ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 112
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

60 årgången
10 april 2017

Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2017/C 112/01

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

1

 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2017/C 112/02

Mål C-555/14: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från du Juzgado de lo Contencioso-Administrativo no 6 de Murcia – Spanien) – IOS Finance EFC SA mot Servicio Murciano de Salud (Begäran om förhandsavgörande — Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner — Direktiv 2011/7/EU — Handelstransaktioner mellan privata företag och offentliga myndigheter — Nationell lagstiftning som för omedelbar indrivning av kapitalbeloppet kräver att borgenären avstår från dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader)

2

2017/C 112/03

Mål C-577/14 P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 – Brandconcern BV mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (Överklagande — EU-varumärke — Förordning (EG) nr 207/2009 — Artikel 51.2 — Ordmärket LAMBRETTA — Verkligt bruk av varumärket — Ansökan om upphävande — Delvist upphävande — Meddelande nr 2/12 från EUIPO:s verkställande direktör — Begränsning i tiden av rättsverkningarna av en dom från domstolen)

3

2017/C 112/04

Yttrande 3/15: Domstolens yttrande (stora avdelningen) av den 14 februari 2017 – Europeiska kommissionen (Yttrande enligt artikel 218.11 FEUF — Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp — Artikel 3 FEUF — Europeiska unionens exklusiva externa befogenhet — Artikel 207 FEUF — Gemensam handelspolitik — Handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter — Internationellt avtal som kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa — Direktiv 2001/29/EG — Artikel 5.3 b och 5.4 — Undantag och inskränkningar till förmån för personer med funktionsnedsättning)

3

2017/C 112/05

Mål C-90/15 P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 – Hansen & Rosenthal KG, H&R Wax Company Vertrieb GmbH mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — EU-marknaden för paraffinvax och den tyska marknaden för råparaffin — Fastställande av priser och uppdelning av marknaden — Bevis för överträdelsen — Obegränsad behörighet — Missuppfattning av bevisning — Motiveringsskyldighet — Förordning (EG) nr 1/2003 — Artikel 23.2 — Beräkning av bötesbeloppet — Legalitetsprincipen — 2006 års riktlinjer för beräkning av böter — Proportionalitetsprincipen)

4

2017/C 112/06

Mål C-94/15 P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 – Tudapetrol Mineralölerzeugnisse Nils Hansen KG mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Konkurrensbegränsande samverkan — EU-marknaden för paraffinvax och den tyska marknaden för råparaffin — Fastställande av priser och uppdelning av marknaden — Motiveringsskyldighet — Bevis för överträdelsen — Missuppfattning av bevisning)

4

2017/C 112/07

Mål C-95/15 P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 – H&R ChemPharm GmbH mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — EU-marknaden för paraffinvax och den tyska marknaden för råparaffin — Fastställande av priser och uppdelning av marknaden — Motiveringsskyldighet — Bevis för överträdelsen — Missuppfattning av bevisning — Förordning (EG) nr 1/2003 — Artikel 23.3 — Beräkning av bötesbeloppet — Legalitetsprincipen — 2006 års riktlinjer för beräkning av böter — Proportionalitetsprincipen)

5

2017/C 112/08

Mål C-219/15: Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Elisabeth Schmitt mot TÜV Rheinland LGA Products GmbH (Begäran om förhandsavgörande — Tillnärmning av lagstiftning — Industripolitik — Direktiv 93/42/EEG — Kontroll av medicintekniska produkters överensstämmelse — Anmält organ som utsetts av tillverkaren — Organets skyldigheter — Bröstimplantat med säkerhetsbrister — Tillverkning med användning av silikon — Det anmälda organets skadeståndsansvar)

5

2017/C 112/09

Mål C-317/15: Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 15 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – X mot Staatssecretaris van Financiën (Begäran om förhandsavgörande — Fri rörlighet för kapital — Artikel 64 FEUF — Kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller tillhandahållande av finansiella tjänster — Tillgångar på ett schweiziskt bankkonto — Beslut om efterbeskattning — Frist för efterbeskattning — Förlängning av fristen för efterbeskattning när tillgångar förvaras utanför hemvistmedlemsstaten)

6

2017/C 112/10

Mål C-499/15: Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Vilniaus miesto apylinkės teismas – Litauen) – W, V mot X (Begäran om förhandsavgörande — Civilrättsligt samarbete — Behörighet i mål om föräldraansvar — Förordning (EG) nr 2201/2003 — Artiklarna 8–15 — Domstols behörighet i fråga om underhållsskyldighet — Förordning (EG) nr 4/2009 — Artikel 3 d — Motstående avgöranden meddelade av domstolar i olika medlemsstater — Barn med hemvist i den medlemsstat där modern är bosatt — Befogenhet för domstolarna i den medlemsstat där fadern är bosatt att ändra ett av samma domstolar tidigare meddelat avgörande som vunnit laga kraft angående barnets hemvist, underhållsskyldighet och umgängesrätt — Föreligger inte)

7

2017/C 112/11

Mål C-503/15: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la mujer – Spanien) – Ramón Margarit Panicello mot Pilar Hernández Martínez (Begäran om förhandsavgörande — Artikel 267 FEUF — Kanslichef — Begreppet nationell domstol — Jurisdiktion av tvingande art — Utövande av dömande verksamhet — Oberoende — Domstolen saknar behörighet)

8

2017/C 112/12

Mål C-507/15: Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från rechtbank van Koophandel te Gent – Belgien) – Agro Foreign Trade & Agency Ltd mot Petersime NV (Begäran om förhandsavgörande — Självständiga handelsagenter — Direktiv 86/653/EEG — Samordning av medlemsstaternas lagstiftning — Belgisk lag om införlivande — Handelsagenturavtal — Huvudman som är etablerad i Belgien och en agent som är etablerad i Turkiet — Lagvalsklausul enligt vilken belgisk rätt ska vara tillämplig — Lag som inte kan tillämpas — Associeringsavtalet EEG-Turkiet — Förenlighet)

8

2017/C 112/13

Mål C-592/15: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales)(Civil Division) – Förenade kungariket) – Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs mot British Film Institute (Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Sjätte direktivet 77/388/EEG — Artikel 13 A.1 n — Undantag från skatteplikt för vissa tillhandahållanden av kulturella tjänster — Direkt effekt föreligger inte — Fastställande av vilka kulturella tjänster som är undantagna från skatteplikt — Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning)

9

2017/C 112/14

Mål C-641/15: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Handelsgericht Wien – Österrike) – Verwertungsgesellschaft Rundfunk GmbH mot Hettegger Hotel Edelweiss GmbH (Begäran om förhandsavgörande — Immateriella rättigheter — Direktiv 2006/115/EG — Artikel 8.3 — Ensamrätt för radio- och tv-företag — Återgivning för allmänheten — Platser till vilka allmänheten har tillträde mot erläggande av inträdesavgift — Återgivning av utsändningar via tv-apparater i hotellrum)

10

2017/C 112/15

Mål C-145/16: Domstolens dom (sjunde) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof Amsterdam – Nederländerna) – Aramex Nederland BV mot Inspecteur van de Belastingdienst/Douane (Begäran om förhandsavgörande — Förordning (EEG) nr 2658/87 — Tullunion och gemensam tulltaxa — Tullklassificering — Kombinerade nomenklaturen — Giltighet — Förordning (EU) nr 301/2012 — Nr 8703 och nr 8711 — Trehjuligt fordon med beteckningen Spyder)

10

2017/C 112/16

Mål C-578/16 PPU: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Vrhovno sodišče Republike Slovenije – Slovenien) – C. K., H. F., A. S. mot Republika Slovenija (Begäran om förhandsavgörande — Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Gränser, asyl och invandring — Dublinsystemet — Förordning (EU) nr 604/2013 — Artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Omänsklig eller förnedrande behandling — Överföring av en allvarligt sjuk asylsökande till den stat som är ansvarig för prövningen av ansökan — Avsaknad av allvarliga skäl att anta att det finns systematiska brister i den medlemsstaten — Skyldigheter som åvilar den medlemsstat som genomför överföringen)

11

2017/C 112/17

Mål C-28/16: Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 12 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Kúria – Ungern) – Magyar Villamos Művek Zrt. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatóság (Begäran om förhandsavgörande — Artikel 99 i domstolens rättegångsregler — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 2, 9, 26, 167, 168 och 173 — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Beskattningsbar person som bedriver såväl ekonomisk som icke-ekonomisk verksamhet — Holdingbolag som kostnadsfritt tillhandahållit sina dotterbolag tjänster)

12

2017/C 112/18

Mål C-280/16 P: Domstolens beslut av den 12 januari 2017 – Amrita Soc. coop. Arl m.fl. mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Artikel 181 i domstolens rättegångsregler — Växtskydd — Direktiv 2000/29/EG — Skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till och sprids inom Europeiska unionen — Genomförandebeslut (EU) 2015/789 — Åtgärder för att förhindra introduktion och spridning av Xylella fastidiosa (Wells och Raju) i unionen — Yrkande om ogiltigförklaring — Artikel 263 fjärde stycket FEUF — Regleringsakt — Genomförandeåtgärder — Personligen berörd)

13

2017/C 112/19

Mål C-137/16 P: Överklagande ingett den 7 mars 2016 av Juozas Edvardas Petraitis av det beslut som tribunalen (sjunde avdelning) meddelade den 18 december 2015 i mål T-460/15, Petraitis mot kommissionen

13

2017/C 112/20

Mål C-501/16: Överklagande ingett den 22 februari 2016 av Monster Energy Company av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den.14 juli 2016 i mål T-429/15, Monster Energy mot EUIPO – MAD CATZ INTERACTIVE (MAD CATZ)

14

2017/C 112/21

Mål C-502/16: Överklagande ingett den 22 september 2016 av Monster Energy Company av den dom som tribunalen (sjätte) meddelade den 14 juli 2016 i mål T-567/15, Monster Energy mot EUIPO – MAD CATZ INTERACTIVE (ÅTERGIVNING AV EN SVART FYRKANT MED FYRA VITA LINJER)

14

2017/C 112/22

Mål C-625/16 P: Överklagande ingett den 1 december 2016 av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 november 2016 i mål T-660/16, Anikó Pint mot Europeiska kommissionen

14

2017/C 112/23

Mål C-665/16: Begäran om förhandsavgörande framställd Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) den 22 december 2016 – Minister Finansów mot Gmina Wrocław

15

2017/C 112/24

Mål C-1/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte di Appello di Torino (Italien) den 2 januari 2017 – Petronas Lubricants Italy SpA mot Livio Guida

15

2017/C 112/25

Mål C-3/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 3 januari 2017 – Sporting Odds Limited mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Központi Irányítása

16

2017/C 112/26

Mål C-11/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Aue, Zweigstelle Stollberg (Tyskland) den 10 januari 2017 – Thomas Hübner mot LVM Lebensversicherungs AG

18

2017/C 112/27

Mål C-20/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Kammergericht Berlin (Tyskland) den 18 januari 2017 – Vincent Pierre Oberle

19

2017/C 112/28

Mål C-21/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší soud České republiky (Republiken Tjeckien) den 18 januari 2017 – Catlin Europe SE mot O. K. Trans Praha spol. s r. o.

19

2017/C 112/29

Mål C-24/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 18 januari 2017 – Österreichischer Gewerkschaftsbund, Gewerkschaft öffentlicher Dienst mot Republiken Österrike

20

2017/C 112/30

Mål C-31/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 23 januari 2017 – Sucrerie de Toury SA mot Ministre de l'économie et des finances

21

2017/C 112/31

Mål C-39/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 25 januari 2017 – Lubrizol France SAS mot Caisse nationale du Régime social des indépendants (RSI) participations extérieures

22

2017/C 112/32

Mål C-40/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) den 26 januari 2017 – Fashion ID GmbH & Co.KG mot Verbraucherzentrale NRW eV

22

2017/C 112/33

Mål C-47/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 1 februari 2017 – X mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

23

2017/C 112/34

Mål C-48/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 3 februari 2017 – X mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

24

2017/C 112/35

Mål C-49/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 1 februari 2017 – Koppers Denmark ApS mot Skatteministeriet

25

2017/C 112/36

Mål C-56/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 3 januari 2017 – Bahtiar Fathi mot Predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

26

2017/C 112/37

Mål C-59/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 3 februari 2017 – SCI Château du Grand Bois mot Établissement national des produits de l'agriculture et de la mer (FranceAgriMer)

27

2017/C 112/38

Mål C-64/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal da Relação do Porto (Portugal) den 7 februari 2017 – Saey Home & Garden NV/SA mot Lusavouga-Máquinas e Acessórios Industriais SA

28

2017/C 112/39

Mål C-67/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rayonen sad – Varna (Bulgarien) den 7 februari 2017 – Todor Iliev mot Blagovesta Ilieva

30

2017/C 112/40

Mål C-88/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Korkein oikeus (Finland) den 17 februari 2017 – Zurich Insurance PLC, Metso Minerals Oy mot Abnormal Load Services (International) Limited

30

2017/C 112/41

Mål C-349/15: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 23 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Castellón -Spanien) – Banco Popular Español SA mot Elena Lucaciu, Cristian Laurentiu Lucaciu

31

2017/C 112/42

Mål C-381/15: Beslut av domstolens ordförande av den 23 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Zamora – Spanien) – Javier Ángel Rodríguez Sánchez mot Caja España de Inversiones, Salamanca y Soria SAU (Banco CEISS)

31

2017/C 112/43

Mål C-34/16: Beslut av domstolens ordförande av den 23 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de Primera Instancia de Alicante – Spanien) – Manuel González Poyato, Ana Belén Tovar García mot Banco Popular Español SA

31

2017/C 112/44

Mål C-352/16: Beslut av domstolens ordförande av den 26 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Navarra – Spanien) – Instituto de Religiosas Oblatas del Santísimo Redentor mot Joaquín Taberna Carvajal

32

 

Tribunalen

2017/C 112/45

Mål T-40/15: Tribunalens dom av den 17 februari 2017 – ASPLA och Armando Álvarez mot Europeiska Unionen (Utomobligatoriskt skadeståndsansvar — Ansökans precisionsnivå — Preskription — Upptagande till sakprövning — Artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna — Skälig handläggningstid — Materiell skada — Räntor på det bötesbelopp som inte betalats — Kostnader för bankgaranti — Orsakssamband)

33

2017/C 112/46

Mål T-369/15: Tribunalens dom av den 17 februari 2017 – Hernández Zamora mot EUIPO – Rosen Tantau (Paloma) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Paloma — Det äldre EU-figurmärket Paloma — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 i förordning (EG) nr 207/2009)

34

2017/C 112/47

Mål T-441/15: Tribunalens dom av den 17 februari 2017 – European Dynamics Luxembourg m.fl. mot EMA (Skiljedomsklausul — Multipelt ramavtal i kaskad EMA/2012/10/ICT — Tillhandahållande av externa tjänster på området för datorprogram — Begäran om tillhandahållande av tjänst riktad till sökandena — Avslag på ansökan från de kandidater som sökandena föreslagit — Proportionalitet — Delvis omkvalificering av talan — Utomobligatoriskt ansvar)

34

2017/C 112/48

Mål T-596/15: Tribunalens beslut av den 17 februari 2017 – Batmore Capital mot EUIPO – Univers Poche (POCKETBOOK) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Internationell registrering som designerar Europeiska unionen — Figurvarumärket POCKETBOOK — De äldre nationella figurmärkena POCKET — Relativt avslagshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

35

2017/C 112/49

Mål T-142/16: Tribunalens beslut av den 9 februari 2017 – Dröge m.fl. mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Kommissionens viljeförklaring och två beslut som rör villkoren för tillträde till förhandlingsdokument rörande ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar mellan Europeiska unionen och Förenta staterna (TTIP) — Fråga huruvida medarbetare till ledamöter av nationella parlament har rätt till tillträde till vissa sekretessbelagda handlingar rörande TTIP-förhandlingarna — Rättsakter mot vilka talan inte kan väckas — Avvisning)

36

2017/C 112/50

Mål T-153/16: Tribunalens beslut av den 10 februari 2017 – Acerga mot rådet (Talan om ogiltigförklaring — Fiske — Bevarande av fiskeresurserna — Fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten — Sammanslutning — Villkoret personligen berörd ej uppfyllt — Rättsakt som medför genomförandeåtgärder)

36

2017/C 112/51

Mål T-593/16: Tribunalens beslut av den 7 februari 2017 – Stips mot kommissionen (Talan om skadestånd — Personalmål — Tillfälligt anställda — Avsaknad av ansökan i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna — Uppenbart att talan ska avvisas

37

2017/C 112/52

Mål T-598/16: Tribunalens beslut av den 13 februari 2017 – Pipiliagkas mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Personalmål — Tjänstemän — Tjänst — Omplacering i tjänstens intresse — Omplacering av sökanden — Verkställighet av en dom — Administrativt förfarande — Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas — Avvisning)

38

2017/C 112/53

Mål T-645/16 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 6 februari 2017 – Vorarlberger Landes- und Hypothekenbank mot Gemensamma resolutionsnämnden (Interimistiskt förfarande — Gemensamma resolutionsnämnden — Gemensam resolutionsfond — Förhandsbidrag — Ansökan om uppskov med verkställigheten — Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

38

2017/C 112/54

Mål T-55/17: Talan väckt den 30 januari 2017 – Healy mot kommissionen

39

2017/C 112/55

Mål T-56/17: Talan väckt den 27 januari 2017 – PO m.fl. mot Europeiska utrikestjänsten

39

2017/C 112/56

Mål T-71/17: Överklagande ingett den 26 januari 2017 – France.com mot EUIPO – France (FRANCE.com)

40

2017/C 112/57

Mål T-73/17: Talan väckt den 3 februari 2017 – RS mot kommissionen

41

2017/C 112/58

Mål T-79/17: Talan väckt den 6 februari 2017 – Schoonjans mot kommissionen

42

2017/C 112/59

Mål T-80/17: Överklagande ingett den 6 februari 2017 – Steiniger mot EUIPO – ista Deutschland (IST)

43

2017/C 112/60

Mål T-89/17: Överklagande ingett den 7 februari 2017 – Erwin Müller mot EUIPO – Novus Tablet Technology Finland (NOVUS)

43

2017/C 112/61

Mål T-94/17: Överklagande ingett den 13 februari 2017 – ACTC mot EUIPO – Taiga (tigha)

44

2017/C 112/62

Mål T-95/17: Överklagande ingett den 13 februari 2017 – King.com mot EUIPO TeamLava (bildskärmar och ikoner)

45

2017/C 112/63

Mål T-96/17: Överklagande ingett den 13 februari 2017 – King.com mot EUIPO – TeamLava (animerade ikoner)

45

2017/C 112/64

Mål T-97/17: Överklagande ingett den 16 februari 2017 – Franmax mot EUIPO – R. Seelig & Hille (her- bea)

46

2017/C 112/65

Mål T-105/17: Talan väckt den 17 februari 2017 – HSBC Holdings m.fl. mot kommissionen

46

2017/C 112/66

Mål T-106/17: Talan väckt den 17 februari 2017 – JPMorgan Chase m.fl. mot kommissionen

47

2017/C 112/67

Mål T-125/17: Talan väckt den 28 februari 2017 – BASF Grenzach mot Echa

48

2017/C 112/68

Mål T-267/16: Tribunalens beslut av den 10 februari 2017 – Tarmac Trading mot kommissionen

50

2017/C 112/69

Mål T-349/16: Tribunalens beslut av den 3 februari 2017 – Bank Saderat Iran mot rådet

50

2017/C 112/70

Mål T-596/16: Tribunalens beslut av den 14 februari 2017 – HP mot kommissionen och eu-LISA

50

2017/C 112/71

Mål T-635/16: Tribunalens beslut av den 9 februari 2017 – IPA mot kommissionen

51

2017/C 112/72

Mål T-908/16: Tribunalens beslut av den 7 februari 2017 – Starbucks (HK) mot EUIPO – Now Wireless (nowwireless)

51

SV

 

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/1

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2017/C 112/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 104, 3.4.2017

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 95, 27.3.2017

EUT C 86, 20.3.2017

EUT C 78, 13.3.2017

EUT C 70, 6.3.2017

EUT C 63, 27.2.2017

EUT C 53, 20.2.2017

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/2

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från du Juzgado de lo Contencioso-Administrativo no 6 de Murcia – Spanien) – IOS Finance EFC SA mot Servicio Murciano de Salud

(Mål C-555/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner - Direktiv 2011/7/EU - Handelstransaktioner mellan privata företag och offentliga myndigheter - Nationell lagstiftning som för omedelbar indrivning av kapitalbeloppet kräver att borgenären avstår från dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader))

(2017/C 112/02)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Contencioso-Administrativo no6 de Murcia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IOS Finance EFC SA

Motpart: Servicio Murciano de Salud

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, särskilt artikel 7.2 och 7.3 i detta, ska tolkas så, att direktivet inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den i det nationella målet, enligt vilken borgenären får avstå från att kräva dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader i utbyte mot omedelbar betalning av kapitalbelopp som förfallit till betalning, under förutsättning att avståendet har skett frivilligt, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

(1)  EUT C 56, 16.2.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/3

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 – Brandconcern BV mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-577/14 P) (1)

((Överklagande - EU-varumärke - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 51.2 - Ordmärket LAMBRETTA - Verkligt bruk av varumärket - Ansökan om upphävande - Delvist upphävande - Meddelande nr 2/12 från EUIPO:s verkställande direktör - Begränsning i tiden av rättsverkningarna av en dom från domstolen))

(2017/C 112/03)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Brandconcern BV (ombud: A. von Mühlendahl och H. Hartwig, Rechtsanwälte, G. Casucci, N. Ferretti och C. Galli, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo), Scooters India Ltd (ombud: C. Wolfe, Solicitor, samt B. Brandreth och A. Edwards-Stuart, Barristers)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Brandconcern BV ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 89, 16.3.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/3

Domstolens yttrande (stora avdelningen) av den 14 februari 2017 – Europeiska kommissionen

(Yttrande 3/15) (1)

((Yttrande enligt artikel 218.11 FEUF - Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp - Artikel 3 FEUF - Europeiska unionens exklusiva externa befogenhet - Artikel 207 FEUF - Gemensam handelspolitik - Handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter - Internationellt avtal som kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa - Direktiv 2001/29/EG - Artikel 5.3 b och 5.4 - Undantag och inskränkningar till förmån för personer med funktionsnedsättning))

(2017/C 112/04)

Rättegångsspråk: samtliga officiella språk

Sökande

Europeiska kommissionen (ombud: B. Hartmann, F. Castillo de la Torre och J. Samnadda)

Yttrande

Ingåendet av Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp omfattas av Europeiska unionens exklusiva befogenhet.

(1)  EUT C 311, 21.9.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 – Hansen & Rosenthal KG, H&R Wax Company Vertrieb GmbH mot Europeiska kommissionen

(Mål C-90/15 P) (1)

((Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - EU-marknaden för paraffinvax och den tyska marknaden för råparaffin - Fastställande av priser och uppdelning av marknaden - Bevis för överträdelsen - Obegränsad behörighet - Missuppfattning av bevisning - Motiveringsskyldighet - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 23.2 - Beräkning av bötesbeloppet - Legalitetsprincipen - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter - Proportionalitetsprincipen))

(2017/C 112/05)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Hansen & Rosenthal KG, H&R Wax Company Vertrieb GmbH (ombud: J. Schulte, M. Dallmann och K. Künstner, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: R. Sauer, C. Vollrath och L. Wildpanner, biträdda av A. Böhlke, Rechtsanwalt)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Hansen & Rosenthal KG och H&R Wax Company Vertrieb GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 146, 4.5.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 – Tudapetrol Mineralölerzeugnisse Nils Hansen KG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-94/15 P) (1)

((Överklagande - Konkurrensbegränsande samverkan - EU-marknaden för paraffinvax och den tyska marknaden för råparaffin - Fastställande av priser och uppdelning av marknaden - Motiveringsskyldighet - Bevis för överträdelsen - Missuppfattning av bevisning))

(2017/C 112/06)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Tudapetrol Mineralölerzeugnisse Nils Hansen KG (ombud: advokaterna U. Itzen och J. Ziebarth)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: R. Sauer, C. Vollrath, L. Wildpanner och advokaten A. Böhlke)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Tudapetrol Mineralölerzeugnisse Nils Hansen KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 127, 20.4.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/5

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 – H&R ChemPharm GmbH mot Europeiska kommissionen

(Mål C-95/15 P) (1)

((Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - EU-marknaden för paraffinvax och den tyska marknaden för råparaffin - Fastställande av priser och uppdelning av marknaden - Motiveringsskyldighet - Bevis för överträdelsen - Missuppfattning av bevisning - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 23.3 - Beräkning av bötesbeloppet - Legalitetsprincipen - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter - Proportionalitetsprincipen))

(2017/C 112/07)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: H&R ChemPharm GmbH (ombud: M. Klusmann, Rechtsanwalt, och S. Thomas, Professor)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: R. Sauer, C. Vollrath och L. Wildpanner, biträdda av A. Böhlke, Rechtsanwalt)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

H&R ChemPharm GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 138, 27.4.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/5

Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Elisabeth Schmitt mot TÜV Rheinland LGA Products GmbH

(Mål C-219/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Industripolitik - Direktiv 93/42/EEG - Kontroll av medicintekniska produkters överensstämmelse - Anmält organ som utsetts av tillverkaren - Organets skyldigheter - Bröstimplantat med säkerhetsbrister - Tillverkning med användning av silikon - Det anmälda organets skadeståndsansvar))

(2017/C 112/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Elisabeth Schmitt

Motpart: TÜV Rheinland LGA Products GmbH

Domslut

1)

Bestämmelserna i bilaga 2 till rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003, jämförda med artiklarna 11.1, 11.10 och 16.6 i direktivet, ska tolkas så, att det anmälda organet inte har en generell skyldighet att göra besök utan förvarning, kontrollera produkterna och/eller granska tillverkarens affärshandlingar. Om det emellertid finns indikationer på att en medicinteknisk produkt eventuellt inte uppfyller kraven i direktiv 93/42, i dess lydelse enligt förordning nr 1882/2003, ska det anmälda organet vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter i artikel 16.6 i direktivet och i punkterna 3.2, 3.3, 4.1–4.3 och 5.1 i bilaga 2 till direktivet.

2)

Direktiv 93/42, i dess lydelse enligt förordning nr 1882/2003, ska tolkas så, att det anmälda organets tillsyn i förfarandet för EG-försäkran om överensstämmelse avser att skydda slutanvändaren av medicintekniska produkter. De villkor, varigenom organets vårdslösa åsidosättande av de skyldigheter det åläggs enligt direktivet i detta förfarande kan föranleda skadeståndsansvar för organet gentemot dessa slutanvändare, omfattas av nationell rätt, med förbehåll för att likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen iakttas.

(1)  EUT C 279, 24.8.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/6

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 15 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – X mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-317/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för kapital - Artikel 64 FEUF - Kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller tillhandahållande av finansiella tjänster - Tillgångar på ett schweiziskt bankkonto - Beslut om efterbeskattning - Frist för efterbeskattning - Förlängning av fristen för efterbeskattning när tillgångar förvaras utanför hemvistmedlemsstaten))

(2017/C 112/09)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Domslut

1)

Artikel 64.1 FEUF ska tolkas så, att den är tillämplig på en nationell lagstiftning, i vilken det föreskrivs en restriktion för de kapitalrörelser som anges i denna bestämmelse, såsom den förlängda frist för efterbeskattning som är aktuell i det nationella målet, även när denna restriktion även gäller i situationer som inte rör direktinvesteringar, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader.

2)

Det förhållandet att en person med hemvist i en medlemsstat öppnar ett värdepapperskonto hos en bank utanför unionen, såsom den i det nationella målet, omfattas av begreppet kapitalrörelser som gäller tillhandahållande av finansiella tjänster, i den mening som avses i artikel 64.1 FEUF.

3)

Den möjlighet medlemsstaterna har enligt artikel 64.1 FEUF att tillämpa restriktioner för kapitalrörelser som gäller tillhandahållande av finansiella tjänster gäller även sådana restriktioner som, såsom den förlängda tidsfristen för efterbeskattning som är aktuell i det nationella målet, inte riktar sig till tjänsteleverantören och inte heller rör vare sig villkoren eller metoderna för tillhandahållandet av tjänsterna.

(1)  EUT C 311, 21.9.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/7

Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Vilniaus miesto apylinkės teismas – Litauen) – W, V mot X

(Mål C-499/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Behörighet i mål om föräldraansvar - Förordning (EG) nr 2201/2003 - Artiklarna 8–15 - Domstols behörighet i fråga om underhållsskyldighet - Förordning (EG) nr 4/2009 - Artikel 3 d - Motstående avgöranden meddelade av domstolar i olika medlemsstater - Barn med hemvist i den medlemsstat där modern är bosatt - Befogenhet för domstolarna i den medlemsstat där fadern är bosatt att ändra ett av samma domstolar tidigare meddelat avgörande som vunnit laga kraft angående barnets hemvist, underhållsskyldighet och umgängesrätt - Föreligger inte))

(2017/C 112/10)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Vilniaus miesto apylinkės teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: W, V

Svarande: X

Domslut

Artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 och artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet ska tolkas så, att i ett mål som det vid den nationella domstolen är domstolarna i den medlemsstat som har meddelat en dom som vunnit laga kraft angående föräldraansvar och underhållsskyldighet, vad avser ett minderårigt barn, inte längre behöriga vad gäller en ansökan om att föreskrifterna i denna dom ska ändras, om barnet har sin hemvist i en annan medlemsstat. Det är domstolarna i den sistnämnda medlemsstaten som är behöriga att pröva denna ansökan.

(1)  EUT C 414, 14.12.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/8

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la mujer – Spanien) – Ramón Margarit Panicello mot Pilar Hernández Martínez

(Mål C-503/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 267 FEUF - Kanslichef - Begreppet ”nationell domstol” - Jurisdiktion av tvingande art - Utövande av dömande verksamhet - Oberoende - Domstolen saknar behörighet))

(2017/C 112/11)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Ramón Margarit Panicello

Svarande: Pilar Hernández Martínez

Domslut

Europeiska unionens domstol är inte behörig att besvara de frågor som ställts av Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa (kanslichefen vid domstolen med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor i Terrassa, Spanien).

(1)  EUT C 414, 14.12.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/8

Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från rechtbank van Koophandel te Gent – Belgien) – Agro Foreign Trade & Agency Ltd mot Petersime NV

(Mål C-507/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Självständiga handelsagenter - Direktiv 86/653/EEG - Samordning av medlemsstaternas lagstiftning - Belgisk lag om införlivande - Handelsagenturavtal - Huvudman som är etablerad i Belgien och en agent som är etablerad i Turkiet - Lagvalsklausul enligt vilken belgisk rätt ska vara tillämplig - Lag som inte kan tillämpas - Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Förenlighet))

(2017/C 112/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van Koophandel te Gent

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Agro Foreign Trade & Agency Ltd

Svarande: Petersime NV

Domslut

Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter och avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, vilket undertecknades i Ankara den 12 september 1963 av Republiken Turkiet, å ena sidan, och av medlemsstaterna i EEG och gemenskapen, å andra sidan, och vilket ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser genom vilka detta direktiv införlivas med den berörda medlemsstatens rättsordning, som utesluter handelsagenturavtal från bestämmelsernas tillämpningsområde i fall där handelsagenten är etablerad i Turkiet och där bedriver den verksamhet som följer av detta avtal samt huvudmannen är etablerad i nämnda medlemsstat, vilket medför att handelsagenten inte kan göra gällande de rättigheter som handelsagenter garanteras genom nämnda direktiv när ett sådant handelsagenturavtal upphör.

(1)  EUT C 414, 14.12.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales)(Civil Division) – Förenade kungariket) – Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs mot British Film Institute

(Mål C-592/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Sjätte direktivet 77/388/EEG - Artikel 13 A.1 n - Undantag från skatteplikt för vissa tillhandahållanden av kulturella tjänster - Direkt effekt föreligger inte - Fastställande av vilka kulturella tjänster som är undantagna från skatteplikt - Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning))

(2017/C 112/13)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs

Motpart: British Film Institute

Domslut

Artikel 13 A.1 n i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, vilken som föreskriver undantag för ”vissa tillhandahållanden av kulturella tjänster”, ska tolkas så, att denna bestämmelse inte har direkt effekt, vilket innebär att bestämmelsen inte, utan införlivande, direkt kan åberopas av ett offentligrättsligt organ eller ett annat kulturellt organ som är erkänt av medlemsstaten i fråga och som tillhandahåller kulturella tjänster.

(1)  EUT C 27, 25.1.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/10

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Handelsgericht Wien – Österrike) – Verwertungsgesellschaft Rundfunk GmbH mot Hettegger Hotel Edelweiss GmbH

(Mål C-641/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Immateriella rättigheter - Direktiv 2006/115/EG - Artikel 8.3 - Ensamrätt för radio- och tv-företag - Återgivning för allmänheten - Platser till vilka allmänheten har tillträde mot erläggande av inträdesavgift - Återgivning av utsändningar via tv-apparater i hotellrum))

(2017/C 112/14)

Rättegångsspråk:tyska

Hänskjutande domstol

Handelsgericht Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Verwertungsgesellschaft Rundfunk GmbH

Motpart: Hettegger Hotel Edelweiss GmbH

Domslut

Artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter ska tolkas så, att återgivning av radio- och tv-utsändningar via tv-apparater i hotellrum inte utgör en återgivning som sker på en plats till vilken allmänheten har tillträde mot erläggande av inträdesavgift.

(1)  EUT C 90, 7.3.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/10

Domstolens dom (sjunde) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof Amsterdam – Nederländerna) – Aramex Nederland BV mot Inspecteur van de Belastingdienst/Douane

(Mål C-145/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EEG) nr 2658/87 - Tullunion och gemensam tulltaxa - Tullklassificering - Kombinerade nomenklaturen - Giltighet - Förordning (EU) nr 301/2012 - Nr 8703 och nr 8711 - Trehjuligt fordon med beteckningen ”Spyder”))

(2017/C 112/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof Amsterdam

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Aramex Nederland BV

Motpart: Inspecteur van de Belastingdienst/Douane

Domslut

Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EG) nr 927/2012 av den 9 oktober 2012, ska tolkas så, att ett trehjuligt fordon – såsom det som är aktuellt i det nationella målet och som är utrustat med däck tillverkade för trehjuliga motorcyklar men liknar däck tillverkade för bilar – som manövreras med ett styre och är försett med ett styrsystem som baseras på Ackermanprincipen, omfattas av nr 8703 i nomenklaturen.

(1)  EUT C 200, 6.6. 2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/11

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Vrhovno sodišče Republike Slovenije – Slovenien) – C. K., H. F., A. S. mot Republika Slovenija

(Mål C-578/16 PPU) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Gränser, asyl och invandring - Dublinsystemet - Förordning (EU) nr 604/2013 - Artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Omänsklig eller förnedrande behandling - Överföring av en allvarligt sjuk asylsökande till den stat som är ansvarig för prövningen av ansökan - Avsaknad av allvarliga skäl att anta att det finns systematiska brister i den medlemsstaten - Skyldigheter som åvilar den medlemsstat som genomför överföringen))

(2017/C 112/16)

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Vrhovno sodišče Republike Slovenije

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: C. K., H. F., A. S.

Motpart: Republika Slovenija

Domslut

1)

Artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat ska tolkas så, att frågan om en medlemsstats tillämpning av ”klausulen om diskretionär bedömning” i denna bestämmelse inte enbart omfattas av den nationella lagstiftningen och den tolkning av lagstiftningen som författningsdomstolen i den medlemsstaten gör, utan det är en fråga om tolkning av unionsrätten i den mening som avses i artikel 267 FEUF.

2)

Artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så,

—

att även när det inte finns några allvarliga skäl att anta att det föreligger systematiska brister i den medlemsstat som är ansvarig för prövningen av asylansökan, får en överföring av en asylsökande inom ramen för förordning nr 604/2013 endast genomföras under sådana förhållanden där det framgår att överföringen inte medför någon verklig och konstaterad risk för att den berörda personen utsätts för omänsklig och förnedrande behandling i den mening som avses i den artikeln,

—

under sådana förhållanden där överföringen av en asylsökande som lider av en särskilt allvarlig psykisk eller fysisk sjukdom medför en verklig och konstaterad risk för en avsevärd och irreversibel försämring av den berörda personens hälsotillstånd, utgör överföringen en omänsklig och förnedrande behandling i den mening som avses i denna artikel,

—

det ankommer på myndigheterna i den överförande medlemsstaten och i förekommande fall på domstolarna i den staten, att undanröja varje allvarligt tvivel angående överföringens inverkan på den berörda personens hälsotillstånd genom att vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att överföringen ska äga rum under förhållanden som på ett lämpligt sätt och i tillräcklig mån garanterar den aktuella personens hälsotillstånd. För det fall vidtagandet av nämnda försiktighetsåtgärder, med hänsyn till den asylsökandes särskilt allvarliga hälsotillstånd, inte utgör en tillräcklig åtgärd för att garantera att överföringen inte medför en verklig risk för en avsevärd och irreversibel försämring av vederbörandes hälsotillstånd, ankommer det på myndigheterna i den berörda medlemsstaten att skjuta upp överföringen av den berörda personen under den tid som dennes tillstånd inte medger en sådan överföring,

—

om det i förekommande fall skulle visa sig att den asylsökandes hälsotillstånd inte förväntas förbättras på kort sikt, eller om uppskjutandet under en lång tid av förfarandet riskerar att förvärra den berörda personens tillstånd, kan den anmodande medlemsstaten välja att själv pröva vederbörandes ansökan med tillämpning av ”klausulen om diskretionär bedömning” i artikel 17.1 i förordning nr 604/2013.

Artikel 17.1 i förordning nr 604/2013 kan, mot bakgrund av artikel 4 i stadgan, inte tolkas som att den, under sådana förhållanden som råder i det nationella målet, innebär en skyldighet för den medlemsstaten att tillämpa nämnda klausul.

(1)  EUT C 22, 23.1.2017.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/12

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 12 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Kúria – Ungern) – Magyar Villamos Művek Zrt. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatóság

(Mål C-28/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 2, 9, 26, 167, 168 och 173 - Avdrag för ingående mervärdesskatt - Beskattningsbar person som bedriver såväl ekonomisk som icke-ekonomisk verksamhet - Holdingbolag som kostnadsfritt tillhandahållit sina dotterbolag tjänster))

(2017/C 112/17)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Magyar Villamos Művek Zrt.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatóság

Avgörande

Artiklarna 2, 9, 26, 167, 168 och 173 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att eftersom deltagandet av ett holdingbolag, som det i det nationella målet, i sina dotterbolags förvaltning – när det inte har fakturerat dotterbolagen vare sig för de tjänster det förvärvat i hela koncernens intresse och i vissa av dess dotterbolags intressen eller för den mervärdesskatt som är hänförlig till dessa tjänster – inte är en ekonomisk verksamhet i den mening som avses i detta direktiv, har ett sådant holdingbolag inte rätt till avdrag för den ingående mervärdesskatt som betalats för dessa tjänster, i den mån dessa tjänster avser transaktioner som inte omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.

(1)  EUT C 156, 2.5.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/13

Domstolens beslut av den 12 januari 2017 – Amrita Soc. coop. Arl m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-280/16 P) (1)

((Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Växtskydd - Direktiv 2000/29/EG - Skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till och sprids inom Europeiska unionen - Genomförandebeslut (EU) 2015/789 - Åtgärder för att förhindra introduktion och spridning av Xylella fastidiosa (Wells och Raju) i unionen - Yrkande om ogiltigförklaring - Artikel 263 fjärde stycket FEUF - Regleringsakt - Genomförandeåtgärder - Personligen berörd))

(2017/C 112/18)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Amrita Soc. coop. arl, Cesi Marta, Comune Agricola Lunella Soc. mutua coop. arl, Rollo Olga, Borrello Claudia, Società agricola Merico Maria Rosa di Consiglia, Marta e Vito Lisi, Marzo Luigi, Stasi Anna Maria, Azienda Agricola Crie di Miggiano Gianluigi, Castriota Maria Grazia, Azienda Agricola di Canioni Fiorella, Azienda Agricola Spirdo ss agr., Impresa Agricola Stefania Stamerra, Azienda Agricola Clemente Pezzuto di Pezzuto Francesco, Simone Cosimo Antonio, Masseria Alti Pareti Soc. agr. arl (ombud: advokaterna L. Paccione och V. Stamerra)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: F. Moro och I. Galindo Martín)

Avgörande

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Amrita Soc. coop. arl, Dei Agre di Cesi Marta, Comune agricola Lunella Soc. mutua coop. arl, Azienda agricola Rollo Olga, Azienda agricola Borrello Claudia, Società agricola Merico Maria Rosa SNC, Azienda agricola di Marzo Luigi, Azienda agricola Stasi Anna Maria, Azienda agricola Crie di Miggiano Gianluigi, Azienda agricola di Castriota Maria Grazia, Azienda agricola di Cagnoni Fiorella, Azienda agricola Spirdo ss agr., Impresa Agricola Stamerra Stefania, Azienda agricola Clemente Pezzuto di Pezzuto Francesco, Azienda agricola di Simone Cosimo Antonio och Masseria Alti Pareti Soc. agr. arl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 260, 18.7.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/13

Överklagande ingett den 7 mars 2016 av Juozas Edvardas Petraitis av det beslut som tribunalen (sjunde avdelning) meddelade den 18 december 2015 i mål T-460/15, Petraitis mot kommissionen

(Mål C-137/16 P)

(2017/C 112/19)

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Klagande: Juozas Edvardas Petraitis (ombud: T. Veščiūnas, advocatas)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Genom beslut av den 24 november 2016 avvisade domstolen (tionde avdelningen) överklagandet och förpliktade Juozas Edvardas Petraitis att bära sina rättegångskostnader.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/14

Överklagande ingett den 22 februari 2016 av Monster Energy Company av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den.14 juli 2016 i mål T-429/15, Monster Energy mot EUIPO – MAD CATZ INTERACTIVE (MAD CATZ)

(Mål C-501/16)

(2017/C 112/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Monster Energy Company (ombud: P. Brownlow, Solicitor)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Genom beslut av den 16 februari 2027 fann domstolen (nionde avdelningen) att överklagandet skulle avvisas, då det inte kunde prövas i sak.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/14

Överklagande ingett den 22 september 2016 av Monster Energy Company av den dom som tribunalen (sjätte) meddelade den 14 juli 2016 i mål T-567/15, Monster Energy mot EUIPO – MAD CATZ INTERACTIVE (ÅTERGIVNING AV EN SVART FYRKANT MED FYRA VITA LINJER)

(Mål C-502/16)

(2017/C 112/21)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Monster Energy Company (ombud: P. Brownlow, Solicitor)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Genom beslut av den 16 februari 2027 fann domstolen (nionde avdelningen) att överklagandet skulle avvisas, då det inte kunde prövas i sak.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/14

Överklagande ingett den 1 december 2016 av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 november 2016 i mål T-660/16, Anikó Pint mot Europeiska kommissionen

(Mål C-625/16 P)

(2017/C 112/22)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Anikó Pint (ombud: advokaten D. Lazar)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Europeiska unionens domstol (åttonde avdelningen) har genom beslut av den 2 mars 2017 ogillat överklagandet och fastställt att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/15

Begäran om förhandsavgörande framställd Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) den 22 december 2016 – Minister Finansów mot Gmina Wrocław

(Mål C-665/16)

(2017/C 112/23)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Minister Finansów

Motpart: Gmina Wrocław

Tolkningsfrågor

Utgör överföring, i enlighet med lagstiftning, av äganderätten till fast egendom från Gmina (kommunen) till staten mot ersättning, i en sådan situation där det av en bestämmelse i nationell lagstiftning framgår att den fasta egendomen fortfarande förvaltas av Prezydent gminy (kommundirektören) (nedan kallad Prezydent gminy) som företräder staten och som samtidigt är det verkställande organet i kommunen, en transaktion som omfattas av mervärdesskatt i den mening som avses i artikel 14.2 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1)?

Har det för svaret på ovannämnda fråga betydelse om huruvida den ersättning som betalas till kommunen är av verklig karaktär eller om den enbart är en intern överföring inom ramen för kommunens budget?

(1)  EUT L 347, s. 1

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte di Appello di Torino (Italien) den 2 januari 2017 – Petronas Lubricants Italy SpA mot Livio Guida

(Mål C-1/17)

(2017/C 112/24)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte di Appello di Torino

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Petronas Lubricants Italy SpA

Motpart: Livio Guida

Tolkningsfrågor

1)

Får en arbetsgivare som har hemvist i en medlemsstat och mot vilken talan har väckts av en före detta anställd vid domstolen i den medlemsstat där arbetsgivaren har hemvist (i den mening som avses i artikel 19 i förordning nr 44/2001) med stöd av artikel 20.2 i förordningen väcka genkäromål mot arbetstagaren vid den domstol där huvudkäromålet är anhängigt?

2)

För det fall den första frågan besvaras jakande, har då den domstol vid vilken huvudkäromålet är anhängigt behörighet enligt artikel 20.2 i förordning nr 44/2001 även i det fall det genkäromål som har väckts av arbetsgivaren gäller en fordran som ursprungligen inte tillhörde arbetsgivaren utan en annan person (som vid samma tidpunkt är arbetsgivare till samma arbetstagare i kraft av ett parallellt anställningsavtal) och genkäromålet grundar sig på ett avtal om överlåtelse av fordran som ingicks mellan arbetsgivaren och den ursprungliga innehavaren av fordran efter det datum då arbetstagaren anhängiggjorde huvudkäromålet?

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 3 januari 2017 – Sporting Odds Limited mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Központi Irányítása

(Mål C-3/17)

(2017/C 112/25)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Sporting Odds Limited

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Központi Irányítása

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat FEUF), förbudet mot diskriminering och kravet att medlemsstaterna ska begränsa hasardspelsverksamhet på ett sammanhängande och systematiskt sätt – ett mål som medlemsstaten främst motiverar med att den vill bekämpa spelberoende och skydda konsumenterna – tolkas så att statens nationella monopol på onlinebaserad och landbaserad sportvadhållning och vadhållning på hästar, är oförenligt med dessa bestämmelser, om de privata tjänsteleverantörerna i den medlemsstaten i övrigt, efter den omorganisation av marknaden som genomförts där, får anordna andra onlinebaserade och landbaserade hasardspel (kasinospel, kortspel, spelautomater, kasinospel online, kortspel online), vid landbaserade kasinon som erhållit koncessioner, vilka i sin tur medför en betydande risk för spelberoende?

2)

Ska artikel 56 FEUF, förbudet mot diskriminering och kravet att medlemsstaterna ska begränsa hasardspelsverksamhet på ett sammanhängande och systematiskt sätt, tolkas så att den artikeln och det kravet åsidosätts om det slås fast att omorganiseringen av marknadens utformning i den medlemsstaten, som motiverats med att man vill bekämpa spelberoende och skydda konsumenterna, i själva verket får till följd att eller tar sig uttryck i en successiv ökning av antalet kasinon, den årliga skatten på hasardspel vid kasinon, statens budgeterade inkomster från koncessionsavgifter för kasinon, den mängd spelmarker som spelarna köper samt det penningbelopp som krävs för att få rätt att spela på spelautomater?

3)

Ska artikel 56 FEUF, förbudet mot diskriminering och kravet att medlemsstaterna ska begränsa hasardspelsverksamhet på ett sammanhängande och systematiskt sätt, tolkas så att den artikeln och det kravet åsidosätts om det slås fast att införandet av ett statligt nationellt monopol och möjligheten för privata tjänsteleverantörer att med tillstånd anordna hasardspel, vilka främst motiveras med att man vill bekämpa spelberoende och skydda konsumenterna, dessutom inom ramen för den ekonomiska politiken har som mål att få ökade nettoinkomster från spel och uppnå en ovanligt hög avkastningsnivå på kasinomarknaden på kortast möjliga tid, i syfte att finansiera andra offentliga utgifter och statliga allmännyttiga tjänster?

4)

Ska artikel 56 FEUF, förbudet mot diskriminering och kravet att medlemsstaterna ska begränsa hasardspelsverksamhet på ett sammanhängande och systematiskt sätt, tolkas så att den artikeln och det kravet åsidosätts och tjänsteleverantörer på ett omotiverat sätt behandlas olika, om det slås fast att medlemsstaten, med åberopande av samma hänsyn till allmän ordning, förbehåller det statliga nationella monopolet vissa onlinebaserade hasardspelstjänster samtidigt som den tillåter tillgång till andra hasardspelstjänster genom att tilldela ett växande antal koncessioner?

5)

Ska artikel 56 FEUF och förbudet mot diskriminering tolkas så att de utgör hinder för att endast tjänsteleverantörer som förfogar över landbaserade kasinon (med koncession) på ungerskt territorium kan erhålla tillstånd för att tillhandahålla onlinebaserade kasinospel, vilket får till följd att tjänsteleverantörer som inte förfogar över ett landbaserat kasino på ungerskt territorium (däribland tjänsteleverantörer som förfogar över ett landbaserat kasino i en annan medlemsstat) inte kan få tillstånd för att tillhandahålla onlinebaserade kasinospel?

6)

Ska artikel 56 FEUF och förbudet mot diskriminering tolkas så att de utgör hinder för att medlemsstaten, genom att eventuellt inleda ett anbudsförfarande för tilldelning av koncessioner för landbaserade kasinon och genom att ge möjlighet för en hasardspelsaktör vars tillförlitlighet har styrkts att lämna ett anbud för att tilldelas en koncession för ett landbaserat kasino, säkerställer att det finns en teoretisk möjlighet för varje tjänsteleverantör som uppfyller de lagstadgade kraven – även en leverantör som är etablerad i en annan medlemsstat – att tilldelas koncessionen för att driva ett landbaserat kasino och, när den väl tilldelats, erhålla tillstånd för att driva ett onlinekasino, men där medlemsstaten i fråga i själva verket inte inleder något offentligt och öppet anbudsförfarande för att tilldela koncessioner och tjänsteleverantören i praktiken inte heller har någon möjlighet att lämna ett anbud, och myndigheterna i medlemsstaten trots detta slår fast att tjänsteleverantören har handlat rättsstridigt genom att denne har tillhandahållit tjänsten utan tillstånd och därför ålägger denne en administrativ påföljd?

7)

Ska artikel 56 FEUF, förbudet mot diskriminering och kravet att tillståndsförfarandet ska vara öppet, objektivt och offentligt, tolkas så att de utgör hinder för att medlemsstaten utformar ett system för tilldelning av koncessioner för vissa hasardspelstjänster samtidigt som det organ som fattar beslut om koncessionerna i stället för att inleda ett anbudsförfarande för att tilldela koncessionerna, får ingå avtal om koncession med vissa personer som anses vara hasardspelsaktörer vars tillförlitlighet har styrkts, i stället för att inleda ett anbudsförfarande och ge alla tjänsteleverantörer möjlighet att delta i detta förfarande på lika villkor?

8)

Om fråga 7 ska besvaras nekande och det får föreskrivas flera olika förfaranden i medlemsstaten i fråga för att tilldela samma koncession, ska medlemsstaten då, med tillämpning av artikel 56 FEUF, säkerställa att dessa förfaranden är likvärdiga för att unionens bestämmelser om grundläggande friheter ska få ändamålsenlig verkan, med beaktande av kravet att tillståndsförfarandet ska vara öppet, objektivt och offentligt och av kravet på likabehandling?

9)

Påverkar det svaret på frågorna 6–8 om det inte i något av fallen säkerställs någon domstolsprövning av eller något annat effektivt rättsmedel mot beslutet att tilldela koncessionen?

10)

Ska artikel 56 FEUF, lojalitetsklausulen i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat FEU) och medlemsstaternas institutionella och processuella autonomi, jämförda med artiklarna 47 och 48 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), samt rätten att få tillgång till effektiva mekanismer för domstolsprövning och rätten till försvar som föreskrivs i dessa bestämmelser, tolkas så att när de unionsrättsliga krav som följer av domstolens praxis prövas, liksom nödvändigheten av och proportionaliteten hos den begränsning som medlemsstaten i fråga har infört, får den nationella domstol som prövar tvisten på eget initiativ besluta om och genomföra prövningen och bevisupptagningen, även om medlemsstatens nationella processrättsliga lagstiftning inte föreskriver en sådan befogenhet?

11)

Ska artikel 56 FEUF, jämförd med artiklarna 47 och 48 i stadgan, samt rätten att rätten att få tillgång till effektiva mekanismer för domstolsprövning och rätten till försvar som föreskrivs i dessa bestämmelser, tolkas så att när de unionsrättsliga krav som följer av domstolens praxis prövas, liksom nödvändigheten av och proportionaliteten hos den begränsning som medlemsstaten i fråga har infört, får den nationella domstol som prövar tvisten inte lägga bevisbördan på de tjänsteleverantörer som berörs av begränsningen, utan att det i stället ankommer på medlemsstaten – och närmare bestämt på den statliga myndighet som meddelat det beslut som angripits i tvisten – att motivera och styrka att det är förenligt med unionsrätten, liksom nödvändigheten av och proportionaliteten hos den nationella lagstiftningen, vilket, om så inte sker, i sig ger upphov till att den nationella lagstiftningen åsidosätter unionsrätten?

12)

Ska artikel 56 FEUF, mot bakgrund av rätten till ett rättvist förfarande enligt artikel 41.1, rätten att bli hörd enligt artikel 41.2 a och motiveringsskyldigheten enligt artikel 41.2 c i stadgan, samt lojalitetsklausulen i artikel 4.3 FEU och medlemsstaternas institutionella och processuella autonomi, tolkas så att dessa krav inte är uppfyllda om den behöriga myndigheten i medlemsstaten inte underrättar hasardspelsaktören om att det administrativa påföljdsförfarandet har inletts i enlighet med den nationella lagstiftningen och inte heller senare under det administrativa förfarandets gång inhämtar aktörens synpunkter om huruvida medlemsstatens lagstiftning är förenlig med unionsrätten och i motiveringen till beslutet inte i detalj redogör för denna förenlighet och de bevis som ligger till grund för den, samtidigt som den i ett förfarande i en enda instans ålägger en påföljd som betecknas som administrativ i den nationella lagstiftningen?

13)

Är, mot bakgrund av vad som föreskrivs i artikel 56 FEUF, artikel 41.1 och 41.2 a och c i stadgan och artiklarna 47 och 48 i stadgan, samt rätten att få tillgång till effektiva mekanismer för domstolsprövning och rätten till försvar som föreskrivs i dessa bestämmelser, de krav uppfyllda som föreskrivs i nämnda artiklar om spelaktören först vid den nationella domstolen, och endast där, kan ifrågasätta om den nationella lagstiftningen är förenlig med unionsrätten?

14)

Kan artikel 56 FEUF och medlemsstaternas skyldighet att motivera inskränkningen i friheten att tillhandahålla tjänster tolkas så att medlemsstaten inte har uppfyllt denna skyldighet om den relevanta konsekvensbedömning som ligger till grund för de mål som grundas på hänsyn till allmän ordning som motiverar inskränkningen, varken vid tidpunkten för beslutet om inskränkningen eller vid tidpunkten för prövningen, var eller är tillgänglig?

15)

Kan, mot bakgrund av den ram som föreskrivs i lagen för att fastställa det administrativa påföljdsbelopp som får åläggas, arten av den verksamhet som bestraffas med påföljden och i synnerhet den mån i vilken verksamheten påverkar den allmänna ordningen och säkerheten samt det repressiva syftet med påföljden, den administrativa påföljden i fråga anses vara av ”straffrättslig karaktär” i enlighet med artiklarna 47 och 48 i stadgan? Påverkar denna omständighet svaret på frågorna 11–14?

16)

Mot bakgrund av svaren på de föregående frågorna, ska artikel 56 FEUF tolkas så att om den domstol som prövar tvisten slår fast att lagstiftningen och dess tillämpning är rättsstridig, ska den även slå fast att den påföljd som bygger på den nationella lagstiftning som inte iakttar artikel 56 FEUF är oförenlig med unionsrätten?

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Aue, Zweigstelle Stollberg (Tyskland) den 10 januari 2017 – Thomas Hübner mot LVM Lebensversicherungs AG

(Mål C-11/17)

(2017/C 112/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Aue, Zweigstelle Stollberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Thomas Hübner

Svarande: LVM Lebensversicherungs AG

Tolkningsfrågor

1.

Ska bilaga I punkt A till rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 (1) [jämförd med] artikel 15.1 tredje stycket [i direktiv 90/619/EEG] (2) tolkas så, att en försäkringstagare under hela den tid under vilken han gör inbetalningar till en liv-eller pensionsförsäkring har rätt att säga upp försäkringen när han på grund av bristande kännedom om denna rätt, på grund felaktig information från liv- eller pensionsförsäkringsföretaget, under flera år gjort inbetalningar i enlighet med försäkringsavtalet?

2.

Är en nationell bestämmelse som, med hänvisning till principen om god tro, föreskriver att försäkringstagarens rätt att säga upp avtalet är förverkad när vederbörande, i okunskap om denna rätt, har fortsatt att göra inbetalningar i enlighet med försäkringsavtalet till dess att försäkringstagaren upplysts om nämnda rätt, förenlig med ovannämnda direktiv?

(1)  Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet) (EGT L 360, s. 1)..

(2)  Rådets direktiv 90/619/EEG av den 8 november 1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utnyttja friheten att tillhandahålla tjänster, och om ändring av direktiv 79/267/EEG (EGT L 330, s. 50; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 67).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kammergericht Berlin (Tyskland) den 18 januari 2017 – Vincent Pierre Oberle

(Mål C-20/17)

(2017/C 112/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Kammergericht Berlin

Part i målet vid den hänskjutande domstolen

Sökande och klagande: Vincent Pierre Oberle

Tolkningsfrågor

Ska artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (1) (nedan kallad förordning nr 650/2012) tolkas så, att därigenom även fastställs en exklusiv internationell behörighet att utfärda de nationella arvsintyg i de respektive medlemsstaterna som inte ersätts av det europeiska arvsintyget (se artikel 62.3 i förordning nr 650/2012), med följd att avvikande nationella bestämmelser avseende internationell behörighet att utfärda nationella arvsintyg – såsom till exempel 105 § i Gesetz über das Verfahren in Familiensachen und in den Angelegenheiten der freiwilligen Gerichtsbarkeit (lagen om förfaranden i familjemål och mål som avser frivillig rättsvård) i Tyskland – saknar verkan på grund av att de strider mot överordnad unionslagstiftning?

(1)  EUT L 201, s. 107.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší soud České republiky (Republiken Tjeckien) den 18 januari 2017 – Catlin Europe SE mot O. K. Trans Praha spol. s r. o.

(Mål C-21/17)

(2017/C 112/28)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší soud České republiky

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Catlin Europe SE

Kärande i första instans: O. K. Trans Praha spol. s r. o.

Tolkningsfråga

Ska artikel 20.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 (1) av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande tolkas så, att en underlåtenhet att upplysa adressaten om möjligheten att vägra ta emot handlingar som ska delges enligt vad som anges i artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 (2) av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil och kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (3) utgör skäl för svaranden (adressaten) att ansöka om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet enligt artikel 20.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande?

(1)  EUT L 399, 2006, s. 1.

(2)  EUT L 324, 2007, s. 79.

(3)  EUT L 160, 2000, s. 37.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 18 januari 2017 – Österreichischer Gewerkschaftsbund, Gewerkschaft öffentlicher Dienst mot Republiken Österrike

(Mål C-24/17)

(2017/C 112/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Österreichischer Gewerkschaftsbund, Gewerkschaft öffentlicher Dienst

Motpart: Republiken Österrike

Tolkningsfrågor

1.1.

Ska unionsrätten, särskilt artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78/EG (1) i förening med artikel 21 i Europeiska unionens stadg om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att den utgör hinder för nationella bestämmelser, enligt vilka ett (med avseende på beaktande av anställningsperioder som fullgjorts före 18 års ålder) åldersdiskriminerande lönesystem ersätts av ett nytt lönesystem, men där de kontraktsanställdas överföring till det nya lönesystemet sker genom att det nya lönesystemets ikraftträdande retroaktivt fastställs till tidpunkten då den ursprungliga lagen trädde i kraft och den första placeringen i det nya lönesystemet sker enligt den faktiskt utbetalda lönen för en övergångsmånad (februari 2015), vilken emellertid fastställts enligt det gamla lönesystemet, så att den hittillsvarande åldersdiskrimineringen får fortsatta ekonomiska effekter?

1.2.

Om fråga 1.1 besvaras jakande:

Ska unionsrätten, särskilt artikel 17 i direktiv 2000/78/EG, tolkas på så sätt att kontraktsanställda som med avseende på beaktande av anställningsperioder före 18 års ålder diskriminerades i det gamla lönesystemet måste erhålla ekonomisk ersättning om nämnda åldersdiskriminering får fortsatta ekonomiska effekter även efter övergången till det nya lönesystemet?

1.3.

Om fråga 1.1 besvaras nekande:

Ska unionsrätten, särskilt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas på så sätt att den i nämnda artikel föreskrivna grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel utgör hinder för nationella bestämmelser, enligt vilka det gamla, diskriminerande lönesystemet inte längre ska tillämpas i pågående eller framtida förfaranden och överföringen av kontraktsanställdas löner till det nya lönesystemet endast är grundad på lönen som beräknats eller utbetalats för övergångsmånaden?

2.

Ska unionsrätten, särskilt artikel 45 FEUF, artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (2) och artikel 20 f i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas på så sätt att den utgör hinder för bestämmelser enligt vilka en kontraktsanställds anställningsperioder

—

som fullgjorts inom ramen för en anställning hos en regional myndighet eller ett kommunalförbund i en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, Republiken Turkiet eller Schweiziska edsförbundet hos ett av Europeiska unionens organ eller ett mellanstatligt organ som Österrike tillhör och liknande ska beaktas i sin helhet,

—

som fullgjorts inom ramen för en anställning hos en annan arbetsgivare endast ska beaktas om det är fråga om utövande av en relevant yrkesverksamhet eller en relevant förvaltningspraktik och då upp till en tidsperiod på maximalt tio år?

(1)  Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EUT L 303, 2000, s. 16)

(2)  EUT L 141, 2011, s. 1

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 23 januari 2017 – Sucrerie de Toury SA mot Ministre de l'économie et des finances

(Mål C-31/17)

(2017/C 112/30)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sucrerie de Toury SA

Motpart: Ministre de l'économie et des finances

Tolkningsfråga

Omfattas energiprodukter som används för kombinerad produktion av värme och elektricitet i kraftvärmeverk uteslutande av möjligheten att bevilja skattebefrielse enligt artikel 15.1 c i direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 (1), eller omfattas de även, vad gäller den del av dessa produkter som används för elproduktion, av skyldigheten till skattebefrielse enligt artikel 14.1 a i samma direktiv?

(1)  Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 25 januari 2017 – Lubrizol France SAS mot Caisse nationale du Régime social des indépendants (RSI) participations extérieures

(Mål C-39/17)

(2017/C 112/31)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lubrizol France SAS

Motpart: Caisse nationale du Régime social des indépendants (RSI) participations extérieures

Tolkningsfråga

Utgör artiklarna 28 och 30 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt hinder för att värdet av varor vilka överförs från Frankrike till en annan medlemsstat, av en person som är betalningsskyldig för den sociala solidaritetsavgiften för bolag och tilläggsavgiften till denna, eller för denna persons räkning, inom ramen för vederbörandes rörelse, beaktas vid fastställandet av den totala omsättningen, som utgör underlaget för dessa avgifter?

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) den 26 januari 2017 – Fashion ID GmbH & Co.KG mot Verbraucherzentrale NRW eV

(Mål C-40/17)

(2017/C 112/32)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande i andra instans: Fashion ID GmbH & Co.KG

Motpart i andra instans: Verbraucherzentrale NRW eV

Ytterligare parter: Facebook Ireland Limited, Landesbeauftragte für Datenschutz und Informationsfreiheit Nordrhein-Westfalen

Tolkningsfrågor

1)

Utgör regelverket i artiklarna 22, 23 och 24 i direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter av den 24 oktober 1995 (1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31) hinder för en nationell bestämmelse, som utöver dataskyddsmyndigheternas befogenheter att ingripa och de registrerades rätt att väcka talan ger allmännyttiga organisationer behörighet att tillvarata konsumenternas intressen vid eventuella överträdelser mot den part som begått intrång?

Om fråga 1 besvaras nekande:

2)

I en situation som den förevarande, där en aktör på sin webbplats integrerar en programkod som får användarens webbläsare att inhämta innehåll från tredje part samt överföra personuppgifter till tredje part, är det förstnämnda aktör, som integrerat programkoden, som är ”registeransvarig” i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter av den 24 oktober 1995 (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31), om denna aktör inte själv kan påverka databehandlingen?

3)

Om fråga 2 ska besvaras nekande: Ska artikel 2 d i direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter tolkas så, att denna bestämmelse uttömmande reglerar ansvar och skyldighet på ett sådant sätt att det utgör hinder för att väcka en civilrättslig talan mot en tredje part som visserligen inte är ”registeransvarig”, men som utgör orsaken till behandlingen utan att själv påverka processen i fråga?

4)

Mellan vilkas ”berättigade intressen” enligt artikel 7 f i direktiv 95/46/EG ska det göras en avvägning i en situation som den förevarande? Ska avvägningen göras till förmån för intresset att integrera tredjepartsinnehåll eller tredjepartsintresset?

5)

Till vem ska samtycke enligt artikel 7 a och artikel 2 h i direktiv 95/46/EG lämnas i den här aktuella situationen?

6)

Gäller informationsplikten enligt artikel 10 i direktiv 95/46/EG i en situation som den förevarande även den som driver en webbplats, som har integrerat tredjepartsinnehåll och därmed har utgjort orsaken till att tredje part behandlar personuppgifter?

(1)  EGT L 281, s. 31.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 1 februari 2017 – X mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-47/17)

(2017/C 112/33)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: X

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Tolkningsfrågor

1)

Ska, med beaktande av Dublinförordningens (1) och förfarandedirektivets (2) syfte, innehåll och räckvidd, den anmodade medlemsstaten i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5.2 i genomförandeförordningen inom två veckor svara på en begäran om att på nytt pröva en framställan om övertagande eller återtagande? (3)

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande, ska, med beaktande av artikel 5.2 sista meningen i genomförandeförordningen, i så fall den frist på högst en månad som anges i artikel 20.1 b i förordning nr 343/2003 (4) (nu artikel 25.1 i Dublinförordningen) tillämpas?

3)

Om den första och den andra frågan ska besvaras nekande, förfogar den anmodade medlemsstaten, på grund av uttrycket ”ska sträva efter” i artikel 5.2 i genomförandeförordningen, över en skälig tidsperiod för att svara på en begäran om att på nytt pröva en framställan om övertagande eller återtagande?

4)

Om den anmodade medlemsstaten verkligen förfogar över en skälig tidsperiod för att enligt artikel 5.2 i genomförandeförordningen svara på en begäran om att på nytt pröva en framställan om övertagande eller återtagande, rör det sig då, såsom i förevarande fall, efter att det har gått drygt sex månader fortfarande om en skälig tidsperiod? Om denna fråga ska besvaras nekande vad ska i så fall anses vara en skälig tidsperiod?

5)

Vad blir följden av att den anmodade medlemsstaten inte inom två veckor, en månad eller en skälig tidsperiod svarar på begäran om att på nytt pröva framställan om övertagande eller återtagande? Är det den anmodande medlemsstaten eller den anmodade medlemsstaten som i så fall har ansvaret för den innehållsmässiga prövningen av utlänningens asylansökan?

6)

Om ansvaret för den innehållsmässiga prövningen av asylansökan ska antas ha övergått på den anmodade medlemsstaten, eftersom denna inte inom föreskriven tid har svarat på den begäran om att på nytt pröva framställan om övertagande eller återtagande som avses i artikel 5.2 i genomförandeförordningen, inom vilken frist ska den anmodande medlemsstaten, i förevarande fall Staatssecretaris, underrätta utlänningen om detta?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 av den 2 september 2003 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 222, 2003, s. 3).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 2003, s. 1).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 3 februari 2017 – X mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-48/17)

(2017/C 112/34)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Tolkningsfrågor

1)

Ska, med beaktande av Dublinförordningens (1) och förfarandedirektivets (2) syfte, innehåll och räckvidd, den anmodade medlemsstaten i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5.2 i genomförandeförordningen (3) inom två veckor svara på en begäran om att på nytt pröva en framställan om övertagande eller återtagande?

2)

Om den första frågan ska besvaras nekande, ska, med beaktande av artikel 5.2 sista meningen i genomförandeförordningen, i så fall den frist på högst en månad som anges i artikel 20.1 b i förordning nr 342/2003 (4) (nu artikel 25.1 i Dublinförordningen) tillämpas?

3)

Om den första och den andra frågan ska besvaras nekande, förfogar den anmodade medlemsstaten, på grund av uttrycket ”ska sträva efter” i artikel 5.2 i genomförandeförordningen, över en skälig tidsperiod för att svara på en begäran om att på nytt pröva en framställan om övertagande eller återtagande?

4)

Om den anmodade medlemsstaten verkligen förfogar över en skälig tidsperiod för att enligt artikel 5.2 i genomförandeförordningen svara på en begäran om att på nytt pröva en framställan om övertagande eller återtagande, rör det sig då, såsom i förevarande fall, efter att det har gått sju och en halv vecka, fortfarande om en skälig tidsperiod? Om denna fråga ska besvaras nekande vad ska i så fall anses vara en skälig tidsperiod?

5)

Vad blir följden av att den anmodade medlemsstaten inte inom två veckor, eller en skälig tidsperiod, svarar på begäran om att på nytt pröva framställan om övertagande eller återtagande? Är det den anmodande medlemsstaten eller den anmodade medlemsstaten som i så fall har ansvaret för den innehållsmässiga prövningen av utlänningens asylansökan?

6)

Om ansvaret för den innehållsmässiga prövningen av asylansökan ska antas ha övergått på den anmodade medlemsstaten, eftersom denna inte inom föreskriven tid har svarat på den begäran om att på nytt pröva framställan om övertagande eller återtagande som avses i artikel 5.2 i genomförandeförordningen, inom vilken frist ska den anmodande medlemsstaten, i förevarande fall Staatssecretaris, underrätta utlänningen om detta?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31)

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 av den 2 september 2003 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 222, 2003, s. 3).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 2003, s. 1).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 1 februari 2017 – Koppers Denmark ApS mot Skatteministeriet

(Mål C-49/17)

(2017/C 112/35)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Koppers Denmark ApS

Motpart: Skatteministeriet

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 21.3 i direktiv 2003/96/EG (1) om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet tolkas så, att förbrukningen av egenproducerade energiprodukter för framställning av andra energiprodukter är befriat från skatt i en situation som den i det nationella målet, där de framställda energiprodukterna inte används som motorbränsle eller som bränsle för uppvärmning?

2)

Ska artikel 21.3 i direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet tolkas så, att medlemsstaterna kan begränsa tillämpningsområdet för skattebefrielsen till att endast avse förbrukning av en energiprodukt, som används vid framställningen av en motsvarande energiprodukt (det vill säga en energiprodukt, som liksom den förbrukade energiprodukten också är skattepliktig)?

(1)  Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (Text av betydelse för EES)

(EUT L 283, 2003, s. 51).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 3 januari 2017 – Bahtiar Fathi mot Predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

(Mål C-56/17)

(2017/C 112/36)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bahtiar Fathi

Motpart: Predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

Tolkningsfrågor

1)

Följer det av artikel 3.1 i förordning (EU) nr 604/2013 (1), tolkad mot bakgrund av skäl 12 och artikel 17 i förordningen, att en medlemsstat får anta ett beslut som utgör en prövning av ansökan om internationellt skydd i den mening som avses i artikel 2 d i förordningen som har lämnats in i nämnda medlemsstat, utan att det uttryckligen fastställts att denna medlemsstat är ansvarig enligt kriterierna i förordningen när det inte finns några uppgifter som talar för ett undantag enligt artikel 17 i förordningen i det enskilda fallet?

2)

Följer det av artikel 3.1 andra meningen i förordning nr 604/2013, tolkad mot bakgrund av skäl 54 i direktiv 2013/32/EU (2), att det i en sådan situation som den i det nationella målet vid en ansökan om internationellt skydd i den mening som avses i artikel 2 b i förordningen, såvida inte något undantag görs enligt artikel 17.1 i förordningen, krävs ett antagande av ett beslut enligt vilket medlemsstaten åtar sig att pröva ansökan enligt kriterierna i förordningen, och vilket grundas på att bestämmelserna i förordningen är tillämpliga på sökanden?

3)

Ska artikel 46.3 i direktiv 2013/32/EU tolkas så, att domstolen vid ett överklagande av ett beslut att neka internationellt skydd enligt skäl 54 i direktivet måste bedöma huruvida bestämmelserna i förordning (EU) nr 604/2013 gäller för sökanden om medlemsstaten inte uttryckligen har fastställt att den är ansvarig för prövningen av ansökan om internationellt skydd enligt kriterierna i förordningen? Ska det mot bakgrund av skäl 54 i direktiv 2013/32 utgås från att sökandens rättsliga situation, om det inte finns några uppgifter som talar för en tillämpning av artikel 17 i förordning nr 604/2013 och ansökan om internationellt skydd har prövats av den medlemsstat till vilken den har riktats på grundval av direktiv 2011/95 (3), faller under förordningens tillämpningsområde även när medlemsstaten inte uttryckligen har fastställt sitt ansvar enligt kriterierna i förordningen?

4)

Följer det av artikel 10.1 b i direktiv 2011/95/EU, att det i en sådan situation som den i det nationella målet föreligger skäl till förföljelse på grund av religion när sökanden inte har ingett förklaringar och handlingar med avseende på samtliga rekvisit i den bestämmelsen, som är av grundläggande betydelse för den berörda personens tillhörighet till en viss religion?

5)

Följer det av artikel 10.2 i direktiv 2011/95/EU att det finns skäl till förföljelse som grundas på religion i den mening som avses i artikel 10.1 b i direktivet när sökanden i en sådan situation som den i det nationella målet gör gällande att denne förföljs på grund av sin religionstillhörighet, men inte har ingett några förklaringar och bevis med avseende på omständigheter som är karaktäristiska för en persons tillhörighet till en viss religion och som skulle kunna utgöra grund för aktörer som utövar förföljelse att anta att den berörda personen tillhör denna religion – däribland omständigheter som har samband med vidtagandet av religiösa handlingar eller underlåtenhet att vidta sådana handlingar eller med religiösa åsiktsyttringar – eller med avseende på former av personligt eller gemensamt handlande grundat på eller påbjudet genom någon trosriktning?

6)

Följer det av artikel 9.1 och 9.2 i direktiv 2011/95/EU, tolkad mot bakgrund av artiklarna 18 och 10 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och begreppet religion i den mening som avses artikel 10.1 b i direktivet att i en sådan situation som den i det nationella målet

a)

begreppet religion i den mening som avses i unionsrätten inte omfattar några handlingar som anses vara straffbara enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning? Kan sådana handlingar som anses straffbara i sökandens ursprungsland utgöra förföljelse?

b)

Kan begränsningar som har fastställts för att skydda andra människors rättigheter och friheter och den allmänna ordningen i sökandens ursprungsland anses tillåtna mot bakgrund av förbudet mot omvändelse och förbudet mot handlingar som strider mot religionen som grundas på lag- och förordningsbestämmelser i detta land? Utgör nämnda förbud i sig sådan förföljelse som avses i de angivna direktivbestämmelserna om ett åsidosättande av dessa bestraffas med dödsstraff, även om dessa lagar inte uttryckligen riktar sig mot en viss religion?

7)

Följer det av artikel 4.2 i direktiv 2011/95/EU, tolkad mot bakgrund av artikel 4.5 b i direktivet, artikel 10 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 46.3 i direktiv 2013/32/EU, att det i en sådan situation som den i det nationella målet är tillåtet att bedömningen av sakuppgifter och omständigheterna endast ska göras på grundval av de förklaringar och de handlingar som sökanden har gett in, men det emellertid är tillåtet att kräva ett styrkande av de beståndsdelar som fattas med avseende på begreppet religion i den mening som avses i artikel 10.1 b i direktivet om

—

ansökan om internationellt skydd utan dessa uppgifter anses ogrundad i den mening som avses i artikel 32 jämförd med artikel 31.8 e i direktiv 2013/32/EU och

—

det i nationell lagstiftning föreskrivs att den behöriga myndigheten ska fastställa alla omständigheter som är relevanta för prövningen av ansökan om internationellt skydd och domstolen vid ett överklagande av avslagsbeslutet ska upplysa om att den berörda personen inte har erbjudit och ingivit någon bevisning?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 3 februari 2017 – SCI Château du Grand Bois mot Établissement national des produits de l'agriculture et de la mer (FranceAgriMer)

(Mål C-59/17)

(2017/C 112/37)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SCI Château du Grand Bois

Motpart: Établissement national des produits de l'agriculture et de la mer (FranceAgriMer)

Tolkningsfrågor

1)

Innebär artiklarna 76, 78 och 81 i förordningen om tillämpningsföreskrifter av den 27 juni 2008 (1) att det är tillåtet för tjänstemän som utför en kontroll på plats att beträda ett jordbruksföretags marker utan jordbrukarens tillstånd?

2)

För det fall den första frågan ska besvaras jakande, finns det anledning att göra någon åtskillnad beroende om på markerna ifråga är inhängande eller inte?

3)

För det fall den första frågan ska besvaras jakande, är artiklarna 76, 78 och 81 i förordningen om tillämpningsföreskrifter av den 27 juni 2008 förenliga med principen om skydd för hemmet såsom den principen garanteras i artikel 8 i Europakonventionen?

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 555/2008 av den 27 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin när det gäller stödprogram, handel med tredjeländer, produktionskapacitet och kontroller inom vinsektorn (EUT L 170, 2008, s. 1).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/28

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal da Relação do Porto (Portugal) den 7 februari 2017 – Saey Home & Garden NV/SA mot Lusavouga-Máquinas e Acessórios Industriais SA

(Mål C-64/17)

(2017/C 112/38)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal da Relação do Porto

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Saey Home & Garden NV/SA (svarande i första instans)

Motpart: Lusavouga-Máquinas e Acessórios Industriais SA (kärande i första instans)

Tolkningsfrågor

1)

Ska talan väckas vid domstol i Belgien i enlighet med grundregeln i artikel 4.1 i förordning nr 1215/2012, (1) eftersom Belgien är det land där svaranden har sitt säte och sitt faktiska hemvist?

2)

Ska talan väckas vid domstol i Portugal i enlighet med artikel 7.1 a och c i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom talan rör ett återförsäljningsavtal och parternas ömsesidiga förpliktelser enligt avtalet skulle uppfyllas i Portugal?

3)

Ska talan väckas vid domstol i Spanien i enlighet med artikel 7.1 a och c i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom talan rör ett återförsäljningsavtal och parternas ömsesidiga förpliktelser enligt avtalet skulle uppfyllas i Spanien?

4)

Ska talan väckas vid domstol i Portugal i enlighet med artikel 7.1 a och b första strecksatsen i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom talan rör ett ramavtal om återförsäljning vilket, vad gäller förhållandet mellan käranden och svaranden, består i flera olika avtal om köp och försäljning, varvid samtliga varor som sålts skulle levereras i Portugal, såsom skett vid en leverans den 21 januari 2014?

5)

Ska talan väckas vid domstol i Belgien i enlighet med artikel 7.1 a och b första strecksatsen i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom talan rör ett ramavtal om återförsäljning vilket, vad gäller förhållandet mellan käranden och svaranden, består i flera olika avtal om köp och försäljning, varvid samtliga varor som sålts levererades av [svaranden till käranden] i Belgien?

6)

Ska talan väckas vid domstol i Spanien i enlighet med artikel 7.1 a och b första strecksatsen i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom talan rör ett ramavtal om återförsäljning vilket, vad gäller förhållandet mellan käranden och svaranden, består i flera olika avtal om köp och försäljning, varvid samtliga varor som sålts var avsedda att levereras i Spanien för genomförande av affärer i Spanien?

7)

Ska talan väckas vid domstol i Portugal i enlighet med artikel 7.1 a och b andra strecksatsen i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom talan rör ett ramavtal om återförsäljning vilket, vad gäller förhållandet mellan käranden och svaranden, tar sig uttryck i att käranden tillhandahåller svaranden tjänster, varvid käranden medverkar till uppkomsten av affärer som indirekt berör svaranden?

8)

Ska talan väckas vid domstol i Spanien i enlighet med artikel 7.1 a och b andra strecksatsen i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom talan rör ett ramavtal om återförsäljning vilket, vad gäller förhållandet mellan käranden och svaranden, tar sig uttryck i att käranden tillhandahåller svaranden tjänster, varvid käranden medverkar till uppkomsten av affärer som indirekt berör svaranden genom verksamhet som bedrivs i Spanien?

9)

Ska talan väckas vid domstol i Portugal i enlighet med artikel 7.5 i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom talan rör ett återförsäljningsavtal och tvisten mellan käranden och svaranden ska likställas med en tvist mellan en huvudman (uppdragsgivaren) och en agent som är belägen i Portugal?

10)

Ska talan väckas vid domstol i Spanien i enlighet med artikel 7.5 i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom talan rör ett återförsäljningsavtal och tvisten mellan käranden och svaranden ska likställas med en tvist mellan en huvudman (uppdragsgivaren) och en agent som ska anses vara belägen i Spanien på grund av att det är i detta land som agenten ska uppfylla sina avtalsförpliktelser?

11)

Ska talan väckas vid domstol i Belgien, närmare bestämt vid en domstol i Kortrijk, i enlighet med artikel 25.1 i förordning nr 1215/2012 (jämförd med artikel 5.1 i samma förordning), med hänsyn till att parterna, i punkt 20 i de allmänna villkor som gällde för all försäljning av varor från svaranden till käranden, ingått ett skriftligt avtal om behörighet som är fullt giltigt enligt belgisk rätt enligt vilket ”any dispute of any nature [whatsoever] shall be the exclusive jurisdiction of the courts of Kortrijk”?

12)

Ska talan väckas vid domstol i Portugal med stöd av bestämmelserna i avsnitten 2–7 i kapitel II i förordning nr 1215/2012 (jämförda med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom de viktigaste anknytningsmomenten i avtalsförhållandet mellan käranden och svaranden avser Portugals territorium och rättsordning?

13)

Ska talan väckas vid domstol i Spanien med stöd av bestämmelserna i avsnitten 2–7 i kapitel II i förordning nr 1215/2012 (jämförda med artikel 5.1 i samma förordning), eftersom de viktigaste anknytningsmomenten i avtalsförhållandet mellan käranden och svaranden avser Spaniens territorium och rättsordning?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rayonen sad – Varna (Bulgarien) den 7 februari 2017 – Todor Iliev mot Blagovesta Ilieva

(Mål C-67/17)

(2017/C 112/39)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Rayonen sad – Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Todor Iliev

Svarande: Blagovesta Ilieva

Tolkningsfrågor

1)

Utgör en ansökan om delning mellan tidigare makar av lös egendom som förvärvats som giftorättsgods under äktenskapet en tvist rörande makars förmögenhetsförhållanden i den mening som avses i artikel 1[.2] a i förordning nr 44/2001 (1)?

2)

Ingår en tvist rörande delning av lös egendom som förvärvats under äktenskapet, men som hos behörig myndighet registrerats endast under den ena av de tidigare makarnas namn, i de rättsområden som förordning 44/2001 enligt artikel 1.2 a i densamma inte är tillämplig på?

3)

Vilken domstol är behörig domstol att pröva en tvist som avser äganderätten till lös egendom som förvärvats under ett civiläktenskap där parterna är medborgare i en EU-medlemsstat, men det under målets handläggning har blivit utrett att parterna vid tidpunkten för äktenskapets ingående, förvärvet av egendomen, äktenskapsskillnaden och ingivandet efter äktenskapsskillnaden av ansökan om delning av egendomen, hade hemvist i en annan medlemsstat?

(1)  Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av Korkein oikeus (Finland) den 17 februari 2017 – Zurich Insurance PLC, Metso Minerals Oy mot Abnormal Load Services (International) Limited

(Mål C-88/17)

(2017/C 112/40)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Korkein oikeus

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Zurich Insurance PLC, Metso Minerals Oy

Motpart: Abnormal Load Services (International) Limited

Tolkningsfråga

Hur ska man bestämma på vilken eller vilka orter som en tjänst utförs i den mening som avses i artikel 5 led 1 b andra strecksatsen i förordning nr 44/2001 (1), när det är fråga om ett avtal om varutransport mellan medlemsstater och transporten består av olika etapper för vilka olika transportmedel används?

(1)  Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/31

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 23 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Castellón -Spanien) – Banco Popular Español SA mot Elena Lucaciu, Cristian Laurentiu Lucaciu

(Mål C-349/15) (1)

(2017/C 112/41)

Rättegångsspråk: spanska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1)  EUT C 302, 4.9.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/31

Beslut av domstolens ordförande av den 23 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Zamora – Spanien) – Javier Ángel Rodríguez Sánchez mot Caja España de Inversiones, Salamanca y Soria SAU (Banco CEISS)

(Mål C-381/15) (1)

(2017/C 112/42)

Rättegångsspråk: spanska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1)  EUT C 302, 14.9.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/31

Beslut av domstolens ordförande av den 23 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de Primera Instancia de Alicante – Spanien) – Manuel González Poyato, Ana Belén Tovar García mot Banco Popular Español SA

(Mål C-34/16) (1)

(2017/C 112/43)

Rättegångsspråk: spanska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1)  EUT C 136, 18.4.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/32

Beslut av domstolens ordförande av den 26 januari 2017 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Navarra – Spanien) – Instituto de Religiosas Oblatas del Santísimo Redentor mot Joaquín Taberna Carvajal

(Mål C-352/16) (1)

(2017/C 112/44)

Rättegångsspråk: spanska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1)  EUT C 326, 5.9.2016.

Tribunalen

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/33

Tribunalens dom av den 17 februari 2017 – ASPLA och Armando Álvarez mot Europeiska Unionen

(Mål T-40/15) (1)

((Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Ansökans precisionsnivå - Preskription - Upptagande till sakprövning - Artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Skälig handläggningstid - Materiell skada - Räntor på det bötesbelopp som inte betalats - Kostnader för bankgaranti - Orsakssamband))

(2017/C 112/45)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Plásticos Españoles, SA (ASPLA) (Torrelavega, Spanien) och Armando Álvarez, SA (Madrid, Spanien) (ombud: inledningsvis advokaterna M. Troncoso Ferrer, C. Ruixó Claramunt och S. Moya Izquierdo, därefter advokaterna M. Troncoso Ferrer och S. Moya Izquierdo)

Svarande: Europeiska unionen, genom Europeiska unionens domstol (ombud: inledningsvis A. Placco, därefter J. Inghelram, Á. Almendros Manzano och P. Giusta)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: P. van Nuffel, F. Castilla Contreras et C. Urraca Caviedes)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 268 FEUF med yrkande om skadestånd för den skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av den långa handläggningstiden vid tribunalen i de mål som resulterade i dom av den 16 november 2011, ASPLA/kommissionen (T-76/06, ej publicerad, EU:T:2011:672), och av den 16 november 2011, Álvarez/kommissionen (T-78/06, ej publicerad, EU:T:2011:673).

Domslut

1)

Europeiska unionen, genom Europeiska unionens domstol ska betala en ersättning på 44 951,24 EUR till Plásticos Españoles, SA (ASPLA) och en ersättning på 111 042,48 EUR till Armando Álvarez, SA för den materiella skada som dessa bolag har åsamkats till följd av att skälig handläggningstid har överskridits i de mål som resulterade i dom av den 16 november 2011, ASPLA mot kommissionen (T-76/06, ej publicerad, EU:T:2011:672), och av den 16 november 2011, Álvarez mot kommissionen (T-78/06, ej publicerad, EU:T:2011:673). Ersättningen höjs med kompensationsränta som beräknas från den 27 januari 2015 och fram till att denna dom meddelas, med den av Eurostat (Europeiska unionens statistikmyndighet) konstaterade årliga inflationsnivån under den berörda perioden i den medlemsstat där bolagen är etablerade.

2)

Den ersättning som anges i punkt 1 ska höjas med dröjsmålsränta från tidpunkten för meddelandet av denna dom och fram till dess att hela ersättningen har betalts på grundval av den sats som fastställs av Europeiska centralbanken (ECB) för bankens viktigaste refinansieringstransaktioner, med tillägg av 2 procent.

3)

Talan ogillas i övrigt.

4)

ASPLA och Armando Álvarez, å ena sidan, och unionen, genom Europeiska unionens domstiol, å andra sidan, ska bära sina rättegångskostnader.

5)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 89, 16.3.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/34

Tribunalens dom av den 17 februari 2017 – Hernández Zamora mot EUIPO – Rosen Tantau (Paloma)

(Mål T-369/15) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Paloma - Det äldre EU-figurmärket Paloma - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 112/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Hernández Zamora, SA (Murcia, Spanien) (ombud: advokaterna J.L. Rivas Zurdo och I. Munilla Muñoz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Zaera Cuadrado)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Rosen Tantau KG (Uetersen, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Kunze och G. Würtenberger)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades den 21 april 2015 av EUIPO:s andra överklagandenämnd (ärende R 1697/2014-2) om ett invändningsförfarande mellan Hernández Zamora och Rosen Tantau.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Hernández Zamora, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 320, 28.9.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/34

Tribunalens dom av den 17 februari 2017 – European Dynamics Luxembourg m.fl. mot EMA

(Mål T-441/15) (1)

((Skiljedomsklausul - Multipelt ramavtal i kaskad EMA/2012/10/ICT - Tillhandahållande av externa tjänster på området för datorprogram - Begäran om tillhandahållande av tjänst riktad till sökandena - Avslag på ansökan från de kandidater som sökandena föreslagit - Proportionalitet - Delvis omkvalificering av talan - Utomobligatoriskt ansvar))

(2017/C 112/47)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: European Dynamics Luxembourg SA (Luxemburg, Luxemburg), Evropaïki Dynamiki – Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (Aten, Grekland), European Dynamics Belgium SA (Bryssel, Belgien) (ombud: inledningsvis I. Ampazis och M. Sfyri, därefter advokaterna M. Sfyri, D. Papadopoulou och C.-N. Dede)

Svarande: Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) (ombud: T. Jabłoński, N. Rampal Olmedo, G. Gavriilidou och P. Eyckmans)

Saken

Dels en talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande av ogiltigförklaring av EMA:s beslut av den 4 juni 2015, som delgetts skriftligen av direktören för teknologi och data, om att avslå ansökan från två av de kandidater som sökandena föreslagit som svar på begäran om tillhandahållande av tjänster SC001, inom ramen för ramavtal EMA/2012/10/ICT, dels en talan enligt artikel 268 FEUF med yrkande om ersättning för den skada som sökandena ska ha lidit på grund av detta beslut.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

European Dynamics Luxembourg SA, Evropaïki Dynamiki – Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE och European Dynamics Belgium SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 32, 5.10.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/35

Tribunalens beslut av den 17 februari 2017 – Batmore Capital mot EUIPO – Univers Poche (POCKETBOOK)

(Mål T-596/15) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurvarumärket POCKETBOOK - De äldre nationella figurmärkena POCKET - Relativt avslagshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 112/48)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Batmore Capital Ltd (Tortola, Brittiska Jungfruöarna) (ombud: advokaten D. Masson)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen: Univers Poche (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten F. Dumont)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 30 juli 2015 (ärende R 1952/2014-1) om ett invändningsförfarande mellan Univers Poche och Batmore Capital.

Avgörande

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Batmore Capital Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de nödvändiga kostnader som uppkommit för Univers Poche vid överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1)  EUT C 414, 14.12.2015.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/36

Tribunalens beslut av den 9 februari 2017 – Dröge m.fl. mot kommissionen

(Mål T-142/16) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Kommissionens viljeförklaring och två beslut som rör villkoren för tillträde till förhandlingsdokument rörande ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar mellan Europeiska unionen och Förenta staterna (TTIP) - Fråga huruvida medarbetare till ledamöter av nationella parlament har rätt till tillträde till vissa sekretessbelagda handlingar rörande TTIP-förhandlingarna - Rättsakter mot vilka talan inte kan väckas - Avvisning))

(2017/C 112/49)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Katharina Dröge (Berlin, Tyskland), Britta Haßelmann (Berlin), Anton Hofreiter (Berlin) (ombud: professor W. Cremer)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Erlbacher, R. Vidal Puig och B. Hartmann)

Saken

Talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av 1) kommissionens viljeförklaring om att ingå ett avtal som är bindande för parterna, nämligen Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, som rör villkoren för tillträde till förhandlingsdokument rörande ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar (TTIP, i andra hand yrkas att denna förklaring ska förklaras strida mot unionsrätten, 2) kommissionens föregående beslut om att inge nämnda viljeförklaring angående godkännande av avtalet, och 3) kommissionens muntliga beslut angående att ingå ett fördrag eller icke bindande politiskt avtal med Amerikas förenta stater, som rör villkoren för tillträde till TTIP-dokument, varigenom denna ordning förklaras vara bindande enligt unionsrätten, i den del ledamöter av medlemsstaternas parlament är strikt förbjudna att ta med sig medarbetare (som godkänts i säkerhetskontrollen), däri inbegripet medarbetare från samma politiska grupp, när dessa läser nämnda dokument i de speciella TTIP-läsesalar som anordnats i detta syfte.

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Katharina Dröge, Britta Haßelmann och Anton Hofreiter ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 221, 13.6.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/36

Tribunalens beslut av den 10 februari 2017 – Acerga mot rådet

(Mål T-153/16) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Fiske - Bevarande av fiskeresurserna - Fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten - Sammanslutning - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Rättsakt som medför genomförandeåtgärder))

(2017/C 112/50)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Asociación de armadores de cerco de Galicia (Acerga) (Sada, Spanien) (ombud: advokaten B. Huarte Melgar)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: A. Westerhof Löfflerová och F. Florindo Gijón)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av rådets förordning (EU) 2016/72 av den 22 januari 2016 om fastställande för år 2016 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten och om ändring av förordning (EU) 2015/104 (EUT L 22, 2016, s. 1).

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Det saknas anledning att pröva Europeiska kommissionens interventionsansökan.

3)

Asociación de armadores de cerco de Galicia (Acerga) ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 200, 6.6.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/37

Tribunalens beslut av den 7 februari 2017 – Stips mot kommissionen

(Mål T-593/16) (1)

((Talan om skadestånd - Personalmål - Tillfälligt anställda - Avsaknad av ansökan i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2017/C 112/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Adolf Stips (Besozzo, Italien) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Berscheid och C. Berardis-Keyser)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 268 FEUF i vilken har yrkats ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av att 2013:års omklassificeringfsförfarande försenats.

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Adolf Stips ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 251, 11.7.2016 (Målet anhängiggjordes inledningsvis vid Europeiska unionens personaldomstol med målnummer F-23/16 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/38

Tribunalens beslut av den 13 februari 2017 – Pipiliagkas mot kommissionen

(Mål T-598/16) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Personalmål - Tjänstemän - Tjänst - Omplacering i tjänstens intresse - Omplacering av sökanden - Verkställighet av en dom - Administrativt förfarande - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Avvisning))

(2017/C 112/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Nikolaos Pipiliagkas (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna J.–N. Louis och N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Berardis-Kayser och G. Gattinara)

Saken

Ansökan med stöd av artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring dels av kommissionens beslut att inte avbryta åtgärderna för att verkställa domen av den 15 april 2015 i målet Pipiliagkas mot kommissionen (F–96/13, EU:F:2015:29), dels av kommissionens beslut av den 22 december 2015 om att omplacera sökanden, från Europeiska unionens delegation på Västbanken och Gazaremsan, östra Jerusalem, till generaldirektoratet för transport och rörlighet.

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Nikolaos Pipiliagkas ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 296 av den 16.8.2016 (målet var ursprungligen registrerat hos Europeiska unionens personaldomstol under nummer F-28/16 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/38

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 6 februari 2017 – Vorarlberger Landes- und Hypothekenbank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-645/16 R)

((Interimistiskt förfarande - Gemensamma resolutionsnämnden - Gemensam resolutionsfond - Förhandsbidrag - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte))

(2017/C 112/53)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Vorarlberger Landes- und Hypothekenbank AG (Bregenz, Österrike) (ombud: G. Eisenberger advokat)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (ombud: B. Meyring och S. Schelo, advokater)

Saken

Begäran enligt artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF om interimistiska åtgärder i form av dels uppskov med verkställigheten av beslutet från nämndens verkställande session (SRB/ES/SRF/2016/06) av den 15 april 2016 om förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden för år 2016, dels föreläggande om att den gemensamma resolutionsnämnden betalar tillbaka det förhandsbidrag som sökanden betalat in.

Avgörande

1)

Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)

Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/39

Talan väckt den 30 januari 2017 – Healy mot kommissionen

(Mål T-55/17)

(2017/C 112/54)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: John Morrison Healy (Celbridge, Irland) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet av den 11 april 2016 av uttagningskommittén i uttagningsprov COM/02/AST/16 (AST2) om att neka sökanden tillträde till detta uttagningsprov,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund avseende åsidosättande av artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.

Sökanden anser att det omtvistade kravet för att få delta i uttagningsprovet, det vill säga kravet på en tjänstgöringstid hos kommissionen på minst 42 månader, inte var motiverat med hänsyn till de tjänster som skulle tillsättas.

Sökanden gör även gällande att artikel 82.7 i Anställningsvillkoren för övriga anställda är oförenlig med artikel 27 i tjänsteföreskrifterna i den utsträckning som det i den förstnämnda bestämmelsen föreskrivs att kontraktsanställda med en kortare tjänstgöringstid än 36 månader inte i något fall får delta i interna uttagningsprov. Kommissionen ansåg i det aktuella fallet att dessa 36 månader var en minimitid som kunde läggas till grund för det omtvistade tillträdeskravet, vilket medförde att tillsättningsmyndigheten gjorde en felaktig bedömning av detta tillträdeskrav.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/39

Talan väckt den 27 januari 2017 – PO m.fl. mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-56/17)

(2017/C 112/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: PO, PP, PQ (ombud: advokaterna N. de Montigny och J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

fastställa och förordna att

—

det beslut som offentliggjordes den 15 april 2016 om ändring av rättigheter och skyldigheter för tjänstemän, tillfälligt anställda och kontraktsanställd personal avseende skolbidrag (education allowance), det vill säga Rights and obligations of officials, temporary and contract agents: Education Allowances, ska ogiltigförklaras,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sju grunder.

1.

Första grunden: Det beslut som meddelades den 15 april 2016 av Europeiska utrikestjänsten (nedan kallat det angripna beslutet) är olagligt, i det att beslutet antagits i strid med artikel 1 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna och med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, då det inte finns några allmänna genomförandebestämmelser vid Europeiska utrikestjänsten.

Sökandena gör även gällande att Europeiska utrikestjänsten underlåtit att motivera sitt beslut att avslå sökandenas klagomål mot det angripna beslutet.

2.

Andra grunden: Europeiska utrikestjänsten har inte samrått med arbetsmarknadens parter innan det angripna beslutet antogs, vilket strider mot artikel 27 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av det regelverk som gäller för tjänstemän och övriga anställda som tjänstgör sedan flera år och vars barn även de går i skolan sedan några år. Detta åsidosättande är en följd av det angripna beslutet i det att beslutet ändrar det tidigare gällande systemet som gav den stora majoriteten av tjänstemän och övriga anställda som ansöker om kompletterande ersättning rätt till full ersättning av de kostnader som översteg det i tjänsteföreskrifterna gällande kostnadstaket.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av förutsebarhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen och principen om god förvaltning, i det att det angripna beslutet endast anger övergångsbestämmelser under ett år och att de nya ersättningsreglerna påtvingats tjänstgörande tjänstemän och övriga anställda då de antogs.

5.

Femte grunden: Europeiska utrikestjänsten underlät att i det angripna beslutet göra en intresseavvägning och att iaktta proportionalitetsprincipen. Det enda syftet med det angripna beslutet är att minska de finansiella konsekvenserna av att skolkostnaderna är föremål för kompletterande ersättningsregler, trots att Europeiska utrikestjänsten hade kunnat vidta andra åtgärder för att uppnå nämnda syfte utan att de anställdas rättigheter träds förnär. Svaranden har därmed valt den åtgärd som är till mest förfång för de tjänstemän och övriga anställda som arbetar där.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen, i det att det angripna beslutet är diskriminerande; beslutet inrättar en princip för ersättning som ska ges utifrån samma förutsättningar för tjänstemän och övriga anställda som befinner sig vid olika delegationer, vilket därmed innebär att olika situationer kommer att behandlas likadant.

7.

Sjunde grunden: Åsidosättande av rätten till familj och utbildning, i det att Europeiska utrikestjänsten genom det angripna beslutet tvingar sökandena att välja mellan sitt yrkesliv och sina grundläggande rättigheter.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/40

Överklagande ingett den 26 januari 2017 – France.com mot EUIPO – France (FRANCE.com)

(Mål T-71/17)

(2017/C 112/56)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: France.com, Inc. (Coral gables, Florida, Förenta staterna) (ombud: advokaten A. Bertrand)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Republiken Frankrike

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”FRANCE.com” – Registreringsansökan nr 13 158 597

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 20 oktober 2016 i ärende R 2452/2015-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ställa följande frågor till EU-domstolen: 1) Har klaganden, mot bakgrund av artiklarna 8.2 och 41.1 i förordning nr 207/2009 och reglerna 15.2 b och 17 i EU:s förordning nr 207/2009, i invändningsförfarandet, för att försvara sig mot invändningen, rätt att åberopa äldre rättigheter, vilka skulle kunna utgöra äldre rättigheter i förhållande till det äldre varumärke som åberopats som äldre rättighet till stöd för invändningen? 2) Har franska staten någon slags äldre immateriell rätt till ordet ”Frankrike”, vilket inte är staten Frankrikes officiella namn och vilket bara utgör en geografisk enhet? 3) Om fråga 2 ska besvaras nekande, ska då namnet ”Frankrike” betraktas som ett ord som är allmän egendom och som ingen kan göra anspråk på att ha en immateriell rätt till? 4) Om fråga 2 ska besvaras jakande, ska då den omständigheten att franska staten hittills aldrig har gjort gällande någon rätt till ordet ”France” förutom i förhållande till France.com anses utgöra diskriminering av klaganden?

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

avslå franska statens invändning mot registreringen av EU-ord- och figurmärket ”France.com”, som France.com Inc. ansökt om att få registrera,

—

avslå invändningen i övrigt,

—

förplikta EUIPO att bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för France.com Inc. i målet vid domstolen, och

—

förplikta EUIPO och franska staten att ersätta hälften var av de rättegångskostnader som uppkommit för France.com Inc. under förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd.

Grunder

—

Åsidosättande av artiklarna 8.1, 8.2 och 41.1 i förordning nr 207/2009.

—

Åsidosättande av reglerna 15.2 b och 17 i förordning nr 207/2009.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/41

Talan väckt den 3 februari 2017 – RS mot kommissionen

(Mål T-73/17)

(2017/C 112/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: RS (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet av den 11 april 2016 av uttagningskommittén i uttagningsprov COM/02/AST/16 (AST2) om att neka sökanden tillträde till detta uttagningsprov,

—

föplikta Europeiska kommissionen att till sökanden betala ett belopp på 5 000 euro för den ideella skada som han har lidit,

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund avseende åsidosättande av artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.

Sökanden har således framställt en invändning om rättsstridighet avseende det omtvistade meddelandet om uttagningsprov i den utsträckning som det i meddelandet föreskrivs ett tillträdeskrav som innebar att tillfälligt anställda inte fick delta i uttagningsprovet, såvida de inte varit i aktiv tjänst, tjänstlediga för militärtjänstgöring, föräldralediga, tjänstlediga av familjeskäl eller uppehållit annan anställning under de närmast föregående 12 månaderna före sista ansökningsdag.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/42

Talan väckt den 6 februari 2017 – Schoonjans mot kommissionen

(Mål T-79/17)

(2017/C 112/58)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alain Schoonjans (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska kommmissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet av den 11 april 2016 av uttagningskommittén i uttagningsprov COM/02/AST/16 (AST2) om att neka sökanden tillträde till detta uttagningsprov,

—

föplikta Europeiska kommissionen att till sökanden betala ett belopp på 5 000 euro för den ideella skada som han har lidit,

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan framställer sökanden en invändning om rättsstridighet avseende meddelandet om uttagningsprov, för vilken två grunder åberopas.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 82.7 i Anställningsvillkoren för övriga anställda, genom att kommissionen endast gett kontraktsanställda som placerats i tjänstegrupp III möjlighet att delta i det interna uttagningsprov som organiserades för tillsättning av tjänster i lönegrad AST2.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän, genom att detta tillträdeskrav i vart fall inte är motiverat av tjänstens intresse eller av den typ av tjänster som skulle tillsättas.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/43

Överklagande ingett den 6 februari 2017 – Steiniger mot EUIPO – ista Deutschland (IST)

(Mål T-80/17)

(2017/C 112/59)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Ingo Steiniger (Nümbrecht, Tyskland) (Ombud: K. Schulze Horn, advokat)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: ista Deutschland GmbH (Essen, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”IST” – Registreringsansökan nr 10 673 812

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 1 december 2016 i ärende R 2242/2015-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet och det beslut som fattades av EUIPO:s invändningsenhet den 24 september 2015,

—

ändra det överklagade beslutet på så sätt att invändningen i sin helhet ogillas, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som hänför sig till förfarandet vid överklagandenämnden.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 8 i förordning nr 207/2009.

—

Åsidosättande av regel 20.6 i förordning nr 2868/95.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/43

Överklagande ingett den 7 februari 2017 – Erwin Müller mot EUIPO – Novus Tablet Technology Finland (NOVUS)

(Mål T-89/17)

(2017/C 112/60)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Erwin Müller GmbH (Lingen, Tyskland) (ombud: advokaten N. Grüger)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Novus Tablet Technology Finland Oy (Åbo, Finland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”NOVUS” – Registreringsansökan nr 13 206 611

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 28 november 2016 i ärende R 2413/2015-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen

—

delvis ska ogiltigförklara det överklagade beslutet samt det beslut som meddelades av invändningsenheten vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet den 2 oktober 2015 (invändningsnummer B 2 456 336), nämligen i den del dessa beslut avser varor i klass 9 – ”Bärväskor för datorer; hållare för mobiltelefoner; kringutrustning anpassad för datorer”, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 8.1 a i förordning nr 207/2009.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/44

Överklagande ingett den 13 februari 2017 – ACTC mot EUIPO – Taiga (tigha)

(Mål T-94/17)

(2017/C 112/61)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: ACTC GmbH (Erkrath, Tyskland) (ombud: advokaterna V. Hoene, D. Eickemeier och S. Gantenbrink)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Taiga AB (Varberg, Sweden)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Gemenskapsordmärket ”tigha” – Registreringsansökan nr 11 459 617

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 9 december 2016 i ärende R 693/2015-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b förordning nr 207/2009.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/45

Överklagande ingett den 13 februari 2017 – King.com mot EUIPO TeamLava (bildskärmar och ikoner)

(Mål T-95/17)

(2017/C 112/62)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: King.com Ltd (St. Julians, Malta) (ombud: M. Hawkins, solicitor, och advokaten T. Dolde)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: TeamLava LLC (Redwood Suite, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 2216416-0054

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 1 december 2016 i ärende R 1947/2015-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO och motparten, om den intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 25.1 b, jämförd med artiklarna 5, 6 och 7, i förordning nr 6/2002.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/45

Överklagande ingett den 13 februari 2017 – King.com mot EUIPO – TeamLava (animerade ikoner)

(Mål T-96/17)

(2017/C 112/63)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: King.com Ltd (St. Julians, Malta) (ombud: M. Hawkins, solicitor, och advokaten T. Dolde)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: TeamLava LLC (Redwood Suite, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 2216416-0049

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 1 december 2016 i ärende R 1948/2015-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO och motparten, om den intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 25.1 b, jämförd med artiklarna 5, 6 och 7, i förordning nr 6/2002.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/46

Överklagande ingett den 16 februari 2017 – Franmax mot EUIPO – R. Seelig & Hille (her- bea)

(Mål T-97/17)

(2017/C 112/64)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Franmax UAB (Vilnius, Litauen) (ombud: advokaten E. Saukalas)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: R. Seelig & Hille OHG (Düsseldorf, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”her-bea” Registreringsansökan nr 12 689 964

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 1 december 2016 i ärende R 371/2016-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/46

Talan väckt den 17 februari 2017 – HSBC Holdings m.fl. mot kommissionen

(Mål T-105/17)

(2017/C 112/65)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: HSBC Holdings plc (London, Förenade kungariket), HSBC Bank plc (London), HSBC France (Paris, Frankrike) (ombud: K. Bacon, QC, D. Bailey, Barrister, och M. Simpson, Solicitor, samt advokaterna Y. Anselin och C. Angeli)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artikel 1 i Europeiska kommissionens beslut av den 7 december 2016, delgivet den 9 december 2016, i ärende AT.39914 – Räntederivat i euro – C(2016) 8530 final (nedan kallat det angripna beslutet), eller

—

ogiltigförklara artikel 1 b i det angripna beslutet, eller

—

delvis ogiltigförklara artikel 1 b i det angripna beslutet i den del det slås fast att sökandena deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse, och

—

ogiltigförklara artikel 2 b i det angripna beslutet, eller

—

kraftigt sätta ned de böter som sökandena ålagts i artikel 2 b i det angripna beslutet till det belopp tribunalen anser vara lämpligt, samt

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna eller åtminstone en lämplig andel av sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

1.

Svaranden har felaktigt förklarat att sökandena agerat i syfte att hindra och/eller snedvrida konkurrensen, i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF.

2.

Svaranden har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och/eller inte lämnat en tillräcklig motivering för sin slutsats att de beteenden som anges i det angripna beslutet hade som enda ekonomiskt syfte att snedvrida konkurrensen. Svarandens slutsats om en enda, fortlöpande överträdelse är således i grunden felaktig.

3.

Svarandens slutsats att sökandena med uppsåt deltagit i den enda, fortlöpande överträdelse som beskrivs i det angripna beslutet bygger på uppenbart oriktiga bedömningar och/eller brister i resonemanget.

4.

Svarandens slutsats att sökandena var eller borde ha varit medvetna om hur andra påstådda deltagare i den enda, fortlöpande överträdelsen bygger på uppenbart oriktiga bedömningar och/eller brister i resonemanget.

5.

Svaranden har åsidosatt väsentliga formföreskrifter under det förfarande som ledde till att det angripna beslutet antogs. Svaranden har närmare bestämt åsidosatt sökandenas rätt till försvar, oskuldspresumtionen och principen om god förvaltning genom att genomföra ett stegvist förfarande.

6.

I andra hand görs gällande att svaranden har beräknat sökandenas böter på ett felaktigt sätt och att böterna är omotiverade och oproportionerliga.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/47

Talan väckt den 17 februari 2017 – JPMorgan Chase m.fl. mot kommissionen

(Mål T-106/17)

(2017/C 112/66)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: JPMorgan Chase & Co. (New York, New York, Förenta staterna), JPMorgan Chase Bank, National Association (Columbus, Ohio, Förenta staterna), J.P. Morgan Services LLP (London, Förenade kungariket) (ombud: D. Rose, QC, J. Boyd, M. Lester, D. Piccinin och D. Heaton, Barristers, samt B. Tormey, N. French, N. Frey och D. Das, Solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2016) 8530 final av den 7 december 2016, i ärende AT.39914 – Räntederivat i euro (nedan kallat det angripna beslutet), i den del som rör sökandena, eller

—

nedsätta de böter som ålagts sökandena, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.

Kommissionen har inte styrkt att sökandenas avsikt var att manipulera löptider för EURIBOR eller EONIA (referensräntor). Bevisningen visar att sökandena inte eftersträvade konkurrensbegränsning, i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF och artikel 53.1 i EES-avtalet (nedan tillsammans kallade artikel 101).

2.

Kommissionen har vidare eller alternativt gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att den påstådda manipuleringen av löptiderna för EURIBOR eller EONIA syftade till att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen, i den mening som avses i artikel 101.

3.

Eftersom det i det angripna beslutet inte görs gällande att sökandena haft något annat konkurrensbegränsande syfte än att manipulera löptiderna för EURIBOR eller EONIA, kan kommissionen inte nu komma med några sådana nya påståenden.

4.

Kommissionen har, i andra hand, inte visat att sökandena med uppsåt deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse. Sökandena gör särskilt gällande att det inte endast fanns ett enda syfte med det beteende som kommissionen anser strider mot artikel 101. Sökandena menar annars att de inte var medvetna om övriga parters konkurrensbegränsande beteende och att de inte borde kunna ha förutsett det. Sökandena menar i sista hand att deras avsikt inte var att genom sitt beteende bidra till en gemensam plan med ett konkurrensbegränsande syfte.

5.

Kommissionen har agerat på ett sätt som strider mot grundläggande unionsrättsliga principer, god förvaltning, oskuldspresumtionen och sökandenas rätt till försvar. Kommissionen har dömt sökandena på förhand genom det sätt som den tillämpade ”hybrid”-förfarandet och genom kommissionsledamotens Almunias uttalanden.

6.

Kommissionen har vidare eller alternativt gjort flera fel i sin beräkning av sökandenas böter, varför domstolen bör nedsätta bötesbeloppet. a) Kommissionen borde ha lagt större vikt vid förmildrande omständigheter och betecknat överträdelsen som mindre allvarlig och anpassat tilläggsbeloppet med hänsyn till sökandenas marginella och avvikande roll. b) Kommissionen har inte tillämpat samma metod för att beräkna omsättningen för varje deltagare, vilket lett till att sökandena utan objektiva skäl behandlats mindre förmånligt. c) Kommissionen borde ha tillämpat en större rabatt vad avser sökandenas kassakvittoresultat, så att hänsyn tas till sökandenas relativa ekonomiska styrka. d) Kommissionen borde inte ha tagit med EONIA-försäljning i sin beräkning av försäljningsvärdena.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/48

Talan väckt den 28 februari 2017 – BASF Grenzach mot Echa

(Mål T-125/17)

(2017/C 112/67)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BASF Grenzach GmbH (Grenzach-Wyhlen, Tyskland) (ombud: advokaterna K. Nordlander och M. Abenhaïm)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förklara att talan om ogiltigförklaring kan prövas,

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) överklagandenämnd den 19 december 2016 angående ämnesutvärderingen enligt artikel 46.1 i förordning (EG) nr 1907/2006 (1) av triklosan (ärende nr A-018-2014) (triklosanbeslutet), såvitt överklagandenämnden i sitt beslut avslog sökandens överklagande, bekräftade de av Echas tidigare begärda rått-, fisk- och nedbrytningstesten samt förordnade att resterade uppgifter skulle ges in senast den 28 december 2018,

—

förplikta Echa att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter

—

Överklagandenämnden åsidosatte en väsentlig formföreskrift när den inskränkte sig till att enbart göra en begränsad lagenlighetsprövning av triklosanbeslutet, istället för att göra en fullständig omprövning. Överklagandenämnden åsidosatte även två ytterligare väsentliga formföreskrifter genom att – utan att ta ställning till dem i sak – bortse från flera nyckelargument och vetenskaplig bevisning som sökanden hade lagt fram. Överklagandenämnden åsidosatte därigenom sin omprövningsbefogenhet och sökandens rätt till försvar.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, jämförd med artikel 13 FEUF, artikel 25.1 i Reachförordningen, artikel 47 i Reachförordningen och tribunalens fasta rättspraxis angående domstolsprövning och bevisbörda

—

Beträffande råttestet anser sökanden att både Echa och överklagandenämnden medgav att det finns skillnader mellan råttors respektive människors sköldkörtelsystem, men förlitade sig huvudsakligen på uppgifter från studier på råttor för att anta potentiella effekter på mänskligt tyroxin (trots att befintliga studier på människor visar att några sådana effekter inte föreligger). Sökanden anser därför att: (i) det har underlåtits att i triklosanbeslutet beakta samtliga relevanta uppgifter som fanns tillgängliga, (ii) triklosanbeslutet är motsägelsfullt, (iii) triklosanbeslutet grundar sig på osammanhängande bevisning. Av dessa skäl har det i triklosanbeslutet gjorts en uppenbar oriktig bedömning av behovet av råttestet, såvitt det testet avser en påstådd betänklighet rörande fosterskadade neurotoxicitet hos människa. Beträffande reproduktionstoxiska effektområden i råttestet, underlät både Echa och överklagandenämnden att beakta samtliga relevanta uppgifter som fanns tillgängliga och förlitade sig på osammanhängande bevisning. Echa och överklagandenämnden gjorde därigenom en uppenbart oriktig bedömning av behovet av råttestet för reproduktionstoxiska effektområden. Sökanden anser även att råttestet är uppenbart olämpligt, eftersom testresultaten omöjligen kan bistå Echa att klarlägga de påstådda betänkligheterna angående endokrinrubbningar hos människa. Triklosanbeslutet är vidare rättsstridigt, eftersom överklagandenämnden fastställde råttestet utan att kontrollera huruvida samtliga krav enligt proportionalitetsprincipen var uppfyllda. Överklagandenämnden underlät i synnerhet att pröva huruvida mindre ingripande åtgärder fanns tillgängliga för att klarlägga de påstådda betänkligheterna angående endokrinrubbningar hos människa.

—

Beträffande fisktestet gör sökanden gällande att (i) överklagandenämnden underlät att utöva sitt fria skön och avgöra huruvida det, på grundval av tillgänglig vetenskaplig forskning, förelåg någon ”potentiell risk” som kunde motivera att ytterligare tester krävdes, (ii) både Echa och överklagandenämnden underlät att visa att det, på grundval av tillgänglig vetenskaplig forskning, förelåg en potentiell risk för endokrinrubbning, vilken motiverade ytterligare tester på fisk och (iii) både Echa och överklagandenämnden kastade om bevisbördan och åsidosatte artikel 25.1 Reachförordningen genom att kräva att sökanden ska visa att någon sådan risk inte föreligger.

—

Beträffande nedbrytningstestet gör sökanden gällande att Echa och överklagandenämnden underlät att ta vederbörlig hänsyn till både bevisvärdet avseende nedbrytningen av triklosan och kravet att beakta ur miljösynpunkt relevanta förutsättningar på det sätt som anges i bilaga XIII. Sökanden gör vidare gällande att Echa och överklagandenämnden åsidosatte den tydliga anvisningen i bilaga XIII till Reachförordningen att beakta bevisning som avspeglar förutsättningar som är relevanta ur miljösynpunkt, genom att kräva att sökanden skulle genomföra nedbrytningstestet i pelagiskt vatten (det vill säga klart vatten utan några sediment). Sökanden anser vidare att Echa och överklagandenämnden, efter att ha beslutat att simuleringstestet måste avspegla förutsättningar som är relevanta ur miljösynpunkt, underlät att göra en lämplig sakkunnigbedömning för att fastställa de testförutsättningar som var lämpliga.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/50

Tribunalens beslut av den 10 februari 2017 – Tarmac Trading mot kommissionen

(Mål T-267/16) (1)

(2017/C 112/68)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på tredje avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1)  EUT C 287, 8.8.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/50

Tribunalens beslut av den 3 februari 2017 – Bank Saderat Iran mot rådet

(Mål T-349/16) (1)

(2017/C 112/69)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1)  EUT C 305, 22.8.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/50

Tribunalens beslut av den 14 februari 2017 – HP mot kommissionen och eu-LISA

(Mål T-596/16) (1)

(2017/C 112/70)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på femte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1)  EUT C 296, 16.8.2016 (målet registrerades inledningsvis vid Europeiska unionens personaldomstol som mål F-26/16 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/51

Tribunalens beslut av den 9 februari 2017 – IPA mot kommissionen

(Mål T-635/16) (1)

(2017/C 112/71)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjunde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1)  EUT C 428, 21.11.2016.

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/51

Tribunalens beslut av den 7 februari 2017 – Starbucks (HK) mot EUIPO – Now Wireless (nowwireless)

(Mål T-908/16) (1)

(2017/C 112/72)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på åttonde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1)  EUT C 46, 13.2.2017.