ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 239

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

60 årgången
24 juli 2017


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2017/C 239/01

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

1


 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2017/C 239/02

Mål C-562/14 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 maj 2017 – Konungariket Sverige mot Darius Nicolai Spirlea, Mihaela Spirlea, Europeiska kommissionen, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Konungariket Spanien, Republiken Finland (Överklagande — Allmänhetens tillgång till handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Artikel 4.2 tredje strecksatsen — Undantag från rätten att få tillgång till handlingar — Felaktig tolkning — Skydd för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner — Övervägande allmänintresse av utlämnandet — Generell presumtion för sekretess — Handlingar hänförliga till ett EU Pilot-ärende)

2

2017/C 239/03

Yttrande 2/15: Domstolens yttrande (plenum) av den 16 maj 2017 – Europeiska kommissionen (Yttrande som avges enligt artikel 218.11 FEUF — Frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore — Nya generationens avtal, framförhandlat efter det att EU- och EUF-fördragen trätt i kraft — Befogenhet att ingå avtalet — Artikel 3.1 e FEUF — Gemensam handelspolitik — Artikel 207.1 FEUF — Handel med varor och tjänster — Utländska direktinvesteringar — Offentlig upphandling — Handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter — Konkurrens — Handel med tredjeländer och hållbar utveckling — Socialt skydd för arbetstagare — Miljöskydd — Artikel 207.5 FEUF — Tjänster på transportområdet — Artikel 3.2 FEUF — Internationellt avtal som kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa — Sekundärrättsliga unionsbestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster på transportområdet — Andra utländska investeringar än direktinvesteringar — Artikel 216 FEUF — Avtal som är nödvändigt för att uppnå ett av fördragens mål — Fri rörlighet för kapital och betalningar mellan medlemsstater och tredjeländer — Fördragssuccession på investeringsområdet — Investeringsavtalen mellan medlemsstaterna och Republiken Singapore ersätts — Institutionella bestämmelser i avtalet — Tvistlösning mellan investerare och stater — Tvistlösning mellan parterna)

3

2017/C 239/04

Mål C-68/15: Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Grondwettelijk Hof – Belgien) – X mot Ministerraad (Begäran om förhandsavgörande — Etableringsfrihet — Moder- och dotterbolagsdirektivet — Skattelagstiftning — Skatt på bolagsvinster — Utdelning — Källskatt — Dubbelbeskattning — Fairness Tax)

3

2017/C 239/05

Mål C-133/15: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 10 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Centrale Raad van Beroep – Nederländerna) – H.C. Chavez-Vilchez m.fl. mot Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank m.fl. (Begäran om förhandsavgörande — Unionsmedborgarskap — Artikel 20 FEUF — Rätt till försörjningsstöd och barnbidrag i en medlemsstat är villkorad av rätten att uppehålla sig i denna stat — Tredjelandsmedborgare som sköter den dagliga och faktiska omvårdnaden om sitt underåriga barn som är medborgare i denna medlemsstat — Tredjelandsmedborgarens skyldighet att visa att den andra föräldern, som är medborgare i nämnda medlemsstat, saknar förmåga att ta hand om barnet — Beslut att neka uppehållsrätt vilket kan medföra att barnet tvingas att lämna medlemsstaten eller till och med unionen)

4

2017/C 239/06

Mål C-421/15 P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 11 maj 2017 – Yoshida Metal Industry Co. Ltd mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Pi-Design AG, Bodum France SAS, Bodum Logistics A/S (Överklagande — EU-varumärke — Registrering av tecken som utgörs av en yta med svarta prickar — Ogiltighetsförklaring — Förordning (EG) nr 40/94 — Artikel 7.1 e ii — Artikel 51.3)

5

2017/C 239/07

Mål C-437/15 P: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 maj 2017 – Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet mot Deluxe Entertainment Services Group Inc. (Överklagande — EU-varumärke — Figurmärke som innehåller ordet deluxe — Granskarens avslag på registreringsansökan)

6

2017/C 239/08

Mål C-617/15: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf – Tyskland) – Hummel Holding A/S mot Nike Inc., Nike Retail B.V. (Begäran om förhandsavgörande — Immaterialrätt — Förordning (EG) nr 207/2009 — EU-varumärke — Artikel 97.1 — Internationell behörighet — Talan om intrång mot ett bolag i ett tredjeland — Dotterdotterbolag i den medlemsstat där talan har väckts — Begreppet driftställe)

6

2017/C 239/09

Mål C-624/15: Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Vilniaus apygardos administracinis teismas – Litauen) – UAB Litdana mot Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos (Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artikel 314 — Ordning för beskattning av vinstmarginal — Villkor för tillämpning — Nationella skattemyndigheter har nekat en beskattningsbar person rätt att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal — Uppgifter på fakturorna avseende såväl leverantörens tillämpning av ordningen för beskattning av vinstmarginal som undantag från mervärdesskatt — Leverantören har inte tillämpat ordningen för beskattning av vinstmarginal på leveransen — Indicier som ger fog för misstanke om förekomst av oegentligheter eller skatteundandragande vid leveransen)

7

2017/C 239/10

Mål C-682/15: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Cour administrative – Luxemburg) – Berlioz Investment Fund S.A. mot Directeur de l'administration des Contributions directes (Begäran om förhandsavgörande — Direktiv 2011/16/EU — Administrativt samarbete i fråga om beskattning — Artikel 1.1 — Artikel 5 — Begäran om upplysningar som tillställts tredje man — Vägran att svara — Sanktionsåtgärd — Uttrycket de begärda upplysningarna kan antas vara relevanta — Den anmodade myndighetens kontroll — Domstolskontroll — Omfattning — Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Artikel 51 — Tillämpning av unionsrätten — Artikel 47 — Rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol — Domstolens och tredje mans tillgång till begäran om upplysningar som framställts av den begärande myndigheten)

8

2017/C 239/11

Mål C-690/15: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 10 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Cour administrative d'appel de Douai – Frankrike) – Wenceslas de Lobkowicz mot Ministère des Finances et des Comptes publics (Begäran om förhandsavgörande — Tjänsteman i Europeiska unionen — Tjänsteföreskrifterna — Obligatorisk anslutning till EU-institutionernas system för social trygghet — Inkomst av fast egendom i en medlemsstat — Skyldighet att betala en allmän social avgift, en särskild socialavgift samt tilläggsavgifter till sistnämnda avgift enligt en medlemsstats nationella rätt — Bidrag till finansieringen av den sociala tryggheten i denna medlemsstat)

9

2017/C 239/12

Mål C-36/16: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 11 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – Minister Finansów mot Posnania Investment SA (Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artikel 2.1 a — Artikel 14.1 — Skattepliktiga transaktioner — Begreppet leverans av varor mot ersättning — Överlåtelse av en fastighet till stat eller kommun i syfte att kvitta en skatteskuld — Omfattas inte)

10

2017/C 239/13

Mål C-44/16 P: Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 11 maj 2017 – Dyson Ltd mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Direktiv 2010/30/UE — Märkning och standardiserad produktinformation som anger produkters energiförbrukning — Delegerad förordning (EU) nr 665/2013 — Energimärkning av dammsugare — Energieffektivitet — Mätmetod — Gränser för den delegerade befogenheten — Missuppfattning av bevisning — Tribunalens motiveringsskyldighet)

10

2017/C 239/14

Mål C-48/16: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Dunajská Streda – Slovakien) – ERGO Poist’ovňa, a.s. mot Alžbeta Barlíková (Begäran om förhandsavgörande — Självständiga handelsagenter — Direktiv 86/653/EEG — Handelsagentens provision — Artikel 11 — Delvis underlåtenhet att fullfölja det avtal som ingåtts mellan tredje man och huvudmannen — Följder för rätten till provision — Begreppet orsaker som huvudmannen … kan klandras för)

11

2017/C 239/15

Mål C-59/16: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 11 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – The Shirtmakers BV mot Staatssecretaris van Financiën (Begäran om förhandsavgörande — Tullunion — Förordning (EEG) nr 2913/92 — Gemenskapens tullkodex — Artikel 32.1 e i — Tullvärde — Transaktionsvärde — Fastställande — Begreppet kostnader för transport)

12

2017/C 239/16

Mål C-99/16: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de grande instance de Lyon – Frankrike) – Jean-Philippe Lahorgue mot Ordre des avocats du barreau de Lyon, Conseil national des barreaux CNB, Conseil des barreaux européens CCBE, Ordre des avocats du barreau de Luxembourg (Begäran om förhandsavgörande — Frihet att tillhandahålla tjänster — Direktiv 77/249/EEG — Artikel 4 — Utövande av advokatyrket — Router för anslutning till advokaters privata virtuella nätverk (RPVA) — RPVA-router — Vägran att tillhandahålla en sådan till en advokat som är registrerad vid ett advokatsamfund i en annan medlemsstat — Diskriminerande åtgärd

12

2017/C 239/17

Mål C-131/16: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 11 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Krajowa Izba Odwoławcza – Polen) – Archus sp. z o.o., Gama Jacek Lipik mot Polskie Górnictwo Naftowe i Gazownictwo S.A. (Begäran om förhandsavgörande — Offentlig upphandling — Direktiv 2004/17/EG — Principer för tilldelning av kontrakt — Artikel 10 — Principen om likabehandling av anbudsgivarna — Skyldighet för de upphandlande enheterna att begära att anbudsgivarna ändrar eller kompletterar sitt anbud — Rätt för den upphandlande myndigheten att vid vägran behålla bankgarantin — Direktiv 92/13/EEG — Artikel 1.3 — Överprövningsförfarande — Beslut att tilldela ett kontrakt — Uteslutning av en anbudsgivare — Talan om ogiltigförklaring — Berättigat intresse av att få saken prövad)

13

2017/C 239/18

Mål C-150/16: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Craiova – Rumänien) – Fondul Proprietatea SA mot Complexul Energetic Oltenia SA (Begäran om förhandsavgörande — Statligt stöd — Fordran som innehas av ett bolag vars majoritetsägare är den rumänska staten, mot ett bolag som är helägt av denna stat — Överlåtelse till betalning — Begreppet statligt stöd — Skyldighet att underrätta Europeiska kommissionen)

14

2017/C 239/19

Mål C-154/16: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa – Lettland) – Latvijas dzelzceļš” VAS mot Valsts ieņēmumu dienests (Begäran om förhandsavgörande — Tullkodexen — Förordning (EEG) nr 2913/92 — Artiklarna 94.1 och 96 — Förfarandet för extern gemenskapstransitering — Den huvudansvariges ansvar — Artiklarna 203, 204 och 206.1 — Tullskuldens uppkomst — Undandragande från tullövervakning — Underlåtelse att uppfylla en av de förpliktelser som uppkommer till följd av användning av ett tullförfarande — Varor som har blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått förlorade på grund av varans egen beskaffenhet eller på grund av oförutsebara omständigheter eller force majeure — Artikel 213 — Solidariskt betalningsansvar i fråga om tullskulden — Direktiv 2006/112/EG — Mervärdesskatt — Artiklarna 2.1, 70 och 71 — Beskattningsgrundande händelse och mervärdesskattens utkrävbarhet — Artiklarna 201, 202 och 205 — Personer som är skyldiga att betala skatten — Bestämmelsetullkontorets konstaterande av att en del av lasten saknas — En tömningsanordning under cisternvagnen har inte stängts på ett korrekt sätt eller skadats)

15

2017/C 239/20

Mål C-302/16: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 11 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Noord-Nederland – Nederländerna) – Bas Jacob Adriaan Krijgsman mot Surinaamse Luchtvaart Maatschappij NV (Begäran om förhandsavgörande — Luftfart — Förordning (EG) nr 261/2004 — Artikel 5.1 c — Kompensation och assistans till passagerare vid inställda flygningar — Undantag från skyldigheten att betala kompensation — Transportavtal som ingås via en internetresebyrå — Lufttrafikföretag som i god tid har underrättat resebyrån om att avgångstiden för flygningen har ändrats — Resebyrå som i ett e-postmeddelande har översänt denna information till en passagerare tio dagar före flygningen)

16

2017/C 239/21

Mål C-337/16 P: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 maj 2017 – Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen (Överklagande — EGFJ och EJFLU — Europeiska kommissionens genomförandebeslut — Delgivning till adressaten — Senare ändring av bilagans utskriftsformat — Offentliggörande av beslutet i Europeiska unionens officiella tidning — Tidsfrist för väckande av talan — Den tidpunkt då fristen börjar löpa — För sent inkommen ansökan — Avvisning)

17

2017/C 239/22

Mål C-338/16 P: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 maj 2017 – Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen (Överklagande — EGFJ och EJFLU — Europeiska kommissionens genomförandebeslut — Delgivning till adressaten — Senare ändring av bilagans utskriftsformat — Offentliggörande av beslutet i Europeiska unionens officiella tidning — Tidsfrist för väckande av talan — Den tidpunkt då fristen börjar löpa — För sent inkommen ansökan — Avvisning)

17

2017/C 239/23

Mål C-339/16 P: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 maj 2017 – Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen (Överklagande — EGFJ och EJFLU — Europeiska kommissionens genomförandebeslut — Delgivning till adressaten — Senare ändring av bilagans utskriftsformat — Offentliggörande av beslutet i Europeiska unionens officiella tidning — Tidsfrist för väckande av talan — Den tidpunkt då fristen börjar löpa — För sent inkommen ansökan — Avvisning)

18

2017/C 239/24

Mål C-365/16: Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Association française des entreprises mot Ministre des finances et des comptes publics (Begäran om förhandsavgörande — Gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater — Direktiv 2011/96/EU — Förhindrande av dubbelbeskattning — Tilläggsskatt på 3 procent till bolagsskatten)

18

2017/C 239/25

Mål C-595/16: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per la Sicilia (Italien) den 23 november 2016 – Emmea Srl och Commercial Hub Srl mot Comune di Siracusa m.fl.

19

2017/C 239/26

Mål C-54/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 1 februari 2017 – Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato mot Wind Telecomunicazioni SpA

19

2017/C 239/27

Mål C-55/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 1 februari 2017 – Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato mot Vodafone Omnitel NV

21

2017/C 239/28

Mål C-162/17 P: Överklagande ingett den 30 mars 2017 av Republiken Polen av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 19 januari i mål T-701/15, Stock Polska/EUIPO – Lass & Steffen (LUBELSKA)

22

2017/C 239/29

Mål C-191/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 13 april 2017 – Bundeskammer für Arbeiter und Angestellte mot ING-DiBa Direktbank Austria Niederlassung der ING-DiBa AG

24

2017/C 239/30

Mål C-213/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, sammanträdesplats Amsterdam (Nederländerna) den 25 april 2017 – X mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

24

2017/C 239/31

Mål C-220/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Berlin (Tyskland) den 27 april 2017 – Planta Tabak-Manufaktur Dr. Manfred Obermann GmbH & Co. KG mot Land Berlin

25

2017/C 239/32

Mål C-221/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 27 april 2017 – M.G. Tjebbes m.fl. mot Minister van Buitenlandse Zaken

26

2017/C 239/33

Mål C-234/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 4 maj 2017 – XC m.fl.

27

2017/C 239/34

Mål C-236/17 P: Överklagande ingett den 8 maj 2017 av Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power (China), Inc. av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 28 februari i mål T-162/14, Canadian Solar Emea GmbH m.fl. mot rådet

27

2017/C 239/35

Mål C-237/17 P: Överklagande ingett den 8 maj 2017 av Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power (China), Inc. av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 28 februari 2017 i mål T-163/14, Canadian Solar Emea m.fl. mot rådet

28

2017/C 239/36

Mål C-244/17: Talan väckt den 10 maj 2017 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

29

2017/C 239/37

Mål C-247/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Finland) den 16 maj 2017 – Oikeusministeriö mot Denis Raugevicius

30

2017/C 239/38

Mål C-250/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal de Justiça (Portugal) den 12 maj 2017 – Virgílio Tarragó da Silveira mot Massa Insolvente da Espírito Santo Financial Group, SA

31

2017/C 239/39

Mål C-260/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 16 maj 2017 – Αnodiki Ypiresies Diacheirisis Perivallontos, Oikonomias, Dioikisis EPE (Αnodiki Services EPE) mot GNA Ο Εvaggelismos – Ofthalmiatreio Αthinon – Polykliniki Geniko Nosokomeio Athinon Georgios Gennimatas, Geniko Ogkologiko Nosokomeio Kifisias – (GONK), Oi Agioi Anargyroi

31

2017/C 239/40

Mål C-274/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Margarethe Yüce, Ali Yüce, Emin Yüce, Emre Yüce mot TUIfly GmbH

32

2017/C 239/41

Mål C-275/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Friedemann Schoen, Brigitta Schoen mot TUIfly GmbH

33

2017/C 239/42

Mål C-276/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Michael Siegberg mot TUIfly GmbH

34

2017/C 239/43

Mål C-277/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Heinz-Gerhard Albrecht mot TUIfly GmbH

34

2017/C 239/44

Mål C-278/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Susanne Meyer m.fl. mot TUIfly GmbH

35

2017/C 239/45

Mål C-279/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Thomas Kiehl mot TUIfly GmbH

36

2017/C 239/46

Mål C-280/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Ralph Eßer mot TUIfly GmbH

37

2017/C 239/47

Mål C-281/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Thomas Schmidt mot TUIfly GmbH

37

2017/C 239/48

Mål C-282/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Werner Ansorge mot TUIfly GmbH

38

2017/C 239/49

Mål C-290/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 22 maj 2017 – Angelina Fell, Florian Fell, Vincent Fell mot TUIfly GmbH

39

2017/C 239/50

Mål C-291/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 22 maj 2017 – Helga Jordan-Grompe, Sven Grompe, Yves-Felix Grompe, Justin Joel Grompe mot TUIfly GmbH

40

2017/C 239/51

Mål C-301/17: Talan väckt den 23 maj 2017 – Europeiska kommissionen mot Rumänien

40

2017/C 239/52

Mål C-313/17 P: Överklagande ingett den 26 maj 2017 av George Haswani av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 22 mars 2017 i mål T-231/15, Haswani mot rådet

41

 

Tribunalen

2017/C 239/53

Mål T-442/12: Tribunalens dom av den 1 juni 2017 – Changmao Biochemical Engineering mot rådet (Dumpning — Import av vinsyra med ursprung i Kina — Ändring av den slutgiltiga antidumpningstullen — Partiell interimsöversyn — Status som företag som verkar i en marknadsekonomi — Kostnaderna för de viktigaste insatsvarorna återspeglar i stort sett marknadsvärdena — Förändrade omständigheter — Motiveringsskyldighet — Tidsfrist för att anta ett beslut om status som företag som verkar i en marknadsekonomi — Rätten till försvar — Artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1225/2009)

43

2017/C 239/54

Mål T-341/13 RENV: Tribunalens dom av den 8 juni 2017 – Groupe Léa Nature mot EUIPO – Debonair Trading Internacional (SO’BiO ētic) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket SO’BiO ētic — Det äldre EU-ordmärket och det äldre nationella ordmärket SO…? — Relativa registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 — Skadlig inverkan på renomméet — Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009)

44

2017/C 239/55

Mål T-673/15: Tribunalens dom av den 7 juni 2017 – Guardian Europe mot Europeiska unionen (Utomobligatoriskt skadeståndsansvar — Företrädare för unionen — Preskription — Omintetgörande av rättsverkningarna hos ett lagakraftvunnet avgörande — Precisering av ansökan — Upptagande till sakprövning — Artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna — Skälig handläggningstid för att meddela dom — Likabehandling — Ekonomisk skada — Tillfogad förlust — Utebliven vinst — Ideell skada — Orsakssamband)

44

2017/C 239/56

Mål T-726/15: Tribunalens dom av den 7 juni 2017 – Blaž Jamnik och Blaž mot parlamentet (Offentlig upphandling av tjänster — Fastighetsmarknaden — Anbudsförfarande — Förhandlat förfarande utan offentliggörande av meddelande om upphandling — Lokaler för Europeiska unionens hus i Ljubljana — Anbudsansökning förkastas efter det att den lokala marknaden kartlagts — Kontraktet tilldelas en annan anbudsgivare — Bilagor till anbudsansökningen har ej undersökts — Felaktig rättstillämpning — Uppenbart oriktig bedömning)

45

2017/C 239/57

Mål T-6/16: Tribunalens dom av den 8 juni 2017 – AWG mot EUIPO– Takko (Southern Territory 23o48’25"S) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — EU-ordmärket Southern Territory 23o48’25’’S — Det äldre EU-ordmärket SOUTHERN — Relativt registreringshinder — Artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009)

46

2017/C 239/58

Mål T-294/16: Tribunalens dom av den 8 juni 2017 – Kaane American International Tobacco mot EUIPO – Global Tobacco (GOLD MOUNT) (EU-varumärke — Upphävandeförfarande — EU-figurmärket GOLD MOUNT — Varumärket har inte varit föremål för verkligt bruk — Det finns inte skälig grund för att varumärket inte använts. — Artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 207/2009)

46

2017/C 239/59

Mål T-221/17: Överklagande ingett den 15 april 2017 – Mémora Servicios Funerarios mot EUIPO – Chatenoud (MEMORAME)

47

2017/C 239/60

Mål T-262/17: Talan väckt den 30 april 2017 – Metrans mot kommissionen och INEA

47

2017/C 239/61

Mål T-263/17: Talan väckt den 3 maj 2017 – SD mot EIGE

48

2017/C 239/62

Mål T-275/17: Talan väckt den 10 maj 2017 – Michela Curto mot parlamentet

49

2017/C 239/63

Mål T-289/17: Talan väckt den 15 maj 2017 – Keolis CIF m.fl. mot kommissionen

50

2017/C 239/64

Mål T-296/17: Överklagande ingett den 15 maj 2017 – Buck-Chemie mot EUIPO – Henkel (Darstellung von Spülungen für W.C.)

51

2017/C 239/65

Mål T-323/17: Talan väckt den 29 maj 2017 – Martinair Holland mot kommissionen

51

2017/C 239/66

Mål T-324/17: Talan väckt den 29 maj 2017 – SAS Cargo Group m. fl. mot kommissionen

53

2017/C 239/67

Mål T-325/17: Talan väckt den 29 maj 2017 – Koninklijke Luchtvaart Maatschappij mot kommissionen

53

2017/C 239/68

Mål T-326/17: Talan väckt den 29 maj 2017 – Air Canada mot kommissionen

55

2017/C 239/69

Mål T-328/17: Överklagande ingett den 26 maj 2017 – Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi mot EUIPO – M. J. Dairies (BBQLOUMI)

56

2017/C 239/70

Mål T-334/17: Talan väckt den 31 maj 2017 – Cargolux Airlines mot kommissionen

57

2017/C 239/71

Mål T-335/17: Talan väckt den 30 maj 2017 – Help – Hilfe zur Selbsthilfe mot kommissionen

59

2017/C 239/72

Mål T-339/17: Överklagande ingett den 31 maj 2017 – Shenzhen Jiayz Photo Industrial mot EUIPO – Seven (sevenoak)

60

2017/C 239/73

Mål T-340/17: Talan väckt den 30 maj 2017 – Japan Airlines mot kommissionen

60

2017/C 239/74

Mål T-341/17: Talan väckt den 31 maj 2017 – British Airways mot kommissionen

62

2017/C 239/75

Mål T-342/17: Talan väckt den 30 maj 2017 – Deutsche Lufthansa m.fl. mot kommissionen

63

2017/C 239/76

Mål T-343/17: Talan väckt den 31 maj 2017 – Cathay Pacific Airways mot kommissionen

64

2017/C 239/77

Mål T-344/17: Talan väckt den 31 maj 2017 – Latam Airlines Group och Lan Cargo mot kommissionen

65

2017/C 239/78

Mål T-346/17: Överklagande ingett den 31 maj 2017 – Hotelbeds Spain mot EUIPO – Guidigo Europe (Guidego what to do next)

68

2017/C 239/79

Mål T-350/17: Talan väckt den 1 juni 2017 – Singapore Airlines och Singapore Airlines Cargo mot kommissionen

68

2017/C 239/80

Mål T-352/17: Talan väckt den 2 juni 2017 – Korwin-Mikke mot parlamentet

69

2017/C 239/81

Mål T-355/17: Överklagande ingett den 2 juni 2017 – Daico International mot EUIPO – American Franchise Marketing (RoB)

70

2017/C 239/82

Mål T-356/17: Överklagande ingett den 2 juni 2017 – Daico International mot EUIPO – American Franchise Marketing (RoB)

71

2017/C 239/83

Mål T-358/17: Talan väckt den 31 maj 2017 – Mubarak mot rådet

71

2017/C 239/84

Mål T-226/16: Tribunalens beslut av den 24 april 2017 – Ipuri mot EUIPO – van Graaf (IPURI)

72


SV

 


IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/1


Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2017/C 239/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 231, 17.7.2017

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 221, 10.7.2017

EUT C 213, 3.7.2017

EUT C 202, 26.6.2017

EUT C 195, 19.6.2017

EUT C 178, 6.6.2017

EUT C 168, 29.5.2017

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu


V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/2


Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 maj 2017 – Konungariket Sverige mot Darius Nicolai Spirlea, Mihaela Spirlea, Europeiska kommissionen, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Konungariket Spanien, Republiken Finland

(Mål C-562/14 P) (1)

((Överklagande - Allmänhetens tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Artikel 4.2 tredje strecksatsen - Undantag från rätten att få tillgång till handlingar - Felaktig tolkning - Skydd för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner - Övervägande allmänintresse av utlämnandet - Generell presumtion för sekretess - Handlingar hänförliga till ett EU Pilot-ärende))

(2017/C 239/02)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Konungariket Sverige (ombud: A. Falk, C. Meyer-Seitz, U. Persson, N. Otte Widgren, E. Karlsson och L. Swedenborg)

Övriga parter i målet: Darius Nicolai Spirlea, Mihaela Spirlea, Europeiska kommissionen (ombud: H. Krämer och P. Costa de Oliveira), Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, D. Hadroušek och J. Vláčil,), Konungariket Danmark (ombud: C. Thorning), Konungariket Spanien (ombud: M. J. García-Valdecasas Dorrego), Republiken Finland (ombud: S. Hartikainen)

Part som har intervenerat till stöd för Europeiska kommissionen: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och A. Lippstreu)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Konungariket Sverige ska ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)

Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien och Republiken Finland ska bära sina rättegångskostnader.


(1)  EUT C 46, 9.2.2015.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/3


Domstolens yttrande (plenum) av den 16 maj 2017 – Europeiska kommissionen

(Yttrande 2/15) (1)

((Yttrande som avges enligt artikel 218.11 FEUF - Frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore - ”Nya generationens” avtal, framförhandlat efter det att EU- och EUF-fördragen trätt i kraft - Befogenhet att ingå avtalet - Artikel 3.1 e FEUF - Gemensam handelspolitik - Artikel 207.1 FEUF - Handel med varor och tjänster - Utländska direktinvesteringar - Offentlig upphandling - Handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter - Konkurrens - Handel med tredjeländer och hållbar utveckling - Socialt skydd för arbetstagare - Miljöskydd - Artikel 207.5 FEUF - Tjänster på transportområdet - Artikel 3.2 FEUF - Internationellt avtal som kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa - Sekundärrättsliga unionsbestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster på transportområdet - Andra utländska investeringar än direktinvesteringar - Artikel 216 FEUF - Avtal som är nödvändigt för att uppnå ett av fördragens mål - Fri rörlighet för kapital och betalningar mellan medlemsstater och tredjeländer - Fördragssuccession på investeringsområdet - Investeringsavtalen mellan medlemsstaterna och Republiken Singapore ersätts - Institutionella bestämmelser i avtalet - Tvistlösning mellan investerare och stater - Tvistlösning mellan parterna))

(2017/C 239/03)

Rättegångsspråk: samtliga officiella språk

Part som begärt yttrande

Europeiska kommissionen (ombud: U. Wölker, B. De Meester, R. Vidal-Puig och M. Kocjan)

Yttrande

Det planerade frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore omfattas av unionens exklusiva befogenhet, med undantag för följande bestämmelser, som omfattas av delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna:

Bestämmelserna i avsnitt A (Skydd av investeringar) i kapitel 9 (Investeringar), i den utsträckning de avser andra investeringar mellan unionen och Singapore än direktinvesteringar.

Bestämmelserna i avsnitt B (Tvistlösning mellan investerare och stater) i kapitel 9.

Bestämmelserna i kapitlen 1 (Mål och allmänna definitioner), 14 (Öppenhet), 15 (Tvistlösning mellan parterna), 16 (Medling) och 17 (Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser), i den utsträckning de avser bestämmelserna i kapitel 9 och i den mån de sistnämnda omfattas av delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna.


(1)  EUT C 363, 3.11.2015.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/3


Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Grondwettelijk Hof – Belgien) – X mot Ministerraad

(Mål C-68/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Etableringsfrihet - Moder- och dotterbolagsdirektivet - Skattelagstiftning - Skatt på bolagsvinster - Utdelning - Källskatt - Dubbelbeskattning - Fairness Tax))

(2017/C 239/04)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Grondwettelijk Hof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: X

Motpart: Ministerraad

Domslut

1)

Etableringsfriheten ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder mot en skattelagstiftning i en medlemsstat, som lagstiftningen i det nationella målet, enligt vilken såväl ett bolag som saknar hemvist i landet och som bedriver ekonomisk verksamhet genom ett fast driftställe där, som ett bolag med hemvist i landet, inbegripet ett dotterbolag med hemvist i landet där moderbolaget inte har det, är skyldiga att betala en sådan skatt som fairness tax, när dessa bolags utdelningar inte återfinns i bolagens slutgiltiga beskattningsbara resultat med anledning av utnyttjandet av vissa skattefördelar som föreskrivs i det nationella skattesystemet, under förutsättning att sättet att beräkna beskattningsunderlaget för denna skatt i praktiken inte medför att bolaget som saknar hemvist i landet behandlas mindre förmånligt än ett bolag som har hemvist i landet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

2)

Artikel 5 i rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot en skattelagstiftning i en medlemsstat, som lagstiftningen i det nationella målet, som föreskriver en sådan skatt som fairness tax, vilken ska betalas av bolag som saknar hemvist i landet men som bedriver ekonomisk verksamhet i den medlemsstaten genom ett fast driftställe, och bolag som har hemvist i landet, inbegripet ett dotterbolag med hemvist i landet till ett moderbolag som saknar sådan hemvist, när bolagen lämnar utdelning som inte återfinns i bolagens slutgiltiga beskattningsbara resultat på grund av utnyttjandet av vissa skattefördelar som föreskrivs i det nationella skattesystemet.

3)

Artikel 4.1 a i direktiv 2011/96, jämförd med punkt 3 i den artikeln, ska tolkas så, att bestämmelsen utgör hinder mot en sådan nationell skattelagstiftning som den i det nationella målet, i den mån denna lagstiftning innebär en beskattning av vinster som ett moderbolag uppbär från sitt dotterbolag och som delas ut av moderbolaget senare än under det år de uppbars som överstiger det tak på 5 procent som föreskrivs i bestämmelsen.


(1)  EUT C 146, 4.5.2015.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/4


Domstolens dom (stora avdelningen) av den 10 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Centrale Raad van Beroep – Nederländerna) – H.C. Chavez-Vilchez m.fl. mot Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank m.fl.

(Mål C-133/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Unionsmedborgarskap - Artikel 20 FEUF - Rätt till försörjningsstöd och barnbidrag i en medlemsstat är villkorad av rätten att uppehålla sig i denna stat - Tredjelandsmedborgare som sköter den dagliga och faktiska omvårdnaden om sitt underåriga barn som är medborgare i denna medlemsstat - Tredjelandsmedborgarens skyldighet att visa att den andra föräldern, som är medborgare i nämnda medlemsstat, saknar förmåga att ta hand om barnet - Beslut att neka uppehållsrätt vilket kan medföra att barnet tvingas att lämna medlemsstaten eller till och med unionen))

(2017/C 239/05)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Centrale Raad van Beroep

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: H.C. Chavez-Vilchez, P. Pinas, U. Nikolic, X.V. Garcia Perez, J. Uwituze, I.O. Enowassam, A.E. Guerrero Chavez och Y.R.L. Wip

Motparter: Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank, College van burgemeester en wethouders van de gemeente Arnhem, College van burgemeester en wethouders van de gemeente ’s-Gravenhage, College van burgemeester en wethouders van de gemeente ’s-Hertogenbosch, College van burgemeester en wethouders van de gemeente Amsterdam, College van burgemeester en wethouders van de gemeente Rijswijk och College van burgemeester en wethouders van de gemeente Rotterdam

Domslut

1)

Artikel 20 FEUF ska tolkas så, att vid bedömningen av huruvida ett barn, som är medborgare i Europeiska unionen, skulle bli tvunget att lämna unionen i dess helhet och därmed skulle förlora möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som barnet har enligt artikel 20 FEUF, för det fall att en förälder, som är tredjelandsmedborgare, nekades uppehållsrätt i den berörda medlemsstaten, utgör det förhållandet att den andra föräldern, som är unionsmedborgare, verkligen har förmåga, och är villig, att ensam sköta barnets dagliga och faktiska omvårdnad en relevant omständighet som dock inte i sig är tillräcklig för att det ska kunna fastställas att det mellan den förälder som är tredjelandsmedborgare och barnet inte finns ett sådant beroendeförhållande att barnet skulle bli tvunget att lämna unionen om föräldern nekades uppehållsrätt. Denna bedömning ska, med hänsyn till barnets bästa, göras med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, särskilt barnets ålder, dess fysiska och känslomässiga utveckling, styrkan i dess känslomässiga band till både den förälder som är unionsmedborgare och den förälder som är tredjelandsmedborgare samt den risk som en separation från den sistnämnda föräldern skulle medföra för barnets välbefinnande.

2)

Artikel 20 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en medlemsstat, som villkor för att bevilja en tredjelandsmedborgare – som är förälder till ett underårigt barn, vilket är medborgare i medlemsstaten, och som sköter den dagliga och faktiska omvårdnaden om detta barn – rätt att uppehålla sig i denna stat, kräver att tredjelandsmedborgaren lämnar uppgifter som visar att ett beslut att neka den förälder som är tredjelandsmedborgare uppehållsrätt skulle medföra att barnet förlorade möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som är knutna till unionsmedborgarskapet genom att barnet blev tvunget att lämna unionen i dess helhet. Det ankommer emellertid på de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten att göra erforderliga efterforskningar, på grundval av de uppgifter som lämnats av tredjelandsmedborgaren, för att med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet kunna bedöma huruvida ett beslut att neka uppehållsrätt skulle få sådana konsekvenser.


(1)  EUT C 178, 1.6.2015.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/5


Domstolens dom (femte avdelningen) av den 11 maj 2017 – Yoshida Metal Industry Co. Ltd mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Pi-Design AG, Bodum France SAS, Bodum Logistics A/S

(Mål C-421/15 P) (1)

((Överklagande - EU-varumärke - Registrering av tecken som utgörs av en yta med svarta prickar - Ogiltighetsförklaring - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 7.1 e ii - Artikel 51.3))

(2017/C 239/06)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Yoshida Metal Industry Co. Ltd (ombud: J. Cohen, Solicitor, T. St Quintin, Barrister, G. Hobbs, QC)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral, D. Gaja och J. Crespo Carrillo), Pi-Design AG, Bodum France SAS, Bodum Logistics A/S (ombud: H. Pernez, avocate och R. Löhr, Rechtsanwalt)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Yoshida Metal Industry Co. Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 389, 23.11.2015.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/6


Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 maj 2017 – Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet mot Deluxe Entertainment Services Group Inc.

(Mål C-437/15 P) (1)

((Överklagande - EU-varumärke - Figurmärke som innehåller ordet ”deluxe” - Granskarens avslag på registreringsansökan))

(2017/C 239/07)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas)

Övrig part i målet: Deluxe Entertainment Services Group Inc. (ombud: L. Gellman, advocate och M. Esteve Sanz, abogada)

Domslut

1)

Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 4 juni 2015, Deluxe Laboratories/harmoniseringskontoret (deluxe) (T-222/14, ej publicerad, EU:T:2015:364) upphävs.

2)

Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal.

3)

Frågan om rättegångskostnader anstår.


(1)  EUT C 346, 19.10.2015.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/6


Domstolens dom (andra avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf – Tyskland) – Hummel Holding A/S mot Nike Inc., Nike Retail B.V.

(Mål C-617/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Immaterialrätt - Förordning (EG) nr 207/2009 - EU-varumärke - Artikel 97.1 - Internationell behörighet - Talan om intrång mot ett bolag i ett tredjeland - Dotterdotterbolag i den medlemsstat där talan har väckts - Begreppet driftställe))

(2017/C 239/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hummel Holding A/S

Motpart: Nike Inc., Nike Retail B.V.

Domslut

Artikel 97.1 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken ska tolkas så, att ett bolag i en medlemsstat, som är en egen juridisk person och som är ett dotterdotterbolag till ett moderbolag som inte har sitt säte inom unionen, utgör ett ”driftställe”, i den bestämmelsens mening, till detta moderbolag, om dotterdotterbolaget utgör ett verksamhetscenter som, i den medlemsstat där det är beläget, har någon form av faktisk och stabil närvaro, från vilken en kommersiell verksamhet utövas, samt utåt sett, på ett varaktigt sätt, uppträder som moderbolagets förlängda arm.


(1)  EUT C 38, 1.2.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/7


Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Vilniaus apygardos administracinis teismas – Litauen) – UAB ”Litdana” mot Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

(Mål C-624/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 314 - Ordning för beskattning av vinstmarginal - Villkor för tillämpning - Nationella skattemyndigheter har nekat en beskattningsbar person rätt att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal - Uppgifter på fakturorna avseende såväl leverantörens tillämpning av ordningen för beskattning av vinstmarginal som undantag från mervärdesskatt - Leverantören har inte tillämpat ordningen för beskattning av vinstmarginal på leveransen - Indicier som ger fog för misstanke om förekomst av oegentligheter eller skatteundandragande vid leveransen))

(2017/C 239/09)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Vilniaus apygardos administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: UAB ”Litdana”

Motpart: Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

ytterligare deltagare i rättegången: Klaipėdos apskrities valstybinė mokesčių inspekcija

Domslut

Artikel 314 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010, ska tolkas så, att den utgör hinder för att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat nekar en beskattningsbar person som erhållit en faktura på vilken finns uppgifter angående såväl ordningen för beskattning av vinstmarginal som undantag från mervärdesskatt rätt att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal, även då en efterhandskontroll som genomförts av nämnda myndigheter visar att den beskattningsbara återförsäljare som levererat de begagnade varorna faktiskt inte hade tillämpat denna ordning vid leveransen av dessa varor. Detta gäller under förutsättning att de behöriga myndigheterna inte har konstaterat att den beskattningsbara personen inte har handlat i god tro eller inte har vidtagit alla rimliga åtgärder i dess makt för att försäkra sig om att den transaktion som vederbörande genomför inte leder till någon delaktighet i ett skatteundandragande, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.


(1)  EUT C 48, 8.2.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/8


Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Cour administrative – Luxemburg) – Berlioz Investment Fund S.A. mot Directeur de l'administration des Contributions directes

(Mål C-682/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2011/16/EU - Administrativt samarbete i fråga om beskattning - Artikel 1.1 - Artikel 5 - Begäran om upplysningar som tillställts tredje man - Vägran att svara - Sanktionsåtgärd - Uttrycket de begärda upplysningarna ”kan antas vara relevanta” - Den anmodade myndighetens kontroll - Domstolskontroll - Omfattning - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 51 - Tillämpning av unionsrätten - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol - Domstolens och tredje mans tillgång till begäran om upplysningar som framställts av den begärande myndigheten))

(2017/C 239/10)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Berlioz Investment Fund S.A.

Motpart: Directeur de l'administration des Contributions directes

Domslut

1)

Artikel 51.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att en medlemsstat ska anses tillämpa unionsrätten i den mening som avses i denna bestämmelse, med följd att stadgan är tillämplig, när medlemsstaten i sin lagstiftning föreskriver böter för ett rättssubjekt som inte lämnar upplysningar inom ramen för ett utbyte av upplysningar mellan skattemyndigheter som grundas på bland annat bestämmelserna i rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG.

2)

Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att ett rättssubjekt som påförts böter som en följd av att vederbörande inte efterkommit ett förvaltningsbeslut innehållande ett föreläggande att lämna upplysningar inom ramen för ett utbyte mellan nationella skattemyndigheter i enlighet med direktiv 2011/16 har rätt att bestrida beslutets lagenlighet.

3)

Artikel 1.1 och artikel 5 i direktiv 2011/16 ska tolkas så, att det förhållandet att de upplysningar som en medlemsstat begärt av en annan medlemsstat ”kan antas vara relevanta” utgör ett villkor som begäran om upplysningar måste uppfylla för att den anmodade medlemsstaten ska vara skyldig att besvara den och härigenom ett villkor för att beslutet om föreläggande som nämnda medlemsstat tillställt det berörda rättssubjektet liksom den sanktionsåtgärd som vidtagits mot nämnda rättssubjekt ska vara lagenliga.

4)

Artikel 1.1 och artikel 5 i direktiv 2011/16 ska tolkas så, att en anmodad myndighets prövning av en begäran om upplysningar som en begärande myndighet framställt enligt detta direktiv inte är begränsad till en kontroll av att begäran uppfyller föreskrivna formkrav utan även ska ge den anmodade myndigheten möjlighet att säkerställa att de begärda upplysningarna inte helt saknar förutsebar relevans mot bakgrund av identiteten på den berörde skattskyldige och den tredje man som eventuellt innehar upplysningarna och den aktuella skatteutredningens behov. Nämnda bestämmelser i direktiv 2011/16 jämte artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att inom ramen för en talan som ett rättssubjekt väckt mot en sanktionsåtgärd som den anmodade myndigheten vidtagit gentemot vederbörande på grund av dennes underlåtenhet att efterkomma ett beslut om föreläggande som myndigheten antagit med anledning av en begäran om upplysningar som den begärande myndigheten framställt med stöd av direktiv 2011/16 har den nationella domstolen dels behörighet att ändra den vidtagna sanktionsåtgärden dels behörighet att pröva att beslutet om föreläggande är lagenligt. Vad gäller det villkor för beslutets lagenlighet som innebär att de begärda upplysningarna ska kunna antas vara relevanta, är domstolsprövningen härav begränsad till en kontroll av att upplysningarna inte uppenbart saknar sådan relevans.

5)

Artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att när en domstol i den anmodade medlemsstaten gör sin prövning ska nämnda domstol ha tillgång till den begäran om upplysningar som den begärande medlemsstaten tillställt den anmodade medlemsstaten. Det berörda rättssubjektet har däremot ingen rätt att få tillgång till samtliga delar av begäran om upplysningar, som förblir en sekretessbelagd handling i enlighet med artikel 16 i direktiv 2011/16. För att nämnda rättssubjekt ska kunna få sin sak vederbörligt prövad avseende huruvida de begärda handlingarna saknar förutsebar relevans är det i princip tillräckligt att vederbörande har tillgång till de upplysningar som avses i artikel 20.2 i direktivet.


(1)  EUT C 78, 29.2.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/9


Domstolens dom (stora avdelningen) av den 10 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Cour administrative d'appel de Douai – Frankrike) – Wenceslas de Lobkowicz mot Ministère des Finances et des Comptes publics

(Mål C-690/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tjänsteman i Europeiska unionen - Tjänsteföreskrifterna - Obligatorisk anslutning till EU-institutionernas system för social trygghet - Inkomst av fast egendom i en medlemsstat - Skyldighet att betala en allmän social avgift, en särskild socialavgift samt tilläggsavgifter till sistnämnda avgift enligt en medlemsstats nationella rätt - Bidrag till finansieringen av den sociala tryggheten i denna medlemsstat))

(2017/C 239/11)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative d'appel de Douai

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Wenceslas de Lobkowicz

Motpart: Ministère des Finances et des Comptes publics

Domslut

Artikel 14 i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, som fogats till EU-, EUF- och Euratomfördragen, samt bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna om systemet för social trygghet för Europeiska unionens tjänstemän ska tolkas så, att de utgör hinder för sådan nationell lagstiftning som är i fråga i det nationella målet, vilken föreskriver att sociala avgifter som ska finansiera en medlemsstats system för social trygghet tas ut på inkomst av fast egendom som en tjänsteman i Europeiska unionen uppbär i denna medlemsstat, där tjänstemannen har sin skattemässiga hemvist.


(1)  EUT C 98, 14.3.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/10


Domstolens dom (andra avdelningen) av den 11 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – Minister Finansów mot Posnania Investment SA

(Mål C-36/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 2.1 a - Artikel 14.1 - Skattepliktiga transaktioner - Begreppet ”leverans av varor mot ersättning” - Överlåtelse av en fastighet till stat eller kommun i syfte att kvitta en skatteskuld - Omfattas inte))

(2017/C 239/12)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Minister Finansów

Motpart: Posnania Investment SA

Domslut

Artikel 2.1 a och artikel 14.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att en överföring av äganderätten till en fastighet, av en mervärdesskattskyldig person, till en skattemyndighet eller en kommun i en medlemsstat i syfte att, såsom i det nationella målet, kvitta en skatteskuld ska inte betraktas som en leverans av varor mot ersättning som är föremål för mervärdesskatteplikt.


(1)  EUT C 145, 25.4.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/10


Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 11 maj 2017 – Dyson Ltd mot Europeiska kommissionen

(Mål C-44/16 P) (1)

((Överklagande - Direktiv 2010/30/UE - Märkning och standardiserad produktinformation som anger produkters energiförbrukning - Delegerad förordning (EU) nr 665/2013 - Energimärkning av dammsugare - Energieffektivitet - Mätmetod - Gränser för den delegerade befogenheten - Missuppfattning av bevisning - Tribunalens motiveringsskyldighet))

(2017/C 239/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Dyson Lt (ombud: E. Batchelor och M. Healy, solicitors, F. Carlin, barrister, A. Patsa, advocate)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann och E. White)

Domslut

1)

Tribunalens dom av den 11 november 2015, Dyson/kommissionen (T-544/13, EU:T:2015:836) upphävs i den del talan ogillades såvitt avser den första delen av den första grunden samt den tredje grunden som åberopats i första instans.

2)

Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal för att den slutligt ska avgöra den första delen av den första grunden samt den tredje grunden som åberopats i första instans.

3)

Frågan om rättegångskostnader anstår.


(1)  EUT C 145, 25.4.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/11


Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Dunajská Streda – Slovakien) – ERGO Poist’ovňa, a.s. mot Alžbeta Barlíková

(Mål C-48/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Självständiga handelsagenter - Direktiv 86/653/EEG - Handelsagentens provision - Artikel 11 - Delvis underlåtenhet att fullfölja det avtal som ingåtts mellan tredje man och huvudmannen - Följder för rätten till provision - Begreppet ”orsaker som huvudmannen … kan klandras för”))

(2017/C 239/14)

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Okresný súd Dunajská Streda

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: ERGO Poist’ovňa, a.s.

Svarande: Alžbeta Barlíková

Domslut

1)

Artikel 11.1 första strecksatsen i rådets direktiv 86/653 av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter ska tolkas på så sätt att den inte endast avser fall då avtalet mellan huvudmannen och tredje man inte fullföljs över huvud taget, utan även fall då detta avtal till viss del inte fullföljs, till exempel på grund av att den fastställda omsättningen inte uppnås eller att avtalet inte upprätthålls under den period som fastställs i avtalet.

2)

Artikel 11.2 och 11.3 i direktiv 86/653 ska tolkas så, att en klausul i ett handelsagenturavtal, enligt vilken agenten ska återbetala en proportionerlig andel av sin provision om avtalet mellan huvudmannen och tredje man till viss del inte fullföljs, inte utgör en ”avvikelse … till men för handelsagenten”, i den mening som avses i artikel 11.3 i direktivet, under förutsättning att den del av provisionen som omfattas av återbetalningsskyldigheten står i proportion till den omfattning i vilken avtalet inte har fullföljts och under förutsättning att den omständigheten att avtalet inte har fullföljts beror på orsaker som huvudmannen inte kan klandras för.

3)

Artikel 11.1 andra strecksatsen i direktiv 86/653 ska tolkas på så sätt att begreppet ”orsaker som huvudmannen … kan klandras för” inte endast avser rättsliga grunder som direkt medfört att avtalet mellan huvudmannen och tredje man har upphört att gälla, utan alla de rättsliga och faktiska omständigheter som huvudmannen kan klandras för och som medför att avtalet inte fullföljs.


(1)  EUT C 136, 18.4.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/12


Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 11 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – The Shirtmakers BV mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-59/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Förordning (EEG) nr 2913/92 - Gemenskapens tullkodex - Artikel 32.1 e i - Tullvärde - Transaktionsvärde - Fastställande - Begreppet kostnader för transport))

(2017/C 239/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The Shirtmakers BV

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Domslut

Artikel 32.1 e i) i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska tolkas så, att begreppet kostnader för transport i den mening som avses i den bestämmelsen omfattar det tillägg som speditören fakturerar importören, motsvarande speditörens vinstmarginal och omkostnader för organisationen av transporten av de importerade varorna till Europeiska unionens tullområde.


(1)  EUT C 145, 25.4.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/12


Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de grande instance de Lyon – Frankrike) – Jean-Philippe Lahorgue mot Ordre des avocats du barreau de Lyon, Conseil national des barreaux ”CNB”, Conseil des barreaux européens ”CCBE”, Ordre des avocats du barreau de Luxembourg

(Mål C-99/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Frihet att tillhandahålla tjänster - Direktiv 77/249/EEG - Artikel 4 - Utövande av advokatyrket - Router för anslutning till advokaters privata virtuella nätverk (RPVA) - RPVA-router - Vägran att tillhandahålla en sådan till en advokat som är registrerad vid ett advokatsamfund i en annan medlemsstat - Diskriminerande åtgärd)

(2017/C 239/16)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de grande instance de Lyon

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Jean-Philippe Lahorgue

Svarande: Ordre des avocats du barreau de Lyon, Conseil national des barreaux ”CNB”, Conseil des barreaux européens ”CCBE”, Ordre des avocats du barreau de Luxembourg

ytterligare deltagare i rättegången: Ministère public

Domslut

Det förhållandet att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vägrar tillhandahålla en advokat som är vederbörligen registrerad vid ett advokatsamfund i en annan medlemsstat en RPVA-router, endast av det skälet att advokaten i fråga inte är medlem i ett advokatsamfund i förstnämnda medlemsstat där vederbörande önskar utöva advokatverksamhet i egenskap av leverantör med rätt att fritt tillhandahålla tjänster, i fall då det inte föreskrivs någon lagstadgad skyldighet för denne att utöva sin verksamhet tillsammans med en lokalt verksam advokat, utgör en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 4 i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster, jämförd med artikel 56 och 57 tredje stycket FEUF. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida en sådan vägran, med beaktande av det sammanhang den ingår i, verkligen svarar mot målen att skydda konsumenter och en god rättskipning som kan rättfärdiga densamma, och huruvida inskränkningarna som följer därav inte framstår som oproportionerliga i förhållande till dessa mål.


(1)  EUT C 165, 10.5.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/13


Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 11 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Krajowa Izba Odwoławcza – Polen) – Archus sp. z o.o., Gama Jacek Lipik mot Polskie Górnictwo Naftowe i Gazownictwo S.A.

(Mål C-131/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Direktiv 2004/17/EG - Principer för tilldelning av kontrakt - Artikel 10 - Principen om likabehandling av anbudsgivarna - Skyldighet för de upphandlande enheterna att begära att anbudsgivarna ändrar eller kompletterar sitt anbud - Rätt för den upphandlande myndigheten att vid vägran behålla bankgarantin - Direktiv 92/13/EEG - Artikel 1.3 - Överprövningsförfarande - Beslut att tilldela ett kontrakt - Uteslutning av en anbudsgivare - Talan om ogiltigförklaring - Berättigat intresse av att få saken prövad))

(2017/C 239/17)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Krajowa Izba Odwoławcza

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Archus sp. z o.o., Gama Jacek Lipik

Motpart: Polskie Górnictwo Naftowe i Gazownictwo S.A.

ytterligare deltagare i rättegången: Digital-Center sp. z o.o.

Domslut

1)

Principen om likabehandling av ekonomiska aktörer som anges i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska tolkas så, att den utgör hinder för att den upphandlande myndigheten, inom ramen för ett förfarande för offentlig upphandling, anmodar en anbudsgivare att lämna de uppgifter och handlingar som ska lämnas enligt förfrågningsunderlaget och som inte lämnats av anbudsgivaren inom den frist som föreskrivs för att lämna anbud. Denna artikel utgör däremot inte hinder för att den upphandlande myndigheten anmodar en anbudsgivare att förtydliga ett anbud eller att rätta ett uppenbart materiellt fel i anbudet, under förutsättning att en sådan anmodan skickas till samtliga anbudsgivare som befinner sig i samma situation, att samtliga anbudsgivare behandlas lika och lojalt och att förtydligandet eller ändringen inte innebär att ett nytt anbud lämnas, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

2)

Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007, ska tolkas så, att – i en situation som den i det nationella målet, det vill säga i ett förfarande för offentlig upphandling där två anbud lämnats, där den upphandlande myndigheten samtidigt antagit två beslut om att avslå en av anbudsgivarens anbud och om att tilldela den andra anbudsgivaren kontraktet – den anbudsgivare vars anbud avslagits, som väcker talan mot dessa båda beslut, ska kunna begära att den andra anbudsgivarens anbud utesluts, vilket innebär att begreppet ”kontrakt om viss offentlig upphandling”, i den mening som avses i artikel 1.3 i direktiv 92/13, i dess lydelse enligt direktiv 2007/66, i förekommande fall kan avse ett eventuellt inledande av ett nytt förfarande för offentlig upphandling.


(1)  EUT C 211, 13.6.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/14


Domstolens dom (femte avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Craiova – Rumänien) – Fondul Proprietatea SA mot Complexul Energetic Oltenia SA

(Mål C-150/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Statligt stöd - Fordran som innehas av ett bolag vars majoritetsägare är den rumänska staten, mot ett bolag som är helägt av denna stat - Överlåtelse till betalning - Begreppet statligt stöd - Skyldighet att underrätta Europeiska kommissionen))

(2017/C 239/18)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Craiova

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Fondul Proprietatea SA

Motpart: Complexul Energetic Oltenia SA

Domslut

1)

Under sådana omständigheter som i det nationella målet kan beslutet av ett bolag som är majoritetsägt av en medlemsstat att som betalning av en skuld godta överlåtelse av en tillgång vilken ägs av ett annat bolag som är helägt av samma medlemsstat, samtidigt som det förstnämnda bolaget erlägger ett belopp motsvarande mellanskillnaden mellan tillgångens uppskattade värde och skuldbeloppet, utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 FEUF, förutsatt att

det omtvistade beslutet utgör en fördel som direkt eller indirekt beviljats genom statliga medel och kan tillskrivas staten,

det mottagande företaget inte skulle ha erhållit jämförbara betalningslättnader av en privat borgenär, och

beslutet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen.

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra om dessa villkor är uppfyllda.

2)

Om en nationell domstol kvalificerar det som statligt stöd att ett bolag som är majoritetsägt av en medlemsstat beslutar att som betalning av en skuld godta överlåtelse av en tillgång vilken ägs av ett annat bolag som är helägt av samma medlemsstat och samtidigt erlägga ett belopp motsvarande mellanskillnaden mellan tillgångens uppskattade värde och skuldbeloppet, är myndigheterna i den medlemsstaten skyldiga att underrätta kommissionen innan åtgärden vidtas, i enlighet med artikel 108.3 FEUF.


(1)  EUT C 200, 6.6.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/15


Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 18 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa – Lettland) – Latvijas dzelzceļš” VAS mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-154/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tullkodexen - Förordning (EEG) nr 2913/92 - Artiklarna 94.1 och 96 - Förfarandet för extern gemenskapstransitering - Den huvudansvariges ansvar - Artiklarna 203, 204 och 206.1 - Tullskuldens uppkomst - Undandragande från tullövervakning - Underlåtelse att uppfylla en av de förpliktelser som uppkommer till följd av användning av ett tullförfarande - Varor som har blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått förlorade på grund av varans egen beskaffenhet eller på grund av oförutsebara omständigheter eller force majeure - Artikel 213 - Solidariskt betalningsansvar i fråga om tullskulden - Direktiv 2006/112/EG - Mervärdesskatt - Artiklarna 2.1, 70 och 71 - Beskattningsgrundande händelse och mervärdesskattens utkrävbarhet - Artiklarna 201, 202 och 205 - Personer som är skyldiga att betala skatten - Bestämmelsetullkontorets konstaterande av att en del av lasten saknas - En tömningsanordning under cisternvagnen har inte stängts på ett korrekt sätt eller skadats))

(2017/C 239/19)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande/: Latvijas dzelzceļš” VAS

Motpart: Valsts ieņēmumu dienests

Domslut

1)

Artikel 203.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005, ska tolkas så, att den inte är tillämplig när den vara som har hänförts till förfarandet för extern gemenskapstransitering inte har företetts i dess helhet vid det bestämmelsetullkontor som föreskrivs i samband med detta förfarande, på grund av att en del av varan har blivit fullständigt förstörd eller gått oåterkalleligen förlorad, vilket har bevisats på ett tillfredsställande sätt.

2)

Artikel 204.1 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 648/2005, ska tolkas så, att den är tillämplig när den vara som har hänförts till förfarandet för extern gemenskapstransitering inte har företetts i dess helhet vid det bestämmelsetullkontor som föreskrivs i samband med detta förfarande, på grund av att en del av varan har blivit fullständigt förstörd eller gått oåterkalleligen förlorad, vilket har bevisats på ett tillfredsställande sätt, varvid denna situation, som utgör en bristande uppfyllelse av någon av de förpliktelser som är förenade med detta förfarande, närmare bestämt förpliktelsen att förete en vara i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret, i princip föranleder en tullskuld vid import för den del av varan som inte har företetts vid nämnda kontor. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida en sådan omständighet som att det uppstått en skada på en tömningsanordning i förevarande fall uppfyller de rekvisit som kännetecknar begreppen ”force majeure” och ”oförutsedda omständigheter”, i den mening som avses i artikel 206.1 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 648/2005, närmare bestämt huruvida omständigheten är onormal för en aktör som är verksam på området för transport av flytande ämnen och ligger utom dennes kontroll, och om dess följder inte hade kunnat undvikas trots iakttagandet av all vederbörlig omsorg. Vid denna prövning ska den nationella domstolen bland annat ta hänsyn till om aktörerna, såsom den huvudansvarige och/eller fraktföraren, har följt de bestämmelser och krav vilka är tillämpliga vad gäller cisternernas tekniska skick och säkerheten vid transport av flytande ämnen som lösningsmedel.

3)

Artiklarna 2.1 d, 70 och 71 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att mervärdesskatt inte ska betalas för den del av vara som fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorad, under tiden denna vara omfattas av förfarandet för extern gemenskapstransitering.

4)

Artiklarna 96.1 a, 204.1 a och 204.3 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 648/2005, ska tolkas så, att den huvudansvarige är ansvarig för betalningen av den tullskuld som uppkommit i fråga om en vara som har hänförts till förfarandet för extern gemenskapstransitering även om fraktföraren inte har uppfyllt de förpliktelser som åligger denne i enlighet med artikel 96.2 i denna kodex, bland annat att förete denna vara i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret inom föreskriven tid.

5)

Artiklarna 96.1 a, 96.2, 204.1 a, 204.3 och 213 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 648/2005, ska tolkas så, att tullmyndigheten i en medlemsstat inte är skyldig att göra gällande fraktförarens, som i fråga om tullskulden ska betraktas som gäldenär tillsammans med den huvudansvarige, solidariska betalningsansvar.


(1)  EUT C 191, 30.5.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/16


Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 11 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Noord-Nederland – Nederländerna) – Bas Jacob Adriaan Krijgsman mot Surinaamse Luchtvaart Maatschappij NV

(Mål C-302/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Luftfart - Förordning (EG) nr 261/2004 - Artikel 5.1 c - Kompensation och assistans till passagerare vid inställda flygningar - Undantag från skyldigheten att betala kompensation - Transportavtal som ingås via en internetresebyrå - Lufttrafikföretag som i god tid har underrättat resebyrån om att avgångstiden för flygningen har ändrats - Resebyrå som i ett e-postmeddelande har översänt denna information till en passagerare tio dagar före flygningen))

(2017/C 239/20)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Noord-Nederland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bas Jacob Adriaan Krijgsman

Motpart: Surinaamse Luchtvaart Maatschappij NV

Domslut

Artiklarna 5.1 c och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 ska tolkas så, att ett lufttrafikföretag som ska utföra en flygning är skyldigt att betala den kompensation som föreskrivs i dessa bestämmelser, när en flygning ställs in utan att passageraren underrättas om detta minst två veckor före den tidtabellsenliga avgångstiden, inklusive när detta lufttrafikföretag minst två veckor före denna avgångstid har underrättat den resebyrå via vilken transportavtalet har ingåtts med den berörda passageraren, men resebyrån inte inom denna tid har underrättat passageraren om att flygningen ställts in.


(1)  EUT C 326, 5.9.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/17


Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 maj 2017 – Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen

(Mål C-337/16 P) (1)

((Överklagande - EGFJ och EJFLU - Europeiska kommissionens genomförandebeslut - Delgivning till adressaten - Senare ändring av bilagans utskriftsformat - Offentliggörande av beslutet i Europeiska unionens officiella tidning - Tidsfrist för väckande av talan - Den tidpunkt då fristen börjar löpa - För sent inkommen ansökan - Avvisning))

(2017/C 239/21)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes, M. Figueiredo, J. Saraiva de Almeida och P. Estêvão)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou och M. França)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 326, 5.9.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/17


Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 maj 2017 – Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen

(Mål C-338/16 P) (1)

((Överklagande - EGFJ och EJFLU - Europeiska kommissionens genomförandebeslut - Delgivning till adressaten - Senare ändring av bilagans utskriftsformat - Offentliggörande av beslutet i Europeiska unionens officiella tidning - Tidsfrist för väckande av talan - Den tidpunkt då fristen börjar löpa - För sent inkommen ansökan - Avvisning))

(2017/C 239/22)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes, M. Figueiredo, J. Saraiva de Almeida och P. Estêvão)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou och M. França)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 326, 5.9.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/18


Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 maj 2017 – Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen

(Mål C-339/16 P) (1)

((Överklagande - EGFJ och EJFLU - Europeiska kommissionens genomförandebeslut - Delgivning till adressaten - Senare ändring av bilagans utskriftsformat - Offentliggörande av beslutet i Europeiska unionens officiella tidning - Tidsfrist för väckande av talan - Den tidpunkt då fristen börjar löpa - För sent inkommen ansökan - Avvisning))

(2017/C 239/23)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes, M. Figueiredo, J. Saraiva de Almeida och P. Estêvão)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou och M. França)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 326, 5.9.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/18


Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 maj 2017 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Association française des entreprises mot Ministre des finances et des comptes publics

(Mål C-365/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater - Direktiv 2011/96/EU - Förhindrande av dubbelbeskattning - Tilläggsskatt på 3 procent till bolagsskatten))

(2017/C 239/24)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Association française des entreprises privées (AFEP), Axa, Compagnie générale des établissements Michelin, Danone, ENGIE, anciennement GDF Suez, Eutelsat Communications, LVMH Moët Hennessy-Louis Vuitton SA, Orange SA, Sanofi SA, Suez Environnement Company, Technip, Total SA, Vivendi, Eurazeo, Safran, Scor SE, Unibail-Rodamco SE, Zodiac Aerospace

Motpart: Ministre des finances et des comptes publics

Domslut

Artikel 4.1 a i rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2014/86/EU av den 8 juli 2014, ska tolkas så, att den utgör hinder för en skatteåtgärd som föreskrivs av ett moderbolags medlemsstat, såsom den i det nationella målet, vilken föreskriver att en skatt ska tas ut när ett moderbolag lämnar utdelning och underlaget för skatten utgörs av storleken på den lämnade utdelningen, inbegripet den som härrör från dotterbolag som saknar hemvist i landet.


(1)  EUT C 335, 12.9.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/19


Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per la Sicilia (Italien) den 23 november 2016 – Emmea Srl och Commercial Hub Srl mot Comune di Siracusa m.fl.

(Mål C-595/16)

(2017/C 239/25)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Sicilia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Emmea Srl och Commercial Hub Srl

Motparter: Comune di Siracusa, Assessorato delle Attività Produttive per la Regione Siciliana, Libero Consorzio Comunale – già Provincia di Siracusa och Camera di Commercio di Siracusa

Domstolen (tionde avdelningen) har i beslut av den 27 april 2017 fastställt att den begäran om förhandsavgörande som Tribunale Amministrativo Regionale per la Sicilia framställt genom beslut av den 20 oktober 2016 uppenbart inte kan tas upp till prövning.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/19


Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 1 februari 2017 – Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato mot Wind Telecomunicazioni SpA

(Mål C-54/17)

(2017/C 239/26)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Motpart: Wind Telecomunicazioni SpA

Tolkningsfrågor  (1)

1)

Utgör artiklarna 8 och 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 (2) hinder för att tolka motsvarande nationella införlivandebestämmelser (vilka utgörs av artiklarna 24 och 25 i codice del consumo [konsumentlagen]) så, att ett agerande av en telefonoperatör som består i en underlåtenhet att informera om att vissa tjänster (till exempel telefonsvarare eller internetanvändning) är förinställda på SIM-kortet, och detta i synnerhet i en situation där telefonoperatören inte kan hållas ansvarig för något ytterligare och särskilt materiellt agerande, ska klassificeras som ”otillbörlig påverkan” och därmed som en ”aggressiv affärsmetod” som sannolikt kommer att ”avsevärt” inskränka genomsnittskonsumentens valfrihet eller handlande?

2)

Ska punkt 29 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG … tolkas så, att det är fråga om en ”leverans utan föregående beställning” när en mobiloperatör tar ut en avgift av sin kund för telefonsvarar- eller internetanvändningstjänster i en situation som kännetecknas av att

telefonoperatören vid tecknandet av mobiltelefonavtalet inte har gett konsumenten korrekt information om att telefonsvarar- eller internetanvändningstjänsterna är förinställda på SIM-kortet, vilket innebär att nämnda tjänster potentiellt kan utnyttjas av konsumenten utan någon särskild inställning (setting),

konsumenten för att faktiskt kunna utnyttja dessa tjänster under alla omständigheter måste utföra erforderliga moment (till exempel knappa in telefonsvararens nummer eller välja de kommandon som aktiverar internetanvändningen),

operatören inte hålls ansvarig för dels den teknik och de funktioner med hjälp av vilka tjänsterna konkret utnyttjas av konsumenten, dels informationen om nämnda teknik och funktioner, dels kostnaden för tjänsterna, utan enbart för den ovannämnda underlåtenheten att informera om att tjänsterna är förinställda på SIM-kortet?

3)

Utgör syftet med det ”allmänna” direktivet 2005/29/EG, det vill säga att fungera som ”skyddsnät” för konsumentskyddet, samt skäl 10 och artikel 3.4 i nämnda direktiv hinder för ett nationellt regelverk enligt vilket bedömningen huruvida de särskilda skyldigheter till skydd för användarna som föreskrivs i det branschspecifika direktivet 2002/22/EG (3) har iakttagits omfattas av tillämpningsområdet för det allmänna direktivet 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder, vilket resulterar i att myndigheten som har behörighet att vidta åtgärder mot åsidosättande av det branschspecifika direktivet hindras från att ingripa i alla situationer där det även är fråga om inkorrekt/otillbörlig affärsmetod?

4)

Ska specialitetsprincipen, som är fastställd i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG tolkas så, att den utgör en princip som reglerar förhållandena mellan regelverk (allmänt regelverk och branschspecifikt regelverk), förhållandena mellan bestämmelser (allmänna bestämmelser och specialbestämmelser) eller förhållandena mellan myndigheter som ansvarar för reglering och tillsyn över respektive branscher?

5)

Kan begreppet ”står i strid” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG anses föreligga endast vid grundläggande motstridighet mellan bestämmelserna i lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder och andra unionsrättsliga bestämmelser som reglerar branschspecifika aspekter av affärsmetoder, eller räcker det att ifrågavarande bestämmelser innehåller ett regelverk som avviker från lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder med hänsyn till branschens specifika karaktär så till den grad att det uppstår en kollision mellan bestämmelser (Normenkollision) i förhållande till en och samma konkreta situation?

6)

Hänvisar begreppet ”gemenskapsbestämmelser” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG endast till bestämmelserna i unionens förordningar och direktiv samt bestämmelserna för direkt införlivande av dessa, eller omfattar det även nationella lagar och författningar som genomför unionsrättsliga principer?

7)

Utgör dels specialitetsprincipen som är fastställd i skäl 10 och artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG, dels artiklarna 20 och 21 i direktiv 2002/22/EG samt artiklarna 3 och 4 i direktiv 2002/21/EG (4) hinder för en tolkning av motsvarande nationella införlivandebestämmelser enligt vilken den allmänna lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder alltid ska tillämpas varje gång det i en reglerad bransch – som kännetecknas av branschspecifika ”konsumentregler” och där den branschspecifika myndigheten har tilldelats behörighet att fastställa regler och besluta om påföljder – konstateras ett agerande som omfattas av begreppet ”aggressiva affärsmetoder” enligt artiklarna 8 och 9 i direktiv 2005/29/EG eller begreppet ”affärsmetoder som under alla omständigheter är otillbörliga” enligt bilaga I till direktiv 2005/29/EG, och detta även när det föreligger en branschlagstiftning om konsumentskydd som grundar sig på unionsrättsliga bestämmelser och helt och hållet reglerar samma ”aggressiva affärsmetoder”, ”affärsmetoder som under alla omständigheter är aggressiva” eller under alla omständigheter ”inkorrekta affärsmetoder”?


(1)  Anmärkning: Här används en löpande numrering av tolkningsfrågorna som skiljer sig från den i begäran om förhandsavgörande, som innehöll två uppsättningar frågor utan löpande numrering.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/21


Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 1 februari 2017 – Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato mot Vodafone Omnitel NV

(Mål C-55/17)

(2017/C 239/27)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Motpart: Vodafone Omnitel NV

Tolkningsfrågor  (1)

1)

Utgör artiklarna 8 och 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 (2) hinder för att tolka motsvarande nationella införlivandebestämmelser (vilka utgörs av artiklarna 24 och 25 i codice del consumo [konsumentlagen]) så, att ett agerande av en telefonoperatör som består i en underlåtenhet att informera om att vissa tjänster (till exempel telefonsvarare eller internetanvändning) är förinställda på SIM-kortet, och detta i synnerhet i en situation där telefonoperatören inte kan hållas ansvarig för något ytterligare och särskilt materiellt agerande, ska klassificeras som ”otillbörlig påverkan” och därmed som en ”aggressiv affärsmetod” som sannolikt kommer att ”avsevärt” inskränka genomsnittskonsumentens valfrihet eller handlande?

2)

Ska punkt 29 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG … tolkas så, att det är fråga om en ”leverans utan föregående beställning” när en mobiloperatör tar ut en avgift av sin kund för telefonsvarar- eller internetanvändningstjänster i en situation som kännetecknas av att

telefonoperatören vid tecknandet av mobiltelefonavtalet inte har gett konsumenten korrekt information om att telefonsvarar- eller internetanvändningstjänsterna är förinställda på SIM-kortet, vilket innebär att nämnda tjänster potentiellt kan utnyttjas av konsumenten utan någon särskild inställning (setting),

konsumenten för att faktiskt kunna utnyttja dessa tjänster under alla omständigheter måste utföra erforderliga moment (till exempel knappa in telefonsvararens nummer eller välja de kommandon som aktiverar internetanvändningen),

operatören inte hålls ansvarig för dels den teknik och de funktioner med hjälp av vilka tjänsterna konkret utnyttjas av konsumenten, dels informationen om nämnda teknik och funktioner, dels kostnaden för tjänsterna, utan enbart för den ovannämnda underlåtenheten att informera om att tjänsterna är förinställda på SIM-kortet?

3)

Utgör syftet med det ”allmänna” direktivet 2005/29/EG, det vill säga att fungera som ”skyddsnät” för konsumentskyddet, samt skäl 10 och artikel 3.4 i nämnda direktiv hinder för ett nationellt regelverk enligt vilket bedömningen huruvida de särskilda skyldigheter till skydd för användarna som föreskrivs i det branschspecifika direktivet 2002/22/EG (3) har iakttagits omfattas av tillämpningsområdet för det allmänna direktivet 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder, vilket resulterar i att myndigheten som har behörighet att vidta åtgärder mot åsidosättande av det branschspecifika direktivet hindras från att ingripa i alla situationer där det även är fråga om inkorrekt/otillbörlig affärsmetod?

4)

Ska specialitetsprincipen, som är fastställd i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG tolkas så, att den utgör en princip som reglerar förhållandena mellan regelverk (allmänt regelverk och branschspecifikt regelverk), förhållandena mellan bestämmelser (allmänna bestämmelser och specialbestämmelser) eller förhållandena mellan myndigheter som ansvarar för reglering och tillsyn över respektive branscher?

5)

Kan begreppet ”står i strid” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG anses föreligga endast vid grundläggande motstridighet mellan bestämmelserna i lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder och andra unionsrättsliga bestämmelser som reglerar branschspecifika aspekter av affärsmetoder, eller räcker det att ifrågavarande bestämmelser innehåller ett regelverk som avviker från lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder med hänsyn till branschens specifika karaktär så till den grad att det uppstår en kollision mellan bestämmelser (Normenkollision) i förhållande till en och samma konkreta situation?

6)

Hänvisar begreppet ”gemenskapsbestämmelser” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG endast till bestämmelserna i unionens förordningar och direktiv samt bestämmelserna för direkt införlivande av dessa, eller omfattar det även nationella lagar och författningar som genomför unionsrättsliga principer?

7)

Utgör dels specialitetsprincipen som är fastställd i skäl 10 och artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG, dels artiklarna 20 och 21 i direktiv 2002/22/EG samt artiklarna 3 och 4 i direktiv 2002/21/EG (4) hinder för en tolkning av motsvarande nationella införlivandebestämmelser enligt vilken den allmänna lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder alltid ska tillämpas varje gång det i en reglerad bransch – som kännetecknas av branschspecifika ”konsumentregler” och där den branschspecifika myndigheten har tilldelats behörighet att fastställa regler och besluta om påföljder – konstateras ett agerande som omfattas av begreppet ”aggressiva affärsmetoder” enligt artiklarna 8 och 9 i direktiv 2005/29/EG eller begreppet ”affärsmetoder som under alla omständigheter är otillbörliga” enligt bilaga I till direktiv 2005/29/EG, och detta även när det föreligger en branschlagstiftning om konsumentskydd som grundar sig på unionsrättsliga bestämmelser och helt och hållet reglerar samma ”aggressiva affärsmetoder”, ”affärsmetoder som under alla omständigheter är aggressiva” eller under alla omständigheter ”inkorrekta affärsmetoder”?


(1)  Anmärkning: Här används en löpande numrering av tolkningsfrågorna som skiljer sig från den i begäran om förhandsavgörande, som innehöll två uppsättningar frågor utan löpande numrering.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/22


Överklagande ingett den 30 mars 2017 av Republiken Polen av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 19 januari i mål T-701/15, Stock Polska/EUIPO – Lass & Steffen (LUBELSKA)

(Mål C-162/17 P)

(2017/C 239/28)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Republiken Polen (ombud: Bogusław Majczyna)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 19 januari i mål T-701/15, Stock Polska/EUIPO – Lass & Steffen (LUBELSKA) i dess helhet,

återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och

förordna om att parterna ska stå sina egna kostnader.

Grunder och huvudargument

Republiken Polen yrkar att domstolen ska ogiltigförklara den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 19 januari i mål T-701/15, Stock Polska/EUIPO – Lass & Steffen (LUBELSKA) i dess helhet och återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning.

Genom den överklagade domen ogillade tribunalen den talan som väckts av det i Lublin etablerade Stock Polska z o.o. mot det beslut som en av överklagandenämnderna vid harmoniseringsbyrån (till följd av en nämnändring numera Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet – EUIPO) meddelade den 24 september 2015 i ärende R 1788/2014-5, genom vilket EUIPO:s beslut av den 14 maj 2014 om avslag på en ansökan om registrering från Stock Polska z o.o. bekräftades.

Genom tribunalens dom och EUIPO:s beslut avslogs, i enlighet med artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken, ansökan om registrering av varumärket ”LUBELSKA” på grund av dess likhet med varumärket ”Lubeca”, som gör att allmänheten i Tyskland, där det äldre varumärket ”Lubeca” åtnjuter skydd, kan förväxla ursprunget för de varor som säljs under detta varumärke.

Till stöd för överklagandet anför Republiken Polen följande grunder.

1.

Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (1), eftersom det inte gjordes någon omfattande bedömning av förekomsten av förväxlingsrisk på grundval av helhetsintrycket avseende de särskiljande och dominerande beståndsdelarna. Bedömningen av varumärkets likhet med det äldre varumärket begränsades utan skäl till en av varumärkets beståndsdelar (ordelementet).

Tribunalen slog felaktigt fast att det var möjligt att vid bedömningen av likheten mellan två varumärken endast beakta en beståndsdel i ett sammansatt varumärke (ordelementet) och därvid bortse från figurelementet, utan att dessförinnan ha fastslagit att ordelementet var den dominerande beståndsdelen och att figurelementet saknade betydelse. Tribunalen fastslog endast att figurelementet hade en ringa särskiljningsförmåga och beaktade därvid inte att denna beståndsdels ringa särskiljningsförmåga inte måste betyda att denna beståndsdel inte är dominerande.

2.

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, likabehandlingsprincipen, principen om god förvaltning och principen om rättssäkerhet, eftersom det inte beaktades att EUIPO hade avvikit från den tidigare praxis som intagits i dess riktlinjer och det därför förekom en motsägelse i förhållande till denna praxis.

Tribunalen underlät att beakta att EUIPO avvikit från den tidigare praxis som intagits i dess riktlinjer avseende tillämpningen av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 och att det inte förelåg någon särskild omständighet som motiverade denna avvikelse.

3.

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, eftersom det vid bedömningen av förväxlingsrisken beaktades omständigheter som inte är allmänt kända, men inte beaktades omständigheter som är allmänt kända och väsentliga. Detta ledde till en felaktig bedömning av omständigheter och bevisning, särskilt eftersom

a)

det som allmänt känd omständighet beaktades att den genomsnittliga tyska konsumenten inte kände till betydelsen av namnet ”Lubeca”. Graden av kännedom avseende latinska stadsnamn (till exempel Lubeca) överensstämmer dock inte med latinkunskaperna i allmänhet och konsumenter av alkoholhaltiga drycker tillmäter dessa dryckers geografiska ursprung särskilt stor betydelse;

b)

det som allmänt känd omständighet beaktades att figurelementet i form av en krona allmänt förekommer för att känneteckna alkoholhaltiga drycker.

4.

Åsidosättande av motiveringsskyldigheten vid tillämpningen av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, eftersom

a)

det inte angavs vilken av kännetecknets beståndsdelar som tribunalen ansåg var dominerande;

b)

tribunalen inte angav den omständighet på vilken slutsatsen grundades att betydelsen av ordet ”Lubeca” inte var känd för den tyska genomsnittskonsumenten.


(1)  EUT L 78, s. 1.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/24


Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 13 april 2017 – Bundeskammer für Arbeiter und Angestellte mot ING-DiBa Direktbank Austria Niederlassung der ING-DiBa AG

(Mål C-191/17)

(2017/C 239/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bundeskammer für Arbeiter und Angestellte

Motpart: ING-DiBa Direktbank Austria Niederlassung der ING-DiBa AG

Tolkningsfråga

Ska artikel 4.14 i direktiv 2007/64/EG om betaltjänster på den inre marknaden (betaltjänstdirektivet) (1) tolkas på så sätt att ett e-sparkonto, på vilket kunden (med förfall nästföljande bankdag och utan någon särskild medverkan från bankens sida) genom nätbaserade banktjänster kan göra insättningar på och uttag från ett referenskonto som står i hans eller hennes namn (ett girokonto i Österrike), omfattas av begreppet ”betalkonto” (artikel 4.14 i direktivet) och därmed av direktivets tillämpningsområde?


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 2007, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/24


Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, sammanträdesplats Amsterdam (Nederländerna) den 25 april 2017 – X mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-213/17)

(2017/C 239/30)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, sammanträdesplats Amsterdam

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 23.3 i Dublinförordningen (1) tolkas så, att Republiken Italien blev ansvarigt för prövningen av den ansökan om internationellt skydd som X hade lämnat in i det landet den 23 oktober 2014, detta trots att Konungariket Nederländerna var den primärt ansvariga medlemsstaten på grund av de ansökningar om internationellt skydd, i den mening som avses i artikel 2 d i Dublinförordningen, som tidigare lämnats in i Nederländerna, varav den sista vid den tidpunkten fortfarande var föremål för prövning i Nederländerna, därför att Raad van State ännu inte hade prövat X:s överklagande av … domen [AWB 14/13866] från [Rechtbank Den Haag, sammanträdesplats Middelburg] av den 7 juli 2014?

2)

Följer det av artikel 18.2 i Dublinförordningen att den prövning av ansökan om internationellt skydd som vid tiden för framställan om återtagande av den 5 mars 2015 fortfarande pågick i Nederländerna omedelbart efter framställan borde ha skjutits upp, och efter det att fristen enligt artikel 24 löpt ut borde ha avbrutits genom återkallelse eller ändring av det tidigare fattade beslutet av den 11 juni 2014 om avslag på asylansökan av den 4 juni 2014?

3)

Om fråga 2 ska besvaras jakande, betyder det då att ansvaret för prövningen av X:s ansökan om internationellt skydd inte flyttades över till Republiken Italien, utan låg kvar hos de nederländska myndigheterna, därför att Staatssecretaris inte återkallade eller ändrade sitt beslut av den 11 juni 2014?

4)

Har de nederländska myndigheterna, genom att inte informera om det i Nederländerna anhängiga målet om överklagande vid Raad van State, avseende det andra asylförfarandet, brustit i sin skyldighet enligt artikel 24.5 i Dublinförordningen att till de italienska myndigheterna lämna uppgifter för att dessa skulle kunna kontrollera huruvida den medlemsstaten är ansvarig på grundval av förordningen?

5)

Om fråga 4 ska besvaras jakande, leder då denna brist till slutsatsen att ansvaret för prövningen av X:s ansökan om internationellt skydd inte har flyttats över till Republiken Italien, utan har stannat hos de nederländska myndigheterna?

6)

Om ansvaret inte stannade hos Konungariket Nederländerna, borde då de nederländska myndigheterna i samband med Republiken Italiens överlämnande av X till Konungariket Nederländerna inom ramen för ett brottmål, med stöd av artikel 17.1 i Dublinförordningen, och genom avvikelse från artikel 3.1 i Dublinförordningen, ha prövat den ansökan om internationellt skydd som X lämnat in i Italien, och borde de nederländska myndigheterna, i linje med detta, rimligen inte ha fått använda sig av rätten enligt artikel 24.1 i Dublinförordningen att anmoda de italienska myndigheterna att återta X?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/25


Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Berlin (Tyskland) den 27 april 2017 – Planta Tabak-Manufaktur Dr. Manfred Obermann GmbH & Co. KG mot Land Berlin

(Mål C-220/17)

(2017/C 239/31)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Berlin

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Planta Tabak-Manufaktur Dr. Manfred Obermann GmbH & Co. KG

Motpart: Land Berlin

Tolknings- och giltighetsfrågor

1.

a)

Är artikel 7.1 och 7.7 i direktiv 2014/40/EU jämförd med artikel 7.14 i samma direktiv ogiltig på grund av att den strider mot principen om rättssäkerhet, eftersom det i artikelns bestämmelser föreskrivs att medlemsstaterna ska förbjuda att vissa tobaksvaror släpps ut på marknaden, utan att det klart och tydligt framgår exakt vilka av dessa tobaksvaror som ska förbjudas redan från den 20 maj 2016 och vilka som ska förbjudas först från den 20 maj 2020?

b)

Är artikel 7.1 och 7.7 i direktiv 2014/40/EU jämförd med artikel 7.14 i samma direktiv ogiltig på grund av att den strider mot likabehandlingsprincipen, eftersom den med avseende på de förbud som medlemsstaterna ska anta gör skillnad mellan olika försäljningsvolym, utan att det är motiverat?

c)

Är artikel 7.1 och 7.7 i direktiv 2014/40/EU ogiltig på grund av att de strider mot proportionalitetsprincipen och/eller mot artikel 34 FEUF, eftersom de föreskriver att medlemsstaterna ska förbjuda att tobaksvaror med en viss karakteristisk smak vilkas försäljningsvolym i hela unionen utgör mindre än 3 % i en viss produktkategori släpps ut på marknaden redan från den 20 maj 2016?

d)

Om frågorna 1a–1c ska besvaras nekande: Hur ska det fastställas huruvida tröskelvärdet på 3 % enligt artikel 7.14 i direktiv 2014/40/EU har uppnåtts med avseende på en viss tobaksvara så länge det inte finns några officiella och offentligt tillgängliga siffror eller statistik på området?

e)

Om frågorna 1a–1c ska besvaras nekande: Hur ska det fastställas huruvida tröskelvärdet på 3 % enligt artikel 7.14 i direktiv 2014/40/EU har uppnåtts med avseende på en viss tobaksvara så länge det inte finns några officiella och offentligt tillgängliga siffror eller statistik på området?

2.

a)

Får medlemsstaterna meddela kompletterande övergångsbestämmelser när de införlivar artiklarna 8–11 i direktiv 2014/40/EU i sin nationella lagstiftning?

b)

Om fråga 2a ska besvaras nekande:

1)

Är artikel 9.6 och artikel 10.1 andra meningen led f i direktiv 2014/40/EU (1) ogiltiga på grund av att de strider mot proportionalitetsprincipen och/eller mot artikel 34 FEUF, eftersom de delegerar befogenheten att fastställa vissa föreskrifter rörande märkning och förpackning till kommissionen, utan att ange en tidsfrist i detta avseende och utan ytterligare övergångsbestämmelser eller frister som gäller under en övergångsperiod, för att säkerställa att berörda företag får tillräckligt med tid för att anpassa sig till direktivets föreskrifter?

2)

Är artikel 9.1 andra meningen (varningstext) och artikel 9.4 [a] andra meningen (typsnittsstorlek), artikel 10.[1] andra meningen led b (rökavvänjningsinformation) och led e (varningarnas placering) samt artikel 11.1 första meningen (märkning) i direktiv 2014/40/EU ogiltiga på grund av att de strider mot proportionalitetsprincipen och/eller mot artikel 34 FEUF, eftersom de ger medlemsstaterna diverse val och utformningsmöjligheter utan att ange en tidsfrist i detta avseende och utan ytterligare övergångsbestämmelser eller frister som gäller under en övergångsperiod, för att säkerställa att berörda företag får tillräckligt med tid för att anpassa sig till direktivens föreskrifter?

3.

a)

Ska artikel 13.1 c jämförd med artikel 13.3 i direktiv 2014/40/EU tolkas på så sätt att den föreskriver att medlemsstaterna ska förbjuda användningen av information som hänvisar till smak, doft, eventuella smaktillsatser eller andra tillsatser, även om det inte är fråga om information i reklamändamål och användningen av innehållsämnena är tillåten även i fortsättningen?

b)

Är artikel 13.1 c i direktiv 2014/40/EU ogiltig eftersom den strider mot artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/26


Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 27 april 2017 – M.G. Tjebbes m.fl. mot Minister van Buitenlandse Zaken

(Mål C-221/17)

(2017/C 239/32)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: M.G. Tjebbes, G.J.M. Koopman, E. Saleh Abady, L. Duboux

Motpart: Minister van Buitenlandse Zaken

Tolkningsfråga

1)

Ska artiklarna 20 och 21 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, även sett mot bakgrund av artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att de – i avsaknad av en individuell bedömning av att proportionalitetsprincipen har iakttagits vad gäller de följder som förlusten av medborgarskapet har för den berörda personens situation med hänsyn till unionsrätten – utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka

a.

en vuxen person som även är medborgare i ett tredjeland förlorar sitt medborgarskap i en medlemsstat och därmed sitt unionsmedborgarskap ex lege på grund av att vederbörande under en oavbruten period av tio år har haft sitt huvudsakliga hemvist utanför unionen, trots att det har funnits möjligheter att avbryta denna period?

b.

en minderårig under vissa omständigheter förlorar sitt medborgarskap i en medlemsstat och därmed unionsmedborgarskapet ex lege till följd av att vederbörandes förälder har förlorat sitt medborgarskap på det sätt som avses i a ovan?


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/27


Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 4 maj 2017 – XC m.fl.

(Mål C-234/17)

(2017/C 239/33)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: XC, YB, ZA

Tolkningsfråga

Ska unionsrätten, särskilt artikel 4.3 i EU-fördraget i förening med likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen som följer av denna bestämmelse, tolkas på så sätt att Oberster Gerichtshof ska åläggas att efter ansökan från en berörd part överpröva ett lagakraftvunnet avgörande från en brottmålsdomstol avseende en påstådd överträdelse av unionsrätten (i det aktuella fallet artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 54 i Schengenavtalets tillämpningskonvention), om den nationella rätten (363a § Strafprozeßordnung (straffprocesslagen)) bara föreskriver en sådan överprövning när det gäller en påstådd överträdelse av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eller av något av dess tilläggsprotokoll?


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/27


Överklagande ingett den 8 maj 2017 av Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power (China), Inc. av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 28 februari i mål T-162/14, Canadian Solar Emea GmbH m.fl. mot rådet

(Mål C-236/17 P)

(2017/C 239/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power (China), Inc. (ombud: J. Bourgeois, avocat, S. De Knop, advocaat, M. Meulenbelt, advocaat, A. Willems, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

upphäva tribunalens dom i mål T-162/14,

bifalla ansökan i första instans och ogiltigförklara den angripna förordningen, i den mån det rör klagandena,

förplikta motparten att ersätta klagandenas rättegångskostnader samt sina egna kostnader, såväl i första instans som i överklagandet,

förplikta övriga parter i överklagandet att bära sina egna rättegångskostnader.

Klagandena har i andra hand yrkat att domstolen ska

upphäva tribunalens dom i mål T-162/14,

återförvisa målet till tribunalen för avgörande,

fastställa att beslutet om rättegångskostnader i första instans och i överklagandet ska anstå till dess att tribunalen fattar ett slutgiltigt beslut,

förplikta övriga parter i överklagandet att bära sina egna rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

1.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att kräva att klagandena skulle visa att de hade ett sådant intresse som krävs för att göra gällande den första och den andra grunden. Under alla omständigheter har tribunalen gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom klagandena har ett sådant intresse.

2.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att kräva att klagandena skulle visa att de hade ett sådant intresse som krävs för att göra gällande den tredje grunden. Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artikel 2.7 a i förordning 1225/2009 (nedan kallad grundförordningen). (1)

3.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att konstatera att förordning 1168/2012 var tillämplig på den aktuella antidumpningsundersökningen (2). Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att konstatera att kommissionens uteblivna bedömning av klagandenas begäran om marknadsekonomisk behandling inte utgör hinder för att tillämpa den omtvistade förordningen.

4.

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att tillåta institutionerna att sätta antidumpningstullen på en nivå som ska motverka skada som orsakats av andra faktorer än dumpad import. Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att felaktigt tillämpa omvänd bevisbörda.


(1)  Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51). Artikel 2.7 a i grundförordningen har sedan dess ersatts med en identisk artikel 2.7a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2012 av den 12 december 2012 om ändring av förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 344, 2012, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/28


Överklagande ingett den 8 maj 2017 av Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power (China), Inc. av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 28 februari 2017 i mål T-163/14, Canadian Solar Emea m.fl. mot rådet

(Mål C-237/17 P)

(2017/C 239/35)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande:: Canadian Solar Emea GmbH, Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc., Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc., Csi Cells Co. Ltd, Csi Solar Power (China), Inc. (ombud: J. Bourgeois, avocat, S. De Knop, advocaat, M. Meulenbelt, advocaat, A. Willems, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska unionenens råd, Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

upphäva tribunalens dom i mål T-163/14,

bifalla ansökan i första instans och ogiltigförklara den angripna förordningen, i den mån det rör klagandena,

förplikta motparten att ersätta klagandenas rättegångskostnader samt sina egna kostnader, såväl i första instans som i överklagandet,

förplikta övriga parter i överklagandet att bära sina egna rättegångskostnader.

Klagandena har i andra hand yrkat att domstolen ska

upphäva tribunalens dom i mål T-163/14,

återförvisa målet till tribunalen för avgörande,

fastställa att beslutet om rättegångskostnader i första instans och i överklagandet ska anstå till dess att tribunalen fattar ett slutgiltigt beslut,

förplikta övriga parter i överklagandet att bära sina egna rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att kräva att klagandena skulle visa att de hade ett sådant intresse som krävs för att göra gällande den första och den andra grunden. Under alla omständigheter har tribunalen gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom klagandena har ett sådant intresse.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/29


Talan väckt den 10 maj 2017 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-244/17)

(2017/C 239/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Gussetti, P. Aalto och L. Havas)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara rådets beslut (EU) 2017/477 av den 3 mars 2017 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i det samarbetsråd som inrättats inom ramen för det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan, vad gäller samarbetsrådets, samarbetskommitténs, de specialiserade underkommittéernas och andra organs arbetsarrangemang (1),

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen hävdar att det strider mot fördraget såsom detta tolkats av EU-domstolen att lägga till ytterligare en rättslig processuell grund inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), särskilt artikel 31.1 FEU som kräver enhällighet.

Kommissionen har till stöd härför anfört följande argument:

För det första följer det av EU-domstolens fasta praxis att ett beslut som grundas på artikel 218.9 FEUF ska antas med kvalificerad majoritet, även om en eller flera av de materiella rättsliga grunderna annars skulle kräva enhällighet för ingåendet av ett internationellt avtal. Att lägga till en annan rättslig grund som på ett annat sätt syftar till att säkerställa enhällighet har inte någon effekt på det förfarande enligt vilket det antogs inom rådet.

Rådsbeslutet, som antagits enligt förfarandet i artikel 218.9 FEUF, syftar inte till att komplettera eller ändra avtalets institutionella ram och kan således inte likställas med ett ingående eller en ändring av ett internationellt avtal, utan syftar till ett effektivt genomförande av avtalet. Ett sådant beslut ska, i enlighet med artikel 218.8 första stycket och artikel 218.9, antas med kvalificerad majoritet. Att kräva att beslutet ska antas med enhällighet är rättsstridigt.

För det andra framgår det av EU-domstolens praxis att det ”i artikel 218 FEUF [föreskrivs] ett enhetligt och generellt tillämpligt förfarande vid förhandlingar om och ingående av internationella avtal på samtliga av unionens verksamhetsområden, däribland den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken”. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens särskilda beskaffenhet återspeglas av det faktum att förslaget läggs fram gemensamt av kommissionen (med anledning av de delar som inte ingår i Gusp) och den höga representanten (med anledning av Gusp). Detta kan dock inte påverka slutsatsen att ett beslut enligt artikel 218.9 FEUF ska antas med kvalificerad majoritet.

Dessa två linjer inom rättspraxis i kombination med varandra leder till slutsatsen att det inte endast är framförhandlandet och ingåendet av ett internationellt avtal, utan också antagandet av ställningstaganden som genomför ett sådant avtal, som endast får ske enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 218 FEUF, och i det fallet artikel 218(9) FEUF, vilken föreskriver beslutsfattande med kvalificerad majoritet. Inga ytterligare processuella bestämmelser får läggas till. Även om en sådan bestämmelse läggs till av rådet, kan den inte resultera i en ändring av beslutsprocessen.


(1)  EUT L 73, 2017, s. 15.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/30


Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Finland) den 16 maj 2017 – Oikeusministeriö mot Denis Raugevicius

(Mål C-247/17)

(2017/C 239/37)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Myndighet som begär utlåtande: Oikeusministeriö

Person som begäran om utlämning avser: Denis Raugevicius

Tolkningsfrågor

1)

Ska nationella bestämmelser om utlämning på grund av brott, med hänsyn till den fria rörligheten för andra medlemsstaters medborgare, bedömas på samma sätt oberoende av huruvida ett tredjelands begäran på grundval av en internationell konvention om utlämning är för verkställighet av ett straff, eller – som i målet Petruhhin (1) – för lagföring? Spelar det någon roll att personen som begäran om utlämning avser förutom att vara unionsmedborgare även är medborgare i staten som lämnat begäran om utlämning?

2)

Försätter nationella bestämmelser, enligt vilka endast den egna statens medborgare inte får lämnas ut för verkställighet av ett straff till ett tredjeland, på ett omotiverat sätt medborgare i en annan medlemsstat i en mindre förmånlig position? Ska förfaranden i unionsrätten genom vilka ett i sig legitimt mål kan uppnås på ett mindre ingripande sätt tillämpas även i ett fall där det är fråga om verkställighet? Hur ska en begäran om utlämning besvaras, om den andra medlemsstaten underrättas genom sådana förfaranden, men denna medlemsstat dock t.ex. på grund av rättsliga hinder inte vidtar några åtgärder med avseende på sina medborgare?


(1)  Dom av den 6 september 2016, C-182/15, ECLI:EU:C:2016:630.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/31


Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal de Justiça (Portugal) den 12 maj 2017 – Virgílio Tarragó da Silveira mot Massa Insolvente da Espírito Santo Financial Group, SA

(Mål C-250/17)

(2017/C 239/38)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal de Justiça

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Virgílio Tarragó da Silveira

Motpart: Massa Insolvente da Espírito Santo Financial Group, SA

Tolkningsfråga

Ska bestämmelsen i artikel 15 i förordning (EG) nr 1346/2000 (1) av den 29 maj 2000 tolkas så, att den är tillämplig på en rättegång som pågår i en domstol i en medlemsstat angående en talan om dels förpliktande för en gäldenär att betala ett penningbelopp som ska betalas enligt ett avtal om tillhandahållande av tjänster, dels förpliktande för gäldenären att betala skadestånd på grund av att denne inte fullgjort sin betalningsskyldighet, med beaktande av att 1) gäldenären förklarats vara insolvent i ett förfarande som har inletts vid en domstol i en annan medlemsstat och 2) insolvensförklaringen omfattar gäldenärens samtliga tillgångar?


(1)  Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EUT L 160, 2000, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/31


Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 16 maj 2017 – Αnodiki Ypiresies Diacheirisis Perivallontos, Oikonomias, Dioikisis EPE (Αnodiki Services EPE) mot GNA ”Ο Εvaggelismos – Ofthalmiatreio Αthinon – Polykliniki” Geniko Nosokomeio Athinon ”Georgios Gennimatas”, Geniko Ogkologiko Nosokomeio Kifisias – (GONK), ”Oi Agioi Anargyroi”

(Mål C-260/17)

(2017/C 239/39)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Symvoulio tis Epikrateias

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Αnodiki Ypiresies Diacheirisis Perivallontos, Oikonomias, Dioikisis EPE (Αnodiki Services EPE)

Motparter: GNA ”Ο Εvaggelismos – Ofthalmiatreio Αthinon – Polykliniki” Geniko Nosokomeio Athinon ”Georgios Gennimatas”, Geniko Ogkologiko Nosokomeio Kifisias – (GONK), ”Oi Agioi Anargyroi”

Tolkningsfrågor

1)

Är det, för att ett avtal ska anses utgöra ett ”anställningskontrakt” i den mening som avses i artikel 10 g i direktiv 2014/24 (1), tillräckligt att det är fråga om ett avtal om arbete enligt arbetsgivarens anvisningar eller ska avtalet ha vissa särskilda särdrag (till exempel beträffande typen av arbete, anställningsvillkoren, de sökandes kvalifikationer och utformningen av förfarandet för urval av sökande), så att urvalet av varje arbetstagare görs mot bakgrund av en bedömning i det enskilda fallet och av arbetsgivarens subjektiva bedömning av den sökandes personlighet? Ska det anses vara fråga om ett ”anställningskontrakt” i den mening som avses i artikel 10 g i direktiv 2014/24, när avtal om tidsbegränsad anställning ingåtts på grundval av objektiva kriterier, såsom hur lång tid den sökande varit arbetslös, den sökandes erfarenhet eller hur många minderåriga barn den sökanden har, efter att ha gjort en formell kontroll av de handlingar som styrker detta och i enlighet med ett förutbestämt förfarande för tilldelning av poäng i förhållande till dessa kriterier, såsom avtal enligt artikel 63 i lag nr 4430/2016?

2)

Innebär bestämmelserna i direktiv 2014/24 (artiklarna 1.4, 18.1, 18.2, 19.1, 32 och 57 jämförda med skäl 5 i ingressen), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artiklarna 49 och 56), stadgan om de grundläggande rättigheterna (artiklarna 16 och 52) samt likabehandlingsprincipen, öppenhetsprincipen och proportionalitetsprincipen, att offentliga myndigheter har rätt att på annat sätt än genom att genomföra en offentlig upphandling, däribland genom att ingå anställningsavtal, utföra sina allmännyttiga uppgifter, och om så är fallet på vilka villkor, när det inte är fråga om allmännyttiga uppgifter som ska utföras på obestämd tid utan i stället – såsom det förhållande som avses i artikel 63 i lag nr 4430/2016 – är uppgifter som ska utföras under en viss period på grund av exceptionella omständigheter eller av skäl som hänför sig till effektiv konkurrens eller lagenligheten hos den verksamhet som de företag bedriver som är verksamma på marknaden för offentlig upphandling? Kan sådana skäl och omständigheter, såsom att offentliga upphandlingar inte kan genomföras utan hinder eller att större lönsamhet kan uppnås om offentliga upphandlingar inte genomförs, anses utgöra tvingande skäl av allmänintresse som motiverar att en åtgärd vidtas som medför en betydande begränsning, såväl vad avser omfattning som varaktighet, av affärsverksamheten på området för offentlig upphandling?

3)

Är det uteslutet att beslut av en offentlig myndighet, såsom de beslut som överklagats i det nationella målet, som rör ett avtal som påstås falla utanför tillämpningsområdet för direktiv 2014/24 (till exempel eftersom det är ett ”anställningskontrakt”) omfattas av det skydd som följer av direktiv 89/665, såsom det definieras i artikel 1 i det direktivet, i dess gällande lydelse, när överklagandet framställts av en ekonomisk aktör som har ett berättigat intresse av att tilldelas ett jämförbart offentligt kontrakt och som gör gällande att det rättsstridigt underlåtits att genomföra direktiv 2014/24 då det ansågs vara tillåtet att underlåta att göra det?


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/32


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Margarethe Yüce, Ali Yüce, Emin Yüce, Emre Yüce mot TUIfly GmbH

(Mål C-274/17)

(2017/C 239/40)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Margarethe Yüce, Ali Yüce, Emin Yüce, Emre Yüce

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/33


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Friedemann Schoen, Brigitta Schoen mot TUIfly GmbH

(Mål C-275/17)

(2017/C 239/41)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Friedemann Schoen, Brigitta Schoen

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, (EUT L 46, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/34


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Michael Siegberg mot TUIfly GmbH

(Mål C-276/17)

(2017/C 239/42)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Michael Siegberg

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, (EUT L 46, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/34


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Heinz-Gerhard Albrecht mot TUIfly GmbH

(Mål C-277/17)

(2017/C 239/43)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Heinz-Gerhard Albrecht

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/35


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Susanne Meyer m.fl. mot TUIfly GmbH

(Mål C-278/17)

(2017/C 239/44)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Susanne Meyer, Sophie Meyer, Jan Meyer

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/36


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Thomas Kiehl mot TUIfly GmbH

(Mål C-279/17)

(2017/C 239/45)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Thomas Kiehl

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/37


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Ralph Eßer mot TUIfly GmbH

(Mål C-280/17)

(2017/C 239/46)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ralph Eßer

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91(EUT L 46, s. 1)


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/37


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Thomas Schmidt mot TUIfly GmbH

(Mål C-281/17)

(2017/C 239/47)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgerichts Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Thomas Schmidt

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91(EUT L 46, s. 1)


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/38


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 18 maj 2017 – Werner Ansorge mot TUIfly GmbH

(Mål C-282/17)

(2017/C 239/48)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Werner Ansorge

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/39


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 22 maj 2017 – Angelina Fell, Florian Fell, Vincent Fell mot TUIfly GmbH

(Mål C-290/17)

(2017/C 239/49)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Angelina Fell, Florian Fell, Vincent Fell

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/40


Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 22 maj 2017 – Helga Jordan-Grompe, Sven Grompe, Yves-Felix Grompe, Justin Joel Grompe mot TUIfly GmbH

(Mål C-291/17)

(2017/C 239/50)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hannover

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Helga Jordan-Grompe, Sven Grompe, Yves-Felix Grompe, Justin Joel Grompe

Motpart: TUIfly GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget är frånvarande på grund av sjukanmälan en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)? Om den första frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande: Utgör omständigheten att en för genomförandet av flygningar betydande del av personalen hos det utförande lufttrafikföretaget spontant är frånvarande på grund av arbetsnedläggelse som inte är arbetsrättsligt och kollektivavtalsrättsligt legitim (”olovlig strejk”) en sådan extraordinär omständighet som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004? Om den andra frågan ska besvaras jakande: Hur hög måste frånvaron bland personalen vara för att en sådan omständighet ska anses föreligga?

3)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Måste den extraordinära omständigheten ha förelegat för just den inställda flygningen, eller har lufttrafikföretaget som utför flygningen rätt att på grundval av företagsekonomiska överväganden upprätta en ny tidtabell?

4)

Om den första eller andra frågan ska besvaras jakande: Ska bedömningen av huruvida det hade gått att undvika omständigheten göras på grundval av den extraordinära omständigheten, eller på grundval av följderna av att den extraordinära omständigheten inträder?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/40


Talan väckt den 23 maj 2017 – Europeiska kommissionen mot Rumänien

(Mål C-301/17)

(2017/C 239/51)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Nicolae och E. Sanfrutos Cano)

Svarande: Rumänien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa med stöd av artikel 258 FEUF att Rumänien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 b jämförd med artikel 13 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall genom att inte, såvitt gäller 68 deponier, inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att i enlighet med artiklarna 7 g och 13 så snart som möjligt avsluta deponier för vilka tillstånd till fortsatt verksamhet i enlighet med artikel 8 inte givits,

förplikta Rumänien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europeiska kommissionens talan mot Rumänien gäller åsidosättande av skyldigheter som åvilar Rumänien enligt artikel 14 b jämförd med artikel 13 i rådets direktiv 1999/31/EG såvitt gäller 68 deponier som inte erhållit tillstånd att fortsätta sin verksamhet enligt artikel 8 och som därför borde ha avslutats enligt artikel 7 g och artikel 13 i direktivet.

Kommissionen gör gällande att artikel 14 i direktiv 1999/31/EG föreskriver ett undantagssystem under en övergångsperiod avseende deponier för vilka tillstånd gäller eller som redan var i drift vid tidpunkten för överföring av detta direktiv för att, senast den 16 juli 1999, bringa dessa i överensstämmelse med de nya miljökrav som föreskrivs i artikel 8 i direktivet. Sedan omställningsplanen har lagts fram ska de behöriga myndigheterna enligt artikel 14 b fatta definitivt beslut om huruvida driften får fortsätta på grundval av nämnda omställningsplan och detta direktiv. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att i enlighet med artiklarna 7 g och 13 så snart som möjligt avsluta deponier för vilka tillstånd till fortsatt verksamhet i enlighet med artikel 8 inte givits.

Enligt artikel 13 kan en deponi, eller en del av den, endast anses som definitivt avslutad när den behöriga myndigheten har utfört en slutbesiktning på platsen, har utvärderat alla rapporter som lagts fram av huvudmannen och har meddelat huvudmannen att den godkänner avslutningen.

Vad gäller de 68 deponier som talan avser anser kommissionen att Rumänien inte lämnat de uppgifter som krävs för att kommissionen ska kunna kontrollera att, utöver att avsluta själva verksamheten, förfarandet för avslutande verkligen har slutförts i enlighet med de krav som föreskrivs i direktiv 1999/31/EG. Kommissionen anför att Rumänien inte kan åberopa en rent intern situation för att motivera ett åsidosättande av sina skyldigheter enligt direktivet, såsom att näringsidkarna blivit insolventa, rättsliga tvister avseende äganderätt, administrativa förfaranden eller lokala myndigheters ansvar.

Fristen för att införliva direktivet med nationell rätt löpte ut den 16 juli 2009.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/41


Överklagande ingett den 26 maj 2017 av George Haswani av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 22 mars 2017 i mål T-231/15, Haswani mot rådet

(Mål C-313/17 P)

(2017/C 239/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: George Haswani (ombud: G. Karouni, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Upphäva den dom som tribunalen meddelade den 22 mars 2017 (mål T-213/15) vad gäller punkterna 39–47, i vilka tribunalen avvisade talan om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (1), och av rådets genomförandeförordning (EU) 2016/840 av den 27 maj 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (2), samt punkterna 1, 3, 4, 5 i domslutet,

följaktligen förordna att George Haswanis namn ska strykas från bilagorna till nämnda rättsakter,

avgöra målet i sak och ogiltigförklara beslut 2015/1836 (3) och genomförandeförordning 2015/1828 (4)

avgöra målet i sak och förplikta rådet att betala ett belopp på 700 000 euro som ersättning för alla slag av skador som uppkommit,

upphäva den överklagade domen vad gäller punkterna 4 och 5 i domslutet samt punkterna 91–95 i domskälen i den delen George Haswani förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av rådets rättegångskostnader, och

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 184 fjärde stycket i rättegångsreglerna.

Grunder och huvudargument

Såvitt avser den första grunden gör klaganden gällande felaktig rättstillämpning, i det att tribunalen, i punkterna 39–47 i den överklagade domen, med hänvisning till kraven i artikel 86.4 i rättegångsreglerna avvisade det yrkande om ogiltigförklaring av beslut 2016/850 och genomförandeförordning 2016/840 som George Haswani framställde i sin andra inlaga om justering av talan. Denna felaktiga rättstillämning är särskilt tydligt i punkt 45 i den överklagade domen.

Genom den andra grunden gör klaganden gällande felaktig rättstillämpning i det att tribunalen, i punkterna 39–47 i den överklagade dom – och då särskilt i punkt 47 – fann att den kunde avvisa yrkandena i inlagan om justering av talan utan att ens undersöka huruvida justitiesekreteraren hade anmodat klagande att avhjälpa bristen.

Den tredje grunden avser felaktig rättstillämpning i punkterna 39–47 i den överklagade domen, och särskilt i punkt 46, i det att tribunalen fann att George Haswani i sin inlaga om justering av talan utöver de justerade yrkandena borde ha redogjort för de justerade grunderna.

För det fjärde anför klaganden att domstolen, inom ramen för sin behörighet att avgöra målet i sak, med nödvändighet måste konstatera att beslutet och genomförandeförordningen av år 2015 (2018/1836 och 2015/1828) om frysning av alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör ledande affärsmän med verksamhet i Syrien.


(1)  EUT L 141, 2016, s. 125.

(2)  EUT L 141, 2016, s. 30.

(3)  EUT L 266, 2015, s. 75.

(4)  EUT L 266, 2015, s. 1.


Tribunalen

24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/43


Tribunalens dom av den 1 juni 2017 – Changmao Biochemical Engineering mot rådet

(Mål T-442/12) (1)

((Dumpning - Import av vinsyra med ursprung i Kina - Ändring av den slutgiltiga antidumpningstullen - Partiell interimsöversyn - Status som företag som verkar i en marknadsekonomi - Kostnaderna för de viktigaste insatsvarorna återspeglar i stort sett marknadsvärdena - Förändrade omständigheter - Motiveringsskyldighet - Tidsfrist för att anta ett beslut om status som företag som verkar i en marknadsekonomi - Rätten till försvar - Artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1225/2009))

(2017/C 239/53)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd (Changzhou, Kina) (ombud: advokaterna E. Vermulst, S. Van Cutsem, F. Graafsma och J. Cornelis)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Boelaert, inledningsvis biträdda av advokaten G. Berrisch, och N. Chesaites, barrister, därefter av G. Berrisch och B. Byrne, solicitor, och slutligen av advokaten N. Tuominen)

Intervenienter till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis M. França och A. Stobiecka-Kuik, därefter M. França och J.-F. Brakeland) och Distillerie Bonollo SpA (Formigine, Italien), Industria Chimica Valenzana SpA (Borgoricco, Italien), Distillerie Mazzari SpA (Sant’Agata sul Santerno, Italien), Caviro Distillerie Srl (Faenza, Italien) och Comercial Química Sarasa, SL (Madrid, Spanien) (ombud: R. MacLean, solicitor)

Saken

En talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 626/2012 av den 26 juni 2012 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 349/2012 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 182, 2012, s. 1), i den del den avser sökanden

Domslut

1)

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 626/2012 av den 26 juni 2012 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 349/2012 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina ogiltigförklaras, i den del den avser Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd.

2)

Europeiska unionens råd ska ersätta hälften av de rättegångskostnader som uppkommit för Changmao Biochemical Engineering och bära sina rättegångskostnader.

3)

Changmao Biochemical Engineering ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

4)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

5)

Distillerie Bonollo SpA, Industria Chimica Valenzana SpA, Distillerie Mazzari SpA, Caviro Distillerie Srl och Comercial Química Sarasa, SL ska bära sina rättegångskostnader.


(1)  EUT C 366, 24.11.2012.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/44


Tribunalens dom av den 8 juni 2017 – Groupe Léa Nature mot EUIPO – Debonair Trading Internacional (SO’BiO ētic)

(Mål T-341/13 RENV) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket SO’BiO ētic - Det äldre EU-ordmärket och det äldre nationella ordmärket SO…? - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Skadlig inverkan på renomméet - Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009))

(2017/C 239/54)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Groupe Léa Nature SA (Périgny, Frankrike) (ombud: advokaten S. Arnaud)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen: Debonair Trading Internacional Lda, (Funchal, Portugal) (ombud: T. Alkin, barrister)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 26 mars 2013 (ärende R 203/2011-1) om ett invändningsförfarande mellan Debonair Trading Internacional Lda och Groupe Léa Nature SA.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Groupe Léa Nature SA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet och intervenienten vid tribunalen och domstolen.


(1)  EUT C 260, 7.9.2013.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/44


Tribunalens dom av den 7 juni 2017 – Guardian Europe mot Europeiska unionen

(Mål T-673/15) (1)

((Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Företrädare för unionen - Preskription - Omintetgörande av rättsverkningarna hos ett lagakraftvunnet avgörande - Precisering av ansökan - Upptagande till sakprövning - Artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Skälig handläggningstid för att meddela dom - Likabehandling - Ekonomisk skada - Tillfogad förlust - Utebliven vinst - Ideell skada - Orsakssamband))

(2017/C 239/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Guardian Europe Sàrl (Bertrange, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Louis, och C. O’Daly, solicitor)

Svarande: Europeiska unionen, företrädd av Europeiska kommissionen (ombud: N. Khan, A. Dawes och P. Van Nuffel), och av Europeiska unionens domstol (ombud: J. Inghelram och K. Sawyer)

Saken

Talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha åsamkats på grund av dels tidsutdräkten vad avser handläggningen av det mål som avgjordes genom dom av den 27 september 2012, Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen (T-82/08, EU:T:2012:494), dels åsidosättandet av likabehandlingsprincipen i kommissionens beslut K(2007) 5791 slutlig av den 28 november 2007 om ett förfarande enligt artikel [101 FEUF] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39165 – Planglas) och i domen av den 27 september 2012, Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen (T-82/08, EU:T:2012:494).

Domslut

1)

Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol, ska betala 654 523,43 euro till Guardian Europe Sàrl som ersättning för den ekonomiska skada som bolaget åsamkats med anledning av att tribunalen underlät att inom skälig handläggningstid meddela dom i det mål som avgjordes genom dom av den 27 september 2012, Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen (T-82/08, EU:T:2012:494). Denna ersättning ska räknas upp med utjämningsränta, från och med den 27 juli 2010 och till och med att domen i detta mål meddelas, varvid utjämningsräntan ska motsvara den årliga inflationstakt som Eurostat (Europeiska unionens statistikkontor) konstaterat för den aktuella perioden i den medlemsstat där bolaget är etablerat.

2)

Dröjsmålsränta ska utgå på den ersättning som avses i punkt 1, från och med den dag då domen i detta mål meddelas och till och med den dag då full betalning erläggs, enligt den räntefot som Europeiska centralbanken (ECB) tillämpar för sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, jämte ett tillägg om två procentenheter.

3)

Talan ogillas i övrigt.

4)

Guardian Europe ska bära de rättegångskostnader som uppkommit för unionen, företrädd av Europeiska kommissionen.

5)

Guardian Europe, å ena sidan, och unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol, å andra sidan, ska bära sina egna rättegångskostnader.


(1)  EUT C 59, 15.2.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/45


Tribunalens dom av den 7 juni 2017 – Blaž Jamnik och Blaž mot parlamentet

(Mål T-726/15) (1)

((Offentlig upphandling av tjänster - Fastighetsmarknaden - Anbudsförfarande - Förhandlat förfarande utan offentliggörande av meddelande om upphandling - Lokaler för Europeiska unionens hus i Ljubljana - Anbudsansökning förkastas efter det att den lokala marknaden kartlagts - Kontraktet tilldelas en annan anbudsgivare - Bilagor till anbudsansökningen har ej undersökts - Felaktig rättstillämpning - Uppenbart oriktig bedömning))

(2017/C 239/56)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Jožica Blaž Jamnik och Brina Blaž (Ljubljana, Slovenien) (ombud: advokaten D. Mihevc)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: V. Naglič, P. López-Carceller och B. Simon)

Saken

Angående, i första hand, en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 12 oktober 2015 att, efter att ha kartlagt den lokala marknaden, förkasta den anbudsansökning som lämnats av sökandena i fastighetsupphandlingen INLO.AO-2013-051-LUX-UGIMBI-06, om det framtida Europeiska unionens huset i Ljubljana och beslutet att tilldela an annan anbudsgivare kontraktet, och i andra hand, en talan enligt artikel 268 FEUF om skadestånd för den skada som sökandena påstås ha lidit.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Jožica Blaž Jamnik och Brina Blaž ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 98, 14.3.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/46


Tribunalens dom av den 8 juni 2017 – AWG mot EUIPO– Takko (Southern Territory 23o48’25"S)

(Mål T-6/16) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket Southern Territory 23o48’25’’S - Det äldre EU-ordmärket SOUTHERN - Relativt registreringshinder - Artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 239/57)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: AWG Allgemeine Warenvertriebs GmbH (Köngen, Tyskland) (ombud: advokaten T. Sambuc)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Schifko)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Takko Holding GmbH (Telgte, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 10 november 2015 (ärende R 735/2015-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Takko Holding och AWG.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

AWG Allgemeine Warenvertriebs GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).


(1)  EUT C 98,14.3.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/46


Tribunalens dom av den 8 juni 2017 – Kaane American International Tobacco mot EUIPO – Global Tobacco (GOLD MOUNT)

(Mål T-294/16) (1)

((EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-figurmärket GOLD MOUNT - Varumärket har inte varit föremål för verkligt bruk - Det finns inte skälig grund för att varumärket inte använts. - Artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 239/58)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kaane American International Tobacco Company FZE, tidigare Kaane American International Tobacco Co. Ltd. (Jebel Ali, Förenade Arabemiraten) (ombud: advokaterna G. Hinarejos Mulliez och I. Valdelomar)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Global Tobacco FZCO (Dubaï, Förenade Arabemiraten) (ombud: G. Hussey, solicitor, och B. Brandreth, barrister)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 8 april 2016 (ärende R 1857/2015-4) om ett upphävandeförfarande mellan Global Tobacco och Kaane American International Tobacco.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Kaane American International Tobacco Company FZE ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 279, 1.8.2016.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/47


Överklagande ingett den 15 april 2017 – Mémora Servicios Funerarios mot EUIPO – Chatenoud (MEMORAME)

(Mål T-221/17)

(2017/C 239/59)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Mémora Servicios Funerarios SLU (Zaragoza, Spanien) (ombud: advokaterna C. Marí Aguilar och J. Gallego Jiménez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Georges Chatenoud (Thiviers, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”MEMORAME” – Registreringsansökan nr 12 929 071

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 10 februari 2017 i ärende R 1308/2016-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 10 februari 2017 i ärende R 1308/2016-4 i den mån överklagandenämnden delvis biföll registreringsansökan nr 12 929 071 för ”MEMORAME”, och följaktligen helt avslå registreringsansökan nr 12 929 071 för ”MEMORAME”, och

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna enligt artikel 87.2 och 87.3 i rättegångsreglerna.

Grund

Åsidosättande av artiklarna 8.1 b och 8.5 i förordning nr 207/2009.

Klaganden gör gällande att överklagandenämnden inte tillräckligt beaktat att varumärket det äldre varumärket ”MEMORA” åtnjuter ett högt anseende inom Europeiska unionen.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/47


Talan väckt den 30 april 2017 – Metrans mot kommissionen och INEA

(Mål T-262/17)

(2017/C 239/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Metrans a.s. (Prag, Tjeckien) (ombud: advokaten A. Schwarz)

Svarande: Europeiska kommissionen och Genomförandeorganet för innovation och nätverk (INEA)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

med omedelbar verkan upphäva föremålet som anges under koden 2015-CZ-TM-0330-M, kallad Multimodal Container Terminal Paskov, fas III, och föremål som anges under koden 2015-CZ-TM-0406-W, kallad Intermodal Terminal Melnik, faserna 2 och 3, i bilagan till kommissionens genomförandebeslut av den 5 augusti 2016 om upprättande av förteckningen över förslag som valts för mottagande av finansiellt EU-stöd inom området för Connecting Europe Facility (CEF)-Transportsektorn efter ansökningsomgångarna som inleddes den 5 november 2015 på grundval av det fleråriga arbetsprogrammet,

upphäva eller alternativt förklara att bidragsavtalet inom ramen för connecting Europe facility (CEF) – transportsektorn nr INEA/CEF/TRAN/M2015/1133813, som ingåtts mellan Genomförandeorganet för innovation och nätverk (INEA) och Advanced World Transport a.s. (AWT) (avser åtgärd 2015-CZ-TM-0330-M kallad Multimodal Container Terminal Paskov) är ogiltig eller förplikta INEA att säga upp bidragsavtalet i förhållande till Paskov,

upphäva eller alternativt förklara att bidragsavtalet inom ramen för connecting Europe facility (CEF) – transportsektorn nr INEA/CEF/TRAN/M2015/1138714, som ingåtts mellan Genomförandeorganet för innovation och nätverk (INEA) och České přístavy, a.s. (Czech Ports) (avser åtgärd 2015-CZ-TM-0406-W kallad Intermodal Terminal Melnik, faserna 2 och 3) är ogiltig eller förplikta INEA att säga upp bidragsavtalet i förhållande till Melnik,

förplikta INEA och kommissionen att solidariskt betala sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tregrunder.

1.

Första grunden: Den omtvistade åtgärden strider mot de grundläggande principerna i EU-fördragen om skydd för den fria marknaden och konkurrensen på den inre marknaden.

Sökanden har bland annat gjort gällande att inrättandet och säkerställandet av den inre marknadens funktion är grundläggande principer och skyldigheter som ligger till grund för unionen (artikel 26 FEUF). Alla åtgärder som vidtas av unionen måste alltid överensstämma med denna princip och alla åtgärder som strider mot den måste alltid antas proportionellt och subsidiärt.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 93 FEUF och andra artiklar i EUF-fördraget (artiklarna 3, 26, 93, 107, 119, 170.2, 171.1, protokoll 8 och dess artikel 1, protokoll 27).

Sökanden har bland annat gjort gällande att den omtvistade åtgärden utgör stöd, vilket inte uppfyller kravet på transportsamordning.

3.

Tredje grunden: Den omtvistade åtgärden strider mot förordning (EU) nr 1316/2013 och förordning (EU) nr 1315/2013 och kompletterande bestämmelser.

Sökanden har bland annat gjort gällande att beviljandet av bidrag inte har uppfyllt samtliga villkor (även om det överensstämmer med andra EU-bestämmelser), så att bidrag inte borde ha beviljats.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/48


Talan väckt den 3 maj 2017 – SD mot EIGE

(Mål T-263/17)

(2017/C 239/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: SD (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara EIGE:s implicita beslut av den 26 augusti 2016 om avslag på sökandens begäran av den 26 april 2016 om att hans anställningsavtal skulle förlängas en andra gång,

ogiltigförklara EIGE:s beslut av den 20 januari 2017, som delgavs sökanden den 23 januari 2017, om avslag på sökandens klagomål som ingetts den 3 oktober 2016 mot EIGE:s implicita beslut,

tilldöma sökanden ersättning för den ekonomiska och ideella skada som han har lidit, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och därmed av principen om god förvaltning

EIGE har inte gett sökanden ett motiverat beslut om sakinnehållet i hans begäran och efterföljande klagomål. Denna fullständiga brist på motivering strider mot motiveringsskyldigheten och principen om god förvaltning.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen samt av EIGE:s beslut nr 82 av den 28 juli 2014 om det förfarande för att förlänga respektive inte förlänga anställningsavtal som är tillämpligt på tillfälligt anställda och kontraktsanställda (nedan kallat beslut nr 82).

EIGE har inte på ett korrekt sätt använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt nyss nämnda bestämmelser och har inte gjort en fullständig och ingående prövning av samtliga relevanta omständigheter i ärendet.

3.

Tredje grunden: Det har förekommit brister i förfarandet, däribland underlåtenhet att iaktta de interna handläggningsbestämmelserna i beslut nr 82 samt åsidosättande av rätten till försvar, rätten att yttra sig, principen om god förvaltning och omsorgsplikten

EIGE har inte endast underlåtit att följa förfarande som föreskrivs i beslut nr 82, utan har även underlåtit att ge sökanden tillfälle att framföra sina synpunkter på annat sätt. EIGE fattade således beslutet av den 26 augusti 2016 utan att först ha inhämtat relevanta upplysningar från sökanden angående hans intressen och gav således inte sökanden möjlighet förbereda sitt försvar på rätt sätt.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/49


Talan väckt den 10 maj 2017 – Michela Curto mot parlamentet

(Mål T-275/17)

(2017/C 239/62)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Michela Curto (Genoa, Italien) (ombud: advokaterna L. Levi och C. Bernard Glanz)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det angripna beslutet av den 30 juni 2016, om avslag på sökandens begäran om bistånd, och, för det fall det är nödvändigt, ogiltigförklara beslutet att ogilla talan,

förplikta svaranden att betala 10 000 euro, eller det belopp som domstolen anser lämpligt, till sökanden som ersättning för den ideella skada som orsakats, jämte lagstadgad ränta till dess att betalning skett, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Uppenbart felaktig bedömning

Sökanden gör gällande att svaranden gjorde fel när den fann dels att det omtvistade agerandet inte var olämpligt, dels att agerandet inte var kränkande för sökandens självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av biståndsskyldighet enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna

Sökanden gör bland annat gällande att svaranden inte har behandlat begäran om bistånd allvarligt och skyndsamt på ett sådant sätt som stipuleras i tillämplig rättspraxis.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/50


Talan väckt den 15 maj 2017 – Keolis CIF m.fl. mot kommissionen

(Mål T-289/17)

(2017/C 239/63)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Keolis CIF (Le Mesnil-Amelot, Frankrike), Keolis Val d’Oise (Bernes-sur-Oise, Frankrike), Keolis Seine Sénart (Draveil, Frankrike), Keolis Seine Val de Marne (Athis-Mons, Frankrike), Keolis Seine Esonne (Ormoy, Frankrike), Keolis Vélizy (Versailles, Frankrike), Keolis Yvelines (Versailles) och Keolis Versailles (Versailles) (ombud: advokaterna D. Epaud och R. Sermier)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

i första hand, delvis ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 2 februari 2017 angående stödordningarna SA.26763 2014/C (f.d. 2012/NN) som Frankrike genomfört till stöd för busstransportföretag i regionen Île-de-France, såvitt det i artikel 1 i beslutet slås fast att stödordningen har genomförts ”olagligen”, när det i själva verket var fråga om en befintlig stödordning,

i andra hand, delvis ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 2 februari 2017 angående stödordningarna SA.26763 2014/C (f.d. 2012/NN) som Frankrike genomfört till stöd för busstransportföretag i regionen Île-de-France, såvitt det i artikel 1 i beslutet slås fast att stödordningen genomförts olagligen avseende perioden före den 25 november 1998,

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

1.

Den första grunden, som åberopas i första hand, avser att den aktuella regionala stödordningen inte har genomförts olagligen, eftersom den inte var underkastad något krav på förhandsanmälan. Den regionala stödordningen är i själva verket en befintlig stödordning, i den mening som avses i artikel 108.1 FEUF och artikel 1 b och kapitel VI i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallad förordning nr 2015/1589). Enligt reglerna om befintligt stöd är genomförandet av sådant stöd inte olagligt och kommissionen kan, i förekommande fall, förordna om lämpliga åtgärder för att utveckla eller avveckla stödet i framtiden.

2.

Den andra grunden, som åberopas i andra hand, avser att kommissionen, även om det antas att den aktuella stödordningen inte utgör en befintlig stödordning, inte kunde låta sin granskning gå längre tillbaka i tiden än tio år före den 25 november 2008, vilket är det datum då kommissionen riktade en begäran om upplysningar till franska myndigheter. I artikel 17 i förordning nr 2015/1589 föreskrivs att den tioåriga preskriptionstiden endast kan avbrytas av kommissionen eller av en medlemsstat som vidtar åtgärder på kommissionens begäran. Sökandena anser därför att kommissionen endast kan låta sin granskning gå tillbaka till den 25 november 1998.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/51


Överklagande ingett den 15 maj 2017 – Buck-Chemie mot EUIPO – Henkel (Darstellung von Spülungen für W.C.)

(Mål T-296/17)

(2017/C 239/64)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Buck-Chemie GmbH (Herrenberg, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Schultze, J. Ossing, R.D. Härer, C. Weber, H. Ranzinger, C. Brockmann och C. Gehweiler)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Henkel AG & Co. KGaA (Düsseldorf, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 1663618-0003

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 8 mars 2017 i ärende R 2113/2015-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

förplikta EUIPO och den andra motparten att ersätta kostnaderna för förfarandet inför överklagandenämnden och tribunalen.

Grunder

Åsidosättande av artiklarna 62 och 63 i förordning nr 6/2002.

Åsidosättande av artikel 25.1 a och b i förordning nr 6/2002.

Åsidosättande av artikel 3 a i förordning nr 6/2002.

Åsidosättande av artikel 4.1 i förordning nr 6/2002.

Åsidosättande av artiklarna 5 och 6 i förordning nr 6/2002.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/51


Talan väckt den 29 maj 2017 – Martinair Holland mot kommissionen

(Mål T-323/17)

(2017/C 239/65)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Martinair Holland NV (Haarlemmermeer, Nederländerna) (ombud: advokat M. Smeets)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) i dess helhet, på grund av åsidosättande av förbudet mot godtyckliga bedömningar och åsidosättande av likabehandlingsprincipen i enlighet med den första rättsliga grunden och på grund av bristande behörighet vad avser lufttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES i enlighet med den andra rättsliga grunden (i första hand), och

ogiltigförklara artiklarna 1.2 d och 1.3 d i det angripna beslutet, i den del kommissionen i dessa bestämmelser i beslutet fann att sökanden gjort en överträdelse vad avser lufttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES, i enlighet med den andra rättsliga grunden (i andra hand),

ogiltigförklara artikel 1, artikel 1.1 d, 1.2 d, 1.3 d och 1.4 d i det angripna beslutet, i den del kommissionen däri fann att den enda, fortlöpande överträdelsen innefattade underlåtenheten att ta ut tilläggsavgifter, i enlighet med den tredje rättsliga grunden, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för det fall tribunalen ogiltigförklarar beslutet i dess helhet eller i vissa delar.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av förbudet mot godtyckliga bedömningar och av likabehandlingsprincipen.

Sökanden anser att kommissionen genom det angripna beslutet har åsidosatt förbudet mot godtyckliga bedömningar genom att från artikeldelen i det angripna beslutet undanta de företag som enligt beslutsskälen agerat på samma sätt som de företag som det angripna beslutet riktar sig emot.

Sökanden anser att kommissionen genom det angripna beslutet har åsidosatt likabehandlingsprincipen genom att vidta sanktionsåtgärder och ålägga sökanden böter för en överträdelse och därmed skapa en rättslig grund för skadeståndsanspråk gentemot sökanden, samtidigt som kommissionen från artikeldelen undantagit de företag som enligt beslutsskälen agerat på samma sätt som de företag som det angripna beslutet riktar sig till.

2.

Andra grunden: Bristande behörighet vad gäller luftfrakttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES.

Sökanden anser att kommissionen i det angripna beslutet gjorde fel då den utgick från antagandet att den enda, fortlöpande överträdelsen rörande lufttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES hade implementerats inom EES.

Sökanden anser vidare att kommissionen i det angripna beslutet gjorde fel då den utgick från antagandet att den enda, fortlöpande överträdelsen rörande lufttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES hade en betydande, omedelbar och förutsebar inverkan på konkurrensen inom EES.

3.

Tredje grunden: Bristande motivering och uppenbart felaktig bedömning vad gäller slutsatsen att underlåtenheten att ta ut tilläggsavgifter utgör en separat del i överträdelsen.

Sökanden anser att de två antaganden som det angripna beslutet vilar på vad gäller bedömningen att underlåtenheten att ta ut tilläggsavgifter utgör en separat del i överträdelsen, är motstridiga mot bakgrund av systematiken och regelverket för berörd industrigren.

Sökanden anser vidare att underlåtenheten att ta ut tilläggsavgifter inte går att skilja från de förfaranden som tillämpas vad gäller tilläggsavgift för bränsle och för säkerhet, och inte kan anses utgöra en separat del i överträdelsen.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/53


Talan väckt den 29 maj 2017 – SAS Cargo Group m. fl. mot kommissionen

(Mål T-324/17)

(2017/C 239/66)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: SAS Cargo Group A/S (Kastrup, Danmark), Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden (Stockholm, Sverige), SAS AB (Stockholm) (ombud: advokaterna B. Creve, M. Kofmann och G. Forwood, och J. Killick, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt), i dess helhet eller i vissa delar,

alternativt sätta ned sökandenas böter,

vidta lämpliga processledningsåtgärder för målets utredning eller andra sådana åtgärder som tribunalen finner lämpliga, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och rätten till likställdhet i processen, i och med att kommissionen inte gav sökandena tillgång till relevant bevisning – både sådan som talade till sökandenas fördel som till deras nackdel – inbegripet bevis som kommissionen tog del av efter delgivandet av meddelandet om invändningar.

2.

Andra grunden: Bristande behörighet vad gäller tillämpningen av artikel 101 FEUF och artikel 53 EES på luftfraktstjänster mot EES, såväl som rutter mellan Schweiz och tre länder utanför EU och EES.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig bevisvärdering och en felaktig bedömning då den fann att bevisningen bevisade att sökandena deltagit i eller hade kännedom om den enda, fortlöpande överträdelse som slogs fast i det angripna beslutet.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 266 FEUF, artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 296.2 FEUF i det att det angripna beslutet formulerats på ett osammanhängande sätt, särskilt vad gäller ansvarsfördelningen för den påstådda överträdelsen.

5.

Femte grunden: Kommissionen gjorde fel då den ålade sökandena böter eftersom de inte kan hållas ansvariga för den påstådda överträdelsen; i vart fall gjorde kommissionen fel vid bötesberäkningen vad gäller försäljningsomsättningen, allvaret beträffande SAS Cargos särskilda situation, överträdelsens varaktighet, höjningen på grund av upprepade överträdelser samt varierande förmildrande omständigheter. Därför ska böterna undanröjas eller sättas ned i väsentlig utsträckning.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/53


Talan väckt den 29 maj 2017 – Koninklijke Luchtvaart Maatschappij mot kommissionen

(Mål T-325/17)

(2017/C 239/67)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokat M. Smeets)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) i dess helhet, på grund av åsidosättande av förbudet mot godtyckliga bedömningar och åsidosättande av likabehandlingsprincipen i enlighet med den första rättsliga grunden och på grund av bristande behörighet vad avser lufttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES i enlighet med den andra rättsliga grunden (i första hand); på grund av åsidosättande av artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport och bötesriktlinjerna (1) i enlighet med den fjärde rättsliga grunden (i första hand), och

ogiltigförklara artiklarna 1.2 d och 1.3 d i det angripna beslutet, i den del kommissionen i dessa bestämmelser i beslutet fann att sökanden gjort en överträdelse vad avser lufttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES, i enlighet med den andra rättsliga grunden (i andra hand),

ogiltigförklara artikel 1, artikel 1.1 d, 1.2 d, 1.3 d och 1.4 d i det angripna beslutet, i den del kommissionen däri fann att den enda, fortlöpande överträdelsen innefattade underlåtenheten att ta ut tilläggsavgifter, i enlighet med den tredje rättsliga grunden, och

i alternativ ordning för det fall tribunalen inte ogiltigförklarar det angripna beslutet i dess helhet i enlighet med sökandens första, andra och fjärde grund, utöva sin obegränsade behörighet att sätta ned de böter som sökanden ålades genom artikel 3 c och 3 d i det angripna beslutet i enlighet med den första, den andra, den tredje och den fjärde grunden, och slutligen

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för det fall tribunalen ogiltigförklarar beslutet i dess helhet eller i vissa delar.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av förbudet mot godtyckliga bedömningar och av likabehandlingsprincipen.

Sökanden anser att kommissionen genom det angripna beslutet har åsidosatt förbudet mot godtyckliga bedömningar genom att från artikeldelen i det angripna beslutet undanta de företag som enligt beslutsskälen agerat på samma sätt som de företag som det angripna beslutet riktar sig emot.

Sökanden anser att kommissionen genom det angripna beslutet har åsidosatt likabehandlingsprincipen genom att vidta sanktionsåtgärder och ålägga sökanden böter för en överträdelse och därmed skapa en rättslig grund för skadeståndsanspråk gentemot sökanden, samtidigt som kommissionen från artikeldelen undantagit de företag som enligt beslutsskälen agerat på samma sätt som de företag som det angripna beslutet riktar sig till.

2.

Andra grunden: Bristande behörighet vad gäller luftfrakttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES.

Sökanden anser att kommissionen i det angripna beslutet gjorde fel då den utgick från antagandet att den enda, fortlöpande överträdelsen rörande lufttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES hade implementerats inom EES.

Sökanden anser vidare att kommissionen i det angripna beslutet gjorde fel då den utgick från antagandet att den enda, fortlöpande överträdelsen rörande lufttransport från flygplatser utanför EES till flygplatser inom EES hade en betydande, omedelbar och förutsebar inverkan på konkurrensen inom EES.

3.

Tredje grunden: Bristande motivering och uppenbart felaktig bedömning vad gäller slutsatsen att underlåtenheten att ta ut tilläggsavgifter utgör en separat del i överträdelsen.

Sökanden anser att de två antaganden som det angripna beslutet vilar på vad gäller bedömningen att underlåtenheten att ta ut tilläggsavgifter utgör en separat del i överträdelsen, är motstridiga mot bakgrund av systematiken och regelverket för berörd industrigren.

Sökanden anser vidare att underlåtenheten att ta ut tilläggsavgifter inte går att skilja från de förfaranden som tillämpas vad gäller tilläggsavgift för bränsle och för säkerhet, och inte kan anses utgöra en separat del i överträdelsen.

4.

Fjärde grunden: Böterna strider mot legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen enligt artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 101 FEUF och bötesriktlinjerna, och böterna är uppenbart felaktiga.

Sökanden anser att KLM Cargos försäljning som överträdelsen hänför sig till ska anses vara värdet på tilläggsavgifter för bränsle och säkerhet och inte KLM Cargo:s totala omsättning.

Värdet på KLM Cargos försäljning på vilken böternas grundbelopp har beräknats ska inte innefattat KLM Cargos försäljning utanför EES.

Den femtonprocentiga nedsättningen av böterna på grundval av regeringens ingripande motsvarar inte graden av regeringens ingripanden under överträdelseperioden.


(1)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EGT C 210, 2003, s. 2).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/55


Talan väckt den 29 maj 2017 – Air Canada mot kommissionen

(Mål T-326/17)

(2017/C 239/68)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Air Canada (Saint-Laurent, Quebec, Kanada) (ombud: advokaterna T. Soames, G. Bakker och I.-Z. Prodromou-Stamoudi, samt J. Joshua, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) i dess helhet eller i vissa delar såvitt gäller sökanden,

undanröja eller väsentligt nedsätta bötesbeloppet, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar, av rätten att yttra sig och av väsentliga formföreskrifter

Enligt sökanden underlät Europeiska kommissionen att i meddelandet om invändningar ange teorin bakom hela ärendet, såsom den angavs för första gången i det angripna beslutet, vilket medförde att sökanden inte bereddes tillfälle att försvara sig mot det som lades sökanden till last; detta utgör tillräckliga skäl för att ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av rätten till försvar, av motiveringsskyldigheten och av väsentliga formföreskrifter

Enligt sökanden åsidosatte Europeiska kommissionen sökandens rätt till försvar genom att inte i) i vederbörlig ordning motivera beslutet att det fanns en enda, fortlöpande överträdelse på samtliga rutter, ii) definiera arten av och räckvidden för de påstådda överträdelserna på sätt som erfordras enligt lag samt iii) rätta till den motsägelse mellan en enda, fortlöpande överträdelse och fyra separata överträdelser som ledde till att kommissionens beslut C (2010) 7694 slutlig av den 9 november 2010 ogiltigförklarades; detta utgör tillräckliga skäl för att ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet.

3.

Tredje grunden: Uppenbart felaktig bedömning och uppenbart felaktig rättstillämpning vad gäller icke-EU/EES-transportbolags bristande behörighet att bedriva verksamhet på rutter inom Europa.

Sökanden anser att Europeiska kommissionen i) gjorde fel då den i artikel 1.1 och 1.4 i det angripna beslutet slog fast att sökanden hade deltagit i en eller flera överträdelser på rutter inom EES och mellan flygplatser inom EU och flygplatser i Schweiz på vilka sökanden inte hade laglig behörighet att tillhandahålla luftfraktstjänster; ii) bortsåg från eller missförstod det internationella eller EU-rättsliga regelverket avseende luftfartsrättigheter; iii) tillämpade tillämplig rättspraxis fel då den fann att det inte fanns några ”oöverstigliga hinder” för sökanden att tillhandahålla tjänster på rutter inom Europa och således felaktigt identifierade sökanden som en potentiell konkurrent på dessa rutter. Enligt sökanden utgör var och en uppenbart felaktiga bedömningar eller uppenbart felaktig rättstillämpning; detta utgör individuellt eller kollektivt tillräckliga skäl för att ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet, eller alternativt ogiltigförklara artikel 1.1 och 1.4 i beslutet.

4.

Fjärde grunden: Uppenbart felaktig rättstillämpning och uppenbart felaktig bedömning i sak vad gäller behörighet

Sökanden anser att kommissionen i det angripna beslutet gjorde en uppenbart felaktig rättstillämpning och en uppenbart felaktig bedömning i sak enligt följande: i) det var fel att grunda sig på helt lagliga omständigheter på tredjelandsrutter för att visa överträdelser på rutter inom Europa där det inte är möjligt att göra så (grund för ogiltigförklaring av det angripna beslutet i dess helhet); ii) det var fel att slå fast behörighet rörande överträdelser på ”inkommande” trafik på tredjelandsrutter (grund för ogiltigförklaring av det angripna beslutet i dess helhet eller alternativt av artikel 1.2 och 1.3).

5.

Femte grunden: Uppenbart felaktig bedömning av den bevisning som åberopats mot sökanden.

Europeiska kommissionen i) underlät att tillämpa gällande bevisregler avseende en enda, fortlöpande överträdelse; ii) underlät att åberopa bevis och styrka de omständigheter som gjordes gällande gentemot sökanden; och iii) gjorde fel då den inte biföll sökandens ansökan om att få återkalla sin missuppfattade ansökan om förmånlig behandling, och underlät att beakta verkan av den återkallelsen på bevisningen gentemot sökanden; detta utgör tillräckliga skäl för att ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet.

6.

Sjätte grunden: I enlighet med den första, den andra, den tredje, den fjärde och den femte rättsliga grunden yrkar sökanden att tribunalen ska undanröja de böter som ålagts i artikel 3, eller väsentligt sätta ned böterna i enlighet med den obegränsade behörighet som tribunalen har enligt artikel 261 FEUF, artikel 31 i förordning nr 1/2003 och fast rättspraxis.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/56


Överklagande ingett den 26 maj 2017 – Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi mot EUIPO – M. J. Dairies (BBQLOUMI)

(Mål T-328/17)

(2017/C 239/69)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi (Nicosia, Cypern) (ombud: S. Malynicz, QC och V. Marsland, Solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: M. J. Dairies EOOD (Sofia, Bulgarien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”BBQLOUMI” – Registreringsansökan nr 13 069 034

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 16 mars 2017 i ärende R 497/2016-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/57


Talan väckt den 31 maj 2017 – Cargolux Airlines mot kommissionen

(Mål T-334/17)

(2017/C 239/70)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cargolux Airlines International SA (Sandweiler, Luxemburg) (ombud: G. Goeteyn, solicitor, E. Aliende Rodríguez, advokat, och C. Rawnsley, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

för det fall tribunalen bifaller talan såvitt avser den första, den andra, den tredje eller den fjärde grunden, ogiltigförklara artikel 1.1 och 1.4 i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) såvitt gäller Cargolux,

för det fall tribunalen bifaller talan såvitt avser den femte grunden,

ogiltigförklara artikel 1.1 i dess helhet, eller om artikel 1.1 inte ogiltigförklaras i dess helhet, ogiltigförklara artikel 1.1: i) såvitt gäller tilläggsavgifter avseende säkerhet och uttagande av avgifter; ii) såvitt gäller perioden mellan den 22 januari 2001 och slutet av år 2002, och iii) såvitt den finner deltagande i kartell i dess vederbörliga mening tidigast från och med den 10 juni 2005,

ogiltigförklara artikel 1.2 i dess helhet, eller om artikel 1.2 inte ogiltigförklaras i dess helhet, ogiltigförklara artikel 1.2: i) såvitt gäller tilläggsavgifter avseende säkerhet och uttagande av avgifter; och ii) såvitt den finner deltagande i kartell i dess vederbörliga mening tidigast från och med den 10 juni 2005,

ogiltigförklara artikel 1.3 och 1.4 i dess helhet,

för det fall tribunalen bifaller talan såvitt avser den sjätte grunden, ogiltigförklara artikel 1.2 och 1.3 i det angripna beslutet såvitt Cargolux däri befunnits ha deltagit i en överträdelse avseende ankommande rutter (det vill säga från flygplatser i tredje land till flygplatser inom EU eller i Island eller Norge),

undanröja de böter som Cargolux ålagts i artikel 3 och, om tribunalen inte undanröjer böterna i deras helhet, väsentligt sätta ned böterna i enlighet med tribunalens obegränsade behörighet,

vidta erforderliga åtgärder vad avser artikel 4 såvitt gäler Cargolux, och

förplikta kommissionen att ersätta Cargolux rättegångskostnader,

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning i det att kommissionen agerade utan behörighet (ultra vires) genom att grunda sig på bevisning för rutter och tidsperioder där kommissionen saknar behörighet.

Sökanden anser att kommissionen på ett felaktigt sätt har utvidgat sin behörighet genom att grunda sig på bevisning från före: a) den 1 maj 2004 avseende rutter mellan EU och tredjeland; b) den 19 maj 2005 avseende rutter mellan EES (icke EU-medlemsstater) och tredjeland; och c) 1 juni 2002 avseende rutter mellan EU och Schweiz, då den slog fast en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet avseende rutter inom EES.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och av rätten till försvar, samt uppenbart felaktig bedömning då kommissionen brutit mot flera väsentliga formföreskrifter och sökandens rätt till försvar genom att inte utfärda ett nytt meddelande om invändningar innan den antog ett nytt beslut.

Sökanden anser att kommissionen gjorde fel då den inte ansåg sig behöva utfärda att nytt meddelande om invändningar innan den på nytt antog det angripna beslutet, och på så sätt åsidosatte sökandens rätt till försvar.

3.

Tredje grunden: Felaktig rättstillämpning och uppenbart felaktig bedömning i det att kommissionen underlät att göra erforderliga bedömningar av den rättsliga och ekonomiska kontexten för att slå fast en syftesöverträdelse.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, av motiveringsskyldigheten och av rätten till försvar samt uppenbart felaktig bedömning av gällande rätt och sakomständigheter, i det att kommissionen underlät att tillräckligt noga identifiera räckvidden och parametrarna för den påstådda överträdelsen av artikel 101 FEUF och andra tillämpliga bestämmelser.

Sökanden anser att kommissionen gjort en för extensiv tillämpning av begreppet en enda, fortlöpande överträdelse, vilket inneburit att räckvidden för överträdelsen angetts på ett så oklart sätt att det inte går att avhjälpa, vilket i sin tur gjort det omöjligt att förstå begreppets innebörd.

5.

Femte grunden: Uppenbart felaktig bedömning i det att kommissionen underlät att åberopa tillförlitlig bevisning för sina slutsatser, eller att styrka sina slutsatser i tillräcklig utsträckning.

Sökanden anser att det angripna beslutet innehåller felaktigheter i sak och missbedömningar när det gäller de tre omständigheter (nämligen FSC, SSC och uttag av tilläggsavgifter) som utgör grunden för att det är fråga om en enda, fortlöpande överträdelse. Enligt sökanden har kommissionen även på ett felaktigt sätt använt begreppet en enda, fortlöpande överträdelse för att såsom ”bevisning” kunna åberopa olika sorters omständigheter och ageranden, inbegripet kontakter som är lagliga eller ovidkommande.

6.

Sjätte grunden: Felaktig rättstillämpning i det att kommissionen felaktigt ansåg sig ha behörighet över påstått konkurrensbegränsande koordinering av flygningar från flygplatser i tredjeland till flygplatser inom ESS, och felaktig rättstillämpning i det att sådan verksamhet ligger utanför det territoriella tillämpningsområdet för artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet.

7.

Sjunde grunden: Uppenbart felaktig bedömning och åsidosättande av proportionalitetsprincipen, vilket görs gällande beträffande sökandens yrkande om omprövning av bötesbeloppet i enlighet med den obegränsade behörighet som tillkommer tribunalen.

Sökanden anser att kommissionen gjorde fel i sin bedömning av försäljningsvärdet genom att beakta ankommande flygningar, och kommissionen gjorde en grov missbedömning av överträdelsens allvar. Såvitt gäller sökanden gjorde kommissionen en felaktig bedömning av överträdelsens allvar och varaktighet, och kommissionen gjorde fel då den beslutade att inte beakta förmildrande omständigheter.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/59


Talan väckt den 30 maj 2017 – Help – Hilfe zur Selbsthilfe mot kommissionen

(Mål T-335/17)

(2017/C 239/71)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Help – Hilfe zur Selbsthilfe e.V. (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaterna V. Jungkind och P. Cramer)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara svarandens beslut av den 21 mars 2017 (Ares(2017)1515573), med återkrav av det delbidrag på 643 627,72 euro som utbetalats för biståndsprojektet Food Security Promotion for very food insecure farming households in Zimbabwe (ECHO/ZWE/BUD/2009/02002), varvid sökanden i ett betalningskrav av den 7 april 2017 (nr 3241705513), åläggs att i ett första led återbetala 321 813,86 euro, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Det handlande som läggs sökanden till last strider inte mot materiell rätt

Det handlande som svaranden lägger sökanden till last, som består i tilldelning av två upphandlingskontrakt för leverans av jordbruksprodukter, strider inte mot bindande materiella krav avseende anordnade av upphandling inom ramen för humanitära projekt. Detta handlande står särskilt i samklang med de obligatoriska upphandlingsprinciper som framgår av artikel 184.1 i tillämpningsföreskrifterna för EU:s budgetförordning för år 2009 och artikel 2.3 i avsnittet om regler och förfaranden (Rules and Procedures) i bilaga IV till 2008 års ramavtal för partnerskap för samarbete mellan EU och icke-statliga organisationer avseende humanitär hjälp.

Det handlande som läggs sökanden till last strider inte mot det dokumentationskrav som föreskrivs i artikel 23.4 i de allmänna bestämmelserna i bilaga III till ovannämnda ramavtal.

2.

Andra grunden: Det föreligger ingen annan grund för återkrav

Det föreligger ingen annan grund för återkrav av det ekonomiska stödet. Det görs särskilt gällande att de varor de av sökanden utvalda företagen levererade var av god kvalitet och levererades i rätt till och i beställd mängd. Sökanden lyckades genomföra projektet med framgång, vilket bekräftats i sammanlagt fyra oberoende kontroller från tredje part.

Sökandens personal har inte handlat på brottsligt sätt. Staatsanwaltschaft Bonn (Åklagarmyndigheten i Bonn) har valt att inte genomföra någon förundersökning, eftersom den inte fann grund för misstankarna om brottsligt beteende.

3.

Tredje grunden (andrahandsgrund): Svaranden har inte utnyttjat sitt utrymme för eget skön och har åsidosatt proportionalitetsprincipen

Svaranden har fattat sitt beslut om återkrav av det ekonomiska stödet på grundval av det felaktiga antagandet att det har stöd i en bindande rekommendation från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). Svaranden har inte utnyttjat sitt utrymme för eget skön, vilket innebär att återkravet är rättsstridigt.

Återkravet av hela stödet på 643 627,27 euro är rättsstridigt, eftersom det strider mot proportionalitetsprincipen, som framgår av artikel 5.4 FEUF. Återkravet går utöver vad som är nödvändigt för att skydda budgeten och det står inte i proportion till vad som läggs sökanden till last, särskilt som biståndsprojektet genomförts med framgång.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/60


Överklagande ingett den 31 maj 2017 – Shenzhen Jiayz Photo Industrial mot EUIPO – Seven (sevenoak)

(Mål T-339/17)

(2017/C 239/72)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Shenzhen Jiayz Photo Industrial Ltd (Shenzhen, Kina) (ombud: advokaten M. de Arpe Tejero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Seven SpA (Leinì, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”SEVENOAK” – Registreringsansökan nr 13 521 125

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 23 mars 2017 i ärende R 1326/2016-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet,

bifalla registreringsansökan nr 13 521 125 ”SEVENOAK” alla varor som omfattas av ansökan, och

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/60


Talan väckt den 30 maj 2017 – Japan Airlines mot kommissionen

(Mål T-340/17)

(2017/C 239/73)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Japan Airlines Co. Ltd (Tokyo, Japan) (ombud: advokaterna J.-F. Bellis och K. Van Hove samt R. Burton, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) i dess helhet såvitt gäller sökanden,

alternativt utöva sin obegränsade behörighet och sätta ned sökandens böter,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden elva grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen åsidosatte principen ne bis in idem och artikel 266 FEUF då den fann att sökanden är ansvarig för aspekter av överträdelsen beträffande vilka kommissionen frikänt sökanden från ansvar i 2010 års beslut. I vart fall åsidosatte kommissionen tillämplig tidsfrist genom att ålägga sökanden böter beträffande dessa aspekter och visade inte några legitima intressen att fastställa en överträdelse formellt beträffande dessa aspekter.

2.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte icke-diskrimineringsprincipen genom att på nytt anta det angripna beslutet i det att sökanden befinner sig i en mindre förmånlig situation än de andra bolag som 2010 års beslut riktar sig emot och beträffande vilka nämnda beslut vunnit laga kraft och blivit rättsligt bindande.

3.

Tredje grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF och artikel 53 EES, kommissionen överskred sin behörighet och den åsidosatte sökandens rätt till försvar då den fann att sökanden var ansvarig för en överträdelse beträffande rutter inom EES och rutter mellan EU och Schweiz under en period då kommissionen saknade behörighet att genomföra artikel 101 FEUF och artikel 53 EES vad avser flygbolag som är verksamma endast på rutter mellan EES och tredjeländer, vilket medför att sökandens beteende på rutter mellan EES och tredjeland är att anse som lagenligt.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF och artikel 53 EES då den fann att sökanden hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse som inkluderade rutter där sökanden inte bedrev någon trafik och där sökanden inte hade laglig rätt att bedriva trafik.

5.

Femte grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF och artikel 53 EES då den fann att den hade behörighet avseende ingående luftfraktstjänster på rutter mellan EES och tredjeland då sådana tjänster säljs till kunder utanför EES.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen åsidosatte sökandens rätt till försvar, icke-diskrimineringsprincipen och proportionalitetsprincipen genom att tillämpa olika bevisbörderegler för olika transportföretag.

7.

Sjunde grunden: Kommissionen åsidosatte 2006 års bötesriktlinjer (1) och proportionalitetsprincipen genom att i relevant försäljningsvärde använt som grund för att beräkna böterna inkludera omsättningen från priselement beträffande luftfraktstjänster som är irrelevanta för överträdelsen i det angripna beslutet.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen åsidosatte 2006 års bötesriktlinjer och principen om berättigade förväntningar genom att i relevant försäljningsvärde använt som grund för att beräkna böterna inkludera omsättningen från luftfraktstjänster på ingående rutter mellan EES-länder och tredjeland.

9.

Nionde grunden: Kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att endast bevilja 15 procents nedsättning av sökandens böter enligt tillämpligt regelverk.

10.

Tionde grunden: Kommissionen åsidosatte icke-diskrimineringsprincipen, proportionalitetsprincipen och sökandens rätt till försvar genom att inte bevilja sökanden 10 procents bötesnedsättning på grund av begränsat deltagande i överträdelsen medan sådan nedsättning beviljades andra bolag som det angripna beslutet och 2010 års beslut riktas till och som befinner sig i en objektivt liknande situation som sökanden.

11.

Elfte grunden: Tribunalen ska utöva sin obegränsade behörighet och sätta ned böterna i väsentlig utsträckning.


(1)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, s. 2).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/62


Talan väckt den 31 maj 2017 – British Airways mot kommissionen

(Mål T-341/17)

(2017/C 239/74)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: British Airways plc (Harmondsworth, Förenade kungariket) (ombud: J. Turner, QC, R. O’Donoghue, barrister, och A. Lyle-Smythe, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) i dess helhet eller i vissa delar,

alternativt använda sin obegränsade behörighet och undanröja eller sätta ned böterna som ålagts sökanden i det angripna beslutet, och

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och/eller åsidosatte väsentliga formföreskrifter genom att anta det angripna beslutet; beslutet baserades på två oförenliga bedömningar av sakomständigheterna och tillämpliga bestämmelser och det var således inkonsekvent, oförenligt med rättssäkerhetsprincipen och ägnat att skapa osäkerhet om vad unionsrätten innebär.

2.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte sina skyldigheter enligt artikel 266 FEUF genom att vidta en åtgärd ämnad att korrigera de grundläggande felaktigheter som tribunalen identifierat i sin dom i mål T-48/11, då den antog beslutet på nytt gentemot sökanden, vilket snarare förvärrade än korrigerade nämnda felaktigheter.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och/eller åsidosatte väsentliga formföreskrifter genom att inte på ett tillfredsställande sätt motivera beslutet att ålägga sökanden böter. Enligt sökanden baserades böterna på överträdelser som inte anges i åtgärden i fråga, varvid bedömningen i det avseendet inte överensstämmer med bedömningen i den aktuella åtgärden. Sökanden gör alternativt gällande att kommissionen saknar behörighet i detta avseende.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen saknade behörighet att tillämpa artikel 101 FEUF/artikel 53 i EES-avtalet på påstådda konkurrensbegränsningar vad avser luftfrakttjänster mot EU/EES. Sökanden anser vidare att sådana begränsningar inte omfattas av det territoriella tillämpningsområdet för artikel 101 FEUF/artikel 53 EES.

5.

Femte grunden: Kommissionen gjorde fel då den tillämpade artikel 101 FEUF/artikel 53 i EES-avtalet på koordinering av tilläggsavgifter för luftfrakttjänster till/från vissa länder på grund av tillämpliga bestämmelser och regelverk och deras praktiska verkan, och den bötesnedsättning som gjordes i detta avseende var godtycklig och inadekvat. Sökanden anser vidare att i vart fall vad gäller vissa jurisdiktioner så är kommissionens bedömning uppenbart felaktig.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen gjorde fel då den fann att sökanden hade deltagit i en överträdelse rörande underlåten betalning av tilläggsavgifter.

7.

Sjunde grunden: Kommissionen gjorde fel vid fastställandet av ”försäljningsvärdet” vad gäller bötesberäkningen i det angripna beslutet. Enligt sökanden borde kommissionen ha kommit fram till att endast inkomster från tilläggsavgifter var relevanta, varvid omsättning rörande tjänster mot EU/EES borde ha undantagits.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen gjorde fel då den kom fram till att sökanden var den nionde som ansökte om förmånlig behandling och därför endast hade rätt till 10 procents bötesnedsättning, trots att sökanden i själva verket var den första som ansökte om förmånlig behandling efter den som ansökte om immunitet, och trots att sökanden bidragit med betydande mervärde för utredningen.

9.

Nionde grunden: Kommissionens bedömning av börjedagen för sökandens överträdelse var felaktig. Enligt sökanden är relevant börjedag i oktober 2001, och den bevisning som åberopats till styrkande av en annan, tidigare börjedag når inte upp till uppställda beviskrav.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/63


Talan väckt den 30 maj 2017 – Deutsche Lufthansa m.fl. mot kommissionen

(Mål T-342/17)

(2017/C 239/75)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Deutsche Lufthansa AG (Köln, Tyskland), Lufthansa Cargo AG (Frankfurt am Main, Tyskland), Swiss International Air Lines AG (Basel, Schweiz) (ombud: advokat S. Völcker)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt),

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen har i det angripna beslutet underlåtit att lämna en motivering och därvid underlåtit att på ett otvetydigt sätt i artikeldelen och i beslutsskälen ange överträdelsens geografiska omfång.

2.

Andra grunden: Det angripna beslutet åsidosätter artikel 11 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport, i det att kommissionen grundat sig på kontakter mellan konkurrenter som ägde rum i Schweiz och till största delen påverkade luftfraktgods som transporterades mellan Schweiz och tredjeland.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har i det angripna beslutet åsidosatt principen om förbud mot retroaktiv tillämpning av lagar genom att grunda sig på kontakter som endast påverkar rutter utanför EES som genomfördes innan förordning nr 1/2003 (1) trädde i kraft.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen har i det angripna beslutet åsidosatt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport genom att utan någon analys kvalificera kontakter som ägt rum utanför EES, kontakter som avser WOW-alliansen (alliansen mellan Japan Airlines Cargo, Lufthansa Cargo, SAS Cargo och Singapore Airlines Cargo) och kontakter avseende tilläggsavgifter, såsom en del av en enda, fortlöpande överträdelse med kontakter mellan konkurrenter som ägde rum på högkvartersnivå.

5.

Femte grunden: Kommissionen har i det angripna beslutet åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet i den del det bygger på att kontakter mellan konkurrenter utanför EES utgör överträdelser av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet. Enligt sökandena kan avtal eller samordnade förfaranden med avseende på fraktgodstransport mot EES inte begränsa konkurrensen inom EES, och ej heller påverka handeln mellan medlemsstaterna. Vidare används fel rättsliga kriterier vid bedömningen av huruvida statliga ingripanden i flera relevanta länder hindrar tillämpning av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet.


(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/64


Talan väckt den 31 maj 2017 – Cathay Pacific Airways mot kommissionen

(Mål T-343/17)

(2017/C 239/76)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cathay Pacific Airways Ltd (Hong Kong, Kina) (ombud: R. Kreisberger och N. Grubeck, barristers, M. Rees, solicitor, och E. Estellon, advokat)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara artikel 1.1-1.4 i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) såvitt de gäller sökanden,

ogiltigförklara artikel 3 i det angripna beslutet i den del sökanden åläggs böter om 57 120 000 euro, alternativt sätta ned bötesbeloppet, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sju grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och/eller felaktig bedömning av sakomständigheterna och/eller underlät att uppfylla sin bevisbörda då kommissionen tog med sökanden i artikel 1.1 och 1.4 i artikeldelen i det angripna beslutet och därvid fann att sökanden hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse.

Sökanden anser att det inte finns någon rättslig grund för att ta upp sökanden bland dem som begått överträdelser inom Europa.

Sökanden anser vidare att det inte finns något stöd i sak för att ta upp sökanden bland dem som begått överträdelser inom Europa.

Sökanden anser att kommissionen anfört nya skäl till stöd för sitt beslut, vilket innebär att sökandens rätt till försvar har åsidosatts.

Sökanden anser slutligen att kommissionen gjorde fel då den tog upp sökanden i artikel 1.1-1.4, vilket innebär att kommissionen inte styrkt att sökanden deltog i den enda, fortlöpande överträdelsen.

2.

Andra grunden: Genom att anta ett andra beslut gentemot sökanden, där nya överträdelser görs gällande mot densamma, har kommissionen åsidosatt artikel 25 i förordning nr 1/2003 samt rättssäkerhetsprincipen, rättviseprincipen och principen om god förvaltning.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har inte styrkt att sökanden ska hållas ansvarig för deltagande i den enda, fortlöpande överträdelsen,

Enligt sökanden gjorde kommissionen inte någon särskild prövning av sökandens ärende, och kommissionen styrkte inte i förhållande till sökanden de individuella delarna i den enda, fortlöpande överträdelsen.

Sökanden anser vidare att kommissionen inte styrkte att det förelegat någon övergripande plan med gemensamt syfte.

Kommissionen underlät vidare att styrka att sökanden deltog eller hade för avsikt att delta i den enda, fortlöpande överträdelsen.

Sökanden anser slutligen att det inte visats att sökanden hade erforderlig kännedom.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen lämnade inte någon tillräcklig motivering till varför det skulle anses att sökanden deltagit i den enda, fortlöpande överträdelsen.

5.

Femte grunden: Kommissionen gjorde fel då den baserade sig på sökandens aktiviteter i tredjelands reglerade jurisdiktioner som bevis för att sökanden deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse, och kommissionen underlät att motivera sitt beslut i detta avseende.

Enligt sökanden uppfyllde kommissionen inte sin bevisbörda när det gäller sökandens beteende i Hong Kong och/eller underlät att lämna tillräcklig motivering.

Enligt sökanden lyckades kommissionen inte visa att sökandens beteende i Hong Kong hade ett konkurrensbegränsande syfte.

Sökanden gör vidare gällande att den enligt gällande lag i Hong Kong var skyldig att ge in kollektiva ansökningar.

Sökanden gör slutligen gällande att principen om hövlighet och principen om underlåten inblandning har åsidosatts.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen hade inte någon behörighet att tillämpa artikel 101 FEUF på beteende som avser ankommande flygningar, det vill säga luftfraktstjänster från tredjeland till Europa.

7.

Sjunde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning då den beräknade sökandens böter.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/65


Talan väckt den 31 maj 2017 – Latam Airlines Group och Lan Cargo mot kommissionen

(Mål T-344/17)

(2017/C 239/77)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Latam Airlines Group SA (Santiago, Chile), Lan Cargo SA (Santiago) (ombud: B. Hartnett, barrister, O. Geiss, advokat, och W. Sparks, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) såvitt det gäller sökandena,

alternativt sätta ned sökandenas bötesbelopp, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sju grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att misstolka bevisen mot sökandena, genom att på fel sätt tillämpa artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i det schweiziska avtalet samt genom att inte lämna tillräcklig motivering, då kommissionen höll sökandena ansvariga för överträdelsen i den del som gäller tilläggsavgifter för säkerhet samt underlåtenhet att ta ut avgifter.

Sökandena anser att kommissionen gjorde fel då den kom fram till att sökandena hade kännedom om det konkurrensbegränsande beteendet avseende tilläggsavgifter för säkerhet samt underlåtenhet att ta ut avgifter.

Sökandena anser vidare att dessa aspekter av den enda, fortlöpande överträdelsen inte går att separera från helheten, varför det angripna beslutet måste ogiltigförklaras i sin helhet.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att misstolka bevisen mot sökandena, genom att på fel sätt tillämpa relevanta bestämmelser samt genom att inte lämna tillräcklig motivering, då kommissionen fann att sökandena hade deltagit i överträdelsen i den del som gäller tilläggsavgifter för bränsle.

Sökandena anser att kommissionen inte styrkt att de deltagit i överträdelsen såvitt gäller tilläggsavgifter för bränsle.

Sökandena gör vidare gällande att pressmeddelandet inte kan anses ha gett dem kännedom om den påstådda kartellen.

Sökandena gör slutligen gällande att den begränsade bevisningen vad gäller deras kontakter med transportföretag inte visar att de gjort sig skyldiga till konkurrensbegränsande beteende eller att de kände till eller kunde ha förutsett andra transportföretags konkurrensbegränsande beteenden.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig rättstillämpning och en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att hålla sökandena ansvariga för överträdelser på de rutter som anges i artikel 1.1, 1.3 och 1.4 i det angripna beslutet, samt genom att inte lämna tillräcklig motivering.

Sökandena anser att kommissionen gjorde fel då den tog med dem i artiklarna 1.1, 1.3 och 1.4 i det angripna beslutet eftersom tidsfristen hade gått ut.

Sökandena anser vidare att kommissionen inte var behörig att hålla dem ansvariga för överträdelser av artikel 101 FEUF avseende rutter inom EES före den 1 maj 2004, eller av artikel 53 i EES-avtalet före den 19 maj 2005.

Sökandena gör vidare gällande att kommissionen inte var behörig att hålla dem ansvariga för överträdelser avseende rutter mellan EU och Schweiz,

Slutligen anser de att det angripna beslutet i denna del åsidosätter principen ne bis in idem.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig rättstillämpning och en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att anse att det fanns en kartell, samt genom att inte lämna tillräcklig motivering.

Sökandena anser att kommissionen inte styrkt sitt påstående att de deltagit i den påstådda kartellen.

Sökandena anser vidare att detta grundas på det felaktiga antagandet att överträdelsen påverkade samtliga rutter.

Sökandena anser vidare att kommissionen saknar behörighet, och detta leder till oklarheter, när det gäller det geografiska tillämpningsområdet för den påstådda överträdelsen.

Slutligen anser de att detta leder till diskrepans mellan skälen och artikeldelen när det gäller dess syfte, vilket gör det omöjligt för sökandena att förstå arten hos och omfattningen av den påstådda överträdelsen.

5.

Femte grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig rättstillämpning och en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att anse att det aktuella agerande utgör en enda, fortlöpande överträdelse, samt genom att inte lämna tillräcklig motivering.

Sökandena gör gällande att det aktuella beteendet inte eftersträvar något enstaka konkurrensbegränsande syfte.

Sökandena gör vidare gällande att det aktuella beteendet inte rör någon enstaka vara eller tjänst.

Sökandena gör gällande att det aktuella beteendet inte rör samma företag.

Sökandena gör gällande att den påstådda överträdelsen inte är av ett enda slag.

Sökandena gör gällande att delarna i den påstådda överträdelsen inte diskuterades parallellt.

De gör slutligen gällande att kommissionen inte åberopat tillräcklig bevisning och underlåtit att göra en bedömning enligt artikel 101.3 FEUF med avseende på underlåtenhet att ta ut avgifter.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen åsidosatte sökandenas rätt till försvar, och den underlät att lämna en tillräcklig motivering.

Sökandena anser att de inte kunde ta ställning till kommissionens slutsats att de kände till överträdelsen vad avser tilläggsavgifter för säkerhet och underlåtenhet att ta ut avgifter.

Sökandena anser vidare att nya påstående framfördes till stöd för kommissionens bedömning beträffande den påstådda kartellen.

Sökandena anser vidare att kommissionen grundade sin bedömning på bevis som inte kan göras gällande gentemot sökandena.

Sökandena anser vidare att diskrepansen mellan skälen i det angripna beslutet och beslutets artikeldel innebär att kommissionen ska anses ha lämnat en otillräcklig motivering.

Sökandena anser slutligen att de inte getts tillfälle att framföra sina synpunkter angående beslutet att ta bort 13 transportföretag och tre aspekter av överträdelsen från utredningen efter meddelandet om invändningar, samt att kommissionen inte motiverat sitt beslut i detta avseende.

7.

Sjunde grunden: Kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna vid beräkningen av sökandenas böter, samt lämnade inte någon tillräcklig motivering i det avseendet.

Sökandena gör gällande att kommissionen inte gjorde någon skillnad mellan koordineringen av ett slutpris och koordineringen avseende begränsade delar av ett pris.

Sökandena gör vidare gällande att kommissionen inte beaktade adressaternas begränsade kombinerade marknadsandel och krav enligt regelverket för industrin.

Sökandena anser dessutom att kommissionen behandlade deras beteende på samma sätt som det mycket allvarligare beteende som gjordes av andra beslutsadressater, inbegripet ”kärngruppen”.

Sökandena anser vidare att kommissionen underlät att beakta deras mer begränsade deltagande i överträdelsen jämfört med övriga adressater som också fick sina böter nedsatta på grund av förmildrande omständigheter.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/68


Överklagande ingett den 31 maj 2017 – Hotelbeds Spain mot EUIPO – Guidigo Europe (Guidego what to do next)

(Mål T-346/17)

(2017/C 239/78)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Hotelbeds Spain, SL (Palma de Mallorca, Spanien) (ombud: advokaten L. Broschat García)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Guidigo Europe SARL (Paris, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”Guidego what to do next” – Registreringsansökan nr 12 944 898

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 21 mars 2017 i ärende R 449/2016-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

bevilja EU-varumärkesansökan nr 12 944 898 för klasserna 39, 41 och 43.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/68


Talan väckt den 1 juni 2017 – Singapore Airlines och Singapore Airlines Cargo mot kommissionen

(Mål T-350/17)

(2017/C 239/79)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Singapore Airlines Ltd (Singapore, Singapore) och Singapore Airlines Cargo Pte Ltd (Singapore) (ombud: J. Kallaugher och J. Poitras, solicitors, samt advokaten J. Ruiz Calzado)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) i dess helhet eller i vissa delar,

alternativt sätta ned sökandenas böter i väsentlig utsträckning,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, och

vidta andra åtgärder som tribunalen finner lämpliga i målet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet ska ogiltigförklaras eftersom kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och felaktiga bedömningar i sak då den fann att det var fråga om en enda, fortlöpande överträdelse som omfattade luftfraktstjänster på alla rutter till och från EU.

Kommissionen underlät i synnerhet att: i) visa att det var fråga om en världsomspännande kartell, ii) visa att den hade behörighet över beteende so avsåg luftfraktsförsäljning utanför EU, iii) visa att artikel 101 FEUF skulle tillämpas avseende beteende som regleras eller erfordras av utländska regeringar, iv) visa tillräcklig koppling mellan beteende bestående i tre delar av den enda, fortlöpande överträdelsen (tilläggsavgifter för bränsle, tilläggsavgifter för säkerhet och underlåtenhet att betala kommission på tilläggsavgifter) och v) visa tillräcklig koppling mellan kontakter flygbolag emellan på högkvarternivå och beteendet på lokala marknader.

2.

Andra grunden: Det angripna beslutet ska ogiltigförklaras såvitt det däri slås fast en överträdelse gällande koordinering avseende betalning av kommission till fraktare på inkomster från tilläggsavgifter.

3.

Tredje grunden: Det angripna beslutet ska ogiltigförklaras såvitt den däri fastställda överträdelsen grundar sig på bevis som avser kontakter endast mellan medlemmar i WOW-luftfraktsalliansen.

Enligt sökandena har kommissionen använt sig av fel rättsliga test för att bedöma en fullskalig allians mellan samarbetande flygbolag, och den gjorde grundläggande felbedömningar då den prövade WOW-alliansens funktionssätt. Sökandena anser vidare att deras kontakter med WOW-medlemmarna utgjorde ett led i en genuin önskan att skapa en framgångsrik allians, och därför inte kan anses som uttryck för en gemensam plan eller projekt som kan anses utgöra en enda, fortlöpande överträdelse.

4.

Fjärde grunden: Det angripna beslutet ska ogiltigförklaras eftersom kommissionen inte visat att sökandena deltagit i den enda, fortlöpande överträdelsen.

5.

Femte grunden: Om (till skillnad från vad som görs gällande i den fjärde grunden) sökandena verkligen deltog i vissa delar av den enda, fortlöpande överträdelsen, så har kommissionen inte visat att sökandena hade kännedom om alla andra aspekter av det beteende som beskrivs i det angripna beslutet, i synnerhet den helt klart olagliga koordineringen i kärngruppen, eller att de borde ha haft kännedom om sådant beteende såsom krävs enligt rättspraxis.

6.

Sjätte grunden: För det fall det angripna beslutet inte ogiltigförklaras i sin helhet, så ska sökandenas böter sättas ned eftersom kommissionen inte följt de klara föreskrifter som anges i bötesriktlinjerna (1) för att fastställa relevant omsättning, och eftersom böterna inte återspeglar sökandenas begränsade deltagande i den enda, fortlöpande överträdelsen och att deras beteende var mindre allvarligt (såsom framgår av den tredje, den fjärde och den femte grunden).


(1)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2).


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/69


Talan väckt den 2 juni 2017 – Korwin-Mikke mot parlamentet

(Mål T-352/17)

(2017/C 239/80)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Janusz Korwin Mikke (Jozefow, Polen) (ombud: advokaterna M. Cherchi, A. Daoût och M. Dekleermaker)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

fastställa att förevarande talan kan tas upp till sakprövning och bifalla den,

och därmed

ogiltigförklara Europaparlamentets presidiums beslut av den 3 april 2017,

ogiltigförklara parlamentets talmans tidigare beslut av den 14 mars 2017,

förplikta Europaparlamentet att ersätta den ekonomiska och ideella skada som sökanden åsamkats genom de angripna besluten, det vill säga utge 19 180 euro till sökanden, och

under alla omständigheter förplikta Europarlamentet att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken garanterar yttrandefrihet, jämförd med artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, varvid särskild hänsyn ska tas till att de uttalanden som avses i de angripna besluten gjorts av en ledamot av Europaparlamentet inom ramen för dennes utövande av sitt ämbete och vid en EU-institution, samt åsidosättande av artikel 166 i Europaparlamentets arbetsordning, artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, av principen om att Europeiska unionens institutioners rättsakter måste motiveras och av artikel 296 FEUF. Vidare görs det gällande en uppenbart oriktig bedömning och ett befogenhetsöverskridande.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, av principen om att Europeiska unionens institutioners rättsakter måste motiveras och av den allmänna principen om proportionalitet. Vidare görs det gällande en uppenbart oriktig bedömning och ett befogenhetsöverskridande.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/70


Överklagande ingett den 2 juni 2017 – Daico International mot EUIPO – American Franchise Marketing (RoB)

(Mål T-355/17)

(2017/C 239/81)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Daico International BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Kassner)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: American Franchise Marketing Ltd (London, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket ”RoB” – EU-varumärke nr 5 284 104

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 9 mars 2017 i ärende R 1405/2016-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

Åsidosättande av artikel 75.1 i förordning nr 207/2009.

Åsidosättande av regel 62.3 i förordning nr 2868/95.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/71


Överklagande ingett den 2 juni 2017 – Daico International mot EUIPO – American Franchise Marketing (RoB)

(Mål T-356/17)

(2017/C 239/82)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Daico International BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Kassner)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: American Franchise Marketing Ltd (London, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket ”RoB” – EU-varumäke nr 5 752 324

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 21 mars 2017 i ärende R 1407/2016-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

Åsidosättande av artikel 75.1 förordning nr 207/2009.

Åsidosättande av regel 62.3 i förordning nr 2868/95.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/71


Talan väckt den 31 maj 2017 – Mubarak mot rådet

(Mål T-358/17)

(2017/C 239/83)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mohamed Hosni Elsayed Mubarak (Kairo, Egypten) (ombud: B. Kennelly, QC, J. Pobjoy, Barrister, G. Martin, M. Rushton och C. Enderby Smith, Solicitors)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2017/496 av den 21 mars 2017 om ändring av beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (det angripna beslutet) (EUT L 76, 2017, s. 22) och rådets genomgörandeförordning (EU) 2017/491 av den 21 mars 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (den angripna förordningen) (EUT L 76, 2017, s. 10) i de delar som avser sökanden,

fastställa att artikel 1.1 i rådets beslut 2011/172/Gusp av den 21 mars 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 76, 2011, s. 63) och artikel 2.1 i rådets förordning (EU) nr 270/2011 av den 21 mars 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 76, 2011, s. 4) inte ska tillämpas avseende sökanden och således ogiltigförklara beslut 2016/411/Gusp i de delar som avser sökanden, och

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden avser att artikel 1.1 i beslutet och artikel 2.1 i förordningen är rättstridiga, då de (a) saknar giltig rättslig grund och/eller (b) åsidosätter proportionalitetsprincipen.

2.

Andra grunden avser att rådet har åsidosatt sökandens rättigheter enligt artikel 6 FEU jämförd med artiklarna 2 och 3 FEU, samt artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att anta att rättsliga förfaranden i Egypten levde upp till grundläggande rättigheter.

3.

Tredje grunden avser att rådet har gjort en felaktig skönsmässig bedömning genom att anta att kriteriet i artikel 1.1 i beslutet och artikel 2.1 i förordningen för att föra upp någon i förteckningen var uppfyllt i sökandens fall.

4.

Fjärde grunden avser att rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar och rätten till god förvaltning och effektivt domstolsskydd. Rådet har nämligen underlåtit att noggrant och opartiskt undersöka om de skäl som ligger till grund för att föra upp sökanden i förteckningen hade bäring mot bakgrund av vad sökanden upplyste innan han åter fördes upp i förteckningen.

5.

Femte grunden avser att rådet utan skäl och oproportionerligt har kränkt sökandens grundläggande rättigheter, inbegripet hans rätt till skydd för egendom och anseende. Det angripna beslutets och den angripna förordningens konsekvenser för sökanden är långtgående, såväl beträffande egendom som hans anseende i stort. Rådet har inte visat att frysningen av sökandens tillgångar och ekonomiska medel har samband med eller motiveras av legitima skäl och än mindre att den är proportionerlig i förhållande till ett sådant syfte.


24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/72


Tribunalens beslut av den 24 april 2017 – Ipuri mot EUIPO – van Graaf (IPURI)

(Mål T-226/16) (1)

(2017/C 239/84)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på fjärde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.


(1)  EUT C 232, 27.6.2016.