23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/1

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen om den årliga tillväxtöversikten 2018 (1) och inledningen av 2018 års europeiska planeringstermin,

—

med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2017 om den europeiska planeringsterminen 2017 och den årliga tillväxtöversikten 2018,

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 26 oktober 2017 om den ekonomiska politiken i euroområdet (2).

1.

Europeiska regionkommittén anser att det trots den relativa makroekonomiska återhämtningen i EU:s ekonomi ännu inte finns något utrymme för att slå sig till ro eftersom arbetslösheten fortfarande är alltför hög i många regioner i Europa, särskilt bland ungdomar, och flera på varandra följande år av underinvestering hämmar kraftigt EU:s konkurrenskraft och sammanhållning.

2.

Kommittén delar kommissionens uppfattning att EU:s bristande konkurrenskraft och sammanhållning samt bankernas sårbarhet gör att de strukturella bristerna i Ekonomiska och monetära unionen (EMU) måste åtgärdas innan en kris inträffar igen, såsom anges i ReK:s yttrande om en fördjupad ekonomisk och monetär union fram till 2025 (3).

3.

ReK välkomnar den vikt som man i den årliga tillväxtöversikten lägger vid den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

4.

Kommittén stöder den årliga tillväxtöversiktens starka fokus på långsiktig tillväxt och beklagar därför att man i den inte anpassar den kortsiktiga vägledningen till EU:s långsiktiga mål om hållbar tillväxt och sysselsättning. I de landspecifika rekommendationerna bör man ta större hänsyn till målen i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling.

5.

ReK beklagar att man i den årliga tillväxtöversikten inte hänvisar till de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller investeringar. Vi påminner om att dessa myndigheter ansvarar för mer än hälften av de offentliga investeringarna i EU. Medlemsstaterna uppmanas att undanröja befintliga hinder för privata och offentliga investeringar på lokal och regional nivå. Det är beklagligt att man i den årliga tillväxtöversikten 2018 inte fortsätter att analysera hinder för investeringar i enlighet med den inledande impuls som gavs i 2016 års årliga tillväxtöversikt.

6.

Kommittén är övertygad om att en nödvändig förutsättning för att göra den europeiska planeringsterminen mer effektiv och öka egenansvaret på fältet är att de lokala och regionala myndigheterna involveras på ett strukturerat sätt som partner i den europeiska planeringsterminen mot bakgrund av den faktiska befogenhets- och ansvarsfördelningen mellan olika myndighetsnivåer i EU:s medlemsstater. ReK efterlyser återigen en uppförandekod för de lokala och regionala myndigheternas deltagande i den europeiska planeringsterminen (4) och uppmanar kommissionen att aktivt främja en sådan kod. Kommittén rekommenderar också att nästa årliga tillväxtöversikt ska omfatta ett särskilt kapitel om situationen i regionerna och ta upp de lokala och regionala myndigheternas roll, och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma i sina nationella reformprogram.

7.

Kommittén rekommenderar att medlemsstaterna direkt involverar regionernas egna myndigheter i sina nationella reformprogram och i den europeiska planeringsterminen, men man får inte glömma att regionerna inte får bestraffas om mål som endast är statens ansvar inte uppnås.

8.

I de landsspecifika rekommendationerna bör en mer framträdande plats ges åt frågor som rör demografiska förändringar, eftersom dessa blir en allt viktigare parameter för territoriell och social sammanhållning.

9.

ESI-fonderna är – och bör förbli – EU:s viktigaste verktyg för att uppnå fördragets mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Den programplanering som krävs i de operativa programmen har befästs som ett oumbärligt verktyg för att bedöma den ekonomiska situationen i regionerna och deras behov av reformer.

10.

Kommittén motsätter sig också att sammanhållningspolitiken inordnas i den europeiska planeringsterminen eftersom sammanhållningspolitiken har sin egen legitimitet som förankrats i EU-fördragen. Om kopplingen ska göras mer effektiv genom att sammanhållningspolitiken inkluderas i de nationella reformprogrammen måste dessutom dessa program, med början på EU-nivå, ges en ny utformning på ett sätt som bevarar den territoriella dimensionen och den partnerskapsbaserade och decentraliserade strategin (5).

11.

Kommittén konstaterar att det inte bara är nödvändigt att stärka den administrativa kapaciteten utan också att genomföra en verklig förenkling av reglerna för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, eftersom dessa har en negativ inverkan på såväl denna kapacitet som personalresursstrukturernas effektivitet och ändamålsenlighet i samband med förvaltningen av dessa fonder.

12.

Kommittén välkomnar Efsis hittillsvarande resultat vad gäller de investeringsbelopp som aktiverats, men är fortfarande bekymrad över Efsis osäkra additionalitet och obalanserade geografiska täckning. Såsom visas i en studie som nyligen genomförts med stöd av ReK (6) hindrar bristande administrativ kapacitet, brist på medel för långsiktiga investeringar och betungande bestämmelser fortfarande de lokala och regionala myndigheterna från att utnyttja Efsi.

13.

Kommittén noterar kommissionens avsikt att lansera ett särskilt initiativ, i samarbete med Europeiska investeringsbanken (EIB) och med rådgivning från Europeiska centrumet för investeringsrådgivning, för de yttersta randområdena med syftet att förbättra deras tillgång till Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi).

14.

ReK har ställt sig bakom initiativ för en ytterligare liberalisering av handeln, men framhåller att alla nya initiativ ovillkorligen måste föregås av en konsekvensbedömning för att tidigt kartlägga och kvantifiera eventuella asymmetriska konsekvenser för de europeiska regionerna, i syfte att möjliggöra ett snabbt offentligpolitiskt svar. Dessutom bör EU:s handelspolitiska skyddsinstrument bli ett snabbt och effektivt verktyg för att ta itu med illojala handelsmetoder.

15.

Kommittén håller med om att den europeiska industrins framtid beror på dess förmåga att investera i kvalitetsproduktion och ny teknik och hantera de utmaningar och möjligheter som digitaliseringen och utfasningen av fossila bränslen medför, och om att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt investeringar i teknisk förbättring av små och medelstora företag och specialisering av arbetstagare. Kommissionen uppmanas att använda meddelandet om den industripolitiska strategin som en grund för att utveckla en mer ambitiös och heltäckande vision för den europeiska industrin med ett medellångt tidsperspektiv och en stark territoriell dimension med beaktande av de regionala ekosystemens centrala roll i moderniseringen av industrin.

16.

För att vara förenliga med subsidiaritetsprincipen att ge europeiskt mervärde i fråga om konkurrenskraft bör de strukturreformer som tas upp i den årliga tillväxtöversikten inriktas på politikområden som är relevanta för EU i fråga om befogenheter.

17.

ReK framhåller vikten av att stödja regionerna och kommunerna när det gäller att stärka och sammankoppla deras företagsekosystem i syfte att hjälpa de små och medelstora företagen att integrera sig bättre i regionöverskridande, europeiska och globala värdekedjor. Vi ställer oss därför bakom kommissionens mål att främja gränsöverskridande tillträde och samarbete mellan små och medelstora företag längs värdekedjan, vilket är särskilt nödvändigt i regioner med permanenta territoriella nackdelar som gör det svårare för företagen att dra nytta av internationella möjligheter.

18.

Kommittén påminner om vikten av en företagsvänlig förvaltnings- och regleringsmiljö för att göra det lättare för företag, särskilt expanderande företag, att få tillgång till finansiering och anskaffa kapital över gränserna och till fullo frigöra den europeiska riskkapitalmarknadens potential.

19.

ReK betonar att bristen på administrativ kapacitet hos många offentliga myndigheter på lokal och regional nivå är ett hinder för genomförandet av strukturreformer och för de långsiktiga investeringar som krävs för att överbrygga investeringsgapet. Vi upprepar att kommissionen bör utfärda ett enhetligt strategiskt dokument för att samordna alla flöden av EU-finansierat tekniskt stöd för kapacitetsuppbyggnad, inbegripet stödprogrammet för strukturreformer.

20.

Kommittén upprepar att de lokala och regionala myndigheternas investeringar inom ramen för ESI-fonderna i alla EU-länder bör undantas från beräkningen av underskotts- och skuldtaken enligt stabilitets- och tillväxtpakten. Vi motsätter oss makroekonomiska villkor som skulle vara liktydiga med att bestraffa regioner och kommuner för politiska val som de inte kan påverka.

21.

ReK ställer sig bakom behovet av att säkerställa sunda offentliga finanser och en minskning av den höga offentliga skuldsättningen i de kommande generationernas intresse. Vi betonar att sammansättningen av de offentliga utgifterna bör förbättras, mot bakgrund av OECD:s principer för effektiva offentliga investeringar i alla delar av statsförvaltningen. Kommittén har åtagit sig att bidra till övervakningen av genomförandet av sådana regler. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att främja skattemässig decentralisering i hela EU, vilket enligt tillgängliga uppgifter skulle förbättra de offentliga utgifternas effektivitet (7).

22.

Kommittén instämmer i behovet av att effektivt utnyttja de verktyg som finns tillgängliga på EU-nivå, i synnerhet struktur- och investeringsfonderna inom sammanhållningspolitiken, men anser att det är nödvändigt att förbättra resultatramens funktionssätt och komma till rätta med dess överdrivna stelhet.

23.

Kommittén betonar att en stor andel av den offentliga upphandlingen genomförs av lokala och regionala myndigheter och att insatserna för att förbättra den administrativa kapaciteten i paketet om offentlig upphandling (8) därför bör inriktas specifikt på de lokala och regionala myndigheterna.

24.

ReK framhåller att i OECD:s och ReK:s nyligen gjorda gemensamma undersökning om utmaningar i fråga om finansiering, förvaltning och regler i samband med infrastrukturinvesteringar i EU:s städer och regioner (9) angav 66 % av respondenterna komplexiteten i EU-direktiven om offentlig upphandling och 61 % den potentiella kostnaden och tidsåtgången för rättstvister om upphandlingsförfaranden som en utmaning.

25.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska snedvridningen till förmån för skuldfinansiering i skattesystemet och bekämpa aggressiv skatteplanering. De pågående arbetsinsatserna för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas samt rättsligt bindande åtgärder för att motverka missbruk är mycket viktiga, i likhet med ökad skattetransparens. Vi välkomnar kommissionens insatser för att fastställa regler som gör det möjligt att beskatta de vinster som multinationella företag gör genom den digitala ekonomin.

26.

ReK välkomnar efterlysningen av ett starkare fokus på sammansättningen av och effektiviteten i de försvarsrelaterade offentliga utgifterna. Dessa utgifter bör bidra till att övervinna den nuvarande fragmenteringen av EU:s försvarsindustri, bl.a. genom att uppmuntra rationalisering och gränsöverskridande samarbete mellan företag av alla storlekar.

27.

Kommittén konstaterar att 76 % av de landsspecifika rekommendationerna för 2017 rör strukturreformer som kan ha en differentierad territoriell inverkan och som, på grundval av den nuvarande befogenhetsfördelningen mellan olika förvaltningsnivåer, bara kan genomföras i partnerskap med de lokala och regionala myndigheterna.

28.

ReK välkomnar ståndpunkten i 2018 års årliga tillväxtöversikt att starkare och effektivare offentliga institutioner är av avgörande betydelse för att bygga upp motståndskraftiga ekonomiska strukturer som underlättar investeringar och tillväxt, och erkännandet av att man i strukturreformer bör ta hänsyn till de fördelningspolitiska effekterna på regionerna.

29.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, det bulgariska rådsordförandeskapet och Europeiska rådets ordförande.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/5

—

med beaktande av kommissionens förslag till förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 (förordningen om gemensamma bestämmelser) av den 6 december 2017 (1), och

—

med beaktande av

1.

ReK påpekar att främjandet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning är ett mål för all EU-politik (artikel 3 i EU-fördraget) och samtidigt en faktisk politik som föreskrivs i fördraget (artiklarna 174–177).

2.

Kommittén understryker att sammanhållningspolitiken – såsom den definieras i EU-fördraget – inte inbegriper någon skyldighet att finansiera allmänna strukturreformer i medlemsstaterna.

3.

Vi betonar att man för att följa subsidiaritetsprincipen måste definiera begreppet ”strukturreformer” som berättigar till ekonomiskt stöd från EU och fastställa deras omfattning. ReK noterar vikten av att göra detta på grundval av en analys av europeiskt mervärde eftersom artikel 2a i rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997, till vilket det hänvisas i det aktuella förlaget, innehåller en alltför bred definition av begreppet ”strukturreformer”.

4.

Kommittén avvisar det skäl som ges för att iaktta subsidiaritetsprincipen, eftersom målet för sammanhållningspolitiken, såsom den genomförs genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, för vilka förordningen om gemensamma bestämmelser utgör den övergripande rättsliga ramen, inte är att stödja strukturreformer i medlemsstaterna, utan att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna.

5.

Vi noterar med oro att förslaget att låta stöd för strukturreformer omfattas av direkt förvaltning och att inte fastställa några krav på medfinansiering för dessa utgifter antyder en möjlighet till åternationalisering av sammanhållningspolitiken eftersom detta strider mot de principer om medfinansiering och delad förvaltning som den bygger på. Dessa principer är avgörande för att uppmuntra egenansvar, säkerställa goda styrelseformer och maximera sammanhållningspolitikens hävstångseffekt.

6.

ReK understryker att principen om flernivåstyre, som är rättsligt förankrad i artikel 5 i förordningen om gemensamma bestämmelser, kräver en samordnad insats, i synnerhet mellan de olika styresnivåerna, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, inklusive genom operativt och institutionellt samarbete, med hänsyn till utarbetandet och genomförandet av partnerskapsavtalet och programmen. Användning av medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att finansiera nationella reformer skulle därför kräva samordnade insatser mellan olika styresnivåer, vilket inte är möjligt enligt kommissionens förslag.

7.

Kommittén noterar med oro att inrättandet av ett system med ”kontanter för reformer”, såsom det som nu föreslås, skulle strida mot principerna om partnerskap och flernivåstyre och inte bidra till att uppmuntra lokalt och regionalt egenansvar för strukturreformer med relevans för EU, med tanke på att de flesta av dem kräver de lokala och regionala myndigheternas medverkan.

8.

Vi anser att det föreligger ett motsatsförhållande mellan användningen av medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att finansiera ”allmänna strukturreformer” i medlemsstaterna och skyldigheten till tematisk koncentration enligt definitionen i artikel 18 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

9.

Kommittén oroas av att kommissionen föreslår att man gör en ändring i förordningen om gemensamma bestämmelser och använder ESI-fondernas resultatreserv för att finansiera ett reformverktyg som ännu inte har föreslagits och för vilket inga detaljer ännu finns fastställda.

10.

ReK understryker att syftet med den resultatreserv för de europeiska struktur- och investeringsfonderna som beskrivs i artiklarna 20–22 i förordningen är att stödja endast sådana program och prioriteringar vars delmål har uppnåtts och att ge incitament för framgångsrik förvaltning och framgångsrikt genomförande. Kommittén är orolig att den föreslagna minskningen av dessa incitament skulle avskräcka framgångsrika regioner och förvaltningsmyndigheter och samtycker därför inte till kommissionens förslag att använda delar av denna resultatreserv – om än på frivillig basis – till andra syften. Om kommissionens förslag antas av rådet och parlamentet bör genomförandet på frivillig basis vara ordentligt förankrat, så att ändringar i det nuvarande upplägget på programmen inom ESI-fonderna kan överlåtas till regioner och kommuner.

11.

Vi anser att klausulerna om deltagande och det frivilliga deltagandet i ett EU-system inte kan användas som argument för att hävda att förslaget inte har någon relevans ur ett subsidiaritetsperspektiv så länge som systemet inbegriper EU-finansiering som syftar till att uppnå mål i fördragen som är relevanta för alla EU:s medlemsstater. All EU-finansiering som beviljas måste i själva verket syfta till att uppnå mål i fördragen och ha en rättslig grund som är direkt kopplad till de mål som den är avsedd att uppnå.

12.

Kommittén är orolig att en ändring i förordningen om gemensamma bestämmelser i detta skede av genomförandet av den nuvarande programperioden, som görs före den resultatöversyn som planeras till 2019 (artikel 21), kan leda till rättslig osäkerhet och ytterligare förseningar i genomförandet av nuvarande program inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

13.

Kommittén är också bekymrad över tidsplaneringen för det nya reformverktyget, eftersom resultaten av den föreslagna ”pilotfasen” inte kan ligga till grund för kommissionens förslag om den nya fleråriga budgetramen, som ska läggas fram i maj 2018. Om pilotfasen ska föreslås och antas av lagstiftarna och inledas under 2018 kommer det att bli mycket svårt att hinna samla in uppgifter om dess funktion och resultat före maj 2018. Eventuella förslag om ett reformverktyg för perioden efter 2020 kan då inte bygga på tidigare erfarenheter.

14.

Kommittén noterar att principen om att använda ESI-fonderna för att finansiera strukturreformer utan koppling till sammanhållningspolitikens mål infördes redan genom stödprogrammet för strukturreformer. Budgetanslaget för detta program räknas av från det tekniska stödet inom Eruf, och medlemsstaterna får bidra med ytterligare resurser från det tekniska stödet inom de operativa programmen. Vi vill understryka att detta oroväckande prejudikat nu förstärks genom EMU-paketet, med följder som underminerar grunden för sammanhållningspolitiken.

15.

Vi avvisar därför kommissionens förslag om att ändra förordningen om gemensamma bestämmelser i syfte att använda resultatreserven som stöd till strukturreformer i medlemsstaterna. ReK är redo att fullt ut utnyttja sin rätt att bestrida rättsakten vid Europeiska unionens domstol, i enlighet med artikel 8 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

16.

När det gäller den fleråriga budgetramen och programperioden efter 2020 är kommittén öppen för att i detalj diskutera banden mellan sammanhållningspolitiken, EU-relevanta strukturreformer och den europeiska planeringsterminen. Dessa band skulle behöva ingå som ett led i en övergripande EU-strategi för ekonomisk, social och hållbar styrning med utgångspunkt i Europa 2020-strategin. ReK anser att de lokala och regionala myndigheternas fulla delaktighet i alla stadier av en sådan strategi är en nödvändig förutsättning, i enlighet med vad som anges i ReK:s uppförandekod.

17.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, det bulgariska rådsordförandeskapet och Europeiska rådets ordförande.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/8

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 20 december 2017 om att rådet ska anta ett beslut i enlighet med artikel 7.1 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2017 om ”Rättsstaten i EU ur ett lokalt och regionalt perspektiv”,

—

med beaktande av sitt yttrande av den 12 februari 2015 om ”Lokala och regionala myndigheter och värnandet av rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna i EU på flera nivåer”,

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen,

—

med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 8–9 december 2017 om utkastet till lag om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet, om utkastet till lag om ändring av lagen om Högsta domstolen, som lagts fram av Polens president, och om lagen om allmänna domstolars organisation, som kommissionen antog vid sin 113:e plenarsession.

1.

Europeiska regionkommittén upprepar att den fäster stor vikt vid den gemensamma uppsättning grundläggande värden som Europeiska unionen bygger på och som omfattar respekten för demokrati och rättsstatsprincipen, i enlighet med artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

2.

Kommittén anser att dessa värden utgör grunden för det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna sinsemellan, mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna och mellan alla myndighetsnivåer.

3.

ReK betonar att de flesta principer som ligger till grund för rättsstaten – laglighet, respekt för de grundläggande rättigheterna, likhet inför lagen, yttrandefrihet och mötesfrihet, öppenhet, ansvarsskyldighet, maktdelning, en demokratisk och pluralistisk process för antagande av lagar, rättssäkerhet, förbud mot godtyckliga handlingar av de verkställande organen, oberoende och opartiska domstolar samt effektiv rättslig prövning – är av direkt och omedelbar betydelse för fungerande lokala och regionala myndigheter och en förutsättning för deras aktiva deltagande i den europeiska integrationsprocessen.

4.

Kommittén stöder därför kommissionens förslag av den 20 december 2017 om att rådet ska anta ett beslut i enlighet med artikel 7.1 i fördraget om Europeiska unionen på grundval av bedömningen att det finns en klar risk för att rättsstatsprincipen allvarligt åsidosätts i Polen.

5.

ReK förväntar sig att den polska regeringen och kommissionen före den 20 mars 2018 inleder en konstruktiv dialog om hur man ska hantera denna situation, särskilt för att undvika skadliga spridningseffekter på EU:s beslutsprocess, bland annat när det gäller de förslag som kommissionen ska lägga fram för programperioden efter 2020.

6.

Kommittén avvisar alla former av politiska efterhandsvillkor, som skulle innebära att de lokala och regionala myndigheterna kan hållas som gisslan pga. den politik som de nationella regeringarna för och som skulle leda till att EU-medel till kommuner och regioner tillfälligt dras in. Sammanhållningspolitiken får inte belastas med villkor på EU-nivå som de lokala och regionala myndigheterna och övriga stödmottagare inte kan påverka. ReK hänvisar emellertid till de redan befintliga bestämmelser i partnerskapsavtalen som innebär att medel kan dras in om de lokala och regionala myndigheterna bryter mot rättsstatsprincipen. Kommittén ställer sig tveksam till huruvida eventuella politiska villkor för kommuners och regioners tillgång till EU-finansiering är förenliga med proportionalitetsprincipen.

7.

Kommittén betonar också att ett överträdelseförfarande mot en medlemsstat vid EU-domstolen kan leda till att domstolen beslutar att böter ska betalas på centralregeringens bekostnad.

8.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, det bulgariska rådsordförandeskapet och Europeiska rådets ordförande.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/10

1.

Europeiska regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att säkerställa ett förutsägbart och stabilt regelverk för stödet till små och medelstora företag efter 2020 genom att skapa ett förnyat och stärkt program som efterföljare till Cosme där hänsyn tas till behoven hos olika typer av små och medelstora företag i olika geografiska områden i EU.

2.

Kommittén framhåller att det bland både företag och finansiella mellanhänder i många geografiska områden i EU finns en bristande medvetenhet om de finansiella instrument som finns tillgängliga inom Cosme-programmet. ReK föreslår därför att man förstärker åtgärderna för information och spridning av information om tillgängliga instrument och riktar in dem på alla geografiska områden i EU.

3.

Vi framhåller behovet av att avsätta tillräckligt med resurser för att underlätta tillgången till finansiering för en så bred grupp av småföretag som möjligt i olika geografiska områden. Kommittén anser att man genom att främja offentlig-privata partnerskap mellan finansiella mellanhänder och regionala och lokala aktörer när det handlar om att tillsammans genomföra riktade finansiella instrument, som skulle kunna komplettera de garanti- och egetkapitalinstrument som finns, kan bidra till att uppnå det långsiktiga målet att skapa hållbar tillväxt och sysselsättning.

4.

Kommittén välkomnar Enterprise Europe Network-initiativet (EEN) och är en varm förespråkare av en fortsättning, utvidgning och uppgradering av detta inom ramen för en efterföljare till Cosme-programmet. Vi framhåller att EEN inte har tillräcklig täckning och synlighet i vissa länder, landsbygdsregioner och avlägsna regioner och i områden med lägre befolkningstäthet. Vi föreslår därför att nätverket av kontaktpunkter inom EEN utvidgas så att det får bredast möjliga geografiska täckning.

5.

ReK föreslår att man inom ramen för en efterföljare till Cosme-programmet bör prioritera sådana mål som att främja entreprenörskap inom olika sektorer och i olika slags geografiska områden, inbegripet mindre utvecklade regioner, randområden och förortsområden, samt att stärka regionala ekosystem för entreprenörskap genom att stödja kartläggning av ekosystem och sammankoppling av mer avancerade regioner med regioner som fortfarande håller på att komma i kapp.

6.

Vi anser att transparensen och synergierna mellan EU:s olika stödinstrument för små och medelstora företag behöver förbättras under nästa programperiod och uppmanar därför kommissionen att tydligt definiera funktionen och räckvidden för varje stödinstrument för små och medelstora företag och entreprenörer, så att man undviker att parallella strukturer skapas och så att stödmottagare och finansiella mellanhänder lätt får tillgång till information om hela spektrumet av tillgängliga instrument.

7.

Det förväntas att efterfrågan på lånegarantiinstrumentet inom Cosme-programmet kommer att vara så stor att till och med de ökade anslag för detta instrument som planeras inom ramen för Efsi 2.0 kanske inte är tillräckliga, och man bör därför överväga att anslå ytterligare resurser till Cosme-programmet (1).

8.

”Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier” bör ses över. Den minimiavgift som gäller enligt meddelandet är för närvarande tämligen hög i jämförelse med de nuvarande räntesatserna för lån.

9.

ReK föreslår att finansieringsinstrument med partiellt kreditriskskydd som utfärdats inom ramen för Cosmes lånegarantiinstrument ska tillhandahålla skydd mot kreditrisker på upp till 80 %. Utan garantin skulle små och medelstora företag ofta inte genomföra dessa projekt, vilket skulle leda till en suboptimal investeringssituation. Garantierna är utformade för att passa de små och medelstora företagens affärsmodeller och göra det möjligt för dem att växa på ett långsiktigt hållbart sätt.

10.

Det måste förtydligas att finansieringen från Cosme-programmet kan kombineras med andra EU-medel.

11.

Tröskeln på 150 000 euro – vid lån över denna tröskel måste kontroll ske av att företaget inte är berättigat till stöd från Horisont 2020 – bör höjas till 500 000 euro. Samtidigt bör krediternas minimilöptid på 1 år minskas och maximilöptiden förlängas till mer än 10 år.

12.

När det gäller företagare i tillväxtsektorer som söker riskkapital men vill behålla kontrollen över sina egna företag, har det påpekats att företagsänglar inte kan vara en lösning, varför man bör överväga att stärka andra riskfinansieringsformer såsom mezzaninfinansiering.

13.

Det stöd som Cosme-programmet via EIF tillhandahåller privata finansiella mellanhänder skulle kunna kompletteras med stöd från regionala fonder för finansiella investeringar, som skulle kunna förvaltas av regionala myndigheter eller regionala utvecklingsorgan. Flera regioner skulle med enade krafter kunna inrätta allmänna investeringsfonder.

14.

Det krävs en effektiv samordning av de lokala, regionala, nationella och europeiska program som rör företagsklimatet och enhetliga bestämmelser som rör företagsklimatet i medlemsstaterna för att stödja företagsklimatet.

15.

Man bör ägna större uppmärksamhet åt åtgärder som vidtas av lokala och regionala myndigheter för att främja företagarandan och skapandet av små och medelstora företag och man bör vidta åtgärder för att öka de lokala och regionala myndigheternas roll när det handlar om att stödja företagsklimatet och utveckla offentlig-privata partnerskap.

16.

ReK framhåller att små och medelstora företag, uppstartsföretag och expanderande företag är Europas viktigaste motorer för att skapa tillväxt och sysselsättning och för att skapa stabil, lokal sysselsättning och på så sätt stärka den sociala och ekonomiska väven i sina geografiska områden.

17.

Kommittén understryker behovet av att stärka de europeiska företagsekosystemen genom riktat stöd till små och medelstora företag, uppstartsföretag och expanderande företag som ett led i en konsekvent, effektiv och resultatinriktad europeisk politik för små och medelstora företag.

18.

Vi framhåller behovet av att komplettera detta stödjande nätverk med en mekanism som ser till att principerna för ett flernivåstyre med flera aktörer integreras i all EU:s politik för små och medelstora företag. Kommittén upprepar därför den uppmaning som den framförde i yttrandet om ”Smart lagstiftning för små och medelstora företag” (2) om att formellt och systematiskt inkludera regionala och lokala företrädare för små och medelstora företag i nätverket av företrädare för små och medelstora företag, som är det främsta styrningsinstrumentet i EU:s politik för små och medelstora företag.

19.

Kommittén framhåller att den största delen av budgeten för Cosme-programmet är avsedd att göra det lättare för små och medelstora företag att få tillgång till finansiering. Vi anser att ett framtida stödprogram för små och medelstora företag bör fortsätta att sträva efter att uppfylla det prioriterade målet att överbrygga finansieringsklyftan för små och medelstora företag.

20.

Kommittén anser dock att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att se till att en efterföljare till Cosme-programmet tillgodoser de finansieringsbehov som finns i hela spektrumet av små och medelstora företag i olika geografiska områden i EU, även traditionella små och medelstora företag, egenföretagare, mikroföretag och snabbväxande uppstartsföretag och expanderande företag.

21.

ReK anser att man i en efterföljare till Cosme-programmet bör ta hänsyn till de förhållanden som råder nu efter krisen, med en eftersläpning i skapandet av arbetstillfällen i förhållande till återhämtningen i BNP, och ägna särskild uppmärksamhet åt att stödja skapandet av arbetstillfällen inom små och medelstora företag och mikroföretag.

22.

Vi framhåller behovet av att avsätta tillräckligt med resurser för att underlätta tillgången till finansiering för en så bred grupp av företag som möjligt i olika geografiska områden, inklusive traditionella små och medelstora företag, mikroföretag, kooperativ och företag inom den sociala ekonomin samt företag i olika utvecklingsskeden.

23.

Kommittén understryker att många potentiella entreprenörer saknar den information och den grundläggande företagarkompetens som krävs för att starta ett företag. Vi föreslår att man hjälper dessa potentiella entreprenörer genom stöd i ett tidigt stadium (”early-onset support”) med riktad skräddarsydd utbildning innan de startar sina företag.

24.

Kommittén upprepar det förslag som den framförde i yttrandet om ”Smart lagstiftning för små och medelstora företag” (3) om ett europeiskt ”take one”-system för att genom finansiella incitament och flexibla regler uppmuntra ensamföretagare och mikroföretag att anställa en första medarbetare, ett system som skulle kunna finansieras genom Cosme-programmet.

25.

Kommittén noterar att lånegarantiinstrumentet (LGF) fortsätter att vara ett viktigt instrument för att hjälpa små och medelstora företag att få tillgång till finansiering. Vi anser att ett garantiinstrument inom ramen för en efterföljare till Cosme-programmet måste ges tillräckliga resurser för att tillgodose de små och medelstora företagens finansieringsbehov. Vi anser att ett sådant instrument inte bör omfattas av några restriktioner utan bör stå öppet för olika slags bolag. Vi anser att en man genom att stärka garantiinstitutionerna och ta med dem i lånekedjorna kan bidra till att göra det lättare för små och medelstora företag att få tillgång till finansiering. Vi föreslår därför att man i en efterföljare till Cosme-programmet involverar garantiinstitutionerna i utformningen och tillhandahållandet av garantiinstrument.

26.

ReK framhåller att riskkapital och andra typer av riskfinansiering tenderar att investeras främst i stora städer och storstadsområden och att det begränsade antalet finansiella mellanhänder som för närvarande verkar inom ramen för Cosme-programmets egetkapitalinstrument för tillväxt (EFG) och deras begränsade sektorsinriktning kan hindra företag i uppstarts- och tillväxtfaserna från att få tillgång till finansiering från EFG.

27.

Vi föreslår därför att man undersöker hur den nuvarande, rent efterfrågestyrda strategin skulle kunna kompletteras med ett riskkapitalinstrument som grundar sig på delad förvaltning av resurser och hur man i framtiden inom ramen för en efterföljare till Cosme-programmet skulle kunna involvera regionala och lokala myndigheter, utvecklingsorgan och banker i syfte att säkerställa en mer balanserad tillgång till riskkapital i alla geografiska områden i EU.

28.

ReK anser att alternativa finansieringsformer såsom gräsrotsfinansiering, gräsrotsinvesteringar (”crowd-investing”) och person-till-person-lån (”peer-lending”) kan vara användbara verktyg för att förbättra tillgången till finansiering och stödja innovativa företag. Vi föreslår att man i en efterföljare till Cosme-programmet skapar en tydlig ram för tillämpning av finansiella instrument genom alternativ finansiering.

29.

Kommittén föreslår att man inrättar en expertgrupp för alternativ finansiering, med yrkesverksamma från regional och lokal nivå, för att ge inspiration och vägledning i arbetet med att skapa en sådan ram och se till att den tillgodoser de olika behov som finns hos entreprenörer, uppstartsföretag och expanderande företag i olika lokala och regionala företagsekosystem.

30.

ReK anser att de åtgärder på EU-nivå som syftar till att stödja internationaliseringen av europeiska små och medelstora företag kan och måste medföra ett verkligt mervärde för de europeiska små och medelstora företag som vill expandera över gränserna. Kommittén framhåller att dessa åtgärder bör vara ett komplement till de initiativ som finns på lokal, regional och nationell nivå så att man undviker överlappningar och skapar en övergripande och konsekvent uppsättning åtgärder.

31.

Kommittén välkomnar i detta sammanhang Enterprise Europe Network-initiativet (EEN), som samfinansieras inom ramen för Cosme-programmet och som erbjuder europeiska små och medelstora företag rådgivningstjänster i samband med expansion över både de nationella gränserna och EU:s gränser och när det handlar om att underlätta och utveckla innovation, bl.a. tillgång till finansiering. ReK är också en varm förespråkare av en fortsättning, utvidgning och uppgradering av detta initiativ inom ramen för en efterföljare till Cosme-programmet, mot bakgrund av brexit.

32.

ReK understryker den starka regionala och lokala dimensionen i Enterprise Europe Network-initiativets kontaktpunkter, som till stor del består av organ för regional utveckling, företagsamhet och innovation, regionala handels- och industrikammare, kluster och universitet, som är djupt rotade i den lokala verkligheten och i nära kontakt med lokala små och medelstora företag.

33.

Vi framhåller att regionala och lokala myndigheter har en viktig roll att spela när det gäller att hjälpa sina små och medelstora företag att hävda sig i konkurrensen, få tillträde till utländska marknader och hitta nya affärspartner inom och utanför EU.

34.

Kommittén framhåller att man i efterföljaren till Cosme-programmet bör se till att EEN fortsätter att vara nära knutet till lokala och regionala företagsekosystem och att ett nära samarbete upprättas med lokala och regionala aktörer, inbegripet lokala och regionala myndigheter.

35.

ReK välkomnar idén om och resultaten av programmet Erasmus för unga företagare, som finansieras inom ramen för det nuvarande Cosme-programmet, och rekommenderar en fortsättning på detta inom ramen för det efterföljande programmet.

36.

Kommittén föreslår att man kompletterar de expansionsrådgivare som fastställdes genom initiativet för uppstartsföretag och expanderande företag, som en del av tjänsterna i EEN, med ett nätverk av regionala och lokala främjare av expanderande företag (”scale-up promoters”), som också skulle kunna ligga till grund för mellanregionala expansionspartnerskap och erbjuda kontaktförmedling och främja mellanregionalt samarbete och gränsöverskridande investeringar.

37.

ReK föreslår att EEN:s rådgivnings- och informationstjänster stärks i fråga om tillgången till gränsöverskridande offentliga upphandlingar och möjligheterna till gränsöverskridande företagsöverlåtelser.

38.

Kommittén understryker behovet av att garantera tillräckligt stöd för små och medelstora företag inom nästa fleråriga budgetram efter 2020 genom att stärka komplementariteten och undvika överlappningar mellan Europeiska kommissionens och EIB:s/EIF:s olika finansieringsinstrument för små och medelstora företag.

39.

ReK framhåller att de finansiella medel som för närvarande tilldelats Cosme-programmet, och som motsvarar mindre än 0,3 % av EU:s budget, inte återspeglar den centrala roll som små och medelstora företag och entreprenörer spelar när det handlar om att skapa tillväxt och sysselsättning. Kommittén medger dock att budgetposter för att hjälpa små och medelstora företag att få tillgång till finansiering också finns i andra EU-program.

40.

Med tanke på den omfattande budget som avsatts för stöd till små och medelstora företag inom ramen för ESI-fondernas tematiska mål 3: ”Små och medelstora företags konkurrenskraft” framhåller kommittén att samordningen mellan en efterföljare till Cosme-programmet och ESI-fonderna är mycket viktig. För att förbättra samordningen mellan dessa instrument rekommenderar ReK därför att man skapar en styrgrupp för små och medelstora företag med företrädare för relevanta avdelningar inom kommissionen och för ReK i egenskap av de lokala och regionala myndigheternas institutionella representation på europeisk nivå.

41.

Kommittén föreslår att man inför gemensamma kontaktpunkter med uppgift att tillhandahålla information och tillgång till alla relevanta instrument som finns tillgängliga för små och medelstora företag och entreprenörer inom ramen för EU:s olika fonder och program. Vi anser att ett utvidgat och uppgraderat EEN skulle kunna fullgöra denna funktion på fältet.

42.

ReK uppmanar kommissionen att göra det enklare att både få tillgång till finansiella instrument från enskilda program och kombinera stöd från Cosme-programmet eller en efterföljare till detta med resurser från andra fonder och program. Liksom i vårt yttrande om ”Smart lagstiftning för små och medelstora företag” (4) framhåller vi återigen vår oro över flaskhalsar som uppstår på grund av inkonsekventa krav och motstridiga definitioner mellan sektorsspecifika EU-politikområden.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/15

1.

Europeiska regionkommittén erinrar om att de yttersta randområdena består av en grupp av åtta öar och ögrupper fördelade på Västindien, Indiska oceanen och Atlanten och ett isolerat territorium i Amazonas. Sex av dessa territorier är utomeuropeiska franska departement och territorier (Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte, Réunion och Saint-Martin), två är portugisiska autonoma regioner (Azorerna och Madeira) och ett är en spansk självstyrande region (Kanarieöarna). De har alla de särskilda begränsningar som anges i artikel 349 i EUF-fördraget, vilkas bestående karaktär och sammanlagda verkan försvårar den ekonomiska och sociala utvecklingen.

2.

ReK noterar den exceptionella rikedomen i deras ekosystem, deras stora potential när det gäller utveckling av förnybar energi och forskning på områdena hav och sjöfart, miljö, rymdfart, astronomi, vulkanologi, oceanografi och jordbruk samt när det gäller hållbar turism, liksom deras rika kulturarv.

3.

Kommittén betonar att det, trots de utmaningar som dessa regioner – Europas yttersta gränser – står inför finns möjligheter till affärsutveckling inom områden som den blå och gröna ekonomin, ungt företagande, silverekonomin och övergången till en cirkulär ekonomi, alla med en hög tillväxt- och sysselsättningspotential.

4.

Vi ser positivt på EU:s förnyade åtagande gentemot de yttersta randområdena och välkomnar kommissionens insatser för att beakta de yttersta randområdenas förslag i sitt gemensamma memorandum ”En ny satsning på genomförandet av artikel 349 i EUF-fördraget”. Detta stöd är särskilt viktigt vid denna känsliga tidpunkt för EU och bekräftar EU-institutionernas vilja till anpassning till verkligheten i de yttersta randområdena.

5.

Det nya meddelandet om de yttersta randområdena ingår i de pågående diskussionerna om EU:s framtid och utformningen av nästa programplaneringsperiod och bör ses mot bakgrund av EU-domstolens dom från december 2015, som slutgiltigt klargör tillämpningsområdet för artikel 349 i EUF-fördraget som självständig och tillräcklig rättslig grund för de yttersta randområdena.

6.

Det nya meddelandet bör också göra det möjligt att ta itu med utmaningen att systematiskt tillämpa artikel 349 i EUF-fördraget och därmed förena de tre målen: lika möjligheter, konkurrenskraft och den yttre dimensionen. Dessa tre mål är oupplösligt förenade komponenter som ska omvandlas till indikatorer för all ambitiös offentlig politik för de yttersta randområdena, med instrument för att säkerställa lika rättigheter för dess medborgare.

7.

ReK beklagar att meddelandet inte tar upp de frågor som är viktiga för de yttersta randområdena, t.ex. sammanhållningspolitikens effekter, särskilda justeringar av social- och sysselsättningspolitiken, transportpolitiken, eller framtiden för de skatte- och tullsystem som är specifika för de yttersta randområdena och avgörande för deras utveckling.

8.

Kommittén välkomnar antagandet av en explicit strategi för subsidiaritetsprincipen men beklagar förvirringen över de olika befogenhetsnivåerna och den bristande kännedomen om de åtgärder som för närvarande utförs av var och en av dessa.

9.

Kommittén välkomnar att kommissionen har beslutat att stärka sitt partnerskap med de yttersta randområdena för att de ska kunna utveckla sin fulla potential och fullt ut dra nytta av EU-medlemskapet, och att den tar hänsyn till deras farhågor och åsikter genom fortlöpande dialog. Ett starkare partnerskap mellan de yttersta randområdena och deras medlemsstater, EU:s institutioner, EIB och den privata sektorn är en viktig dimension. I detta avseende har de forum om de yttersta randområdena som anordnas vartannat år visat sig vara effektiva när det gäller att ge en röst åt alla berörda parter, vilket är av avgörande betydelse.

10.

Kommittén vill åter peka på behovet av att genomföra konsekvensbedömningar på förhand av lagstiftningsförslag om de yttersta randområdena för att åtgärderna ska kunna anpassas. Vi hoppas att detta nya initiativ ska leda till att erkännandet konkretiseras i praktiken.

11.

ReK noterar Europaparlamentets resolution från juli 2016 om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget, samt de tre berörda staternas bidrag.

12.

ReK upprepar sin uppmaning om att stärka EU:s sociala dimension och hoppas att den europeiska pelaren för sociala rättigheter kommer att göra det möjligt att angripa de problem som finns i t.ex. de yttersta randområdena, med en arbetslöshet som är bland de högsta i EU (framför allt ungdomsarbetslösheten), ökande ojämlikhet och höga siffror i fråga om social utestängning. Denna situation visar på de svårigheter som dessa områden står inför i fråga om sysselsättning och skapar påtagligt socialt missnöje, vilket framgår av protesterna i Franska Guyana.

13.

Krisen har haft en betydande negativ inverkan på de yttersta randområdena, som har varit bland de områden i EU som drabbats hårdast på grund av deras strukturella särdrag: bräcklig ekonomisk situation, hög arbetslöshet och en hög andel lågkvalificerade arbetstagare.

14.

Kommittén beklagar att kommissionen, trots att strategin från 2012 innehöll en social pelare, inte har lagt några förslag till anpassning eller konkreta åtgärder avsedda för de yttersta randområdenas särskilda situation för att ge dem möjlighet till särskild behandling i EU-programmen.

15.

Vi ser positivt på att kommissionen åtar sig att utvärdera om det finns skäl för särskilda anslag för de yttersta randområdena inom ESF. Deras särdrag, som erkänns i artikel 349 i EUF-fördraget, motiverar i hög grad sådana anslag. Kommittén stöder därför parlamentets och de yttersta randområdenas begäran att detta ska ingå i nästa förslag till ESF-förordning.

16.

ReK välkomnar de yttersta randområdenas proaktiva arbete med att skapa ett nätverk för sysselsättning i dessa områden vars mål är att utarbeta förslag och projekt avsedda att lindra bristerna i EU:s insatser på detta område.

17.

Trots de framsteg som gjorts under åren brottas de yttersta randområdena fortfarande med allvarliga problem som förvärras av klimatförändringarna, globaliseringen och de återkommande kriserna i den globala ekonomin. ReK stöder kommissionens åsikt att det finns ett tydligt behov att öka ansträngningarna för att göra det möjligt för de yttersta randområdena att dra full nytta av medlemskapet i EU.

18.

Kommittén anser att man bör ta hänsyn till konsekvenserna av Storbritanniens utträde ur EU på regional nivå inom ramen för den fria rörligheten för personer, varor och tjänster, eftersom följderna har betydande inverkan på regionerna, särskilt de yttersta randområdena, som har många kopplingar till Storbritannien och samarbete med dess associerade regioner, t.ex. på områden som turism eller traditionella produkter.

19.

Några av de yttersta randområdena har upplevt och upplever fortfarande stor irreguljär invandring, särskilt av ensamkommande barn, som medför betydande problem när det gäller hanteringen.

20.

Kommittén påminner om att de yttersta randområdena utgör EU:s yttre gränser i sina områden och noterar att utvecklingsskillnaderna jämfört med grannländerna stimulerar migrationsströmmarna.

21.

Vi erinrar om att de yttersta randområdena har ett antal särdrag som gör dem särskilt sårbara för klimatförändringarnas effekter. De är särskilt utsatta för naturfenomen, som har blivit vanligare och mer extrema. Ett tydligt exempel var de förödande konsekvenserna av orkanen Irma för de yttersta randområdena i Västindien, i synnerhet Saint-Martin.

22.

ReK välkomnar kommissionens förslag om att stärka de yttersta randområdena i Life och att utarbeta en bedömning av genomförandet av Europeiska unionens solidaritetsfond i dessa regioner och hoppas att svårigheterna att få tillgång till fonden kommer att tas upp.

23.

Den blå ekonomin har stor potential i fråga om tillväxt och sysselsättning i EU, särskilt för de yttersta randområdena eftersom de stärker EU:s sjöfartsdimension och är en viktig faktor inom den internationella förvaltningen av världshaven.

24.

Kommittén välkomnar att kommissionen i meddelandet erkänner att förnybara energikällor, särskilt havsbaserade, fortfarande inte är tillräckligt utvecklade och efterlyser stöd för att stärka dem, eftersom de yttersta randområdena med fog kan inta en ledande roll.

25.

Vi välkomnar uppmaningen till medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning beakta de yttersta randområdenas särdrag i syfte att främja förnybar energi och energieffektivitet.

26.

ReK stöder initiativet Ren energi för EU:s öar och uppmanar de yttersta randområdena, vars elsystem är helt avskilda, att spela en aktiv roll i initiativet genom sitt nätverk för energifrågor.

27.

I detta sammanhang uppmanar kommittén kommissionen att föreslå ett nytt särskilt instrument avsett att kompensera extra kostnader för produktion och lagring av ren energi.

28.

De yttersta randområdena har en exceptionell biologisk mångfald som utgör nära 80 % av EU:s biologiska mångfald, och ingår bland de 34 områden som har identifierats som avgörande för den ekologiska balansen på jorden.

29.

Vi välkomnar de yttersta randområdenas åtaganden i fråga om den cirkulära ekonomin och erinrar om att övergången till denna kräver betydande investeringar, särskilt för att öka medvetenheten bland befolkningen, för infrastruktur och för verksamhet inom forskning och innovation.

30.

ReK välkomnar förslaget att i Life-programmet 2018–2020 infoga ett särskilt kapitel för avfallshantering i de yttersta randområdena och stöd för att de ska kunna fungera som laboratorier för pilotprojekt inom den cirkulära ekonomin, liksom avsikten att införa bestämmelser för att underlätta överföring av avfall till grannländer för behandling.

31.

Vi vill påminna kommissionen om behovet av att anpassa de nuvarande urvalskriterierna för programmet Life+ till förhållandena i de yttersta randområdena under nästa programperiod.

32.

ReK noterar kommissionens avsikt att bevilja stöd för att bevara den biologiska mångfalden, för en hållbar användning av ekosystemtjänster och för klimatanpassning inom ett framtida särskilt program för de yttersta randområdena. Vi rekommenderar att kommissionen möjliggör finansieringen av projekt i alla de yttersta randområdena och direkt förvaltning av kommissionen i samarbete med regionerna.

33.

Europeiska regionkommittén anser att de ekonomiska och sociala anpassningar som de yttersta randområdena påbörjat även fortsättningsvis bör kunna få solidariskt finansieringsstöd från EU enligt den nya europeiska strategin för perioden efter 2020.

34.

EGTS kan vara ett lämpligt verktyg för att främja samarbetsmöjligheterna och samarbetsverksamheten för de mest avlägset belägna regionerna såsom de yttersta randområdena.

35.

Kommittén stöder initiativet för att underlätta de yttersta randområdenas tillgång till Efsi genom en enda kontaktpunkt inom EIB:s centrum för investeringsrådgivning.

36.

ReK uppmanar kommissionen att vara konsekvent i sin inställning till statligt stöd till de yttersta randområdena och att beakta deras särdrag i alla riktlinjer i nära samordning med annan EU-politik.

37.

Det mångskiftande kulturarvet i de yttersta randområdena och deras kulturella och kreativa industrier kan få större ekonomisk effekt på sysselsättningen och har en stor utvecklingspotential, och påverkas av de merkostnader som de yttersta randområdena drabbas av och som begränsar spridningen av verk och konstnärer. Kommittén uppmanar kommissionen att i nästa kulturprogram infoga en del för rörlighet på EU-nivå med särskilda medel för de yttersta randområdena.

38.

Kommittén uppskattar att de yttersta randområdena tilldelats det högsta stödbeloppet för rörlighet på utbildningsområdet, och anser att det skulle vara lämpligt att behålla detta i framtiden. Vi välkomnar också möjligheten att utvidga det till att omfatta tredjeländer.

39.

Vi välkomnar inrättandet av ett verktyg för att kunna följa utvecklingen av de yttersta randområdena i deras gradvisa integration i den inre marknaden och beskedet att de särskilda behoven hos företagen i de yttersta randområdena ska beaktas i Cosme-programmets nya strategier för att stödja deras internationalisering.

40.

Jordbruk är en mycket viktig sektor för ekonomin, miljön, den fysiska planeringen och sysselsättningen i de yttersta randområdena, vilket EU erkänt genom att inrätta särskilda åtgärder genom Posei-programmet och särskilda undantag i den gemensamma jordbrukspolitiken, och ReK anser därför att detta bör bevaras.

41.

Den ökade avregleringen på de europeiska och internationella jordbruksmarknaderna för produkter som motsvarar dem som framställs i de yttersta randområdena undergräver gradvis deras konkurrenskraft. Vi anser därför att det är nödvändigt att öka finansieringsramen inom Posei-programmet för att, vid sidan av andra strukturella skäl, hantera detta exceptionella läge.

42.

Kommittén påminner kommissionen om att handelsavtal som förhandlas med tredjeländer eller med internationella organisationer i ett särskilt kapitel bör ta upp alla frågor som är av särskilt intresse för de yttersta randområdena, i enlighet med förordning nr 228/2013 av den 13 mars 2013, och understryker behovet av att systematiskt inkludera bestämmelser om uteslutning av känsliga produkter i sådana avtal.

43.

Kommittén anser att det är nödvändigt att inom ramen för de bilaterala avtal som undertecknats med de latinamerikanska länderna om import av bananer förlänga stabiliseringsmekanismen bortom 2020, se till att den tillämpas automatiskt och utvärdera genomförandet av denna åtgärd till andra avtal och produkter.

44.

Vi välkomnar kommissionens förslag om att undersöka möjligheten att bevilja statligt stöd för nybyggnad av fartyg i de yttersta randområdena, med hänsyn till resursernas hållbarhet, och anser att det krävs stödåtgärder för att möjliggöra finansiering av fartyg som bedriver småskaligt och traditionellt fiske i de yttersta randområdena, i linje med Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017.

45.

Kommittén påminner om att fiske- och vattenbrukssektorn har en stor tillväxt- och sysselsättningspotential i de yttersta randområdena, att den inte får tillräckligt stöd och att den lokala förvaltningen i denna sektor har en positiv direkt effekt på resursernas hållbarhet.

46.

ReK välkomnar kommissionens beslut att undersöka särskilda åtgärder, särskilt en kompensationsordning för de yttersta randområdena, inom ramen för nya program, och påpekar att regionerna efterlyser ett återinrättande av det oberoende programmet för kompensation av extrakostnader genom en förordning, en budget och en särskild förvaltning som kan stödja fiske och vattenbruk i de yttersta randområdena.

47.

Kommittén beklagar att det nya meddelandet inte tar upp sammanhållningspolitiken, som är ett viktigt instrument för ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Vi förväntar oss att kommissionen tar vederbörlig hänsyn till de yttersta randområdena i den förnyade sammanhållningspolitiken.

48.

Kommittén upprepar sitt stöd för en sammanhållningspolitik efter 2020 som förstärkts, förenklats och inriktats på sitt huvudsyfte: säkerställa balans och lika möjligheter i EU:s alla regioner. Den särskilda behandlingen av de yttersta randområdena i denna politik bör upprätthållas.

49.

Vi beklagar att de särskilda extra anslagen från Eruf, som är av avgörande betydelse för de yttersta randområdena, inte diskuteras tillräckligt i meddelandet och anser att dessa anslag bör behållas och stärkas, eftersom syftet är att övervinna de permanenta strukturella nackdelar i de yttersta randområdena som begränsar deras konkurrenskraft och utveckling.

50.

ReK påminner om sin ståndpunkt att de finansiella instrumenten inte kan ersätta bidragen, som är avgörande för de yttersta randområdenas konvergens inom EU. Under alla omständigheter gäller att sådana instrument inte bör utgöra en skyldighet, utan endast en möjlighet.

51.

Vi beklagar att meddelandet inte innehåller övertygande framåtblickande förslag och lösningar på de problem som de yttersta randområdena står inför i programmen för europeiskt territoriellt samarbete, och anser därför att en övergripande översyn är nödvändig.

52.

Kommittén vill påminna om behovet av strategier för smart specialisering och välkomnar den senaste tidens utveckling av nätverk för sådana strategier mellan de yttersta randområdena.

53.

Kommittén välkomnar kommissionens planer på att göra de yttersta randområdena till områden för experiment, plattformar för tekniköverföring och platser för att prova innovativa lösningar inom deras spetskompetensområden.

54.

ReK stöder kommissionens initiativ i Horisont 2020 för de yttersta randområdena och kommer att noga övervaka de konkreta förslagen för dessa regioner inom ramen för EU:s framtida forskningsprogram efter 2020.

55.

Vi betonar den strategiska betydelsen av tillgänglighet (transporter, energi och telekommunikation) för de yttersta randområdena, något som är avgörande för den lokala utvecklingen i dessa regioner, som är avlägsna och isolerade från det europeiska fastlandet, för att säkerställa likabehandling av medborgarna.

56.

Vi välkomnar initiativet att inleda en undersökning för att bättre kunna kartlägga och mäta konnektivitetsbehoven i de yttersta randområdena. Undersökningen måste beakta alla de rättsliga och finansiella instrument som används för detta ändamål.

57.

Kommittén understryker den betydelse som EU-områden med geografiska och demografiska utmaningar, t.ex. de yttersta randområdena, har och deras specifika behov. Vi uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt den inverkan som EU:s politik och program för rörlighet har på sådana regioner och att offentliggöra en grönbok i frågan (1).

58.

Flygplatser och hamnar är de enda vägarna in i och ut ur de yttersta randområdena, och de har en viktig social funktion. Vi välkomnar därför möjligheten att finansiera investeringar i dem, i de fall detta är berättigat, och möjligheten att bevilja driftsstöd.

59.

ReK uppmanar kommissionen att i sin översyn av det transeuropeiska transportnätets prioriteringar undersöka hur de yttersta randområdenas särskilda behov kan kartläggas och inkluderas, i synnerhet frågan om sjömotorvägar, så att man möjliggör projekt som förbättrar förbindelserna mellan randområdena och medlemsstaterna eller mellan ett randområde och närliggande regioner i dess närområde.

60.

Om man ska kunna öka de yttersta randområdenas attraktionskraft och stärka deras förmåga att påverka respektive områden är det nödvändigt att införliva närområdets geografiska dimension i all EU-politik, och därmed underlätta samstämmighet mellan politikens inre och yttre dimension.

61.

Kommittén erkänner att de yttersta randområdena kan bli ekonomiska drivkrafter i de respektive geografiska områden som de gränsar till och en effektiv förmedlare av europeiskt inflytande i världen, särskilt dess utvecklingspolitik, eftersom de har obestridlig underutnyttjad potential.

62.

Kommittén kommer noggrant att följa den föreslagna åtgärden att inrikta nya EU-investeringar på prioriterade storskaliga projekt i de yttre randområdenas närområden och granska möjligheten att inrätta gemensamma program för de yttersta randområdena och deras grannländer.

63.

ReK beklagar att kommissionen inte har lanserat en sammanhängande och ambitiös strategisk ram i syfte att främja internationaliseringen av ekonomin i dessa regioner.

64.

Kommittén välkomnar erkännandet av betydelsen av territoriella konsekvensbedömningar i utarbetandet av och diskussionen om nya lagstiftningsförslag och internationella handelsavtal. Myndigheter och experter från de yttersta randområdena bör systematiskt involveras i bedömningen av eventuella territoriella konsekvenser av EU-initiativ.

65.

ReK vill varna för svårigheter att uppnå synergieffekter mellan Eruf och EUF och instämmer i vikten av att möjliggöra strukturerade samarbetsprojekt med ett verkligt mervärde.

66.

Målet att se till att större hänsyn tas till de yttersta randområdena i EU:s politik och initiativ förblir en uppgift som måste anpassas till de utmaningar som den europeiska integrationen medför.

67.

Det är av central betydelse att artikel 349 i EUF-fördraget genomförs systematiskt och heltäckande, från beslutsprocessens inledande skeden, så att genomförandet anpassas till verkligheten i de yttersta randområdena.

68.

Europeiska regionkommittén kommer noggrant att följa genomförandet av det nya meddelandet och utformningen av de kommande förslagen i det.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/21

1.

Europeiska regionkommittén deltar fullt ut i den debatt som kommissionen inledde med Vitbok om EU:s framtid: Tankar och scenarier för EU och noterar de förslag som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker lade fram i september 2017 under debatten om tillståndet i unionen.

2.

ReK påminner om att EU-institutionerna fortfarande betraktas som avlägsna och teknokratiska och att EU-medborgarna inte alltid ser fördelarna med de europeiska beslut som är viktiga för deras vardag.

3.

Vi påpekar att lokala förtroendevalda på europeisk nivå i allmänhet åtnjuter en hög nivå av förtroende från medborgarnas sida, högre än de flesta nationella politiker.

4.

Mot bakgrund av de aktuella geopolitiska kriserna, det växande terroristhotet och brexit-förhandlingarna anser EU-medborgarna att det är mer och mer lämpligt att offentliga åtgärder vidtas på EU-nivå för att hantera våra gemensamma utmaningar.

5.

ReK understryker att den främsta utmaningen handlar om att främja inte bara teknisk kunskap om EU och dess institutioner utan även en öppen inställning till samarbete och utbyte inom ramen för den europeiska integrationen, som grundar sig på värdena demokrati, rättsstaten, respekt för de mänskliga rättigheterna och solidaritetsprincipen. Denna europeiska anda är grundförutsättningen för att den europeiska integrationen ska fylla sin fredsbevarande funktion och för att bygga en hållbar och rättvis framtid för alla.

6.

ReK noterar framgången med programmet Erasmus+, som är ett lysande exempel på EU:s politik och som 2017 firar sin 30-årsdag. Programmet har gjort det möjligt för över 5 miljoner medborgare att vistas utomlands och har gjorts mer omfattande och utvidgats till olika målgrupper: studenter, skolelever, gymnasieelever, lärlingar, lärare och utbildare, unga nyutexaminerade, arbetssökande, volontärer samt yrkesverksamma inom förenings- och sportvärlden.

7.

Vi välkomnar lanseringen av Erasmus för lärlingar, på initiativ av Europaparlamentet.

8.

Vi framhåller att utvecklingen av teknik och livsstilar går allt snabbare och att offentliga myndigheters insatser på ett bättre sätt måste ta hänsyn till den mänskliga dimensionen av denna utveckling.

9.

ReK påminner om att de lokala och regionala myndigheterna i Europa står inför utmaningar (den ekonomiska och finansiella krisen, klimatförändringar, den demografiska utvecklingen, miljöproblem osv.) som kräver integrerade åtgärder och strategier.

10.

Vi betonar att flernivåstyre, lokalt självstyre och decentraliseringsreformer ökar de lokala och regionala myndigheternas roll i genomförandet av EU:s politik och att det är viktigt att stödja dem i utvecklingen av kompetens och kapacitet i dessa frågor.

11.

Vi insisterar på att alla som deltar i genomförandet av en integrerad utvecklingspolitik bör kunna tillägna sig de allmänna och tvärvetenskapliga kunskaper och färdigheter som krävs för att utveckla de lokala och regionala myndigheterna.

12.

Vi noterar att i enlighet med subsidiaritetsprincipen är de lokala och regionala myndigheterna i de flesta medlemsstater direkt ansvariga för utformningen och tillhandahållandet av offentliga tjänster, och strävar efter att säkerställa deras effektivitet och ändamålsenlighet med beaktande av de möjligheter som erbjuds genom den europeiska offentliga politiken.

13.

ReK beklagar att den fleråriga budgetramens begränsningar ibland medför att EU inte kan reagera effektivt på kriser eller nya utmaningar, i en tid då EU genomgår stora förändringar.

14.

Vi uppmanar Europaparlamentet, rådet och kommissionen att föreslå åtgärder för att bättre anpassa den fleråriga budgetramen till vår tids stora utmaningar så att man snabbt kan reagera på nya problem.

15.

Vi betonar att gränsöverskridande och mellanregionalt utbyte kan stärka kopplingarna mellan olika europeiska, nationella och regionala program och instrument som syftar till att stimulera innovation, tillväxt och sysselsättning.

16.

Vi erkänner att Europeiska unionens insatser för närvarande omfattas av regler som inte så lätt kan anpassas till den allmänna utvecklingen och till särskilda situationer, och detta är anledningen till att kommissionen, i synnerhet med vitboken om EU:s framtid, har föreslagit att man ska utveckla EU:s strategier, politik och åtgärder.

17.

Vi uppmanar kommissionen att ta större hänsyn till humankapitalet vid utarbetandet av den kommande fleråriga budgetramen, för att bättre kunna tillgodose medborgarnas behov och möta utmaningarna under detta århundrade.

18.

Vi uppmanar också de framtida ordförandeskapen för Europeiska unionens råd att ta större hänsyn till humankapitalet vid utformningen av sina program.

19.

ReK anser att de 91 000 regionala och lokala myndigheterna, och därmed de hundratusentals lokala förtroendevalda inom unionen, är en viktig länk mellan medborgarna och EU, och att utvecklingen av deras kunskaper och kompetens på området EU-politik samt utvecklingen av kontakter med förtroendevalda i andra medlemsstater (programländer) och programländer utanför EU (1) är viktiga inslag i utvecklingsmålen för humankapitalet och den europeiska integrationen.

20.

ReK konstaterar att lokala och regionala förtroendevalda inte alltid innan de väljs får den utbildning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter och att möjligheterna till fortlöpande utbildning är ett nyttigt redskap för att stödja de lokala och regionala förtroendevalda i utövandet av deras mandat. Kommittén understryker att denna utbildning inte bara handlar om att ge dem lämpliga tekniska kunskaper utan också bör hjälpa dem att förstå skälen till och tanken bakom den europeiska integrationen så att de kan visa sina väljare varför och hur det europeiska projektet kan gynna dem.

21.

Kommittén anser att lokala och regionala förtroendevaldas beslut har nära samband med EU-bestämmelserna

22.

ReK anser att lärdomarna från utvärderingen av den förberedande åtgärden, användningen av programmet för kommunal förvaltning och programmen för kollegialt utbyte utgör en informationskälla som bör användas för att förbättra lärandet och utbytet.

23.

Kommittén rekommenderar att man främjar utbyte av god praxis mellan lokala och regionala myndigheter, särskilt vid användningen av Europeiska fonden för strategiska investeringar, programmet Horisont 2020 och sammanhållningspolitiken samt kombinationer av dessa. Vi betonar i detta hänseende att Erasmus för lokala och regionala förtroendevalda skulle kunna användas för att hjälpa de ekonomiskt mindre utvecklade regionerna att öka sin administrativa kapacitet.

24.

Vi uppmanar kommissionen att ytterligare överväga behovet av att informera, bistå och utbilda lokala och regionala förtroendevalda i EU i en effektiv användning av EU-medel och mellanregionalt samarbete på EU-nivå.

25.

Kommittén uppmanar kommissionen att ta del av eller beakta de nya initiativ som föreslås av grupper av lokala och regionala myndigheter i syfte att förbättra EU:s nuvarande politik eller lansera nya initiativ av europeisk karaktär.

26.

ReK anser att EU-institutionerna har en del av ansvaret för den grundläggande utbildningen av lokala och regionala förtroendevalda i syfte att de ska kunna få bättre kunskap om den europeiska integrationstanken och politiken, och att EU-strukturerna inte kan ignorera denna önskan från lokala och regionala förtroendevalda, framför allt med tanke på valet till Europaparlamentet.

27.

Vi upprepar det stöd som vi uttryckte i vitboken om flernivåstyre från 2009 för inrättandet av ett ”Erasmus för lokala och regionala förtroendevalda”, vår önskan att samarbeta med Europaparlamentet, rådet och kommissionen om programmets begreppsmässiga och operativa utformning samt vårt stöd för införandet av utbildningsprogram och utbyte av erfarenheter och bästa praxis för lokala och regionala förtroendevalda.

28.

Kommittén påminner om att det inrättades ett pilotprojekt under 2012–2013 som har blivit en rungande framgång, med mer än 1 000 inkomna ansökningar till 100 tillgängliga platser.

29.

Vi anser att detta pilotprojekt kan utgöra grunden för lanseringen av ett program där man lägger större tonvikt vid att tillhandahålla utbildning i syfte att främja ökad kunskap om EU:s institutioner och funktionssätt, med användning av konkreta fallstudier och utbyten med andra lokala förtroendevalda. På så sätt kan lokala och regionala företrädare personligen få uppleva hur den europeiska samarbetstanken fungerar, så att de kan dela med sig av denna erfarenhet till sina medborgare. Verktyg för e-utbildning skulle också kunna utvecklas för att på ett bättre sätt förbereda den planerade rörligheten inom programmet.

30.

Vi betonar rörlighetsaspekten, som absolut måste bevaras eftersom olika studier har visat hur effektiv kunskapsöverföringen är genom ömsesidigt lärande. Dessa multilaterala utbyten mellan lokala förtroendevalda är ett verkligt europeiskt mervärde i förhållande till bilateralt samarbete.

31.

ReK anser att man i en sådan utbildning också, men inte uteslutande, skulle kunna utnyttja nätverket av europeiska universitet och högskolor för att tillhandahålla utbildning för förtroendevalda, tillsammans med platser som har en viktig ställning i det europeiska psyket och som har bidragit till att forma den europeiska kulturen och andan.

32.

Vi hoppas att de lokala och regionala förtroendevalda efter denna grundutbildning ska kunna inleda samarbeten mellan förtroendevalda från olika medlemsstater i samma ärende för att

33.

Kommittén anser att detta instrument också skulle bidra till att stärka de lokala och regionala ledarnas europeiska anda och främja framväxten av en europeisk medvetenhet inom de lokala och regionala myndigheterna.

34.

Vi anser att ett sådant system bör testas och justeras utgående från erfarenheterna från pilotprojektet under åren 2018, 2019 och 2020 för att sedan inarbetas i kommissionens nya lagstiftningsplanering, om nödvändigt med en annan rättslig grund för att inrätta ett Erasmusprogram för lokala och regionala förtroendevalda eller Erasmus för lokala och regionala politiker.

35.

Vi betonar att programmet bör utformas så att både heltidspolitiker och fritidspolitiker samt personer som innehar ledande befattningar av mer teknisk karaktär kan medverka och att en jämn könsfördelning och territoriell fördelning eftersträvas som säkerställer deltagandet av företrädare för lokala och regionala myndigheter av alla storlekar och från områden med både större och mindre befolkning.

36.

Vi uppmanar kommissionen att föreslå en eller flera experimentella metoder med hög hävstångseffekt, med hjälp av lärdomar från 2012 års pilotprojekt i syfte att förbättra det nya programmet och därmed öka de lokala förtroendevaldas kunskaper om och erfarenheter av Europeiska unionen och dess politik.

37.

Vi anser att kostnaderna kan delas mellan EU-budgeten, de valda deltagarnas respektive lokala myndigheter och, i tillämpliga fall, de utbildningsorganisationer som mottar offentliga medel i vissa medlemsstater.

38.

ReK uppmanar medlemsstaterna att stödja detta initiativ, som kommer att gynna medborgarna särskilt genom att tillhandahålla bättre kunskaper om politiken, de lokala myndigheternas dagliga verksamhet i andra medlemsstater och EU-medlen och om genomförandet i praktiken. Initiativet kommer även att bidra till stabilitet och ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna.

39.

Kommittén föreslår att Europaparlamentet, liksom under 2012, ska stödja Erasmus för lokala och regionala förtroendevalda genom olika åtgärder (betänkanden, konferenser osv.) och i synnerhet genom att under 2018 föreslå att ett pilotprojekt ska ingå i budgetförfarandet och genomföras 2019.

40.

Kommittén understryker att ett Erasmusprogram för lokala och regionala förtroendevalda endast kan inrättas om nya ekonomiska medel tilldelas, och att det inte på något sätt får inverka negativt på budgeten för programmet Erasmus+.

41.

Kommittén kommer fullt ut att delta i genomförandet av ett sådant program genom att bidra till utarbetandet av de valda deltagarnas ansökningshandlingar, distribuera inbjudan att lämna intresse, anordna en modul under Europeiska veckan för regioner och städer samt bidra till utformningen av en eller flera utbildningsmoduler via internet.

42.

Vi uppmanar till att snabbt upprätta en arbetsgrupp bestående av företrädare för kommissionen, Europaparlamentet och ReK för att utarbeta och förbereda detta program.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/25

1.

Europeiska regionkommittén vill fästa uppmärksamheten på att den biologiska mångfalden, Natura 2000-nätverket och artskyddet utgör en europeisk fråga av gemensamt intresse som rör samtliga medlemsstater, regioner och lokala myndigheter, och anser att det därför är mycket viktigt att fortsätta med och vidareutveckla nuvarande praxis, enligt vilken medlemsstaterna och regionerna samt de lokala myndigheterna vidtar samordnade åtgärder för att uppnå de mål som fastställts samt gemensamma fördelar, i enlighet med solidaritets- och subsidiaritetsprinciperna.

2.

Kommittén upprepar den ståndpunkt som den uttryckte i sitt tidigare yttrande som utarbetades i samband med kontrollen av naturvårdsdirektivens ändamålsenlighet, och som delades av Europaparlamentet, nämligen att det inte är nödvändigt att se över naturvårdsdirektiven utan snarare att inrikta sig på att genomförandet sker korrekt och i överensstämmelse med de senaste tekniska och vetenskapliga framstegen i EU:s olika regioner och medlemsstater och att man drar nytta av flexibiliteten i direktiven för att ta itu med särskilda lokala farhågor beträffande konflikter som kan uppstå mellan vissa arter och mänsklig verksamhet. Kommittén åtar sig därför att bidra till handlingsplanen för naturen, människorna och näringslivet genom att säkerställa tillräckliga insatser för att också främja samexistens med konfliktarter inom relevanta åtgärder även på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

3.

ReK framhåller direktivens mycket stora betydelse, eftersom Natura 2000-nätverket och den effektiva samordningen av miljöskyddspolitiken har bidragit väsentligt till en harmonisering av målen för biologisk mångfald mellan medlemsstaterna, vilket tydligt visar på EU:s mervärde.

4.

ReK påminner om medlemsstaternas ansvar för att finna lämpliga lösningar inom sina territorier och för att inom ramen för och i enlighet med direktiven ta hänsyn till de särskilda förhållanden som råder i olika regioner, i fråga om enskilda arter och särskilda problem, med deltagande av lokala och regionala myndigheter samt alla andra aktörer i processen.

5.

Kommittén noterar att många av de problem som rör samexistensen mellan människor och konfliktarter kan orsakas av det tryck som mänsklig verksamhet utövar på många arters naturliga livsmiljöer och på människors ofta olämpliga beteende gentemot dessa djur, från inkräktande verksamhet i skyddade områden till aktiv förberedelse för jakt eller turism, eller olämplig avfallshantering som t.ex. lockar stora rovdjur till mänsklig bebyggelse. ReK understryker därför behovet av att inta en helhetssyn på biologisk mångfald och behovet av att finna lösningar på specifika problem i ett lokalt sammanhang, vilket i sin tur förutsätter nära samarbete mellan olika myndighetsnivåer och alla relevanta aktörer.

6.

Vid utarbetandet av nästa fleråriga budgetram hoppas kommittén att tillräckliga resurser kommer att avsättas för att säkerställa finansieringen av skydd, förebyggande åtgärder (inbegripet informationskampanjer och miljörelaterad utbildning), kompensationsåtgärder, forskning och andra specifika utvecklingsåtgärder inom de olika berörda insatsområdena och inom relevanta EU-fonder.

7.

ReK upprepar att det ligger i alla EU:s territoriella nivåers intresse att förbättra situationen när det gäller biologisk mångfald och att det därför är nödvändigt att vidta samordnade åtgärder.

8.

Kommittén vill fästa uppmärksamheten på den kvantitativa och kvalitativa förbättringen av den biologiska mångfalden i många regioner och på den åtföljande ökningen av sannolikheten för växelverkan med lokalbefolkningen. När det gäller vissa konfliktarter kan dessa möten medföra allvarliga risker för människorna och den ekonomiska verksamheten om lokalsamhällena inte är ordentligt förberedda och ingen lösning som är tillfredsställande, realistisk, proportionerlig och anpassad till de lokala förhållandena föreslås för att hantera dessa problem.

9.

Med konfliktarter avses arter som på grund av sina biologiska och etologiska egenskaper konkurrerar med olika typer av mänsklig verksamhet om den gemensamma användningen av resurser och utrymme, och kommittén efterlyser nya åtgärder, som bygger på vetenskapliga rön och kan omfatta utarbetande av lämpliga metoder för att tillämpa direktiven samt vidtagande av andra åtgärder av olika slag.

10.

När det gäller bevarandet av den biologiska mångfalden och genomförandet av direktiven är det enligt ReK nödvändigt att tillhandahålla medel för en tvärvetenskaplig och heltäckande forskning där samhällsvetenskaper skulle kunna spela en viktig roll vid sidan av specifika naturvetenskapliga kunskaper.

11.

De lokala och regionala myndigheterna är i tre grundläggande avseenden aktörer i främsta ledet när det gäller att skydda miljön och bevara den biologiska mångfalden, dels som främsta initiativtagare till investeringar som görs med medlemsstaternas och ESI-fondernas medel, dels som offentliga myndigheter som reglerar eller beviljar tillstånd på områdena jordbruk, fysisk planering och stadsplanering, vilket gör att de väsentligt kan påverka markanvändningen och därigenom främja miljöaspekterna. För det tredje står de lokala och regionala myndigheterna närmast lokalsamhällena och spelar en betydande roll när det handlar om att informera invånarna och att motivera och uppmuntra dem att skydda livsmiljöer och konfliktarter.

12.

Kommissionen uppmanas att fortsätta och att intensifiera insatserna för överföring av kunskap för att stödja lösningar på lokal och regional nivå om hur man lever med konfliktarter, och om möjligt förvandlar potentiella problem till fördelar. Detta bör inbegripa främjande av bästa praxis om de mest ändamålsenliga lösningarna för förvaltning av Natura 2000-områden och skyddade arter. Icke-statliga organisationer och andra berörda intressenter, som har praktiska kunskaper från de relevanta projekt som de genomför i hela Europa, bör betraktas som starka partner när det gäller kunskapsöverföring.

13.

Det är oroande att man i flera medlemsstater kan notera lokalt motstånd mot förekomsten, återkomsten och ökade bestånd av konfliktarter. Olämpliga konfliktlösningar samt ogenomtänkta, fördröjda eller dåligt förmedlade förvaltningslösningar leder till att miljöpolitiken förkastas, vilket i sin tur, särskilt i vissa regioner där stora rovdjur förekommer, kan medföra en ökning av illegal jakt, fällor och förgiftning, en utveckling som är fullständigt förkastlig men som kan inte kan motverkas enbart genom förbud och bestraffning.

14.

I många medlemsstater finns det utmärkta lokala och regionala metoder när det gäller samexistens med konfliktarter, i synnerhet stora rovdjur. Av just denna anledning är det viktigt att framhålla behovet av att utveckla lokala och regionala projekt som inspireras av dessa exempel. Utöver dessa lokala, regionala eller nationella offentliga eller privata initiativ kan även Life-projekt tillhandahålla goda metoder om de bibehålls och får fortsätta efter projektets slut.

15.

Vid utarbetandet av nästa fleråriga budgetram hoppas kommittén att den verksamhet som avser skyddade arter, vårt gemensamma europeiska arv, och i synnerhet investeringarna och insatserna – effektiva, ändamålsenliga och som även beaktar befolkningens intressen – som avser de stora rovdjuren och konfliktarterna, kommer att beaktas på ett lämpligt sätt inom fortsättningen av Horisont 2020-programmet och den mekanism som kommer att följa på ESI-fonderna.

16.

ReK tillförsäkrar kommissionen sitt fulla stöd för det framtida inrättandet av särskilda plattformar för de biogeografiska regionerna, och betonar att de lokala och regionala myndigheternas direkta deltagande är en förutsättning för att plattformarna ska fungera som avsett.

17.

Kommittén understryker att det vid urvalsförfarandena för studier är nödvändigt att lägga särskild tonvikt vid forskning och utveckling som främjar målen för biologisk mångfald, ekonomiska och sociala mål och mål som rör förvaltning av vilda djur, och som skulle kunna bli föremål för ett konkret och snabbt genomförande.

18.

Inom ramen för det lokala och regionala genomförandet av forsknings- och utvecklingsprocesserna är det nödvändigt att förhindra att skillnader uppstår, dvs. i förekommande fall en underrepresentation i tillgången till forskningsmedel av regioner och orter där det finns områden med högt naturvärde och viktiga livsmiljöer men som är mindre utvecklade.

19.

Kommittén vill betona att de olika pilotprojekten för biologisk mångfald har bidragit väsentligt till kunskapsutbytet mellan medlemsstaterna och i många fall gett positiva effekter genom att de har bidragit till bättre förståelse av och egenansvar för de olika målen bland lokalbefolkningen, och därmed till att denna samarbetar konkret med offentliga myndigheter och icke-statliga organisationer för att skydda hotade och värdefulla arter.

20.

ReK understryker dock att dessa initiativ i många fall inte har varit varaktiga, dvs. att de har varit punktvisa och tillfälliga. Det är därför viktigt att man vid urvalet av sådana projekt inför ett kriterium som tar hänsyn till den praktiska uppföljningen av projekt som tidigare har genomförts av den aktuella organisationen eller dess medlemmar, vilket skulle främja en effektiv användning av EU-medlen.

21.

Kommittén anser att det är nödvändigt att vidta nya åtgärder för att i lokalsamhällena främja den faktiska framväxten av de positiva externa effekter som så ofta nämns i samband med biologisk mångfald och stora rovdjur, eftersom dessa möjligheter i många fall ännu underutnyttjas eller för att förutsättningarna för att förverkliga dessa effekter, särskilt den kunskap och det stöd som krävs, är otillräckliga.

22.

När det gäller de stora rovdjur som på grund av sitt beteende, sina fysiska och ekologiska drag och sina instinkter kan innebära stora hälsorisker för människan eller t.o.m. orsaka livshotande skador och som utgör ett allvarligt hot mot boskapens hälsa och välbefinnande, är den strategi som hittills har tillämpats i vissa regioner inte tillfredsställande, vilket gör att hanteringen av de konflikter som hänger samman med stora rovdjur måste förbättras genom att man fullt ut utnyttjar relevanta erfarenheter från forsknings- och utvecklingsprojekt och andra relevanta projekt, i syfte att minska konsekvenserna och riskerna för människor och produktionsdjur.

23.

Ett stort rovdjur bör ha ett skydd som är anpassat till dess skyddsnivå utanför mänsklig bebyggelse, oavsett om det lever i eller utanför ett skyddsområde enligt Natura 2000-nätverket. Om ett stort rovdjur däremot regelbundet och inte endast vid enstaka tillfällen tar sig in i mänsklig bebyggelse rör det sig om ett beteendemönster som dels innebär en risk för människor, i synnerhet för barn och äldre samt för personer med nedsatt rörlighet, dels inte kan anses vara naturligt för den konfliktutlösande individen av den berörda arten. I dessa fall bör man göra sitt yttersta för att minska risken och, om det är oundvikligt, avlägsna den konfliktutlösande individen på ett lämpligt och kontrollerbart sätt eller vidta andra nödvändiga åtgärder. Sådana åtgärder måste vidtas i enlighet med en relevant förvaltningsplan där en sådan finns. Syftet är att se till att förvaltningsplaner finns överallt för att styra både bevarande och konflikter. I vilket fall som helst bör åtgärder mot ”konfliktutlösande individer” endast vidtas i undantagsfall och bör inte påverka beståndets framtid och livskraft.

24.

Det är beklagligt att jordbrukare och uppfödare för närvarande inte deltar i verksamheten inom plattformen för stora rovdjur i Europa, och att de specifika intressen som denna grupp av berörda aktörer har därmed inte kan framföras direkt i det samarbete som kommissionen har upprättat. ReK uppmanar därför de berörda aktörerna att visa sig öppna för en kompromisslösning i denna fråga så att man så snart som möjligt gemensamt kan skapa de nödvändiga förutsättningarna för att alla intressen ska kunna beaktas inom plattformen.

25.

Kommittén framhåller att det i flera regioner finns tecken på att de stora rovdjurens livsmiljöer förbättras vad gäller både kvalitet och omfattning, vilket emellertid – i kombination med jordbruksrelaterade faktorer – kan gå hand i hand med att vissa traditionella jordbruksformer minskar. I synnerhet när det gäller betesmarker och gräsmarker i bergsområden håller många andra livsmiljöer såsom fågelskyddsområden och växtsamhällen på att försvinna i takt med att den mänskliga verksamhet som är förutsättningen för deras existens upphör.

26.

Kommittén anser att det i fråga om livsmiljöer och relaterade jordbruksformer är nödvändigt att införa nya stimulansåtgärder som är tillgängliga för aktörerna inte bara i de områden som är direkt knutna till Natura 2000-nätverket utan även i omkringliggande områden, eftersom dessa jordbruksformer – i synnerhet de traditionella, som för det mesta är extensiva och även tar hänsyn till de lokala förhållandena – i hög grad bidrar till en ökad biologisk mångfald och till en hållbar utveckling av landsbygdsområden. ReK uppmanar kommissionen att föreslå nya incitament och eventuella utjämningsmetoder i sin kommande utvärdering av effekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken på den biologiska mångfalden.

27.

Kommittén erkänner att de lokala och regionala myndigheterna skulle kunna vidta fler och effektivare åtgärder för att uppnå målen för biologisk mångfald. Kommittén anser samtidigt att samarbetet och samordningen mellan EU och medlemsstaterna bör förstärkas för att dra nytta av de möjligheter det skulle innebära att involvera de lokala och regionala myndigheterna, och att det därför bör inrättas en lämplig ram för detta.

28.

Kommittén begär att medlemsstaterna – men framför allt de lokala och regionala myndigheterna – ska få tekniskt stöd från EU-organ så att de kan inrätta egna program som har både nationell finansiering och/eller EU-finansiering.

29.

Det är nödvändigt att säkerställa jägares, viltvårdares, skogsbrukares och boskapsuppfödares direkta representation i kommunikationen om biologisk mångfald och vid utformningen av handlingsplaner, eftersom det i fråga om många värdefulla eller skyddade arter är just de som bidrar starkt till att få till stånd och upprätthålla den rådande situationen, som anses vara naturlig, genom att ta hand om och reglera bestånden, organisera och strukturera skogarna samt utnyttja den nödvändiga infrastrukturen.

30.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att tillämpa undantagen i naturvårdsdirektiven för vissa arter som kan orsaka konfliker, med nödvändig snabbhet och flexibilitet och med vederbörligt beaktande av situationen på regional eller lokal nivå och där så krävs i samarbete med angränsande medlemsstater eller regioner, och de projekt på regional och nationell nivå som rör stora rovdjur och konfliktarter bör beakta de särskilda förhållandena, traditionerna och natur- och kulturarvet på lokal och regional nivå.

31.

Utbetalningssystemen för Natura 2000-områden skiljer sig mycket åt mellan medlemsstaterna, och i vissa medlemsstater har man vid genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken beslutat att inte införa denna typ av utbetalningar, trots att de har betydande populationer av stora rovdjur. ReK anser att åtgärder måste vidtas på detta område redan under innevarande programperiod.

32.

När man utvecklar och moderniserar transportinfrastruktur, i synnerhet vägar och järnvägar, bör man ägna särskild uppmärksamhet åt sammankopplingen mellan livsmiljöer och de vandringsvägar som används av stora rovdjur. Med tanke på den ökande fragmenteringen av livsmiljöer på grund av det europeiska landskapets uppdelning och specifika utformning är stora rovdjur, både enskilda individer och grupper, ofta tvungna att korsa områden som utnyttjas eller befolkas av människan för att förflytta sig mellan olika delar av sina livsmiljöer. Denna situation kräver särskild uppmärksamhet vid markanvändningsplanering och utformning av förvaltningen av skyddade områden och angränsande områden.

33.

Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skräddarsy finansieringssystemen mer effektivt till frågor med koppling till biologisk mångfald och livsmiljöförvaltning, bland annat vad gäller stora rovdjur, för att säkerställa att nödvändig infrastruktur och nödvändigt mänskligt kapital för hanteringen av konflikter mellan människan och vissa arter kan utvecklas och för att snabbt och enkelt tillhandahålla kompensation.

34.

ReK håller med om att det är möjligt att framgångsrikt tillämpa flernivåstyre på miljöskyddsområdet, i synnerhet när det gäller att öka den biologiska mångfalden. Det krävs därför nya samordnade åtgärder även på detta område.

35.

Kommittén föreslår att tillsammans med kommissionen 2019 anordna en konferens om en fungerande samexistens med konfliktarter och särskilt stora rovdjur som även är säker och ändamålsenlig för lokalsamhällena, i syfte att främja ett så medvetet och brett engagemang som möjligt från de lokala och regionala myndigheterna. Detta skulle göra det möjligt att utvärdera effekterna av initiativyttrandet och hur plattformarna för de europeiska och biogeografiska regionerna fungerar samt föra en politisk och vetenskaplig diskussion om vilka konkreta åtgärder som ska vidtas efter 2021.

36.

Kommissionen uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de lokala och regionala myndigheterna, deras sammanslutningar och deras företrädare är direkt representerade och kan delta på ett effektivt och ändamålsenligt sätt i inrättandet av plattformar och samarbetsmekanismer för konfliktarter och i utarbetandet av politiken på detta område. Kommissionen bör även offentliggöra rekommendationer och riktlinjer i detta avseende för att hjälpa medlemsstaterna att utbyta god praxis.

37.

Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheter som berörs av stora rovdjur bör upprätta ett samarbete av EGTS-typ redan under innevarande programperiod, antingen inom en makroregional eller biogeografisk regional ram eller i en form som är öppen för alla regioner i EU, för att lösa gemensamma eller liknande problem och agera mer effektivt och samordnat.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/29

1.

ReK välkomnar att kommissionen utfört en halvtidsöversyn av genomförandet av strategin för den digitala inre marknaden. Detta har mycket stor betydelse för att avgöra vilka framsteg som gjorts hittills och vilka åtgärder som måste vidtas för att fullgöra de åtaganden som gjorts, och på vilka områden det krävs större ansträngningar och nya åtgärder.

2.

Kommittén betonar åter de lokala och regionala myndigheternas betydelse och den roll de spelar vid genomförandet av rekommendationerna i strategin för den digitala inre marknaden, eftersom de utgör drivkraften för ekonomisk tillväxt på lokal och regional nivå och tar fram, använder och förvaltar många it-produkter och it-tjänster.

3.

Vi erinrar om det stöd som ges till utvecklingen av den elektroniska kommunikationen på den inre marknaden för att främja en dynamisk och hållbar tillväxt i alla sektorer av ekonomin, och understryker i detta sammanhang den viktiga roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar och deras potential när det gäller att digitalisera den europeiska industrin.

4.

De lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll genom att tillhandahålla digitala tjänster till medborgarna och genom att skapa och förvalta digital infrastruktur, ofta inom ramen för gränsöverskridande eller interregionalt samarbete. Dessa tjänster kräver omedelbara åtgärder för att välavvägda ändringar ska kunna göras avseende hinder för gränsöverskridande verksamhet på internet, inbegripet skillnader mellan medlemsstaternas lagar om förvaltningens organisation och funktionssätt, upphovsrättsavtal och upphovsrätt (1).

5.

Det bör skapas förutsättningar för att alla områden ska kunna anslutas till bredbands- och ultrabredbandstjänster som är effektiva även på lång sikt i en konkurrensutsatt miljö. ReK uppmanar kommissionen att inom ramen för genomförandet av den digitala inre marknaden regelbundet också rapportera om de framsteg som görs för att överbrygga den digitala klyftan, särskilt på regional och lokal nivå (2).

6.

Kommittén betonar vikten av att beakta alla aspekter av interoperabilitet och e-identifiering, e-signaturer, elektronisk dokumenthantering och andra inslag i e-förvaltningen. Man bör i detta sammanhang följa de modeller som tillämpas i länder/regioner där man bevisligen har gjort stora framsteg på detta område, för att på så sätt garantera medborgarnas och företagens säkerhet och förtroende.

7.

Kommittén framhåller att digitaliseringen av samhället utgör en möjlighet till tillväxt och nya arbetstillfällen, särskilt i avlägset belägna regioner och i regioner med demografiska utmaningar.

8.

Vi stöder moderniseringen av den rättsliga ramen för upphovsrätt mot bakgrund av den digitala revolutionen och ändringarna i konsumenternas beteende, och betonar de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll och potential inom ramen för harmoniseringen av upphovsrätten.

9.

Kommittén framhåller åter vikten av investeringar inom IKT-forskning för att säkerställa ekonomisk tillväxt och bildandet av nya företag, och anser att användningen av IKT inom innovation kan vara ett sätt att möta viktiga socioekonomiska utmaningar (3).

10.

ReK föreslår att man undersöker möjligheten att tillämpa ett system för beskattning av inkomster från gränsöverskridande försäljning på nätet, på grundval av rättvisa och objektivitet, som skulle kunna åstadkomma en utjämning av de skattesatser som betalas av företag som bedriver e-handel i hela EU, och därigenom stimulera företagens, särskilt de små och medelstora företagens, affärsverksamhet.

11.

Den nya it-säkerhetsstrategi som kommissionens lanserat bör bidra till att förbättra förebyggandet, upptäckten och insatserna mot it-incidenter och till ett bättre informationsutbyte och en stärkt samordning mellan medlemsstaterna och kommissionen mot stora it-incidenter. Detta kommer att kräva ett intensivt samarbete inom ramen för de partnerskap som ingåtts mellan medlemsstaterna, EU-institutionerna, de lokala och regionala myndigheterna, den privata sektorn och det civila samhället (4).

12.

ReK uppmuntrar utvecklingen av standarder, instrument och mekanismer för att garantera säkerheten i it-nät och it-system så att de kan hålla jämna steg med de snabbt föränderliga it-hoten, för att garantera en hög skyddsnivå i alla medlemsstater.

13.

Kommittén betonar att brister i säkerheten vid lagring av och tillgång till data och ett ökande antal it-angrepp på viktig stadsinfrastruktur och viktiga stadsförvaltningssystem gör att det krävs en bredare uppsättning systematiska och samordnade insatser som omfattar begränsande och förebyggande åtgärder och garanterar genomförande genom såväl marknadsledda initiativ som förvaltningsledd reglering och verkställighet. Avancerad säkerhetsutbildning bör utarbetas och genomföras även på lokal och regional myndighetsnivå, bl.a. för dem som deltar i e-upphandlingen, införandet och den dagliga driften av teknik för smarta städer.

14.

Kommittén konstaterar att det för att uppnå målen för den digitala inre marknaden krävs att man skyddar värdena, samhället och de nationella ekonomierna mot it-attackernas negativa effekter och att grundläggande rättigheter iakttas, t.ex. yttrandefrihet, rätten till personlig integritet och främjandet av en öppen, fri och insynsvänlig användning av informationsteknik.

15.

Vi är medvetna om faran med gränsöverskridande it-incidenter, som för närvarande ökar på ett alarmerande sätt i fråga om frekvens och risknivå. Eftersom dessa hot mot it-näten och it-systemen kan hindra ekonomisk verksamhet och ge upphov till omfattande finansiella förluster, och därigenom undergräva användarnas förtroende och medföra allvarliga konsekvenser för EU:s ekonomi, efterlyser vi ett ökat samarbete och en ökad samordning mellan staterna, särskilt när det gäller hantering av omfattande gränsöverskridande it-incidenter.

16.

ReK anser att användarnas förtroende för elektroniska tjänster måste ökas, genom att man ser till att de är informerade om sina rättigheter och får skydd när de är verksamma på nätet, vilket går hand i hand med skyddet av upphovsrätt och immateriella rättigheter.

17.

Kommittén ställer sig bakom inrättandet av ett EU-organ för it-säkerhet med en stabil operativ ram och full operativ kapacitet, som har ansvar för hela livscykeln i fråga om it-säkerhet och för att förebygga och upptäcka it-incidenter, samt reagera när sådana inträffar.

18.

Kommittén stöder förslaget om att ur administrativ synpunkt underhålla och tekniskt förvalta en EU-ram för allmän certifiering av IKT-säkerhet, som bygger på befintliga certifieringssystem och godtas i alla EU:s medlemsstater.

19.

Vi rekommenderar att fortsatta åtgärder vidtas för att bekämpa it-attacker genom att säkerhetsåtgärder vidtas för att förbättra skyddet av kritisk infrastruktur, så att medborgarna och företagen får tillgång till en säker och tillförlitlig digital miljö samtidigt som de grundläggande rättigheterna och andra centrala värderingar för EU säkerställs i en lämplig rättslig ram.

20.

ReK understryker den roll som plattformarna kan spela vid anordnandet av diskussioner om frågor av allmänt intresse, med betydelse för installationen, underhållet och utbyggnaden av höghastighetsbredbandsnät i alla EU:s regioner och territorier.

21.

Kommittén välkomnar kommissionens tillkännagivande att man kommer att inrätta ”digitala innovationsnav”, och uppmanar kommissionen att sörja för en geografisk balans i fördelningen av medel (5).

22.

Vi noterar behovet av att anlägga bredbandsnät, som en lösning på de nuvarande ekonomiska och sociala utmaningarna och som ett bidrag till integrationen i kunskapssamhället.

23.

Användningen av nätet och av de tjänster som tillhandahålls på det är faktorer för ekonomisk tillväxt och sysselsättning, samt för social rättvisa och lika tillgång till information. Tillgång till internet kan bli en verklig medborgerlig rättighet och en indikator på livskvalitet.

24.

Nätplattformarna (sökmotorer, sociala medier, app-butiker etc.) får ett allt större inflytande inom ramen för den internetbaserade ekonomin.

25.

ReK rekommenderar att näten anläggs på ett hållbart och effektivt sätt. Genomförandet av ett höghastighetsnät med god täckning kräver stora och långsiktiga infrastrukturinvesteringar, och de ansvariga myndigheterna bör tillhandahålla verktyg för att underlätta tillgången för privata företag i landsbygdsområden.

26.

Kommittén föreslår att ökad uppmärksamhet ägnas åt att effektivisera radiospektrumallokeringen och stimulera privata investeringar, kompletterade av offentliga investeringar inriktade på system för elektronisk kommunikation, genom att förhindra att näten monopoliseras.

27.

Medborgarnas och företagens förtroende för användning av elektroniska tjänster måste stärkas genom att de ges permanent information om sina rättigheter och genom att de garanteras en tillräcklig skyddsnivå när de är verksamma på internet. Effektiva åtgärder bör också vidtas för att undanröja olagligt innehåll som de är utsatta för.

28.

ReK betonar att det behövs en samordnad insats från medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna, som ofta ansvarar för skolor och utbildningsanstalter, och andra berörda parter i syfte att stödja ansträngningarna för att öka de digitala färdigheterna och förebygga att människor utestängs från samhället och den IKT-baserade ekonomin. Kommittén framhåller i detta sammanhang den mycket stora betydelse som medborgarnas, arbetstagarnas och de arbetssökandes digitala kompetens och färdigheter har för ett långtgående genomförande av digitaliseringen i ekonomin och samhället (6) och uttrycker oro över de ihållande digitala kunskapsklyftor som kommissionen identifierat.

29.

Vi noterar att ekonomins ständiga förändringar och ökade digitalisering ger upphov till nya möjligheter för lokala och regionala myndigheter att på bästa sätt utnyttja tillväxtpotentialen i den digitala ekonomin, och att det krävs omfattande investeringar i IKT-infrastruktur och IKT-teknik, särskilt molntjänster och stordata, och i forskning och innovation för att stimulera industrins konkurrenskraft och förbättra de offentliga tjänsterna, delaktigheten och kompetensen. Vi stöder i detta sammanhang kommissionens initiativ att, i linje med sitt meddelande av den 21 september 2017 om en rättvis beskattning av den digitala ekonomin, senast våren 2018 lägga fram ett förslag till direktiv med bestämmelser om beskattning av den digitala ekonomins vinster på EU-nivå (7).

30.

Kommittén välkomnar främjandet av fri internetanslutning för användare från lokalsamhällena genom initiativet WIFI4EU, vilket kommer att uppmuntra privata investerare att delta i utbyggnaden av digitala nät.

31.

ReK stöder initiativet WIFI4EU och avser att främja det i de lokala samhällena och sprida dess potentiella fördelar, så att så många behöriga europeiska offentliga myndigheter som möjligt är redo att ansöka om tillgängliga medel när den första inbjudan om att lämna förslag offentliggörs.

32.

Vi noterar den viktiga roll som förbättringen av bredbandets kvalitet kommer att ha i utvecklingen av 5G-näten, som har konsekvenser för den digitala omvandlingen av ekonomin och samhället, samt för innovativa och konkurrenskraftiga digitala tjänster, vilket på lång sikt ger fördelar för ekonomi och samhälle, tillväxt, sysselsättning och sammanhållning. Vi uppmanar därför på nytt kommissionen att så snart som möjligt slutföra 5G-standardiseringen, med tanke på att standarder är av avgörande betydelse för telekommunikationsnätens konkurrenskraft och interoperabilitet.

33.

Det finns problem med tillgång till gränsöverskridande tjänster för konsumenter som vill få tillgång till tjänster som härrör från en annan stat än bosättningsstaten.

34.

Vi betonar de positiva effekter som den gränsöverskridande portabiliteten för elektroniska tjänster kommer att ha, genom att användare kommer att kunna komma åt det webbinnehåll som de abonnerar på i sitt hemland även när de reser i andra medlemsstater.

35.

ReK efterlyser ökade insatser för att underlätta för alla medborgare i EU att få tillgång till onlinetjänster som finns tillgängliga i andra medlemsstater som ett svar på problemet med geoblockering, och vill se att omotiverad diskriminering av konsumenter i andra medlemsstater upphör.

36.

Kommittén stöder ett förbud mot att kunder blockeras från att få tillgång till webbplatser och andra onlinegränssnitt beroende på deras bosättningsort och mot att de omdirigeras från en landsversion till en annan, med tanke på att både konsumenter och näringsidkare i egenskap av slutanvändare av varor eller tjänster drabbas av sådana metoder. Kunder bör bara kunna omdirigeras om de samtycker till detta, och det bör bli en skyldighet för näringsidkarna att göra det möjligt för sina kunder att fortsatt lätt komma åt den version av onlinegränssnittet som de försökt konsultera innan de blev omdirigerade.

37.

Det råder för närvarande obalans mellan intressena hos dem som är upphovsmän till digitalt innehåll och konsumenterna, och det finns ett behov av att modernisera lagstiftningen om upphovsrätt och immateriella rättigheter.

38.

Vi konstaterar att utvecklingen inom digitalisering, t.ex. molntjänster och webbutsändningar, medför mycket stora utmaningar, särskilt när det gäller upphovsrätten (8).

39.

Kommittén uppmuntrar ökad användning av molnbaserade datortjänster för att möjliggöra tillgång till datainfrastrukturer på europeisk och global nivå osv., som är mycket viktiga för verksamheten på olika områden, och understryker att tillgången till datainfrastrukturer bör omfattas av en hög nivå när det gäller säkerhet, dataportabilitet och interoperabilitet.

40.

ReK framhåller att oberoende dataskyddsmyndigheter har ett stort ansvar.

41.

Strategin för skyddet av personuppgifter måste anpassas till cyberrymdens dynamiska behov som hela tiden ändras, eftersom skyddet av personuppgifter inverkar på ett stort antal sektorer, t.ex. rättsväsende, ekonomi, kommunikation, utbildning, hälso- och sjukvård, förvaltning och konsumentskydd.

42.

Kommittén välkomnar att kommissionen gett medlemsstaterna frihet när det gäller att tillämpa undantagen för användning av skyddade verk för utbildningsändamål. På detta sätt respekteras de nationella, regionala och lokala identiteterna och den därav följande förekomsten av särskilda typer av licenser som har sitt ursprung i olika sociala och politiska sammanhang (9).

43.

Vi anser att det även på längre sikt är önskvärt att harmonisera den rättsliga ramen för ersättning till upphovsmän och utövande konstnärer (10).

44.

ReK anser att städer och regioner har en nyckelroll att spela när det gäller att skapa databaser för offentlig information, tillhandahålla data om säkerhet, utveckla den nödvändiga digitala kompetensen, säkerställa och underlätta finansieringen av bredbandsnät samt skapa de rätta förutsättningarna för regionöverskridande och gränsöverskridande utbyte av onlinetjänster, som avsevärt kan stödja skapandet av högkvalitativa tjänster och den datadrivna ekonomin.

45.

I sina tidigare yttranden har kommittén upprepade gånger framhållit det bidrag som de lokala och regionala myndigheterna kan ge i alla skeden av uppgiftsinsamlingen och tillhandahållandet av tjänster till medborgarna och företagen. Detta kan också iakttas i praktiken: i Europa finns det många exempel på möjligheterna till samarbete mellan regioner, nationella myndigheter och forskningscentrum när det gäller den digitala inre marknaden.

46.

De lokala och regionala myndigheterna kan spela en viktig roll när det gäller att stödja harmonisering av data och den digitala ekonomins tillväxtpotential och därför bör denna aspekt beaktas när åtgärder vidtas på nationell nivå eller EU-nivå.

47.

ReK konstaterar att företagen till följd av resultatet av Storbritanniens omröstning om att lämna EU nu står inför en period av osäkerhet i fråga om villkoren för landets utträde. För företag som tillhandahåller varor eller tjänster på nätet, särskilt när det gäller digitalt innehåll, är det en nyckelfråga hur kommissionen kommer att tillämpa initiativet om den digitala inre marknaden i Storbritannien.

48.

Kommittén anser att om Storbritannien godtar den fria rörligheten för varor och tjänster bör den digitala inre marknaden tillämpas i landet även efter den period på två år som brexitförhandlingarna kommer att vara.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/34

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar de åtgärder som kommissionen vidtagit och som syftar till att starta en bred diskussion om Europas framtid. ”Diskussionsunderlag om framtiden för EU:s finanser” tar upp de främsta utmaningarna som EU kommer att stå inför efter 2020 liksom även de åtaganden som måste infrias. Det innehåller en prognos om hur de fem scenarier som presenteras i vitboken kommer att påverka strukturen på nästa fleråriga budgetram och en presentation av möjligheterna, reformalternativen och riskerna för EU:s framtida budget.

2.

ReK konstaterar att EU:s budget står inför många långsiktiga utmaningar, att den nuvarande finansieringsnivån är otillräcklig och att det därför krävs en grundläggande översyn av den fleråriga budgetramen. Framtidsvisionen i budgeten måste motsvara EU:s nya ambitioner, vilket innebär att budgeten efter 2020 måste kunna tillhandahålla medel från olika källor. Samtidigt bör EU:s utgifter fortsätta att skapa ett större EU-mervärde.

3.

Kommittén är övertygad om att underlagets analys visar att reglerna för styrning av den fleråriga budgetramen och EU:s finansieringssystem måste ändras. Den nuvarande situationen, där den europeiska ekonomin håller på att återhämta sig och där Förenade konungarikets utträde ur EU bör leda till att rabattsystemet försvinner, innebär en unik möjlighet att för första gången på mer än 30 år reformera EU:s finansieringssystem i grunden.

4.

Kommittén betonar den fleråriga budgetramens betydelse. Den bör fortsätta att fungera som ett investeringsverktyg och främja EU:s gemensamma mål och politik. Därför behöver man inte skapa specifika verktyg utanför den fleråriga budgetramen eller separata budgetar för länderna i euroområdet och övriga länder.

5.

Vi påminner om att den ekonomiska krisen lyft fram begränsningarna i EU:s budget, som motsvarar knappt 1 % av EU:s bruttonationalinkomst (BNI) men används för övergripande uppgifter som ligger bortom medlemsstaternas möjligheter att hantera. Den nuvarande fleråriga budgetramen är viktig för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, främja forsknings- och utvecklingsprojekt och transportinfrastruktur och skapa arbetstillfällen. Den är dock inte tillräckligt flexibel för att motsvara förväntningarna och de nya utmaningar som uppstår och som har gjort det nödvändigt att utnyttja de finansiella medlen i den nuvarande budgeten till ett maximum.

6.

ReK konstaterar också att strategin med ”nettoanslag”, som bortser från avkastningar på investeringar för den privata ekonomin, och de utdragna förhandlingarna inom ramen för ett årligt budgetförfarande om varje euro som spenderas skymmer det verkliga EU-mervärdet och försvårar genomförandet av mer ambitiösa politiska åtgärder och program. Nivån på utgifterna och det nuvarande systemet för egna medel har dessutom visat sig vara mindre lämpliga. Vi uppmanar Europeiska rådet att besluta med kvalificerad majoritet om förordningen om den fleråriga budgetramen, i enlighet med artikel 312.2 andra stycket i EUF-fördraget.

7.

Vi vill återigen uppmärksamma EU:s föränderliga behov och de stora utmaningarna för EU:s budget efter 2020 på följande områden: 1) social rättvisa och fattigdom, 2) tillgång till offentliga tjänster, bostäder och utbildning, 3) konkurrenskraft och innovation, 4) skapande av arbetstillfällen, 5) demografiska förändringar, migration och medborgarnas säkerhet, 6) en gemensam försvarspolitik, 7) klimatförändringar, 8) ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, 9) jordbruk och livsmedelssäkerhet, 10) infrastruktur och rörlighet, 11) energi, 12) globaliseringens effekter, 13) en hållbar tillväxt, 14) de särskilda konsekvenser som Förenade kungarikets utträde ur EU kan få i vissa områden och 15) digitalisering. Den fleråriga budgetramen måste därför fokuseras på att säkerställa att medel avsätts för att övervinna dessa problem, för att skapa ett konkret EU-mervärde för EU-medborgarna.

8.

Kommittén noterar med oro att nedskärningar i EU:s budget (bl.a. i samband med brexit) utan en ökning av de finansiella medlen i form av egna medel kommer att öka bördan för medlemsstaterna i form av avgifter eller kommer att leda till ofrånkomliga nedskärningar när det gäller vilken politik som får stöd.

9.

Kommittén understryker vikten av att använda EU:s budget på ett mer effektivt sätt genom att utvidga partnerskapsprincipen till budgetens samtliga aspekter och att anpassa fonderna och deras respektive regler.

10.

I den framtida gemensamma budgetramen bör man därför säkerställa en ökning, så att EU kan axla ansvaret för genomförandet av målen i fördragen, nya politiska prioriteringar och de uppgifter som följer av dessa. Detta bör ske utan nedskärningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken, för alla medlemsstater och regioner, som – med tanke på skalan på och den strukturella karaktären hos de utmaningar som EU står inför – åtminstone bör få behålla sin andel av EU:s budget.

11.

Skalan på de utmaningar som EU står inför och de dynamiska processer som pågår i dess omgivning innebär att EU:s budget måste bli mer funktionell och flexibel än hittills och att den måste reagera bättre på nya trender och förändringar i politiken. Denna princip bör tillämpas på både negativa fenomen och nya utvecklingsmöjligheter. Det finns därför ett behov av en EU-budget som är enklare, öppnare och rättvisare och ligger mer i linje med de demokratiska principerna, i enlighet med rekommendationerna från högnivågruppen för egna medel.

12.

Vi konstaterar att EU:s framtida budget måste beakta olika områdens särdrag i form av utvecklingspotential och eftersläpningar samt geografiska och demografiska utmaningar. En EU-budget som utarbetats på denna grund kommer att göra det möjligt att ta ett större ansvar för de åtaganden som gjorts och för effekterna av de åtgärder som vidtas på lokal och regional nivå. Kommittén vill därför rikta uppmärksamheten på den särskilda roll som delad förvaltning spelar eftersom den säkerställer en samstämmig territoriell utveckling genom att koppla samman EU-politiken och dess genomförande på plats.

13.

Kommittén noterar med oro att de regionala och lokala myndigheternas roll, särskilt i de fall då de regionala och lokala myndigheterna har exklusiv befogenhet inom de områden som anges i punkt 7, inte understryks i diskussionsunderlaget, som handlar om frågor som kommer att vara avgörande för Europas struktur under de kommande åren.

14.

Vi påminner om att Lissabonfördragets särskilda hänvisning till främjandet och skyddet av de lokala och regionala myndigheterna bör genomföras fullt ut genom att man respekterar subsidiaritetsprincipen och ser till att de lokala och regionala myndigheterna – särskilt genom ReK – kan delta i den europeiska lagstiftningsprocessen, med tanke på att de oftast är slutmottagare av EU:s politik och program, och också på att de har en avgörande roll i genomförandet av EU:s lagstiftning. Dessutom bör EU:s budget säkerställa efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen, så att ansvarsfördelningen mellan de europeiska, nationella och lokala nivåerna avspeglas på ett korrekt sätt.

15.

Kommittén upprepar det stöd för den sjuåriga programplaneringsperioden som den uttryckte i yttrandet om framtiden för sammanhållningspolitiken. Kommittén erkänner dock också fördelarna med en förlängd tioårig programplaneringsperiod (5+5) med en obligatorisk och fullständig halvtidsrevidering. Vi föreslår därför att man stöder en sjuårsperiod en sista gång innan man anpassar den efter valcykeln. Dessa scenarier möjliggör tillräcklig stabilitet och förutsägbarhet och gör det också möjligt att bättre motsvara den strategiska planeringens krav. En fullständig halvtidsrevidering skulle dessutom innebära att man redan har tillgång till resultaten från de första genomförandeåren, och dessa skulle kunna användas för att göra utnyttjandet av EU:s budget mer tillförlitligt och exakt. Man bör även kunna tillämpa ett kriterium för budgetflexibilitet för att kunna vidta åtgärder vid allvarliga kriser eller omprioriteringar.

16.

Kommittén välkomnar den tydliga och ambitiösa tidsplan för antagandet av den nya fleråriga budgetramen som föreslagits av kommissionen och Europaparlamentet och som gör det möjligt att nå en överenskommelse med rådet före valet till Europaparlamentet 2019. Rådets förslag om att den slutliga överenskommelsen om den framtida fleråriga budgetramen inte ska antas förrän Förenade kungariket lämnat EU är dock oroväckande. Vi varnar för en alltför utdragen beslutsprocess i fråga om den fleråriga budgetramen, eftersom detta leder till stora förseningar vid antagandet av det framtida lagstiftningspaketet och kommer att förhindra att detta genomförs i tid.

17.

Kommittén anser att det i tidsplanen fortfarande saknas en ramstrategi som ska följa på Europa 2020-strategin. Vi uppmanar i sammanhanget kommissionen att så snart som möjligt inleda arbetet med en sådan strategi, som bör innehålla strategiska och ambitiösa men realistiska mål som bör uppnås för en bättre anpassning av EU:s och medlemsstaternas framtida politik med hjälp av tillgängliga instrument och finansiella resurser.

18.

Kommittén påpekar att eventuella ”övergångsbestämmelser”, även om de är tillåtna enligt budgetförordningen för den fleråriga budgetramen, kommer att leda till allvarliga rättsliga och operativa problem i början av nästa fleråriga budgetram, med skadlig inverkan på de operativa programmen och stödmottagarna, i synnerhet inom lokala och regionala myndigheter. Vi är beredda att bidra till och stödja Europaparlamentet, kommissionen och rådet i förhandlingarna om den fleråriga budgetramen.

19.

ReK välkomnar det föreslagna begreppet EU-mervärde, som kopplas till skyldigheterna enligt fördraget, vilka måste fungera som referensram i diskussionen om den fleråriga budgetramen.

20.

Kommittén anser att de kriterier som föreslås – tillhandahållande av kollektiva nyttigheter med en europeisk dimension, stordriftsfördelar, spridningseffekter, en konsolidering av de gemensamma europeiska värdena och en stärkning av den inre marknaden – är lämpliga. Den definition som ges av EU-mervärdet ger en förvissning om att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna kommer att bibehållas för de åtgärder som vidtas på EU-nivå. Särskilt viktigt är att en av förutsättningarna för att förbättra konkurrensläget för EU som helhet är att minska utvecklingsskillnaderna mellan och inom EU-länderna. Därför bör man understryka den roll som sammanhållningspolitiken spelar när det handlar om att skapa EU-mervärde genom genomförande av strukturreformer, utveckling av administrativ kapacitet på alla styresnivåer (”spridningseffekt”) och tilldelning av direkt stöd, t.ex. inom ramen för initiativet Mindre utvecklade regioner.

21.

Kommittén välkomnar kommissionens uppmaning att den fleråriga budgetramen bör fokusera på prioriteringar som verkligen gör skillnad för människors liv och bidrar till att återställa förtroendet för EU:s mervärde. EU:s budget bör därför också bättre reflektera dialogen med medborgarna, framför allt via de två politiska församlingar som har demokratiskt valda ledamöter (Europaparlamentet och Europeiska regionkommittén). Dessutom bör man skapa fler synergier med de nationella, regionala och lokala parlamenten.

22.

I detta avseende instämmer kommittén också i Europaparlamentets uppmaning om att man bör fortsätta att utveckla bedömningsmetoderna, exempelvis genom att införa lämpliga resultatindikatorer eller ta hänsyn till enskilda politiska strategiers konsekvenser för territorierna och i samband med detta använda de sammanhållningspolitiska verktyg som finns i dag, t.ex. ESI-fondernas plattform för öppna data. Besluten om den politik som ska stödjas bör dessutom grunda sig på en kvalitativ och politisk bedömning av EU:s prioriteringar och får inte begränsa sig till en rent kvantitativ analys.

23.

Vi framhåller att det finns en risk för att man fattar beslut som inte främjar åtgärder med stort EU-mervärde utan snarare sådana som hänger samman med nationella aspekter, t.ex. nettoanslag eller skydd av vissa budgetramar, under inflytande av starka politiska intressen. Vi uppmanar rådet att undvika förhandlingar om den fleråriga budgetramen som bygger på nettoanslagsberäkningar, för det första eftersom icke-direkta förmåner (t.ex. utländska företag som bygger EU-projekt) inte kan beaktas i sådana beräkningar och för det andra eftersom beräkningarna strider mot den europeiska tanken om sammanhållning och solidaritet.

24.

Kommittén är övertygad om att en djupgående reform behövs för att avskaffa ineffektiva regler och instrument och framhålla dem som är mer effektiva. Vi konstaterar återigen att komplexiteten i budgetens struktur, framför allt dess rabatt- och justeringsmekanismer, minskar transparensen i EU:s åtgärder och förvärrar förtroendekrisen mellan medborgarna och EU-institutionerna. Kommittén anser därför att man bör avskaffa dessa mekanismer för att möjliggöra en verklig kontroll av EU:s kostnader och fördelar. ReK framhåller i detta sammanhang att man måste försöka uppnå en bredare bedömning av den kollektiva nyttan av EU:s politik, de ekonomiska synergierna, de gränsöverskridande effekterna och de positiva externa effekterna.

25.

Vi efterlyser en harmonisering av och ökad öppenhet kring den fleråriga budgetramen. Skapandet av satellitinstrument är inte den rätta lösningen. Kommittén är därför fortfarande övertygad om att man måste ta med särskilda instrument i den fleråriga budgetramens struktur (t.ex. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter) och säkerställa synergier genom en enhetlig uppsättning av regler.

26.

ReK konstaterar att EU:s nuvarande budget inte är tillräckligt stor för att kunna ha en stabiliserande effekt. Därför måste EU:s fleråriga budgetram efter 2020 få stöd i form av egna medel. Vi upprepar vår begäran om att man ska införa nya källor till egna medel i form av ett paket där olika skatter kombineras (en europeisk bolagsskatt, gemensam konsoliderad bolagsskattebas, skatt på finansiella transaktioner, seigniorage, beskattning av vinster i den digitala ekonomin och en reformerad mervärdesskatt).

27.

Kommittén uppmanar rådet och rådsordförandeskapet att göra allt de kan för att övertyga medlemsstaterna om att genomföra en djupgående reform av EU:s egna medel. Slutsatserna i rapporten från högnivågruppen för egna medel är ett utmärkt underlag för denna diskussion.

28.

ReK uppmanar medlemsstaterna att överväga en ökning av sina bidrag till EU-budgeten på basis av deras inkomstnivå med bruttonationalinkomsten (BNI) som mått.

29.

En varning: Om man fastställer utgiftsnivån till 1 % av EU:s BNI efter Förenade kungarikets utträde ur EU skulle detta leda till en årlig minskning av EU:s budget på över 23 miljarder euro. Vi anser därför att den framtida budgeten bör fastställas på en nivå på minst 1,3 % av EU:s BNI och uttrycker därmed också vårt stöd för Europaparlamentets ståndpunkt i denna fråga.

30.

Kommittén efterlyser en förenkling av den fleråriga budgetramens struktur. De viktigaste finansieringsområdena bör avspegla de prioriteringar som ska stödjas och bör vara lättigenkännliga för medborgarna (t.ex. sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken).

31.

ReK anser att man i den framtida budgetramen bör säkerställa jämvikten mellan den flexibilitet och stabilitet som krävs i finansieringen av insatsområden som är av strategisk betydelse för EU. I samband med detta måste man inrätta ett lämpligt förfarande för tilldelning av reserver, som skulle göra det möjligt att förhindra en omotiverad kumulation av medel samtidigt som man fastställer tydliga kriterier för fördelningen av dem. Kommittén föreslår därför att man skapar en krisreserv för situationer där en ny uppgift eller en oförutsedd kris uppstår, och en icke anslagen reserv, samt stärker de särskilda flexibilitetsinstrument som redan finns.

32.

Vi understryker att man måste säkerställa överensstämmelsen mellan unionens instrument, så att de alla bidrar till att uppnå EU:s mål och gör det lättare att genomföra reformer i medlemsstaterna.

33.

Kommittén efterlyser att alla erlagda böter på konkurrensområdet ska inkluderas i EU-budgeten som inkomster avsatta för särskilda ändamål.

34.

Kommittén betonar att man måste främja ökad komplementaritet och minska överlappningen mellan EU:s befintliga finansinstrument för att säkerställa ökad effektivitetstillväxt i EU:s framtida budget. Denna konsolidering skulle också göra det möjligt att öka den kritiska massan av finansieringsinstrument och bidra till en öppnare och lättare åtkomst till dessa fonder.

35.

ReK anser fortfarande att den framtida budgeten bör vara inriktad på resultat. När det gäller kopplingen mellan unionens medel och samordningen av den ekonomiska politiken inom EU motsätter sig ReK idén om att enbart underställa sammanhållningspolitiken den europeiska planeringsterminen i stället för att anpassa dem till varandra, eftersom sammanhållningspolitiken har sin egen legitimitet, som slås fast i EU-fördragen. Dessutom anser ReK att om kopplingen ska göras mer effektiv genom att införliva sammanhållningspolitiken i de nationella reformprogrammen måste de sistnämnda omformas med början på EU-nivå så att den territoriella dimensionen och den partnerskapsbaserade och decentraliserade strategin bibehålls (1). Kommittén är också övertygad om att det för att göra den europeiska planeringsterminen mer effektiv och öka känslan av egenansvar i samhället är absolut nödvändigt att få till ett strukturerat deltagande av de lokala och regionala myndigheterna som partner inom den europeiska planeringsterminen mot bakgrund av den rådande fördelningen av befogenheter och behörigheter mellan förvaltningsnivåer i EU:s medlemsstater (2).

36.

Kommittén föreslår att man fortsätter att stödja den platsbaserade strategin vid genomförandet av EU:s politik genom att man stärker de lokala och regionala nivåernas och de regionöverskridande funktionella områdenas ställning som viktiga företrädare vid genomförandet av EU:s mål för medborgarna.

37.

ReK upprepar i samband med detta sin uppmaning om att man bör fortsätta att prioritera sammanhållningspolitiken i den framtida budgetstrukturen för alla regioner i EU och uttrycker sitt starka stöd till Alliansen för sammanhållning (#CohesionAlliance). Vi anser att sammanhållningens tre aspekter (den ekonomiska, den sociala och den territoriella) spelar en nyckelroll för att främja en starkare ekonomisk konvergens i EU, säkerställa ett mer integrerat och socialt Europa och göra det möjligt för alla områden i EU att dra nytta av den inre marknaden. Större sammanhållning och territoriell motståndskraft är avgörande för EU:s konkurrenskraft på den globala arenan.

38.

Kommittén är övertygad om att man i den nya budgeten måste fokusera mer på att söka och skapa hållbara fördelar och på att bättre utnyttja den potential och de resurser som finns för utveckling. Ur detta perspektiv kan sammanhållningspolitiken säkerställa verkliga och mätbara resultat på EU-nivå och på lägre nivåer. Som en politik som skapar EU-mervärde bör dess andel i EU:s allmänna budget därför åtminstone bibehållas på samma nivå.

39.

ReK framhåller att man måste fortsätta att tillhandahålla tillräckliga finansiella medel och stödja den inre utvecklingen av alla geografiska områden inom sammanhållningspolitiken. Vi betonar samtidigt att man måste göra denna politik mer flexibel för de lokala och regionala myndigheterna, som är direkt och indirekt involverade i användningen av 75 % av EU:s budget.

40.

Kommittén anser att man bör bibehålla den nuvarande delade förvaltningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, som säkerställer deras effektivitet och möjliggör en fortlöpande dialog under hela programplaneringsperioden. Vi framhåller i detta avseende hur viktig Europeiska socialfonden, inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, är för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter och överbrygga de sociala skillnaderna i EU. Vi föreslår också att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter blir en integrerad del av de framtida europeiska struktur- och investeringsfonderna.

41.

ReK anser att man bör fortsätta med lämpliga anslag för Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), programmen Cosme, Life, Horisont 2020 och Erasmus+ samt sysselsättningsinitiativet för unga.

42.

Vi framhåller det allt större behovet av att i högre grad utnyttja program för territoriellt samarbete (gränsöverskridande, transnationellt och mellanregionalt samarbete) och makroregionala strategier för att stärka konkurrenskraften, sysselsättningen och den sociala delaktigheten i Europa. De har också ett högt mervärde för skapandet av en gemensam europeisk identitet.

43.

Kommittén konstaterar att det finns ett behov av ökade utgifter för forskning och innovation, som har särskilt stor inverkan på EU:s ekonomiska tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft.

44.

ReK efterlyser återigen insatser för att säkerställa en rättvis, hållbar och solidarisk jordbrukspolitik (3) med en budget som är tillräckligt stor för att kunna tillgodose jordbrukarnas, regionernas, konsumenternas och medborgarnas behov. ReK rekommenderar att man reglerar jordbruksmarknaderna för att undvika kostsamma sektoriella kriser och fastställer tak för direktstöd per jordbruk, vilket skulle spara medel inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare. Kommittén förkastar idén om att medlemsstaterna skulle medfinansiera direktstöden. Att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken skulle missgynna jordbruket i många EU-medlemsstater. ReK förespråkar en förstärkning av den andra pelaren i syfte att se till att det blir möjligt att genomföra ändamålsenliga utvecklingsåtgärder i landsbygdsområdena och efterlyser även ökade möjligheter för medlemsstaterna att överföra medel från den första till den andra pelaren.

45.

Utanför den gemensamma jordbrukspolitiken anser ReK att det är avgörande att beakta landsbygdsdimensionen i all EU-politik helt i linje med genomförandet av EU:s mål för territoriell sammanhållning. Såsom illustrerats i ReK:s studie om den EU-budget som anslås till landsbygdsområdena överstiger landsbygdsområdenas behov med råge vad den gemensamma jordbrukspolitikens strategi för landsbygdsutveckling kan tillfredsställa. Ett bättre övervägande av landsbygdsdimensionen i nästa generations strukturfonder är därför nödvändigt och bör baseras på antagandet av en ”landsbygdsagenda” på EU-nivå.

46.

Kommittén efterlyser återigen insatser för att säkerställa en finanspolitisk kapacitet som skapar incitament för genomförandet av strukturreformer i medlemsstaterna å ena sidan, vilkas omfattning bör definieras utifrån deras europeiska mervärde, och en tillfällig förmåga att absorbera asymmetriska ekonomiska chocker å andra sidan. Denna får fungera som ett tillägg till de sammanhållningspolitiska instrumenten och måste vara nära knuten till efterlevnaden av EU:s bredare regelverk och till framstegen i konvergensen, utan att själva sammanhållningspolitiken förlorar anslag. Vi är fortfarande övertygade om att beslut om den finanspolitiska kapaciteten bör fattas gemensamt och med ett fullständigt deltagande av Europaparlamentet, att genomförandet bör ske inom Ekonomiska och monetära unionen och att även medlemsstater utanför euroområdet bör få tillgång till den på frivillig basis.

47.

Kommittén påminner också om att den motsätter sig att euroområdets finanspolitiska kapacitet görs till en budgetrubrik för euroområdet i EU-budgeten så länge som taket för egna medel ligger kvar på den nuvarande nivån, det vill säga 1,23 % av EU:s BNI, eftersom detta förslag antingen skulle innebära otillräckliga resurser för att den finanspolitiska kapaciteten ska kunna spela en stabiliserande roll eller innebära en risk för en utträngningseffekt på finansieringen av EU-politiken, till exempel ESI-fonderna.

48.

ReK upprepar sin uppmaning om att inkludera BNP-kompletterande åtgärder vid utformningen av nästa generation av europeiska struktur- och investeringsfonder under nästa fleråriga budgetperiod som möjliggör en justering av medfinansieringsgraden per regionskategori till den verkliga kostnad som uppstår när medfinansierade åtgärder finansieras, eller i förekommande fall möjliggöra programplanering som medger finansiering av åtgärder i områden i mer utvecklade regioner som uppfyller vissa territoriella och sociodemografiska villkor. På grundval av ytterligare enhetliga och samstämmiga kriterier bör större hänsyn tas till den demografiska utmaningen på regional och lokal nivå, till globaliseringens effekter samt till andra särskilda utmaningar (exempelvis sociala, miljömässiga, geografiska och naturbetingade) vid fördelningen av EU-medel.

49.

Kommittén är övertygad om att den ekonomiska tillväxten inte kan gå hand i hand med ojämlikhet och social utestängning och påminner om att EU i artikel 9 i EUF-fördraget uppmanas att garantera ett fullgott socialt skydd i all sin politik och verksamhet.

50.

ReK noterar att integreringen av ett jämställdhetsperspektiv är långt ifrån genomförd inom alla politikområden. Vi uppmanar därför kommissionen att tillämpa en metod för jämställdhetsbudgetering för alla delar av den fleråriga budgetramen.

51.

ReK anser att utvecklingsbiståndet bör ägnas större uppmärksamhet, framför allt frågan om flykting- och migrantkrisen, som är ett globalt problem.

52.

Kommittén framhåller på nytt sitt motstånd mot framtidsscenarierna (”Fortsätta som förut”, ”Göra mindre tillsammans”, ”Vissa gör mer” och ”Radikal omstöpning”) som skulle begränsa eller helt undanröja de främsta långsiktiga investeringspolitiska strategierna, dvs. sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken. Man måste verkligen undvika ett Europa med flera riktningar och göra en förhandsbedömning av de olika scenariernas territoriella konsekvenser.

53.

De flesta av scenarierna fokuserar mer på att stimulera BNP-tillväxten än på den territoriella, ekonomiska och sociala sammanhållningen. Detta kan få negativa konsekvenser för EU:s framtid.

54.

ReK anser att scenario 5 (”Gör mycket mer tillsammans”) är det bästa av de alternativ som föreslås och det mest attraktiva för invånarna i städerna och regionerna. Man bör göra ansträngningar för att alla medlemsstater ska samtycka till en kraftig ökning av budgeten och nya egna medel för EU.

55.

Den fleråriga budgetramen efter 2020 måste vara både framåtblickande och flexibel för att kunna bibehålla sitt strategiska fokus och planeringssäkerheten för regionala och lokala myndigheter samt hantera eventuella kriser och undvika att ad hoc-fonder inrättas utanför den fleråriga budgetramen.

56.

Europeiska regionkommittén upprepar sin uppmaning om att man bör tillämpa principerna om partnerskap, flernivåstyre och subsidiaritet inom alla politikområden och att man bör uppmuntra samarbete mellan alla delar av samhället för att skapa ett EU som är mer demokratiskt och som åtnjuter alla EU-medborgares förtroende.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/40

1.

ReK påpekar att de lokala och regionala myndigheterna direkt berörs av genomförandet av sammanhållningspolitiska instrument såsom integrerade territoriella investeringar, eftersom de både är de största stödmottagarna inom sammanhållningspolitiken och är direkt involverade i genomförandet av politiken genom delad förvaltning. Flera år efter införandet av verktyget för integrerade territoriella investeringar under programperioden 2014–2020 och mot bakgrund av dess stora potential när det gäller att främja investeringssynergier vid användningen av ESI-fonderna lägger ReK fram ett yttrande på eget initiativ i frågan. Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheternas erfarenheter från genomförandet, både vad gäller deras framgångar och de utmaningar de stött på, måste bedömas och beaktas fullt ut i lagstiftningsramen efter 2020.

2.

För att EU:s sammanhållningspolitik på ett mer effektivt sätt ska kunna bidra till genomförandet av EU:s mål och skapandet av europeiskt mervärde och generellt sett förbättra de sociala och ekonomiska villkoren och kraven för EU:s medborgare och bidra till att undanröja klyftor måste den anpassas till de verkliga förhållandena och behoven i varje enskilt område. Den måste alltså på ett hållbart och målinriktat sätt lösa inte bara problemen i ett område utan även dra nytta av dess potential och särdrag. Viktigast av allt är den prioriterar regionalpolitik och regional utveckling, och i synnerhet regionens behov i stället för behoven inom de enskilda sektorerna. Sammanhållningspolitiken fjärmas från sitt verkliga, ursprungliga mål genom sin nuvarande komplexa utformning. Dess breda täckning och komplexitet håller på att bli ett grundläggande hinder för ett effektivt och flexibelt genomförande av sammanhållningspolitiken på lokal och regional nivå.

3.

Om vi verkligen vill uppnå en mer effektiv sammanhållningspolitik, också när det gäller samverkanseffekter, och i så stor utsträckning som möjligt utnyttja potentialen i ett område krävs det betydande förändringar i systemet för hur ESI-fonderna utformas så att en regional och lokal strategi som grundar sig på de lokala förhållandena (en s.k. platsbaserad strategi) snarare än en nationell strategi och gemensamma landsomfattande prioriteringar står i förgrunden vid genomförandet av EU:s framtida mål och skapandet av europeiskt mervärde.

4.

ReK uppmanar till effektiv tillämpning av de enskilda delarna av subsidiaritetsprincipen och principen om delad förvaltning inom ramen för sammanhållningspolitiken. På grundval av dessa principer bör EU nöja sig med att fastställa allmänna mål (vad EU som helhet vill uppnå), medan sättet på vilket de ska uppnås bör fastställas av den lokala och regionala nivån, beroende på områdets konkreta förutsättningar och potential, som förändras över tiden.

5.

En förstärkning av den platsbaserade strategin kommer att förutsätta en mer regelbunden kommunikation från kommissionens avdelningar, framför allt generaldirektoratet för regional- och stadspolitik och revisionsmyndigheterna, eftersom de kommer att behöva kommunicera direkt inte bara med nationella organ utan också med lokala och regionala organ. Det begränsar också möjligheten att inrätta allmänna system som visserligen gör förvaltningen och kontrollen billigare och enklare men kraftigt fjärmar sammanhållningspolitiken från dess mottagare. Genomförandet av integrerade territoriella strategier som bygger på aktivt deltagande av EU-medborgare kommer dock att ha en tydlig inverkan genom att det skapar europeiskt mervärde för medborgarna, vilket måste vara en prioritering för kommissionen, alla EU-institutionerna och medlemsstaterna.

6.

ReK påpekar att om vi vill skapa ett EU för medborgarna måste vi grunda vår politik på bosättningsområden oavsett deras storlek, dvs. på både lokalsamhällen och regioner, eftersom dessa områden spelar en grundläggande och unik roll för medborgarna när det gäller livskvalitet, miljö, utbildning, sysselsättning, sociala tjänster, hälso- och sjukvård, kultur och så vidare. De befinner sig närmast medborgarna och har därför en bättre uppfattning om medborgarnas behov, och de kan vara mer lyhörda för förändringarna i den demografiska och sociala strukturen. De skapar förutsättningarna för människors livskvalitet genom att ta hänsyn till deras intressen och prioriteringar, och skapar på så sätt ett obestridligt europeiskt mervärde.

7.

ReK betonar därför att regionalpolitiken och den regionala dimensionen av sammanhållningspolitiken inte bara har en konkret direkt inverkan för medborgarna genom att EU:s betydelse för medborgarna ökar och genom att den demonstrerar EU:s verkliga fördelar för medborgarnas liv och bidrar till att undanröja ekonomiska och icke ekonomiska skillnader, utan framför allt skapar de grundläggande förutsättningarna för genomförandet av annan EU-politik. Kommittén anser därför att det är nödvändigt att själva genomförandet av den regionala sammanhållningspolitiken betraktas som ett obestridligt europeiskt mervärde, på samma sätt som t.ex. stöd till vetenskap och forskning betraktas som ett europeiskt mervärde i sig. När man genomför regional sammanhållningspolitik bör det följaktligen inte vara nödvändigt att påvisa ett europeiskt mervärde för enskilda typer av verksamheter eller projekt. Man bör snarare överväga dess bidrag som helhet, med beaktande av både horisontella och vertikala samverkanseffekter.

8.

För att förbättra medborgarnas syn på sammanhållningspolitiken och EU självt måste de projekt som genomförs som en del av denna politik vara sådana att de ger medborgarna verkliga fördelar som återspeglar deras behov. En regional sammanhållningspolitik bör därför upprättas för alla typer av bosättningsområden, från lokalsamhällen till regioner, inbegripet de yttersta randområdena, och ta hänsyn till situationen på fältet samt områdets potential och behov i fråga om tid, villkor och plats. Därför bör man anta ett nedifrån och upp-orienterat förhållningssätt och maximalt utnyttja möjligheterna med en integrerad strategi och ömsesidiga samverkanseffekter. Den regionala och lokala nivån och de funktionella regioner som omfattar flera administrativa eller statistiska områden bör spela en central roll i arbetet för att uppnå samverkanseffekter och integration (med hänsyn tagen till logiska länkar till närliggande regioner och mindre territoriella enheters intressen eller krav), eftersom de kombinerar tydlighet i planeringen och strategier med kännedom om lokala förhållanden.

9.

ReK betonar att det ur EU-medborgarnas synvinkel finns ett obestridligt europeiskt mervärde i att förbättra livskvaliteten i bosättningsområdena och i EU som helhet. Att förbättra livskvaliteten i bosättningsområdena är en förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av all annan EU-politik. Med ett sektorsbaserat tillvägagångssätt kan man endast i begränsad utsträckning uppnå detta europeiska mervärde, men med regionala övergripande prioriteringar kan det uppnås effektivt. Sådana prioriteringar är t.ex. livskvaliteten i bosättningsområdena (t.ex. lokal och regional rörlighet, särskilt arbetskraftens rörlighet, sysselsättning och anställbarhet, sociala och kulturella tjänster, inkludering och integration, säkerhet osv.) och smarta samhällen samt användning av den lokala ekonomiska och icke ekonomiska potentialen osv. Genomförandet av sektoriella prioriteringar för att uppnå de viktigaste prioriteringarna för medborgarna kan skapa – och skapar – endast begränsade effekter, och eftersom de inte är anpassade till lokala förhållanden ger de ofta upphov till (i många fall motiverade) tvivel bland allmänheten om fördelarna, inte bara för dem själva utan för hela EU. Man kan endast använda en integrerad territoriell strategi som bygger på lokala förhållanden för att effektivt uppnå vad som utgör ett konkret europeiskt mervärde för EU-medborgarna, jämfört med en sektoriell eller nationell strategi.

10.

Den sjunde sammanhållningsrapporten, som offentliggjordes 2017, visar på ökade skillnader inom regionerna, även i de rikaste. Integrerade territoriella investeringar används inte i tillräcklig utsträckning för att komma till rätta med dessa skillnader. Erfarenheterna från perioden 2014–2020 visar att integrerade territoriella investeringar och verktygen för lokalt ledd utveckling kan användas för att hjälpa de stads- eller landsbygdsområden som har de största svårigheterna. I vissa europeiska regioner har deras genomförande och fördelningen av anslagen från Eruf baserats på indikatorer för arbetslöshet och ekonomisk dynamik. De områden som har de största svårigheterna har fått högre anslag än de mest välmående områdena. Denna princip om territoriell rättvisa är en förutsättning för att inget område ska lämnas på efterkälken i den samlade tillväxten.

11.

ReK välkomnar rapporten ”Integrated territorial and urban strategies: how are ESIF adding value in 2014-2020?” (1), som offentliggjordes av kommissionen i december 2017, och ställer sig bakom slutsatserna i denna rapport. Utifrån denna rapport skulle ReK vilja framhålla framför allt följande punkter, som avspeglar de lokala och regionala myndigheternas erfarenheter hittills:

12.

Integrerade territoriella investeringar har visat sig vara ett effektivt verktyg för genomförandet av en platsbaserad strategi och detta i hela sin bredd, och har redan använts i många medlemsstater under den innevarande programperioden under en rad förhållanden och i olika former, från regionala integrerade territoriella investeringar till tätorter (integrerade territoriella investeringar enligt artikel 7), lokalt ledd utveckling och andra integrerade territoriella verktyg.

13.

Kommittén välkomnar att det under förberedelserna för den innevarande programperioden togs fram en rad mycket väl genomarbetade dokument, i vilka det framhölls att man för att öka effektiviteten i EU:s fonder och inriktningen på projektens resultat måste tillämpa en integrerad territoriell strategi som bygger på lokala förhållanden som förändras över tiden. Dokumenten innehåller direkta förslag till principer för tillvägagångssätt och genomförande. Dessa principer har tyvärr dock inte alltid tillämpats systematiskt, och den innevarande programperioden har dominerats av ett nationellt och mycket sektorsbaserat tillvägagångssätt som för kommissionen kanske innebär mindre administration men som, vilket framgår av de pågående debatterna om det aktuella läget i sammanhållningspolitiken, inte uppnår den effekt som krävs i specifika regioner och för specifika EU-medborgare.

14.

Kommittén anser att det viktigaste av de ovan nämnda dokumenten är ”An Agenda for a Reformed Cohesion Policy – A place-based approach to meeting European Union challenges and expectations” (en agenda för en reformerad sammanhållningspolitik – en platsbaserad strategi för att möta EU:s utmaningar och förväntningar) från april 2009, den s.k. Barca-rapporten, där integrerade territoriella och platsbaserade strategier framhålls som en hörnsten för förnyelsen av sammanhållningspolitiken och man efterlyser en utvecklingsstrategi som grundar sig på lokala förhållanden och är inriktad på de båda viktiga målen, det ekonomiska och det sociala.

15.

ReK välkomnar att kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik i samarbete med sakkunniga också har utarbetat det mycket väl genomarbetade dokumentet ”Scenarios for Integrated Territorial Investments” (scenarier för integrerade territoriella investeringar), som offentliggjordes i januari 2015. Dokumentet innehåller fyra scenarier för genomförandet av integrerade territoriella investeringar, med utgångspunkt i olika villkor och territoriella särdrag. De förslag som framförs i dokumentet har under den innevarande programperioden endast tillämpats i begränsad utsträckning, inte minst på grund av det sena offentliggörandet (först 2015). Det vore lämpligt att utgå från detta i debatten om framtiden för de integrerade territoriella investeringarna.

16.

ReK välkomnar att 20 medlemsstater frivilligt har deltagit i genomförandet av integrerade territoriella investeringar under den innevarande programperioden. Några medlemsstater har tyvärr endast använt integrerade territoriella investeringar inom ramen för tillämpningen av artikel 7 i Eruf-förordningen, enligt vilken minst 5 % av de nationella Eruf-anslagen inom ramen för ”Investeringar för tillväxt och sysselsättning” ska avsättas till integrerade strategier för stadsutveckling, utan att ta tillräcklig hänsyn till de verkliga behoven på lokal och regional nivå. Ett betydande antal medlemsstater har använt verktyget mer allmänt (”tematiska” integrerade territoriella investeringar som genomförts enligt artikel 36 i förordningen om gemensamma bestämmelser). Denna viktiga möjlighet att göra integrerade investeringar skulle i framtiden kunna optimeras genom att man bygger vidare på befintliga exempel på god praxis och genom att man ytterligare anpassar instrumentet till olika lokala och regionala behov och genomför rekommendationerna i detta yttrande.

17.

ReK beklagar att det har skett en avsevärd försening vid genomförandet av integrerade territoriella investeringar och att verktyget ännu inte har kunnat skapa alla de samverkanseffekter som det kunde och borde ha gjort. Detta kan emellertid inte och får inte extrapoleras till att antyda att genomförandet av EU:s sammanhållningspolitik genom integrerade territoriella investeringar inte är effektivt. Mot bakgrund av komplikationerna och bristen på klarhet är det faktum att detta verktyg – tack vare stora ansträngningar av alla berörda parter – igångsattes överhuvudtaget och uppnår resultat med verkligt positiva effekter för regionen och dess invånare tvärtom ett bevis på dess potential. ReK betonar också mervärdet av integrerade territoriella strategier på platser där de har agerat som en hävstång för kapacitetsuppbyggnad i vissa sammanhang och underlättat en integrerad territoriell strategi och flernivåstyre där det tidigare inte funnits.

Såsom framkom vid workshoppen om ”Läget i genomförandet av hållbar stadsutveckling och integrerade territoriella investeringar” vid Europeiska regionkommittén 2017 (2) är de största svårigheterna med införandet av integrerade territoriella investeringar under den innevarande programperioden följande:

Vid workshoppen lyfte man även fram positiva aspekter, särskilt de fasta resurserna för genomförandet av strategierna, skapandet av samverkanseffekter mellan projekt och, framför allt, lösning av problem på grundval av lokala förhållanden och lokal potential, dvs. en verklig tillämpning av den platsbaserade strategin.

18.

För att veta hur de integrerade territoriella investeringarna bäst kan genomföras efter 2020 bör vi bygga vidare på de nuvarande erfarenheterna av genomförandet av dem. Det räcker dock inte med att bara ändra det nuvarande frivilliga systemet för genomförandet av integrerade territoriella investeringar för nästa programperiod. De nuvarande erfarenheterna bör endast betraktas som testresultat från olika pilotprojekt som bör användas för att verkligen omvandla EU:s sammanhållningspolitik till en politik som grundar sig på regional utveckling, integrerade territoriella strategier och platsbaserade strategier, som verkligen i så stor utsträckning som möjligt utnyttjar den potential som finns i ett område och löser dess ekonomiska och sociala problem och utmaningar till gagn för EU-medborgarna och unionen som helhet.

19.

ReK föreslår att man bör utgå från dokumentet ”Scenarios for Integrated Territorial Investments” för utformningen av den kommande programperioden och att det bör tillämpas i största möjliga utsträckning. Man bör i större mån utnyttja strategin med integrerade territoriella investeringar även utanför stadsområden, där det för närvarande mest används, genom att tillämpa den i större utsträckning i olika landsbygdsområden och funktionella områden, som definieras olika beroende på de lokala förhållandena, såsom skildras i de fyra scenarierna i det dokumentet. Tillämpningen av instrumentet för integrerade territoriella investeringar på funktionella områden är av stor betydelse eftersom riktat stöd till dessa regioner som bygger på en nedifrån och upp-strategi kan vara särskilt effektivt och ändamålsenligt när det gäller att skapa synergier mellan inhemska resurser och externa finansieringskällor. Det bör bli obligatoriskt för alla medlemsstater att underlätta genomförandet av verktyget för integrerade territoriella investeringar under nästa programperiod, så att integrerade territoriella investeringar kan förverkliga sin potential att bli ett viktigt verktyg för att genomföra EU:s regionala sammanhållningspolitik, alltid på grundval av partnerskapsprincipen, och säkerställa en lämplig medverkan av regionala och lokala myndigheter i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av strategierna.

20.

ReK föreslår även att man som utgångspunkt vid utformningen av övergripande integrerade strategier bör utgå från funktionella och logiska områden, som inte bör vara större än Nuts III-regionerna, om inte de logiska länkarna i territoriet i fråga skapar en annan funktionell helhet inom vilken strategierna kan genomföras på ett mer effektivt sätt. Detta innebär dock inte att myndigheterna i en Nuts III-region eller i en liknande region också bör vara det enda förvaltningsorganet för genomförandet av strategin för integrerade territoriella investeringar och att man i området endast bör skapa en enda integrerad strategi. Tvärtom anser kommittén det lämpligt att, beroende på de lokala och funktionella förhållandena och de logiska länkarna, utforma individuella strategier för integrerade territoriella investeringar för olika typer av områden inom ramen för ovan nämnda funktionella helhet, men att resultaten och effekterna bör harmoniseras på denna nivå. Denna harmonisering bör också möjliggöra logiska tematiska länkar till närliggande regioner och hänsyn till mindre territoriella enheters intressen eller krav. Genomförandet av strategierna och förvaltningen av dem bör dock ske på ett sådant sätt att effekterna maximeras och bör framför allt ske på frivillig basis och respektera lokala förhållanden och omständigheter.

21.

ReK rekommenderar starkt att alla medel avsedda för integrerade territoriella investeringar om möjligt koncentreras till ett operativt program som omfattar flera fonder, så att enskilda integrerade territoriella investeringar alltid svarar gentemot endast ett enda operativt program, det vill säga att individuella organ som genomför integrerade territoriella investeringar bör kommunicera med endast ett förvaltningsorgan för ett operativt program. Integrerade territoriella investeringar får dock ett klart tydligare mervärde i de fall där de finansieras genom flera finansieringskällor. En gemensam uppsättning regler som integrerar investeringar från Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och de delar av Ejflu som rör generell landsbygdsutveckling skulle vara det effektivaste sättet att genomföra de sammanhållningspolitiska målen. Om man inte antar principen om att koppla integrerade territoriella investeringar till ett enda operativt program inför nästa programplaneringsperiod måste man undvika att skapa komplicerade kopplingar till enskilda sektoriella operativa program. ReK förespråkar flerfondsprogram som genomförs på regional nivå. Logiskt sett bör det operativa program som den integrerade territoriella investeringen ingår i finansieras genom flera finansieringskällor. I syfte att uppnå större synergieffekter bör man dock också göra det möjligt för de integrerade territoriella investeringarna som verktyg, där så är lämpligt, att skapa funktionella länkar med andra operativa program och instrument (t.ex. Horisont och Efsi). Genomförandeorgan för integrerade territoriella investeringar på alla nivåer bör ges största möjliga flexibilitet när det gäller att uppnå målen. Möjligheten att utse en samordnande fond för tekniskt stöd skulle också kunna underlätta det operativa genomförandet av finansiering genom flera finansieringskällor.

22.

Genomförandet av en integrerad territoriell investering bör ta vederbörlig hänsyn till produktivitets- och verkställighetsindikatorer som är anpassade till slutmålet för den integrerade territoriella investeringen. Det är väsentligt att det finns specifika indikatorer i detta programplaneringsinstrument, och följaktligen bör de regionala myndigheterna vid utformningen av de operativa programmen kunna föreslå egna indikatorer som sedan utvärderas av kommissionen för att säkerställa att de föreslagna åtgärderna, bedömningsindikatorerna och målet för den integrerade territoriella investeringen är anpassade till varandra. Man bör även notera de rättsliga svårigheter (jfr systemen för statligt stöd) som kan vara förknippade med en positiv särbehandling i fråga om det objektiva och subjektiva tillämpningsområdet för den integrerade territoriella investeringen, t.ex. i samband med upphandlingsvillkor.

23.

Vidare rekommenderar kommittén att fastställandet av områden för integrerade territoriella investeringar, bestämmelserna för genomförandet av dessa investeringar samt deras mål och budgetanslag fastställs tydligt på förhand i partnerskapsavtalen (eller liknande dokument som reglerar förhållandet mellan medlemsstaterna och EU under den kommande programperioden) och de operativa programmen som en obligatorisk del av dessa. Vid godkännandet av ett operativt program bör samtidigt varje organ som är involverat i genomförandet av en integrerad territoriell investering diskutera och tillsammans med förvaltningsorganet för det operativa programmet godkänna en överenskommelse med kommissionen (en direkt treparts-överenskommelse mellan de organ som genomför den integrerade territoriella investeringen, förvaltningsorganet för det operativa programmet och kommissionen är nödvändig för ett lyckat genomförande). I överenskommelsen ska man specificera formerna för genomförandet och indikatorer inriktade på den verkliga effekten av strategin för den integrerade territoriella investeringen i området i fråga. I länder där partnerskapsprincipen inte är tillräckligt etablerad utan rent ytlig bör kommissionen bidra till att skapa förbindelser som bygger på ett riktigt partnerskap, framför allt för genomförandet av integrerade territoriella investeringar.

24.

De nuvarande erfarenheterna av genomförandet av inte bara integrerade territoriella investeringar utan också Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) har i allmänhet visat att förvaltningen och finansieringen av de integrerade territoriella investeringarna för att säkerställa stabilitet och önskad effekt måste grunda sig på ett globalt bidrag, där målen, indikatorerna, resurserna och ansvaret för genomförandet tydligt definieras. Detta globala bidrag får dock inte uppfattas som en finansieringskälla som får användas godtyckligt, utan det ska ha en tydlig koppling till uppnåendet av de mål och indikatorer som anges för varje enskild strategi för en integrerad territoriell investering som en del av förhandlingarna om det operativa programmet. Systemet för det globala bidraget bör garantera förutsebarhet och säkerhet för medlen för genomförandet av strategier för integrerade territoriella investeringar och på så sätt också möjliggöra en flexibel kombination av denna finansieringskälla med andra EU-instrument och nationella instrument (t.ex. Efsi och Horisont) och egna medel. Därigenom kan det säkerställas att ett verkligt strategiskt förhållningssätt kan antas som en del av genomförandet av integrerade territoriella investeringar och att man kan uppnå största möjliga integrering av resurser och största möjliga samverkanseffekter inom underregioner, samt mellan områden inom en region.

25.

Genomförandet av en integrerad territoriell investering bör leda till en förbättring av den ekonomiska förvaltningen av de operativa programmen. Komplementariteten innebär inte att det behövs ökad finansiering för att börja använda detta planeringsinstrument. Man bör beakta principen om att hellre stimulera än straffa i syfte att förbättra villkoren i fråga om medfinansieringsnivåer för de investeringsutgifter som är direkt kopplade till målet för den integrerade territoriella investeringen.

26.

ReK rekommenderar också att de organ som genomför de integrerade territoriella investeringarna uteslutande bör vara lokala och regionala myndigheter på olika nivåer, kommunförbund och råd för territoriell utveckling som inrättats enligt lag, euroregioner och interregionala organ för territoriellt samarbete eftersom de är de enda som kan garantera att strategierna genomförs. De bör ges största möjliga flexibilitet, när det gäller såväl valet av aktiviteter och insatser för genomförandet av målen som omfattningen av och inriktningen på stödet så att de på ett lämpligt sätt kan kombinera EU-medel och egna medel samt nationella och privata medel för att strategin ska uppnå största möjliga samverkanseffekt. Man bör också göra det möjligt för dem att under genomförandet av strategin ändra omfattningen av och inriktningen på stödet om de socioekonomiska villkoren i området förändras, så att de uppnår ett så effektivt genomförande av målen och ett så stort europeiskt mervärde som möjligt. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att med hjälp av tydliga regler sörja för rättssäkerhet vad gäller ansvarsfrågor vid användningen av integrerade territoriella investeringar.

27.

Kommittén anser att det är nödvändigt att gå längre än enbart en gruppering av projekt som samfinansieras genom olika medel och fortsätta arbetet med att skapa en verklig och lämplig strategi för integrerad förvaltning. För att säkerställa större effektivitet och ändamålsenlighet i de integrerade territoriella investeringarna krävs ytterligare stöd och praktisk vägledning för att förstå verktyget bättre, och för att utforma och genomföra strategierna bättre och på så sätt till fullo utnyttja potentialen hos detta instrument. Därför rekommenderar kommittén att man överväger möjligheten att inrätta en permanent stödstruktur för regioner som är intresserade av att utnyttja detta verktyg, för information, rådgivning och utbyte av bästa praxis.

28.

Till slut påpekar ReK att förberedelserna för genomförandet av verktyget för integrerade territoriella investeringar för programperioden efter 2020 måste inledas omedelbart efter offentliggörandet av det kommande förslaget till lagstiftning om ESI-fonderna efter 2020, så att enskilda strategier för integrerade territoriella investeringar kan utarbetas och diskuteras i detalj med allmänheten och med andra berörda parter före de första diskussionerna med kommissionen om de operativa programmen. Detta beror på att en nedifrån och upp-strategi är mycket mer inkluderande och mer komplicerad och kräver mycket mer tid att förhandla om än en toppstyrd strategi. Genomförandet av verktyget för integrerade territoriella investeringar bör införlivas i förslaget till lagstiftning om ESI-fonderna efter 2020 och budgetförslagen, som kommer att ligga till grund för den framtida sammanhållningspolitiken.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/46

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar meddelandet och det åtföljande handlingsprogrammet Initiativ för hållbar utveckling av den blå ekonomin i västra Medelhavsområdet, som antogs av Europeiska kommissionen den 19 april 2017.

2.

Kommittén stöder de åtgärder som föreslås för att säkerställa en säker, trygg och ren maritim miljö, bättre havsförvaltning och hållbart förvaltade hav.

3.

ReK påminner om och stöder till fullo ministerförklaringen från unionen för Medelhavsområdet om den blå ekonomin, där de deltagande länderna uppmanas och uppmuntras att undersöka mervärdet och genomförbarheten för lämpliga maritima strategier på subregional nivå, och bygga vidare på erfarenheterna av dialogen mellan länderna i västra Medelhavsområdet. I oktober 2016 uppmuntrade utrikesministrarna i Algeriet, Frankrike, Italien, Libyen, Malta, Mauretanien, Marocko, Portugal, Spanien och Tunisien till ytterligare arbete med ett initiativ för hållbar utveckling av den blå ekonomin, tillsammans med sekretariatet för unionen för Medelhavsområdet (1).

4.

ReK noterar att det i initiativet erkänns att samarbetet mellan de båda sidorna fortfarande är begränsat och anser att det finns utrymme för förbättringar.

5.

Vi konstaterar att denna region erbjuder betydande ekonomiska möjligheter och är känd för sina aktiva hamnar och stora antal turister på grund av sitt kulturarv, något som kan exploateras ytterligare på ett hållbart sätt.

6.

Medelhavet har ett strategiskt läge, geografiskt beläget i skärningspunkten mellan de tre kontinenterna Europa, Afrika och Asien. Medelhavet har alltid varit en knutpunkt för kultur och handel mellan grannländer och länder längre bort.

7.

Havsområdet är känt för sin biologiska mångfald och många marina skyddade områden.

8.

ReK påminner bland annat om sina tidigare yttranden om kommissionens meddelande ”På väg mot en integrerad havspolitik” (2), om fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden (3), om bättre skydd av den marina miljön samt om en ny fas i EU:s politik för blå tillväxt (4).

9.

Vi är bekymrade över att Medelhavsområdet i hög grad påverkas av klimatförändringarna (5).

10.

Regionen förknippas också med hög ungdomsarbetslöshet, politisk instabilitet och allvarliga migrationsproblem, vilket påverkar regionens ekonomiska utsikter negativt.

11.

Vi stöder att initiativet främst är inriktat på västra Medelhavet som delområde, men det finns inget som utesluter att dess potential och mål kan utvidgas till att omfatta andra delar av Medelhavsområdet.

12.

ReK noterar att även om det finns en verklig politisk vilja att lösa utmaningar när det gäller miljön, fisket och vattenbruket, saknas det i regionen fortfarande en ordentlig medvetenhet om och spridning av sektorsövergripande evidensbaserat beslutsfattande. Många brister kvarstår också när det gäller genomförandet och efterlevnaden, särskilt på nationell och lokal nivå (6).

13.

Regionen är ständigt utsatt för humanitära utmaningar på grund av tillströmningen av irreguljära migranter från Afrika och Mellanöstern till länderna i södra Europa, och detta påverkar direkt de gränsregioner som ligger vid havet.

14.

Sjöfarten är också en utmaning i vissa delar av området, något som inte får glömmas bort med tanke på att initiativet, alltid i överensstämmelse med kriterierna om respekt för miljön och den biologiska mångfalden, bekämpning av klimatförändringar, samt hållbarhet, syftar till att öka den ekonomiska verksamheten, vilket skulle kunna leda till ökad sjöfart.

15.

ReK konstaterar att ungdomsarbetslösheten är hög i västra Medelhavsområdet, samtidigt som många sektorer i näringslivet har svårt att hitta arbetstagare med de efterfrågade kvalifikationerna och färdigheterna.

16.

ReK välkomnar att kommissionen nämner ett nedifrån och upp-orienterat tillvägagångssätt, vilket är mest lämpat för att främja deltagande av lokala och regionala myndigheter i åtgärder som planeras inom initiativet.

17.

Kommittén menar att den blå ekonomin inte kan fungera på ett hållbart och effektivt sätt om inte säkerhetsåtgärder inrättas i praktiken och verkställs i vederbörlig ordning i regionen. Följaktligen rekommenderar vi de regionala myndigheterna på båda sidor om Medelhavsområdet att sträva efter att samarbeta och effektivt förbättra den nuvarande situationen.

18.

ReK oroas över att ”samarbetet mellan kustbevakningarna på båda sidor om Medelhavet […] fortfarande [är] begränsat och realtidsåtgärderna i nödsituationer till havs […] fortfarande [behöver] förbättras” (7). Vi ställer oss bakom de åtgärder som planeras för att främja samarbetet mellan kustbevakningarna på båda sidor, framför allt för att komma till rätta med den nuvarande bristen på kompetens inom sjöfartsskydd. Det är lovvärt att man utbyter kunskaper och delar med sig av uppgifter, särskilt med hänsyn till sjöfarten.

19.

Kommittén ställer sig bakom åtgärderna för att uppmuntra parterna att förbättra sin befintliga kapacitet i syfte att ta itu med oreglerade och illegala mänskliga verksamheter, såsom människosmuggling och olagligt fiske, och motverka havsföroreningar i området. ReK stöder också framtagandet av verktyg för att förbättra insatserna vid havsföroreningar. Det är oroande att lokala och regionala ekonomier kanske inte är i stånd att skaffa sig lämplig finansiering för kapacitetsuppbyggnad.

20.

Kommittén påminner om och stöder till fullo rådets nyligen antagna slutsatser (8) om internationell förvaltning av världshaven, där man förespråkar en mer enhetlig strategi för regionerna.

21.

ReK håller med om att en smart och motståndskraftig blå ekonomi endast kan uppnås om man anammar en kultur av ständig innovation och kunskapsdelning och främjar hållbar konkurrenskraft och ekonomisk verksamhet. Medelhavsregionen är särskilt känd för sin blomstrande havsturism, som måste upprätthållas genom strategier för innovation och diversifiering och genom att man ägnar särskild uppmärksamhet åt kulturarvet och det arkeologiska arvet i haven, längs kusterna och i inlandet.

22.

ReK stöder rekommendationen att intressenter från den södra delen av Medelhavsområdet ska bjudas in att delta i BlueMed-initiativet och anser att BlueMed-initiativet är ett viktigt verktyg som på ett betydande sätt främjar gemensamma forsknings- och innovationsinsatser. Vi efterlyser en samordning av havs- och sjöfartsforskning och innovationsverksamhet och att det skapas synergier mellan regionala och nationella investeringar och EU-investeringar för att undvika dubbelarbete och minska uppsplittringen.

23.

ReK stöder utvecklingen av ny teknik och innovativa biobaserade industrier, särskilt om sådana insatser främst är inriktade på att utveckla hållbara produkter och uppmuntrar till utveckling av teknik och skräddarsydda lösningar för att begränsa klimatförändringarna, särskilt på området för förnybar havsbaserad energi och flytande vindkraft som är särskilt lämpad för Medelhavet.

24.

Kommittén stöder inrättandet av nationella och regionala maritima kluster för att skapa en ideal plattform för en blomstrande ekonomi genom utveckling av innovativa lösningar. Kluster uppmuntrar och främjar samarbete, kunskapsutbyte och entreprenörskap bland små och medelstora företag och mikroföretag.

25.

Kommittén efterlyser på nytt (9) en särskild kunskaps- och innovationsgrupp för den blå ekonomin, som en ytterligare åtgärd för att utveckla kompetens och föra över idéer från havsforskningen till den privata sektorn. I detta sammanhang kan även det virtuella kunskapscentrumet (10) tillföra ett mervärde. Det är ett verktyg för kunskapsutbyte till stöd för utvecklingen av den blå ekonomin och kan beskrivas som en enda kontaktpunkt/webbportal som möjliggör konsolidering och spridning av allmän, teknisk och sektorsspecifik information med koppling till havs- och sjöfartsrelaterade frågor i Medelhavsområdet.

26.

ReK påminner om förslaget i yttrandet CdR 6622/2016 om att inrätta regionala eller interregionala plattformar för den blå ekonomin. Vi betonar att ett flertal regioner i Medelhavsområdet med fördel skulle kunna komma i fråga för inrättandet av denna typ av plattform, som skulle utgöra en mekanism för att kartlägga projekt, stödja genomförandet av dem samt mobilisera lokala, nationella och europeiska finansiella verktyg. De skulle styras av regionerna och deras utvalda projekt skulle finansieras inom ramen för Junckerplanen 2.0.

27.

Interregionala, nationella och transnationella projekt som är förenliga med den strategiska ramen för initiativet och strategierna för smart specialisering bör kunna finansieras genom en sammanläggning av regionala, nationella och europeiska medel inom en förenklad ram och komma i åtnjutande av en gemenskapsbonus, utan nya ansökningsomgångar.

28.

Företagsamheten i den blå ekonomin avser inte bara verksamhet i Medelhavsområdet. Det är därför viktigt att planera lämpligt stöd till företag på land med anknytning till den blå ekonomin, t.ex. fiskberedningsanläggningar, varvsindustri, landbaserad vindkraft och solcellsanläggningar.

29.

Klyftorna inom utbildning och färdigheter måste åtgärdas utan ytterligare dröjsmål. Ekonomisk utveckling och utbildning går hand i hand, så parterna måste beakta båda dessa socioekonomiska aspekter för att säkerställa att initiativet blir framgångsrikt. Att höja medvetenheten om maritima yrken är avgörande för att locka medborgarna att utforska möjligheter på det maritima området, så att man kan minska den obalans mellan efterfrågan och utbud på arbete som karaktäriserar sektorn och bidra till att minska arbetslösheten. Särskilt i Medelhavsområdet påträffar man paradoxen att sjöfartsföretag i framväxande och traditionella sektorer har svårt att hitta kompetent arbetskraft trots att ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa.

30.

Vi ställer oss bakom de modeller som stöder utvecklingen och användningen av rena energikällor, inbegripet innovation i fråga om havsenergi och hållbar energianvändning för avsaltning av havsvatten, i enlighet med metoder för att minimera dess påverkan på havbottnen. Vi stöder förslagen om att främja energieffektivitet och anpassning till klimatförändringar i kuststäder, främja grön frakt och en hamninfrastruktur för alternativa bränslen, samt om att utveckla nya produkter och tjänster för turister och gemensamma tekniska standarder för hållbar marint vattenbruk inom flera länder (11). Det bör påpekas att även om dessa åtgärder huvudsakligen är positiva till sina syften och mål, bör man även beakta utsatta och små ekonomier.

31.

ReK konstaterar att kust- och havsområden länge har varit mycket konkurrenskraftiga och mångsidiga, vilket medför utmaningar för fördelningen av utrymme och knappa resurser. De miljöproblem som i dag är dominerande till följd av ett tilltagande tryck på naturresurserna ökar behovet av mer kunskap. Utan tvekan kommer ett integrerat tillvägagångssätt för att främja användningen av gemensamma resurser att leda till nya möjligheter.

32.

ReK uppmuntrar utvecklingsmodeller som bygger på att minska utsläppen, energikonsumtionen och energikostnaderna och på att öka flexibiliteten och tillförlitligheten. En avgörande aspekt i detta är att utveckla energi från biogena och organiska restprodukter och avfall.

33.

Vi erkänner och stöder helhjärtat en effektiv fysisk planering i kust- och havsområden när det gäller mänsklig verksamhet i havsområden som leder till samordnade insatser och mildrar eventuella intressekonflikter kring verksamheten.

34.

ReK framhåller och stöder de åtgärder som lyfter fram betydelsen av vetenskapliga marina data och marin kunskap som en av hörnstenarna i en motståndskraftig och innovativ ekonomi, samtidigt som vi erkänner vikten av att uppdatera befintliga data i fråga om miljöfenomen och klimatförändringar och ställa dem till det internationella forskarsamhällets och de offentliga myndigheternas förfogande.

35.

Vi instämmer helt med åtgärderna för att skydda den marina miljön och de marina livsmiljöerna mot alla former av föroreningar, samtidigt som man aktivt kartlägger områden för bevarande såsom de skyddade marina områdena. Informationskampanjer är tveklöst ett steg i rätt riktning.

36.

Kommittén stöder regional samordning och regionalt samarbete genom genomförande av strategin på medellång sikt från Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (2017–2020) för att nå ett hållbart fiske i Medelhavet och Svarta havet. Detta kommer också att säkerställa att den gemensamma fiskeripolitiken genomförs mer konsekvent på havsområdesnivå (12).

37.

Vi ställer oss helt bakom åtgärder som främjar utveckling av småskaligt fiske och vattenbruk och spridning av bästa praxis för att förbättra fiskeri- och vattenbruksnäringen samtidigt som man säkerställer en ordentlig insamling av regionala data och vetenskapliga utvärderingar, med full respekt för internationell lagstiftning.

38.

Kommittén stöder inrättandet av en expertgrupp för västra Medelhavet tillsammans med unionen för Medelhavsområdet, som kommer att inkludera nationella kontaktpunkter och Europeiska kommissionen och som garanterar att de regionala och lokala myndigheterna involveras.

39.

Vi konstaterar att olika finansieringskällor finns tillgängliga, främst genom EU:s finansieringsprogram, för att stödja olika initiativ, beroende på det föreslagna projektets art, omfattning och prioriteringar.

40.

ReK uppmuntrar till utbyte av bästa praxis, kapacitetsuppbyggnad och gränsöverskridande samarbete mellan lokala och regionala myndigheter från alla delar av Medelhavsområdet.

41.

Vi rekommenderar alla parter att främja utbyte av kunskap och politisk expertis inom de lokala och regionala myndigheterna och att underlätta flernivåstyre vid förvaltningen av de gemensamma resurserna och utmaningarna inom västra Medelhavsområdet.

42.

Vi rekommenderar att man främjar ekonomiskt hållbara projekt på lokal och regional nivå och underlättar tillgången till kapital.

43.

Vi understryker behovet att främja utbildnings- och omskolningsprojekt och åtgärder som syftar till att minska ungdomsarbetslösheten i samarbete med lokala och regionala myndigheter, för att främja arbetstagarnas rörlighet mellan olika sektorer i den blå ekonomin. I detta sammanhang noterar vi de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att förutse kompetensbehoven och matcha dem med arbetsmarknadens behov. Medlemsstaterna bör vara medvetna om denna roll och ge de lokala och regionala myndigheterna de resurser som de behöver för att underlätta ungdomars övergång från utbildning till sysselsättning.

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/51

1.

Europeiska regionkommittén understryker betydelsen av EU:s sammanhållningspolitik för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i unionen. Samtidigt som en tredjedel av EU:s budget har avsatts för att uppnå detta mål som fastställs i artiklarna 174–178 i EUF-fördraget, har politiken ännu inte uppnått sin fulla potential. En förenkling av fonderna måste utgöra en del av en moderniserad och förbättrad sammanhållningspolitik för EU:s framtid.

2.

Kommittén välkomnar den konstruktiva karaktären hos högnivågruppens rekommendationer för förenkling av ESI-fonderna efter 2020 och det tydliga budskapet att förenkling är en uppgift för alla parter som deltar i genomförandet och förvaltningen av fonderna – kommissionen, medlagstiftarna, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna.

3.

ReK välkomnar att många av högnivågruppens rekommendationer för perioden efter 2020 ligger i linje med de ståndpunkter som ReK tidigare har framfört (1). ReK upprepar också att de lokala och regionala myndigheterna berörs direkt av genomförandet av sammanhållningspolitiken eftersom de både är de huvudsakliga stödmottagarna och i många fall även den myndighet som direkt ansvarar för förvaltningen av politikens genomförande.

4.

Även om slutsatserna och rekommendationerna från högnivågruppen för förenkling innehåller en rad positiva förslag framhåller kommittén att man under inga omständigheter kan hävda att förenklingen slutförts när dessa förslag genomförts. Det finns fortfarande en rad mycket viktiga områden och underordnade problem, som högnivågruppen inte löser i sina slutsatser eller endast delvis behandlar. Vi hänvisar i detta sammanhang till vårt yttrande om ”Förenkling av de europeiska struktur- och investeringsfonderna ur de lokala och regionala myndigheternas perspektiv” från oktober 2016, som innehåller en detaljerad behandling av denna problematik.

5.

Kommittén upprepar att det behövs en ny territoriell vision för att uppdatera 1999 års program för regional utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv. Med hjälp av ett platsbaserat tillvägagångssätt skulle denna strategi kunna användas under programperioden efter 2020 för att bidra till ett bättre genomförande av EU-fonderna på fältet.

6.

ReK understryker vikten av att bygga vidare på den erfarenhet och kapacitet som utvecklats hittills samt vikten av att underlätta genomförandet av modellen för delad förvaltning för perioden efter 2020 genom att tillämpa partnerskapsprincipen. Partnerskapsprincipen, såsom den fastställs i den europeiska uppförandekoden för partnerskap, kommer att förbli ett mycket viktigt medel för att säkerställa att samtliga partner, även de lokala och regionala myndigheterna, är delaktiga i samtliga faser av programplaneringen. Genomförandesystemet måste också grunda sig på ett större förtroende mellan alla berörda aktörer (myndigheter på EU-nivå, nationell nivå samt lokal och regional nivå).

7.

Kommittén efterlyser en ny gemensam strategisk ram som omfattar all EU-politik och alla EU-fonder som har en territoriell dimension, och stöder målet om gemensamma övergripande bestämmelser för att underlätta samverkan mellan ESI-fonderna (”ett enhetligt regelverk”). ReK understryker att en ram som omfattar endast ESI-fonderna men inte andra fonder med en territoriell dimension, såsom nu är fallet, försvårar genomförandet för slutanvändarna och innebär att ramen inte är så ändamålsenlig som den skulle kunna vara. Anslagen till ett begränsat antal politikområden bör väljas inom en gemensam europeisk meny, som kan variera från en region till en annan i enlighet med regionens utvecklingsbehov och EU:s mål.

8.

ReK instämmer i att man måste sörja för lika villkor mellan ESI-fonderna och centralt förvaltade fonder. ReK stöder uttryckligen behovet av att undersöka möjligheten att införa ett standardundantag från reglerna om statligt stöd för viss eller all ESI-fondsfinansiering, och erinrar om sina tidigare slutsatser om i synnerhet proportionaliteten.

9.

Kommittén ställer sig bakom målet om en bredare tillämpning av principen om differentiering för att minska bördan, effektivisera utgifterna och främja den platsbaserade strategin.

10.

ReK efterlyser lösningar som är mer skräddarsydda för ett visst program, med beaktande av kapaciteten hos institutioner inom och utanför ESI-fondernas genomförandesystem, de typer av stöd som ges samt andra faktorer.

11.

Kommittén föreslår en intensifierad dialog mellan kommissionen, medlemsstaterna och kommunerna och regionerna om en ändamålsenlig utformning av och lättanvända förenklingsåtgärder för nästa generations ESI-fonder efter 2020.

12.

ReK anser att territoriella konsekvensbedömningar på EU-nivå bör användas som ett verktyg för att mäta nyttan av förenklingen av ESI-fonderna.

13.

Kommittén bekräftar sitt starka stöd för högnivågruppens analys av de betydande fördelarna med modellen för delad förvaltning för ett effektivt genomförande av sammanhållningspolitiken genom att den uppmuntrar de nationella, regionala och lokala myndigheternas egenansvar samt möjliggör erkännande av regionala särdrag och en platsbaserad strategi. En modell för delad förvaltning har även positiva effekter på andra politikområden utöver ESI-fonderna, däribland en positiv spridningseffekt genom att den stärker god styrning och ökar medborgarnas inflytande och demokratiska engagemang.

14.

ReK stöder målet att sörja för en faktisk tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna för att möjliggöra och stödja verkligt flernivåstyre i detta sammanhang, vilket kräver lämplig egenmakt både för de lokala och regionala myndigheterna och för kommissionen och medlemsstaterna i form av verkligt partnerskap.

15.

Kommittén understryker att förtroendet för stödmottagarmas och de regionala och nationella förvaltningarnas förmåga att förvalta och använda fonderna på ett sunt och effektivt sätt bör stärkas. Delad förvaltning för EU närmare medborgarna och sammanför lokala behov och EU:s mål.

16.

ReK betonar att ett framgångsrikt system för delad förvaltning delvis är beroende av att alla parter tar fullt ansvar för partnerskapsprincipen. ReK ställer sig till fullo bakom högnivågruppens förslag beträffande nödvändigheten av att faktiskt tillämpa partnerskap, vilket måste stärkas efter 2020.

17.

Kommittén anser att en bredare partnerskapsstrategi är nödvändig och bör integreras i den europeiska planeringsterminen – EU:s ram för ekonomisk styrning. ReK efterlyser på nytt att det ska införas en uppförandekod för de lokala och regionala myndigheternas deltagande i den europeiska planeringsterminen (2). Vi uppmanar också kommissionen att se till att principerna i uppförandekoden för partnerskap inom ramen för ESI-fonderna införlivas som en rättsligt bindande del av förordningarna för perioden efter 2020 för att klargöra rättsläget kring deras status. Kommittén efterlyser även mer formella genomförandeåtaganden av de berörda parterna.

18.

Kommittén framhåller högnivågruppens slutsats att tendensen att göra sammanhållningspolitiken ansvarig för genomförandet av många andra EU-politiska mål är problematisk och leder till att förvaltningsmyndigheterna i praktiken blir tillsynsmyndigheter för ett ökande antal andra EU-politikområden.

19.

ReK stöder högnivågruppens förslag om att se över den roll som ESI-fondernas förvaltnings- och kontrollsystem spelar i tillsynen av regler som inte avser ESI-fonderna.

20.

Kommittén ställer sig bakom högnivågruppens betoning av den ömsesidigt kompletterande karaktären hos de enskilda ESI-fonderna, som endast tillsammans kan uppnå de sammanhållningspolitiska målen i fördragen.

21.

ReK betonar vikten av att se till att de befintliga ESI-fonderna (Eruf, ESF, Ejflu, Sammanhållningsfonden, fiskerifonden) hålls samman, eftersom varje enskild ESI-fond bidrar till de andra fondernas uppdrag, och samordnas genom gemensamma regler och bestämmelser efter 2020.

22.

Kommittén efterlyser en ny gemensam strategisk ram som omfattar all EU-politik och alla EU-fonder som har en territoriell dimension. En sådan ram skulle säkerställa strategisk konsekvens, synergier och likabehandling av finansieringsinstrument samt förhindra administrativ redundans.

23.

ReK upprepar sin rekommendation om att identiska bestämmelser bör gälla inom de olika ESI-fonderna, och understryker att alla övergripande villkor bör fastställas enbart i en allmän uppsättning bestämmelser, medan de fondspecifika förordningarna bör begränsas till regler om programinnehåll och rapportering.

24.

Kommittén välkomnar högnivågruppens rekommendation om att överväga en separat förordning för förvaltningen av ESI-fonderna (”ett enhetligt regelverk”), och noterar den föreslagna tillämpligheten mellan finansieringsperioder för att förbättra lagstiftningens förutsägbarhet och stabilitet.

25.

ReK ställer sig bakom behovet av att ytterligare underlätta flerfondsprogram och integrerade strategier (t.ex. integrerade territoriella investeringar) mot bakgrund av svårigheterna att genomföra de gällande bestämmelserna i förordningen om gemensamma bestämmelser. I anslutning till detta hänvisar vi till ReK:s yttrande om integrerade territoriella investeringar (3), där vi redogör för de positiva resultaten på lokal nivå av att investeringarna utnyttjas fullt ut.

26.

Kommittén välkomnar erkännandet av att man måste göra en avvägning mellan en bättre avpassning av EU:s finansieringsbestämmelser och behovet av att ge mer utrymme för anpassning till nationella bestämmelser, såsom lyftes fram i ReK:s yttrande om förenkling av ESI-fonderna.

27.

EU-fonderna bör genomföras via befintliga nationella förvaltningsmekanismer. Nationella bestämmelser och system (bl.a. nationella revisionsmyndigheter och nationella konkurrensmyndigheter) bör utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt eftersom de enklaste bestämmelserna är de som är få till antalet och helst desamma som de som tillämpas i medlemsstaterna.

28.

Kommittén bekräftar sitt stöd för högnivågruppens övergripande mål att sörja för likabehandling och lika villkor för ESI-fondernas program och de centralt förvaltade fonderna.

29.

ReK ställer sig bakom högnivågruppens uppfattning att den nuvarande åtskillnaden i behandlingen av ESI-fonderna vad gäller statligt stöd och offentlig upphandling inte är en inneboende del av modellen för delad förvaltning. Huvudprincipen bör vara att projekt som finansieras genom ESI-fonderna inte bör behandlas mer restriktivt än liknande projekt med central EU-förvaltning.

30.

Vi understryker behovet av att i ramen för tiden efter 2020 ge ny impuls åt samverkanseffekter mellan ESI-fonderna och centralt förvaltade program även inom ramen för mellanregionalt samarbete. ReK betonar den positiva inverkan som en effektiv förenkling och större flexibilitet i hanteringen av ESI-fonderna har på genomförandet av strategierna för smart specialisering. Det mellanregionala samarbetet skulle i detta sammanhang kunna underlättas genom åtgärder såsom tillämpningen av förenklade metoder för motivering som baseras på resultat eller användningen av kostnader per enhet, såsom anges i ReK:s yttrande om ”Strategier för smart specialisering (RIS3): inverkan på regionerna och det mellanregionala samarbetet” (4).

31.

Kommittén betonar att reglerna om statligt stöd och offentlig upphandling för ESI-fonderna måste anpassas till dem som gäller för centralt förvaltade program. ReK upprepar sin begäran om en bedömning av möjligheten att undanta hela eller delar av ESI-fondsutgifterna från förfarandena för statligt stöd efter 2020. I detta sammanhang gläder sig ReK åt att högnivågruppen har tagit fasta på dess rekommendationer om behovet av gemensamma definitioner för att jämföra och kombinera olika fonder.

32.

Kommittén välkomnar att högnivågruppen betonar att det är ytterst viktigt att se till att kommissionens lagstiftningsförslag om ESI-fondsramen för perioden efter 2020, inbegripet deras tydliga och enhetliga tolkning, läggs fram, och att man enas om dem, minst sex månader innan den nya programperioden inleds, och erinrar om de betydande operativa svårigheter som de lokala och regionala myndigheterna mötte och de lärdomar som bör dras, av alla berörda parter, av de förseningar som inträffade i början av den nuvarande programperioden. De formella förslagen om ESI-fonderna bör läggas fram så snart som möjligt.

33.

När det gäller den framtida utformningen av partnerskapsavtalen rekommenderar ReK att man ska ompröva behovet av och syftet med partnerskapsavtalet eller ett likvärdigt dokument på nationell nivå, och anser att sådana avtal i framtiden bör inriktas på den övergripande strategin (för att undvika överlappningar mellan programmen), allmänna förhandsvillkor och sådana som är kopplade till landsspecifika rekommendationer (som är en nationell befogenhet) samt fastställande av den tematiska koncentrationen och den roll som samordningsorgan på nationell nivå ska spela, om de har en roll i genomförandet i en viss medlemsstat.

34.

Kommittén efterlyser en rationalisering av de strategiska programplaneringsdokumenten för perioden efter 2020, och konstaterar att många av de konkreta rekommendationerna i dess yttrande om resultaten av förhandlingarna om partnerskapsavtalen och de operativa programmen har införlivats i rekommendationerna om perioden efter 2020. ReK ställer sig särskilt bakom högnivågruppens efterlysning av större flexibilitet i programplaneringen för att möjliggöra en snabbare anpassning av de operativa programmen.

35.

ReK föreslår att det utan förhandsgodkännande av kommissionen bör vara möjligt att flytta en del av anslaget mellan de prioriterade områdena (t.ex. 10 %, såsom var tillåtet i slutet av programperioden 2007–2013).

36.

Kommittén bekräftar vikten av principen om tematisk koncentration för en samstämmig och strategisk programplanering, och konstaterar att ett övergripande samstämmigt system med tematisk koncentration efter 2020 även bör möjliggöra en effektiv tillämpning av integrerade lösningar på regional eller lokal nivå. Partnerna, t.ex. de lokala myndigheterna, måste kunna framföra synpunkter i programplaneringsfasen, bl.a. om de integrerade verktyg som används för att genomföra strategierna för hållbar stadsutveckling och territoriell utveckling.

37.

ReK stöder betoningen på större inflytande för de lokala och regionala myndigheterna i detta sammanhang, och framhåller behovet av att förena principen om tematisk koncentration med en möjliggörande ram för integrerade lösningar på lokal och regional nivå. Kopplingen mellan tematisk koncentration och sammanhållningspolitikens fokus på resultat, samt behovet av att se till att sammanhållningspolitiken kan erbjuda integrerade, flexibla och differentierade lösningar efter 2020, har redan behandlats i ReK:s yttrande om sammanhållningspolitiken efter 2020, där man även efterlyste en dialog om samarbete mellan myndigheter som ansvarar för genomförandet av regionalpolitiken och sektorspolitiken i god tid innan nästa finansieringsperiod inleds för att stärka den territoriella strategin i linje med flernivåstyret.

38.

Kommittén välkomnar högnivågruppens mål att rationalisera den gemensamma uppsättningen av indikatorer efter 2020, och betonar att det behövs en harmoniserad terminologi och harmoniserade definitioner för att kunna bedöma och jämföra resultat mellan de olika fonderna.

39.

ReK framhåller sina förslag till konkreta åtgärder för att underlätta övergången till nästa programperiod och ge förvaltningsmyndigheterna större säkerhet. ReK stöder högnivågruppens rekommendation om att ompröva behovet av utnämning efter 2020 och efterlyser åtminstone en rationalisering av processen för att se till att befintliga utnämningar överförs till nästa programperiod.

40.

Kommittén välkomnar den allmänna principen om större differentiering efter 2020, vilket genom att möjliggöra en mer skräddarsydd och effektiv användning av ESI-fonderna torde bli mycket viktigt i det möjliga scenariot efter 2020 med allmänt minskade budgetmedel, bl.a. till följd av Förenade kungarikets utträde ur EU. En differentierad strategi, som bygger på subsidiaritetsprincipen, behöver inte betyda att man försöker fastställa alla detaljer i förordningens genomförandesystem på EU-nivå, utan måste grunda sig på ömsesidigt förtroende mellan alla berörda aktörer med konkret tillämpning av partnerskapsprincipen.

41.

Liknande idéer har också spritts av det österrikiska regeringskansliet och skulle kunna bli ett viktigt inslag i det kommande österrikiska EU-ordförandeskapet under andra halvåret 2018. Därför föreslår ReK att det österrikiska EU-ordförandeskapet ska uppmanas att i ett tidigt skede samarbeta med ReK för att vidareutveckla dessa idéer.

42.

Kommittén betonar vikten av att säkerställa de lokala och regionala myndigheternas fulla deltagande som likvärdiga partner i detta sammanhang och i alla stadier av den föregående förhandlingsprocessen. En förstärkt tillämpning av den platsbaserade strategin genom att på ett effektivare sätt skräddarsy fonderna till de olika behov som territorierna i unionen har och ge regionerna möjlighet att reagera snabbare på oförutsedda utmaningar eller nödsituationer kommer att bli allt viktigare.

43.

Kommittén rekommenderar att man ska övergå till ett mer differentierat synsätt i fråga om revision, rapportering och kontroller genom att möjliggöra ökad användning av nationella regler och mer flexibilitet för att ta hänsyn till befintliga nationella kontroller och förfaranden.

44.

ReK framhåller sitt budskap om att en differentierad revision skulle kunna underlättas och stödjas genom förtroendekontrakt mellan EU och de nationella revisions- och förvaltningsmyndigheterna. För närvarande är det grundläggande problemet att en kultur av riskaversion har utvecklats som en reaktion på tidigare genomförandeproblem, och rädslan för sanktioner har fått överhanden över en verklig kultur av förbättring.

45.

ReK upprepar sin ståndpunkt beträffande den acceptabla felprocenten (väsentlighetsnivån), där erfarenheterna visar att en sådan nivå inte är lämplig i samband med sammanhållningspolitiska projekt. Med tanke på att inga specifika siffror fastställs i de internationella revisionsstandarderna bör denna tröskel kunna höjas till 5 %. Det nuvarande stränga kontrollsystemet, som gör misstag mer synliga, ger det vilseledande intrycket att modellen för delad förvaltning oftare ger upphov till fel.

46.

Kommittén gläder sig åt att principen om ett differentierat tillvägagångssätt också övervägs, eftersom ReK tidigare efterlyst att en förhandsbedömning av kombinerat genomförande av ESI-fonderna och Esif ska göras i varje enskilt fall. Ett sådant tillvägagångssätt bör möjliggöra en betydande minskning av bördan och ge möjlighet att ta bättre hänsyn till särdragen i samband med genomförandet i de berörda regionerna och därmed underlätta en platsbaserad strategi och uppmuntra skräddarsydda investeringar.

47.

ReK föreslår att man ska inrätta enda kontaktpunkter på nationell/regional nivå för att hjälpa stödmottagarna att hantera medel från ESI-fonderna och andra fonder tillsammans.

48.

Kommittén ställer sig bakom högnivågruppens erkännande av den särskilda karaktären hos det europeiska territoriella samarbetet (ETS) och dess rekommendation att det nuvarande separata regelverket för Interregprogrammen bör bibehållas efter 2020.

49.

ReK bekräftar sitt stöd för en särskild förordning med ETS-specifika genomförandebestämmelser, och konstaterar att den nuvarande rättsliga och regleringsmässiga komplexiteten har gjort att överreglering varit ett stort hinder för ett effektivt genomförande av ETS.

50.

Kommittén anser att förhandsvillkor bör undvikas på detta område med tanke på ETS-programmens multilaterala karaktär.

51.

ReK betonar det europeiska mervärdet av förstärkt territoriellt samarbete och hänvisningen till de senaste rönen om de medellång- och långsiktiga konsekvenserna i fråga om både allmän ekonomisk tillväxt och ekonomisk, social och territoriell sammanhållning om detta samarbete skulle minska snarare än öka i framtiden.

52.

Kommittén understryker det gränsöverskridande samarbetets grundläggande roll och europeiska mervärde när det handlar om att övervinna gränsernas segregerande effekt och undanröja de hinder som finns och påverkar livet för invånarna i gränsregionerna. ReK påminner om den viktiga roll som projekt för kontakter mellan människor spelar, särskilt för att bygga upp ömsesidigt förtroende, och föreslår i detta sammanhang att de så kallade fonderna för små projekt tas med som en legitim del i de framtida programmen för gränsöverskridande samarbete, så att de genom sin enkelhet och decentraliserade förvaltning blir tillgängliga för sökande på lägsta nivå.

53.

Kommittén välkomnar förslaget om att ETS-programmen ska undantas från kraven på anmälan av statligt stöd. ReK har tidigare betonat att de insatser som krävs för efterlevnad av reglerna om statligt stöd för ETS-programmen i allmänhet inte står i proportion till risken för att konkurrensen ska snedvridas. Kommittén har också uppmärksammat svårigheterna till följd av begränsningarna av medfinansieringssatser och ansvarsordningar (eftersom sådana program omfattar fler än en medlemsstat), och framhållit den inneboende motsägelsen mellan samarbetslogiken och konkurrenslogiken samt krävt att ETS helt och hållet ska undantas från tillämpningsområdet för statligt stöd, såsom redan är fallet för samarbetsprogram som förvaltas av kommissionen (t.ex. Horisont 2020).

23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/57