21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/1

Föredragande:

Oliver RÖPKE

1.1

Den inre marknaden är en stor landvinning och ett viktigt inslag i den europeiska integrationsprocessen. Den bör utgöra grunden för välstånd i Europa. Införandet av euron och Schengenavtalet var avgörande ögonblick på vägen mot att fullborda den inre marknaden. Båda utsätts emellertid för allt större tryck, delvis på grund av kortsiktiga nationella intressen, och en betydande del av befolkningen ifrågasätter dem i allt större utsträckning, delvis på grundval av EU-medborgarnas verkliga oro.

1.2

EESK har alltid ställt sig bakom åtgärder för att stärka den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital, betalningar och personer och upprätthålla den nödvändiga jämvikten mellan ekonomisk politik, socialpolitik och miljöpolitik. Det är mycket viktigt att fortsätta att verka för ekonomisk och social konvergens mellan medlemsstaterna.

1.3

I syfte att vidareutveckla den inre marknaden måste onödiga hinder undanröjas för att säkerställa tillväxt, sysselsättning, långsiktigt välstånd och en mycket konkurrenskraftig social marknadsekonomi. Av särskild betydelse i detta sammanhang är marknadshinder såsom otillräckligt erkännande av kvalifikationer och examensbevis, tekniska begränsningar på lokal nivå, regleringshinder som beror på skillnader mellan nationella regelverk samt bristande samordning av e-förvaltningslösningar på EU-nivå.

1.4

Kommittén är oroad över att EU:s inre marknad knappt har växt sedan finanskrisen. Ekonomin i euroområdet minskade faktiskt med 1,6 % mellan 2008 och 2015. I jämförelse har andra ekonomiska regioner, t.ex. USA, Australien och Japan, överträffat EU betydligt i fråga om inhemsk efterfrågan och tillväxt. Det krävs därför aktiva åtgärder för att styra EU tillbaka mot de politiska målen i Europa 2020-strategin.

1.5

EESK betonar återigen vikten av gränsöverskridande rörlighet för företag och arbetstagare. Man får dock inte förbise den omständigheten att inremarknadsprinciperna har mycket mindre stöd bland en betydande del av befolkningen. En orsak till detta är den ökande risken för fortsatt illojal och olaglig praxis i samband med gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. Den höga risken för missbruk undergräver starkt arbetstagarnas och de ärliga företagens förtroende för den inre marknaden.

1.6

Beslutsamma åtgärder måste vidtas för att motverka dessa tendenser, och det är viktigt att trygga lojal konkurrens även i näringslivets intresse. En väl fungerande inre marknad förutsätter att den europeiska och nationella lagstiftningen efterlevs vid gränsöverskridande verksamhet. Detta är anledningen till att majoriteten av EESK:s ledamöter stöder alla ansträngningar för att se till att samma arbete på samma plats i praktiken avlönas på samma sätt i EU, såsom kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker efterlyst.

1.7

Även om den inre marknaden har en stark social förankring i EUF-fördraget och sekundär EU-lagstiftning bör man överväga en bättre balans mellan marknadsfriheterna och de grundläggande sociala rättigheterna i primärrätten. Syftet med detta skulle vara att åtgärda missnöjet hos de många människor som i allt större utsträckning anser att deras sociala intressen och krav inte beaktas ordentligt på den inre marknaden.

1.8

EESK välkomnar i princip insatserna för att kontrollera EU-rättens effektivitet. Detta initiativ skulle kunna spela en viktig roll när det gäller att minska onödiga regleringskostnader som tillämpas när samma område omfattas av olika nationella eller regionala regler. Harmoniserad lagstiftning bör därför kontrolleras med avseende på nödvändighet, särskilt i de små och medelstora företagens intresse. EESK upprepar dock sin åsikt att höga konsumentskyddsstandarder inte är en onödig börda.

1.9

EESK understryker att den digitala inre marknaden bör vara en politisk prioritet med tanke på dess enorma tillväxtpotential. Rådande rättslig osäkerhet på sysselsättnings-, ekonomi- och konsumentområdena måste granskas och undanröjas utan dröjsmål. Kommissionen bör införa en tydlig rättslig ram för nya former av ekonomi och nya företagsmodeller på den inre marknaden, inbegripet olika former av delningsekonomin, i syfte att täppa till luckor i lagstiftningen. Tillämplig lagstiftning måste respekteras fullt ut i detta sammanhang, med särskilda insatser för att skydda konsumenternas och arbetstagarnas rättigheter samt rättvis konkurrens.

1.10

Skapandet av en kapitalmarknadsunion bör också fortsätta att stå högt upp på dagordningen eftersom den mer effektiva kapitalallokering som denna leder till kan skapa positiva effekter för såväl ekonomi och sysselsättning som konsumenter. Ett antal utvecklingstendenser på senare tid, t.ex. Brexit, får inte leda till onödiga förseningar i genomförandet av dessa planer eller till att de äventyras.

1.11

EESK upprepar att lagstiftningsluckorna i skattepolitiken ger upphov till illojal konkurrens på den inre marknaden. Därför stöder kommittén åtgärderna till förmån för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och landsspecifik rapportering samt de pågående insatserna för att bekämpa skatteflykt och skatteparadis. Att införa en gemensam lägsta bolagsskattesats skulle kunna utgöra ett användbart komplement till dessa initiativ och sätta stopp för kapplöpningen mot den lägsta skattesatsen.

1.12

Offentliga tjänster, även kallade tjänster av allmänt intresse, spelar en central roll i den sociala marknadsekonomin och är mycket viktiga för allmänheten. Tjänster av allmänt intresse har en plats bland EU:s gemensamma värden och spelar en roll när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning.

1.13

Denna roll att främja social och territoriell sammanhållning bör beaktas inom ramen för de ”principer och villkor” som EU kan fastställa för dessa tjänster. I samband med den planerade reformen av tjänstedirektivet framhåller EESK protokoll nr 26 till EU-fördraget om tjänster av allmänt intresse, enligt vilket medlemstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter ges ett stort handlingsutrymme när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

1.14

Det krävs en rad åtgärder för att ta itu med otillbörliga metoder vid offentlig upphandling, som gör att anbud underskrider en skälig standard, ibland inte uppfyller kraven beträffande minimilön enligt respektive nationell lagstiftning och praxis och i många fall leder till stora kostnadsöverskridanden. I synnerhet måste det råda öppenhet om bästa anbudspris och tjänst och eventuella kostnadsöverskridanden som kan uppstå i ett senare skede. Målet bör vara att tillämpa principen om bästa anbud och inte om lägsta anbud.

2.1

Den europeiska integrationen måste följa målet att uppnå den nödvändiga jämvikten mellan ekonomisk politik, socialpolitik och miljöpolitik. Den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och betalningar samt personer måste kompletteras med respekt för de grundläggande sociala rättigheter som är förankrade i EU-fördragen genom stadgan om de grundläggande rättigheterna. De grundläggande sociala rättigheterna måste tillämpas på den inre marknaden i praktiken. Samtidigt bör onödiga hinder som fortfarande kvarstår på den inre marknaden avlägsnas för att säkerställa långsiktigt välstånd och en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.

2.2

EESK har vid upprepade tillfällen, senast i sitt yttrande om ”Att förbättra den inre marknaden” (1) framhållit att den inre marknaden är en av den europeiska integrationens grundpelare med potential att skapa direkta fördelar och hållbar tillväxt för Europas ekonomier.

2.3

Den inre marknaden är en stor landvinning och bör utgöra grunden för Europas välstånd. Införandet av euron i euroområdet och Schengenavtalet var avgörande ögonblick på vägen mot att skapa en gemensam inre marknad. De utsätts dock nu för ett kraftigt tryck som illustrerar hur olika EU-medlemsstaternas intressen är. I viss mån sköts beslutsfattandet och tillsynen fortfarande på nationell nivå.

2.4

EESK noterar att det fortfarande finns betydande marknadshinder i form av otillräckligt erkännande av kvalifikationer och examensbevis, uppdelade läroplaner, tekniska begränsningar på lokal nivå, regleringshinder som främst beror på fragmentering av den inre marknaden på grund av olika nationella regelverk, administrativa bördor såsom efterlevnad av nationella skatte- och tullregler samt avsaknad av e-förvaltningsmöjligheter och bristande samordning av e-förvaltningslösningar på europeisk nivå.

2.5

Kommissionen försöker genomföra en fullständig harmonisering på vissa områden, vilket kan leda till att den nuvarande skyddsnivån sänks i vissa medlemsstater. EESK betonar att kommittén har motsatt sig sådana åtgärder i ett flertal yttranden. Fullständig harmonisering, på de områden där kommissionen eftersträvar detta, måste uppnås samtidigt som den rådande skyddsnivån bevaras.

2.6

Allmänheten i medlemsstaterna har en allt starkare känsla av att EU gör föga för att skydda sociala standarder och inkomster eller för att uppnå en rättvis beskattning och rättvisa sociala avgifter. Den inre marknaden har en solid social dimension på grundval av EUF-fördraget och sekundär EU-lagstiftning, men man bör överväga en bättre balans mellan marknadens ekonomiska friheter och de grundläggande sociala rättigheterna.

2.7

De åtgärder som läggs fram inom den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör avspegla unionens grundläggande principer och bygga på övertygelsen om att ekonomisk utveckling bör leda till större sociala framsteg och social sammanhållning och att socialpolitiken, samtidigt som man sörjer för lämpliga säkerhetsnät i linje med de europeiska värderingarna, även bör betraktas som en produktiv faktor.

2.8

Trots alla de resultat som uppnåtts genom EU:s sammanhållningspolitik är vi fortfarande långt från verklig ekonomisk och social konvergens mellan medlemsstaterna, och det finns stora skillnader i löner och sociala standarder. De lägre löner som råder i vissa medlemsstater beror på den historiska utvecklingen och den naturliga mångfalden på den omfattande inre europeiska marknaden och återspeglar lokala produktivitetsnivåer och många andra faktorer, bland annat investerarnas intressen. Trots detta bör mer uppmärksamhet ägnas åt social dumpning, som bör definieras som en illojal och olaglig praxis att inte följa bestämmelserna om lön för arbete eller betalning av social- och sjukförsäkring och på så sätt få en orättvis fördel gentemot konkurrenterna (2).

2.9

Sedan den finansiella krisen bröt ut, dvs. under perioden 2008–2015, har tillväxten på den inre marknaden uppgått till 0,4 % – nästan nolltillväxt i reala termer. I euroområdet har den inre marknaden till och med minskat med 1,6 %. De flesta andra ekonomiska regioner har lämnat EU långt efter sig när det gäller den inhemska efterfrågan (t.ex. USA +8,8 %, Australien +17,9 %, Japan +3,8 %) (3). Åtgärderna för att åter få fart på efterfrågan på den inre marknaden, såsom den europeiska investeringsplanen med Europeiska fonden för strategiska investeringar, har ännu inte haft nödvändig verkan.

2.10

Kommittén är orolig för att de sysselsättnings- och socialpolitiska målen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla inte kommer att kunna uppnås (4). Den ekonomiska nedgången, det långsamma genomförandet av ändamålsenliga strukturreformer och den bristande efterfrågan på den inre marknaden har hittills gett motsatt verkan: Sysselsättningsgraden föll från 70,3 % år 2008 till 69,2 % år 2014. Den borde emellertid vara 75 % senast 2020. I stället för att minska med 20 miljoner fram till 2020 hade antalet människor som drabbas av fattigdom och social utestängning ökat med 4,9 miljoner år 2014. I slutet av 2015 fanns det dessutom över sex miljoner fler arbetslösa i EU än före krisen.

2.11

En annan viktig aspekt i Europa 2020-strategin är utbildning. EESK välkomnar att den andel av befolkningen som lämnade utbildning i förtid har minskat från 14,2 % år 2008 till 11 %. Andelen personer med eftergymnasial utbildning ökade också från 31,3 % till 38,7 % mellan 2008 och 2015. EESK välkomnar kommissionens kompetensstrategi där det påpekas att en hög kvalifikationsnivå är nödvändig för att locka företag och skapa nya arbetstillfällen.

2.12

Förenade kungarikets beslut att lämna EU utgör en stor utmaning för den europeiska inre marknaden. EESK rekommenderar att de framtida förhandlingarna ska grundas på respekt för samtliga den inre marknadens grundläggande principer och värderingar.

3.1.1

Arbetskraftens rörlighet kan vara viktig för att företagen ska få tillgång till kvalificerad arbetskraft, för egenföretagarna och för att arbetstagarna ska ha möjlighet att få ett bra arbete, tillgång till nya färdigheter och goda arbetsvillkor. Det finns emellertid fortfarande hinder.

3.1.2

I en studie om hinder och kostnader (5) påpekas det att man förutom kostnadsbesparingar för administrativa tjänster, medborgare och företag kan förvänta sig att interoperabla e-förvaltningstjänster kommer att få särskilt stor inverkan på arbetskraftens rörlighet. Ett förbättrat erkännande av yrkesexamina är avgörande för att både företag och arbetstagare ska kunna röra sig över gränserna.

3.1.3

I sitt yttrande om ”Missbruk av status som egenföretagare” (6) betonade EESK att falskt egenföretagande kan leda till kringgående av sociala avgifter, skatteundandragande och missbruk av arbetstagarnas rättigheter samt odeklarerat arbete och därför bör undanröjas. I detta sammanhang välkomnar EESK det redan inrättade europeiska forumet mot odeklarerat arbete som ett steg i rätt riktning (7).

3.1.4

Syftet med forumet är att förebygga och avskräcka från odeklarerat arbete genom ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, t.ex. arbetsmiljöinspektioner, skattemyndigheter och socialförsäkringsmyndigheter. Detta samarbete omfattar att utbyta bästa praxis för förebyggande och avskräckande åtgärder, identifiera gemensamma principer för att kontrollera arbetsgivare, främja personalutbyten och gemensam fortbildning samt underlätta gemensamma kontroller.

3.1.5

Många arbetstagare ges i dag arbete som ”egenföretagare som tillhandahåller tjänster” snarare än anställda, såsom tidigare var fallet. Dessa människor har inget anställningsavtal eftersom de arbetar för egen räkning i enlighet med statusen som egenföretagare. I ett sådant anställningsförhållande behöver man i de flesta fall inte följa nationell arbetslagstiftning. Tydliga och bindande kriterier måste tillämpas för att bedöma huruvida en person egentligen är anställd eller en äkta egenföretagare. Därför har EESK kritiserat kommissionens förslag till direktiv om privata enmansbolag med begränsat ansvar som ”inte […] helt färdigt” (8). Det sätter i synnerhet mikroföretag, små och medelstora företag och äkta egenföretagare under tryck.

3.2.1

I direktivet från 1996 fastställs EU:s regelverk för att skapa en korrekt och rättvis jämvikt mellan målen att främja och underlätta det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster, skydda utstationerade arbetstagare och garantera lika villkor mellan inhemska och utländska konkurrenter.

3.2.2

I tillämpningsdirektivet från 2014 (9) tillhandahålls nya och förstärkta instrument för att bekämpa och bestraffa kringgående av regler, bedrägeri och missbruk för att komplettera direktiv 96/71/EG och bidra till en effektivare komplex ram för utstationering av arbetstagare.

3.2.3

EESK antog nyligen ett separat yttrande om kommissionens förslag till en riktad översyn av direktivet om utstationering av arbetstagare med kommentarer till de viktigaste ändringarna och förslagen (10) utifrån uppmaningen från kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i hans politiska riktlinjer för nästa kommission: ”I vårt EU bör samma arbete på samma plats avlönas på samma sätt (11)”.

3.2.4

I sitt yttrande om ”Rättvisare rörlighet för arbetstagarna inom EU” (12) uppmanade EESK kommissionen att ta itu med illojala metoder som leder till social dumpning. Detta problem blir alltmer brännande i takt med att praktiska exempel från medlemsstaterna visar att risken för lönedumpning och social dumpning ökar drastiskt i gränsöverskridande sammanhang. Av kontroller av BUAK (13) i Österrike framgår att 38 av de 7 238 österrikiska företag som inspekterades under 2015 misstänktes för att underbetala sina anställda enligt lagen om bekämpning av lönedumpning och social dumpning. Detta innebär att 0,53 % av företagen misstänktes för att underbetala sina anställda. Under samma period gjordes kontroller av 1 481 företag med verksamhet i Österrike men med säte i andra EU-länder. Av dessa företag misstänktes 398 för att underbetala sina anställda, dvs. för lönedumpning. Detta motsvarar 26,87 %.

3.2.5

För utländska företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet och använder sig av utstationerade arbetstagare är risken för lönedumpning 50 gånger högre än för lokala leverantörer. Detta är en larmsignal för den inre marknadens (bristande) funktion. Den höga risken för missbruk undergräver starkt de europeiska arbetstagarnas förtroende för den inre marknaden.

3.2.6

Ett annat problem är falsk utstationering av arbetstagare. Fall med falska utstationerade arbetstagare, dvs. missbruk genom falska A1-utstationeringsintyg, är tecken på de problem som orsakas av attester, intyg eller liknande handlingar som utfärdats officiellt eller av offentliga organ. Detta gör det allt svårare för mikroföretag, små och medelstora företag och kvalificerade arbetstagare att hävda sig gentemot konkurrenter som agerar illojalt. Falsk utstationering av arbetstagare måste därför undanröjas.

3.2.7

Kommissionen har nyligen föreslagit en ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. EESK kommer att avge ett separat yttrande i enlighet med kommissionens begäran med en förväntan om att det ska utvecklas ett moderniserat system för samordning av de sociala trygghetssystemen som motsvarar den sociala och ekonomiska verkligheten i medlemsstaterna och respekterar principerna i EU-lagstiftningen, i synnerhet i fråga om likabehandling och icke-diskriminering.

3.2.8

EESK noterar förslaget om ett tjänstepass (eller id-kort för tjänster), vilket bör undanröja behovet av flera förfrågningar om information och dokumentation som redan lämnats till hemmedlemsstaten genom att ett gemensamt elektroniskt dokumentarkiv inrättas. EESK motsätter sig varje form av urholkning av principen om destinationsland. Kommittén kommer att utarbeta ett separat yttrande om detta.

3.3.1

I princip bör åtgärder för att kontrollera att EU:s lagstiftning är ändamålsenlig välkomnas. Ett interinstitutionellt avtal mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet kan utgöra en användbar ordning för att göra det lättare att uppnå målet om enklare och ändamålsenligare EU-lagstiftning. I fråga om samarbete måste man dock se till att EU:s rättsliga standarder som erbjuder social- eller ekonomipolitisk nytta skyddas och inte ifrågasätts.

3.3.2

Små och medelstora företag berörs i lika hög grad som konsumenter och arbetstagare. Enligt principen om att tänka småskaligt först är det särskilt viktigt att undvika onödiga bördor för små och medelstora företag. En konsumentskyddspolitik som bygger på en hög skyddsnivå i enlighet med artikel 169 i EUF-fördraget är nödvändig för att den inre marknaden ska fungera väl.

3.3.3

Refit skulle också kunna spela en viktig roll när det gäller att minska regleringskostnader som tillämpas när samma område omfattas av olika regionala regler. En harmoniserad lagstiftning skulle kunna leda till betydande kostnadsbesparingar och stimulera tillväxten i EU:s regioner genom att undanröja dessa hinder. Man bör därför undersöka om det är genomförbart.

3.3.4

Många rättsakter som ska ses över inom ramen för Refit-programmet i syfte att minska byråkratin rör rättsregler som skyddar anställnings- och konsumentstandarder och därför har en betydande sociopolitisk och ekonomisk nytta. EESK upprepar att höga konsumentskyddsstandarder inte är en onödig börda.

3.3.5

EESK hänvisar till sitt yttrande av den 14 december 2014 (14) och upprepar sin ståndpunkt att smart lagstiftning inte innebär ett undantag från skyldigheten att respektera bestämmelserna om skydd för allmänheten, konsumenterna och arbetstagarna samt jämställdhetsstandarderna och miljöskyddsbestämmelserna. Dessutom får principen om att tänka småskaligt först inte leda till att mikroföretag och små och medelstora företag undantas från lagstiftningen, utan deras intressen och behov bör beaktas i lagstiftningen.

3.3.6

Kommissionens vägran att fortsätta med det planerade lagstiftningsinitiativet om frisörer, trots att det råder enighet mellan de europeiska arbetsmarknadsparterna i denna fråga, är fullständigt obegriplig. Kommissionens tillvägagångssätt strider mot principerna och värderingarna för social dialog, där man respekterar principen om representativitet, och är mycket kortsynt, eftersom avsaknaden av lagstiftning om arbetsmiljö kan leda till yrkessjukdomar och därmed till betydande kostnader för både företagen och den offentliga sektorn.

3.3.7

EESK fäster uppmärksamheten på den gemensamma förklaringen från de europeiska arbetsmarknadsparterna om en nystart för den sociala dialogen på grundval av resultaten från de tematiska grupperna, där samspelet mellan den europeiska sociala dialogen och strategin för bättre lagstiftning nämns.

3.3.8

EESK välkomnar att dialogen inom den nyligen inrättade Refit-plattformen inletts. Utöver målet att göra det lättare att göra affärer och trygga standarderna för arbetstagarna måste både kommissionen och plattformens experter se till att konsumenternas rättigheter skyddas i samband med insatserna för att förenkla EU-lagstiftningen.

3.4.1

Den digitala inre marknaden bör vara en av prioriteringarna med tanke på de fördelar som kan förväntas om den inre marknaden på detta område fullbordas. Den potentiella BNP-vinsten av att fullborda den digitala inre marknaden uppskattas till 415 miljarder euro per år (15).

3.4.2

EESK håller med kommissionen om att den rådande rättsliga osäkerheten på sysselsättnings-, ekonomi- och konsumentområdena måste analyseras och åtgärdas. Här bör man ägna uppmärksamhet åt att slå vakt om befintliga arbetsnormer, sociala standarder och konsumentskyddsstandarder och säkerställa en tillförlitlig rättslig ram för företagen. Det bör inte finnas olika regler för den ”digitala” världen och för den ”icke-digitala” världen på den digitala inre marknaden. Kommissionen bör tillhandahålla rättsliga standarder som kan användas för den digitala och den icke-digitala inre marknaden.

3.4.3

I sitt yttrande om omotiverad geoblockering (16) välkomnade EESK förslaget till förordning om geoblockering, både för företagen och för konsumenterna, som ett nödvändigt inslag i strategin för den digitala inre marknaden. Förordningen utgör dock enbart ett litet steg och skapar ingen radikal förändring av situationen. Geoblockering, dvs. diskriminering av konsumenter i fråga om deras tillgång till onlinetjänster på grund av hemvist eller geografisk internetadress eller nationalitet, måste upphöra. Att hänvisa konsumenterna till en lokal webbplats med högre priser utgör också diskriminering på den inre marknaden. EESK kommer att behandla slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) från november 2016 om den allmänna riktlinjen för den föreslagna texten, där man tydligt framhöll behovet av att skilja mellan prisdiskriminering och prisdifferentiering.

3.4.4

På områden såsom geoblockering, gränsöverskridande paketleveranser, gränsöverskridande försäkringar, upphovsrättslicensiering och finansmarknader måste EU och medlemsstaterna anses ha huvudansvaret för att undanröja hinder för gränsöverskridande handel och säkerställa en bättre fungerande marknad.

3.4.5

Det fria flödet av uppgifter kräver ett ökat skydd för personuppgifter och privatlivet, vilket kommer att bli avgörande i framtiden, och man bör överväga en sammanhängande politik för stordata, molntjänster och sakernas internet.

3.4.6

Den ökande digitaliseringen av ekonomin skapar nya affärsmodeller och öppnar nya möjligheter, men innebär också nya utmaningar. EESK har fört ingående diskussioner om denna nya företeelse, som har resulterat i flera yttranden (17).

3.4.7

Kommissionen bör också gå vidare med sitt förslag till en gemensam digital ingång för att göra det till ett verkligt effektivt instrument.

3.4.8

Socialt och samverkansbaserat entreprenörskap är avgörande för den sociala sammanhållningen i syfte att ge européerna en mer effektiv och hållbar ekonomisk tillväxt. EESK uppmanar återigen kommissionen att vidta en lång rad nödvändiga politiska åtgärder för att se till att delningsekonomins många olika former och funktionssätt stöds och genomförs samt att dess trovärdighet och förtroendet för den ökar både på EU-nivå och i de olika medlemsstaterna (18).

3.5.1

Kommissionen tillkännagav 2015 en handlingsplan för att skapa en kapitalmarknadsunion. Kommittén (19) anser att denna union bör lägga stor vikt vid den ekonomiska och finansiella stabiliteten i EU och leda till en bättre och mer effektiv kapitalallokering, med positiva konsekvenser för såväl investeringar och tillväxt som sysselsättning och konsumenter. Kommittén (20) har också uttryckt sin oro över att det kommer att ta tid att nå fram till slutresultatet, och denna oro kan bara växa sig starkare med tanke på ett antal utvecklingstendenser på senare tid, t.ex. Brexit och andra som nämns ovan (se punkt 2).

3.5.2

Handlingsplanen omfattar minst 33 åtgärder på olika områden, som ska genomföras på kort och medellång sikt. Flera av dessa åtgärder gör att ytterligare finansiella medel tillhandahålls, särskilt för små och medelstora företag och hushåll. Kommittén (21) anser att dessa förslag bör genomföras på kort sikt med hänsyn tagen till principerna om säkerhet, transparens och tillsyn. Med samma oro för säkerhet och stabilitet för ögonen har kommittén (22) redan flera gånger framhållit att man måste ta itu med och reglera skuggbankernas verksamhet.

3.5.3

EU:s reglering av finansmarknaderna och tillsynen av den var inte tillräcklig för att förhindra de spekulativa transaktioner, den överskuldsättning och det oansvariga risktagande som ledde fram till finanskrisen, med allvarliga konsekvenser för hela samhället. EESK påminner kommissionen om att lägga fram ett förslag om privata hushålls överskuldsättning.

3.6.1

Som EESK hävdade i sin rapport från 2012 om hinder för EU:s inre marknad leder lagstiftningsluckor i skattepolitiken till illojal konkurrens. Kommissionens planer på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör välkomnas. EESK har inrättat en studiegrupp i denna fråga. För att sätta stopp för kapplöpningen mot botten i fråga om bolagsskatt och uppnå en rättvisare skattepolitik skulle man även kunna överväga att införa en lägsta bolagsskattesats.

3.6.2

Utbyte av skatterelaterade uppgifter mellan medlemsstaterna och rättsliga åtgärder för att förhindra de vanligaste metoderna för att undvika att betala skatt bör välkomnas. Ett centralt krav i detta sammanhang är att det i varje land bör införas ett rapporteringskrav för företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet, utan att öka de onödiga administrativa bördorna.

3.6.3

Man bör också vidta åtgärder mot skatteparadis. Vid en utfrågning i Europaparlamentet efterlyste ekonomen och nobelpristagaren Joseph Stiglitz världsomfattande insatser mot sådana system för skatteundandragande (23).Den franske akademikern Gabriel Zucman har uppskattat att finansiella tillgångar på cirka 5 800 miljarder euro befinner sig i skatteparadis världen över, varav 80 % inte beskattas (24). Kommissionen föreslår nu åtgärder på internationell nivå för att ta itu med skatteparadisen.

3.6.4

Som ett första steg måste man se till att avtalen om ömsesidigt bistånd och det automatiska utbytet av uppgifter mellan enskilda länder genomförs. Ett internationellt nätverk av skatterevisioner bör övervägas för multinationella företag. När det gäller överföringar av tillgångar och kapital till länder som klassificeras som skatteparadis är en möjlig utgångspunkt att ålägga finansinstituten att rapportera de överföringar som de gör (25).

3.7.1

EESK har redan lyft fram de befintliga hindren i tjänstesektorn i sin rapport från 2012 om hindren för den inre marknaden. Kommissionen har konstaterat att många medlemsstater inte fullgör sin skyldighet att underrätta EU-myndigheterna om lagstiftningsåtgärder, vilket gör det svårt för kommissionen att bedöma huruvida en ny bestämmelse är motiverad och proportionerlig.

3.7.2

Kommissionen planerar därför att reformera anmälningsförfarandet, som nu också bör tillämpas på de tjänster som för närvarande inte omfattas av tjänstedirektivets tillämpningsområde. Kommissionen måste se till att förslagens utformning inte undergräver medlemsstaternas suveränitet eller demokratiska princip.

3.7.3

Tjänster av allmänt intresse spelar en central roll i den sociala marknadsekonomin. Tillgången till boende, vatten och energi, avfalls- och avloppshanteringstjänster, kollektivtrafik, hälso- och sjukvård, sociala tjänster, ungdoms- och familjetjänster, kultur och kommunikation är av avgörande betydelse för allmänheten. Tjänster av allmänt intresse har en plats bland EU:s gemensamma värden och spelar en roll när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning. Denna roll att främja social och territoriell sammanhållning bör beaktas inom ramen för ”principerna och villkoren”.

3.7.4

I samband med den planerade reformen av tjänstedirektivet framhåller EESK protokoll nr 26 till EU-fördraget om tjänster av allmänt intresse, dvs. den rättsligt bindande tolkningen av artikel 14 i EUF-fördraget. På grund av de kulturella, sociala och geografiska skillnaderna har medlemsstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter ett stort handlingsutrymme när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. När det gäller dessa tjänster, som ska tillhandahållas i enlighet med användarnas behov, bör man sörja för en hög nivå av kvalitet, säkerhet, överkomlighet och likabehandling samt främja allmän tillgång och användarnas rättigheter, samtidigt som man ser till att de är effektiva och förvaltas väl.

3.8.1

När det gäller offentlig upphandling finns det ingen statistik över de faktiska kostnaderna jämfört med de kostnader som angetts av den bästa anbudsgivaren i upphandlingsförfarandet. I många fall överskrids kostnaderna betydligt (26).

3.8.2

Gång på gång är vinnarna anbudsgivare som agerar illojalt, som sänker sina anbud under ett rimligt pris och som använder otillförlitliga underleverantörer. Följaktligen uppstår ofta uppföljningskostnader, som överstiger den näst eller tredje bästa anbudsgivarens pris.

3.8.3

För att motverka denna praxis krävs flera åtgärder: Införandet av en elektronisk upphandlingsprocess bör leda till en kapacitet att samla in statistik som gör det möjligt att identifiera dem som lämnar in låga anbud och uppmuntra de ansvariga att uppträda på ett positivt sätt. Inom ramen för den statistiska undersökningen måste priset för det bästa anbudet och de efterföljande faktiska kostnaderna registreras centralt för att skapa öppenhet beträffande eventuella kostnadsöverskridanden. Anbud som bygger på priser som inte uppfyller minimikraven enligt respektive nationella bestämmelser och förfaranden måste uteslutas från anbudsförfarandet för att undvika en eventuell kapplöpning för att sänka kostnaderna och kvalitetsstandarderna.

21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/10

Föredragande:

Jacek KRAWCZYK

Gabriele BISCHOFF

Luca JAHIER

1.1

Efter begäran från Europeiska kommissionens ordförande om ett bidrag från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) till samrådet om en europeisk pelare för sociala rättigheter (1) har kommittén fört ett brett samråd med det civila samhället (2) i de 28 medlemsstaterna. Sammanlagt har 116 EESK-ledamöter och nästan 1 800 andra företrädare för organisationer i det civila samhället deltagit i dessa nationella debatter.

1.2

EESK:s yttrande om den europeiska pelaren för sociala rättigheter återspeglar och innehåller de främsta slutsatserna och rekommendationerna från dessa debatter. Kommittén noterar kommissionens avsikt att ”[…] formulera en rad väsentliga principer för att stödja väl fungerande och rättvisa arbetsmarknader och välfärdssystem” (3) och anser att den sociala pelaren är ett mycket viktigt initiativ för EU:s hållbarhet. Mot denna bakgrund utgör detta EESK-yttrande ett första steg i den process som pågår mot inrättandet av en europeisk pelare för sociala rättigheter. Kommittén förklarar sin avsikt att fortsätta att bidra till diskussionerna i denna fråga, framför allt när kommissionen antagit sin vitbok 2017.

2.1

Under 2017 kommer Europeiska unionen att fira 60-årsjubileet av undertecknandet av Romfördraget. Denna milstolpe utgör ett tillfälle att fira de resultat som EU uppnått, men måste även vara ett tillfälle att rikta uppmärksamheten mot Europas stora politiska, ekonomiska och sociala utmaningar. Allmänhetens förtroende för Europeiska unionen har minskat i många medlemsstater. För första gången i EU:s historia kommer en medlemsstat troligtvis att lämna unionen.

2.2

Alltsedan den chock som finanskrisen 2008 innebar har EU drabbats av en rad kriser som har avlöst varandra. Situationen varierar visserligen mellan medlemsstaterna och många olika politiska svar har prövats, men trots detta står EU nu inför många utmaningar, bl.a. en lång period med hög arbetslöshet, oacceptabla ungdomsarbetslöshetsnivåer, ekonomisk instabilitet och försämrade sociala förhållanden, bl.a. ökad fattigdom och ojämlikhet. Till detta kan man lägga globaliseringen, den demografiska utvecklingen och digitaliseringen. Unionens bristfälliga hantering av tillströmningen av asylsökande och migranter har bidragit till den allmänna känslan av att EU inte längre kan tillhandahålla politiska och praktiska lösningar som gynnar alla. EU-skeptiska, populistiska och nationalistiska partier försöker utnyttja dessa farhågor genom att erbjuda alltför enkla lösningar på komplexa problem och lägga skulden på vissa grupper, vilket skapar en farlig uppdelning i samhället.

2.3

Vissa utmaningar och skillnader mellan och inom medlemsstaterna förvärrades av krisen. De har orsakats eller förvärrats av bl.a. brist på tillväxt och strukturella svagheter på arbetsmarknaderna och i de sociala trygghetssystemen som till stor del fanns där redan före krisen. Det som kommer att göra skillnad är den kollektiva förmågan hos EU och dess medlemsstater att skapa förutsättningar för hållbar tillväxt och sysselsättning.

2.4

EESK välkomnar kommissionens initiativ till ett offentligt samråd om en europeisk pelare för sociala rättigheter som en del av det pågående arbetet med att skapa en ”rättvis och verkligt alleuropeisk arbetsmarknad”, uppnå ett Europa med AAA som social kreditvärdering och fungera som vägvisare för förnyad konvergens inom euroområdet. Det råder dock stor osäkerhet om vad denna ”pelare” egentligen ska vara. Framför allt vill kommittén framhålla att den europeiska pelaren för sociala rättigheter måste utmynna i ett positivt projekt för alla. På så sätt kan den bidra till att öka förtroendet för EU:s förmåga att förbättra framtidsutsikterna för dagens och morgondagens medborgare.

2.5

Därför måste pelaren också ta hänsyn till de specifika utmaningarna på arbetsmarknaden och i de sociala trygghetssystemen i syfte att uppnå en rättvis balans mellan den ekonomiska och den sociala dimensionen och bidra till kampen mot fattigdom, social utestängning och ojämlikhet.

2.6

EESK konstaterar att den europeiska ekonomiska och sociala modellen bygger på en gemensam förståelse av vikten av ökad sysselsättning, större sociala framsteg och ökad produktivitet som viktiga underliggande faktorer för hållbar ekonomisk tillväxt som på ett rättvist sätt gynnar alla. Arbetet med att utarbeta pelaren är en möjlighet att bekräfta vårt gemensamma engagemang för den europeiska sociala modellen samtidigt som vi ser till att de nationella välfärdssystemen och arbetsmarknaderna är anpassningsbara och framtidsanpassade (4). EESK understryker behovet av tillväxt och konkurrenskraft i hela EU. I sammanhanget vill vi betona den nödvändiga sammanlänkningen mellan ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik (5).

2.7

Kommittén är övertygad om att EU:s och medlemsstaternas strategier och åtgärder för att uppnå ekonomiska och sociala framsteg måste få en mer framträdande plats i EU:s politiska debatter. Det är också viktigt att EU-politiken och den nationella politiken är sammanhängande och förstärker varandra. Som ett led i detta arbete krävs en ny inställning till förändringar.

2.8

Arbetet med den europeiska planeringsterminen fortsätter visserligen, men Europa 2020-strategin, som syftar till smart och hållbar tillväxt för alla, har marginaliserats, och förhoppningarna om att uppnå dess sociala mål, särskilt målen att uppnå 75 % deltagande på arbetsmarknaden och att lyfta 20 miljoner människor ur fattigdom, har grusats. På samma sätt har rekommendationen om aktiv inkludering från 2008 (6) fått begränsad effekt.

2.9

Som utgångspunkt bör pelaren främja EU:s nuvarande sociala regelverk och ett fullständigt och korrekt genomförande av det. Om nya bindande lagstiftningsinitiativ och lagstiftningsinstrument övervägs måste detta ske enligt befintliga rättsliga grunder och förfaranden. Pelarens rättsliga ställning har ännu inte fastställts, och inte heller dess förhållande till de grundläggande internationella instrumenten för mänskliga rättigheter (7). EESK betonar emellertid att sociala rättigheter måste tillämpas på alla som bor i EU och i EU:s samtliga medlemsstater, samtidigt som vi konstaterar att särskilda instrument och mekanismer kan krävas för euroområdet.

2.10

Investeringar i framtiden är avgörande men Europa fortsätter att lida brist på offentliga och produktiva privata investeringar. EESK erkänner de insatser som gjorts genom Junckerplanen för investeringar (8) och välkomnar dess förlängning. I den andra etappen måste ytterligare investeringar inriktas på de länder och regioner som behöver det mest, för att stärka ekonomin och tillväxten där och undvika ännu större skillnader mellan och inom medlemsstaterna. Projekt för investeringar i social infrastruktur bör också få tillräckligt stöd genom Junckerplanen.

2.11

Diskussionerna om pelaren äger rum parallellt med andra viktiga debatter på EU-nivå och på global nivå, bl.a. om Europas framtid och framtidens arbete. Vid diskussionerna om Europas framtid vid toppmötet i Rom 2017 bör man beakta debatterna om den europeiska pelaren för sociala rättigheter. EESK betonar behovet av synergi och samstämmighet mellan dessa diskussioner som kommer att forma vår gemensamma framtid. I utvecklingen av pelaren bör man beakta Europa 2020-strategin och dra lärdom av det problematiska genomförandet av den. Utvecklingen bör också vara kopplad till en övergripande EU-strategi (9) för genomförandet av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs av Förenta nationerna 2015, och dess mål för hållbar utveckling. I dessa fastställs en agenda för globala omvälvande förändringar i syfte att utrota fattigdomen, skydda vår planet och säkerställa skyddet av de mänskliga rättigheterna, inbegripet de mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning som fastställs i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som EU och medlemsstaterna är skyldiga att genomföra, samt att säkerställa välstånd för alla (10). På EU-nivå måste man även vidta åtgärder för att se till att all EU-lagstiftning mot diskriminering och för jämställdhet (11) genomförs.

2.12

Parallellt med kommissionens offentliga samråd lanserade EESK en rad debatter i de 28 medlemsstaterna för att öka medvetenheten om initiativet utanför Bryssel, stimulera debatten och öppet diskutera hur pelaren bör utvecklas. Resultaten av dessa nationella debatter återspeglas till stor del i detta yttrande.

2.13

Det är nödvändigt att tydligare definiera pelarens räckvidd. EESK anser att initiativet bör omfatta alla medborgare och täcka alla faser av livscykeln. Kommittén är bekymrad över att asylsökande och migranter inte nämns i kommissionens meddelande om pelaren.

2.14

Det civila samhällets roll måste få större erkännande och bör stärkas. Den civila dialogen måste stärkas för att se till att människor, även ungdomar (12) och personer i utsatta situationer eller som utsätts för diskriminering, ska kunna känna att de kan medverka i utformningen, genomförandet och översynen av beslutsprocessen. Arbetsmarknadens parter har en särskild roll att spela i utarbetandet och genomförandet av politik som direkt eller indirekt påverkar sysselsättningen och arbetsmarknaderna. Den sociala dialogen måste främjas och stödjas, samtidigt som arbetsmarknadsparternas och de kollektiva förhandlingarnas oberoende respekteras och arbetsmarknadsparterna får ökade möjligheter att delta i den sociala dialogen. I många nationella debatter betonades att arbetsmarknadens parter och det civila samhället borde ha möjlighet delta ordentligt i diskussionerna om pelaren (13). I tre debatter betonades vikten av att skapa samförstånd och egenansvar (14).

3.1

Kommittén är övertygad om att framtidens arbete bör vara en prioriterad fråga i debatten om den europeiska pelaren för sociala rättigheter med syfte att behandla de viktiga förändringar som sker i arbetslivet. EESK anser att en mer konsekvent och samordnad strategi nu behövs, och efterlyser därför en sammanhängande europeisk sysselsättningsstrategi om bl.a. framtidens arbete med inriktning på följande:

3.2

Uppgiften att utforma och förvalta de omvandlingar som sker i arbetslivet är delad mellan flera institutionella aktörer. Alla berörda parter måste samarbeta för att se till att framtidens arbete blir rättvist och inkluderande, erbjuder sysselsättningsmöjligheter för alla och leder till sociala framsteg. Kommittén är övertygad om att det ligger i allas intresse att det finns en välutbildad, kompetent och motiverad arbetskraft med skäliga inkomster och tillgång till kvalitetsjobb. Möjligheterna att säkra framtida positiva resultat beror på om man gör de investeringar som krävs för att förse människorna med de redskap de behöver för att anpassa sig till dessa förändringar, tillhandahåller tillräckliga säkerhetsnät och främjar innovation, inte minst social innovation.

3.3

Förändringarna i arbetslivet bör användas för att ”främja varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning samt anständigt arbete för alla” (16). EU, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter bör i sina olika roller arbeta mot detta mål. Organisationer i det civila samhället som företräder människor som står utanför arbetsmarknaden bör också delta. Förutsättningarna för att skapa fler högkvalitativa arbetstillfällen är ojämnt fördelade mellan och inom medlemsstaterna. Kommittén uppmanar de institutionella aktörerna i medlemsstaterna att snabbt gå mot en ”high-road”-strategi i kombination med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Den bör stödjas av en moderniserad och inkluderande europeisk sysselsättningsstrategi samt en sammanhängande och ambitiös europeisk industristrategi.

3.4

Kommittén har redan framhållit att den värdesätter att EU:s agenda för ny kompetens och arbetstillfällen (17) grundar sig på flexicurity och har understrukit behovet av att skapa en jämvikt mellan intern och extern flexicurity, så att arbetsmarknaden fungerar mer effektivt och arbetstagarna samtidigt skyddas. Vi har även betonat vikten av att aktivt involvera arbetsmarknadens parter i övervakningen och utvärderingen av genomförandet av flexicuritystrategierna (18). Kommittén har dessutom understrukit att en sund makroekonomisk politik som främjar sysselsättningstillväxt och ett gynnsamt företagsklimat som kan förverkliga och stödja en fullödig tillväxtpotential är viktiga förutsättningar för att flexicurity ska fungera. EESK har också uppmanat medlemsstaterna och EU att vid tillämpningen av flexicurity inrätta och upprätthålla en enkel, öppen och förutsägbar rättslig ram som gagnar anpassningsförmågan och att stärka och upprätthålla löntagarnas rättigheter och möjligheterna att pröva dem rättsligt, och att inom hela unionen verka för en stabil rättslig ram för kollektiva förhandlingar och social dialog. Kommittén har också framhållit att det är viktigt att arbetsmarknadens parter deltar aktivt i debatten och beslutsprocessen i fråga om flexicurity (19). Balansen mellan flexibilitet och trygghet (20) samt arbetsmarknadens förmåga att anpassa sig till nya utmaningar diskuterades och lyftes fram i de nationella debatterna i ett antal medlemsstater (21).

3.5

Ramvillkoren på arbetsmarknaderna måste stödja nya och mer varierade karriärvägar. Olika sätt att rekrytera arbetskraft och olika arbetsformer behövs i arbetslivet. Detta kräver lämplig anställningsskyddslagstiftning som kan tillhandahålla en ram för rättvisa arbetsvillkor och främja rekryteringen inom samtliga anställningsformer.

3.6

De förändringar som äger rum i arbetslivet är många och mångskiftande. Vi måste hitta sätt att trygga övergångar mellan arbeten och mellan olika arbetsformer, mellan arbetslöshet och sysselsättning, mellan utbildning och arbete, för hela arbetskraften. Människors förmåga att göra nödvändiga omställningar i olika skeden av livet kommer, tillsammans med tillgången på nödvändiga ramar och stödmekanismer för att lyckas med detta, att forma det samhälle vi lever i och vårt ekonomiska välstånd. EESK föreslår en övergripande diskussion om ramar och stödmekanismer för att främja dessa övergångar.

3.7

Snabba tekniska framsteg påverkar också hur vi lever och arbetar. En proaktiv politik på EU-nivå och nationell nivå kan och måste se till att digitaliseringens potential frigörs samtidigt som man undviker dess fallgropar eller mildrar följderna (22). I de nationella debatterna lyfte man generellt fram digitaliseringen och hänvisade ofta till behovet av tillräckliga investeringar i utbildning och infrastruktur (23) som en av de viktigaste utmaningar som bör återspeglas i pelaren (24). Den inverkan som denna utveckling har på arbetsmarknaden, arbetsnormerna, ekonomin, skatte- och socialförsäkringssystemen samt en levnadslön måste därför granskas ingående (25).

3.8

Den digitala agendan och den digitala inre marknaden bör kopplas till en ny övergripande strategi för framtidens arbete. I denna måste man ta upp de ekonomiska, sysselsättningsrelaterade och sociala utmaningarna, däribland målet att tillhandahålla nödvändiga färdigheter och lika villkor. Kommittén anser att detta bäst kan uppnås enligt fördragen genom ett rättighetsbaserat synsätt på rätt nivå, genom att stödja tillgången till bland annat utbildning och socialt skydd och bättre samordning på EU-nivå inom områden där EU inte har någon lagstiftande befogenhet.

3.9

Som EESK redan har framhållit är samarbete nyckeln (26) när det gäller att ta itu med de utmaningar som digitaliseringen innebär. I detta sammanhang vill kommittén särskilt rikta sig till kommissionen och EU-nivån som helhet, de nationella regeringarna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället som helhet. EESK har redan rekommenderat att kommissionen, OECD och ILO tillsammans med arbetsmarknadens parter på alla lämpliga nivåer och organisationer i det bredare civila samhället ska utarbeta lämpliga bestämmelser för anständiga arbetsvillkor och det skydd som krävs för att beakta nya former av arbete (t.ex. arbete online samt gig- och delningsekonomin) (27).

3.10

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att höja sysselsättningsnivån bland ungdomar. Såsom redan påpekats i tidigare yttranden från EESK bör särskilda åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten vidtas inom de nationella reformprogrammen (28). Välfungerande system för lärlingsutbildning och andra högkvalitativa former av arbetsplatsförlagt lärande kan hjälpa ungdomar att på ett smidigare sätt ta steget från skola till arbete (29). EESK har stött tanken på ett ungdomsgarantisystem i medlemsstaterna med finansiering via en särskild fond för ungdomssysselsättningsinitiativet som ingår i den fleråriga budgetramen, och välkomnade dess inrättande (30).

3.11

Den sociala dialogens roll betonades i många av de nationella debatterna (31). Kommittén är bekymrad över att det finns ett antal länder utan tillräcklig social dialog (32), samt länder och sektorer där arbetsgivare och arbetstagare inte är representerade i den sociala dialogen och inte deltar i kollektiva förhandlingar. Detta bör beaktas (33), liksom behovet av att främja en lösningsinriktad social dialog som bidrar positivt till arbetarskyddet och företagens konkurrenskraft. Kollektiva förhandlingar bör främjas på alla lämpliga nivåer. För att övervaka detta rekommenderar EESK att man samlar in uppgifter om de kollektiva förhandlingarnas räckvidd i hela Europa genom indikatorer i den europeiska planeringsterminen. Samtidigt bör man fullt ut respektera nationell praxis och nationella system för förhållandet mellan arbetsmarknadens parter.

3.12

Tekniska framsteg skapar nya arbetstillfällen, men innebär också att jobb kommer att förstöras. I vilken utsträckning detta kommer att ske är omtvistat och de senaste framåtblickande studierna skiljer sig åt (34).

3.13

Under alla omständigheter måste investeringar i människor stå i centrum för varje framtida strategi för arbete. Kunskaps- och kompetensnivån, särskilt i fråga om digital kompetens, kommer att vara avgörande för att utrusta medborgarna och arbetskraften för framtiden. Införandet av en kompetensgaranti (35), med stöd av nödvändiga investeringar, skulle kunna erbjuda en ram för att ge människor möjlighet att förvärva nödvändiga färdigheter genom hela livet. Tillgång till utbildning av hög kvalitet som omfattar alla EU-medborgare, inklusive yrkesutbildning, livslångt lärande och möjligheter till omskolning och kompetenshöjning kommer att utgöra grunden för detta.

3.14

Den tekniska utvecklingen kan bidra till kompetensutveckling, men kan också innebära att arbetstagarnas färdigheter inom många yrken föråldras snabbare. Utöver utbildningsaktörerna måste också företagen i samarbete med fackföreningarna, Cedefop och regeringarna ta sin del av ansvaret för att säkerställa att kompetens och färdigheter utvecklas för att matcha behoven på den föränderliga arbetsmarknaden (36), bl.a. genom ökad anpassning av nationella utbildnings- och fortbildningssystem till de förändrade kompetensbehoven. Detta måste ske på ett sammanhängande sätt. Kompetensutveckling är tidskrävande och kräver tillräckliga resurser, och större och effektivare investeringar i utbildning är av nöden. De olika effekter och resultat som utbildnings- och välfärdssystemen ger i europeiska länder och regioner måste också beaktas.

3.15

Nya arbetsformer växer fram så snabbt att avtalsvillkoren inte hinner med, och därför måste deras rättsliga ställning undersökas. EESK har efterlyst ett brådskande förtydligande av ställningen för mellanhänderna på arbetsmarknaden och onlineplattformarna samt en utredning av crowd-arbetares avtalsvillkor och andra nya arbetsformer och anställningsförhållanden. Riktlinjer behövs även för att förtydliga vissa gråzoner kopplade till anställningsförhållanden när det gäller beskattning och socialförsäkring (37). Det övergripande målet måste vara att garantera rättvisa arbetsvillkor för alla och att säkerställa att alla arbetstagare omfattas av grundläggande arbetsnormer och ett fullgott socialt skydd.

3.16

Arbetsmarknadens parter är särskilt relevanta när det gäller att främja framförhandlad flexibilitet och stabilitet i arbetet på alla lämpliga nivåer, men detta kräver ett åtagande från regeringarna och EU-institutionerna samt ett förbättrat samarbete mellan EU-institutionerna, regeringarna och arbetsmarknadens parter. EESK har redan påpekat att EU och medlemsstaterna i dialog med arbetsmarknadens parter bör undersöka strategier för hur tillämpningsområdet för sociala och arbetsrättsliga standarder kan anpassas så att de återspeglar villkoren i ett digitaliserat arbetsliv (38).

3.17

”Delningsekonomin” och andra nya sysselsättningsmodeller får inte användas som ett sätt att undvika att betala anständiga löner eller uppfylla skyldigheter avseende skatter och sociala avgifter (39). EESK har redan föreslagit att EU bör överväga hur utvecklingen av EU-plattformar kan främjas på ett sådant sätt att det värde som skapas stannar kvar i den lokala ekonomin (40).

3.18

Lönekonvergens och införandet av minimilöner i medlemsstaterna diskuterades av deltagarna i några av de nationella debatterna (41). EESK anser att det krävs ytterligare insatser i denna riktning. ILO:s studie ”Building a Social Pillar for European convergence” (42) är en användbar referenspunkt. I den framhålls att en rad indikatorer kan användas för att jämföra minimilönenivåer där de nationella förhållandena beaktas, men den mest populära är förhållandet mellan minimilöner och medianlöner (eller genomsnittliga löner). Vidare påpekas det att antagandet av en gemensam strategi för minimilöner på EU-nivå kan bidra till att minska fattigdomen i den utvidgade unionen och begränsa andelen lågavlönade personer i nationella sammanhang. Det föreslås att man kan utgå från en trepartsanalys på nationell nivå av minimilönernas täckning, nivå och överensstämmelse såsom avses i ILO:s instrument. I ILO:s studie påpekas det också att resultaten av ett antal studier framhåller vikten av en balanserad strategi – såsom betonas i konvention nr 131 – när det gäller de faktorer som ska beaktas när man fastställer nivån på en minimilön som, i möjligaste och lämpligaste mån om man ser till nationell praxis och nationella villkor, omfattar a) arbetstagarnas och deras familjers behov, med hänsyn tagen till den allmänna lönenivån i landet, levnadsomkostnader, sociala trygghetsförmåner och den relativa levnadsstandarden hos andra sociala grupper, samt b) ekonomiska faktorer, inklusive kraven på ekonomisk utveckling, produktivitetsnivåer och hur önskvärt det är att uppnå och bibehålla en hög sysselsättningsnivå. Ytterligare diskussioner i dessa frågor är nödvändiga och bör äga rum inom ramen för utvecklingen av den sociala pelaren. EESK betonar att de nationella arbetsmarknadsparternas centrala befogenhet och autonomi när det gäller lönesättningsförfarandena måste respekteras fullt ut, i enlighet med nationell praxis. Behovet av att respektera fördelningen av befogenheter och subsidiaritetsprincipen, liksom arbetsmarknadsparternas roll vid fastställandet av minimilöner (43), diskuterades också i vissa nationella debatter. EESK har rent allmänt redan framhållit att man inte har uppnått konvergens mellan medlemsstaterna i euroområdet, trots förhoppningarna om ett optimalt endogent valutaområde (44).

3.19

I vissa nationella debatter konstaterade man att demografiska förändringar (45) och föränderliga mönster i samhället är andra faktorer som på ett genomgripande sätt påverkar arbetslivet. Aktiva arbetsmarknadsåtgärder måste vara effektiva och målinriktade för att uppnå goda resultat på sysselsättningsområdet. I ett land diskuterades en fokusering på möjligheten att involvera privata aktörer för att förbättra det aktiva stödet till arbetssökande (46). I sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken i Europa måste man fortsätta genomföra konkreta åtgärder för att principen om icke-diskriminering på arbetsplatsen ska tillämpas och för att skapa jämlikhet mellan alla grupper av arbetstagare (47).

3.20

Jämställdhet är en central faktor för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor för alla. Utöver det ökande deltagandet av kvinnor på arbetsmarknaden kommer en åldrande befolkning och ett längre arbetsliv sannolikt att medföra ett ökat omsorgsansvar under livscykeln. Flexibilitet i arbetslivet, arbetstider och en hållbar balans mellan arbetsliv och privatliv kommer att bli allt viktigare för alla arbetstagare. EESK har redan framhållit att balansen mellan ansvaret för familj och arbete kräver samordning på en rad olika områden, till exempel i fråga om barnomsorg, föräldraledighet och familjevänliga arbetsplatser (48). Kommittén efterlyser en integrerad strategi för lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder på lämplig nivå för att främja balansen mellan arbetsliv och privatliv i medlemsstaterna. Det är viktigt att tillräckliga investeringar kanaliseras till tillgängliga och rimligt prissatta omsorgsinrättningar. Detta kommer att bidra till att höja den generella sysselsättningsgraden, särskilt bland kvinnor, och även i fråga om heltidsarbete.

3.21

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid integreringen på arbetsmarknaden av utsatta grupper i samhället och minoriteter. I de flesta medlemsstater är romernas ekonomiska, sociala och kulturella situation oförbättrad, och såsom konstateras i en EESK-rapport bör strategin för romer beaktas konsekvent i den europeiska planeringsterminen (49).

3.22

Hållbara pensionssystem är en central faktor med tanke på den åldrande befolkningen i EU. Kommissionen har konstaterat att höjda pensionsåldrar i takt med den ökande förväntade livslängden i kombination med insatser för att främja aktivt åldrande inte bara möjliggör en betydande minskning av pensionsutgifterna utan också gör det möjligt att få högre pension. EESK har dock tidigare kritiserat kommissionens förslag om att indexreglera pensionsåldern i förhållande till den ökande förväntade livslängden, och har i stället föreslagit åtgärder med syftet att få den faktiska pensionsåldern att närma sig den lagstadgade pensionsåldern (50). För att de framtida pensionsförmånerna ska vara hållbara och tillräckliga måste man, såsom konstaterats av kommittén för socialt skydd, minska arbetslösheten och uppmuntra människor att stanna kvar längre i arbetslivet nu, vilket bland annat innebär att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden måste öka (51). Till exempel skulle ett europeiskt jämförande index för pensioners hållbarhet och tillräcklighet utgöra ett värdefullt riktmärke för att stödja medlemsstaternas insatser i syfte att reformera sina pensionssystem och minska fattigdomen.

3.23

Målet att få människor att arbeta längre måste gå hand i hand med ett livscykeltänkande som inbegriper goda arbetsförhållanden – inklusive hälso-, säkerhets- och arbetstidsstrategier – och uppmuntrar människor att delta i livslångt lärande. Ett längre yrkesverksamt liv fram till pensionsåldern, med en skälig inkomst under de år man arbetar som leder till en skälig pension, och en politik som möjliggör en smidig pensionsövergång för äldre arbetstagare är också en förutsättning: utvecklingen av vårt sätt att arbeta är också en central faktor i detta avseende.

3.24

Normerna för social trygghet i EU ser mycket olika ut beroende på att system och traditioner skiljer sig åt. EESK har förespråkat en tydligare strategisk fokusering från EU:s sida i socialpolitiken och utformning av allmänna socialpolitiska principer inom ramen för ett omfattande arbetsprogram. EESK har också erinrat om behovet av att eftersträva ett bindande socialt grundskydd (52) och föreslår att man fastställer höga standarder på lämpliga nivåer, med vederbörlig hänsyn tagen till kraven på både hållbarhet och tillräcklighet. Ett bättre utbyte av bästa praxis är nödvändigt för ett mer inkluderande socialt skyddsnät för alla som bor lagligt i EU. Mot bakgrund av utmaningarna med koppling till ”arbete 4.0” och uppkomsten av nya former av sysselsättning och delsysselsättning är det viktigt att diskutera och besluta hur medlemsstaterna kan reformera sina sociala trygghetssystem i syfte att utveckla arbetslöshetsförsäkringarna till inkluderande sysselsättningsförsäkringar som kan fungera som ett framtida skyddsnät och även främja sysselsättning och arbete på skäliga villkor. Det är viktigt att se till att det är ett mer attraktivt alternativ att arbeta än att leva på bidrag, genom att skapa de rätta incitamenten för att få människor att klara sig bättre på sitt arbete och samtidigt garantera inkomsttrygghet för personer som inte hittar arbete. För medlemsstaternas del skulle riktmärkning på detta område kunna ge ett mervärde när det gäller att vid behov förbättra villkoren för stödberättigande, bidragens varaktighet och nivåer.

3.25

Redan 2009 betonade EESK att Europa måste återta sin ledande ställning inom forskning och innovation. Kommittén underströk att resultaten på det tekniska och vetenskapliga området och deras tillämpning i en konkurrensinriktad globaliserad ekonomi skulle säkerställa att Europa har en framtid på det globala industriella planet. Kommittén betonade också att ett socialt klimat som är öppet för framsteg är en förutsättning för innovation (53). Kreativt entreprenörskap som leder till arbetstillfällen spelar också en viktig roll för att skapa en innovationsvänlig miljö. Det civila samhället spelar en mycket viktig roll i denna process.

3.26

EESK ser ett samband mellan förmågan till innovation på arbetsplatsen och arbetstagarnas deltagande. Vidare måste ”god” och ”hållbar” företagsstyrning bygga på den inre marknadens beprövade rättsliga strukturer och metoder för arbetstagarmedverkan på basis av information, samråd och i tillämpliga fall medbestämmande (54). Bestämmelser om arbetstagares obligatoriska medverkan bör konsolideras och tillämpas allmänt i EU-lagstiftningen på grundval av de normer som redan införts (55).

3.27

Klimatförändringarna medför stora miljömässiga och sociala utmaningar för Europa och resten av världen. Framtidens arbete kommer också att påverkas av det brådskande behovet av att anpassa våra ekonomier, industrier och arbetstillfällen för att skydda vår planet. EESK välkomnar EU:s ratificering av Parisavtalet och har efterlyst en koalition mellan det civila samhället och de lokala och regionala myndigheterna i syfte att infria åtagandena inom ramen för COP21 (56). Infriandet av dessa åtaganden måste ligga i linje med EU:s åtaganden att minska fattigdomen. För att främja en rättvis övergång, arbete på skäliga villkor och anställbarhet krävs det investeringar i resurser för att stödja samhällsgrupper och arbetstagare i sektorer som redan berörs av denna övergång, och man måste föregripa och underlätta framtida omstruktureringar och övergången till en mer miljövänlig och hållbar ekonomi. Investeringsplanen för Europa bör stödja projekt i överensstämmelse med åtagandena inom ramen för COP21.

4.1

Både sociala och ekonomiska obalanser utgör ett hot mot EU. De undergräver den sociala sammanhållningen och den politiska trovärdigheten och hämmar den ekonomiska utvecklingen. EESK har redan framfört sin ståndpunkt om behovet av att prioritera fattigdomsbekämpningen och göra kampen mot fattigdom och social utestängning till en av pelarens viktigaste komponenter (57).

4.2

Samtidigt som vi erkänner att fattigdomsbekämpning främst är medlemsstaternas befogenhet uppmanar EESK också rådet att upprepa sitt åtagande när det gäller Europa 2020-strategins mål att minska fattigdomen och samtidigt eftersträva en mer integrerad strategi. Detta innebär att arbetet för att minska fattigdomen bör bedrivas systematiskt inom ramen för den europeiska planeringsterminen och att Europa 2020-strategin bör kopplas till 2030-agendan (58). Ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft är centrala faktorer, och därför är en makroekonomisk politik som bidrar till att skapa arbete på skäliga villkor viktig för att minska ojämlikhet och fattigdom.

4.3

EESK har tidigare påpekat att ju längre besparingspolitiken – som framför allt är inriktad på att minska utgifterna – fortsätter utan att lämpliga åtgärder vidtas för att skapa tillväxt, social sammanhållning och solidaritet, desto tydligare blir det att Europas ekonomiska integration och välstånd äventyras av den växande sociala ojämlikheten (59). EESK uppmanar till förnyade ansträngningar för att främja begreppet sociala investeringar inom alla relevanta politikområden (60). EESK anser att man bör fästa ytterligare vikt vid hur ”Junckerplanen 2” ska kopplas samman med målen för paketet om sociala investeringar. Dessutom har kommittén efterlyst en europeisk social investeringspakt (61) som stöder sociala reformer och sociala investeringar och bidrar till förnyad ekonomisk, social och territoriell konvergens.

4.4

EESK välkomnade kommissionens paket om sociala investeringar, som föreföll signalera ett paradigmskifte i riktning mot ett starkare fokus på sociala investeringar, som inte bör ses som en kostnad utan som en investering i Europas tillväxt- och sysselsättningspotential (62). EESK beklagar att man inte har gjort mer för att faktiskt genomföra dessa mål. Sociala investeringar ger med tiden ekonomiska och sociala vinster i form av ökad sysselsättning, högre arbetsinkomster, förbättrad hälsa, minskad arbetslöshet, bättre utbildning, minskad fattigdom och social utestängning osv. Dessutom förbättrar de människors välstånd och välbefinnande, och samtidigt stärks ekonomin genom att man säkerställer en mer kvalificerad arbetskraft samt ökad produktivitet och sysselsättning. Sådana investeringar, särskilt om de främjar tillväxten, skulle också bidra till att stärka människornas färdigheter och kvalifikationer, öka deras möjligheter i samhället och på arbetsmarknaden samt stimulera ekonomin, och på så sätt hjälpa EU att komma ur krisen som en starkare och mer konkurrenskraftig aktör. Dessutom skulle de säkerställa mer effektiva och ändamålsenliga offentliga utgifter, och leda till besparingar i de offentliga budgetarna på medellång till lång sikt.

4.5

EESK har redan välkomnat att den sociala ekonomins, de sociala företagens, det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas viktiga roll i genomförandet av paketet om sociala investeringar uttryckligen erkänns av kommissionen (63).

4.6

EESK har redan framfört åsikten att inrättandet av en europeisk minimiinkomst genom ett ramdirektiv skulle bidra till kampen mot social utestängning, säkerställa ekonomisk och territoriell sammanhållning, skydda de grundläggande mänskliga rättigheterna, garantera en jämvikt mellan ekonomiska och sociala mål samt trygga en rättvis fördelning av resurser och inkomster. Kommittén upprepar sin uppmaning till kommissionen att undersöka möjligheterna att finansiera en europeisk minimiinkomst och inrättandet av en lämplig fond (64).

4.7

EESK upprepar att hållbara, effektiva och ändamålsenliga sociala trygghetssystem är av yttersta vikt för alla samhällen i EU. De är viktiga sätt att upprätthålla social och territoriell sammanhållning, solidaritet och stabilitet i samhället samt stödja ekonomisk tillväxt. Välfärdssystemen har också en viktig funktion som automatiska stabilisatorer, vilket framgick under krisen. Beslutet om socialpolitikens struktur och innehåll faller huvudsakligen inom medlemsstaternas befogenhet, men nationella initiativ och EU-initiativ bör syfta till att stärka effektiviteten i och förbättra de sociala trygghetssystemen, som omfattar social trygghet, socialt bistånd och sociala tjänster, hälso- och sjukvård samt bostäder (65). Såsom framhållits av rådet och kommittén för socialt skydd bör medlemsstaterna fortsätta sina ansträngningar för att effektivisera de sociala trygghetssystemen och se till att de ger bättre sociala resultat och samtidigt maximerar de positiva effekterna på sysselsättningen och tillväxten (66).

4.8

De nationella socialförsäkringsinstitutionerna och offentliga myndigheterna bär ansvaret för att garantera universella, tillgängliga och prismässigt överkomliga sociala tjänster av hög kvalitet. Staten måste ackreditera, investera i och övervaka tillgången till tillhandahållandet av dessa tjänster, som kan tillhandahållas av offentliga myndigheter, vinstdrivande eller icke-vinstdrivande aktörer, såsom redan är fallet i flera EU-länder. Representativa organisationer i det civila samhället, särskilt arbetsmarknadens parter spelar, i likhet med sociala företag och ömsesidiga företag, en viktig roll. Denna roll omfattar utarbetande, genomförande, tillhandahållande och övervakning av system för social trygghet, sjukförsäkringar och socialt bistånd. Vidare kan ett närmare samarbete mellan alla aktörer bidra till en effektivare och bättre användning av offentliga medel i samband med genomförandet av socialpolitiken. Detta bör även inbegripa möjligheten att använda sig av partnerskap mellan offentliga myndigheter och privata aktörer, samtidigt som de nationella systemens särdrag beaktas.

4.9

EESK anser att det behövs en starkare och mer öppen dialog mellan berörda aktörer för att göra de sociala trygghetssystemen mer hållbara och förändra dem i denna riktning när det gäller att prioritera resurser till effektiva, ändamålsenliga och relevanta offentliga investeringar, med full respekt för och i syfte att främja de sociala rättigheterna och särskilt de grundläggande principerna i medlemsstaternas sociala trygghetssystem.

4.10

Övergången till ”arbete 4.0” måste åtföljas av en parallell övergång till ”välfärd 4.0”. Krisen, långsam tillväxt, hög arbetslöshet och en kombination av åldrande befolkning och krympande arbetskraft utgör en utmaning för hållbarheten och tillräckligheten i systemen för social trygghet. Samtidigt ökar efterfrågan på sociala tjänster, särskilt på grund av den åldrande befolkningen, men de resurser som står till buds för att möta denna efterfrågan är begränsade. Reformer är därför avgörande för att införa ändamålsenliga och ekonomiskt effektiva sociala trygghetssystem, socialpolitiska åtgärder och sociala tjänster. Pelaren måste inte bara kunna bemöta de förändringar som sker i arbetslivet utan även syfta till att stödja medlemsstaterna genom att sörja för lämpliga lösningar som svar på de viktiga förändringar som pågår inom sociala trygghetssystem, socialpolitik och sociala tjänster. Huvudmålen bör vara att genom lämpliga regelverk och politiska strategier garantera systemens kvalitet, hållbarhet, tillgänglighet, prismässiga överkomlighet och ändamålsenlighet för alla dem som är beroende av dem.

4.11

EESK konstaterar också att ett fortsatt tryck på de offentliga budgetarna, demografiska och samhälleliga förändringar och nya sociala utmaningar i många medlemsstater har skapat nya och nyskapande former för organisering av finansiering och tillhandahållande av förmåner och tjänster. Detta fenomen kallas social innovation och drivs framåt av behovet att hantera sociala behov som inte tillgodosetts. Det kompletterar de sociala förmåner som traditionellt sett tillhandahålls av staten genom att mobilisera olika ekonomiska och sociala aktörer och finansiella resurser i samarbete med de lokala myndigheterna. Det får dock inte ersätta statens och dess olika offentliga delars roll och ansvar när det gäller att trygga allmän tillgång till högkvalitativa, överkomliga, hållbara och tillgängliga tjänster för EU:s invånare i enlighet med nationell praxis. Social innovation skapar socialt kapital och stärker lokalsamhällenas roll. Vi rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna ser till att viktiga instrument såsom offentlig upphandling och de europeiska struktur- och investeringsfonderna verkligen används för att stödja social innovation och företag inom den sociala ekonomin.

4.12

Vid flera tillfällen har EESK framhållit den särskilda och viktiga roll som den sociala ekonomin – inklusive sociala företag – spelar när det gäller att hitta ekonomiska och sociala lösningar (67). Sektorn utgör ett centralt inslag i den europeiska sociala modellen och bidrar direkt till den sociala och ekonomiska sammanhållningen och till en övergång till en rättvisare inkomst- och välståndsfördelning och aktivt medborgarskap. På senare tid har EESK efterlyst en EU-handlingsplan för den sociala ekonomin (68).

4.13

I allmänhet, och inom ramen för EU:s befogenheter, bör pelaren syfta till att bilda en gemensam referensram för riktmärkning och övervakning av den nödvändiga nationella rättsliga och politiska ramen för att trygga rätten till ett högkvalitativt tillhandahållande av i synnerhet sociala förmåner (69), inklusive sociala tjänsters tillgänglighet, rimliga prissättning och tillgänglighet, samt hållbarhet och effektivitet. Detta bör gälla för alla delar av det sociala trygghetsystemet (70) liksom för alla andra sociala (trygghets-)tjänster.

4.14

På samma sätt bör pelaren syfta till att skapa nödvändiga incitament för medlemsstaterna att trygga möjligheten att ta med sig sociala förmåner som förvärvats i enlighet med relevanta nationella kriterier och därmed garantera fri rörlighet. Ett sådant erkännande skulle kunna möjliggöra ett mer anpassat stöd för enskilda att organisera sina yrkes- och privatliv. Det skulle skapa mer respektfulla och flexibla sätt att anpassa sig till alla EU-medborgares livscykel, och särskilt möjliggöra smidiga övergångar till, på och ut från arbetsmarknaden.

4.15

Dessutom bör pelaren användas för att fastställa riktmärken för tillhandahållandet av grundläggande tjänster. Medlemsstaterna bör ta fram genomförandestrategier som tar hänsyn till den specifika socioekonomiska och finanspolitiska situationen i varje land. Riktmärkena bör inte begränsas till tillgången till tjänster, och bör driva på genomförandet av de grundläggande principerna i protokoll 26 (allmän tillgång, kvalitet, säkerhet, prismässig överkomlighet, likabehandling samt främjande av användares rättigheter). Den frivilliga europeiska kvalitetsramen för sociala tjänster och den europeiska kvalitetsramen för förskoleverksamhet och barnomsorg bör användas som referens vid utarbetandet av riktmärken.

4.16

Principen om lika möjligheter för alla är förankrad i de europeiska fördragen och måste fullt ut och på ett tillfredsställande sätt återspeglas i en inkluderande social pelare. I EU:s regelverk föreskrivs redan ett antal gemensamma miniminormer för arbetstagare i hela EU, och man måste se till att dessa efterlevs. Jämlikhet och icke-diskriminering måste garanteras för män och kvinnor och för alla grupper i samhället, även människor med funktionsnedsättning, hbti-personer, personer som tillhör etniska minoriteter och andra som utsätts för diskriminering.

4.17

Att uppnå högre arbetskraftsdeltagande hos olika grupper i Europa är av avgörande betydelse för att bemöta en åldrande befolkning och en minskande befolkning i arbetsför ålder. Man måste också göra framsteg när det gäller att främja jämlikhet och icke-diskriminering på andra områden, vid sidan av arbetet, till exempel i tillgången till varor och tjänster, utbildning, bostäder samt hälso- och sjukvård. I detta sammanhang hoppas vi att diskussionerna om EU:s direktiv om likabehandling när det gäller tillgång till varor och tjänster snabbt kommer att återupptas.

5.1

Mellan den 2 september och den 2 november 2016 förde EESK debatter med det organiserade civila samhället i samtliga medlemsstater. Debatterna samordnades av tre EESK-ledamöter (”trior”) från det berörda landet, ofta i samarbete med kommissionen (15 debatter) eller det nationella ekonomiska och sociala rådet (7 debatter). Deltagarna kom från ett brett spektrum av arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och andra organisationer i det civila samhället samt, i mindre utsträckning, från den akademiska världen. Sammanlagt deltog nästan 1 800 företrädare för det civila samhällets organisationer i de 28 debatterna.

5.2

Ett antal centrala frågor låg till grund för diskussionerna i de flesta debatterna. Debatterna omfattade ett brett spektrum av frågor, vilket återspeglar de olika nationella systemen, prioriteringarna och förhållandena. Efter debatterna utarbetade de samordnande triorna nationella rapporter, som i de flesta fall innehöll slutsatser och/eller rekommendationer. De vägledande frågorna var följande:

5.3

Slutsatserna och rekommendationerna i triomedlemmarnas landsrapporter visade att det fanns ett antal gemensamma teman/ämnen som togs upp under de olika debatterna. Dessa sammanfattas i detta avsnitt av yttrandet.

5.3.1

När det gäller omfattningen på och utformningen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter:

5.3.2

Centrala teman som togs upp i slutsatserna/rekommendationerna och som har en koppling till kommissionens preliminära utkast till en europeisk pelare för sociala rättigheter:

5.4

Slutsatserna/rekommendationerna visade också att den huvudsakliga skiljepunkten var huruvida den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör omfatta lagstiftningsåtgärder. Deltagare både inom och mellan olika länder hade olika uppfattningar i frågan: Företrädare för arbetsgivarna stödde (i allmänhet) inte idén om ytterligare lagstiftning, medan fackliga företrädare (i allmänhet) intog den motsatta ståndpunkten.

6.1.1

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter måste bli mycket tydligare vad gäller innehåll, förfaranden och konkreta initiativ för dess genomförande, finansiering och övervakning, och de olika aktörernas roller måste också klargöras. Frågan om styrning är av yttersta vikt, med iakttagande av vad som föreskrivs i fördragen, inklusive subsidiaritetsprincipen. Medborgarna har rätt att veta vem som är ansvarig och kan ställas till svars för varje beslut.

6.1.2

När det gäller berörda aktörer och deras roll betonar EESK att ett partnerskap mellan offentliga myndigheter och arbetsmarknadens parter på EU-nivå och nationell nivå i arbetsmarknadsfrågor är ett nyckelverktyg för att stärka de politiska framstegen mot mål med en bred förankring. När det gäller social trygghet har regeringar, offentliga/regionala/lokala myndigheter och olika nationella institutioner som organiserar den sociala tryggheten samt tillhandahållare av sociala tjänster en nyckelroll. Dessutom har arbetsmarknadsparterna också ofta en roll i och ett ansvar för hur de sociala trygghetssystemen och de sociala tjänsterna utformas och genomförs. Andra berörda parter, t.ex. sociala organ, kan ha sakkunskap särskilt om socialt bistånd och kan spela en roll och tillhandahålla skyddsnät för den del av befolkningen som riskerar att drabbas av fattigdom.

6.1.3

EESK betonar att pelaren kan bli ett positivt projekt för Europa och för alla, men endast om dess resultat är synliga. I dessa kristider kan pelaren vara ett bra tillfälle att visa att EU-nivån vid behov fortfarande kan bemöta de utmaningar som vanliga människor ställs inför, samtidigt som befogenhetsfördelningen och subsidiaritetsprincipen respekteras fullt ut. I synnerhet bör pelaren ha till uppgift att främja människors välbefinnande i enlighet med skyldigheten i fördraget om bland annat ”en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt […] en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö” (artikel 3 i EU-fördraget). Dessutom bör pelaren bidra till bättre fungerande arbetsmarknader och sociala trygghetssystem. Samtidigt är kommittén bekymrad över bristen på klarhet i fråga om pelarens omfattning. Vi befarar att detta kan leda till ännu mer osäkerhet och frustration genom att bygga upp förväntningar som inte kommer att eller inte kan uppfyllas (71).

6.2.1

Kommissionen föreslår att pelaren först bör tillämpas på euroområdet, där man redan har inlett processen mot en fördjupad integrering och konsolidering i riktning mot ökad konvergens. De sociala bestämmelserna i EU-fördragen (72) omfattar dock samtliga EU-medlemsstater. För att återspegla vad som framkom i många nationella debatter anser EESK att pelaren bör tillämpas i samtliga 28 EU-medlemsstater.

6.2.2

I ett tidigare yttrande noterade EESK att en socialt hållbar makroekonomisk politik är en förutsättning för en starkare ekonomisk återhämtning och för social sammanhållning. Ett bättre beaktande av den ekonomiska verkligheten är också en väsentlig förutsättning för att uppnå produktiv sysselsättning och en välutformad socialpolitik på EU-nivå och nationell nivå, rättvist fördelad mellan generationerna. Kommittén välkomnar den vikt som läggs vid att utnyttja flexibiliteten i stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser, varigenom kommissionen kommer att beakta vissa offentliga investeringar när budgetunderskottet beräknas, men vi anser att det är en begränsad och partiell åtgärd (73).

6.3.1

Den europeiska planeringsterminen och de nationella reformprogrammen – som gäller även för länderna utanför euroområdet – bör bli de viktigaste instrumenten för att genomföra och övervaka pelaren. Med tanke på de extra makroekonomiska övervakningsmekanismer som finns inom den europeiska planeringsterminen för länderna i euroområdet är det dock möjligt att dessa kan komma att utveckla fler relevanta riktmärken för att stödja nationella reformer. Kopplingen mellan pelaren och den europeiska planeringsterminen togs upp i ett flertal nationella debatter (74).

6.3.2

EESK framhåller att några av de mål för den ekonomiska politiken som fastställts inom ramen för de senaste årens ekonomiska styrning måste göras mer förenliga med EU:s socialpolitiska mål enligt artikel 4.2 i EUF-fördraget (75). Alla åtgärder inom den europeiska planeringsterminen bör – i enlighet med den horisontella sociala klausulen (76) – underkastas en social konsekvensbedömning. Dessa resultat bör offentliggöras och diskuteras på nationell och europeisk nivå (77).

6.3.3

EESK har tidigare konstaterat att sysselsättningsmål och sociala mål bör jämställas med makroekonomiska hänsyn under den europeiska planeringsterminen (78). Vi har även rekommenderat att det bör finnas jämförbara och gemensamma indikatorer, t.ex. om fattigdom och ojämlikhet, samt göras obligatoriska sociala konsekvensbedömningar av alla reformprogram som föreslås i de nationella reformprogrammen och de landsspecifika rekommendationerna (79).

6.3.4

EESK efterlyser en ombalansering av den europeiska planeringsterminen så att den befintliga resultattavlan med centrala sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer beaktas vid utformningen av de landsspecifika rekommendationerna.

6.3.5

Målet om större konvergens i riktning mot bättre arbets- och levnadsvillkor bör underlättas genom särskilda mål, där Europa 2020-strategin och målen för hållbar utveckling vägs in, och vägleda samordningen av den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken.

6.4.1

Kommittén är mycket oroad över stabiliteten i EU, eftersom de nödvändiga reformerna – med eller utan fördragsändringar – alltid sker i sista minuten och under mycket stor press. Det gäller att återigen stärka den sociala, politiska och ekonomiska sammanhållningen inom EU och fortsätta med en samstämmig ekonomisk och monetär integration som grund för ett fungerande EMU. Det är därför absolut nödvändigt att föra en seriös debatt om en solid struktur för EMU, vilket kräver samförstånd om ekonomiska och sociala mål och en överenskommen styrning (80).

6.4.2

Den sociala, politiska och ekonomiska sammanhållningen måste genomdrivas för att stärka den ekonomiska och monetära unionens förmåga att motstå chocker. EESK påpekar att man måste ta större hänsyn till skillnaderna mellan EMU-ekonomierna och att balanserade strukturreformer måste genomföras i dessa länder i enlighet med den monetära unionens krav och i överensstämmelse med nationella krav för att skapa den konvergens som krävs.

6.4.3

EESK har redan pekat på hur EMU kan ges en bättre utformning och gett förslag på hur dess demokratiska och sociala utformning skulle kunna utvecklas så snabbt som möjligt inom ramen för gemenskapsmetoden. Detta skulle stärka den demokratiska motståndskraften och uppfylla de sociala åtagandena enligt fördragen (81).

6.4.4

En ekonomiskt sund ekonomisk och monetär union är av central betydelse. Som EESK tidigare påpekat i detta sammanhang har medlemsstaternas regeringar ett stort ansvar för den fortsatta utvecklingen mot ett demokratiskt och socialt EMU. Detsamma gäller arbetsmarknadens parter på både nationell och europeisk nivå, för vilka EMU utgör den övergripande ramen för deras olika system för lönebildning och för utformningen av arbetsmarknads- och socialpolitiken. Som ekonomiska och sociala aktörer har de ett avsevärt inflytande över att EMU:s gemensamma stabilitetsmål efterlevs (82). Ett bättre deltagande av arbetsmarknadens parter kan bidra till en bättre styrning av EMU. Deras åsikter om hur arbetsmarknads- och socialpolitiken bör utformas bör också beaktas i diskussionerna om EMU:s framtid (83). En förstärkt och strukturerad dialog med det civila samhället skulle också bidra till att förbättra den demokratiska motståndskraften och styrningen.

6.4.5

EESK anser att en mer effektiv och demokratisk ekonomisk styrning, särskilt i euroområdet, är en förutsättning för att komma till rätta med de ihållande obalanserna samt för att skapa tillit och förtroende i Europa (84).

6.5.1

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör syfta till att bidra till en effektiv tillämpning av det befintliga socialrättsliga regelverk som är förankrat i EU:s primärrätt och sekundärrätt i fråga om sysselsättning och sociala rättigheter, däribland och framför allt socialt skydd och en effektiv övervakning genom yrkesinspektionen, bland annat, och rätten till ett effektivt rättsmedel och tillgången till rättslig prövning. Internationella rättsligt bindande källor till rättigheter som ratificerats av medlemsstaterna för EU-medborgarna bör till fullo respekteras.

6.5.2

EESK anser att pelaren ger möjlighet att bekräfta det sociala regelverk som redan finns. Under arbetet med att utforma pelaren finns det även utrymme att bedöma vad som fungerar eller inte, vad som saknas och vad som bör förbättras i EU:s och medlemsstaternas ansats i syfte att främja förnyad social och ekonomisk konvergens, hållbar tillväxt och skapande av sysselsättning i EU.

6.6.1

Europeiska fonden för strategiska investeringar och de europeiska struktur- och investeringsfonderna har utformats för att spela en central roll i skapandet av arbetstillfällen och tillväxt och främja territoriell och social sammanhållning. EESK anser att en effektivare och mer ändamålsenlig användning av dessa fonder är nödvändig och att långsiktiga EU-investeringar i social infrastruktur och sociala tjänster av hög kvalitet, bland annat genom Europeiska fonden för strategiska investeringar och Europeiska investeringsbanken, bör prioriteras och kopplas till genomförandet av pelaren.

6.6.2

Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten har EESK lagt fram olika alternativ och förslag. Ett skulle kunna vara en ”gyllene regel” eller kanske en ”silverregel” (85) för offentliga investeringar, även i den sociala sektorn, av medlemsstaterna som komplement till EU:s offentliga investeringar via ett system av gemensamt överenskomna parametrar, som i kombination med de rätta strukturreformerna skulle främja privata investeringar (86).

6.6.3

Inom ramen för budgetarna och översynerna av den fleråriga budgetramen anser EESK att det, såsom kommissionen redan angett, är nödvändigt att använda 25 % av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, dvs. Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden, för att främja sociala investeringar i tjänster och politik på det sociala området samt inom hälso- och sjukvård, utbildning och bostäder. Dessutom bör vissa resurser avsättas på EU-nivå inom ramen för ESF som tillgängliga medel för att stärka arbetsmarknadsparternas kapacitet. Kommissionen bör vägleda medlemsstaterna om hur de kan främja sociala investeringar i praktiken och om hur de kan övervaka projektens kvalitet och effektivitet.

6.6.4

Under 2014 hänvisade EESK till en omfördelningsmekanism som kan användas vid asymmetriska chocker (87) och påpekade att unionen och framför allt euroområdet inte kan ignorera de sociala konsekvenserna av den nuvarande ekonomiska politiken genom att i sin helhet överlåta dem till de enskilda länderna. Vi har betonat behovet av att betrakta utbildningsbudgetar som investeringar i framtiden (88). Deltagarna i några av de nationella debatterna diskuterade huruvida det behövs och vore möjligt att införa en europeisk arbetslöshetsförsäkring eller en fond för justering (89). Dessa debatter visade att åsikterna i denna fråga varierar kraftigt och att diskussionen måste fortsätta (90).

6.7.1

I överläggningarna om pelaren bör man också när så är lämpligt ta hänsyn till den globala dimensionen. De senaste diskussioner som ILO, Europarådet, OECD och Internationella valutafonden tagit initiativ till är avgörande, särskilt med hänsyn till det underlag som visar att ojämlikhet påverkar tillväxtens varaktighet och att omfördelning inte skadar tillväxten. I överläggningarna bör man även ta fasta på att den europeiska sociala modellens hållbarhet är kopplad till en förbättring av Europas globala konkurrenskraft.

6.7.2

2030-agendan för hållbar utveckling antogs 2015 av alla medlemsstater i Förenta nationerna. Att uppnå dessa mål är därför en skyldighet för medlemsstaterna i Europeiska unionen. EESK anser att pelaren verkligen skulle kunna bidra till 2030-agendan för hållbar utveckling, särskilt i fråga om mål 1 (noll fattigdom), mål 3 (god hälsa och välbefinnande), mål 5 (jämställdhet) och mål 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt).

6.8.1

EESK uppmanar kommissionen att föreslå en tydlig och konsekvent strategi för pelaren. Vi håller med sysselsättningskommittén (EMCO) och kommittén för socialt skydd (SPC), som har framhållit att ”den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör bygga på och förbättra befintliga instrument, däribland den europeiska sysselsättningsstrategin och den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration, och på så sätt fungera som en ledstjärna för processen med att främja hållbar uppåtriktad konvergens vad gäller sysselsättningsresultat och resultat på det sociala området, samtidigt som nationella behörigheter respekteras” (91). Att utforma nya lämpliga riktmärken om ett begränsat antal centrala arbetsmarknadsutmaningar och sociala utmaningar för att bedöma framstegen kan ingå i denna process. Inrättandet av en sådan samarbetsram skulle hjälpa medlemsstaterna att uppnå positiva resultat genom reformer (92) och bidra till ökad social sammanhållning.

6.8.2

Trots de uppenbara riskerna anser EESK ändå att EU har förmåga att få till stånd en bättre, mer demokratisk och social union. Kommittén kommer att göra allt den kan för att stödja debatterna i medlemsstaterna och på EU-nivå för att engagera medborgarna i ”en bättre framtid i Europa”. En rättvis globalisering, som ger möjligheter till ett bra liv, tillräckliga sysselsättningsmöjligheter och rättvisa arbetsvillkor för alla, kan endast uppnås om EU fortsätter att stå enat och kan agera. För att bevara sin samhällsmodell måste Europa kunna anpassa sig till en föränderlig verklighet för att maximera möjligheterna för alla. Detta är vårt alternativ till protektionism, nationalism och populism.

21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/27

Föredragande:

Juan MENDOZA CASTRO

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar åtgärdspaketet för att anpassa upphovsrätten till de krav som den digitala ekonomin ställer.

1.2

EU saknar ett integrerat system för upphovsrätt. För att få till stånd ett sådant måste man först och främst råda bot på fragmenteringen och samtidigt öka skyddet för upphovsrättsinnehavarna, även mot de teknikgiganter som dominerar marknaderna.

1.3

Upphovsrättsområdet är mycket komplext på grund av att det finns flera intressenter som sinsemellan har olika intressen, men som även behöver varandra. Lagstiftningen bör vara utformad så att den skapar en jämvikt mellan samtliga parters rättigheter och samtidigt undviker byråkrati och onödiga krav.

1.4

Mot bakgrund av kommissionens ”stegvisa” ansats föreslår EESK att den gällande lagstiftningen ses över och konsolideras och även att det görs ändringar av andra direktiv, att man överväger om det vore lämpligt att föreslå åtgärder i fråga om sökmotorer på internet och gratis överföring av innehåll via trådlösa nät och att reglera vissa specifika aspekter genom lagstiftning.

1.5

Kommittén påminner om att EU snabbt måste ratificera Marrakechfördraget om upphovsrätt när det gäller blinda.

1.6

Programföretagens onlinesändningar och digitala vidaresändningar av tv- och radioprogram: EESK anser att kommissionens förslag är lämpligt och främjar spridningen av europeiskproducerad film. Principen om ”ursprungsland” strider inte mot territorialitetsprincipen eller avtalsfriheten.

1.7

Anpassning av undantagen till en digital och gränsöverskridande miljö: Även om kommissionen i sina förslag korrekt identifierar problemen föreslår EESK en rad ändringar av förslagen för att bättre kunna anpassa upphovsrätten till de nuvarande kraven. Det gäller bland annat följande:

1.8

Den dom som EU-domstolen avkunnade om att utlåning av e-böcker under vissa omständigheter kan likställas med utlåning av traditionella böcker (5) tillmötesgår en begäran från bibliotekskunder och personal vid utbildningsanstalter.

1.9

Man bör välkomna förslaget om digitalisering, spridning och gränsöverskridande användning av utgångna verk (avdelning III, kapitel 1).

1.10

Det vore lämpligt att med hjälp av EU-standarder harmonisera ”panoramaundantaget”.

1.11

EESK stöder förlagens exklusiva rätt att under 20 år förbjuda digital användning av sina publikationer i pressen.

1.12

EESK håller med om kravet på att de leverantörer av informationssamhällets tjänster som lagrar och tillgängliggör för allmänheten stora mängder upphovsrättsligt skyddade verk eller andra alster som laddats upp av användarna ska vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att avtalen med upphovsrättsinnehavarna fungerar som de ska och hindra tillgången via sina tjänster till sådana verk eller andra alster ( value gap ).

1.13

EESK anser att kommissionens förslag innebär ett steg framåt vad gäller skyddet av upphovsrätten, eftersom upphovsrättsinnehavarna bör ha rätt till en skälig ersättning för sitt kreativa arbete, till att ta del av den kommersiella framgången av verken samt till bibehållandet av en hög skyddsnivå och finansiering av verken.

1.14

Man bör signalera att det civila samhällets institutioner måste bidra till att öka medvetenheten bland användarna om kraven på att respektera upphovsrättslagstiftningen. EESK ställer sig bakom kommissionens ansträngningar för att bekämpa piratkopiering och all form av otillåten användning av upphovsrättsligt skyddat innehåll.

2.1

Utvecklingen av digital teknik har förändrat det sätt på vilket verk och andra skyddade alster skapas, produceras, distribueras och används. Nya användningsområden har tillkommit liksom nya aktörer och nya företagsmodeller. I den digitala miljön har den gränsöverskridande användningen också intensifierats och det har uppstått nya möjligheter för konsumenterna att få tillgång till upphovsrättsligt skyddat innehåll.

2.2

Även om målen och principerna vad gäller upphovsrätt i EU-lagstiftningen fortfarande i grunden är bra är det nödvändigt att anpassa dem till den nya verkligheten. Åtgärder på EU-nivå behövs också för att undvika en fragmentering av den inre marknaden.

2.3

Mot bakgrund av detta konstaterades i strategin för den digitala inre marknaden (6), som antogs i maj 2015, behovet av att minska ”skillnaderna mellan nationella upphovsrättssystem och göra det möjligt för användare att i större utsträckning få tillgång till verk i hela EU”. Med detta ville man lyfta fram behovet av att förbättra den gränsöverskridande tillgången till tjänster med upphovsrättsligt skyddat innehåll och även förtydliga onlinetjänsternas funktion för spridning av verk och andra skyddade alster.

2.4

I december 2015 offentliggjorde kommissionen ett meddelande (7) som kombinerade vissa specifika åtgärder med en långsiktig vision och tog upp behovet av att driva på den inre marknaden på detta område, uppdatera bestämmelserna i enlighet med den digitala verkligheten, säkerställa att de kreativa sektorerna i Europa förblir konkurrenskraftiga och bibehålla en god balans mellan upphovsrätten och andra mål för den offentliga politiken.

2.5

Med utgångspunkt i det nyligen framlagda förslaget om gränsöverskridande portabilitet (8) föreslår kommissionen en samling åtgärder med tre mål:

2.6

Först och främst finns det ett förslag till en förordning (9) med syfte att skapa gynnsamma villkor för nya former av digital distribution och onlinedistribution av tv- och radioprogram som liknar de som gäller för traditionella sändningar med satellit och kabel. De nya bestämmelserna, som bygger på bestämmelserna i direktivet om satellit och kabel (10), kommer att underlätta och påskynda förfarandena i samband med förvärv av rättigheter som är nödvändiga för vissa onlinetjänster som tillhandahålls av programföretag samt för vissa vidaresändningstjänster. Bestämmelserna syftar till att underlätta utvecklingen av marknaden och till en utökad spridning av europeiskproducerade radio- och tv-program. Detta kommer i sin tur att innebära att konsumenterna får tillgång till en större kulturell mångfald.

2.7

Samtidigt skapar förslaget till direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (11) en ny förhandlingsmekanism som underlättar ingåendet av licensavtal för att sprida audiovisuella verk på plattformar för beställvideo. Detta är en del av de utökade politiska åtgärderna för att hantera de många faktorer som ligger bakom den begränsade tillgången till europeiska audiovisuella verk, i synnerhet film, inom EU.

2.7.1

Problemen med licensiering och de juridiska och avtalsmässiga svårigheter som hindrar utnyttjandet av europeiska audiovisuella verk via beställvideotjänster kommer även att avhandlas i en strukturerad dialog med berörda parter i syfte att rationalisera licensieringsförfarandet och underlätta sektorsavtal som ger ett mer konstant utnyttjande av och en bättre tillgång till europeiska verk. Kommissionen kommer att offentliggöra resultaten av denna dialog i slutet av 2018.

2.7.2

Slutligen presenteras i detta förslag till direktiv även lösningar för att underlätta licensiering av rättigheter som kulturarvsinstitutioner behöver för att digitalisera och sprida utgångna verk som fortfarande har stort kulturellt värde. Tillgången till verk via icke-kommersiella kanaler, såsom utbildningsinstitut, allmänna bibliotek eller lokaler där det inte bedrivs teaterverksamhet, är också mycket viktigt för att gynna den kulturella mångfalden i utbildningssyfte och för att främja deltagande i samhällslivet. Dessutom håller kommissionen, tillsammans med EFAD och den audiovisuella sektorn, på att undersöka möjligheterna att under 2017 sammanställa och finansiera en katalog över europeiska filmer i utbildningssyfte.

2.8

Samtidigt har man antagit två lagstiftningsförslag (12) för tillämpningen av Marrakechfördraget i EU:s lagstiftning som ålägger parterna att inrätta undantag för att stödja personer med läshandikapp för att de ska kunna få tillgång till böcker och annat tryckt material i format som de kan ta till sig. Genom förslaget till direktiv införs ett obligatoriskt undantag som ska säkerställa att exemplar i tillgängliga format ska kunna framställas och utbytas på inre marknaden. Förslaget till förordning möjliggör ett gränsöverskridande utbyte av dessa exemplar mellan EU och tredjeländer som är parter i fördraget.

3.1

EESK välkomnar åtgärdspaketet för att anpassa upphovsrätten till de krav som den digitala ekonomin ställer.

3.2

Den europeiska konsten har en världsledande position, men filmindustrin, förlagsbranschen och musik- och artistbranschen brottas med fragmenteringen av marknaden, stor kulturell och språklig mångfald, övergången till digital teknik och svårigheter med finansieringen.

3.3

Förenklingen av licensieringssystemet bör bidra till att minska denna fragmentering, underlätta den gränsöverskridande tillgången till innehåll online och skapa en bättre balans vad gäller upphovsrättsskyddet, främst gentemot storföretagen som kontrollerar de digitala marknaderna.

3.4

Upphovsrättsområdet är mycket komplext på grund av att det finns flera intressenter som sinsemellan har olika intressen men som även behöver varandra. Lagstiftningen bör vara utformad så att den skapar en jämvikt mellan samtliga parters rättigheter.

3.5

Kommissionen använder en stegvis ansats (13) och föreslår inte en heltäckande omarbetning utan i stället betydande tillägg till de befintliga bestämmelserna. EESK föreslår att man beaktar följande:

4.1.1

I EU omfattar branschen för radio- och tv-utsändningar nästan 12 000 företag, sysselsätter 255 000 personer och omsätter 66 500 miljoner euro (19). Reformen är motiverad eftersom de befintliga mekanismer som reglerar godkännande i fråga om upphovsrätt och närstående rättigheter varken omfattar onlinesändningar eller vissa digitala vidaresändningar.

4.1.2

EESK stöder införandet av principen om ”ursprungsland”, som redan existerar när det gäller satellit (20) och som varken strider mot territorialitetsprincipen eller avtalsfriheten.

4.1.3

EESK anser en teknikneutral ändring av bestämmelsen om digital vidaresändning bör förenkla licensieringsprocessen för nya leverantörer och därmed också öka tillgången till innehåll som är viktigt för konsumenterna.

4.1.4

Reformen innebär att om det finns problem knutna till beviljande av licenser ska medlemsstaterna se till att ett ”opartiskt organ” ska hjälpa till med förhandlingarna om tillgång och tillgänglighet i fråga om audiovisuella verk via plattformar för beställvideo.

5.1

Europas bibliotek, museer och arkiv utgör ett kulturellt utrymme för Europas medborgare och de är grundläggande för kunskapsöverföring, utbildning och forskning. Samtidigt ger de ett viktigt ekonomiskt bidrag via upphovsrätten (22).

5.2

På grund av den bristande harmoniseringen, komplexa bestämmelser, geografiska hinder och språkliga skillnader missgynnas europeiska forskare i jämförelse med världsledande nationer såsom USA. Reformen bör därför uppfylla tre mål: utvidgning av tillämpningsområdet och anpassning till den nya tekniska verkligheten, inrättande av ett harmoniserat och obligatoriskt system samt säkerställande av rättssäkerhet genom reglering av undantag och begränsningar (23).

5.3

I Haagdeklarationen (2014) framhävs den stora innovations- och forskningspotentialen hos text- och datautvinning. För forskare, små och medelstora företag samt stora teknikföretag är text- och datautvinning ett grundläggande redskap som inom EU är underutnyttjat på grund av rättsliga, tekniska och avtalsmässiga restriktioner.

5.4

Kommissionen föreslår att man ska inrätta obligatoriska undantag för olika scenarier:

5.5

Trots att EESK anser att kommissionens förslag visar på en korrekt identifiering av problemen, föreslår kommittén ändringar för att bättre anpassa bestämmelserna till de befintliga behoven (se slutsatserna). Det är bland annat viktigt att de fastställda undantagen i fråga om upphovsrätten inte upphävs genom avtal eller tekniska verktyg. Vidare vore det lämpligt att se över undantaget som gäller upphovsrätten för vetenskaplig forskning i icke-kommersiellt syfte (artikel 5.3 a) med tanke på att det anses vara mycket svårt att tillämpa (24).

5.6

EESK efterlyser även en harmonisering av ”panoramaundantaget” enligt vilket enskilda personer kan ta och via internet dela bilder av verk såsom byggnader och statyer på offentliga platser. Trots att kommissionen bekräftar undantagets betydelse har man beslutat att bibehålla möjligheten för medlemsstaterna att tillämpa det på frivillig basis.

5.7.1

Kommittén påminner om att det är viktigt och nödvändigt att EU snabbt ratificerar Marrakechfördraget, som trädde i kraft den 30 september 2016, för att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp. Fördraget innebär att många blinda eller synsvaga medborgare kan få tillgång till ett större antal viktiga verk, och därmed till kultur, utbildning, arbete och följaktligen ett reellt deltagande i samhällslivet.

5.7.2

Förslagen till förordning (25) och direktiv (26) ger EU möjlighet att uppfylla en internationell skyldighet som man åtagit sig genom Marrakechavtalet. Dessutom ligger de i linje med EU:s skyldigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

5.8

Licensiering och bättre tillgång till innehåll: Det kommer att bli möjligt att digitalisera och sprida utgångna verk som först publicerades i EU (artikel 7). En licens som beviljats i en medlemsstat kommer att vara tillämplig i hela EU (artikel 8).

5.9.1

I enlighet med artikel 11.1 och 11.4 i förslaget till direktiv (27) ska medlemsstaterna ge pressutgivare ensamrätt att under 20 år tillåta eller förbjuda digital användning av sina presspublikationer.

5.9.2

EESK stöder denna åtgärd som syftar till att säkerställa en rättvis spridning av värdet mellan de pressutgivare som producerar verken och de plattformar som använder sig av dem.

5.9.3

Kommittén påminner om att medan pressutgivarna – som är nödvändiga för demokratin – bland annat går igenom en finansiell kris som leder till nedläggningar av publikationer och enorma förluster av arbetstillfällen så ökar intäkterna för dem som använder sig av deras information (28).

5.10.1

Leverantörer av informationssamhällets tjänster som lagrar och ger allmänheten tillgång till stora mängder verk eller andra upphovsrättsskyddade alster som laddats upp av deras användare ska, i samarbete med rättsinnehavare, vidta åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av avtal som ingåtts med rättsinnehavare för användning av deras verk eller andra alster som identifierats av rättsinnehavare genom samarbete med tjänsteleverantörerna. Å ena sidan kommer det att finnas åtgärder som ”effektiv innehållsigenkänningsteknik” och å andra sidan kommer sådana leverantörer att ge upphovsrättsinnehavare ”tillräcklig information” och inrätta mekanismer för klagomål och prövning. Medlemsstaterna ska främja samarbete mellan parterna (29).

5.10.2

Åtgärden – som EESK anser vara lämplig – syftar till att överbrygga de skillnader i värde ( value gap ) som för närvarande existerar mellan rättsinnehavare och leverantörer av informationssamhällets tjänster och ger nämnda rättsinnehavare möjlighet att fatta bättre beslut om användningen av sina verk. Det finns exempel på reklambaserade tjänster som inte ger tillräcklig kompensation för användningen av upphovsrättsskyddat innehåll, vilket avgiftsbelagda onlinetjänster däremot gör (30).

6.1

EESK delar kommissionens åsikt att upphovsrättsliga intrång i kommersiell skala, som innebär att vissa åker snålskjuts på andras arbete och investeringar, i dag är ett allvarligt hot mot Europas kreativa talanger. Utan ett effektivt och välavvägt system som säkerställer efterlevnaden står upphovsrätten och andra immateriella rättigheter oskyddade och kreativa investeringar och innovationer upphör (31).

6.2

Upphovsrättsinnehavarna bör ha rätt till en skälig ersättning för sitt kreativa arbete, till att ta del av den kommersiella framgången av verken samt till bibehållandet av en hög skyddsnivå och finansiering av verken (32).

6.3

I förslaget – som EESK anser är tillräckligt – fastställs åtgärder som syftar till att stärka upphovsrättsinnehavarnas avtalsenliga rättigheter. Samtidigt som medlemsstaterna kommer att vara tvungna att garantera kravet på öppenhet samt mekanismer för avtalsanpassning och reglering av tvister utanför domstol, innebär reformen att upphovsrättsinnehavarnas och artisternas förhandlingsmöjligheter stärks (33).

6.4

Det är värt att påpeka att offentliga och privata organisationer i det civila samhället måste bidra på respektive områden till att öka medvetenheten bland användarna om att upphovsrättsinnehavarna bör ersättas för sina verk i enlighet med lagstiftningen.

21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/34

Föredragande:

Stefan BACK

1.1

EESK upprepar sitt stöd för handlingsplanen från 2012 för en innovativ och konkurrenskraftig säkerhetsindustri (nedan kallad handlingsplanen) (1).

1.2

EESK hänvisar också till den europeiska säkerhetsagendan (nedan kallad säkerhetsagendan) (2) och uttrycker än en gång sitt stöd för handlingsplanen mot olaglig handel med och användning av skjutvapen och sprängämnen, samt för förslaget till ett direktiv om bekämpande av terrorism (3)  (4).

1.3

Med förbehåll för anmärkningarna ovan välkomnar EESK nu också kommissionens förslag till en förordning om inrättande av unionens certifieringssystem för säkerhetskontrollutrustning inom luftfarten (5) (nedan kallat förslaget) som ett första steg i genomförandet av handlingsplanen. Kommittén lovordar förslagets syfte att införa ett typgodkännandesystem för kontrollutrustning med en enda kontaktpunkt för certifiering för att förenkla införandet av produkter på marknaden, minska kostnaderna, öka marknadsvolymen och förbättra konkurrenskraften hos den europeiska industrin för säkerhetsprodukter.

1.4

EESK beklagar emellertid att förslaget inte inför en enda gemensam godkännandemyndighet i EU med en integrerad teknisk service, då detta skulle ha resulterat i optimal effektivitet och minskade kostnader. EESK hyser allvarliga tvivel om resurseffektiviteten i det föreslagna alternativet att splittra de tekniska tjänsterna och godkännandemyndigheterna.

1.5

Vidare beklagar EESK också att den möjlighet som avses i artikel 6 i förordning (EG) nr 300/2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (6) att på nationell nivå förskriva strängare krav än den grundnivå som föreskrivs i denna förordning, vilket uttryckligen välkomnades av EESK i dess yttrande (7) om förslaget till förordningen, inte återspeglas i förslaget.

1.6

EESK beklagar det faktum att den inre marknadens behov verkar ha fått företräde framför säkerhetsfrågor till den grad att inte ens möjligheten att tillåta ytterligare nationella säkerhetskrav för att skydda vitala nationella intressen i enlighet med artikel 114.10 i EUF-fördraget har tillgodosetts.

1.7

I detta sammanhang beklagar EESK också att EUF-fördraget inte tillåter särskilda nationella åtgärder för att skydda väsentliga nationella intressen mot terroristhandlingar, i linje med vad som gäller i fråga om krigsmateriel enligt artikel 346 i EUF-fördraget eller i fråga om offentlig upphandling enligt artikel 15 i direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling (8).

1.8

EESK ställer sig frågande till lämpligheten hos bestämmelsen i artikel 24.3 i förslaget, som fastställer att kommissionen ska vara ordförande i samordningskommittén för tekniska tjänster, med tanke på den mycket tekniska och komplicerade karaktären när det gäller de frågor som kommer att behöva behandlas av dessa tjänster.

1.9

I detta avseende beklagar EESK också att ingen hänsyn verkar ha tagits till möjligheten att i förslaget inkludera ett system för utbyte av information och samordning mellan de olika nationella godkännandemyndigheterna.

1.10

EESK ställer sig frågande till huruvida den omfattning i vilken förslaget tillåter användning av delegerade akter för att ändra tekniska bestämmelser går utöver ramarna för vad som är tillåtet i enlighet med artikel 290.1 i EUF-fördraget. Detta gäller särskilt artikel 27 a i förslaget, som inte fastställer några gränser för omfattningen av eller karaktären hos de nya prestandakrav som kan komma att införlivas med Bilaga I till förslaget genom delegerade akter.

1.11

I vilket fall som helst påpekar EESK att kommissionen kommer att behöva den tekniska kompetens som krävs för att säkerställa kvaliteten på lagstiftningsakterna, om den ska lagstifta inom detta område.

1.12

EESK välkomnar i princip förslaget om att EU bör sträva efter att bli en fullvärdig medlem av Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC). Med tanke på att den nuvarande ECAC-konstitutionen endast tillåter stater som medlemmar, att ECAC-medlemskap är bredare än EU:s medlemsstater och att resultatet av en sådan medlemskapsförhandling inte kan tas för givet, kan det emellertid vara mer realistiskt att konstatera att EU bör vidta lämpliga åtgärder för att erhålla medlemskap i ECAC.

1.13

EESK har noterat bestämmelsen i förslaget om en maximal genomsnittlig tid på sex månader mellan en ansökan om utförande av provning hos en teknisk tjänst och tillhandahållande av provningsresultaten till den relevanta godkännandemyndigheten. EESK föreslår att det skulle vara ett bättre alternativ om den tekniska tjänsten gjorde en inledande bedömning av begäran för att fastställa hur mycket tid som behövs för att utföra provningen och informerade sökanden inom en fastställd tidsfrist. Om tidsfristen för att utföra provningen därefter inte uppfylls, ska sökanden informeras och skälen till förseningen förklaras.

1.14

EESK konstaterar att ECAC-systemet för produktbedömning för närvarande fungerar väl och att mervärdet av ett EU-system för typgodkännande därför kan ifrågasättas av operativa skäl. Denna anmärkning påverkar inte de mål för den inre marknaden som anges i förslaget.

1.15

Av de skäl som anges hyser EESK tvivel i fråga om förslagets mervärde i dess nuvarande utformning och ber därför kommissionen att ompröva dess innehåll i syfte att ta fasta på de iakttagelser som gjorts i detta yttrande.

2.1

Förslaget är ett steg mot genomförandet av handlingsplanen (9). Syftet med handlingsplanen är följande:

2.2

Ett viktigt syfte med handlingsplanen är att sätta stopp för fragmenteringen av säkerhetsmarknaden genom införandet av EU-omfattande certifieringssystem för säkerhetsteknik, inledningsvis kontrollutrustning på flygplatser och larmsystem, vilket ska uppnås genom att man inrättar ett system med en enda kontaktpunkt för att erhålla certifiering, som ger den certifierade produkten tillträde till marknaden i hela EU. Detta skulle resultera i förenkling, minskade certifieringskostnader, ökade volymer på hemmamarknaden och därmed ökad konkurrenskraft jämfört med amerikanska och kinesiska produkter som har en fördel bestående av större volymer på stora hemmamarknader.

2.3

Säkerhetsagendan (10) godkänner handlingsplanen när den inriktas på stödåtgärder, såsom utbildning, finansiering, forskning och innovation.

2.4

Säkerhetsagendan innehåller ett brett spektrum av åtgärder som omfattar bekämpning av finansiering av terrorism, olaglig handel med och användning av skjutvapen och sprängämnen och ytterligare åtgärder för att skydda medborgarna och kritisk infrastruktur, inklusive en handlingsplan mot olaglig handel med och användning av skjutvapen och sprängämnen och ett förslag till direktiv om bekämpande av terrorism (11).

2.5

I förslaget införs ett certifieringssystem som bygger på gemensamma prestationskrav, gemensamma provningsmetoder och ackreditering av provningslaboratorier (tekniska tjänster).

2.6

Prestationskraven fastställs i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (12) och dess genomförandeakter (artikel 4 och Bilaga I till förslaget).

2.7

Utvärderingsmetoderna har utvecklats i den gemensamma utvärderingsprocess (CEP) som godkänts av ECAC.

2.8

Varje medlemsstat ska ha en godkännandemyndighet med befogenheter avseende alla aspekter av godkännande av utrustning (artikel 6 i förslaget). Ingen medlemsstat får ställa ytterligare krav på certifierad utrustning (artikel 4 i förslaget).

2.9

I förslaget fastställs förfaranden för att hantera utrustning som utgör en risk på nationell nivå eller som inte överensstämmer med certifieringen (artiklarna 17–19 i förslaget).

3.1

EESK har redan välkomnat handlingsplanen (13), den europeiska säkerhetsagendan, handlingsplanen mot olaglig handel med och användning av skjutvapen och sprängämnen och förslaget till direktiv om bekämpande av terrorism (14).

3.2

Kommittén välkomnar nu också avsikten i förslaget att genomföra handlingsplanen genom att stärka den europeiska säkerhetsindustrin samt genom att skapa en större hemmamarknad och förbättra denna industris konkurrenskraft.

3.3

EESK välkomnar förslagets syfte att öka konkurrenskraften hos EU:s säkerhetsindustri och att förenkla administrativa förfaranden genom att införa en enda kontaktpunkt för certifiering för att minska kostnaderna och skapa en större hemmamarknad. EESK noterar den starka fokuseringen på den inre marknaden och på konkurrenskraften, och det faktum att säkerhetsfrågor huvudsakligen behandlas utifrån synvinkeln att man genom att öka industrins konkurrenskraft kan förbättra dess möjligheter till innovation och utveckling av nya produkter.

3.4

EESK stöder förhållningssättet i förslaget avseende att lagstifta om prestandakrav och utnyttja de gemensamma provningsmetoder som utvecklats av ECAC, och håller med om att den konfidentiella karaktären på en stor del av det rättsliga materialet gör att detta tillvägagångssätt är nödvändigt. Icke desto mindre anser EESK att förslaget kan förbättras på ett antal viktiga punkter.

3.5

EESK beklagar följaktligen att den möjlighet som artikel 6 i förordning (EG) nr 300/2008 ger en medlemsstat att tillämpa strängare åtgärder än de gemensamma grundläggande standarder som avses i förslaget, inte ingår i förslaget. Varken förfarandena för hantering av utrustning som utgör en risk på nationell nivå, eller unionens förfaranden i fråga om skyddsåtgärder är lämpliga när det gäller att ta itu med denna typ av problem.

3.6

Kommittén erinrar här om att den uttryckligen godkände möjligheten att tillåta medlemsstaterna att vidta strängare åtgärder i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 300/2008 i sitt yttrande om förslaget till förordningen (15).

3.7

EESK är medveten om svårigheterna med att tillåta ytterligare nationella krav på produkter som omfattas av harmoniserade kriterier, men uppmärksammar ändå möjligheten som erbjuds i artikel 114.10 i EUF-fördraget att tillåta nationella krav som baseras på behovet av att exempelvis skydda nationella säkerhetsintressen, dock enbart under en begränsad tid.

3.8

EESK noterar att parlamenten i åtminstone två medlemsstater i förslag till motiverade yttranden i fråga om subsidiaritet, av vilka ett har lagts fram, har hänvisat till behovet av att kunna anpassa säkerhetskraven till de varierande riskexponeringsnivåerna i de olika medlemsstaterna (16). Detta innebär att det kan bli nödvändigt att öka säkerhetskraven genom att introducera ytterligare egenskaper och krav på förbättrad prestanda när det gäller utrustning, inklusive kontrollutrustning på flygplatser, jämfört med vanliga EU-krav.

3.9

EESK anser att man vid genomförandet av en politik som syftar till att förbättra skyddet mot terrordåd måste se detta mål som en väsentlig del av varje föreslagen åtgärd. En industripolitisk agenda kopplad till detta mål måste ses som underordnad målet att bekämpa terrorism.

3.10

Det måste därför finnas ett tydligt utrymme för separata åtgärder från medlemsstaterna för att hantera terrorhot, bland annat genom att utöver standardkraven för certifiering ställa ytterligare krav på kontrollutrustning på flygplatserna. Artiklarna 17 och 18 i förslaget har inte någon anknytning till detta problem och ger inte medlemsstaterna tillräckligt utrymme för egna bedömningar för att göra det möjligt för dem att skydda sig mot terrorhot. Kommittén är medveten om att EUF-fördraget i sin nuvarande utformning inte innehåller några särskilda regler som tillåter att säkerhetsutrustning undantas från reglerna för den inre marknaden på grund av skyddet av vitala nationella intressen, eftersom artikel 346 i EUF-fördraget föreskriver en sådan möjlighet endast när det gäller militär utrustning och bestämmelserna i direktiv 2014/24/EU (artikel 15) endast gäller för offentlig upphandling (17).

3.11

EESK noterar det faktum att förslaget gör det möjligt för kommissionen att anta delegerade akter för att ändra Bilaga I i syfte att återspegla införandet av nya prestandakrav för säkerhetskontrollutrustning inom luftfarten (artikel 27 a) och att ändra bilagorna till förordningen för att anpassa dem till utvecklingen av de vetenskapliga och tekniska kunskaperna (artikel 27 b). Artikel 290.1 i EUF-fördraget begränsar delegeringen till väsentliga delar av rättsakten i fråga, inklusive uppdateringar till följd av den tekniska utvecklingen. Delegeringen i artikel 27 a i förslaget tycks gå utöver denna gräns. EESK ställer sig därför frågande till om huruvida den delegering som föreslås i artikel 27 a i förslaget är förenlig med EUF-fördraget.

3.12

I vilket fall som helst kommer kommissionen att behöva den tekniska kompetens som krävs för att säkerställa kvaliteten hos lagstiftningsakterna, om den ska lagstifta inom detta område.

3.13

Förslaget föreskriver en godkännandemyndighet i varje medlemsstat. EESK ställer sig frågande till både kapaciteten hos alla medlemsstater att inrätta en sådan myndighet vid tidpunkten för förslagets ikraftträdande samt till ett sådant kravs resurseffektivitet och mervärde, med tanke på att endast fem medlemsstater för närvarande har kapacitet att pröva utrustning och utfärda ett typgodkännande. EESK anser att en enda EU-godkännandemyndighet skulle ha varit en mer effektiv lösning, i linje med strategin med en enda kontaktpunkt.

3.14

I detta sammanhang ställer sig EESK även frågande till nyttan av att splittra provnings- och certifieringsfunktionerna mellan de tekniska tjänsterna och godkännandemyndigheterna, vilket innebär att den faktiska provningen av en produkts prestanda ska utföras av en teknisk tjänst som har certifierats avseende dess kompetensnivå, medan beslutet att utfärda certifiering (typgodkännande) ska fattas av godkännandemyndigheten, som uppenbarligen inte behöver uppfylla några särskilda kriterier för teknisk kompetens, utan som kommer att förlita sig helt på de bedömningar som gjorts av den tekniska tjänsten. Om orsaken till detta dualistiska system skulle vara att adekvat teknisk kompetens inte är tillgänglig i alla medlemsstater, skulle EESK föreslå att integrera de två funktionerna i ett mindre antal godkännandemyndigheter eller helst, såsom det redan föreslagits, att inrätta en gemensam godkännandemyndighet för hela EU.

3.15

EESK noterar också att ECAC:s gemensamma provningsmetodik för certifiering nu fungerar tillfredsställande. Detta ger upphov till tvivel vad gäller mervärdet i det system som ska skapas genom förslaget, eftersom ECAC-ramen garanterar fri rörlighet för de berörda produkterna i ECAC:s medlemsstater. Denna observation påverkar inte målen för den inre marknaden i förslaget.

3.16

EESK noterar att EU enligt artikel 10 i förslaget ska bli en fullvärdig medlem av det organ som ansvarar för utarbetandet av den gemensamma provningsmetodiken, dvs. ECAC. EESK påpekar att EU-medlemskap i ECAC först skulle kräva en ändring av ECAC-konstitutionen, eftersom den för närvarande endast tillåter stater som fullvärdiga medlemmar. Eftersom ett medlemskap skulle bli resultatet av en förhandlingsprocess, föreslår EESK att bestämmelsen ändras för att föreskriva att EU bör bemyndigas att inleda förhandlingar i syfte att erhålla fullt medlemskap i ECAC.

4.1

I förslaget specificeras det att kommissionen ska inrätta och leda en sektorsspecifik grupp av tekniska tjänster för att säkerställa samarbete och samordning mellan de tekniska tjänsterna. Med tanke på att denna grupp troligen kommer att hantera mycket komplexa tekniska frågor, ställer sig EESK frågande till huruvida denna lösning är lämplig.

4.2

Kommittén är förvånad över att man inte har sett något behov av att föreslå informationsutbyte och samordning mellan de olika nationella godkännandemyndigheterna, och mellan godkännandemyndigheterna och kommissionen, med tanke på att ett sådant system har ansetts vara lämpligt för de tekniska tjänsterna och i andra sammanhang där de nationella myndigheterna utövar sin behörighet att fatta beslut som är av betydelse för tillämpningen av EU-lagstiftningen, till exempel på konkurrensområdet.

4.3

Medan förslaget föreskriver en godkännandemyndighet för varje medlemsstat, gäller ett sådant krav inte för de tekniska tjänsterna som, såsom det påpekats ovan, kommer att spela en nyckelroll i det planerade certifieringssystemet. Detta stöder i sin tur åsikten att kravet på en godkännandemyndighet i varje medlemsstat bara har ett symboliskt värde, med tanke på att typgodkännandecertifiering och de intyg om överensstämmelse som utfärdas på grundval av denna certifiering är giltiga i hela EU. Förfarandet för att hantera utrustning som utgör en risk på nationell nivå (artikel 17 i förslaget) skulle kunna hanteras av en nationell myndighet som är behörig i säkerhetsfrågor.

4.4

I förslaget anges det att de tekniska tjänsterna ska säkerställa att den genomsnittliga tiden mellan en ansökan om utförande av provning av utrustning och leverans av resultaten till godkännandemyndigheten är högst sex månader, utom i undantagsfall eller på tillverkarnas särskilda begäran. EESK anser att en fastställd tidsperiod av detta slag varken är önskvärd eller realistisk. Ett bättre alternativ skulle kunna vara att den tekniska tjänsten förpliktigas att omedelbart bedöma den tid som behövs för att hantera en ansökan och informera sökanden inom en viss tid, till exempel femton arbetsdagar. Om den fastställda tidsfristen inte kan uppfyllas, bör den tekniska tjänsten ge en godtagbar förklaring.

21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/40

Föredragande:

Christian MOOS

1.1

EESK stöder en verkligt gemensam asylpolitik där hänsyn tas till de europeiska värderingarna. Kommittén välkomnar inrättandet av en unionsram för vidarebosättning.

1.2

Vi uppmanar EU till större ansvarstagande gentemot personer i behov av internationellt skydd, till större mottagningsinsatser än hittills och till större solidaritet med tredjeländer, men också med EU-medlemsstater som Grekland, i flyktingfrågan.

1.3

EESK understryker sin begäran om robusta integrationssystem i medlemsstaterna.

1.4

Kommittén anser att de gemensamma kriterierna för vidarebosättning måste grunda sig främst på de berörda personernas skyddsbehov och inte enbart på om ett tredjeland faktiskt samarbetar i asylfrågor och att de måste vara icke-diskriminerande.

1.5

Vi anser att begreppen ”första asylland” och ”säkert tredjeland” går att ifrågasätta med tanke på den osäkra och instabila situation som råder i berörda tredjeländer och regioner. EESK anser att uttalandet från EU och Turkiet är ytterst viktigt i den rådande situationen. Det ligger i både EU:s och Turkiets intresse att människorättssituationen övervakas i samband med dess genomförande.

1.6

Vidarebosättningsprogrammet bör frikopplas från sådana partnerskapsavtal som syftar till att förmå tredjeländer att hindra människor från att fly, eftersom de innebär en risk för att internationell rätt ringaktas och grundläggande rättigheter kränks. Vi betonar att åtgärder inom ramen för partnerskap med tredjeländer eller, mer allmänt, utvecklingsbistånd inte får vara kopplade till återsändande- eller andra liknande samarbetsavtal med tredjeland.

1.7

Kommittén efterlyser en viktig roll för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) vid identifieringen av tredjelandsmedborgare och statslösa personer som ska vidarebosättas och ifrågasätter särskilda rättigheter för tredjeländer att välja ut dessa.

1.8

Vi ställer oss positiva till att skyddsbehovet hos kvinnor samt barn och ungdomar lyfts fram, men vi ställer oss kritiska till kategorin ”socioekonomiskt sårbara personer”. Genom sammanblandningen av olika lagliga inresemöjligheter i kommissionens förslag finns det generellt sett en risk för att kvaliteten på vidarebosättningarna och mängden av dem blir lidande.

1.9

EESK ifrågasätter, i enlighet med Genèvekonventionen från 1951, förslaget om att utesluta alla de personer som under de senaste fem åren före vidarebosättning olagligen vistats, olagligen rest in eller försökt att olagligen resa in på medlemsstaternas territorium samt alla de personer som medlemsstaterna fem år före vidarebosättningen har gett avslag, fastän dessa personer i övrigt uppfyller urvalskriterierna.

1.10

Kommittén betonar att vidarebosättningarna inte får inkräkta på rätten till asyl. Man måste rent generellt se till att de grundläggande rättigheterna respekteras enligt Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen), Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

1.11

Vi förespråkar ambitiösa mål vid fastställandet av det årliga antalet personer som ska vidarebosättas och rekommenderar att det antal som ska fastställas av högnivåkommittén definieras som ett minimum.

1.12

Kommittén förväntar sig att få delta i den högnivåkommitté för vidarebosättning som ska inrättas.

1.13

EESK rekommenderar också att FN:s flyktingkommissariat på permanent basis får delta i högnivåkommittén för vidarebosättning. Rent generellt råder det i kommissionens förslag oklarhet om hur och med vilka förfaranden personer i behov av internationellt skydd ska identifieras – av FN:s flyktingkommissariat eller medlemsstaterna – och vilken roll EU:s byrå för asylfrågor ska spela i detta förfarande.

1.14

EESK anser att man bör överväga kompletterande alternativa mottagnings- och finansieringsprogram liknande det kanadensiska ”Private Sponsorship Program” (1). En unionsram för vidarebosättning kan generellt sett dra nytta av att man institutionaliserar en trepartsstrategi som omfattar medlemsstaterna, FN:s flyktingkommissariat och privata aktörer/aktörer från det civila samhället. Detta får dock inte inverka negativt på vidarebosättningens kvalitet och kvantitet. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att se till att det civila samhället ges lämplig information om vidarebosättningsplaner och får stöd för att delta i processen.

1.15

Kommittén anser att man bör stärka EU:s och medlemsstaternas institutionella närvaro i särskilt hårt belastade ursprungs- och transitländer och att man bör avlasta dessa genom lokal kapacitetsuppbyggnad för mottagning och skydd.

2.1.1

EESK välkomnar att personer i behov av internationellt skydd blir föremål för vidarebosättning i EU. EESK understryker, liksom i sitt ”yttrande om en europeisk migrationsagenda” (2), sin begäran om att man vid sidan av vidarebosättningen måste bygga upp robusta integrationssystem i medlemsstaterna samt möjliggöra tillträde till arbetsmarknaden, erkännande av kvalifikationer, yrkesutbildning och språkkurser.

2.1.2

EESK stöder de åtgärder som syftar till en tidig, effektiv och framgångsrik integration av vidarebosatta personer inom ramen för den ”handlingsplan för integration av tredjelandsmedborgare” som lades fram den 7 juni 2016 (3). Dessa åtgärder står dock i strid med statusen som alternativt skyddsbehövande, eftersom medlemsstaterna återigen måste pröva en persons skyddsstatus och i samband med detta eventuellt inte erkänner personens flyktingstatus. Detta innebär att en person i behov av internationellt skydd riskerar att avlägsnas eller återsändas till tredjelandet eller ursprungslandet.

2.2.1

EESK stöder den flexibilitet som fastslås i artiklarna 7 och 8 vid fastställandet av gemensamma kriterier för valet av de regioner eller tredjeländer från vilka vidarebosättning ska ske. Dessa bör dock inte vara alltför exklusiva och inte grunda sig på kvaliteten av tredjelandets eller regionens faktiska samarbete i fråga om migration och asyl utan på personernas skyddsbehov. EESK motsätter sig all diskriminering på grundval av flyktrutt, ursprungsland, ras och religion (artikel 3 i Genèvekonventionen).

2.2.2

När det handlar om att skapa förutsättningar för tillämpningen av begreppen ”första asylland” och ”säkert tredjeland” för återsändande av asylsökande, förklarade EESK redan i sitt yttrande om upprättande av EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer (4) att det ännu är för tidigt för en inkluderande lista och att man sist och slutligen måste enas om en lista över säkra ursprungsländer på grundval av gemensamma kriterier såsom i direktiv 2013/32/EU och att man för bedömningen av ett land måste använda sig av specifika, praktiska och exakta indikatorer, framför allt ur källor från FN:s flyktingkommissariat, Easo (Europeiska stödkontoret för asylfrågor), Europarådet, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och andra människorättsorganisationer. EESK varnar för att dessa begrepp under inga omständigheter får tillämpas i fråga om länder där de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen kränks. Dessutom kan ett tredjeland endast betraktas som ”säkert” om man förvissat sig om att landet följer principen om non-refoulement och rent allmänt till fullo erkänt och tillämpar Genèvekonventionen, New York-protokollet av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning samt andra relevanta fördrag.

2.2.3

Enligt EESK:s uppfattning försöker EU genom dessa partnerskap dock att lägga ut flyktingproblematiken och sitt ansvar för de skyddssökande på tredjeländer och att genom materiella incitament förmå dessa att stoppa skyddssökande vid sina yttre gränser. Förslaget om att öka andelen återtagande av tredjelandsmedborgare och statslösa personer som vistas irreguljärt på medlemsstaternas territorium genom avtal är därför tveksamt. Insatserna för att minska antalet flyktingar innebär en risk för att tredjeländer ignorerar förbuden mot avvisning enligt stadgan, Genèvekonventionen och Europakonventionen och stoppar, avvisar eller avlägsnar skyddssökande som anländer till deras gränser. EESK efterlyser därför att internationella rättsliga principer tillämpas strikt och att det inrättas effektiva kontrollmekanismer.

2.3.1

EESK anser att vidarebosättningsprogrammet bör frikopplas från partnerskapsavtalen och att formuleringen ”och all vidare förflyttning för dessa personer till medlemsstaternas territorium” i artikel 4 a därför bör strykas. Ur EESK:s perspektiv sätter kriterierna i artikel 4 c och d (med undantag för led iii) den rätt till asyl och skydd mot avvisning som föreskrivs i artiklarna 18 och 19 i stadgan ur spel, och därför bör de utgå.

2.3.2

EESK anser, i linje med FN:s flyktingkommissariat, att man innan man vidtar åtgärder för återtagande måste se till att tredjelandet eller regionen till fullo erkänt och tillämpar Genèvekonventionen, så att tillgången till ett förfarande där en ansökan om skydd prövas på grundval av Genèvekonventionen är garanterad.

2.3.3

EESK noterar med oro att återsändandemekanismen inom ramen för uttalandet från EU och Turkiet kan förvandla ”hotspots” till anstalter för frihetsberövande. Detta skulle strida mot rätten till frihet och skydd mot godtyckligt fribetsberövande (artikel 5 i Europakonventionen och artikel 6 i stadgan). EESK uttrycker sin bestörtning över frihetsberövanden och återsändanden inom ramen för uttalandet från EU och Turkiet och anser att den nuvarande återsändandemekanismen omedelbart måste ses över för att säkerställa ett ordentligt skydd inom ramen för detta och andra nya partnerskapsavtal.

2.3.4

EESK förespråkar i princip utökade diplomatiska förbindelser samt finansiella och tekniska åtgärder inom ramen för partnerskap med tredjeländer, t.ex. lokal kapacitetsuppbyggnad för mottagning och skydd av personer i behov av internationellt skydd, som bidrar till att hantera flyktingproblematiken i tredjeländer och regioner. Dessa måste vara förenliga med Genèvekonventionen, Europakonventionen och stadgan. Åtgärder inom ramen för vidarebosättning eller, mer allmänt, utvecklingsbistånd får inte vara kopplade till återsändande- eller andra liknande samarbetsavtal med tredjeland eftersom dessa står i strid med dessa åtgärders humanitära syfte.

2.4.1

Kommittén ställer sig positiv till att man särskilt lyfter fram skyddsbehovet hos kvinnor och flickor samt barn och ungdomar, inbegripet ensamkommande barn, och att personer med familjeband tas med som en utvidgning av de klassiska kategorierna för vidarebosättning. EESK förespråkar framför allt att familjer ska hållas samlade, och i samband med detta bör man också ta hänsyn till fallet med syskon som ”familjemedlemmar”. Dessa kriterier bör dock endast gälla om detta inte är möjligt genom befintliga åtgärder för familjeåterförening, t.ex. familjeåterföreningsdirektivet från 2003. EESK betonar vikten av att värna om principerna om jämlikhet och icke-diskriminering, som bör gälla utan att det påverkar leden a, b, c och d.

2.4.2

Kommittén ställer sig dock kritisk till att kategorierna utvidgas till att omfatta ”socioekonomiskt sårbara personer”, när det handlar om personer som har låg inkomst, låg yrkesmässig status, låg utbildningsnivå eller dylikt. Denna kategori behöver inte något skydd i den mening som avses i Genèvekonventionen och detta förslag skulle kunna leda till diskriminering av personer i behov av internationellt skydd. För detta ändamål måste man dock skapa andra lagliga möjligheter till inresa och åtgärder som grundar sig på skyddsbehovet hos socioekonomiskt sårbara personer.

2.4.3

Rent generellt rekommenderar EESK att man antar de kriterier för erkännande som sedan länge tillämpats av FN:s flyktingkommissariat och därigenom stärker dess centrala roll vid identifieringen av personer i behov av internationellt skydd.

2.5.1

EESK motsätter sig förslaget om uteslutning av alla personer enligt artikel 6.1 d och f, eftersom detta står i strid med den grundläggande rätten till asyl. Båda måste utgå så att integriteten och trovärdigheten i asylrätten som institution upprätthålls.

2.5.2

Man måste dessutom se till att artikel 6.1 c endast tillämpas i enlighet med proportionalitetsprincipen. I urvalskriterierna och skälen för uteslutning bör man med tanke på skillnaderna i rättsliga ramar och lagtolkning mellan staterna vidare avstå från sådana vaga formuleringar och fraser som i artikel 6.1 a ii (”de har begått ett allvarligt brott”) eller göra dessa mer konkreta.

2.5.3

När det gäller det frivilliga uteslutningsskälet (artikel 6.2), enligt vilket medlemsstaterna kan vägra vidarebosättning av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer på vilka ett av de uteslutningsskäl som anges i artikel 6.1 a eller b är tillämpligt ”vid en första anblick”, måste det föreligga entydiga och övertygande indicier. Annars bör detta utgå. Genom sin blotta misstanke bryter medlemsstaten mot icke-diskrimineringsprincipen.

2.6.1

Kommittén ställer sig positiv till möjligheten att reagera flexibelt på fluktuationer i migrationsströmmarna och förändringar i den internationella situationen. I linje med FN:s flyktingkommissariat och andra civilsamhällesorganisationer (5) anser vi dock att det antal personer som ska vidarebosättas till skillnad från vad som anges i artikel 7 under alla omständigheter bör definieras som ett minimiantal och att FN:s flyktingkommissariats årsrapport (6) bör ligga till grund för det preliminära vidarebosättningsbehovet. EESK anser att minst 25 % av det globala vidarebosättningsbehov som FN:s flyktingkommissariat fastställer utgör en lämplig nivå för Europa.

2.6.2

Kommittén ställer sig tveksam till medlemsstaternas deltagande i genomförandet av den årliga vidarebosättningsplanen. Vår tveksamhet bottnar i genomförandet som det hittills skett av rådets slutsatser av den 20 juli 2015 men också i de överträdelseförfaranden som kommissionen inlett på grund av underlåtenhet att införliva det gemensamma europeiska asylsystemet (7) och kommissionens lägesrapporter om genomförandet av uttalandet från EU och Turkiet (8).

2.6.3

I artikel 8 bör man göra en tydligare åtskillnad mellan FN:s flyktingkommissariats vidarebosättningsram och vidarebosättningsåtgärder och andra lagliga möjligheter till inresa som EU, medlemsstaterna eller andra aktörer skapar. EESK välkomnar generellt sett en trepartsstrategi som institutionaliseras i unionsramen för vidarebosättning där vidarebosättningar sker genom FN:s flyktingkommissariat, EU och dess medlemsstater samt genom privata aktörer och aktörer i det civila samhället.

2.7.1

Medan vidarebosättningsförfarandet i enlighet med artiklarna 10 och 11 förutsätter samtycke från de tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som berörs, får tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som av familjeskäl eller sociala eller kulturella skäl tackat nej till vidarebosättning i en viss medlemsstat inte uteslutas från vidarebosättning i en annan medlemsstat.

2.8.1

EESK anser att FN:s flyktingkommissariat spelar en viktig roll vid identifieringen av tredjelandsmedborgare och statslösa personer. En EU-byrå för asylfrågor, med ett syfte och ett ansvarsområde som först måste fastställas av kommissionen, eller relevanta internationella organ kan fungera som stöd för FN:s flyktingkommissariat. EESK ifrågasätter särskilda rättigheter, såsom i fallet med uttalandet från EU och Turkiet, där tredjelandet i stället för FN:s flyktingkommissariat väljer ut vilka som får resa ut. Annars finns det ingen garanti för att de grundläggande rättigheterna respekteras i enlighet med Genèvekonventionen, stadgan och Europakonventionen.

2.8.2

Enligt förslaget bör vidarebosättning vara förstahandsvalet för att få internationellt skydd på medlemsstaternas territorium och inte upprepas av ett asylförfarande. Sådana begränsningar kan inkräkta på en skyddsbehövande persons asylrätt. Det måste finnas en möjlighet att också på andra sätt ansöka om asyl på medlemsstaternas territorium, annars kan det strida mot den skyddssökandes rättighet och skyldighet att ansöka om asyl i det första mottagningslandet i EU.

2.8.3

EESK varnar för att det inom ramen för det påskyndade förfarandet (artikel 11) uppstår en konflikt med statusen som alternativt skyddsbehövande när de vidarebosatta personerna ska integreras i en medlemsstat. I den medlemsstat till vilken vidarebosättning ska ske måste en persons flyktingstatus nämligen prövas på nytt och under vissa omständigheter kan detta leda till avslag. Man bör därför avstå från att bevilja status som alternativt skyddsbehövande eftersom det påskyndade förfarandet används av brådskande skäl såsom behov av akut sjukvård. I båda förfarandena bör man pröva förutsättningarna för ett fullständigt erkännande av flyktingstatusen (9).

2.9.1

EESK rekommenderar att högnivåkommittén inte bara konsulteras utan även deltar i fastställandet av kommissionens årliga vidarebosättningsplan och att genomförandet av denna blir obligatoriskt. Kommissionen och Europaparlamentet bör dela på ordförandeskapet i nära samarbete med det civila samhället. Även kommittén bör, som det civila samhällets röst, finnas representerad som medlem i högnivåkommittén eller åtminstone som ständig deltagare med observatörs- eller rådgivarstatus.

2.9.2

EESK anser att en EU-byrå för asylfrågor, FN:s flyktingkommissariat och IOM (Internationella organisationen för migration) bör vara ständiga medlemmar i högnivåkommittén.

3.1.1

Här uppmanar EESK EU:s medlemsstater och världssamfundet återigen till större ansvarstagande gentemot personer i behov av internationellt skydd, till mer solidaritet gentemot de tredjeländer och regioner till vilka eller inom vilka de fördrivits samt till ökade insatser för vidarebosättning och frivillig mottagning av humanitära skäl.

3.1.2

Kommittén uppmanar EU och medlemsstaterna att respektera de åtaganden som de hittills gjort om omplacering och vidarebosättning inom ramen för rådets beslut från juli och september 2015, att i samband med detta ta större hänsyn till den begränsade mottagningskapaciteten hos en medlemsstat som Grekland och att anstränga sig mer för att skapa en solidarisk EU-ram för vidarebosättning och ett gemensamt europeiskt asylsystem. Med tanke på de 65,3 miljoner personer som enligt uppgifter från FN:s flyktingkommissariat är i behov av internationellt skydd över hela världen anser EESK att man bör visa större engagemang och varje år vidarebosätta långt fler än 20 000 skyddsbehövande.

3.1.3

Kommittén rekommenderar medlemsstaterna att omgående utöka sin institutionella närvaro i ursprungs- och transitländerna och att göra det möjligt för ambassader och konsulat eller de migrationscentrum som ska inrättas att snabbt erkänna skyddsbehovet på grundval av FN:s flyktingkommissariats dossierer och möjliggöra vidarebosättning i medlemsstaterna. Detta skulle vara ett extra bidrag till uppbyggnaden av den infrastruktur som behövs för EU:s vidarebosättningsplaner.

3.2.1

EESK rekommenderar att man institutionaliserar ett nära partnerskap med UNHCR på grundval av flyktingkommissariatets internationellt erkända expertis. Vid sidan av detta kan man ingå liknande partnerskap med IOM och andra certifierade organisationer i det civila samhället såsom kyrkornas kommission för migranter i Europa (CCME) eller europeiska rådet för flyktingar och fördrivna (ECRE). Kommittén vill uppmuntra medlemsstaterna att göra medborgarna och organisationerna i det civila samhället delaktiga i ett tidigt skede på lokal nivå för att säkra lokalsamhällets stöd och på så sätt öka utsikterna till en framgångsrik integration av vidarebosatta flyktingar.

3.2.2

Man bör också överväga alternativa mottagnings- och finansieringsprogram, t.ex. av privatpersoner, icke-statliga organisationer, civilsamhällesorganisationer, inbegripet sociala organisationer, eller andra berörda grupper, för att skapa lagliga möjligheter till inresa i EU. Detta kan på ett värdefullt sätt komplettera den europeiska vidarebosättningsplanen men får under inga omständigheter ersätta den. Kommittén framhåller i detta sammanhang att den ställer sig mycket positiv till Kanadas ”Private Sponsorship Program”. Det civila samhället, arbetsmarknadsparterna och de lokala myndigheterna fyller viktiga och inkluderande funktioner efter en persons vidarebosättning, och därför bör de så tidigt som möjligt involveras i planerings- och beslutsförfarandena i vidarebosättningsramen.

3.2.3

Medlemsstaterna bör regelbundet utvärdera de privata mottagningsprogrammen för att se till att de grundläggande rättigheterna enligt stadgan, Europakonventionen och Genèvekonventionen respekteras och att programmen inte tjänar några andra syften. De personer som vidarebosätts inom ramen för privata mottagningsprogram måste uppfylla villkoren för flyktingstatus. I värdlandet tilldelas de samma rättsliga status som de flyktingar som rest in genom statliga program.

21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/46

Föredragande:

Christian BÄUMLER

1.1

I Junckerkommissionens politiska riktlinjer betonas med rätta att det rättsliga samarbetet mellan EU:s medlemsstater stegvis måste förbättras så det att håller jämna steg med en utveckling där människor inom hela unionen blir allt mer rörliga och gifter sig och får barn.

1.2

EESK välkomnar att syftet med kommissionens förslag är ta större hänsyn till barnets bästa vid avgöranden om återsändande. EESK stöder barns rättigheter och understryker att det är ytterst viktigt att barns rättigheter respekteras inom alla politikområden som rör barn. Barnets bästa måste komma i första rummet.

1.3

EESK välkomnar att kommissionen föreslår flera betydande ändringar i syfte att göra förfarandet för återlämnande av ett bortfört barn effektivare. Enligt EESK skulle detta även kunna omfatta gemensamma minimistandarder, inklusive ett enhetligt verkställighetsförfarande.

1.4

EESK anser att samarbetet mellan centralmyndigheterna i enskilda ärenden om föräldraansvar, som regleras i artikel 55, är av största vikt, och stöder omarbetningen av dessa bestämmelser.

1.5

EESK välkomnar att medlemsstaterna åläggs att koncentrera behörigheten till ett begränsat antal domstolar på ett sätt som är samstämmigt med strukturen i deras respektive rättssystem.

1.6

EESK välkomnar att man i förslaget konkretiserar tidsfristerna för att utfärda ett verkställbart avgörande om återlämnande och förkortar återlämnandeförfarandet till högst 18 veckor.

1.7

Begränsningen till ett överklagande i återlämnandeförfaranden är godtagbar.

1.8

EESK välkomnar att domstolen i ursprungsmedlemsstaten kan förklara att ett avgörande är provisoriskt verkställbart även om denna möjlighet inte finns i den nationella lagstiftningen.

1.9

Minimistandarder för hörande av barn kan bidra till att öka acceptansen för avgörandet.

1.10

EESK stöder dessutom avskaffandet av exekvaturförfarandet. Vissa skyddsmekanismer bör dock bibehållas.

1.11

EESK ställer sig bakom att domstolen i verkställighetsmedlemsstaten ska ha möjlighet att beordra skyndsamma nödvändiga säkerhetsåtgärder om det finns en allvarlig risk för att barnet kommer till skada.

1.12

EESK välkomnar att det enligt förslaget alltid ska krävas samtycke från den mottagande staten för att placera barnet i familjehem eller på en institution i en annan medlemsstat.

1.13

Tillämpningsområdet för Bryssel IIa-förordningen måste klargöras. Även om man utgår från en ”nationell” förståelse av äktenskapet måste medlemsstaterna respektera artikel 21 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. EESK föreslår att respekten för artikel 21 ska införas i ett av skälen i förordningen.

1.14

EESK anser att det finns ett behov av att reglera de fall där en av föräldrarna inte kommer från EU och förespråkar ingående av bilaterala avtal, särskilt med länder som inte är parter i Haagkonventionen om bortföranden av barn.

2.1

Den 30 juni 2016 lade kommissionen fram förslag till reform av Bryssel IIa-förordningen. Bryssel IIa-förordningen är hörnstenen i det rättsliga samarbetet i familjerättsliga ärenden i Europeiska unionen. Förordningen fastställer enhetliga bestämmelser om domstols behörighet vid äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap samt vid tvister om föräldraansvar i gränsöverskridande situationer. Den underlättar fri rörlighet för avgöranden, officiella handlingar och överenskommelser i unionen genom att fastställa bestämmelser om hur de ska erkännas och verkställas i andra medlemsstater. Den har varit tillämplig sedan den 1 mars 2005 på alla medlemsstater utom Danmark.

2.2

I den del av förordningen som avser rättsliga frågor som rör förhållandet mellan föräldrar och barn fastställs den internationella behörigheten inom EU i ärenden som rör förhållandet mellan föräldrar och barn samt regleras erkännandet och verkställigheten av avgöranden från andra medlemsstater i ärenden som rör förhållandet mellan föräldrar och barn. Dessutom omfattar förordningen bestämmelser om återsändande av barn som olovligen bortförts till en annan medlemsstat eller kvarhålls där. I detta avseende stärker förordningen återsändandemekanismen enligt Haagkonventionen om bortföranden av barn.

2.3

Förordningen, som redan varit föremål för 24 avgöranden i EU-domstolen, ska nu ändras på flera punkter. Det aktuella kommissionsförslaget syftar till att göra förordningen ännu effektivare: Det begränsas till den del av förordningen som avser rättsliga frågor som rör förhållandet mellan föräldrar och barn, och de bestämmelser som avser förfaranden vid äktenskapsskillnad lämnas oförändrade.

2.4

I Junckerkommissionens politiska riktlinjer betonas med rätta att det rättsliga samarbetet mellan EU:s medlemsstater stegvis måste förbättras så det att håller jämna steg med en utveckling där människor inom hela unionen blir allt mer rörliga och gifter sig och får barn.

2.5

EESK har i tidigare yttranden (1) redan betonat att i fördragen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna garanteras rätten till tillgång till rättsväsendet och respekten för de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till egendom, likhet inför lagen, principen om icke-diskriminering, rätten till respekt för privat- och familjelivet, rätten att ingå äktenskap och att bilda familj samt rätten till en opartisk domstol.

2.6

Kommissionen har gjort en bedömning av hur förordningen fungerar i praktiken och förklarade i den rapport om tillämpningen som antogs i april 2014 (COM(2014) 225) (2) att det krävs ändringar i förordningen. Denna bedömning gjordes inom ramen för programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet).

2.7

Omarbetningens mål är att vidareutveckla det europeiska området med rättvisa och grundläggande friheter som grundas på ömsesidigt förtroende genom att avlägsna kvarvarande hinder för den fria rörligheten för rättsliga avgöranden i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande och att bättre skydda barnets bästa genom att förenkla förfarandena och effektivisera dem.

2.8

EESK välkomnar att syftet med kommissionens förslag är att ta större hänsyn till barnets bästa vid avgöranden om återsändande. Den ökande migrationen innebär att det behövs fler vägar och strukturer för samarbete för att göra det möjligt att skydda barn över de nationella gränserna.

2.9

EESK välkomnar att kommissionen föreslår flera betydande ändringar i syfte att göra förfarandet för återlämnande av ett bortfört barn effektivare. I ärenden där en förälder har fört bort ett barn är skyndsamheten central för att det förfarande för återlämnande av barnet som fastställs i förordningen ska vara framgångsrikt.

2.10

Samarbetet mellan centralmyndigheterna i enskilda ärenden om föräldraansvar, som regleras i artikel 55, är av största vikt för att effektivt stödja föräldrar och barn som är involverade i gränsöverskridande förfaranden som rör barn.

2.11

Den otydliga formuleringen av artikeln om vilken hjälp centralmyndigheterna ska lämna i enskilda ärenden om föräldraansvar är ett avgörande problem. För de nationella myndigheterna i vissa medlemsstater utgör artikeln inte tillräcklig rättslig grund för att vidta åtgärder.

2.12

EESK välkomnar att man i förslaget förtydligar vem som kan begära vilken typ av stöd eller information från vem och på vilka villkor. Det förtydligas också att även domstolar och barnavårdsmyndigheter kan begära stöd från centralmyndigheterna. Omarbetningen skapar en rättslig grund för att barnavårdsmyndigheter ska kunna erhålla nödvändig information från andra medlemsstater genom centralmyndigheterna.

2.13

EESK välkomnar att medlemsstaterna åläggs att koncentrera behörigheten till ett begränsat antal domstolar på ett sätt som är samstämmigt med strukturen i deras respektive rättssystem. Förseningar i handläggningen av ärendena orsakas av att det i flera medlemsstater saknas domstolar som specialiserat sig på att hantera ansökningar om återlämnande. Resultatet är att domarna tenderar att ha mindre kännedom om de förfaranden och bestämmelser som berörs och har färre möjligheter att regelbundet samarbeta med andra EU-jurisdiktioner på ett sätt som skulle bygga upp den ömsesidiga tilliten.

2.14

EESK välkomnar att man i förslaget konkretiserar tidsfristerna för att utfärda ett verkställbart avgörande om återlämnande och förkortar återlämnandeförfarandet till högst 18 veckor.

2.15

Enligt förslaget måste centralmyndigheterna arbeta enligt en tidsfrist på sex veckor under vilken man mottar och handlägger ansökan, lokaliserar svaranden och barnet och främjar medling samtidigt som man säkerställer att detta inte innebär att förfarandet försenas. För närvarande har centralmyndigheterna ingen tidsfrist.

2.16

En separat tidsfrist på sex veckor föreslås för förfarandena inför domstolen i första instans respektive appellationsdomstolen. Detta gör enligt EESK:s uppfattning domstolarnas tidsfrist mer realistisk i syfte att skydda svarandens rätt till en rättvis rättegång. EESK påpekar att efterlevnaden av dessa tidsfrister måste garanteras i respektive rättssystem.

2.17

Begränsningen till ett överklagande i återlämnandeförfaranden är godtagbar. I de flesta medlemsstaters konstitutioner garanteras bara ett överklagande av myndighetsbeslut.

2.18

EESK välkomnar att domstolen i ursprungsmedlemsstaten kan förklara att ett avgörande är provisoriskt verkställbart även om denna möjlighet inte finns i den nationella lagstiftningen. Detta är användbart i system där avgörandet ännu inte är verkställbart medan det kan överklagas. Resultatet är att en förälder skulle kunna ha umgänge med barnet grundat på ett avgörande som provisoriskt har förklarats verkställbart medan det överklagandeförfarande som rör avgörandet kommer att utföras på begäran av den andra föräldern.

2.19

EESK ställer sig bakom att domarna uttryckligen uppmanas att pröva huruvida ett avgörande om återlämnande bör vara provisoriskt verkställbart. Förseningar efter ett avgörande om återlämnande får negativa följder för förhållandet mellan föräldrar och barn och för barnets bästa. EESK välkomnar att förslaget innehåller ett antal förtydliganden för att de gällande reglerna ska tillämpas bättre. Till exempel är den medlemsstat där barnet hade hemvist omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet skyldig att utföra en grundlig utredning av barnets bästa innan man meddelar ett slutligt vårdnadsavgörande som eventuellt innebär att barnet återlämnas. När man utför en utredning av barnets bästa i detta sammanhang ska varje barn som kan uttrycka sina egna åsikter ha rätt att yttra sig, även om barnet inte är fysiskt närvarande, med hjälp av alternativa medel som videokonferens, om det är lämpligt.

2.20

Minimistandarder för hörande av barn skulle enligt EESK:s uppfattning dessutom kunna bidra till att förhindra att erkännande och verkställighet eller exekvatur av ett avgörande från en annan medlemsstat vägras, och därmed öka EU-medborgarnas acceptans (för avgörandet). Ett exempel är den lägsta ålder som ett barn ska ha för att kunna höras, men inte förfarandefrågor som går utöver detta, såsom vem som hör barnet. Detta bör (och borde) även i fortsättningen överlåtas åt medlemsstaterna. EESK rekommenderar en socialpedagogisk fortbildning för domare som hör barn.

2.21

EESK stöder dessutom avskaffandet av exekvaturförfarandet för alla avgöranden som har meddelats i en medlemsstat (samt för officiella handlingar och överenskommelser) om föräldraansvar. När det gäller verkställighet, som i sig är ett ärende för medlemsstaterna, fastställs i EU-domstolens rättspraxis att tillämpningen av nationella regler för verkställighet inte får inverka menligt på förordningens ändamålsenliga verkan.

2.22

Dessutom har kravet på exekvaturförfarandet medfört genomsnittliga förseningar på flera månader per fall och kostnader på upp till 4 000 euro för privatpersoner (3).

2.23

Vissa skyddsmekanismer bör dock bibehållas. Dessa omfattar åtminstone en korrekt delgivning av handlingar, parternas och barnets rätt att höras, särskilt när det gäller motstridiga avgöranden, samt efterlevnaden av vissa processuella bestämmelser om placering av ett barn i en annan medlemsstat, med utgångspunkt i den gällande artikel 56 i Bryssel IIa-förordningen.

2.24

EESK ställer sig bakom att domstolen i verkställighetsmedlemsstaten ska ha möjlighet att beordra skyndsamma nödvändiga säkerhetsåtgärder om det finns en allvarlig risk för att barnet kommer till skada eller på annat sätt hamnar i en oacceptabel situation. Exempelvis kommer den domstol vid vilken återlämnandeförfaranden pågår att kunna bevilja rätt till umgänge till en av föräldrarna, vilket också är verkställbart i den medlemsstat där barnet har hemvist till dess att domstolen i det landet meddelar ett slutligt avgörande vad gäller umgänge med barnet.

2.25

EESK välkomnar att det enligt förslaget alltid ska krävas samtycke från den mottagande staten för att placera barnet i familjehem eller på en institution i en annan medlemsstat. Kravet på samtycke säkerställer att barnet får riktad omsorg i den mottagande staten. EESK rekommenderar dessutom att placering i barnets familj bör prioriteras. Om detta inte är möjligt eller inte i överensstämmelse med barnets bästa bör alternativ som familjehem eller samhällsbaserad vård tillhandahållas.

2.26

EESK noterar att det enligt rapporten om tillämpningen ibland tar flera månader innan det har fastställts huruvida det krävs samtycke i ett visst ärende. Om det krävs samtycke, måste sedan samrådsförfarandet följas, och det är lika tidskrävande eftersom de anmodade myndigheterna inte har någon tidsfrist för sitt svar. Följden är att många anmodande myndigheter beslutar om placeringen och sänder barnet till den mottagande staten medan samrådsförfarandet fortfarande pågår eller till och med innan det har inletts, eftersom de anser att placeringen är brådskande och är medvetna om att förfarandena är tidskrävande. Detta försätter barnet i ett rättsosäkert läge.

2.27

EESK välkomnar att det i förslaget införs en tidsfrist på åtta veckor för den anmodade staten att fatta ett avgörande om begäran. Att påskynda förfarandet tjänar barnets bästa.

2.28

EESK godtar att domstolen i det land där barnet befinner sig enligt Haagkonventionen har behörighet. EESK påpekar dock att domstolsorten vid ett bortförande av barn i de flesta fall kommer att vara den ort där den som bortfört barnet befinner sig. EESK påpekar också att det i Bryssel IIa-förordningen redan föreskrivs avgiftsfria rådgivningstjänster för föräldrar som kommer från ett annat land än det land där barnet för närvarande befinner sig.

2.29

För att påskynda återlämnandeförfarandet förespråkar EESK på det hela taget gemensamma minimistandarder, inklusive ett enhetligt verkställighetsförfarande.

3.1

EESK anser att det finns ett behov av att reglera de fall där en av föräldrarna inte kommer från EU. Migration och global handel med varor och tjänster leder till en ökning av sådana fall. EESK anser att det är nödvändigt att ingå bilaterala avtal, särskilt med länder som inte är parter i Haagkonventionen om bortföranden av barn.

3.2

Tillämpningsområdet för Bryssel IIa-förordningen måste klargöras. Av kommissionens förslag framgår det inte om nya former av äktenskap eller äktenskapsskillnad omfattas av förordningen. Vad som avses med äktenskap definieras inte, utan tas för givet. Även om man utgår från en ”nationell” förståelse av äktenskapet måste medlemsstaterna respektera artikel 21 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, där diskriminering på grund av sexuell läggning förbjuds. EESK föreslår att respekten för artikel 21 ska införas i ett av skälen i förordningen.

21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/51

Föredragande utan studiegrupp:

Ulrich SAMM

1.1

EESK skulle vilja framhålla att den digitala tekniken spelar en allt viktigare roll i vår ekonomi och i vårt sociala liv. Betydande investeringar i digital infrastruktur måste vara en hög prioritet för att vi ska förbli konkurrenskraftiga och möjliggöra nya företag och nya arbetstillfällen, framför allt mot bakgrund av de investeringar som görs av Europas främsta konkurrenter: USA och Asien.

1.2

EESK välkomnar kommissionens meddelande och relaterade EU-initiativ om en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec), handlingsplanen för 5G och stödsystemet för offentliga myndigheter som vill erbjuda kostnadsfri wi-fi (WiFi4EU).

1.3

Fragmenteringen bland nätleverantörerna i Europa innebär att det krävs EU-riktlinjer för att uppnå en sammanhängande och EU-omfattande modernisering till stöd för den digitala inre marknaden.

1.4

EESK konstaterar att de strategiska målen för 2025 är ambitiösa men realistiska, även om de i stor utsträckning är beroende av nationell finansiering (privat och offentlig) samt EU-stöd för aktivering och samordning av projekt. I detta sammanhang välkomnar EESK inrättandet av och stödet för ett EU-nätverk för bredbandskompetens (Broadband Competence Offices – BCO) på regional/nationell nivå som ska hjälpa de lokala myndigheterna att tillämpa och utnyttja strukturfonderna.

1.5

EESK välkomnar också införandet av ett checksystem som syftar till att minska de administrativa kostnaderna och bördorna, särskilt för små samhällen samt små och medelstora företag.

1.6

Kommittén gläder sig över att konstatera att de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esif) tillhandahåller betydande finansiella medel för höghastighetsbredbandsnät. Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) spelar också en viktig roll. EESK rekommenderar att denna roll stärks genom att man stöder storskaliga europeiska projekt för höghastighetsbredbandsnät, bl.a. längs det transeuropeiska transportnätets stomnät, och fastställer en lämplig finansiell och rättslig ram.

1.7

De fullständiga ekonomiska och sociala fördelarna med denna omvandling till gigabitkonnektivitet kommer endast att förverkligas om Europa kan tillhandahålla högkapacitetsnät i stads- och landsbygdsområden och till alla delar av samhället. Det finns ett behov av offentliga investeringar eftersom marknaden inte på egen hand kommer att täcka alla avlägsna områden och garantera ett minimum av digital tillgång för de mest sårbara samhällsmedborgarna.

1.8

EESK erkänner den positiva dynamiken i medlemsstaterna när det gäller de bredbandsmål som fastställdes i den digitala agendan för Europa 2010, som fungerar som referens för politiska strategier och för nationella eller regionala bredbandsplaner.

1.9

Kommittén gläder sig över WiFi4EU, initiativet för kostnadsfri wi-fi för alla européer på offentliga platser, vid offentliga förvaltningar, på bibliotek och sjukhus samt utomhus. Detta initiativ bör ge alla möjlighet till kostnadsfritt internet med samma digitala identitet i hela EU. EESK rekommenderar framför allt att man följer eIDAS-förordningen (1) om digital identitet, som erbjuder garantier för uppgiftsskydd och allmän säkerhet mot otillbörlig användning av tjänsten (t.ex. terrorism).

2.1

Internetkonnektivitet med mycket hög kapacitet är en viktig infrastruktur för transport av uppgifter, på samma sätt som vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser är nödvändiga för transport av varor och personer. Eftersom transport av uppgifter blir allt viktigare i vår ekonomi och vårt sociala liv är det av avgörande betydelse för vårt samhälle att vi investerar i denna infrastruktur för att förbli konkurrenskraftiga och möjliggöra nya företag och nya arbetstillfällen.

2.2

Internetkonnektivitet är viktigt för den digitala inre marknaden. Kommissionens strategi för den digitala inre marknaden från maj 2015 skapade rätt förutsättningar och villkor för införande av avancerade digitala nät. EESK har tagit upp vikten av dessa frågor i flera yttranden (2), (3).

2.3

Förväntningarna om att kvaliteten på interkonnektivitetstjänsten kommer att förbättras fram till 2025 är väldokumenterade (till exempel i kommissionens offentliga samråd).

2.4

Det grundläggande bredband som nästan varje europé har tillgång till i dag är inte tillräckligt bra. Under de kommande tio åren kommer det att behövas bredbandsnät med mycket hög kapacitet (gigabit) för en lång rad tillämpningar, t.ex. sakernas internet (huvudsakligen trådlöst), molntjänster, högpresterande databehandling, stordata, nästa generations tv eller virtuell och förhöjd verklighet.

2.5

Kvaliteten på dataöverföringen kännetecknas inte bara av hastighet utan också av latens och tillförlitlighet. Mycket lägre latens än vad som är möjligt i dag och hög tillförlitlighet kommer att bana vägen för nya tillämpningar som kräver snabb återkopplingskontroll, t.ex. uppkopplat och automatiserat framförande av fordon, distanskirurgi, taktilt internet eller precisionsnavigering.

2.6

Meddelandet COM(2016) 587 innehåller tillsammans med kommissionens arbetsdokument SWD(2016) 300 en vision om ett europeiskt gigabitsamhälle med tre strategiska mål för 2025:

Alla tre målen är avgörande för Europas tillväxt och sysselsättning, konkurrenskraft och sammanhållning.

3.1

Europa måste kunna hantera den pågående moderniseringen av den digitala infrastrukturen hos de främsta konkurrenterna i USA och Asien. EU har fördelen att konsumentpriserna på internettjänster är lägre till följd av ökad konkurrens på den inre marknaden och nackdelen att nätleverantörerna är mycket mer fragmenterade. Det finns därför ett tydligt behov av EU-riktlinjer för att uppnå en sammanhängande och EU-omfattande modernisering till stöd för den digitala inre marknaden.

3.2

Mot denna bakgrund välkomnar EESK meddelandet och de relaterade EU-initiativen, som EESK har behandlat i specifika yttranden (4), (5), (6), (7):

Ett stödsystem för offentliga myndigheter som vill erbjuda kostnadsfri wi-fi.

3.3

EESK konstaterar att de bredbandsmål som fastställdes i den digitala agendan för Europa 2010 har godkänts i medlemsstaterna och fungerar som referens för politiska strategier i medlemsstaterna. Många medlemsstater har faktiskt anpassat sina nationella eller regionala bredbandsplaner till målen.

3.4

Kommittén gläder sig också över att målen tagits upp som referenspunkter i reglerna och riktlinjerna för både de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE bredband) samt i riktlinjerna för statligt bredbandsstöd.

3.5

De strategiska mål för 2025 som presenteras i meddelandet är en tidsplan för utvecklingen av den europeiska bredbandsinfrastrukturen med hög kapacitet. De bygger på ett antagande om en allt snabbare investeringstakt till ambitiösa men ändå realistiska nivåer:

Att senast den 1 juli bedöma effekterna på kostnaderna för EU-finansierade bredbandsprojekt och utfärda riktlinjer om främjande av bästa praxis.

3.6

De fullständiga ekonomiska och sociala fördelarna med denna digitala omvandling kommer endast att kunna förverkligas om Europa kan säkerställa en omfattande utbyggnad och användning av nät med mycket hög kapacitet såväl på landsbygden som i tätorterna, men också i samhället som helhet. Marknaden kommer dock inte att lösa alla problem. Närmare bestämt kommer den inte att

Därför måste statliga stödsystem genomföras så att vi uppnår målen för hela EU och för alla européer.

4.1

Kommittén ställer sig positiv till att EU:s nätverk av enheter med bredbandskompetens inrättas och stöds på regional eller nationell nivå. Detta kommer att vara avgörande för landsbygdsområden och för mindre samhällen. Det kommer att hjälpa de lokala myndigheterna att tillämpa och utnyttja strukturfonderna genom att det tillhandahåller bästa praxis och ger råd till de lokala myndigheterna. Detta kommer att vara ett stort steg framåt också för utvecklingen av landsbygdsområdena.

4.2

EU:s strategier och instrument är teknikneutrala. Det är dock allmänt känt att i slutändan bara optisk fiber kan ge optimala resultat. De gamla monopolen (t.ex. telekom) bör inte hindra införandet av optisk fiber samtidigt som de fortsätter att investera i kopparinfrastruktur.

4.3

Det är bara vissa länder, t.ex. Belgien, Litauen, Malta och Nederländerna, som redan har en nästan fullständig täckning med nästa generations accessnät (NGA). På andra ställen är NGA-täckningen mindre utvecklad. Vissa medlemsstater som för närvarande har en mindre utvecklad infrastruktur har till och med kunnat hoppa över steg i den tekniska utvecklingen. Införandet av optisk fiber ger dem en fördel.

4.4

Eduroam är det största och mest framgångsrika roamingsystemet för kostnadsfri wi-fi i hela världen och har utvecklats inom EU för akademiker. Det ger miljontals studerande och andra akademiker kostnadsfri wi-fi. Kommittén gläder sig över att denna framgångssaga kunnat fungera som en förebild för WiFi4EU, initiativet för kostnadsfri wi-fi för alla européer på offentliga platser, vid offentliga förvaltningar, på bibliotek och sjukhus samt utomhus. Detta initiativ bör ge alla möjlighet till kostnadsfritt internet med samma digitala identitet i hela EU. EESK rekommenderar framför allt att man följer eIDAS-förordningen om digital identitet, som erbjuder garantier för uppgiftsskydd och allmän säkerhet mot otillbörlig användning av tjänsten (t.ex. terrorism).

4.5

Checkar som utformats för att stödja små och medelstora företag kommer att användas av lokala myndigheter som betalning för anläggningar (kablar, antenner m.m.). Företag som installerar anläggningar kommer att skicka checkarna till EU för att få betalt. Utöver att det minskar de administrativa kostnaderna och bördorna kommer systemet också att möjliggöra enkel övervakning och mål om god kvalitet.

4.6

EESK välkomnar målet om upp- och nedladdningssymmetri för alla socioekonomiska drivkrafter eftersom detta kommer att vara av avgörande betydelse för många tillämpningar i framtiden.

4.7

EESK efterlyser ett system som gör att sårbara slutanvändare har tillgång till rimlig och nöjaktig konnektivitet som gör att de kan delta socialt och ekonomiskt i det moderna samhället. WiFi4EU skulle kunna vara en del av detta.

4.8

De rättsliga incitamenten för nätleverantörer att stödja målen i COM(2016) 587 bör inte stå i strid med andra viktiga mål, såsom nätneutralitet.

4.9

På sikt bör också människor på landsbygden kunna dra nytta av en sund konkurrens och friheten att välja sin internetleverantör. Rättsliga åtgärder bör därför också skapa incitament för en sådan konkurrens.

4.10

5G-tekniken kommer inte bara att möjliggöra nya mobila tillämpningar utan kommer också att fungera som en överbryggningsteknik för att föra ut höghastighetskonnektiviteten till landsbygdsområden snabbare. Trots detta kommer endast en fiberbaserad infrastruktur att ge den stabilitet och den tillförlitliga bandbredd som krävs för många nya tillämpningar.

5.1

Kommittén konstaterar med glädje den kraftiga ökningen i mängden medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esif) för höghastighetsbredbandsnät från 2,7 miljarder euro 2007–2013 till cirka 6 miljarder euro 2014–2020. Merparten av denna investering förväntas ske i form av bidrag. Med hävstångseffekterna på den nationella och/eller regionala medfinansieringen och den privata medfinansieringen förväntas det att 9–10 miljarder euro kommer att investeras i bredband under programperioden 2014–2020. Detta kommer att vara avgörande för att kommersiella investeringar ska tillhandahålla höghastighetskonnektivitet för landsbygdsbefolkningen.

5.2

Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) spelar också en viktig roll. Denna roll skulle kunna stärkas genom att man stöder storskaliga europeiska projekt för höghastighetsbredbandsnät, bl.a. längs det transeuropeiska transportnätet, industriella gigabyte och industri 4.0, och genom att företrädare för Generaldirektoratet för kommunikationsnät deltar i Efsis styrelse. Kommissionen bör även proaktivt fastställa en lämplig finansiell och rättslig ram.

5.3

Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) på det digitala området har en budget på 150 miljoner euro för att stödja utbyggnaden av den senaste teknikens bredbandsinfrastruktur och grundar sig på att Europeiska investeringsbanken (EIB) tillhandahåller finansiella instrument. FSE:s bredbandskomponent förväntas mobilisera minst 1 miljard euro i ytterligare investeringar genom en särskild fond för bredbandsnätinfrastruktur, som skulle kunna kompletteras ytterligare genom Efsi.

21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/56

Föredragande:

Jorge PEGADO LIZ

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) ställer sig bakom det generella innehållet i kommissionens förslag om en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, dess lämplighet, kommissionens sätt att närma sig frågan och förfarandet som ledde till kodifieringen samt den övergripande omarbetningen av de fyra befintliga direktiven (ramdirektivet, auktorisationsdirektivet, tillträdesdirektivet och direktivet om samhällsomfattande tjänster), som innebär att de samlas i ett enda direktiv, vilket förenklat dess aktuella struktur. Syftet är att förstärka dess samstämmighet och tillgänglighet i överensstämmelse med målet om lagstiftningens ändamålsenlighet (Refit).

1.2

EESK betonar särskilt den grannlaga uppgiften att omarbeta de ifrågavarande direktiven och understryker att det juridiska arbetet (som utförts för första gången) är av högsta kvalitet. Samtidigt påpekar EESK att det behövs en noggrann revidering av de olika språkversionerna för att korrigera ett antal mindre fel när det gäller formuleringarna.

1.3

EESK godtar de stora målen i kommissionens förslag som syftar till bättre internetanslutningar för samtliga medborgare och företag i paketets samlade initiativ, vars mål är att samtliga företag ska stimuleras att göra investeringar i ny högkvalitativ infrastruktur inom hela EU, både på lokal nivå och över nationsgränserna.

1.4

EESK beklagar däremot att kommissionen valt att utelämna direktivet om integritet, som borde vara ett lysande exempel på EU:s positiva insatser till fördel för medborgarna. Detta innebär att förslaget förlorat en av sina viktigaste hörnstenar för att säkerställa nätanvändarnas mest relevanta intressen. Detta är alltså en svag punkt i förslaget.

1.5

EESK beklagar även att kommissionen har valt alternativet med ett direktiv som tillämpar flera system för harmonisering, vilket överlåter besluten om många viktiga sakfrågor till medlemsstaterna. Detta förhindrar inte fragmentering av marknaderna. I stället kunde kommissionen ha valt alternativet med en förordning som tillämpas direkt och föreskriver konsumentskydd på högre nivå, vilket bidrar till större integrering av den inre marknaden.

1.6

Det finns viktiga aspekter av förslaget som EESK stöder, däribland följande:

1.7

Däremot har EESK starka reservationer och berättigade tvivel beträffande följande aspekter:

2.1.1

Mot bakgrund av strategin för den digitala inre marknaden (1) riktas uppmärksamheten mot den senaste tidens snabba, djupa förändringar av marknadsstrukturen för elektronisk kommunikation, samt uppkomsten av nya typer av aktörer som tidigare varit okända och som konkurrerar med traditionella operatörer inom telekommunikationer, samtidigt som tjänsterna för innehåll online ökar i antal och popularitet. Därför krävs en revidering och aktualisering av regelverket för elektronisk kommunikation, vars ursprungsmodell dateras till 2009, och i synnerhet att regelverket utformas så att medborgare och företag får kontinuerlig tillgång till aktiviteter online och kan utöva dessa aktiviteter enligt rättvisa konkurrensvillkor. Säkerställandet av bättre internetanslutningar för alla medborgare och företag var det främsta målet för kommissionens förslag, som publicerades den 14 september 2016 (2).

2.1.2

Förslaget ingår i ett paket vars mål är att samtliga företag ska stimuleras att göra investeringar i ny högkvalitativ infrastruktur inom hela EU, både på lokal nivå och över nationsgränserna. Här ingår även ett förslag till förordning om byrån för Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec-byrån) och ett meddelande från kommissionen om ”Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad: Mot ett europeiskt gigabitsamhälle”. Dessutom presenterades en handlingsplan för etablering av 5G-tjänster i hela EU från 2018 och ett förslag till förordning för att främja internetanslutningar i lokalsamhällen och på offentliga platser – WIFI4EU.

2.1.3

Samtliga instrument tjänar de tre strategiska målen för anslutningar med siktet inställt på 2025:

2.1.4

Förslaget grundas på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom dess syfte är att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation och se till att den fungerar, genom att välja en övergripande omarbetning av de fyra befintliga direktiven (ramdirektivet, auktorisationsdirektivet, tillträdesdirektivet och direktivet om samhällsomfattande tjänster), som innebär att de samlas i ett enda direktiv, vilket skulle förenkla den aktuella strukturen. Syftet är att förstärka dess samstämmighet och tillgänglighet i överensstämmelse med målet om lagstiftningens ändamålsenlighet (Refit). Därmed kan en verklig europeisk kodex för elektronisk kommunikation upprättas.

2.1.5

I förslaget tillämpas olika former av harmonisering av lagstiftningen i enlighet med de teman som behandlas, alltifrån en fullständig, riktad eller selektiv harmonisering, t.ex. i fråga om regler som syftar till att försvara slutanvändarna, till en minsta harmonisering av de nationella regleringsmyndigheternas uppgifter på en högre nivå, eller till en maximal harmonisering av frågor som rör spektrumet.

2.1.6

Förslaget grundas på ett utökat offentligt samråd som omfattar berörda parter under en period om 12 veckor, inom ramen för Europaparlamentets och rådets externa, specialiserade rådgivning. Därutöver har ett flertal studier genomförts som i detalj granskats och kommenterats i konsekvensbedömningen, vid sidan av en expertpanel på hög nivå som upprättades inför studien Smart 2015/0005.

2.1.7

Sammanfattningsvis vill kommissionen med detta förslag uppnå följande mål:

2.1.8

Sammanfattningsvis syftar flera av förändringarna som föreslås till att etablera klara regler och underlätta för parterna att förstå vilka rättigheter och skyldigheter som gäller, samt till att undvika ett alltför stort antal föreskrifter och administrativt krångel. I synnerhet gäller det frågor som rör spektrumet, samhällsomfattande tjänster, tillträde, slutanvändare, numrering och politisk styrning.

2.1.9

I de föreslagna ändringarna ingår följande: förordningen som rör tillträde ska förenklas och orienteras geografiskt; så långt det är möjligt ska allmänna auktorisationer användas i stället för individuella spektrumlicenser; andrahandshandel med spektrum ska främjas; vissa skyldigheter i fråga om samhällsomfattande tjänster, t.ex. garanterad tillgång till offentliga telefonkiosker och fysiska telefonkataloger, ska upphävas; de samhällsomfattande tjänsternas omfattning ska begränsas; regelverkets tillämpningsområde ska klargöras och vissa skyldigheter som rör konsumentskydd ska upphävas, om dessa redan ingår i horisontell lagstiftning eller uppfylls av marknaden; regler och styrelseformer för numrering inom området maskin till maskin (M2M) ska klargöras och harmoniseras.

2.1.10

Kommissionen föreslår likaså att de nationella regleringsmyndigheterna och Berec får en starkare ställning, för att säkerställa en enhetlig och förutsebar tillämpning av reglerna på hela den inre digitala marknaden. Därmed begränsas fragmentering och de inkonsekventa tillämpningar som förekommer nu, samtidigt som målet är att främja effektiv styrning inom nya institutioner (3).

2.2.1

Kommissionen har inte begränsat sitt arbete till ”kodifiering” och innehållet i de föregående direktiven har integrerats i en harmonisk och samstämmig enhet utan att innehållet förändrats, vilket annars är brukligt i de flesta fall. I stället har kommissionen använt sig av sin tilldelade rätt enligt det interinstitutionella avtalet som undertecknades den 28 november 2001 (4) för att genomföra djupgående och substantiella förändringar i systemet (s.k. innehållsmässiga ändringar), samtidigt som de föregående akterna integreras horisontellt i en enda lagstiftningsakt.

2.2.2

Vid genomförandet av en sådan typ av förenkling av lagstiftning (som innebär kodifiering och substantiell förändring av rättssystemet i en lagstiftningsakt) gäller att ”gemenskapens normala lagstiftningsförfarande skall följas fullt ut” (punkt 5 i avtalet), genom att EESK överlämnar ett yttrande, samt att förslaget till omarbetning följer en rad kriterier och regler som är uttryckligen fastställda i punkt 6 och 7 i ovannämnda avtal.

3.1.1

Dels på grund av de givna begränsningarna för vad EESK:s yttranden kan omfatta, dels på grund av förslagets själva karaktär, anser EESK att kommittén inte bör uttala sig på nytt om sakfrågor som överförs utan ändringar från föregående lagstiftningsakter till föreliggande förslag, förutom när detta är absolut nödvändigt för att förstå de punkter som behandlas.

3.1.2

EESK har haft tillfälle att uttala sig i detalj om samtliga dessa sakfrågor i föregående yttranden och i fråga om dessa framhåller kommittén endast att den vidhåller sina ståndpunkter.

3.1.3

Kommittén kommer inte heller att uttala sig i detalj om aspekter i förslaget som rör Berecs struktur och funktionssätt, vilka kommer att analyseras i detalj i yttrandet som formuleras parallellt med detta.

3.2.1

Inledningsvis välkomnar EESK kommissionens initiativ som generellt motiveras av marknadsskäl, den tekniska utvecklingen och rättsskyddet för användarna av elektronisk kommunikation, vilket kräver en omarbetning av det rättsliga ramverket, som säkerställer att medborgarna kan dra nytta av kontinuerligt tillträde till verksamhet online, samt att företagen kan utveckla verksamhet under villkor som möjliggör rättvis konkurrens. Dessutom välkomnas kommissionens initiativ att använda recast-metoden (omarbetning), som är ett mycket adekvat instrument inom ramen för Refit, ett instrument som tyvärr sällan används av kommissionen.

3.2.2

EESK vill framföra gratulationer till kommissionen för dess formella korrigering av den svåra uppgiften som omarbetningen (recasting) innebär. Uppgiften har utförts i enlighet med samtliga formella regler. Kommittén beklagar endast att kommissionen inte tillämpar förfarandet med simultan publicering av en ”ren” och lättläst version, ett förslag som EESK lagt fram vid flera tillfällen.

3.2.3

EESK vill även ge sitt uttryckliga samtycke till det generella innehållet i de nya regler som introducerats i förslaget till ny lagstiftningsakt. EESK är enig med kommissionen i fråga om anpassningen av de rättsliga reglerna till andra av EU:s politikområden, oavsett om det gäller de specifika föreskrifterna inom sektorn eller principerna för konkurrensrätten och den horisontella lagstiftningen avseende konsumentskydd.

3.2.4

EESK bedömer dock att det valda alternativet – vilket inte är fullständigt motiverat – med ett direktiv som är så omfattande, så långtgående och där så många aspekter överlämnas till nationell lagstiftning, ur enkelhets- och rättssäkerhetssynpunkt skulle ha vunnit på om det föregicks av en ramförordning, som kan tillämpas direkt och på samma sätt i samtliga medlemsstater. Kommissionen har tidigare lagt fram ett sådant förslag, som omsattes i specifika direktiv för vissa av de sakfrågor som ingick, där diverse former av harmonisering tillämpades i enlighet med förhållandena på marknaden och sakfrågornas karaktär. Handläggningstiden (minst 18 månader), tiden för dess införlivande (minst två år) och tiden för dess genomförande innebär att det nya systemet inte kan träda i kraft före 2021/2022.

3.2.5

Å andra sidan har kommissionen valt att utelämna direktivet om integritet (ett förslag till förordning på detta område offentliggjordes den 10 januari 2017 [COM(2017) 10 final]), vars tema är ett av de mest centrala och viktigaste i paketet. Även om beslutet är förståeligt på grund av lagstiftningens tidsplan framstår detta som en svag punkt, vilket betyder att förslaget förlorat en av sina viktigaste hörnstenar för att säkerställa nätanvändarnas mest relevanta intressen. Anpassningen av de nuvarande föreskrifterna förläggs till en fjärran framtid och till ett odefinierat framtida instrument för integritet, vilket skapar ökade svårigheter vid införlivandet och genomförandet av åtgärdspaketet.

3.2.6

Det gäller även Europaparlamentets och rådets förordning om roaming i allmänna mobila kommunikationsnät i unionen, som har utelämnats (5), samt vissa aspekter av kommissionens meddelande ”Att främja delad användning av radiospektrumresurser på den inre marknaden”, som borde ha inkluderats i denna kodex (6).

3.2.7

Slutsatsen är alltså att förslaget inte motsvarar rådets uttryckliga önskan om ”en europeisk kod för rättigheter för användare av elektroniska kommunikationstjänster” vars syfte är att ”på EU-nivå skapa ett enkelt, användarvänligt verktyg som förenar alla rättigheter för användare av elektroniska kommunikationstjänster när det gäller IKT (informations- och kommunikationsteknik) och konsumentskydd” (7). Inte heller uppfylls den uttryckliga intentionen i den digitala agendan att senast 2011 ”utfärda en uppförandekod för EU-onlinerättigheter, som sammanfattar de befintliga digitala användarrättigheterna i EU på ett entydigt och lättillgängligt sätt” (8).

4.3.1

När det gäller syften vill EESK nämna samarbetet mellan nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som en relevant aspekt, liksom samarbetet mellan medlemsstaterna och Berec i dess förlängning, trots att den ”modell” som EESK förordar går i motsatt riktning, vilket framkommer i EESK:s yttrande om Berecs nya stadgar.

4.3.2

Det är särskilt viktigt att betona omformuleringen av nationella regleringsmyndigheters och andra behöriga myndigheters skyldigheter, liksom av Berec, som stadgas i artikel 3.2.

4.3.3

Det är också viktigt att medlemsstaterna ska samarbeta via gruppen för radiospektrumpolitik, inrättad genom kommissionens beslut 2002/622/EG, med varandra och med kommissionen, samt med Europaparlamentet och rådet på deras begäran, för att understödja den strategiska planeringen och samordningen av strategierna för radiospektrumpolitiken i unionen.