen antagits i Förenta staterna, Kina och Sydkorea. |
1.2 |
Snabbväxande företagstjänster är redan mycket viktiga för tillverkningen, särskilt för små och medelstora företag. Rätt kombination av företagstjänster och tillverkning är avgörande för att uppnå effektivitet och konkurrenskraft och måste ingå i en modern industripolitisk strategi. Uppstartsföretag måste uppmuntras att utveckla lösningar som kan stimulera industriverksamhet och öka konkurrenskraften, särskilt om de vill vara hållbara på lång sikt. |
1.3 |
Målet att industrin ska stå för ca 20 % av BNP år 2020 (1), jämfört med nuvarande 15,1 %, får inte bara vara ett politiskt mål utan måste även vara en prioritering anpassad till ett långsiktigt perspektiv. EU:s politik måste förbli inriktad på detta mål, men alltid med hänsyn tagen till de olika strukturella förhållandena i varje medlemsstat och behovet av att undvika fragmentering av den inre marknaden. Detta bör förbli kommissionens prioritet. Fastställandet av nya, tillförlitliga och mätbara mål skulle också kunna förbättra medlemsstaternas åtagande och medvetenhet om industrins bidrag till EU-medborgarnas välfärd. |
1.4 |
EESK välkomnar ordförande Jean-Claude Junckers huvudsakliga mål att göra den europeiska industrin starkare och mer konkurrenskraftig och att den ska förbli eller bli världsledande inom innovation, digitalisering och utfasning av fossila bränslen. För att uppnå detta behöver EU en långsiktig strategi som bygger på verklig smart specialisering och strukturell mångfald och flexibilitet i medlemsstaterna och förväntade genomgripande, snabba och helt nya förändringar i verksamhetsmiljön. |
1.5 |
För att uppnå en bättre balans mellan medlemsstaterna i fråga om konkurrenskraft måste man genomföra strukturreformer som arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer enats om, och särskilda politiska förändringar vad gäller utbildning, forskning och utveckling, offentliga och privata investeringar samt produktivitet måste stå på dagordningen. Bästa praxis på dessa områden måste delas. EU:s för närvarande allmänt positiva ekonomiska utveckling gör detta till rätt tillfälle att göra det. |
1.6 |
Kommittén är övertygad om att EU:s attraktionskraft måste vara en prioritering för all industripolitik som bygger på innovation och konkurrenskraft, och vissa sektorers återflytt måste stå på dagordningen. Denna återflytt måste bygga på EU:s viktigaste tillgångar, såsom en ekonomisk modell baserad på kunskap, innovation, hög kompetens, forskning och utveckling och ett vänligt och hållbart affärsklimat som respekterar EU:s sociala standarder. Detta kan endast uppnås genom ett nära samarbete mellan ”stora” företag och små och medelstora företag i syfte att komplettera den goda innovationscykeln. Detta samarbete måste avspeglas i tilldelningen av EU-medel för forskning, utveckling och innovation och bör stärkas i den fleråriga budgetramen (2014–2020). En positiv finanspolitisk inriktning skulle göra det mycket lättare att tilldela nya resurser som är direkt inriktade på att förbättra den europeiska industrins konkurrenskraft. |
1.7 |
EESK stöder till fullo den årliga ”industridagen” som ett sätt att lyfta fram EU:s prioriteringar och öka medvetenheten om detta mål. EESK vill fästa uppmärksamheten på behovet av att göra arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer delaktiga i industridagen och på deras förmåga att samarbeta för att ta itu med denna utmaning. Det är avgörande för EU att alla medborgare förstår den kraft som märket ”Made in Europe” har och allas roll när det gäller att möta denna utmaning. Den europeiska industrin påverkar samhället, och det måste stå klart för EU-medborgarna. |
1.8 |
EESK uppmärksammar behovet av att utforma och anpassa nya strategier för kompetens. EU måste möta denna utmaning genom att göra det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter delaktiga, för att sörja för respekt för den nuvarande arbetskraften och dess rättigheter och skyldigheter, men även med siktet inställt på framtiden och behovet av att påskynda anpassningen av utbildningssystemen till de nya arbetstillfällen som är att vänta. |
1.9 |
EESK välkomnar kommissionens nya initiativ för att skapa en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet, som kan bidra till att åtgärda brister på arbetsmarknaden och förse företagen med arbetskraft som har erforderliga praktiska färdigheter och kunskaper (2). Kvaliteten och kvantiteten hos den europeiska arbetskraften är troligen en av de viktigaste utmaningarna för EU:s konkurrenskraft, och varje medlemsstat måste vara engagerad i denna enorma uppgift. |
1.10 |
EESK anser att en förutsättning för lika konkurrensvillkor är att det nås en kompromiss i fråga om respekt för rättvis handel mellan de globala aktörerna (3). EU måste föregå med gott exempel och aktivt involvera andra regioner när det gäller hållbarhet, respekt för de europeiska sociala standarderna och sund konkurrens. EU kan dock inte bortse från andra globala aktörers rådande ”dåliga praxis” som äventyrar EU:s värderingar, konkurrenskraft, sysselsättning och välfärd. Unionen måste vara vaksam och använda rätt verktyg för att stödja sina värderingar och industriföretag. Överkapacitet, olagligt statligt stöd och andra former av illojal konkurrens måste motverkas genom EU:s lagstiftning, med respekt för WTO:s regler. Kommissionens antidumpningsåtgärder är väsentliga för att uppnå ett rättvist företagsklimat, men de måste övervakas bättre och bli snabbare och flexiblare i syfte att uppnå det slutliga målet utan indirekta ”biverkningar” som påverkar olika industrisektorer (4). |
2. Nuläget i EU och kommissionens meddelande
2.1 |
Begäran från det kommande bulgariska ordförandeskapet kom några dagar innan kommissionen offentliggjorde sitt meddelande ”Investera i en smart, innovativ och hållbar industri – En förnyad strategi för EU:s industripolitik”. |
2.2 |
Den 5 juli 2017 efterlyste Europaparlamentet en ambitiös strategi för EU:s industripolitik, inklusive ”en unionsstrategi för en konsekvent och heltäckande industripolitik inriktad på Europas återindustrialisering, med mål, indikatorer, åtgärder och tidsplaner”. |
2.3 |
Det efterföljande meddelandet visar åtminstone på kommissionens intresse för denna fråga. |
2.4 |
Syftet med detta yttrande är inte att fokusera på meddelandet. Följande punkter kan dock inte förbigås:
|
2.5 |
Meddelandet är inte helt nytt (6). Det är en sammanfattning av politiska åtgärder som redan vidtagits, utan någon ny, sammanhängande strategi såsom Europaparlamentet efterlyst och utlovas i titeln på meddelandet: ”En förnyad strategi för EU:s industripolitik”. Det är nu dags för EU att dra lärdom av det förflutna och blicka mot framtiden, med medborgarnas intressen och den europeiska modellens hållbarhet i åtanke. |
2.6 |
Inom ramen för en europeisk industristrategi behövs det en samstämmig industriell handlingsplan med bindande mål, tidsplaner, instrument och delat ansvar för att möta de kommande tio årens fyra centrala utmaningar: digitalisering, klimatförändringar, globalisering och demografiska förändringar (i synnerhet de utmaningar som rörlighet och åldrande medför). |
3. Allmänna kommentarer
3.1 |
Den europeiska industrin, och industrin i hela världen, genomgår en genomgripande omvandling. Detta medför stora utmaningar. Den europeiska industrin är grundläggande för tillväxten i EU och medlemsstaternas ekonomi. Den står för 80 % av EU:s export och främjar privat och offentlig innovation och högkvalificerade arbetstillfällen för medborgarna. Den är också avgörande för den inre marknaden. EU åtnjuter fortfarande en konkurrensfördel inom produkter och tjänster med högt förädlingsvärde och måste upprätthålla detta. EU måste dock dra nytta av denna tillgång och stödja verksamhet som skapar tillväxt. Industrin skapar 36 miljoner direkta arbetstillfällen och bidrar till en hög levnadsstandard för våra medborgare. Den spelar en viktig roll för att främja EU:s globala ledarskap och internationella betydelse. Den europeiska industrin är avgörande för att främja forskning och innovation och ger ett stort bidrag till skapandet av arbetstillfällen och tillväxt. |
3.2 |
Den pågående industriella revolutionen bygger på en dramatisk och snabb förändring bland de globala aktörerna, en grundläggande omställning i konsumenternas vanor och en omvälvande utveckling inom vetenskap och teknik. Detta kombineras med den välkända fortgången av digitalisering, cirkulär ekonomi, robotisering och nya produktionsprocesser. Detta innebär att den långsiktiga industristrategin måste vara förberedd på de helt nya omständigheter som t.ex. införandet av artificiell intelligens innebär och i ett längre perspektiv framväxten av ”Industri 5.0”. |
3.3 |
Detta paradigmskifte förändrar redan i grunden näringslivet och samhället och därmed industrin i alla dess aspekter. En av de mest relevanta aspekterna av denna revolution kommer att vara omvandlingen av arbete och färdigheter. Denna nya industriella ordning kommer att påverka de flesta ekonomiska sektorer. Industri 4.0 behöver Arbete 4.0, med en rätt till tillgång till utbildning och livslångt lärande. Endast en kvalificerad arbetskraft kommer att kunna reagera på föränderliga marknader och innovativa arbetsplatser. |
3.4 |
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén uppmanar kommissionen att göra en jämförande studie av de olika stödplaner för tillverkningsindustrin som nyligen antagits i Förenta staterna, Kina och Sydkorea, och att lägga fram resultaten för kommittén. En sådan kvantitativ och kvalitativ analys av de mobiliserade resurserna och de sektoriella och tematiska prioriteringarna kommer att tillhandahålla den information som krävs för att ”vidareutveckla en heltäckande EU-strategi för industrin som siktar mot och bortom år 2030, inbegripet medellångsiktiga till långsiktiga strategiska mål och indikatorer för industrin och som ska åtföljas av en handlingsplan med konkreta åtgärder (7)”. |
3.5 |
EESK anser att det finns en direkt koppling mellan utbildningsprogram och lärosäten å ena sidan och social sammanhållning å den andra. Uppdaterade färdigheter och kvalifikationer för användarna av digital teknik och omskolning är nyckelfrågor. Arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer bör aktivt engageras i utvecklingen av kursplanerna för alla nivåer och typer av utbildning. Andra globala aktörer utöver EU – särskilt Förenta staterna (”America first”), Kina, Japan, Indien och Sydkorea – vidtar redan åtgärder för att möta dessa utmaningar, och en ny syn på kompetens är avgörande. |
3.6 |
På samma sätt syftar strategin ”Make in India” till att förbereda landet för att bli ”nästa tillverkningsdestination”. Denna process avser inte bara teknik utan också, och framför allt, kompetens. Det är intressant att notera att Kina redan håller på att utarbeta ett statsstyrt program kallat ”Made in China 2025”, som bygger på Tysklands Industrie 4.0 och andra europeiska tendenser. Detta betyder att EU åter är ledande i denna förändring. Men det kanske inte är tillräckligt att leda processen. Samtidigt måste vi vara medvetna om de utmaningar som ligger framför oss och hur vi måste anpassa oss för att främja och befästa EU:s ledande ställning, med resultat och tillväxt för alla. |
3.7 |
EU:s industriella konkurrenskraft måste betraktas globalt trots skillnaderna mellan medlemsstaterna. Flera studier visar på en tydlig uppdelning mellan ”medlemsstater som är ledande i fråga om konkurrenskraft” (10), ”medlemsstater som följer i fråga om konkurrenskraft” (7) och ”medlemsstater som kommer i kapp i fråga om konkurrenskraft” (11) (8). |
3.8 |
Detta innebär att EU:s politik som ursprungligen byggde på konvergens inte i tillräcklig utsträckning beaktar de ökande skillnaderna mellan medlemsstaterna: Det finns ingen patentlösning som passar alla, och detta måste behandlas med mod och med principen om tillväxt för alla i ständig åtanke. Sambandet mellan konkurrenskraft, konvergens och sammanhållning måste återupprättas. |
3.9 |
Detta kan också tillämpas på forskning, utveckling och innovation. Det är mycket viktigt att öka eller åtminstone upprätthålla investeringarna i denna verksamhet, men alltid med hänsyn till den särskilda situationen i varje medlemsstat. EU:s politik måste ta hänsyn till de strukturella skillnaderna inom unionen, även när det gäller forskning, utveckling och innovation (9). |
3.10 |
Slutligen framhåller EESK behovet av att förbättra förhållandet mellan arbetsmarknadens parter som en förutsättning för en omfattande återindustrialisering. |
4. Särskilda kommentarer
4.1 Handel och globalisering (inklusive företagens internationalisering)
4.1.1 |
Det råder inget tvivel om att den inre marknaden är avgörande för tillväxten i EU, och den måste erbjuda rättvisa villkor för att grunda, starta, utveckla och behålla företag. Det är mycket viktigt att skapa de rätta förutsättningarna för att bedriva verksamhet i EU. Vi får naturligtvis inte glömma EU:s ställning i världen och behovet av att samverka med andra ekonomiska regioner. De nyligen ingångna handelsavtalen med andra ekonomier och förhandlingarna med andra tänkbara partner måste vara framsynta och betraktas som en möjlighet till tillväxt och utveckling av industrin. Samtidigt kan dock EU inte bortse från vissa otillbörliga metoder i andra ekonomiska regioner i världen och måste reagera bestämt på sådana åtgärder. |
4.1.2 |
De europeiska sociala standarderna måste stå i centrum för all politik, och även om EU inte kan tvinga på världen dessa standarder måste åtgärder vidtas för att försvara dem och globalt skapa en kultur som gynnar företagens sociala ansvar genom att ”föregå med gott exempel”. |
4.2 Energi och hållbar industri som bygger på den cirkulära ekonomin
4.2.1 |
EU måste kontinuerligt investera i en hållbar industri som kan godtas av medborgarna. Ett samhälle som kan minska sin belastning på naturen genom att se till att resurserna används så länge som möjligt är ett samhälle som är bättre förberett. Begreppet cirkulär ekonomi måste stå i centrum för all industripolitik för att återvinna, återanvända, återtillverka eller materialåtervinna för att skapa nya produkter i en hållbar miljö. |
4.2.2 |
Att använda alternativ och grön energi är mer än någonsin en prioritering (10). Medborgarna måste göras medvetna om denna verksamhet som skapar arbetstillfällen och gör att den europeiska tillverkningsindustrin är ledande på många kunskapsöverföringsområden. Denna specifika ”industri” visar på EU:s förmåga att förena den kunskap som samlats av den akademiska världen och andra institutioner och tillverkningssystemet. |
4.2.3 |
I stället för att enbart fokusera på inhemska åtgärder bör EU sträva efter gynnsamma förutsättningar för EU:s industrier att exportera teknik, produkter och lösningar, för att bidra till att ta itu med de globala klimatförändringarna och utmaningar i samband med naturresurser på ett så effektivt sätt som möjligt. |
4.3 Forskning, utveckling och innovation
4.3.1 |
Europeiska forsknings- och utvecklingsprojekt bör stärkas genom offentlig finansiering och samordnas med de inhemska åtgärder som vidtas av medlemsstaterna. Att öka investeringarna i forskning, utveckling och innovation i alla medlemsstater måste vara en prioritering. Dessutom efterlyser EESK (på nytt) en förenkling av förfarandena för att få tillgång till EU:s medel för innovation (11). |
4.3.2 |
EESK anser också att innovationsekosystemet verkligen drar nytta av EU-investeringar i ”stora företag” för att främja de små och medelstora företagens deltagande. Den goda innovationscirkeln är endast möjlig om stora företags investeringar och sökandet efter lösningar från små och medelstora företag förs samman. På detta område bör EU-projekt såsom Cosme bli synligare i medlemsstaterna för att ändra bilden bland medborgarna. |
4.3.3 |
EESK förespråkar också ytterligare satsningar på ansvarsfull forskning och innovation. Detta är en holistisk strategi som upprättades inom ramen för Horisont 2020 och som involverar deltagande av alla aktörer (från personer inom forskarvärlden till institutioner och regeringar) genom inkluderande och deltagandebaserade metoder. |
4.3.4 |
EESK har inte glömt – och vill särskilt uppmärksamma – den senaste tekniska utvecklingen till följd av framsteg inom forskning och i genomförandet av resultaten på området för artificiell intelligens (AI). I detta sammanhang hänvisar EESK till effekterna och följderna av dess tillämpning när det gäller inte bara industriella produktionsprocesser, utan också vad gäller arbete och det sätt på vilket människor lever. |
4.4 Brexit
4.4.1 |
Brexits konsekvenser för olika sektorer kommer att variera beroende på det avtal som slutligen förhandlas fram mellan Storbritannien och EU-27. Vissa sektorer torde vara mer känsliga för konsekvenserna av brexit, andra mindre. Enskilda sektorers exponering bör dock inte behandlas separat, eftersom det finns betydande kopplingar mellan sektorer som kan förstärka konsekvenserna för varje enskild sektor. Till exempel kommer problem för livsmedels- och dryckestillverkarna att påverka hotell och restauranger, och motgångar för metallindustrin kommer att påverka bilindustrin. |
4.4.2 |
Två aspekter tycks vara särskilt viktiga: tillträde till marknaden och tillgång till arbetskraft på båda sidor. Medan Storbritanniens tillgång till EU-arbetskraft tenderar att vara i stort sett densamma inom många sektorer, varierar den relativa betydelsen av export till EU kraftigt, då vissa större sektorer såsom byggsektorn samt grossist- och detaljhandeln är mer inhemskt inriktade. |
4.4.3 |
EESK anser att den inre marknadens integritet måste skyddas. Dessutom är det viktigt att garantera rättssäkerheten. |
5. Investeringsplan
5.1 |
Investeringar spelar en viktig roll inom ramen för en ny industriepok. EESK anser att ett antal åtgärder skulle kunna vidtas för att förbättra investeringarnas effektivitet och föra industriföretagen till en annan nivå:
|
5.2 |
Tilldelningen av EU-medel måste inriktas på uppnåendet av de industripolitiska utvecklingsmålen, särskilt med mervärde för EU (minskade koldioxidutsläpp, energieffektivitet, förnybar energi, digitalisering osv.), och kopplas till EU:s sociala standarder och riktmärkning. |
5.3 |
Dessa hållbarhetsmål är avgörande för den europeiska industrin och det europeiska ledarskapet. Målen kräver dock en lämplig investeringsram för små och medelstora företag som gör att de kan förbli konkurrenskraftiga. |
5.4 |
EESK anser också att möjligheten för medlemsstaterna att införa sociala och regionala upphandlingskriterier i sin egen upphandlingspraxis (tanken på ”bra innehåll”) bör undersökas. |
5.5 |
Slutligen föreslår kommittén även en omprövning av företagsbeskattningssystemet för att ta itu med frågor som rör skatteundandragande och skattekonkurrens. |
Bryssel den 17 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) COM(2017) 479 final.
(2) COM(2017) 563 final – en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet.
(3) I linje med mål nr 9 för hållbar utveckling om industri, innovation och infrastruktur, som alla EU-medlemsstater har godkänt.
(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/336 av den 27 februari 2017 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av viss grovplåt av olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Folkrepubliken Kina var ett bra exempel på en antidumpningsåtgärd, men biverkningarna måste övervakas (http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2017/336/oj).
(5) http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.int-opinions.41082 (punkt 2.4).
(6) COM(2014) 14 final.
(7) Rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 30 november–1 december 2017.
(8) ”Factors for Growth – Priorities for competitiveness, convergence and cohesion in the EU”, Lighthouse Europe.
(9) EESK:s informationsrapport om ”Horisont 2020 (utvärdering)” (INT/807).
(10) De senaste resultaten om vindkraftens prestanda (https://windeurope.org/about-wind/daily-wind/: torsdagen den 23 november täcktes 19,2 % av efterfrågan på el i Europa med vindkraft. De tre ledande länderna: Danmark 93 %, Tyskland 47 % och Portugal 46 %) visar att det är möjligt att förbättra energieffektiviteten.
(11) Enligt vissa preliminära uppskattningar uppgår investeringarna inom ramen för Horisont 2020 till 74,8 miljarder euro, varav 16,4 miljarder euro för industriellt ledarskap. Inom den nuvarande fleråriga budgetramen uppgår medlen från strukturfonderna för forskning och innovation till 43,7 miljarder euro, för de små och medelstora företagens konkurrenskraft uppgår beloppet till 63,7 miljarder euro och för den koldioxidsnåla ekonomin till 44,8 miljarder euro. Nyheter om projektet ”Made in China” visar på totala statliga investeringar på 1,5 miljarder US-dollar.
III Förberedande akter
EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN
EESK:s 531:e plenarsession den 17–18 januari 2018
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/17 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Unionens årliga arbetsprogram för europeisk standardisering 2018
[COM(2017) 453 final]
(2018/C 197/03)
Föredragande utan studiegrupp: |
Juan MENDOZA CASTRO |
Remiss |
Europeiska kommissionen, 9.10.2017 |
Rättslig grund |
Artikel 304 i EUF-fördraget |
Ansvarig facksektion |
Inre marknaden, produktion och konsumtion |
Antagande av facksektionen |
18.12.2017 |
Antagande vid plenarsessionen |
17.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
195/1/0 |
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
Kommittén välkomnar 2018 års standardiseringsprogram, särskilt de sociala och miljörelaterade åtgärderna, men rekommenderar att man i framtida versioner ska ge en översikt över efterlevnaden av tidigare program. |
1.2 |
Kommittén rekommenderar att alla åtgärder på IKT-området ska ingå i ett enda dokument. |
1.3 |
Kommittén uppmanar kommissionen att vara vaksam för att förhindra eventuellt missbruk av patentregler och slutna standarder. |
1.4 |
Kommittén framhåller kommissionens roll i det europeiska standardiseringssystemet, som är avgörande för den inre marknadens utveckling och gör att EU har en världsledande ställning på detta område. |
1.5 |
Kommittén uppmanar kommissionen att bibehålla tillräckligt med budgetmedel och personal för att målen i förordning (EU) nr 1025/2012 ska kunna uppnås. |
1.6 |
Kommittén efterlyser en noggrann uppföljning av de viktigaste standardiseringsaktörernas insatser. EESK skulle som en prioriterad åtgärd kunna skapa ett ad hoc-forum om delaktigheten i det europeiska standardiseringssystemet. |
1.7 |
Kommittén anser på det hela taget att de 27 åtgärder som planeras för 2018 är lämpliga, men framhåller följande aspekter:
|
1.8 |
EESK stöder kommissionen när det gäller internationellt samarbete, men skulle vilja fästa dess uppmärksamhet på att ett växande antal standarder nu utarbetas på internationell nivå utan samordnade europeiska synpunkter. |
1.9 |
EESK rekommenderar de europeiska standardiseringsorganisationerna att förenkla förfarandena för bilaga III-organisationernas tillträde till processen för utarbetande av standarder och på så sätt ”sänka ribban” för faktiskt deltagande. |
1.10 |
EESK välkomnar de olika åtgärderna inom det gemensamma initiativet om standardisering, men föreslår att man även ska beakta standardiseringsarbetets indirekta effekter i frågor såsom utlokalisering av arbetstillfällen, delaktigheten i samhället, utbildning osv. |
2. Kommissionens förslag
2.1 |
I EU:s årliga arbetsprogram behandlas och avspeglas utmaningarna och övervägandena beträffande standardessentiella patent, IKT-standardisering, standardiseringens internationella dimension och automatiserade fordon. |
2.2 |
Programmet avspeglar också det gemensamma initiativet om standardisering från juni 2016 (1). |
2.3 |
Åtgärder fastställs till stöd för följande strategiska prioriteringar som syftar till att stödja relevanta initiativ inom ramen för kommissionens arbetsprogram 2017 och de standardiseringsbehov för 2018 som härrör från dessa initiativ:
|
2.4 |
Kommissionen kommer att anordna en interinstitutionell utbildning för att öka lagstiftares och medlagstiftares förståelse av hur standarder används vid genomförandet av lagstiftning och politik. |
2.5 |
Kommissionen uppmanar också de europeiska standardiseringsorganisationerna att fortsätta och intensifiera sina insatser för att underlätta arbetet för bilaga III-organisationerna och alla andra intressenter, med särskilt fokus på deras interna regler och förfaranden, och på arbete på internationell nivå, i synnerhet inom ISO och IEC. |
3. Allmänna kommentarer
3.1 |
EESK välkomnar det årliga arbetsprogram för 2018 som kommissionen lagt fram, som omfattar sociala frågor och viktiga miljörelaterade frågor, bland annat viktiga ämnen som den cirkulära ekonomin, klimatförändringarna och ren energi. I framtida versioner bör man dock ge en översikt över i vilken utsträckning tidigare årliga program har genomförts. |
3.2 |
Plattformarna och mekanismerna för samordning på IKT-området måste rationaliseras för att undvika dubbelarbete och eventuellt bristande samordning. Alla standardiseringsåtgärder på detta område bör sammanföras i ett enda dokument. |
3.3 |
Öppna standarder är viktiga för den industriella och tekniska utvecklingen i EU. Kommittén uppmanar kommissionen att förhindra sådan användning av patentregler och standarder med sluten källkod som är otillbörlig och strider mot konkurrensprinciperna. När det gäller standardessentiella patent stöder vi principerna om rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande licenser. |
3.4 |
Standardiseringsmodellen gör EU världsledande. EESK framhåller kommissionens arbete på detta område. De europeiska standardernas enhetlighet och samstämmighet säkerställs genom den underliggande principen om ”en standard, en provning – godtagna i hela Europa”. Detta ger företagen investeringssäkerhet samt rättslig och finansiell säkerhet. |
3.5 |
Med tanke på det europeiska standardiseringssystemets (ESS) särskilda karaktär och betydelse för industrin, de små och medelstora företagen, konsumenterna och arbetstagarna uppmanar EESK kommissionen att bibehålla tillräckligt med budgetmedel och personal för att målen i förordning (EU) nr 1025/2012 ska kunna uppnås. |
3.6 |
Kommittén efterlyser en noggrann övervakning av de viktigaste standardiseringsaktörernas insatser för att stärka delaktigheten i ESS. EESK skulle som en prioriterad åtgärd kunna skapa ett ad hoc-forum om delaktigheten i ESS. Detta organ skulle ansvara för att anordna ett årligt offentligt samråd i syfte att bedöma de framsteg som gjorts på detta område. |
3.7 |
Med tanke på att det för närvarande saknas tillfredsställande åtgärder efter domstolens avgörande i målet James Elliott (2), som för första gången erkänner att europeiska standarder är en del av EU:s lagstiftning, vill EESK betona vikten av att kommissionen utövar sina nödvändiga befogenheter att kontrollera standardiseringsarbetet i nära samarbete med de övriga EU-institutionerna, och efterlyser en interinstitutionell diskussion om denna fråga. |
3.8 |
EESK föreslår att kommissionen ska undersöka samrådsprocessen om det preliminära utkastet till unionens årliga arbetsprogram, eftersom den inte resulterat i någon strategisk vision, någon struktur, någon kontext eller någon förklaring av skälen till de förslag som lagts fram. |
4. Kommentarer om de åtgärder som ska vidtas under 2018
En nysatsning på sysselsättning, tillväxt och investeringar
4.1 Fastställa standardiserade regler för tillverkning av gödselmedel (även organiska) (3)
Kommittén har redan konstaterat att vissa definitioner av och standarder för gödselmedel från returråvaror inte är tydliga. För att förbättra genomförandet av den nya förordningen rekommenderar EESK en mer ingående integration och harmonisering med det gällande avfallsdirektivet (4) och att man även beaktar vikten av miljöhänsyn i fråga om gödselmedel.
Den digitala inre marknaden
4.2 Förbättra kvaliteten på fasta och trådlösa mobila tjänster (5)
4.2.1 |
Standardisering spelar en obestridligt viktig roll på detta område och förhindrar en fragmentering av marknaden som kan leda till konkurrenshämmande metoder (6). |
4.2.2 |
EESK stöder till fullo kommissionen när det gäller strategin för den digitala inre marknaden, men vill påpeka att den har betydande konsekvenser för organisationen av den europeiska arbetsmarknaden, eftersom ett ökande antal ”crowd-arbetare” arbetar för plattformar i ofta mycket kortlivade och ”flyktiga” anställningsförhållanden. |
4.2.3 |
Digitaliseringen av industrin är en världsomfattande tendens som bara kommer att öka under de närmaste åren. IKT-standarder är nödvändiga vid utvecklingen av digital teknik inom många industrisektorer. Globala ”de facto”-standarder drivs dock ofta på av branschjättar från länder utanför EU. |
4.2.4 |
De officiella standardiseringsorganens (CEN, Cenelec, Etsi) utarbetande av nationella, europeiska eller internationella standarder tar för lång tid för den snabbt föränderliga digitala tekniken. Företagen utvecklar därför sina egna standarder på mycket kortare tid och med sina egna regler. |
4.2.5 |
Det finns en risk för att utvecklingen av standarder kommer att bli icke-transparent och exklusiv. |
4.3 Fastställa regler som underlättar utvecklingen av 5G-teknik på 26 GHz-bandet (24,25–27,50 GHz) och andra band med högre våglängder (7)
EESK betraktar denna åtgärd som nödvändig för att EU ska kunna behålla sin ledande ställning i införandet av 5G-teknik.
4.4 Fastställa gemensamma standarder för bättre radiokommunikationssystem, utbyte av passageraruppgifter och tidtabeller samt it-säkerhet (8)
EESK föreslår att tekniska förändringar och nya affärsmodeller som uppstår inom turismsektorn också ska standardiseras samt att utvecklingen av integrerade smarta biljett- och informationstjänster ska främjas.
4.5 Driftskompatibilitet och datautbyte mellan operatörer för att uppmuntra effektivare transport- och logistiktjänster (9)
Kommissionen föreslår ”kompletterande åtgärder” när det gäller fastställande av standarder. Det är dock viktigt att komma ihåg de stora kommande utmaningarna i denna bransch med tanke på den rådande situationen: upprepad uppgiftslämning till olika system pga. en mosaik av inkompatibla standarder; bristande sammankoppling mellan system och otillräckligt förtroende för skyddet av känsliga data; e-transportdokument som inte erkänns av myndigheter, banker, försäkringsbolag; avsaknad av en kritisk massa av aktörer som delar data och utforskar nya affärsmöjligheter (10).
En motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik
4.6 Skapa nya sensorer och mätmetoder för att bedöma luftkvalitet (11) ; övervaka utsläppen av ammoniak (NH3), klor och klordioxid till luften och utsläppen av vätefluorid (eller alla gasformiga fluorider) från industrisektorer (12) ; skydda hälsan från polycykliska aromatiska kolväten (13)
Kommittén välkomnar de föreslagna förbättringarna, som bidrar avsevärt till att förbättra miljön och människors hälsa. Allmänhetens exponering för polycykliska aromatiska kolväten, varav många är kända carcinogener, har sedan länge erkänts som en källa till oro och genom flera EU-rättsakter begränsas redan förekomsten av dessa ämnen i vissa livsmedel, i vattnet och i luften.
4.7 Ekodesign: minska många produkters förbrukning (datorer osv.) (14); energieffektivitetsmärkning av centraliserade system (15) ; grön infrastruktur (16)
EESK betonar motståndskraften hos viktig infrastruktur i EU mot bakgrund av klimatförändringarnas oundvikliga påverkan och standardiseringssystemets långsamma reaktion när det gäller att ta itu med denna viktiga fråga. Standarder kan stärka utvecklingen av grön infrastruktur och bidra till en förbättrad resurseffektivitet inom byggsektorn och bättre motståndskraft mot effekterna av klimatförändringarna.
4.8 Utveckla standarder för en andel etanol i bensin på 20/25 % (nu 10 %) (17)
Om kommissionen beslutar att ge CEN mandat i denna fråga rekommenderar EESK starkt att man ska beakta den ekologiska inverkan av monokulturplantager; skadorna på vatten och mark av användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel; jorderosion; läckage av näringsämnen; ökad användning av färskvattenresurser; minskad biologisk mångfald och förlust av vilda djurs och växters livsmiljöer (18).
4.9 Harmonisering av kriterierna för utsläpp i transportsektorn (19)
EESK anser att kommissionen bör lägga fram mer konkreta förslag om denna åtgärd, som det finns ett tydligt behov av. Det är värt att notera att det första steget mot att minska utsläppen i transportsektorn vidtogs 1995 (20).
Den inre marknaden
4.10 Stärka rollen för den europeiska kommittén för utarbetande av standarder för inlandssjöfarten (Cesni) (21)
Åtgärder krävs med tanke på det mycket stora antalet nuvarande krav på närsjöfarten (22), men EESK anser att förslaget bör vara mer konkret.
4.11 Färdplan för nedströmsstandardisering i det europeiska globala systemet för satellitnavigering och genomförande av färdplanen och ökad driftskompatibilitet för Galileos tjänster med luftfartsmarknaden (23)
EESK ställer sig till fullo bakom detta förslag, och noterar att den globala marknaden för GNSS-baserade produkter och tjänster – kallad ”nedströmsmarknaden” – var värd 200 miljarder euro 2013 (24).
4.12 E-upphandling (25)
Harmonisering är ett viktigt steg på vägen mot demokratisering av en marknad som är avsedd att vara öppen och tillgänglig, med sikte på en omfattande användning av offentliga medel. Samtidigt är det viktigt att hålla kostnaderna låga för att utforma, anpassa och underhålla befintliga plattformar. Standardiseringen är med andra ord ytterst viktig (26).
4.13 Utveckla standarder för skrivare och annan utrustning (27)
EESK instämmer i behovet av nya harmoniserade standarder eftersom konsumenterna förväntar sig att nya och innovativa produkter såsom 3D-skrivare, robotar och självkörande fordon ska vara lika säkra som mer traditionella produkter. Det är ytterst viktigt att nya produkter inte utgör något hot mot konsumenternas säkerhet.
4.14 Uppdatera kraven på säkerhet och prestanda för medicintekniska produkter (28)
EESK håller med kommissionen om att den nya förordningen stärker kraven på säkerhet och prestanda för medicintekniska produkter i syfte att hålla jämna steg med den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Detta är det huvudsakliga målet, men eftersom ny teknik är den främsta orsaken till de kraftigt stigande hälso- och sjukvårdsutgifterna föreslår EESK att kostnadseffektivitet också ska beaktas.
4.15 Uppdatera säkerhets- och hygienkraven för byggprodukter i kontakt med dricksvatten (29)
EESK beklagar att man efter hela tio år av diskussioner ännu inte har tagit fram europeiska standarder på detta område. Genom beslutet om att ändra det nuvarande mandatet (M/136) (30) åläggs standardiseringsorganen att lägga fram de inledande resultaten före slutet av 2018.
4.16 Stödja arbete med väsentliga krav för obemannade luftfartygssystem (UAS) (31)
EESK noterar att den offentliga debatten om användningen av drönarteknik för fritidstillämpningar och kommersiella tillämpningar, inklusive dess säkerhetsrisker, har ökat. Internationella standarder är avgörande för att skapa en global kommersiell marknad. Det är mycket viktigt att dessa standarder leder till ett globalt harmoniserat luftrum för rutinmässigt UAS-tillträde som ökar de kommersiella möjligheterna utan att göra avkall på säkerheten och luftrummets övergripande effektivitet. Avgörande standarder som för närvarande tas fram omfattar ”upptäck och undvik” och ”styrning och kontroll” (32).
4.17 Översyn av de harmoniserade kriterierna för explosiva varor för civilt bruk (särskilt detonatorer) (33)
Syftet med denna åtgärd är att öka säkerheten för explosiva varor för civilt bruk, men allmänt använda produkter (särskilt elektroniska detonatorer) omfattas inte alls av de befintliga harmoniserade standarderna. Kommittén anser naturligtvis att förslaget är fullt tillräckligt.
4.18 Driftskompatibilitet: nya tekniska specifikationer för driftskompatibilitet i järnvägssystemet (34)
EESK välkomnar detta förslag som ytterligare ett steg på den långa vägen mot järnvägsintegration i Europa. I detta fall främjar standarderna för rullande materiel för 1 520 mm spårvidd förhållandet till den europeiska spårvidden 1 435 mm.
4.19 Skydd av arbetstagarnas hälsa mot risker på grund av explosiva omgivningar (Atex) (35)
EESK instämmer helt i detta eftersom det nya Atex-direktivet kräver en uppdatering av mandatet i enlighet med den nya lagstiftningsramen.
4.20 Förbättra konsumentsäkerheten (36)
EESK hoppas att de nya standarderna är förenliga med principen om att konsumentskydd förutsätter att de varor och tjänster som tillhandahålls konsumenterna inte utgör någon fara för konsumenternas hälsa när de används under normala eller förutsebara förhållanden, och att de om de skulle utgöra en fara dras tillbaka från marknaden med hjälp av snabba, enkla förfaranden (37).
Ett område med rättvisa och grundläggande rättigheter
4.21 Standardisering: fastställa krav för detektionsutrustning för skydd mot terroristattacker (inom andra områden än luftfarten) (38)
EESK stöder visserligen helt och hållet denna åtgärd, men understryker att samarbete mellan EU och Förenta staterna är nödvändigt, med tanke på att båda lider av terrorismens gissel (39). Det är värt att ta itu med bl.a. frågor som rör it-säkerhet och hot som är specifika för transportsektorn.
EU som en starkare aktör på den internationella scenen
4.22 Utveckling: stödja medlemsstaternas insatser för att utveckla gemensamma europeiska försvarsresurser (minimistandarder) (40)
I väntan på mer information om den studie som håller på att utarbetas av kommissionen och dess efterföljande beslut stöder EESK utarbetandet av gemensamma standarder för både vapen och produkter med dubbla användningsområden, samtidigt som man undviker dubblering av befintliga standarder, framför allt Natostandarder (41).
5. Internationellt samarbete
5.1 |
EESK stöder kommissionens initiativ för att intensifiera den politiska dialogen med de internationella standardiseringsaktörerna, men skulle vilja fästa dess uppmärksamhet på att ett växande antal standarder nu utarbetas på internationell nivå utan samordnade europeiska synpunkter. |
5.2 |
Denna internationalisering av standardiseringen har konsekvenser: samhällsintressenter, små och medelstora företag och marknadstillsynsmyndigheter kan inte längre delta eftersom de saknar tillräckliga resurser för att aktivt påverka den internationella standardiseringsmiljön. |
5.3 |
Eftersom dessa internationella standarder kan övertas direkt på nationell nivå, utan de europeiska standardiseringsorganisationernas deltagande, finns det en växande risk för avharmonisering av den inre marknaden. |
6. Delaktighet
EESK välkomnar kommissionens åtgärder för att övervaka framstegen i genomförandet av ett verkligt inkluderande europeiskt standardiseringssystem. EESK uppmuntrar med eftertryck de europeiska standardiseringsorganisationerna att förenkla förfarandena för bilaga III-organisationernas tillträde till processen för utarbetande av standarder och på så sätt ”sänka ribban” för faktiskt deltagande.
7. Genomförande av det gemensamma initiativet om standardisering
7.1 |
EESK välkomnar de olika åtgärderna inom det gemensamma initiativet om standardisering. När det gäller en ”undersökning om de ekonomiska och samhälleliga effekterna, liksom åtkomst till standarder i EU och Efta” på EU-nivå föreslår kommittén också att man ska beakta standardiseringsarbetets indirekta effekter, med fokus på frågor såsom utlokalisering av arbetstillfällen, delaktigheten i samhället, utbildning osv. |
7.2 |
EESK välkomnar initiativen för att påskynda processen för att leverera standarder, men befarar att detta ska ske till priset av minskad ”synlighet” för det förberedande arbete som leder till standarder. |
Bryssel den 17 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) COM(2015) 550 final.
(2) C-613/14 – James Elliott Construction.
(3) COM(2016) 157 final.
(4) EUT C 389, 21.10.2016, s. 80.
(5) COM(2016) 176 final.
(6) Berec (Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation), ”Report on Enabling the Internet of Things”, 12.2.2016.
(7) Direktiv 2014/53/EU (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62).
(8) Direktiv (EU) 2016/797 (EUT L 138, 26.5.2016, s. 44).
(9) COM(2011) 144 final, COM(2009) 8 final, COM(2013) 913 final, SWD(2013) 524 final, C(2015) 2259 final.
(10) Se ”Digital Transport and Logistics Forum – Background”, 2015.
(11) Direktiv 2008/50/EG (EUT L 152, 11.6.2008, s. 1), direktiv 2004/107/EG (EUT L 23, 26.1.2005, s. 3).
(12) Direktiv 2010/75/EU (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
(13) Förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
(14) Direktiv 2009/125/EG (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).
(15) Direktiv 2009/28/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16).
COM(2016) 767 final.
(16) COM(2013) 249 final; COM(2013) 216 final; COM(2014) 445 final.
(17) Direktiv 2009/28/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16).
(18) Project: Biofuel Marketplace. Maj 2006.
(19) Direktiv 2003/87/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).
(20) COM(95) 302 final.
(21) Direktiv (EU) 2016/1629 (EUT L 252, 16.9.2016, s. 118).
(22) European Standard laying down Technical Requirements for Inland Navigation vessels. Edition 2015/1.
(23) COM(2016) 705 final.
(24) Galileo Services Position Paper on the main priorities of the Horizon 2020 Space Work Programme 2018–2020.
(25) COM(2013) 453 final; direktivet om offentlig upphandling (2014/24/EU); COM(2015) 0192 final.
(26) EUT C 67, 6.3.2014, s. 96.
(27) Direktiv 2006/42/EG, direktiv 95/16/EG (omarbetning) (EUT L 157, 9.6.2006, s. 24).
(28) Förordning (EU) 2017/745 (EUT L 117, 5.5.2017, s. 1), förordning (EU) 2017/746 (EUT L 117, 5.5.2017, s. 176).
(29) Förordning (EU) nr 305/2011 (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5), rådets direktiv 98/83/EG (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32).
(30) Reviderat mandat för CEN/Cenelec.
(31) COM(2015) 613 final.
(32) ISO. How standards will target the drone industry.
(33) Direktiv 2014/28/EU (EUT L 96, 29.3.2014, s. 1).
(34) Direktiv (EU) 2016/797 (EUT L 138, 26.5.2016, s. 44).
(35) Direktiv 2014/34/EU (EUT L 96, 29.3.2014, s. 309).
(36) Direktiv 2001/95/EG (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4).
(37) EUT C 271, 19.9.2013, s. 81.
(38) COM(2014) 247 final; COM(2015) 624 final; COM(2012) 417 final.
(39) The Benefits of U.S.-European Security Standardisation. National Institute of Standards and Technology. Förenta staternas handelsministerium, juni 2012.
(40) COM(2016) 950 final.
(41) EUT C 288, 31.8.2017, s. 62.
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/24 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter och om ersättande av rådets rambeslut 2001/413/RIF
[COM(2017) 489 final – 2017/0226 (COD)]
(2018/C 197/04)
Föredragande: |
Victor ALISTAR |
Remiss |
Europaparlamentet, 2.10.2017 Rådet, 25.10.2017 |
Rättslig grund |
Artikel 83 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
Ansvarig facksektion |
Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion |
Antagande av facksektionen |
18.12.2017 |
Antagande vid plenarsessionen |
18.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
129/0/1 |
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
EESK välkomnar kommissionens initiativ att prioritera bekämpningen av it-brottslighet, en företeelse som drabbar elektroniska betalningsmedel, även om detta borde ha gjorts för länge sedan. Digitaliseringens fördelar bör också åtföljas av mekanismer för att bemöta de utmaningar som den medför för att såväl den europeiska ekonomin som de europeiska medborgarna fullt ut ska kunna dra fördel av informationssamhället. Kommittén välkomnar kommissionens förslag, eftersom det syftar till att skydda EU:s medborgare och företag mot nätverk som ägnar sig åt it-brottslighet och eftersom det säkerställer att åtgärder vidtas för att öka förtroendet för användningen av elektroniska betalningsmedel. |
1.2 |
Efter att ha analyserat förslaget till direktiv kan EESK konstatera att det finns vissa brister som bör åtgärdas och korrigeras: |
1.2.1 |
I artikel 11 om fastställandet av behörighet i fråga om utredningar bör man klargöra huruvida den grundläggande faktorn är gärningsmannens eller det använda dator- eller informationssystemets geografiska placering för att undvika en behörighetskonflikt. I samband med detta efterlyser EESK att det i artikel 11 införs en ny punkt om lösning av behörighetskonflikter genom tillämpning av en av de två metoder som föreslås. |
1.2.2 |
Förslaget till direktiv behandlar inte heller på ett effektivt sätt den situation som uppstår om även andra jurisdiktioner utanför EU är involverade och metoden för hänskjutande till andra rättsliga instrument för internationellt rättsligt samarbete. En förutsägbar och tydlig ram för förfarandet bör således inrättas. |
1.2.3 |
Artikel 16 om förebyggande åtgärder bör kompletteras med specifika åtgärder, som föreskrivs i medlemsstaternas införlivande lagstiftning, när det gäller informationsskyldigheten som antingen åligger de operatörer som utfärdar elektroniska betalningsmedel eller de nationella regleringsmyndigheterna, eller de instanser som ansvarar för finansiell utbildning. |
1.2.4 |
När det gäller artiklarna 12 och 13 bör man också föreskriva utbyte av bästa praxis i fråga om att upptäcka, utreda och lösa fall av it-brottslighet baserad på bedrägerier med elektroniska betalningsmedel. |
1.3 |
Även om den berörda lagstiftningen rör utredningsmässigt och rättsligt samarbete i fråga om datorbedrägerier, är det viktigt att också inrätta mekanismer som har en avskräckande funktion och som syftar till att informera allmänheten om brottslingarnas tillvägagångssätt, genom informationskampanjer som genomförs av medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. |
1.4 |
För att åtgärderna för att skydda personer ska vara effektiva och för att de mål som ligger till grund för initiativet (dvs. att öka förtroendet för elektroniska och digitala betalningsmedel samt stärka överensstämmelsen och de förebyggande åtgärderna) ska uppnås måste artikel 15 innehålla ett krav på att det i nationell lagstiftning införs en finansiell försäkring mot bedrägerier, som innebär en skyldighet att till 100 % ersätta de offer för datorbedrägerier som drabbas såsom innehavare av elektroniska betalningsmedel. Denna ersättning ska utbetalas efter det att den utfärdande enheten slutfört sin utredning, såsom berörd civilrättslig part. |
1.5 |
För att strategierna mot förfalskning av elektroniska betalningsmedel ska vara effektiva och ändamålsenliga bör det i direktivet införas en skyldighet att rapportera incidenter med förfalskade elektroniska betalningsmedel, såsom också är fallet med rapporteringsskyldigheten inom ramen för strategierna för att bekämpa penningtvätt eller i förordningen om skydd av personuppgifter. |
1.6 |
EESK understryker behovet av att öka kapaciteten att förstå bedrägerier med elektroniska och digitala betalningsmedel som företeelse och att förebygga dessa genom att inrätta en mekanism för insamling av statistiska uppgifter i syfte att stärka strategierna för förebyggande och avhjälpande av följderna av sådana bedrägerier. Dessutom måste det fortlöpande göras bedömningar av konsekvenserna av införlivandeåtgärderna på medlemsstatsnivå, med en årlig kvantitativ rapportering och en kvalitativ bedömning av konsekvenserna vartannat eller vart tredje år, för att bedöma politikens effektivitet och behovet av anpassning. |
1.7 |
För att på medellång sikt effektivisera kampen mot datorbedrägerier och förfalskning av betalningsmedel bör man stärka bestämmelsen i artikel 16 genom att tydligt ange medlemsstaternas skyldighet att bygga upp sakkunskap inom området, genom att utnyttja utredningserfarenhet och erfarenhetsutbyte, i syfte att förbättra de utexaminerades generella kompetens (med hjälp av valfria kurser) och kompetensen hos experter och utredare (med hjälp av specialiserad fortbildning). |
1.8 |
Kommittén anser också att samarbete på fältet är helt nödvändigt och bör främjas. Detta gäller såväl nationellt och gränsöverskridande samarbete som samarbete för att bekämpa och förebygga denna typ av brottslighet. Alla berörda aktörer inom både den offentliga och den privata sektorn bör involveras i detta. |
1.9 |
När det gäller risken för förvirring i fråga om föremålet för lagstiftningen, föreslår vi att man i titeln på rättsakten byter ut begreppet andra betalningsmedel än kontanter (non-cash means of payment) mot elektroniska och digitala betalningsmedel (electronic and digital means of payment). |
2. Kommissionens förslag
2.1 |
Syftet med direktivet är att säkerställa en harmonisering av de berörda verktygen och en förstärkning av medlemsstaternas kapacitet att utreda bedrägerier som begås med elektroniska eller digitala betalningsmedel. Lagförslaget avser att främja gränsöverskridande samarbete mellan utredande myndigheter och att fastställa en uppsättning åtgärder beträffande detta samarbete, samt gemensamma miniminormer för förebyggande arbete, stöd till brottsoffer och ansvarsutkrävande av dem som utfärdar dessa instrument. I detta sammanhang har man valt strategin att fastställa tillämpningsområdet för instrumentet, som syftar till att tillhandahålla ett teknikneutralt perspektiv. |
2.2 |
Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och diversifieringen av tillvägagångssätten vid datorbedrägerier, bl.a. de strategier som kriminella grupper använder, medger kommissionen i En strategi för en inre digital marknad i Europa (1) att rambeslutet inte är tillräckligt för att hantera nya utmaningar och den tekniska utvecklingen, såsom virtuella valutor och mobila betalningar. |
2.3 |
Räknat i antal transaktioner är kort den viktigaste kontantlösa betalningsmetoden i EU. Enligt en studie från Europeiska centralbanken motsvarade 2013 bedrägerierna med kort utgivna i euroområdet ett belopp av 1,44 miljarder euro, och de fortsätter att öka (2). Det finns endast bedrägeriuppgifter för kortbetalningar, men kort är också det viktigaste kontantlösa betalningsmedlet i EU mätt i antal transaktioner (3). |
2.4 |
Kommissionens analys visar att ett av de områden som är mest utsatta för bedrägerier är elektroniska betalningar för resekostnader – tåg- och flygbiljetter, logi och andra därmed sammanhängande transaktioner, utöver andra typer av betalningar. |
2.5 |
När det gäller tillämpningsområdet syftar kommissionens förslag till att säkerställa en stabil och tekniskt neutral ram, undanröja operativa hinder och stärka det förebyggande arbetet mot bedrägerier med elektroniska betalningsmedel. |
2.6 |
För att säkerställa att det finns effektiva metoder för bekämpning av bedrägerier med elektroniska betalningsmedel och it-brottslighet fastställs i förslaget till direktiv gemensamma regler för nationell lagstiftning om de brott som omfattas av den straffrättsliga lagstiftningen beträffande datorbedrägerier med betalningsmedel, om deltagande i brottslig verksamhet och den straffrättsliga politiken beträffande påföljder, om juridiska personers rättsliga ansvar och enhetligheten i de avskräckande påföljderna. EESK noterar att det är första gången som man vidtar åtgärder för att reglera elektroniska virtuella valutor inom ramen för Europeiska unionens lagstiftning. Definitionen av brott omfattar gärningar som inte omedelbart utgör ett faktiskt bedrägeri, men som begås som en förberedelse för ett bedrägeri (stöld och förfalskning, men också försäljning och innehav av stulna betalningsmedel). |
2.7 |
För att effektivisera det europeiska samarbetet för att bekämpa it-brottslighet och bedrägerier med elektroniska betalningsmedel föreskrivs i direktivet att det ska fastställas specifika och relevanta bestämmelser om institutionella mekanismer och utredningsbefogenheter i medlemsstaterna, samt om en europeisk mekanism för utbyte av information mellan nationella myndigheter. |
2.8 |
Ett mycket viktigt inslag i förslaget är införandet av en skyldighet att inrätta effektiva metoder för att skydda brottsoffrens intressen, så att de garanteras tillgång till ett effektivt rättsmedel. |
2.9 |
Kommissionens förslag faller helt inom Europeiska unionens behörighetsområde i enlighet med artikel 83 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och i förslaget efterlyses en minimiharmonisering mellan medlemsstaterna, inom ramen för en införlivandeperiod på 24 månader. |
3. Allmänna kommentarer
3.1 |
Det valda lagstiftningsalternativet är mycket lämpligare, eftersom man genom ett direktiv kan fastställa regler som är rättsligt bindande i alla nationella jurisdiktioner (med undantag för Danmark, om inte landet ansluter sig frivilligt), vilket skulle ha en mycket större betydelse än den harmonisering av förfaranden som fastställdes genom rambeslut 2001/413/JAI, utan att påverka dess innehåll. |
3.2 |
EESK konstaterar att utkastet till direktiv samverkar med andra rättsliga instrument som medlemsstaterna är parter i och kompletterar annan unionspolitik, såsom de alleuropeiska mekanismerna för straffrättsligt samarbete samt bekämpningen av datorbedrägerier och penningtvätt. I detta sammanhang bör man också framhålla behovet av överensstämmelse med de metoder för skydd av personuppgifter som tillämpas av finansinstitut och med it-säkerhetsåtgärderna. |
3.3 |
I princip finns det på EU-nivå ett antal rättsliga instrument som föreskriver de nödvändiga reglerna för den finansiella marknaden och de finansiella tjänsterna, genom att fastställa skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet vid utfärdande, hantering och säkring av betalningsmedel, men förslaget till direktiv är en av de åtgärder som krävs för att stärka den rättsliga infrastrukturen för rapportering och utredning av och straffrättsliga påföljder mot datorbedrägerier med betalningsmedel. |
3.4 |
EESK understryker behovet av att öka kapaciteten att förstå bedrägerier med elektroniska och digitala betalningsmedel som företeelse och att förebygga dessa genom att inrätta en mekanism för insamling av statistiska uppgifter i syfte att stärka strategierna för förebyggande och avhjälpande av följderna av sådana bedrägerier. Dessutom måste det fortlöpande göras bedömningar av konsekvenserna av införlivandeåtgärderna på medlemsstatsnivå, med en årlig kvantitativ rapportering och en kvalitativ bedömning av konsekvenserna vartannat eller vart tredje år, för att bedöma politikens effektivitet och behovet av anpassning. |
3.5 |
Med tanke på att det rättsliga ansvaret för juridiska personer och påföljder kommer att fastställas inom ramen för en mer robust mekanism för säkerställande av rättsmedel, bör man också åter framhålla att operatörer som tillhandahåller produkter för elektronisk betalning eller använder plattformar för onlinebetalningar måste ges stöd så att de kan följa de sektoriella bestämmelserna (4). |
3.6 |
Vad gäller den mekanism för informationsutbyte om utredningar av bedrägerier med betalningsmedel i samband med it-brottslighet som inrättas genom bestämmelserna i artiklarna 13 och 14 i förslaget till direktiv, måste kommissionen ges delegerad befogenhet att genom delegerade akter reglera såväl mekanismen för utbyte av information som de standardiserade uppgifterna vid rapportering om ärenden under utredning. |
3.7 |
Även om det i kommissionens meddelande hänvisas till likheten med bestämmelserna i direktiv 2011/93/EU anser EESK att det å ena sidan skulle ha behövts större tydlighet kring de skyldigheter som fastställts avseende förebyggande åtgärder och att man å andra sidan skulle ha behövt införa ett antal skyldigheter när det gäller att upplysa allmänheten om orsaker, risker och individuella metoder för att förebygga bedrägerier, i syfte att undvika bedrägerier med finansiella betalningsmedel som begås av kriminella nätverk för it-brottslighet med hjälp av fällor. |
3.8 |
Genom att utnyttja utredningserfarenhet och erfarenhetsutbyte bör det byggas upp sakkunskap inom området i syfte att, å ena sidan, förbättra den generella kompetensen hos utexaminerade från allmänna utbildningar med hjälp av valfria kurser och, å andra sidan, utarbeta en kompetensram för experter och utredare med hjälp av specialiserade fortbildningsprogram. |
3.9 |
Det är viktigt att ett effektivt samarbete upprättas på fältet för att bekämpa denna typ av brottslighet. Detta samarbete bör organiseras på olika nivåer, och alla berörda aktörer bör involveras i så stor utsträckning som möjligt. Syftet bör inte enbart vara att bekämpa denna allvarliga form av brottslighet utan även att förebygga den. Detta gäller både på nationell nivå och i gränsöverskridande sammanhang. |
3.10 |
Förslaget till direktiv behandlar inte heller på ett effektivt sätt den situation som uppstår om även andra jurisdiktioner utanför EU är involverade och metoden för hänskjutande till andra rättsliga instrument för internationellt rättsligt samarbete. En förutsägbar och tydlig ram för förfarandet bör således inrättas. |
3.11 |
Även om den berörda lagstiftningen rör utredningsmässigt och rättsligt samarbete i fråga om datorbedrägerier, är det viktigt att också inrätta mekanismer som har en avskräckande funktion och som syftar till att informera allmänheten om brottslingarnas tillvägagångssätt, genom informationskampanjer som genomförs av medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. Det är i detta hänseende nödvändigt att i lagförslagets slutbestämmelser hänvisa till de instrument för internationellt straffrättsligt samarbete som kommer att nämnas i situationer med extraterritorialitet och metoden för genomförandet av utredningar med hjälp av dessa instrument. I fråga om förfarandet är det ett användbart och klargörande regleringsinstrument. |
4. Särskilda förslag
4.1 |
I artikel 11 om fastställandet av behörighet i fråga om utredningar bör man klargöra huruvida den grundläggande faktorn är gärningsmannens eller det använda dator- eller informationssystemets geografiska placering för att undvika en behörighetskonflikt mellan den situation som behandlas i artikel 11.2 a, där det hänvisas till gärningsmannens fysiska närvaro, och artikel 11.2 b, där medborgaren har begått brottet på en medlemsstats territorium men har använt en mekanism för åtkomst på distans (”remote shell”). Detta skulle kunna innebära att båda EU-medlemsstaterna skulle vara behöriga. En ny punkt om lösning av behörighetskonflikter bör införas i artikel 11, antingen genom att man fastställer vilket organ som ska ha denna uppgift (t.ex. Eurojust) eller genom att man hänvisar till en liknande mekanism för lösning av behörighetskonflikter (t.ex. rambeslut 2009/948/RIF (5)). |
4.2 |
Artikel 16 om förebyggande åtgärder bör kompletteras med specifika åtgärder, som föreskrivs i medlemsstaternas införlivandelagstiftning, när det gäller informationsskyldigheten som antingen åligger de operatörer som utfärdar elektroniska betalningsmedel eller de nationella regleringsmyndigheterna, eller de instanser som ansvarar för finansiell utbildning. |
4.3 |
När det gäller den skyldighet att inrätta en mekanism för utbyte av information om bedrägeriutredningar som avses i artikel 13 i förslaget till direktiv, är det nödvändigt att fastställa en enda kontaktpunkt, liknande den som finns för bekämpning av penningtvätt eller livsmedelssäkerhet, för att säkerställa enhetlighet på europeisk nivå. Denna enda kontaktpunkt skulle kunna utgöras av justitieministeriet eller av ett annat organ som finns i de flesta jurisdiktioner i EU. EESK anser att uttrycket ”lämpliga kanaler” delvis skulle kunna tillgodose behovet av effektivitet, men inte behovet av enhetlighet. |
4.4 |
När det gäller artiklarna 12 och 13 bör man också föreskriva utbyte av bästa praxis i fråga om att upptäcka, utreda och lösa fall av it-brottslighet baserad på bedrägerier med elektroniska betalningsmedel. |
4.5 |
För att åtgärderna för att skydda personer ska vara effektiva och för att de mål som ligger till grund för initiativet (dvs. att öka förtroendet för elektroniska betalningsmedel samt stärka överensstämmelsen och de förebyggande åtgärderna) ska uppnås måste artikel 15 innehålla ett krav på att det i nationell lagstiftning införs en finansiell försäkring mot bedrägerier, som innebär en skyldighet att till 100 % ersätta de offer för datorbedrägerier som drabbas såsom innehavare av elektroniska betalningsmedel. Denna ersättning ska utbetalas efter det att den utfärdande enheten slutfört sin utredning, såsom berörd civilrättslig part. Dessa garantier bör också omfatta skador som åsamkas näringsidkare i form av små och medelstora företag i händelse av utebliven ersättning, upp till ett rimligt tak som regleras på nationell nivå. |
4.6 |
För att strategierna mot förfalskning av elektroniska betalningsmedel ska vara effektiva och ändamålsenliga bör det i direktivet införas en skyldighet att rapportera incidenter med förfalskade elektroniska betalningsmedel, såsom också är fallet med rapporteringsskyldigheten inom ramen för strategierna för att bekämpa penningtvätt eller i förordningen om skydd av personuppgifter. |
Bryssel den 18 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) COM(2015) 192 final.
(2) Europeiska centralbanken, Fourth report on card fraud, juli 2015 (senaste tillgängliga uppgifter).
(3) Se fotnot 2.
(4) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.
(5) EUT L 328, 15.12.2009, s. 42.
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/29 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang
[COM(2017) 335 final – 2017/0138 (CNS)]
(2018/C 197/05)
Föredragande: |
Victor ALISTAR |
Medföredragande: |
Petru Sorin DANDEA |
Remiss |
Europeiska unionens råd, 10.7.2017 |
Rättslig grund |
Artiklarna 113 och 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
Ansvarig facksektion |
Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning |
Antagande av facksektionen |
20.12.2017 |
Antagande vid plenarsessionen |
18.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
184/2/7 |
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
Kommissionens förslag innehåller ett direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om beskattning och en bilaga med kännetecken som kan tyda på aggressiv skatteplanering. Det föreslås att mekanismen för automatiskt utbyte av upplysningar ska användas för att en medlemsstat ska kunna ställa de upplysningar som rapporterats av förmedlare till andra medlemsstaters förfogande. |
1.2 |
EESK stöder kommissionens förslag med tanke på att medlemsstaterna enligt gällande bestämmelser inte kan utbyta upplysningar om de får kännedom om metoder för skatteundandragande eller skatteflykt. |
1.3 |
EESK välkomnar och stöder kommissionens beslut att ta itu med problemet med förmedlare som främjar aggressiv skatteplanering. Genom att skapa insyn i deras verksamhet med hjälp av den rapporteringsskyldighet som föreslås i förslaget till direktiv kommer man att avskräcka förmedlarna från att erbjuda sina kunder aggressiva skatteplaneringssystem, och därigenom minska den negativa urholkningen av medlemsstaternas skattebaser. Detta bör skapa lika villkor och skatterättvisa för företag som har en ram för aggressiv skatteplanering och de som inte har en sådan, men som i stället måste betala mer i skatt för att kompensera urholkningen av skattebasen i den enskilda medlemsstaten. Därmed svarar förslaget mot önskemålet från en majoritet av de europeiska företagen om skatterättvisa mellan skattebetalare och mot det ökade trycket från individuella skattebetalare. |
1.4 |
I detta sammanhang välkomnar vi kommissionens beslut att ge logistiskt och tekniskt stöd till medlemsstaterna för genomförandet av den säkra centrala medlemsstatskatalog som ska användas för att registrera de upplysningar som kommer att bli föremål för administrativt samarbete. Med tanke på hur komplexa vissa av systemen för aggressiv skatteplanering är rekommenderar EESK att kommissionen också bistår medlemsstaterna vid utbildning av personal som kommer att ha uppgifter i samband med registrering och utbyte av upplysningar. |
1.5 |
Förslaget har ett mycket vidsträckt tillämpningsområde. Det är viktigt att se till att direktivet effektivt avskräcker från aggressiv skatteplanering. Mer detaljerade krav för kvalificering av rapporteringspliktiga transaktioner krävs för att undvika överrapportering från företag med tidskrävande administration för både skattemyndigheterna och skattebetalarna. |
1.6 |
EESK noterar att kravet på att iaktta armlängdsprincipen i OECD:s riktlinjer för internprissättning inte är en exakt vetenskap och oundvikligen innebär en subjektiv tolkning av skattebetalare och skattemyndigheter. EESK efterlyser därför lämplig och konstruktiv vägledning från kommissionen och medlemsstaterna om huruvida transaktionerna omfattas av detta kännetecken eller inte. |
1.7 |
EESK konstaterar att skattebetalaren har det yttersta ansvaret för att följa det föreslagna direktivet. För att uppfylla kravet på proportionalitet måste de administrativa kostnaderna minskas i möjligaste mån för företag av alla storlekar. |
1.8 |
EESK uppmanar kommissionen att se över tidsfristen på fem dagar för rapportering för att säkerställa att den kan tillämpas av enheter som omfattas av rapporteringsskyldigheten och att den samtidigt är förenlig med målet om en effektiv rapporteringsstrategi. Det förefaller således vara nödvändigt och proportionerligt att förlänga tidsfristen. |
1.9 |
Förslaget till direktiv lämnar några problem olösta, bl.a. hur det ska tillämpas på skattebetalare i den digitala ekonomin, med tanke på svårigheterna att fastställa deras fysiska närvaro som skattesubjekt i de enskilda medlemsstaternas jurisdiktioner. En annan fråga rör klarheten hos de i förslaget fastställda kriterier som syftar till en enhetlig strategi i de nationella bestämmelserna för sanktioner vid underlåtenhet att rapportera. |
1.10 |
Vi vill påpeka att rapporteringsmekanismerna inte får leda till en instabil skattelagstiftning till följd av frekventa ändringar och att man bör ta hänsyn till att direkt beskattning faller inom medlemsstaternas lagstiftningsbehörighet. |
2. Kommissionens förslag
2.1 |
Globaliseringen har lett till att kapitalet blivit rörligare än någonsin tidigare. I detta sammanhang och i ljuset av de senaste årens skandaler (1) beträffande företag och jurisdiktioner som främjat system för aggressiv skatteplanering, vilket ofta lett till en minskning av medlemsstaternas skattebas, har kommissionen placerat kampen mot skatteflykt och aggressiv skatteplanering högt upp på dagordningen. |
2.2 |
Kommissionens förslag innehåller ett direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om beskattning och en bilaga med kännetecken som kan tyda på aggressiv skatteplanering. |
2.3 |
Genom förslaget till direktiv införs ett rapporteringskrav för institutioner och yrkesutövare som tillhandahåller rådgivning om skatteplanering, vilka i direktivet benämns förmedlare. Det kan handla om skatterådgivare, banker, kreditvärderingsinstitut och andra som uppfyller definitionen på en förmedlare, dvs. ”en person som bär ansvaret gentemot skattebetalarna för utformning, marknadsföring, organisation eller förvaltning av genomförandet av de skattemässiga aspekterna av ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang, eller serier av sådana arrangemang, vid tillhandahållande av tjänster som rör beskattning”. Under vissa omständigheter blir skyldigheten att lämna information skattebetalarens ansvar. |
2.4 |
De enheter, fysiska personer och företag som ger råd om skatteplanering kommer att vara skyldiga att redogöra för rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang, eller serier av sådana arrangemang, senast fem dagar efter det att systemet har ställts till förfogande för genomförande. Upplysningarna kommer att göras tillgängliga för den berörda skattemyndigheten och omfattas av det automatiska utbytet av upplysningar mellan medlemsstaternas skattemyndigheter. Det automatiska utbytet kommer att genomföras på kvartalsbasis. |
2.5 |
Kommissionen anser att direktivet kommer att ha en avskräckande effekt på förmedlare som tillhandahåller rådgivning i fråga om aggressiv skatteplanering och leda till en minskning av den aggressiva skatteplaneringen. |
2.6 |
Kommissionen har övervägt tre alternativ för att uppnå de politiska målen: en (icke bindande) rekommendation om att medlemsstaterna ska införa obligatoriska åtgärder för lämnande av upplysningar i den nationella lagstiftningen, en uppförandekodex för förmedlare eller ett EU-direktiv som ålägger medlemsstaterna att införa ett obligatoriskt system för lämnande av upplysningar. |
2.7 |
Kommissionen har valt att använda sig av ett direktiv för att säkerställa att åtgärderna för att bekämpa aggressiv skatteplanering genomförs på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna. Kommissionens initiativ motsvarar åtgärd 12 i OECD:s BEPS-program, som rekommenderar att förmedlare ska avskräckas från att tillhandahålla rådgivning till företag i fråga om aggressiv skatteplanering. Kommissionens initiativ inför en uppsättning verktyg för att genomföra denna åtgärd i praktiken. |
2.8 |
Kommissionens förslag bygger på principen om dialog mellan skattebetalaren och skattemyndigheten samt på principen om lojalt samarbete mellan dem på den gemensamma marknaden. Den mekanism som ska inrättas är förhandsanmälan av verksamhet som kan utgöra aggressiv skatteplanering, med fyra typer av standardindikatorer (eller ”kännetecken”) som fastställs i bilagan till förslaget till direktiv. Det bör stå klart att bara det att en anmälan görs inte automatiskt innebär att det finns ett antagande om aggressiv skatteplanering, utan att en dialog inleds mellan skattebetalaren och skattejurisdiktionen. Kommissionen har således valt en förebyggande strategi som kan minska risken för att skattebetalarna drabbas av sanktioner. |
2.9 |
I förslaget till direktiv har kommissionen också fastställt en direkt förhandsrapporteringsskyldighet för skattebetalarna om det system eller den verksamhet som kan utgöra aggressiv skatteplanering genomförs på förslag från företagets egna interna avdelningar, utan inblandning av eller råd från någon rådgivare, eller om förmedlaren/rådgivaren är bunden av en sekretessbestämmelse eller skyddas av nationell lagstiftning om tystnadsplikt, eller om förmedlaren eller rådgivaren inte omfattas av en medlemsstats jurisdiktion. |
3. Allmänna och särskilda kommentarer
3.1 |
EESK välkomnar och stöder kommissionens beslut att ta itu med problemet med förmedlare som främjar aggressiv skatteplanering. Genom att skapa insyn i deras verksamhet med hjälp av den rapporteringsskyldighet som föreslås i förslaget till direktiv kommer man att avskräcka förmedlarna från att erbjuda sina kunder skatteplaneringssystem som på ett konstlat sätt minskar det belopp som dessa betalar i skatt. Direktivet kommer således att minska den negativa urholkningen av medlemsstaternas skattebaser. |
3.2 |
Det föreslagna direktivet utgår från att skattebetalarna handlar i god tro snarare än för att avsiktligt undvika skattebördan. Det bör betonas att rapporteringen av skattearrangemang som skulle kunna utgöra aggressiv skatteplanering inte i sig nödvändigtvis innebär att aggressiv skatteplanering faktiskt har ägt rum. |
3.3 |
Kommissionens förslag bör göra det möjligt att skapa lika villkor för och skatterättvisa mellan företag som har en ram för aggressiv skatteplanering och de som inte har en sådan ram, men som i stället måste betala mer i skatt för att kompensera urholkningen av skattebasen i den enskilda medlemsstaten. |
3.4 |
Förslaget har ett mycket vidsträckt tillämpningsområde. Det är viktigt att se till att direktivet effektivt avskräcker från aggressiv skatteplanering. Mer detaljerade krav för kvalificering av rapporteringspliktiga transaktioner krävs för att undvika överrapportering från företag med tidskrävande administration för både skattemyndigheterna och skattebetalarna. |
3.5 |
Man bör undvika en stor mängd olika tolkningar, och därför krävs mer vägledning från kommissionen och medlemsstaterna för att göra förslaget effektivt. Detta gäller särskilt tillämpningen av armlängdsprincipen i OECD:s riktlinjer för internprissättning. |
3.6 |
Förslaget till direktiv lämnar dessutom några problem olösta, bl.a. hur det ska tillämpas på skattebetalare i den digitala ekonomin, med tanke på svårigheterna att fastställa deras fysiska närvaro som skattesubjekt i de enskilda medlemsstaternas jurisdiktioner. En annan fråga rör klarheten hos de i förslaget fastställda kriterier som syftar till en enhetlig strategi i de nationella bestämmelserna för sanktioner vid underlåtenhet att rapportera. |
3.7 |
EESK anser att det behövs en mer omfattande konsekvensbedömning för att säkerställa att det föreslagna direktivet är proportionerligt. Det finns ett behov av att utvärdera hur tidskrävande det skulle vara för skattemyndigheterna och förmedlarna/företagen att följa reglerna. |
3.8 |
Kommissionen föreslår att mekanismen för automatiskt utbyte av upplysningar ska användas för att en medlemsstat ska kunna ställa de upplysningar som rapporterats av förmedlare till andra medlemsstaters förfogande. EESK stöder kommissionens förslag med tanke på att medlemsstaterna enligt gällande bestämmelser inte kan utbyta upplysningar om de får kännedom om metoder för skatteundandragande eller skatteflykt. |
3.9 |
EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett snabbt och effektivt genomförande av direktivet om tvistlösning (2). |
3.10 |
EESK anser att vissa företag med gränsöverskridande verksamhet med hjälp av system för aggressiv skatteplanering överför en betydande del av den vinst som de gör i en viss medlemsstat till jurisdiktioner med lägre skatt, och därigenom på ett konstlat sätt minskar medlemsstaternas skattebaser och orsakar allvarliga snedvridningar på den inre marknaden. Kommittén stöder därför kommissionens förslag att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning ska införa bestämmelser om sanktioner för överträdeser av direktivet, som gäller för både förmedlare och skattebetalare som använder system för aggressiv skatteplanering. |
3.11 |
I detta sammanhang uppmanar EESK kommissionen att i förslaget till direktiv införa tydliga regler för fastställandet av de möjliga grunderna till ansvarsskyldighet för skattebetalare och förmedlare som använder system för aggressiv skatteplanering, och att överlåta åt medlemsstaterna att besluta om sanktionernas omfattning. |
3.12 |
Det är mycket viktigt att kommissionen skyddar de europeiska företagen och den fria konkurrensen på den inre marknaden, inklusive en rättvis fördelning av skattebördan. EESK uppmanar därför kommissionen att fastställa de områden där den genom delegerade akter kan lägga till kategorier av kännetecken som tyder på system för aggressiv skatteplanering, utöver dem som anges i bilagan till direktivet. |
3.13 |
Vi vill påpeka att rapporteringsmekanismerna inte får leda till en instabil skattelagstiftning till följd av frekventa ändringar och att man bör ta hänsyn till att direkt beskattning faller inom medlemsstaternas lagstiftningsbehörighet. |
3.14 |
EESK välkomnar kommissionens beslut att ge logistiskt och tekniskt stöd till medlemsstaterna för genomförandet av den säkra centrala medlemsstatskatalog som ska användas för att registrera de upplysningar som kommer att bli föremål för administrativt samarbete. Med tanke på hur komplexa vissa av systemen för aggressiv skatteplanering är rekommenderar EESK att kommissionen också bistår medlemsstaterna vid utbildning av personal som kommer att ha uppgifter i samband med registrering och utbyte av upplysningar. |
3.15 |
EESK uppmanar kommissionen att se över tidsfristen på fem dagar för rapportering för att säkerställa att den kan tillämpas av enheter som omfattas av rapporteringsskyldigheten och att den samtidigt är förenlig med målet om en effektiv rapporteringsstrategi. Det förefaller således vara nödvändigt och proportionerligt att förlänga tidsfristen. |
3.16 |
EESK uppmanar kommissionen att se över tidsramen för bedömning av direktivets genomförande med sikte på att vartannat år utarbeta en rapport som ska offentliggöras för de europeiska skattebetalarna och medborgarna. Med tanke på den betydande administrativa insatsen anser EESK att denna rapport kommer att garantera öppenhet om den innehåller centraliserade kvantitativa uppgifter, utan att åsidosätta företagens legitima rättigheter. |
Bryssel den 18 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) Luxleaks, Panamadokumenten och Paradise Papers.
(2) Förslag till rådets direktiv om tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning i Europeiska unionen och EESK:s yttrande om ”Förbättrade tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning” (EUT C 173, 31.5.2017, s. 29).
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/33 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet
[COM(2017) 770 final]
(2018/C 197/06)
Föredragande: |
Javier DOZ ORRIT |
Remiss |
Europeiska kommissionen, 18.1.2018 |
Rättslig grund |
Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
Ansvarig facksektion |
Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning |
Antagande av facksektionen |
20.12.2017 |
Antagande vid plenarsessionen |
18.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
182/2/5 |
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
EESK välkomnar betoningen på hållbar tillväxt för alla, återhämtningsförmåga och konvergens som politiska mål i kommissionens rekommendation om euroområdets politik (1). |
1.2 |
EESK noterar att den ekonomiska återhämtningen i euroområdet, trots att den har accelererat sedan förra året, fortfarande är ”bräcklig”, ”ofullständig” och ”atypisk” enligt kommissionens höstprognos (2). |
1.3 |
Trots att fler arbetstillfällen skapats finns det gott om belägg från både kommissionen och Europeiska centralbanken för att ”trögheten på arbetsmarknaden” fortfarande är betydande, något som har påverkat den relativt svaga löneutvecklingen i förhållande till den ekonomiska återhämtningen. Den ihållande arbetslösheten och undersysselsättningen i euroområdet innebär förlust av kompetens och produktiv kapacitet för dessa medlemsstater och utgör ett allvarligt hot mot social delaktighet, välbefinnande och jämställdhet. |
1.4 |
Dessutom ligger investeringarna i området fortfarande under 2008 års nivåer, vilket också bidrar till betydande förluster av produktionspotential i många medlemsstater i euroområdet. Det ihållande överskottet i bytesbalansen i euroområdet jämfört med resten av världen tyder också på att den inhemska efterfrågan i området är fortsatt låg. |
1.5 |
EESK konstaterar att höga offentliga och privata skuldnivåer i euroområdet gör dess ekonomi sårbar, och inser att det är nödvändigt att minska dem. |
1.6 |
Efter omsorgsfull vägning av de möjligheter och risker som ovanstående faktorer medför håller EESK emellertid inte med om kommissionens förslag om en i huvudsak neutral finanspolitisk inriktning och föreslår i stället en positiv finanspolitisk inriktning på cirka 0,5 % av BNP. Sannolikheten för en nedgång i tillväxten mellan 2017 och 2019, som kommissionen förutser, de förändringar som tillkännagivits i ECB:s penningpolitik, det fortsatt tydliga investeringsunderskottet samt risker i anslutning till världshandeln och geopolitiska risker skulle också kräva att tonvikten flyttas från penningpolitiken till finanspolitiken. |
1.7 |
Finanspolitiska stimulansåtgärder inriktade på offentliga investeringar skulle öka efterfrågan på kort sikt och samtidigt utvidga tillväxtpotentialen på längre sikt, och på så sätt hantera frågan om den offentliga skuldens hållbarhet. Sådana offentliga investeringar bör inte bara fokusera på infrastruktur utan även på utbildnings- och kompetensstrategier (”sociala investeringar”), vilket skulle bidra till att genomföra några av principerna i den nyligen tillkännagivna europeiska pelaren för sociala rättigheter. |
1.8 |
EESK rekommenderar att kommissionen vid tillämpningen av de finanspolitiska reglerna bör utesluta offentliga investeringsutgifter från stabilitets- och tillväxtpaktens tillämpningsområde. |
1.9 |
EESK välkomnar att kommissionen i sin rekommendation uttryckligen nämner prioriteringen av strukturreformer som inte bara kommer att öka produktiviteten och tillväxtpotentialen, förbättra företagsklimatet och stödja investeringar, utan också främja skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen och minska ojämlikheten, i linje med uppmaningarna i EESK:s tidigare yttranden (3). Kommittén påpekar på nytt att för att vinna medborgarnas viktiga stöd för omdaningen av euroområdet och genomförandet av strukturreformer i samband med detta är det nödvändigt att även stärka reformernas sociala dimension och tillämpa demokratiska och transparenta styrelseformer i euroområdet som syftar till att säkerställa ekonomiskt välstånd och en hög levnadsstandard. |
1.10 |
EESK välkomnar att kommissionen uppmanar medlemsstaterna att bekämpa skatteflykt, bland annat genom att fortsätta att arbeta i riktning mot inrättandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB). Kommittén anser också att det är en prioritet att EU-institutionerna och medlemsstaterna av ekonomiska, politiska och etiska skäl genomför effektiva åtgärder –sådana som man redan enats om och nya – mot skattebedrägeri, penningtvätt och olaglig verksamhet i skatteparadis. |
1.11 |
EESK stöder de åtgärder som krävs för att fördjupa EMU, bl.a. ett snabbt och fullständigt genomförande av både bankunionen – ett europeiskt insättningsgarantisystem, en gemensam säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden samt ett stärkande av det europeiska systemet för finansiell tillsyn för att förhindra ackumulering av risker – och kapitalmarknadsunionen. Båda bör inte bara bidra till en bättre och mer diversifierad finansiering av ekonomin utan samtidigt också, genom mer gränsöverskridande privat riskdelning och finansiell integration, göra det finansiella och ekonomiska systemet säkrare, stabilare och mer motståndskraftigt mot chocker. |
1.12 |
I linje med sitt tidigare yttrande ECO/435 upprepar EESK sin åsikt att euron är hela EU:s valuta samt understryker behovet av att
|
2. Bakgrund
2.1 |
Kommissionen offentliggjorde sin årliga tillväxtöversikt, åtföljd av en rekommendation för politiken i euroområdet 2018, efter inledandet av debatten om Europas framtid och åtföljande diskussionsunderlag, särskilt om fördjupningen av EMU och framtiden för EU:s sociala dimension, och proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter vid toppmötet i Göteborg. Kommissionens huvudsakliga rekommendationer framgår av följande punkter: |
2.2 |
Driva en politik för hållbar tillväxt för alla och bättre återhämtningsförmåga, ombalansering och konvergens. Medlemsstater med bytesbalansunderskott eller hög utlandsskuld bör dessutom sikta på att hålla tillbaka ökningen av enhetsarbetskostnader. Medlemsstater med överskott i bytesbalansen bör dessutom främja löneökningar och prioritera åtgärder som främjar investeringar, gynnar den inhemska efterfrågan och underlättar ombalansering i euroområdet. |
2.3 |
Sträva efter en i huvudsak neutral finanspolitisk inriktning på aggregerad nivå för euroområdet och en balanserad policymix. |
2.4 |
Genomföra reformer som främjar nya arbetstillfällen av god kvalitet, lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet. |
2.5 |
Fortsätta arbetet med att fullborda bankunionen med avseende på riskminskning och riskdelning, inbegripet ett europeiskt insättningsgarantisystem, och göra den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden operativ samt stärka det europeiska systemet för finansiell tillsyn för att förhindra ackumulering av risker. |
2.6 |
Vidta åtgärder för att på ett konkret sätt påskynda minskningen av nödlidande lån på grundval av den handlingsplan som rådet (ekonomiska och finansiella frågor) enats om och främja en metodisk skuldsanering i medlemsstater med hög privat skuldsättning. Förbättra integreringen och utvecklingen av EU:s kapitalmarknader för att stödja tillväxten i den reala ekonomin och samtidigt säkerställa stabilitet på den finansiella marknaden. |
2.7 |
Göra snabba framsteg i fullbordandet av EMU. |
3. Allmänna och särskilda kommentarer
3.1 |
Produktionstillväxten har tagit fart jämfört med kommissionens tidigare prognoser och utvidgats till fler medlemsstater i euroområdet jämfört med förra året. Följande tre frågor bör dock beaktas. |
3.2 |
För det första att denna accelererande återhämtning sker efter en relativt lång period av stagnation i euroområdet som helhet, jämfört med ekonomier som Förenta staterna. Denna stagnation och det faktum att den ekonomiska politiken inom euroområdet inte har lyckats med att mildra den, har lämnat allvarliga ekonomiska och sociala ärr i många delar av området och har undergrävt medborgarnas förtroende för EU:s förmåga att skapa välstånd. |
3.3 |
För det andra förutspår kommissionen i sina höstprognoser att produktionstillväxten för 2017 – 2,2 % – troligtvis kommer att utgöra en topp jämfört med 2018 och 2019, när tillväxten förväntas minska något – med 2,1 respektive 1,9 %. Den inhemska efterfrågan i euroområdet, vilket framgår av det anmärkningsvärt stora överskottet i bytesbalansen jämfört med resten av världen, har förblivit dämpad: den privata konsumtionen, även om den håller på att växa, väntas avta, medan investeringsgapet kvarstår. |
3.4 |
För det tredje har återhämtningen varit beroende av stöd från den expansiva och okonventionella penningpolitik som ECB hittills aktivt har genomfört, så att finanspolitiken begränsats i orimlig mån. ECB har nyligen meddelat om en successiv utfasning av sin okonventionella politik. Detta kommer inte nödvändigtvis att betyda att det penningpolitiska stödet kommer att dras tillbaka, men behovet av en finanspolitik som i högre mån stöder återhämtningen har inte minskat. |
3.5 |
Utöver ändringarna i penningpolitiken och den förväntade avmattningen i tillväxten efter 2018 finns det andra skäl till att föreslå en måttligt positiv finanspolitisk inriktning i euroområdet, som kommittén skulle fastställa till 0,5 % av BNP: dess ihållande investeringsunderskott, något som inte förekommer i andra ekonomiska regioner i världen, en alltför hög arbetslöshet (9,1 % år 2017) och de fortsatta geopolitiska riskerna och riskerna i världshandeln till följd av uppkomsten av en protektionistisk politik, särskilt i Förenta staterna. Det är därför nödvändigt att policymixen använder alla instrument som främjar en hållbar utveckling. |
3.6 |
EESK anser att en något mer expansiv finanspolitisk inriktning för euroområdet som helhet än vad som nu föreslås av kommissionen skulle vara fördelaktig för återhämtningen och förenlig med den offentliga skuldens hållbarhet på längre sikt. Att tillämpa den gyllene regeln för investeringar (inklusive sociala investeringar) i genomförandet av de finanspolitiska reglerna skulle hjälpa i detta avseende och skapa en gynnsam miljö för mer inkluderande tillväxt och uppåtgående konvergens. Lika viktigt är det att främja socialt ansvarsfulla investeringar och investeringar som syftar till att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling. |
3.7 |
Kommittén instämmer helt i kommissionens kriterium om att länder med finanspolitiskt utrymme och överskott i betalningsbalansen bör öka sina offentliga investeringar eftersom detta skulle ge upphov till stora positiva spridningseffekter för resten av euroområdet. De långsiktiga BNP-effekterna skulle överstiga de kortsiktiga effekterna eftersom offentliga investeringar skulle öka produktiviteten för privat kapital och arbete under en längre tid (4). |
3.8 |
EESK välkomnar kommissionens uppmaning till medlemsstater med bytesbalansunderskott och hög utlandsskuld att inte bara inrikta sig på att förbättra sin produktivitetstillväxt utan också företagsklimatet. I detta sammanhang konstaterar kommittén att en rättvis omfördelning av inkomster och förmögenheter som härrör från produktivitetsvinster bör öka jämlikheten och få en gynnsam effekt på den inhemska och totala efterfrågan i euroområdet. Det är viktigt att stimulera den inhemska efterfrågan som en nödvändig förutsättning för att stödja tillväxt och övervinna krisen. Höjning av löner, framför allt de lägsta, är i dag ett av de viktigaste verktygen för att uppnå dessa mål i den europeiska ekonomin och det europeiska samhället. |
3.9 |
Samordningen av finanspolitiken bör kompletteras med framsteg i riktning mot skattemässig harmonisering, där ett av de viktigaste målen är att sätta stopp för skatteflykt i EU. EESK stöder ett snabbt antagande av direktivet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Det är ett nödvändigt instrument för att genomföra åtgärder som sätter stopp för det skandalösa skatteundandragande som utförs av olika multinationella företag och som berövar offentliga budgetar på mellan 40 och 60 miljarder euro (5) och innebär illojal konkurrens gentemot företag som uppfyller sina skattemässiga skyldigheter. |
3.10 |
Genom skattebedrägeri, penningtvätt och alla olagliga verksamheter i skatteparadis flyttas belopp är mycket högre än de som nämns i föregående punkt, på bekostnad av de offentliga finanserna vid en tidpunkt då de behövs särskilt mycket. EESK anser att det bör vara en prioritet för EU-institutionerna och medlemsstaterna att leda den globala kampen mot dessa brott och att brådskande genomföra de redan godkända rättsliga instrumenten i syfte att möta dessa brott och vidta alla åtgärder som krävs för att märkbart minska dem. |
3.11 |
EESK anser att man inom de strukturella reformerna bör prioritera sådana reformer som ökar produktivitetstillväxten men som också stärker anställningstryggheten och det sociala trygghetssystemet inom ramen för lämpliga affärsvillkor. Ingen medlemsstat inom euroområdet kan konkurrera med låga löner och tillfälliga anställningar i den moderna världen. Tyngdpunkten bör ligga på reformer som kombinerar flexibilitet genom förhandlingar med trygghet för att förbättra och skapa incitament för att öka kompetens och innovation. Arbetsmarknadsreformerna bör främja ökad stabilitet inom arbetslivet, vilket kommer att bidra till att förbättra både tillgång och efterfrågan inom ekonomin i euroområdet, även på kort sikt. De bör också bidra till en förstärkning av kollektivförhandlingarna, på grundval av arbetsmarknadsparternas autonomi, och av den sociala dialogen. |
3.12 |
EESK anser att de föreslagna åtgärderna för att fullborda bankunionen är nödvändiga för att avlasta de nationella offentliga budgeterna, och samtidigt garantera nyttan för allmänheten av banksystemets stabilitet. |
3.13 |
Det krävs också insatser för att utveckla kapitalmarknadsunionen. Tillsammans med bankunionen bör denna utvidga och diversifiera finansieringskällorna för ekonomin. Mer gränsöverskridande privat riskdelning och finansiell integration bör göra det finansiella och ekonomiska systemet säkrare, stabilare och mer motståndskraftigt mot chocker. På så sätt kan i förekommande fall också asymmetriska effekter av ekonomiska chocker absorberas bättre, och detta skulle gynna alla medlemsstater. |
3.14 |
I linje med ovanstående betonar EESK än en gång att det är av största vikt att hantera frågan om bankernas nödlidande lån för att komplettera den politik som syftar till att få fart på tillväxten. Omedelbara åtgärder bör vidtas för att ta itu med problemet, samtidigt som man tar hänsyn till konsumentskyddsaspekter. |
Bryssel den 18 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) Rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet, COM(2017) 770 final.
(2) Europeiska ekonomiska höstprognosen 2017, Europeiska kommissionen, november 2017.
(3) Se följande yttranden från EESK: Den ekonomiska politiken för euroområdet (2016) (EUT C 177, 18.5.2016, s. 41), Den ekonomiska politiken i euroområdet (2017) (EUT C 173, 31.5.2017, s. 33) och Den ekonomiska politiken för euroområdet 2017 (tilläggsyttrande) (EUT C 81 2.3.2018, s. 216).
(4) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Analysis of the Euro Area economy, accompanying the document Recommendation for a Council Recommendation on the economic policy of the euro area, SWD(2017) 660 final, s. 5 (ej översatt till svenska).
(5) Kommissionens arbetsdokument, ibid, s. 9.
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/38 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1071/2009 och förordning (EG) nr 1072/2009 i syfte att anpassa dem till utvecklingar inom sektorn
[COM(2017) 281 final – 2017/0123 (COD)]
(2018/C 197/07)
Föredragande: |
Stefan BACK och Pasi MOISIO |
Remiss |
Europaparlamentet, 15.6.2017 Europeiska unionens råd, 20.6.2017 |
Rättslig grund |
Artikel 91 i EUF-fördraget |
Ansvarig facksektion |
Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället |
Antagande av facksektionen |
4.1.2018 |
Antagande vid plenarsessionen |
18.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
221/3/2 |
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
EESK upprepar sitt stöd för förslagets syfte och hela paketet för rörlighet för att stärka den europeiska transportsektorns konkurrenskraft genom att bl.a. säkerställa en socialt rättvis och konkurrenskraftig inre marknad för vägtransporttjänster (1). |
1.2 |
EESK välkomnar kommissionens betoning av ren, samverkande och uppkopplad rörlighet som möjliggör hållbara och effektiva multimodala val och dess erkännande av vägtransporternas centrala roll. |
1.3 |
EESK välkomnar därför förslagets mål att säkerställa lika villkor på en sammanhållen inre marknad för vägtransporter, undvika alltför stora administrativa bördor för företag, förbättra tydligheten i och tillämpningen av regelverket och ta itu med missbruk såsom användning av brevlådeföretag, otydliga affärsmodeller och olagligt cabotage. |
1.4 |
EESK stöder syftena med förslaget att i förordning (EG) nr 1071/2009 införa etableringskrav som kommer att förhindra användningen av brevlådeföretag för vägtransportverksamhet och stärka övervakningen av efterlevnaden, bl.a. genom bättre gränsöverskridande samarbete mellan myndigheter och genomförande av det europeiska elektroniska registret över vägtransportföretag (ERRU).
EESK stöder också de förbättrade reglerna om överträdelseförfaranden och om utvärderingen av sanktioner som innebär risk för förlust av gott anseende, som båda förbättrar rättssäkerheten. EESK understryker vikten av en enhetlig tillämpning av de villkor som anges i artikel 6.1 tredje stycket a och b så att överträdelser inverkar på det goda anseendet. När det gäller brevlådeföretag konstaterar EESK att effektiv tillämpning även fortsättningsvis kommer att vara beroende av de nationella myndigheternas effektivitet, ett effektivt gränsöverskridande samarbete och en enhetlig tolkning av etableringskriterierna. I detta sammanhang bör man även beakta framstegen på det digitala området. Kommittén välkomnar förbättringen av tillgängliga uppgifter i nationella register och införandet av tidsfrister för att besvara en begäran om upplysningar. EESK skulle välkomna åtkomst i realtid för tillsynsmyndigheterna till elektroniskt tillgängliga uppgifter i nationella register. EESK anser att de uppgifter som ska införas i de nationella elektroniska registren också bör inkludera information om förare som är anställda av ett företag, vilket är relevant för att fastställa nivån på efterlevnaden av de social- och arbetsrättsliga lagarna, och uppmanar kommissionen att överväga en sådan åtgärd. |
1.5 |
EESK ifrågasätter det ofullständiga sätt på vilket lätta nyttofordon har inkluderats i tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1071/2009 om tillträde till yrket och ställer sig frågande till mervärdet av denna åtgärd med tanke på att dessa fordon lämnas utanför tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1072/2009. Kommittén anser därför att lätta nyttofordon bör täckas helt av förordningarna (EG) nr 1071/2009 och (EG) nr 1072/2009, om så i mildrad form. |
1.6 |
EESK välkomnar huvuddragen i de föreslagna ändringarna av förordning (EG) nr 1072/2009 för att förenkla och förtydliga reglerna om cabotage och stärka övervakningen av efterlevnaden. EESK noterar potentialen hos den digitala färdskrivaren som ett effektivt sätt att kontrollera överensstämmelsen och stöder att de installeras snabbt, även i befintliga fordon.
Kommittén betonar dock med eftertryck att de föreslagna ändringarna när det gäller cabotage endast kan införas på ett framgångsrikt och rättvist sätt om bestämmelser införs för att klargöra när tillhandahållandet av cabotagetjänster upphör att vara tillfälligt och en etableringsskyldighet uppstår, och om samtliga bestämmelser för utstationering av arbetstagare tillämpas på varje cabotagetransport utan några undantag. |
1.7 |
EESK beklagar att man inte tagit tillfället i akt att klargöra ett antal andra punkter när det gäller cabotagereglerna, som tolkats på olika sätt. En nödvändig förutsättning för en effektiv övervakning av efterlevnaden, särskilt vid vägkontroller, är tydliga och enkla regler som möjliggör en omedelbar och säker bedömning av efterlevnaden på grundval av lättillgängliga fakta. Även om förslaget utgör ett steg framåt beklagar EESK att lagstiftningen fortfarande är oklar och öppen för olika tolkningar på ett antal punkter. |
1.8 |
EESK beklagar att direktiv 92/106/EEG om kombinerad transport, som i praktiken ger parallellt marknadstillträde, inte tas upp samtidigt som förordningarna (EG) nr 1071/2009 och (EG) nr 1072/2009. För att lagstiftningen ska vara effektiv bör cabotage i alla former omfattas av liknande regler. |
1.9 |
EESK stöder inrättandet av en europeisk vägtrafikmyndighet som ett effektivt sätt att förbättra det gränsöverskridande genomförandet inom sektorn. |
2. Bakgrund
2.1 |
Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1071/2009 och förordning (EG) nr 1072/2009 i syfte att anpassa dem till utvecklingar inom sektorn (nedan kallat förslaget) ingår i paket för rörlighet, som kommissionen lade fram den 31 maj 2017. |
2.2 |
Huvudsyftena med förslaget är
att skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig och rättvis rörlighet, undanröja brevlådeföretag, förenkla och förtydliga cabotagereglerna och möjliggöra en effektiv övervakning genom förbättrat samarbete mellan myndigheterna, bl.a. genom det europeiska registret över vägtransportföretag (ERRU). |
2.3 |
De övergripande syftena med paketet som helhet, utöver de syften som anges i punkterna 2.1 och 2.2 ovan, anges i kommissionens meddelande ”Europa på väg, en agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla” [COM(2017) 283 final] (nedan kallat meddelandet). |
2.4 |
I meddelandet fastställs en strategi för att EU ska kunna behålla sin ledande roll inom ren, konkurrenskraftig, samverkande och uppkopplad rörlighet som möjliggör hållbara och effektiva multimodala val. Detta är nödvändigt på grund av rörlighetens mycket viktiga roll för att ett Europa utan gränser ska fungera och kräver ett modernt system för rörlighet, vilket är avgörande för övergången till en koldioxidsnål ekonomi. |
2.5 |
I meddelandet erkänns den viktiga roll som vägtransporter spelar, och det åtföljs av en rad förslag som är inriktade på denna sektor, bl.a. en ram för en stark inre marknad, förbättrade arbetsvillkor inom sektorn för godstransporter på väg, digital transport och ändrade regler om vägavgifter. |
3. Allmänna kommentarer
3.1 |
EESK stöder den strategi för rörlighet som beskrivs i meddelandet, med dess tonvikt på optimal multimodalitet och erkännande av vägtransporternas viktiga roll. |
3.2 |
Huvudsyftena med förslaget, att undanröja brevlådeföretag och förenkla reglerna om cabotagegodstransporter på väg för att göra dem lättare att förstå och tillämpa, är förenliga med målet i meddelandet att säkerställa en rättvis och konkurrenskraftig inre marknad för vägtransporter och stöds fullt ut av EESK. |
3.3 |
EESK hänvisar till sina tidigare yttranden TEN/566 om ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – framsteg och utmaningar” och TEN/575 om ”Den inre marknaden för internationella godstransporter på väg: social dumpning och cabotage”, där kommittén framhöll behovet av att fullborda den inre marknaden för vägtransporter samt behovet av att förhindra bedrägeri, kringgående och missbruk, bl.a. genom att verksamhet bedrivs genom brevlådeföretag och att cabotagereglerna kringgås. EESK välkomnar att förslaget behandlar några av de mycket brådskande problem som togs upp i dessa yttranden. EESK beklagar emellertid att man inte tar tillfället i akt att uttryckligen ta itu med den sociala dumpningen såsom denna enhälligt definierats av EESK i de nämnda yttrandena (2), som bedrägeri, kringgående och missbruk (se även Europaparlamentets resolution om social dumpning i Europeiska unionen av den 14 september 2016, avsnitt I punkt 1 (2015/2255 (INI)). |
3.4 |
Emellertid kvarstår frågan om huruvida de metoder som valts för att ta itu med dessa problem är tillräckliga, om andra eller ytterligare åtgärder borde ha vidtagits och om de föreslagna åtgärderna är oproportionerliga i förhållande till de mål som eftersträvas. |
3.5 |
EESK anser att inrättandet av en europeisk vägtrafikmyndighet kommer att vara av central betydelse för att förbättra det gränsöverskridande genomförandet inom vägtransporter. |
4. Förordning (EG) nr 1071/2009 – tillträde till yrket
4.1 |
EESK stöder ändringarna av artikel 1 i den mån som de gör texten tydligare eller på annat sätt tillför ett mervärde genom att få den inre marknaden för vägtransporter att fungera bättre. Kommittén ställer sig skeptisk till mervärdet av att nämna ett av många möjliga fall av icke-kommersiella verksamheter i det föreslagna tillägget till artikel 1.4 b, utan att behandla frågan om bevisbördan, som i princip borde falla på dem som utövar en verksamhet. Förslaget skulle kunna skapa fler problem än det löser på denna punkt. Det ökar inte rättssäkerheten och leder till en risk för ökande snedvridning av konkurrensen och att det skapas en ”grå marknad”. |
4.2 |
Genom den nya artikel 1.6 första stycket inkluderas företag som använder lätta nyttofordon under 3,5 ton i förordningens tillämpningsområde, men de undantas från kraven på gott anseende och yrkeskunnande samt kravet på en trafikansvarig.
EESK anser att sådana undantag skulle sända en högst oönskad signal. Kommittén rekommenderar att lätta nyttofordon omfattas helt av förordningarna (EG) nr 1071/2009 och (EG) nr 1072/2009, om så i mildrad form. Endast detta skulle säkerställa en gemensam professionaliseringsnivå inom sektorn och lika villkor. EESK understryker att tillräckliga resurser måste ställas till förfogande för att hantera de ökade arbetsvolymer som behövs för att säkerställa överensstämmelse med det utvidgade tillämpningsområdet för förordningarna (EG) nr 1071/2009 och (EG) nr 1072/2009. Kommittén ifrågasätter också den möjlighet som medlemsstaterna ges att tillämpa, helt eller delvis, bestämmelserna om gott anseende, yrkesmässig kompetens och trafikansvarig när det gäller lätta nyttofordon. Detta alternativ riskerar att störa den inre marknadens enhetlighet. Dessutom är det inte förenligt med förslaget att stryka möjligheten enligt nuvarande artikel 3.2 för medlemsstaterna att lägga till ytterligare krav för tillträde till yrket. |
4.3 |
EESK stöder strykningen av medlemsstaternas möjlighet enligt artikel 3.2 att införa ytterligare krav för tillträde till yrket som går längre än de som anges i artikel 3. |
4.4 |
De föreslagna ändringarna av etableringskriterierna i artikel 5 är riktade mot brevlådeföretag. De föreslagna kraven är utförligare än de nuvarande bestämmelserna. I förslaget läggs större tonvikt vid faktiskt utövande av kommersiell och administrativ verksamhet i företagets lokaler i etableringsmedlemsstaten, där också central företagsinformation ska bevaras, t.ex. genom att man lägger till att den administrativa och kommersiella verksamheten kontinuerligt och faktiskt bör bedrivas i denna medlemsstat samtidigt som man behåller kravet på förvaltning av de transporter som utförs med de fordon som företaget förfogar över. Dessutom lägger man till kravet att företaget bör inneha tillgångar och anställa personal i proportion till anläggningens verksamhet. EESK stöder dessa ändringar och betonar vikten av en enhetlig tolkning för att säkerställa förutsebarhet. EESK utgår från att central företagsinformation också får bevaras i elektronisk form, när så är juridiskt möjligt. |
4.5 |
EESK anser dock att det kommer att förbli svårt att bevisa att en verksamhet bedrivs i form av ett brevlådeföretag. De föreslagna texterna lämnar stort utrymme för egen bedömning som medför en risk för varierande skönsmässig praxis. Beslut som bygger på dessa texter kan enkelt bestridas. Särskilda problem kan uppstå med företag som ingår i en internationell grupp eller som lägger ut t.ex. vissa administrativa uppgifter på entreprenad. Det finns en uppenbar risk för att praxis i de olika länderna kan utvecklas på mycket olika sätt på grund av varierande nationella tolkningar. |
4.6 |
EESK anser att en tydligare bild av ett företags ställning skulle kunna erhållas genom en skyldighet att lämna information om ägarskapsförhållandena (3). |
4.7 |
EESK vill därför fästa uppmärksamheten på svårigheterna med genomförandet och framhåller vikten av effektivt gränsöverskridande samarbete och utbyte av bästa praxis mellan tillsynsmyndigheterna. |
4.8 |
EESK noterar att trots de ytterligare uppgifter som läggs till i artikel 6.1 andra stycket om kretsen av personer vars beteende kan påverka bedömningen av gott anseende kommer medlemsstaterna fortfarande att ha frihet att lägga till ytterligare ”relevanta personer”. Därför kan kretsen av berörda personer fortfarande variera mellan medlemsstaterna.
EESK stöder tillägget av ”skattelagstiftning” som ett skäl för att ifrågasätta det goda anseendet, såsom föreslås i tredje stycket led a, vilket avspeglar den ökande vikt som fästs vid att skattelagstiftningen efterlevs, liksom den vikt som fästs vid att reglerna om utstationering av arbetstagare efterlevs, såsom avspeglas i artikel 6.1 tredje stycket b xi. I båda fallen säkerställs rättssäkerheten genom tröskelvärden som föreskriver att endast aktiviteter som har resulterat i en fällande dom eller sanktioner för allvarlig överträdelse av nationella regler eller unionsregler ska beaktas. |
4.9 |
EESK ifrågasätter inkluderingen av sanktioner för allvarliga överträdelser av EU-lagstiftningen beträffande tillämplig lag för avtalsförpliktelser, eftersom detta rör bestämmelser om val av tillämplig lag, och inte materiella problem. Om man syftar på en överträdelse av ett obligatoriskt val av tillämpliga rättsliga regler, bör detta tydligt anges. En lämpligare åtgärd skulle kunna vara att ta upp fällande domar i civilrättsliga förfaranden på grundval av tjänstefel, bedrägeri eller dålig förvaltning. |
4.10 |
EESK godkänner ändringarna av förfarandebestämmelserna i artikel 6.2. Med tanke på de potentiella följderna av allvarliga överträdelser av unionsreglerna för ett företags eller en trafikansvarigs möjligheter att bedriva verksamhet ifrågasätter EESK lämpligheten i att kommissionen ska upprätta en förteckning över sådana ageranden genom delegerade akter, såsom föreslås i den nya artikel 6.2a. |
4.11 |
EESK ifrågasätter proportionaliteten i spärren på ett år innan en trafikansvarig kan återupprättas efter att ha förlorat sitt goda anseende. Tidpunkten för och lämpligheten i att återupprätta gott anseende bör avgöras från fall till fall av de behöriga nationella myndigheterna. |
4.11.1 |
När det gäller villkoren beträffande finansiell ställning ifrågasätter EESK förslaget om att införa en bestämmelse i den nya punkt 2 i artikel 7 om att den behöriga myndigheten ska godkänna ”något annat bindande dokument” som tillräckligt bevis på finansiell ställning. Den föreslagna bestämmelsen är inte tillfredsställande eftersom det är för otydligt vilken typ av dokument det är fråga om. |
4.12 |
Kommittén ställer sig positiv till förslaget om att inkludera ytterligare uppgifter i de nationella elektroniska registren enligt artikel 16 och att alla överträdelser ska anges i registret. I synnerhet välkomnar EESK fristen på fem dagar för att besvara en begäran om uppgifter och betonar att tillsynsmyndigheterna bör få tillgång i realtid, vid vägkontroller och/eller företagskontroller, till all information som finns tillgänglig i elektroniskt format i relevanta register.
EESK anser också att de uppgifter som ska införas i de nationella elektroniska registren också bör inkludera information om förare som är anställda av ett företag, vilket är relevant för att fastställa nivån på efterlevnaden av de social- och arbetsrättsliga lagarna. Detta skulle ha särskild inverkan på minskningen av de bedrägliga metoder som anges i punkt 3.3. EESK uppmanar kommissionen att överväga en sådan åtgärd (se Europaparlamentets resolution av den 18 maj 2017 om vägtransporter i Europeiska unionen (2017/2545 (RSP), punkt 33). |
4.13 |
EESK välkomnar det förbättrade administrativa samarbetet enligt den nya artikel 18, bl.a. införandet av tydliga förfaranden och tidsfrister för att efterkomma en begäran om information. EESK föreslår dock följande förbättringar:
I punkt 3 föreslår EESK att kontroller alltid bör genomföras om de begärs av behöriga myndigheter i andra medlemsstater. Kommittén föreslår vidare att trovärdighetskravet i punkt 3 sista meningen bör utgå, eftersom frågan om motivering av begäran om information behandlas på ett tillfredsställande sätt i punkt 4. EESK anser att fristen i punkt 5 för att informera den ansökande medlemsstaten om problem med att ta fram information bör förkortas till fem dagar. |
4.14 |
EESK uppskattar den årliga rapporteringsskyldigheten när det gäller begäranden enligt artikel 18.3 och 18.4 och hur de följts upp. Ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna är nyckeln till en effektiv tillämpning, och det är därför avgörande med övervakning av efterlevnaden. |
5. Förordning (EG) nr 1072/2009 – marknadstillträde
5.1 |
EESK välkomnar de ändringar som föreslås för att förtydliga reglerna för marknadstillträde när det gäller cabotage och tillgång till bevis vid vägkontroller. Förslagen ger dock upphov till ett antal frågor, såsom anges nedan. EESK beklagar också att ett antal problem, framför allt i fråga om cabotage, förblir olösta, såsom förklaras närmare nedan. |
5.2 |
EESK vill fästa uppmärksamheten på följande övergripande frågor:
|
5.3 |
EESK noterar tillägget i artikel 1.1 beträffande transporter av tomma containrar eller pallar och drar slutsatsen att ett transportavtal är avgörande och kommer att göra att även en mycket obetydlig last betraktas som transport för annans räkning. |
5.4 |
Den nuvarande begränsningen till tre cabotagetransporter under cabotageperioden har varit föremål för olika tolkningar beträffande vad som ingår i en enda transport, och det har visat sig vara svårt, för att inte säga omöjligt, att i praktiken kontrollera att denna regel efterlevs.
EESK stöder förslaget om att avskaffa begränsningen till tre transporter och att minska tidsfristen för cabotagetransporter från sju till fem dagar, under förutsättning att
I annat fall föredrar EESK att man behåller de nuvarande reglerna om cabotage eftersom kommissionens förslag, om ovanstående villkor inte är uppfyllda, i praktiken skulle innebära ett nästan fullständigt öppnande av marknaden, vilket kan få oförutsedda effekter på marknaden. EESK välkomnar också begränsningen av cabotagetransporter som är tillåtna i andra medlemsstater än den medlemsstat som är destination för den internationella resan (värdmedlemsstaten) till medlemsstater som gränsar till den medlemsstaten, vilket underlättar kontrollen av efterlevnaden. Förslaget bör dock ändras för att klargöra att nya cabotagerättigheter efter en ny internationell transport till en angränsande medlemsstat kommer att upphäva befintliga cabotagerättigheter för att förhindra att sådana rättigheter ackumuleras (”kedjecabotage”). Denna fråga om rättslig förutsebarhet är mycket viktig. |
5.5 |
Det framgår tydligt av de föreslagna ändringarna av reglerna för utstationering av arbetstagare inom transportsektorn [COM(2017) 278 final] att dessa regler kommer att gälla för cabotagetransporter från och med dag ett. Reglerna om utstationering av arbetstagare kanske inte helt undanröjer kostnadsnivåklyftan mellan medlemsstaterna, men denna regel skulle minska den. EESK ifrågasätter dock effektiviteten i den förenklade utstationeringsdeklarationen även i fråga om en sexmånadersperiod och de mildare dokumentationskraven utan skyldighet att utse ett ombud när det gäller cabotage som föreslagits av kommissionen i förslaget till särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU så länge som frågan om den tillfälliga karaktären hos cabotage, som behandlas i punkterna 1.6 och 5.2, inte är löst. |
5.6 |
Kommissionen lade 2011 fram sin syn på tolkningen av bestämmelserna om cabotage på flera punkter (”The New Cabotage Regime under Regulation (EC) No 1072/2009”, som finns på GD Transport och rörlighets webbplats). I det aktuella förslaget har kommissionens tolkning av en cabotagetransport införts i den föreslagna ändringen av definitionen i artikel 2.6 och frågan om tillgång till dokumentation i fordonet för vägkontroller, vilket tas upp i den föreslagna nya artikel 8.4a, avgörs.
EESK välkomnar dessa klargöranden, men beklagar att vissa andra relevanta frågor som behandlas i kommissionens tolkningsdokument inte har tagits upp i förslaget. Det är fallet när det gäller frågan om huruvida allt internationellt gods måste ha levererats innan cabotage kan inledas och hur cabotageperioden på sju dagar enligt artikel 8.2 i dess nuvarande lydelse ska beräknas. EESK beklagar också att man inte tagit tillfället i akt att klargöra om uppgifter från färdskrivaren också får användas för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om cabotage. I kommissionens tolkningsdokument från 2011 klargörs att kommissionen anser att så är fallet. EESK anser att man borde ha tagit tillfället i akt för att göra detta fullständigt klart i förordningstexten. EESK betonar i vilket fall som helst att full tillgång till den digitala färdskrivaren som ett sätt att kontrollera efterlevnaden är viktigt, och skulle vilja se en betydande minskning av tidsfristen för att i efterhand utrusta befintliga fordon med denna typ av färdskrivare. |
5.7 |
EESK välkomnar den nya ansvarsbestämmelsen i artikel 14a, men påpekar att det kan vara svårt att bevisa att olagliga tjänster beställts avsiktligen. |
Bryssel den 18 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) EUT C 13, 15.1.2016, s. 176.
(2) EUT C 13, 15.1.2016, s. 176.
(3) EUT L 140, 30.5.2012, s. 32.
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/45 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn
[COM(2017) 278 final – 2017/0121 (COD)]
och
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare
[COM(2017) 277 final – 2017/0122 (COD)]
(2018/C 197/08)
Föredragande: |
Tanja BUZEK (DE–II) |
Remiss |
Europaparlamentet, 15.6.2017 Europeiska unionens råd, 20.6.2017 |
Rättslig grund |
Artikel 91 i EUF-fördraget |
Ansvarig facksektion |
Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället |
Antagande av facksektionen |
4.1.2018 |
Antagande vid plenarsessionen |
18.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
173/89/17 |
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
EESK erkänner transporternas viktiga roll som en drivkraft för EU:s ekonomi och stöder kommissionen i dess strävan att se till att EU förblir ledande inom ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet. EESK betonar att det viktigaste verktyget för att uppnå detta mål förblir en välfungerande och fullt ut genomförd inre marknad inom transportsektorn, som är socialt hållbar och minimerar den administrativa bördan. |
1.2 |
När det gäller vidareutvecklingen av vägtransporter i synnerhet betonar EESK dock att det även finns begränsningar som beror på bristen på utrymme för att bygga vägar och parkeringsplatser, på den ekologiskt motiverade avsaknaden av social acceptans i många europeiska regioner, på den obesvarade frågan om trafiksäkerhet samt på betydelsen av balans mellan arbetsliv och privatliv för förarna. Dessa begränsningar bör beaktas i alla lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som EU tar på detta område. Dessutom kan de framtida ekonomiska modellerna leda till minskade vägtransporter genom att man eftersträvar mer hållbara sätt att organisera produktion och distribution. |
1.3 |
EESK välkomnar att kommissionen tar initiativ till att förtydliga regelverket för vägtransporter och till att säkerställa bättre tillsyn och närmare samarbete mellan medlemsstaterna, samtidigt som den bekämpar social dumpning, som i EESK:s förberedande yttrande TEN/575 definieras som alla former av oacceptabla och olagliga metoder som syftar till att kringgå eller bryter mot bestämmelser på det sociala området eller i fråga om marknadstillträde (brevlådeföretag) i syfte att vinna konkurrensfördelar, och i linje med det tillämpningsdirektiv 2014/67/EU som antagits, för att därigenom garantera en välfungerande och rättvis inre marknad och full respekt för arbetstagarnas rättigheter inom sektorn. |
1.4 |
EESK anser emellertid att de föreslagna ändringarna av lagstiftningen om körtider och viloperioder samt om utstationering av förare är otillräckliga ur flera aspekter när det gäller att på ett effektivt sätt ta itu med de problem som konstaterats avseende vägtransporter, bland annat när det gäller att göra bestämmelserna enklare, tydligare och lättare att tillämpa. EESK anser att bristerna i förslagen beror på otillräckliga problemanalyser och att förslagen om sociallagstiftningen inte når upp till kommissionens egna politiska mål, medan rättsosäkerhet fortsätter att råda. EESK konstaterar att initiativet har gett upphov till olika synpunkter bland medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och operatörerna själva. |
1.5 |
Kommittén påpekar att det enda sättet att genomföra kommissionens agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla är att skydda de sociala rättigheterna, säkerställa att bestämmelserna tillämpas och är tillämpbara samt garantera rättvis konkurrens, samtidigt som man skär ned på betungande förfaranden. Den inre marknaden måste fungera för alla intressenter och i alla medlemsstater, både gamla och nya. |
1.6 |
Vad gäller förlängningen av referensperioden för fördelning av viloperioder från två till fyra veckor noterar EESK kommissionens ansträngningar att tillgodose näringens och transportföretagens krav på ökad flexibilitet i vägtransportverksamhet, men framhåller att detta kan ha en inverkan på den känsliga balansen mellan rättvis konkurrens, förarnas hälsa och säkerhet och trafiksäkerheten samt på en gemensam harmoniserad tolkning av bestämmelserna, samtidigt som tillsynen och kontrollen av dem försvåras. |
1.7 |
EESK uppmanar lagstiftaren att också överväga möjligheten till kompensation för en reducerad veckovila i samband med perioder av dygnsvila, såsom föreskrivs i den nuvarande förordningen. När det gäller raster föreslår EESK att man överväger en konsekvensbedömning om möjligheten att låta föraren bestämma om en mer flexibel fördelning av rasten på 45 minuter under en sextimmarsperiod. Konsekvensbedömningen bör inriktas på förarens möjligheter att utnyttja rasten för att vila och återhämta sig under nio, respektive tio, timmars körning. |
1.8 |
EESK beklagar att de föreslagna ändringarna, i synnerhet i fråga om passagerartransport med buss och långfärdsbuss, inte åtföljs av någon grundlig bedömning av passagerar- och förarsäkerhet eller trafiksäkerhet. Kommittén skulle därför välkomna en EU-övergripande allmän studie om trötthet bland förare och beklagar att kommissionen inte har tillhandahållit lösningar på hur detta problem ska kunna åtgärdas. |
1.9 |
Mot bakgrund av prissättningens centrala betydelse för transportsektorn framhåller EESK att det är ytterst viktigt att ta fram regler som på ett effektivt sätt kan garantera lika villkor för alla vägtransportföretag, oavsett storlek, samt för alla rörliga arbetstagare, utan att skapa nya hinder för den inre marknaden eller göra nedskärningar i sociallagstiftningen. |
1.10 |
EESK stöder kommissionens uttalande att ett effektivt verkställande av bestämmelserna är nödvändigt och betonar vikten av ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och ett effektivt informationsutbyte. Därför anser EESK att det är nödvändigt att säkerställa en bättre kontroll av efterlevnaden av befintliga bestämmelser om viloperioder innan man överväger att utarbeta mer flexibla bestämmelser utan någon tillfredsställande faktabas. |
1.11 |
Kommittén uppmanar dessutom kommissionen att göra framsteg i riktning mot en smart tillsyn och att på alla sätt stödja införande och användning fullt ut av riskvärderingssystem. Vi anser också att kommissionen och medlemsstaterna ska bevilja tillsynsmyndigheterna tillträde i realtid till nationella elektroniska register och att Europeiska registret för vägtransportföretag ska användas maximalt i detta avseende. |
1.12 |
EESK rekommenderar att kommissionen antar tydliga tillsynsåtgärder för att undanröja risken för att digitala färdskrivare ska manipuleras genom a) tidigareläggning av tidsfristen för när en ”smart” färdskrivare ska ha införts i alla kommersiella fordon som används för cabotagetransporter och internationella transporter, och b) utnyttjande av alla nödvändiga innovativa tekniska medel för att se till att manuella inmatningar av färdskrivardata är korrekta, genom att t.ex. koppla en viktsensor till färdskrivaren som en effektivare metod för att kontrollera lastnings- och tömningsverksamhet som i själva verket ingår i förarnas arbetstid. |
1.13 |
Kommittén rekommenderar också kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med frågan om säkra parkeringsplatser, inklusive den för närvarande begränsade tillgången på platser med lämpliga anläggningar för förare, eftersom den skyldighet att tillbringa viloperioderna utanför fordonshytten som fastställs i rörlighetspaketet annars riskerar att bli en papperskonstruktion. EESK uppmanar kommissionen att göra en grundlig granskning av de parkeringsnät som finns i medlemsstaterna, särskilt i geografiskt avlägsna väg- och transportkorridorer, samt att ta fram en färdplan för att undanröja vita fläckar på detta område. Detta kommer att vara avgörande för ett effektivt genomförande av rörlighetspaketet. |
1.14 |
EESK uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att se till att veckovilan och kompensationen för veckovilan måste tillbringas under lämpliga inkvarteringsförhållanden, med tillgång till enskilda sanitära inrättningar och mat, och att samtidigt säkerställa investeringar i och anläggning av högkvalitativ väginfrastruktur. Mot denna bakgrund välkomnar EESK särskilt den nyligen utfärdade domen från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) av den 20 december 2017, där det bekräftas att veckovilan måste tillbringas utanför fordonet. Vi uppmanar också kommissionen att förtydliga det ekonomiska ansvaret för förarens hemtransport, eftersom föraren inte bör bära kostnaden för denna. |
1.15 |
EESK anser att en EU-övergripande tillämpning av utstationeringsregler inom vägtransporter är av avgörande betydelse för att upprätthålla lika villkor för både arbetstagare och företag. EESK förespråkar även enkla, effektiva och icke-diskriminerande åtgärder för att se till att dessa regler efterlevs samtidigt som administrativa bördor måste undvikas till varje pris. |
1.16 |
EESK inser att vägtransportsektorn är mycket rörlig till sin natur, men anser att kommissionens förslag om utstationering av arbetstagare inom internationella vägtransporter i dess nuvarande utformning inte kommer att lösa problemen på ett fullt tillfredsställande vis. Det behövs tydliga och enkla bestämmelser för både transportföretag och förare. Vad gäller rena transittransporter uppmanar EESK lagstiftaren att förtydliga att reglerna för utstationering inte gäller. EESK efterfrågar också ett förtydligande om tillämpningen av reglerna för utstationering på transportföretag som är etablerade i ett tredjeland (utanför EU). |
1.17 |
EESK instämmer fullt ut i att direktivet om utstationering av arbetstagare bör fortsätta att gälla för cabotagetransporter från och med dag ett. Kommittén ifrågasätter dock om de nya mindre stränga administrativa reglerna bör gälla för cabotagetransporter. |
1.18 |
Kommittén välkomnar tillsynskravens anpassning till sektorns särdrag och anser att den administrativa bördan kommer att minskas om en gemensam kontaktpunkt för anmälningar införs över hela EU.
EESK måste dock även medge att tillfällig utplacering av en förare från en låginkomstmedlemsstat till en medlemsstat där lönenivån är högre måste ske i enlighet med åtminstone de minimilönenivåer som fastställts enligt lag eller praxis i värdlandet, när villkoren för utstationering är uppfyllda. |
1.19 |
EESK rekommenderar att man inför EU-övergripande tillsynsåtgärder som är enkla, tydliga, icke-diskriminerande och effektiva, och som inte innebär någon administrativ börda, bl.a. genom
|
1.20 |
EESK rekommenderar dessutom att man utnyttjar nationella elektroniska register och Europeiska registret för vägtransportföretag maximalt genom att 1) i de nationella elektroniska registren inbegripa data om förare som är anställda av företag, 2) bevilja vägtillsynsmyndigheter tillgång i realtid till de data som registreras i nationella elektroniska register och Europeiska registret för vägtransportföretag, inbegripet till den elektroniska utstationeringsdeklarationen, och 3) förlänga den tidsperiod som får kontrolleras på förarkortet från 28 dagar till flera månader, i syfte att möjliggöra för kontrollmyndigheter att på ett enkelt sätt fastställa förares perioder av tillfälligt arbete i flera medlemsstater. |
1.21 |
Slutligen uppmanar EESK kommissionen att, i syfte att säkerställa en bättre gränsöverskridande tillämpning av EU:s vägtransportregler, inrätta en europeisk vägtransportbyrå vars huvudsakliga ansvarsområde skulle vara att förbättra efterlevnadskulturen inom vägtransporter och tillhandahålla stöd för beslutsfattandet inom sektorn på såväl EU-nivå som nationell nivå. I avvaktan på det rekommenderar EESK dock medlemsstaterna att vara aktiva i befintliga europeiska transportinspektionsorgan (Eurocontrole Route m.m.) och investera i utbildning av nationella inspektionsmyndigheter. |
2. Bakgrund
2.1 |
I början av sin mandatperiod åtog sig kommissionen att inleda ett lagstiftningsförfarande för att göra EU:s vägtransportregler enklare, tydligare och lättare att tillämpa. Detta föranleddes av ett stort antal uppmaningar från medlemsstater och från de europeiska arbetsmarknadsparterna inom vägtransport- och logistiksektorn, ETF och IRU, som var överens om att EU:s befintliga lagstiftning är otydlig på en rad punkter och genomdrivs i otillräcklig grad. |
2.2 |
Under 2013 lade ETF och IRU gemensamt fram initiativ utan ytterligare marknadsöppnande för cabotage, med effektivare tillsyn och en bindande färdplan för skatteharmonisering, trafiksäkerhetsharmonisering och social harmonisering (se ETF:s och IRU:s gemensamma dokument om politiska alternativ). |
2.3 |
Olika konkurrensvillkor, bland annat skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om kostnadsstrukturer, har lett till att uppmärksamhet riktats mot frågor som rör liberalisering av marknaden, minimilöner, villkoren för utstationering av arbetstagare samt hur de tillämpas på rörlig arbetskraft. Detta har i kombination med ett otydligt regelverk gett upphov till social dumpning genom kringgående av bestämmelser, inbegripet atypiska anställningsarrangemang och brevlådeföretag. |
2.4 |
Framväxande nationella bestämmelser eller framväxande nationell praxis har gett upphov till ett antal överträdelseförfaranden och satt fingret på behovet av lämpliga åtgärder på EU-nivå för att lösa problemen och säkerställa rättssäkerhet för både marknadsaktörer och anställda. |
2.5 |
I detta sammanhang tillkännagav Junckerkommissionen, som tillträdde 2014, öppet sitt åtagande för en rättvisare inre marknad genom bekämpning av social dumpning, i enlighet med vad kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker angav i sitt första anförande inför Europaparlamentet. Sedan dess har kommissionen systematiskt upprepat detta åtagande under hela utarbetandet av rörlighetspaketet, och har samtidigt understrukit vikten av att bevara enhetligheten på den inre marknaden. |
2.6 |
I september 2015 antog EESK dessutom det förberedande yttrandet TEN/575 om ”Den inre marknaden för internationella godstransporter på väg: social dumpning och cabotage”. I september 2016 antog Europaparlamentet ett betänkande på eget initiativ om social dumpning i Europeiska unionen. I både yttrandet och betänkandet formulerades ett antal giltiga förslag, särskilt på tillsynsområdet i syfte att sörja för en rättvis och väl fungerande inre marknad. I maj 2017 antog Europaparlamentet en resolution i samma anda om vägtransporter i EU. |
2.7 |
Som en följd av detta lade kommissionen den 31 maj 2017 fram ett rörlighetspaket med en första serie om åtta lagstiftningsinitiativ avseende kommersiella godstransporter och persontransporter på väg, en sektor som sysselsätter fem miljoner människor inom EU. Syftet med paketet är att förbättra hur marknaden för godstransporter på väg fungerar och bidra till en förbättring av arbetstagarnas sociala villkor och anställningsvillkor. Enligt kommissionen kommer detta att ske genom en intensifiering av tillsynen, bekämpning av olagliga anställningsförfaranden, minskning av företagens administrativa börda och förtydligande av de befintliga reglerna, exempelvis om tillämpningen av nationella lagar om minimilön. |
2.8 |
Till paketets fyra pelare hör 1) den inre marknaden, 2) rättvis konkurrens och arbetstagares rättigheter, 3) utfasning av fossila bränslen och 4) digital teknik. Detta yttrande ingår i pelaren för rättvis konkurrens och arbetstagares rättigheter och omfattar föreslagna ändringar av sociallagstiftningen. |
2.9 |
För att ta itu med ovannämnda problem och ytterligare förbättra trafiksäkerheten föreslås i kommissionens rörlighetspaket ändringar av reglerna för kör- och vilotider (förordning (EG) nr 561/2006), utstationering av arbetstagare (direktiv 96/71/EG) och dess verkställighetsrättsakt (direktiv 2014/67/EU): |
2.10 |
Vad gäller arbetstid inom vägtransporter (direktiv 2002/15/EG) innehåller rörlighetspaketet inga förslag utan hänvisar snarare, i enlighet med de rättsliga kraven i artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, till samråd med arbetsmarknadens parter om en möjlig översyn av direktivet. |
2.11 |
Inför lanseringen av rörlighetspaketet antogs i april 2017 Warszawaförklaringen av 27 fackföreningar från 20 europeiska länder, bl.a. Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Ungern, Litauen, Nederländerna, Polen, Rumänien, Spanien och Förenade kungariket. Där uppmanas kommissionen att införa konkreta förslag i rörlighetspaketet, vars kärna förblir full tillämpning av utstationering av arbetstagare på vägtransportsektorn.
Som en reaktion på kommissionens förslag till rörlighetspaket offentliggjordes i oktober 2017 en gemensam förklaring mot tillämpningen av utstationeringsdirektivet på internationella transporter, undertecknad av intresseorganisationer inom transport och logistik och handelskammare från Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Estland, Grekland, Ungern, Irland, Lettland, Litauen, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Spanien och Förenade kungariket. |
2.12 |
EESK noterar den ståndpunkt som rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) nyligen intagit, nämligen att de befintliga reglerna om utstationering av arbetstagare kommer att fortsätta att tillämpas på vägtransporter till dess att eventuella nya sektorsspecifika regler införts. EESK noterar också att frågan om tillämpningen av bestämmelserna om utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn är mycket omstridd och har lett till skilda ståndpunkter, både på politisk nivå och hos berörda parter. |
3. Allmänna kommentarer
3.1 |
EESK stöder målet att se till att EU även i framtiden behåller en ledande position inom ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet, som är en drivkraft för EU:s ekonomi. Det viktigaste verktyget för att uppnå detta är fortfarande en välfungerande och fullt ut genomförd inre marknad inom transportsektorn, som är socialt hållbar och minimerar den administrativa bördan. |
3.2 |
EESK välkomnar det övergripande målet i kommissionens initiativ och noterar att det har gett upphov till olika synpunkter bland medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter, förarna och operatörerna själva. I sin roll som företrädare för det civila samhället understryker EESK vikten av att lagstiftningsprocessen når resultat som är godtagbara för de berörda parterna och svarar mot berättigade farhågor. Detta gäller särskilt förslaget om tillämpningen av bestämmelserna om utstationering av arbetstagare på vägtransportområdet, som har gett upphov till allvarliga och motstridiga farhågor bland berörda parter. EESK framhåller därför vikten av en balanserad, tydlig och fungerande lagstiftning som inte stör den inre marknadens funktion eller står i vägen för förbättrade sociala normer i branschen. |
3.3 |
EESK instämmer i kommissionens konsekvensbedömning att det finns ett inbördes samband mellan orättvis konkurrens mellan vägtransportföretag och social dumpning (Driving change for business and people), med beaktande av definitionen i EESK:s förberedande yttrande TEN/575 (1). EESK konstaterar att konsekvensbedömningen delvis bygger på kvalitativa och begränsade kvantitativa bevis. |
3.4 |
EESK instämmer även i kommissionens argument att snedvridningar av konkurrensen uppstår när operatörer som inte efterlever reglerna kringgår lagen för att uppnå konkurrensfördelar. Luckor i EU:s regler och skilda tolkningar i olika medlemsstater kan – som kommissionen ser det – få samma effekt. Dessutom skulle EESK vilja tillägga att låg kapacitet att övervaka efterlevnaden ytterligare spär på denna situation. EESK instämmer därför i bedömningen i kommissionens konsekvensanalys att detta är ännu ett skäl att skapa en tydlig rättslig ram som det är lätt att tillämpa. |
3.5 |
EESK instämmer likaså i kommissionens iakttagelse att den skärpta konkurrensen inom vägtransporter har gett upphov till snedvridna marknader genom olika utvecklingstendenser som inte har något att göra med det sociala regelverket. |
3.6 |
Mot bakgrund av prissättningens centrala betydelse för transportsektorn framhåller EESK att det är ytterst viktigt att man i rörlighetspaketet tar fram tydliga regler som lätt kan tillämpas och som på ett effektivt sätt kan garantera lika villkor för alla vägtransportföretag, oavsett storlek, samt för alla rörliga arbetstagare, utan att skapa nya hinder för den inre marknaden eller göra nedskärningar i sociallagstiftningen. Den inre marknaden måste fungera för alla intressenter och i alla medlemsstater, både nya och gamla. |
3.7 |
En nedåtgående tendens för prissättningen kan leda till att vägtransporter blir socialt, ekonomiskt och miljömässigt ohållbara och kan i betydande grad begränsa ett rättvist deltagande från andra transportslag i gods- och persontrafiken inom hela EU. Följaktligen riskerar kommissionen att undergräva andra politiska mål såsom att sänka utsläppsmålen och uppmuntra till multimodalitet. Det enda alternativet för att kunna genomföra kommissionens agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla är att skydda de sociala rättigheterna, säkerställa att bestämmelserna tillämpas och är tillämpbara samt garantera rättvis konkurrens, samtidigt som man skär ned på betungande förfaranden. |
3.8 |
EESK upprepar att det finns ett antal olagliga metoder som de företag som följer lagstiftningen och i slutändan yrkesförarna inom godstransporter på väg får betala priset för. |
3.9 |
EESK beklagar att rörlighetspaketet, i synnerhet vad gäller passagerartransport med buss och långfärdsbuss, ger upphov till större flexibilitet i fråga om förläggningen av viloperioder utan att det görs någon grundlig bedömning av passagerar-, förar- eller trafiksäkerhet. Kommittén skulle således välkomna en EU-övergripande allmän studie om förartrötthet för att undersöka dess orsaker, till vilka hör en kombination av körning och aktiviteter för att bistå passagerare, det faktum att förare är skyldiga att förbereda sina resor, sina fordon osv. under sin dygnsvila, samt att föraranas arbetsscheman innehåller betydande väntetider mellan resor, som i de flesta fall tillbringas i fordonet och ofta under olämpliga förhållanden, även om vi noterar de investeringar som gjorts av transportföretag för att förbättra och modernisera fordonshytternas utformning. EESK betonar att eventuella nya bestämmelser bör leda till att denna praxis åtgärdas och undviks. |
3.10 |
I fråga om trafiksäkerhet noterar EESK det faktum att EU 2010 förnyade sitt åtagande att förbättra trafiksäkerheten och fastställa ett mål om att minska dödsfallen på vägarna med 50 % fram till 2020 jämfört med 2010 års nivå. Sedan 2014 har framstegen emellertid så gott som upphört. 2016 var det tredje dåliga året i rad för vägsäkerheten, vilket Europeiska trafiksäkerhetsrådet (ETSC) påvisat. Bara under 2015 dog omkring 4 000 personer i kollisioner där lastbilar var inblandande (Traffic Safety Basic Facts 2016 – HGVs and Buses, Europeiska trafiksäkerhetsobservatoriet). Detta innebär inte nödvändigtvis att dessa orsakade olyckorna. Europeiska trafiksäkerhetsrådet betonar att kollisioner där tunga lastfordon är inblandade på grund av fordonens storlek och vikt kan få katastrofala följder, med en mycket högre risk för dödsfall eller allvarliga skador, och rekommenderar en uttömmande utvärdering av de eventuella följderna. EESK noterar således kommissionens insats för att tillgodose sektorns krav, men upprepar på nytt sina tvivel när det gäller nya regler om flexibilitet utan en grundlig bedömning. |
3.11 |
Kommittén är även mycket besviken över att bristen på säkra parkeringsplatser inte har åtgärdats, inbegripet behovet att ta itu med frågor såsom godsstöld och förhållandena för förarna på parkeringsplatser. Medlemsstaterna bör vidta konkreta åtgärder för att uppfylla de krav som följer av förordning (EU) nr 1315/2013 som en effektiv metod för att förbättra säkerheten i vägtransporterna, hantera risken för godsstöld, förhindra tillgången till farligt gods och garantera lämpliga anläggningar där förare kan parkera fordon i ett nät av säkra parkeringsplatser över hela EU, och enligt artikel 39.2 c bör de vidta lämpliga åtgärder för att längs det centrala transeuropeiska transportnätet anlägga rastplatser med intervall på ungefär 100 km på motorvägar i syfte att tillhandahålla yrkestrafikanter lämpligt utrymme för parkering med en lämplig skydds- och säkerhetsnivå. EESK uppmanar kommissionen att göra en grundlig granskning av de parkeringsnät som finns i medlemsstaterna, särskilt i geografiskt avlägsna väg- och transportkorridorer, samt att ta fram en färdplan för att undanröja vita fläckar på detta område. Detta kommer att vara avgörande för ett effektivt genomförande av rörlighetspaketet. Man kan inte utesluta att det kommer att behövas en ny utformning av finansieringsbestämmelserna för TEN och en ny strategi för den väginfrastruktur som berörs. Den för närvarande begränsade tillgången till säkra parkeringsplatser med lämpliga anläggningar för förare, inbegripet inkvartering, gör att skyldigheten att tillbringa viloperioderna utanför fordonshytten riskerar att bli en papperskonstruktion |
3.12 |
EESK noterar problemet att parkeringsinfrastrukturen ofta inte tillgodser efterfrågan och betonar att parkeringsplatsernas främsta syfte är att göra det möjligt för yrkesförare, bilanvändare och passagerare att ta paus från körningen och återhämta sig. Parkeringsplatserna är inte planerade och heller inte utrustade för att långtradarförare ska kunna tillbringa sin veckovila i sin lastbil där regelbundet eller till och med på permanent basis. |
3.13 |
EESK noterar följaktligen kommissionens analys av nuläget inom sektorn, men framhåller att förslagen avseende sociallagstiftningen är bristfälliga vad gäller att uppnå kommissionens politiska mål och på ett effektivt sätt ta itu med problemen inom vägtransporter. |
4. Körtider och viloperioder
4.1 |
Förordning (EG) nr 561/2006 antogs för elva år sedan och hade tre ändamål: a) att skydda rättvis konkurrens inom vägtransporter, b) att förbättra arbetsförhållandena inom sektorn, och c) att förbättra trafiksäkerheten. |
4.2 |
Under det senaste årtiondet har emellertid förhållandena inom vägtransporter förändrats betydligt, i synnerhet i fråga om snävare leveransscheman och tidspress för att klara av dessa tidsfrister mot bakgrund av ökad trafikträngsel på de europeiska vägarna. |
4.3 |
I den efterhandsutvärderingsstudie som kommissionen genomfört av förordningen om kör- och vilotider kopplas dessa nya omständigheter till större arbetsmiljörisker inom vägtransporter såsom trötthet, stress och sjukdom (Ex-post evaluation of social legislation in road transport and its enforcement). Att garantera trafiksäkerhet och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen under dessa nya omständigheter har visat sig vara en mycket svårare uppgift för politiskt ansvariga och beslutsfattare, men EESK anser att dessa aspekter måste prioriteras i samband med att man överväger att införa flexiblare regler. |
4.4 |
Trötthet orsakad av utmattning hos föraren (bland annat på grund av att föraren inte tar tillräckliga raster) utgör en av de främsta orsakerna till olyckor där tunga vägtransportfordon är inblandade. Till och med kortvariga svackor i koncentrationen kan få katastrofala följder. Förare inom vägtransportsektorn drabbas dessutom ofta av hälsoproblem med anknytning till långa körperioder med otillräckliga raster, t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar (vanligtvis hjärtinfarkter, slaganfall etc.), muskel- och skelettsjukdomar (ryggradsskador i rygg och nacke), nervösa åkommor (stress och oro, nedstämdhet etc.) och mag-/matsmältningsproblem. Strängt tillämpade gränser för körtid och arbetstid samt lämpliga viloperioder är avgörande för att minska dessa effekter (OSH in figures: Occupational safety and health in the transport sector – an overview). |
4.5 |
Kommissionen föreslår via rörlighetspaketet att viloperioderna fördelas över en utökad referensperiod om fyra veckor (i stället för två veckor). Enligt detta scenario kan den körtid som är tillåten under en månad samlas under de tre första veckorna av en månad, medan den fjärde kan utnyttjas till vila, vilket kan leda till så mycket som 18 arbetsdagar i sträck med enbart två dagars avbrott för vila. |
4.6 |
Den föreslagna förlängningen av referensperioden innebär att förare kan bli ålagda att senarelägga sin normala veckovila på 45 timmar ytterligare två veckor. Även om denna senarelagda veckovila måste förlängas med de sammanlagda kompenserade viloperioderna blir följden att föraren kan bli utan veckovila på mer än 24 timmar i upp till tre veckor, under vilka föraren inte skulle vara helt och hållet fri att lämna fordonet utan skulle behöva ta ansvar för det. EESK anser att detta förslag bör utvärderas med tanke på de minskade möjligheterna för föraren att lämna fordonet och de möjliga effekterna på tröttheten. |
4.7 |
EESK framhåller även att den föreslagna flexibiliteten avseende viloperioder faktiskt skulle kunna leda till bristande överensstämmelse med den befintliga ordningen avseende kör- och arbetstider. I detta avseende betonar kommittén dock att inget förslag i praktiken får leda till längre körtider eller en sänkning av gränsen för tillåten arbetstid, som har till främsta mål att garantera hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. |
4.8 |
EESK har förståelse för kommissionens strävan efter att föreslå åtgärder som speglar verkligheten avseende vägtransporter och operatörernas och förarnas behov, men hyser oro när det gäller de eventuella följderna för den ömtåliga balansen mellan rättvis konkurrens, förarnas hälsa och säkerhet samt trafiksäkerheten. |
4.9 |
EESK uppmanar lagstiftaren att också överväga möjligheten till kompensation för en reducerad veckovila i samband med perioder av dygnsvila, såsom föreskrivs i den nuvarande förordningen. När det gäller raster föreslår EESK att man överväger en konsekvensbedömning om möjligheten att låta föraren bestämma om en mer flexibel fördelning av rasten på 45 minuter under en sextimmarsperiod. Konsekvensbedömningen bör inriktas på förarens möjligheter att utnyttja rasten för att vila och återhämta sig under nio, respektive tio, timmars körning. |
4.10 |
Att garantera säkerheten för väganvändare och passagerare utgör ett problem redan med dagens betydligt strängare regler. Ett flertal allvarliga kollisioner som lastbilar och bussar eller långfärdbussar varit inblandade i på senare år och som orsakat ett betydande antal dödsfall (Traffic Safety Basic Facts 2016 – HGVs and Buses, ERSO) måste fungera som en varningssignal om att Europa behöver enkla, tillämpbara och tydliga regler för hur ett rättvist klimat för användare, förare och företag ska kunna upprättas, med säkerheten i centrum. Det är nödvändigt att se till att tillämpningen av sådana regler förbättras innan man överväger införandet av flexiblare regler. |
4.11 |
Ur tillämpningssynpunkt ifrågasätter EESK vissa aspekter av kommissionens förslag. Till att börja med får förlängningen av referensperioden för fördelning av viloperioder inte ha någon negativ inverkan på en harmoniserad tolkning av reglerna, genom att varje medlemsstat inte får utrymme att utforma egna scenarier och beräkningar. I samband med en gränsöverskridande verksamhet såsom vägtransporter inverkar individuella tolkningar av regler på hur smidigt en hel resa eller körning förlöper, och till och med på verksamheten som helhet. |
4.12 |
I detta hänseende framhåller EESK att det tog kommissionen och medlemsstaterna flera år att slutligen komma överens om gemensamma riktlinjer för tolkningen av körtider och vilotider i enlighet med vad som anges i den befintliga förordningen (EG) nr 561/2006 (Se publikationen TRACE, Transport Regulators Align Control Enforcement, 2012). EESK betonar därför vikten av att inrätta ett nätverk för att stödja arbetet med genomförandet i medlemsstaterna och för att minska risken för olika tolkningar. |
4.13 |
EESK anser för det andra att de föreslagna ändringarna i förordningen om kör- och vilotider inte får hindra tillämpningen. Kommittén anser också att de föreslagna ändringarna kommer att leda till nya kostnader för medlemsstaterna, t.ex. för ersättning av programvara som används vid kontroller vid vägkanten och vid företagskontroller, för utbildning av inspektörer etc. EESK betonar vikten av att avsätta tillräckliga resurser för att säkerställa en effektiv övervakning av efterlevnaden. |
4.14 |
Sammanfattningsvis betonar EESK vad gäller tillsynen att lagstiftaren måste göra större ansträngningar avseende smarta och icke-diskriminerande tillsynsmetoder. I detta avseende välkomnar EESK kommissionens förslag till en bättre användning av riskvärderingssystemen. Kommittén betonar dock behovet av att inspektörerna kan få tillgång till data i realtid och av att det tillhandahålls möjligheter till ett bättre informationsutbyte mellan medlemsstaterna. I detta avseende måste medlemsstaterna utnyttja de nationella register och europeiska elektroniska register (Europeiska registret för vägtransportföretag) som erfordras enligt förordning (EG) nr 1071/2009 om tillträde till yrket på ett bättre sätt. |
4.15 |
Vad gäller kraven avseende förares veckovila välkomnar EESK kommissionens avsikt att ta itu med frågan. Förslagen lämnar dock utrymme för viss osäkerhet. |
4.16 |
I vissa fall rekryteras ”nomadiska” förare, som tillbringar långa perioder hemifrån och som följaktligen är direkt berörda av det nya förslaget, av vägtransportföretag som är verksamma i höglönemedlemsstater, men som önskar dra nytta av de lägre arbetskraftskostnaderna eller skatterna i andra medlemsstater. Det är ytterst viktigt att praktiska frågor med koppling till lång frånvaro från hemmet, såsom inkvarteringsbehov eller kostnader för hemtransport, hanteras på ett lämpligt sätt och löses, eftersom dessa kostnader inte ska behöva bäras av föraren. |
4.17 |
Med tanke på förarnas höga rörlighet stöder EESK kommissionens avsikt att underlätta deras hemresor och påpekar att de föreslagna ändringarna i reglerna om kör- och viloperioder inte får försämra förarnas möjligheter att tillbringa tid med sin familj under veckosluten och ha ett rimligt socialt umgänge. Det möjliga scenariot med tre veckors intensivt arbete med bara två dagars vila emellan skulle dock kunna inverka negativt på förarnas balans mellan arbetsliv och privatliv. |
4.18 |
Visserligen har fordonshytternas utformning generellt förbättrats och moderniserats, men begränsningar kvarstår när det gäller utrymmet och tillgången till faciliteter i hytterna. EESK välkomnar därför kommissionens viktiga förtydligande, som bekräftas av EU-domstolens nyligen avgivna avgörande av den 20 december 2017, om att veckovilor på 45 timmar eller mer måste tillbringas någon annanstans än i fordonet, antingen i en inkvartering som arbetsgivaren betalar för, hemma eller på en plats som föraren själv har valt. EESK framhåller dock att det skulle kunna leda till svårigheter med dokumentationen om förare tillbringar den normala veckovilan i privat inkvartering eller i sitt hem. För att tillgodose kravet på att föraren måste kunna ”disponera sin tid fritt” under en veckovila är det dock absolut nödvändigt att föraren kan lämna fordonet och har tillgång till en oavbruten tidsperiod när vederbörande inte behöver ta ansvar för fordonets förvaring och säkerhet. EESK påpekar samtidigt att det krävs tillgång till säkra parkeringsplatser och andra inrättningar som garanterar en sund tillämpning av de föreslagna åtgärderna. |
5. Utstationering av förare inom vägtransportsektorn
5.1 |
Inom vägtransporter är klyftorna mellan medlemsstaterna i fråga om förarlöner fortfarande stora till följd av skillnader i levnadskostnader. I en studie från Comité National Routier (CNR), som även citeras av kommissionen i dess konsekvensbedömning, uppges att bruttolönen kan vara så mycket som elva gånger högre i en medlemsstat än i en annan. |
5.2 |
EESK instämmer med kommissionen i att reglerna, mot bakgrund av dessa löneskillnader, måste bibehållas i överensstämmelse med EU:s värderingar och principer såsom dessa fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i syfte att
|
5.3 |
Direktivet om utstationering av arbetstagare (direktiv 96/71/EG) ingår bland ovannämnda regler. I december 2016 antog EESK ett särskilt yttrande (SOC/541) (2), i vilket ett flertal frågor och problem tas upp. |
5.4 |
Enligt gällande regler omfattas förare, när de arbetar tillfälligt i en annan medlemsstat än deras hemmedlemsstat, av direktivet om utstationering av arbetstagare om de utför cabotagetransporter. Om de deltar i internationella transporter anses de vara utstationerade enbart om de utstationeringsvillkor som anges i artikel 1 i direktiv 96/71/EG gäller. |
5.5 |
Kommissionen föreslår genom rörlighetspaketet att det ska gå en tid innan reglerna om minimilön och betald semester börjar gälla för en förare som deltar i internationella transporter i samband med utstationering. EESK anser att detta måste överensstämma med EU:s politiska agenda – som fastställts av kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och som upprepas av medlemsstaterna i Romförklaringen – om att bekämpa social dumpning, och med det mål som kommissionen själv fastställt i rörlighetspaketet, nämligen att säkerställa en rättvis och konkurrenskraftig inre marknad för vägtransporter. Förslaget måste göra reglerna enklare, tydligare eller lättare att tillämpa så att man undviker risken att EU:s lagstiftning splittras upp. |
5.6 |
EESK påpekar att det är oklart hur förslaget skulle tillämpas för transportföretag som är etablerade i ett tredjeland (utanför EU) och hur fullgörandet av skyldigheterna kommer att kontrolleras. Vi uppmanar kommissionen att förtydliga detta. |
5.7 |
EESK noterar farhågorna i samband med kontrollen av efterlevnaden av reglerna om utstationering av arbetstagare vid internationella transporter, som särskilt framförs av små och medelstora företag och som framför allt handlar om att detta innebär en komplex administrativ utmaning med tanke på skillnaderna i minimilön mellan olika länder och om att en svårhanterlig beräkning av sammanlagd lön och sammanlagda rättigheter till betald semester för mycket korta tidsperioder skulle kunna ge upphov till omfattande svårigheter och kostnader. EESK betonar därför behovet av större öppenhet vad gäller anställningsvillkor och anställningsförhållanden, inbegripet minimilön, i varje medlemsstat. |
5.8 |
EESK inser att vägtransportsektorn har specifika särdrag och att arbetstagarna är mycket rörliga. Vi anser dock att kommissionens sektorsspecifika förslag om utstationering av arbetstagare inom internationella vägtransporter i dess nuvarande utformning inte på ett fullt tillfredsställande vis löser de konstaterade problemen, såsom påpekats i detta avsnitt. |
5.9 |
EESK instämmer fullt ut i att direktivet om utstationering av arbetstagare bör fortsätta att gälla för cabotagetransporter från och med dag ett. Kommittén ifrågasätter dock tillämpningen av nya mindre stränga administrativa regler på cabotagetransporter. Vad gäller rena transittransporter uppmanar EESK kommissionen att, mot bakgrund av att det inte föreligger någon rättssäkerhet, förtydliga att transittransporter är undantagna från reglerna för utstationering. |
5.10 |
EESK noterar uppmaningarna från näringen där det påpekas att utstationeringsreglerna inte lämpar sig för vägtransporternas rörliga karaktär, liksom företagens oro för att kommissionens förslag kommer att leda till avsevärda administrativa bördor. Kommittén välkomnar följaktligen en anpassning av tillsynskraven till sektorns särdrag, t.ex. genom ett upphävande av skyldigheten för vägtransportföretag att utse en person i värdmedlemsstaten som ska sköta kontakterna med myndigheterna där. Kommittén anser att den administrativa bördan skulle kunna minskas om en EU-övergripande gemensam kontaktpunkt för anmälningar infördes. Dessutom föreslår kommittén att föraren inte bör vara skyldig att tillhandahålla lönebesked för de senaste två månaderna vid vägkontroller, såvida de inte kan göras tillgängliga på elektronisk väg. Kontrollmyndigheterna bör erhålla dem direkt från kontaktpersonen och de bör göras tillgängliga på elektronisk väg i etableringsmedlemsstaten. |
5.11 |
EESK måste dock samtidigt medge att en tillfällig utplacering av en förare från en låginkomstmedlemsstat i en medlemsstat där lönenivån är högre måste ske i enlighet med åtminstone de lönenivåer som fastställts enligt lag eller praxis i värdlandet. |
5.12 |
En EU-övergripande tillämpning av utstationeringsregler inom vägtransporter är av avgörande betydelse för att upprätthålla lika villkor för både arbetstagare och företag. Detta skulle även bidra till att förhindra omfattande missbruk och utnyttjande av låginkomstarbetskraft från andra medlemsstater, vilket har blivit alltför vanligt inom internationella vägtransporter och vilket utgör en viktig orsak till den nedåtgående spiralen vad gäller löner och arbetsförhållanden för förare inom vägtransporter. |
5.13 |
I samma anda anser EESK att det är mycket viktigt att ytterligare framsteg görs avseende ekonomisk och social konvergens uppåt mellan medlemsstater som skiljer sig åt i ekonomisk prestationsförmåga, samtidigt som harmoniserade utstationeringsregler tillämpas på ett enhetligt sätt inom hela EU. EESK förespråkar även enkla, effektiva och icke-diskriminerande åtgärder för att se till att dessa regler efterlevs. Administrativa bördor måste undvikas till varje pris. EESK välkomnar den förenklade utstationeringsdeklaration som föreskrivs i detta förslag. Kommittén anser dock att en deklaration som täcker en period av högst sex månader och en grupp av förare skulle kunna minska verkningsfullheten hos tillämpningen och kontrollen av utstationeringsreglerna. |
5.14 |
I synnerhet i fråga om utstationering av förare utgör den smarta färdskrivaren ovedersägligen ett mycket effektivare redskap än kommissionens förslag om manuella inmatningar. Framför allt riskerar manuell inmatning av landskoder att leda till manipulation. |
5.15 |
Slutligen uppmanar EESK kommissionen att, i syfte att säkerställa en bättre gränsöverskridande tillämpning av EU:s vägtransportregler, inrätta en europeisk vägtransportbyrå vars huvudsakliga ansvarsområde skulle vara att förbättra efterlevnadskulturen inom vägtransporter och tillhandahålla stöd för beslutsfattandet inom sektorn på EU-nivå såväl som nationell nivå. I detta hänseende betonar EESK att vägtransporter är den enda sektor som inte har en sådan byrå, samtidigt som den är fullt ut liberaliserad och följaktligen i hög grad beroende av nära samarbete mellan medlemsstater. En sådan byrå skulle vara till nytta inte bara för att förbättra kontrollerna av reglerna för utstationering och för kör- och vilotider, utan även vad gäller cabotage och tillträde till yrket. En byrå är dessutom det enda sättet att närma sig en harmoniserad tolkning av reglerna. EESK rekommenderar dock medlemsstaterna att vara aktiva i befintliga europeiska transportinspektionsorgan och investera i utbildning av nationella inspektionsmyndigheter. |
Bryssel den 18 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) EUT C 13, 15.1.2016, s. 176.
(2) EUT C 75, 10.3.2017, s. 81.
Bilaga
till yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna:
Punkt 4.18
|
Visserligen har fordonshytternas utformning generellt förbättrats och moderniserats, men begränsningar kvarstår när det gäller utrymmet och tillgången till faciliteter i hytterna. EESK välkomnar därför kommissionens viktiga förtydligande om att veckovilor på 45 timmar eller mer måste tillbringas någon annanstans än i fordonet, antingen i en inkvartering som arbetsgivaren betalar för, hemma eller på en plats som föraren själv har valt. EESK framhåller dock att det skulle kunna leda till svårigheter med dokumentationen om förare tillbringar den normala veckovilan i privat inkvartering eller i sitt hem. För att tillgodose kravet på att föraren måste kunna ”disponera sin tid fritt” under en veckovila är det dock absolut nödvändigt att föraren kan lämna fordonet och har tillgång till en oavbruten tidsperiod när vederbörande inte behöver ta ansvar för fordonets förvaring och säkerhet. EESK påpekar samtidigt att det krävs tillgång till säkra parkeringsplatser och andra inrättningar som garanterar en sund tillämpning av de föreslagna åtgärderna. Bristen på säkra parkeringsplatser och andra inrättningar kommer i praktiken att innebära att förare och operatörer, om det införs en rättslig skyldighet att tillbringa veckovilan utanför hytten, kommer att ställas inför det omöjliga dilemmat att antingen riskera godset och fordonet eller att följa lagen. Tillsynsmyndigheterna måste ta vederbörlig hänsyn till detta dilemma. |
Röster för: |
105 |
Röster emot: |
152 |
Nedlagda röster: |
22 |
Punkt 5.13
|
Enligt kommissionen är E en EU-övergripande tillämpning av utstationeringsregler inom vägtransporter är av avgörande betydelse för att upprätthålla lika villkor för både arbetstagare och företag. Kommissionen anser att D detta förslag även skulle även bidra till att förhindra omfattande missbruk och utnyttjande av låginkomstarbetskraft från andra medlemsstater, vilket har blivit alltför vanligt inom internationella vägtransporter och vilket utgör en viktig orsak till den nedåtgående spiralen vad gäller löner och arbetsförhållanden för förare inom vägtransporter. vara centralt för att skapa en rättvis, säker och miljömässigt och socialt hållbar vägtransportsektor. EESK ställer sig bakom dessa mål. EESK vill emellertid även understryka vikten av att anpassa utstationeringsreglerna till den verklighet som råder inom transportsektorn för att de ska kunna fungera på det sätt som kommissionen föreslår. Därför finner EESK det nödvändigt att ifrågasätta mervärdet av att tillämpa utstationeringsregler på internationella transporter, mot bakgrund av det komplexa administrativa arbete och de problem vad gäller kontroll och genomförande som detta skulle medföra. |
Röster för: |
105 |
Röster emot: |
157 |
Nedlagda röster: |
11 |
Punkt 5.14
|
I samma anda anser EESK att det är mycket viktigt att ytterligare framsteg görs avseende ekonomisk och social konvergens uppåt mellan medlemsstater som skiljer sig åt i ekonomisk prestationsförmåga, samtidigt som harmoniserade utstationeringsregler tillämpas på ett enhetligt sätt inom hela EU. EESK förespråkar även enkla, effektiva och icke-diskriminerande åtgärder för att se till att dessa regler efterlevs. Administrativa bördor måste undvikas till varje pris. EESK välkomnar den förenklade utstationeringsdeklaration som föreskrivs i detta förslag. Kommittén anser dock att en deklaration som täcker en period av högst sex månader och en grupp av förare skulle kunna minska verkningsfullheten hos tillämpningen och kontrollen av utstationeringsreglerna. |
Röster för: |
102 |
Röster emot: |
160 |
Nedlagda röster: |
12 |
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/58 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Luftfart: Ett öppet och sammankopplat Europa
[COM(2017) 286 final]
och om
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av konkurrensen inom luftfarten, och om upphävande av förordning (EG) nr 868/2004
[COM(2017) 289 final – 2017/0116 (COD)]
(2018/C 197/09)
Föredragande: |
Jacek KRAWCZYK |
Remiss |
Europeiska kommissionen, 5.7.2017 Europaparlamentet, 15.6.2017 Rådet, 19.6.2017 |
Rättslig grund |
Artiklarna 100.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
Ansvarig facksektion |
Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället |
Antagande av facksektionen |
4.1.2018 |
Antagande vid plenarsessionen |
17.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
115/1/4 |
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén bekräftar sin ståndpunkt som antogs i kommitténs yttrande om luftfartspaketet I (1) att det övergripande målet för EU:s luftfartsstrategi, såsom den presenterades av Europeiska kommissionen i december 2015, bör vara att ”förbättra investeringsklimatet för att uppmuntra till ökade europeiska investeringar i EU:s luftfartsindustri, öka sektorns konkurrenskraft och dess roll för ekonomin och därigenom generellt främja ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen”. |
1.2 |
EESK betonar den avgörande betydelse som kvaliteten på genomförandet av EU:s luftfartsstrategi har för att EU:s civila luftfart ska bli framgångsrik. Snabbt föränderliga inre och yttre förhållanden, utvecklingen av marknaderna i flera riktningar, ökande tryck på människor och företag, ökande konkurrens inom och utanför EU, ny banbrytande teknik och snabbt framåtskridande digitalisering är endast några av de utmaningar som måste hanteras vid genomförandet av EU:s luftfartsstrategi. Precis som EESK förutspådde i sitt yttrande om luftfartspaketet I (2) har strategin gett den civila luftfarten en mer framträdande plats på EU:s dagordning, och denna position måste även fortsättningsvis upprätthållas. I detta sammanhang berömmer EESK kommissionen för dess ihärdiga arbete för att främja ett globalt accepterat och genomfört system för minskning av koldioxidutsläppen från luftfarten. På samma sätt måste behovet av effektiv branschvis dialog mellan arbetsmarknadens parter på både EU-nivå och nationell nivå betonas med större emfas än tidigare. EESK hänvisar återigen till sitt yttrande om social dumpning inom luftfartsindustrin (3) och uppmanar med kraft kommissionen att överväga effektiva åtgärder för att hantera situationen. |
1.3 |
EESK stöder kommissionens dubbla strategi för att säkerställa en sund internationell konkurrens genom att å ena sidan ge ökad kraft åt ett unilateralt instrument för att skydda EU:s luftfartsintressen (förslag till förordning om skydd av konkurrensen inom luftfarten, och om upphävande av förordning (EG) nr 868/2004, nedan kallat kommissionens förslag om en översyn av förordning (EG) nr 868/2004), och att å andra sidan söka mandat för att förhandla om nya avtal om marknadstillträde med tredjeländer, i kombination med ett samförstånd om hur sund konkurrens bör upprätthållas. Kommittén är fortsatt övertygad om att lika villkor endast kan säkras på ett hållbart sätt om tredjeländerna även respekterar de grundläggande principerna för arbetarskydd som anges i huvuddrag i ILO-standarderna samt konsumentskydds- och miljönormer. I kommissionens förslag om en översyn av förordning (EG) nr 868/2004 tas flera svagheter i den gällande förordning (EG) nr 868/2004 upp, men upprättandet av en fungerande social dialog bör bli en integrerad del av en överenskommen klausul om ”rättvis konkurrens” i Europeiska unionens internationella luftfartsavtal. EESK stöder till fullo kommissionens insatser för att säkra ytterligare mandat för att inleda förhandlingar om nya övergripande luftfartsavtal och efterlyser ett snabbt och effektivt fullbordande av pågående förhandlingar. |
1.4 |
Tolkningsriktlinjerna för bestämmelserna om ägarförhållanden och kontroll ger ökad klarhet rörande de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1008/2008 till stöd för medlemsstater och andra intressenter under det pågående genomförandet. Kommittén anser dock att dessa riktlinjer inte i tillräcklig utsträckning beaktar de marknadsförändringar som äger rum och de störande och strukturella utmaningar som den europeiska luftfarten kommer att stå inför på kort och medellång sikt. För att åstadkomma ett robust genomförande av EU:s luftfartsstrategi rekommenderar EESK att en konsekvensbedömning utarbetas som baseras på ett antal scenarier, för att bana väg för ett välgrundat övervägande av frågan om ägarförhållanden och kontroll. |
1.5 |
Kommittén stöder de föreslagna tolkningsriktlinjer för allmän trafikplikt som anges i förordning (EG) nr 1008/2008 samtidigt som vi noterar att långsiktig marknadsutveckling – som omfattar ett växande behov av ökade förbindelser hos medlemsstater i EU:s utkanter eller med små inhemska marknader – kommer att kräva en djupare ekonomisk och samhällelig analys av hur man bättre tillhandahåller hållbara anslutningar mellan deras största flygplatser och viktiga destinationer i EU för att bättre tillgodose passagerarnas krav. Det kommer att krävas ytterligare politiska diskussioner om detta, som även beaktar det förbindelseindex som utarbetats av nätverksförvaltaren och som nu har offentliggjorts på Europeiska kommissionens webbplats. |
1.6 |
Kommittén anser att förordning (EG) nr 1008/2008 behöver ses över grundligt. Med tanke på förordningens grundläggande betydelse för sektorn är det avgörande att översynsprocessen införlivar återkopplingar från alla intressenter – inbegripet representanter för det civila samhället – och att den gör det möjligt att förverkliga den långsiktiga visionen för EU:s civila luftfart som fastställts i EU:s luftfartsstrategi. Under förutsättning att kommissionen genomför en omfattande analys, och att den bekräftas genom offentligt samråd, skulle det ligga i EU:s intresse att den nuvarande kommissionen föreslår en översyn av förordning (EG) nr 1008/2008. |
1.7 |
EESK anser att processen för att minska störningarna i flygledningstjänsten redan har lanserats på EU-nivå av nätverksförvaltaren (4). Arbetsmarknadens parter har dessutom redan de verktyg som krävs för att minska eventuella effekter eftersom dessa tillämpas ömsesidigt. EESK konstaterar återigen att strejkrätten är en grundläggande arbetstagarrättighet och faller utanför ramen för EU:s fördrag (5). Enligt subsidiaritetsprincipen faller det inom medlemsstaternas behörighet att fastställa hur denna rättighet tillämpas. Arbetsmarknadens parter har dessutom utvecklat en rad åtgärder som kan genomföras gemensamt för att minska risken för arbetsmarknadskonflikter (”Toolbox” (6)). EESK välkomnar detta initiativ som en lämplig och effektiv strategi för att så långt som möjligt undvika eventuella störningar i flygtrafiken. Passagerarna och medborgarna i EU kommer att vara de som slutligen gynnas av denna strategi. |
1.8 |
För att ombesörja ett effektivt genomförande av EU:s luftfartsstrategi är det av största vikt att bidra till den politiska diskussionen med det organiserade civila samhällets synpunkter om de politiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av dessa initiativ. Såsom kommittén redan slagit fast ett flertal gånger är den beredd att delta aktivt i denna process. Det är också ytterst viktigt att det fortsatta lagstiftningsarbetet med förslaget till översyn av förordning (EG) nr 868/2004 i Europaparlamentet och rådet fortskrider snabbt för att effektivt ta itu med snedvridningarna av den internationella konkurrensen. |
1.9 |
EESK upprepar den ståndpunkt som antogs i kommitténs yttrande om luftfartspaketet I (7) med en rekommendation om att ”aktörernas deltagande i genomförandet av strategin åtföljs av en strukturerad och konkret redogörelse av hur strategin ska genomföras”. En färdplan behövs fortfarande för att tillhandahålla mer detaljerade uppgifter om ”hur kommissionen kommer att nå ut till de berörda parterna för att säkerställa deras nödvändiga engagemang. Att mobilisera alla berörda parter på luftfartsområdet och få dem att agera tillsammans för genomförandet av strategin är en svår men nödvändig uppgift.” |
2. Inledning
2.1 |
Kommissionens meddelande COM(2017) 286 – Luftfart: Ett öppet och sammankopplat Europa (nedan kallat meddelandet), som offentliggjordes den 8 juni 2017, följer på kommissionens införande i december 2015 av en luftfartsstrategi för Europa (8) (EU:s luftfartsstrategi) som fastställer dagordningen för en riktad diskussion inom det civila luftfartssamfundet om de nödvändiga viktiga delarna av en helhetspolitik för luftfart och hur denna bäst ska genomföras. |
2.1.1 |
EU:s luftfartsstrategi ”[…] är avsedd att bidra direkt till kommissionens strategiska prioriteringar genom att stimulera Europas ekonomi och stärka dess industribas och ledande globala ställning inom luftfarten, men har samtidigt utformats för att hantera miljö- och klimatfrågor” (9). Genom att beakta luftfartens ekonomiska, rättsliga, miljörelaterade, politiska och sociala aspekter eftersträvar kommissionen en helhetsstrategi för luftfart och har föreslagit mål för att ta itu med utmaningarna på EU:s marknad samt på internationella luftfartsmarknader. Mer konkreta resultat av genomförandet av EU:s luftfartsstrategi finns ännu inte. |
2.2 |
EESK har de senaste åren deltagit väldigt aktivt i utvecklingen av EU:s politik för civil luftfart. Kommittén har anordnat ett stort antal offentliga hearingar, konferenser samt bilaterala och multilaterala evenemang för att uppnå ett större deltagande från det civila samhällets sida i olika politiska strategier rörande EU:s civila luftfart. EESK har för detta ändamål byggt upp ett starkt nätverk av intressenter från EU:s civilsamhälle i syfte att aktivt svara på kommande förslag från kommissionen samt ge det civila samhället förutsättningar och verktyg att engagera sig i denna mycket viktiga och känsliga fråga. |
2.2.1 |
Den 2 mars 2015 beslutade kommissionen att rådfråga kommittén om en integrerad europeisk luftfartspolitik. Många rekommendationer som lämnades i EESK:s yttrande i frågan (10) (september 2015) har inkluderats i kommissionens slutgiltiga förslag. Efter genomförandet av EU:s luftfartsstrategi uttryckte kommittén starkt stöd för kommissionens förslag i sitt yttrande om luftfartspaketet I (11) (februari 2016). |
2.3 |
Kommissionens aktuella meddelande tar upp väldigt komplicerade frågor som samtliga får en mängd politiska, rättsliga och ekonomiska följdverkningar. Kommissionen har räknat upp dessa frågor – bland annat i bilagan (12) till luftfartsstrategin –som väsentliga delar av en ”handlingsplan” för att uppnå de huvudsakliga strategiska målen. |
2.4 |
Av de fyra åtgärder som föreslås i meddelandet är en ett lagstiftningsförslag. De övriga tre är riktlinjer av icke-bindande rättslig karaktär. Tillsammans lyder de som följer:
|
3. Lagstiftningsförslag: en ny förordning som ersätter förordning (EG) nr 868/2004 (utkast till översyn)
3.1 |
Dokument som offentliggjorts av kommissionen tillsammans med meddelandet gör gällande att det finns ytterligare behov av att bättre skydda EU:s lufttrafikföretag från sådan praxis hos konkurrenter utanför EU som anses snedvrida den sunda marknadskonkurrensen. Stora organisationer inom EU:s luftfartssektor har bett kommissionen att vidta kraftfulla åtgärder för att hantera vad de anser vara avsaknad av en ordentlig strategi för flygbolag från tredjeländer som saknar lämpliga regler för sund konkurrens. Arbetsmarknadens parter har ställt liknande krav med grund i den bristande respekten för jämförbara sociala normer och arbetsnormer. Kommissionen har på ett korrekt sätt tagit ställning för dessa starka krav genom att lägga fram ett nytt förslag till förordning. |
3.2 |
I de fall där EU:s förbindelser och konkurrens sätts på spel måste unionen kunna agera effektivt för att säkerställa att konkurrensen inte snedvrids på internationella luftfartsmarknader, att EU:s luftfartsintressen inte skadas och att konsumenternas rättigheter och intressen värnas och stärks i enlighet med EU-lagstiftningen om konsument- och passagerarrättigheter. Förordning (EG) nr 868/2004 var tänkt att ta itu med dessa frågor genom unilaterala EU-åtgärder. |
3.3 |
Förordning (EG) nr 868/2004 har visat sig ha många allvarliga brister (14): den använder verktyg, förfaranden och kriterier som härstammar från handelsrätten, medan den internationella luftfartsmarknaden regleras genom luftfartsavtal. Förordning (EG) nr 868/2004 har även kritiserats på grund av dess otillräckliga sanktioner, och den anses vara en ”tandlös tiger”. |
3.4 |
Målsättningen att se över eller ersätta förordning (EG) nr 868/2004 delades av rådet och kommissionen. Även Europaparlamentet efterlyste en översyn av denna förordning. |
3.5 |
Intressenter rådfrågades om ett förslag till bättre skydd mot subventioner och illojal prissättning. De rådfrågades även som en del av det offentliga samrådet för utarbetandet av kommissionens luftfartsstrategi för EU. Till följd av dessa samråd föreslog kommissionen en integrerad strategi för att på bästa sätt hantera de problem som fastställts. Inkluderandet av tre kompletterande byggstenar (internationella förhandlingar, klausuler om sund konkurrens i internationella avtal samt översynen av förordning (EG) nr 868/2004) innebär att dessa förstärker varandra och skapar synergieffekter, vilket gör det möjligt att effektivt skydda EU:s förbindelser och stödja en öppen och sund konkurrens mellan alla lufttrafikföretag. |
3.6 |
Denna strategi förväntas även medföra ekonomiska fördelar eftersom den gör det möjligt för lufttrafikföretag i EU att konkurrera på rättvisa villkor med lufttrafikföretag från tredjeländer, och den kommer även att gynna EU:s flygplatser och resenärer genom ökad trafik och ökade valmöjligheter. |
3.7 |
Kommissionens förslag om en översyn av förordning (EG) nr 868/2004 avser att ge kommissionen makt att agera beslutsamt i egenskap av den EU-institution som säkerställer att tredjeländer håller sig till internationella förpliktelser inom ramen för inarbetad EU-lagstiftning och principerna om transparens, subsidiaritet och proportionalitet. De föreslagna ändringarna förenklar processen och uppmuntrar de berörda parterna att lösa eventuella konflikter genom ett förfarande för ömsesidig tvistlösning, i de fall detta är möjligt. Kommissionens förslag skulle därför, om det antas, på ett effektivt sätt ta itu med brister i den gällande förordningen (EG) nr 868/2004. |
3.7.1 |
Flera frågor är dock fortfarande obesvarade, i synnerhet vilka åtgärder kommissionen skulle kunna vidta för att se till att tredjeländer håller sig till internationella förpliktelser (15). |
3.7.2 |
Ett ytterligare problem som tagits upp av intressenter är avsaknaden av åtgärder som ombesörjs i fall där en tredje part underlåter att följa de grundläggande principerna för arbetarskydd som anges i huvuddrag i ILO-standarderna eller om normer för konsumentskydd och/eller miljönormer inte respekteras. Mot bakgrund av den helhetsstrategi som kommissionen eftersträvar är det viktigt att understryka att ett balanserat tillvägagångssätt måste säkerställas mellan fritt marknadstillträde av WTO-typ och hållbar internationell konkurrens i anställdas och konsumenters intressen. |
3.7.3 |
Kommissionens förslag till översyn av förordning (EG) nr 868/2004 innehåller en andra väg för att komma åt snedvridningar. Genom att ta itu med otillbörlig marknadspraxis som skulle kunna skada enskilda lufttrafikföretag i EU skulle kommissionen kunna ingripa, om prima facie-bevisning tillhandahålls som visar att sådan otillbörlig praxis förekommer och har en orsaksmässig och negativ inverkan på ett eller flera lufttrafikföretag i EU. Medlemsstaterna och lufttrafikföretagen kan också lämna in klagomål. |
3.7.4 |
För att kommissionens förslag om en översyn av förordning (EG) nr 868/2004 ska fungera som katalysator för frivillig tvistlösning är det avgörande att eventuella sanktioner är meningsfulla för den tredje parten. Kommissionens förslag föreskriver därmed sådana åtgärder som upphävande av tjänstekoncessioner eller av tredjelandets andra rättigheter, förutsatt att detta inte leder till en överträdelse av luftfartsavtal med tredjelandet eller andra internationella förpliktelser (16). |
3.8 |
Det kan därför hävdas att kommissionens förslag i sin nuvarande form på ett effektivt sätt tar itu med de viktigaste invändningar som gjorts mot förordning (EG) nr 868/2004. För att kommissionens förslag om en översyn av förordning (EG) nr 868/2004 ska uppnå önskad verkan, dvs. att avskräcka tredjeländer eller flygbolag från tredjeland från att undergräva konkurrensen i den internationella luftfarten, verkar det vara nödvändigt med ytterligare förtydliganden avseende de åtgärder som kommissionen skulle kunna vidta för detta ändamål samt rörande den övergripande strategin, som bör begrundas när man definierar begreppet ”otillbörlig” konkurrens. |
3.9 |
Samtidigt som kommissionens strategi stöds skulle emellertid vissa detaljer kunna preciseras för att säkerställa att den reviderade förordningen är effektiv: en undersöknings varaktighet bör minskas och det bör inte vara möjligt att stoppa undersökningar utan tillräcklig anledning – såsom ett avtal mellan parterna om avhjälpande åtgärder och genomförandet av sådana åtgärder. Det bör även finnas ett instrument för tillfälliga lättnader. |
3.10 |
För att skydda luftfartsindustrin i EU mot otillbörlig konkurrens från företag i tredjeländer insisterar EESK på att en ny förordning om översyn av den som för närvarande är i kraft måste gå utöver övervägandet att förbättra skyddet mot subventioner och illojal prissättning och fastställa behovet av att i lämplig internationell form hantera frågan rörande arbetsvillkor som bryter mot ILO:s konventioner. |
4. Förslag utan lagstiftningskaraktär
4.1 Tolkningsriktlinjer för regler om ägarförhållanden och kontroll
4.1.1 |
I sitt senaste yttrande om EU:s luftfartsstrategi (17) medgav EESK att det övergripande målet för strategin bör vara att stödja den övergripande ekonomiska tillväxten och skapandet av nya arbetstillfällen. För att kunna växa behöver europeiska lufttrafikföretag tillgång till investeringar – inbegripet utländska investeringar. Man bör dock beakta att vissa regeringar utanför EU använder investeringar som ett strategiskt verktyg på ett sätt som potentiellt är oförenligt med andemeningen och ordalydelsen i förordning (EG) nr 1008/2008. |
4.1.2 |
Enligt EU:s gällande investeringsregler för utländska lufttrafikföretag får investeringarna inte överstiga 49 % ägande (18). Dessutom måste den faktiska kontrollen över företaget finnas kvar hos Europeiska unionens medlemsstater eller dessas medborgare (19). De senaste åren har denna regel gett upphov till översyn av flera utländska investeringar av medlemsstaternas tillståndsmyndigheter och av kommissionen (20). |
4.1.3 |
Tolkningsriktlinjerna för regler om ägarförhållanden och kontroll ändrar inte de befintliga reglerna för dessa två frågor, men de förklarar dock olika viktiga förfarandemässiga aspekter. Dessutom fastställer de vilka investeringsmodeller som är acceptabla för lufttrafikföretagen om de ska fortsätta att bedriva verksamhet med sina EU-licenser. |
4.1.4 |
Flera fall av strategiska minoritetsförvärv av lufttrafikföretag utanför EU har givit upphov till en tämligen kontroversiell debatt om huruvida dessa bryter mot bestämmelserna om ägarförhållanden och kontroll i förordning (EG) nr 1008/2008. De är representativa för de grundläggande förändringar som äger rum inom den internationella luftfarten (21). Även om EESK välkomnar de föreslagna tolkningsriktlinjerna för ägarförhållanden och kontroll anser kommittén att det är viktigt att inte enbart beakta hur de aktuella bestämmelserna ska tolkas, utan snarare att utvärdera om dessa nu kräver en översyn mot bakgrund av nuvarande och förutsebara marknadstrender. I detta sammanhang är beviljande av investeringsmöjligheter som baseras på ömsesidighet en av de viktigaste vägarna att sträva mot. För att kunna utvärdera konsekvenserna av marknadsutvecklingen för den europeiska konkurrenskraften på medellång och lång sikt rekommenderar EESK att en konsekvensbedömning utarbetas på grundval av ett antal scenarier. Det skulle bana väg för ett välgrundat övervägande av frågan om ägarförhållanden och kontroll. |
4.2 Tolkningsriktlinjer för regler för allmän trafikplikt
4.2.1 |
Inom EU finns ett erkännande av behovet av att ta itu med fall där otillräcklig efterfrågan eller marknadsmisslyckande, på vissa rutter och på grund av särskilda förhållanden, förhindrar att tillräckligt många flygningar tillhandahålls för att möta lokalsamhällenas behov. I sådana fall kan den allmänna trafikplikten – som medges på mycket särskilda villkor som fastställs i förordning (EG) nr 1008/2008 – garantera att perifera regioner och utvecklingsregioner har bra förbindelser till övriga Europa. |
4.2.2 |
Den allmänna trafikplikten har generellt använts av medlemsstaterna för att säkra förbindelserna inom sitt land till och från underförsörjda regioner. Den allmänna trafikplikten är föremål för en bedömning av nödvändighet som beaktar kraven på proportionalitet (22), möjligheten att tillgripa andra transportsätt, flygbiljettpriser och villkor, samt den kombinerade verkan av lufttrafikföretag som bedriver verksamhet på rutten eller avser att göra det (23). |
4.2.3 |
Befintliga regler avseende allmän trafikplikt har inte alltid genomförts på ett konsekvent sätt, vilket kan ha snedvridit såväl förbindelser som konkurrens på vissa rutter. Medlemsstaterna har lyft frågor rörande innehållet i förfarandebestämmelserna för riktlinjerna för allmän trafikplikt. |
4.2.4 |
I riktlinjerna för den allmänna trafikplikten anges huvuddragen i den föreslagna metod som kommissionen ska följa vid bedömning av alla allmänna trafikplikter. De berör allt från inrättandet av en allmän trafikplikt och relaterade förfaranden till förklaringar rörande ensamrätt avseende trafik och ersättning (i förhållande till reglerna om statligt stöd). |
4.2.5 |
Riktlinjerna för allmän trafikplikt kommer att bidra till ett mer transparent och konsekvent genomförande och verkställande av befintliga bestämmelser i förordning (EG) nr 1008/2008. Vi ber dock kommissionen att noga ta del av EESK:s yttrande om Tillämpning av beslutet om offentlig ersättning för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (2012/21/EU) (24) som med kraft efterlyser ett mindre betungande krav på nationella och lokala förvaltningar när de ska efterleva och rapportera om sina tilldelade allmänna trafikplikter, särskilt där behovet av att stödja socialt nödvändiga men kommersiellt ohållbara flyglinjer redan är uppenbart (t.ex. för att skapa förbindelser till avlägsna områden, öar etc.). Samtidigt bör respekten för sociala normer beaktas vid beviljande av offentligt stöd. |
4.2.6 |
Medlemsstater i EU:s utkant eller med små inhemska marknader upplever ökande svårigheter, inte enbart med att säkra inhemska förbindelser, utan även förbindelser mellan sin största flygplats och viktiga destinationer i och utanför EU. Frågan gäller därför inte enbart tydliga regler utan hur man ekonomiskt och politiskt ska säkerställa tillräckliga förbindelser till perifera destinationer i Europa för att bättre tillgodose passagerarnas behov. De berörda medlemsstaterna är intresserade av hållbar och tillförlitlig lufttrafik för att säkerställa långsiktigt stabil planeringsförmåga oaktat eventuella implicita kostnader som uppstår för lufttrafikföretaget. |
4.2.7 |
Förbindelseindexet bör ge insikter om huruvida sådana bredare strategier för allmän trafikplikt, som möjligen säkrar ökad ekonomisk tillväxt, skulle vara motiverade. På lång sikt skulle man kunna ifrågasätta om bestämmelserna i riktlinjerna för den allmänna trafikplikten kan förbli relevanta och effektiva på en snabbt föränderlig luftfartsmarknad. |
4.3 Flygledningskontinuitet
4.3.1 |
Flygtrafiktjänster har en avgörande roll när det gäller att säkerställa tillförlitliga flygförbindelser som garanterar att luftfartsflödena genomförs på ett säkert sätt. Under årets mest aktiva perioder hanterar det europeiska systemet för flygledningstjänsten mer än 30 000 flygningar per dag. Arbetsstyrkan spelar en avgörande roll i att tillhandahålla flygledningstjänster. I Europa som helhet sysselsätter sektorn 56 300 personer: 17 370 trafikledare och 38 930 övriga anställda arbetar inom flygtrafiktjänster. För att arbeta inom denna sektor krävs inte bara den modernaste teknik som finns utan också mycket hög yrkesmässig och personlig kompetens. Flygledningssystemens effektivitet och robusthet har nyligen förbättrats markant, och de har kunnat absorbera en ökning av trafiken med 68 % på tjugo år, från 5,8 miljoner flygningar år 1995 till 9,74 miljoner år 2014. Denna förbättring av effektiviteten, samtidigt som man har bibehållit högsta möjliga säkerhetsnivå, har varit möjlig endast tack vare det starka engagemanget från samtliga aktörer i flygtrafikvärdekedjan inom det gemensamma europeiska luftfartsområdet. |
4.3.2 |
Under den offentliga hearingen om flygledningskontinuitet i ett öppet och sammankopplat Europa som EESK anordnade beskrev nätverksförvaltaren huvuddragen i den process som inrättats för att minska effekterna av alla typer av störningar i Europa. Dessa åtgärder kräver deltagande från leverantörerna av flygtrafiktjänster, flygtrafikföretagen och medlemsstaterna. Åtgärderna har visat sig vara mycket effektiva verktyg för att minska effekterna av störningar för resenärerna. |
4.3.3 |
En av de möjliga orsakerna till störningar är strejk inom luftfartssektorn. Att strejka är en grundläggande arbetstagarrättighet, och strejkrätten faller utanför ramen för EU-fördragen (25). Det åligger därför medlemsstaterna att fastställa hur strejkrätten kan utövas, och majoriteten av medlemsstaterna har specifika lagar eller förordningar som fastställer villkoren för att utöva strejkrätten inom flygledningstjänsten och inom andra delar av EU:s värdekedja för luftfart. |
4.3.4 |
Den verktygslåda (”Toolbox”) för en framgångsrik social dialog inom flygledningstjänsten (26) som arbetsmarknadens parter har kommit överens om är ett bra exempel på en effektiv strategi för att inrätta mekanismer som minimerar risken för störningar. Dessa åtgärder genomförs på grundval av samförstånd. EESK välkomnar arbetsmarknadens parters förslag om att utvidga tillämpningsområdet för de undertecknande parterna och är villig att delta i ett sådant initiativ. |
5. Övriga förslag
5.1 |
För att bekämpa metoder som har en negativ inverkan på konkurrensen – och utöver dess förslag till en ny förordning (EG) nr 868/2004 – efterlyser kommissionen att långtgående konkurrensbestämmelser inkluderas i övergripande luftfartsavtal med tredjeländer (27). Kommissionen uppmanar med kraft rådet att ge den nya mandat att inleda förhandlingar om ytterligare sådana avtal med Bahrain, Kina, Kuwait, Mexiko, Oman och Saudiarabien. Kommissionen insisterar också – med rätta – på att ett övergripande EU-luftfartsavtal med Ukraina undertecknas omedelbart. |
5.2 |
Genom det första övergripande avtalet av sitt slag (luftfartsavtalet) som slutits mellan EU och Förenta staterna (2007) med avseende på otillbörlig konkurrens upprättades ett samarbete mellan konkurrenstillsynsmyndigheter och ett ramverk för samordning skapades. Artikel 14 i luftfartsavtalet berör åtgärder med avseende på statsbidrag och statligt stöd (28) och innehåller även bestämmelser som ger den gemensamma kommittén för luftfartsavtalet rätt att lösa eventuella tvister – bl.a. genom att tillämpa ett neutralt skiljedomsförfarande. Det främsta mervärdet med sådana övergripande avtal är konvergens i lagstiftningen på många nyckelområden (säkerhetsnormer, certifikat och licenser, samt det känsliga området säkerhet). I detta sammanhang knyter det även an till statligt stöd och statligt bistånd. |
5.3 |
Hittills har ett övergripande luftfartsavtal tecknats med Kanada. För närvarande pågår förhandlingar om avtalet med Brasilien, och EU har slutfört förhandlingar med Israel, Jordanien, Marocko, Moldavien och Georgien. Förhandlingar pågår med Australien och Nya Zeeland. Efter att rådet beviljats mandat år 2016 har förhandlingar inletts med Sydostasiatiska nationers förbund, Qatar, Förenade Arabemiraten och Turkiet. I varje enskilt fall har frågan rörande sund konkurrens utgjort en del av förhandlingarna (29). |
5.4 |
Under förutsättning att kommissionen med gott resultat slutför de lufttransportavtal som för närvarande getts mandat noterar EESK kommissionens insatser för att säkra ytterligare mandat för att öppna nya övergripande luftfartsavtal och efterlyser med kraft att de som redan inletts förhandlas snabbt och effektivt. Praxis på arbetsmarknaden i vissa länder och inom deras lufttrafikföretag är dock en källa till oro och skulle kunna ha en negativ inverkan på den sunda konkurrensen på den internationella luftfartsmarknaden. EESK uppmanar därför med kraft kommissionen att säkerställa att europeiska företag behandlas rättvist och att lika villkor säkerställs. EESK rekommenderar att rådet och kommissionen erkänner behovet av att förhandla fram lämpliga bindande sociala klausuler i EU:s alla luftfartsavtal med tredjeländer. |
Bryssel den 17 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) EUT C 389, 21.10.2016, s. 86.
(2) EUT C 389, 21.10.2016, s. 86.
(3) EUT C 13, 15.1.2016, s. 110.
(4) Nätverksförvaltaren är ett direktorat inom Eurocontrol som ansvarar för planering av nätverkskapaciteten. Den ska se till att flygtrafikkapacitet görs tillgänglig och används på bästa sätt i det alleuropeiska nätverkets dagliga verksamhet. I detta syfte bedriver nätverksförvaltaren ett nära samarbete med dess medlemsstater och deras nationella leverantörer av flygtrafiktjänster.
(5) Artikel 153.5 i EUF-fördraget.
(6) ATCEUC (Air Traffic Controllers European Union Co-ordination), organisationen för civila flygtrafiktjänster (Canso) och Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) (2016): ”Toolbox for successful social dialogue in air traffic management”, finns på http://www.etf-europe.org/files/extranet/-75/45567/Brochure%20ETF%20Toolbox%20March%202016.pdf
(7) EUT C 389, 21.10.2016, s. 86.
(8) COM(2015) 598 final.
(9) COM(2017) 286 final, s. 2.
(10) EUT C 13, 15.1.2016, s. 169.
(11) EUT C 389, 21.10.2016, s. 86.
(12) COM(2015) 598 final.
(13) SWD(2017) 207 final.
(14) Studie för kommissionen i april 2013: 268/2004 – A Case for Better Regulation.
(15) Ett exempel på en sådan illojal metod skulle kunna vara en situation där ett ekonomiskt starkt tredjeland i praktiken vägrar att ge flygbolag från EU tillträde till kommersiellt viktiga ankomst- och avgångstider vid dess största flygplatser.
(16) COM(2017) 289 final, artikel 13.
(17) EUT C 389, 21.10.2016, s. 86.
(18) Förordning (EG) nr 1008/2008, artikel 4 f (EUT L 293, 31.10.2008, s. 3).
(19) Förordning (EG) nr 1008/2008, artikel 4 f (EUT L 293, 31.10.2008, s. 3).
(20) SWD(2017) 207 final, s. 4.
(21) Exempel: Etihad Airways minoritetsförvärv av Air Berlin som en del av en strategi för att skapa ett starkt partnerskap mellan flera europeiska lufttrafikföretag och Etihad Airways.
(22) Skyldigheten gentemot regionens behov av ekonomisk utveckling.
(23) Förordning (EG) nr 1008/2008, artikel 16.3 (EUT L 293, 31.10.2008, s. 3).
(24) EUT C 345, 13.10.2017, s. 45.
(25) Artikel 153.5 i EUF-fördraget.
(26) http://www.etf-europe.org/files/extranet/-75/45567/Brochure%20ETF%20Toolbox%20March%202016.pdf
(27) SWD(2017) 182 final, 3.4.4.
(28) Luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna som undertecknades den 25 och 30 april 2007, artikel 14.
(29) SWD(2017) 182 final, 2.2.1.3.
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/66 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (omarbetning)
[COM(2017) 548 final – 2017/0237 (COD)]
(2018/C 197/10)
Föredragande: |
Jan SIMONS (NL–I) |
Remiss |
Europaparlamentet, 5.10.2017 Europeiska unionens råd, 10.10.2017 |
Rättslig grund |
Artikel 91 i EUF-fördraget |
Ansvarig facksektion |
Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället |
Antagande av facksektionen |
4.1.2018 |
Antagande vid plenarsessionen |
18.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
164/1/4 |
1. Sammanfattning
1.1 |
Kommittén kan ställa sig bakom kommissionens förslag, särskilt dem som syftar till att närmare precisera de nuvarande reglerna, ge bättre information till resenärer och främja en enhetlig tillämpning av passagerarrättigheter i hela EU genom att de nationella undantagen avskaffas. Tillägget av en klausul om force majeure är i sig berättigat eftersom detta innebär en harmonisering med andra transportsätt. |
1.2 |
Den nya bestämmelsen (artikel 22.4) om assistans på stationer som avser personer med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet) kan dock vara problematisk. EESK rekommenderar därför starkt att följande formulering ska läggas till i artikel 22.4: ”med undantag för de obemannade stationer som redan omfattas av punkt 3”. |
1.3 |
Vi har även en rad förslag på hur texten till förslaget kan stramas upp. Dessa tas också upp i punkt 4.3, som vi för korthetens skull hänvisar till här. |
2. Inledning
2.1 |
Redan i vitboken om transporter från 2001 framhölls skyddet av passagerarnas rättigheter inom alla transportsätt, och därmed även järnväg, som ett mål för EU. En järnvägsförordning antogs därför 2007 (1) och trädde i kraft 2009. |
2.2 |
Denna förordning tillhandahåller passagerare ett minimiskydd när de reser med tåg. Förordningen ålägger medlemsstaterna, deras respektive myndigheter och järnvägsföretag att genomföra dessa bestämmelser i praktiken för att slå vakt om passagerares rättigheter. I detta sammanhang är förordning (EG) nr 1371/2007 ett viktigt instrument för harmonisering som bör säkerställa att alla passagerare som reser med tåg i EU har samma rättigheter. |
2.3 |
I sitt meddelande från 2011 om ”En europeisk vision för passagerare: meddelande om passagerares rättigheter inom alla transportsätt” (2) anger kommissionen att passagerares rättigheter bygger på tre hörnstenar: icke-diskriminering, korrekt och tillgänglig information i god tid samt omedelbar och proportionerlig assistans. |
2.3.1 |
Den anger även tio viktiga rättigheter som ligger till grund för passagerarnas rättigheter inom alla transportsätt i EU:
|
2.3.2 |
De rättigheter som gäller för tågpassagerare och som ingår i 2007 års förordning återspeglar redan de ovannämnda tio grundläggande passagerarrättigheter som är tillämpliga på alla transportsätt. |
2.3.3 |
Förordningen ger medlemsstaterna en mycket stor handlingsfrihet när det gäller tillämpningen av dess bestämmelser. Medlemsstaterna får bevilja omfattande dispenser från tillämpningen av förordningen. Även om dessa dispenser beviljas tillfälligt och inte får överskrida en period på högst 15 år har de en betydande inverkan på den enhetliga tillämpningen av förordningen. |
2.3.4 |
För närvarande är det bara fyra medlemsstater som tillämpar förordningen utan undantag, medan de återstående 24 medlemsstaterna har beviljat ett flertal dispenser för sin inrikes-, stads-, förorts- och regionaltrafik. Den omfattande tillämpningen av dessa dispenser hindrar, även om de är juridiskt tillåtna, en enhetlig tillämpning och efterlevnad av förordning (EG) nr 1371/2007. Tågpassagerarna har med andra ord olika rättigheter i olika medlemsstater. |
2.3.5 |
I 2013 års rapport om tillämpningen av förordningen (3) pekade kommissionen ut vissa problematiska områden som bekräftades i en konsekvensbedömning 2016/2017 (4). |
2.4 |
Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) fastslog 2013 (mål C 509/11 ÖBB-Personenverkehr) att artikel 17 i förordningen inte gör det möjligt för järnvägsföretag att undantas från skyldigheten att ersätta resenärer vid förseningar orsakade av force majeure. I detta hänseende skiljer sig järnvägstransporter från andra transportsätt. |
2.5 |
Slutligen bör man notera att det här endast är frågan om järnvägsföretag med tillstånd enligt direktiv 95/18/EG. Spårvagns- och tunnelbanetrafik omfattas alltså inte. De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV) utgör också en grund. |
3. Sammanfattning av kommissionens förslag
3.1 |
I detta förslag till omarbetning eftersträvas en avvägning mellan att stärka tågresenärernas rättigheter och minska bördan på järnvägsföretag. |
3.2 |
Dispenser för nationell fjärrtrafik kommer att avskaffas fram till 2020. För tjänster som tillhandahålls utanför EU är det nödvändigt att medlemsstaterna beviljar dispens endast om de kan bevisa att resenärerna skyddas på lämpligt sätt på deras territorium. För att garantera rättssäkerhet i gränsöverskridande regioner, kommer denna förordning att tillämpas fullt ut på stads-, förorts- och regionaltrafik som bedrivs som gränsöverskridande verksamhet. |
3.3 |
Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet stärks, i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD). Medlemsstaterna kan inte längre undanta tillhandahållande av assistans och ersättning för skadade rörlighetshjälpmedel (5). Informationen ska lämnas i lättillgängliga format i linje med de krav som föreslås i den europeiska rättsakten om tillgänglighet (6). Järnvägspersonal kommer att behöva utbildas i motsvarande grad. |
3.4 |
Passagerarna ges grundläggande information om sina rättigheter vid bokningen. Meddelanden om information till resenärer om deras rättigheter måste placeras på väl synliga platser på stationer och ombord. |
3.5 |
I linje med tolkningsriktlinjerna från 2015 (7) och fjärde järnvägspaketet 2016 (8) måste järnvägsföretag och biljettutfärdare anstränga sig att erbjuda direktbiljetter, men de kan också visa att de informerat resenärerna i de fall deras rättigheter inte gäller hela resan. |
3.6 |
Förslaget fastställer de nationella tillsynsmyndigheternas ansvar, även i gränsöverskridande fall, och kräver att de ska samarbeta effektivt. |
3.7 |
Genom förslaget införs en allmän klausul om förbud mot alla former av diskriminering, precis som för andra transportmedel. |
3.8 |
För att minska den administrativa bördan för järnvägsföretag innehåller förslaget krav på att även stations- och infrastrukturförvaltare ska ha beredskapsplaner. |
3.9 |
Järnvägsföretagen får rätt till gottgörelse om förseningar orsakats på grund av tredje parts fel eller försumlighet. Åtgärden anpassar tågresenärernas rättigheter till flygpassagerares rättigheter (9). |
3.10 |
För att undvika att järnvägsföretagen måste betala ersättning i situationer som de inte har orsakat, och inte skulle ha kunnat förhindra, rymmer förslaget en klausul om force majeure som gäller endast i mycket exceptionella situationer som orsakas av extrema väderförhållanden och naturkatastrofer (10). |
3.11 |
Förordningen kommer att förtecknas i bilagan till den ändrade förordningen om konsumentskyddssamarbete (11). |
3.12 |
Förslaget innehåller hänvisningar till Cotif (CIV-reglerna) för att på så sätt utvidga reglerna till att omfatta nationell järnvägstrafik i EU. |
4. Kommentarer
4.1 |
Överlag kan kommittén ställa sig bakom kommissionens förslag, särskilt dem som syftar till att närmare precisera de nuvarande reglerna, ge bättre information till resenärer och främja en enhetlig tillämpning av passagerarrättigheter i hela EU genom att de nationella undantagen avskaffas. Tillägget av en klausul om force majeure är i sig berättigat eftersom detta innebär en harmonisering med andra transportsätt. |
4.2 |
En omarbetning som utgår från att man bibehåller det rättsliga instrumentet (12) är ingen naturlag. Ibland, framför allt när det visar sig att ett direktiv har tolkats och tillämpats på olika sätt av medlemsstaterna, är det bättre att välja ett annat rättsligt instrument, i detta fall en förordning. Här har vi dock redan att göra med en förordning: omarbetningen bör därför nu leda till tydliga regler som inte kan tolkas på flera olika sätt utan tillämpas enhetligt, kompletterade med nya insikter, vilket till stor del är fallet. Vad gäller den del som fortfarande bör förtydligas skulle vi vilja göra följande anmärkningar. |
4.3 Förslag
4.3.1 |
Det kan ibland vara svårt för tågpersonal att upptäcka passagerare med funktionsnedsättning, och desto mer om definitionen av personer med nedsatt rörlighet nu även ska omfatta personer med mentala och psykiska funktionsnedsättningar. Just vid misstanke om bedrägeri kan detta leda till mycket allvarliga situationer och praktiska problem. Denna aspekt måste på ett lämpligt sätt beaktas i samband med utbildningen av personalen (artikel 26). |
4.3.2 |
De återstående dispenserna för nationell fjärrtrafik bör fasas ut gradvis fram till 2024 i linje med den befintliga förordningens krav. Att ta bort dispenserna till 2020, såsom föreslås av kommissionen, skulle kunna vara för tidigt för vissa medlemsstater. I så fall bör man finna lämpliga lösningar från fall till fall, för att möjliggöra en smidig övergång. |
4.3.3 |
Den minsta ersättningen (artikel 17.1) är tidsbaserad och gäller först vid minst 60 minuters försening. I gällande praxis finns det dock kända fall av kortare minsta förseningstider. Denna möjlighet bör bibehållas genom att den uttryckligen anges i artikeln. |
4.3.4 |
Angående den reseinformation som ska tillhandahållas bör följande tilläggas: för det fall att den minsta förseningstid som ger rätt till ersättning med en till visshet gränsande sannolikhet kommer att uppnås eller överskridas, måste resenärerna informeras om detta och, om så är möjligt, måste de relevanta ansökningsblanketterna för ersättning de facto tillhandahållas. |
4.3.5 |
Artikel 22 reglerar assistans på järnvägsstationer. I punkt 3 anges särskilda assistansregler för obemannade stationer. I den föreslagna nya punkt 4 beaktas dock inte detta, vilket är fel. Kommittén föreslår att följande formulering ska läggas till i punkt 4 efter det sista ordet (”tillhandahålls”): ”med undantag för de obemannade stationer som redan omfattas av punkt 3”. |
Bryssel den 18 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) Förordning (EG) nr 1371/2007.
(2) COM(2011) 898 final.
(3) COM(2013) 587 final.
(4) SWD(2017) 317 final.
(5) COM(2017) 548 final – 2017/0237 (COD)
(6) COM(2015) 615 final – 2015/0278 (COD)
(7) EUT C 220, 4.7.2015, s. 1.
(8) EUT L 352, 23.12.2016, s. 1.
(9) EUT L 46, 17.2.2004, s. 1.
(10) SWD(2017) 318 final.
(11) COM(2016) 283 final.
(12) COM(2017) 548 final – 2017/0237 (COD)
Bilaga
till yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
Följande punkter i facksektionens yttrande avslogs till förmån för ändringsförslag antagna av plenarförsamlingen, men dessa textavsnitt stöddes av minst en fjärdedel av de avgivna rösterna (artikel 54.4 i arbetsordningen):
4.3.6 |
Vissa av bestämmelserna i förslaget kan vara problematiska, vilseledande och/eller förvirrande, och en är till och med oförenlig med andra bestämmelser. |
Resultat av omröstningen:
Röster för: |
73 |
Röster emot: |
50 |
Nedlagda röster: |
24 |
4.3.6.1 |
Exempelvis kan rätten (artikel 10.5) att köpa biljetter ombord utan extra kostnad ifrågasättas i de fall där inga biljetter alls säljs ombord och information om biljettköp ges på avgångsstationerna såsom föreskrivs i artikel 10.2–4. |
Resultat av omröstningen:
Röster för: |
80 |
Röster emot: |
51 |
Nedlagda röster: |
13 |
4.3.6.2 |
Även bestämmelsen (artikel 23.4) om att assistans alltid ska vara tillgänglig ombord på tåg när tågtrafiktjänster tillhandahålls kan bli ett problem i de fall då tåg kör utan ombordpersonal generellt, en situation som redan regleras i artikel 23.2. |
Resultat av omröstningen:
Röster för: |
91 |
Röster emot: |
48 |
Nedlagda röster: |
12 |
4.3.6.3 |
För att undvika onödiga tvister och orimliga skyldigheter rekommenderar EESK starkt att både artikel 10.5 och artikel 23.4 ska strykas. |
Resultat av omröstningen:
Röster för: |
90 |
Röster emot: |
48 |
Nedlagda röster: |
14 |
Följande punkt ändrades för att återspegla de ändringsförslag som antogs av plenarförsamlingen.
1.2 |
Vissa av de nya bestämmelserna (de föreslagna artiklarna 10.5 om att köpa biljetter ombord, 22.4 om assistans på stationer och 23.4 om samma rätt ombord på tågen, som alla avser personer med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet) kan dock vara problematiska, vilseledande och/eller förvirrande, och en är till och med oförenlig med de föregående punkterna i de ovannämnda artiklarna, när de avser obemannade stationer och tåg. EESK rekommenderar därför starkt att artiklarna 10.5 och 23.4 ska strykas och att följande formulering ska läggas till i artikel 22.4: ”med undantag för de obemannade stationer som redan omfattas av punkt 3”. |
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/71 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte
[COM(2017) 735 final — 2017/0328 (COD)]
(2018/C 197/11)
Remiss |
Europaparlamentet, 11.12.2017 Rådet, 14.12.2017 |
Rättslig grund |
Artiklarna 114, 168.4 c och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
Ansvarig facksektion |
Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion |
Antagande vid plenarsessionen |
17.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
167/0/0 |
Eftersom kommittén stöder förslaget, som inte föranleder några särskilda kommentarer, beslutade EESK vid sin 531:a plenarsession den 17–18 januari 2018 (sammanträdet den 17 januari 2018) enhälligt att avge ett positivt yttrande om förslaget.
Bryssel den 17 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
8.6.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 197/72 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 vad gäller Europeiska bankmyndighetens säte
[COM(2017) 734 final — 2017/0326 (COD)]
(2018/C 197/12)
Remiss |
Europeiska unionens råd, 14.12.2017 Europaparlamentet, 11.12.2017 |
Rättslig grund |
Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
Ansvarig facksektion |
Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning |
Antagande vid plenarsessionen |
17.1.2018 |
Plenarsession nr |
531 |
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
167/0/1 |
Eftersom kommittén stöder förslaget, som inte föranleder några särskilda kommentarer, beslutade EESK enhälligt att gå till omröstning utan föregående debatt (artiklarna 50.4 och 56.3).
Bryssel den 17 januari 2018.
Georges DASSIS
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande