9.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 378/1

9.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 378/2

—

med beaktande av Europeiska investeringsbankens (EIB) årsrapport för 2012,

—

med beaktande av artiklarna 15, 126, 175, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokoll nr 5 om EIB:s stadga,

—

med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2012 om innovativa finansiella instrument inom ramen för nästa fleråriga budgetram (1),

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling om riskdelningsinstrument för medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet, sin ståndpunkt om detta av den 19 april 2012 (2) och i synnerhet yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

—

med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2011 (3),

—

med beaktande av rapporten från Europeiska rådets ordförande av den 26 juni 2012, Mot en verklig ekonomisk och monetär union,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28 och 29 juni 2012, som särskilt förutser en ökning av EIB:s kapital med 10 miljarder euro,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 27 och 28 juni 2013, där rådet efterlyser en ny investeringsplan för att stödja små och medelstora företag och stimulera finansieringen av ekonomin,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 22 maj 2013, där det sattes som mål att mobilisera alla EU:s politiska åtgärder för att stödja konkurrenskraft, sysselsättning och tillväxt,

—

med beaktande av kommissionens meddelanden om innovativa finansiella instrument, En ram för nästa generations innovativa finansiella instrument – EU:s plattformar för eget kapital och lån (COM(2011)0662) och En pilotfas för Europa 2020-initiativet om projektobligationer (COM(2011)0660),

—

med beaktande av kapitalökningen för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), särskilt med avseende på frågan om förhållandet mellan EIB och EBRD,

—

med beaktande av beslutet att utvidga räckvidden för EBRD till att omfatta Medelhavsområdet,

—

med beaktande av det nya samförståndsavtalet mellan EIB och EBRD, som undertecknades den 29 november 2012,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU (4) om EIB:s externa mandat 2007–2013,

—

med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0137/2014), och av följande skäl:

A.

EIB inrättades genom Romfördraget och fick enligt artikel 309 i EUF-fördraget till uppgift att med utnyttjande av kapitalmarknaderna och egna resurser bidra till en balanserad och friktionsfri utveckling av den inre marknaden med syftet att bidra till att förverkliga unionens prioriteringar genom att välja ut ekonomiskt bärkraftiga projekt för EU-investeringar.

B.

I nuläget råder särskilt svåra sociala och ekonomiska omständigheter, som präglas av begränsningar av de offentliga budgetarna. Mot denna bakgrund behöver alla EU:s resurser stödja den ekonomiska återhämtningen och hitta nya källor till tillväxt.

C.

EIB fungerar även som finansieringsgren för och komplement till andra investeringskällor genom att täppa till eller åtgärda luckor på marknaden.

D.

EIB hjälper EU att bibehålla och stärka sin konkurrensfördel på global nivå.

E.

EIB kommer att fortsätta att vara en hörnsten i och en katalysator för utvecklingen av EU:s politik genom att möjliggöra den offentliga sektorns fortsatta närvaro och erbjuda investeringskapacitet, samtidigt som bästa möjliga integrering och genomförande av flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin säkras.

F.

EIB kommer som centralt stabilitetsinstrument att inrikta sig på att spela en konjunkturdämpande roll genom att fungera som en tillförlitlig partner för sunda projekt i och utanför EU.

G.

EIB stöder de huvudsakliga drivkrafterna bakom tillväxt- och sysselsättningsmålen i Europa 2020-strategin, såsom tillväxtfrämjande infrastruktur, spetsinnovation och konkurrenskraft.

H.

Det är mycket viktigt att se till att EIB behåller sitt AAA-kreditbetyg för att bevara dess tillträde till internationella kapitalmarknader enligt bästa finansieringsvillkor, vilket får positiva effekter på projektets livslängd och för intressenterna.

I.

I juni 2012 lanserade Europeiska rådet en tillväxt- och sysselsättningspakt som omfattade en uppsättning politiska åtgärder i syfte att stimulera smart, hållbar, resurseffektiv och sysselsättningsskapande tillväxt för alla.

J.

Användning av innovativa finansiella instrument ses som ett sätt att utöka räckvidden för befintliga verktyg, såsom bidrag, och förbättra den allmänna effektiviteten i EU:s budget.

K.

Det är mycket viktigt att återställa normal långivning till ekonomin och att underlätta finansiering av investeringar.

L.

Internationella finansiella instrument ger nytt utrymme för samarbetsmöjligheter mellan samtliga institutionella aktörer och medför verkliga stordriftsfördelar.

M.

EIB:s verksamhet utanför EU bedrivs till stöd för unionens politik för yttre åtgärder och bör ligga i linje med och främja EU:s mål enligt artiklarna 208 och 209 i EUF-fördraget.

N.

EIB:s verksamhet kompletteras med specifika instrument från Europeiska investeringsfonden (EIF) som inriktas på att tillhandahålla både riskfinansiering, till förmån för små och medelstora företag och nystartade företag, och mikrofinansiering.

O.

Kapitalökningen har stärkt EIB:s balansräkning och möjliggör ambitiösa operativa utlåningsmål.

P.

Särskilda ansträngningar har gjorts för att genomföra fler gemensamma insatser (där EIF-garantier kombineras med EIB-lån för små och medelstora företag).

1.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s årsrapport för 2012 och fullgörandet av den överenskomna verksamhetsplanen att finansiera ungefär 400 projekt i över 60 länder till ett belopp på 52 miljarder euro.

2.

Europaparlamentet välkomnar EIB-rådets godkännande av en kapitalökning på 10 miljarder euro, vilket ger ytterligare 60 miljarder euro (vilket motsvarar en ökning med 49 procent av utlåningsmålen) för långsiktiga lån till projekt i EU under perioden 2013-2015.

3.

Europaparlamentet uppmanar EIB att behålla de planerade målen för sin ytterligare verksamhet och att frigöra 180 miljarder euro i extra investeringar i hela EU för den ovannämnda tidsperioden.

4.

Europaparlamentet påminner när det gäller projekt i EU om att utsikterna är särskilt intressanta för ett antal prioriterade temaområden inom Europa 2020-strategin: ”paket” för innovation och kompetens, däribland koldioxidsnål infrastruktur, investeringar i små och medelstora företag, sammanhållning, resurs- och energieffektivitet (inklusive övergång till en koldioxidsnål ekonomi). Parlamentet konstaterar att dessa fokusområden har identifierats i EIB-gruppens verksamhetsplan för 2013–2015 och välkomnar att ytterligare 60 miljarder euro har anslagits i utlåningskapacitet för att finansiera genomförandet av dem.

5.

Europaparlamentet är emellertid övertygat om att större tonvikt bör läggas vid investeringar i långsiktig tillväxt och långsiktigt skapande av arbetstillfällen och vid åstadkommandet av en varaktig och märkbar inverkan på realekonomin, inom ramen för dessa allmänna prioriteringar. Parlamentet efterlyser därför en omfattande utvärdering som ger användbara sifferuppgifter om skapad långsiktig sysselsättning och inverkan på ekonomin till följd av EIB-lån på alla områden efter den finansiella krisen.

6.

Europaparlamentet välkomnar införandet av en facilitet för tillväxt och sysselsättning, som kommer att göra det möjligt för EIB att närmare övervaka hur de projekt som banken finansierar påverkar sysselsättning och tillväxt.

7.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta att stödja EU:s långsiktiga prioriteringar för ekonomisk och social sammanhållning, tillväxt och sysselsättning, miljömässig hållbarhet, klimatåtgärder och resurseffektivitet genom ytterligare utveckling av nya finansiella och icke-finansiella instrument som utformas för att åtgärda såväl kortsiktig ineffektivitet på marknaden som de mer långsiktiga strukturella bristerna i EU:s ekonomi.

8.

Europaparlamentet uppmanar EIB att förhandla om och ingå samförståndsavtal med regionala utvecklingsbanker som är aktiva i de regioner där banken bedriver verksamhet för att främjar synergier, dela risker och kostnader och sörja för en effektiv utlåning till realekonomin.

9.

Europaparlamentet ser tillväxt- och sysselsättningspakten som ett viktigt men otillräckligt svar på de utmaningar som EU står inför. Parlamentet noterar att EIB:s kapitalökning och en förbättrad tillämpning av kommissionens och EIB:s gemensamma riskdelningsinstrument, i förening med synergieffekter mellan EIB:s och EIF:s specialiserade verksamheter, är viktiga förutsättningar för att pakten ska bli framgångsrik.

10.

Europaparlamentet uppmanar EIB att prioritera sin finansiering av projekt som starkt bidrar till ekonomisk tillväxt.

11.

Europaparlamentet erinrar om att kommissionen tillsammans med EIB lagt fram en rapport om de möjligheter och målinriktade prioriteringar som skulle identifieras inom ramen för genomförandet av tillväxt- och sysselsättningspakten, i synnerhet beträffande infrastruktur, energieffektivitet och effektivt resursutnyttjande, den digitala marknaden, forskning och innovation samt små och medelstora företag. Parlamentet begär en politisk debatt i parlamentet på grundval av denna rapport med deltagande av ordförandena för Europeiska rådet, kommissionen och Europeiska investeringsbanken.

12.

Europaparlamentet är särskilt bekymrat över att finansieringen i programländer (Grekland, Irland, Portugal och Cypern) förblev låg under 2012 och utgjorde ungefär 5 procent av EIB:s sammanlagda investeringar. Parlamentet konstaterar att EIB:s mål för investeringar i programländer för 2013 uppgår till upp till 5 miljarder euro av ett övergripande EU-mål på 62 miljarder euro.

13.

Europaparlamentet oroas av att EIB har behållit en viss motvilja mot risker i sin utlåningsstrategi och därmed begränsar antalet tänkbara låntagare som kan uppfylla EIB:s utlåningskrav, vilket följaktligen hämmar lånens mervärde.

14.

Europaparlamentet kräver att EIB ökar sin interna kapacitet för risktagande genom att se till att dess riskhanteringssystem är anpassade till den aktuella miljön.

15.

Europaparlamentet är medvetet om att det är avgörande för EIB att behålla sitt kreditbetyg AAA för att bevara sin finansiella styrka och förmåga att tillföra pengar till realekonomin. Parlamentet uppmanar emellertid EIB att tillsammans med EIF överväga att öka sin satsning på mer riskrelaterad verksamhet för att säkerställa ett rimligt kostnads–nyttoperspektiv.

16.

Europaparlamentet noterar ökningen av EIB:s mål för mer riskfylld särskild verksamhet till 6 miljarder euro 2013, ökningen av finansieringen för riskdelnings- och kreditförstärkningsinitiativ till 2,3 miljarder euro, och EIB:s Growth Financing Initiative (GFI) som nyligen lanserades för att underlätta tillgången till finansiering för innovativa medelstora marknadsnoterade företag.

17.

Europaparlamentet uppmanar EIB att öka sin verksamhet inom ramen för riskkapitalmandatet och mandatet för överbryggningsfinansiering för tillväxt (Mezzanine for Growth), som EIB gett EIF.

18.

Europaparlamentet välkomnar EIF:s ökning av sitt EIB-finansierade riskkapitalmedelsmandat med 1 miljard euro, med särskild inriktning på mer riskfylld överbryggningsfinansiering som en del av EIB:s och EIF:s gemensamma åtgärder för att ta itu med finansieringsbegränsningar för europeiska medelstora företags nya innovations- och tillväxtplaner.

19.

Europaparlamentet uppmanar EIB att mer aktivt dela med sig av sin tekniska expertis på alla viktiga områden med stor tillväxtpotential i samtliga medlemsstater. Parlamentet påminner om att teknisk och finansiell rådgivning är ett effektivt sätt att bidra till projektgenomförande och påskynda utbetalningar och reella investeringar. Parlamentet anser därför att EIB:s expertis bör stärkas och göras tillgänglig på ett tidigt stadium i projekt som samfinansieras av EU och EIB och vid förhandsutvärdering av storskaliga projekt, även genom instrumentet för gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna (Jaspers).

20.

Mot bakgrund av kritiskt låga siffror för utnyttjandegraden i många medlemsstater uppmanar Europaparlamentet med eftertryck EIB att göra ytterligare ansträngningar för att stödja medlemsstaternas utnyttjandekapacitet när det gäller EU-medel, även från strukturfonderna, genom att fortsätta att utveckla ytterligare gemensamma riskdelningsinstrument och anpassa de befintliga instrumenten som redan finansieras genom EU-budgeten.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att där det är lämpligt samarbeta med kommissionen genom att använda en del av sina anslag från strukturfonderna till att dela EIB:s kreditrisk och erbjuda lånegarantier på områdena kunskap och färdigheter, resurs- och energieffektivitet, strategisk infrastruktur och tillgång till finansiering för små och medelstora företag.

22.

Europaparlamentet uppskattar att outnyttjade strukturmedel nu kan användas som en särskild garantifond för EIB-utlåning, särskilt i Grekland.

23.

Europaparlamentet noterar att banken under 2012 beviljade lån inom ramen för strukturprogrammen till ett värde av 2,2 miljarder euro, vilket gjorde det möjligt för ett flertal små och medelstora projekt inom olika sektorer att få stöd i enlighet med sammanhållningspolitikens prioriteringar.

24.

Med tanke på de olika ekonomiska och finansiella villkoren i olika delar av EU, uppmanar Europaparlamentet EIB att i nära samarbete med medlemsstaterna utarbeta resultatdrivna investeringsstrategier som är anpassade till nationella, regionala och lokala tillväxtprioriteringar, med vederbörlig hänsyn till de övergripande prioriteringarna i kommissionens årliga tillväxtöversikt och den europeiska planeringsterminen för ekonomisk styrning.

25.

Europaparlamentet uppmanar banken att undersöka möjligheterna att öka sin medverkan genom aktivt deltagande i partnerskapsavtal mellan kommissionen och medlemsstaterna.

26.

Europaparlamentet konstaterar att antalet offentlig-privata partnerskap har minskat under och efter krisen och påminner samtidigt om att dessa spelar en särskilt viktig roll för investeringar, i synnerhet i transportnät och forskning och innovation. Parlamentet noterar även att EU:s marknad för offentlig-privata partnerskap har ökat i värde, men att betydligt färre transaktioner har genomförts.

27.

Europaparlamentet anser att statliga garantier är värdefulla instrument för att åtgärda brister på marknaden som kan försena genomförandet av program och projekt inom ramen för offentlig-privata partnerskap. Med tanke på EIB:s expertis på detta område uppmanar parlamentet banken att ta en större del i de lånegarantier som erbjuds offentlig-privata partnerskap genom statliga garantier.

28.

Europaparlamentet anser även att EIB:s rådgivande roll, som baseras på det expertkunnande som samlats hos det europeiska centrumet för specialistkunskap på området för offentlig-privata partnerskap (Epec), skulle kunna utnyttjas för att tillhandahålla riktat tekniskt och specialiserat stöd på regeringsnivå och vid behov även på regional nivå, för att underlätta en riktig utvärdering av fördelarna med att använda statliga garantier för offentlig-privata partnerskap.

29.

Europaparlamentet påminner om att EIB och kommissionen, med stöd av medlemsstaterna, 2012 inledde pilotfasen av projektobligationsinitiativet, vars syfte är att öka finansieringen för viktiga infrastrukturprojekt genom att locka till sig institutionella investerare.

30.

Europaparlamentet välkomnar den första sexmånadersrapporten över pilotfasen av projektobligationsinitiativet, som visar att nio projekt i sex länder har godkänts. Parlamentet efterlyser en fortsatt och ökad användning av sådana obligationer och en regelbunden översyn av hur effektiva de är i syfte att främja bärkraftiga investeringar i skuldinstrument som kanaliserar privatkapital i de transport-, energi- och IKT-infrastrukturprojekt som är nödvändiga, i synnerhet projekt med en gränsöverskridande dimension. Parlamentet anser dock att EIB bättre bör bedöma de projekt som den avser att investera i, inbegripet bedömningar av projektens säkerhets- och riskprofil. Parlamentet påminner om att 230 miljoner euro från EU:s budget går till att stödja EIB:s kreditförstärkningar av infrastrukturinvesteringar inom transport-, energi- och kommunikationssektorerna.

31.

Europaparlamentet ber om att bli underrättat om de utvalda projekten på lämpligt sätt och i god tid.

32.

Europaparlamentet noterar med oro att det fortfarande kvarstår stora utmaningar (t.ex. att omvandla intresse till åtaganden, upphandlande myndigheters begränsade erfarenhet av obligationer, institutionella investerares ovillighet att engagera sig, sponsorers oro över kostnader osv.). Parlamentet uppmanar banken att göra en utförlig bedömning av möjligheten till saminvesteringar i obligationsaffärer på ett tidigt stadium, i avsikt att öka investerares och sponsorers förtroende. Parlamentet uppmanar EIB att säkerställa att projektobligationsinitiativet är förenligt med EU:s långsiktiga klimatmål, dvs. att det inriktas på koldioxidsnål infrastruktur.

33.

Europaparlamentet är oroat över Castor-projektets undermåliga resultat. Parlamentet kräver att banken lämnar information om företagsbesiktningens kvalitet och om huruvida de geologiska studier som genomförts visar på seismiska risker eller inte, vilken procentsats man kommit fram till och vilka åtgärder som vidtagits.

34.

Europaparlamentet ser fram emot den slutgiltiga utvärderingsrapporten om pilotfasen av projektobligationsinitiativet, som väntas bli färdig under 2015.

35.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s nya energipolitik, som innebär att det införs nya utlåningskriterier för energilån som återspeglar EU:s energi- och klimatpolitik och de nuvarande investeringstrenderna. Parlamentet begär att EIB:s energiinvesteringar offentliggörs och analyseras årligen så att det framgår vilka energikällor som EIB stöder. Parlamentet önskar emellertid understryka att EIB:s investeringspolitik bör fokuseras ytterligare på hållbara projekt. Parlamentet påminner dock om behovet av att lägga fram en omfattande utfasningsplan för lån som beviljas för icke-förnybar energi.

36.

Europaparlamentet välkomnar den nya utsläppsnormen som fastställts av EIB och ska tillämpas på alla projekt för fossila bränslen i avsikt att gallra ut investeringar med förväntade koldioxidutsläpp över en viss nivå. Parlamentet uppmanar EIB:s styrelse att fortgående se över utsläppsnormen och överväga större restriktioner i framtiden.

37.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck banken att mot bakgrund av 2030 års klimatpaket, däribland bankens prioriteringar att minska koldioxidutsläppen, att öka sina satsningar på koldioxidfattiga investeringar och att arbeta för en politik som leder till mer ambitiösa klimatmål. Parlamentet begär att EIB gör en klimatmässig bedömning och översyn av all sin verksamhet under 2014 som ska leda till en ny klimatskyddspolitik, till exempel genom projektbedömningar och ett integrerat synsätt på smarta kombinationer av sektorsspecifik politik inom viktiga sektorer. Parlamentet uppmanar EIB att bifoga denna översyn till sin nästa årsrapport.

38.

Europaparlamentet påminner om EIB:s viktiga roll för att finansiera den offentliga och privata sektorns investeringar i energiinfrastruktur och för att stödja projekt som bidrar till att nå målen för EU:s klimat- och energipolitik. Parlamentet påminner om sin resolution från 2007 med uppmaningen att avbryta offentlig finansiering av fossilbränsleprojekt och att övergå till energieffektivitet och förnybara energislag. Parlamentet anser att EIB, i samarbete med kommissionen, före slutet av 2015 bör uppdatera sin klimatförändringsstrategi när det gäller EIB:s finansieringsverksamhet i linje med EU:s och det internationella samfundets klimatförändringsmål och bästa internationella normer.

39.

Europaparlamentet efterlyser en ökning av EIB:s resurser och expertis till förmån för anpassningen till klimatförändringarna.

40.

Europaparlamentet begär att EIB genomdriver de bästa internationella normerna för vattenkraft, bland annat riktlinjerna från Världskommissionen om dammar och hållbarhetsbedömningsprotokollet för vattenkraft (Hydropower Sustainability Assessment Protocol, HSAP), vilket innebär att banken enbart ska investera i projekt där länderna har infört ett rättsligt ramverk som föreskriver energiplaneringsmekanismer (inbegripet fredade områden), att ogynnsamma konsekvenser för ekosystem och lokalsamhällen bedöms, undviks, lindras och övervakas korrekt, och att projekten inte får förläggas i eller nära skyddade områden eller vid flodsträckor med god ekologisk status.

41.

Europaparlamentet uppmanar EIB att omsorgsfullt arbeta in visionen och målen hos strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 – ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital” – i sina projekt.

42.

Europaparlamentet påminner om att små och medelstora företag anses vara grundstommen i EU:s ekonomi och den huvudsakliga drivkraften för tillväxt och sysselsättning inom unionen, och att de står för över 80 procent av arbetstillfällena inom den privata sektorn.

43.

Europaparlamentet välkomnar (i samband med insatserna för att öka låneaktiviteten inom EU) den särskilda tonvikt som lagts vid att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering och välkomnar även EIB-gruppens mål för 2013 att låna ut mer än 19 miljarder euro till unionens små och medelstora företag.

44.

Europaparlamentet uppmanar rådet att också i detta sammanhang skyndsamt godkänna de gemensamma initiativen mellan kommissionen och EIB och att samla de resurser som är avsedda för små och medelstora företag liksom att vidta mer handfasta åtgärder i genomförandesamarbetet med ECB för att minska finansieringsbegränsningarna för små och medelstora företag. Parlamentet påminner om att det största problemet i många medlemsstater är att fragmenteringen av finansmarknaderna leder till en brist på finansiering och ökade finansieringskostnader, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet begär att EIB:s insatser omorienteras till förmån för en defragmentering för att främja finansiering av små och medelstora företag, företagande, export och innovation, vilka är avgörande faktorer för den ekonomiska återhämtningen.

45.

Europaparlamentet välkomnar bankernas ökade utlåning till små och medelstora företag tack vare den revitalisering av marknaden för värdepapper för små och medelstora företag som åstadkommits genom EIB-gruppens nya initiativ för värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet. Parlamentet uppmanar EIB att genomföra en marknadsanalys i syfte att bättre anpassa EIB:s erbjudande till intressenternas behov. Parlamentet välkomnar att EIF:s kreditkapacitet förbättras genom kapitalökning och mandat och uppmanar EIB och kommissionen att slutföra processen till i början av nästa år.

46.

Europaparlamentet stöder EIB-gruppens initiativ för innovativ finansiering för små och medelstora företag samt medelstora marknadsnoterade företag genom skapandet av finansieringsinstrumenten Horisont 2020 och Cosme och riskdelningsinstrumenten för att uppmuntra bankerna att tillhandahålla finansiering genom lån och garantier och säkra tillgången till långfristigt riskkapital.

47.

Europaparlamentet stöder kommissionens och EIB:s gemensamma initiativ till förmån för små och medelstora företag som ingår i den nya fleråriga budgetramen och som kombinerar de befintliga EU-medlen från programmen Cosme och Horisont 2020 och innebär att EU:s struktur- och investeringsfonder tilldelas upp till 8,5 miljarder euro för att uppmuntra till ytterligare utlåning till små och medelstora företag.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppvisa ett aktivt engagemang genom att använda en del av det stöd de tilldelats genom struktur- och investeringsfonderna till att bidra till de gemensamma instrumenten, i avsikt att uppmuntra till ökad utlåning till små och medelstora företag på deras territorium och på så sätt öka den allmänna hävstångseffekten.

49.

Europaparlamentet uppmanar EIB att utvidga handelsfinansieringsinitiativet. Parlamentet anser att denna mekanism för garantier till små och medelstora företag är av yttersta vikt och bör utvidgas till de platser inom EU där den behövs mest. Parlamentet uppmanar EIB att utveckla ett eget program för underlättande av handel. Parlamentet uppmanar EIB att som en första åtgärd införa åtgärder avsedda att ge de garantier som behövs för att företagen ska kunna utnyttja alla sina exportmöjligheter.

50.

Europaparlamentet stöder EIB:s fokus på den regionala och lokala dimensionen och uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja finansiella instrument för teknik och företagsledning såsom Jeremie-programmet och regionala fond till fond-program som tillhandahåller finansiering i form av eget kapital och lån till lokala små och medelstora företag.

51.

Europaparlamentet välkomnar efterhandsutvärderingen av EIB:s utlåning via mellanhänder till små och medelstora företag inom EU under perioden 2005–2011. Parlamentet konstaterar att EIB beviljade 64 miljarder euro i lån till omkring 370 finansinstitut inom EU-27 på detta område under 2005–2012. Parlamentet noterar också att 53 miljarder av dessa pengar vid slutet av 2012 hade utbetalats till finansinstituten, som i sin tur lånat ut närmare 48 miljarder euro till små och medelstora företag genom omkring 300 000 fall av vidareutlåning.

52.

Europaparlamentet noterar att utvärderingen visar att EIB:s utlåning via mellanhänder till små och medelstora företag (genom produkten L4SME) uppfyller EU:s mål. Trots detta efterlyser parlamentet en bättre utvärdering av hur EIB:s produkt och den nationella politikens olika mål kompletterar varandra, i avsikt att göra utlåningen än mer relevant. Parlamentet uppmanar EIB att lägga fram förslag för att förstärka L4SME-produktens effektivitet, så att den kan användas för att råda bot på speciella brister, i stället för att användas för finansiering av ett brett spektrum av små och medelstora företag, och därigenom optimera EIB:s bidrag till tillväxten och sysselsättningen.

53.

Europaparlamentet konstaterar med oro att EIB:s lån under den utvärderade perioden sades ha haft viss inverkan på tillväxt och sysselsättning, men med stora variationer mellan länderna (bara en tredjedel av de små och medelstora företagen uppgav att deras ökade omsättning kunde tillskrivas finansiering från EIB). Parlamentet ser med oro på att det endast föreligger begränsade belägg för att EIB:s lån bidrog till att bevara sysselsättningen. Parlamentet konstaterar att den relativa inverkan på tillväxt och sysselsättning befanns vara högre i de nya medlemsstaterna. Parlamentet inser dock att den period som utvärderingen avser innefattar den finansiella och ekonomiska krisen och att det relativt blygsamma antalet nya arbetstillfällen uppnåddes mot en bakgrund av vikande sysselsättning.

54.

Europaparlamentet är oroat över att EIB-finansieringen i många fall förefaller ha använts för att stödja redan framgångsrika små och medelstora företag i stället för att läggas på områden som saknar tillgång till finansiering. Parlamentet noterar dock att 80 procent av de små och medelstora företag som kontaktades hade färre än 50 anställda, vilket visar att EIB når ut till det mindre segmentet av detta företagsspektrum.

55.

Europaparlamentet kräver att EIB till fullo tillämpar urvalskriterierna för att mer effektivt styra valet av finansieringsmottagare.

56.

Europaparlamentet uppmanar EIB att identifiera och välja ut projekt med större mervärde och högre risk, genom att välja ut nystartade företag, mikroföretag, företagskluster, små och medelstora företag och medelstora marknadsnoterade företag som driver forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt inom prioriterade teknikområden.

57.

Europaparlamentet betonar behovet av att öka medvetenheten och förståelsen bland potentiella investerare och finansieringsmottagare om förekomsten av innovativa finansieringsverktyg. Parlamentet efterlyser en ny kommunikationspolitik, som sprider information om EU:s olika åtgärder genom de nya finansieringsinstrumenten som hanteras av EIB. Parlamentet betonar dessutom att man bör trygga en omfattande och systematisk tillgång till projektinformation och ökad involvering av stödmottagarna och det lokala civila samhälle, vilket skulle kunna förbättras genom EIB-finansierade investeringar.

58.

Europaparlamentet uppmanar EIB att lägga fram en åtgärdsplan för att göra det enklare för små och medelstora företag att få tillgång till information och finansiering, med avseende särskilt på de byråkratiska turerna i samband med tillgången till finansiering.

59.

Europaparlamentet påminner om att utlåningen via mellanhänder står för över 20 procent av EIB:s totala årliga utlåning.

60.

Europaparlamentet upprepar sin oro över att ett betydande antal problem återstår att lösa på detta område, särskilt avsaknaden av transparens (i synnerhet rörande information om finansieringsmottagarna), svårigheten att uppskatta lånens ekonomiska och sociala effekter (vilket resulterar i svårigheter att rikta in insatserna på rätt områden) och beroendet av finansiella mellanhänder som genom utkontraktering får i uppdrag att genomföra företagsbesiktningar. Parlamentet uppmanar med eftertryck banken att lämna information om vad den gör för att snabba på åtgärder för att komma till rätta med dessa problem och begär att en förteckning över strikta kriterier för val av dessa finansiella mellanhänder upprättas av EIB tillsammans med kommissionen och görs allmänt tillgänglig.

61.

Europaparlamentet uppmanar EIB att göra en uppdaterad och omfattande utvärdering av hur finanskrisen har påverkat slutmottagarna av EIB-finansieringen och att göra en grundlig utvärdering av finanskrisens effekter och inverkan på bankens finansiella mellanhänder, både inom och utanför EU.

62.

Europaparlamentet kräver att EIB ser till att dess mål att skapa sysselsättning för omkring en halv miljon människor, genom lån till projekt avseende infrastruktur, resurseffektivitet och kunskapsekonomi under 2013, uppnås.

63.

Europaparlamentet konstaterar att företagens och den offentliga sektorns begränsade tillgång till finansiering, på grund av det svåra ekonomiska klimatet och de pressade kreditmarknaderna, fortsatt gör det svårt för ungdomar att hitta arbete och minskar möjligheterna att förbättra yrkesutbildningen.

64.

Europaparlamentet anser att EIB:s program för ungdomssysselsättning (som tillhandahåller lån till ett värde av 6 miljarder euro), som omfattar sysselsättning för ungdomar och investeringar i färdigheter, är mycket viktigt för att komma till rätta med dessa problem. Parlamentet välkomnar interimsrapporten om verksamhetens genomförande som visar att viktiga framsteg gjorts på området, t.ex. att 4,9 miljarder euro tillhandahållits i form av lån inom programdelen för investeringar i färdigheter och att lån på sammanlagt 2,7 miljarder euro har beviljats inom programdelen för sysselsättning för ungdomar. Parlamentet noterar att målen har uppnåtts tidigt.

65.

Europaparlamentet stöder bankens mål att ytterligare maximera sin riktade utlåning till små och medelstora företag, i avsikt att upprätta ett tydligt samband mellan EIB-lån och nya arbetstillfällen för ungdomar.

66.

Europaparlamentet uppmanar banken att vidga sitt verksamhetsområde och använda ytterligare instrument för att hitta produktiva sätt att skapa sysselsättning för ungdomar, framför allt i medlemsstater med särskilt hög ungdomsarbetslöshet.

67.

Europaparlamentet uppmanar EIB att, i enlighet med översynen av EIB:s mandat för verksamhet utanför EU, stödja EU:s utrikespolitiska mål som dessa utformas av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

68.

Europaparlamentet välkomnar EU:s garanti för extern utlåning, som tillhandahålls EIB genom EU-budgeten med en storlek som liknar den nuvarande, och som har ett fastställt tak på 30 miljarder euro (uppdelat på ett generellt mandat med 27 miljarder euro och eventuellt ytterligare 3 miljarder euro som är underkastade halvtidsöversyn) för nästa finansieringsperiod, genom användning av återflöden från outnyttjade FEMIP-insatser (lånefaciliteten för investeringar och partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet) från tiden före 2007.

69.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska revisionsrätten att sammanställa en särskild rapport om EIB:s utlåning utanför EU och om hur den överensstämmer med EU:s politik före halvtidsutvärderingen av EIB:s externa mandat, samt att jämföra mervärdet med de egna resurser som EIB utnyttjar. Parlamentet uppmanar vidare revisionsrätten att i sin analys skilja mellan de garantier som beviljas genom EU-budgeten, den investeringsmöjlighet som tillhandahålls genom EUF, de olika blandningsformer som används i EU-Africa infrastructural trust fund, den karibiska investeringsfonden och investeringsmöjligheterna för Stillahavsområdet samt utnyttjandet av återflöden för dessa investeringar.

70.

Europaparlamentet välkomnar den ökade möjligheten till flexibilitet inom EIB:s nya externa utlåningsmandat. Parlamentet uppmanar EIB att maximera sitt stöd för EU:s politik och mål.

71.

Europaparlamentet uppmanar EIB att använda garantifonden på ett mer flexibelt sätt och att i högre grad lägga tonvikten vid utlåning på bankens egen risk, genom att utöka sin räckvidd när det gäller vilka projekt som beviljas lån. Parlamentet yrkar på att EIB ska se till att det finansiella EU-stöd som den tillhandahåller har en hög synlighet för slutmottagarna inom projekten.

72.

Europaparlamentet konstaterar att föranslutningsländerna och länderna i det östra och södra grannskapet är de som prioriteras högst av EIB. Parlamentet betonar i synnerhet behovet av fortsatt stöd för demokratiska och ekonomiska övergångar i den arabiska vårens kölvatten, med särskilt fokus på stöd till det civila samhället, sysselsättning och ekonomisk återhämtning i länderna i söder och i de östra partnerländerna. Parlamentet välkomnar att tonvikten har lagts vid små och medelstora företag och tillgång till finansiering.

73.

När det gäller EU:s utrikespolitik stöder Europaparlamentet en gradvis utveckling av nya finansiella produkter tillsammans med kommissionen och medlemsstaterna, såsom produkter som består av en kombination av EU-stöd, lån och riskdelningsinstrument i syfte att nå nya företagskategorier. Parlamentet yrkar på att bästa praxis och väl definierade urvalskriterier utarbetas för användning av dessa instrument, tillsammans med strukturerade villkor i fråga om rapportering, tillsyn och kontroll. Parlamentet föreslår att tilldelningspolitiken fastställs.

74.

Europaparlamentet förväntar sig därför att förvaltningsrapporten om genomförandet av plattformen för samarbete med internationella finansiella kombinationsinstrument omfattar detaljerad och konsekvent information om detta, och säkerställer en tillräcklig roll för EIB. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en heltäckande rapport om inverkan och resultat av genomförandet av finansieringsinstrument inom ramen för plattformen för kombinerade mekanismer vid samarbete.

75.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s stöd för projekt för tillväxt och sysselsättning inom flera olika energisektorer. Parlamentet påminner om behovet av att hålla jämna steg med utvecklingen av EU:s energi- och klimatpolitik. Parlamentet uppmanar EIB att inom ramen för sin förnyade energipolitik fortsatt stödja projekt både inom och utanför EU som avser energieffektivitet och hållbar och förnybar energi, och därigenom bereda vägen för en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

76.

Europaparlamentet påminner om att strukturerat samarbete mellan EU-organ som kommissionen och EIB och andra finansinstitut är det enda effektiva sättet att förebygga överlappningar i verksamheten.

77.

Europaparlamentet välkomnar det uppdaterade samförståndsavtalet mellan EIB och EBRD, som återspeglar EU:s vilja att fördjupa samordningen och samarbetet mellan dessa två stora internationella finansinstitut. Parlamentet uppmanar EIB att också förhandla om och ingå samförståndsavtal med regionala utvecklingsbanker som är aktiva i de regioner där banken bedriver verksamhet för att främjar synergier, dela risker och kostnader och sörja för en effektiv utlåning till realekonomin.

78.

Europaparlamentet uppmanar båda instituten att verka för bästa möjliga samordning av verksamheten när det gäller komplementaritet och arbetsfördelning, i avsikt att systematiskt fastställa de bästa möjligheterna och synergierna och finna optimala hävstänger för stödet och genomförandet av EU:s politiska mål, samtidigt som deras respektive komparativa fördelar och särdrag respekteras.

79.

Europaparlamentet uppmanar EIB och EBRD att på tidigaste möjliga stadium (under förhandsutvärderingen eller fastställandet av åtgärder) stärka sin expertis, sin strategi och sin programplanering inom de olika åtgärdsområdena och i synnerhet att stärka sitt samarbete rörande riskhanteringsinstrument (finansiella, operativa eller landsspecifika risker) i avsikt att förbättra kontrollen av befintliga risker.

80.

Europaparlamentet välkomnar den nya gemensamma handlingsplan som EIB, EBRD och Världsbanksgruppen enades om i november 2012, som syftar till att stödja den ekonomiska återhämtningen och tillväxten i Syd- och Sydösteuropa, och konstaterar att handlingsplanen omfattar gemensamma åtaganden till ett värde av mer än 30 miljarder euro för perioden 2013–2014. Parlamentet uppmanar EIB att förbinda sig att bidra med åtminstone 20 miljarder euro, i enlighet med överenskommelsen.

81.

Europaparlamentet upprepar sitt förslag att EU ska bli medlem av EIB.

82.

Europaparlamentet uppmanar EIB och andra berörda partner och intressenter att ytterligare förbättra sina förvaltningsmekanismer genom att bl.a. utveckla grundliga och sunda system för tillsyn, rapportering och kontroll.

83.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s förstärkta åtagande om öppenhet genom dess beslut att gå med i det internationella initiativet för öppenhet inom bistånd (International Aid Transparency Initiative, IATI).

84.

Europaparlamentet uppmanar banken att se till att dess mekanism för klagomål är helt oberoende och funktionell.

85.

Europaparlamentet begär att EIB uppfyller bestämmelserna i Århuskonventionen genom att upprätta ett offentligt dokumentregister, med syfte att garantera den rätt till tillgång till handlingar som är inskriven i EU-fördragen. Parlamentet uppmanar banken att uppfylla detta åtagande och att göra registret offentligt senast under 2014.

86.

Europaparlamentet kräver att nästa årsrapport kompletteras med ett antal övergripande resultatindikatorer för finansieringsverksamhetens effektivitet inom EIB:s huvudsakliga verksamhetsområden, den förväntade multiplikatoreffekten, i tillämpliga fall, och överföringen av finansiella fördelar inom de program som finansierats.

87.

Europaparlamentet upprepar och betonar att banken har ett ansvar för att öka öppenheten när det gäller valet av finansiella mellanhänder och partner för samfinansierade projekt och även när det gäller slutmottagarna.

88.

Europaparlamentet understryker att EIB bör minska byråkratin i syfte att tilldela finansiering på ett snabbare och mer effektivt sätt.

89.

Europaparlamentet uppmanar EIB att ytterligare stärka transparensen i sin utlåning genom finansiella mellanhänder, genom att årligen rapportera om sin utlåning till små och medelstora företag och tillhandahålla aggregerade uppgifter om nivån på utbetalningarna till små och medelstora företag, antal berörda små och medelstora företag, genomsnittlig lånevolym och sektorer som får stöd, inbegripet en bedömning av lånens tillgänglighet för små och medelstora företag och lånens effektivitet.

90.

Europaparlamentet uppmanar EIB att inte samarbeta med finansiella mellanhänder som uppvisar ett negativt mönster när det gäller transparens, bedrägeri, korruption, miljöpåverkan och sociala effekter. Parlamentet uppmuntrar EIB att ingå partnerskap med transparenta och ansvarsfulla finansiella mellanhänder som har etablerade förbindelser i den lokala ekonomin i varje verksamhetsland. EIB uppmanas i detta sammanhang att säkerställa större transparens, särskilt i låneverksamheten med mellanhänder, och att i ännu högre grad göra de vederbörliga kontrollerna för att undvika skatteparadis, transferprissättning, skattebedrägerier, skatteundandragande och aggressiv skatteflykt eller skatteplanering. Parlamentet anser att man bör upprätta en allmänt tillgänglig förteckning med strikta kriterier för val av finansiella mellanhänder. Parlamentet uppmanar EIB att öka sitt samarbete med de nationella offentliga kreditinstituten i syfte att maximera de positiva effekterna av sina finansieringsprogram för små och medelstora företag.

91.

Europaparlamentet uppmanar EIB att omedelbart inleda en omfattande revidering av sin policy beträffande icke samarbetsvilliga länder och territorier, med vederbörlig hänsyn till den senaste utvecklingen inom detta område på EU-nivå och på internationell nivå. Parlamentet uppmanar därför EIB att säkerställa att alla företag och finansinstitut som deltar i bankens projekt offentliggör de faktiska betalningsmottagarna i rättsliga strukturer med direkt eller indirekt koppling till företaget, bland annat fonder, stiftelser och bankkonton.

92.

Europaparlamentet begär vidare att EIB tillsammans med kommissionen upprättar en offentlig förteckning över uteslutna finansiella mellanhänder, baserad på deras tidigare aktiviteter när det gäller transparens, bedrägerier, kopplingar till offshore-jurisdiktioner och samhälls- och miljöpåverkan.

93.

Europaparlamentet anser att det är grundläggande att EIB behåller sitt AAA-kreditbetyg eftersom detta gjorde det möjligt för banken att låna 71 miljarder euro på de internationella kapitalmarknaderna under 2012 till rimlig ränta. Parlamentet uppmanar emellertid EIB att även stärka sin förmåga att prioritera projekt med större mervärde och högre risk.

94.

Europaparlamentet påminner om och betonar att det precis som tidigare år är nödvändigt att utöva banktillsyn över EIB:s verksamhet och begär att en juridisk studie görs för att finna en möjlig lösning i denna fråga.

95.

Europaparlamentet föreslår att denna kontroll av regleringen ska

96.

Europaparlamentet välkomnar de interna förändringarna inom EIB när det gäller den övergripande tillämpningen av bästa praxis för bankverksamhet. Parlamentet begär i samband med EIB:s verksamhet både inom och utanför EU att EIB:s bankpartner också följer bästa bankpraxis, som är förenlig med unionsregelverket om finansiella tjänster och med finansmarknadsstabiliteten. Parlamentet uppmanar vidare EIB att i sin årliga verksamhetsplan inkludera en översyn av ett verksamhetsområde, i avsikt att visa att bästa praxis för bankverksamhet ingår i bankens interna skriftliga förfaranden.

97.

Europaparlamentet uppmanar EIB att ytterligare öka transparensen och tillgängligheten i sin verksamhet och sina utvärderingar och resultat genom bättre tillgång till information, både internt till EIB:s personal, genom att möjliggöra deltagande på relevanta interna EIB-möten, och externt, till exempel genom webbplatsen.

98.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s åtgärder för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism och de förstärkta resurserna för att garantera efterlevnaden av bestämmelserna genom utnämningen av en ny chef med ansvar för regelefterlevnad för EIB-gruppen. Parlamentet ber om att regelbundet underrättas om de resultat som redovisas i den nya chefens rapport.

99.

Europaparlamentet uppmanar EIB att följa land för land-rapporteringen för att bekämpa finansiering av illegal verksamhet. Parlamentet anser att för att komma i fråga för EIB-finansiering måste alla mottagare som är registrerade inom olika jurisdiktioner, oavsett om de är bolag eller finansiella mellanhänder, i sina reviderade årsredovisningar lämna ut information på landsnivå om försäljning, tillgångar, anställda, vinst och skattebetalningar i varje land där de bedriver verksamhet. Parlamentet anser också att mottagarna måste offentliggöra sina avtal med värdstaterna och framför allt lämna ut uppgifter om skattesystemet i varje land där de bedriver verksamhet.

100.

Europaparlamentet begär att kontrollförfarandet anpassas för att hantera en framtida ökning av mängden finansieringsansökningar till följd av EIB:s kapitalökning och inom ramen för andra finansiella partnerskap, särskilt för riskhantering.

101.

Europaparlamentet begär att EIB rapporterar om de framsteg som gjorts när det gäller parlamentets tidigare rekommendationer, i synnerhet när det gäller hur EIB:s låneverksamhet i de olika regioner där verksamhet bedrivs påverkar sysselsättningen och skapandet av arbetstillfällen i de berörda regionerna och inom EU, samt när det gäller ekonomisk integration mellan EU och kandidat- och grannländerna.

102.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska investeringsbanken och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

9.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 378/13

—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (4),

—

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1096/2010 av den 17 november 2010 om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (6),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), när det gäller dess samspel med rådets förordning (EU) nr …/… om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (7),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2013 för antagande av förordning (EU) nr …/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (8),

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 3 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk bankmyndighet (9) och dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag (10),

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 3 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk försäkrings- och tjänstepensionsmyndighet (11) och dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag (12),

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 3 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet (13) och dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag (14),

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 18 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG vad gäller befogenheterna för Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska tillsynsmyndigheten (15), och av dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag (16),

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 25 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (17) samt sin ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag (18),

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 25 maj 2010 om förslaget till rådets förordning om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet (19) samt sin ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag (20),

—

med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 1 mars 2013 över ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska bankmyndigheten för budgetåret 2011,

—

med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 1 mars 2013 över ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för budgetåret 2011,

—

med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 1 mars 2013 över ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för budgetåret 2011,

—

med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 5 september 2013 över Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014 – alla avsnitt,

—

med beaktande av huvudprinciperna för effektiv banktillsyn (Core Principles for Effective Banking Supervision) som Baselkommittén för banktillsyn godkände den 13–14 september 2012 (21),

—

med beaktande av rapporten från FSB (Financial Stability Board) om viktiga attribut för effektiva rekonstruktionssystem för finansinstitut som offentliggjordes i oktober 2011,

—

med beaktande av principerna för god praxis för tillsynskollegier (Good practice principles on supervisory colleges) som Baselkommittén för banktillsyn publicerade i oktober 2010 (22),

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 22 januari 2014 i mål C-270/12 Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europeiska unionens råd och Europaparlamentet,

—

med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0133/2014), och av följande skäl:

A.

Finanskrisen har visat att en otillräcklig riskhantering och en ineffektiv, varierande och fragmenterad tillsyn över finansmarknaderna har bidragit till den finansiella instabiliteten och det bristande konsumentskyddet för finansiella tjänster.

B.

Europaparlamentet var en stark förespråkare av inrättandet av de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna), har verkat för mer samordningsbefogenheter och direkt tillsyn för ESA-myndigheterna och anser att de är centrala aktörer för skapandet av stabilare och säkrare finansmarknader och att unionen behöver en starkare och bättre samordnad övervakning på unionsnivå.

C.

Inrättandet av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) har höjt kvaliteten på och samstämdheten i den finansiella tillsynen på den inre marknaden. Detta är en utvecklingsprocess där medlemmar av tillsynsstyrelsen bör fokusera på unionens värderingar och intressen.

D.

Sedan ESFS inrättades har mikrotillsynen i unionen utvecklats i en snabbare takt än makrotillsynen.

E.

Europeiska centralbanken (ECB) får allt större befogenheter för mikro- och makroekonomisk tillsyn och måste vidta lämpliga åtgärder för att undvika intressekonflikter på grund av ECB:s penningpolitiska uppgifter.

F.

ESA-myndigheterna bör förebygga att de finansiella marknaderna i unionen fragmenteras.

G.

ESA-myndigheterna har bland annat i uppgift att verka för konvergens och att bidra till att öka kvaliteten i den löpande tillsynen. Det finns därför ett behov av att utveckla prestationsindikatorer som fokuserar på vilka resultat regleringen ger i den löpande tillsynen.

H.

ESA-myndigheterna har i huvudsak uppfyllt sitt mandat att bidra till lagstiftningsförfarandena och föreslå tekniska standarder.

I.

Även om förordningarna om inrättande av ESA-myndigheterna är nästan identiska, har de mycket olika tillämpningsområden.

J.

I fråga om tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande har kommissionen ansvaret för att, med eller utan ändringar, anta en ESA-myndighets förslag och bör ange utförliga skäl om avvikelser görs från dessa.

K.

Den direkta tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) utövar över kreditvärderingsinstitut kan förbättra tillsynskvaliteten på detta område.

L.

De tekniska standarderna för tillsyn antas som delegerade akter och garanterar att ESA-myndigheterna involveras på områden där de har större teknisk expertis för att utarbeta lagstiftning på lägre nivå.

M.

Enligt punkt 2 i den gemensamma överenskommelsen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om delegerade akter ska de tre institutionerna samarbeta under hela förfarandet, så att den delegerade befogenheten kan utövas korrekt och kontrolleras effektivt av parlamentet och rådet.

N.

Inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) var ett viktigt nästa steg mot en enhetlig tillsyn över banker i euroområdet och i de andra deltagande medlemsstaterna.

O.

Inrättandet av SSM har mycket stor betydelse för det institutionella införandet av mikro- och makrotillsyn i unionen med tanke på de tillsynsbefogenheter som ECB fått på dessa områden.

P.

Europeiska systemrisknämnden (ESRB) har lämnat värdefulla makroekonomiska rekommendationer för lagstiftningsprocessen, vilka dock endast delvis beaktades av kommissionen och medlagstiftarna inom området för penningmarknadsfonder, kapitalkrav, direktivet om bostadslåneavtal eller symmetriska långsiktiga garantiåtgärder i Solvens II (23).

Q.

ESRB har inga tvingande lagstiftningsmässiga uppgifter, inte ens i makroekonomiska frågor.

R.

Den rådgivande vetenskapliga kommittén har spelat en viktig och konstruktiv roll i genomförandet av ESRB:s dagordning, särskilt eftersom den har uppmuntrat ESRB att fokusera på kontroversiella och grundläggande frågor.

S.

Vissa av ESRB:s förslag kunde ha beaktats av medlagstiftarna eller kommissionen, om de hade lagts fram tidigare i lagstiftningsprocessen.

T.

ESRB inrättades under finanskrisen för att förhindra ytterligare kriser och bevara den finansiella stabiliteten.

U.

Den systemrisk som mycket låga räntor under en alltför lång tid innebär har aldrig nämnts i något uttalande från ESRB.

V.

Penningpolitiken kan avsevärt påverka kredit- och tillgångsprisbubblor, och därmed kan det uppstå en intressekonflikt mellan ECB:s penningpolitik och ESRB:s verksamhet.

W.

Enligt kommissionens första förslag skulle ESRB ha mer än dubbelt så många anställda än vad den faktiskt har, och omsättningen av behörig personal är förödande för dess arbete.

X.

ESRB:s uttalanden om förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (EMIR) har inte beaktats av Esma.

Y.

Med ESRB inrättat utanför ECB skulle det på grund av artikel 130 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) inte vara tillåtet för ESRB att rikta yttranden, rekommendationer eller varningar till ECB.

Z.

ESRB:s struktur och storleken på dess beslutsfattande organ hindrar en snabb beslutsprocess.

AA.

Enligt ESRB:s rekommendation 2011/3 bör centralbankerna ha en ledande roll i fråga om makrotillsyn, och följaktligen måste centralbankernas företrädare ingå i ESRB:s beslutsfattande organ.

AB.

Deltagandet i ESRB grundas på centralbankerna som har en viktig roll men som också har liknande perspektiv.

AC.

Stora delar av den sektorslagstiftning där särskilda befogenheter överförs till ESA-myndigheterna har ännu inte trätt i kraft, vilket gör det omöjligt för dessa att genomföra sina uppgifter i lika stor utsträckning.

AD.

Lagstiftningen avseende finansiella marknader, finansiella tjänster och finansiella produkter är mycket fragmenterad och de många olika lagtexterna skapar kryphål, dubbla rapporteringsskyldigheter, institutionell divergens, regleringsöverlappning och kan få oavsiktliga konsekvenser och negativa effekter för realekonomin.

AE.

Förenta staterna har inrättat en federal konsumentskyddsbyrå för finansiella varor och tjänster (Consumer Financial Protection Bureau), som har ett starkt mandat.

AF.

Transparens och oberoende är en viktig faktor för god styrning och det är viktigt att öka transparensen i ESA-myndigheternas arbete och deras oberoende.

AG.

Även om ESA-myndigheterna generellt sett bedriver ett transparent arbete genom att ge information på sina webbplatser finns det ett behov av ökad transparens i deras arbete och framsteg i fråga om de råd och förslag som ges samt mer information om frågor såsom expertgrupper och arbetsgrupper.

AH.

Kommissionen deltar såväl formellt som informellt i ESA-myndigheternas verksamhet, men deltagandet är ännu inte transparent och kommissionen bör få samma roll som parlamentet och rådet, så att ESA-myndigheternas oberoende inte äventyras.

AI.

Intressentgruppernas bidrag till ESA-myndigheternas arbete förefaller har varit begränsat.

AJ.

Ökad transparens är ytterst viktigt för intressentgrupperna för att skapa genomtänkta och genomförbara regler för finansmarknaderna, och samarbetet med marknadsaktörer skulle fungera mycket bättre om grupperna var mer transparenta i fråga om sammansättning och särskilda uppgifter.

AK.

ESA-myndigheterna bör stödja kommissionen genom att ge tillgång till sin sakkunskap i fråga om finansiella tjänster på ett transparent sätt.

AL.

ESA-myndigheterna bör bistå kommissionen och medlagstiftarna genom att bedöma i vilken utsträckning lagstiftningen uppfyller regleringsmålen och av transparensskäl offentliggöra denna bedömning. ESA-myndigheterna bör avge formella yttranden över den unionslagstiftning som föreslås och bedöma styrkan hos beläggen och analysen i de konsekvensbedömningar som görs av lagstiftningsförslaget.

AM.

I mål C-270/12 pekade avgörandet från Europeiska unionens domstol på möjligheten av ett utvidgat verksamhetsområde för det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) enligt artikel 114 i EUF-fördraget jämfört med den rådande tolkningen av domen i mål C-9/56 Meroni  (24) vid tidpunkten då ESFS inrättades, och kommissionen bör därför bedöma de möjliga följderna av detta i samband med den kommande översynen av ESFS.

AN.

Tillsyn från ECB av finansiella konglomerat som bedriver bank- och försäkringsverksamhet begränsas av den rättsliga grunden för SSM.

AO.

Inrättandet av SSM ändrar på det underliggande tillsynssystemet för ESFS och skapar ett visst mått av asymmetri mellan de olika myndigheterna och deras tillsynsområden.

AP.

Efter SSM:s ikraftträdande är det särskilt viktigt att undvika tillsynsarbitrage, garantera lika spelregler och säkerställa att den inre marknaden fungerar väl, förebygga snedvridningar och bevara de grundläggande friheterna.

AQ.

ECB och ESA-myndigheterna har olika rapporteringsstandarder och redovisningsintervaller och inrättandet av SSM kan innebära en allvarlig risk för att rapporteringskraven dubbleras om nationella myndigheter inte samarbetar tillräckligt med SSM och ESA-myndigheterna.

AR.

Rätten att undersöka möjliga överträdelser av unionslagen och möjligheten till bindande medling har sällan utnyttjats, och ESA-myndigheterna har endast mycket begränsade möjligheter att initiera undersökningar av påstådda lagöverträdelser från nationella behöriga myndigheters sida.

AS.

När det gäller möjliga överträdelser av unionslagen tas de beslut som berör nationella tillsynsmyndigheter av de nationella tillsynsmyndigheterna inom ESA-myndigheternas tillsynsstyrelser.

AT.

Tack vare ESA-myndigheternas bindande medlingsbefogenheter har många nyttiga lösningar kunnat finnas mellan de nationella tillsynsmyndigheterna.

AU.

Det har visat sig vara svårt för nationella företrädare att skilja mellan rollen som chef för en nationell behörig myndighet och rollen som europeisk beslutsfattare, vilket har satt deras förmåga att verkligen respektera kravet att handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse i enlighet med artikel 42 i ESA-förordningarna på prov.

AV.

Inbördes påverkan har inte fungerat som planerades då ESA-myndigheterna först utformades, och det är nödvändigt att göra det möjligt för ESA-myndigheterna att stimulera utvecklingen av denna.

AW.

Vissa ESA-myndigheter har fortfarande svårt att inhämta den information i erforderligt format som de behöver för sitt arbete. EBA har varit tvungen att utföra stresstester, men har i vissa fall varken haft de nödvändiga rättsliga befogenheterna för att inhämta de erforderliga uppgifterna för testerna eller de rättsliga befogenheterna att granska de uppgifter som förefaller vara inkorrekta.

AX.

ESA-myndigheterna kan avstå från att begära viss nödvändig information då man förväntar sig att detta skulle avslås av deras tillsynsstyrelser.

AY.

Man har nyligen enats om lagstiftning där ESA-myndigheterna får stärkta befogenheter att utreda påstådda överträdelser eller utebliven tillämpning av unionsrätten, enligt vilken behöriga myndigheter ska förse relevant ESA-myndighet med all information som anses nödvändig, och undersöka om lagstiftningen tillämpas i enlighet med unionsrätten.

AZ.

I samband med inrättandet av SSM gjordes vissa framsteg när det gäller att ge EBA de nödvändiga befogenheterna att direkt begära in information, men denna kompetens behöver även ges till de andra ESA-myndigheterna.

BA.

Riktlinjer har visat sig vara ett värdefullt och nödvändigt verktyg för att fylla de regleringsluckor där ESA-myndigheterna inte fått några befogenheter i sektorslagstiftningen.

BB.

ESA-myndigheterna har faktiskt befogenheter att övervaka genomförandet av unionsrätten i medlemsstaterna, men saknar resurser för att bedöma den faktiska efterlevnaden av denna.

BC.

Det första direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID I-direktivet) (25) har genomförts i samtliga medlemsstater, men vissa medlemsstater underlåter att tillämpa och genomföra konsumentskyddsbestämmelserna i praktiken.

BD.

ESA-företrädares deltagande i tillsynskollegier har förbättrat kollegiernas funktion, men det har endast gjorts begränsade framsteg när det gäller att förbättra den tillsynsmässiga konvergensen.

BE.

Rösträtterna i ESA-myndigheternas tillsynsstyrelser är inte proportionella mot de berörda medlemsstaternas storlek, vilket för närvarande också är fallet inom ECB och andra EU-byråer.

BF.

De förändringar av EBA:s ursprungliga röstsystem som säkerställde en rättvis behandling av medlemsstaterna och smidiga arbetsvillkor för ESA-myndigheterna var en eftergift till vissa medlemsstater och gjorde beslutsfattandet i tillsynsstyrelsen mer betungande och svårhanterligt.

BG.

Det får inte ske någon diskriminering på grund av ålder eller kön när ESA-myndigheternas ordförande utses, och denna post bör utlysas på ett omfattande sätt i hela unionen.

BH.

Ordföranden, den verkställande direktören och ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelserna bör kunna handla oberoende och uteslutande i unionens intresse.

BI.

Vissa nationella tillsynsmyndigheter från medlemsstaterna har haft svårigheter att lämna sitt obligatoriska bidrag till ESA-myndigheternas budgetar.

BJ.

Obligatoriska bidrag från medlemsstaterna står i strid med ESA-myndigheternas oberoende.

BK.

ESA-myndigheterna har uppgett att de har haft svårigheter att anställda personer på en viss nivå och att resursbrist begränsar deras möjligheter att uppfylla sina uppgifter då personstyrkan och de tillgängliga resurserna inte står i proportion till de uppgifter som ska utföras.

BL.

ESA-myndigheternas nuvarande finansieringssystem, som är ett system med blandad finansiering, är oflexibelt, skapar administrativa bördor och utgör ett hot mot myndigheternas oberoende.

BM.

Regleringsmandatet att utveckla genomförandeakter och delegerade akter har varit en prioritet för ESA-myndigheterna i inrättningsfasen och har fått en oproportionerlig vikt i deras arbetsbörda jämfört med andra ansvarsområden.

BN.

ESA-myndigheterna har inte kunnat avsätta tillräckliga resurser för sin huvudsakliga uppgift, nämligen att göra ekonomiska analyser av finansmarknaderna (enligt artikel 8.1 g i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010), vilket är en nödvändig grund för att utarbeta regler av kvalitet.

BO.

Den gemensamma uppgiften att lägga fram en konsumenttrendrapport innebär att alla medlemsstater måste inhämta uppgifter om sådana trender.

BP.

EBA saknar fortfarande rättslig grund i betaltjänstdirektivet, konsumentkreditdirektivet (26) och andra direktiv.

BQ.

Vissa krav som ESA-myndigheter utarbetat för alla marknadsaktörer ansågs av vissa vara kostsamma, olämpliga och oproportionerliga mot aktörernas storlek och affärsmodeller, och sektorslagstiftningen gav inte alltid tillräcklig flexibilitet för tillämpningen av unionslagstiftningen.

BR.

ECB har rätt att delta i rådets arbetsgrupper medan ESA-myndigheterna i stort sett är uteslutna från den formella beslutsprocessen.

BS.

När det gäller konsumentskydd varierade ESA-myndigheternas insatser, resursåtgång och resultat och de var särskilt svaga hos EBA.

BT.

Svag bolagsstyrning och bristfälliga system för offentliggörande var starkt bidragande faktorer till den nuvarande krisen.

BU.

De nya tillsynsprinciperna från Baselkommittén inbegriper två nya principer om bolagsstyrning samt transparens och offentliggörande.

BV.

Vilseledande försäljning, illojal konkurrens och profiterande på andras bekostnad (”rent seeking”) kan skada konsumenterna.

BW.

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och EBA tillhandhöll inga egentliga konsumenttrendrapporter.

BX.

Man väntar fortfarande på att ESRB ska offentliggöra sin rapport om finansiell stabilitet, vilket ECB-chefen Mario Draghi har utlovat.

BY.

Behovet av att fatta beslut i konsumentskyddsfrågor kräver en motsvarande sakkunskapsnivå bland ESA-myndigheternas medlemmar även om vissa av dem inte har sådana uppdrag i sina hemmedlemsstater.

BZ.

Klausulerna om skyddsåtgärder i artikel 38.1 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 begränsar möjligheterna till medling enligt artiklarna 18 och 19, och därför, särskilt i fall av gränsöverskridande koncernrekonstruktion enligt direktivet om återhämtning och rekonstruktion av banker, ligger befogenheterna för det slutliga beslutsfattandet hos den medlemsstat som har budgetansvar för det berörda institutet.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före den 1 juli 2014 lägga fram lagstiftningsförslag om översyn av förordningarna (EU) nr 1092/2010, (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010 och (EU) nr 1096/2010 till parlamentet, i enlighet med de detaljerade rekommendationer som återfinns i bilagan och som grundar sig på den erfarenhet som gjorts sedan ESA-myndigheterna inrättades och på en djupanalys av den rättsliga grunden och de alternativ som står till buds enligt artikel 114 i EUF-fördraget, inbegripet den senare tidens rättspraxis.

2.

Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

3.

Europaparlamentet anser att de begärda förslagens finansiella konsekvenser bör täckas av lämpliga budgetanslag från unionens budget, med hänsyn tagen till ESA-myndigheternas möjlighet att dra av avgifter från enheter som står under deras tillsyn.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet.

9.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 378/27

—

med beaktande av artiklarna 1, 10 och 16 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt artiklarna 15 och 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 11 i EU-fördraget och institutionernas skyldighet att föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 41 (rätt till god förvaltning) och 42 (rätt till tillgång till handlingar),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (1),

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1700/2003 av den 22 september 2003 om ändring av förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 om öppnandet för allmänheten av Europeiska ekonomiska gemenskapens och Europeiska atomenergigemenskapens historiska arkiv (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om allmänhetens tillgång till handlingar åren 2009–2010 (3),

—

med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol och tribunalen om tillgång till handlingar, i synnerhet domstolens domar i målen Access Info Europe (mål C-280/11 P), Donau Chemie (C-536/11), IFAW mot kommissionen (C-135/11) (4), My Travel (C-506/08 P), Turco (förenade målen C-39/05 P och C-52/05 P), och tribunalens domar i målen In ‘t Veld mot rådet (T-529/09), Tyskland mot kommissionen (T-59/09), EnBW mot kommissionen (T-344/08), Sviluppo Globale (T-6/10), Internationaler Hilfsfonds (T-300/10), European Dynamics (T-167/10), Jordana (T-161/04) och CDC (T-437/08),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 30 april 2008 till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (COM(2008)0229),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 20 mars 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (COM(2011)0137),

—

med beaktande av 2008 års konvention från Europarådet om tillgång till officiella handlingar,

—

med beaktande av årsrapporterna för 2011 och 2012 från rådet, kommissionen och Europaparlamentet om tillgång till handlingar som lämnas in enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1049/2001,

—

med beaktande av 2010 års ramavtal om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 12 september 2013 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2012 (5), och av den 17 december 2009 om de förbättringar som behövs av den rättsliga ramen för tillgång till handlingar sedan Lissabonfördraget trätt i kraft (förordning (EG) nr 1049/2001) (6),

—

med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2012,

—

med beaktande av artiklarna 48 och 104.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0148/2014), och av följande skäl:

A.

Lissabonfördraget har varit i kraft i fyra år. Artikel 15 i EUF-fördraget upprättar en konstitutionell ram för EU:s institutionella öppenhet och fastställer den grundläggande rätten för EU-medborgarna samt alla fysiska och juridiska personer att få tillgång till handlingar från EU:s institutioner, organ och byråer. Denna rättighet bör utövas i enlighet med de allmänna principer och begränsningar som fastställts i de förordningar som antagits av parlamentet och rådet.

B.

I artikel 298 i EUF-fördraget föreskrivs att EU-förvaltningen ska vara öppen, effektiv och oberoende.

C.

Det är en allmän regel att det bör ges fullständig tillgång till lagstiftningshandlingar, medan undantagen rörande andra dokument än lagstiftningshandlingar bör begränsas.

D.

Öppenhet är en förutsättning för en demokratisk europeisk union av medborgare som kan delta fullt ut i den demokratiska processen och utöva offentlig kontroll. En öppen förvaltning främjar medborgarnas intressen, kampen mot korruption samt legitimiteten i unionens politiska system och lagstiftning.

E.

Att allmänheten i stor utsträckning har tillgång till handlingar är en viktig del av en levande demokrati.

F.

I en fungerande demokrati bör det inte vara nödvändigt för medborgarna att behöva lita till visselblåsare för att garantera öppenhet rörande deras regeringars behörighet och verksamhet.

G.

Medborgarna har rätt att få veta hur beslutsprocessen fungerar och hur deras företrädare agerar samt att ställa dessa till svars och få reda på hur de offentliga medlen fördelas och används.

H.

EU:s lagstiftning om tillgång till handlingar tillämpas fortfarande inte korrekt av unionens förvaltning. Undantagen i förordning (EG) nr 1049/2001 tillämpas rutinmässigt snarare än i undantagsfall av förvaltningen.

I.

I enlighet med rättspraxis måste en institution som beslutar att neka tillgång till en handling som den har ombetts lämna ut i princip förklara hur utlämnandet av denna handling konkret och faktiskt kan undergräva det intresse som skyddas av ett av de undantag som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 (se In ‘t Veld mot rådet (7)).

J.

Man får inte fastställa att det föreligger ett särskilt angivet och förutsebart hot mot intresset i fråga enbart av fruktan för att avslöja för EU-medborgarna att det förekommer meningsskiljaktigheter mellan institutionerna rörande den rättsliga grunden för EU:s internationella verksamhet och för att därmed skapa tvivel om denna verksamhets lagenlighet (se In ‘t Veld mot rådet (8)).

K.

Sex av tio av Europeiska ombudsmannens utredningar av ärenden som ska fungera som vägledning för institutionerna (s.k. star cases) under 2012 rörde öppenhet.

L.

Statistiken för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 visar att antalet ursprungliga ansökningar har minskat i alla tre institutionerna.

M.

Antalet angivna handlingar som begärs utlämnade har minskat i parlamentet (från 1 666 år 2011 till 777 år 2012). Andelen icke-angivna handlingar som begärs utlämnade, t.ex. ”alla dokument som berör…” har ökat i parlamentet (från 35,5 procent år 2011 till 53,5 procent år 2012). Antalet angivna handlingar från rådet som begärs utlämnade har minskat (från 9 641 år 2011 till 6 166 år 2012) (9).

N.

De kvantitativa uppgifter som presenterats i årsrapporten för 2012 visar att både kommissionen (från 12 procent år 2011 till 17 procent år 2012) och rådet (från 12 procent år 2011 till 21 procent år 2012) allt oftare helt har nekat tillgång till en handling, medan parlamentet uppvisar stabila siffror för att helt neka tillgång till en handling (5 procent både år 2011 och 2012).

O.

Kommissionen uppvisar en betydande ökning av bekräftande ansökningar (från 165 år 2011 till 229 år 2012), vilket får som resultat en liten ökning av helt ändrade beslut, en minskning av delvis ändrade beslut och en ökning av bekräftade beslut, medan både rådet och parlamentet uppvisar relativt stabila siffror för bekräftande ansökningar (rådet: från 27 år 2011 till 23 år 2012; parlamentet: från 4 år 2011 till 6 år 2012).

P.

Ett antal ansökningar har lett till att klagomål inlämnats till Europeiska ombudsmannen (kommissionen: från 10 år 2011 till 20 år 2012; rådet: från 2 år 2011 till 4 år 2012; parlamentet: 1 både år 2011 och 2012).

Q.

Europeiska ombudsmannen avslutade ett antal ärenden år 2011 och 2012 med kritiska anmärkningar eller förslag på ytterligare åtgärder (kommissionen: från 10 av 18 år 2011 till 8 av 10 år 2012; rådet: inga uppgifter; parlamentet: från 0 av 0 år 2011 till 1 av 1 år 2012).

R.

Ett antal ansökningar om tillgång till handlingar har lett till att ärenden inletts i tribunalen eller har överklagats till domstolen (kommissionen: från 15 ärenden och 3 överklaganden år 2011 till 14 ärenden och 1 överklagande år 2012; rådet: från 1 ärende och 2 överklaganden år 2011 till 1 överklagande år 2012 (10); parlamentet: inga varken år 2011 eller 2012).

S.

Tribunalen har huvudsakligen fällt avgöranden till förmån för större öppenhet, eller har fastställt förtydliganden av förordning (EG) nr 1049/2001 i ett antal mål (kommissionen: 5 av 6 (11) år 2011 och 5 av 5 år 2012 (12); rådet: 1 av 1 år 2011 (Access Info Europe, T-233/09) och 1 av 4 år 2012 (In ‘t Veld, T-529/09); parlamentet: 1 av 2 år 2011 (13) (Toland, T-471/08) och 1 av 1 år 2012 (Kathleen Egan och Margaret Hackett, T-190/10)).

T.

Domstolen har huvudsakligen fällt avgöranden till förmån för större öppenhet i följande mål – kommissionen: 1 av 1 år 2011 (My Travel, C-506/08) och 1 av 3 år 2012 (IFAW, C-135/11 P) (14); rådet och parlamentet: inga avgöranden varken år 2011 eller 2012).

U.

Varken kommissionens, rådets eller parlamentets årsrapporter innehåller jämförbara statistiska uppgifter. De tre institutionerna följer inte samma standard när det gäller statistikrapporteringens fullständighet.

V.

Det skäl som det oftast hänvisas till när det gäller undantag är skydd av beslutsprocessen, vilket används av kommissionen och rådet vid behandling av ursprungliga ansökningar (kommissionen: 17 procent år 2011 och 20 procent år 2012; rådet: 41 procent både år 2011 och 2012). Skydd av internationella förbindelser var det näst vanligaste skälet som åberopades av rådet. När det gäller parlamentet var skydd av privatlivet och den enskildes integritet det vanligaste undantaget.

W.

Institutionerna har underlåtit att tillämpa artikel 15.2 och 15.3 femte stycket i EUF-fördraget rörande Europaparlamentets och rådets skyldighet att hålla offentliga möten när de överlägger om ett utkast till en lagstiftningsakt, och att offentliggöra handlingar som rör lagstiftningsförfarandena enligt bestämmelserna som fastställs i de förordningar som avses i artikel 15.3 andra stycket.

X.

Enligt artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1049/2001 ska undantag till öppenhet göras ”om utlämnande av handlingen allvarligt skulle undergräva institutionens beslutsförfarande, om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet”. Denna bestämmelse trädde i kraft före Lissabonfördraget och måste bringas i överensstämmelse med artikel 15 i EUF-fördraget.

Y.

Domstolens avgörande i målet rörande Access Info Europe (15) slår fast att offentliggörandet av namnen på medlemsstaterna och deras förslag inte skadar beslutsprocessen. Tribunalen hade i sitt tidigare avgörande i detta mål fastställt att ”medborgarnas utövande av sina demokratiska rättigheter förutsätter att de har möjlighet att i detalj följa beslutsförfarandet”.

Z.

Internationella avtal har en bindande inverkan på EU:s lagstiftning. Handlingar med anknytning till dem bör i princip vara offentliga, utan att detta är till förfång för legitima undantag. Tillämpningen av undantaget för skydd av internationella förbindelser gäller i enlighet med punkt 19 i In ‘t Veld mot rådet (T-529/09).

AA.

Trepartsmöten mellan kommissionen, parlamentet och rådet är utmärkande för utarbetandet av EU:s lagstiftning. Trepartsmötena är inte offentliga, och handlingar rörande informella trepartsmöten, inklusive dagordningar och sammanfattande rapporter, görs inte automatiskt tillgängliga för vare sig allmänheten eller parlamentet, vilket strider mot artikel 15 i EUF-fördraget.

AB.

Handlingar som utarbetas eller innehas av ordförandelandet i rådet i förbindelse med dess arbete i denna roll bör vara tillgängliga i enlighet med EU:s regler om öppenhet.

AC.

Förhandlingarna om översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 har befunnit sig i ett dödläge. Den nya rättsakten måste föreskriva en betydligt större öppenhet än vad som för närvarande är fallet.

AD.

En begäran om sammanträden inom stängda dörrar i parlamentet bör i princip behandlas i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001. Sådana begäranden bör bedömas av parlamentet i varje enskilt fall och bör inte beviljas per automatik.

AE.

Klassificeringen av handlingar som tillhörande olika sekretessnivåer i enlighet med 2010 års ramavtal om förhållandet mellan parlamentet och kommissionen, eller som ”känsliga handlingar” enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001 bör göras på grundval av grundliga och noggranna och överväganden. Överklassificering leder till en onödig och oproportionerlig sekretess rörande handlingar och till att sammanträden hålls inom stängda dörrar utan lämplig motivering.

AF.

Öppenhet är och förblir normen, även när det gäller program för samarbete rörande karteller (s.k. cartel leniency programmes). Ett automatiskt förbud mot utlämnande av handlingar utgör en överträdelse av den öppenhetsregel som föreskrivs i fördragen. Sekretess utgör undantaget och måste motiveras från fall till fall av nationella domare med avseende på skadeståndstalan.

AG.

Det förordas att EU-riktlinjer utarbetas som ett användbart verktyg för domare. I dessa riktlinjer måste man skilja mellan ett företags handlingar och kartellhandlingar som innehas av kommissionen.

1.

Europaparlamentet påminner om att öppenhet är normen och att Lissabonfördraget fastställer den grundläggande rätten till tillgång till handlingar.

2.

Europaparlamentet påminner om att bredast möjliga tillgång till handlingar för allmänheten behövs för att på ett effektivt sätt göra det möjligt för medborgarna och det civila samhället att ha synpunkter på alla aspekter av EU:s verksamhet.

3.

Europaparlamentet påminner om att öppenhet stärker allmänhetens förtroende för EU-institutionerna genom att göra det möjlig för medborgarna att få information och delta i unionens beslutsprocess och på så sätt bidra till att göra EU mer demokratiskt.

4.

Europaparlamentet påminner om att alla beslut som nekar tillgång till handlingar måste bygga på tydligt och noggrant fastställda rättsliga undantag, och åtföljas av motiverade och särskilda skäl som gör det möjligt för medborgarna att förstå nekandet av tillgång till handlingen och att på ett effektivt sätt använda sig av de rättsmedel som finns att tillgå.

5.

Europaparlamentet påminner om behovet att upprätta en lämplig balans mellan öppenhet och dataskydd, så som framgår av rättspraxisen i samband med målet Bavarian Lager, och betonar att dataskyddet inte får ”missbrukas”, i synnerhet inte för att dölja intressekonflikter och otillbörlig påverkan inom EU:s förvaltning och beslutsfattande. Parlamentet påpekar att Europeiska unionens domstols dom i målet Bavarian Lager grundas på den nuvarande formuleringen av förordning (EG) nr 1049/2001 och inte förhindrar att man ändrar formuleringen, vilket är nödvändigt och angeläget, inte minst sedan rätten till tillgång till handlingar tydligt fastställts i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

6.

Europaparlamentet uppmanar institutionerna, organen och byråerna att strängt tillämpa förordning (EG) nr 1049/2001, och att då ta fullständig hänsyn till all rättspraxis som står i samband med denna förordning, samt att anpassa sina befintliga interna bestämmelser till ordalydelsen och andan i förordningen, särskilt när det gäller tidsfristerna för att besvara begäranden om tillgång till handlingar, på ett sådant sätt att detta inte resulterar i längre tidsfrister. Parlamentet uppmanar rådet att offentliggöra protokollen från rådets arbetsgrupper, inklusive – i ljuset av målet Access Info Europe – vilka medlemsstater det rör sig om och deras förslag.

7.

Europaparlamentet uppmanar institutionerna, organen och byråerna att noggrant bedöma möjligheterna för begränsad tillgång till en handling, en tabell, ett diagram, ett stycke eller en fras när de tillämpar förordning (EG) nr 1049/2001.

8.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att vidareutveckla en mer proaktiv strategi för öppenhet genom att på sina webbplatser offentliggöra så många kategorier av handlingar som möjligt, även interna administrativa handlingar, och genom att inkludera dessa i sina offentliga register. Parlamentet anser att denna strategi bidrar till att säkerställa verklig öppenhet och förhindra onödiga rättstvister som kan medföra onödiga kostnader och bördor för både institutionerna och medborgarna.

9.

Europaparlamentet uppmanar institutionerna, organen och byråerna att fullt ut genomföra artikel 11 i förordning (EG) nr 1049/2001 och att upprätta offentliga register över handlingar med tydliga och tillgängliga strukturer, ändamålsenliga sökfunktioner, regelbundet uppdaterad information om nya handlingar som upprättats och registrerats, hänvisningar till handlingar som inte är offentliga samt, för att bistå offentliga användare, instruktioner om vilka typer av handlingar som ingår i ett visst register.

10.

Europaparlamentet uppmanar institutionerna, organen och byråerna att systematiskt och utan dröjsmål i sina register över handlingar offentliggöra alla handlingar som tidigare inte varit offentligt tillgängliga och som lämnats ut till följd av begäranden från allmänheten om tillgång till handlingar.

11.

Europaparlamentet uppmanar förvaltningarna att tillhandahålla ett fullständigt tillkännagivande av alla de handlingar som faller inom ramen för en begäran om tillgång till handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001, efter det att den ursprungliga ansökan inkommit.

12.

Europaparlamentet betonar att användning av Europeiska ombudsmannen är en värdefull valmöjlighet om beslutet att neka tillgång till en handling har bekräftats av den berörda förvaltningen. Parlamentet påminner dock om att det inte finns någon möjlighet att driva igenom ombudsmannens beslut.

13.

Europaparlamentet betonar att rättstvister medför mycket långa behandlingstider, en risk för höga och till och med oöverkomliga kostnader och en osäker utgång, vilket lägger en orimlig börda på medborgare som vill bestrida ett beslut att (delvis) neka tillgång till en handling. Parlamentet betonar att detta i praktiken betyder att det inte finns något effektivt rättsmedel att tillgripa mot ett avslag på en begäran om att få tillgång till handlingar.

14.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att utan dröjsmål anta snabbare, mindre krångliga och mer tillgängliga förfaranden för att behandla klagomål rörande avslag på begäranden om tillgång till handlingar, så att behovet av rättstvister minskas och en kultur som bygger på verklig öppenhet skapas.

15.

Europaparlamentet betonar att det i årsrapporterna från de tre institutionerna och från organen och byråerna bör presenteras siffror i jämförbara format, som till exempel bör inbegripa antal handlingar som har begärts utlämnade, antalet ansökningar, antalet dokument till vilka (begränsad) tillgång har beviljats, antalet ansökningar som beviljades före och efter en bekräftande ansökan, antalet fall i vilka tillgång har beviljats av domstolen, antalet fall i vilka begränsad tillgång har beviljats av domstolen och antalet fall i vilka tillgång har nekats.

16.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att avhålla sig från att kräva att motparten ska stå för kostnaderna för domstolsförhandlingar, och att försäkra sig om att medborgarna inte hindras från att invända mot beslut på grund av brist på ekonomiska resurser.

17.

Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna måste anpassa sig till den nya ram rörande öppenhet som fastställdes i Lissabonfördraget, något som belystes genom målet Tyskland mot kommissionen (T-59/09), i vilket Tyskland motsatte sig utlämnandet av handlingar rörande ett formellt tillkännagivande riktat till Tyskland, och då åberopade skyddet av det allmänna samhällsintresset i samband med internationella förbindelser. Tribunalen fastställde dock att ”internationella förbindelser” ska anses vara ett EU-rättsligt begrepp som därmed inte kan tillämpas på kommunikationen mellan kommissionen och en medlemsstat.

18.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att förbättra svarstiden på en begäran om tillgång till handlingar och en bekräftande ansökan.

19.

Europaparlamentet är fast beslutet att undersöka hur öppenheten i överläggningarna i dess presidium och dess talmanskonferens kan stärkas, t.ex. genom att föra detaljerade protokoll och offentliggöra dessa.

20.

Europaparlamentet ger uttryck för sin besvikelse över att det sedan parlamentet i december 2011 antog sin ståndpunkt vid första behandlingen avseende översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 inte gjorts några framsteg, eftersom rådet och kommissionen inte tyckts ha varit redo att inleda förhandlingar om sakfrågor. Parlamentet uppmanar därför rådet att äntligen påbörja översynen av förordning (EG) nr 1049/2001. Rådet och parlamentet uppmanas att komma överens om en ny rättsakt som föreskriver betydligt större öppenhet, däribland en faktisk tillämpning av artikel 15 i EUF-fördraget.

21.

Europaparlamentet uppmanar alla EU:s institutioner, organ och byråer att tillämpa förordning (EG) nr 1049/2001 på ett sätt som överensstämmer med bestämmelserna i Århuskonventionen. Parlamentet stöder fullt ut Europeiska läkemedelsmyndighetens policy att på begäran offentliggöra rapporter från kliniska prövningar av läkemedel på unionsmarknaden när beslutsprocessen för läkemedlet i fråga slutförts. Parlamentet betonar att man vid en översyn av förordning (EG) nr 1049/2001 till fullo bör respektera Århuskonventionen och definiera eventuella undantag i överensstämmelse med den konventionen.

22.

Europaparlamentet rekommenderar att alla EU-institutioner eller organ utifrån sina egna ledningsstrukturer utser en insynsansvarig som ska vara ansvarig för att reglerna följs och praxis förbättras.

23.

Europaparlamentet uppmanar alla institutioner att utvärdera och, där så är nödvändigt, se över sina interna strukturer för rapportering av förseelser, och pekar på behovet av skydd för visselblåsare. Parlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen att rapportera till parlamentet om sina erfarenheter både av de nya visselblåsarbestämmelser för EU-anställda som antogs 2012 och av genomförandeåtgärderna för dessa bestämmelser. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag om att skydda visselblåsare inte bara moraliskt utan även ekonomiskt för att i vederbörlig ordning skydda och stödja visselblåsare som en del av det demokratiska systemet.

24.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att se till att det finns en överensstämmelse mellan årsrapporterna när det gäller tillgång till handlingar, och att presentera liknande statistik i en förenlig form och i den mest fullständiga och omfattande utsträckning som är möjligt (t.ex. i tabeller i bilagan som möjliggör en direkt jämförelse).

25.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att använda sig av de rekommendationer som parlamentet lade fram i sin förra resolution om allmänhetens tillgång till handlingar.

26.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att lämna ett svar på parlamentets rekommendationer i sina årliga rapporter om öppenhet och insyn.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka insynen i expertgrupper och grupper inom kommittésystemet genom att öppna deras sammanträden för allmänheten och offentliggöra rekryteringsförfarandet för deras medlemmar, såväl som information om medlemskap, förfaranden, handlingar som tas under övervägande, röster, beslut och mötesprotokoll, vilka alla bör offentliggöras på nätet i ett standardiserat format. Medlemmar i expertgrupper och i grupper inom kommittésystemet måste i förväg uppge om de har personliga intressen i de ärenden som diskuteras. Kommissionen uppmanas att förbättra och fullt ut genomföra interna riktlinjer för alla generaldirektorat om rekryteringsförfaranden (bl.a. med avseende på en välavvägd sammansättning, policy om intressekonflikter och offentliga upphandlingar) och bestämmelserna om ersättning, och att rapportera om detta inte bara i årsrapporten om tillgång till handlingar, utan även i generaldirektoratens årliga verksamhetsrapporter. Kommissionen uppmanas att i synnerhet rapportera om den rådgivande gruppen för berörda parter i samband med det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och parlamentet att säkra större insyn i de informella trepartsmötena genom att hålla dessa möten offentligt och genom att offentliggöra dokumentation – däribland kalendrar, dagordningar, mötesprotokoll, granskade dokument, ändringsförslag, fattade beslut, information om delegationer från medlemsstaterna samt deras ståndpunkter och protokoll – i ett standardiserat och lättillgängligt format på nätet, automatiskt och utan att det påverkar undantagen i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1049/2001.

29.

Europaparlamentet påminner om att artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001 om känsliga handlingar är en kompromiss som inte längre speglar de nya konstitutionella och rättsliga förpliktelser som införts sedan Lissabonfördragets ikraftträdande.

30.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att offentliggöra uppdaterade uppgifter om antalet sekretessbelagda handlingar som de innehar enligt sitt klassificeringssystem.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en förordning som fastställer tydliga regler och kriterier för klassificering av handlingar av EU:s institutioner, organ och byråer.

32.

Europaparlamentet uppmanar institutionerna att bedöma och motivera begäranden om sammanträden inom stängda dörrar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001.

33.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att inrätta en oberoende tillsynsmyndighet på EU-nivå för klassificering av handlingar och granskning av varje begäran om att hålla sammanträden inom stängda dörrar.

34.

Europaparlamentet uppmanar institutionerna att för medborgarna offentliggöra och tillgängliggöra handlingar som rör Europeiska unionens budget, dess genomförande samt mottagare av medel och bidrag från unionen. Dessa handlingar ska även finnas tillgängliga via en särskild webbplats och databas samt i en databas om finansiell transparens i unionen.

35.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över det rutinmässiga bruket av undantaget för skydd av internationella förbindelser som en motivering för klassificering av handlingar.

36.

Europaparlamentet påminner om att när en institution beslutar att neka tillgång till en handling som man har fått en begäran om att lämna ut måste denna institution i princip förklara hur ett utlämnande av denna handling uttryckligen och rent faktiskt skulle undergräva det allmänna samhällsintresset när det gäller internationella förbindelser.

37.

Europaparlamentet betonar att ett sådant förfarande, dessa principer till trots, fortfarande inte tillämpas i praktiken, vilket framgår av tribunalens avgörande i mål T-529/09 (In ‘t Veld mot rådet) rörande rådets vägran att tillåta tillgång till ett yttrande från dess juridiska avdelning om avtalet mellan EU och Förenta staterna om programmet för att spåra finansiering av terrorism.

38.

Europaparlamentet understryker att yttrandena från institutionernas juridiska avdelningar i princip måste lämnas ut, vilket understryktes av domstolens avgörande i målet Turco, där det fastställs att ”i enlighet med vad som anges i skäl 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 är syftet med förordningen att ge allmänheten så stor tillgång som möjligt till institutionernas handlingar” (16).

39.

Europaparlamentet påminner om att den berörda institutionen, innan den bedömer huruvida undantaget i artikel 4.2 andra strecksatsen om skydd för juridisk rådgivning är tillämpligt, måste förvissa sig om att den handling som institutionen ombeds att lämna ut verkligen rör juridisk rådgivning och, om så är fallet, besluta vilka delar av handlingen som faktiskt berörs av detta och som därför kan omfattas as undantaget (Turco, punkt 38).

40.

Europaparlamentet uppmanar institutionerna att foga sig efter domen i målet rörande Turco om yttranden från juridiska avdelningar som utarbetas inom ramen för lagstiftningsförfarandet, där det fastställdes att det är ”öppenhet i just detta hänseende [som] gör det möjligt att öppet diskutera skillnaderna mellan olika ståndpunkter [och som] bidrar till att öka institutionernas legitimitet i de europeiska medborgarnas ögon och till att öka deras förtroende” och att det ”snarare [är] avsaknaden av information och debatt som kan ge upphov till tvivel hos medborgarna inte endast om lagenligheten av en viss rättsakt, utan även om legitimiteten hos beslutsprocessen i dess helhet” (17).

41.

Europaparlamentet understryker att man, som det fastställdes i målet In ‘t Veld mot rådet (T-529/09) (18), inte får fastställa att det föreligger ett särskilt angivet och förutsebart hot mot intresset i fråga enbart av fruktan för att avslöja för EU-medborgarna att det förekommer meningsskiljaktigheter mellan institutionerna rörande den rättsliga grunden för EU:s internationella verksamhet och för att därmed skapa tvivel om denna verksamhets laglighet.

42.

Europaparlamentet betonar att domstolen i mål C-536/11 (punkt 43) har fastställt att ”varje begäran om tillgång till [kartellhandlingarna] ska föregås av en intresseavvägning i varje enskilt fall [från de nationella domstolarnas sida], varvid samtliga relevanta omständigheter i målet ska beaktas”.

43.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska ombudsmannen, Europeiska datatillsynsmannen och Europarådet.

9.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 378/35

—

med beaktande av den viktiga rätten att göra framställningar och vikten av att parlamentariska organ omedelbart får veta vad EU:s medborgare och invånare anser vara särskilt angeläget och vad de tycker, på det sätt som föreskrivs i artiklarna 24 och 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 44 om rätten att göra framställningar till Europaparlamentet,

—

med beaktande av bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om överträdelseförfarandet, särskilt artiklarna 258 och 260,

—

med beaktande av artiklarna 48 och 202.8 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7-0131/2014), och av följande skäl,

A.

Under 2013, som var Europaåret för medborgarna, mottogs 2 885 framställningar, vilket var en ökning med nästan 45 procent jämfört med 2012, och under innevarande valperiod har nästan 10 000 framställningar registrerats hittills.

B.

Trots att denna siffra fortfarande är låg i förhållande till Europeiska unionens folkmängd visar den ändå på en markant ökning av medvetenheten om rätten att göra framställningar och de berättigade förväntningarna när det gäller framställningsprocessens användbarhet som ett sätt att göra EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmärksamma på frågor som är angelägna för enskilda medborgare, lokala samhällsgrupper, icke-statliga organisationer, frivilligorganisationer och privata företag.

C.

Unionsmedborgarna företräds direkt av den enda folkvalda EU-institutionen: Europaparlamentet. Rätten att göra framställningar ger dem en chans att direkt vända sig till sina företrädare.

D.

Rätten att göra framställningar ökar Europaparlamentets lyhördhet för unionens medborgare och invånare och kan samtidigt ge människor en öppen, demokratisk och transparent mekanism för att, när det är rimligt och befogat, få gottgörelse utanför domstol för klagomål, i synnerhet om de handlar om problem med genomförandet av EU:s lagstiftning. Framställningarna ger värdefull återkoppling till lagstiftarna och de verkställande organen på både EU-nivå och nationell nivå.

E.

Det är viktigt att förhindra fler oåterkalleliga förluster av den biologiska mångfalden, särskilt inom Natura 2000-områden, och medlemsstaterna har åtagit sig att säkra skyddet av särskilda bevarandeområden enligt habitatdirektivet (92/43/EEG) och fågeldirektivet (79/409/EEG). Kommissionen kan utöva en fullständig kontroll av hur EU-lagstiftningen följs först efter det att de nationella myndigheterna har fattat slutliga beslut, men det är ändå viktigt – särskilt i miljöfrågor – att på ett tidigt stadium kontrollera att lokala, regionala och nationella myndigheter korrekt tillämpar alla de krav på lämpliga förfaranden som framgår av EU-lagstiftningen, inbegripet försiktighetsprincipen.

F.

Det är nödvändigt att öka medborgarnas deltagande i EU:s beslutsprocess för att förstärka legitimiteten och möjligheten till ansvarsutkrävande i denna. Framställningsförfarandet gör det även möjligt att få en uppfattning om de spänningar som finns i de europeiska samhällena, inte minst i tider som präglas av ekonomisk kris och sociala brytningar, på grund av den inverkan som kollapsande finansmarknader och banksystem runt om i världen har haft på Europas befolkning. Utskottet för framställningar anordnade en offentlig utfrågning för framställare om denna fråga i september 2013. Utskottet har uppmärksammat ett flertal framställningar om finansiella oegentligheter och kränkningar av konsumenters rättigheter inom banksektorn, framför allt gällande de dramatiska konsekvenserna av avhysningar av hela familjer till följd av oegentliga inteckningsklausuler.

G.

Framställningar om detta som har riktats till utskottet för framställningar har ofta gett information som varit användbar för andra utskott inom Europaparlamentet som ansvarar för att utarbeta lagstiftning som ska lägga grunden till en socioekonomiskt och miljömässigt säkrare, stabilare, rättvisare och gynnsammare framtid för alla EU:s medborgare och invånare.

H.

Varje framställning bedöms och behandlas efter sakliga hänsyn, även om den har ingetts av bara en EU-medborgare eller invånare, och varje framställare har rätt att få svar på sitt eget språk.

I.

Den tid det tar att handlägga och besvara en framställning beror på vilken fråga den gäller och hur komplicerad den är, men allt ska göras för att korrekt och på lämpligt sätt besvara framställarna inom en rimlig tidsfrist, inte enbart med avseende på förfarandet utan även på innehållet.

J.

Framställare vars framställningar senare diskuteras under framställningsutskottets ordinarie sammanträden kan delta fullt ut, har rätt att presentera sin framställning och mer detaljerad information och därmed aktivt bidra till utskottets arbete genom att ge ytterligare förstahandsinformation till utskottets ledamöter och till kommissionen, samt till eventuella företrädare för medlemsstaterna som är närvarande. Under 2013 närvarade 185 framställare vid utskottets diskussioner och tog en aktiv del i dessa.

K.

Framställningsutskottets verksamhet bygger helt på framställarnas information och bidrag, förutom på resultaten av utskottets egna utredningar om det enskilda ärendet, vilka om nödvändigt kompletteras med ytterligare sakkunskap från kommissionen, medlemsstaterna och andra organ. Utskottets föredragningslistor prioriteras och organiseras enligt beslut som fattas demokratiskt av dess ledamöter.

L.

Enligt de kriterier som i enlighet med villkoren i fördraget och parlamentets arbetsordning har fastställts för framställningars tillåtlighet måste en framställning handla om en fråga som ligger inom unionens verksamhetsområde och som påverkar framställaren direkt. En del av framställningarna förklaras därför vara otillåtliga eftersom de inte uppfyller dessa kriterier.

M.

Rätten att göra framställningar är av central betydelse för medborgarnas delaktighet och demokratiska kontroll, varför ett korrekt genomförande måste säkerställas från början till slut i förfarandet. Denna rätt bör alltid garanteras fullt ut, oberoende av de enskilda staternas intressen. Detta är en princip som måste följas föredömligt på EU-nivå genom behandling av framställningar inom parlamentet och av kommissionen.

N.

Ovannämnda kriterier har prövats inför domstol, och Europeiska unionens tribunal har i sina domar, bl.a. i mål T-308/07, slagit fast att kriterierna för rätten att göra framställningar är giltiga och att beslut om att framställningar är otillåtliga måste vara välgrundade och motiveras av utskottet i efterföljande korrespondens med framställaren. Framställningar kan även bedömas vara alltför vaga vad gäller innehållet, vilket Europeiska unionens tribunal slog fast i sina domar i t.ex. målen T-280/09 och T-160/10.

O.

Förutom framställningar som har handlat om krisens inverkan på EU:s medborgare och invånare har andra frågor som varit angelägna för framställarna handlat om miljölagstiftningen (särskilt frågor om avfalls- och vattenhantering), grundläggande rättigheter (särskilt barnets rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning och hälsorelaterade frågor), rätten till personlig och fast egendom, frågor om personers fria rörlighet, olika former av diskriminering (särskilt på etniska, kulturella eller språkliga grunder), viseringar, invandring och sysselsättning, och framställningar om rättstillämpning, påstådd korruption, utdragna rättsprocesser och många andra verksamhetsområden.

P.

Eftersom många framställare, särskilt de yngre, i stor utsträckning använder sociala medier som en kommunikationskanal har utskottet för framställningar utvecklat ett eget nätverk under ledning av Europaparlamentet som regelbundet följs av allt fler människor på breda sociala medier som är särskilt aktiva och användbara i anslutning till utskottets sammanträden. Utskottets nyhetsbrev, PETI Journal, har också ett betydande antal regelbundna prenumeranter (för närvarande 1 500).

Q.

Utskottet för framställningar har i detta sammanhang arbetat tillsammans med relevanta tjänsteavdelningar inom parlamentet för att ta fram en ny flerspråkig webbportal som kan ersätta det gamla, mer begränsade, elektroniska systemet för att inge framställningar på webbplatsen Europarl. Den nya portalen är utformad för att öka den administrativa effektiviteten och samtidigt öka insynen och interaktiviteten i framställningsförfarandet för framställare, Europaparlamentets ledamöter och allmänheten.

R.

Utskottet påminner i detta sammanhang om sitt beslut på grundval av årsrapporten för 2012 att göra framställningsförfarandet mer effektivt, öppet och opartiskt, men samtidigt behålla rätten att delta för utskottets ledamöter, så att handläggningen av framställningar även skulle klara en rättslig prövning.

S.

Utskottet för framställningar fortsätter att aktivt intressera sig för hur förordningen om det europeiska medborgarinitiativet tillämpas och är medvetet om att det nuvarande regelverket har många brister och är ganska tungrott, och att det trots det som utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar gjorde i samband med utformningen av förordningen inte helt genomför fördragsbestämmelsen i praktiken. Enligt bestämmelsen om översyn ska parlamentet inleda en diskussion om en översyn av förordningen när denna har varit i kraft i tre år.

T.

Bestämmelserna i förordningen om det europeiska medborgarinitiativet om att offentliga utfrågningar ska hållas i parlamentet för godkända initiativ bör snart genomföras, varvid det utskott som har rättslig behörighet för den fråga som initiativet gäller bör ha huvudansvaret vid sidan om utskottet för framställningar i enlighet med parlamentets arbetsordning och de genomförandebestämmelser som antagits av presidiet.

U.

Undersökningsresor beträffande framställningar som är under handläggning, som utskottet regelbundet organiserar avseende frågor som fått särskild prioritet, spelar en viktig roll, och det är viktigt att rapporter om sådana resor har högsta kvalitet och trovärdighet samt att de utarbetas i troget samarbete så att önskvärt samförstånd uppnås bland deltagarna. Under 2013 gjordes sådana resor till Spanien (två gånger), Polen, Danmark och Grekland. Större flexibilitet i de praktiska arrangemangen gällande dessa resor, särskilt vad gäller möjliga veckor för besökens genomförande, skulle göra resorna ännu mer lyckade, i synnerhet när det gäller ledamöternas tillgänglighet och den minskade risken för inställda resor.

V.

Utskottet har skyldigheter gentemot Europeiska ombudsmannens kansli, som ansvarar för att undersöka klagomål från unionsmedborgare om eventuella administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner och organ, och sammanställer även en årlig rapport om detta som utgår från Europeiska ombudsmannens egen årsrapport. Under 2013 deltog utskottet aktivt i valet av en ny europeisk ombudsman sedan den dåvarande ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, gått i pension.

W.

Trots att Europaparlamentets ledamöter valde en ny europeisk ombudsman, Emily O’Reilly, för tillträde den 1 oktober 2013, måste ett nytt val hållas i början av nästa valperiod enligt artikel 204 i arbetsordningen. Det vore klokt att se till att tydliga och transparenta regler för denna process offentliggörs i god tid och ytterligare klargör framställningsutskottets ansvar i denna process, samt garanterar tillräcklig tydlighet när det gäller valet, i synnerhet genom ett bättre webbaserat system.

X.

Utskottet för framställningar är medlem i det europeiska ombudsmannanätverket, som består av vissa framställningsutskott från nationella parlament som har sådana. Det förefaller viktigt att samarbetet mellan framställningsutskotten får ökad uppmärksamhet och, om det är praktiskt möjligt, utökas, samt att Europaparlamentet spelar en central roll i denna för EU-medborgarna positiva utveckling.

Y.

Utskottet för framställningar avser att bli ett användbart och tydligt verktyg för EU:s medborgare och invånare, som utövar demokratisk kontroll över och granskar många delar av EU:s verksamhet, i synnerhet nationella myndigheters genomförande av EU-lagstiftningen. Genom de framställningar som mottas kan utskottet bidra ytterligare, dels till en mer sammanhängande och samordnad tillämpning av EU-lagstiftningen, dels till att förbättra framtida EU-lagstiftning genom att uppmärksamma lärdomar som kan dras av innehållet i de framställningar som görs.

Z.

Detta betänkande är framställningsutskottets sista årliga betänkande under Europaparlamentets sjunde valperiod och därför beskrivs här utskottets verksamhet under 2013, samtidigt som det ges en översyn över hela valperioden och en utvärdering av i vilken grad utskottets arbete uppfyllde allmänhetens förväntningar efter Lissabonfördragets ikraftträdande.

1.

Europaparlamentet erkänner den betydande och grundläggande roll som utskottet för framställningar har när det gäller att hävda och stödja rättigheterna för EU:s medborgare och invånare och genom att öka lyhördheten för frågor som är angelägna för framställarna via framställningsförfarandet och se till att deras berättigade klagomål om möjligt får en lösning inom en rimlig tidsperiod.

2.

Europaparlamentet är fast beslutet att utforma framställningsförfarandet så att det blir effektivare och öppnare och mer opartiskt samt tar hänsyn till PETI-ledamöternas rätt att medverka, så att behandlingen av framställningar tål rättslig prövning även på förfarandenivå.

3.

Europaparlamentet betonar att utskottet för framställningar – tillsammans med andra institutioner och organ, såsom undersökningskommittéerna och Europeiska ombudsmannen – fyller en oberoende och tydligt definierad funktion som kontaktpunkt för varje enskild medborgare. Vid sidan av det europeiska medborgarinitiativet är dessa organ grundläggande för en demokratisk europeisk union och en europeisk väljarkår. Deras tillgänglighet och tillförlitliga funktion måste därför garanteras.

4.

Europaparlamentet betonar att utskottet för framställningar under hela den innevarande valperioden har arbetat för att uppfylla allmänhetens förväntningar. Parlamentet understryker vikten av allmänhetens direkta deltagande i parlamentets verksamhet och av att deras problem, förslag och klagomål behandlas av utskottets ledamöter. Parlamentet vill uppmärksamma det omfattande arbete som har gjorts för att utreda möjliga överträdelser av allmänhetens rättigheter genom samarbete med nationella, regionala och lokala myndigheter i frågor som rör tillämpningen av EU-lagstiftningen. Utskottet innehar även en viktig funktion när det gäller att ge unionsmedborgarna återkoppling och stärka den demokratiska legitimiteten och ansvarigheten i EU:s beslutsprocess.

5.

Europaparlamentet påminner om kommissionens viktiga roll när det gäller att bistå vid behandlingen av de fall som tas upp av framställarna. Kommissionens undersökning av framställningarna bör vara mer djupgående och titta närmare på sakfrågorna i samband med EU-lagstiftningen. Parlamentet betonar vikten av insyn i dessa förfaranden och en regelrätt offentlig tillgång till relevanta handlingar och uppgifter i ärendet.

6.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med proaktiv övervakning och att kommissionen vidtar förebyggande åtgärder i tid i sådana fall där det finns välgrundade bevis för att vissa planerade och offentliggjorda projekt kan strida mot EU-lagstiftningen.

7.

Europaparlamentet betonar mångfalden i de ämnesområden som allmänhetens framställningar främst gäller, såsom grundläggande rättigheter, den inre marknaden, miljörätt, folkhälsa, barns välfärd, transport och byggnadsverksamhet, Spaniens kustlagstiftning, en ny förordning om god förvaltning, personer med funktionsnedsättning, åldersdiskriminering, allmänhetens tillgång till handlingar, Europaskolorna, den finanspolitiska unionen, stålindustrin, djurens rättigheter m.m.

8.

Europaparlamentet anser att framställningar på ovanstående områden bevisar att det fortfarande är vanligt förekommande att EU-lagstiftningen införlivas bristfälligt eller tillämpas felaktigt.

9.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att förbättra samarbetet, grundat på ömsesidighet, med medlemsstaternas parlament och regeringar och att vid behov uppmana medlemsstaternas myndigheter att med fullständig insyn införliva och tillämpa EU-lagstiftningen. Parlamentet betonar vikten av att kommissionen samarbetar med medlemsstaterna, och beklagar djupt vissa medlemsstaters försumlighet när det gäller deras fullständiga införlivande och efterlevnad av EU:s lagstiftning, särskilt dess miljölagstiftning.

10.

Europaparlamentet påminner om att utskottet för framställningar anser att tillåtliga framställningar som har anknytning till principerna och innehållet i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är en viktig del av dess verksamhet och att enskilda ärenden bedöms med tanke på de sakliga hänsynen i varje fall. Parlamentet påminner även om att kommissionen på grund av artikel 51 i stadgan ofta har känt sig oförmögen att agera när utskottet har uppmanat den att göra detta. Parlamentet betonar att allmänhetens förväntningar är betydligt högre än vad som berättigas av de strikt rättsliga bestämmelserna i stadgan.

11.

Europaparlamentet tackar utskottet för dess arbete när det gäller framställningar som rör frågor om funktionsnedsättningar. Dessa framställningar ökade betydligt 2013. Parlamentet noterar det som har gjorts för att framgångsrikt lansera EU-ramen enligt artikel 33 i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, varvid utskottet för framställningar hade kontakter med kommissionen, EU:s byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska handikappforumet, samt noterar att utskottet är villigt att fortsätta stödja denna verksamhet. Parlamentet beklagar att utskottets arbete med ramen enligt FN-konventionen sedermera har avslutats, och att det har ersatts av lagstiftande utskott som också har befogenheter på detta område, samt anser att detta beslut är grundat på en feltolkning av fördelningen av befogenheter enligt ramen.

12.

Europaparlamentet noterar den stora uppmärksamhet som ägnades vissa omfattande framställningar som gällde det planerade byggandet av en ny flygplats vid Notre-Dame-des-Landes nära Nantes. Parlamentet konstaterar att betydelsefulla synpunkter inkom från framställare som protesterade mot bygget av miljöskäl och att en omfattande framställning även mottogs från dem som var positiva till projektet, vilket ledde till en intensiv debatt i utskottet med företrädare för de franska myndigheterna, kommissionens generaldirektör för miljöfrågor och de huvudsakliga framställarna. Parlamentet anser att sådana seriösa diskussioner inte bara ökar allmänhetens medvetenhet och gör det möjligt för medborgare att bli aktivt och legitimt delaktiga, utan även innebär att kontroversiella frågor som rör ett projekt som påstås strida mot EU-rätten kan klargöras och lösningar upptäckas i enlighet med EU:s lagstiftning såsom den ska tillämpas i sådana situationer.

13.

Europaparlamentet konstaterar att många framställare under 2013 uttryckte oro över vad som ses som orättvisor i Danmark i samband med administrativa och rättsliga förfaranden som rör föräldrar som separerar eller skiljer sig och vårdnaden om små barn. Parlamentet noterar att det i ärenden som rör makar av olika nationaliteter finns en tydlig tendens till diskriminering som innebär att man gynnar den make/maka som är från den medlemsstat där förfarandet äger rum och missgynnar den make/maka som inte är från denna stat, och att detta får allvarliga och ofta mycket negativa och dramatiska återverkningar på barnets rättigheter. Parlamentet noterar i detta sammanhang allvarliga kränkningar av både framställarens och barnets grundläggande rättigheter. Parlamentet noterar även att utskottet för framställningar gjorde en undersökningsresa till Danmark, där situationen förefaller vara särskilt allvarlig, för att undersöka sådana påståenden på plats. Somliga ärenden förekom även i andra länder, särskilt Tyskland (framför allt ärenden som rörde verksamheten hos de sociala myndigheterna med ansvar för barn- och ungdomsfrågor), Frankrike och Storbritannien.

14.

Europaparlamentet erinrar om de undersökningar som gjorts med anledning av framställningar rörande följderna av underlåtenhet att genomföra ramdirektivet om avfall under valperioden och det betänkande som antogs om detta. Parlamentet påminner om rekommendationerna om bristen på lämpligt beslutsfattande om avfallsdeponier och hur detta påverkar lokalbefolkningen. Man befinner sig långt ifrån en lösning på situationen i båda regionerna. På sistone har man nämligen behandlat framställningar som framför allt handlar om att det fortfarande förekommer giftiga bränder som orsakas av kraftigt förorenat industriavfall i vissa områden i Kampanien, och att det i Lazio har rått bristande insyn i planeringen och i myndigheternas hantering av ärendet de senaste månaderna efter den planmässiga nedläggningen av avfallsdeponin i Malagrotta, som för närvarande är föremål för rättsliga utredningar på hög nivå. Parlamentet påminner vidare om det intensiva undersökningsbesök i Grekland som gjordes hösten 2013 om samma fråga, vilket avslöjade brister i tillämpningen av relevanta avfallsdirektiv, otillräckliga framsteg i avfallshanteringen beträffande planer och system högt upp i avfallshierarkin och följder för invånarnas hälsa i vissa delar av Grekland. Flera andra framställningar om bristande avfallshantering har under den senaste tiden gjorts rörande andra medlemsstater, framför allt regionen Valencia i Spanien och i Storbritannien.

15.

Europaparlamentet noterar betänkandet om undersökningsresan till Polen, vilken rörde ett planerat dagbrott i Nedre Schlesien. Parlamentet välkomnar även de intensiva diskussioner som fördes med framställare och nationella myndigheter i samband med besöket om en eventuell utforskning och utvinning av skiffergasreserver, om vilka utskottet redan hållit ett seminarium 2012.

16.

Europaparlamentet betonar det mycket konstruktiva arbete som hela utskottet har utfört när det gäller framställningar om den spanska lagen om kustförvaltning (Ley de Costas), både vad gäller resultat och slutsatser av undersökningsresan och när det gäller samarbetet med både framställare och ansvariga nationella myndigheter. Parlamentet påpekar att en särskild arbetsgrupp inrättades av utskottet för att titta närmare på denna komplicerade fråga och sköta kontakterna med det mycket stora antalet framställare. Parlamentet konstaterar att framställarnas krav i vissa avseenden tillmötesgicks i den nya lagstiftning som antogs av det spanska parlamentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt hålla denna fråga under aktiv uppsikt.

17.

Europaparlamentet välkomnar att omfattande diskussioner kunde hållas med framställare och regionala myndigheter i samband med undersökningsbesöket i Galicien i februari 2013 beträffande bristen på lämpliga vattenreningsverk i regionen. Parlamentet bekräftar slutsatserna och rekommendationerna i den rapport från undersökningsbesöket som utskottet för framställningar antog den 17 december 2013, beträffande behovet att fortsätta arbetet med att slutföra rengöringen och saneringen av de besökta riorna.

18.

Europaparlamentet betonar vikten av utskottets rapporteringsplikt. Parlamentet påpekar att ett flertal resolutioner antogs 2013 i form av betänkanden, såsom den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen om kommissionens hantering av brister i miljökonsekvensbedömningen i samband med utbyggnaden av Wiens flygplats, och årsrapporten om Europeiska ombudsmannens fullständiga verksamhet. Parlamentet betonar att utskottet har kunnat ge ett värdefullt bidrag tack vare den expertkunskap som det förvärvat genom att hantera många konkreta fall under årens lopp, i form av yttranden till ansvariga utskott och i synnerhet när det gäller översynen av EIA-direktivet och yttrandet om lokaliseringen av säten för Europeiska unionens institutioner. Parlamentet anser att utskottet för framställningar med hjälp av sådana dokument kan få till stånd en diskussion om frågor som är viktiga för unionsmedborgarna under plenarsammanträdena.

19.

Europaparlamentet påminner om att framställningsutskottet enligt artikel 202.2 i arbetsordningen har rätt att inte bara lägga fram icke-lagstiftande initiativbetänkanden för behandling i kammaren om frågor som tagits upp i ett flertal framställningar, utan att även lägga fram kortfattade resolutionsförslag för omröstning i kammaren om brådskande frågor.

20.

Europaparlamentet anser att anordnandet av offentliga utfrågningar är ett mycket viktigt verktyg vid undersökningen av problem som lyfts fram av framställare. Parlamentet vill särskilt uppmärksamma den offentliga utfrågningen om krisens påverkan på unionsmedborgarna och en starkare demokratisk dimension i EU:s styrning, och den offentliga utfrågningen om hur man ska göra det mesta av EU-medborgarskapet, där problem som tagits upp av unionsmedborgare i framställningar analyserades. Parlamentet anser att den information som ingår i framställningarna visar att sparåtgärderna har haft inverkan på framställarnas rättigheter samt visar på det civila samhällets viktigare roll och ökade engagemang. Parlamentet konstaterar att unionen för att kunna bemöta morgondagens finansiella utmaningar måste ha en trovärdig, synlig och ansvarsfull ekonomiska förvaltning. Parlamentet betonar vidare att det är viktigt att avlägsna de hinder som kvarstår för att unionsmedborgarna ska kunna åtnjuta sina rättigheter enligt EU:s lagstiftning och att främja unionsmedborgarnas politiska deltagande på EU-nivå.

21.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att i sitt arbete på vissa områden använda andra sorters verksamhet såsom muntliga frågor från parlamentsledamöter under plenarsammanträden. Parlamentet påpekar att dessa är en direkt form av parlamentets granskning av EU:s övriga institutioner och organ. Parlamentet påpekar även att det har använt sin rätt att ställa frågor nio gånger under 2013, bl.a. på områdena funktionsnedsättning, djurskydd, avfallshantering och det europeiska medborgarinitiativet. Parlamentet beklagar djupt att några av de initiativ som utskottet har föreslagit utarbetas i flera månader innan de debatteras i kammaren. På så sätt hindras unionsmedborgarna att uttrycka sina återkommande farhågor. Dessutom är det då inte möjligt att få ett direkt svar från kommissionen.

22.

Europaparlamentet konstaterar att allmänheten ständigt tar kontakt med parlamentet för att be om rättslig prövning i frågor som inte tillhör EU:s verksamhetsområde enligt artikel 227 i fördraget och artikel 51 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet efterlyser en bättre lösning för hantering av dessa förfrågningar från allmänheten, som tar hänsyn till parlamentets plikt i samband med sina kontakter med allmänheten. Parlamentet beklagar i detta avseende att parlamentets berörda enheter inte lyckas tillämpa rekommendationerna om sådana framställningar från allmänheten som faller utanför EU:s ansvarsområde. Dessa rekommendationer lades fram i parlamentets resolution av den 21 november 2012 om verksamheten i utskottet för framställningar 2011.

23.

Europaparlamentet konstaterar att miljöfrågor fortfarande är ett prioriterat område för framställarna, vilket visar att medlemsstaterna fortfarande inte gör tillräckligt på detta område. Parlamentet påpekar att många av framställningarna handlar om folkhälsa, t.ex. avfallshantering, vattensäkerhet, kärnsäkerhet och skyddade djur. Många framställningar handlar också om nyligen inledda och framtida projekt som ökar risken för att ovanstående områden ska påverkas. Trots att medlemsstaterna strävar efter att lösa dessa problem är det tydligt att det fortfarande är svårt att finna hållbara lösningar. Parlamentet påpekar att läget vid Ilvas stålanläggning i Taranto är mycket oroväckande på grund av de allvarligt försämrade miljöförhållandena och hälsotillståndet för lokalbefolkningen. Kommissionen uppmanas enträget att använda de mekanismer som den förfogar över för att i möjligaste mån se till att de italienska myndigheterna omedelbart tillämpar EU:s miljölagstiftning.

24.

Europaparlamentet uppmanar utskottet för framställningar att fortsätta undersöka inverkan av rättspraxis i samband med det grekiska tv- och radioföretaget (Ellinikí Radiofonía Tileórasi ERT) på tolkningen av artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt dess följder för framställningar, och att undersöka vilka faktiska hinder som ligger i vägen för EU-medborgare som begär ett förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol i avsikt att erhålla tillförlitliga tolkningar enligt EU:s lagstiftning av centrala frågor i mål inför nationella domstolar.

25.

Europaparlamentet välkomnar införandet av det europeiska medborgarinitiativet den 1 april 2012 och registreringen av det första medborgarinitiativet, som rör åtgärder för EU:s unga (Fraternité 2020) och det nyligen godkända medborgarinitiativet om rätten till vatten. Parlamentet anser att medborgarinitiativet är det första instrumentet för en gränsöverskridande deltagandedemokrati, och kommer att ge medborgarna möjlighet att engagera sig direkt i utformningen av EU:s politik och lagstiftning. Parlamentet upprepar sitt åtagande att delta i anordnandet av offentliga utfrågningar gällande godkända medborgarinitiativ med aktivt deltagande av samtliga berörda utskott inom parlamentet. Parlamentet betonar behovet av regelbunden översyn av läget när det gäller det europeiska medborgarinitiativet, i syfte att förbättra förfarandet och minska byråkratin och andra hinder. Parlamentet är medvetet om att resultaten från de första parlamentsutfrågningarna för de första framgångsrika medborgarinitiativen under 2014 är viktiga för att fastställa en hög standard på förfarandet och leva upp till allmänhetens förväntningar på utövandet av denna rättighet i framtiden. Parlamentet förbinder sig att ge institutionell prioritet åt ett effektivt deltagande i processen.

26.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att göra 2013 till Europeiska året för medborgarskap, vilket gett unionsmedborgarna värdefull information och kunskap om sina rättigheter och om de demokratiska verktyg som de har tillgång till för att hävda dessa rättigheter. Parlamentet anser att Europaåret för medborgarna bör användas för att sprida information på bred front om det nya europeiska medborgarinitiativet och ge tydliga och förståeliga riktlinjer för att minska andelen initiativ som förklaras otillåtliga, som är hög jämfört med andelen otillåtliga framställningar. Parlamentet är övertygat om att webbportalen är ett konkret och värdefullt bidrag från parlamentets sida till unionsmedborgarskapet.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i egenskap av fördragets väktare se till att åtgärda det för närvarande bristfälliga genomförandet av EU-rätten, vilket påvisats av det stora antal framställningar som ingetts till parlamentet, så att EU-medborgarna kan utnyttja sina rättigheter fullt ut.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning för att lösa problemen med ömsesidigt erkännande i medlemsstaterna av handlingar gällande civilstånd, samtidigt som man respekterar medlemsstaternas behörighet.

29.

Europaparlamentet beklagar djupt att det fortfarande är vanligt att unionsmedborgarna upplever problem med de offentliga myndigheternas felaktiga tillämpning av lagstiftningen om den inre marknaden då de utövar sin rätt till fri rörlighet.

30.

Europaparlamentet beklagar djupt att rapporter om undersökningsuppdrag och andra handlingar den senaste tiden inte har översatts till EU:s officiella språk, särskilt inte till framställarnas nationella språk.

31.

Europaparlamentet betonar att Solvit-nätverket har en viktig roll och att detta regelbundet avslöjar och löser problem i samband med genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden. Parlamentet uppmanar med kraft till en förstärkning av detta verktyg och efterlyser ett aktivare samarbete mellan utskottet för framställningar och Solvit-nätverket. Parlamentet påpekar att 2013 var Europaåret för medborgarna och tackar de institutioner och organ på EU-nivå och i medlemsstaterna som extra intensivt informerade EU-medborgarna och invånarna om sina tjänster under året, i enlighet med principerna i fördragen och de upplysningar som framkommer i detta betänkande.

32.

Europaparlamentet påpekar vikten av att göra utskottets arbete i parlamentet mer effektivt genom att höja dess profil som ett granskande utskott. Parlamentet uppmanar det nyvalda utskottet för framställningar att utse interna föredragande varje år för att hantera de huvudsakliga politikområdena av intresse för framställarna inom EU och att stärka samarbetet med andra parlamentsutskott genom att systematiskt bjuda in deras ledamöter till de debatter i utskottet för framställningar som rör deras respektive befogenhetsområden. Parlamentet uppmanar parlamentets övriga utskott att i högre grad anlita utskottet för framställningar för att göra utlåtanden om genomföranderapporter och andra instrument för att övervaka ett korrekt införlivande och genomförande eller en slutlig granskning av EU-lagstiftningen i medlemsstaterna. Parlamentet betonar också, med tanke på det ständigt växande antalet framställningar som inges och de åtaganden som görs rörande dessa, vikten av att utskottet ges en mindre neutral status bland parlamentets utskott. Parlamentet anser att mer tid bör läggas på framställningsutskottets arbete under plenarsammanträdena.

33.

Europaparlamentet betonar behovet av att stärka framställningsutskottets samarbete med EU:s övriga institutioner och organ samt med de nationella myndigheterna i medlemsstaterna. Parlamentet anser att det är viktigt att främja en strukturerad dialog och ett systematiskt samarbete med medlemsstaterna, särskilt med de nationella parlamentens utskott för framställningar, till exempel genom att regelbundet sammanträda med ordförandena för alla nationella framställningsutskott. Ett sådant partnerskap kommer att möjliggöra ett utbyte av erfarenhet och arbetssätt liksom en mer systematisk och effektiv användning av framställningarnas hänskjutande till behörig nivå och behörigt organ, och det kommer även att föra Europaparlamentet närmare unionsmedborgarna och deras problem. Parlamentet välkomnar inrättandet i Irland av Oireachtas gemensamma utskott för undersökningar, övervakning och framställningar, och de användbara kopplingar som utskottet har etablerat med Europaparlamentet under detta år för att skapa en ännu bättre service för medborgarna. Parlamentet noterar att parlament i andra medlemsstater för närvarande överväger att inrätta framställningsutskott eller liknande organ och att några av dem har andra förfaranden för hantering av framställningar.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt erkänna den roll som framställningarna spelar för en effektiv tillämpning av EU-rätten, eftersom framställningarna ofta utgör de första tecknen på att medlemsstaterna har halkat efter när det gäller tillämpningen av de rättsliga medlen. Parlamentet uppmanas att i sitt interinstitutionella avtal med kommissionen minska den tid det tar att svara på utskottets förfrågningar och att se till att framställningsutskottet hålls underrättat om utvecklingen i överträdelseförfaranden som är direkt relaterade till framställningar. För att motverka den växande känslan av demokratiskt underskott bör EU-institutionerna rent allmänt tillhandahålla mer information och vara öppnare mot EU-medborgarna.

35.

Europaparlamentet betonar att ett nära samarbete med medlemsstaterna är väsentligt för framställningsutskottets arbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt medverka när det gäller framställningar som avser tillämpning och uppfyllande av EU-lagstiftningen, och fäster mycket stor vikt vid att företrädare för medlemsstaterna är närvarande vid sammanträdena i utskottet för framställningar och aktivt deltar i dem. Parlamentet är fast beslutet att fortsätta verka för ett nära samarbete och god kommunikation mellan EU:s institutioner och allmänheten.

36.

Europaparlamentet betonar vikten av att stärka samarbetet med Europeiska ombudsmannen genom att upprätta ett nytt interinstitutionellt avtal. Parlamentet understryker vikten av att parlamentet deltar i nätverket av nationella ombudsmän. Parlamentet gläds även åt de utmärkta förbindelserna mellan ombudsmannen och framställningsutskottet inom ramen för det interinstitutionella samarbetet. Parlamentet uppskattar särskilt de regelbundna bidrag som ombudsmannen gjort till framställningsutskottets arbete under hela valperioden. Parlamentet erinrar emellertid om att det fortfarande finns unionsmedborgare som inte har tillgång till en nationell ombudsman, vilket innebär att inte alla unionsmedborgare har samma tillgång till rättslig prövning. Parlamentet anser att ett inrättande av en nationell ombudsman i varje medlemsstat, som skulle delta i det europeiska ombudsmannanätverket, skulle vara av stor betydelse som ett stöd för Europeiska ombudsmannen.

37.

Europaparlamentet uppmanar parlamentsledamöterna i utskottet för framställningar att anta slutliga interna bestämmelser för att säkerställa maximal effektivitet och öppenhet i utskottets arbete, och att lägga fram förslag om en översyn i enlighet med dessa av parlamentets arbetsordning för att befästa sina upprepade försök under hela den sjunde valperioden att förbättra arbetsmetoderna. Parlamentet uppmanar utskottet för framställningar att anta tydliga tidsfrister för framställningsförfarandet för att göra framställningarnas behandlingstid i parlamentet kortare och göra hela förfarandet ännu öppnare och mer demokratiskt. Parlamentet betonar att detta skulle kunna åstadkomma en klart definierad livscykel för framställningar, från registreringen till behandlingens avslutning i parlamentet, i likhet med de befintliga tidsfristerna för arbete som berör lagstiftande och icke-lagstiftande handlingar. Parlamentet anser att dessa tidsfrister bör åtföljas av en förvarningsmekanism som automatiskt uppmärksammar ledamöterna på framställningar som under betydande tid inte har varit föremål för vare sig åtgärder eller korrespondens, för att undvika att gamla framställningar ligger öppna i åratal utan tungt vägande skäl. Parlamentet påpekar att undersökningsresor är ett av framställningsutskottets huvudsakliga undersökningsinstrument och därför behövs en omgående översyn av de relevanta bestämmelserna, i syfte att göra det möjligt för de nyvalda ledamöterna att genomföra effektiva besök och snabbt rapportera tillbaka till framställarna och utskottet om resultatet av sin undersökning och sina rekommendationer.

38.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas offentliga myndigheters och andra berörda aktörers deltagande under framställningsutskottets sammanträden. Parlamentet understryker att utskottet för framställningar är det enda utskott som systematiskt tillhandahåller en plattform för medborgarna där de direkt till Europaparlamentets ledamöter kan ge uttryck för sina frågor, och som dessutom möjliggör en flerpartsdialog mellan EU-institutionerna, de nationella myndigheterna och framställarna. Parlamentet föreslår att framställningsutskottet och parlamentets administration, i syfte att underlätta anordningen av sammanträden och minska resekostnaderna i framtiden, undersöker möjligheten för framställarna eller de offentliga myndigheterna att delta genom en videokonferens eller liknande.

39.

Europaparlamentet konstaterar att antalet ingivna framställningar har ökat under valperioden och är fortsatt mycket oroat över att dröjsmålen och svarstiderna fortfarande är för långa under förfarandets registrerings- och tillåtlighetsfaser. Parlamentet anser att ytterligare en handläggare med juridisk bakgrund, som kan utfärda rekommendationer om huruvida framställningen faller under EU:s verksamhetsområde, bör anställas vid enheten för mottagande och hänvisning av officiella handlingar respektive vid framställningsutskottets sekretariat. Parlamentet anser att dessa rekommendationer och sammanfattningar av framställningar bara behöver ges till ledamöterna på engelska och att de kan översättas till samtliga officiella språk först vid offentliggörandet, för att ytterligare påskynda de första besluten om tillåtlighet. Parlamentet förväntar sig att lanseringen av en ny webbportal för framställningar kommer att leda till en minskning av antalet tveksamma framställningar som ibland registreras som framställningar.

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till dessa parlaments utskott för framställningar och deras ombudsmän eller liknande behöriga organ.

9.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 378/44

—

med beaktande av tredje delen, avdelning III och VII i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden,

—

med beaktande av direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter (1),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker (2) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (4),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 juni 1996 om ett gemenskapsinitiativ för prydnadsväxtodling (7),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 december 2008Livsmedelspriser i Europa (COM(2008)0821),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (COM(2008)0397),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 maj 2009 om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter (COM(2009)0234),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 maj 2011, Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244),

—

med beaktande av kommissionens beslut 2008/359/EG av den 28 april 2008 om inrättande av en högnivågrupp för livsmedelsindustrins konkurrenskraft och högnivågruppens rapport av den 17 mars 2009 om den europeiska livsmedelsindustrins konkurrenskraft, tillsammans med gruppens rekommendationer och en färdplan med nyckelinitiativ (8),

—

med beaktande av studien Support for Farmers’ Cooperatives från november 2012 som redogör för resultatet av det projekt rörande stöd till jordbrukskooperativ som kommissionen inlett (9),

—

med beaktande av studien 2013 från kommissionens gemensamma forskningscentrum – institutet för tekniska framtidsstudier Short Food Supply Chains and Local Food Systems in the EU – A State of Play of their Socio-Economic Characteristics  (10),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0048/2014), och av följande skäl:

A.

Frukt- och grönsakssektorn mottar omkring 3 procent av stödet från den gemensamma jordbrukspolitiken trots att den står för 18 procent av jordbruksproduktionens totala värde i EU, täcker 3 procent av den utnyttjade jordbruksarealen i EU och är värd mer än 50 miljarder euro.

B.

Trädgårdsnäringen omfattar frukt, grönsaker, potatis, sallader, kryddor och prydnadsväxter. Den innefattar trädplantskolor, plantskolor för perenner, trädgårdstjänster i allmänhet, trädgårdstjänster specifikt för kyrkogårdar, detaljhandel för trädgårdsprodukter, trädgårdscentrum, blomsterarrangemang och trädgårds- och landskapsanläggning.

C.

Omsättningen inom frukt- och grönsakssektorns leveranskedja uppskattas uppgå till mer än 120 miljarder euro, och 550 000 människor uppskattas vara sysselsatta inom branschen. Sektorn är av stor vikt för ekonomin i de områden inom EU där arbetslösheten brukar vara stor.

D.

EU är den näst största producenten av frukt och grönsaker i världen och också den näst största importören. Efterfrågan på frukt och grönsaker ökar och överstiger för närvarande utbudet. Handeln med frukt och grönsaker steg från över 90 miljarder USD 2000 till närmare 218 miljarder USD 2010 och svarar för nästan 21 procent av den globala handeln med livsmedel och djur. EU har öppnat sina marknader på vid gavel för import från tredjeländer med vilka bilaterala och multilaterala avtal ingåtts.

E.

Trädgårdsnäringen – primärproduktionen och förädlingsindustrin – spelar en mångfaldig roll i EU:s ekonomi genom att generera efterfrågan och stimulera skapandet av mervärden i andra branscher såsom handels-, bygg- och finanssektorn.

F.

Den ekologiska frukt- och grönsakssektorn är den snabbast växande ekologiska sektorn på vilken som helst EU-marknad. Den var värd 19,7 miljarder euro 2011 och växte med 9 procent mellan 2010 och 2011 i en tioårig trend med en årlig tillväxt på mellan 5 och 10 procent. I fråga om planterad areal ökade den ekologiska frukten med 18,2 procent och ekologiska grönsaker med 3,5 procent mellan 2010 och 2011.

G.

Konsumtionen av frukt och grönsaker 2011 i de 27 EU-länderna minskade med 3 procent jämfört med genomsnittskonsumtionen under de tidigare fem åren trots de positiva effekterna på hälsan av denna konsumtion.

H.

EU är världens största producent av blommor, lökar och krukväxter (44 procent av den globala produktionen), med den högsta tätheten per hektar. Sektorn för prydnadsväxter har en beräknad omsättning på 20 miljarder euro i produktionsledet, 28 miljarder euro i grossistledet och 38 miljarder euro i detaljistledet samt uppskattningsvis 650 000 anställda.

I.

Stödordningen för frukt och grönsaker ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och har bland annat som mål att återställa jämvikten i livsmedelsförsörjningskedjan, utveckla produktionen, öka konkurrenskraften och stödja innovation. Antalet medlemmar i producentorganisationer bör öka, inbegripet i de områden där det under många år inte funnits möjlighet att använda driftsfonderna och/eller där produktionsmetoderna är föråldrade, genom att göra systemet mer attraktivt, då mer än hälften av alla EU-odlare inte hör till någon producentorganisation trots att kommissionen fastställt som mål att i medeltal 60 procent av odlarna ska vara anslutna före 2013. Den låga anslutningen beror delvis på att producentorganisationer upphört med sin verksamhet i vissa medlemsstater, något som skapar osäkerhet bland producenterna. Med tanke på den nyckelroll producentorganisationerna spelar för att förbättra förhandlingspositionen i frukt- och grönsaksorganisationerna är det nödvändigt att förtydliga EU-lagstiftningen när det gäller producentorganisationernas ställning för att undvika osäkerhet hos producenterna.

J.

De totala insatskostnaderna för EU:s jordbrukare ökade enligt Eurostat i snitt med nästan 40 procent mellan 2000 och 2010, medan producentpriserna i snitt steg med mindre än 25 procent. Ökningen av insatskostnader var nästan 80 procent för syntetiska gödselmedel och markförbättringsmedel, nästan 30 procent för frön och planteringsmaterial och nästan 13 procent för växtskyddsprodukter.

K.

Markens försämrade bördighet på grund av erosion och minskad tillförsel av organiska ämnen som ger en ogynnsam klumpstruktur och låga humusnivåer, minskad närings- och vattenbehållning och reducerade ekologiska processer medför en betydande kostnad för såväl jordbrukarna som den offentliga budgeten.

L.

”Kunskapskedjan” för att omvandla forskning till praktik inom trädgårdsnäringen är mycket spänd. Den privata sektorn satsar överlag mycket litet på forskning. Forskning och utveckling (FoU) stod för endast 0,24 procent av livsmedelsindustrins totala utgifter i de 15 EU-länderna 2004, vilket är den senaste period för vilken siffror finns tillgängliga.

M.

Ett stort antal trädgårdsväxter riskerar att försvinna på grund av sin begränsade lönsamhet. De odlare som fortsätter att odla dessa växtsorter utövar en ekologiskt, socialt och kulturellt betydelsefull funktion som skyddar viktiga delar av det europeiska jordbruket.

N.

De ökade svårigheterna med att förebygga, kontrollera och utrota skadliga organismer och den begränsade tillgången på växtskyddsmedel för att skydda odlingar av trädgårdsväxter riskerar att äventyra det europeiska jordbrukets mångfald och trädgårdsnäringens kvalitet i Europa.

O.

Företagen inom trädgårdssektorn är ofta samtidigt verksamma inom produktion, handel och på tjänsteområdet.

P.

Cisgenesis kan definieras som en genetisk ingenjörsteknik för att införa en gen i en viss växt från dess släktingar inom samma kön eller art.

1.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt att främja EU:s trädgårdsnäring och att göra det möjligt för den att bättre ta upp konkurrensen på världsmarknaden, genom innovation, forskning och utveckling, anpassning till och lindrande av klimatförändringarna och åtgärder för att förbättra marknadsföringen, samt att fortsätta arbeta för att undanröja den bristande jämvikten mellan operatörer och leverantörer.

2.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att göra det lättare för producenter att få tillträde till tredjeländers marknader. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att hjälpa exportörer av frukt, grönsaker, blommor och prydnadsväxter att möta det ökande antalet icke-tariffära hinder, såsom de växtskyddsregler som gäller i vissa tredjeländer och som försvårar, för att inte säga omöjliggör, export från EU.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa samma tillträdeskrav för alla marknadsaktörer inom EU med avseende på normer för marknadsföring, ursprungsbeteckningar etc. och garantera dessa genom motsvarande kontroller, så att man undviker snedvridning av konkurrensen.

4.

Europaparlamentet stöder åtgärder för att öka konsumtionen av frukt och grönsaker i medlemsstaterna genom utbildningsverksamhet i likhet med EU-programmet för frukt i skolan eller exempelvis nationella program såsom sektorns kampanjer Grow Your Own Potato (odla din egen potatis) och Cook Your Own Potato (koka din egen potatis) i Förenade kungariket.

5.

Europaparlamentet noterar att det ofta råder brist på lokalt producerade grönsaker på de lokala och regionala marknaderna. Jordbruksverksamheten i dessa regioner bör därför främjas, och särskilt bör det unga företagandet stimuleras. Detta ger sysselsättningsmöjligheter inom jordbrukssektorn och är en garanti för att få fram färska närproducerade produkter.

6.

Europaparlamentet framhåller fördelarna för människors hälsa och välbefinnande med att odla prydnadsväxter eftersom det förbättrar grönområdena och förbättrar stadsmiljöerna vad gäller klimatförändringarna och stärker landsbygdens ekonomi. Parlamentet understryker behovet av ett aktivare stöd för denna sektor i form av stöd för investeringar och karriärutveckling.

7.

Europaparlamentet välkomnar åtgärderna inom EU:s frukt- och grönsaksordning som syftar till att öka marknadsinriktningen bland EU:s odlare, främja innovation och produktutveckling, öka odlarnas konkurrenskraft och förbättra saluföringen, produktionens kvalitets- och miljöaspekter, genom stöd till producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer och genom erkännande av branschorganisationer samt även genom främjande av aggregationscentrum för att generera nya inkomstflöden som sedan kan bli till nya investeringar. Det bör samtidigt observeras att diskriminering inte får ske mot aktörer som säljer produkter genom direktförsäljning eller i egen regi utan att de i stället ska ges möjlighet att genomföra innovativa projekt och förbättra sin konkurrenskraft.

8.

Europaparlamentet påpekar att lokal och regional produktion och försäljning bidrar till att skapa förädlingsvärde och arbetstillfällen på landsbygden och att upprätthålla dessa.

9.

Europaparlamentet hänvisar till att korta värdekedjor bidrar till att minska klimatskadliga utsläpp.

10.

Europaparlamentet påpekar att så kallat stadsjordbruk erbjuder nya möjligheter för trädgårdsnäringen.

11.

Europaparlamentet stöder kommissionens rapport från den offentliga rådfrågningen A Review of the EU Regime for the Fruit and Vegetables Sector, särskilt avsnitt 3.8, där man konstaterar att de nuvarande bestämmelserna för producentorganisationer måste förenklas. Parlamentet stöder det förslag som innebär att man stärker producentorganisationerna och konstaterar att i majoriteten av de mottagna svaren förordas ett bibehållande av det nuvarande stödsystemets grundfilosofi.

12.

Europaparlamentet betonar att minskad byråkrati måste prioriteras, särskilt för små och medelstora företag, men utan att äventyra den nödvändiga rättssäkerheten.

13.

Europaparlamentet välkomnar att man vid reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken enades om att behålla EU:s stödsystem för frukt och grönsaker baserat på producentorganisationerna. Parlamentet är medvetet om att de befintliga instrumenten inte alltid varit effektiva, vilket kommissionen erkände i sitt dokument för offentligt samråd om översynen av EU:s frukt- och grönsaksordning (A Review of the EU Regime for the Fruit and Vegetables Sector). Parlamentet stöder därför Newcastlegruppens arbete att förbättra EU:s frukt- och grönsaksordning, och gruppen bör beakta hur det juridiska systemet för kooperativ är utformat i de olika medlemsstaterna så att den inte förhindrar att nya producentorganisationer uppstår och respektera det faktum att odlarna har rätt att välja att inte ansluta sig till en producentorganisation. Europaparlamentet konstaterar att ett unionsinstrument för hantering av svåra kriser införs när dessa inverkar på flera medlemsstater, och understryker att det borde vara tillgängligt för alla producenter, oavsett om de är medlemmar i producentorganisationer eller inte.

14.

För att öka producentorganisationernas nytta för producenterna uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sin översyn av EU:s frukt- och grönsaksordning lägga fram klara och praktiska bestämmelser om hur producentorganisationerna ska organiseras och fungera och även anpassa ordningen till marknadsstrukturerna i medlemsstaterna, så att producentorganisationerna kan spela den roll som det är avsett att de ska spela och så att det blir attraktivt för odlare att ansluta sig till producentorganisationerna, förutsatt att detta inte äventyrar uppnåendet av ordningens grundläggande mål och förutsatt att odlarna är fria att fatta sina egna beslut i dessa frågor.

15.

Europaparlamentet noterar med oro att producentorganisationernas systemregler kan tolkas på vitt skilda sätt av kommissionens revisorer, vilket skapar stor osäkerhet och kan utsätta medlemsstaterna för risken att få sina utgifter uteslutna och bli föremål för kontroll av lagenligheten. Parlamentet understryker också att revisionsförfaranden och finansiella korrigeringar måste utföras snabbare och inom en överenskommen revisionsperiod.

16.

Europaparlamentet noterar att det fortfarande förekommer illojala handelsmetoder i EU som underminerar trädgårdsnäringen och dess producentorganisationer och minskar odlarnas vilja att investera i framtiden. Parlamentet anser att uppförandekoder som godkänts av alla aktörer i leveranskedjan och som får stöd i en rättslig ram och kontrolleras av en nationell rättsinstans i varje medlemsstat avsedd att övervaka handelsrutiner kommer att förbättra livsmedelskedjans och den inre marknadens funktion på ett avgörande sätt

17.

Europaparlamentet anser att de olika privata normer för rester av växtskyddsmedel som införts av flera distributionskedjor i praktiken utgör konkurrenshämmande åtgärder som drabbar producenterna inom frukt- och grönsakssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingripa för att avlägsna sådana privata normer eftersom de rester av växtskyddsmedel som tillåts enligt unionsrätten skyddar konsumenternas och operatörernas hälsa.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja integrerad bekämpning, att stödja innovation och nyföretagande genom ökad forskning och utveckling kring icke-kemiska alternativ såsom rovinsekter och parasiter som attackerar olika skadegörare och att utnyttja ramprogrammet för forskning och innovation i Horisont 2020 för att finansiera tillämpad forskning som stöder utvecklingen av integrerade strategier för bekämpning av skadedjur, sjukdomar och ogräs samt förse producenterna med nödvändiga verktyg och information för att klara kraven i direktiv 2009/128/EG, där det sägs i artikel 14 att medlemsstaterna ska ”vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja ett växtskydd med låg insats av bekämpningsmedel och så långt möjligt ge företräde till icke kemiska metoder” och ”skapa eller främja skapandet av nödvändiga förutsättningar för genomförandet av integrerat växtskydd”.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och lägga tonvikten vid en förstärkning av ekologiska processer som säkrar långsiktig markhälsa, bördighet och yrkesutbildning förutom att hantera och reglera antalet skadegörare. Parlamentet anser att detta kan leda till långsiktiga produktivitetsvinster för jordbrukarna och lägre kostnader för de offentliga budgetarna.

20.

Europaparlamentet understryker att trädgårdsnäringen är beroende av ett flertal växtskyddsmedel och uppmanar kommissionen att tillämpa ett riskbaserat synsätt på bestämmelserna om dessa produkter som grundar sig på oberoende vetenskapliga rön som granskats av likar. Parlamentet understryker att grödor som odlas i mindre omfattning är särskilt sårbara eftersom tillgängliga verksamma ämnen saknas. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka en samordning av medlemsstaternas datainsamling, framför allt uppgifter om rester av bekämpningsmedel som är ett avgörande krav för att godkänna ätliga specialgrödor. Parlamentet uppmanar kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling, hälso- och konsumentfrågor, miljö och konkurrens att bedriva ett strategiskt samarbete för att ur olika synvinklar ta hänsyn till följderna av en förändring av bestämmelserna om växtskyddsmedel.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera funktionen för ömsesidigt erkännande av godkännanden av växtskyddsprodukter mellan unionens medlemsstater enligt artikel 40 i förordning (EG) nr 1107/2009, för att underlätta dess tillämpning och avlägsna eventuella byråkratiska och administrativa hinder och att beakta det långsiktiga målet global harmonisering av reglerna för växtskyddsmedel och lägre icke-tariffära handelshinder för exporthandeln.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan ytterligare fördröjning och i enlighet med de skyldigheter som anges i artikel 51.9 i förordning (EG) nr 1107/2009 lägga fram ett betänkande i Europaparlamentet och rådet om inrättandet av en europeisk fond för specialodlingar och mindre vanligt förekommande användning. Parlamentet framhåller särskilt att en sådan fond bör kunna finansiera ett permanent europeiskt arbetsprogram för samordning av och samarbete mellan olika operatörer inom livsmedelskedjan, behöriga myndigheter och berörda parter, inklusive forskningsinstitut för att bedriva och vid behov finansiera forsknings- och innovationsverksamhet för skydd av specialodlingar och grödor som odlas i mindre omfattning.

23.

Europaparlamentet framhåller bristen på ömsesidighet när det gäller de fytosanitära krav som åläggs importen och de som den europeiska produktionen måste uppfylla. Parlamentet understryker att denna fortgående obalans inte bara undergräver konkurrenskraften för våra producenter utan även är till nackdel för de europeiska konsumenterna.

24.

Europaparlamentet påminner om att både växtskyddsmedelsförordningen (förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 (11) och den nya förordningen om biocidprodukter (förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 (12)) kräver att kommissionen fastställer särskilda vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper senast i december 2013. Parlamentet betonar vikten av ett öppet förfarande, så att beslut är begripliga för de berörda marknadsaktörerna utifrån den vetenskapliga grunden och att de känner till de aktörer som är delaktiga i utveckling av nya kriterier. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant se över följderna av olika tillvägagångssätt då den lägger fram förslag om hormonstörande ämnen.

25.

Europaparlamentet understryker att trädgårdsnäringen är starkt beroende av användningen av väl specificerade gödselmedel av god kvalitet. Parlamentet välkomnar den pågående översynen av EU:s gödselförordning men noterar med oro kommissionens syfte att inkludera markförbättringsmedel som innehåller tidigare icke föreskrivna material. Parlamentet understryker att sådana material inte kräver precision vid tillverkning och användning och uppmanar kommissionen att inte inkludera dem i gödselförordningen.

26.

Europaparlamentet lyfter fram att trädgårdsnäringen är ledande inom utveckling och införande av innovativa system för precisionsjordbruk och anser att sådana system kommer att minska användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel, öka den säljbara avkastningen, minska slöseriet och förbättra leveranskontinuiteten och de ekonomiska resultaten. Parlamentet understryker att växtodlingsåtgärder såsom växtföljder eller fånggrödor, samt forskning och utveckling inriktas på att minimera miljöbelastningen.

27.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till förordning om växtförädlingsmaterial (COM(2013)0262), och är oroat över att förslaget kommer att ha en alltför stor inverkan på trädgårdsnäringen, framför allt på prydnadsväxter och frukt. Parlamentet understryker att all lagstiftning bör vara proportionerlig och erkänna subsidiaritetsprincipen. Parlamentet understryker också att äldre sorter och traditionella jordbruksgrödor inte får hotas genom ändrad lagstiftning och att de bör bidra till den genetiska mångfalden mellan och inom olika populationer av grödor för att ge långsiktig livsmedelstrygghet och robusta livsmedelssystem.

28.

Europaparlamentet noterar effekterna av främmande invasiva arter av trädgårdsväxter på miljön i stort, men rekommenderar att en regional eller landsbaserad strategi tillämpas i kommissionens förslag till förordning om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (COM(2013)0620), i vilket kommissionen tillstår att vissa områden i Europa är sårbarare än andra och att olika områden i Europa har olika klimat som stöder olika uppsättningar växter.

29.

Europaparlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att som allmän princip skydda växtodlarnas frihet att använda befintliga växtmaterial för att utveckla och sälja nya typer av växter, oavsett eventuella patentkrav som även omfattar växtmaterial.

30.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen av lokala frukt- och grönsaksmarknader och kortare livsmedelsförsörjningskedjor för att säkerställa tillgången på färskvaror.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skilja mellan cisgena växter (växter med en transgen från samma art) och transgena växter och att införa olika godkännandeförfaranden för cisgena växter. Parlamentet avvaktar Efsas yttrande om resultaten från arbetsgruppen för nya biotekniska förädlingsmetoder som begärts av generaldirektoratet för hälso- och konsumentfrågor.

32.

Europaparlamentet lyfter fram det stora behov av arbetskraft som finns inom trädgårdsnäringen, särskilt behovet av säsongsarbetare, och uppmanar medlemsstaterna att se till att effektiva metoder införs för att garantera att trädgårdsodlarna har tillgång till den arbetskraft de behöver under årets viktiga perioder, samtidigt som kraven i direktivet om säsongsarbetare respekteras fullt ut, inklusive principen om skäliga löner.

33.

Europaparlamentet ställer sig positivt till att man på nytt betonar praktik vid utbildning av arbetskraften men konstaterar med oro att antalet personer som avslutar sin praktik inom trädgårdsnäringen fortfarande är lågt i vissa medlemsstater vilket medför minskade möjligheter för de ungdomar som intresserar sig för sektorn. Parlamentet konstaterar att alla unga inte lämpar sig för den praktik de utför. Parlamentet understryker att insatserna för att uppmuntra unga att överväga ett yrke inom trädgårdsnäringen och att ge dem utbildning bör stödjas genom medvetandegörande- och informationskampanjer som förbättrar allmänheten bild av sektorn.

34.

Europaparlamentet uppmanar livsmedelssektorn och forskarsamfundet att samarbeta på ett systematiskt sätt för att locka till sig och utbilda nästa generations forskare och vidareutbilda de nuvarande arbetstagarna.

35.

Europaparlamentet understryker fördelarna med att utöka och bredda partnerskap mellan regeringar, näringslivet och forskningsorganisationer och behovet av att se till att systemen för att stödja sådana partnerskap struktureras på ett sätt som maximerar effekterna av investeringarna och deras samstämmighet.

36.

Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av att effektivt utnyttja den kvalificerade vetenskapliga potentialen i syfte att snabbare kunna tillämpa resultaten av forskning och innovation genom att överföra innovativ teknik till jordbruksproduktionen inom trädgårdsnäringen och att integrera forskning och innovation, utbildning och utvidgning inom jordbruksområdet med en ekonomisk politik som tillgodoser trädgårdsnäringens utvecklingsbehov och ökar dess effektivitet.

37.

Europaparlamentet anser att trädgårdsnäringen och sektorn för prydnadsväxter måste få möjlighet att bättre utnyttja unionens program för forskning, teknisk utveckling och innovation och uppmanar kommissionen att inkludera ”skyddad odling” i Horisont 2020-upphandlingarna för att stimulera innovation till exempel i samband med hållbart växtskydd, hållbart utnyttjande av vatten och gödselmedel, energieffektivitet, avancerade odlings- och produktionssystem och hållbara transporter.

38.

Eftersom budgeten för jordbruks- och trädgårdsforskning är mycket stram i medlemsstaterna anser Europaparlamentet att finansiering av tredje part, bland annat återförsäljare, bör uppmuntras och bör ligga i linje med sektorns övergripande forskningsintresse.

39.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att göra det lättare att få långfristig finansiering av modern produktionsteknik i trädgårdsnäringen i syfte att öka konkurrenskraften för varor och tjänster inom denna sektor.

40.

Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt med en bra affärsplan för att få finansiering. Parlamentet rekommenderar att odlarna allt mer använder sig av företagarstöd och rådgivningstjänster och uppmanar kommissionen att bedriva ett närmare samarbete med sektorn för att garantera att dessa tjänster är lättillgängliga för odlarna.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera punkterna i kapitel 6 ”levande träd och andra växter, lökar, rötter o.d., snittblommor, och snittgrönt i den kombinerade nomenklaturen (CN2012) genom en öppen process med deltagande från sektorn.

42.

Europaparlamentet oroas av möjligheten att trädgårdsodlingsproduktion flyttas utanför EU.

43.

Europaparlamentet är mycket oroat över att mellan en tredjedel och hälften av de ätbara produkterna går förlorade på grund av sitt utseende, och uppmanar kommissionen att omedelbart skapa möjligheter att särskilt på lokala och regionala marknader införa en bredare kvalitetsmärkning på produkterna och samtidigt garantera insyn och en funktionsduglig marknad. Parlamentet hänvisar till initiativ i Österrike och Schweiz, där frukt och grönsaker med skönhetsfel i testsyfte säljs inom livsmedelshandeln. Parlamentet uppmanar stormarknaderna att beakta den forskning som visar att många konsumenter inte nödvändigtvis oroas över det kosmetiska utseendet på frukt och grönsaker och gärna köper sekunda produkter, framför allt om de är billigare.

44.

Europaparlamentet konstaterar med oro den allmänna förlusten av och slöseriet med frukt och grönsaker som är avsedda för primärmarknaden och de betydande ekonomiska förlusterna för företagen. Parlamentet inser att det krävs en minskning av det systemiska livsmedelsslöseriet för att kunna öka livsmedelstryggheten för världens växande befolkning. Parlamentet välkomnar dock de insatser som görs av aktörerna i livsmedelskedjan för att leda dessa produkter vidare till en sekundärmarknad snarare än att kassera dem.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa en miljö präglad av lagar och politiska program som i så hög grad som möjligt stöder utnyttjandet av avfall från trädgårdsnäringen. Parlamentet påpekar att det finns olika typer av material, till exempel förbrukad svampkompost, som skulle kunna användas för att producera växtmedier av stort värde om de inte klassades som ”avfall”.

46.

Europaparlamentet påpekar att akvaponiksystem har potential att lokalt producera livsmedel på hållbart sätt och, genom kombinerad odling av sötvattensfisk och grönsaker i ett slutet system, bidra till minskad resursförbrukning i jämförelse med vanliga system.

47.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt att förbättra priskontrollen och övervakningen av de mängder som produceras och genomförs samt behovet av att ta fram statistik över trädgårdsnäringen i hela EU för att hjälpa producenterna att bättre förstå marknadstrender, förutsäga priser och förbereda kommande skördar. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta prognosinformationen omfatta även prydnadsväxter.

48.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.