ISSN 1977-1061 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468 |
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
59 årgången |
Informationsnummer |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
||
|
|
I Resolutioner, rekommendationer och yttranden |
|
|
RESOLUTIONER |
|
|
Europaparlamentet |
|
|
Tisdagen den 10 december 2013 |
|
2016/C 468/01 |
||
2016/C 468/02 |
||
2016/C 468/03 |
||
2016/C 468/04 |
||
2016/C 468/05 |
||
2016/C 468/06 |
||
2016/C 468/07 |
||
2016/C 468/08 |
||
2016/C 468/09 |
||
2016/C 468/10 |
||
2016/C 468/11 |
||
|
Onsdagen den 11 december 2013 |
|
2016/C 468/12 |
||
2016/C 468/13 |
||
2016/C 468/14 |
||
2016/C 468/15 |
||
2016/C 468/16 |
||
2016/C 468/17 |
||
2016/C 468/18 |
||
|
Torsdagen den 12 december 2013 |
|
2016/C 468/19 |
||
2016/C 468/20 |
||
2016/C 468/21 |
||
2016/C 468/22 |
||
2016/C 468/23 |
||
2016/C 468/24 |
||
2016/C 468/25 |
||
2016/C 468/26 |
||
2016/C 468/27 |
||
2016/C 468/28 |
||
2016/C 468/29 |
||
2016/C 468/30 |
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om organskörden i Kina (2013/2981(RSP)) |
|
2016/C 468/31 |
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om situationen i Sri Lanka (2013/2982(RSP)) |
|
II Meddelanden |
|
|
MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
Europaparlamentet |
|
|
Tisdagen den 10 december 2013 |
|
2016/C 468/32 |
|
III Förberedande akter |
|
|
EUROPAPARLAMENTET |
|
|
Tisdagen den 10 december 2013 |
|
2016/C 468/33 |
||
2016/C 468/34 |
||
2016/C 468/35 |
||
2016/C 468/36 |
||
2016/C 468/37 |
||
2016/C 468/38 |
||
2016/C 468/39 |
||
2016/C 468/40 |
||
2016/C 468/41 |
||
2016/C 468/42 |
||
2016/C 468/43 |
||
2016/C 468/44 |
||
2016/C 468/45 |
||
2016/C 468/46 |
||
2016/C 468/47 |
||
2016/C 468/48 |
||
2016/C 468/49 |
||
2016/C 468/50 |
||
2016/C 468/51 |
||
2016/C 468/52 |
||
|
Onsdagen den 11 december 2013 |
|
2016/C 468/53 |
||
2016/C 468/54 |
||
2016/C 468/55 |
||
2016/C 468/56 |
||
2016/C 468/57 |
||
2016/C 468/58 |
||
2016/C 468/59 |
||
2016/C 468/60 |
||
2016/C 468/61 |
||
2016/C 468/62 |
||
2016/C 468/63 |
||
2016/C 468/64 |
||
2016/C 468/65 |
||
2016/C 468/66 |
||
2016/C 468/67 |
||
2016/C 468/68 |
||
2016/C 468/69 |
||
2016/C 468/70 |
||
2016/C 468/71 |
||
2016/C 468/72 |
||
2016/C 468/73 |
||
2016/C 468/74 |
||
2016/C 468/75 |
||
|
Torsdagen den 12 december 2013 |
|
2016/C 468/76 |
||
2016/C 468/77 |
||
2016/C 468/78 |
||
2016/C 468/79 |
||
2016/C 468/80 |
||
2016/C 468/81 |
||
2016/C 468/82 |
||
2016/C 468/83 |
||
2016/C 468/84 |
||
2016/C 468/85 |
||
2016/C 468/86 |
Teckenförklaring
(Det angivna förfarandet baseras på den rättsliga grund som angetts i förslaget till akt.) Parlamentets ändringsförslag: Ny text markeras med fetkursiv stil . Textdelar som utgår markeras med symbolen ▌eller med genomstrykning. Textdelar som ersätts anges genom att ny text markeras med fetkursiv stil och text som utgår stryks eller markeras med genomstrykning. |
SV |
|
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/1 |
EUROPAPARLAMENTET
SESSIONEN 2013–2014
Sammanträdena den 9–12 december 2013
Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 89 E, 28.3.2014.
ANTAGNA TEXTER
I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
RESOLUTIONER
Europaparlamentet
Tisdagen den 10 december 2013
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/2 |
P7_TA(2013)0532
Förhandlingar om ett strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och Kanada
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 med Europaparlamentets rekommendation till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om ett strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och Kanada (2013/2133(INI))
(2016/C 468/01)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av de pågående förhandlingarna mellan EU och Kanada om ett avtal om strategiskt partnerskap, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal (1), |
— |
med beaktande av sina tidigare resolutioner om förbindelserna med Kanada, i synnerhet resolutionen av den 5 maj 2010 om toppmötet mellan EU och Kanada (2), av den 8 juni 2011 om handelsförbindelserna mellan EU och Kanada (3) samt av den 13 juni 2013 om EU:s roll i främjandet av ett bredare transatlantiskt partnerskap (4), |
— |
med beaktande av ramavtalet från 1976 om samarbete inom handel och ekonomi mellan Europeiska gemenskaperna och Kanada (5), |
— |
med beaktande av 1990 års förklaring om transatlantiska förbindelser mellan EG och Kanada, |
— |
med beaktande av 1996 års gemensamma politiska förklaring och gemensamma handlingsplan, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande om förbindelserna mellan EU och Kanada (COM(2003)0266), |
— |
med beaktande av partnerskapsagendan för EU och Kanada från 2004, |
— |
med beaktande av 2011 års rapport till den gemensamma samarbetskommittén EU–Kanada, |
— |
med beaktande av resultatet av det interparlamentariska mötet mellan EU och Kanada i april 2013, |
— |
med beaktande av artikel 21 i EU-fördraget, |
— |
med beaktande av artiklarna 90.4 och 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0407/2013), och av följande skäl: |
A. |
Förbindelserna mellan EU och Kanada är historiskt rotade och starka och bygger på delade intressen och värderingar. De gemensamma värdena demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna bör utgöra kärnan i alla avtal mellan de båda parterna som tjänar som ram för dessa förbindelser. |
B. |
EU och Kanada har historiskt sett bedrivit ett mångårigt omfattande politiskt och ekonomiskt samarbete som inleddes formellt 1976, när EU undertecknade ett ramavtal med Kanada, det första i sitt slag med ett OECD-land. Detta avtal har länge utgjort en lämplig ram för att fördjupa förbindelserna, utöka den politiska associeringen och vidareutveckla samarbetet. |
C. |
Kanada är en solid parlamentarisk demokrati, och landets demokratiska värden och principer liknar EU:s. |
D. |
Det avtal om strategiskt partnerskap som för närvarande är under förhandling skulle uppdatera och återuppliva förhållandet mellan EU och Kanada och avsevärt bidra till en fördjupning av de politiska, ekonomiska och kulturella förbindelserna samt en förbättring av samarbetet med landet på många områden. Avtalet befäster EU:s och Kanadas ställning som strategiska partner. |
E. |
Förutom att förbättra den institutionella strukturen för förbindelserna skulle avtalet om strategiskt partnerskap, jämte det övergripande avtalet om ekonomi och handel, ge Europas och Kanadas invånare konkreta fördelar och möjligheter, förutsatt att alla berörda parter får delta i processen. Öppnandet av marknaderna och inledningen av regleringssamarbetet förväntas innebära betydande ekonomiska vinster och få positiva effekter för sysselsättningen både i Kanada och EU, och i ljuset av breddandet av det transatlantiska partnerskapet och med tanke på den befintliga Nafta-ramen kan detta leda till att det bildas en transatlantisk marknad, vilket alla aktörer skulle vinna på under förutsättning att de gällande sociala och miljörelaterade normerna inte försvagas. |
F. |
De vinster och möjligheter som skapas av tätare förbindelser mellan EU och Kanada bör fördelas lika över ett tvärsnitt av både den europeiska och kanadensiska befolkningen, efter deras levnadsvillkor och behov. De olika ekonomiska och industriella villkoren för både EU och Kanada bör erkännas, och respekten för en hållbar och ansvarsfull resursanvändning måste garanteras. |
G. |
Den 18 oktober 2013 nådde kommissionens ordförande och Kanadas premiärminister en politisk överenskommelse om de viktigaste delarna i ett övergripande avtal om ekonomi och handel, medan förhandlingarna om avtalet om strategiskt partnerskap fortsätter. Dessa avtal kompletterar varandra i stärkandet av förbindelserna mellan Kanada och EU. |
H. |
Parallellt med förhandlingarna om avtalet om strategiskt partnerskap har det förhandlats fram ett PNR-avtal mellan EU och Kanada, vilket är tänkt att fördjupa relationen också på området för terrorbekämpning och utmynna i lämpliga skyddsåtgärder mot oproportionerlig profilering som bygger på bevarande av passageraruppgifter från EU. |
I. |
Kanada utträdde formellt ur Kyotoprotokollet 2011, och EU har återkommande uppmanat landet att minska sina växthusgasutsläpp i linje med sina internationella åtaganden. |
J. |
Frågan om ett fullständigt undantag från visumkravet bör lösas snarast, så att personer och företag från alla EU:s medlemsstater, även Rumänien och Bulgarien, får samma möjlighet till samarbete med motparter i Kanada. |
K. |
Det strategiska partnerskapet mellan EU och Kanada bör avspeglas på lämpligt sätt i internationella forum och organisationer. I detta avseende är Arktiska rådets beslut, som stöds av Kanada, om observatörsstatus för EU beklagligt. EU har lagt sig vinn om att samarbeta med de kanadensiska myndigheterna för att hitta en lösning på denna fråga. |
1. |
Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten:
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendation till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaterna samt Kanadas regering och parlament. |
(1) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.
(2) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 64.
(3) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 20.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0280.
(5) EGT L 260, 24.9.1976, s. 2.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/5 |
P7_TA(2013)0533
Ramen för rekonstruktion och avveckling för institut som inte är banker
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om ramen för återhämtning och rekonstruktion av institut som inte är banker (2013/2047(INI))
(2016/C 468/02)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av den rådgivande rapporten från CPSS (Committee on Payment and Settlement Systems) och IOSCO (International Organisation of Securities Commissions) från juli 2012 om återhämtning och rekonstruktion av finansmarknadsinfrastruktur (”Recovery and resolution of financial market infrastructures”), |
— |
med beaktande av den rådgivande rapporten från CPSS-IOSCO i augusti 2013 om återhämtning av finansmarknadsinfrastruktur (”Recovery of financial market infrastructures”), |
— |
med beaktande av rapporterna från juli 2013 från IAIS (International Association of Insurance Supervisors) om globala systemviktiga försäkringsbolag och utvärderingmetoder (”Global Systemically Important Insurers: Initial Assessment Methodology”) och om policyåtgärder för dessa (”Global Systemically Important Insurers: Policy Measures”), |
— |
med beaktande av publikationen från FSB (Financial Stability Board) av den 18 juli 2013 om globalt systemviktiga försäkringsbolag och policyåtgärder för dessa (”Global systemically important insurers (G-SIIs) and the policy measures that will apply to them”) (1), |
— |
med beaktande av den rådgivande rapporten från FSB i augusti 2013 om viktiga attribut för effektiva rekonstruktionssystem för finansinstitut som inte är banker (”Application of the Key Attributes of Effective Resolution Regimes to Non-Bank Financial Institutions”), |
— |
med beaktande av kommissionsavdelningarnas samråd om en möjlig ram för återhämtning och rekonstruktion av andra finansinstitut än banker, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR) (2), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG, |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en ram för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersföretag (COM(2012)0280) (BRRD) och betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (3), |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0343/2013), och av följande skäl: |
A. |
Bedömningar av finansmarknadsinfrastruktur ingår nu i IMF:s och Världsbankens bedömningsprogram för finanssektorn. |
B. |
Effektiva återhämtningsplaner och rekonstruktionsverktyg är avgörande för att förbättra stabiliteten globalt i den finanssektor som inte utgörs av banker. |
C. |
De finansiella marknadsinfrastrukturerna är organiserade på ett mycket varierat sätt. För att underlätta upprättandet av lämpliga återhämtningsplaner och framför allt rekonstruktionsplaner är det nödvändigt att göra åtskillnad mellan dem på grundval av organisatorisk komplexitet, geografisk räckvidd och affärsmodell. |
D. |
EMIR-förordningen och förordningen om värdepapperscentraler (CSDR-förordningen) syftar till att minska systemrisken genom välreglerad marknadsinfrastruktur, men det kan inte uteslutas att oväntade konsekvenser uppstår. |
E. |
Obligatorisk central clearing bidrar positivt till att minska den totala systemrisken på finansmarknaderna, men den har också ökat koncentrationen av systemrisk i centrala motparter, och alla centrala motparter är systemviktiga på sina egna marknader. |
F. |
De största clearingmedlemmarna deltar vanligtvis i mer än en central motpart så om en central motpart fallerar kommer sannolikt andra att få problem. |
G. |
Om flera centrala motparter fallerar kommer detta att få förödande konsekvenser inte bara för finansmarknadernas aktörer utan för hela de berörda samhällena. |
H. |
Skälet att använda en central motpart är att minska motpartsrisken genom att beräkna korrekt marginalsäkerhet för produkter innan man erbjuder att cleara dem centralt så att en motparts obestånd inte påverkar resten av marknaden. |
I. |
Riskhanteringsprocesser visar att centrala motparter minskar motpartsrisken och osäkerheten och förebygger spridningseffekter. |
J. |
EMIR-förordningen löser inte helt de risker som uppstår till följd av att en central motpart gör en felaktig bedömning av marginalsäkerhetskraven för en hel produktklass. |
K. |
De centrala motparterna har incitament att tillämpa lägre marginalkrav, särskilt när de börjar med nya produkter eller tillgångsklasser, för att attrahera kunder. Någon bedömning av ändamålsenligheten i obeståndsfonder som är uppdelade per produkt eller tillgångsklasser har ännu inte gjorts. |
L. |
Riskerna med att korsberäkna marginalsäkerheten (portföljmarginalsäkerheter) med hjälp av avgränsning av tillgångar inom en central motparts obeståndsfond har inte satts på prov. Att minska säkerhetskraven på kort sikt kan visserligen minska kostnaderna men användningen av korsmarginalsäkerheter bör inte äventyra en central motparts förmåga att korrekt hantera risker och bör beakta begränsningarna av VaR-analys. |
M. |
En av de viktigaste fördelarna som kunderna får från en clearingmedlem ligger i tillhandahållandet av en brandvägg mot motpartsrisk i förhållande till både den centrala motparten och andra clearingmedlemmar. |
N. |
EU:s internationella centrala värdepapperscentraler (ICSD) är systemviktiga institut som förmedlare på eurobondmarknaden och drivs för närvarande med banklicenser. |
O. |
Central clearing har ökat behovet av förvaltning av säkerhet och relaterade tjänster som nu utförs av värdepapperscentraler och depåbanker. |
P. |
Det förestående införandet av Target2Securities har föranlett värdepapperscentraler att utforska nya tjänster. |
Q. |
Standardiserade insolvensordningar kommer inte att utgöra en fullständig ram för behandling av kundtillgångar i händelse av en central motparts fallissemang om inte värdepapperslagstiftningen genomförs. |
R. |
I juli 2013 rapporterade IAIS om globalt systemviktiga försäkringsbolag och drog slutsatsen att den traditionella försäkringsaffärsmodellen har visat sig vara betydligt mindre sårbar under finansiella kriser än bankernas affärsmodell, men att stora försäkringsbolag som i hög grad är sammankopplade över gränserna, särskilt de som har betydande verksamhet utanför traditionell försäkringsteckning, såsom kredit- och investeringsgarantier, kan orsaka betydande systemrisker. FSB har med hjälp av utvärderingsmetoden från IAIS identifierat nio stora försäkringsbolag som är systemviktiga, varav fem har sitt huvudkontor i unionen. |
S. |
Systemrisken av att kapitalförvaltare fallerar är inte så uttalad som för kritisk marknadsinfrastruktur, men i takt med att kapitalförvaltares affärsmodeller utvecklas kan de bli mer systemviktiga, vilket är en faktor som FSB tagit upp i sina arbeten om skuggbanker. |
1. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera återhämtning och rekonstruktion av centrala motparter och av sådana värdepapperscentraler som är exponerade mot kreditrisker samt att, vid bedömningen om huruvida det är lämpligt att utveckla liknande lagstiftning för andra finansinstitut, göra lämplig åtskillnad mellan varje typ av finansinstitut, med vederbörligt beaktande av dem som potentiellt kan utgöra systemrisker för ekonomin. |
2. |
Europaparlamentet betonar vikten av EU:s lagstiftning som följer internationellt överenskomna principer inom ramen för CPSS-IOSCO, FSB och IAIS. |
3. |
Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med klara bestämmelser för en ”interventionsstege” i alla återhämtningsbestämmelser för institut som inte är banker, enligt vilka de behöriga myndigheterna övervakar lämpligt utformade indikatorer för finansiell hälsa och har befogenheter att ingripa tidigt när en enhet drabbas av finansiell stress och att begära att den vidtar korrigerande åtgärder enligt en i förväg godkänd återhämtningsplan i syfte att avvärja de potentiellt störande effekterna av den sista utvägen att låta en sådan enhet rekonstrueras eller avvecklas. |
4. |
Europaparlamentet anser att finansinstitut som inte är banker själva bör utveckla omfattande och innehållsrika återhämtningsplaner där kritiska verksamheter och tjänster identifieras samt utveckla de strategier och åtgärder som behövs för att säkerställa ett fortsatt tillhandahållande av kritiska verksamheter och tjänster, och att dessa återhämtningsplaner bör ses över av den behöriga tillsynsmyndigheten. Parlamentet anser att tillsynsmyndigheten bör kunna begära ändringar av återhämtningsplanen och bör leda och konsultera rekonstruktionsmyndigheten, som, om det är en annan myndighet, kan ge rekommendationer till tillsynsmyndigheten. |
5. |
Europaparlamentet anser att tillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att ingripa för att bevara den finansiella stabiliteten och att kräva att delar av återhämtningsplanen genomförs som ännu inte har aktiveras eller att vid behov vidta andra åtgärder. Myndigheterna bör dock också vara medvetna om risken att skapa marknadsosäkerhet under omständigheter som redan är präglade av stress. |
6. |
Europaparlamentet anser att rekonstruktions- och tillsynsmöjligheter i varje land bör sträva efter att samarbeta och hålla varandra informerade. |
7. |
Europaparlamentet anser att för koncerner med bolag i olika jurisdiktioner bör de olika rekonstruktionsmyndigheterna komma överens om en koncernrekonstruktionsplan. Sådana koncernrekonstruktionsplaner bör grundas på presumtionen att myndigheter i olika jurisdiktioner samarbetar. |
8. |
Europaparlamentet anser att man vid rekonstruktionsåtgärder bör göra åtskillnad mellan de olika tjänster och verksamheter som finansmarknadsinfrastrukturinstitutet i fråga är godkänt att erbjuda eller utföra. |
9. |
Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att undvika att återhämtnings- och rekonstruktionsplaner står i strid med existerande lagstiftning, särskilt direktivet om ställande av finansiell säkerhet och förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer, eftersom dessa skulle kunna inskränka rekonstruktionsbefogenheter för centrala motparter och värdepapperscentraler eller förhindra att de blir verksamma. |
10. |
Europaparlamentet betonar det brådskande behovet av att, i samband med bedömningen av hur relevanta specifika rekonstruktionsordningar för marknadsinfrastruktur, finansinstitut och skuggbanker är, utveckla verktyg för en effektiv närtidsövervakning av stock- och flödesuppgifter om finansiell risk inom och mellan företags-, sektors- och nationsgränser i unionen och mellan unionen och andra globala regioner. Kommissionen uppmanas att se till att de relevanta uppgifter som tillhandahålls enligt bank-, försäkrings- och marknadsinfrastrukturlagstiftningen används effektivt i detta syfte av ESRB, ESA-myndigheterna och andra behöriga myndigheter. |
Centrala motparter
11. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att centrala motparter har en obeståndshanteringsstrategi för alla produkter som clearas av den centrala motparten som en del av en större återhämtningsplan som tillsynsmyndigheten godkänt, med särskilt fokus på de produkter som måste clearas centralt eftersom det är en högre sannolikhet för riskkoncentration i dessa fall. |
12. |
Europaparlamentet betonar vikten av att övervaka risker mot centrala motparter till följd av en koncentration av clearingmedlemmar och uppmanar tillsynsmyndigheterna att informera EBA om de 10 största clearingmedlemmarna för varje central motpart så att risker såsom sammankopplingar, spridningseffekter och möjliga fallissemang för mer än en central motpart på en gång kan övervakas och bedömas centralt. |
13. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla verktyg för att mäta centrala motparters intradagsrisker, att säkerställa att intradagssaldon som centrala motparter håller med affärsbanker för kontoförvaltning och betalningstjänster inte överstiger i förväg bestämda gränser, vilket annars skulle kunna hota den centrala motpartens funktionssätt. |
14. |
Europaparlamentet anser, i syfte att behålla incitamenten för god styrning av centrala motparter, att den vattenfallsprincip vid obestånd som fastställs i EMIR måste respekteras så att den centrala motpartens förfinansierade egna finansiella medel används före de bidrag till obeståndsfonden som medlemmar som inte är på obestånd gjort. |
15. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att centrala motparter agerar i allmänhetens intresse och utformar sina affärsstrategier i enlighet därmed i syfte att i betydande grad minska sannolikheten för att återhämtnings- och rekonstruktionsscenarier behöver utlösas. |
16. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att även om syftet att avgränsa tillgångsklasser inom en central motpart består i att begränsa spridningseffekter, är det oklart huruvida det kommer att vara tillräckligt för att förhindra sådana spridningseffekter i praktiken med tanke på att kommersiella incitament i samband med korsmarginalsäkerheter skulle kunna öka risken i systemet. Kommissionen uppmanas att föreslå ytterligare åtgärder för att minimera denna spridningsrisk. |
17. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att sunda principer fastställs för kontraktsarrangemangen mellan en central motpart och dess clearingmedlemmar och hur clearingmedlemmar för över förluster på sina kunder, på ett sådant sätt att clearingmedlemmens bidrag till obeståndsfonden ska behöva tömmas innan förlusterna från en clearingmedlem på obestånd kan föras vidare till kunden som en del av en transparent förlustfördelningsprocess. |
18. |
Europaparlamentet anser att det i alla kontraktsarrangemang mellan en central motpart och dess clearingmedlemmar bör göras en åtskillnad mellan de förluster som uppstår till följd av en medlems obestånd och de förluster som uppstår av andra skäl, såsom förluster till följd av dåliga investeringsbeslut från den centrala motpartens sida. Kommissionen uppmanas att säkerställa att den centrala motpartens riskkommitté hålls fullt underrättad om den centrala motpartens investeringar så att lämplig kontroll kan upprätthållas. Parlamentet anser att återhämtningsverktyg såsom inställda utdelningar och betalningar av rörlig ersättning eller frivillig omstrukturering av skulder genom omvandling till eget kapital bör anses vara de lämpligaste verktyg som kan användas under dessa omständigheter. |
19. |
Europaparlamentet anser att alla centrala motparter behöver ha omfattande återhämtningsarrangemang som erbjuder skydd för mer än de medel och resurser som krävs enligt EMIR. Dessa återhämtningsplaner bör ge skydd mot alla förutsebara omständigheter och bör inkluderas och offentliggöras som en av den centrala motpartens regler. |
20. |
Europaparlamentet hävdar att skiljelinjen mellan återhämtning och rekonstruktion i fallet med en central motpart är när vattenfallsprincipen vid obestånd är förbrukad, och den centrala motpartens förlusttabsorberingsförmåga är uttömd. Parlamentet anser att i detta läge bör tillsynsmyndigheterna aktivt överväga möjligheten att avlägsna den centrala motpartens ledning och avgöra huruvida den centrala motpartens kritiska tjänster ska överföras eller den operativa kontrollen över den centrala motparten ska överlämnas till en annan tjänsteleverantör. Parlamentet anser att rekonstruktionsmyndigheterna bör ges nödvändigt utrymme att själva bedöma situationen och ett visst manöverutrymme, och låta dem motivera sina beslut. |
21. |
Europaparlamentet anser att rekonstruktionsmyndigheterna när de utnyttjar detta manöverutrymme ska tillämpa följande väl preciserade kriterier:
|
22. |
Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att betrakta kontinuiteten i tjänsterna som ett huvudmål för rekonstruktionen. |
23. |
Europaparlamentet betonar att allt deltagande från clearingmedlemmar i förlustfördelningen innan den centrala motpartens ledning avlägsnas inte bör omfatta pengar eller tillgångar från direkta eller indirekta kunder, medan rekonstruktionsmyndigheten när den väl övertagit ansvaret kan tillämpa rekonstruktionsverktyg för förlustdelning såsom nedskärningar av marginalsäkerhet eller påfyllnad av obeståndsfonden från clearingmedlemmar som inte är på obestånd, i så nära överensstämmelse med rekonstruktionsplanen som möjligt. |
24. |
Europaparlamentet anser att om rekonstruktionsmyndigheten har möjlighet att införa ett tillfälligt stopp för rätten till förtidsuppsägning som skulle innebära en paus i den centrala motpartens verksamhet i två dagar, skulle detta möjliggöra för marknaden att sätta nya priser på kontrakten på ett korrekt sätt och därmed möjliggöra en mer ordnat risktagande. Vem som ska ha en sådan befogenhet och hur den får utövas bör noggrant övervägas så att detta åtminstone är avhängigt av att rekonstruktionsmyndigheten avgjort att beläggandet med ett tillfälligt stopp krävs för den finansiella stabilitetens skull, med beaktande av rekonstruktionsmålen, samspelet med relevanta rekonstruktionsordningar för banker eller andra institut som gäller för clearingmedlemmar, den centrala motpartens obestånds- och riskförvaltning och effekterna på var och en av den centrala motpartens marknader och clearingdeltagare och finansmarknaderna i allmänhet. Detta skulle obligatoriskt åtföljas av befogenheten att häva clearingkravet som en sista utväg efter det att man åtminstone har undersökt huruvida en annan central motpart skulle kunna tillhandahålla clearingen på kort sikt. |
25. |
Europaparlamentet konstaterar att centrala motparter har clearingmedlemmar från ett stort antal länder. Parlamentet anser därför kan en rekonstruktionsram för centrala motparter först kan bli effektiv när den börjat gälla i alla berörda jurisdiktioner. Parlamentet anser därför att nationella insolvensramar måste uppdateras så att de passar den nya europeiska rekonstruktionsordningen. |
26. |
Europaparlamentet anser att centrala motparter med banklicens bör omfattas av en ordning som är specifik för centrala motparter och inte av den föreslagna återhämtnings- och rekonstruktionsordningen för banker i BRR-direktivet. I detta sammanhang är det särskilt problematiskt att den föreslagna ordningen för banker skulle kräva att de har en viss samlad skuld som kan täcka förlusterna (bail-in). Parlamentet anser att en sådan befogenhet vore olämplig för centrala motparter med en banklicens eftersom de inte brukar utfärda sådana skuldinstrument. |
Värdepapperscentraler
27. |
Europaparlamentet betonar att det är en värdepapperscentrals ansvar att säkerställa att dess återhämtningsplan klart och tydligt säkerställer driftskontinuitet i rimliga krisscenarier så att dess primära avvecklingsfunktioner och andra centrala tjänster från värdepapperscentralen kan fortsätta att utföras av värdepapperscentralen eller någon annan godkänd tredjepartsleverantör enligt förordningen om värdepapperscentraler. |
28. |
Europaparlamentet begär, såvida inte separata lagstiftningsförslag är nära förestående, att det i förordningen om värdepapperscentraler tas med ett krav att nationella behöriga myndigheter säkerställer att lämpliga återhämtnings- och rekonstruktionsplaner i överensstämmelse med de internationella standarderna från FSB och CPSS-IOSCO fastställs för alla värdepapperscentraler, inbegripet referenser till de artiklar i BRRD-direktivet som skulle kunna tillämpas på de värdepapperscentraler som drivs med banklicens. |
29. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, så länge det saknas en värdepapperslagstiftning, att utveckla och samordna sina befintliga särskilda administrativa ordningar för värdepapperscentraler i syfte att förbättra säkerheten om hur driftskontinuitet kan upprätthållas i en kris, särskilt genom att säkerställa åtkomsten till värdepapperscentralens register, uppgifter eller konton så att rekonstruktionsmyndigheter eller den nationella behöriga myndigheten lätt kan identifiera tillgångarnas ägare. |
30. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att förslaget till en återhämtnings- och rekonstruktionsram för värdepapperscentraler så långt det är möjligt säkerställer värdepapperscentralens kontinuitet under återhämtning och rekonstruktion. |
31. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att förslaget om en återhämtnings- och rekonstruktionsram för värdepapperscentraler säkerställer kontinuiteten i värdepapperscentralens rättsliga läge, särskilt genom att respektera direktivet om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper, arrangemangen för leverans mot betalning, driften av alla värdepapperscentralslänkar samt avtal med tillhandahållare av kritiska tjänster under återhämtning och rekonstruktion. |
Försäkringsföretag
32. |
Europaparlamentet noterar att det inom EU sedan länge finns en tillsynsreglering av försäkringar. Parlamentet betonar vikten av ett konsekvent och samstämt tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida när det gäller att genomföra Solvens II inom en rimlig tidsram såsom fastställs i Omnibus II. Parlamentet begär att förhandlingarna om Omnibus II slutförs så att nivåerna två och tre i Solvens II kan fullbordas punktligt, vilket därmed minimerar sannolikheten för att rekonstruktionsmyndigheterna ska behöva ingripa. |
33. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant beakta IAIS:s arbeten om återhämtning och rekonstruktion av försäkringsföretag och att behandla dessa inom ramen för nivå två av Solvens II, lagstiftningen om finansiella konglomerat och direktivet om försäkringsförmedling, och att arbeta tillsammans med internationella partner för att följa den tidsplan som fastställts av FSB för att genomföra de politiska rekommendationerna med bland annat krav på systemviktiga försäkringsföretag att ha återhämtnings- och rekonstruktionsplaner liksom bedömningar av möjligheter till rekonstruktion, förstärkt tillsyn över koncerner och skärpta krav på förlustabsorberingsförmåga. Parlamentet påpekar att den långsiktiga karaktären hos försäkringsåtaganden, de olika tidshorisonterna, de långa perioderna då anspråk kan ställas efter försäkringsavtalets utgång och försäkringsföretagens affärsmodell jämfört med bankernas, tillsammans med de verktyg som tillsynsmyndigheterna förfogar över, möjliggör en effektiv rekonstruktionspraxis. Parlamentet anser därför att fokus därför bör ligga på återhämtning. |
34. |
Europaparlamentet beklagar att IAIS och FSB har senarelagt offentliggörandet av riktlinjer för bedömningen av systemrelevansen hos och politiska rekommendationer för återförsäkringsföretag till juli 2014. Kommissionen uppmanas att noggrant studera den systemrisk som återförsäkringsföretag utgör, särskilt när det gäller deras centrala roll för hantering av försäkringsrisker, deras höga sammankopplingsgrad och låga utbytbarhet. |
Kapitalförvaltning
35. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma om vissa kapitalförvaltare bör betraktas som systemviktiga, med beaktande av deras verksamhets omfattning, och med hjälp av en bred uppsättning indikatorer såsom deras storlek, affärsmodell, geografisk räckvidd, riskprofil, kreditvärdighet, och huruvida de handlar för egen räkning eller inte, är föremål för krav på separering av sina kunders tillgångar och andra relevanta faktorer. |
36. |
Europaparlamentet noterar att kundtillgångarna är separerade och hålls hos förvaringsinstitut och att möjligheten att överföra dessa tillgångar till en annan kapitalförvaltare är en betydande skyddsmekanism. |
37. |
Europaparlamentet anser att en effektiv värdepapperslagstiftning skulle kunna lindra många av de problem som kan uppstå i samband med en stor gränsöverskridande kapitalförvaltares fallissemang. |
Betalningssystem
38. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med berörda internationella finansiella tillsynsorgan och myndigheter för att identifiera möjliga svagheter i globalt systemviktiga betalningssystem och de arrangemang som krävs för att säkerställa driftskontinuitet i händelse av fallissemang. |
39. |
Europaparlamentet anser att, eftersom betalningssystemet utgör kärnan i alla medelöverföringar, det står klart att en marknadsstörning i ett sådant system skulle få betydande spridningseffekter på andra finansmarknadsaktörer. Parlamentet noterar att direktivet om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper från 1998 syftar att lindra potentiella risker i betalningssystemen, men anser att detta direktiv inte behandlar återhämtning och rekonstruktion i tillräcklig utsträckning och att det därför behöver införas särskilda bestämmelser för att betalningssystemen ska reagera rätt på dessa ogynnsamma omständigheter. |
o
o o
40. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. |
(1) http://www.financialstabilityboard.org/publications/r_130718.pdf
(2) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.
(3) A7-0196/2013.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/12 |
P7_TA(2013)0534
EU:s rymdindustripolitik
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om EU:s rymdindustripolitik: rymdbranschens potential för ekonomisk tillväxt (2013/2092(INI))
(2016/C 468/03)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av artikel 189 i avdelning XIX i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom den handlar om forskning och teknisk utveckling och om rymdpolitik och i synnerhet om utarbetandet av en europeisk rymdpolitik för att främja vetenskapliga och tekniska framsteg, industriell konkurrenskraft och genomförandet av unionens politik, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 februari 2013EU:s rymdindustripolitik (COM(2013)0108), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2010En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum (COM(2010)0614), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 april 2011En europeisk rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst (COM(2011)0152), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2012Upprättande av lämpliga kontakter mellan Europeiska unionen och Europeiska rymdorganisationen (COM(2012)0671), |
— |
med beaktande av beslut 2004/578/EG av den 29 april 2004 om ingående av ramavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Europeiska rymdorganisationen (1), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 11 oktober 2010, 31 maj 2011, 2 december 2011 och 30 maj 2013, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om en rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst (2), |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0338/2013), och av följande skäl: |
A. |
Artikel 189 i EUF-fördraget ger EU en tydlig roll med att utarbeta en rymdpolitik för att främja vetenskapliga och tekniska framsteg, industriell konkurrenskraft och genomförandet av unionens politik. |
B. |
Till följd av den ökande konkurrensen från nya rymdfartsnationer som Kina och Indien är det möjligt att EU:s medlemsstater som enskilda nationer inte längre har tillräcklig politisk tyngd för att kunna bemöta framtidens utmaningar inom denna sektor. |
C. |
Rymdpolitiken bildar ett nyckelinslag i Europa 2020-strategin. |
D. |
Otaliga tjänster som allmänheten anlitar i vardagslag beror direkt eller indirekt av rymdfarten, såsom television, höghastighetsinternet, navigationssystem eller det europaomfattande automatiska systemet för larmsamtal, eCall. |
E. |
Den europeiska rymdindustrin har en samlad årsomsättning på omkring 6,5 miljarder euro och sysselsätter över 34 500 högkvalificerade personer. I ett läge där ekonomin har det kämpigt måste det bättre framhållas att rymdbranschen har en stark tillväxt- och innovationspotential och skapar sysselsättning med stort mervärde. |
F. |
Samordningen mellan EU, medlemsstaterna och Europeiska rymdorganisationen (ESA) är fortfarande otillräcklig när det gäller åtgärder inom området rymdpolitik och därför har vi fått överlappande strukturer och synergieffekter har inte kunnat tas till vara. Parlamentet understryker att införandet av en tydlig ram för en rymdpolitisk ledningsstruktur skulle möjliggöra ofantliga effektivitetsvinster. |
G. |
Eftersom ESA är en mellanstatlig organisation finns det ingen formell förbindelse mellan ESA och Europaparlamentet och därför har ESA ingen omedelbar anknytning till medborgarna, till skillnad från vad som är fallet inom alla andra områden av unionens politik. |
H. |
Rymdindustrin är en bransch som kräver stora investeringar med osedvanligt långa utvecklingscykler och planeringssäkerhet är därför utslagsgivande för den. Parlamentet anser att en stabil lagstiftningsram och en tydlig styrningsram skulle bli till stor nytta för den synlighet som erbjuds av detta. |
I. |
Ett europeiskt system av bärraketer kan bidra till att trygga tillträde till rymden på oberoende villkor. |
J. |
EU är för närvarande beroende av det utomeuropeiska militära globala systemet för satellitnavigering (GNSS). Galileo utformades, utvecklades och kommer att förbli under civil kontroll. |
K. |
För den europeiska rymdbranschen är det åtskilligt viktigare med kommersiell försäljning än för dess internationella huvudkonkurrenter. |
L. |
Satellitbaserade tjänster är mycket viktiga för att tillväxtsektorerna inom det digitala samhället ska få information och bidrar till att målen för EU:s digitala agenda uppnås. |
M. |
Enligt uppskattningar från experthåll skulle det inom tio år kunna finnas en marknad på 300 miljarder USD för satellitnavigerings- och jordövervakningstjänster och redan nu är satellitnavigering utslagsgivande för mellan 6 och 7 procent av BNP i EU:s västra medlemsstater. |
N. |
Efterfrågan på trådlösa kommunikationsmöjligheter stiger. Tillsammans med vågutbredningens fysikaliska egenskaper och den brist på radiofrekvenser som sammanhänger med den blir det allt viktigare med en internationell avstämning av hur radiospektrum används. |
En europeisk utformning av rymdpolitiken
1. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om EU:s rymdindustripolitik. Parlamentet anser att kommissionen bör koncentrera sig på ett fåtal av de åtgärder för rymdindustripolitik som omnämns i meddelandet, för att rymdbranschens tillväxtpotential verkligen ska kunna tas till vara. |
2. |
Europaparlamentet betonar att alla som medverkar med att styra EU:s framtida rymdpolitik, inklusive kommissionen, den europeiska byrån för GNSS, ESA, de nationella myndigheterna och fackorganen såsom Europeiska organisationen för utnyttjande av meteorologiska satelliter (Eumetsat) måste stå i förbindelse med varandra och måste arbeta på lång sikt. |
3. |
Europaparlamentet anser att de nationella myndigheterna skulle kunna lägga fram konkreta förslag om detta så att kommissionen skulle kunna sammanjämka bidragen från medlemsstaterna och fastställa en vision för EU. |
4. |
Europaparlamentet betonar att kommissionen så snart som möjligt måste ge oss en tydlig färdplan för jordobservationsprogrammet GMES/Copernicus och för utvecklingen och idrifttagandet av de olika Sentinel-satelliterna samt för den rättsliga och operativa ram som föreslås för detta komplicerade system. |
5. |
Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att vidta åtgärder för att inrätta ett sammanhängande EU-regelverk för rymdfarten. Parlamentet förespråkar en verklig inre marknad för rymdfartsprodukter och rymdbaserade tjänster inom EU. Det är viktigt att politiken utformas och utvecklas utan att dess genomförande negativt påverkar eller snedvrider kommersiella marknadsförhållanden. Konkurrensneutralitet och transparens är bägge hörnstenar i utformningen av europeisk rymdpolitik. |
6. |
Europaparlamentet konstaterar att kommissionen än så länge inte försökt övergripande förankra rymdpolitiken och målen för den i de olika områdena av unionens politik. Parlamentet uppmanar kommissionen att framdeles göra detta genom att ta hänsyn till rymdpolitiken också inom sådana politikområden som telekommunikationer, transporter, miljö, jordbruk, säkerhet eller kultur. |
7. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att rymdbaserade telekommunikationer, navigering och jordobservation ger EU strategiskt viktig kunskap som förstärker dess yttre förbindelser inom områdena utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. |
8. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera följande tematiska områden: institutionella frågor, Galileo och Copernicus, rymdindustrin som tillväxtmotor och sysselsättningsinstrument, konsekvensbedömning av rymdrelaterade verksamheter, tillträde till rymden på oberoende villkor, forskningens och utvecklingens roll, satellitkommunikation, rymdövervakning och spårning samt rymdskrot. |
9. |
Europaparlamentet stöder kommissionens uttalande att många komponenter i rymdsystemen har dubbla eller militära användningsområden och därmed är föremål för direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (3), ändrad genom direktiv 2012/47/EU av den 14 december 2012 vad gäller förteckningen över försvarsrelaterade produkter, rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (4) eller den gemensamma ståndpunkten om vapenexport. Parlamentet välkomnar det förslag som gjorts i meddelandet om att lägga fram en formell rapport för parlamentet om dubbla kontrollsystem före utgången av 2013. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen att förtydliga vilken regleringsram som ska gälla för vilken teknik- och produktkategori. |
Institutionella frågor
10. |
Europaparlamentet erkänner vilka framgångar ESA uppnått för Europa under de gångna årtiondena på rymdfartens område och uppmanar de medlemsstater som inte är medlemmar av ESA att överväga anslutning och utökat samarbete. Parlamentet konstaterar dock att en effektivare drift och en politisk samordning och ansvarsskyldighet kan åstadkommas på lång sikt endast om ESA och EU förs närmare varandra i sitt samarbete, bl.a. så att dubbelarbete och överlappningar undviks. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka om ESA till exempel i framtiden skulle kunna inlemmas som mellanstatlig organisation i unionens styrningsstrukturer, så länge som det inte upplevs som lämpligt att omvandla ESA till ett europeiskt organ. |
11. |
Europaparlamentet förespråkar att EU fram till dess i mycket nära samarbete med ESA starkare än hittills bör samordna medlemsstaternas rymdpolitik och rymdprogram för att man ska nå fram till ett verkligt europeiskt grepp på dessa frågor och samtidigt se till att ESA:s och dess medlemsstaters intressen respekteras. Parlamentet konstaterar att detta är det enda sättet att ge rymdindustrin en konkurrenskraft som den också kan behålla. |
12. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och ESA att inrätta en form av samordningsgrupp vars medlemmar vid regelbundna sammankomster bör avstämma strategierna och åtgärderna inom området rymdfart så att dubbla strukturer kan undvikas och utveckla ett gemensamt tillvägagångssätt med tanke på internationella frågor och forum. |
13. |
Europaparlamentet konstaterar att militärens ökande användning av rymdtillgångar inte får minska eller begränsa den civila användningen och eventuella framtida civila tillämpningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionens vice ordförande/den höga representanten att påbörja en översyn av det numera föråldrade rymdfördraget från 1967 eller också att skapa ett nytt regelverk som beaktar de tekniska framsteg som har skett sedan 1960-talet. |
Galileo och Copernicus (GMES)
14. |
Europaparlamentet framhåller att högsta prioritet inom den europeiska rymdpolitiken måste ges till att Galileo färdigställs och till att arbetet med Copernicus går vidare, eftersom dessa bägge är den europeiska rymdpolitikens flaggskepp, varvid syftet ska vara att de första Galileotjänsterna under 2014 i praktiken kan öppnas för medborgarna. |
15. |
Europaparlamentet understryker att Egnos är det första funktionsklara europeiska GNSS-programmet och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och förverkliga användningen av Egnos inom olika områden, såsom transporter. |
16. |
Europaparlamentet beklagar djupt att det tidigare inträtt förseningar med uppbyggnaden av det europeiska systemet för satellitnavigering, Galileo. Parlamentet välkomnar att fyra satelliter sedan dess placerats i omloppsbana runt jorden. Parlamentet betonar att fördelarna och nyttan med Galileo i synnerhet och med en europeisk rymdindustri i allmänhet bättre måste föras ut till allmän kännedom och uppmanar kommissionen att ordna prominenta offentliga arrangemang i EU:s huvudstäder i samband med framtida uppskjutningar av Galileosatelliter, för att göra reklam för Galileo och dess tillämpningsmöjligheter. |
17. |
Europaparlamentet betonar att EU måste informera befolkningen, locka till sig framtida ingenjörer, sprida information om EU:s satellitnavigering och föreslå en uppsättning incitament för alla användare för att de ska använda den möjliggörande tekniken hos Galileo och Egnos. |
18. |
Europaparlamentet är övertygat om att målet att uppnå fullständig operativ kapacitet, som innebär en konstellation med 27 satelliter plus ett lämpligt antal extrasatelliter och lämplig markbunden infrastruktur, är en förutsättning för att Galileo ska ge ett mervärde, framför allt i form av hög precision och avbrottsfria tjänster och därmed medföra ett flertal ekonomiska och samhälleliga vinster. |
19. |
Europaparlamentet beklagar att EU för närvarande inte i sin helhet täcks av Egnossystemet och vill att systemet byggs ut till att omfatta södra, östra och sydöstra Europa och således kan användas överallt inom Europa. |
20. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att informera parlamentet om planerna att använda Copernicusprogrammet och Galileoprogrammets offentliga reglerade tjänst till stöd för GSFP-insatser och GSFP-uppdrag. |
Rymdindustrin som tillväxtmotor och sysselsättningsinstrument
21. |
Europaparlamentet konstaterar att små och medelstora företag (inte uteslutande, men särskilt sådana företag), behöver ett slags startkapital från offentligt håll för att de ska ha tillräckligt med pengar för att på lång sikt investera i forskning och utveckling. Parlamentet är övertygat om att offentlig finansiering och offentliga köpare av rymdindustrins produkter och tjänster kan sporra till innovation och således möjliggöra tillväxt och sysselsättningsskapande. |
22. |
Europaparlamentet upprepar att EU inte får försitta tillfället att utveckla nedströmsmarknaden för satellitnavigering, och understryker vikten av en handlingsplan för Europeiska byrån för GNSS för att utvidga marknaden för GNSS, något som kommer att bli utslagsgivande för EU:s ekonomiska framtid. |
23. |
Europaparlamentet erinrar om att nya satellitnavigeringstillämpningar kan göra verksamheten inom luft- och sjöfart samt vägtransporter och jordbruk säkrare, effektivare och tillförlitligare, vilket också gäller för trafiksäkerhet, uppbörd av avgifter, trafikstyrning och parkeringsövervakning, kontroll över fordonsparker, larmsamtal, övervakning och spårning av varor, bokningar på internet, transportsäkerhet, digitala färdskrivare, djurtransporter och hållbar mark. |
24. |
Europaparlamentet noterar vad som anges i meddelandet, nämligen att 60 procent av elektroniken i europeiska satelliter för närvarande importeras från Förenta staterna. Parlamentet efterlyser ett initiativ om hur känsliga uppgifter eller personuppgifter ska skyddas i detta sammanhang och om att aktuell offentlig upphandling av rymdinfrastruktur från medlemsstater alltid när så är möjligt ska användas som ytterligare tillväxtdrivande faktor för denna bransch. |
25. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligt kommissionen, ESA, Europeiska försvarsbyrån och medlemsstaterna att fastställa kritisk teknik inom ramen för det gemensamma initiativet European non-dependence process samt att ta fram alternativ som är mindre beroende av tredjeländer. Parlamentet erinrar om risken för att Förenta staterna, om oenighet skulle uppstå, stänger eller blockerar europeisk rymdinfrastruktur. |
26. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa incitament för den europeiska industrin att på europeisk nivå utveckla komponenter för rymdfarten, för att beroendet av import från tredjeländer ska minska. |
27. |
Europaparlamentet konstaterar att företag inom andra branscher än rymdfarten kan dra nytta av produkter som rymdforskningen gett upphov till. Parlamentet uppmanar därför alla berörda parter att bygga upp ett utbyte mellan aktörer från rymdbranschen och från andra branscher och att arbeta i partnerskap för utveckling av teknik som kan leda till banbrytande samhällsnyttiga innovationer. Parlamentet understryker att det vore skäl att bättre informera om hur rymdbranschen är till konkret nytta för européernas vardagsliv. |
28. |
Europaparlamentet betonar att särskilt sektorn för rymdbaserade tjänster och robotteknik öppnar talrika möjligheter på marknaden, främst för små och medelstora företag. |
29. |
Europaparlamentet understryker att självständiga och intelligenta robotsystem är en nyckelteknik för ytterligare utforskning av rymden. Parlamentet påpekar mot bakgrund av detta att europeiska medel från Horisont 2020 måste användas effektivt, framför allt för marknadsnära verksamheter. |
30. |
Europaparlamentet betonar hur viktigt det är för en konkurrenskraftig europeisk rymdindustri att den har tillräckligt många högkvalificerade anställda. Parlamentet vädjar därför till alla berörda parter att fördjupa samarbetet mellan universiteten och näringslivet och att uppmuntra unga förmågor, framför allt kvinnliga förmågor, att gå in för denna bransch (till exempel genom att införa nationella program för universitetsutbildning och system för yrkesutbildning, samt tävlingar för europeiska och icke-europeiska forskare). Parlamentet konstaterar dessutom att det ovillkorligen behövs förmågor också från tredjeländer (även i form av att europeiska förmågor lockas att återvända). |
Tillträde till rymden
31. |
Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med tillträde till rymden för alla medlemsstater och med kommersiella försäljningar för den europeiska rymdindustrin. Parlamentet påpekar samtidigt att det europeiska näringslivet fortfarande delvis är utestängt från institutionella marknader i tredjeländer och betonar vikten av likvärdiga utgångsförutsättningar för det europeiska näringslivet på internationell nivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inom ramen för handelsavtal (såsom det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar) verka för ömsesidighet och trygga lika möjligheter och rättvis konkurrens. |
32. |
Europaparlamentet understryker hur viktigt det är för tillträde till rymden på oberoende villkor att europeiska bärraketer utvecklas och tas i drift. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att, tillsammans med ESA, på lång sikt se till att ett europeiskt system för bärraketer och uppskjutning av raketer vidmakthålls och byggs ut. |
33. |
Europaparlamentet anser att den europeiska rymdindustrin bör anlita nuvarande europeisk rymdinfrastruktur, som delvis bekostats med europeiska allmänna medel. |
Forskningens och utvecklingens roll
34. |
Europaparlamentet välkomnar dessutom att man också inom det nya ramprogrammet för forskning (Horisont 2020) kommer att investera 1,5 miljarder euro i forskning och innovation inom området rymdfart. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att inom ramen för Horisont 2020 ställa en del av budgeten till förfogande för forskning kring och utveckling av tillämpningar av satellitkommunikation. |
35. |
Europaparlamentet anser att framför allt forskningen behöver starkare samordnas mellan EU, ESA och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar de tre aktörerna att utveckla en gemensam ”forskningsfärdplan” för perioden fram till 2020 och att fastställa prioriteringar och mål för rymdpolitiken som gemensamt ska uppnås, för att de berörda aktörerna, framför allt inom näringslivet, ska tillförsäkras planeringssäkerhet. Parlamentet betonar vikten av forskningssamarbete med tredjeländer. |
36. |
Europaparlamentet betonar att tillämpningar och tjänster med anknytning till GNSS måste utvecklas, så att den investering i infrastruktur som Galileo innebär kommer helt till sin rätt och att man måste se till att forskning och utveckling med anknytning till Galileo får lämpliga ekonomiska resurser. Parlamentet beklagar att anslagen till forskning och innovation kring tillämpningar baserade på Egnos och Galileo skurits ned, så att teknikens framsteg och kapacitetstillväxten inom industrin avsevärt fördröjs, liksom också ett miljöeffektivt genomförande i EU, och uppmanar därför kommissionen med kraft att ordna så att små och medelstora företag lättare kan få finansiering. |
37. |
Europaparlamentet konstaterar att utvecklingen av innovativa tillämpningar i Europa hämmas av olika hinder. Parlamentet påpekar för kommissionen mot bakgrund av detta att jordövervaknings- och satellitprogram skapat en icke utnyttjad marknad för kommersiell användning av rymdbaserade data och uppmanar kommissionen att ta reda på vilka dessa hinder är (såsom ansvarighet för skada orsakad av rymdföremål/rymdskrot, osäkerhet om vilka tjänster som finns att tillgå, betänkligheter om säkerheten och uppgiftsskyddet, otillräcklig medvetenhet om de inneboende möjligheterna och brist på driftskompatibilitet) och lägga fram eventuella förslag om hur sådana marknader skulle kunna öppnas. |
Satellitkommunikation
38. |
Europaparlamentet betonar att satellitkommunikation spelar en betydande roll inom den europeiska rymdindustrin, eftersom uppdragen från denna bransch garanterar att kapaciteten hos rymdfarkoster och bärraketer fortlöpande används och på det sättet bidrar till att ge EU tillträde till rymden på oberoende villkor. Parlamentet visar mot bakgrund av detta också på att det i samband med uppskjutning av kommersiella satelliter uppstår kapacitet för nyttolast (det man kallar ”hosted payloads”), som skulle kunna nyttjas för utprovning i rymden av nya produkter och ny teknik och således minska både kostnaderna och tidsåtgången för erbjudandet av nya tjänster. |
39. |
Europaparlamentet framhåller att man med hjälp av satellitkommunikation effektivt kan nå ut med multimediatjänster också till sådana inom näringslivet och samhället som hittills inte kunna få dem via markbaserad teknik. |
40. |
Europaparlamentet understryker att satellitnät, framför allt i avlägsna områden, bidrar till uppnåendet av EU:s digitala agendas mål om att hela EU ska få bredbandsinternet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, av omsorg om teknikneutraliteten, se till att det tas vederbörlig hänsyn till satellitbaserat internet i den uppsättning teknik som avses användas vid utbyggnaden av bredband, såsom i EU:s sammanhållningspolitik. |
41. |
Europaparlamentet konstaterar att satellitkommunikation får en allt viktigare logistisk funktion i krissituationer såsom naturkatastrofer eller för bevarande av den inre säkerheten, eftersom data- och kommunikationsförbindelser via satellit är oumbärliga i situationer där det inte finns någon markbaserad infrastruktur eller där denna förstörts. |
42. |
Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka vilka radiofrekvenser som i dag finns att tillgå för satellitkommunikation och vilka som kommer att behövas i framtiden och att vid Internationella teleunionens nästa världsradiokonferens se till att det på lämpligt sätt slås vakt om EU:s och satellitkommunikationsbranschens intressen vid tilldelningen av radiofrekvenser globalt och regionalt. |
43. |
Europaparlamentet anser att innovationspotentialen inom området satellitkommunikation ännu på långt när inte fullständigt tillvaratagits. Parlamentet pekar på de möjligheter som de nyaste formerna för teknik, såsom ”Laser Communication Terminals” (LCT) eller också ”High Throughput Satellites” (HTS), erbjuder för att man ska kunna tillgodose behovet av ett allt starkare datautbyte med allt högre datahastigheter. |
44. |
Europaparlamentet betonar att det enda sättet för Europa att bevara sitt tekniska försprång inom området satellitkommunikation är att fortsätta forskningsarbetet här på europeisk nivå. |
Rymdskrot
45. |
Europaparlamentet betonar att rymdbaserade infrastrukturer bildar ryggraden för många tjänster som anlitas av näringslivet och samhället i vardagslag. Parlamentet påpekar att bortfall av dessa infrastrukturer, till exempel till följd av kollisioner mellan satelliter och andra föremål i rymden eller med rymdskrot, kan bli till fara för säkerheten för ekonomiska aktörer och för medborgare. |
46. |
Europaparlamentet konstaterar att rymdskrot i allt högre grad blir ett problem och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för en global styrning av rymden. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen och medlemsstaterna att via alla diplomatiska kanaler arbeta för att den ”uppförandekod om yttre rymden”, som tagits fram av EU, ska undertecknas av tredjeländer. |
47. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta till stöd för att det i början av detta år föreslagna stödprogrammet för rymdövervakning och spårning så snabbt som möjligt fastställs på europeisk nivå, för att garantera ett större oberoende av institutioner i Förenta staterna som utfärdar kollisionsvarningar. |
o
o o
48. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. |
(1) EUT L 261, 6.8.2004, s. 63.
(2) EUT C 227 E, 6.8.2013, s. 16.
(3) EGT L 146, 10.6.2009, s. 1.
(4) EGT L 134, 29.5.2009, s. 1.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/19 |
P7_TA(2013)0535
Molnbaserade datortjänster
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 Att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa (2013/2063(INI))
(2016/C 468/04)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 september 2012Att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa (COM(2012)0529) och det tillhörande arbetsdokumentet, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2010En digital agenda för Europa (COM(2010)0245), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om en ny digital agenda för Europa: 2015.eu (1), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU av den 14 mars 2012 om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik, |
— |
med beaktande av kommissionens förslag av den 25 januari 2012 till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning) (COM(2012)0011), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag av den 19 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa (COM(2011)0665), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse, |
— |
med beaktande av arbetet i Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi) med kartläggning av standarder för molntjänster, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (2), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (3), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (4), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (5), |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0353/2013), och av följande skäl: |
A. |
Datortjänster på nätet i olika former, i dag allmänt kända som molnbaserade datortjänster, är visserligen ingen ny företeelse, men deras omfattning, kapacitet och innehåll utgör betydande framsteg inom informations- och kommunikationstekniken (IKT). |
B. |
Molnbaserade datortjänster har emellertid fått stor uppmärksamhet på senare år på grund av utvecklingen av nya och innovativa storskaliga affärsmodeller, ett starkt tryck från molnleverantörer, teknisk innovation och utökad datakapacitet, lägre priser, höghastighetskommunikation samt potentiella fördelar i fråga om ekonomi och effektivitet, däribland energiförbrukning, som molntjänster erbjuder alla typer av användare. |
C. |
Utbyggnad och utveckling av molntjänster i glesbefolkade och avlägsna områden kan bidra till att minska deras isolering men utgör samtidigt verkligt svåra utmaningar på grund av bristande tillgång på nödvändig infrastruktur. |
D. |
Molntjänsternas fördelar för leverantörerna består bland annat i avgifter för tjänsterna, monetarisering av underutnyttjade och överflödiga dataresurser, stordrift och möjlighet att skapa en uppbunden kundbas (så kallad inlåsning) och utnyttja användarinformationen sekundärt, exempelvis för reklamändamål, med hänsyn tagen till krav på integritet och personuppgiftsskydd. Inlåsning kan ha konkurrensnackdelar som dock kan motverkas genom rimliga standardiseringsåtgärder och bättre insyn i licensavtal om immateriella rättigheter. |
E. |
Molntjänsternas fördelar för användarna består i potentiellt lägre kostnader, tillgång överallt, bekvämlighet, tillförlitlighet, skalbarhet och säkerhet. |
F. |
Molnbaserade datortjänster innebär även risker för användarna, i synnerhet i samband med känslig information, och användarna behöver vara medvetna om dessa risker. Om molndatabehandlingen görs i ett visst land kan myndigheterna i det landet få tillgång till uppgifterna. Detta bör kommissionen ta hänsyn till när den lägger fram förslag och rekommendationer om molnbaserade datortjänster. |
G. |
Molntjänster tvingar användarna att överlämna information till molntjänstleverantören, en tredje part, vilket väcker frågor om de enskilda användarnas fortsatta kontroll över och tillgång till informationen och om skydd av informationen mot själva leverantören, mot andra användare av samma tjänst och mot andra parter. En del av frågorna kopplade till detta problem skulle kunna lösas med hjälp av tjänster som tillåter användaren, och endast användaren, att inneha nycklar till den lagrade informationen utan att molntjänstleverantörerna har tillgång till denna information. |
H. |
Den ökade användningen av molntjänster som tillhandahålls av ett begränsat antal större leverantörer innebär att alltmer information samlas hos dessa leverantörer, vilket ökar deras effektivitetsvinster men även ökar riskerna för katastrofala informationsförluster, centraliserade felkritiska systemdelar som kan underminera stabiliteten på internet samt tredjepartstillgång till informationen. |
I. |
Alla molntjänstaktörers skyldigheter och förpliktelser bör klargöras, särskilt som de hänför sig till säkerhet och respekt för dataskyddskrav. |
J. |
Marknaden för molntjänster framstår som förgrenad i konsument- respektive företagsled. |
K. |
För företagskunder kan standardiserade molntjänster, om de tillgodoser användarens specifika behov, vara ett attraktivt sätt att omvandla kapitalkostnader till driftsutgifter och att snabbt tillgängliggöra och bygga ut extra kapacitet för lagring och databehandling. |
L. |
För konsumenternas del innebär det faktum att leverantörer av operativsystem för olika typer av främst konsumentenheter alltmer styr sina kunder mot leverantörsspecifika molntjänster, genom användning av förval och dylikt, att leverantörerna skapar en uppbunden konsumentbas och samlar på sig information från sina användare. |
M. |
Användningen av externa molntjänster i offentlig sektor måste noga vägas mot de eventuellt ökade riskerna kopplade till information om privatpersoner och mot säkerställandet av samhällsservicen. |
N. |
Ur ett säkerhetsperspektiv innebär införandet av molntjänster att ansvaret för att bevara informationssäkerheten för uppgifter som tillhör den enskilde användaren flyttas över från den enskilde till leverantören, vilket gör det nödvändigt att se till att tjänsteleverantörer har laglig möjlighet att tillhandahålla säkra och robusta kommunikationslösningar. |
O. |
Utvecklingen av molntjänster kommer att öka mängden data som överförs samt efterfrågan på bandbredd, högre uppladdningshastigheter och mer tillgängligt höghastighetsbredband. |
P. |
Att målen för Europas digitala agenda uppfylls – särskilt i fråga om bredbandsanvändning och bredbandstillgång för alla, gränsöverskridande offentliga tjänster samt forsknings- och innovationsmål – är en nödvändighet om EU vill dra full nytta av de fördelar som molnbaserade datortjänster erbjuder. |
Q. |
Det har på senare tid inträffat händelser med säkerhetsintrång, i synnerhet spionskandalen med Prism-programmet. |
R. |
Det råder brist på serverkluster på europeiskt territorium. |
S. |
Den digitala inre marknaden är en viktig faktor för att målen i Europa 2020-strategin ska kunna uppnås, vilket skulle ge en rejäl skjuts åt insatserna för att förverkliga inremarknadsaktens mål och motverka den ekonomiska och finansiella krisen i EU. |
T. |
Ett heltäckande bredbandsnät över hela EU, allmän och lika tillgång till internettjänster för alla medborgare och garanterad nätneutralitet är grundläggande förutsättningar för utvecklingen av ett europeiskt system för molnbaserade datortjänster. |
U. |
Syftet med Fonden för ett sammanlänkat Europa är bland annat att öka bredbandsanvändningen i Europa. |
V. |
Molnbaserade datortjänster bör stimulera små och medelstora företags integrering genom färre hinder för marknadstillträde (t.ex. minskade kostnader för it-infrastruktur). |
W. |
Det är mycket viktigt för ett europeiskt system för molnbaserade datortjänster att EU:s rättsliga standarder för dataskydd garanteras. |
X. |
Utvecklingen av molnbaserade datortjänster bör bidra till att främja kreativitet som gynnar både rättighetshavarna och användarna. Dessutom bör man på samma gång undvika en snedvridning av den inre marknaden och stärka konsumenternas och företagens förtroende för molnbaserade datortjänster. |
Allmänt
1. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa och ställer sig bakom kommissionens ambition att ta fram en samstämd strategi för molntjänster. För att strategins ambitiösa målsättningar ska kunna uppnås anser emellertid parlamentet att ett lagstiftningsinstrument hade varit mer lämpligt i vissa avseenden. |
2. |
Europaparlamentet understryker att en politik som möjliggör en säker infrastruktur för höghastighetskommunikation är avgörande för alla tjänster som är beroende av kommunikation, exempelvis molntjänster. Parlamentet framhåller dock att den begränsade budgeten för Fonden för ett sammanlänkat Europa gör att stödet till bredbandsutbyggnad måste kompletteras med hjälp från andra program och initiativ på EU-nivå, däribland de europeiska struktur- och investeringsfonderna. |
3. |
Europaparlamentet understryker att molntjänster måste erbjuda en säkerhet och tillförlitlighet som står i proportion till riskerna med att data och information koncentreras till ett begränsat antal leverantörer. |
4. |
Europaparlamentet understryker att unionslagstiftningen bör vara neutral och att den – utom av tvingande hänsyn till allmänintresset – inte bör anpassas vare sig för att underlätta eller för att hindra någon typ av lagliga affärsmodeller eller tjänster. |
5. |
Europaparlamentet betonar att en strategi för molnbaserade datortjänster bör omfatta sidoaspekter såsom datacentrumens energiförbrukning och relaterade miljöfrågor. |
6. |
Europaparlamentet framhåller de enorma möjligheter det innebär att ha tillgång till data från alla internetanslutna enheter. |
7. |
Europaparlamentet betonar att EU har ett uppenbart intresse av att ha fler serverkluster på sitt territorium, och detta ur ett dubbelt perspektiv: i fråga om industripolitiken skulle det möjliggöra ökade synergier med de utbyggnadsmål för nästa generations accessnät som anges i den digitala agendan, och i fråga om unionens dataskyddssystem skulle det främja tilliten i och med att servrarna skulle stå under EU-kontroll. |
8. |
Europaparlamentet understryker vikten av digital kompetens bland alla medborgare och uppmanar medlemsstaterna att utarbeta principer för hur man ska främja säker användning av internet, däribland molnbaserade datortjänster. |
Molnet som verktyg för tillväxt och sysselsättning
9. |
Europaparlamentet understryker att molntjänsternas ekonomiska potential att stärka Europas globala konkurrenskraft gör att de kan bli ett kraftfullt verktyg för tillväxt och sysselsättning. |
10. |
Europaparlamentet vill därför påminna om att utvecklingen av molntjänster, på grund av avsaknad av eller bristande tillgång på bredbandsinfrastruktur, riskerar att driva på den digitala klyfta som existerar mellan stad och landsbygd, vilket ytterligare skulle försvåra territoriell sammanhållning och regional ekonomisk tillväxt. |
11. |
Europaparlamentet framhåller att unionens BNP-tillväxt är satt under tryck från flera håll samtidigt, och detta vid en tidpunkt då utrymmet för att stimulera tillväxten via offentliga medel är begränsat på grund av stora skulder och underskott. Parlamentet uppmanar de europeiska institutionerna och medlemsstaterna att uppbåda alla tänkbara tillväxtgeneratorer. Parlamentet konstaterar att molnbaserade datortjänster kan medföra en omvälvande utveckling i alla ekonomiska sektorer, med särskild betydelse för områden som vård, energi, offentliga tjänster och utbildning. |
12. |
Europaparlamentet betonar att arbetslösheten, inte minst ungdoms- och långtidsarbetslösheten, har nått oacceptabelt höga nivåer i Europa och lär förbli hög under den närmaste tiden och att det krävs resoluta och brådskande åtgärder på alla politiska nivåer. Parlamentet konstaterar att e-kompetens och digital utbildning i molnbaserade datortjänster därför kan bli utomordentligt viktigt i kampen mot den stigande arbetslösheten, särskilt bland de unga. |
13. |
Europaparlamentet understryker behovet av större e-kompetens bland användarna och utbildning för att visa vilka fördelar molntjänster kan erbjuda. Parlamentet erinrar om behovet av att skapa fler kvalifikationssystem för specialister som hanterar molnbaserade datortjänster. |
14. |
Europaparlamentet framhåller att små och medelstora företag är själva kärnan i EU:s ekonomi och att det behövs fler åtgärder för att främja den globala konkurrenskraften hos EU:s små och medelstora företag och skapa bästa möjliga miljö för spridningen av ny, lovande teknisk utveckling, såsom molnbaserade datortjänster, som kan få stor betydelse för EU-företagens konkurrenskraft. |
15. |
Europaparlamentet vidhåller att molnbaserade datortjänster är viktiga för små och medelstora företag, särskilt för sådana som är etablerade i avlägset belägna områden eller yttersta randområden eller som har ekonomiska problem, eftersom sådana tjänster bidrar till en sänkning av de fasta kostnaderna för små och medelstora företag genom att göra det möjligt att hyra datorkapacitet och lagring. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett lämpligt ramverk för att göra det möjligt för små och medelstora företag att öka sin tillväxt och produktivitet, eftersom de då kan dra nytta av minskade initialkostnader och få bättre tillgång till analysverktyg. |
16. |
Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt informera små och medelstora företag om de molnbaserade datortjänsternas ekonomiska potential. |
17. |
Europaparlamentet påpekar att EU måste utnyttja det faktum att denna teknik befinner sig i ett relativt tidigt skede och arbeta för att utveckla den, för att dra nytta av de stordriftsfördelar som den förväntas ge och därmed få igång unionens ekonomi, särskilt inom IKT-sektorn. |
EU-marknaden och molnet
18. |
Europaparlamentet betonar att den inre marknaden bör förbli öppen för alla leverantörer som håller sig till unionslagstiftningen, eftersom ett fritt globalt flöde av tjänster och information stärker konkurrenskraften och möjligheterna för unionens näringsliv och gagnar unionsmedborgarna. |
19. |
Europaparlamentet beklagar indikationerna på omfattande, genomgripande och godtycklig statlig åtkomst till information som rör unionsanvändare och som finns lagrad i moln i tredjeländer. Parlamentet efterfrågar att leverantörer av molntjänster öppet redovisar hur de förvaltar den information som konsumenterna genom utnyttjande av molntjänster tillhandahåller dem. |
20. |
Europaparlamentet hemställer att kommissionen, för att motverka risken för att utländska statsmakter direkt eller indirekt ska komma åt information på ett sätt som strider mot unionslagstiftningen, ska
|
21. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inrätta ett EU-omfattande certifieringssystem som skulle ge utvecklare och leverantörer av molnbaserade datortjänster incitament att investera i bättre integritetsskydd. |
22. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med unionens näringsliv och andra berörda parter ringa in områden där en specifik unionsstrategi skulle kunna visa sig särskilt attraktiv på det globala planet. |
23. |
Europaparlamentet framhåller betydelsen av att säkra en konkurrensutsatt och transparent unionsmarknad för att förse alla unionsanvändare med säkra, hållbara, prismässigt överkomliga och tillförlitliga tjänster. Parlamentet efterlyser en enkel, överblickbar metod för att identifiera säkerhetsbrister på ett sådant sätt att tjänsteleverantörer på den europeiska marknaden får ett tillräckligt och lämpligt incitament att komma till rätta med sådana brister. |
24. |
Europaparlamentet understryker att alla molnleverantörer som verkar i unionen måste konkurrera på lika villkor med samma regler för alla. |
Offentlig upphandling, upphandling av innovativa lösningar och molnet
25. |
Europaparlamentet betonar att den offentliga sektorns användning av molntjänster har potential att minska kostnaderna för den offentliga förvaltningen och skapa effektivare tjänster för allmänheten, samtidigt som den digitala hävstångseffekten för alla ekonomiska sektorer skulle vara ytterst gynnsam. Parlamentet påpekar att även den privata sektorn kan dra nytta av dessa molntjänster för upphandling av innovativa lösningar. |
26. |
Europaparlamentet uppmuntrar offentliga förvaltningar att överväga säkra, tillförlitliga och trygga molntjänster vid offentlig upphandling på it-området, och framhåller samtidigt deras särskilda ansvar för skydd av uppgifter om privatpersoner samt för tjänsternas tillgänglighet och kontinuitet. |
27. |
Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att överväga att där så är lämpligt använda molntjänster för att tjäna som föredöme för andra. |
28. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda arbetet i Europeiska partnerskapet för molntjänster. |
29. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra molnbaserade datortjänster till ett prioriterat område i forsknings- och utvecklingsprogram och att främja användningen av dem både inom den offentliga förvaltningen, som en innovativ e-förvaltningslösning i allmänhetens intresse, och inom den privata sektorn, som ett innovativt verktyg för affärsutveckling. |
30. |
Europaparlamentet poängterar att myndigheternas, däribland de rättsvårdande myndigheternas och EU-institutionernas, användning av molntjänster kräver särskilda hänsyn och samordning mellan medlemsstaterna. Parlamentet påminner om nödvändigheten av att garantera dataintegriteten och datasäkerheten och att förhindra otillåten åtkomst, bland annat av utländska statsmakter och deras underrättelsetjänster, som saknar lagstöd i unionens eller medlemsstaternas lagstiftning. Parlamentet betonar att detta också gäller specifik uppgiftsbehandling – i synnerhet behandling av specifika kategorier av personuppgifter – som utförs av vissa viktiga icke-offentliga organ som exempelvis banker, försäkringsbolag, pensionsfonder, skolor och sjukhus. Parlamentet betonar dessutom att allt detta är särskilt viktigt om data överförs (utanför Europeiska unionen mellan olika jurisdiktioner). Parlamentet anser därför att myndigheter samt icke-offentliga organ och den privata sektorn i största möjliga utsträckning bör använda sig av molnleverantörer i EU när de behandlar känsliga uppgifter och känslig information, till dess att det har införts tillfredsställande globala dataskyddsbestämmelser som garanterar säkerheten för känsliga uppgifter och för databaser som innehas av offentliga organ. |
Standarder och molnet
31. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå före med att främja standarder och specifikationer till stöd för integritetsvänliga, tillförlitliga, mycket interoperabla, trygga och energieffektiva molntjänster som en integrerad del av en framtida industripolitik för unionen. Parlamentet betonar att tillförlitlighet, trygghet och dataskydd behövs för konsumentförtroendets och konkurrenskraftens skull. |
32. |
Europaparlamentet betonar att standarder bygger på exempel på bästa praxis. |
33. |
Europaparlamentet vidhåller att standarderna bör möjliggöra enkel och fullständig data- och tjänsteportabilitet och en hög grad av interoperabilitet mellan molntjänsterna för att öka snarare än begränsa konkurrenskraften. |
34. |
Europaparlamentet välkomnar den kartläggning av standarder som Etsi fått i uppdrag att göra, och framhåller vikten av att man håller fast vid en öppen och transparent process. |
Konsumenterna och molnet
35. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att konsumentenheter inte använder molntjänster som förval och inte begränsas till någon särskild leverantör av molntjänster. |
36. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att kommersiella avtal mellan teleoperatörer och molnleverantörer är i full överensstämmelse med EU:s konkurrenslagstiftning och att dessa gör så att konsumenter kan få full tillgång till valfri molntjänst genom att använda en internetanslutning som erbjuds av valfri teleoperatör. |
37. |
Europaparlamentet erinrar kommissionen om dess hittills outnyttjade befogenhet enligt direktiv 1999/5/EG (om radioutrustning och teleterminalutrustning) att kräva att utrustning omfattas av säkerhetsåtgärder som skyddar användares information. |
38. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att höja konsumenternas medvetenhet om alla risker med användningen av molntjänster. |
39. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att konsumenter, när de uppmanas att acceptera eller på annat sätt erbjuds en molntjänst, först får den information de behöver för att kunna fatta ett välgrundat beslut, särskilt om vilken jurisdiktion som gäller för de uppgifter som lagras i dessa molntjänster. |
40. |
Europaparlamentet betonar att den information som tillhandahålls på det viset bland annat bör ange vem som ytterst är tjänstens leverantör och hur tjänsten är finansierad. Om tjänsten finansieras genom att information från användarna utnyttjas för att rikta reklam eller göra det möjligt för andra att rikta reklam, bör användarna upplysas om detta. |
41. |
Europaparlamentet betonar att informationen bör lämnas i ett standardiserat, portabelt, lättfattligt och jämförbart format. |
42. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda lämpliga åtgärder för att ta fram en lägsta acceptabla nivå för konsumenters rättigheter med avseende på molntjänster där bland annat integritetsskydd, datalagring i tredjeland, ansvarsförhållanden vid dataförluster och annat av betydande konsumentintresse inkluderas. |
43. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för användning och främjande av molnbaserade datortjänster med avseende på öppen åtkomst och öppna utbildningsresurser. |
Immateriella rättigheter, civilrätt m.m. och molnet
44. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att ytterligare harmonisera medlemsstaternas lagar i syfte att undvika förvirring och fragmentering i fråga om jurisdiktion och säkerställa öppenheten på den digitala inre marknaden. |
45. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över annan EU-lagstiftning för att åtgärda luckor i samband med molnbaserade datortjänster. Parlamentet uppmanar i synnerhet till ett klargörande av immaterialrättssystemet och en översyn av direktivet om otillbörliga affärsmetoder, direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal och e-handelsdirektivet, vilka är de mest relevanta EU-rättsakterna för molnbaserade datortjänster. |
46. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett tydligt regelverk för upphovsrättsskyddat innehåll i molnet, särskilt vad gäller bestämmelser för licensiering. |
47. |
Europaparlamentet menar att när nu upphovsrättsskyddade verk börjar lagras av molnbaserade datortjänster får europeiska rättighetshavares rätt till skälig ersättning för användningen av deras verk inte äventyras. Parlamentet ifrågasätter om molntjänsterna kan likställas med traditionella och digitala lagringsmedier. |
48. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de olika typerna av molnbaserade datortjänster, hur lagringen av upphovsrättsskyddade verk i molnet påverkar systemen med upphovsrättslig ersättning, samt mer specifikt hur de licensavgifter för privatkopiering som är relevanta för vissa typer av molnbaserade datortjänster tas ut. |
49. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med berörda parter främja utvecklingen av decentraliserade tjänster baserade på gratis programvara med öppen källkod, vilket skulle bidra till harmonisering av den praxis som tillämpas av molntjänstleverantörerna och möjliggöra för EU-medborgarna att återta kontrollen över sina personuppgifter och sin kommunikation, exempelvis genom direktkryptering. |
50. |
Europaparlamentet understryker, med tanke på den osäkerhet som råder rörande tillämplig lagstiftning och jurisdiktion, att avtal är de huvudsakliga verktygen för upprättande av förbindelser mellan leverantörerna av molntjänsterna och deras kunder, och att det därför finns ett klart behov av gemensamma EU-riktlinjer på det området. |
51. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att ta fram modeller för bästa EU-praxis för avtal, eller ”avtalsmallar”, som ska säkerställa total öppenhet genom att tillhandahålla samtliga regler och villkor i ett mycket klart och tydligt format. |
52. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med berörda aktörer ta fram frivilliga certifieringssystem för leverantörernas säkerhetssystem, som skulle bidra till harmoniserad praxis bland molnleverantörerna och som skulle göra kunderna mer medvetna om vad de kan förvänta sig från leverantörerna av molntjänster. |
53. |
Europaparlamentet betonar att det, på grund av jurisdiktionsproblem, i praktiken inte är sannolikt att EU-konsumenter har möjlighet att inleda rättslig prövning mot molntjänstleverantörer i andra jurisdiktioner. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillhandahålla adekvata möjligheter till rättslig prövning när det gäller kundservice, eftersom det råder stor obalans i maktfördelningen mellan konsumenter och leverantörer av molnbaserade datortjänster. |
54. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alternativ tvistlösning och nätbaserad tvistlösning genomförs snabbt och att konsumenterna får lämpliga möjligheter till kollektiv prövning vid brott mot bestämmelserna om säkerhet och personlig integritet samt vid olagliga avtalsvillkor för molntjänster. |
55. |
Europaparlamentet beklagar att det för närvarande råder brist på verksamma rättsmedel för användare vid kontraktsbrott. |
56. |
Europaparlamentet vill att systematisk konsumentupplysning om behandlingen av personuppgifter ska ingå i avtalsförslag och att användaren ska vara tvungen att ge sitt godkännande innan avtalsvillkoren får ändras. |
57. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för diskussionerna i expertgruppen kräva att molnleverantörer i avtal tar med vissa nyckelklausuler som garanterar tjänstens kvalitet, såsom skyldigheter att vid behov uppdatera mjukvara och hårdvara, fastställa vad som händer om data går förlorade samt fastställa hur lång tid det får ta att lösa ett problem eller hur snabbt molntjänsten kan ta bort kränkande material på molnanvändarens eventuella begäran. |
58. |
Europaparlamentet påminner om att molnleverantörer när de använder data i ett annat syfte än det som överenskommits i tjänsteavtalet, eller delger eller använder dem på ett sätt som strider mot avtalsvillkoren, bör anses vara registeransvariga och hållas ansvariga för de överträdelser och brott som begås. |
59. |
Europaparlamentet betonar att avtal om molntjänster på ett tydligt och insynsvänligt sätt måste ange parternas skyldigheter och rättigheter i samband med uppgiftsbehandling som utförs av molnleverantörer. Det får inte var möjligt att avtala bort de säkerhetsgarantier, rättigheter och skyddsåtgärder som föreskrivs i unionens dataskyddslagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att återställa balansen mellan molnleverantörer och deras kunder när det gäller villkor och bestämmelser för molntjänster, däribland bestämmelser som
|
60. |
Europaparlamentet framhåller att molnleverantörernas roll enligt den gällande unionslagstiftningen måste avgöras från fall till fall, eftersom leverantörerna kan vara både registerförare och registeransvariga. Parlamentet begär att villkoren och bestämmelserna för alla användare förbättras genom att det utarbetas internationella modeller för bästa praxis för avtal och genom att det klargörs var och inom vilket rättsområde inom EU tjänsteleverantören lagrar uppgifter. |
61. |
Europaparlamentet framhåller att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt situationer där obalansen i avtalsförhållandet mellan kunden och molnleverantören får kunden att ingå avtalsmässiga överenskommelser som påtvingar standardtjänster och ett avtal som ska undertecknas där leverantören fastställer syftena, villkoren och medlen för behandlingen (6). Parlamentet betonar att molnleverantören i sådana fall bör betraktas som registeransvarig och bli gemensamt ansvarig tillsammans med kunden. |
Dataskydd, grundläggande rättigheter, brottsbekämpning och molnet
62. |
Europaparlamentet anser att tillgång till ett säkert internet är en grundläggande rättighet för varje medborgare och att molnbaserade datortjänster kommer att fortsätta att spela en viktig roll i detta avseende. Parlamentet upprepar därför sin uppmaning till kommissionen och rådet att klart och entydigt erkänna de digitala friheterna som grundläggande rättigheter och som absoluta förutsättningar för åtnjutandet av universella mänskliga rättigheter. |
63. |
Europaparlamentet upprepar att dataskyddsnivån i en molntjänstmiljö som allmän regel inte får vara lägre än vad som krävs i något annat databehandlingssammanhang. |
64. |
Europaparlamentet betonar att unionens dataskyddslagstiftning, eftersom den är teknikneutral, redan i dag fullt ut gäller molnbaserade datortjänster som utförs inom EU och att den därför måste respekteras till fullo. Parlamentet betonar att hänsyn måste tas till artikel 29-gruppens yttrande om molnbaserade datortjänster (7), eftersom det innehåller tydlig vägledning om hur principerna och reglerna i unionens dataskyddslagstiftning ska tillämpas på molntjänster, till exempel begreppen registeransvarig/registerförare, ändamålsbegränsning och proportionalitet, integritet och datasäkerhet, utläggande på underleverantör, ansvarsfördelning, dataintrång och internationella överföringar. Alla skyddsbrister i samband med molnbaserade datortjänster måste täppas till vid den pågående översynen av unionens dataskyddslagstiftning, på grundval av ytterligare riktlinjer från Europeiska datatillsynsmannen och artikel 29-gruppen. |
65. |
Europaparlamentet upprepar sin allvarliga oro över den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA:s nyligen avslöjade övervakningsprogram, liksom andra liknande program som bedrivs av underrättelsetjänster i olika medlemsstater. Parlamentet påpekar att dessa program, om de hittills tillgängliga uppgifterna bekräftas, innebär en allvarlig kränkning av EU-medborgares och EU-invånares grundläggande rätt till personlig integritet och uppgiftsskydd samt till privat- och familjeliv, konfidentialitet vid kommunikation, oskuldspresumtion, yttrandefrihet, informationsfrihet och näringsfrihet. |
66. |
Europaparlamentet upprepar sin allvarliga oro över det obligatoriska direkta utlämnandet av personuppgifter och information från EU, som behandlats inom ramen för molnavtal, till myndigheter i tredjeländer av molnleverantörer som omfattas av tredjeländers lagstiftning eller använder lagringsservrar i tredjeländer, och över direkt fjärråtkomst till personuppgifter och information för rättsvårdande myndigheter och underrättelsetjänster i tredjeländer. |
67. |
Europaparlamentet beklagar att sådan åtkomst vanligen skaffas genom att myndigheter i tredjeländer direkt verkställer sina egna rättsliga bestämmelser utan att använda sig av internationella instrument som inrättats för rättsligt samarbete, såsom avtal om ömsesidig rättslig hjälp, eller andra former av rättsligt samarbete. |
68. |
Europaparlamentet betonar att sådana metoder väcker frågor om tillit med avseende på moln- och internetleverantörer utanför EU och med avseende på tredjeländer som inte förlitar sig på internationella instrument för rättsligt och judiciellt samarbete. |
69. |
Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen och rådet vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med denna situation och för att garantera att EU-medborgarnas grundläggande rättigheter respekteras. |
70. |
Europaparlamentet påminner om att alla företag som tillhandahåller tjänster inom EU undantagslöst måste följa EU-lagstiftningen och kan hållas ansvariga för överträdelser. |
71. |
Europaparlamentet betonar att molntjänster som omfattas av ett tredjelands jurisdiktion bör ge användare som befinner sig i EU en tydlig och omisskännlig varning om möjligheten att deras personuppgifter kan komma att övervakas av underrättelsetjänster och rättsvårdande myndigheter i tredjeländer på hemliga order eller förelägganden, och denna varning bör i tillämpliga fall följas av en begäran om den registrerades uttryckliga samtycke till behandling av personuppgifter. |
72. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i samband med förhandlingarna om internationella avtal som inbegriper behandling av personuppgifter särskilt beakta de risker och utmaningar som molnbaserade datortjänster innebär för de grundläggande rättigheterna, särskilt – men inte uteslutande – rätten till privatliv och skydd av personuppgifter, i enlighet med artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att notera förhandlingspartnerns nationella bestämmelser om rättsvårdande myndigheters och underrättelsetjänsters åtkomst till personuppgifter som behandlas genom molntjänster, särskilt genom att kräva att rättsvårdande myndigheter och underrättelsetjänster kan beviljas åtkomst till sådana uppgifter enbart med full respekt för vederbörliga rättsliga förfaranden och på en entydig rättslig grund samt att det specificeras exakt vilka villkor som ska gälla för åtkomst, vad syftet är med åtkomsten, vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas när uppgifterna överlämnas, vilka rättigheter som ska gälla för den enskilda personen samt vilka bestämmelser som ska gälla för tillsyn och en effektiv prövningsmekanism. |
73. |
Europaparlamentet framhåller sin allvarliga oro över det arbete som utförs inom Europarådets kommitté för konventionen om it-relaterad brottslighet i syfte att utarbeta ett tilläggsprotokoll om tolkningen av artikel 32 i konventionen om it-relaterad brottslighet av den 23 november 2001 – om ”gränsöverskridande åtkomst till lagrade datorbehandlingsbara uppgifter med samtycke eller i de fall de är allmänt tillgängliga” (8) – för att ”underlätta dess faktiska användning och tillämpning mot bakgrund av den rättsliga, politiska och tekniska utvecklingen”. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inför den kommande behandlingen i Europarådets ministerkommitté säkerställa att artikel 32 i konventionen om it-relaterad brottslighet, och medlemsstaternas tolkning av den, är förenlig med de grundläggande rättigheterna, inbegripet dataskyddet och, i synnerhet, bestämmelserna om gränsöverskridande flöde av personuppgifter, i enlighet med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, EU:s regelverk om uppgiftsskydd, Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (konvention 108), vilka är rättsligt bindande för medlemsstaterna. Vidare uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att med kraft förkasta alla åtgärder som skulle äventyra tillämpningen av dessa rättigheter. Parlamentet finner det mycket oroande att tillämpningen av ett sådant tilläggsprotokoll, om det godkändes, skulle kunna medföra att rättsvårdande myndigheter fick obegränsad fjärråtkomst till servrar och datorsystem belägna i andra jurisdiktioner, utan att behöva använda sig av avtal om ömsesidig rättslig hjälp eller andra instrument för rättsligt samarbete som inrättats för att trygga den enskildes grundläggande rättigheter, bland annat uppgiftsskydd och vederbörliga förfaranden. |
74. |
Europaparlamentet understryker att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt små och medelstora företag, som i allt större utsträckning förlitar sig på molnbaserad datorteknik när de behandlar personuppgifter och som kanske inte alltid har tillräckliga resurser eller expertkunskaper för att kunna hantera säkerhetsutmaningar på lämpligt sätt. |
75. |
Europaparlamentet betonar att klassificeringen som registeransvarig eller registerförare på lämpligt sätt måste avspeglas i graden av faktisk kontroll över medlen för behandlingen, så att det finns en tydlig fördelning av ansvaret för skydd av personuppgifter i samband med molnbaserade datortjänster. |
76. |
Europaparlamentet betonar att molnleverantörerna i samband med sin behandling av personuppgifter måste ta full hänsyn till alla principer som fastställs i EU:s dataskyddslagstiftning, såsom korrekthet och lagenlighet, ändamålsbegränsning, proportionalitet, riktighet och begränsade lagringsperioder. |
77. |
Europaparlamentet understryker vikten av effektiva, proportionerliga och avskräckande administrativa påföljder som kan tillämpas på molnbaserade datortjänster som inte uppfyller EU:s standarder för uppgiftsskydd. |
78. |
Europaparlamentet betonar att man för att kunna fastställa vilka säkerhetsåtgärder som är lämpligast att vidta måste bedöma varje molntjänsts inverkan på uppgiftsskyddet på ad hoc-basis. |
79. |
Europaparlamentet betonar att en europeisk molnleverantör alltid bör agera i enlighet med EU:s dataskyddslagstiftning, även om detta strider mot instruktioner från en kund eller registeransvarig som är etablerad i ett tredjeland eller när de berörda registrerade är bosatta (enbart) i tredjeländer. |
80. |
Europaparlamentet framhäver behovet av att ta itu med de utmaningar som uppstår genom molnbaserade datortjänster på internationell nivå, särskilt offentlig underrättelseövervakning och nödvändiga säkerhetsgarantier. |
81. |
Europaparlamentet betonar att EU-medborgare som är föremål för övervakning från myndigheter i tredjeländer bör omfattas av åtminstone samma säkerhetsgarantier och rättsmedel som medborgarna i det berörda tredjelandet. |
82. |
Europaparlamentet beklagar den hållning som kommissionen valt i sitt meddelande genom att inte nämna riskerna och utmaningarna kopplade till molnbaserade datortjänster. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att arbeta vidare med frågan genom att utarbeta ett mer heltäckande meddelande om molntjänster, som tar hänsyn till alla parters intressen och som utöver en standardhänvisning till skyddet av grundläggande rättigheter och efterlevnad av dataskyddskraven åtminstone innehåller
|
83. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om Safe Harbour-överenskommelsen mellan EU och USA bör ses över för att anpassa den till den tekniska utvecklingen, särskilt med avseende på aspekter kopplade till molnbaserade datortjänster. |
o
o o
84. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. |
(1) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 45.
(2) EGT L 171, 7.7.1999, s. 12.
(3) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(4) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
(5) EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.
(6) Särskilt när det gäller konsumenter och små och medelstora företag som använder molntjänster.
(7) Yttrande 5/2012, WP 196, se http://ec.europa.eu/justice/data-protection/article-29/documentation/opinion-recommendation/index_en.htm#h2-1.
(8) http://www.coe.int/t/dghl/cooperation/economiccrime/Source/Cybercrime/TCY/TCY%202013/TCY(2013)14transb_elements_protocol_V2.pdf http://www.coe.int/t/DGHL/cooperation/economiccrime/cybercrime/default_en.asp
(9) Rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22 november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning (EUT L 309, 29.11.1996, s. 1).
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/30 |
P7_TA(2013)0536
Bedömningsrapporten avseende Berec
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 med parlamentets yttrande över utvärderingsrapporten för Berec och dess byrå (2013/2053(INI))
(2016/C 468/05)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 23 april 2013 om utvärderingsrapporten för Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och dess byrå (SWD(2013)0152), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2010En digital agenda för Europa (COM(2010)0245), |
— |
med beaktande av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om En digital agenda för Europa: 2015.eu (1). |
— |
med beaktande av regelverket för elektronisk kommunikation, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån (2), |
— |
med beaktande av artikel 119.1, i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från budgetutskottet (A7-0378/2013), och av följande skäl: |
A. |
Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) inrättades för att bidra till utformningen av tekniska och politiska riktlinjer för fullbordandet av den inre marknaden med ett dubbelt syfte: att ge regleringsmyndigheterna största möjliga oberoende och att göra deras genomförande av regelverket enhetligare över hela EU. |
B. |
Utvärderingsrapporten uppskattar och erkänner värdet av Berec och Berecs byrå, särskilt i fråga om förfarandena enligt artikel 7/7a och inom områdena nätneutralitet och internationell roaming. |
C. |
Det har inte gått lång tid sedan Berec och Berecs byrå inrättades. |
D. |
Fullbordandet av den inre marknaden är en kontinuerlig process som bäst tjänas genom förbättrad reglering på de enskilda nationella marknaderna. Det mest solida och hållbara sättet att uppnå detta (och därigenom se till att regleringsförslag ses som legitima på de nationella marknaderna) är genom den ”nedifrån-och-upp-strategi” som för närvarande företräds av Berec. |
E. |
Berec kan vara effektivt endast om dess oberoende gentemot medlemsstaterna och EU-institutionerna garanteras. |
F. |
Nationella hänsyn kan komplicera utformningen av gemensamma ståndpunkter och därigenom försvåra enighet. |
G. |
Berec spelar en central roll för att skapa en mer enhetlig tillämpning av EU:s regelverk i alla medlemsstater, vilket är avgörande för en framgångsrik utveckling av en inre marknad för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. |
H. |
Initiativ som på senare tid tagits på nationell nivå, särskilt i fråga om översynsförfaranden för utgifter, kan komma att påverka tillämpningen av principen om oberoende. |
I. |
Nationella regleringsmyndigheter är inte homogena eftersom de ibland har väldigt olika befogenheter i sina hemländer; vissa har endast hand om marknadsreglering, medan andra utöver marknadsreglering även sysslar med aspekter som nätsäkerhet, integritetsskydd, domänregister, spektrum och användartjänster. |
J. |
Det är möjligt att Berecs byrå för närvarande inte utnyttjas optimalt. |
K. |
En del av unionens organ i andra länder har även en satellitbyrå i Bryssel. |
L. |
De flesta av expertarbetsgruppernas möten har hållits i Bryssel eller under en nationell regleringsmyndighets värdskap. Videokonferenser är något som bör utvecklas. |
M. |
Konsumentnytta är ett av huvudmålen med den inre marknaden för elektronisk kommunikation. |
N. |
De beslut som Berec fattar på europeisk nivå bör ge ett europeiskt mervärde. |
1. |
Europaparlamentet anser att utvärderingsrapporten på det hela taget är relevant och välavvägd. |
2. |
Europaparlamentet anser att det nödvändiga samarbetet, samordningen och de informella aspekterna av förvaltningen behöver tid för att utvecklas fullständigt. |
3. |
Europaparlamentet anser att det fortfarande finns utrymme för förbättringar i Berecs och Berec-byråns funktionssätt, men inser samtidigt att de tillgängliga resurserna är begränsade. Parlamentet framhåller emellertid att tillämpningen av det nya förfarandet enligt artikel 7/7a i direktiv 2009/140/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster har fungerat effektivt, vilket motiverar det tudelade upplägget. |
4. |
Europaparlamentet understryker att Berec är EU:s minsta organ, med ett bidrag från EU:s budget på endast 3 768 696 euro och 16 godkända tjänster enligt EU:s budget för 2013. Dessa ger framför allt administrativt stöd till Berecs struktur, som består av nationella regleringsmyndigheter. |
5. |
Europaparlamentet påminner om budgetutskottets yttrande av den 29 maj 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation (COM(2007)0699 – C6-0428/2007 – 2007/0249(COD)), genom vilket inrättandet av ett nytt organ förkastades. |
6. |
Europaparlamentet anser att de nationella regleringsmyndigheterna spelar en viktig roll i regleringssystemet, eftersom de nationella marknaderna har beständiga skillnader i nättopologi och även skiljer sig åt i fråga om mönster i konsumentefterfrågan, demografi osv. För att säkra ett strukturerat samarbete inom EU och därmed också se till att den inre marknaden fungerar korrekt är det av grundläggande betydelse att det finns regleringsmyndigheter som är oberoende, specialiserade inom olika sektorer och har tillräckliga resurser. |
7. |
Europaparlamentet anser att Berec spelar en avgörande roll i regleringssystemet som den enhet som har till uppgift att utjämna nationella sak- och regleringsskillnader i syfte att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation. |
8. |
Europaparlamentet rekommenderar att Berecs roll, särskilt dess förhållande till de nationella regleringsmyndigheterna, definieras bättre och förstärks genom utvidgade ansvarsområden, så att man underlättar utformningen av gemensamma ståndpunkter för att stärka inremarknadsstrategin, bland annat genom att utvärdera hur pass effektivt dagens samarbete med de nationella regleringsmyndigheterna och kommissionen är i fråga om förfarandena enligt artikel 7/7a. |
9. |
Europaparlamentet anser att större harmonisering av de nationella regleringsmyndigheternas arbetsuppgifter i medlemsstaterna – så att de ges behörighet inom relevanta aspekter med direkt koppling till säkerheten och motståndskraften på den inre marknaden för elektronisk kommunikation – skulle kunna bidra till ett mer välfungerande Berec och till större förutsägbarhet för marknadsaktörerna. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att de nationella regleringsmyndigheternas oberoende på nationell och europeisk nivå förstärks, inte försvagas, eftersom detta är enda sättet att säkra ett generellt oberoende för Berec. |
11. |
Europaparlamentet anser att Berecs och Berec-byråns roller och struktur bör anpassas efter graden av fullbordande av den inre marknaden för elektronisk kommunikation. |
12. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera Berecs oberoende gentemot EU-institutionerna i framtida förslag rörande Berecs verksamhetsområde och uppdrag. |
13. |
Europaparlamentet anser att Berec bör agera i EU-medborgarnas intresse och att mekanismerna för ansvarsskyldighet inför Europaparlamentet, som är EU:s enda direktvalda institution och företräder EU-medborgarnas intressen, bör stärkas. |
14. |
Europaparlamentet rekommenderar att Berec förstärker sin interna ansvarsskyldighet genom att tydligt definiera sina mål i sitt årliga arbetsprogram och genom att i sin årsrapport presentera vad man uppnått och vilka framsteg man gjort i förhållande till dessa mål. |
15. |
Europaparlamentet ser det som ytterst viktigt för samstämmigheten och enhetligheten i Berecs verksamhet att dess arbetsuppgifter prioriteras bättre och att kommunikationen med alla berörda intressenter främjas under utformningen av dess årliga arbetsprogram. |
16. |
Europaparlamentet anser att Berec bör ha större utrymme att fatta strategiska beslut, vilket bland annat innebär att Berec bör ta fram egna analyser och studier för att kunna fatta sådana beslut, så att beslutsprocessen blir mer toppstyrd och oberoende. |
17. |
Europaparlamentet understryker att Berecs rådgivande roll innan lagstiftningsförslag som berör sektorn för elektronisk kommunikation läggs fram bör systematiseras. |
18. |
Europaparlamentet anser att Berecs externa kommunikation bör förtydligas och förbättras för att uppmuntra involvering av intressenter på alla nivåer av det politiska beslutsfattandet. |
19. |
Europaparlamentet rekommenderar att gruppen för oberoende regleringsmyndigheter (IRG) i Bryssel får en formaliserad roll, samtidigt som det är viktigt att se till att den inte utför samma arbetsuppgifter som Berec-byrån. |
20. |
Europaparlamentet rekommenderar ökad användning av distansarbete, videokonferenser och annan teknik för arbete på distans som den elektroniska kommunikationen möjliggör, för att undvika utgifter och minska koldioxidavtrycket. |
21. |
Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att säkra tillräcklig finansiering för såväl Berec som de nationella regleringsmyndigheterna. |
22. |
Europaparlamentet anser att Berec-byråns placering inte är ett hinder för möjligheterna att bevaka EU-institutionernas dagliga arbete inom elektronisk kommunikation, som är av särskilt intresse för Berec, och att placeringen inte hindrar ett effektivt utnyttjande av Berec-byrån, under förutsättning att elektronisk kommunikationsteknik används i högre grad. |
23. |
Europaparlamentet anser att Berec-byråns uppdrag bör ses över, stärkas och definieras mer exakt, med särskild hänsyn till resultatet av granskningen av Berec på detta område. |
24. |
Europaparlamentet rekommenderar att de nödvändiga förändringarna görs och de nödvändiga resurserna övervägs för att Berec-byrån ska kunna stödja Berec i dess faktiska arbete på ett mer ändamålsenligt och effektivt sätt snarare än att bara ge administrativt stöd. |
25. |
Europaparlamentet anser att alla överväganden som gäller Berec-byråns placering bör göras med avsikten att stärka dess oberoende gentemot EU-institutionerna och medlemsstaterna och med vederbörlig hänsyn till principen om rättvis geografisk fördelning av sätena för EU:s institutioner, byråer och andra organ. |
26. |
Europaparlamentet anser att det behövs större konsolidering för att operatörerna i högre grad ska kunna utnyttja stordriftsfördelar och att Berec bör ha en framträdande roll i den processen. |
27. |
Europaparlamentet anser att det krävs ett tydligt och stabilt regelverk för en bättre inre marknad som medför ökad konkurrens och bättre tjänster för konsumenterna. |
28. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. |
(1) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 45.
(2) EUT L 337, 18.12.2009, s. 1.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/33 |
P7_TA(2013)0544
Fastställande av kriterier för när returpapper upphör att vara avfall enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om utkastet till rådets förordning om definition av kriterier för när returpapper upphör att vara avfall enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall (D021155/01 – 2012/2742(RPS))
(2016/C 468/06)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av förslaget till rådets förordning om definition av kriterier för när returpapper upphör att vara avfall enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall (COM(2013)0502), |
— |
med beaktande av GFC:s vetenskapliga och tekniska rapport End-of-waste criteria for waste paper: technical proposals, som offentliggjordes i mars 2011, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv (1), särskilt artikel 6.1, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall (2), särskilt artikel 49, |
— |
med beaktande av kommissionens beslut 2011/753/EU om upprättande av regler och beräkningsmetoder för kontroll av huruvida de mål som fastställs i artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (3) uppfylls, särskilt artikel 2.2, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021), |
— |
med beaktande av yttrandet av den 9 juli 2012 från den kommitté som avses i artikel 39 i direktiv 2008/98/EG, |
— |
med beaktande av artikel 5a.4 e i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4), |
— |
med beaktande av artikel 88.2, 88.3 och 88.4c i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
Att definiera kriterierna för när avfall upphör att vara avfall i enlighet med direktiv 2008/98/EG kan bli ett viktigt instrument för att främja materialåtervinning och marknaden för sekundära råvaror, och därmed förbättra resurseffektiviteten. |
B. |
I den föreslagna rådsförordningen stadgas det att pappersavfall innehållande högst 1,5 % icke-papperskomponent i lufttorr vikt ska upphöra att vara avfall när det är avsett som fiberråvara för papperstillverkning, på vissa ytterligare villkor. |
C. |
Multimaterialspapper som innehåller mer än 30 % icke-papper i lufttorr vikt ska i sin helhet betraktas som icke-papperskomponent. En typisk container för multimaterialspapper innehåller högst 30 % icke-papperskomponenter (24 % polyetylen, 6 % aluminium), och skulle alltså inte räknas som icke-papperskomponent. Följaktligen skulle ett pappersavfallsflöde kunna innehålla vilken mängd som helst av containrar med multimaterialspapper (med sitt höga innehåll av icke-papperskomponenter och icke försumbara resthalter av vätskor, livsmedel och annat organiskt material som är fäst därvid) och skulle inte längre betraktas som avfall utan som en produkt. |
D. |
I artikel 3.17 i direktiv 2008/98/EG definieras ”materialåtervinning” som ”varje form av återvinningsförfarande genom vilket avfallsmaterial upparbetas till produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål”. |
E. |
I förslaget till förordning definieras tidpunkten då avfall upphör att vara avfall som den tidpunkt då returpapperet är avsett som fiberråvara för papperstillverkning, vilket alltså inträffar före den egentliga upparbetningen i pappersbruket. Detta står i strid med den befintliga definitionen av ”materialåtervinning”, som förutsätter en upparbetning av avfallsmaterial. |
F. |
Detta avfallsmaterial har efter insamling och sortering endast förbehandlats (inte upparbetats) och kan inte användas utan ytterligare upparbetning. |
G. |
Att definiera när avfall upphör att vara avfall innan materialåtervinningen egentligen ägt rum skulle skapa problem i relation till stora delar av den gällande unionslagstiftningen, exempelvis lagstiftningen om miljömärken, offentlig upphandling, ekodesign och Reach, där ”materialåtervinning” hittills har avsett en process som leder till en materialåtervunnen produkt som är färdig att använda. Dessutom står den i strid med artikel 2.2 i kommissionens beslut 2011/753/EU, där man gör tydlig skillnad mellan ”förbehandling” och ”slutprocess för återvinning”. |
H. |
Enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG ska visst specifikt avfall upphöra att vara avfall när det har genomgått ett återvinningsförfarande (inbegripet materialåtervinning), och uppfyller specifika kriterier som ska utarbetas i enlighet med de villkor som anges i den artikeln. Bland dessa villkor ingår a) att ämnet eller föremålet följer befintlig lagstiftning och tillämpliga normer för produkter (artikel 6.1 c), samt b) att användning av ämnet eller föremålet inte kommer att leda till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa (artikel 6.1d). |
I. |
Tröskelnivån på 1,5 % för icke-papperskomponenter grundar sig på den europeiska standarden EN 643. Enligt GFC:s studie är denna standard ett centralt element i handeln med pappersavfall och innehåller en förteckning över europeiska standarder för kvalitet på avfall. Att förlita sig på denna standard för att fastställa kriterier för när avfall upphör att vara avfall står helt klart i strid med artikel 6.1 c i direktiv 2008/98/EG, i vilken man uttryckligen hänvisar till ”normer för produkter” och inte till normer för avfall. |
J. |
I de aktuella produktstandarderna för pappersprodukter, såsom ISO 1762 för oorganiska föroreningar, ISO 5350/1 och 5350/2 för synlig smuts och ISO 624 for extraktionsämnen (kolväten med låg molekylvikt), krävs en renhetsgrad på 1 ppm – 15 000 gånger lägre än den föreslagna nivån. |
K. |
Att ta med multimaterialspapper strider mot den uttryckliga rekommendationen i GFC:s studie, i vilken avfall av laminerat papper undantas från tillämpningsområdet för kriteriet för när avfall upphör att vara avfall, på grund av dess ökade inneboende miljörisk i händelse av att materialet exporteras, särskilt till länder utanför EU. |
L. |
I händelse av export utanför EU ska behöriga avsändarmyndigheter i unionen, i enlighet med artikel 49.2 i förordning (EG) nr 1013/2006, kräva och sträva efter att säkerställa att allt avfall som exporteras hanteras på ett miljöriktigt sätt i det mottagande tredjelandet, bland annat genom att visa att anläggningen som mottar avfallet drivs i enlighet med hälso- och miljöskyddsnormer som i princip motsvarar de normer som föreskrivs i unionslagstiftningen. |
M. |
Om man beviljar använt papper, inbegripet pappersavfall av multimaterial, status som avfall som upphört att vara avfall innan det ens blivit ordentligt materialåtervunnet går det att handla fritt med detta material på de globala marknaderna och de skyddsgarantier för en miljöriktig hantering som anges i förordningen om avfallstransporter kommer inte längre att vara tillämpliga. Att undanta avfallsströmmar med en hög andel icke-pappersmaterial, som dessutom vida skulle kunna överstiga tröskelvärdet på 1,5 % på grund av borträknandet av nuvarande multimaterialspapper, från kraven i förordningen om transporter av avfall medför helt klart en risk för överträdelse av artikel 6.1 d i direktiv 2008/98/EG, enligt vilken användning av ämnet inte får leda till allmänt negativa följder för miljön. |
N. |
Det föreslagna hanteringssystemet för att bevisa efterlevnad av de kriterier som avses i artikel 3 i utkastet till rådets förordning, och särskilt bestämmelsen om att icke-pappersmaterial i sändningar av multimaterialspapper är avsett för återvinning, kommer sannolikt att bli nästan omöjligt att tillämpa på avfall som har upphört att vara avfall, som det därmed går det att handla fritt med, som förmodligen övergår i andra händer flera gånger och som, i vilket fall som helst, inte längre kräver en miljöriktig behandling av det berörda materialet. |
O. |
Att stimulera ökad global handel med detta påstådda ”papper från avfall som upphört att vara avfall” genom att kringgå garantierna för miljö- och hälsoskydd skulle inte bara innebära en ökad negativ effekt på miljön under transporter, utan skulle också kunna leda till en minskad pappersåtervinning i Europa på grund av minskad tillgänglighet på pappersavfall, så att papperstillverkarna kan bli tvungna att, åtminstone delvis, ersätta sin produktion med mer nyfiberbaserad produktion i Europa, vilket kräver större energitillförsel och leder till högre utsläpp av koldioxid, vilket återigen skulle stå i strid med kravet om att undvika allmänt negativa följder för miljön. |
P. |
I kommissionens meddelande Ett resurseffektivt Europa ingår en strategi för att göra EU till en ”cirkulär ekonomi” baserad på ett återvinningssamhälle, i syfte att minska avfallsgenerering och använda avfall som en resurs. Det finns en allvarlig risk för att fortsatta förbättringar av återvinningsgraden i EU hämmas av det föreslagna kriteriet för när avfall upphör att vara avfall, och det föreliggande förslaget skulle därmed inte vara förenligt med artikel 6.1 d i direktiv 2008/98/EG. |
1. |
Europaparlamentet motsätter sig antagandet av rådets förordning om definition av kriterier för när returpapper upphör att vara avfall enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall. |
2. |
Europaparlamentet anser att utkastet till rådets förordning inte är förenligt med den grundläggande rättsaktens syfte och innehåll. |
3. |
Europaparlamentet anser att utkastet till rådets förordning överskrider de genomförandebefogenheter som tilldelats kommissionen i den grundläggande rättsakten. |
4. |
Europaparlamentet anser att kommissionen inte på korrekt sätt har utvärderat vilka följder utkastet till förordning skulle få på pappersåtervinning, på värdekedjan för pappersavfall och på transporter av pappersavfall samt på utkastet till förordnings övergripande miljöeffekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över utkastet till förordning och förbättra kriterierna för när avfall upphör att vara avfall mot bakgrund av de invändningar som framförs i denna resolution. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EUT L 312, 22.11.2008, s. 3.
(2) EUT L 190, 12.7.2006, s. 1.
(3) EUT L 310, 25.11.2011, s. 11.
(4) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/36 |
P7_TA(2013)0545
Könsaspekter på EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om könsaspekter på EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer (2013/2066(INI))
(2016/C 468/07)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 14, 15, 21, 23, 24, 25, 34 och 35, |
— |
med beaktande av internationell människorättslagstiftning, framför allt den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, FN:s förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter från 1992, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och FN:s konvention om barnets rättigheter, |
— |
med beaktande av de europeiska konventionerna om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, framför allt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den europeiska sociala stadgan och de anknytande rekommendationerna från Europeiska kommittén för sociala rättigheter, Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, |
— |
med beaktande av artiklarna 2, 3 och 6 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 8, 9 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Nationella strategier för integreringen av romer: ett första steg i genomförandet av EU-ramen (COM(2012)0226), |
— |
med beaktande av förslaget till rådets rekommendation om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (COM(2013)0460), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Framsteg i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer (COM(2013)0454), |
— |
med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (1), |
— |
med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (2), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om situationen för de romska kvinnorna i EU (3), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer (4), |
— |
med beaktande av analysen från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter av resultaten från den könsbaserade undersökningen om romer, som tillhandahölls av byrån till följd av en begäran i enlighet med artikel 126, |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0349/2013), |
A. |
Strategin för jämställdhet mellan kvinnor och män 2010–2015 kräver att kommissionen ”stöder jämställdhetsarbetet i genomförandet av alla delar av Europa 2020-strategin”. Rådets slutsatser om en EU-ram för nationella strategier för integrering av romer kräver ”att ett jämställdhetsperspektiv tillämpas i all politik och alla åtgärder till främjande av romernas integrering”. |
B. |
Romska kvinnor utsätts ofta för flerfaldig diskriminering inom flera olika områden på grund av kön och etniskt ursprung – en diskriminering som är mer intensiv än mot romska män eller icke-romska kvinnor. De har begränsad tillgång till arbete, utbildning, hälsa, sociala tjänster och beslutsfattande. Romska kvinnor är dessutom ofta offer för rasism, fördomar och stereotyper, som har en negativ inverkan på deras verkliga integrering. |
C. |
Romska kvinnor omges av patriarkala och sexistiska traditioner som hindrar dem från att utöva sin frihet att själva bestämma i grundläggande frågor som rör deras liv, såsom utbildning, arbete, sexuell och reproduktiv hälsa och till och med äktenskap. Diskrimineringen av romska kvinnor kan inte rättfärdigas med tradition men måste bemötas på ett sätt som respekterar tradition och mångfald. |
D. |
Romska kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom än romska män, och romska familjer med fyra eller fler barn löper störst risk att drabbas av fattigdom i EU. |
E. |
De indikatorer som vanligtvis används har en tendens att bortse ifrån problem såsom fattigdom bland förvärvsarbetande, energifattigdom, våld mot kvinnor och flickor, fattigdom bland storfamiljer och ensamstående föräldrar, barnfattigdom samt den sociala utestängningen av kvinnor. |
F. |
Äldre romska kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom eftersom merparten av dem har arbetat i den informella ekonomin utan ersättning eller socialförsäkring. |
G. |
En överväldigande majoritet av de vuxna romer som klassificeras som ”inaktiva” är kvinnor. Andelen romska kvinnor i arbetsför ålder med betald anställning är – delvis till följd av den traditionella arbetsfördelningen mellan kvinnor och män och den rasism och sexism som förekommer på EU:s arbetsmarknader – endast runt hälften jämfört med de romska männen, och liknande siffror gäller för egenföretagare. |
H. |
Statistik från alla länder visar att romska kvinnor utsätts för allvarlig utestängning från sysselsättning och diskrimineras på arbetsplatser när de söker arbete eller arbetar. Romska kvinnor är också fortsatt utestängda från den formella ekonomin, begränsas av få utbildningsmöjligheter, otillfredsställande boendeförhållanden, dålig hälso- och sjukvård, traditionella könsroller och allmän marginalisering samt diskriminering från majoritetsbefolkningar. De nationella rapporterna om genomförandet av EU:s ram för nationella strategier för integrering av romer fokuserar fortfarande inte tillräckligt på jämställdhetsaspekten. |
I. |
Det är avsevärt mycket svårare för mödrar i storfamiljer eller ensamstående mödrar att arbeta långt hemifrån i missgynnade landsbygdsområden. |
J. |
Läs- och skrivkunnigheten och utbildningsresultaten bland romska kvinnor ligger betydligt under de romska männens och de icke-romska kvinnornas. Majoriteten av romska flickor lämnar skolan i förtid, och en betydande andel av dem har aldrig gått i skolan. |
K. |
Den ekonomiska krisen har haft en negativ inverkan på romska kvinnors hälsa och välbefinnande och förvärrat deras länge oacceptabla situation, där en fjärdedel av alla romska kvinnor begränsas av hälsoproblem i sina dagliga liv. |
L. |
Den bristande tillgången till allmänna sexuella och reproduktiva rättigheter, inklusive preventivmedel, utgör ett hinder för romska kvinnors egenmakt och jämställdhet och leder till oplanerade graviditeter, även bland tonåringar, vilket innebär ett avbrott i deras utbildning och begränsar deras möjlighet till sysselsättning. Fenomenet unga mödrar är ofta en följd av otillräcklig tillgång till sociala tjänster och bristfälliga vårdinrättningar som inte har tillgodosett romska kvinnors behov. |
M. |
På grund av deras låga socioekonomiska status och den diskriminering de möter inom hälso- och sjukvården är romska kvinnor omedvetna om de flesta av sina rättigheter och uppsöker därmed läkarmottagningar mycket mer sällan än majoriteten av befolkningen. |
N. |
Romska kvinnor och flickor drabbas i oproportionerlig utsträckning av allvarliga sjukdomar – däribland hiv/aids – men program för förebyggande riktade till dem brukar underprioriteras och underfinansieras, och tillgången till tester är alltjämt låg. |
O. |
Extrem fattigdom, bristande jämställdhet och intern diskriminering gör att romska kvinnor löper större risk att bli föremål för människohandel, prostitution, våld i hemmet och utnyttjande, samtidigt som de har svårare att få skydd. |
P. |
Många romska kvinnor har av sina män, svärföräldrar eller andra familjemedlemmar utsatts för våld i hemmet. Den största delen av våldet och de människorättskränkningar som romska kvinnor utsätts för rapporteras inte på grund av att våld mot kvinnor fortfarande är accepterat i patriarkala samhällen som ett lagligt sätt att utöva makt på, men också på grund av att de som begår våldsbrott mot kvinnor sällan hålls ansvariga för sina handlingar, vilket gör att kvinnorna drar sig för att söka rättslig hjälp. |
Q. |
Våldshandlingar mot romska kvinnor av myndigheter är vanligt förekommande i samtliga EU-medlemsstater i form av allvarlig diskriminering och tydliga brott mot Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som kan anta olika former, såsom insamling och lagring av uppgifter i register över romer, däribland barn, endast på grundval av etnisk bakgrund, eller vräkningen av hundratals människor från sina hem utan att erbjuda dem lämpliga alternativa bostäder eller stöd. Detta är skamliga och känslokalla handlingar som innebär att medlemsstaternas internationella förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter helt och hållet förbises. |
R. |
Alla EU-institutioner och medlemsstater har ett ansvar att avskaffa våldet mot kvinnor och flickor, sätta stopp för straffriheten och ställa dem inför rätta som begår hatbrott mot, uttalar sig hatiskt om, diskriminerar och begår våldsbrott mot romska kvinnor och flickor. |
S. |
Rådets direktiv 2000/43/EG förbjuder diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, och runt 30 överträdelseförfaranden har inletts av kommissionen mot EU-medlemsstater som inte fullt ut har införlivat direktivet om likabehandling oavsett ras i sin nationella lagstiftning. |
1. |
Europaparlamentet betonar att de nationella strategierna för integrering av romer måste fokusera på att ge romska kvinnor egenmakt att ta kontroll över sina liv genom att bli synliga aktörer för förändring inom sina grupper och genom att göra sina röster hörda och inverka på den politik och de åtgärder som påverkar dem, liksom på att stärka de romska kvinnornas socioekonomiska bärkraft, det vill säga deras förmåga att anpassa sig till den snabbt skiftande ekonomin genom att ha ett sparande och förhindra att tillgångar går förlorade. |
2. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens lägesrapport (5) och förslaget till rådets rekommendation av den 26 juni 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (6), med särskild inriktning på tillgång till sysselsättning, bostäder, utbildning samt hälso- och sjukvård, i vilket medlemsstaterna uppmanas att införa positiv särbehandling och att ta med strategier för integrering av romer i kampen mot fattigdom och social utestängning. |
3. |
Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som i samband med den europeiska planeringsterminen dessutom fått landsspecifika rekommendationer i frågor som rör romer att snabbt genomföra dessa rekommendationer och bekämpa diskriminering, bland annat på arbetsplatser, att involvera det civila samhället, däribland romska organisationer, i beslutsfattandet samt att anslå inte bara EU-medel utan även nationella och andra medel för att uppfylla åtagandena i sina nationella strategier för integrering av romer. |
4. |
Europaparlamentet beklagar att beslutsfattare på europeisk och nationell nivå i praktiken fortfarande inte tagit itu med romska och resande kvinnors utsatta situation, trots antagandet av sin resolution om situationen för de romska kvinnorna 2006 och rådets tio gemensamma grundläggande principer för romers integrering, där en av principerna rör medvetenhet om genusfrågor. |
5. |
Europaparlamentet betonar att EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer skulle kunna bli betydligt effektivare genom ett ökat deltagande från kommissionens sida, eftersom den har mycket goda möjligheter att förbättra kvaliteten på lagstiftningen och andra instrument, uppmuntra till bättre politisk samstämdhet och främja ramens övergripande mål. |
6. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nationella handlingsplaner inom följande fyra prioriterade områden: hälsa, bostäder, sysselsättning och utbildning med särskilda mål, finansieringsmedel, indikatorer och tidsramar. Medlemsstaterna uppmanas vidare att utvärdera framsteg genom att mäta resultaten av genomförandet. |
7. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar och lokala myndigheter att involvera romska kvinnor genom kvinnoorganisationer, icke-statliga organisationer för romer och relevanta aktörer i utarbetandet, genomförandet, utvärderingen och övervakningen av de nationella strategierna för integrering av romer och att skapa förbindelser mellan jämställdhetsorgan, kvinnorättsorganisationer och strategier för social delaktighet. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att behandla jämställdhet på ett konsekvent sätt vid genomförandet av Europa 2020-strategin och nationella reformprogram. |
8. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett flödesschema för EU:s integrering av romer i fråga om insatserna, målen och de specifika åtgärder som används för att uppnå dem, det aktuella läget för genomförandeåtgärderna och vilka steg som ska tas härnäst. |
9. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja de problem med geografisk segregering, tvångsavvisningar och hemlöshet som romska kvinnor och män ställs inför samt att upprätta en effektiv och öppen bostadspolitik. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera att romska kvinnors och barns grundläggande rättigheter respekteras och att – bland annat genom informationskampanjer – se till att romska kvinnor och flickor är medvetna om sina rättigheter enligt den gällande nationella lagstiftningen om jämställdhet och diskriminering samt att ytterligare motverka de patriarkala och sexistiska traditionerna. |
11. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att specificera den institutionella fördelningen av uppgifter och ansvar mellan berörda organisationer, forum och organ, och att tydligt definiera dessa aktörers roll – bland annat arbetsgruppen för romer, nätverket av nationella kontaktpunkter, EU-plattformen för romer, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och dess tillfälliga arbetsgrupp för integrering av romer – i övervakningen, kontrollen och samordningen av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer. |
12. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja de nationella strategierna för integrering av romer genom att eftersträva gemensamma, jämförbara och tillförlitliga indikatorer och utveckla en instrumentbräda för EU:s indikatorer för integrering av romer för att kunna presentera klara och entydiga uppgifter mot vilka framsteg kan mätas, och för att uppfylla kraven på effektiv övervakning. |
13. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de åtstramningsåtgärder som vidtas inte oproportionerligt påverkar romska och resande kvinnor, och att budgetbeslut fattas på grundval av principerna om de mänskliga rättigheterna. |
14. |
Europaparlamentet begär att kommissionen eftertryckligen uppmanar medlemsstaterna att presentera resultatindikatorer, utgångspunkter och numeriska överordnade mål i sina nationella strategier för de främsta prioriteringsområdena mot vilka framsteg kan mätas. |
15. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att uppgifter uppdelade efter kön och etnicitet samlas in av alla myndigheter och används för att informera om den politiska utvecklingen. Parlamentet påpekar att sådan datainsamling måste genomföras i enlighet med de relevanta principerna om de mänskliga rättigheterna. |
16. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta sina nationella politiska åtaganden åtföljas av tillräckliga ekonomiska resurser för genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer och att se till att strategierna återspeglas i den nationella budgetpolitiken. |
17. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta en lämplig ram för rådgivning, ”peer learning” och utbyte av erfarenheter bland beslutsfattare och romska organisationer, och att inleda en strukturerad dialog som inbegriper romska organisationer och icke-statliga organisationer i planeringen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av europeiska, nationella och lokala strategier för integrering av romer. |
18. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera jämlikhet i fråga om medborgerliga rättigheter och tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, sysselsättning och bostäder på ett sätt som respekterar de mänskliga rättigheterna och principen om icke-diskriminering och som i relevanta fall är förenligt med nomadism. |
19. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera instrumenten för integrerad territoriell investering och lokalt ledd utveckling i sina partnerskapskontrakt, att använda dessa för underutvecklade mikroregioner och eftersatta regioner och att inkludera lokalt ledd utveckling i de operativa program som ska utvecklas. |
20. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att en särskild och övergripande lagstiftning mot diskriminering antas och tillämpas i linje med internationella och europeiska normer i samtliga medlemsstater, så att organ som arbetar mot diskriminering har resurser för att främja lika behandling och överklagandemekanismer som är tillgängliga för romska kvinnor och flickor. |
21. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga större vikt vid territoriella aspekter av social delaktighet i sina nationella strategier, och att koncentrera sig på eftersatta mikroregioner genom mångfasetterade och integrerade utvecklingsprogram. |
22. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att även fokusera på den urbana dimensionen av sammanhållningspolitiken, med särskild hänsyn till städer med en orättvis social obalans, till exempel arbetslöshet, social utestängning och polarisering, och att hjälpa dem att utveckla sin infrastruktur för att tillvarata deras potentiella bidrag till den ekonomiska utvecklingen och stärka banden mellan stads- och landsbygdsområden i syfte att främja en utveckling för alla. |
23. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka jämställdhetsintegreringen i genomförandet av sina nationella strategier för integrering av romer, att tillämpa ett jämställdhetsperspektiv i all politik och praxis som påverkar romska kvinnor och att sammanlänka detta genomförande med befintliga jämställdhetsstrategier, särskilt genom att utjämna löne- och pensionsklyftan mellan kvinnor och män inom romska grupper och genom att göra avskaffandet av våld mot kvinnor och flickor till ett uttryckligt mål, och vidta verkliga åtgärder för detta ändamål. |
24. |
Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att särskilda åtgärder för kvinnors rättigheter och jämställdhetsintegrering ingår i de nationella strategierna för integrering av romer, att de tar hänsyn till ett jämställdhetsperspektiv och den situation med flerfaldig diskriminering på flera olika områden som romska kvinnor utsätts för, särskilt inom sysselsättning, hälsa, bostäder och utbildning samt att kommissionen, och särskilt byrån för grundläggande rättigheter, i sin bedömning och årliga övervakning beaktar kvinnors rättigheter och jämställdhetsperspektivet i varje del av de nationella strategierna för integrering av romer, och att resultaten läggs fram för parlamentet. |
25. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de nationella strategierna för integrering av romer återspeglar romska kvinnors särskilda rättigheter och behov, och att utveckla konkreta indikatorer för strategiernas genomförande, uppföljning och övervakning – till exempel på basis av FN:s utvecklingsprograms genusbaserade index (GDI, gender related development index), som tittar på aspekter såsom ett långt och friskt liv, kunskaper och rimlig levnadsstandard och indikatorn för kvinnors deltagande i det ekonomiska och politiska livet (GEM, gender empowerment measure), som innefattar politiskt deltagande och beslutsfattande, ekonomiskt deltagande och beslutsfattande samt inflytande över ekonomiska resurser. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas även att använda genusbudgetering som ett verktyg vid integreringen av ett jämställdhetsperspektiv. |
26. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en nationell ram för övervakning och utvärdering av de nationella strategierna för integrering av romer som omfattar aspekter såsom budgetövervakning och andra former av övervakning från det civila samhällets sida (utförd av nationella icke-statliga organisationer, nätverk av icke-statliga organisationer eller paraplyorganisationer), expertbedömningar (gjorda av oberoende experter med dokumenterade sakkunskaper på området) och administrativ övervakning. |
27. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv när de tar fram särskilda åtgärder inom sina nationella strategier för integrering av romer. |
28. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa effektivare instrument för att kartlägga den faktiska socioekonomiska situationen för romska kvinnor, till exempel genom att beräkna värdet av ”livets ekonomi” och erkänna den informella ekonomin i sitt projekt ”Bortom BNP”. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att ta fram och övervaka könsspecifika indikatorer för de nationella strategierna för integrering av romer och politik för social delaktighet. |
29. |
Europaparlamentet uppmanar icke-statliga organisationer som är verksamma på detta område i medlemsstaterna att utarbeta individuella handlingsplaner som syftar till att hjälpa kvinnor och ungdomar att hitta ett arbete, erbjuda psykologisk rådgivning för att uppmuntra romer att delta i utbildning och yrkesutbildning och identifiera deras individuella kunskaper och förmågor för en bättre social delaktighet på arbetsmarknaden; att medla mellan anordnare av utbildning/omskolningskurser och arbetsgivare å ena sidan, och romska kvinnor/den romska befolkningen å andra sidan; att främja romska kvinnors och flickors deltagande i utbildning genom att bevilja bidrag och stipendier, samtidigt som man respekterar principen om lika möjligheter, med hänsyn till att flickor gifter sig yngre än pojkar. |
30. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina åtgärder uttryckligen inrikta sig på romska kvinnor i extrem socioekonomisk nöd och att samtidigt fokusera på riskgrupper genom att förebygga och ta itu med utarmning. |
31. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att synliggöra och öka antalet program för romer och resandefolk och att öka antalet stödmottagare bland dessa, inklusive särskilda bidrag till de organisationer för resandefolk och romer som arbetar för att främja kvinnors egenmakt och icke-statliga organisationers tillgång till strukturfonder. |
32. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla finansiella mekanismer till stöd för det civila och lokala samhällets övervakning av politiken, initiativen och projekten för social delaktighet för romska och resande kvinnor. |
33. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ett mål om minskning av barnfattigdomen i EU:s process för integrering av romer, integrera barnets rättigheter i åtgärder för social delaktighet, övervaka framsteg ur ett barnfattigdomsperspektiv samt identifiera och utveckla prioriterade åtgärder på området. |
34. |
Europaparlamentet framhåller att marginalisering måste förebyggas redan från tidig ålder. Det är mycket viktigt att tillämpa en strategi som riktas till kvinnor i olika generationer i syfte att sätta stopp för fattigdom som förs vidare över generationsgränserna. |
35. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina skräddarsydda program inom de nationella strategierna för integrering av romer ta med aktiv integrering av romska kvinnor på arbetsmarknaden genom att garantera romska kvinnor och flickor tillgång till utbildningsprogram av hög kvalitet och genom att göra livslångt lärande tillgängligt, så att de kan skaffa sig de färdigheter som efterfrågas på marknaden. Medlemsstaterna uppmanas även att ta med kapacitetsuppbyggnad och egenmakt för romska kvinnor som ett övergripande mål i samtliga prioriterade områden inom de nationella strategierna för integrering av romer samt främja politiskt deltagande genom stöd till romska kvinnors aktiva deltagande på lokal, nationell och europeisk nivå. |
36. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta åtgärder för positiv särbehandling för att underlätta romska kvinnors och mäns tillgång till arbeten inom den offentliga förvaltningen. |
37. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram särskilda åtgärder inriktade på storfamiljer (med fyra eller fler barn) och hushåll med ensamstående föräldrar som underlättar ett inträde på arbetsmarknaden, genom att överväga skräddarsytt socialt skydd, utöka barnomsorgen och garantera att romska barn integreras i de lokala skolorna och barnomsorgen och har full och lika tillgång till grundskolan, för att motverka social utestängning och gettofiering. |
38. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera lika tillgång till högkvalitativ och överkomlig barnomsorg och förskola, barnhälsovård och utbildning för romska barn i partnerskap med föräldrar, att återinföra Barcelonamålen om barnomsorg och att ta fram tillgängliga, högkvalitativa och överkomliga omsorgstjänster för hela livscykeln. |
39. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra uppsägningen av anställda under graviditet eller moderskap, och att överväga att erkänna den period som man är hemma för att ta hand om barn som pensionsberättigad. |
40. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka hindren för romska kvinnors egenföretagande, att möjliggöra enkel, snabb och billig registrering för romska kvinnliga entreprenörer och utveckla mikrolånsystem som riktar sig till start av små företag och entreprenörer med enkla företagarvänliga administrativa förfaranden, däribland tekniskt stöd och andra stödåtgärder och särskilda tillstånd för erkännande av en rad olika säsongsarbeten och tillfälliga anställningar som ”avlönade arbeten” som bidrar till de sociala avgifterna. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att utnyttja det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet. |
41. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta mål- och integrationsinriktade åtgärder för arbetslöshetsstöd (omskolning, skapande och förmedling av arbetstillfällen genom lönebidrag, socialbidrag, skattelättnader osv.) istället för dagens i princip ensidiga fokusering på offentliga arbetsprogram. |
42. |
Europaparlamentet anser att romernas integrering på arbetsmarknaden bör stödjas och främjas. För att arbetsmarknadsmyndigheternas tjänster och åtgärder ska kunna differentieras och handledningsprocesser utvecklas behövs det stödpersoner och yrkesvägledare med romsk bakgrund. |
43. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta ett särskilt system för pedagogisk handledning och stöd genom utbildning i närsamhället och sociala tjänster för romska ungdomar från tidig ålder till universitetet, med särskild uppmärksamhet på jämställdhetsfrågor. |
44. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja de möjligheter som strukturfonderna, särskilt Europeiska socialfonden (ESF), erbjuder för att förbättra utsikterna till utbildning och sysselsättning bland romer, så att de får en verklig chans till social delaktighet och kan komma bort från den ständigt höga fattigdomsnivån. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att regelbundet övervaka framsteg, särskilt när det gäller utbildningen bland romska ungdomar, i synnerhet kvinnor. |
45. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa stereotyper för att förhindra en stigmatisering av denna etniska grupp, eftersom de avskräcker arbetsgivare från att anställa romer och leder till diskriminering inom den offentliga förvaltningen och skolor och har en negativ inverkan på kontakterna med myndigheter och jobbsökande. |
46. |
Europaparlamentet upprepar att det finns en viktig jämställdhetsaspekt på utbildningsklyftan bland romer eftersom läskunnigheten bland romska kvinnor ligger på i genomsnitt 68 procent, jämfört med 81 procent för männen, och endast 64 procent av de romska flickorna är inskrivna på låg- och mellanstadiet. Denna klyfta syns även i antalet inskrivna på yrkesutbildningar. Skillnaderna mellan medlemsstaterna är dock stora. |
47. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram särskilda program som garanterar att romska flickor och unga kvinnor inte lämnar skolan i förtid, varken grundskolan, gymnasiet eller högskolan, och att även vidta särskilda åtgärder för tonårsmödrar och flickor som lämnat skolan i förtid, särskilt för att stödja en skolgång utan avbrott, underlätta deras inträde på arbetsmarknaden och erbjuda arbetsplatsförlagd utbildning. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna och kommissionen att beakta dessa åtgärder vid samordningen och utvärderingen av de nationella strategierna för integrering av romer. |
48. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram strategier för icke-diskriminering för att undvika och fördöma rasistiskt beteende i offentliga tjänster och på arbetsmarknaden i synnerhet, så att romska kvinnors och mäns rättigheter på arbetsmarknaden verkligen kan upprätthållas. |
49. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i initiativ som lockar studieovana grupper att fortsätta sin utbildning och att stödja icke-statliga organisationer och program vars mål är att främja integreringen av studieovana grupper genom utbildningsprogram och program för vuxenutbildning. |
50. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja nätverk för romska studenter, att uppmuntra till solidaritet mellan dem, att synliggöra framgångsrika exempel och att få bukt med isoleringen bland romska studenter. |
51. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra romska familjers deltagande i skolan, att utvärdera skolor där romska barn och ungdomar studerar och att göra de ändringar som krävs för att alla ska integreras och lyckas i utbildningssystemet. Parlamentet påpekar att särskilda insatser bör göras för romska flickor, baserade på framgångsrika fall som godkänts av universitet och högskolor. |
52. |
Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna anslår medel för byggandet av skolor och förskolor med fler platser, så att romska barn kan gå i klasser med andra icke-romska barn utan att diskrimineras och lämnas utanför utbildningssystemet eller bli utstötta av lärarna på grund av sitt etniska ursprung. |
53. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa systematiska utbildningsprogram om jämställdhet och kulturella särdrag för personal inom den sociala sektorn och hälso- och sjukvården. |
54. |
Europaparlamentet betonar att utbildandet av romska flickor på många sätt leder till ett bättre liv för den romska befolkningen, eftersom det bland annat är en förutsättning för att öka romska kvinnors anställbarhet, underlätta deras tillgång till arbetsmarknaden och ge dem viss inkomsttrygghet samt är avgörande för att bekämpa fattigdom och social utestängning. Parlamentet noterar dessutom att ökade kunskaper bland lärare om den romska kulturen hjälper till att minska utestängningen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att bekämpa segregering, garantera mer inkluderande och tillgänglig utbildning och kulturkänsliga undervisningsmetoder, som omfattar skolpersonal med romsk bakgrund liksom föräldrar, och att prioritera arbetet för en bättre matchning mellan yrkeskvalifikationer och efterfrågan på arbetsmarknaden. |
55. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att identifiera romska kvinnor som en specifik målgrupp för sina hälsoinitiativ, i synnerhet med avseende på sjukdomar som är starkt kopplade till kvinnors hormonsystem eller fattigdom, såsom benskörhet, muskel- och skelettsjukdomar samt neurologiska sjukdomar. Parlamentet kräver dessutom att mammografiundersökningar och cellprover för att förebygga bröst- respektive livmoderhalscancer – inbegripet vaccinering mot humant papillomvirus – görs fullt tillgängliga och att man har som målsättning att hälsoundersökningar för gravida kvinnor ska inledas redan under de tre första månaderna av graviditeten. |
56. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt genom att icke-statliga organisationer för romska kvinnor deltar i utformningen, genomförandet och utvärderingen av hälso- och sjukvårdsprogram, och se till att romska kvinnor och flickor själva kan bestämma över såväl sin sexualitet som sin hälsa och sitt moderskap, genom att främja familjeplanering, tillgång till alla former av hälso- och sjukvårdstjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och sexualundervisning, och skydda barn och ungdomar mot sexuella övergrepp och tidiga äktenskap samt förhindra spädbarns- och mödradödligheten samt tvångssterilisering. |
57. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta och främja en jämn könsfördelning i romska gruppers delaktighet i att utforma, genomföra, övervaka och utvärdera förebyggande och behandling av sjukdomar, vård och stödprogram samt för att minska stigmatiseringen och diskrimineringen inom hälso- och sjukvården. |
58. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att utforma och driva en politik som garanterar att alla romska kvinnor, även från de mest marginaliserade samhällsgrupperna, får tillgång till primärvård, akutvård och förebyggande hälso- och sjukvård. De uppmanas även att anordna utbildningskampanjer för personalen inom hälso- och sjukvården som syftar till att utrota fördomar mot den romska befolkningen. |
59. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda, förbjuda och lagföra direkt och indirekt diskriminering av de romska kvinnor som utövar sina grundläggande rättigheter och använder sig av offentliga tjänster samt att förebygga all eventuell vidare diskriminering. Parlamentet betonar vikten av att genomföra informationskampanjer för att bekämpa diskriminering och rasistiska fördomar mot den romska befolkningen, särskilt de romska kvinnorna. |
60. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att låta romer, särskilt romska kvinnor, ingå som en särskild målgrupp i de operativa programmen och i programmen för landsbygdsutveckling under nästa programperiod. |
61. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en utvärderingsrapport om genomförandet i varje medlemsstat av rådets direktiv 2000/43/EG. Vidare uppmanas kommissionen att ta fram konkreta rekommendationer till varje medlemsstat för att införa jämställdhetsperspektivet i direktivet. |
62. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att nå en överenskommelse om direktivet om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning för att säkerställa att samtliga diskrimineringsgrunder, liksom flerfaldig diskriminering görs olagliga på alla områden i livet, och uppmanar också alla EU-institutioner att se till att sektorsövergripande diskriminering införs i direktivet. |
63. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med alla former av våld mot kvinnor, såsom våld i hemmet, sexuellt utnyttjande och människohandel, med särskild hänsyn till romska kvinnor, och att stödja offer genom att i de nationella strategierna för integrering av romer införa särskilda mål för att få bukt med handeln med romska kvinnor och genom att garantera ordentliga resurser till berörda offentliga tjänster och erbjuda stöd även genom traditionella tjänster såsom hälso- och sjukvård, arbetsförmedling och utbildning. Parlamentet uppmanar dessutom eftertryckligen kommissionen att stödja initiativen från regeringen och det civila samhället för att ta itu med dessa problem och att samtidigt garantera offren grundläggande rättigheter. |
64. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med romska kvinnor för att utarbeta strategier för egenmakt som erkänner deras intersektionella identitet, och att främja verksamhet som motverkar könsstereotyper och riktar sig till både kvinnor och män, flickor och pojkar. |
65. |
Europaparlamentet påpekar att arrangerade äktenskap, barnäktenskap och tvångsäktenskap fortfarande förekommer som en ”traditionell sedvänja”, och betonar att denna sedvänja är en kränkning av de mänskliga rättigheterna som, förutom att allvarligt påverka romska flickors hälsa och öka riskerna för komplikationer i samband med graviditet och förlossning, även ökar risken för att flickor utsätts för sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande och hindrar deras möjligheter till utbildning och sysselsättning. |
66. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera och tillämpa Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, och att fullt ut införliva bestämmelserna i direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer (7), särskilt för att stärka identifieringen och skyddet av samt stödet till offren, med särskild tonvikt på barn. |
67. |
Europaparlamentet efterlyser europeiska lösningar från medlemsstaternas och kommissionens sida på den romska befolkningens problem, med hänsyn till deras rätt till fri rörlighet som EU-medborgare och behovet av samarbete mellan medlemsstaterna för att lösa de problem som denna etniska grupp har. |
68. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utbytet av information och bästa praxis inom integreringen av romska kvinnor på alla samhällsområden. |
69. |
Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna vidtar de åtgärder som krävs för att avskaffa traditionen att gifta bort unga romska kvinnor i arrangerade äktenskap, vilket är en moralisk förolämpning mot deras värdighet. |
70. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt tillgodose äldre romska kvinnors behov, eftersom de tillhör en av de mest utsatta grupperna utan tillräckliga inkomster och behöver tillgång till hälso- och sjukvård eller långtidsvård när de blir äldre. |
71. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att lansera en övergripande strategi för att bekämpa våldet mot kvinnor i enlighet med det krav som parlamentet framfört i flera resolutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta rättsliga instrument, inklusive ett europeiskt direktiv för att bekämpa könsrelaterat våld. |
72. |
Europaparlamentet anser att man bör utveckla och främja romernas språk och kultur, utveckla förvaltningsstrukturer för romska frågor och stärka politiken för romerna och genomförandet av den samt öka deltagandet i det internationella samarbetet om romska frågor. |
73. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22
(2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(3) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 283.
(4) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 112.
(5) COM(2012)0226.
(6) COM(2013)0460.
(7) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/45 |
P7_TA(2013)0546
Utveckling och statsuppbyggnad i Sydsudan
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om världssamfundets insatser på området för utveckling och statsbyggande i Sydsudan (2013/2090(INI))
(2016/C 468/08)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2012 om situationen i Sudan och Sydsudan (1), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om EU:s budgetstöd till utvecklingsländer i framtiden (2), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet (3), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter (4), |
— |
med beaktande av det undersökningsuppdrag som parlamentets utskott för utveckling genomförde i Sydsudan i juli 2011, |
— |
med beaktande av slutrapporten från Europeiska unionens valobservatörsuppdrag om folkomröstningen i Sydsudan den 9–15 januari 2011 (5), |
— |
med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (6), första gången reviderat i Luxembourg den 25 juni 2005 (7) och reviderat igen i Ouagadougou den 22 juni 2010 (8), |
— |
med beaktande av förklaringen från medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om situationen i Sudan och Sydsudan, avgiven i Horsens (Danmark) i maj 2012 (9), |
— |
med beaktande av förklaringen av den 9 juli 2011 från EU och dess medlemsstater om Republiken Sydsudans självständighet (10), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juli 2013 om Sudan och Sydsudan (11), |
— |
med beaktande av uttalandet av den 5 juli 2012 från kommissionsledamot Georgieva om Sudan och Sydsudan (12), |
— |
med beaktande av planen för genomförande av åtgärder för humanitärt bistånd för Sudan och Sydsudan för 2013 från generaldirektoratet för humanitärt bistånd och ändringarna till den (13), |
— |
med beaktande av uttalandena från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, av den 18 juni 2013 om den dödliga attacken mot en FN-soldat i FN:s interimistiska säkerhetsstyrka för Abyei (Unisfa) i Södra Kurdufan (14), av den 1 maj 2013 om konflikten i Sudans delstater Södra Kurdufan och Blå Nilen (15) och av den 8 januari 2013 om den senaste tidens nedläggningar av organisationer i det civila samhället i Sudan (16), |
— |
med beaktande av uttalandet av den 25 juli 2013 från EU:s delegation på plats, efter det att presidenten hade avskedat hela Republiken Sydsudans regering (17), |
— |
med beaktande av Dilideklarationen av den 10 april 2010 om en ny vision för freds- och statsbyggande (18), |
— |
med beaktande av den nya given för engagemang i instabila stater som lades fram vid det fjärde högnivåforumet om stödeffektivitet i Busan i december 2011 (19), |
— |
med beaktande av OECD:s rapport 2011 om internationellt engagemang i instabila stater: Republiken Sydsudan (20), |
— |
med beaktande av Världsbankens rapport om världens utveckling (2011) om konflikt, säkerhet och utveckling (21), |
— |
med beaktande av den rapport om Sudan och Sydsudan som Afrikanska unionens högnivåpanel för genomförandet i Sudan offentliggjorde den 31 juli 2013 (22), |
— |
med beaktande av uttalandet av den 8 mars 2013 från talespersonen för FN:s generalsekreterare om upprättandet av den avmilitariserade säkerhetszonen mellan Sudan och Sydsudan och aktiveringen av mekanismen för gemensam gränsverifiering och gränskontroll (23), |
— |
med beaktande av den resolution om tekniskt stöd och kapacitetsuppbyggnad för Sydsudan på människorättsområdet (A/HRC/21/L.7/Rev.1) som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 27 juni 2013, |
— |
med beaktande av ramavtalet om de politiska och säkerhetsrelaterade arrangemangen i delstaterna Blå Nilen och Södra Kurdufan som undertecknades den 28 juni 2011 (24), |
— |
med beaktande av slutsatserna i den rapport som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter lade fram för FN:s råd för mänskliga rättigheter vid dess 21:a och 23:e sammanträden (25), |
— |
med beaktande av de avtal som ingicks den 27 september 2012 i Addis Abeba mellan Republiken Sudan och Republiken Sydsudan (26), |
— |
med beaktande av 2013 års rapport från Amnesty International om situationen för de mänskliga rättigheterna i Sydsudan (27), |
— |
med beaktande av rapporten från Human Rights Watch This old man can feed us, you will marry him (28), |
— |
med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0380/2013), och av följande skäl: |
A. |
FN:s säkerhetsråds resolution 1996 (2011) välkomnade bildandet av Republiken Sydsudan den 9 juli 2011, och FN:s generalförsamling röstade den 14 juli 2011 för att uppta Sydsudan som medlemsstat (A/RES/65/308). |
B. |
Det bälte som sträcker sig tvärs igenom Sahel och till Afrikas horn och som karaktäriseras av låg säkerhet, underutveckling och dålig samhällsstyrning kan endast förbättras med hjälp av en övergripande strategi. |
C. |
Den nya staten Sydsudan är också ett av världens fattigaste länder, där 50 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Det finns en risk för att denna nya stat, som har fötts ur en krigssituation och som ligger i en instabil region, misslyckas om inte världssamfundet och lokala aktörer arbetar för att med en gemensam strategi få till stånd en demokratisk stat för alla. |
D. |
Vissa åtgärder har vidtagits inom ramen för reformen av säkerhetssektorn, till exempel inrättandet av en nationell sydsudanesisk poliskår (SSNPS), ett råd för nationell säkerhet och nedrustning (NSDC) och ett råd för demobilisering och återanpassning (DRC). |
E. |
Den nya staten Sydsudans välstånd och överlevnadsmöjligheter är i hög grad beroende av dels konstruktiva och fredliga förbindelser med alla grannländer, särskilt Republiken Sudan, dels dessa två länders förmåga att lösa sina meningsskiljaktigheter och enas om och genomföra hållbara lösningar, särskilt i fråga om gränskonflikter, oljeinkomster, Abyeis slutliga status, statsskuld och medborgarskap. |
F. |
För att kunna möjliggöra statsbyggande och övervinna instabilitet behöver man ett långsiktigt perspektiv och ett starkt, förutsägbart och stabilt engagemang från världssamfundet. |
G. |
Trots att det nya landet står inför ett stort antal allvarliga utmaningar har Sydsudan gjort avsevärda framsteg vad gäller de viktigaste utvecklingsindikatorerna sedan det övergripande fredsavtalet antogs 2005. Bland annat är antalet barn som börjar grundskolan nu sex gånger större, spädbarnsdödligheten har minskat med 25 procent och viktiga statliga institutioner har inrättats på federal nivå och statsnivå. |
H. |
Barnen är de främsta offren för den låga säkerheten och konflikterna i Sydsudan. Barn och kvinnor utsätts för sexuellt våld och barn värvas av beväpnade grupper. |
I. |
När fler kvinnor involveras i konfliktlösningsprocesser och politiskt beslutsfattande utvidgas den demokratiska återuppbyggnaden. |
J. |
Sydsudan är starkt beroende av oljeproduktion, vilken står för cirka 88 procent av den nationella inkomsten, och är för närvarande helt beroende av Republiken Sudan för sin oljeexport. Detta alltför stora beroende utgör en fara för landets ekonomi, och är också ett sätt att utöva påtryckningar på detta nya land, vilket orsakar ytterligare spänningar och till och med konflikter, framför allt med Sudan, såväl som mellan olika etniska grupper, vilket har visats under de senaste två åren. Sydsudan har ingått avtal med sina grannländer (Kenya, Etiopien och Djibouti) för att se om man kan bygga två nya oljeledningar som förbinder landets oljefält med Adenviken och Indiska oceanen. |
K. |
Den sydsudanesiska regeringens stopp av oljeproduktionen under mer än ett år och stängningen av oljeledningarna i Sudan ledde till att Sydsudan miste en av sina största inkomstkällor och hamnade i en allvarlig budgetkris, följd av en period med kraftiga åtstramningar, som fortfarande är i kraft. |
L. |
2013 Resource Governance Index, ett index över länders öppenhet för data som rör oljeutvinning, fastslår att Sydsudan har infört en ambitiös rättslig ram som syftar till att främja en transparent styrning av oljesektorn, men placerar ändå landet på 50:e plats av totalt 58 länder, eftersom landets myndigheter inte har tillhandahållit information om sektorn och inte heller har infört effektiva kontroll- och revisionsmekanismer. |
M. |
Världssamfundet har gett omfattande politiskt och materiellt stöd till Sydsudans självständighet och överlevnad och till dess ekonomiska och sociala utveckling, och EU har spelat en mycket positiv roll i detta sammanhang. I samband med att Sydsudan utropade sig till en självständig stat lovade EU och dess medlemsstater att utveckla ett nära och långsiktigt partnerskap med Republiken Sydsudan och dess folk. |
N. |
Den 23 maj 2011 godkände rådet ett finansieringspaket på 200 miljoner euro till Sydsudan, vilket utgjorde EU:s bidrag till det gemensamma landstrategidokumentet (åtgärdsstrategi) för Sydsudan 2011–2013, |
O. |
Världssamfundet och internationella humanitära organisationer har varit mycket lyhörda för behovet av att lindra det mänskliga lidandet i regionen, trots att rebellgrupper och Sudans regering har nekat dem tillträde till vissa regioner, och EU har gett och fortsätter att ge ett stort humanitärt bistånd, vilket bara för 2012 uppgick till 110 miljoner euro. |
P. |
Möjligheterna till långsiktig utveckling och statsbyggande i Sydsudan hänger oskiljaktigt samman med det regionala samspelet på Afrikas horn, inte minst arbetet med att hitta en lösning på de säkerhetsrelaterade problemen med grannlandet Sudan (inbegripet delregionerna Darfur, Kurdufan och Blå Nilen) och investeringar i ekonomisk integration med andra regionala partner. |
Q. |
Sydsudan är ett av de första länderna för vilket gemensam programplanering mellan Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och EU:s medlemsstater, i linje med Sydsudans utvecklingsplan, har satts i verket i form av ett gemensamt EU-landstrategidokument som man enades om i december 2011, med totalt 830 miljoner euro i utvecklingsbistånd. |
R. |
Sydsudan har ännu inte anslutit sig till Cotonouavtalet, eftersom Sydsudans regering är orolig för att en sådan anslutning skulle påverka landets förbindelser med Republiken Sudan negativt. En anslutning till Cotonouavtalet skulle emellertid inte betyda att Sydsudan genast måste ansluta sig till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Denna ovillighet att ansluta sig till Cotonouavtalet leder till problem för planeringen av EU:s bistånd från den elfte Europeiska regionala utvecklingsfonden från 2014 och framåt, vilket skulle kunna få negativa konsekvenser för Sydsudan, inte bara i fråga om nationella anslag, utan även med tanke på regionala fonder och viktiga resurser från Europeiska investeringsbanken som skulle förbättra landets infrastruktur och regionala ekonomiska integrering. Genom att ratificera Cotonouavtalet skulle Sydsudan också öka sin förmåga att dra till sig investeringar från den europeiska privata sektorn. De ytterligare finansiella medel som Sydsudan skulle kunna få tillgång till efter anslutningen till Cotonouavtalet skulle också bidra till att genomföra de avtal som ingicks i Addis Abeba. |
S. |
I augusti 2010 utsåg rådet Rosalind Marsden till Europeiska unionens särskilda representant för Sudan, och utvidgade och förlängde senare hennes mandat. I juni 2013 gick rådet emellertid bara med på att förlänga mandatet med fyra månader till och med den 31 oktober 2013, i syfte att integrera det i mandatet för EU:s särskilda representant för Afrikas horn, trots Marsdens utomordentliga arbete, inom ramen för vilket hon har bidragit stort till ett maximalt utnyttjande av EU:s olika instrument och inflytande på utvecklingen i regionen. Utan Europeiska unionens särskilda representant för Sudan/Sydsudan kommer EU att lämnas utanför internationella förhandlingar och insatser. |
T. |
EU har gett stöd till Afrikanska unionens högnivåpanel, vilken inkluderar Sydafrikas f.d. president, Thabo Mbeki, som ordförande, och till FN:s uppdrag, nämligen FN:s uppdrag i Sudan (Unmis), FN:s uppdrag i Sydsudan (Unmiss), FN:s och Afrikanska unionens gemensamma uppdrag i Darfur (Unamid) och FN:s interimistiska säkerhetsstyrka för Abyei (Unisfa). |
U. |
G7+-gruppen (inklusive Sydsudan) och den internationella dialogen om fredsbyggande och statsbyggande utformade en ny giv för engagemang i instabila stater, som sedan stöddes av EU och 36 länder vid det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet i Busan i december 2011. |
V. |
I april 2013 anordnades ett forum för ekonomiskt partnerskap i Washington, och där meddelades en överenskommelse om ett kompaktavtal om den nya given med bestämmelser om ett nytt engagemang för världssamfundet avseende stöd till utvecklingen i Sydsudan. |
W. |
Insatser som organiseras utanför landets gränser för att få till stånd statsbyggande och utveckling kan endast fungera om Sydsudans ledare förbinder sig och är kapabla att utveckla styrelseformer som är baserade på ansvarighet, lyhördhet och delaktighet, och kan bortse från kortsiktiga intressen och klientelism. De flesta samhällsstyrningsindikatorer inkluderar ännu inte Sydsudan, och det finns fortfarande väldigt få kvantitativa uppgifter om korruptionens omfattning i landet. Världssamfundet, såväl den privata som den offentliga sektorn, accepterar inte korruption, och måste därför se till att bistånd och investeringar inte leder eller uppmuntrar till skadliga metoder. |
X. |
Sydsudan saknar socialt skyddsnät, hälso- och sjukvården är mycket bristfällig och tillgången till elektricitet och vatten är fortfarande mycket begränsad. Enligt vissa bedömningar har endast en tredjedel av befolkningen tillgång till rent vatten, och frågan om tillgång till vatten har förvärrat lokala konflikter. |
Y. |
Mödradödligheten bland sydsudanesiska kvinnor och flickor är den högsta i världen, och en av sju kvinnor i Sydsudan dör i samband med eller strax efter förlossning (29). De främsta orsakerna till mödradödligheten är infektioner och blödningar, och det råder allvarlig brist på grundläggande medicinsk utrustning och utbildade sjuksköterskor och barnmorskor i landet. |
Z. |
Enligt beräkningar tvingas 48 procent av alla flickor i åldern 15–19 år i Sydsudan ingå äktenskap, och det rapporteras om att flickor så unga som 12 år har tvingats ingå äktenskap. Detta har en direkt inverkan på flickors skolgång – endast 39 procent av eleverna i lägre grundskolan och 30 procent i högre grundskolan är flickor. |
AA. |
Uppfattningen att kvinnor ägs av sina fäder eller makar är djupt inrotad i det hemgiftsystem som finns i Sydsudan. |
AB. |
Våld i hemmet betraktas som en befäst social norm i hela Sydsudan, och 82 procent av kvinnorna och 81 procent av männen anser att kvinnor ska tåla våld i hemmet och hålla problemet inom familjen (30). |
AC. |
Mer än 80 procent av befolkningen beräknas vara analfabeter (den högsta nivån i världen av analfabetism bland kvinnor), och flickor utgör endast 25 procent av skolbarnen, vilket innebär att landet har världens sämsta tillgång till utbildning för flickor. Det råder också brist på lärare. |
AD. |
Det råder brist på lärare och det finns ett skriande behov av människor med yrkeskvalifikationer och av utbildningsinstitutioner som kan producera kvalificerad arbetskraft. |
AE. |
Jordbrukssektorn har mycket stor potential, med tanke på de enorma områdena odlingsbar mark i landet. Den sydsudanesiska jordbrukssektorn erbjuder inte bara ett vinstbringande kommersiellt perspektiv och sysselsättningsmöjligheter, utan kan även bidra till att lindra livsmedelsunderskotten i landet och på sikt även i grannländerna. |
AF. |
Kvinnorna spelar en viktig roll när det gäller att minska den otrygga livsmedels- och näringssituationen, och de kan bidra till att öka produktiviteten inom jordbruket. |
AG. |
Sydsudan saknar nästan helt transportinfrastruktur i form av permanenta vägar, järnvägar och inre vattenvägar. Sådan infrastruktur måste byggas för att man ska kunna utveckla landets ekonomiska tillväxt och handel, säkerställa tillträde till marknader och skapa sysselsättning. |
AH. |
I Sydsudan beräknar man att det fortfarande finns miljontals antipersonella minor och odetonerat sprängämnesmaterial kvar i marken sedan inbördeskriget. |
AI. |
Intern säkerhet är en av de stora utmaningarna för Sydsudan, där flera lågintensiva konflikter leder till en allvarlig humanitär situation. Brott utförda av sydsudanesiska säkerhetsstyrkor, bland annat utomrättsliga avrättningar, våldtäkt och tortyr i samband med kampanjer för civil avväpning, har rapporterats vid ett flertal tillfällen. Insatserna efter 2005 för att demobilisera, avväpna och återanpassa har avstannat, och det finns ingen acceptabel pensionsplan för krigsveteraner. |
AJ. |
Livsmedelssituationen är mycket osäker för befolkningen, och i år har den påverkat 4,1 miljoner sydsudaneser. Tillgången till hälso- och sjukvård är mycket begränsad, det råder brist på sjukvårdspersonal och sjukvårdsmaterial, och de personer som har fördrivits på grund av konflikterna har humanitära behov. Barnadödligheten för barn under fem år och mödradödligheten är de högsta i världen. |
AK. |
I pressfrihetsindexet 2013 från Reportrar utan gränser (World Press Freedom Index) tappade Sydsudan 12 placeringar, och hamnade på 124:e plats av 180 rankade länder. |
AL. |
En hållbar långsiktig stabilitet på Afrikas horn kan bara baseras på starka institutioner, ett civilsamhälle med en ordentlig roll och ställning, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter, framför allt yttrandefrihet, samt starka ekonomiska framtidsutsikter för samhället i stort. Indelningen i Sudan och Sydsudan har enligt uppgift lett till religiösa konflikter. Människor har flytt från Sudan till det i huvudsak kristna Sydsudan. I juni 2013 uppskattades antalet personer som flytt från Sudan till Sydsudan till 263 000 (31). |
AM. |
Journalister har vid flera tillfällen hotats, arresterats och hållits fängslade utan åtal. Det förekommer uppgifter om att säkerhetsstyrkor har trakasserat journalister och fängslat dem olagligt. De sydsudanesiska myndigheterna har underlåtit att på ett snabbt, effektivt och opartiskt sätt utreda attacker mot journalister och fall som till exempel mordet på regeringskritikern och journalisten Isaiah Abraham. |
AN. |
Svagheter i rättssystemet leder till allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Det finns ett tydligt behov av särskild utbildning av jurister på området för mänskliga rättigheter. För att ta itu med straffriheten måste man öka kunskapen om grundläggande instrument för mänskliga rättigheter, vilket också kommer att medföra att de tillämpas i högre utsträckning. Det finns i stort sett ingen rättshjälp i det straffrättsliga systemet. |
AO. |
Det officiella språket i Sydsudan är engelska, men det talas inte av sydsudaneserna, och majoriteten är analfabeter. Engelska används i första hand av myndigheter, i rättsväsendet, i privata företag och i landets största medier. I Sydsudan talar olika etniska grupper mer än 60 olika språk och dialekter. Språk är en avgörande faktor för den nationella sammanhållningen, och det är därför viktigt med en ändamålsenlig språkpolitik. |
AP. |
Sydsudan kommer att fortsätta att tillämpa dödsstraff om inte landets författning ändras i fråga om detta. |
AQ. |
Barnäktenskap är mycket vanligt förekommande, och nästan hälften av alla flickor i Sydsudan i åldern 15–19 år är gifta. Detta skapar en miljö där de är mer sårbara för fysisk, sexuell och psykologisk misshandel och oftare hamnar i ett ekonomiskt underläge. |
AR. |
Kvinnors deltagande på lika villkor i den offentliga sektorn är en konstitutionell rättighet som understöds av en fastställd kvot på 25 procent. Trots den sydsudanesiska regeringens löfte att öka kvinnornas deltagande i den offentliga sektorn har begränsade framsteg gjorts i denna fråga. Ett aktivt kvinnligt deltagande i fredsskapande arbete, samhällsstyrning och ekonomisk utveckling kan bidra till en konsolidering av fred och säkerhet i Sydsudan. |
1. |
Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens tecken på minskade spänningar mellan regeringarna i Sydsudan och Republiken Sudan, vilket märktes vid den sydsudanesiska presidentens besök i Republiken Sudan i början av september 2013, och i uttalandena om goda avsikter från båda sidor i samband med detta besök. Parlamentet understryker att den ekonomiska och sociala utvecklingen i båda länder till stor del är beroende av fredliga och samarbetsgrundande förbindelser mellan de två länderna. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar båda ländernas regeringar och världssamfundet att intensifiera ansträngningarna för att lösa de frågor som kvarstår efter ingåendet av det övergripande fredsavtalet 2005 och Sydsudans självständighet i juli 2011, eftersom dessa frågor står i vägen för goda grannförbindelser, och att helt avstå från att använda hot, militära insatser och stöd av irreguljära väpnade styrkor i regionen. |
3. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft de sydsudanesiska myndigheterna att följa FN:s säkerhetsråds resolution 2109, respektera rättsstatsprincipen, värna om sitt ansvar att skydda civila och respektera sina medborgares grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar också de sydsudanesiska myndigheterna att öka sina ansträngningar för att åtgärda de massiva och våldsamma boskapsstölder som traditionellt äger rum på landsbygden i Sydsudan. |
4. |
Europaparlamentet beklagar att Afrikanska unionens rekommendation till regeringarna i Khartoum och Juba att hålla en folkomröstning om den omtvistade Abyeiregionen i oktober 2013 inte har följts upp med effektiva åtgärder. Parlamentet uppmanar Sydsudans myndigheter att säkerställa att misseriyanomaderna kan delta i folkomröstningen, eftersom Khartoum i annat fall kommer att motsätta sig att den genomförs. Parlamentet välkomnar de sydsudanesiska myndigheternas uttalande om att misseriyafolket alltid har haft fri tillgång till vatten och betesmarker i Abyei, och att de även i framtiden kommer att ha den rättigheten. |
5. |
Europaparlamentet uppmanar regeringarna i Sudan och Sydsudan att arbeta för att i högsta instans väcka talan vid Internationella domstolen för att juridiskt och fredligt lösa de sista gränsfrågorna mellan Sudan och Sydsudan. |
6. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft Republiken Sudan och Republiken Sydsudan att till fullo respektera de avtal som ingicks i Addis Abeba i september 2012. |
7. |
Europaparlamentet upprepar sitt stöd för EU:s regionala engagemang under EU:s strategiska ram för Afrikas horn, och för den övergripande strategin för Sudan och Sydsudan. Parlamentet noterar vidare Sahels geografiska överlappningar och områdets politiska, ekonomiska och sociala problem, som hänger samman med varandra. Parlamentet uppmanar därför EU att samordna sin strategi för hela regionen på ett effektivare sätt, särskilt genom att koppla samman målen och räckvidden i EU:s strategiska ram för Afrikas horn med målen och räckvidden i EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel. Parlamentet uppmuntrar till ett noggrant beaktande av mänskliga rättigheter i både strategin och ramen. Parlamentet uppmanar dessutom EU att samarbeta med EU:s särskilda representanter för Sahel och för mänskliga rättigheter och med EU:s särskilda representant för Afrikas horn för att bemöta de utmaningar som denna region fortfarande står inför, och att delta i en fullständig dialog med regionala partner i syfte att få till stånd bättre samarbete och en bättre utveckling. |
8. |
Europaparlamentet värdesätter och stöder helt den medlingen som EU:s särskilda representant för Sudan och Sydsudan och andra EU-parter har genomfört och genomför. Parlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstater att utveckla och upprätthålla en konstruktiv dialog med båda staterna, och att bidra till en genuin process för att få till stånd en omfattande nationell dialog för framtiden för Sudans och Sydsudans befolkning. |
9. |
Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Sudan och Sydsudan att till fullo genomföra det övergripande fredsavtalet, som uppmanar de båda staterna att lösa frågor som rör maktfördelning, medborgarskap, oljeinkomster och skuldfördelning. Trots de stora meningsskiljaktigheterna mellan regeringarna i Khartoum och Juba, särskilt vad gäller den kontroversiella folkomröstningen om Abyei som borde ha ägt rum i oktober 2013, understryker parlamentet att det finns positiva tecken på samarbete mellan de båda regeringarna, såsom initiativet att tillåta gränsöverskridande trafik som ett förberedande steg för att upprätta handelsavtal mellan de båda länderna. Parlamentet lovordar de framsteg som Afrikanska unionen har gjort genom att sammanföra Sudans och Sydsudans presidenter för att uppmuntra till genomförandet av samarbetsavtalen. Parlamentet uppmanar Sudan och Sydsudan att återuppta förhandlingarna om oljeleveranserna norrut. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar Sydsudan och Sudan att på bästa sätt ta till vara det välstånd och de möjligheter som oljeresurserna i regionen representerar för båda länder, och att nå en överenskommelse om de olösta ekonomiska övergångsarrangemangen mellan de två länderna. |
11. |
Europaparlamentet understryker vikten av samarbetsavtalet, inbegripet sektorsavtalen, mellan Sudan och Sydsudan som undertecknades i Addis Abeba den 27 september 2012. Parlamentet känner dock oro över den sudanesiska regeringens ensidiga tillkännagivande om att avbryta oljeexporten från Sydsudan och frysa alla sektorsavtal, eftersom detta kommer att skada båda länders ekonomier och leda till ökade regionala spänningar. Parlamentet uppmanar båda regeringarna att samarbeta med Afrikanska unionens genomförandepanel på hög nivå för att åter anknyta till samarbetsavtalet, sluta stödja väpnade rebellgrupper, till fullo respektera avtalet om en säker demilitariserad gränszon övervakad av FN:s utvidgade interimistiska säkerhetsstyrka för Abyei och förbereda en folkomröstning om Abyeis framtida ställning. |
12. |
Europaparlamentet uppmanar alla grupper och parter i Sydsudan att komma fram till en gemensam vision för sitt land och för en fredlig, blomstrande och rättvis utveckling. Parlamentet uppmanar Sydsudans regering att överväga att inleda en nationell dialog med alla parter för att göra slut på konflikterna mellan olika etniska grupper och sträva efter att upprätta fredliga förbindelser. |
13. |
Europaparlamentet understryker att invånarna i Sydsudan måste göras medvetna om värdet på och effektiviteten i deras nya demokratiska stat, bland annat genom att man inför ett stabilt styre som inte handlar utgående från godtyckliga presidentdekret och som garanterar att den verkställande, lagstiftande och dömande makten hålls åtskilda, respekterar de mänskliga rättigheterna och mediefriheten samt förebygger och motarbetar korruption och tillhandahåller allmännyttiga tjänster och infrastruktur, även på landsbygden utanför Juba. Parlamentet beklagar de följder som korruptionen har för den nya staten, och uppmanar det internationella givarsamfundet, inklusive EU, att noggrant utvärdera Sydsudans förmåga att motarbeta korruption. Parlamentet uppmanar dessutom Sydsudan att öka insatserna för att tackla korruption, inbegripet initiativ från president Kiir mot högre tjänstemän, och uppmuntrar regeringen att fortsätta med att genomföra sin utvecklingsplan, bland annat genom att diversifiera ekonomin så att beroendet av oljeexporten minskar. |
14. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft Sydsudan att ratificera Cotonouavtalet mellan EU och AVS-länderna, så att EU:s långsiktiga åtagande för Sydsudans utveckling kan fullgöras, och framhåller att Sydsudans anslutning till avtalet inte på något sätt bör påverka en försoning och konstruktiva förbindelser med Republiken Sudan, som ju faktiskt har ett långsiktigt intresse i att alla dess grannländer utvecklas på ett framgångsrikt sätt. |
15. |
Europaparlamentet uppmanar staten Sydsudan att snarast ratificera internationella konventioner för skydd av mänskliga rättigheter. |
16. |
Europaparlamentet uppmanar viktiga internationella partner, särskilt EU:s medlemsstater, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, att stå fast vid sitt åtagande för utveckling, statsbyggande och individuell säkerhet för alla människor i Sydsudan. Parlamentet understryker att det fredsbevarande arbetet, inklusive frågan om att göra upp med det förflutna, måste kopplas samman med insatserna för statsbyggande, så att detta statsbyggande blir bärkraftigt. Parlamentet stöder EU:s engagemang som huvudpart i samband med den nya given i form av ett kompaktavtal om statsbyggande. |
17. |
Europaparlamentet uppmanar viktiga internationella partner, särskilt EU:s medlemsstater, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, att stå fast vid sitt åtagande för utveckling, statsbyggande och individuell säkerhet för alla människor i Sydsudan. Parlamentet stöder EU:s engagemang som huvudpart i samband med den nya given genom ett kompaktavtal om statsbyggande. |
18. |
Europaparlamentet framhåller vikten av att EU, tillsammans med multilaterala partners och givare, stöder Sydsudan på dess väg till demokrati. Parlamentet välkomnar därför EU:s bidrag (4,9 miljoner US-dollar) till Internationella organisationen för migration som kommer att underlätta dialog och kommunikation mellan olika stammar och klaner om hur man ska dela på knappa resurser (vatten, betesmark) i en situation där våldet ökar mellan olika etniska grupper. Parlamentet välkomnar Unescos arbete med att bevara de historiska arkiven som ett viktigt redskap för Sydsudan i dess skapande av en nation. Parlamentet uppmanar med kraft den sydsudanesiska regeringen att, mot bakgrund av det internationella samfundets ökade medvetenhet om kemiska vapen, så snart som möjligt underteckna och ratificera konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring, och andra överenskommelser om vapenkontroll och avväpning, inklusive de som har utformats för att åtgärda den illegala och okontrollerade handeln med handeldvapen och lätta vapen. |
19. |
Europaparlamentet påminner om att alla sorters budgetstöd till utvecklingsländer kräver ordentliga riskhanteringsverktyg, att de bör komplettera andra biståndsformer och måste underbyggas av en ordentlig parlamentarisk granskning av den nationella budgeten i mottagarlandet, såväl som av andra former av ansvarighet och medborgarnas deltagande, och att dessa åtgärder måste garanteras och stödjas av såväl den nationella regeringen som biståndsgivarna. |
20. |
Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilda representant för Sudan och Sydsudan och kommissionen att i högre grad framhålla EU:s mycket positiva bidrag till en fredlig och demokratisk övergång och till ekonomisk och social utveckling i Sydsudan. Enligt parlamentet finns det en risk för att man, genom att avsluta mandatet för EU:s särskilda representant för Sudan och Sydsudan vid en tidpunkt då ett antal åtaganden i 2005 års övergripande fredsavtal och de avtal som ingicks i Addis Abeba i september 2012 fortfarande inte har fullgjorts, gör EU:s insatser än mer osynliga och minskar EU:s och medlemsstaternas möjligheter att påverka. Parlamentet anser att den särskilda representantens mandat bör förlängas i stället för att Sudan integreras i det redan överbelastade mandatet för den särskilda representanten för Afrikas horn. |
21. |
Europaparlamentet efterlyser en regelbunden översyn av EU:s strategiska ram för Afrikas horn och av dess övergripande strategi för Sudan och Sydsudan i syfte att garantera att politiska instrument och resurser skräddarsys för att stödja fredsprocessen och upprättandet av demokrati, bland annat vid förberedelserna inför valet 2015. Parlamentet noterar att framtida mandat, bland annat beslut om att sammanslå befattningarna för EU:s särskilda representanter i detta område, bör diskuteras i samband med en sådan politisk översyn och som en återspegling av den politiska verklighet som gäller i området. |
22. |
Europaparlamentet välkomnar det faktum att EU utöver det humanitära biståndet har anslagit 285 miljoner euro i utvecklingsbistånd till Sydsudan (medlemsstaternas bistånd inte medräknat) sedan 2011, när Sydsudan blev självständigt. |
23. |
Europaparlamentet uppmanar staten att inte hindra icke-statliga och humanitära organisationer från att nå människor i konfliktområden. Parlamentet påminner om att ett sådant försvårande av deras verksamhet är ett brott mot internationell humanitär rätt. |
24. |
Europaparlamentet stöder inriktningen av EU-biståndet till Sydsudan på jordbruk, demokratiska styrelseformer och rättsstatsprincipen, utbildning och hälso- och sjukvård. Parlamentet noterar att även om lagar och bestämmelser är antagna, så ligger genomförandet efter. Parlamentet välkomnar kommissionens insatser för att stödja kapacitetsuppbyggnaden i det sydsudanesiska rättssystemet, särskilt genom tekniskt stöd till domstolsväsendet och Högsta domstolen. Parlamentet välkomnar EU:s stöd till Sydsudans nationella lagstiftande församling. |
25. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen, medlemsstaterna och de sydsudanesiska myndigheterna att samarbeta med samhällen och kvinnoorganisationer för att erbjuda och främja tillgång till utbildning, sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsovårdstjänster för kvinnor och flickor, inklusive tillgång till preventivmedel och hiv/aids-tester samt behandling. |
26. |
Europaparlamentet efterlyser en regelbunden kontroll och utvärdering av EU-finansierade projekt, bland annat av framstegen på jämställdhetsområdet, och begär att parlamentet ska informeras. |
27. |
Europaparlamentet vill se att hänsyn tas till den berörda befolkningens åsikter, särskilt kvinnornas, för att man bättre ska kunna ringa in de mål som projekten ska uppnå och anpassa dem till situationen på plats och till utvecklingen. |
28. |
Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet, särskilt EU och medlemsstaterna, att i de externa åtgärderna och i samarbete med lokala partner och icke-statliga organisationer lägga tonvikten vid flickors tillgång till grundskoleutbildning och vid kampen mot analfabetism bland vuxna, eftersom dessa problem berövar Sydsudan på humankapital som är värdefullt för dess utveckling och som skulle kunna stärka det demokratiska samhället i Sydsudan. |
29. |
Europaparlamentet rekommenderar att det snarast inrättas ett utbildningssystem som genererar kvalificerade yrkesmänniskor som kan bygga upp och underhålla infrastruktur i Sydsudan, såsom vägar, bostäder, system för vattenrening, reningsanläggningar, elnät, datanätverk, telefonnät osv. |
30. |
Europaparlamentet välkomnar EU:s stöd till Afrikanska unionens genomförandepanel på hög nivå för Sudan och Sydsudan, och uppmanar samtidigt till en granskning av panelen för att bedöma hur effektiv den är. Parlamentet beklagar att EU:s stöd inte alltid har uppmärksammats till fullo. |
31. |
Europaparlamentet betonar att man måste stödja mekanismer som syftar till att oljeinkomsterna distribueras och förvaltas på ett ändamålsenligt och transparent sätt. Parlamentet uppmanar myndigheterna och den nationella lagstiftande församlingen i Sydsudan liksom internationella partner och företag som arbetar i landet att bidra till större transparens i genererandet och användningen av dessa inkomster. Parlamentet välkomnar det faktum att den nationella lagstiftande församlingen nyligen antog en lag om förvaltning av oljeinkomster. Parlamentet uppmanar presidenten att snabbt anta lagen och genomföra lagens bestämmelser. |
32. |
Europaparlamentet framhåller att stora och varaktiga investeringar behövs för infrastruktur, tillhandahållandet av grundläggande tjänster och jordbrukets utveckling i Sydsudan. Parlamentet insisterar på att huvudsyftet med utvecklingen på jordbruksområdet bör vara att säkerställa en tryggad livsmedelsförsörjning för befolkningen och en diversifiering av landets ekonomi, men att detta huvudsyfte kan hotas av att odlingsbar mark går till privata utländska företag för utvinning och export av stora mängder råvaror. Parlamentet framhåller vikten av besittningsrätt, vilken i stor utsträckning är försummad i Sydsudan. Det har lett till marktvister, vilket är en av huvudorsakerna till konflikter i landet. Parlamentet uppmanar EU att stödja insatser för markförvaltning och ökad besittningsrätt i landet, och att samtidigt ta hänsyn till lokala informella arrangemang för tvistelösning och erkänna sedvanlig besittningsrätt. |
33. |
Europaparlamentet uppmuntrar Sydsudans regering att främja ekonomisk diversifiering och minska beroendet av oljeprodukter. Parlamentet uppmanar Sydsudan att stärka den lokala livsmedelsproduktionen, främja exportindustrin och utveckla transportinfrastrukturen för att underlätta tillträdet till marknader. |
34. |
Europaparlamentet lyfter fram kvinnornas potentiella bidrag till utvecklingen av jordbruket och landsbygdens ekonomi. Parlamentet uppmuntrar Sydsudan att genomföra åtgärder som gynnar kvinnors deltagande i denna ekonomiska verksamhet. |
35. |
Parlamentet påminner om att det är viktigt att utveckla och förbättra infrastrukturen för att ge hela landet tillgång till rent dricksvatten och förbättrad tillgång till vatten, och rekommenderar att planer för investeringar i vattenkraft förbättras. |
36. |
Europaparlamentet understryker att tryggandet av säkerhet för alla människor i Sydsudan kräver förnyade ansträngningar från Sydsudans regering och dess internationella partner för att fullfölja arbetet med avväpning, demobilisering och återanpassning av beväpnade grupper och för att genomföra en mer omfattande reform av säkerhetssektorn, i syfte att minska den stående armén, göra de väpnade styrkorna mer professionella och säkerställa att de till fullo respekterar såväl civil kontroll och befälsordning som mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att man behöver arbeta konstruktivt och regelbundet med Sydsudans civilsamhälle och kvinnoorganisationer för att ta itu med problemet med låg säkerhet och främja respekten för mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter. |
37. |
Europaparlamentet är djupt oroat över att kvinnor och barn i områden där det råder väpnade konflikter i Sydsudan utgör den förkrossande majoriteten av internflyktingar. Parlamentet efterlyser en effektiv övervakning av de mänskliga rättigheterna, bland annat av allt sexuellt och könsrelaterat våld och kränkningar och övergrepp mot barn. Parlamentet uppmanar alla stridande parter att sätta stopp för förövarnas straffrihet. |
38. |
Europaparlamentet uppmanar Sydsudans regering att säkerställa jämställdhet mellan könen och se till att kvinnor kan åtnjuta sina fri- och rättigheter utan att bli diskriminerade på någon som helst grund, till exempel kön, ras, religiösa eller kulturella trosuppfattningar, nationellt eller socialt ursprung. |
39. |
Europaparlamentet uppmanar de sydsudanesiska myndigheterna att införa en familjerätt som fastställer lägsta ålder för äktenskap och villkor för vårdnaden om barn, och en lag som bekämpar könsrelaterat våld, särskilt genom att kriminalisera skadliga traditionella sedvänjor såsom kvinnlig könsstympning. |
40. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft den sydsudanesiska regeringen att ratificera konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och FN:s konvention om barnets rättigheter. |
41. |
Europaparlamentet uppmanar Sydsudans regering att fortsätta att till fullo samarbeta med FN:s uppdrag i Republiken Sydsudan (Unmiss), och att hjälpa FN att fullgöra sitt mandat, särskilt avseende skyddet av civila. Parlamentet uppmanar med kraft FN:s medlemsstater att fullgöra sitt åtagande gentemot Unmiss, och att samtidigt vid behov anpassa dess mandat på ett realistiskt sätt, med beaktande av den framväxande kapaciteten hos de sydsudanesiska myndigheterna att tillhandahålla individuell säkerhet under kommande år. |
42. |
Med tanke på EU:s bidrag till FN:s budget är Europaparlamentet förvånat över att FN inte ger EU en privilegierad ställning i samband med valobservatörsuppdrag genom att garantera observatörernas skydd och stödja deras verksamhet (dvs. ge dem säkra bostäder och tillgång till hälso- och sjukvård). |
43. |
Europaparlamentet framhåller att övergångsförfattningen måste ersättas av en permanent författning som är baserad på samråd med allmänheten och som har allmänhetens stöd. Parlamentet är oroat över den sydsudanesiska regeringens avsaknad av politisk vilja, och påminner med kraft regeringen om dess skyldighet enligt presidentdekret att genomföra en konstitutionell översyn samt uppmanar regeringen att göra detta före valet 2015. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att följa och stödja en process för en ny författning som är lokalt förankrad och styrd. Denna process måste omfatta alla samhällets grupper, inklusive kvinnor och de som bor i avlägset belägna regioner. Parlamentet uppmanar EU:s delegation i Djouba att, inför presidentvalet 2015, säkerställa att åtgärderna i rapporten från EU:s valobservatörsuppdrag 2011 genomförs. |
44. |
Europaparlamentet välkomnar det åtagande som Sydsudans president har gjort för att nå målet med minst 25 procent kvinnor i regeringen, och uppmanar honom att öka kvinnors deltagande i den pågående konstitutionella processen. Parlamentet påminner om den viktiga funktion som kvinnor fyller i konfliktlösning, fredsskapande processer och uppbyggandet av en stabil stat. Parlamentet uppmanar därför de sydsudanesiska myndigheterna att se till att kvinnor till fullo inkluderas i genomförandet av fredsprocessen med Sudan. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att fortsätta stödja kvinnors deltagande på alla nivåer i det offentliga livet. |
45. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft Sydsudans regering att intensifiera insatserna för att upprätta en färdplan, så att övergångsprocessen till en konstitutionell ordning och en rättsstat kan fullföljas i hela landet, genom anordnandet 2015 av ett demokratiskt, fritt och rättvist val som är öppet för insyn. Parlamentet uppmanar EU och dess internationella partner att öka stödet till den kommande valprocessen. |
46. |
Europaparlamentet noterar att man alltsedan det övergripande fredsavtalet 2005 har försökt att intensifiera kampen mot korruption, men att Sydsudans antikorruptionsram fortfarande befinner sig i sin linda. Parlamentet noterar också att även i de fall då det finns juridiska instrument att tillgå kommer avsaknaden av kapacitet, resurser och politisk vilja att hindra att de genomförs. Parlamentet uppmanar Sydsudan att ratificera de internationella konventionerna mot korruption, och uppmanar Sydsudans myndigheter att utveckla och genomföra en integrerad strategi mot korruption. Parlamentet betonar att det internationella samfundet och EU bör bistå Sydsudans insatser på detta område, i synnerhet genom att öka stödet till kapacitetsuppbyggnad. |
47. |
Europaparlamentet uppmanar Sydsudans regering att anta medielagar för att värna om mediefrihet och skydda media när de utför sitt rapporteringsarbete. |
48. |
Europaparlamentet uppmanar Sydsudans nationella säkerhetstjänst att sluta trakassera människorättsaktivister och journalister, och upphöra med att olagligt fängsla och censurera journalister, eftersom detta strider mot Sydsudans författning, vilken kräver att regeringen garanterar pressfriheten. |
49. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft Sydsudans myndigheter att på ett snabbt, effektivt och oberoende sätt utreda anklagelserna om hot och attacker mot människorättsaktivister och journalister, och att ställa de ansvariga inför rätta, i enlighet med internationella standarder. Parlamentet välkomnar de åtgärder som myndigheterna nyligen vidtog för att undersöka morden på civila och påståendena om de väpnade styrkornas brott mot de mänskliga rättigheterna. |
50. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft Sydsudans regering att göra allt som står i dess makt för att stoppa olagliga avrättningar och identifiera de säkerhetstjänstemän som är anklagade för att ha mördat journalisten Isaiah Abraham och ställa dem inför rätta. |
51. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft de sydsudanesiska myndigheterna att intensifiera kampen mot straffrihet genom att förse personalen inom rättsväsendet och de brottsbekämpande myndigheterna med verktyg för att förebygga och minska våld mot kvinnor, och se till att förövarna verkligen döms. |
52. |
Europaparlamentet uppmanar rådet för mänskliga rättigheter att inrätta en meningsfull uppföljningsmekanism avseende situationen för mänskliga rättigheter i Sydsudan, till exempel en oberoende expert. |
53. |
Europaparlamentet motsätter sig med kraft dödsstraff och uppmanar Sydsudan att vidta särskilda åtgärder för att avskaffa det. |
54. |
Europaparlamentet betonar att kvinnor i Sydsudan drabbas av flera olika former av diskriminering och kränkningar av deras grundläggande rättigheter, bland annat vittomfattande tidigt och påtvingat äktenskap, avsaknad av familjerätt, begränsat politiskt deltagande av kvinnor på alla förvaltningsnivåer samt sexuellt våld och våld i hemmet. Parlamentet uppmanar Sydsudans regering att avskaffa alla sorters diskriminering av kvinnor och att bekämpa analfabetism genom att ge fler kvinnor tillgång till utbildning, och därigenom utöka deras roll i samhället och i uppbyggandet av den nya staten. Parlamentet uppmanar Sydsudans regering att fastställa en nationell handlingsplan för att stoppa barnäktenskap, bland annat genom att se till att fler barn får tillgång till undervisning. Parlamentet uppmanar med kraft Sydsudans regering att, i detta syfte och med beaktande av den stora roll som traditionella sedvänjor spelar i det sydsudanesiska samhället, göra slut på alla diskriminerande traditionella sedvänjor som drabbar kvinnor genom att i samarbete med exempelvis icke-statliga organisationer utbilda personer som arbetar inom rättsväsendet på området mänskliga rättigheter. |
55. |
Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en första sjuksköterske- och barnmorskeutbildning vid Jubas universitetssjukhus, men konstaterar att det behövs fler utbildade sjuksköterskor och barnmorskor för att man avsevärt ska kunna förbättra mödra- och barnhälsovården. Dessutom måste vägar öppnas upp i hela landet och fler vårdcentraler upprättas enligt denna modell. |
56. |
Europaparlamentet uppdrar åt sin talman att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Sydsudans och Sudans regeringar, Sydsudans kommissarie för mänskliga rättigheter, Sydsudans nationella lagstiftande församling, Sudans nationella församling, Afrikanska unionen och Förenta nationernas generalsekreterare. |
(1) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 49.
(2) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 38.
(3) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 80.
(4) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 74.
(5) http://eeas.europa.eu/eueom/pdf/missions/final-report-eueom-referendum-south-sudan-2011_en.pdf.
(6) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
(7) EUT L 209, 11.8.2005, s. 27.
(8) EUT L 287, 4.11.2010, s. 3.
(9) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/2012_horsens/pdf/soudan_en.pdf.
(10) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/lsa/123591.pdf.
(11) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/138254.pdf.
(12) http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-12-524_sv.htm.
(13) http://ec.europa.eu/echo/files/funding/decisions/2013/HIPs/Sudan-SouthSudan_en.pdf.
(14) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/EN/foraff/137507.pdf.
(15) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/136969.pdf.
(16) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/134590.pdf.
(17) http://eeas.europa.eu/statements/local/local_statement_south_sudan_24072013_en.pdf.
(18) http://timor-leste.gov.tl/wp-content/uploads/2010/04/Dili_Declaration_FINAL_12.04.20101.pdf.
(19) http://www.oecd.org/dac/effectiveness/Final%20file.pdf, s. 39.
(20) http://www.oecd.org/countries/southsudan/48697972.pdf.
(21) http://wdronline.worldbank.org/worldbank/a/c.html/world_development_report_2011/abstract/WB.978-0-8213-8439-8.abstract.
(22) http://appablog.wordpress.com/2013/07/31/report-of-the-african-union-high-level-implementation-panel-for-sudan-and-south-sudan/.
(23) http://www.un.org/sg/statements/index.asp?nid=6644.
(24) http://www.sudantribune.com/IMG/pdf/Two_Areas_Agreement.pdf.
(25) http://www.ohchr.org/Documents/HRBodies/HRCouncil/RegularSession/Session21/A-HRC-21-34_en.pdf.
http://www.ohchr.org/Documents/HRBodies/HRCouncil/RegularSession/Session21/A.HRC.21.62_en.pdf. http://www.ohchr.org/Documents/HRBodies/HRCouncil/RegularSession/Session23/A-HRC-23-31_en.pdf.
(26) http://www.rssnegotiationteam.org/historic-september-27-peace-agreements.html.
(27) http://www.amnesty.org/en/region/south-sudan/report-2013.
(28) http://www.hrw.org/reports/2013/03/07/old-man-can-feed-us-you-will-marry-him-0.
(29) Humanitarian news and analysis, rapport med titeln ”Women’s Security in South Sudan” 2012.
(30) Conflict and Health, mars 2013.
(31) FN:s flyktingorgan CAP for South Sudan, Mid-Year Review 2013.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/57 |
P7_TA(2013)0547
Cars 2020: Åtgärdsplan för en konkurrenskraftig och hållbar bilindustri i Europa
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 Cars 2020: för en konkurrenskraftig och hållbar bilindustri i Europa (2013/2062(INI))
(2016/C 468/09)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av artikel 173 avdelning XVII i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (f.d. artikel 157 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen) om unionens industripolitik och med hänvisning till bland annat den europeiska industrins konkurrensförmåga, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Cars 2020: Åtgärdsplan för en konkurrenskraftig och hållbar bilindustri i Europa (COM(2012)0636), |
— |
med beaktande av rapporterna från högnivågruppen Cars 21 om bilindustrins konkurrenskraft och hållbara tillväxt i Europeiska unionen (2012) (1) och om ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet (2006) (2), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582), |
— |
med beaktande av rådets (konkurrenskraft) slutsatser från den 10 och 11 december 2012 om situationen för den europeiska industrin och den särskilda situationen för bilindustrin, |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism (A7-0391/2013), och av följande skäl: |
A. |
Bilindustrin är en viktig länk i Europas tillverkningsbas och en avgörande faktor för konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen i EU. |
B. |
Den europeiska bilindustrin har, trots en ekonomisk och finansiell kris utan motstycke, en viktig roll att spela för att se till att vissa kompetenser och tillverkningssektorer stannar i Europa och detta fordrar samordnade åtgärder inom Europeiska unionen. |
C. |
Det nuvarande konjunkturläget är inte den enda orsaken till krisen och vi i grunden måste ompröva vår inställning till rörlighet på 2000-talet, eftersom rörlighet är en viktig aspekt för att främja ekonomisk tillväxt. |
D. |
Bilindustrin känner av effekterna av en framväxande revolution runt om i världen, där efterfrågan i Europa minskar eller har stannat av, där både efterfrågan och produktionen flyttas över till tillväxtländerna, där det sker en successiv, men märkbar förändring av vilka energikällor som används, och där komponenter och funktioner digitaliseras, vilket leder till ökade produktionsnivåer som i sin tur medför stora förändringar i värdekedjan. |
E. |
Europas bilindustri ligger fortfarande långt fram internationellt sett i fråga om forskning och innovation och måste därför återupprätta sin konkurrenskraft och en hållbar produktion genom hela produktions- och värdekedjan. |
F. |
En av lösningarna på problemet med överkapacitet i produktionen är att flytta kapacitet till andra industrisektorer, såsom kollektivtrafik och förnybar energi, och att investera i hållbar infrastruktur. |
Politisk styrning
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens nya strategi att lansera en ny europeisk industripolitik, särskilt för en hållbar bilindustri, som står i centrum för Europas ekonomi. |
2. |
Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen samordnar sina egna ansträngningar på ett effektivare sätt för att rekommendationerna i Cars 2020 verkligen ska genomföras och övervakas av högnivågruppen så att inte misslyckandet från den första etappen i Cars 21-processen (december 2005) ska upprepas, då slutsatserna inte åtföljdes av nödvändiga åtgärder. Parlamentet ber därför kommissionen att upprätta en tydlig agenda med snabba insatser och att, inom sina befogenheter, utnyttja sin initiativrätt, särskilt genom att utarbeta riktlinjer för att samordna och komplettera medlemsstaternas och företagens åtgärder för att säkerställa såväl en rimlig levnadsstandard för EU:s medborgare som en konsolidering av EU:s industri, med fokus på ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och återhämtning av marknaden. |
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta övergripande färdplaner som täcker utvecklingen i energisektorn, transportsektorn och IKT-sektorn. |
4. |
Europaparlamentet anser att kommissionens åtgärder på det här området på olika sätt begränsas och att det råder brist på mekanismer för politisk samordning, och ber kommissionen att lägga fram en utredning som visar att ambitionerna och de verktyg som kommissionen har till sitt förfogande inte stämmer överens, och att använda denna som underlag för en debatt i rådet och parlamentet. |
5. |
Europaparlamentet anser att kommissionen bör beakta hela bilbranschen, särskilt underleverantörer, återförsäljare och eftermarknadsföretag, i alla framtida politiska beslut som rör denna sektor. |
6. |
Europaparlamentet välkomnar rådets (konkurrenskraft) slutsatser från december 2012 om industripolitiken och uppmuntrar medlemsstaterna att sträva efter att uppnå det uttalade målet om en översyn av bilindustrin och ett nytt starkt industripolitiskt samarbete inom den europeiska bilsektorn. Parlamentet påpekar att ett närmare industripolitiskt samarbete inom bilindustrin kan ske på unionsnivå eller på frivillig basis mellan flera stater. |
7. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra tydligt samordnade strukturella reformer till förmån för konkurrenskraften, såsom stöd till forskning och innovation, kompetensuppbyggnad, vidareutbildning för personalen, minskade indirekta kostnader, ökad flexibilitet på arbetsmarknaden baserat på social dialog samt minskad byråkrati och kortare betalningstider. |
8. |
Europaparlamentet anser att EU måste förbättra genomförandet av sin handlingsplan och det sätt på vilket allmänheten, investerare och företag informeras om handlingsplanen, om unionen ska kunna återvinna förtroendet. |
Bilindustrin och bilproduktionen i EU
9. |
Europaparlamentet menar att det är nödvändigt att behålla och vidareutveckla enhetliga och dynamiska kedjor för forskning, tillverkning och innovation i EU riktad mot produktion av hållbara fordon. Europas fortsatta konkurrenskraft beror på huruvida en positiv utveckling kan åstadkommas som gynnar innovation, sysselsättning, konkurrenskraft, hälsa, miljö och rörlighet. |
10. |
Europaparlamentet påpekar att arbetskostnaderna inom bilindustrin endast utgör 13–20 procent av mervärdet. Parlamentet understryker vidare att den globala konkurrenskraften bara kan säkras genom innovation längs värdekedjan och flexibilitet i produktionsprocesserna, och att detta måste ske genom förhandlingar med arbetstagarna. |
11. |
Europaparlamentet betonar vikten av att behålla och öka produktionsbasen i Europa och för att skapa en rimlig levnadsstandard för medborgarna, och för att konsolidera den europeiska industrin i syfte att åstadkomma tillväxt och återhämtning. |
12. |
Europaparlamentet är medvetet om att den europeiska marknaden befinner sig i nedgång och kris, även i bilindustrin, och beklagar att kommissionen inte analyserar de verkliga orsakerna bakom denna nedgång, som att förhållandena varierar kraftigt i industrin (företag, marknadssegment och typer av marknader, produkter, branscher) och att efterfrågesidan har genomgått många strukturella förändringar (demografiska, sociologiska, beteendemässiga, ekonomiska och tekniska). Parlamentet menar därmed att vid sidan av heltäckande europeiska lösningar krävs det särskilt anpassade lösningar som beaktar de enskilda förhållandena på såväl nationell nivå som EU-nivå, för att öka efterfrågan. |
13. |
Europaparlamentet anser att beteendemässiga rörlighetsmönster starkt bidrar till att öka den europeiska bilbranschens konkurrenskraft, såsom kollektivtrafiknät och kombinerade transportnät, trafikledning, smarta städer, samåkning och gemensamt andelsägande. |
14. |
Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte tar upp frågan om överkapacitet, trots att det är ett stort problem för hela branschen som oundvikligen får återverkningar på kort och medellång sikt (produktion, sysselsättning, regional ekonomi). Parlamentet uppmanar därför kommissionen att snabbt lägga fram
|
15. |
När det gäller omstrukturering
|
16. |
Europaparlamentet uppmärksammar både medlemsstaterna och företagen på att företagssammanslutningar (inköpsgrupper, samarbetsarrangemang, konsortier, sammanslagningar) stärker konkurrenskraften med tanke på den hårdande internationella konkurrensen. |
17. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de specifika åtgärderna för att förbättra tillgången till kapitalmarknader för små och medelstora företag samt mid cap-företag, särskilt genom att inrätta regionala gemensamma kontaktpunkter. Parlamentet menar att småföretag och medelstora företag samt mid cap-företag har drabbats hårdast av krisen, särskilt underleverantörer, distributörer och eftermarknadsföretag. Parlamentet framhåller samtidigt att dessa företag är en tillgång eftersom deras storlek och reaktionsförmåga gör att de kan hantera förändringarna, och att de har legat bakom många tekniska framsteg. Parlamentet anser därför att en diversifiering av handelsmöjligheter (internationalisering, och deltagande i nya projekt) för småföretag och medelstora företag samt mid cap-företag är en utvecklingsväg som bör utnyttjas. |
18. |
Europaparlamentet påminner om vikten av att respektera principen om teknisk neutralitet vid val av standarder, i syfte att skydda tidiga aktörers investeringar och uppmuntra innovation inom denna sektor. |
Personalresurser
19. |
Europaparlamentet anser att den kunskap som de anställda inom bilindustrin har byggt upp är en tillgång för Europa. Parlamentet välkomnar inrättandet 2013 av ett europeiskt råd för kompetens på bilområdet, och är övertygat om att det snabbt kommer att identifiera effektiva åtgärder på detta område. |
20. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att anpassa färdigheter och utveckla kompetenser som kan utgöra basen för en varaktig konkurrensfördel. |
21. |
Europaparlamentet anser att arbetsmarknaden för närvarande inte är i takt med industrins behov (stor efterfrågan på arbetstagare med yrkesutbildning). Om företagen ska kunna behålla och locka välutbildade arbetstagare krävs det att de offentliga utbildningsstrategierna (främjande av utbildning inom naturvetenskap, teknik, konstruktion och matematik samt yrkesutbildning) och företagens utbildningsstrategier (framför allt genom utbyggnad av system med kombinerad skol- och lärlingsutbildning) anpassas. |
22. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra de anpassningar av lagstiftningen som krävs för att åstadkomma mer öppna och konstruktiva sociala dialoger och arbetsmarknadsrelationer om frågor som rör arbetsorganisation (t.ex. branschavtal, arbetstagarinflytande). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och följa bästa praxis. |
23. |
Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och företagen att förbättra arbetstagarnas möjligheter till fortbildning för att förekomma morgondagens efterfrågan och se till att friställda arbetstagares kompetens kommer tillväxtsektorer till godo då arbetstillfällen i en viss sektor går förlorade. |
Innovation och teknik
24. |
Europaparlamentet menar att tekniska innovationer är en grundläggande faktor för att branschen ska vara konkurrenskraftig. Parlamentet efterlyser ett teknikneutralt förhållningssätt och upprepar sin vilja att se till att målen i Europa 2020-strategin uppnås och att ekonomiska och hållbara transportmedel och nya tillverkningsmetoder utvecklas. |
25. |
Europaparlamentet betonar att integrerade innovationsprojekt som omfattar hela värdekedjan är avgörande för att stärka konkurrenskraften. |
26. |
Europaparlamentet anser att kunskap och innovation kan vara basen för en varaktig konkurrensfördel för den europeiska bilindustrin om nya lösningar införs snabbare än de hinner imiteras, och om innovationer kan skyddas och industrispionage bekämpas på ett sådant sätt att investeringar lönar sig, utan att konsumenterna drabbas. Parlamentet förväntar sig att de innovationsfördelarna som kommer att skapas på den europeiska marknaden, främst kommer att handla om miljö och säkerhet. |
27. |
Europaparlamentet vidhåller att det i den europeiska bilindustrin finns två effektiva strategier för konkurrenskraft: kostnadsledarskap och differentiering. Att kombinera dessa båda strategier är svårt, mindre effektivt och kräver innovationsforskning på bredare front. |
28. |
Europaparlamentet noterar att den europeiska bilindustrin vid flera tillfällen har varit framgångsrik genom en strategi för kostnadsledarskap, tack vare billiga storsäljare riktade till den europeiska marknaden (t.ex. märken som Škoda, Dacia, Nissan). |
29. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om tekniska förbättringar, men erinrar också om att vissa villkor måste vara uppfyllda om kommissionens prognoser när det gäller mervärde, kommersiella möjligheter och sysselsättning ska slå in. |
30. |
Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja forskning och utveckling om koldioxidsnåla hållbara tekniker, inom vilka Europa är ledande, för att minska Europas beroende av importerad energi. Parlamentet understryker att i dessa ingår el- och hybridbilar, alternativa bränslen, mobil energilagring och utbyggnad av de distributionsnät för nätverk och den infrastruktur som krävs, men beklagar att sådana tekniker ännu inte finns på marknaden. Parlamentet förväntar sig att åtgärder vidtas för att
|
31. |
Europaparlamentet anser att den europeiska bilindustrin, för att vara konkurrenskraftig, måste bli lönsam genom att bidra till utvecklingen av de industrier med vilka man samarbetar, för att de inifrån Europa ska kunna leverera billiga produktionskomponenter såsom stål, gjutna produkter, smidda produkter, klädsel, däck, samt elektroniska komponenter. |
32. |
Europaparlamentet anser att Europa bör satsa på en differentierad strategi som baseras på ett antal prioriteringar inriktade på att förankra Europas tekniska fördel, däribland
|
33. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stimulera framväxten av gränsöverskridande kluster, konkurrenscentrum och offentlig-privata samarbetsnätverk som fokuserar på framtidens rörlighet och på att skapa en stadig ström av innovationer (prototyper). |
34. |
Europaparlamentet erinrar om att FoU kräver stora ekonomiska satsningar (vetenskaplig risk, lång investeringscykel) och beklagar i detta sammanhang att målsättningen att satsa 3 procent av BNP på FoU inom EU ännu inte hat uppfyllts. De budgetnedskärningar som medlemsstaterna planerar för programmen Cosme och Horisont 2020 kommer att få mycket negativa effekter, framför allt för de budgetposter som rör transporter. |
35. |
Europaparlamentet konstaterar att bilindustrin är en viktig privat investerare inom forskning och innovation. Parlamentet understryker att så länge som den europeiska marknaden förblir i recession kan EU-stöd, såsom Horisont 2020 och Cosme, stimulera privata investeringar inom sektorn. Parlamentet insisterar på en fortsatt ambitiös inställning till finansiering av initiativet miljövänliga bilar och utvecklingen av små och medelstora företag, vilka är tydliga prioriteringar. Parlamentet påpekar att regionala och lokala myndigheter har olika verktyg, beroende på deras befogenheter, för att aktivt stödja bilindustrin. |
36. |
Europaparlamentet framhåller betydelsen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 för att bevilja tillräckliga finansiella medel till omstruktureringen av sektorn, och för att förbättra och modernisera dess mikroföretag och små och medelstora företag, i syfte att öka produktiviteten och främja nationellt producerade varor från sektorn. |
Lagstiftning
37. |
Europaparlamentet betonar behovet av att principen om smart lagstiftning, som en konsekvent strategi för lagstiftning som inverkar på bilindustrin, tillämpas snarast, och erinrar om att det rör sig om en begäran från den första gruppen inom Cars 21 (2005) som hittills inte lett till någonting. Parlamentet betonar den avgörande betydelsen av smart lagstiftning för att främja investeringar i bilindustrin. |
38. |
Europaparlamentet anser att kommissionens förslag att vänta med all ny lagstiftning som kan ha en negativ effekt på den ekonomiska situationen i sektorn är ett sätt att åstadkomma långsiktig konkurrenskraft och bidra med lämpliga lösningar till de miljömässiga utmaningarna. |
39. |
Europaparlamentet understryker vikten av rimliga ledtider för att industrin ska kunna anpassa produktionsanläggningar och investera i industrisystemet. |
40. |
Europaparlamentet efterlyser en översyn av vissa strategier och beslut som redan antagits, men som kan hindra en hållbar omvandling av bilbranschen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en efterhandsutvärdering av antagen lagstiftning samt av bristen på eller bristfälligt genomförande av antagen lagstiftning. |
41. |
Europaparlamentet uppmanar Europas tillverkare att bibehålla och stärka EU:s gällande garantiregler. |
42. |
Europaparlamentet anser att de kommersiella garantierna för europeiska bilprodukter är alltför korta och inte motsvarar deras höga tillförlitlighet. Detta skapar en mycket kraftig konkurrensnackdel gentemot de kommersiella garantierna från tillverkare i tredjeland (Japan, Sydkorea). |
43. |
Europaparlamentet anser att de tekniska bestämmelserna måste harmoniseras inom hela EU om all artificiell snedvridning av konkurrensen ska kunna motverkas. Parlamentet insisterar på behovet av harmonisering och förbättring av testförfaranden som för närvarande leder till stora skillnader i förbrukningssiffror för vissa tillverkare. Parlamentet uppmanar kommissionen att lösa problemet med att konsumenter vilseleds av icke representativ information om fordonens bränslekonsumtion och miljöprestanda. Parlamentet stöder den planerade utvecklingen av en ny och exakt körtestcykel och nya provningsförfaranden som speglar de verkliga körförhållandena, och begär att dessa införs utan dröjsmål. |
44. |
Europaparlamentet uppmuntrar europeiska företag som tillverkar bilprodukter att stärka samarbetet på den inre marknaden genom en europeisk standardisering, certifiering, enhetlighet och bortskaffande, och även genom frivillig marknadssegmentering. |
45. |
Europaparlamentet anser att man måste förbättra trafiksäkerheten i EU markant genom åtgärder riktade mot fordon, infrastruktur och förarbeteende. Parlamentet välkomnar kommissionens eCall-förslag, enligt vilket automatiska nödsamtal till räddningstjänst utgår från fordon vid allvarliga olyckor. |
46. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka det immaterialrättsliga skyddet på internationell nivå och utforma en strategi för att skydda affärshemligheter på EU-nivå, i syfte att bekämpa förfalskning och industrispionage. Parlamentet erinrar om att teknikutveckling är ett känsligt och utsatt område. |
Finansiella medel
47. |
Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att harmonisera, optimera och öka användningen av tillgängliga finansiella medel för att, utöver offentliga subventioner, stimulera investeringar i hållbar rörlighet genom skatteincitament för små och medelstora företag (skatteavdrag för forskning, miljöbonus/avgift avseende koldioxidutsläpp, bilskrotningssystem) och privata (riskkapitalfonder, affärsänglar) liksom offentliga (Europeiska investeringsbanken) finansiella instrument. |
48. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig länderjämförande studie om beskattning av bilsektorn i EU för att förenkla och rationalisera den nuvarande skatten på produktion och handel inom fordonsrelaterade tjänster, samt minska byråkratin. |
49. |
Europaparlamentet anser att de tillgängliga medlen även fortsättningsvis måste komplettera varandra för både omstruktureringar och FoU. Parlamentet begär därför att tillgängliga medel för Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter ska bibehållas på nuvarande nivå. |
50. |
Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken (regler om statligt stöd) ska vara inriktad på ökad konkurrens, tillväxt och sysselsättning, på samma sätt som hos våra konkurrenter i länder utanför EU. |
51. |
Europaparlamentet begär att en villkorsklausul ska införas enligt vilken bilföretag som får investeringsstöd för en viss anläggning ska bedriva verksamheten på denna anläggning till dess att avskrivningstiden löper ut, och återbetala EU-stödet om de skulle besluta att flytta verksamheten. |
Den inre marknaden
52. |
Europaparlamentet erinrar om att en kraftfull inre marknad är en förutsättning för att återupprätta bilindustrins konkurrenskraft och hållbarhet. |
53. |
Europaparlamentet anser att europeisk tillnärmning är avgörande på områden där de rådanden förhållandena inte skapar lika villkor
|
54. |
Europaparlamentet betonar att det i synnerhet behövs fler underleverantörer, och det är här som det finns innovationspotential (Car2car, car2infrastructure) och arbetstillfällen. |
55. |
Europaparlamentet beklagar att det nuvarande fragmentiserade rättsläget på eftermarknaden är negativt för bilförare och för en sund och lojal konkurrens mellan medlemsstaterna. För att öka sysselsättningen och bilförarnas köpkraft samt behålla och utveckla de europeiska produktionslinjerna och eftermarknadssektorn förespråkar parlamentet en tillnärmning av lagstiftningen, särskilt på reservdelsmarknaden, och information till bilförarna om deras rättigheter vad gäller fordonsreparationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja denna tillnärmning genom en grundlig och jämförande undersökning som utvärderar effekterna av denna rättsliga fragmentering på den inre marknaden, den europeiska produktionen och bilförarnas köpkraft. |
56. |
Europaparlamentet efterfrågar samordning på EU-nivå för att öka insatserna mot import av förfalskade bildelar. |
57. |
Europaparlamentet konstaterar att det finns ett behov av större insyn och respekt för principen om god tro i handelsförbindelser mellan tillverkare och återförsäljare. Parlamentet anser att inrättandet av en uppförandekod mellan tillverkare och återförsäljare skulle vara ett säkert sätt att uppnå detta. Parlamentet bedömer att denna kod åtminstone bör inkludera klausuler som gäller flytt av återförsäljarens verksamhet, försäljning av flera märken och rätten till kompensation i händelse av uppsägning av avtalet från tillverkarens sida utan giltigt skäl, i enlighet med Europeiska kommissionens tilläggsriktlinjer 2010/C 138/05. |
58. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna, vidta åtgärder för att garantera ett högt konsumentskydd, transparens och säkerhet på marknaden för begagnade bilar, och att verka för en stegvis avveckling av förorenande och mindre säkra fordon. Parlamentet lovordar att kommissionen i förordningen om trafiksäkerhetsprovning rekommenderar registrering av antal körda kilometer vid varje provning. Parlamentet anser att initiativ som det belgiska Car-Pass-systemet skulle kunna främjas genom en europeisk standard. Parlamentet konstaterar att omregistreringsförfaranden i samband med fordonsöverföringar även måste motverka gränsöverskridande bedrägerier med mätarställningar. |
59. |
Europaparlamentet uppmärksammar än en gång att Europa kan gynnas ekonomiskt av att nya stora industriprojekt startas, som man gjort vad gäller luftteknik och på rymdområdet, för att uppnå den kritiska massa som krävs för att bemöta den internationella konkurrensen. Parlamentet påpekar att dessa projekt kan drivas på unionsnivå eller på frivillig basis mellan medlemsstaterna. |
60. |
Europaparlamentet betonar betydelsen av smarta specialiseringsstrategier för att skapa en ram för inomeuropeisk konkurrens inom samma verksamhetsområde för att tillåta kompletterande regionala specialiseringar som stärker EU:s konkurrenskraft gentemot tredjeländer. |
61. |
Europaparlamentet vill uppmärksamma
|
62. |
Europaparlamentet beklagar att åtgärdsplanen Cars 2020 främst koncentrerar sig på biltillverkarna i Europa och bortser från hela eftermarknadssektorns betydelse, dess aktörer och behov. Den europeiska bilindustripolitiken måste vara mer expansiv och utgå från ett helhetsperspektiv. Dess huvudmål bör vara att se till att samma villkor gäller för alla delar av kedjan. En europeisk politik för bilsektorn bör därför även innehålla regler som är anpassade till samtliga aktörer, från större tillverkare till små och medelstora företag i distributions- och reparationskedjan. |
Marknader utanför EU och handelsförbindelser
63. |
Europaparlamentet påpekar att bilindustrin ger ett stort positivt bidrag till EU:s handelsbalans, att exporten till tillväxtmarknaderna definitivt är en förutsättning för att maximera vår framgång på lång sikt och att allianser med utländska fonder och företag är nödvändigt för att våra företag ska ha en framtid. Det är också viktigt att lägga anläggningar utanför EU:s gränser eftersom det bidrar till tillväxt (det gäller även tillverkning och försäljning för de lokala marknaderna), och att importera fordon som motsvarar efterfrågan. |
64. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om ett genombrott i arbetet med en frihandelszon med USA och Japan och lika tillgång till globala marknader, vilket innebär att alla aktörer på bilmarknaden världen över kommer att följa samma regler. Detta ökar sannolikheten för hållbar utveckling och ökad säkerhet på vägarna, vilket kommer utgöra grunden för att åstadkomma konkurrensfördelar på internationell nivå. |
65. |
Europaparlamentet är medvetet om att ett enhetligt internationellt certifieringssystem som möjliggör kontroll av fordon och bilkomponenter på hela Europas marknad, baserat på EU:s kvalitets-, miljö- och säkerhetsstandarder, kan spela en viktig roll för att komma till rätta med otillbörlig konkurrens. |
66. |
Europaparlamentet konstaterar att efterfrågan på tillväxtmarknader kommer att växa, inte bara i kategorin lyxfordon, utan även i de lägre marknadssegmenten, och att den europeiska industrin kommer att bli konkurrenskraftigare i dessa segment. |
67. |
Europaparlamentet menar att många av de europeiska bilföretagens konkurrenskraft försvagas på grund av den skärpta och ibland illojala konkurrensen från företag i tredjeländer och betonar att många av dem har möjlighet att bli framgångsrika om de tillåts möta den växande efterfrågan på nya exportmarknader, Parlamentet uppmanar kommissionen att omorganisera sin handelspolitik så att den kan
|
68. |
Europaparlamentet ber kommissionen att i samband med framtida handelsavtal utöka sina konsekvensbedömningar på förhand med begreppet bilindustrins konkurrenskraft, att genomföra nya studier efter ikraftträdandet och att regelbundet bedöma de sammantagna konsekvenserna, både av nu gällande avtal och av avtal under förhandling, på grundval av specifika och klart definierade kriterier, som också ska handla om de berörda parternas medverkan. |
69. |
Europaparlamentet lovar att se till att ha de medel som krävs för att göra en egen bedömning av effekterna av varje frihandelsavtal. |
o
o o
70. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna. |
(1) http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/automotive/files/cars-21-final-report-2012_en.pdf
(2) http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/automotive/files/pagesbackground/competitiveness/cars21finalreport_en.pdf
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/66 |
P7_TA(2013)0548
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (2013/2040(INI))
(2016/C 468/10)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av artikel 168 i EUF-fördraget om folkhälsa och särskilt punkt 7, som fastställer att unionen när den vidtar åtgärder ska respektera medlemsstaternas ansvar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik samt för att organisera och ge hälso- och sjukvård, |
— |
med beaktande av handlingsprogrammet som den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) antog i Kairo 1994 och handlingsprogrammet som den internationella kvinnokonferensen antog i Peking 1995, |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0426/2013), och av följande skäl: |
A. |
I handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo ges en definition av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. |
1. |
Europaparlamentet konstaterar att utformningen och genomförandet av strategier för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och sexualundervisning i skolor hör till medlemsstaternas ansvarsområden. |
2. |
Europaparlamentet konstaterar att även om det hör till medlemsstaternas ansvarsområden att utforma och genomföra hälso- och undervisningsstrategier kan EU bidra till att främja bästa praxis bland medlemsstaterna. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och nationella parlament, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och FN:s generalsekreterare. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/67 |
P7_TA(2013)0549
Volontär- och frivilligarbete i Europa
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om volontär- och frivilligarbete i Europa (2013/2064(INI))
(2016/C 468/11)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, |
— |
med beaktande av artiklarna 165, 166 och 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av definitionen av frivilligt arbete som föreslagits av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i dess vägledning för mätning av frivilligt arbete (2011), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av programmet Aktiv ungdom för perioden 2007–2013 (1), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande (2), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1904/2006/EG av den 12 december 2006 om inrättande av programmet Ett Europa för medborgarna för perioden 2007-2013 i syfte att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap (3), |
— |
med beaktande av rådets beslut nr 2010/37/EG av den 27 november 2009 om Europeiska året för frivilligarbete för främjande av aktivt medborgarskap (2011) (4), |
— |
med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 24 april 2006, om erkännande av värdet av icke-formellt och informellt lärande på ungdomsområdet (5), |
— |
med beaktande av rådets resolution av den 27 november 2007 om volontärarbete för ungdomar (14427/1/2007), |
— |
med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 16 maj 2007, om genomförande av de gemensamma målen för volontärarbete för ungdomar (6), |
— |
med beaktande av rådets rekommendation av den 20 november 2008 om unga volontärers rörlighet i Europeiska unionen (7), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation nr 2006/961/EG av den 18 december 2006 om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (8), |
— |
med beaktande av sin förklaring av den 10 mars 2011 om inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser (9), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 3 oktober 2011 om frivilligarbetets roll inom socialpolitiken (14552/2011), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 29 november 2011 om främjande av aktivt medborgarskap genom frivilligarbete inom idrotten (10), |
— |
med beaktande av kommissionens rapport av den 27 oktober 2010 om EU-medborgarskapet Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter (COM(2010)0603), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 september 2007 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om att främja unga människors fulla deltagande i utbildning, arbetsliv och samhälle (COM(2007)0498), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 april 2009 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter – En förnyad öppen samordning för ungdomsfrågor (COM(2009)0200), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september 2010 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Unga på väg – Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen (COM(2010)0477), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén EU-politik och frivilligarbete: Erkännande och främjande av gränsöverskridande frivilliginsatser i EU (COM(2011)0568), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Erasmus för alla – Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott (COM(2011)0788), |
— |
med beaktande av kommissionens rapport av den 19 december 2012 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet, resultaten och den övergripande bedömningen av Europaåret för frivilligarbete 2011 (COM(2012)0781), |
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 28 mars 2012 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén EU-politik och frivilligarbete: Erkännande och främjande av gränsöverskridande frivilliginsatser i EU (11), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2012 om erkännande och främjande av gränsöverskridande frivilliginsatser i EU (12), |
— |
med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande, |
— |
med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet, resultaten och den övergripande bedömningen av Europaåret för frivilligarbete 2011. |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0348/2013), och av följande skäl: |
A. |
Europaåret för frivilligarbete 2011 blev en stor framgång, hade relevanta mål och bidrog till ökad medvetenhet. |
B. |
Att skapa gynnsamma förutsättningar för frivilligarbete för alla är en långsiktig process som kräver ett deltagande från alla berörda parter. |
C. |
Frivilligarbete är en förutsättning för aktivt medborgarskap och demokrati liksom för den personliga utvecklingen, och är ett uttryck för europeiska värden såsom solidaritet och icke-diskriminering. Dessutom bidrar frivilligarbete till att utveckla deltagandedemokratin och främjandet av mänskliga rättigheter i och utanför EU. |
D. |
Frivilligarbetet är en viktig del av debatten om den offentliga politiken. |
E. |
Frivilligarbete kan vara ett viktigt sätt att skaffa sig den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden och nå en mer ledande ställning i samhället. |
F. |
Idrotten skulle ha mycket svårt att klara sig utan frivilligarbetare. |
G. |
Frivilligarbetet är en viktig faktor för individens och kollektivets frigörelse, för solidariteten och den sociala sammanhållningen. |
H. |
Frivilligarbete bidrar till uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin eftersom det skapar socialt kapital och utveckling samt främjar den ekonomiska och sociala sammanhållningen. |
I. |
I rådets slutsatser av oktober 2011 om frivilligarbetets roll inom socialpolitiken betonas vikten av frivilligarbete när det gäller att verka för jämställdhet mellan könen. |
J. |
Byråkratiska hinder på nationell nivå fortsätter att begränsa möjligheterna till frivilligarbete, då det i vissa medlemsstater fortfarande inte i tillräcklig grad är juridiskt erkänt. |
K. |
På grund av medlemsstaternas olika traditioner och kulturer finns det stora skillnader mellan deras regelverk, rättigheter för frivilligarbetare och sätten att organisera frivilligarbete. |
L. |
Den allvarliga ekonomiska krisen, åtstramningsåtgärderna och skattetrycket äventyrar den finansiella stabiliteten i många icke-statliga organisationer, idrottsföreningar och föreningar för frivilligarbete, som i dessa svåra tider fortsätter att arbeta för en ökad social integration och ett stärkt socialt välbefinnande. |
M. |
För att bevara det som uppnåtts genom Europaåret för frivilligarbete 2011 måste den europeiska politiken för frivilligarbete vara strukturerad och samordnad. På EU-nivå är denna politik för närvarande fragmenterad och ansvaret fördelat på många olika tjänsteavdelningar. |
1. |
Europaparlamentet noterar de siffror för kommunikationskampanjen för Europaåret för frivilligarbete 2011 som redovisas i bilagorna till meddelandet och beklagar de blygsamma resultat som uppnåtts på grund av begränsade ekonomiska resurser. |
2. |
Europaparlamentet inser och respekterar att det förekommer olika typer av frivilligarbete i medlemsstaterna i form av nationella organisationer och nätverk av föreningar som är verksamma lokalt. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en mångkulturell strategi från medlemsstaternas sida och uppmanar kommissionen att göra en grundlig analys av frivilligarbetets nationella former och traditioner för att främja en gemensam europeisk strategi. |
3. |
Europaparlamentet noterar att en förstärkt, gemensam europeisk strategi för frivilligarbete kommer att bidra till ökade möjligheter till rörlighet och anställbarhet för ungdomar genom att de ges möjlighet att förvärva värdefull kompetens. |
4. |
Europaparlamentet gläder sig åt att vissa medlemsstater har antagit eller ändrat sin lagstiftning om frivilligarbete i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar för sådant arbete. Parlamentet rekommenderar andra medlemsstater att göra detsamma, och att framför allt stärka frivilligarbetarnas rättigheter med hjälp av den europeiska stadgan om frivilligarbetares grundläggande rättigheter och skyldigheter. |
5. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta skapa en miljö som gynnar frivilligarbete, särskilt i form av en rättslig ram i de fall då en sådan saknas. |
6. |
Europaparlamentet påpekar att vissa medlemsstater har infört ILO:s vägledning för mätning av frivilligarbete och uppmuntrar de övriga medlemsstaterna att göra detsamma för att kunna sammanställa jämförbara uppgifter om frivilligarbete som ger en tydlig bild av dess viktiga bidrag till samhället. |
7. |
Europaparlamentet begär att det antas en europeisk stadga för frivilligorganisationer för att främja ett juridiskt och institutionellt erkännande av dem. |
8. |
Europaparlamentet understryker behovet av att främja frivilligarbetet, särskilt bland elever, studerande och unga, i syfte att vidga synen på solidaritet och öka stödet för det. |
9. |
Europaparlamentet påpekar att det stora antalet europeiska färdighetspass som skapats online de senaste månaderna visar att den elektroniska portföljen är en stor framgång och kan ge en komplett bild av individens kompetenser, inklusive sådana som förvärvats i samband med frivilligarbete, med målet att erkänna dem officiellt i såväl yrkesmässiga som utbildningsmässiga sammanhang. |
10. |
Europaparlamentet framhåller att de färdigheter och kompetenser som förvärvats genom frivilligarbete och som får räknas som icke-formell och informell utbildnings- och arbetslivserfarenhet innebär pluspoäng i meritförteckningen och arbetslivet. |
11. |
Europaparlamentet anser att det föreslagna dokumentet ”Europass Experience” skulle ge frivilligarbetare möjligheter att beskriva och dokumentera sådan kompetens som förvärvats genom frivilligarbete, men kanske inte leder till certifiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att med hänsyn till rådets rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande införa dokumentet så snart som möjligt. |
12. |
Parlamentet noterar vikten av de ovan nämnda färdigheterna och kompetenserna för att motivera ungdomar att delta i frivilligarbete och för att skapa socialt kapital och stärka samhällsutvecklingen. |
13. |
Europaparlamentet föreslår att frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män inom sektorn för frivilligarbete ska uppmärksammas och särskilt de stora skillnaderna bland ledare inom frivilligsektorn, där de högre befattningarna i huvudsak innehas av män. |
14. |
Europaparlamentet anser att det europeiska färdighetspasset och Europasset även bör omfatta de kompetenser som ungdomar har erhållit genom frivilligarbete, så att formell och informell utbildning behandlas på samma sätt. |
15. |
Europaparlamentet betonar att frivilligarbete ger ungdomar som har slutat skolan i förtid möjlighet att delta i en inkluderande miljö och verksamhet. |
16. |
Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för kommissionens initiativ att skapa en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd med avsikt att hjälpa EU att agera snabbt och samstämmigt vid humanitära kriser och allvarliga naturkatastrofer genom att ge stöd till utbildning, mobilisering och organisering av frivilliga som vill delta i EU:s humanitära insatser. |
17. |
Europaparlamentet understryker att frivilligarbete, som blir allt vanligare bland unga och äldre, främjar interkulturellt lärande och känslan av en europeisk identitet samt solidaritet mellan generationerna, och bidrar till ett aktivt åldrande och deltagande i det civila samhällets alla faser. |
18. |
Europaparlamentet framhåller att frivilligarbete innebär att såväl unga som äldre kan bidra till samhället och få erkännande och uppskattning, och att detta ökar deras livskvalitet, välbefinnande och allmänna hälsa. |
19. |
Europaparlamentet anser att en förutsättning för att frivilligarbete ska kunna främjas inom alla åldersgrupper är att det finns ett brett utbud av möjligheter till frivilligarbete, och att sådant arbete är lättillgängligt sett till kostnader, information och infrastruktur samt omfattas av ansvars- och olycksfallsförsäkringar. |
20. |
Europaparlamentet anser att frivilligarbete som en aktiv form för att bygga upp det civila samhället kan bidra till att utveckla dialogen mellan kulturer och ha betydelse för att förebygga fördomar och rasism. |
21. |
Europaparlamentet konstaterar frivilligarbetets viktiga roll när det gäller att skapa mänskligt och socialt kapital samt främja social integration. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna frivilligarbetets stora mervärde för idrotten, särskilt amatöridrotten, där många föreningar inte skulle fungera utan frivilligarbetare. |
22. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna frivilligarbetets betydelse under denna period av allvarlig ekonomisk kris. |
23. |
Europaparlamentet betonar att det behövs kontinuerliga insatser för att garantera lika tillgång till frivilligarbete för kvinnor. |
24. |
Europaparlamentet uppmärksammar behovet av kontinuitet mellan 2011 års och kommande Europaår, för att se till att frivilligaspekten integreras som ett viktigt uttryck för ett aktivt deltagande i samhället. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att inbegripa frivilligarbete som ett viktigt bidrag till ett aktivt medborgarskap under Europaåret för medborgarna. |
25. |
Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de resultat som uppnåddes på nationell nivå under Europaåret för frivilligarbete 2011 inte går förlorade. |
26. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa och utforma en politik för frivilligarbete och att tillämpa den öppna samordningsmetoden för att underlätta dialog och samarbete mellan aktörerna i de olika medlemsstaterna. |
27. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att institutionalisera frivilligarbetet i överensstämmelse med arbetsrätten i de olika medlemsstaterna. |
28. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inrätta en gemensam kontaktpunkt, dvs. en permanent tjänst med ansvar för politiken för frivilligarbete och för samordningen på området mellan kommissionens olika tjänsteavdelningar och de olika institutionerna. |
29. |
Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att tillsammans med organisationer och nätverk för frivilligarbetare, i synnerhet europeiska sådana, skapa en central EU-portal som fungerar som en alleuropeisk plattform för att främja samordning på området och som bör inbegripa en databas över bästa praxis i fråga om frivilligarbete samt en sektion för gränsöverskridande frivilligarbete med information om tillgängliga program, kostnader och villkor för deltagande för att underlätta informationsutbytet. |
30. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram webbplatser och sökmotorer för nationell samordning som möjliggör enkel och välstrukturerad tillgång till information om möjligheter till frivilligarbete för enskilda och om samarbetsmöjligheter för organisationer. |
31. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom en fortsatt stabil och varaktig stödram för både nationellt och gränsöverskridande frivilligarbete stödja både frivilligarbetare och frivilligorganisationer, och rekommenderar medlemsstaterna att behålla de nationella samordnade organ som skapades för Europaåret för frivilligarbete 2011. |
32. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra bestämmelserna i direktiv 2004/114/EG (13) om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete samt att ytterligare förenkla sina förfaranden för beviljande av visum, eller till och med avskaffa dem, för personer som vill delta i frivilligarbete, särskilt inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. |
33. |
Europaparlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna att tillhandahålla tillräcklig finansiering och att förenkla sina administrativa förfaranden samt ge skattelättnader åt organisationer och frivillignätverk, framför allt små sådana med begränsade resurser. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett förtydligande av begreppet föreningsbidrag för att finansiering av organisationer inte längre ska förväxlas med statligt stöd som kan leda till en snedvridning av konkurrensen inom den ekonomiska sektorn. |
34. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att låta frivilligarbetets ekonomiska bidrag gå till finansieringen av EU-projekt. |
35. |
Europaparlamentet framhåller betydelsen av att uppmuntra frivilligarbete även inom ramen för strategin för företagens sociala ansvar enligt den internationella vägledande ISO-standarden 26000 från 2010 som innehåller riktlinjer för företags sociala ansvar. |
36. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna ställer krav på att frivilligarbetare ska vara försäkrade för att deras hälsa och säkerhet i samband med frivilligarbetet ska garanteras. |
37. |
Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort så att anta lagstiftning om frivilligarbete och att underlätta frivilligarbete genom att erbjuda formell, informell och icke-formell utbildning som ökar frivilligarbetarnas kompetens och egenansvar i det arbete som de utför. |
38. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att även underlätta frivilligarbete genom formell, informell och icke-formell utbildning för att öka frivilligarbetarnas kompetens och egenansvar i det arbete som de utför, eftersom deras engagemang främst är oegennyttigt och utan egenintresse. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att erbjuda valbara kurser i frivilligarbete vid utbildningsinstitutioner. |
39. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i större utsträckning informera om programmet Europeisk volontärtjänst på universitet och andra institutioner för högre utbildning. |
40. |
Europaparlamentet anser att frivilligarbete som metod för informellt lärande är kompetensutvecklande och ger yrkeskvalifikationer som gör det lättare för frivilligarbetare att komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden. |
41. |
Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att upprätthålla kontakten med efterföljaren till alliansen för Europaåret för frivilligarbete 2011 (EYV 2011 Alliance), den europeiska alliansen för frivilligarbete och andra frivilligorganisationer, och att beakta de rekommendationer som tagits fram i policyagendan för frivilligarbete i Europa (Policy Agenda on Volunteering in Europe, Pave) som en handlingsplan för framtiden. |
42. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta de resurser som krävs för att inrätta en utvecklingsfond för europeiskt frivilligarbete, för att garantera inrättandet av stödjande infrastruktur. |
43. |
Europaparlamentet betonar vikten av att förenkla icke-statliga organisationers tillgång till EU-finansiering, särskilt från Europeiska socialfonden, på både nationell nivå och EU-nivå. |
44. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa rådets rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande och att före den utsatta tidsfristen 2018 säkerställa upprättandet av formella strukturer för validering av de kunskaper, färdigheter och kompetenser som förvärvas genom frivilligarbete som ska leda till en kvalifikation som erkänns av utbildningsinstitutioner, arbetsgivare och andra. |
45. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna den tid som läggs på frivilligarbete som en godkänd typ av medfinansiering i naturaform för samtliga former av EU-bidrag och att samarbeta med frivilligorganisationer för att utforma system för att registrera och dokumentera tid som läggs på frivilligarbete, på basis av de många verktyg och modeller som står till buds. |
46. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EUT L 327, 24.11.2006, s. 30.
(2) EUT L 327, 24.11.2006, s. 45.
(3) EUT L 378, 27.12.2006, s. 32.
(4) EUT L 17, 22.1.2010, s. 43.
(5) EUT C 168, 20.7.2006, s. 1.
(6) EUT C 241, 20.9.2008, s. 1.
(7) EUT C 319, 13.12.2008, s. 8.
(8) EUT L 394, 30.12.2006, s. 5.
(9) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 187.
(10) EUT C 372, 20.12.2011, s. 24.
(11) Cese 824/2012.
(12) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 14.
(13) EUT L 375, 23.12.2004, s. 12.
Onsdagen den 11 december 2013
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/73 |
P7_TA(2013)0558
Givarsamordning på EU-nivå av utvecklingsbistånd
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 med rekommendationer till kommissionen om givarsamordning på EU-nivå av utvecklingsbistånd (2013/2057(INL))
(2016/C 468/12)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 9, 151 och 153.1 e, |
— |
med beaktande av artiklarna 209 och 210 i EUF-fördraget, |
— |
med beaktande av Förenta nationernas millenniedeklaration av den 8 september 2000, |
— |
med beaktande av Parisförklaringen från 2005, Accra-handlingsplanen från 2008 och det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete från 2011, |
— |
med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Dokument om europeiskt samförstånd (1), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (2), |
— |
med beaktande av de slutsatser som rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, antog den 15 maj 2007 om EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken (3), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 28 september 2006Samarbeta mer, samarbeta bättre: 2006 års paket om effektivitet i EU:s bistånd (4), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om uppföljning av Parisförklaringen från 2005 om biståndseffektivitet (5), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om det fjärde högnivåmötet om biståndseffektivitet (6), |
— |
med beaktande av slutsatserna i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 17 november 2009 om en operativ ram för biståndseffektivitet (7), |
— |
med beaktande av slutsatserna i rådet (utrikesfrågor och utveckling) av den 14 juni 2010 om arbetsfördelning mellan länderna (8), med en rad tillägg och ändringar till den operativa ramen för biståndseffektivitet, |
— |
med beaktande av slutsatserna i rådet (utrikesfrågor och utveckling) av den 9 december 2010, Ömsesidig ansvarsskyldighet och insyn: Ett fjärde kapitel i EU:s operativa ram för biståndseffektivitet (9), |
— |
med beaktande av den konsoliderade texten av den 11 januari 2011 om den operativa ramen för biståndseffektivitet från rådets generalsekretariat (10), |
— |
med beaktande av rapporten från oktober 2009 Aid Effectiveness Agenda: Benefits of a European Approach, utarbetad på uppdrag av kommissionens generaldirektorat för utveckling (11), |
— |
med beaktande av den slutliga rapporten från mars 2011 Joint Multiannual Programming, utarbetad på uppdrag av kommissionens generaldirektorat för utveckling (12), |
— |
med beaktande av del 2 av slutrapporten om utvärderingen av Parisförklaringen, som offentliggjordes i maj 2011, |
— |
med beaktande av Cost of Non-Europe Report om att öka samordningen mellan EU:s bidragsgivare, som lades fram för utskottet för utveckling den 10 juli 2013, |
— |
med beaktande av rådets beslut av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (2010/427/EU) (13), särskilt artikel 9 om instrument för yttre åtgärder samt programplanering, |
— |
med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0393/2013), och av följande skäl: |
A. |
De senaste uppskattningarna i ovannämnda Cost of Non-Europe Report visar att så mycket som 800 miljoner EUR per år skulle kunna sparas genom minskade transaktionskostnader om EU och dess medlemsstater koncentrerade sina biståndsinsatser på färre länder och verksamheter. Dessutom skulle ytterligare 8,4 miljarder EUR per år kunna sparas om anslagen per land samordnades fullt ut och hade fattigdomsminskning som sitt enda mål. |
B. |
I ett läge där framstegen med att uppnå FN-målet om att lämna 0,7 % av bruttonationalprodukten som offentligt utvecklingsbistånd senast 2015 har varit begränsade totalt sett är en effektivare samordning på EU-nivå en ytterst viktigt fråga. |
C. |
Med hänsyn till förändringen av de demografiska förhållandena internationellt och det större ömsesidiga beroendet mellan vad som i dag är utvecklingsländerna och hela EU i framtiden, kommer ökad effektivitet i användningen av utvecklingsbiståndet att medföra effektivare bistånd på platsen och ha den extra fördelen att det lägger grunden för ökad ömsesidig respekt i framtiden. |
D. |
Samordnade insatser från hela EU, framför allt genom inrättandet av en kommitté bestående av företrädare för kommissionen, rådet och Europaparlamentet, har ett politiskt mervärde och ett mervärde i form av en hävstångseffekt som överstiger summan av de 28 medlemsstaternas och kommissionens individuella insatser. |
E. |
EU och dess medlemsstater bör fortsätta att föregå med gott exempel när det gäller att minska fragmenteringen av biståndet genom att fullt ut genomföra de åtaganden om internationellt bistånd och utvecklingseffektivitet som gjordes i Paris, Accra och Busan och genom att bygga vidare på de framsteg som har gjorts i den pågående processen för gemensam programplanering. |
F. |
EU:s givarsamordning bör bidra till målet om att upphöra med allt formellt och informellt bundet stöd och förvandla den s.k. agendan för biståndseffektivitet till en agenda för utvecklingseffektivitet. |
G. |
EU:s initiativ för att förbättra givarsamordningen har huvudsakligen varit av frivillig och icke-bindande natur, och EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken har bara gett begränsade resultat. |
H. |
Fördragen ger EU den rättsliga grunden för att stärka samstämmigheten och effektiviteten i EU:s yttre åtgärder. |
I. |
Kommissionen bör vara den drivande kraften i det fulla genomförandet av agendan för bistånd och utvecklingseffektivitet på EU-nivå. |
1. |
Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att infria sina åtaganden enligt Parisförklaringen, Accra-handlingsplanen och det globala partnerskapet från Busan för effektivt utvecklingssamarbete, vilket främst hindras av bristande politisk vilja, byråkrati och höga transaktionskostnader. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att ett grundläggande villkor för att man ska kunna fullfölja den s.k. agendan för biståndseffektivitet är att man till fullo ansluter sig till principen om demokratiskt egenansvar, som innebär att utvecklingsstrategierna ska genomföras av enskilda länder och spegla samtliga nationella aktörers åtaganden. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att till fullo utnyttja EUF-fördragets bestämmelser om utveckling, enligt vilka EU och medlemsstaterna ska komplettera varandra inom området för utvecklingssamarbete (artiklarna 208 och 210 i EUF-fördraget) för att stärka effektiv samordning mellan EU-givare. |
3. |
Europaparlamentet efterlyser en effektivare samordning från EU:s och dess medlemsstaters sida genom bland annat gemensam programplanering, inklusive uppdelningen av arbetet i länderna för att undvika överlappande insatser och höga transaktionskostnader. Parlamentet framhåller även att man måste göra en noggrann analys av varje mottagarlands särskilda behovssituation, och samtidigt se till att de finansierade projekten integreras i den lokala ekonomin och gynnar dem som är i mest behov av stöd. |
4. |
Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan EU och dess medlemsstater av fördelningen av bistånd mellan länder, så att man kommer till rätta med problemet med ”gynnade länder” och ”bortglömda länder”. Parlamentet betonar att man genom EU:s politiska riktlinjer för hur arbetet ska delas upp bör se till att full hänsyn tas till horisontella frågor som mänskliga rättigheter, jämställdhet och klimatförändringar. Parlamentet betonar också att målet att öka biståndets inverkan och få bättre resultat/valuta för pengarna inte får leda till en riskovillig utvecklingspolitik som bara inriktas på ”lätta länder”. |
5. |
Europaparlamentet efterlyser en omprövning av EU:s och dess medlemsstaters komparativa fördelar när det gäller fördelningen av uppgifter på utvecklingsområdet i form av en bedömning av styrkor och svagheter som bör omfatta den berörda medlemsstaten (eller kommissionen) och andra givare och partnerländer. |
6. |
Europaparlamentet noterar att det även krävs bättre samordning med det internationella samfundet och, än viktigare, med lokala aktörer, särskilt med lokala myndigheter, nationella parlament, det civila samhället och icke-statliga organisationer. Parlamentet påminner om att millennieutvecklingsmål 8 (om inrättande av ett globalt partnerskap för utveckling) uppmuntrar till ett brett deltagande och ett nära samarbete mellan alla utvecklingsaktörer. |
7. |
Europaparlamentet betonar att multilaterala utvecklingsorganisationer skulle kunna göra biståndet mer ändamålsenligt och maximera dess effektivitet genom att samla resurserna från givarländer. Parlamentet noterar att användningen av resurser från internationella organisationer också hjälper givare att utbyta information om utvecklingsinsatser, vilket medför ökad insyn och ansvarighet. |
8. |
Parlamentet understryker vikten av att stödja dessa länders kapacitetsutveckling så att de bygger upp den kompetens, den kunskap och de institutioner som krävs för att effektivt hantera sin egen utveckling. Parlamentet understryker vikten av fri handel, marknadsekonomi och företagande för att utvecklingsländerna själva ska kunna bekämpa fattigdom och på så sätt skapa en hållbar ekonomisk utveckling och minska sitt biståndsberoende. Parlamentet understryker även vikten av att främja och försvara goda styrelseformer samt att myndigheterna i mottagarländerna bekämpar korruption och bygger upp sin fiskala infrastruktur för att kunna säkra sina skatteinkomster och motverka skatteflykt och olaglig kapitalflykt. |
9. |
Europaparlamentet framhåller att icke-traditionella givare, investeringar av den privata sektorn och filantropiska kapitalrörelser till utvecklingsländer spelar en allt större roll, och detta utgör en ytterligare samordningsutmaning. Parlamentet anser att den nya ramen för EU:s givarsamordning för utvecklingsbistånd också bör undersöka möjligheterna att integrera dessa aspekter, och därmed bygga på de åtaganden som ingåtts genom partnerskapet från Busan för effektivt utvecklingssamarbete. |
10. |
Europaparlamentet understryker betydelsen av en differentierad strategi för biståndseffektivitet som tar hänsyn till partnerländernas utvecklingsnivå (minst utvecklade länder, bräckliga stater eller medelinkomstländer) och deras särskilda behov. Denna differentierade strategi bör grundas på flerdimensionella utvecklingsindikatorer som sträcker sig bortom BNP, som tar hänsyn till fattigdomen, ojämlikheten och sårbarheten i landet. |
11. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av nya elektroniska hjälpmedel för samordning av projekt, t.ex. databasen ODAmoz (Official Development Assistance to Mozambique Database), vars inrättande EU finansierade. |
12. |
Europaparlamentet uppmanar EU att se till att åtagandena om bistånd och utvecklingsbistånd till fullo återspeglas i alla finansiella mekanismer av betydelse för utvecklingssamarbetet. |
13. |
Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att förbättra givarsamordningen med hänsyn till åtstramningarna av nationella budgetar och EU:s budget till följd av ekonomiska svårigheter samt det växande politiska intresset för att uppvisa ökad effektivitet i utvecklingsutgifterna och att EU bör spela en huvudroll i främjandet av samordningen och samordningen bör omfatta alla viktiga aspekter av alla utvecklingsprojekt, inklusive planering, övervakning och utvärdering av projekten. |
14. |
Europaparlamentet anser att man inte till fullo utnyttjat EU:s och dess medlemsstaters potential att göra sitt utvecklingsbistånd mer effektivt och ändamålsenligt eftersom de hittillsvarande EU-initiativen för att förbättra givarsamordningen har varit frivillig och icke-bindande. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att inrätta ett nytt instrument för samordning i form av en förordning. |
15. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artiklarna 209 och 210 i EUF-fördraget och helst före den 31 december 2015, men i alla händelser inte senare än första planeringsterminen 2016, förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt om regleringsaspekterna rörande EU:s givarsamordning av utvecklingsbiståndet, efter att man antagit och infört en färdplan med förberedande åtgärder för att underlätta ikraftträdandet av dessa regleringsaspekter, i enlighet med de detaljerade rekommendationerna i bilagan om detta. |
16. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utvärdera denna färdplan baserat på en i förväg överenskommen uppsättning indikatorer. Deltagarna i denna process bör utgöras av, å ena sidan, EU-delegationer och medlemsstaternas diplomatiska beskickningar i partnerländer och, å andra sidan, generaldirektoratet för utveckling och samarbete och Europeiska utrikestjänsten och företrädare för medlemsstaterna. Denna process skulle innebära att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten rapporterar till Europaparlamentet så att enighet kan nås om hur färdplanen ska genomföras. |
17. |
Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen. |
18. |
Europaparlamentet bedömer att det begärda förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser. |
19. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet. |
(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(2) Dok. 9369/12.
(3) Dok. 9558/07.
(4) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 373.
(5) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 100.
(6) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 80.
(7) Dok. 15912/09.
(8) Dok. 11081/10.
(9) Dok. 17769/10.
(10) Dok. 18239/10.
(11) Projekt 2008/170204 – version 1.
(12) Projekt 2010/250763 – version 1.
(13) EUT L 201, 20.5.2010, s. 3.
BILAGA TILL RESOLUTIONEN
DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET
Rekommendation 1 (om målet och tillämpningsområdet för den förordning som ska antas)
Målet med förordningen bör vara att kodifiera och stärka mekanismerna och metoderna för att sörja för större komplementaritet och effektiv samordning av utvecklingsbiståndet. Förordningens tillämpningsområde bör tillhandahålla en lämplig lösning på frågan om att öka effektiviteten och ändamålsenligheten i EU:s utvecklingsbistånd.
Förordningen bör vara tillämplig på medlemsstaterna och EU:s institutioner.
Rekommendation 2 (om de allmänna principer som bör styra samordningen mellan EU:s bidragsgivare)
Följande principer bör kodifieras i förordningen:
— |
Egenansvar: EU och dess medlemsstater bör respektera partnerlandets ledning och ställa sig bakom statsförvaltningens strategier. De bör i lämpliga fall inbegripa insatser för att bidra till att stärka partnerlandets kapacitet att leda verksamhetsramarna för givarsamordning. |
— |
Harmonisering: EU och dess medlemsstater bör införa gemensamma arrangemang på landsnivå för programplanering (gemensam programplanering) och arbeta tillsammans för att minska antalet separata, och ofta dubblerade, insatser på fältet och diagnostiska genomgångar. De bör även delegera befogenheten att leda givarna vid genomförandet av insatser där någon av dem har en komparativ fördel på sektors- eller landsnivå. |
— |
Mottagaranpassning: EU och dess medlemsstater bör grunda sitt övergripande stöd (landsstrategier, politiska dialoger och utvecklingssamarbetsprogram) på partnerländernas nationella utvecklingsstrategier och regelbundna granskningar av framstegen i genomförandet av dessa strategier. För att göra biståndsadministrationen mindre betungande bör de i första hand använda landsspecifika system. EU och medlemsstaterna bör undvika att inrätta särskilda strukturer för den dagliga förvaltningen och genomförandet av biståndsfinansierade projekt och program. |
— |
Förutsebarhet i finansieringen: För att effektivt samordna sina utvecklingsinsatser bör EU och dess medlemsstater i god tid ge utvecklingsländerna information om sina kommande utgifts- och/eller genomförandeplaner, med vägledande resursfördelningar, så att partnerländerna kan integrera dem i sin planering på medellång sikt. |
— |
Insyn och ömsesidig ansvarighet: EU och dess medlemsstater bör arbeta tillsammans med partnerländerna för att inrätta ömsesidigt överenskomna ramar för en tillförlitlig utvärdering av prestationer, insyn och ansvarighet för de landsspecifika systemen och för att förbättra tillgången och kvaliteten på data i partnerländerna. Viktiga initiativ för att uppnå dessa mål, däribland EU:s öppenhetsgaranti och Iati-initiativet för öppenhet i biståndet, bör främjas ytterligare. |
— |
Differentierad strategi: Vid genomförandet av förordningen bör man tillämpa en differentierad strategi som bygger på utvecklingssituationerna och utvecklingsbehoven så att partnerländerna eller partnerregionerna tillhandahålls särskilt, skräddarsytt samarbete utgående från deras egna behov, strategier, prioriteringar och tillgångar. |
— |
Granskning, utvärdering och diskussion av resultaten: EU bör övervaka och rapportera om genomförandet av förordningen. Insatser bör rapporteras varje år till nationella parlament och till Europaparlamentet. |
Rekommendation 3 (om gemensam programplanering)
Förordningen bör kodifiera EU:s och medlemsstaternas åtagande att öka sitt deltagande i gemensamma fleråriga program anpassade till partnerländernas utvecklingsstrategier inklusive att så långt möjligt synkronisera detta med programcykler i partnerländerna. Den gemensamma programplaneringsramen är ett pragmatiskt verktyg för att öka arbetsfördelningen och bör komplettera och stärka befintliga arrangemang för givarsamordning för att undvika onödiga parallella processer.
Förordningen bör säkerställa att EU aktivt övervakar framstegen på landsnivå och i sina centrala avdelningar för att se till att framsteg ständigt görs i fråga om befintliga åtaganden och att färdplanerna för genomförandet av EU:s gemensamma programplaneringsram följs upp på lämpligt sätt.
Rekommendation 4 (om arbetsfördelning)
EU och dess medlemsstater har utarbetat ett brett spektrum av vägledande principer om hur arbetsfördelningen bör genomföras på ett effektivt sätt. EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken ger EU och medlemsstaterna vägledning och bör snabbt genomföras i alla partnerländer.
Rekommendation 4.1: om arbetsfördelning inom ett land
EU och dess medlemsstater bör minska transaktionskostnaderna genom att begränsa antalet EU-givare som är aktiva i den sektorspolitiska dialogen och i samarbetsverksamheter. För att göra detta bör de utveckla och genomföra sektoriella exitplaner för bättre sektorkoncentration, på grundval av dialog med partnerregeringar och andra givare samt en konsekvensanalys av potentiella finansieringsluckor.
Rekommendation 4.2: om arbetsfördelning mellan länder
För att minska biståndsfragmenteringen mellan länder och mångfaldigandet av givare, bör EU och dess medlemsstater se till att deras landsfördelningar genomförs på en välinformerad grund bland annat genom att beakta andra medlemsstaters avsikter och möjligheterna till EU-inflytande. Medlemsstaterna bör eftersträva bättre geografisk koncentration medan kommissionen bör spela en samordnande roll, särskilt i mindre gynnade länder. I detta avseende bör EU-gemensamma analyser och strategier för både länder som är gynnade och mindre gynnade inom unionen ligga till grund för bättre arbetsfördelning mellan länder.
Rekommendation 5 (om övervakning av framstegen i centrala avdelningar och på landsnivå)
Förordningen bör kodifiera mekanismerna för rapportering av tecken på framsteg vad gäller ökad givarsamordning på landsnivå genom att bland annat inbegripa följande: a) Särredovisade uppgifter om alla berörda biståndsflöden. b) Framsteg i processerna för gemensam programplanering, med särskild uppmärksamhet på arbetsfördelning. c) Belägg för minskade transaktionskostnader via arbetsfördelning. d}Rationalisering av gemensam programplanering och arbetsfördelning i strategiska planeringsprocesser.
Denna information bör göras tillgänglig för partnerländerna så att de kan rapportera i sina nationella budgetdokument och därmed underlätta öppenheten gentemot parlament, det civila samhället och andra berörda intressenter.
Rekommendation 6 (om de nationella parlamentens medverkan i övervakningen av givarsamordningen)
Förordningen bör innehålla bestämmelser om att öka nationella parlaments medverkan i övervakningen av givarsamordningen. I detta syfte bör årliga möten mellan Europaparlamentet och nationella parlament hållas för att bedöma framstegen och diskutera resultaten.
Rekommendation 7 (om årlig rapportering till Europaparlamentet och rådet)
Förordningen bör innehålla bestämmelser om utvärdering i form av en årsrapport. Kommissionen bör granska framstegen i genomförandet av de åtgärder som vidtas enligt förordningen och bör varje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, samt till den kommitté som avses i rekommendation 9, om genomförandet och resultaten i fråga om samordningen av EU:s stöd.
Rapporten bör också överlämnas till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
Årsrapporten bör grundas på den information för föregående år som tillhandahållits av kommissionens centrala avdelningar och från fältet. I årsrapporten bör man bedöma resultaten av arbetet med att öka samordningen av utvecklingspolitiken mellan EU och dess medlemsstater och så långt möjligt använda specifika och mätbara indikatorer på framsteg i uppnåendet av målen i denna förordning.
Rekommendation 8 (om granskningen)
Kommissionen bör lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av genomförandet av denna förordning under de tre första åren och vid behov bifoga ett lagstiftningsförslag med nödvändiga ändringar.
Rekommendation 9 (om inrättandet av samordningskommittén)
Förordningen bör innehålla bestämmelser om inrättandet av en kommitté. Kommittén bör anta sin arbetsordning och vara sammansatt av företrädare för kommissionen, rådet och Europaparlamentet.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/80 |
P7_TA(2013)0575
Mänskliga rättigheter i världen 2012 och EU:s politik på området
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och Europeiska unionens politik på området (2013/2152(INI))
(2016/C 468/13)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, |
— |
med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000 (A/Res/55/2) och generalförsamlingens relevanta resolutioner, |
— |
med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), |
— |
med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012, som antogs av rådet den 6 juni 2013, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området (1), |
— |
med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (11855/2012), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter (2), |
— |
med beaktande av rådets beslut 2012/440/Gusp av den 25 juli 2012 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter (3), |
— |
med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2012 till rådet om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter (4), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring, |
— |
med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2013 till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen om översynen 2013 av Europeiska utrikestjänstens organisation och funktionssätt (5), |
— |
med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt (6), |
— |
med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten och av parlamentets rekommendation av den 13 juni 2013 till rådet om förslaget till EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten, |
— |
med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer för att främja och skydda fullständiga mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), |
— |
med beaktande av EU:s riktlinjer för dialoger om mänskliga rättigheter, som antogs av rådet den 13 december 2001 och ändrades den 19 januari 2009, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer (7), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 om det tjugoandra mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (8), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter (9), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (10), |
— |
med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 20 mars 2013Den europeiska grannskapspolitiken: Mot ett stärkt partnerskap (JOIN(2013)4) och av den 25 maj 2011Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303), |
— |
med beaktande av strategidokumentet för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) 2011–2013 och kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen 2014–2020 (COM(2011)0844), |
— |
med beaktande av sin rekommendation av den 29 mars 2012 till rådet om närmare bestämmelser för ett eventuellt inrättande av ett europeiskt initiativ för demokrati (11), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare (12), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering (13), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik (14), |
— |
med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 67/176 av den 20 december 2012 om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff, |
— |
med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000), 1820 (2008), 1888 (2009), 1889 (2009), 1960 (2010) och 2106 (2013) om kvinnor, fred och säkerhet, |
— |
med beaktande av rapporten om EU-indikatorer för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs av rådet den 13 maj 2011, |
— |
med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner om barnets rättigheter, senast resolutionen av den 4 april 2012 (66/141), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (15), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför (16), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal (17), |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0418/2013), och av följande skäl: |
A. |
Olika övergångsprocesser, bland annat folkmobiliseringar, konflikter och situationer efter konflikter samt fastlåsta övergångsprocesser i auktoritära länder, har medfört större utmaningar när det gäller EU:s politik till stöd för mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Enligt EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 måste EU fortsätta att utveckla flexibla politiska åtgärder. EU:s mest grundläggande politiska val gäller förmågan och den politiska beslutsamheten att hålla fast vid EU:s grundläggande värderingar i utmanande tider när andra politiska mål och intressen gör sig gällande. |
B. |
Rättsväsende, rättsstat, ansvar, insyn och redovisningsskyldighet, kamp mot straffrihet, rättvisa rättegångar och oberoende domstolar är grundläggande beståndsdelar i skyddet av de mänskliga rättigheterna. |
C. |
Genom artikel 21 i EU-fördraget stärktes EU:s åtagande att verka i internationella sammanhang på grundval av principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för mänsklig värdighet, principerna om jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i FN-stadgan, i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och i folkrätten. |
D. |
De politiska Köpenhamnskriterierna om stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter är fortfarande grundläggande för utvidgningsprocessen. |
E. |
Mobiliseringarna i Arabvärlden fick EU att erkänna sitt misslyckande med tidigare politik och engagera sig i en ”mer för mer”-strategi i översynen av grannskapspolitiken, som grundas på ett åtagande att ”anpassa EU-stödet till partnerländerna efter deras framsteg med att genomföra politiska reformer och bygga upp en djupgående demokrati”, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med fria och rättvisa val, förenings-, yttrande- och mötesfrihet, en fri press och fria medier, rättsstatsprincipen tillämpad av en oberoende domarkår samt rätten till tankefrihet, samvetsfrihet samt religions- och trosfrihet. |
F. |
I rådets slutsatser om kommissionens agenda för förändring av EU:s utvecklingspolitik, som antogs i maj 2012, anges tydligt att ”stöd till partner [kommer] att anpassas till deras utvecklingsmässiga situation, åtaganden och framsteg när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer”. I EU:s senaste gemensamma ståndpunkt vid högnivåforumet om biståndseffektivitet fastställdes att det fortlöpande bör hänvisas till ”demokratiskt ägarskap”, där partnerländerna ansvarar för att främja en gynnsam miljö för det civila samhället och för att stärka parlamentens, lokala myndigheters, nationella revisionsinstitutioners och fria mediers roll. |
G. |
I juni 2012 antog rådet en strategisk ram och en handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, enligt vilka EU:s institutioner ska uppnå flera konkreta politiska mål. I juli 2012 inrättade rådet befattningen och utsåg EU:s första tematiska särskilda representant för mänskliga rättigheter. Förfarandet för att anta en ny handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som ska träda i kraft i januari 2015 när den nuvarande handlingsplanen löper ut, måste inledas våren 2014. |
H. |
I oktober 2012 inrättades det europeiska initiativet för demokrati med det huvudsakliga målet att lämna bidrag direkt till demokratiaktivister eller organisationer som kämpar för en övergång till demokrati i EU:s grannskap och i andra länder. |
I. |
Inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (Europeiska utrikestjänsten) åtföljdes av försäkringar om att stöd till mänskliga rättigheter och demokrati skulle löpa som en röd tråd genom EU:s nya diplomattjänst. Nätverket av EU-delegationer runt om i världen ger vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten) nya möjligheter att genomföra EU:s politik för mänskliga rättigheter. |
J. |
I sina resolutioner om den förra årsrapporten och om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter (som båda antogs i december 2012) betonade parlamentet att det fanns behov av att reformera de egna insatserna för att integrera mänskliga rättigheter i sina åtgärder samt följa upp sina brådskande resolutioner som fördömer brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. |
K. |
Europaparlamentets Eurobarometerundersökning av den allmänna opinionen, som genomfördes i EU:s 27 medlemsstater i november och december 2012, visar återigen att skyddet av de mänskliga rättigheterna är och förblir den viktigaste värderingen i européernas ögon. Ett trovärdigt genomförande av EU:s fastställda åtaganden om stöd för mänskliga rättigheter och demokrati i unionens externa politik är avgörande för att upprätthålla den allmänna trovärdigheten för EU:s utrikespolitik. |
L. |
I november 2012 tilldelades Europeiska unionen Nobelpriset för sina insatser för fred och försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. |
Allmänt
1. |
Europaparlamentet anser att de mänskliga rättigheterna står i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer, däribland dess strategiska partner. Parlamentet betonar att EU:s politik för mänskliga rättigheter alltid måste vara förenlig med skyldigheterna enligt fördraget, säkerställa förenlighet i inrikes- och utrikespolitiken och undvika dubbelmoral i utrikespolitiken. Parlamentet uppmanar därför till antagande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om mänskliga rättigheter och strategiska partner, vilket skulle innebära att en gemensam minimigräns fastställs för medlemsstaterna och EU:s tjänstemän i fråga om de människorättsproblem som de måste ta upp med sina strategiska partner. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och Europeiska utrikestjänsten att fullfölja dessa åtaganden och att integrera mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s förbindelser med sina partner, även på högsta politiska nivå, genom att utnyttja alla EU:s relevanta utrikespolitiska instrument. |
3. |
Europaparlamentet betonar det civila samhällets stora betydelse när det gäller skydd och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att säkra ett nära samarbete och partnerskap med det civila samhället, inbegripet människorättsförsvarare. Parlamentet anser också att EU bör agera med hela sin tyngd för att stödja alla förespråkare för mänskliga rättigheter, demokrati, frihet och öppenhet i hela världen. |
4. |
Europaparlamentet inser att EU-institutionerna och alla medlemsstater på ett öppet och ansvarsfullt sätt bör inta en fast och enhetlig hållning mot människorättsbrott över hela världen. Parlamentet anser att EU bör tala med en röst när unionen konfronteras med fall av upprepade människorättsbrott och se till att dess budskap når fram till såväl korrumperade regeringar som befolkningar. Parlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) att hålla en årlig offentlig debatt om mänskliga rättigheter. |
5. |
Europaparlamentet påminner om sitt beslut att vara nära anknutet till och rådfrågas om genomförandet av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati. |
EU:s årsrapport 2012
6. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012. Parlamentet förväntar sig ett ständigt engagemang från vice ordföranden/den höga representanten, med regelbundna rapporter till parlamentet. Parlamentet efterlyser aktiva och konstruktiva diskussioner bland EU:s institutioner när man utarbetar framtida rapporter för att bättre synliggöra EU:s verksamhet på detta område. |
7. |
Europaparlamentet anser att årsrapporten bör bli ett avgörande verktyg för kommunikation och diskussion om EU:s verksamhet inom området för mänskliga rättigheter och demokrati. Därför är det välkommet att vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten förbundit sig att använda EU:s årsrapporter som rapporter om genomförandet av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. |
8. |
Europaparlamentet noterar att det i årsrapporten hänvisas till åtgärder av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att inkludera mer djupgående analyser, särskilt när det gäller hans roll i genomförandet av den strategiska ramen och handlingsplanen, för att ge en lämplig beskrivning av hans roll och verksamhet. |
9. |
Europaparlamentet erkänner de insatser som gjorts för att förteckna EU:s olika åtgärder för att stödja mänskliga rättigheter och demokrati i landsrapporterna, vilket ger en mängd information om EU-institutionernas arbete runt om i världen. Parlamentet beklagar dock att landsrapporterna fortfarande förefaller sakna en systematisk, tydlig och enhetlig ram som skulle möjliggöra en mer noggrann analys av EU-åtgärdernas inverkan och effektivitet. |
10. |
Europaparlamentet upprepar sin uppfattning att landsrapporterna bör förbättras ytterligare och återspegla genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter och därför hänvisa till särskilda riktmärken som grundas på en uppsättning indikatorer för att bedöma både positiva och negativa tendenser, utvärdera effektiviteten av EU:s åtgärder och motivera en anpassning av EU-stödets nivåer med hänsyn till framstegen när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer. |
11. |
Europaparlamentet välkomnar insatserna för att ta med parlamentets verksamhet i årsrapporten, uppmanar till användning av resultaten av parlamentets arbete och kapacitet, bl.a. talrika undersökningar och analyser utförda på uppdrag av parlamentet, och uppmanar bestämt vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att rapportera om de EU-åtgärder som har vidtagits för att följa upp parlamentets resolutioner, medräknat brådskande resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet efterlyser fortlöpande information och samarbete mellan parlamentet och EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, särskilt i akuta situationer. |
12. |
Europaparlamentet välkomnar EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012, eftersom den åskådliggör EU:s insatser för att främja integreringen av mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati och goda styrelseformer i utvecklingspolitiken och de utvecklingspolitiska styrmedlen. |
Ram för EU-politiken
Strategisk ram och handlingsplan
13. |
Europaparlamentet upprepar sin uppskattning för EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati som en viktig milstolpe när det gäller att införa och integrera mänskliga rättigheter i EU:s alla utrikespolitiska strategier. Parlamentet understryker behovet av allmänt samförstånd och bättre samordning av EU:s politik för mänskliga rättigheter mellan EU:s institutioner och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att stärka sina insatser för att öka ansvarskänslan för denna handlingsplan bland medlemsstaterna. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att införliva en avdelning om handlingsplanens genomförande i årsrapporten. |
14. |
Europaparlamentet betonar den mycket stora betydelsen av att de åtaganden som anges både i den strategiska ramen och i handlingsplanen genomförs på ett effektivt och trovärdigt sätt. Parlamentet påpekar att trovärdighet kräver lämpliga resurser för en engagerad politik för mänskliga rättigheter och konsekvent integrering på hög politisk nivå, till exempel vid minister- och toppmöten med tredjeländer, inbegripet strategiska partner. |
15. |
Europaparlamentet beklagar att ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter till stor del fortfarande åsidosätts i EU:s politik för mänskliga rättigheter, vilket strider mot EU:s uttalade åtagande för rättigheters odelbarhet och ömsesidiga beroende. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att utöka sina insatser i denna riktning, inbegripet inom området för arbetsrelaterade och sociala rättigheter. |
16. |
Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande handlingsplanen löper ut i slutet av 2014 och förväntar sig att vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten vid lämplig tidpunkt inleder en översyn och samråder med medlemsstaterna, kommissionen, parlamentet och det civila samhället, så att en ny handlingsplan kan antas och träda i kraft i januari 2015. |
Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter
17. |
Europaparlamentet erkänner betydelsen av det mandat som man tilldelat EU:s första särskilda representant för mänskliga rättigheter (EU:s särskilda representant). Parlamentet uppmanar den särskilda representanten att öka synligheten, integreringen, konsekvensen, samstämmigheten och effektiviteten hos EU:s politik för mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter och alla minoriteters rättigheter, samt att hitta rätt balans mellan tyst och offentlig diplomati när han utför sitt uppdrag. Parlamentet rekommenderar på nytt att EU:s särskilda representant lämnar en regelbunden rapport om sin verksamhet till parlamentet, förtydligar sina tematiska och geografiska prioriteringar och ser till att de frågor som parlamentet behandlar följs upp. |
18. |
Europaparlamentet lovordar EU:s särskilda representant för den öppna dialogen med parlamentet och det civila samhället, vilken innebär införande av en viktig praxis som bör fortsätta och förstärkas för att säkra korrekt insyn och ansvarsskyldighet. Parlamentet välkomnar den särskilda representantens samarbete med regionala organ och i multilaterala forum samt uppmanar honom att ytterligare utöka denna verksamhet. |
19. |
Europaparlamentet välkomnar att samarbetet med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter ingick i mandatet för EU:s särskilda representant för Sahel och uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att även införa denna praxis när det gäller uppdrag för EU:s framtida geografiska särskilda representanter. |
EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter
20. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s riktlinjer om religions- och trosfrihet samt om de mänskliga rättigheterna för hbti-personer, men påminner Europeiska utrikestjänsten om att respektera god interinstitutionell praxis och samarbeta vid lämplig tidpunkt med berörda politiska organ inom parlamentet när man utarbetar nya eller ser över befintliga strategiska verktyg, t.ex. riktlinjer. Parlamentet påminner om sin rekommendation till rådet om riktlinjer om religions- och trosfriheten, där parlamentet föreslog en ambitiös uppsättning instrument med förslag avseende det praktiska genomförandet av riktlinjerna för att nå betydande framsteg i fråga om skyddet och främjandet av denna grundläggande och universella frihet. Parlamentet lovordar den praxis som Europeiska utrikestjänsten och rådet har antagit för att se över och granska äldre riktlinjer samt uppmanar Europeiska utrikestjänsten att anta ett strängare översynsförfarande som innefattar djupgående samråd med berörda aktörer för att man ska kunna anpassa sig till förändrade förutsättningar. |
21. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och rådet att särskilt uppmärksamma frågan om korrekta genomförandeplaner för riktlinjerna och rekommenderar ytterligare utbildning och information för personalen vid Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer samt för medlemsstaternas diplomater. Parlamentet är särskilt oroat över det bristfälliga genomförandet av riktlinjerna om internationell humanitär rätt och riktlinjerna om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. |
Människorättsdialoger med tredjeländer
22. |
Europaparlamentet noterar de fortgående svårigheterna att nå konkreta framsteg i flera av EU:s människorättsrelaterade dialoger och samråd. Parlamentet uppmanar EU att försöka hitta nya sätt att göra dialogerna med problemländer mer meningsfulla och understryker behovet av att förespråka en bestämd, ambitiös och öppen människorättspolitik i samband med dessa dialoger. Därför uppmanas EU att dra tydliga politiska slutsatser i de fall där människorättsdialogen inte är konstruktiv och att i samband med sådana fall eller i samband med upprepade människorättsbrott lägga större tonvikt på politisk dialog, démarcher och offentlig diplomati. Parlamentet avråder också från att leda bort diskussionerna om mänskliga rättigheter från politiska högnivådialoger. |
23. |
Europaparlamentet anser att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter bör stärka och stödja det civila samhället, människorättsförsvarare, fackföreningar, journalister, advokater och parlamentsledamöter som sätter sig emot och bestrider brott på hemmaplan och kräver att deras rättigheter ska respekteras. Parlamentet uppmanar EU att se till att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter är omfattande och åtföljs av tydliga allmänna riktmärken utifrån vilka resultaten kan mätas på ett objektivt sätt. |
24. |
Europaparlamentet påminner om att korruption inom den offentliga och privata sektorn vidmakthåller och förvärrar orättvisor och diskriminering i fråga om åtnjutandet av medborgerliga, politiska, ekonomiska eller sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet betonar att det är bevisat att korruption och människorättsbrott även handlar om maktmissbruk, brist på ansvar och olika former av diskriminering. Parlamentet kräver så omfattande ansvar och insyn som möjligt när det gäller bistånd till tredjeland och offentliga budgetar i anslutning till EU:s budget och bistånd till tredjeland. |
Landstrategier för mänskliga rättigheter och kontaktpunkter för mänskliga rättigheter
25. |
Europaparlamentet noterar Europeiska utrikestjänstens ansträngningar för att slutföra den första omgången av EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter. Parlamentet upprepar sitt stöd för målet att ge EU-delegationen och medlemsstaternas ambassader på ort och ställe ansvar för landstrategin medan kvaliteten säkras på central nivå. Parlamentet beklagar emellertid avsaknaden av öppenhet i fråga om landstrategiernas innehåll och upprepar att man bör offentliggöra åtminstone de viktigaste åtgärdsområdena i varje enskild landstrategi, och att parlamentet bör ha tillgång till dessa strategier för att en lämplig granskning ska kunna göras. Parlamentet uppmuntrar EU att göra en offentlig bedömning av de lärdomar som har dragits under den första omgången av EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter och att fastställa bästa praxis inför nästa omgång. |
26. |
Europaparlamentet välkomnar det nätverk för kontaktpunkter för mänskliga rättigheter inom EU-delegationerna som nu nästan har färdigställts. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att utarbeta en plan för hur nätverket kan utnyttjas på bästa sätt. Parlamentet uppmanar EU-delegationerna att offentliggöra kontaktuppgifter till alla kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och EU:s sambandsmän för mänskliga rättigheter och demokrati. |
De mänskliga rättigheterna i EU:s handelspolitik
27. |
Europaparlamentet stöder införandet av icke förhandlingsbara, rättsligt bindande människorättsklausuler i alla internationella avtal som EU ingått med tredjeländer och anser att sådana klausuler systematiskt bör inkluderas även i handelsavtal. Parlamentet efterlyser effektiv övervakning av hur klausulerna tillämpas och vill att parlamentets relevanta utskott ska hållas underrättat om bedömningen av dem samt de åtgärder som föreslås. |
28. |
Europaparlamentet påpekar att det bör vägra att godkänna internationella avtal i de fall där det förekommer grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. |
29. |
Europaparlamentet påminner om att det reviderade allmänna preferenssystemet träder i kraft den 1 januari 2014. Parlamentet välkomnar beslutet att fortsätta med GSP Plus-systemet, varigenom länder kan beviljas ytterligare tullförmåner när de väl har ratificerat och genomfört de 27 centrala konventionerna om mänskliga rättigheter, arbetsfrågor och miljö. Parlamentet påminner om möjligheten att tills vidare upphäva förmåner inom GSP, GSP Plus och ”Allt utom vapen”-initiativet (EBA) i händelse av grova människorättskränkningar, och uppmanar kommissionen att offentliggöra bedömningarna av rätten att omfattas av GSP Plus, i syfte att öka insynen och ansvarsskyldigheten. |
30. |
Europaparlamentet uppmanar också EU att utarbeta och anta särskilda riktlinjer för ett effektivt införlivande av mänskliga rättigheter i sina handels- och investeringsavtal. På så sätt kan man åstadkomma konsekvens i metodhänseende och rigorösa konsekvensbedömningar i fråga om mänskliga rättigheter. |
Mänskliga rättigheter i EU:s utvecklingspolitik
31. |
Europaparlamentet understryker att Busanpartnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete har uppmanat det internationella samfundet att tillämpa ett människorättsbaserat synsätt i det internationella samarbetet för att effektivisera de utvecklingspolitiska insatserna. |
32. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra omfattande konsekvensbedömningar av EU:s projekt för utvecklingssamarbete, vilket bör inbegripa en bedömning av konsekvenserna för människorättssituationen, i syfte att se till att EU:s utvecklingsinsatser inte medför ytterligare marginalisering av grupper som drabbats av diskriminering och att EU-medlen fördelas rättvist mellan de olika regionerna inom ett land utifrån behov och utvecklingsnivå. |
33. |
Europaparlamentet upprepar att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten bör hållas ansvariga för tillämpningen av ett rättighetsbaserat synsätt i den framtida programplaneringen. |
34. |
Europaparlamentet anser att de nationella parlamenten och de civilsamhälleliga organisationerna spelar en viktig roll för ett effektivt genomförande av människorättsbestämmelser, och betonar att det bör finnas lämpliga villkor för deras deltagande i beslutsprocessen så att man främjar deras genuina engagemang för beslut som fattas i fråga om den utvecklingsstrategiska politiken. |
Europeiska unionens strategi för övergångsprocesser
35. |
Europaparlamentet noterar att det på senare år framkommit övertygande bevis för att det är av yttersta vikt att inom EU:s utrikespolitik ta adekvat hänsyn till dynamiska övergångsprocesser i tredjeländer. Parlamentet uppmuntrar EU att fortsätta att dra lärdom av tidigare positiva och negativa erfarenheter för att undvika att upprepa vissa politiska misstag och för att fastställa bästa praxis i avsikt att påverka och konsolidera demokratiseringsprocesser. Parlamentet inser att det behövs en flexibel politik som kan anpassas till olika situationer och uppmuntrar utveckling av politiska verktyg för användning i olika sorters övergångssituationer i syfte att integrera mänskliga rättigheter och åtgärder för demokratistöd i EU:s politik på ett flexibelt och trovärdigt sätt. |
36. |
Europaparlamentet understryker att politiska övergångs- och demokratiseringsprocesser måste kombineras med respekt för de mänskliga rättigheterna, främjande av rättvisa, öppenhet, ansvarsskyldighet, försoning, rättsstatsprincipen och inrättande av demokratiska institutioner, med vederbörlig hänsyn till jämställdhet och rättvisa för barn. Parlamentet betonar betydelsen av att man har rätt att ställa tidigare regimer till svars för brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller att EU alltid bör förespråka hänsyn till sammanhanget då man tillämpar övergångsrättvisa samtidigt som man strikt upprätthåller principen om ansvarsskyldighet för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. |
37. |
Europaparlamentet understryker att EU bör ge sitt fulla stöd till länder som har avsatt auktoritära regimer och som genomgår en demokratiseringsprocess genom att stödja det civila samhället som en avgörande aktör vid förespråkandet av rättsstatsprincipen, ansvarsskyldighet och insyn samt vid främjandet av sociala rörelser för förändring och deltagande på det politiska området. Parlamentet påminner om att polisväsendet, militären och rättsväsendet ofta används som verktyg för att begå systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna. Därför måste institutionella reformer av dessa organ främja ökad ansvarighet och öppenhet i samband med övergångsprocesser. |
38. |
Europaparlamentet anser att EU:s externa finansieringsinstrument är viktiga verktyg för att främja och upprätthålla EU:s värderingar utanför unionen. I detta sammanhang välkomnas åtagandet att göra mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen till centrala delar av EU:s utrikespolitik. Parlamentet efterlyser emellertid förbättringar när det gäller konsekvensen och effektiviteten hos olika tematiska och geografiska instrument, för att detta strategiska mål ska kunna nås. |
39. |
Europaparlamentet uppmanar bestämt EU att både politiskt och ekonomiskt stödja ett aktivt och oberoende civilt samhälle i hela världen, särskilt genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR). Öppnandet av europeiska studentutbytesprogram för ungdomar från tredjeländer och inrättandet av fortbildningsprogram för unga yrkeskunniga skulle dels gynna ungdomars aktiva deltagande i främjandet av demokratin, dels stärka det civila samhället. Parlamentet beklagar att mötesfriheten, som är en grundläggande förutsättning för all demokratisk utveckling och en särskilt känslig fråga i övergångsländer, verkar ha förbisetts i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att utarbeta riktlinjer om mötesfrihet. |
40. |
Europaparlamentet välkomnar upprättandet av det europeiska initiativet för demokrati, och vill att det ska stödja dem som arbetar för demokratiska förändringar genom att erbjuda flexibel finansiering som anpassas till deras behov. Parlamentet vill att EU och dess medlemsstater garanterar adekvat finansiering av det europeiska initiativet för demokrati och påminner om den avgörande betydelsen av att man undviker överlappning mellan mandaten för och verksamheten inom det europeiska initiativet för demokrati respektive EU:s externa instrument, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. |
Utvidgningspolitik, demokratisering och mänskliga rättigheter
41. |
Europaparlamentet understryker att utvidgningsprocessen är oerhört viktig som ett sätt att stödja demokratisering och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna. |
42. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att göra rättsstatsprincipen till en central del av utvidgningsprocessen. Parlamentet uppmanar EU att fortsatt vara uppmärksamt under utvidgningsprocesser och att kräva strikt genomförande av bestämmelser som är avgörande för mänskliga rättigheter. Hit hör t.ex. aktivt skydd av rättigheterna för personer som tillhör nationella minoriteter, för att garantera likabehandling av dessa minoriteter avseende utbildning, hälso- och sjukvård samt sociala och andra offentliga tjänster, införande av en rättsstat tillsammans med kraftfulla åtgärder mot alla former av korruption, effektiv tillgång till rättvisa samt åtgärder för att trygga grundläggande friheter och fullständig och faktisk jämlikhet mellan dem som tillhör nationella minoriteter och dem som tillhör majoritetsbefolkningen inom alla delar av det sociala, ekonomiska, politiska och kulturella livet. |
43. |
Parlamentet upprepar sitt krav på att bosättningarna och isoleringen av Gaza måste upphöra. Parlamentet betonar att det är bråttom att få till stånd en rättvis och varaktig lösning på Mellanösternkonflikten i syfte att uppnå en tvåstatslösning med en oberoende, demokratisk och livskraftig palestinsk stat som lever sida vid sida med staten Israel i fred och säkerhet inom de internationellt erkända gränserna från 1967. |
44. |
Europaparlamentet ser med oro på att respekten för minoriteters rättigheter är en av de största utmaningar som identifierats i kommissionens utvidgningsstrategi för 2012–2013. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, liksom kandidatländer och potentiella kandidatländer, att inleda en offentlig debatt om tolerans för minoriteter samt deras integrering i utbildningssystemet, deltagande i det civila samhället, bättre levnadsvillkor och allmänt arbete för ökad medvetenhet. Parlamentet beklagar att romerna är särskilt missgynnade på hela västra Balkan och att detta påverkar partnerskapsprocesserna negativt. Parlamentet uppmanar bestämt de berörda länderna att vidta effektiva åtgärder för att ta itu med problem som diskriminering och segregation samt tillgång till bostäder och hälso- och sjukvård. Parlamentet fördömer underblåsandet av hat och fördomar generellt, samt negativa gärningar och diskriminering som baseras på kön eller sexuell läggning eller som riktas mot sårbara grupper och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att detta är ett återkommande problem i många av utvidgningsländerna samt i majoriteten av medlemsstaterna. |
45. |
Europaparlamentet noterar att mediefriheten allmänt sett har ökat i utvidgningsländerna. Parlamentet beklagar emellertid avsaknaden av åtgärder för att säkra yttrandefrihet i vissa utvidgningsländer, vilket ofta leder till självcensur, politisk inblandning, ekonomiska påtryckningar, trakasserier och tillgripande av våld mot journalister. I detta sammanhang är parlamentet djupt oroat över de tilltagande kränkningarna av yttrande- och pressfriheten i Turkiet. |
Utmaningar för grannskapspolitiken i samband med övergångsprocesser
46. |
Europaparlamentet inser att det finns utmaningar i samband med demokratiseringsprocesserna i det södra och östra grannskapet. Parlamentet noterar de ökade skillnaderna när det gäller demokratiska reformer i EU:s grannskap, och betonar den viktiga roll som civilsamhällets organisationer och människorättsorganisationer spelar i den demokratiska övergångsprocessen. Parlamentet uppmuntrar därför att man gör åtskillnad mellan grannskapspolitikens sydliga och östliga dimensioner för att effektivare lyfta fram de särskilda egenskaperna och behoven i varje geografiskt område. |
47. |
Europaparlamentet uppmanar EU att agera konsekvent som en pådrivande partner för demokratiska reformer i sitt närområde. I detta sammanhang stöder parlamentet ytterligare engagemang i associeringsprocesserna med grannländerna. Parlamentet erkänner slutsatserna från toppmötet i Vilnius och efterlyser en ytterligare förstärkning av förbindelserna mellan EU och länderna inom det östliga partnerskapet. Parlamentet stöder de demokratiska och proeuropeiska processerna i Ukraina och fördömer den senaste tidens användning av våld mot fredliga offentliga demonstrationer i Kyiv som en kränkning av de grundläggande principerna om mötesfrihet och yttrandefrihet. |
48. |
Europaparlamentet noterar EU:s nya strategi för att stärka partnerskapet mellan EU och länderna och samhällena i dess grannskap. Strategin grundas på ömsesidig ansvarsskyldighet och ett gemensamt engagemang för de universella värderingarna mänskliga rättigheter, demokrati, social rättvisa och rättsstatsprincipen. |
49. |
Europaparlamentet ser med oro på de bräckliga demokratiska processerna och försämringarna i fråga om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i de flesta grannskapsländerna. Parlamentet understryker att god samhällsstyrning, öppenhet, förenings-, yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet samt mötesfrihet, fri press och fria medier, rättsstatsprincipen liksom ett oberoende rättsväsende är centrala byggstenar i demokratiseringsprocesser. Parlamentet betonar vikten av att upprätthålla och främja jämställdhet och kvinnors rättigheter jämsides med social utveckling och minskade orättvisor. Parlamentet anser att det civila samhället är avgörande när det gäller att stärka allmänhetens stöd för demokratiska reformer i grannskapsländerna. |
50. |
Europaparlamentet beklagar att det civila samhällets organisationer i vissa länder fortfarande är föremål för allvarliga begränsningar såsom hinder för rörelsefriheten, rättsprocesser mot ledare för icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare, tungrodda administrativa förfaranden, överdriven tillämpning av lagar om ärekränkning mot icke-statliga organisationer eller totalförbud mot deras verksamhet, restriktiva bestämmelser för utländsk finansiering eller krav på att ekonomiskt stöd endast får tas emot efter godkännande. I detta sammanhang betonar parlamentet betydelsen av det europeiska initiativet för demokrati såsom ett flexibelt och diskret sätt att stödja demokratiska samhällskrafter i länder före eller under demokratisk omvandling. |
51. |
Europaparlamentet beklagar bristen på framsteg när det gäller att nå en varaktig politisk lösning på ”frusna konflikter”. Parlamentet betonar att den politiska dialogen bör föras med fullständig hänsyn till och respekt för den territoriella integriteten och internationellt erkända gränser i de berörda länderna, och uppmanar bestämt EU att delta mer aktivt i detta avseende. |
52. |
Europaparlamentet betonar vikten av nationella människorättsinstitut i nationella människorättssystem, inbegripet när det gäller människorättsrelaterad övervakning och information samt säkerställande av upprättelse vid kränkningar. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att utforma en politik till stöd för nationella människorättsinstitut och stödja inrättandet och stärkandet av dessa i linje med Parisprinciperna som en prioritering inom ramen för biståndet till tredjeland, särskilt inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. |
53. |
Europaparlamentet är fortsatt oroat över avsaknaden av demokrati, rättsstatliga principer, grundläggande friheter och respekt för mänskliga rättigheter i Vitryssland. |
54. |
Europaparlamentet ser med oro på tillämpningen av selektiv rättvisa i vissa länder i det östra grannskapet och påminner om att EU upprepade gånger har krävt frigivning av politiska fångar, bland annat Julia Tymosjenko i Ukraina. Parlamentet upprepar att politiskt och kriminellt ansvar tydligt bör åtskiljas i länder med demokratiska värderingar. |
55. |
Europaparlamentet stöder varje steg som leder till politisk dialog, vilket är en nödvändighet för att övergångsprocessen i Egypten ska kunna gå framåt. Parlamentet är djupt oroat över den senaste tidens kriser och den politiska polariseringen i landet, medräknat det krig som utkämpats på gatorna mellan armén och anhängare av Muslimska brödraskapet samt terrorismen och de våldsamma sammandrabbningarna i Sinai. Parlamentet fördömer extremistvåldet mot minoriteter, bland annat mot koptiska samfund, och uttrycker sin solidaritet med egyptier som kämpar för demokrati. Parlamentet välkomnar EU:s och vice ordförandens/den höga representantens insatser för att lösa krisen och pekar återigen på det brådskande behovet av en konstruktiv och inkluderande politisk dialog för att utarbeta en tydlig färdplan för övergången till verklig och varaktig demokrati. Parlamentet uppmanar samtliga politiska ledare i landet att försöka bryta det farliga dödläget och komma överens om att genomföra konkreta förtroendebyggande åtgärder i syfte att undvika ytterligare blodspillan och polarisering i landet. Parlamentet efterlyser en snabb återgång till den demokratiska processen, inbegripet anordnandet av fria och rättvisa president- och parlamentsval inom ramen för en fullständigt inkluderande process. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att gå vidare med arbetet för att upprätta en inkluderande författning med lika rättigheter för alla. |
56. |
Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på alla våldshandlingar, sexuella övergrepp och andra former av förnedrande behandling av kvinnliga demonstranter och kvinnorättsaktivister. Seriösa och opartiska utredningar måste göras av alla sådana fall och de ansvariga måste ställas inför rätta. |
57. |
Europaparlamentet är fortsatt djupt oroat över krisen i Syrien och fördömer i skarpaste ordalag användningen av kemiska vapen och den omfattande användningen av våld mot landets civila befolkning och minoriteter, som inte kan rättfärdigas under några omständigheter. Parlamentet känner avsky inför omfattningen på de statliga övergreppen, som kan utgöra brott mot mänskligheten. Parlamentet upprepar sitt starka stöd till uppmaningen från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att FN:s säkerhetsråd ska hänskjuta frågan om situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen för formell utredning. Parlamentet uppmanar alla beväpnade grupper att omedelbart sätta stopp för våldet i landet. Den pågående humanitära krisen och flyktingarnas situation är djupt oroväckande, liksom konsekvenserna för grannländerna och stabiliteten i regionen. Parlamentet betonar återigen att det internationella samfundet och Europeiska unionen omedelbart måste prioritera humanitärt bistånd till dem som behöver grundläggande varor och tjänster i Syrien och i dess grannländer. Parlamentet anser att lösningen på konflikten står att finna i politiska mekanismer och diplomatiska processer. Parlamentet understryker vikten av ett strikt genomförande av konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring. Parlamentet välkomnar den senaste resolutionen från FN:s säkerhetsråd och generalsekreterarens förslag om en ny fredskonferens som ska hållas i Genève i november 2013. Parlamentet fördömer förföljelsen av kristna och andra religiösa minoriteter i Mellanöstern. |
58. |
Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 25 november 2010 om situationen i Västsahara (18) och av den 22 oktober 2013 om människorättssituationen i Sahelregionen (19). Parlamentet kräver att de mänskliga rättigheterna för det västsahariska folket garanteras och betonar behovet av att beakta dessa rättigheter i Västsahara och i Tindouflägren, inbegripet att föreningsfriheten, yttrandefriheten och rätten att demonstrera ska respekteras. Parlamentet kräver att alla västsahariska politiska fångar ska friges och att territoriet ska öppnas för oberoende observatörer, icke-statliga organisationer och medierna. Parlamentet stöder en rättvis och ömsesidigt acceptabel politisk lösning rörande Västsahara, i enlighet med relevanta FN-resolutioner, inbegripet dem som tillåter självbestämmande. |
Övergångsrättvisa och den utmaning som fredsbyggande efter konflikter utgör
59. |
Europaparlamentet anser att ansvarsutkrävande för begångna kränkningar är en grundläggande del i att skapa varaktig försoning. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja den mycket viktiga frågan om kvinnors fullständiga deltagande i fredsprocesserna och i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet, särskilt i samband med övergångar till demokrati och konfliktlösning. Parlamentet kräver att krigsförbrytare ska ställs inför rätta vid Internationella brottmålsdomstolen och uppmanar medlemsstaterna att stärka sitt samarbete med brottmålsdomstolen i detta avseende. Parlamentet välkomnar Europeiska utrikestjänstens föresats att utarbeta en särskild strategi för övergångsrättvisa, för att hjälpa samhällen att hantera begångna övergrepp och bekämpa straffrihet, och uppmuntrar utarbetande av en sådan strategi i rätt tid. Parlamentet understryker att övergångsrättvisa bör hanteras på ett sätt som är förenligt med EU:s stöd för den internationella straffrätten i allmänhet och för Internationella brottmålsdomstolen i synnerhet. Parlamentet påpekar särskilt att EU:s erfarenheter från västra Balkan kan tjäna som en inspirationskälla. Parlamentet uppmanar EU att aktivt stödja det nya mandatet för FN:s särskilda rapportör om främjande av sanning, rättvisa, gottgörelse och garantier för icke-upprepning. |
60. |
Europaparlamentet betonar att en grundläggande del av EU:s strategi för övergångsrättvisa bör vara stöd till institutionella reformer inom rättsväsendet för att förbättra rättsstatens funktion i enlighet med internationella standarder. Parlamentet understryker att brottslingar, vars brott begicks för länge sedan, bör ställas inför rätta vid nationella eller internationella domstolar. Parlamentet framhåller även vikten av offentlig dialog för att konfrontera det förflutna, liksom vikten av program för hjälp och kompensation till offer, inklusive utbetalande av ersättning. Parlamentet anser att bakgrundskontroller av personalen vid övergångsinstitutioner är ett test av övergångsrättvisans trovärdighet. |
61. |
Europaparlamentet noterar att det är särskilt svårt att utarbeta en konsekvent politik för övergångsprocesser efter konfliktsituationer. Därför betonar parlamentet behovet av bättre efterlevnad och övervakning av internationella normer för mänskliga rättigheter och humanitär rätt i väpnade konflikter och uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten att stödja organisationer i det civila samhället som verkar för att främja respekten för humanitär rätt bland väpnade statliga och icke-statliga aktörer, med särskilt fokus på kvinnors rättigheter och barnens bästa. |
62. |
Europaparlamentet fördömer mycket bestämt de allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts i nyligen avslutade eller fortfarande pågående väpnade konflikter, bland annat i Syrien, Mali, Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken, i synnerhet summariska avrättningar, våldtäkt och andra former av sexuellt våld, tortyr samt godtyckliga gripanden och godtyckligt frihetsberövande, särskilt när det gäller situationen för kvinnor och barn som är särskilt utsatta. Parlamentet uppmanar EU att bekämpa straffrihet i alla dessa fall och att stödja de nationella rättsväsendenas och Internationella brottmålsdomstolens arbete för att ställa de skyldiga inför rätta. EU uppmuntras att införliva tortyrförebyggande mekanismer i all verksamhet inom ramen för unionens yttre förbindelser. |
63. |
Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att genomföra en grundlig översyn av politiken i samband med den senaste tidens tragiska händelser i Syrien, Libyen och Mali samt under andra konflikter på senare tid, för att få till stånd en uppdatering av EU:s riktlinjer om internationell humanitär rätt och en mer effektiv tillämpning av dessa. Parlamentet uppmanar EU att stödja Internationella rödakorskommitténs och den schweiziska regeringens pågående initiativ för att reformera det nuvarande internationella ramverket för internationell humanitär rätt. Parlamentet stöder EU:s deltagande i en reform av FN:s säkerhetsråd, för att säkerhetsrådet ska kunna reagera effektivt på aktuella kriser. |
64. |
Europaparlamentet välkomnar inledandet från och med januari 2014 av initiativet ”EU-frivilliga för humanitärt arbete” som kommer att ge över 8 000 unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare möjlighet att utbildas och anlitas för humanitära uppdrag över hela världen. Ytterligare 10 000 personer förväntas stödja EU:s frivilliginitiativ såsom ”frivilliga på nätet” genom uppgifter som kan utföras hemifrån via datorn. |
65. |
Europaparlamentet uppmanar EU att utarbeta en gemensam EU-ståndpunkt om väpnade drönare. |
Fastlåsta övergångsprocesser och problemländer
66. |
Europaparlamentet vill också uppmärksamma de fastlåsta övergångsprocesserna i länder och regioner där reformer och övergångsåtgärder har stoppats eller lagts ned av den nuvarande regimen. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta sina ansträngningar för att övertyga den styrande eliten i dessa länder, såväl som i andra problemländer som fortfarande styrs av auktoritära regimer, att lansera reformer för att utveckla starka och stabila demokratier där rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna respekteras. Parlamentet anser att man måste övertyga parterna i alla dialoger, även på högsta politiska nivå, genom att utnyttja alla relevanta områden inom EU:s politik för yttre åtgärder, dvs. utveckling, handel osv. |
67. |
Europaparlamentet påminner om att demokratiska reformer och politisk ansvarighet saknas i länder och regioner med fastlåsta övergångsprocesser. Parlamentet påminner om att alla medborgare har rätt att delta fritt och fullt ut i det politiska livet där fria, rättvisa och öppna val genomförs och där det finns mer än ett parti och alternativa, oberoende medier. |
68. |
Europaparlamentet är djupt oroat över de förtryckande lagar som nyligen införts i Ryssland och de ryska myndigheternas godtyckliga tillämpning av dessa, som i upprepade fall har lett till trakasserier av icke-statliga organisationer, aktivister inom det civila samhället, människorättsförsvarare, minoriteter, och hbti-personer. Parlamentet uppmanar EU att uttrycka denna oro på samtliga politiska nivåer. Parlamentet kräver att Michail Chodorkovskij och andra politiska fångar ska friges, och beklagar att rättvisan utnyttjas på politisk nivå. Parlamentet uppmanar bestämt de ryska myndigheterna att göra en opartisk utredning av morden på Sergej Magnitskij, Natalia Estemirova, Anna Politkovskaja, Stanislav Markelov och Vasilij Aleksanian samt att ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet beklagar att rådet inte har beaktat parlamentets rekommendation av den 23 oktober 2012 om fallet Sergej Magnitskij och uppmanar därför rådet att fatta beslut om en gemensam EU-förteckning över de tjänstemän som var inblandade i Sergej Magnitskijs död. Parlamentet vill också att rådet genom sitt beslut ska införa riktade sanktioner mot de aktuella tjänstemännen. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över de gärningar som begås av högerextrema medborgargarden som kontaktar hbti-personer via internet för att locka dem i en fälla och överfalla dem och därefter lägger ut hundratals videofilmer med dessa dåd på nätet. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstaternas ambassader i Ryssland att öka sitt stöd till försvararna av de mänskliga rättigheterna för hbti-personer, i överensstämmelse med de gällande riktlinjerna. |
69. |
Europaparlamentet uttrycker oro över det kontinuerliga förtrycket av oberoende journalister och människorättsaktivister samt politiskt oliktänkande i Kuba. Parlamentet vill uppmärksamma situationen för samvetsfångar i Kuba som fortfarande döms på falska grunder eller sitter häktade i väntan på rättegång. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten att verka för att det tillsätts en internationell, oberoende utredningskommitté inom FN för att undersöka omständigheterna kring de kubanska människorättsförsvararnas och fredliga dissidenternas Oswaldo Payá Sardiñas (mottagare av Sakharovpriset 2002) och Harold Ceperos död i juli 2012. |
70. |
Europaparlamentet betonar behovet av internationell övervakning av människorättssituationen i Kina och uppmanar EU:s medlemsstater att aktivt försöka få till stånd en sådan övervakning, eftersom människorättsdialogen mellan EU och Kina inte har lett till några betydande och påtagliga resultat. Parlamentet är dessutom fortsatt oroat över de ökade restriktionerna gentemot människorättsförsvarare, advokater, aktivister inom det civila samhället, journalister och bloggare. Parlamentet stöder det kinesiska folkets egna krav på att få åtnjuta de grundläggande friheter och rättigheter som de har rätt till, och påminner om att EU skulle kunna underlätta denna process genom att skapa ökat förtroende, finna nya förutsättningar för dialog och förbättra befintliga instrument. |
71. |
Europaparlamentet uppmanar bestämt de kinesiska myndigheterna att på allvar engagera sig för det tibetanska folket och undersöka de bakomliggande orsakerna till det stora antalet självbränningsfall. Parlamentet fördömer tvångsförflyttningen och tvångsplaceringen av tibetanska nomader, som kan innebära slutet på en livsstil som är en integrerad del av den tibetanska identiteten. Parlamentet uppmanar bestämt Europeiska utrikestjänsten, i linje med de nyligen antagna EU-riktlinjerna om religions- och trosfrihet, att särskilt uppmärksamma problemet med religiöst förtryck i Tibet och uppmana Kina att upphöra med sin restriktiva politik mot tibetansk buddhism. Parlamentet betonar därför behovet av att förbättra utbildningssystemet särskilt när det gäller den tvåspråkiga utbildningen inom regionen för att bevara den nationella identiteten och det nationella arvet samt åtgärda ungdomsarbetslösheten. |
72. |
Europaparlamentet är djupt oroat över människorättssituationen i Iran, över det fortgående förtrycket av reformförespråkare, det växande antalet politiska fångar och samvets- och trostillhörighetsfångar, diskrimineringen mot och förföljelsen av Bahà'í-samfundet, det fortsatt höga antalet avrättningar, även av minderåriga, samt den utbredda tortyren. Djupt oroväckande är även de orättvisa rättegångarna och de orimliga borgenssummorna samt de allvarliga inskränkningarna av informations-, yttrande-, mötes-, religions-, utbildnings- och rörelsefriheten. Parlamentet välkomnar frigivningen av flera samvetsfångar i Iran, däribland advokaten, människorättsförsvararen och Sakharovpristagaren, Nasrin Sotoudeh. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att frige de tre oppositionsledare som har hållits i husarrest i över två års tid utan åtal, nämligen Mehdi Karroubi, Zahra Rahnavard och Mir Hossein Mousavi. Myndigheterna uppmanas vidare att låta FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Iran besöka landet, verka för ett moratorium för dödsstraff, avskaffa censur på internet och tillåta yttrandefrihet i Iran. Parlamentet noterar återupptagandet av de diplomatiska kontakterna mellan Iran och det internationella samfundet och förväntar sig ett tillfredsställande och ömsesidigt acceptabelt slutförande av förhandlingarna mellan E3+3 och Iran om Irans kärnenergiprogram. |
73. |
Europaparlamentet är ytterst oroat över den förvärrade människorättssituationen i Nordkorea, framhåller de relevanta brådskande resolutioner som det har antagit (artikel 122), och uppmanar Nordkorea att delta i en meningsfull människorättsdialog med EU. Nordkorea uppmanas att sätta stopp för utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden, frige politiska fångar och låta sina medborgare resa fritt både inom och utanför landet. Parlamentet uppmanar Nordkorea att tillåta yttrandefrihet och pressfrihet för både nationella och internationella medier och låta alla invånare få tillgång till internet utan censur. Alla provokativa åtgärder från Nordkoreas sida och de restriktiva åtgärder som införts för landets medborgare har lett till omfattande fattigdom och materiell brist. |
74. |
Europaparlamentet är djupt oroat över situationen i Kashmir och framhåller att allt våld mot civila måste fördömas skarpt. Parlamentet är medvetet om att man har börjat undersöka problemet med omärkta gravar, men framhåller bestämt att mekanismer för skydd av de mänskliga rättigheterna bör stå i centrum för varje försök att säkerställa ansvar och ansvarsskyldighet i fråga om brott mot civila. |
75. |
Europaparlamentet uppmanar EU att engagera sig i en samordnad och omfattande strategi i Sahel för att å ena sidan förbättra säkerheten i regionen och å andra sidan främja mänskliga rättigheter, i syfte att stoppa människorättsbrott såsom tortyr, godtyckliga gripanden, ofta av politiska motståndare och journalister, nedslående av fredliga demonstrationer, våld mot kvinnor såsom våldtäkt, tvångsgifte och könsstympning samt diskriminering baserad på etnisk tillhörighet eller kasttillhörighet, så att man bidrar till inrättandet av en rättsstat som garanterar grundläggande fri- och rättigheter. |
76. |
Europaparlamentet är djupt oroat över den ökande trenden med våld från staten mot hbti-personer i flera länder söder om Sahara, särskilt Uganda, Nigeria, Kamerun och Senegal. Parlamentet fördömer kraftfullt försöken att införa ännu mer repressiva lagar i länder där homosexualitet redan är straffbelagt. Parlamentet uppmanar ledamöter i andra parlament att inte ge efter för populistiska och konservativa påtryckningar, även från religiösa ledares håll, och att slå vakt om alla medborgares rättigheter, inbegripet hbti-personerna. Parlamentet påpekar att homosexualitet fortfarande är straffbart i 76 länder, varav fem föreskriver dödsstraff. Parlamentet beklagar att Cotonouavtalet återigen undertecknades utan diskussion om diskriminering på grund av sexuell läggning som en del av den politiska dialogen, såsom begärts åtskilliga gånger av Europaparlamentet. Parlamentet påminner kommissionen och rådet om sin fasta avsikt att ta med denna aspekt i nästa översyn av avtalet. |
77. |
Europaparlamentet uppmanar EU att upprätta en effektiv sanktionspolitik gentemot alla regimer som förtrycker civila. |
78. |
Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta aktivt stödja människorättsförsvarare, däribland genom att ge tillfälligt skydd i rätt tid åt dem som står under hot. Parlamentet uppmanar EU att utöka sin politik till stöd för människorättsförsvarare så att den även omfattar visselblåsare och undersökande journalister, som på ett betydande sätt kan bidra till skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna. |
Valövervakning och demokratistöd
79. |
Europaparlamentet välkomnar EU:s fortsatta stöd för valprocesser runt om i världen genom utstationering av valobservatörsuppdrag och valexpertuppdrag samt genom valstöd och annat stöd till inhemska valobservatörer. Parlamentet konstaterar att dessa uppdrag under senare tid har bidragit till att stödja den demokratiska utvecklingen i EU:s grannskap och har bevittnat hur oppositionen har övertagit makten i Senegal och hur demokratin har befästs i Sierra Leone efter en nyligen avslutad konflikt. |
80. |
Europaparlamentet betonar vikten av att följa upp valobservatörsuppdragens rapporter och rekommendationer och understryker sitt initiativ för att stärka uppföljningen av valobservatörsuppdragens rekommendationer genom att låta dem ingå i färdplanen för demokrati i det berörda landet, och att ge chefsobservatören en särskild roll när det gäller att säkra uppföljning och genomförande av rekommendationerna med stöd av parlamentets ständiga organ. |
81. |
Europaparlamentet betonar vikten av att stärka parlamentens operativa kapacitet mellan valen. I detta sammanhang påminner parlamentet om EU:s löfte vid högnivåforumet om biståndseffektivitet att basera utvecklingssamarbetet på demokratiskt egenansvar, med särskild hänvisning till parlamentens stärkta roll. Parlamentet uppmanar EU att arbeta för en rättighetsbaserad metod för att integrera människorättsprinciper i EU:s operativa verksamhet och förespråka människorättsfrågor på den globala utvecklingsagendan, enligt åtagandena i handlingsplanen. |
82. |
Europaparlamentet påminner om vice ordförandens/den höga representantens åtagande att i samband med valövervakning betona deltagande av kvinnor och nationella minoriteter samt personer med funktionshinder, både som kandidater och som väljare Parlamentet vill att slutsatserna från EU:s valobservatörsuppdrag alltid ska beaktas vid utarbetandet av program till stöd för kvinnors fullständiga och jämlika deltagande i valprocesser och i genomförandet av rekommendationerna från dessa uppdrag. |
Yttrandefrihet
83. |
Europaparlamentet understryker yttrandefrihetens särskilda betydelse, inklusive vikten av fria medier i övergångssituationer. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att utarbeta riktlinjer för yttrandefrihet (på och utanför internet) och förordar dessutom att EU utvecklar en metod för att övervaka och reagera på lagstiftningsändringar som begränsar pluralismen och pressfriheten i tredjeländer. |
84. |
Europaparlamentet är djupt och ständigt oroat över censur på internet och dess beklagliga utbredning i många länder. Parlamentet understryker att EU i sina politiska strategier måste prioritera genomförandet av rätten att delta och rätten till information såsom demokratiska kärnprinciper som även måste tillämpas på internet, och utnyttja befintliga mekanismer för att stärka offentligt ansvarstagande, t.ex. principerna om offentliga uppgifter. Detta borde enligt parlamentet vara fallet på alla nivåer av dialog med tredjeländer, även i bilaterala förbindelser och på högsta nivå. Parlamentet betonar den viktiga roll som medier på nätet har för det civila samhällets funktion och effektivitet, och också för människorättsförsvarare, fackföreningar och visselblåsare. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att utöka sina insatser för att integrera den digitala friheten i EU:s yttre förbindelser. |
85. |
Europaparlamentet noterar den beklagliga tendensen att anta lagar som begränsar yttrande- och mötesfriheten för dem som stöder hbti-personers mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att sådana lagar för närvarande finns i Litauen och Ryssland, övervägs i Ukraina och har föreslagits i Georgien, Armenien och Kazakstan. Parlamentet gratulerar Moldavien för upphävandet av en lag som förbjöd ”propagerande för andra relationer än sådana som hör till äktenskap eller familj”. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer i de berörda länderna att framföra EU:s synnerliga oro över dessa lagar. |
EU:s stöd för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet
86. |
Europaparlamentet ger sitt fulla stöd för att EU inom den strategiska ramen för mänskliga rättigheter och demokrati tillstyrkt främjandet och skyddet av alla mänskliga rättigheter och lovat fördöma alla försök att undergräva respekten för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet. Parlamentet upprepar sitt fulla stöd för, och uppmanar EU att upprätthålla, de mänskliga rättigheternas odelbarhet och universalitet, vilket inbegriper den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i överensstämmelse med artikel 21 i EU-fördraget (Avdelning V, kapitel 1 – Allmänna bestämmelser om unionens yttre åtgärder). |
FN:s människorättssystem
87. |
Europaparlamentet upprepar sitt stöd för stärkandet av FN:s människorättssystem, som är av grundläggande betydelse för främjandet av de universella mänskliga rättigheterna. Parlamentet erkänner EU:s insatser i utvärderingen från FN:s råd för mänskliga rättigheter och uppmanar alla medlemmar i rådet för mänskliga rättigheter att upprätthålla högsta möjliga standarder i fråga om mänskliga rättigheter och att infria de löften de gav innan de valdes in. Parlamentet anser att principen om oberoende är en nyckelförutsättning för att kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och innehavarna av mandat enligt FN:s särskilda förfaranden ska fungera effektivt, och betonar behovet av medel som inte är öronmärkta för att garantera detta oberoende. |
88. |
Europaparlamentet välkomnar inledandet av den andra omgången av den allmänna återkommande utvärderingen och uppmanar EU att fortsatt noga uppmärksamma stärkandet av den allmänna återkommande utvärderingen och den faktiska genomförandegraden för de utvärderingsrekommendationer som länder har godtagit och lovat att genomföra. |
89. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bygga vidare på sina åtaganden i EU:s strategiska ram när det gäller att ratificera och genomföra de viktigaste internationella människorättsfördragen, i synnerhet genom att ratificera och genomföra de tio viktigaste FN-traktaterna om mänskliga rättigheter och de därtill hörande frivilliga protokollen, och att lägga fram de tillämpliga förklaringarna om att garantera erkännandet av alla enskilda klagomål och utredningar. Parlamentet betonar vikten av dessa ratificeringar för att EU:s människorättspolitik ska vara trovärdig, internt såväl som externt. Parlamentet är djupt oroat över att vissa EU-medlemsstater ständigt misslyckas med att i tid lämna in sina periodiska rapporter till relevanta FN-organ för övervakning av mänskliga rättigheter, vilket även undergräver trovärdigheten för EU:s människorättspolitik gentemot tredjeländer. |
90. |
Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra tredjeländer att samarbeta fullt ut med FN:s särskilda rapportörer och oberoende experter på människorättsområdet, bland annat genom att utfärda stående inbjudningar till och ta emot sådana experter. |
91. |
Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att stödja FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i genomförandet av hennes rapport från 2012 om att stärka FN:s fördragsorgan, som spelar en avgörande roll i övervakningen av det faktiska genomförandet av åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter av stater som är parter i FN:s traktater om mänskliga rättigheter. |
92. |
Europaparlamentet beklagar att FN:s råd för mänskliga rättigheter antagit resolution A/HRC/RES/21/3 om traditionella värderingar, som undergräver principen om universella och odelbara mänskliga rättigheter, och lovordar EU:s motstånd mot resolutionen. Parlamentet beklagar bristen på uppföljning av resolution A/HRC/RES/17/19 om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet, och uppmanar den grupp av stater som arbetar med frågan, inklusive Sydafrika, att följa upp denna resolution så snart som möjligt. Parlamentet hyllar det arbete som utförs av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i syfte att främja och skydda hbti-personers samtliga mänskliga rättigheter, särskilt genom uttalanden, rapporter och den nya kampanjen ”Free and Equal”. Parlamentet uppmanar FN:s högkommissarie att fortsätta detta arbete och att framföra stark oro över de lagar mot ”propaganda” som begränsar yttrande- och mötesfriheten. |
93. |
Mot bakgrund av de principer i internationell humanitär rätt som uttrycks i Haagkonventionen från 1907 (artiklarna 42–56) och den fjärde Genèvekonventionen (GC IV, artiklarna 27–34 och 47–78) samt i första tilläggsprotokollets bestämmelser, betonar Europaparlamentet att EU bör se till att de parter som faller under kategorin ockupationsmakt respekterar sina skyldigheter gentemot befolkningen i ockuperade områden. Parlamentet påminner om att upprätthållande av folkhälsonormer samt tillhandahållande av mat och sjukvård till befolkningen under ockupation måste medges av ockupationsmakten i enlighet med internationell humanitär rätt. Parlamentet upprepar att alla förflyttningar av civilbefolkningen som görs av ockupationsmakten på det ockuperade området är förbjudna och att de som anklagas för brott måste tillförsäkras förfaranden som ger internationellt erkända rättsliga garantier, såsom rätten att bli informerad om orsaken till gripandet, rätten att få höra en konkret anklagelse om brott och rätten att få en rättvis rättegång så snabbt som möjligt. |
Internationella brottmålsdomstolen
94. |
Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Parlamentet anser att det ökande antalet stater som är parter i brottmålsdomstolen är en viktig utveckling när det gäller att stärka domstolens allmängiltighet, och välkomnar ratificeringen av Romstadgan av Guatemala i april 2012 och av Elfenbenskusten i februari 2013. |
95. |
Europaparlamentet uppmanar EU:s utrikesministrar att anta rådets (utrikes frågor) slutsatser där man bekräftar EU:s och medlemsstaternas starka stöd för Internationella brottmålsdomstolen och samtidigt noterar EU:s arbete med att ständigt granska, uppdatera och utvidga sina instrument avseende Internationella brottmålsdomstolen samt gör ett förnyat åtagande om att arbeta för att förverkliga universalitetsprincipen i Romstadgan för att förbättra tillgången till rättvisa för de som har utsatts för allvarliga brott enligt internationell rätt. |
96. |
Europaparlamentet beklagar att Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen fortfarande inte har inkluderats i den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet på förteckningen över de konventioner som krävs för GSP Plus-status. Parlamentet noterar att ett antal GSP Plus-sökande är stater som inte är parter i stadgan eller inte har ratificerat den (t.ex. Armenien och Pakistan). Parlamentet upprepar sin rekommendation att Romstadgan ska läggas till på den framtida förteckningen över konventioner. |
97. |
Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att betona behovet av att ratificera och genomföra Romstadgan och avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen (APIC) vid förhandlingar och politisk dialog med tredjeländer, regionala organisationer och andra regionala grupper, och att inkludera bestämmelser rörande ICC och internationell rätt i EU-avtal med tredjeländer. |
98. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att se till att alla EU:s delegationer och särskilda representanter hålls fullt informerade om rådets beslut och handlingsplan om ICC samt om EU:s verktygslåda för komplementaritet, och aktivt stödja Internationella brottmålsdomstolen, verkställandet av dess beslut samt kampen mot straffrihet för brott som omfattas av Romstadgan. |
99. |
Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer och särskilda representanter, särskilt EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, att aktivt stödja Internationella brottmålsdomstolen, verkställandet av dess beslut samt kampen mot straffrihet för brott som omfattas av Romstadgan i politiska dialoger och möten med tredjeländer. Vidare föreslår parlamentet ett stärkt finansiellt stöd till ICC. |
100. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s verktygslåda för utökad komplementaritet och uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för ett effektivt genomförande av denna. Parlamentet uppmanar EU att se till att stödet till ICC är tillräckligt integrerat i alla relevanta områden inom EU:s utrikespolitik. |
101. |
Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att genomföra Romstadgan fullt ut genom att harmonisera nationell lagstiftning med alla skyldigheter i stadgan och att efterkomma ICC:s anmodanden om hjälp och samarbete under alla stadier av domstolens rättsliga förfaranden, särskilt i fråga om inledande undersökning, utredning, arrestering och överlämnande, skydd av brottsoffer och vittnen, tillfällig frigivning och verkställande av domar. Parlamentet beklagar att bidragen till brottsofferfonden är otillräckliga och uppmanar EU:s medlemsstater att säkerställa nödvändiga resurser för att den ska kunna fylla hela sin funktion. |
102. |
Europaparlamentet anser att uppsökande verksamhet för information till allmänheten bör finansieras på lämpligt sätt genom domstolens sedvanliga budget och betonar vikten av denna verksamhet för att säkerställa en synlig rättvisa. |
103. |
Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ratificera de ändringar till Romstadgan som antogs i Kampala och att uppmuntra deras ratificering av tredjeländer. |
104. |
Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sina insatser för att bekämpa straffrihet inom EU:s egna gränser och uppmuntrar dem i detta sammanhang att beakta rekommendationerna från det europeiska nätverket av kontaktpunkter med avseende på personer som gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. |
Dödsstraff
105. |
Europaparlamentet upprepar sitt entydiga motstånd mot dödsstraff och anser att införandet av ett allmänt moratorium med sikte på globalt avskaffande av dödsstraffet är ett centralt mål för EU:s människorättspolitik. Parlamentet understryker att dödsstraff aldrig har visat sig vara ett effektivt avskräckningsmedel mot brott och att det enligt tillgängliga uppgifter framför allt är missgynnade personer som dödsstraffet bestraffar mest. Parlamentet lovordar EU:s och dess medlemsstaters ansträngningar i FN som ledde till antagandet av generalförsamlingens resolution om ett moratorium för dödsstraff i december 2012. Parlamentet oroas dock av att avrättningar har återupptagits i vissa länder och uppmanar EU att fortsätta genomföra riktade kampanjer om dödsstraff och att öka sitt engagemang i länder som fortfarande tillämpar detta. Parlamentet förväntar sig att bli rådfrågat på vederbörligt sätt vid den planerade översynen 2013 av förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. |
106. |
Europaparlamentet beklagar djupt att Vitryssland är det sista landet på den europeiska kontinenten som fortfarande tillämpar dödsstraff. Parlamentet upprepar återigen att avrättningarna av Dmitrij Konovalov och Vladislav Kovaljov är djupt beklagansvärda och upprepar sin uppmaning till Vitryssland att införa ett moratorium för dödsstraffet, som i sista hand bör leda till dess avskaffande. |
Näringslivet och de mänskliga rättigheterna
107. |
Europaparlamentet framhåller på nytt att europeiska företag bör se till att de respekterar människorättsnormer i sin verksamhet, även när de verkar utanför EU. Parlamentet oroas över rapporterna om samarbete mellan vissa EU-företag och auktoritära regimer, särskilt de fall där handel med känsliga varor t.ex. inom informationsteknik och kommunikation har lett till människorättskränkningar. |
108. |
Europaparlamentet påminner om betydelsen av att främja företagens sociala ansvar, även i företagens verksamhet utanför EU, och garantera detta ansvar i hela försörjningskedjan. Parlamentet är övertygat om att de europeiska företagen och deras dotterbolag och underleverantörer bör spela en nyckelroll i att främja och sprida internationella standarder för företag och mänskliga rättigheter över hela världen. Parlamentet betonar vikten av meningsfull rapportering om de mänskliga rättigheterna samt de sociala och miljömässiga effekterna av projekt som stöds av Europeiska investeringsbanken (EIB) eller exportkrediter som beviljas av europeiska kreditinstitut. Parlamentet understryker att finansiella transaktioner som utförs av dessa institutioner bör bidra till de allmänna principer som styr unionens yttre åtgärder, i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget. |
109. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att rapportera om genomförandet av de åtaganden som görs i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter med avseende på FN:s vägledande principer om näringsliv och mänskliga rättigheter. Parlamentet beklagar kommissionens bristande framsteg när det gäller att tillgodose parlamentets begäran att föreslå lagstiftning som ålägger EU-företag att se till att deras köp inte stöder vare sig parter som deltar i konflikter eller parter som begår allvarliga människorättsbrott. |
110. |
Europaparlamentet påminner kommissionen om dess åtagande från september 2010 att undersöka problemet med tvångsarbete för interner i tredjeländer och att granska EU:s åtgärder på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet om resultaten av denna process och att införa lagstiftning som förbjuder import till EU av varor som tillverkats av tvångsarbetande interner. |
Eliminering av alla former av diskriminering
111. |
Europaparlamentet påminner om artiklarna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, där det fastställs att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter och att de är berättigade till de rättigheter och friheter som uttalas i förklaringen utan åtskillnad av något slag. Parlamentet betonar betydelsen av att bekämpa alla former av diskriminering, medräknat diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, språk, religion, kast, socialt ursprung, kultur, ålder, börd, funktionshinder eller ställning i övrigt. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU att bekämpa diskriminering och intolerans som en viktig del av sin människorättspolitik och att bygga denna politik på en heltäckande och vittomfattande definition av icke-diskriminering. Parlamentet betonar att respekten för minoriteters rättigheter är en avgörande faktor för fred, utveckling och demokrati och välkomnar och uppmuntrar EU:s samarbete med FN och regionala organisationer i denna fråga. |
112. |
Europaparlamentet uppmanar EU att ägna särskild uppmärksamhet åt diskriminering som bygger på olika former av social stratifiering, såsom kast och liknande system med nedärvd social status, vilka har en mycket skadlig och ibland destruktiv inverkan på möjligheterna att på lika villkor utöva de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att de länder där kastväsendet alltjämt existerar ska uppmanas bestämt att förbjuda detta och se till att lagar som stiftats mot kastväsendet verkligen tillämpas. |
Tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet
113. |
Europaparlamentet betonar att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet samt religions- och trosfrihet, som finns inskriven i artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationella människorättsinstrument, är en grundläggande mänsklig rättighet, besläktad med andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, som omfattar rätten att tro eller inte tro, och friheten att utöva en teistisk, icke-teistisk eller ateistisk tro, antingen privat eller offentligt, ensam eller tillsammans med andra och rätten att anamma, övergå till eller överge en valfri tro. Parlamentet uppmanar EU att främja religions- och trosfrihet inom internationella och regionala organ och i sina bilaterala förbindelser med tredjeländer. |
114. |
Europaparlamentet påminner om att rätten att av samvetsskäl neka till militärtjänst är ett befogat utövande av rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet och vädjar till Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att uppmana länder med obligatorisk värnplikt att tillåta alternativ tjänstgöring av en icke-stridande eller civil karaktär, som ligger i allmänhetens intresse och inte är av det bestraffande slaget, och att inte straffa dem, inte heller med fängelse, som av samvetsskäl inte har gjort militärtjänst. |
115. |
Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag diskriminering, intolerans, våld och dödande på grund av religion eller tro, oavsett var det inträffar eller mot vem det riktas. Parlamentet är särskilt bekymrat över de ökande ansatserna att lösa meningsskiljaktigheter mellan människor som är åtskilda enligt religiösa linjer genom våld och förföljelse, eftersom sådana åtgärder står i vägen för varaktig fred och försoning. Parlamentet är dessutom bekymrat över ökande fientliga attityder på regeringsnivå och på det sociala planet i många länder som fortsätter att förvägra religiösa minoritetsgrupper och trossamfund friheten att utöva eller offentligen ge uttryck för sin religion eller tro. Social fientlighet och angrepp mot religiösa grupper eller trossamfund ökar för närvarande, vilket har resulterat i många döda och skadade, och straffrihet och bristande skydd för religiösa minoritetssamfund och trossamfund är fortfarande ett problem. |
116. |
Europaparlamentet motsätter sig all lagstiftning där enskilda straffas för att ha bytt religion eller tro. Parlamentet är djupt oroat över att enskilda riskerar fängelse eller till och med dödsstraff på grund av lagstiftningen i vissa länder. Parlamentet är också oroat över att alla de som har lämnat eller bytt religion utsätts för social fientlighet såsom våld och hotelser. Parlamentet motsätter sig lagar som bestraffar uttryck som anses vara hädiska, ärekränkande eller förolämpande för en viss religion eller religiösa symboler, figurer eller uppfattningar. Parlamentet konstaterar att sådana lagar inte är förenliga med accepterade internationella människorättsstandarder och fördömer lagbestämmelserna om hädelse i Afghanistan, Bangladesh, Egypten, Pakistan och Saudiarabien som föreskriver fängelse och dödsstraff. |
117. |
Europaparlamentet välkomnar det faktum att man inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter nyligen har efterlyst förslag där man prioriterar och stöder åtgärder i det civila samhället för att bekämpa diskriminering på grund av religion eller tro. Parlamentet uppmanar EU att stödja inkluderande försök till dialog och samarbete på olika nivåer mellan kulturer och trossamfund, som engagerar samfundsledare, kvinnor, ungdomar och företrädare för etniska minoriteter och syftar till att främja fredsbyggande och social sammanhållning. EU och medlemsstaterna uppmanas att utveckla bidragssystem för skydd och främjande av religions- och trosfriheten i länder där denna rättighet är mest hotad. |
118. |
Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande att främja rätten till religions- och trosfrihet inom internationella och regionala organ, däribland FN, OSSE, Europarådet och andra regionala mekanismer. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta lägga fram sin årliga resolution om religions- och trosfrihet inför FN:s generalförsamling och stödja mandatet för FN:s särskilde rapportör om religions- och trosfrihet. |
Kvinnors och barns rättigheter och medinflytande
119. |
Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för FN:s arbete med att säkerställa kvinnors rättigheter och medinflytande. Parlamentet uppmuntrar EU att genomföra en riktad kampanj om kvinnors deltagande i politiken och i ekonomin och att stödja initiativ mot könsrelaterat våld och kvinnomord. Parlamentet stöder genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet. EU-delegationerna uppmanas att införa särskilda åtgärder när det gäller biståndet till tredjeland och utvecklingssamarbetet i sina lokala strategier för genomförande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och bekämpning av alla former av diskriminering av dem, medräknat tvångsäktenskap. Parlamentet betonar att kommissionens och medlemsstaternas roll på detta område, både inom och utanför EU, inte kan begränsas till bekämpning av våld mot kvinnor i alla dess former, vare sig det är fysiskt, psykologiskt, socialt eller ekonomiskt. Man måste också prioritera könsneutral utbildning för pojkar och flickor, från yngsta ålder. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen och rådet att ytterligare uppmuntra tredjeländer att ta hänsyn till kvinnors rättigheter när de utarbetar nationell lagstiftning och att säkerställa att alla relevanta bestämmelser genomförs korrekt. |
120. |
Europaparlamentet upprepar att det fördömer övergrepp och alla former av våld mot kvinnor, medräknat våld i hemmet. Därför uppmanar parlamentet Europarådets samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor. EU uppmanas att arbeta för en anslutning till denna konvention, i syfte att säkerställa enhetligheten mellan EU:s inre och yttre åtgärder mot våld mot kvinnor. Parlamentet betonar vikten av information och kampanjer för att öka medvetenheten i samhällen där kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp på unga flickor, barn- och tvångsäktenskap, kvinnomord och andra könsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Det är också viktigt att människorättsförsvarare som redan nu kämpar för att få slut på dessa företeelser deltar i att förbereda och genomföra sådana kampanjer. Parlamentet uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta att ta upp problemet med kvinnlig könsstympning i sin politiska och strategiska dialog med partnerländer där detta problem fortfarande förekommer. |
121. |
Europaparlamentet uppmanar EU att ge stärkt skydd åt reproduktiva rättigheter och betonar behovet av att låta en sådan politik stå i centrum för utvecklingssamarbetet med tredjeländer. Parlamentet fördömer skarpt den fruktansvärda sedvänjan med kvinnlig könsstympning i vissa delar av Afrika, hedersmord, könsselektiv abort och tvångsäktenskap. Parlamentet påminner om de viktiga slutsatserna från Kairokonferensen (den internationella konferensen för befolknings- och utvecklingsfrågor, ICPD). |
122. |
Europaparlamentet stöder initiativet ”Education First” från FN:s generalsekreterare, eftersom tillgång till utbildning ökar skyddet mot det som kan hota flickors framtid, t.ex. tidigt äktenskap, tidig graviditet, hiv, fattigdom, våld i hemmet och sexuellt våld, och minskar även barna- och mödradödligheten. |
123. |
Europaparlamentet efterlyser större ansträngningar för att millennieutvecklingsmålen till största möjliga del ska kunna uppnås före utgången av tidsfristerna när det gäller jämställdhet mellan könen, mödrahälsa och tillgång till adekvata sjukvårdssystem, utbildning samt rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt för de mest utsatta grupperna, såsom flickor och unga kvinnor, på grundval av ett genuint åtagande från staternas sida att förbättra ansvarighets- och övervakningsmekanismerna för befintliga människorättsförpliktelser, främja tillgången till rättslig prövning för alla och säkerställa ett verkligt deltagande för alla, även de mest marginaliserade och missgynnade, i utveckling, beslutsfattande och genomförande. Parlamentet rekommenderar starkt att ett fristående mål om kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen införs bland millennieutvecklingsmålen för tiden efter 2015, med stark betoning på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. |
124. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att se till att översynen av ICPD+20 resulterar i en omfattande översyn av samtliga aspekter som rör ett fullständigt åtnjutande av sexuella och reproduktiva rättigheter och att bekräfta en kraftfull och progressiv syn på frågan om sexuella och reproduktiva rättigheter för alla, i enlighet med internationella människorättsnormer, liksom att kräva större ansvarsskyldighet för de uppnådda resultaten. De uppmanas också i synnerhet att se till att översynen genomförs på ett sätt som bygger på delaktighet och ger möjlighet för de olika aktörerna, inbegripet det civila samhället och kvinnor, tonåringar och ungdomar, att delta på ett meningsfullt sätt. Parlamentet påminner om att ramen för denna översyn måste grundas på mänskliga rättigheter och vara särskilt inriktad på sexuella och reproduktiva rättigheter. |
125. |
Europaparlamentet är djupt oroat över våldtäktsproblemet och beklagar att oerhört många av dem som begår våldtäkt i länder som Indien och Pakistan går fria från ansvar. |
126. |
Europaparlamentet fördömer att sexuellt våld och våldtäkt ofta används som krigsföringsvapen, särskilt i området kring de stora sjöarna. Parlamentet riktar uppmärksamheten på att genusrelaterade brott och sexuella våldsbrott finns med i Romstadgan bland krigsbrott, brott mot mänskligheten eller handlingar som ingår som en del av folkmord eller tortyr. I detta sammanhang välkomnar parlamentet FN:s säkerhetsråds resolution 2106 (2013) om förebyggande av sexuellt våld i konflikter, som antogs den 24 juni 2013 och som på nytt bekräftar att ICC spelar en nyckelroll i kampen mot straffrihet för sexualbrott och könsrelaterade brott. Parlamentet uppmanar EU att stödja det fullständiga genomförandet av dessa principer. och upprepar att EU åtagit sig att integrera mänskliga rättigheter och genusaspekter i GFSP-uppdragen i enlighet med FN:s säkerhetsråds banbrytande resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet. |
127. |
Europaparlamentet uppmanar EU att prioritera kampen mot människohandel. Parlamentet betonar behovet av att ta hänsyn till såväl interna som externa aspekter vid hantering av frågor som rör människohandel och uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra EU:s direktiv (2011/36/EU) och strategi för utrotande av människohandel 2012–2016. |
128. |
Europaparlamentet efterlyser en universell ratificering av FN:s barnkonvention. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta åtgärder med avseende på barnets rättigheter, med särskild inriktning på våld mot barn, och särskilt på problem som tvångsarbete för barn, barnäktenskap, värvning av barn till väpnade grupper samt avväpnande av dessa, rehabilitering och efterföljande återanpassning, och att ta med frågan om trolldomsanklagelser mot barn på agendan för människorättsdialoger med de berörda länderna. Det är viktigt att barnets rättigheter prioriteras inom EU:s utrikespolitik. |
129. |
Europaparlamentet betonar behovet av att öka insatserna för att genomföra den reviderade genomförandestrategin för EU:s riktlinjer om barn i väpnade konflikter. Parlamentet uppmuntrar EU att ytterligare fördjupa sitt samarbete med FN:s särskilda representant för barn som berörs av väpnade konflikter, och välkomnar införandet under 2012 av en ny budgetpost till stöd för barn som berörs av konflikter genom humanitärt bistånd som ger tillgång till utbildning i nöd- och krissituationer. |
130. |
Europaparlamentet påminner om sina tidigare rekommendationer för att förbättra sina egna förfaranden i människorättsfrågor och öka sina försök att integrera mänskliga rättigheter på ett effektivt sätt i sina egna system och förfaranden. Parlamentet beklagar att inga förbättringar har gjorts med avseende på plenardebatter och resolutioner om fall av brott mot de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen samt uppföljningen av dessa. Parlamentet välkomnar insatserna för att förbättra samarbetet i människorättsfrågor med medlemsstaternas nationella parlament. |
o
o o
131. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN och Europarådet samt till regeringarna i de länder och territorier som anges i resolutionen. |
(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0503.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0504.
(3) EUT L 200, 27.7.2012, s. 21.
(4) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 114.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0278.
(6) http://www.eeas.europa.eu/human_rights/docs/guidelines_en.pdf
(7) Antagna texter, P7_TA(2013)0394.
(8) Antagna texter, P7_TA(2013)0055.
(9) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115.
(10) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 26.
(11) EUT C 257 E, 6.9.2013, s. 13.
(12) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 69.
(13) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 165.
(14) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
(15) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(16) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94.
(17) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(18) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 87.
(19) Antagna texter, P7_TA(2013)0431.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/100 |
P7_TA(2013)0576
Årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (2013/2075(INI))
(2016/C 468/14)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens rapport om konkurrenspolitiken för 2012 (COM(2013)0257), och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen (SWD(2013)0159), |
— |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 101, 102 och 107, |
— |
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (1), |
— |
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 169/2009 av den 26 februari 2009 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (2), |
— |
med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (COM(2013)0404), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande om beräkning av skada vid skadeståndstalan vid brott mot artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C(2013)3440), |
— |
med beaktande av kommissionens arbetsdokument Offentligt samråd: mot en enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning (SEC(2011)0173), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2013En övergripande europeisk ram för kollektiv prövning (COM(2013)0401), |
— |
med beaktande av kommissionens rekommendation om gemensamma principer för mekanismer för kollektiv talan i mål om förbudsföreläggande och ersättning i medlemsstaterna för överträdelser av rättigheter som unionslagstiftningen ger (C(2013)3539/3), |
— |
med beaktande av studien från utredningsavdelningen vid generaldirektoratet för EU-intern politik med titeln Collective redress in Antitrust från juni 2012, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande offentliggjort i enlighet med artikel 27.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i mål AT.39740 – Google (2013/C 120/09), |
— |
med beaktande av de åtaganden som presenteras för kommissionen enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i mål COMP/39.398 – Visa MIF, |
— |
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (3), |
— |
med beaktande av kommissionens samråd den 27 mars 2013 om koncentrationskontroll – förslag till översyn av förenklat förfarande och genomförandeförordning om koncentrationer, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2008 om tillämpning av reglerna för statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (bankmeddelandet) (4), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 december 2008 om rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen, begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (rekapitaliseringsmeddelandet) (5), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2009 om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor (meddelandet om värdeminskade tillgångar) (6), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2009 om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (omstruktureringsmeddelandet) (7), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 december 2008 om en tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen (den ursprungliga tillfälliga gemenskapsramen) (8), |
— |
med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 1 december 2010 – Tillfällig unionsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (den nya tillfälliga gemenskapsramen som ersätter den som löpte ut den 31 december 2010) (9), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker med anledning av finanskrisen (bankmeddelandet) (10), |
— |
med beaktande av kommissionens dokument om huvudfrågor till Ekonomiska och finansiella kommittén om översyn av riktlinjerna för statligt stöd vid omstrukturering av banker, |
— |
med beaktande av studien från utredningsavdelningen vid generaldirektoratet för EU-intern politik med titeln State aid – Crisis rules for the financial sector and the real economy, juni 2011, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpning av Europeiska unionens regler om statligt stöd på ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (11), |
— |
med beaktande av kommissionen beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (12), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande om Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (2011) (13), |
— |
med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (14), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om reform av EU:s regler om statligt stöd avseende tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (15), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Modernisering av det statliga stödet i EU (COM(2012)0209), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2013 om modernisering av det statliga stödet (16), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg (COM(2012)0730), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (COM(2012)0725), |
— |
med beaktande av kommissionens riktlinjer om statligt stöd till järnvägsföretag (17), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om regionalpolitik som en del av mer omfattande system för statligt stöd (18), |
— |
med beaktande av ramavtalet av den 20 november 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (19) (nedan kallat ”ramavtalet”), särskilt punkterna 9, 12, 15 och 16, |
— |
med beaktande av den talan som väckts i en medlemsstat om en påstådd kränkning av den grundläggande rättsprincipen ”inget straff utan lag”, enligt vilken ett företag inte kan bötfällas för en överträdelse av kartellbestämmelserna om storleken på böterna inte har fastställts i lagen, |
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 22 februari 2005 om kommissionens trettiotredje årsrapport om konkurrenspolitiken – 2003 (20), av den 4 april 2006 om kommissionens rapport om konkurrenspolitiken 2004 (21), av den 19 juni 2007 om rapporten om konkurrenspolitiken 2005 (22), av den 10 mars 2009 om rapporterna om konkurrenspolitiken 2006 och 2007 (23), av den 9 mars 2010 om rapporten om konkurrenspolitiken 2008 (24), av den 20 januari 2011 om rapporten om konkurrenspolitiken 2009 (25), av den 2 februari 2012 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (26) och av den 12 juni 2013 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (27), |
— |
med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0357/2013), och av följande skäl: |
A. |
Under perioden 2008 till slutet av 2011 beviljades motsvarande 1,6 biljoner euro i statligt stöd till banker inom EU. Det statliga stödet ges generellt i form av köp av skuldobligationer, emissionsgarantier och, i undantagsfall, i form av subventioner. |
B. |
En kraftig kreditåtstramning har i många medlemsstater drabbat de små och medelstora företagen, som utgör 98 procent av alla företag i EU. |
C. |
Förluster på 181–320 miljarder euro – cirka 3 procent av EU:s bruttonationalprodukt – uppstår varje år på grund av förekomsten av karteller. |
D. |
Bristen på avreglering och öppenhet inom passagerartrafik och godstransporter beror delvis på avsaknaden av helt oberoende tillsynsorgan på nationell nivå i vissa medlemsstater. |
E. |
Årsrapporten om konkurrenspolitiken bör fungera som ett instrument för att främja unionens globala konkurrenskraft genom att stärka konkurrensen och öppna marknaden för nya aktörer, varvid den inre marknaden utvidgas och fördjupas. Rapporten bör sålunda inte endast relatera till kommissionens praktiska genomförande av konkurrenspolitiken. |
F. |
Undanröjandet av hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital är en förutsättning för tillväxt. |
G. |
Det är ofta just de sektorer där graden av konkurrens är lägre som har en sämre ekonomisk tillväxt. |
H. |
Syftet med konkurrenspolitiken är att se till att den inre marknaden fungerar väl och att alla har likvärdiga förutsättningar, att skydda konsumenterna mot konkurrensbegränsande förfaranden samt att garantera bästa möjliga priser. Syftet med konkurrenspolitiken är inte att detaljstyra utan att säkerställa efterlevnaden av tydliga och rättvisa regler inom ramen för vilka marknadskrafterna kan fungera effektivt. |
I. |
Offentliga åtgärder och investeringar samt tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är av grundläggande betydelse för att säkerställa social sammanhållning, särskilt i kristider. |
J. |
I artikel 14 i EUF-fördraget införs medbeslutande för att garantera villkor, särskilt ekonomiska och finansiella villkor för att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. |
K. |
I protokoll nr 26 i EUF-fördraget garanteras offentliga myndigheter stort handlingsutrymme när det gäller att tillhandahålla, beställa och organisera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. |
L. |
I domen Altmark fastställs fyra kriterier för att skilja mellan ersättning för allmännyttiga tjänster och statligt stöd. |
Konkurrenspolitik som ett verktyg för att främja den inre marknaden
1. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport och dess inriktning på konkurrenspolitikens bidrag till koncentrationskontroll samt undanröjande av hinder, missbruk av dominerande ställning, hemliga överenskommelser mellan företag och snedvridande statliga stödåtgärder till förmån för den inre marknaden, samtidigt som den tar hänsyn till den globala ekonomins utveckling. |
2. |
Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sin rapport om konkurrenspolitiken 2012 i stor utsträckning fokuserar på illojala konkurrensmetoder som är en följd av statlig praxis, men ägnar jämförelsevis liten uppmärksamhet åt illojala metoder som är en följd av företagskoncentrationer på den inre marknaden. |
3. |
Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken är en motor för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen, framför allt i kristider. |
4. |
Europaparlamentet erinrar om att konkurrenspolitiken och en väl fungerande inre marknad är helt nödvändiga för att klara krisen, främja hållbar tillväxt och sysselsättning i enlighet med Europa 2020-strategin och uppnå Europeiska unionens mål. |
5. |
Europaparlamentet håller därför med kommissionen om att krisen inte får användas som förevändning för att lätta på konkurrensreglerna. |
6. |
Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken måste ändras för att bättre kunna möta globaliseringens utmaningar. |
7. |
Europaparlamentet anser att den nya konkurrenspolitiken bör kunna innefatta vissa flexibilitetsklausuler. |
8. |
Europaparlamentet instämmer i att alltför många sektorer fortfarande i stor utsträckning är uppdelade av nationella gränser och av artificiella hinder, både offentliga och privata, och att konkurrenspolitiken spelar en grundläggande roll för att motverka en sådan uppsplittring och skapa likvärdiga förutsättningar inom alla sektorer av den inre marknaden, samtidigt som hänsyn tas till de små och medelstora företagens samt slutkonsumenternas särskilda behov. |
9. |
Europaparlamentet betonar att genomförandet av konkurrenspolitiken i ett vidare perspektiv inte får leda till att redan etablerade företag och leverantörer av varor och tjänster blir ännu starkare, utan att det övergripande målet snarare ska vara att göra det lättare för nya aktörer att ta sig in på marknaden och uppmuntra nya idéer och tekniker och därmed maximera nyttan för unionens medborgare. |
10. |
Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken bör bidra till att främja och genomdriva öppna standarder och driftskompatibilitet för att förhindra att tekniska inlåsningseffekter för konsumenter och kunder skapas av en minoritet bland marknadsaktörerna. |
11. |
Europaparlamentet anser att priserna på olika produkter fortfarande varierar mellan olika medlemsstater, till exempel priserna på läkemedel, vilket beror på att medlemsstaterna har olika avtal med läkemedelsindustrin. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka detta problem och att lägga fram förslag för att med konsumenternas bästa för ögonen skapa en mer transparent inre marknad utan onödiga prisskillnader. |
12. |
Europaparlamentet välkomnar EU:s enhetliga patent som ett steg i rätt riktning för att fullborda den inre marknaden och hantera globaliseringens utmaningar. Parlamentet efterlyser insatser för att se till att alla medlemsstater kan delta. Parlamentet anser att de immateriella rättigheterna måste sammanjämkas med konkurrenskraven för att skydda allmänintresset och se till att patenthavarna inte missbrukar sina rättigheter på ett sätt som missgynnar medborgarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att beivra beteenden som syftar till att otillbörligen försena de generiska läkemedlens utsläppande på marknaden. |
Legitimitet och effektivitet inom EU:s konkurrenspolitik
13. |
Europaparlamentet anser att parlamentet bör ha medbeslutandebefogenheter vid fastställandet av den konkurrenspolitiska ramen. Parlamentet beklagar att det i artiklarna 103 och 109 i EUF-fördraget endast föreskrivs samråd med parlamentet. Parlamentet anser att detta demokratiska underskott inte kan tolereras, och föreslår att denna brist ska avhjälpas snarast möjligt genom interinstitutionella överenskommelser inom konkurrenspolitiken och rättas till vid nästa fördragsändring. Parlamentet påminner om att kommissionens politiska redovisningsskyldighet gentemot parlamentet omfattar konkurrenspolitiken och att den strukturerade dialogen med den ansvariga kommissionsledamoten är ett viktigt verktyg för att genomföra en sund demokratisk kontroll inom detta område. |
14. |
Europaparlamentet anser att kvaliteten på den dialog som kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens för, inte får ersätta en verkligt demokratisk kontroll från parlamentets sida. Parlamentet anser att en parlamentarisk kontroll krävs i ännu högre grad eftersom konkurrenspolitiken medför att kommissionen kontrollerar de beslut som fattas av demokratiskt tillsatta nationella och lokala myndigheter. Parlamentet understryker också behovet av att utveckla en bättre dialog mellan kommissionen, medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhället. |
15. |
Europaparlamentet framhåller vikten av att parlamentet och rådet behandlas lika vad gäller möjligheten att delta i möten och få tillgång till information för beredning av lagstiftning eller icke-bindande bestämmelser som rör konkurrenspolitiken, på det sätt som föreskrivs i ramavtalet. Parlamentet beklagar att detta inte har respekterats av kommissionen. |
16. |
Europaparlamentet understryker behovet att stärka en kultur som främjar de konkurrenspolitiska värderingarna och bidrar till en positiv inställning och vilja att följa reglerna som en förebyggande och främjande effekt för att utveckla konkurrenspolitiken. |
17. |
Europaparlamentet framhåller att konkurrenspolitikens horisontella dimension i unionen förutsätter maximal samstämmighet mellan denna politik och EU:s politik på övriga områden. För att garantera en väl fungerande inre marknad måste sektoriella regelverk ta hänsyn till konkurrenspolitikens principer. |
18. |
Europaparlamentet anser att kommissionen bör lägga fram ett förslag för att reglera konkurrensfrågorna när det gäller innehav av minoritetsandelar. |
19. |
Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta utarbeta icke-bindande riktlinjer för konkurrenspolitiken med beaktande av EU-domstolens befintliga rättspraxis i syfte att garantera viss rättssäkerhet för de berörda aktörerna. Parlamentet anser emellertid att icke-bindande riktlinjer inte kan ersätta lagstiftning på områden där rättssäkerheten är avgörande. |
20. |
Europaparlamentet betonar att införandet av böter är ett avskräckande verktyg som är viktigt för konkurrenspolitiken och att det krävs snabba åtgärder för att utredningarna ska lyckas. Parlamentet anser också att rättssäkerheten, förenklade förfaranden och möjlighet till förtida avgöranden med hjälp av lämpliga överenskommelser är avgörande och uppmanar därför kommissionen att införliva reglerna om böter i förordning (EG) nr 1/2003. Parlamentet anser samtidigt att kommissionen bör göra fler oanmälda inspektioner och vidta åtgärder mot misstänkta överträdelser. |
21. |
Europaparlamentet anser emellertid att enbart högre böter kan vara ett alltför trubbigt antitrustinstrument, inte minst med tanke på att arbetstillfällen kan gå förlorade om företagen inte kan betala. Parlamentet framhåller att en politik med höga böter inte bör användas som en mekanism för budgetfinansiering. Parlamentet är för en metod med både morot och piska där påföljderna fungerar som effektiva avskräckningsmedel, särskilt vid upprepade överträdelser, samtidigt som de uppmuntrar regelefterlevnad. |
22. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess bötespolitik och politik för efterlevnadskontroll leder till att en balanserad marknad återupprättas och ger företagen incitament att upptäcka överträdelser internt och rätta till dem frivilligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de olagliga vinsternas storlek och de förluster som drabbat de berörda parterna. |
23. |
Europaparlamentet upprepar att antalet ansökningar om nedsättning av böter med motiveringen ”oförmåga att betala” har ökat, särskilt från enproduktsföretag och små och medelstora företag. Parlamentet fortsätter att anse att ett system med uppskjutna och/eller uppdelade betalningar skulle kunna övervägas som alternativ till nedsatta böter för att undvika att företag försätts i konkurs. |
24. |
Europaparlamentet konstaterar att utnyttjandet av den totala omsättningen för taket på 10 procent kan leda till att kumulativa påföljder utfärdas för samma överträdelse med hänsyn till det ökande antalet konkurrensmyndigheter i världen. Parlamentet konstaterar därför att en EES-baserad omsättning skulle vara lämpligare än den globala omsättningen. |
25. |
Europaparlamentet väntar fortfarande på en anpassning av bötesriktlinjerna avseende enproduktsföretag och små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar emellertid att kommissionen i det beslut som den nyligen fattade om ”Beslag till fönster och fönsterdörrar” (COMP/39452, 28.3.2012) har beaktat enproduktsföretagens särskilda behov. |
26. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka sitt samarbete med de nationella domstolarna för att göra det lättare för enskilda att inleda förfaranden och främja en korrekt lösning av tvister som rör statligt stöd. Parlamentet välkomnar kommissionens utbildningsprogram för nationella domare. |
27. |
Europaparlamentet ser positivt på de rättsvårdande myndigheternas uppgift i konkurrenspolitiken och uppmanar dem att utnyttja sina befogenheter att inhämta upplysningar och yttranden från kommissionen samt delta i unionens utbildningsverksamhet. Parlamentet rekommenderar för sin del kommissionen att inleda ett nära samarbete med rättsvårdande myndigheter, att aktivt utnyttja sin rätt att lämna bidrag till domstolar som ”amicus curiae”, vilka bör publiceras på kommissionens webbplats, och att undersöka möjligheten att föra talan för att undvika att någon står utan försvar och stödja de intressen som unionen bör värna om. |
28. |
Europaparlamentet noterar kommissionens förslag av den 11 juni 2013 när det gäller skadeståndsprocesser enligt nationell lagstiftning för överträdelser av konkurrenslagstiftningen, som parlamentet håller på att behandla. Parlamentet är fast beslutet att hitta en tillfredsställande lösning för att hantera de särskilda frågor som uppkommer på detta område. |
29. |
Europaparlamentet anser att unionen aktivt måste verka för att konkurrensreglerna innehållsmässigt och i processuellt hänseende ska närma sig varandra på internationell nivå. Parlamentet anser att det internationella samarbetet är avgörande för att alla ansvariga myndigheter ska föra en konsekvent och samstämmig konkurrenspolitik som främjar effektiva utredningar och bidrar till lika spelregler. |
30. |
Europaparlamentet framhåller vikten av att främja global konvergens när det gäller konkurrensreglerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingå bilaterala samarbetsöverenskommelser om tillämpningen av konkurrenslagstiftningen. Parlamentet behandlar för närvarande det föreslagna avtalet mellan EU och Schweiz om samarbete vid tillämpningen av konkurrenslagstiftningen. Parlamentet är fast beslutet att hitta en tillfredsställande lösning för att hantera de särskilda frågor som uppkommer på detta område. |
31. |
Europaparlamentet anser att resurserna till kommissionens generaldirektorat för konkurrens bör anpassas till dess ökade arbetsbelastning och uppgifternas omfattning, bland annat genom att medel omfördelas från föråldrade eller underutnyttjade budgetposter för att möjliggöra mer aktiva åtgärder. |
Konkurrensmyndigheter
32. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla nationella konkurrensmyndigheter och sektorsvisa tillsynsorgan är oberoende av nationella myndigheter, vilket förutsätter att personer som utnämns till ordförande och styrelseledamöter är politiskt obundna och inte har några andra intressekonflikter. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att se till att det finns tillräckligt med personal och resurser vid nationella konkurrensmyndigheter och sektorsvisa tillsynsorgan och att antalet varierar i enlighet med marknadens behov, samt att de utövar sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt. |
33. |
Europaparlamentet betonar betydelsen av fullständig transparens för nationella konkurrensmyndigheter och sektorsvisa tillsynsorgan och begär att all relevant information om ärenden och officiella beslut blir synliga och tillgängliga på internet via en öppen databas, varvid hänsyn ska tas till affärshemligheter som kan ha stor inverkan på konkurrensen. |
34. |
Europaparlamentet stöder det strukturerade samarbetet inom Europeiska konkurrensnätverket som gör det möjligt att uppnå ett enhetligt upprätthållande av konkurrensreglerna i hela EU och uppmuntrar en vidareutveckling av nätverket med hänsyn till att vissa marknader, till följd av olika rättsliga, ekonomiska och kulturella villkor, tenderar att ha fler nationella dimensioner än andra. Parlamentet anser att Europeiska konkurrensnätverkets arbetsprogram och slutsatserna från dess sammanträden i regel bör offentliggöras på generaldirektoratet för konkurrens webbsida. |
35. |
Europaparlamentet anser att nationella konkurrensmyndigheter och andra nationella sektorsvisa tillsynsorgan bör fortsätta att samarbeta för att säkra kompletterande åtgärder, framför allt inom sektorer där avregleringen ännu inte är helt genomförd eller har fått effekt. Parlamentet föreslår att ett mer omfattande nätverk ska inrättas för europeiska tillsynsorgan, inklusive nationella konkurrensmyndigheter och sektorsvisa tillsynsorgan, så att de kan utbyta bästa praxis. |
Statligt stöd och inverkan på den reala ekonomin
Statligt stöd till banker
36. |
Europaparlamentet inser den viktiga roll som kontrollen av statligt stöd har spelat sedan krisens början för att få till stånd en omstrukturering eller avveckling av problemtyngda banker. |
37. |
Europaparlamentet anser att kontroll av statligt stöd under krisen bör inriktas på att stabilisera banksystemet och hantera orättvis segmentering av kreditvillkoren i den reala ekonomin samt diskriminering av små och medelstora företag och hushåll på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen att se till att målet att stabilisera banksystemet inte leder till en ytterligare ökning av statsskulden. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att koppla förlängningen av det tillfälliga statliga stödet till banksektorn till skärpta krav på villkoren för utlåning till mindre företag och privatpersoner, samt krav på starkare restriktioner när det gäller bonusar, avgiftsstrukturer och utdelningar. |
38. |
Europaparlamentet påminner om att parlamentet vid flera tillfällen har uppmanat kommissionen att revidera reglerna om statligt stöd till bankerna, som infördes 2008 som en tillfällig åtgärd. Parlamentet välkomnar därför de åtgärder som nyligen vidtagits av kommissionen på detta område. |
39. |
Europaparlamentet ber kommissionen att regelbundet uppdatera uppgifterna om de statliga stöd som getts till finanssektorn sedan krisens början, de totala förlusterna och hur ersättningarna har utvecklats, med detaljerade uppgifter om enskilda länder och enskilda företag och att offentliggöra dessa resultat på kommissionens webbplats för att säkerställa full insyn i det offentliga stöd som har getts sedan krisens början och hur det har påverkat skattebetalarna. |
40. |
Europaparlamentet anser att redovisningsmetoder bör harmoniseras innan någon bedömning görs av det belopp i statligt stöd som banker erhåller, så att den redovisningsmässiga behandlingen av till exempel lån som refinansieras för andra gången är densamma oavsett vilken medlemsstat det gäller. |
41. |
Europaparlamentet betonar att man vid refinansiering av lån, särskilt till banker som får statligt stöd, ska ta fullständig hänsyn till mottagarens lönsamhet. Parlamentet anser att för multinationella företag ska ett villkor för refinansiering av lån vara att de säljer tillgångar och andelar i delägda företag. |
42. |
Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att noga övervaka de marknader inom banksektorn där koncentrationen är hög eller växande, särskilt som ett resultat av omstrukturering som ett svar på krisen. Parlamentet erinrar om att oligopolmarknader är särskilt utsatta för konkurrensbegränsande förfaranden och fruktar att denna koncentration i slutändan skadar konsumenterna. Parlamentet understryker att en alltför stor koncentration utgör ett hot mot både finansindustrin och den reala ekonomin. |
43. |
Europaparlamentet framhåller att konsolideringen inom banksektorn har lett till en större marknadsandel för flera stora finansinstitut. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att hålla ett vakande öga på sektorn för att stärka konkurrensen och konsumentskyddet på de europeiska bankmarknaderna, bland annat inom investmentsektorn där inlåningen från privatpersoner korssubventionerar riskablare investmentaktiviteter. |
44. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga överväga vilka tillgångar finansinstitut har innan de får statligt stöd. |
45. |
Europaparlamentet betonar att insättare med upp till 100 000 euro på sina konton hos någon bank måste kunna räkna med största möjliga skydd och uteslutas från eventuella arrangemang om delad börda som uppstår i samband med rekonstruktion eller avveckling av en bank. |
46. |
Europaparlamentet anser att kommissionen bör beakta möjligheten att ibland ställa som villkor för statligt bankstöd att bankerna ska bevilja lån till små och medelstora företag. |
47. |
Europaparlamentet betonar att de små och medelstora företagens tillgång till finansiering har påverkats oproportionerligt mycket sedan finanskriserna. Parlamentet påpekar att de små och medelstora företagen utgör 98 procent av alla företag i euroområdet, sysselsätter cirka tre fjärdedelar av alla anställda i euroområdet och genererar omkring 60 procent av förädlingsvärdet, samt att den minskade tillgången till finansiering hindrar dem från att investera och växa. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att prioritera åtgärder som syftar till att förändra de finansiella regleringarna för att främja tillväxten och lindra de små och medelstora företagens finansieringskris. |
48. |
Europaparlamentet betonar att banker som erhåller statligt stöd inte bör öka sin storlek och komplexitet. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att fokusera på bankernas affärsmodell i den livskraftiga delen i deras verksamhet, på ersättningspolitiken och avgiftsstrukturen och att bankerna inte bör öka sin exponering för offentlig skuld, särskilt om de samtidigt minskar kreditflödet till små och medelstora företag och hushåll. Parlamentet påpekar att det behövs ett nytt permanent regelsystem för att åtgärda bristerna i den lagstiftning som fanns före krisen, särskilt när det gäller finanssektorn, samt för att undanröja de snedvridningar som skapats under den finansiella och ekonomiska krisen och säkerställa att skattebetalarna, konsumenterna och den inre marknaden som helhet står i fokus för konsekvenserna och nyttan när bankerna erhåller statligt stöd. |
49. |
Europaparlamentet beklagar att små och medelstora företag som genomgår anpassningsprogram i medlemsstaterna har svårt att få tillgång till krediter från banker och är tvungna att betala högre räntor enbart på grund av att de är belägna i euroområdet, vilket leder till snedvridningar på den inre marknaden. |
50. |
Europaparlamentet betonar att även externa investerare bör uppmuntras att så mycket som möjligt delta i kapitalförvaltningsbolag som etablerats enligt program för statligt stöd som ett sätt att dela upp värdeminskade tillgångar, och se till att det inte föreligger någon intressekonflikt mellan investerare som har eller överför tillgångar och målsättningarna för ett visst kapitalförvaltningsbolag. |
51. |
Europaparlamentet anser att kapitalförvaltningsbolag bör försöka sälja sina tillgångar så snart som möjligt för att normalisera marknaden och avsluta offentliga stödinsatser i en specifik sektor. |
52. |
Europaparlamentet anser att de erfarenheter som generaldirektoratet för konkurrens har när det gäller bankkriser bör betraktas som bästa praxis och i framtiden användas mer för att förebygga än för insatser i efterhand. |
Modernisering av statligt stöd
53. |
Europaparlamentet välkomnar än en gång kommissionens meddelande om modernisering av det statliga stödet (COM(2012)0209) och de reviderade regler om gruppundantag och förfaranden som nyligen antogs av rådet. men uppmanar ändå kommissionen att se till att åtgärderna för att stimulera ekonomisk tillväxt, som är ett av reformens övergripande mål, inte på nytt leder till att statsskulderna ökar. |
54. |
Europaparlamentet anser att företagen måste omstruktureras inom tydliga gränser, så att de skadliga effekterna minimeras för konkurrenter som inte har fått offentligt stöd. |
55. |
Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka när företag blir för stora för att få gå omkull och att överväga vilka åtgärder som kan vidtas på nationell eller europeisk nivå för att förhindra att företag blir beroende av statliga räddningspaket. |
56. |
Europaparlamentet noterar kommissionens allmänna avsikt att låta fler åtgärder vara undantagna från anmälningskravet Parlamentet betonar emellertid att medlemsstaterna måste se till att stöd av mindre betydelse och gruppundantagna stödordningar uppfyller reglerna om statligt stöd på förhand, så att en tillräckligt hög kontrollnivå upprätthålls, samtidigt som kommissionen ska fortsätta att göra efterhandskontroller av sådana fall. |
57. |
Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att förfarandena när det gäller statligt stöd måste påskyndas så att man kan koncentrera sig på komplicerade fall med allvarliga effekter för konkurrensen på den inre marknaden. Parlamentet noterar kommissionens förslag om att öka sin rätt att själv besluta om hur klagomål ska behandlas. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram detaljerade kriterier för hur viktiga fall ska kunna skiljas från mindre viktiga fall i detta sammanhang. Parlamentet påpekar att lämpliga möjligheter för denna åtskillnad är högre trösklar när det gäller bestämmelsen om stöd av mindre betydelse, samt en utvidgning av de övergripande kategorierna i bemyndigandeförordningen och i den allmänna gruppundantagsförordningen. |
58. |
Europaparlamentet understryker att kommissionen måste se till att det sker ett bättre utbyte med medlemsstaterna i fråga om kvalitet och snabbhet när information lämnas och anmälningar utarbetas. Parlamentet understryker att man genom effektiva nationella system måste se till att statliga stödåtgärder som undantagits från anmälningsskyldigheten följer unionslagstiftningen. Parlamentet påpekar att lämpliga möjligheter för denna åtskillnad är högre trösklar när det gäller bestämmelsen om stöd av mindre betydelse, samt en utvidgning av de övergripande kategorierna i bemyndigandeförordningen och i den allmänna gruppundantagsförordningen. |
59. |
Europaparlamentet påpekar att hittills har relevant information för fall av statsstödskontroll endast lämnats av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att bedöma huruvida det kommer att finnas ytterligare behov av extra personalresurser för att utöka verktygen för insamling av information och för att kommissionen ska kunna motta direkt information från marknadsaktörerna. Parlamentet konstaterar emellertid att kommissionen inte bör ha möjlighet att införa ytterligare kvalitets- och effektivitetskriterier i bedömningen av förenlighet och att dessa beslut måste överlåtas åt den beviljande myndigheten. |
60. |
Europaparlamentet pekar på bristen på tydlighet i vissa medlemsstater om huruvida offentlig finansiering av europeiska konsumentcentrum kan anses utgöra otillåtet statligt stöd i den mening som avses i unionens konkurrenslagstiftning. Parlamentet befarar att detta kan äventyra medlemsstaternas stöd till de europeiska konsumentcentrumen och redan har resulterat i ett tillfälligt avbrott i finansieringen av de europeiska konsumentcentrumen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att trygga de europeiska konsumentcentrumens verksamhet genom att så snart som möjligt klargöra att denna finansiering inte räknas som statligt stöd enligt unionens lagstiftning, eftersom de europeiska konsumentcentrumen inte bedriver någon näringsverksamhet, utan tillhandahåller stödtjänster för konsumenter. |
Transportsektorn
61. |
Europaparlamentet anser att kommissionen ytterligare bör stärka kopplingen mellan konkurrenspolitiken och transportpolitiken för att förbättra den europeiska transportsektorns konkurrenskraft. |
62. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en öppen och rättvis konkurrens inom alla transportsätt. |
63. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla kollektivtrafiknäten för att förbättra servicen till kunderna. |
64. |
Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att fullgöra det internationella åtagandet att begränsa den globala uppvärmningen till två grader Celsius ( oC) över förindustriella nivåer enligt målet för 2020. |
Järnväg
65. |
Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att avsluta genomförandet av det gemensamma europeiska järnvägsområdet, trygga fullständig transparens för penningflöden mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag och se till att alla medlemsstater har en stark och oberoende nationell tillsynsmyndighet. |
66. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att se till att järnvägssektorn öppnas upp för rättvis konkurrens och garantera en bättre kvalitet på tjänsterna. |
67. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att anta ett lagstiftningsförslag om en europeisk tillsynsmyndighet som ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna och agera där nationella tillsynsmyndigheter inte finns eller är inaktiva. |
68. |
Europaparlamentet betonar att den gemensamma marknaden för järnvägsfrakt påverkas av medlemsstaternas felaktiga eller ofullständiga införlivande av EU-lagstiftningen och av flaskhalsar i den gränsöverskridande rörligheten som skadar konkurrensen och tillväxten. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera huruvida marknadsmässiga hinder eller tekniska aspekter som skiljer sig från en medlemsstat till en annan, såsom spårvidd, energitillförsel och signalsystem och andra liknande hinder som avser infrastrukturens driftskompatibilitet och tillgänglighet, kan betraktas som överträdelser av konkurrensreglerna. |
Luftfart
69. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att revidera EU:s riktlinjer för statligt stöd inom flygtrafiken och för flygplatser innan utgången av 2013, för att eliminera all snedvridning av konkurrensen och skapa en lika konkurrensvillkor för alla marknadsdeltagare. |
70. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en motiverad översikt för att fastställa vilka lufttrafikföretag som är skyldiga till ett konkurrensvidrigt beteende genom att på ett otillbörligt sätt utnyttja särskilda villkor eller missbruk av sin dominerande ställning på vissa flygplatser. |
71. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida viss praxis när det gäller valet av specifika knutpunktsflygplatser – grundat på villkoren för de över 1 000 bilaterala luftfartsavtal som medlemsstaterna undertecknat med länder utanför EU – snedvrider konkurrensen till nackdel för europeiska konsumenters intressen. |
Bilindustrin
72. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att trygga en rättvis balans i förhandlingspositionerna mellan tillverkare och distributörer, och betonar samtidigt
att parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla principerna för god sed mellan tillverkare och försäljare när det gäller vertikala avtal i motorfordonsbranschen, särskilt när det gäller skyddet av investeringar efter det att avtalet löpt ut och möjligheten att överföra verksamheten till en annan medlem av samma varumärkesnätverk, i syfte att främja transparens i kommersiella och avtalsmässiga förbindelser mellan parterna. |
Varvssektorn
73. |
Europaparlamentet vill att den europeiska varvssektorns konkurrenskraft ska säkras och att sektorns verksamhet i EU ska gynnas med tanke på den allt hårdare internationella konkurrensen. |
74. |
Europaparlamentet understryker vikten av att garantera rättssäkerhet för europeiska rederier i alla medlemsstater och att de behandlas lika överallt. |
Finanssektorn
75. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna att undersöka möjliga fall av otillåten samverkan mellan företag eller missbruk av dominerande ställning på marknaderna för fordonsförsäkring. |
Energisektorn
76. |
Europaparlamentet konstaterar att en gemensam energimarknad inte bara ger konsumenterna lägre priser utan också gör EU:s företag mer konkurrenskraftiga. |
77. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillämpning av antitrustreglerna på energiområdet. |
78. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att hela åtgärdspaketet för den inre energimarknaden genomförs, eftersom en öppen och konkurrenskraftig inre marknad för energi ännu inte har uppnåtts till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsekvent fortsätta med de åtgärder som vidtagits efter branschutredningen för att tillämpa konkurrensreglerna effektivt inom energisektorn. Parlamentet välkomnar i detta avseende de pågående konkurrensrättsliga förfarandena inom energisektorn, med målet att den inre energimarknaden ska vara fullbordad 2014 och att de hinder som har återupprättats av energileverantörerna ska undanröjas. |
79. |
Europaparlamentet anser att en inre europeisk energimarknad skulle sänka energipriset för både konsumenter och företag och öka europeiska företags internationella konkurrenskraft. Parlamentet anser att kommissionen därför bör uppmuntras att upprätta en inre europeisk energimarknad senast 2014. |
80. |
Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att medlemsstaterna och kommissionen ser till att den befintliga lagstiftningen om energimarknaden genomförs i tid och korrekt, liksom det lagstiftningsarbete som krävs i det tredje lagstiftningspaketet om den inre energimarknaden, så att det senast 2014 finns en integrerad och konkurrenskraftig inre europeisk energimarknad. |
81. |
Europaparlamentet ber kommissionen att se till att energiförordningar och energidirektiv införlivas och tillämpas korrekt i alla medlemsstater och uppmanar kommissionen att vara särskilt vaksam när priser stiger över genomsnittet i EU, eftersom höga priser snedvrider konkurrensen och skadar konsumenterna. |
82. |
Europaparlamentet anser att kommissionen strikt måste genomföra reformer på energimarknaden för att sänka priserna, särskilt i de medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott. |
83. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna att undersöka hemliga överenskommelser mellan företag eller missbruk av dominerande ställning på bränslemarknaderna. |
84. |
Europaparlamentet välkomnar mot denna bakgrund kommissionens utredningar nyligen av oljesektorn och konstaterar att brott mot konkurrensreglerna på detta område får mycket stora konsekvenser för konsumenterna. |
85. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna att undersöka om måndagseffekten – en påstådd manipulering av bensinpriserna av företag beroende på den specifika veckodagen – verkligen existerar. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att noga granska konkurrensnivån, eftersom de tre största aktörerna fortfarande har cirka 75 procent (elektricitet) och över 60 procent (gas) av marknaden trots det gradvisa öppnandet av marknaderna sedan mitten av 1990-talet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för att förbättra förnybara energikällors tillträde till energinäten. |
86. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa årsrapport granska i vilken utsträckning koncentrationen av leverantörer av viktiga råvaror kan vara skadlig för kundsektorernas verksamhet och för en mer miljöeffektiv ekonomi, eftersom en del av dem är ytterst viktiga för införandet av de miljöeffektiva tekniker som behövs för att nå miljömålen. |
87. |
Europaparlamentet framhåller den funktion som smarta nät fyller när det gäller att skapa en tvåvägskommunikation mellan elproducenter och elkunder, och framhåller att smarta nät ger konsumenterna möjlighet att kontrollera och anpassa sin elanvändning. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör göra denna information tillgänglig på webbplatser för konsumenter och för alla relevanta aktörer, till exempel byggföretag, arkitekter och leverantörer av värme-, kyl- och elutrustning. |
Betaltjänster
88. |
Europaparlamentet är bekymrat över att EU:s marknad för elektroniska betalningar fortfarande är fragmenterad och att en rad konkurrensproblem återstår att lösas. Parlamentet hänvisar till de två förslag från kommissionen av den 24 juli 2013 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner och om betaltjänster på den inre marknaden som parlamentet för närvarande håller på att behandla. Parlamentet är fast beslutet att hitta en tillfredsställande lösning för att hantera de särskilda frågor som uppkommer på detta område. |
89. |
Europaparlamentet understryker att alla medlemsstater inte har genomfört direktivet om sena betalningar (2011/7/EU), trots att det skulle införlivas i den nationella lagstiftningen senast i mars 2013. Parlamentet konstaterar att detta skadar konkurrensen på den inre markanden och särskilt påverkar de små och medelstora företagen. |
Telekommunikation
90. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra större ansträngningar på telekommunikationsmarknaderna för att stoppa uppsplittringen av dessa marknader och undvika de marknadsledande operatörernas missbruk av sin dominerande ställning. Parlamentet vill att kommissionen ser till att operatörernas tjänster, särskilt tillgången till internet, är öppna, jämförbara och fria från konkurrensbegränsande avtal. |
91. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till bredbandsinfrastruktur i hela Europa, eftersom sådan infrastruktur ger ekonomisk konkurrenskraft och social sammanhållning. Parlamentet överväger huruvida digitala tjänster i Europa kan klassificeras som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. |
92. |
Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken är ytterst viktig i utbyggnaden av bredbandsinfrastrukturen på den inre marknaden, så att den digitala agendans mål kan uppnås med en lämplig avvägning mellan offentliga och privata investeringar, och avlägsna områden, landsbygdsområden och glesbygd i unionen få bredbandstäckning. |
Ny teknik och internet
93. |
Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med ”väsentliga patent” för innovationen inom informations- och kommunikationssektorn och ber därför kommissionen att agera snabbt för att se till att patenthavare beviljar jämbördiga, skäliga och icke diskriminerande tillstånd till andra operatörer, så att tekniska framsteg och nya produkter kan fortsätta att utvecklas till gagn för konsumenterna. Parlamentet understryker att konkurrenspolitiken har verktyg för att undvika att det uppstår konstlade hinder för sammanlänkning, driftskompatibilitet och stordriftsfördelar på marknaderna. |
94. |
Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts i kommissionens utredning av Googles konkurrensbegränsande affärsmetoder och de senaste nyheterna om en möjlig överenskommelse under våren 2014. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att beslutsamt agera i alla frågor som identifierats, och i första hand vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en sund konkurrens när det gäller sökning på nätet och marknader för sökmotorannonsering, med tanke på Googles dominans med en marknadsandel på över 90 procent i de flesta medlemsstater och företagets missbruk av sin dominerande ställning. |
95. |
Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att testa Googles nya förslag på marknaden för att kunna göra en grundlig bedömning av deras tillräcklighet och effekt. Med tanke på den betydelse sökmotorer har i den digitala ekonomin betonar parlamentet att kommissionen i vilket fall som helst måste se till att Google till fullo åtar sig att genomföra lösningar för att komma till rätta med de fyra problemområden som kommissionen identifierat. Om detta inte kan åstadkommas genom en överenskommelse uppmanar parlamentet kommissionen att omedelbart skicka ett meddelande om invändningar till sökmotorföretaget. |
96. |
Europaparlamentet erinrar om att nätneutralitet är av mycket stor betydelse för att vissa internettjänster inte ska missgynnas och för att konkurrensen ska garanteras fullt ut. |
Statligt stöd till fotboll
97. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda utredningar för att motverka statligt stöd inom fotbollen, eftersom det skapar en snedvridning i användningen av offentliga medel. |
98. |
Europaparlamentet anser att kommissionen noga bör granska alla lån eller refinansieringar av lån från banker som har fått statligt stöd ämnat för fotbollsklubbar, särskilt låneräntan i jämförelse med den genomsnittliga låneräntan och dess storlek i förhållande till den aktuella fotbollsklubbens skuld. |
99. |
Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att på ett strukturerat sätt ta itu med förhållandet mellan professionell sport och konkurrenspolitiken, särskilt fotbollsklubbars obetalda arbetsgivaravgifter och skattskyldighet samt uppsägningsvillkor. |
Fördelning och livsmedel
100. |
Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att en arbetsgrupp för livsmedelsfrågor (Food Task Force) har inrättats inom generaldirektoratet för konkurrens för att följa konkurrensens utveckling i livsmedelskedjan och dess effekter på konsumenterna, samt att en studie om detaljhandeln har inletts, och anser det omöjligt med ett balanserat system av förbindelser i livsmedelssektorn om det sker på bekostnad av konkurrenspolitiken eller med hjälp av en helt kommersiell inriktning som inte inkluderar konkurrenspolitikens principer. |
101. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för att kontrollera utbudet på marknaden för vitsocker och ser fram emot att få ta del av resultaten av undersökningen. |
Sociala aspekter
102. |
Europaparlamentet påminner om att subsidiaritetsprincipen, den demokratiska kontrollen och främjandet av det allmänna intresset är principer som ligger till grund för Europeiska unionen. |
103. |
Europaparlamentet understryker att i enlighet med de allmänna principerna i fördragen (icke-diskriminering, likabehandling och proportionalitet) bör medlemsstaterna och de lokala myndigheterna själva kunna välja hur sociala tjänster av allmänt intresse ska finansieras och organiseras. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang unionens sociala mål och behovet av att arbeta för att främja dessa tjänsters kvalitet, tillgänglighet och effektivitet, oavsett om de tillhandahålls av offentliga eller privata operatörer. |
104. |
Europaparlamentet påminner om att unionen står inför stora utmaningar när det gäller återindustrialisering, övergång till andra energislag och digital utrustning som kräver avsevärda investeringar och att investeringar i utbildning, yrkesutbildning och kompetensutveckling avsedda att motverka ungdomsarbetslösheten kompletterar snarare än står i strid med målen för konkurrenspolitiken. |
105. |
Europaparlamentet påminner om att konkurrenspolitiken bör genomföras i enlighet med artikel 9 i EUF-fördraget som fastställer att unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning. |
106. |
Europaparlamentet är övertygat om att en politik för social konvergens kan drivas med en nära koppling till en stark ekonomi- och konkurrenspolitik. |
107. |
Europaparlamentet anser att likvärdiga konkurrensvillkor för företagen på den inre marknaden även säkerställs genom insatser mot social dumpning, som bör betraktas som ett konkurrensbegränsande förfarande. Parlamentet anser att kommissionen bör vara uppmärksam på prisdumpning inom EU varigenom ett företag, internationellt eller inom landet, säljer enheter under tillverkningspris för att försätta en eller flera konkurrenter i konkurs. Parlamentet anser att kommissionen därför bör sträva mot ökad samstämmighet mellan medlemsstater när det gäller ekonomiska och sociala prestationer. Parlamentet understryker behovet av att strukturreformer inbegriper en översyn av skattesystemet för att bekämpa bedrägeri, skattesmitning och skatteparadis. |
o
o o
108. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna. |
(3) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.
(4) EUT C 270, 25.10.2008, s. 8.
(5) EUT C 10, 15.1.2009, s. 2.
(6) EUT C 72, 26.3.2009, s. 1.
(7) EUT C 195, 19.8.2009, s. 9.
(8) EUT C 16, 22.1.2009, s. 1.
(10) EGT C 216, 30.7.2013, s. 1.
(11) EUT C 8, 11.1.2012, s. 4.
(12) EUT L 7, 11.1.2012, s. 3.
(13) EUT C 8, 11.1.2012, s. 15.
(14) EUT L 114, 26.4.2012, s. 8.
(15) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 51.
(16) Antagna texter, P7_TA(2013)0026.
(17) EUT C 184, 22.7.2008, s. 13.
(18) Antagna texter, P7_TA(2013)0267.
(19) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
(20) EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 114.
(21) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 143.
(22) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 105.
(23) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 43.
(24) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 16.
(25) EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 60.
(26) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 97.
(27) Antagna texter, P7_TA(2013)0268.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/114 |
P7_TA(2013)0577
Mjölkproduktionen i bergsområden, mindre gynnade områden och yttersta randområden
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om upprätthållande av mjölkproduktionen i bergsområden, mindre gynnade områden och yttersta randområden efter det att mjölkkvoterna upphört (2013/2097(INI))
(2016/C 468/15)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av avdelning III i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om framför allt jordbruk, |
— |
med beaktande av artikel 174 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om framför allt bergsregioner, och artikel 349 om yttersta randområden, |
— |
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 247/2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden (1), |
— |
med beaktande av förordning (EU) nr 261/2012 (2) om avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, |
— |
med beaktande av förordning (EG) nr 1234/2007 (3), |
— |
med beaktande av tillämpningsprotokollet till 1991 års Alpkonvention avseende bergsjordbruk (bergsjordbruksprotokollet), som offentliggjordes den 30 september 2006 i Europeiska unionens officiella tidning (4), |
— |
med beaktande av yttrandet från regionkommittén, NAT-V-028 (30 maj 2013) om Utvecklingen av marknadssituationen och villkoren för en smidig utfasning av systemet med mjölkkvoter – andra ”mjuklandningsrapporten”, |
— |
med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Utvecklingen av marknadssituationen och villkoren för en smidig utfasning av systemet med mjölkkvoter – andra ”mjuklandningsrapporten” (COM(2012)0741), |
— |
med beaktande av studien Labelling of agricultural and food products of mountain farming, som beställts av generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling (administrativt avtal AGRI-2011-0460/JRC-IPTS nr 32349-2011-10), |
— |
med beaktande av kommissionens undersökning Economic impact of the abolition of the milk quota regime – regional analysis of the milk production in the EU från februari 2009, |
— |
med beaktande av den undersökning som utförts av Utredningsavdelning B (Struktur- och sammanhållningspolitik), The future of milk Quota – Different scenarios från januari 2008, |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0383/2013), och av följande skäl: |
A. |
När mjölkkvoterna upphör kommer det att påverka hela EU:s mjölkmarknad, och mjölkproducenterna i bergsområdena och de yttersta randområdena kommer att drabbas hårdast, eftersom man i de områdena inte kan utnyttja de tillväxtmöjligheter som följer av liberaliseringen på grund av de områdenas naturbetingade och permanenta svårigheter. |
B. |
Enligt artikel 32 i förordning (EU) nr 1305/2013 ska områdena norr om 62:a breddgraden betraktas som bergsområden. Definitionen och statusen för de yttersta randområdena fastställs i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
C. |
Vilka framtidsbeslut som fattas av de unga jordbruksföretagarna i dessa områden beror på hur stora företagen är och på hur stora ekonomiska resurser som finns, eftersom de företag som nyligen har investerat i kvotsystemet löper större risk att drabbas av likviditetsbrist och kommer att behöva göra en större arbetsinsats. |
D. |
Mjölkproduktionen i bergsområden och i de yttersta randområdena har allvarliga geografiskt betingade kostnadsnackdelar. Med tanke på de ytterligare krav, och särskilt de begränsningar av markanvändningen som jordbrukare drabbas av när mjölkkvoterna upphör, måste de garanteras arbete som är ekonomiskt bärkraftigt och lukrativt. |
E. |
Också i unionens övriga mindre gynnade områden kan det uppstå konkurrensnackdelar när kvoterna upphör, vilket kan hota produktionens hållbarhet i de områdena, bland annat på grund av att produktionstätheten är så låg att risken finns att företag som samlar in och bearbetar mjölken flyttar till mer konkurrenskraftiga områden, där framför allt kostnaderna för insamling av mjölken eller för transport av produkterna till marknaden är lägre. |
F. |
Ett av huvudmålen med den nya gemensamma jordbrukspolitiken är att bevara det produktiva jordbruket i bergsområden, mindre gynnade områden och yttersta randområden. |
G. |
Kostnaderna för produktion, insamling, transport och försäljning av mjölk och mjölkprodukter utanför produktionsregionen är mycket högre i dessa områden än i områden med mer gynnsamma förhållanden. |
H. |
Bildandet av producentorganisationer kan bidra till en sänkning av produktionskostnaderna och ge mjölkproducenterna en starkare förhandlingsposition, framför allt när det gäller att fastställa mjölkpriserna. |
I. |
På grund av befintliga ramvillkor bearbetas mjölkprodukter ofta inte i direkt anslutning till produktionsplatsen. Man bör därför ta hänsyn till hur infrastrukturen ser ut och även tillåta att produkter som bearbetas inom en viss radie från själva bergsområdet ges särskilda beteckningar, såsom ”bergsområdesprodukt”. Detta bör även gälla alla produkter som framställs av mjölk från bergsområden. |
J. |
I många av dessa områden är mjölkproduktionen den viktigaste och mest utbredda produktionsgrenen inom jordbruksnäringen, och i många fall har den en avgörande betydelse för framställningen av mejeriprodukter av hög kvalitet och med beteckningar som erkänts av EU. Det är viktigt att bevara produktionsstrukturerna i alla delar av unionen så att man kan försörja alla konsumtionsområdena med livsmedel utan att orimliga transport- och miljökostnader uppkommer. |
K. |
Mjölkproduktionen utgör i många medlemsstater och regioner stommen i den regionala ekonomin och bidrar på ett betydande sätt till att skapa mervärde inom jordbruket. |
L. |
Utveckling och främjande av mejeriprodukter av hög kvalitet kan vara ett möjligt sätt att hantera den ökade mjölkproduktionen. |
M. |
I många regioner är mjölkproduktion den viktigaste verksamheten för små och medelstora familjejordbruk. |
N. |
I bergsområden utnyttjas 59 procent av jordbruksarealen som permanent betesmark eller gräsmark i samband med mjölkproduktion, och för det mesta är ingen annan användning inom jordbruket möjlig eller bärkraftig. Av all mjölk i EU produceras 9,5 procent i bergsområdena, där de geografiska förutsättningarna och klimatet begränsar jordbruksalternativen, och mångfalden inom jordbruket är mycket begränsad. |
O. |
I vissa yttersta randområden är mjölkproduktionen oersättlig eftersom den är en av de viktigaste drivkrafterna för ekonomin, den sociala stabiliteten, miljökvaliteten och markanvändningen. I dessa regioner är Posei-programmen de bästa instrumenten för att kanalisera ett ökat stöd så att produktionsnivåerna kan upprätthållas. |
P. |
Boskapsskötseln i dessa områden är inte endast en ekonomisk sektor och en inkomstkälla för befolkningen, utan den utgör också ett centralt inslag i traditionell kultur och social struktur som är djupt förknippat med lokalbefolkningens dagliga liv och traditioner. |
Q. |
När djurhållningen och den därmed förknippade mjölkproduktionen läggs ned i bergsområden, yttersta randområden och vissa delar av de övriga mindre gynnade områdena, leder det ofta till att jordbruken läggs ned, att goda jordbruksmarker försummas och att folk flyttar bort från landsbygden till städerna. |
R. |
Jordbruket i dessa områden bidrar ofta till att bevara landskapet och den biologiska mångfalden samt begränsa de naturbetingade riskerna. Det utgör en grund för en framgångsrik regional utveckling, vilket är en förutsättning för att andra sektorer, till exempel turismen, ska kunna växa. Om jordbruket överges i de områdena skulle detta allvarligt kunna skada även dessa övriga sektorer. |
S. |
I många missgynnade områden är mjölkproduktionen en garanti för ekonomisk och social sammanhållning, som inte får äventyras när kvoterna upphör. Det är nödvändigt att säkerställa och främja vårdandet av kulturlandskapet, turismindustrin, de lokala kretsloppen (tillverkning/bearbetning/saluföring), sysselsättningen och ungdomars utsikter att stanna kvar i området. |
T. |
När kvoterna upphör kommer detta att leda till konkurrens inom produktionsområdena i hela EU. Produktdiversifiering är ett viktigt sätt för bergsområdena och för de yttersta randområden som producerar mjölk eller mjölkprodukter att behålla sitt tillträde till marknaden. |
1. |
Europaparlamentet konstaterar att direktstödet ur jordbrukspolitikens första pelare i många medlemsstater baserar sig på historiska referensbelopp, även enligt den nuvarande GJP-reformen. Därför kan gräsmarksarealerna och mjölkproduktionen i dessa områden kraftigt missgynnas. Parlamentet uppmanar således de medlemsstater som påverkas av denna situation att snarast möjligt införa ett system som kan åtgärda de nackdelar som dessa regioner drabbas av när man genomför jordbruksreformerna nationellt. |
2. |
Europaparlamentet noterar att mjölken från bergsområdena svarar för cirka 10 procent av mjölken från EU-27, men att den utgör två tredjedelar av mjölkproduktionen, vilket omfattar tre fjärdedelar av producenterna i Österrike, Slovenien och Finland och att motsvarande siffror också är mycket höga för ytterligare ett tiotal länder. Parlamentet noterar även att i de flesta av dessa fuktiga bergsregioner och även i de yttersta randområdena utnyttjas gräsmarken huvudsakligen som betesmark för mjölkkor, vilket gör att landskapet förblir tillgängligt och befolkat, något som är till nytta för turismen, den biologiska mångfalden och miljön. |
3. |
Europaparlamentet anser att det i de här områdena för det mesta inte går att utnyttja permanent betes- och ängsmark för annat än uppfödning av nötkreatur, får och getter, och att man därför vid beräkning av direktstöd ur den första pelaren aldrig får behandla dessa områden sämre än annan jordbruksmark. |
4. |
Europaparlamentet anser det mycket viktigt att man ser till att det finns ett stöd som är kopplat till betesdjur inom GJP:s första pelare samt inom Posei-programmet i de yttersta randområdena för jordbruksföretag med betesmark och foderareal för boskap. Parlamentet säger nej till att låta utfodringen av idisslare omfattas av nya krav, som skulle kunna leda till ett sammanbrott för nuvarande jordbrukspraxis. |
5. |
Europaparlamentet betonar den stora betydelsen av kopplade stöd inom GJP:s första pelare och påpekar att medlemsstaterna i dessa områden bör få ytterligare möjligheter att koppla stöd, nationella eller EU-finansierade, på det sätt som beslutades i den nu gällande GJP-reformen. |
6. |
Europaparlamentet betonar att bestämmelserna i GJP måste ta vederbörlig hänsyn till de småskaliga jordbruken i dessa områden, eftersom de av strukturella skäl är mer arbetsintensiva, har högre kostnader för insatsvaror och utgör ett värdefullt bidrag till tryggandet av sysselsättningen och till utvecklingen av landsbygdsområdena. |
7. |
Europaparlamentet påpekar att man på grund av bergsområdenas och de yttersta randområdenas särdrag måste göra en separat utvärdering av upphörandet av mjölkkvoterna i dessa områden, så att man kan utarbeta målinriktade åtgärder för att stödja och bibehålla produktionen. |
8. |
Eftersom mjölkproduktionen är oersättlig i vissa yttersta randområden bör kommissionen och medlemsstaterna använda Posei-programmen i dessa regioner för att förstärka stöden i form av direktstöd och marknadsåtgärder, och programmen för landsbygdens utveckling för att förstärka stöden inom GJP:s andra pelare. |
9. |
Europaparlamentet kräver att ytterligare åtgärder tillhandahålls under utvecklandet av den gemensamma strategiska ramen, med användning av programmet för regional utveckling, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden. Parlamentet anser att målet för den gemensamma strategiska ramen måste vara att stimulera regionala utvecklingskoncept och program för att bevara befintliga strukturer, med siktet inställt på att bevara jordbruket och stärka tidigare och senare led i värdekedjan. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att i förekommande fall inom ramen för landsbygdsutvecklingen utarbeta ett specifikt program för mjölkproduktionen i dessa områden. |
11. |
Europaparlamentet framhåller därför att det är nödvändigt att konsolideringen eller framväxten av mervärdesskapande projekt åtföljs av en differentiering av de produkter som är kopplade till områdena, och nya förädlingsstrategier i bergen och i de yttersta randområdena. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett övergripande regelverk för att främja framväxten av, förvaltningen av och kollektiva investeringar kopplade till dessa projekt. |
12. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att motverka att betesmark försvinner och att ta hänsyn till denna aspekt i sin lagstiftning på samhällsplaneringsområdet. |
13. |
Europaparlamentet betonar att åtgärderna inom den andra pelaren, till exempel kompensationsbidrag, miljöpremier, enskilt eller kollektivt investeringsstöd till produktion, bearbetning – utan att glömma möjligheten för de yttersta randområdena (som omfattas av Posei-ordningen) att få produkter som anses väsentliga för omvandlingen av regional jordbruksproduktion, särskilt mjölkprodukter, inkluderade i det särskilda leveranssystemet, i syfte att bibehålla konkurrenskraften – och saluföring, etableringsstöd till unga jordbrukare, stöd för kvalitetsfrämjande åtgärder, diversifiering, innovation och samarbete (även med lokala myndigheter) är av stor betydelse för en hållbar mjölkproduktion i dessa områden. Därför vill parlamentet att medlemsstaterna och regionerna ska få den lagstiftningsram, den finansieringsnivå och det utrymme som krävs för att trygga ett tillräckligt omfattande och kraftigt differentierat kompensationsbidrag samt för att främja miljövänliga, hållbara och ekologiska former av jordbruk. Parlamentet kräver att de högre investeringskostnaderna för produktion av mjölk, som följer av bergsområdenas och de yttersta randområdenas särskilda karaktär, de långa avstånden till dessa regioner, den kraftiga fragmenteringen av marken och öregionernas geografiska diskontinuitet ska kompenseras i tillräcklig omfattning inom ramen för GJP:s andra pelare. |
14. |
Europaparlamentet begär dessutom att mjölkproducenter med utvecklingspotential ska erbjudas målinriktat investeringsstöd, exempelvis i samband med avskrivningar och räntor på stallar och teknik, så att de kan sänka sina produktionskostnader och stärka företagens konkurrenskraft. |
15. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för åtgärderna i den andra pelaren ge särskilt stöd till projekt såsom kooperativ för rationellt utnyttjande av maskiner eller byggnader. |
16. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att eftersträva konsekvens genom att omarbeta utvecklingsprogram för landsbygd och mjölkproduktion i bergsområden och i de yttersta randområdena, i missgynnade mjölkproduktionsområden och för medlemsstater där mycket små jordbruk står för den största delen av mjölkproduktionen. |
17. |
Europaparlamentet konstaterar att kostnaderna för mjölkinsamling och för transport av de bearbetade produkterna är särskilt höga i bergsområden och yttersta randområden på grund av den särskilt komplicerade logistiksituationen och de oftast relativt små mängder mjölk som produceras per gård, vilket leder till avsevärda geografiska och konkurrensmässiga nackdelar. Parlamentet efterlyser stöd för bearbetningsanläggningar, framför allt kooperativt ägda anläggningar, för att jämna ut de högre kostnaderna för insamling och produktion, däribland för insatsvaror, och transport av bearbetade produkter i dessa områden, jämfört med kostnaderna i mer gynnsamt belägna områden. |
18. |
Europaparlamentet framhåller särskilt att det behövs ett verktyg för övervakning av mjölkproduktionsmarknaden (observationsorgan för mjölk) i syfte att samla in och sprida uppgifter och information om produktion och utbud och förvarna om risker för obalanser på marknaden, med beaktande av mångfalden av mjölkprodukter och att genomföra framåtblickande kortsiktiga analyser i samband med prisvolatilitet i syfte att finjustera anpassningen av mjölkvolymer till efterfrågan på marknaden. |
19. |
Europaparlamentet påpekar att bearbetning och saluföring på gården eller uppe på bergsängarna ger småföretag och mikroföretag i bergsområden, yttersta randområden och andra mindre gynnade områden en möjlighet att uppnå ökat mervärde, vilket dessutom bidrar till att göra bergsområdena attraktivare för turismen. Parlamentet betonar att sådana initiativ bör stödjas inom ramen för GJP:s andra pelare. |
20. |
Europaparlamentet understryker att de stora avstånden från de yttersta randområdena till konsumentmarknaderna medför ett behov av dubbel magasinering i linje med den moderna logistiska organisationen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i bestämmelser om investeringar för dessa regioner överväga eventuellt bidragsberättigande för lagerstrukturer utanför de yttersta randområdena. |
21. |
Europaparlamentet påpekar att bergsängarna och fäbodarna i bergen och mjölkproducerande områden i de yttersta randområdena kräver särskild uppmärksamhet vad gäller investeringar och underhåll eller för återställning av de förhållanden som krävs för att bedriva uppfödning, beredning och försäljning av de produkter som framställs där. |
22. |
Europaparlamentet framhåller att åtgärder bör vidtas för att möjliggöra hantverksmässig produktion av typiska produkter. |
23. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i all lagstiftning se till att byråkratin, de hygien- eller märkningsrelaterade kraven och informationsskyldigheten är proportionerliga, så att småproducenter av mjölk och mejerivaror kan hantera dem. |
24. |
Europaparlamentet framhåller att små jordbruk i bergsområden och missgynnade områden, såsom de yttersta randområden som producerar mjölk eller mjölkprodukter bör få hjälp med att bilda producentorganisationer som stärker deras förhandlingsposition, eftersom det är viktigt för småskaliga jordbruk inom dessa områden att mer regionaliserade och lokala marknader bevaras och utvecklas. |
25. |
Europaparlamentet framhåller att hygien- och marknadsföringsregler måste kunna anpassas till marknadernas storlek och krav samt att hygienstandarderna därför måste vara lämpliga och möjliga att tillämpa för jordbrukare och mjölkberedare i bergsområden, missgynnade områden och de yttersta randområdena. |
26. |
Europaparlamentet poängterar att de uppfödningsmetoder som en effektiv mjölkproduktion kräver är särskilt kostsamma för småföretag. Parlamentet anser därför att uppfödning bör främjas, så att mjölkgårdarna i dessa områden trots det ska kunna ägna sig åt egen högkvalitativ uppfödning. |
27. |
Europaparlamentet anser att man bör stödja att mjölkproducenterna bildar producentorganisationer för att ge alla företag inom dessa områden lämpligt marknadstillträde och för att inrätta partnerskap för att främja miljövänlig turism inom jordbruksområden. |
28. |
Europaparlamentet betonar att man bör ge producentorganisationerna möjlighet att genomföra EU-finansierade, operativa program med den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker som förebild. I detta sammanhang anser parlamentet att producentorganisationerna bör få möjlighet att främja tillträdet till nya marknader, marknadsutveckling, kvalitetssäkring, produktinnovation och reklam, särskilt med tanke på den nya beteckningen ”bergsområdesprodukt” eller andra frivilliga reserverade beteckningar, som kan godkännas, skyddade ursprungsbeteckningar och annan kvalitetsmärkning, samt att främja kompetensutveckling och krisåtgärder. |
29. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvidga de gemensamma forskningsprogrammen till att omfatta gräsmark och mjölkproduktion i bergsområden, de yttersta randområdena och övriga mindre gynnade områden, och att ta särskild hänsyn till dem inom ramen för de gemensamma forskningsprojekten för att stimulera till innovativa lösningar i dessa områden, samtidigt som hänsyn tas till behovet av att ta itu med utmaningar som produktiviteten och klimatförändringarna. Parlamentet anser att man genom denna forskning också bör sträva efter att fastställa de hälsomässiga fördelarna för konsumenterna. |
30. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära följa hur mjölkproduktionen i dessa områden utvecklas och att granska de ekonomiska konsekvenserna för mjölkproducenterna i dessa områden av att mjölkkvoterna upphör. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast 2017 förelägga parlamentet och rådet en rapport i denna fråga, tillsammans med förslag till lagstiftning om mjölkproduktionen har minskat kraftigt i dessa områden. |
31. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta program i samarbete med producenter, producentorganisationer och saluföringsorgan för att mildra effekterna av de snabbt sjunkande mjölkpriserna, exempelvis enligt modellen för penninginsamlingar. |
32. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra unionens skolmjölksprogram mer effektivt och framför allt ge deltagarna möjlighet att vid anbudsinfordringar uttryckligen utnyttja beteckningen ”bergsområdesprodukt” för mjölk som producerats i bergsområden. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att anlita närbelägna leverantörer när det gäller mjölkförsörjningen inom ramen för skolmjölksprogrammet för att främja den lokala mjölkproduktionen och minska koldioxidutsläppen till följd av transporter. |
33. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet och genomförandet av lagstiftning som avser beteckningen ”bergsområdesprodukter” beakta de särskilda förutsättningarna för sådana produkter med skyddad ursprungsbeteckning som redan omfattas av särskilda ursprungsregler genom att överväga möjligheten att införa flexibla regler för bergsområden, som riskerar att uteslutas från de möjligheter som infördes genom förordning (EU) nr 1151/2012 på grund av deras missgynnade situation, exempelvis svårigheterna att producera fodergrödor, vilket skulle strida mot syftet med lagstiftningen. |
34. |
Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör främja och stödja integreringen av övergivna betesmarker i produktionskedjan och öka produktionen av gräs samt ta tillvara denna på ett rationellt sätt. |
35. |
Europaparlamentet anser att det är viktigt att åtgärder vidtas för att se till att unga jordbrukare bosätter sig i bergsområdena och de yttersta randområdena med tanke på att genomsnittsåldern där är högre än i andra områden. |
36. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa det nödvändiga ramverket för tillgång till utbildning och krediter för producenter och beredare i bergsområden och mindre gynnade områden. |
37. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. |
(1) EUT L 42, 14.2.2006, s. 1.
(2) EUT L 94, 30.3.2012, s. 38.
(3) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
(4) EUT L 271, 30.9.2006, s. 63.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/120 |
P7_TA(2013)0578
Resiliens och katastrofförebyggande i utvecklingsländerna
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om EU:s strategi för resiliens och katastrofriskreducering i utvecklingsländerna: lära av livsmedelsförsörjningskriser (2013/2110(INI))
(2016/C 468/16)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av artikel 210 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), |
— |
med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling av den 20 december 2005, |
— |
med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd av den 18 december 2007, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Halvtidsöversyn av handlingsplanen för det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd – Effektiva, principbaserade humanitära insatser på EU-nivå av den 8 december 2010 (COM(2010)0722), |
— |
med beaktande av kommissionen meddelande EU-strategi för resiliens: lära av livsmedelsförsörjningskriser av den 3 oktober 2012 (COM(2012)0586) (nedan kallat 2012 års meddelande om resiliens), |
— |
med beaktande av kommissionens arbetsdokument om en handlingsplan för resiliens i länder som ofta drabbas av katastrofer 2013–2020 av den 19 juni 2013 (SWD(2013)0227), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser om EU-strategin för resiliens av den 28 maj 2013, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande EU:s strategi för stöd till katastrofförebyggande i utvecklingsländerna av den 23 februari 2009 (COM(2009)0084), |
— |
med beaktande av kommissionens arbetsdokument om en genomförandeplan för EU:s strategi för stöd till katastrofriskreducering i utvecklingsländerna 2011–2014 av den 16 februari 2011 (SEC(2011)0215), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser om en EU-strategi för stöd till katastrofriskreducering i utvecklingsländerna av den 18 maj 2009, |
— |
med beaktande av FN:s Hyogo-handlingsplan 2005–2015, som antogs i januari 2005 vid världskonferensen för katastrofbegränsning i Hyogo (Japan) och godkändes av FN:s generalförsamling genom resolution A/RES/60/195, och av halvtidsöversynen av denna, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd – En utvärdering av den 23 april 2001 (COM(2001)0153), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Socialt skydd i EU:s utvecklingssamarbete av den 20 augusti 2012 (COM(2012)0446), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om kommissionens meddelande En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer (1), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll (2), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Ett anständigt liv för alla: Att avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framtid av den 27 februari 2013 (COM(2013)0092), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring av den 13 oktober 2011 (COM(2011)0637) och rådets slutsatser om detta av den 14 maj 2012, |
— |
med beaktande av den nya given för engagemang i instabila stater inom Busan-partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som antogs vid det femte högnivåforumet om stödeffektivitet i Busan (Sydkorea) den 29 november– 1 december 2011, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om millennieutvecklingsmålen – att definiera en utvecklingsram för tiden efter 2015 (3), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser om den övergripande agendan för tiden efter 2015 av den 25 juni 2013, |
— |
med beaktande av Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling, ”Framtiden vi vill ha”, som hölls i Rio de Janeiro (Brasilien) i juni 2012 (Rio+20), och särskilt de beslut om katastrofriskreducering som fattades i samband med denna, |
— |
med beaktande av det fjärde sammanträdet för den globala plattformen för katastrofriskreducering, som hölls i Genève (Schweiz) den 19–23 maj 2013, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Bättre nutrition för mödrar och barn i det externa biståndet: ett politiskt ramverk för EU av den 12 mars 2013 (COM(2013)0141), |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A7-0375/2013), och av följande skäl: |
A. |
I 2012 års meddelande om resiliens definierade kommissionen begreppet resiliens som ”förmågan hos en enskild person, ett hushåll, en befolkningsgrupp, ett land eller en region att motstå, anpassa sig efter och snabbt återhämta sig från påfrestningar och chocker”. |
B. |
Katastrofriskreducering är en viktig del i arbetet för att uppnå resiliens. Katastrofriskreducering handlar om att analysera och hantera risker för att minska sårbarheten för katastrofer. Det omfattar insatser för att öka beredskapen, förbättra det förebyggande arbetet och minska riskerna på alla nivåer, från lokal nivå till internationell nivå. |
C. |
Ett viktigt led i strategin för resiliens är att koppla samman katastrofhjälp, återuppbyggnad och utveckling för att ta itu med avbrott i verksamheten och finansieringen mellan katastrofhjälps- och utvecklingsfaserna. |
D. |
Hyogo-handlingsplanen är ett ovärderligt instrument för att driva agendan för katastrofriskreducering internationellt, men den löper ut 2015. En ram för katastrofriskreducering efter 2015 ska enligt planerna antas vid världskonferensen för katastrofriskreducering i Japan i början av 2015. |
E. |
Vid halvtidsöversynen av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd noterades att det hade gjorts framsteg i arbetet med katastrofriskreducering, men att det krävs ytterligare konkreta framsteg. |
F. |
Enligt FN har 4,4 miljarder människor drabbats av katastrofer sedan 1992, vilket orsakat skador till ett värde av 2 biljoner US-dollar och skördat 1,3 miljoner människoliv. Kostnaden för katastrofförlusterna uppgick till över 300 miljarder US-dollar 2011. Varje dollar som investeras i katastrofriskreducering i ett krisbenäget område sparar minst fyra dollar i framtida katastrofhjälps- och återuppbyggnadskostnader enligt uppskattningar från Asiatiska utvecklingsbanken. |
G. |
De inbördes kopplingarna i leveranskedjorna i dagens globaliserade värld innebär att ekonomiska förluster i en region får globala återverkningar. Översvämningarna i Thailand 2011 uppskattas till exempel ha minskat den globala industriproduktionen med 2,5 procent. |
H. |
Kostnaderna för katastrofer ökar eftersom klimatförändringarna medför alltfler allvarliga väderrelaterade händelser, utöver den snabba och dåligt kontrollerade urbaniseringen, befolkningstillväxten, markförstöringen och bristen på naturresurser. Livsmedels- och näringskriser blir allt vanligare i många regioner i tredje världen. |
I. |
Insatser inriktade på katastrofriskreducering och resiliens måste utgöra ett tillskott till, inte en ersättning för, de utvecklade ländernas insatser för att minska sitt bidrag till klimatförändringen. |
J. |
I samband med budgetsaneringar är det mycket viktigt att resurserna används ändamålsenligt och effektivt. Finansieringen av katastrofriskreducering måste vara långsiktig, ta hänsyn till reella risker och vara inriktad på att hjälpa dem som är mest sårbara för chocker. |
K. |
Kina har satsat 3,15 miljarder US-dollar på att minska effekterna av översvämningar och har därmed undvikit förluster på uppskattningsvis 12 miljarder US-dollar. Andra framgångsrika exempel är Bangladesh, Kuba, Vietnam och Madagaskar, där man i avsevärd grad har lyckats minska effekterna av meteorologiska risker, t.ex. tropiska stormar och översvämningar, genom att förbättra systemen för tidig varning, katastrofberedskapen och andra riskreducerande åtgärder. |
L. |
I de flesta länder utgör investeringar från den privata sektorn en stor andel av de totala investeringarna, och den nationella ekonomiska utvecklingen och resiliensen mot katastrofer är beroende av den privata sektorns katastrofriskkänsliga investeringar. |
M. |
FN beräknar att befolkningen i världens stadsområden kommer att öka med 72 procent fram till 2050 och att merparten av den urbana tillväxten kommer att äga rum i mindre utvecklade länder, vilket innebär att antalet människor som är utsatta för katastrofrisker kommer att öka väsentligt. |
N. |
Katastrofer kan medverka till en rad andra problem, t.ex. extrem fattigdom, osäker livsmedelsförsörjning och undernäring. |
O. |
En tidigare ohållbar utvecklingsplanering och utvecklingspraxis har lett till att många befolkningar blivit mer sårbara för katastrofer. Det måste ställas krav på att en katastrofriskbedömning ska ingå i utvecklingsplanering och utvecklingsprogram. |
P. |
Bristen på samordning mellan EU:s medlemsstater och andra givarländer efter kriser gör att effekten av de samlade insatserna minskar. Ökad samordning mellan givarna både efter kriser och i arbetet med att bygga upp resiliens kan leda till stora besparingar och ökad effektivitet i arbetet med att nå utvecklingsmålen. |
Q. |
Den globala bedömningsrapporten (Global Assessment Report) är i dag etablerad som en tillförlitlig global informationskälla för analyser av risker och sårbarhetstrender. Det är emellertid fortfarande ett stort problem att det saknas korrekta uppgifter om katastrofförluster. |
R. |
Den regionala integrationen är en källa till ekonomisk, politisk och social framgång. |
S. |
Den praxis som innebär överlåtelse av jordbruksmark bör regleras för att förhindra att landsbygdsbefolkningen missgynnas. |
EU:s resiliensstrategi
1. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om resiliens från 2012 och dess mål. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att aktivt gå vidare med förslagen i meddelandet och att se till att man utformar en långsiktig strategi för både uppbyggande av resiliens och katastrofriskreducering som omfattar både humanitära insatser och utvecklingsinsatser och etablerar en tydlig koppling mellan dessa. |
2. |
Europaparlamentet välkomnar handlingsplanen för resiliens i krisbenägna länder 2013–2020 och dess prioriteringar. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att tillsammans med Europeiska utrikestjänsten genomföra sina förslag och prioriteringar och se till att kontinuerliga framsteg görs för att uppnå handlingsplanens mål. |
3. |
Europaparlamentet är oroat över att resiliens, och i synnerhet katastrofriskreducering, bara nämns kortfattat i rådets slutsatser om den övergripande agendan för tiden efter 2015. Parlamentet anser att större vikt måste läggas vid dessa frågor i agendan för tiden efter 2015. |
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt integrera resiliensåtgärder i såväl den humanitära som den utvecklingsrelaterade delen av programplaneringen. Parlamentet betonar att det behövs en starkare koppling mellan kortsiktiga humanitära åtgärder och en mer långsiktig utvecklingsplanering och att detta bör ingå i EU:s övergripande resiliensstrategi. |
5. |
Europaparlamentet anser att EU:s resiliensstrategi främst måste vara inriktad på de mest sårbara, de fattigaste och de mest marginaliserade befolkningarna, som är mycket utsatta för risker, särskilt naturkatastrofer, och är dåligt skyddade mot sådana chocker, inklusive gradvisa förändringar. Parlamentet betonar att en långsiktig resiliensstrategi måste ta itu med orsakerna till utsattheten för risker och kraftigt minska de underliggande riskfaktorerna. |
6. |
Europaparlamentet betonar att EU:s långsiktiga resiliensstrategi bör åtgärda ekosystemets försämring, särskilt vad gäller jordbruk, vatten, biologisk mångfald och fiskeresurser, och uppmanar EU att bedriva en konsekvent utformad politik för att minska sårbarheten med hjälp av sin riskreduceringsstrategi, något som kan uppnås genom att införa hållbara produktionsmetoder och produktionssystem inom jordbruket, såsom växelbruk, agroekologi, skogsjordbruk, ekologiskt jordbruk och småskaligt jordbruk. |
7. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin agenda för resiliens rikta in sig på instabila och krisbenägna länder och att satsa på att stärka lokala institutioner för att skapa stabilitet och se till att sårbara befolkningar har tillgång till grundläggande tjänster. |
8. |
Europaparlamentet betonar att luckan mellan katastrofhjälps- och utvecklingsfaserna kan överbryggas genom att man kopplar samman katastrofhjälp, återuppbyggnad och utveckling, för att skapa synergieffekter mellan det humanitära arbetet och utvecklingsarbetet. Parlamentet anser att det är viktigt att mer i detalj utveckla övergångsstrategier och parallella kopplingar mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete, särskilt i katastrofbenägna länder, i samband med utdragna kriser och i länder som återhämtar sig från katastrofer. |
9. |
Europaparlamentet vidhåller att katastrofbenägna länder bör ta på sig en ledande roll och vara huvudaktörer när det gäller att fastställa sina prioriteringar och utarbeta övergångsstrategier från humanitärt bistånd till långsiktiga utvecklingsstrategier, eftersom dessa länder har bättre förutsättningar att känna till de faktiska förhållandena på plats och därmed kunna fastställa vad som är bäst för deras egna samhällen. |
10. |
Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna förvärrar de underliggande riskfaktorerna och därför måste beaktas i resiliensstrategier, i synnerhet klimatanpassning. |
Katastrofriskreducering – ett grundläggande inslag i resiliens
11. |
Europaparlamentet betonar att det är betydligt mer kostnadseffektivt att satsa på katastrofriskreducering innan katastrofer inträffar än att finansiera hjälpinsatser när katastrofer redan ägt rum. Parlamentet efterlyser därför ökade investeringar i katastrofriskreducering och resiliensstrategier i utvecklingsländerna, särskilt i de mest sårbara områdena, och vill att detta ska ingå i de nationella utvecklingsplanerna. |
12. |
Europaparlamentet framhåller att en effektiv hantering av katastrofinsatser tar med i beräkningen att det upprättas en ram som tillåter att alla de nödvändiga resurserna omedelbart sätts in. |
13. |
Europaparlamentet betonar att katastrofriskreducering bör prioriteras i framtida utvecklingsplanering och integreras i utvecklingsprogram och humanitära program i alla instabila och riskbenägna länder. |
14. |
Europaparlamentet uppmanar EU och regeringarna i dess medlemsstater och partnerländer att förbättra och utveckla strategier för katastrofriskreducering genom att genomföra riskbedömningsprogram och förbättra systemen för tidig varning, särskilt i instabila och krisbenägna länder, genom att öka katastrofberedskapen för att effektivisera katastrofhanteringen på alla nivåer, samt genom att främja en mer hållbar utvecklingsplanering i partnerländerna. |
15. |
Europaparlamentet uppmanar partnerländerna att införa redovisningssystem som kan registrera lokala förluster och utbyta information mellan lokal och nationell nivå för planerings- och statistikändamål. Parlamentet konstaterar att en viss standardisering kan underlätta registreringen av förluster på regional nivå och därmed stödja det regionala samarbetet. |
16. |
Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater samt partnerländerna att beakta den miljömässiga hållbarheten och katastrofriskhanteringen i reformprogram för markförvaltning och i markregistreringsmekanismer. |
17. |
Europaparlamentet noterar att katastrofriskreducering och klimatanpassning är inbördes relaterade och uppmanar därför kommissionen och alla aktörer att i ännu högre grad integrera katastrofriskreducerings- och klimatanpassningsstrategier, såsom befintliga nationella åtgärdsprogram för anpassning, och att inkludera dem i planeringen för den elfte EUF. Man bör även söka konkret ekonomiskt stöd, t.ex. genom att genomföra den globala klimatförändringsalliansen, och samordna insatserna för att harmonisera dessa verksamheter. |
18. |
Europaparlamentet stöder en komplementär och sammanhängande strategi för millennieutvecklingsmålen och katastrofriskreducering efter 2015. Parlamentet anser att processerna efter millennieutvecklingsmålen och Hyogo-handlingsplanen måste ta hänsyn till resultaten av de nuvarande ramarna och beakta erfarenheterna hos dem som drabbats hårdast av katastrofer och kriser. Parlamentet upprepar att katastrofriskreducering, klimatriskhantering och resiliens måste integreras i ramen för tiden efter 2015. |
Hållbar utveckling, socialt skydd och samhällens resiliens
19. |
Europaparlamentet betonar att resiliensstrategin måste leda till varaktiga positiva effekter för de mest sårbara grupperna i samhället, särskilt människor som lever i extrem fattigdom, i informella bosättningar eller i slumområden, och ursprungsbefolkningar som är ytterst utsatta för katastrofrisker. |
20. |
Europaparlamentet betonar att hållbar utveckling måste ses som ett grundläggande inslag i katastrofriskreducering. Parlamentet anser att långsiktiga framsteg kan uppnås endast om man tar itu med de underliggande faktorer som gör samhällen eller individer mer sårbara, t.ex. dålig miljöförvaltning, dålig infrastruktur, markförstöring och dålig stadsplanering. |
21. |
Europaparlamentet är medvetet om att en stor andel av de hushåll i utvecklingsländerna, särskilt i låginkomstländerna, som lever i varaktig fattigdom generellt sett har ett mycket begränsat eller inget socialt skydd och därför är ännu mer utsatta när det gäller naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare främja socialt skydd i sina program för utvecklingssamarbete genom särskilda åtgärder för att förbättra statliga system, förebyggande åtgärder och försäkringar mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor. |
22. |
Europaparlamentet vill att ökad uppmärksamhet när det gäller småskaliga katastrofer ska vara ett centralt mål i resiliensstrategin och att småskaliga katastrofers skador och effekter på samhällen ska synliggöras på ett bättre sätt. |
23. |
Parlamentet understryker behovet av att förbättra och utveckla utbildningen om katastrofer och nödsituationer och att förbättra spridning, sammanställning och förmedling av information och kunskap som kan bidra till att stärka resiliensen i samhällen och främja beteendeförändringar och en kultur av katastrofberedskap. |
24. |
Europaparlamentet betonar att lokala myndigheter samt det civila samhällets lokala och nationella organisationer kan spela en viktig roll i arbetet för att bygga upp resiliensen, särskilt i instabila och krisbenägna länder, och uppmanar lokala myndigheter att i samråd med lokala samhällen och det civila samhällets organisationer utveckla sammanhängande och samordnade förfaranden för att genomföra resiliensstrategier. |
25. |
Europaparlamentet understryker att man tillsammans med lokala myndigheter, utvecklingspartner, forskare, det civila samhället, medier och allmänheten bör upprätta kraftfulla mekanismer för ansvarsskyldighet och övervakning för att förbättra tillgången till information och öka medvetenheten om behovet av strategier för katastrofriskreducering och resiliens. Parlamentet uppmanar till regelbunden insamling av uppgifter, bland annat meteorologiska data och uppgifter rörande skörd, boskap, hur väl marknaderna fungerar, barnens och de fattigaste samhällsgruppernas näringsmässiga tillstånd, befintliga mekanismer för katastrofriskreducering och tillgången till grundläggande tjänster. Parlamentet uppmuntrar till att dessa uppgifter regelbundet inrapporteras och offentliggörs på plattformar som är tillgängliga för allmänheten för att underlätta tillgången till information och tidiga varningar samt främja en förbättring av situationen. |
Lära av livsmedelsförsörjningskriser och tidigare katastrofer
26. |
Europaparlamentet påpekar att katastrofer och nödsituationer ofta följs av livsmedels- och näringskriser för dem som drabbats, särskilt barn. Parlamentet betonar vidare att livsmedelskriser är katastrofer i sig och att resiliensstrategin, som är inriktad på att trygga livsmedels- och näringsförsörjningen, systematiskt måste införlivas i programplaneringsbesluten. |
27. |
Europaparlamentet uppmanar EU att dra lärdom av samarbetspolitiken under de gångna årtiondena och att lägga fram förslag för att i praktiken främja en konsekvent politik för utveckling genom att knyta samman utvecklingsbiståndet med EU:s andra politikområden, såsom jordbruk, handel, beskattning, klimatförändring och investeringar. |
28. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inkludera frågan om markrofferi i sin politiska dialog med utvecklingsländerna, i syfte att göra politisk samstämdhet till en hörnsten för utvecklingssamarbetet på både nationell och internationell nivå, samt att förebygga exproprieringen av småskaliga jordbruk, de fattigas ökade sårbarhet på landsbygden och ett ohållbart utnyttjande av mark- och vattenresurser. |
29. |
Europaparlamentet noterar att livsmedels- och näringskriserna blir allt vanligare i Sahelregionen och på Afrikas horn, där miljontals människor inte har tillgång till tillräckligt med mat. Parlamentet påpekar att livsmedelskriserna på Afrikas horn 2011 och i Sahel 2012 har visat att man enbart med humanitärt bistånd varken kan bryta den kroniska svälten och undernäringen eller ta itu med dess orsaker. Parlamentet betonar vikten av att ta itu med de underliggande orsakerna till den ständigt osäkra livsmedelsförsörjningen i dessa regioner. Det handlar till exempel om bristande tillgång till lämpliga grundläggande tjänster och lämplig utbildning, akut fattigdom, otillräckligt stöd till småskaligt jordbruk och småskalig boskapsskötsel, problem med tillgången på mark, miljöförstöring, snabb befolkningstillväxt, marknadsmisslyckanden, minskad livsmedelsproduktion per capita och dålig samhällsstyrning. Parlamentet betonar att de underliggande orsakerna till livsmedelskriser idag är mer komplicerade än tidigare. Till exempel är marknadsrelaterade chocker och prischocker vanligare idag och drabbar oftare fattiga människor. |
30. |
Europaparlamentet noterar att den kroniskt osäkra livsmedels- och näringsförsörjningen är den främsta orsaken till den ökade sårbarheten för livsmedelskriser, eftersom den minskar människors förmåga att förbereda sig för risker, att uthärda kriser och att återhämta sig från dem. Parlamentet noterar också att den kroniskt osäkra livsmedels- och näringsförsörjningen får långvariga negativa effekter som minskar humankapitalet genom att hämma barns tillväxt och påverka samhällens förmåga att utvecklas. Parlamentet inser att de höga och kraftigt fluktuerande livsmedelspriserna är kostsamma och komplicerade att ta itu med. Parlamentet påpekar att kommissionens resiliensstrategi är ett steg i rätt riktning för att ta itu med orsakerna till sårbarheten, där en av de viktigaste orsakerna är den kroniskt osäkra livsmedels- och näringsförsörjningen. |
31. |
Europaparlamentet anser att EU:s handlingsplan för resiliens bör vara inriktad på att genomföra en konsekvent politik för utveckling och försöka lösa problem med koppling till livsmedelstrygghet och klimatresiliens genom att avskaffa ohållbara strategier såsom dumpning av jordbruksprodukter och orättvisa handelsregler. Parlamentet uppmanar EU att på nationell och internationell nivå anlägga ett helhetsperspektiv på hållbart jordbruk. |
32. |
Europaparlamentet välkomnar såväl den gemensamma strategin för utveckling och humanitärt bistånd som den regionala strategin i EU-initiativet Stöd till Afrikas horns resiliens (Share) och i det EU-ledda initiativet Global allians för resiliens (Agir) i Sahelregionen. Parlamentet kräver att dessa regioner ägnas ännu mer uppmärksamhet och efterlyser ännu bättre samarbete och samordning mellan nationella regeringar, internationella givare, det civila samhället och den privata sektorn när det gäller att undanröja barriärer mellan utvecklingsstrategier och humanitära strategier och mellan ”vanliga insatser” och ”krisinsatser”. |
33. |
Europaparlamentet efterlyser en effektiv resiliensstrategi som omfattar flera institutioner, är samordnad, heltäckande och systematisk och omfattar många olika delar, t.ex. förutsägbara och riktade sociala skyddsnät för de mest sårbara. Detta skulle inte bara säkerställa att hushållen har omedelbar tillgång till livsmedel under kriser utan även garantera en snabb återhämtning och resiliens vid framtida chocker. Parlamentet kräver att arbetet med att minska undernäringen bland barn ska vara en central del av resiliensstrategin genom samordnade nationella planer där barn under två år och gravida kvinnor särskilt prioriteras. |
34. |
Europaparlamentet noterar att erfarenheterna från Niger, Burkina Faso och Mali visar att agroekologiska lågkostnadsmetoder, särskilt skogsjordbruk och mark- och vattenskydd, har ökat de småskaliga jordbrukarnas resiliens mot en osäker livsmedelsförsörjning. Parlamentet betonar dock att det agroekologiska jordbruket i sig inte är tillräckligt för att komma till rätta med de strukturella orsakerna till den osäkra livsmedelsförsörjningen. Parlamentet vill se att även aspekter som inte är jordbruksrelaterade införlivas i jordbruksinsatserna och att åtgärder vidtas för att se till att en förbättrad näringstillförsel är ett uttryckligt mål i jordbruksprogrammen. Parlamentet efterlyser också åtgärder för att se till att även kvinnliga jordbrukare får stöd genom programmen. Därför bör hinder på grund av bristande jämställdhet (när det gäller t.ex. tillgång till mark, lån, rådgivning och insatsvaror) beaktas vid utformningen av jordbruksprogrammen. |
Bättre samordning av insatser och förbättrade finansieringsmetoder
35. |
Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att medlemsstaterna och EU:s institutioner bättre samordnar sina utvecklingsinsatser och humanitära insatser och att de samarbetar för att effektivisera stödet. Parlamentet pekar på sin studie Cost of non-Europe in Development Policy från juni 2013, i vilken man räknar med att man skulle kunna spara 800 miljoner euro varje år i transaktionskostnader om givarna koncentrerade sina stödinsatser till färre länder och insatser, och att man skulle kunna spara ytterligare 8,4 miljarder euro varje år om det fanns bättre fördelningsmekanismer mellan länderna. |
36. |
Europaparlamentet noterar det viktiga bidrag som rörliga småskaliga boskapsuppfödare ger till produktionen av kött, mjölk och blod i områden som är dåligt lämpade för andra former av jordbruk. Parlamentet betonar deras stora betydelse för att ge samhällen mat samt deras positiva bidrag till livsmedelstrygghet och näringstillförsel, något som stöds av belägg från torra och halvtorra områden som visar att barn i områden med betesmarker tenderar att ha bättre livsmedelstrygghet än barn som bor i städer och byar. Parlamentet kräver därför att man tar hänsyn till rättigheterna för och behoven hos befolkningar som bor i områden med betesmarker när man planerar jordbruksinsatser och jordbruksprogram. |
37. |
Europaparlamentet understryker vikten av att förbättra kapaciteten hos de småskaliga jordbruken genom att främja offentlig-privata investeringar, även i form av mikrokrediter till kvinnor. |
38. |
Europaparlamentet anser att de pengar som man sparar genom bättre givarsamordning till exempel skulle kunna användas för katastrofriskreducering som i sin tur skulle ge en betydande avkastning, och därmed skapa en god cirkel. |
39. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i handlingsplanen för resiliens från 2013 om att EU ska anordna ett årligt forum om resiliens. Parlamentet ser detta som en möjlighet att samordna det resiliensarbete som görs av offentliga institutioner, däribland nationella parlament och Europaparlamentet, den privata sektorn, icke-statliga organisationer och det civila samhället, för att möjliggöra väl samordnade framsteg när det gäller katastrofriskreducering och resiliens genom att alla aktörer arbetar tillsammans. |
40. |
Europaparlamentet uppmanar till ökat samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn när det gäller katastrofriskreducering och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra det lättare för den privata sektorn att delta genom att skapa incitament och rätt klimat för privata företag för att de ska dela med sig av sin expertis om uppbyggnad av resiliens och riskreducering. I detta avseende uppmanar parlamentet dock kommissionen bestämt att utarbeta ett förslag som fastställer regler rörande offentlig-privata partnerskap, däribland konsekvensbedömningar av de sociala och ekologiska aspekterna, för att förhindra att t.ex. konflikter om markanvändning eller tillgången till vatten förvärras, och i synnerhet för att skydda småskaliga jordbrukare. Dessutom bör man erbjuda stöd till AVS-länder när det gäller att noggrant granska avtal med multinationella investerare, och uppmuntra till insyn i investeringar och investeringsmål på plattformar som är tillgängliga för det civila samhället. |
41. |
Europaparlamentet rekommenderar att samarbetet utökas med länder utanför EU och internationella och regionala institutioner när det gäller katastrofberedskap, katastrofinsatser och återuppbyggnad. Parlamentet stöder stärkt samarbete mellan kommissionen och FN:s kontor för katastrofriskreducering (UNISDR) för att förbättra EU:s insatser på katastrofriskreduceringsområdet. |
42. |
Parlamentet betonar att även om EU och internationella organisationer genom sina program kan göra framsteg när det gäller katastrofriskreducering och resiliens i utvecklingsländerna är det främst de nationella regeringarnas ansvar att garantera sina medborgares säkerhet. Parlamentet betonar därför att det i partnerländerna krävs ett starkt politiskt åtagande för stöd- och genomförandeinsatser som bidrar till resiliens och katastrofriskreducering. |
o
o o
43. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. |
(1) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 30.
(2) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 31.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0283.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/128 |
P7_TA(2013)0579
Kvinnor med funktionsnedsättning
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om kvinnor med funktionsnedsättning (2013/2065(INI))
(2016/C 468/17)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, |
— |
med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som trädde i kraft den 21 januari 2011 i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) (1), särskilt artikel 6 om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, |
— |
med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979, |
— |
med beaktande av gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, |
— |
med beaktande av artiklarna 10, 19 och 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (2), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426) och parlamentets ståndpunkt av den 2 april 2009 om detta förslag (3), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636) och de handlingar som ingick i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen Initial plan to implement the European Disability Strategy 2010–2020 – List of Actions 2010–2015 (Ursprunglig plan för att genomföra EU:s strategi för personer med funktionshinder 2010–2020 – Förteckning över åtgärder 2010–2015) (SEC(2010)1323 och SEC(2010)1324), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag av den 3 december 2012 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser (COM(2012)0721), |
— |
med beaktande av rådets rekommendation 98/376/EG av den 4 juni 1998 om parkeringstillstånd för personer med funktionshinder (4), |
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 30 november 2009Främjande av integration på arbetsmarknaden – Återhämtning från krisen och förberedelser inför Lissabonagendan efter 2010, |
— |
med beaktande av utkastet till resolution från rådet av den 2 juni 2010 om en ny europeisk ram för funktionshinder (10173/2010) och rådets resolution om situationen för personer med funktionshinder i Europeiska unionen (2008/C 75/01), |
— |
med beaktande av kommissionens rapport om tillämpning och resultat av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (COM(2011)0166), |
— |
med beaktande av domstolens dom i mål C-13/05 avseende direktiv 2000/78/EG – likabehandling i arbetslivet – begreppet funktionshinder (5), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 17 juni 1988 om teckenspråk för hörselskadade personer (6), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 26 maj 1989 om kvinnor och funktionshinder (7), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 16 september 1992 om rättigheter för personer med mentala funktionshinder (8), |
— |
med beaktande av sin resolution av 14 december 1995 om handikappade personers mänskliga rättigheter (9), |
— |
med beaktande av sitt uttalande av den 9 maj 1996 om autistiska personers rättigheter (10), |
— |
med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 december 1996 om parkeringstillstånd för rörelsehindrade – Handikappade personers rättigheter (11), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 11 april 1997 om lika möjligheter för funktionshindrade personer (12), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 4 april 2001 om ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning (13), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 3 september 2003 om kommissionens meddelande På väg mot en rättsligt bindande FN-konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet (14), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 24 april 2009 om Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll (15), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020 (16), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU (17), |
— |
med beaktande av Europeiska pakten för jämställdhet 2011–2020, |
— |
med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet 2010–2015, |
— |
med beaktande av programförklaringen Second Manifesto on the Rights of Women and Girls with Disabilities in the European Union (A toolkit for activists and policymakers), |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0329/2013), och av följande skäl: |
A. |
80 miljoner människor med funktionsnedsättning i Europeiska unionen har ett stort behov av en tillgänglig och fördomsfri fysisk, intellektuell och social miljö, utan barriärer, hinder och stereotyper som hindrar att de fullt ut kan åtnjuta sina grundläggande mänskliga rättigheter och sitt europeiska medborgarskap. Av dessa 80 miljoner människor är 46 miljoner kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, som utgör 16 procent av den sammanlagda kvinnliga befolkningen i EU. |
B. |
Uppskattningsvis en miljard människor i världen lever med funktionsnedsättning (18) och 80 procent av dem bor i utvecklingsländer. Kvinnor med funktionsnedsättning är missgynnade på flera plan, eftersom de har stora svårigheter att få tillgång till adekvat bostad, hälsovård, kollektivtrafik, utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning, är utsatta för diskriminering i tillgången till kredit och andra produktiva resurser och sällan deltar i beslutsfattandet. |
C. |
Antalet äldre ökar vilket innebär att antalet människor med funktionsnedsättning, däribland kvinnor, kommer att öka i enlighet därmed. Enligt Världshälsoorganisationen är funktionsnedsättning mer utbrett bland kvinnor och de berörs särskilt av detta fenomen med tanke på deras längre förväntade livslängd. Detta innebär att antalet kvinnor med funktionsnedsättning kommer att öka i större utsträckning. |
D. |
Det ökande antalet personer med funktionsnedsättning innebär att bördan för vårdare, särskilt anhörigvårdare, kommer att öka. De flesta anhörigvårdare är kvinnor, som tvingas gå ner i arbetstid och till och med sluta yrkesarbeta för att ta hand om sina beroende familjemedlemmar. |
E. |
Full delaktighet i samhället och ekonomin för kvinnor med funktionsnedsättning är nödvändig för att Europa 2020-strategin ska kunna skapa smart och hållbar tillväxt för alla. Personer med funktionsnedsättning, även kvinnor och flickor, måste ges rättvisa och lika möjligheter och tillfällen att delta i samhällets sociala, ekonomiska och politiska liv. Personer med funktionsnedsättning möter fortfarande en mängd olika hinder för full delaktighet i samhället, vilket ofta leder till social utestängning och fattigdom och hindrar att de fullt ut kan åtnjuta det europeiska medborgarskapet. |
F. |
Diskriminering kan leda till social isolering och utestängning, psykologiska trauman samt vantrivsel. |
G. |
Grunden för varje slags sammanslutning av demokratiska stater är att underlätta för alla invånare, oberoende av om de är kvinnor eller män, att delta i de demokratiska processerna (särskilt val), skapa infrastruktur, där den saknas, för detta deltagande, och, följaktligen, främja delaktighet för kvinnor med funktionsnedsättning. |
H. |
Samtliga aktörer ska se till att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning får lika tillgång till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet, bland annat genom att förbättra hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesutbildning och livslånga lärande med avseende på de specifika behov dessa kvinnor har, inbegripet behov i samband med sexuell och reproduktiv hälsa. |
I. |
Kvinnor med funktionsnedsättning ska ha rätt till utbildning, hälsa, sysselsättning, rörlighet, familjeliv, sexuella förhållanden, giftermål, moderskap och särskilda skydd som garanterar dessa rättigheter. |
J. |
Framställningar av partnerskap, sexualitet och moderskap i det offentliga rummet på det sätt som kvinnor och flickor med funktionsnedsättning upplever det bidrar till insatserna för att bekämpa fördomar, envisa stereotyper och felaktiga uppgifter. Dessa framställningar kan ske på många olika sätt, särskilt via konstnärliga och kulturella metoder och medierna. |
K. |
Det är mycket mer sannolikt att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för våld, särskilt för våld i hemmet och sexuellt utnyttjande, och uppskattningar visar att kvinnor med funktionsnedsättning löper 1,5 till 10 gånger högre sannolikhet att misshandlas än kvinnor utan funktionsnedsättning (19). Beroende på om de lever i samhället eller på institutioner måste särskilda åtgärder vidtas för att bekämpa denna oförsvarliga företeelse som utgör ett brott och en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Samtliga kvinnor måste ges full tillgång till stöd, eftersom kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för större emotionellt beroende och löper större risk att bli offer för olika slags könsbaserat våld, uppnå lägre nivå av personlig och social utveckling och drabbas av vitt utbredd okunnighet i fråga om sexualitet och de otaliga och skadliga myterna kring denna fråga. Uppgifter visar på att det sexuella utnyttjandet av kvinnor med funktionsnedsättning har ökat som en följd av den ökade fattigdomen. |
L. |
Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är utsatta för dubbel diskriminering på grund av bristande jämställdhet mellan könen, ålder, religion, etnicitet och kulturellt och socialt beteende samt stereotyper gällande funktionsnedsättning, vilket måste bekämpas. Kvinnor med funktionsnedsättning är ofta föremål för diskriminering i jämförelse med män med funktionsnedsättning, särskilt när det gäller tillgång till sysselsättning och utbildning. Kommissionen och medlemsstaterna kan förhindra detta genom att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla berörda områden inom politiken för personer med funktionsnedsättning. |
M. |
Det är de offentliga myndigheternas ansvar att genom inrättandet av offentliga specialinriktade och kostnadsfria tjänster av god kvalitet ge kvinnor och flickor med funktionsnedsättning en omgivning som är anpassad på ett sådant sätt att de fullt ut kan utnyttja sina rättigheter och ta sitt ansvar, och fatta egna beslut för att på detta sätt stegvis vinna oberoende, på lika villkor som människor som inte har någon funktionsnedsättning. Förhållandena, infrastrukturen, lagstiftningen och stödstrukturerna varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. |
N. |
Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning kan endast åtnjuta lika rättigheter om rättvisa mellan könen är förverkligad och om de statliga myndigheterna är lika tillgängliga för kvinnor med funktionsnedsättning som för personer utan funktionsnedsättning. Jämställdhet i praktik och genomförande varierar dock kraftigt inom EU. |
O. |
Den grupp människor som har en eller flera fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsnedsättningar är ytterst heterogen och det är därför nödvändigt att garantera behandling i enlighet med individuella behov. |
P. |
Den höga arbetslöshetsnivån bland personer med funktionsnedsättning är fortfarande oacceptabel. Detta ökar risken för social utestängning för personer med funktionsnedsättning, som är en utsatt grupp inom vilken fattigdom är vanligare. Eftersom kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har svårare att få tillträde till arbetsmarknaden är det svårare för dem att leva ordnade och oberoende liv. En anställning är inte bara uteslutande en inkomstkälla, utan den har också kommit att fungera som en mekanism för social integration eftersom den skapar band till samhället och en rad interpersonella relationer. Det förekommer ofta att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är underbetalda. Hinder för rörlighet liksom ett större beroende av familjemedlemmar och vårdare måste övervinnas för att underlätta deras aktiva deltagande i utbildnings- och arbetsmarknaderna och i det sociala och ekonomiska livet samhället. |
Q. |
I de medlemsstater där man satsar mest på att integrera kvinnor med funktionsnedsättning har dessa kvinnor större möjligheter att leva ett oberoende liv och utveckla sina färdigheter. |
R. |
Kvinnor med funktionsnedsättning som kommer från mer missgynnade samhällsskikt har haft färre möjligheter att utveckla sina färdigheter och att självförverkliga sig på ett oberoende sätt. |
S. |
Den ekonomiska krisen och nedskärningarna i offentlig hälso- och sjukvård och sociala tjänster i de flesta medlemsstater har negativa följder för utsatta grupper och särskilt för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. De riskerade fattigdom i hög grad redan före krisen. Dessa åtstramningsåtgärder har lett till färre speciallärare och ledsagare till personer med funktionsnedsättning, lägre socialt stöd till vårdarna, sänkta bidrag till personer med funktionsnedsättning, minskad finansiering av inrättningar och organisationer som arbetar med personer med funktionsnedsättning samt till en minskning av tillgången för personer med funktionsnedsättning till arbete inom den offentliga sektorn. Detta har fått dramatiska följder för kvinnor med funktionsnedsättning och deras möjligheter att leva ett oberoende liv. |
T. |
Det finns ett starkt samband mellan rörlighet, funktionsnedsättning och social integration, särskilt när det gäller kommunikationsfrihet och tillgång till kommunikation (också punktskrift, teckenspråk och andra alternativa kommunikationsformer), rörelsefrihet på livets alla områden och åtkomst till tjänster. Personer med funktionsnedsättning måste fullt ut och aktivt kunna delta i alla aspekter av samhällslivet och få tillgång till informations- och kommunikationstekniken samt till tekniska hjälpmedel i hemmet och internetbaserade kommunikationslösningar. |
U. |
Om tanken är att motverka social utestängning och spara pengar vore det bättre att medlemsstaterna gjorde det möjligt för kvinnor med funktionsnedsättning att bo kvar med sin familj i stället för att främja en institutionalisering av dem. |
1. |
Europaparlamentet betonar vikten av integration för samtliga EU-invånare, oberoende av eventuell fysisk, intellektuell, psykosocial eller psykisk funktionsnedsättning. Parlamentet efterlyser särskilda mål som ska fastställas för att garantera detta i syfte att förbättra livskvaliteten hos personer med funktionsnedsättning och främja en konsekvent politik genom full delaktighet för alla. Parlamentet betonar att utarbetandet av strategier samt lagstiftningsmässiga och politiska åtgärder som garanterar icke-diskriminering och lika möjligheter måste ske genom aktivt samarbete med samtliga inblandade aktörer, däribland kvinnor med funktionsnedsättning. |
2. |
Europaparlamentet vidhåller att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i politiken för personer med funktionsnedsättning och betonar vikten av att integrera jämställdhet för personer med funktionsnedsättning i program, åtgärder och strategier för jämställdhet för att stärka erkännandet av och förståelsen för jämställdhets- och handikappfrågornas sektorsövergripande natur i EU och i medlemsstaternas lagstiftning och politik. Parlamentet anser att kvinnor med funktionsnedsättning bör inbjudas att delta i relevanta instanser i egenskap av konsulter, rådgivare eller experter. Parlamentet beklagar att det i ”EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU” inte ingår något jämställdhetsperspektiv eller något särskilt kapitel om jämställdhetsspecifik handikappolitik Parlamentet beklagar även att EU:s jämställdhetsstrategi 2010–2015 inte specifikt tar upp frågan om funktionsnedsättning, trots att kvinnor med funktionsnedsättning ofta befinner sig i en mer utsatt position än män med funktionsnedsättning och oftare drabbas av fattigdom och social utestängning. |
3. |
Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte ännu ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll att göra det så att de kan verkställas fullt ut. |
4. |
Europaparlamentet framhåller att en mängd studier visat på att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för dubbel diskriminering på grund av såväl sitt kön som sin funktionsnedsättning, och betonar att överlappning av sådan diskriminering har särskilt negativa effekter för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av den aktuella bristen på specifika bestämmelser, införa bestämmelser för kvinnor med funktionsnedsättning i de sociala trygghetssystemen. |
5. |
Europaparlamentet påminner regeringarna om att diskriminering på grund av funktionsnedsättning är förbjudet och uppmanar medlemsstaterna att anstränga sig ytterligare för att undanröja de återstående hindren. |
6. |
Europaparlamentet påminner om att integration och delaktighet av kvinnor och flickor med funktionsnedsättning endast kan uppnås om man underlättar deras rörlighet i en fysisk och social miljö utan hinder och efterlyser insatser i detta syfte. |
7. |
Europaparlamentet understryker att sammanslutningar som sammanför de personer, särskilt kvinnor, som fungerar som vårdare för familjemedlemmar eller nära anhöriga med funktionsnedsättning spelar en viktig roll, och betonar det viktiga upplysningsarbete de utför. |
8. |
Europaparlamentet betonar vikten av att optimera användningen av EU:s finansieringsinstrument, särskilt strukturfonderna, för att främja tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och se till att de inte diskrimineras, med särskild hänsyn till kvinnor, som ofta drabbas av flerfaldig diskriminering, samt åtgärder för att synliggöra möjligheterna att finansiera sådana insatser i denna typ av program efter 2013. |
9. |
Europaparlamentet framhåller att information om de tjänster som är tillgängliga för allmänheten (utbildning, hälso- och sjukvård, rättsväsende, transporter, administrativa förfaranden etc.) måste erbjudas enkelt och säkert på alla språk och i alla tillgängliga former och format. När sådana tjänster erbjuds per telefon eller med hjälp av distansöverbryggande teknik måste de vara tillgängliga även för döva och dövblinda kvinnor. |
10. |
Europaparlamentet understryker att integration förutsätter att stereotyper vederläggs genom positiva bilder som förmedlas genom användning av kulturyttringar och upplysningskampanjer, som tillhandahåller en objektiv presentation av skildringar av kvinnor med funktionsnedsättning och visar upp den rika mångfald av roller som de kan ta på sig i sitt dagliga liv i samhället, liksom genom skildringar av funktionshinder i det offentliga rummet, eftersom det är just detta område som släpar efter. Parlamentet betonar att medierna fyller en viktig roll när det gäller att sprida information om kvinnor med funktionsnedsättning och att de bör bidra till att det sker en förändring till det bättre av allmänhetens inställning till dessa kvinnor, vilket är i linje med principerna och värdena i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. |
11. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta sexuellt våld som ett allvarligt brott som ska lagföras, särskilt i fall som rör kvinnor med funktionsnedsättning, framför allt kvinnor med psykisk funktionsnedsättning, för att minska det höga antalet rapporterade fall av våldtäkter och sexuella trakasserier och sexuellt våld inom stora institutioner. |
12. |
Europaparlamentet framhåller att det för att förhindra att flickor med funktionsnedsättning göms undan, överges, försummas och segregeras är nödvändigt att främja informationskampanjer som riktar sig till familjerna och som informerar dem om vilka resurser samhället erbjuder för att vårda dessa flickor och bidra till deras framtida utveckling samt för att få bukt med sexistiska och diskriminerande stereotyper. Parlamentet anser att, om de närmast anhöriga inte är i stånd att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning, ska det allmänna se till att barnet kan omhändertas inom den utvidgade familjen eller, om detta inte är möjligt, att barnet erbjuds offentlig omsorg inom en familj. Parlamentet konstaterar att det är nödvändigt att främja mottagande av fosterbarn och adoption av barn med funktionsnedsättning, genom att förenkla de byråkratiska förfarandena liksom att informera och ge lämplig hjälp till fosterfamiljer eller familjer som väljer att adoptera. |
13. |
Europaparlamentet föreslår att arkitektoniska och andra miljömässiga hänsyn och åtgärder måste vidtas på området för boende för att skynda på en positiv övergång från ”design för särskilda behov” till ”sammanhängande och integrerande design för samtliga invånare”. Fullständig tillgänglighet och relevanta anpassningar bör dock inte vara ett mål enbart inom arkitekturen, utan universell utformning bör utgöra ett oavvisligt mål och en realitet, särskilt när det gäller de grundläggande vardagsbehoven hos kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att garantera att kvinnor med funktionsnedsättning får tillgång till program för subventionerat enskilt eller delat boende, och att de måste få ekonomiskt stöd för att kunna bygga bort hinder i hemmet; sådant stöd måste vara tillgängligt även för dem som bor i hyresbostäder. Europaparlamentet påminner därför än en gång om vikten av att tillförsäkra personer med funktionsnedsättning större tillgång till anständiga levnadsförhållanden, oberoende av om det gäller bostäder, mobilitet, tillgång till offentliga och sociala tjänster eller deltagande i det offentliga livet. |
14. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stimulera tillgång utan hinder, för kvinnor och flickor med nedsatt rörlighet och kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, till transportinfrastruktur, fordon och till formaten för information och reservation. Parlamentet konstaterar att kvinnor med funktionsnedsättning utnyttjar kollektivtrafiken i större utsträckning än män med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar därför att det är viktigt att frågor som är knutna till funktionsnedsättning och kön beaktas vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av transportpolitiken, så att kvinnor med funktionsnedsättning garanteras lika möjligheter och inte diskrimineras. Parlamentet rekommenderar därför att kvinnor med funktionsnedsättning, eftersom de är experter på området, deltar som konsulter i utformningen av transportpolitiken. |
15. |
Europaparlamentet framhåller att tillgång till internet och sociala medier också måste garanteras (exempelvis ska alla offentliga webbplatser vara läsbara för personer med nedsatt syn, anpassningarna måste även inriktas på andra typer av funktionsnedsättning än nedsatt syn, t.ex. anpassning av komplext innehåll så att det kan förstås av personer med intellektuell funktionsnedsättning samt införlivande av videofilmer som med hjälp av teckenspråkstolkning förklarar innehållet). Parlamentet uttrycker sin oro för att invånarnas tillgång till myndigheter och e-förvaltning ännu inte är helt säkerställd. Parlamentet understryker att alla personer med funktionsnedsättning, även äldre personer med hörselnedsättning, vars antal och andel i samhället enligt Världshälsoorganisationens uppskattningar särskilt håller på att öka, ges tillgång till digital kompetens. Parlamentet ser därför positivt på kommissionens förslag till direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser. |
16. |
Europaparlamentet betonar att demokratiskt deltagande är en grundläggande och medborgerlig rätt för kvinnor med funktionsnedsättning som måste underlättas och garanteras. Medlemsstaterna och alla andra berörda offentliga myndigheter uppmanas därför att tillhandahålla lämpligt anpassade inrättningar och möjliggöra kvinnors aktiva engagemang och delaktighet. |
17. |
Europaparlamentet påminner om att FN:s konvention främjar en människorättsmodell som utgår från att stöd ges i beslutsfattandet, på grundval av jämställdhet och alla människors inneboende värde, i stället för det förlegade system som utgår från att en tredje person fattar besluten för en person med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att underlätta för kvinnor med funktionsnedsättning att delta i beslutsfattandet så att deras intressen och rättigheter skyddas. |
18. |
Europaparlamentet anser att kvinnor med funktionsnedsättning har rätt att, så långt som möjligt, fatta beslut om sitt eget liv och sina egna behov, att höras och rådfrågas och att deras oberoende bör främjas aktivt, och framhäver att dessa rättigheter också bör garanteras i specialiserade offentliga institutioner under normala levnadsförhållanden. Parlamentet betonar att personlig assistans kan vara ett sätt att uppnå självständigt boende för dem och bör därför underlättas och främjas för kvinnor med funktionsnedsättning som en del av stödet till dem på läroinrättningar och yrkesutbildningsinstitut, på arbetsplatsen, inom familjen och i samband med graviditet och moderskap. |
19. |
Europaparlamentet påminner om att varje fas i en kvinnas liv inte bara innebär möjligheter utan också skyldigheter och att kvinnor i detta sammanhang ofta måste utstå oproportionerliga bördor i samband med graviditet och barnafödande när de måste möta de negativa följderna av graviditet, särskilt om papporna varken tar sitt ansvar eller bidrar till sitt barns välbefinnande och öde genom att överge sina familjer, eftersom båda föräldrarna i en familj ska dela lika på samma ansvar på grundval av jämställdhet, om de inte ömsesidigt kommit överens om något annat på förhand. |
20. |
Europaparlamentet framhåller att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste få information om sina rättigheter så att de kan fatta egna beslut. Informationen ska ges på ett sätt som innebär att dessa kvinnor och flickor kan komma åt och förstå den, med hänsyn tagen till de olika former, medier och format för kommunikationen som de väljer och, i förekommande fall, deras intellektuella funktionsnedsättning. |
21. |
Europaparlamentet konstaterar att det på det medicinska området finns behov av särskild och fortlöpande vidareutbildning för vårdpersonalen för att de ska kunna erbjuda kvinnor och flickor med funktionsnedsättning rätt vård, särskilt om psykiska sjukdomar/intellektuell funktionsnedsättning, så att dessa sjukdomstillstånd lättare upptäcks och de drabbade patienterna remitteras för behandling till medicinska enheter som är specialiserade och kompetenta på detta område. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att se till att samtliga yrkesgrupper som arbetar med personer med funktionsnedsättning får särskild vidareutbildning och betonar att vårdpersonal och lärare under sin utbildning måste studera och uppmärksammas på alla typer av funktionsnedsättningar, eftersom kunskapen om vissa av dessa är alltför bristfällig trots deras utbredning. |
22. |
Europaparlamentet noterar att utbildningen och yrkesutbildningen för personer med funktionsnedsättning genomförs separat och bristfälligt i vissa medlemsstater. Parlamentet understryker att det är mycket viktigt att kvinnor med funktionsnedsättning integreras i det vanliga utbildnings- och yrkesutbildningssystemet när deras funktionsnedsättning medger en sådan integrering. |
23. |
Europaparlamentet understryker behovet av att stödja invandrarkvinnor och invandrarflickor med funktionsnedsättning så att de kan utveckla sina färdigheter och sin potential inom yrkesutbildningen, och ge dem möjligheter att hitta lämpliga arbeten. |
24. |
Europaparlamentet konstaterar att de olika faserna i en kvinnas liv – varav graviditet är en – är förenade med särskilda utmaningar som måste bemötas, och att kvinnor med funktionsnedsättning också bör åtnjuta samma rättigheter och möjligheter som erbjuds kvinnor utan funktionsnedsättning i detta sammanhang så att allt motarbetande av graviditet kan undvikas. Parlamentet betonar, med tanke på att kvinnor med funktionsnedsättning brottas med utmaningar utöver det vanliga, att de bör ha rätt till förlängd mammaledighet så att de kan anpassa sig till sin nya situation och utforma sitt familjeliv på bästa sätt. Parlamentet konstaterar att tvångssterilisering och påtvingad abort är våldshandlingar mot kvinnor och utgör former av inhuman och förnedrande behandling, som medlemsstaterna måste utrota och fördöma kraftigt. |
25. |
Europaparlamentet understryker att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste få kunna åtnjuta sin sexualitet lika fritt som personer utan funktionsnedsättning. Kvinnor med funktionsnedsättning måste kunna få leva och uppfylla sin önskan att få barn på samma sätt som kvinnor utan funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att det för att flickor, tonårsflickor och kvinnor med funktionsnedsättning ska kunna ta ansvar för sin sexualitet är nödvändigt att de får tillgång till sexualundervisning: de måste lära sig och förstå hur kroppen fungerar (hur en graviditet uppstår och hur den kan undvikas), hur de kan säga nej till sexuella handlingar de inte vill delta i, hur de kan undvika sexuellt överförbara sjukdomar etc.; De behöver känna till och förstå hur kroppen fungerar (hur man blir gravid och hur man undviker graviditet), hur man säger nej till sexuella aktiviteter man inte vill medverka i, hur man undviker sexuellt överförbara sjukdomar, etc. Parlamentet betonar att man måste säkerställa att dessa kvinnor och deras familjer får specialiserat stöd – bl.a. barnomsorg – så att de till fullo kan njuta av moderskapet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta fall särskilt beakta behoven hos kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. |
26. |
Europaparlamentet anser att det är avgörande att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har fullständig tillgång till hälso- och sjukvård som tillgodoser deras särskilda behov, inbegripet gynekologiska konsultationer och läkarundersökningar, också med avseende på familjeplanering, och till anpassat stöd under graviditeten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att via den nationella offentliga hälso- och sjukvården se till att tillgången till dessa tjänster är välfungerande. |
27. |
Europaparlamentet framhåller vikten av att utrota fördomar, negativa uppfattningar och sociala stigmata, att uppmuntra social acceptans, social delaktighet, respekt och tolerans uppmuntras och att sätta värde på mänsklig mångfald. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt genomföra upplysningskampanjer. |
28. |
Europaparlamentet framhåller att våld mot kvinnor och sexuellt våld är ett allvarligt brott mot de grundläggande rättigheterna. Parlamentet framhåller att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning som bor på vårdhem och mentalsjukhus är extremt utsatta och måste skyddas från sexuella övergrepp och andra former av fysisk misshandel som de kan utsättas för, och uppmärksammar med oro bristen på uppgifter om denna oroväckande företeelse. Medlemsstaterna uppmanas att utreda hur vanligt förekommande detta problem är genom att uppmuntra drabbade kvinnor med funktionsnedsättning att bryta sin tystnad. Parlamentet uppmuntrar till insamling av aktuella uppgifter på ett konfidentiellt sätt så att de åtgärder som behövs för att ta itu med problemet vidtas. Parlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att undersöka hur flickor och kvinnor med funktionsnedsättning drabbas av våld. |
29. |
Medlemsstaterna uppmanas också att förebygga trakasserier på arbetsplatsen genom effektiva åtgärdsplaner mot trakasserier i enlighet med tillämpningen av direktiv 2000/78/EG, för att minska den höga förekomsten av våldtäkter och fall av sexuella trakasserier och sexuellt våld, liksom tvångssterilisering, framför allt inom stora institutioner. |
30. |
Parlamentet betonar att det i många utvecklingsländer fortfarande är mycket som hindrar kvinnorna från att komma undan våld, anmäla sådana brott och få tillgång till rättslig prövning och rättsliga och sociala tjänster. |
31. |
Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta alla ändamålsenliga lagstiftnings-, administrativa, sociala, utbildnings- och andra åtgärder för att skydda kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, såväl inom som utom hemmet, mot alla former av utnyttjande, våld och övergrepp och att underlätta deras tillgång till rättslig prövning genom tillhandahållande av lämplig lokal assistans och stöd, med beaktande av deras specifika behov, inbegripet hjälpmedel, för att undvika utestängning och isolering i hemmet. Dessutom bör samtliga sådana tjänster och program övervakas noga av oberoende myndigheter. Parlamentet beklagar att EU:s och medlemsstaternas lagstiftning mot utnyttjande, våld och övergrepp ofta saknar fokus på funktionsnedsättningar. |
32. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen utarbeta en övergripande strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, såsom begärts av parlamentet i ett flertal resolutioner, senast i sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (20). Parlamentet upprepar än en gång att kommissionen måste lägga fram ett straffrättsligt instrument för att bekämpa könsrelaterat våld, som ska omfatta skydd av rättigheterna för kvinnor med funktionsnedsättning som utsatts för sexuella övergrepp och sexuellt våld utanför eller i hemmet. |
33. |
Europaparlamentet framhåller att man måste garantera att kvinnor med funktionsnedsättning bereds ekonomiska möjligheter att på ett enkelt och säkert sätt få tillgång till rättssystemet, och att de i alla skeden av förfarandet har tillgång till de system och den teknik för muntlig kommunikation som de väljer, vilket bl.a. inbegriper teckenspråkstolkar eller tolkar för dövblinda personer, så att de korrekt kan kommunicera med personalen inom polisen och de rättsliga myndigheterna. Parlamentet understryker att kvinnor med funktionsnedsättning ofta är beroende av den person som vårdar dem, som i många fall också är den person som misshandlar och förgriper sig på dem, och att man därför måste säkerställa oberoende former för kommunikation med kvinnor med funktionsnedsättning som misshandlats, så att de kan göra en anmälan och omedelbart kan förflyttas till en tillfällig vårdinrättning som tillgodoser deras behov, tills ärendet har fått en rättslig lösning. Parlamentet föreslår att brottmålsförfaranden ska införas, som är särskilt tillrättalagda för de behov kvinnor med funktionsnedsättning har, inbegripet tillhandahållande av stöd från en icke-statlig organisation. Parlamentet understryker att inga hinder får ligga i vägen för att kvinnor med funktionsnedsättning får tillgång till rättslig prövning. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det måste vidtas effektiva åtgärder för att kvinnor med funktionsnedsättning ska få det stöd de behöver i utövandet av sin rättskapacitet, vid behov anpassat till kvinnornas personliga behov och färdigheter, när det gäller fattandet av beslut som rör medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet betonar att det också behövs lämpliga och effektiva skyddsåtgärder för att förhindra att tredje parter eller institutioner missbrukar sin ställning gentemot kvinnor med funktionsnedsättning som utövar sin rättskapacitet, t.ex. erkända oberoende experters framtagande av opartiska bedömningar av kvinnornas verkliga behov, och att dessa åtgärder regelbundet måste ses över. |
34. |
Europaparlamentet betonar att varje avtal om sterilisation, som en kvinna eller flicka med funktionsnedsättning ingår, måste vara frivilligt och utredas av en opartisk tredje part som har i uppdrag att kontrollera att beslutet fattades på ett ärligt sätt och, om det inte finns allvarliga medicinska indikationer, utan tvång. Parlamentet betonar vidare att preventivmedel aldrig får ges och en graviditet aldrig lagligen avbrytas om en kvinna eller flicka med funktionsnedsättning inte ger sitt samtycke. Parlamentet anser att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste ha rätt att ge sitt samtycke med full kännedom om förhållandena och att förstå all medicinsk praxis. Om en kvinna eller flicka med funktionsnedsättning inte är i stånd att ge sitt samtycke, ska samtycket alltid grunda sig på respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förebygga och utdöma straff för tvångssterilisering av kvinnor med funktionsnedsättning. |
35. |
Europaparlamentet konstaterar att den terminologi som används för att beskriva fysiska funktionshinder och funktionsnedsättning skiljer sig åt och att tyngdpunkten bör ligga på funktionsnedsättning istället för på funktionshinder i medicinska termer, i enlighet med det synsätt som valts i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och som domstolen följer. Parlamentet betonar att arbetsgivare bör inrikta sig på kompetenser och färdigheter hos anställda eller sökanden med funktionsnedsättning. |
36. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och garantera kvinnor och flickor med funktionsnedsättning tillgång till alla typer av formell och informell utbildning och livslångt lärande och till arbetsmarknaden, eftersom de bör uppmuntras att studera och utnyttja den nya informations- och kommunikationstekniken och få stöd och uppmuntras för att komma in på arbetsmarknaden, och belyser att särskilda begåvningar, åsikter och erfarenheter kan berika arbetsmiljöerna avsevärt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla utbildning och information till lärare, utbildare, ansvariga offentliga tjänstemän samt arbetsgivare så att de inför förfaranden för social integration som tar tillvara potentialen och mervärdet hos kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet föreslår att man ska använda Europeiska socialfonden effektivt för att se till att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i större utsträckning deltar i alla viktiga delar av samhällslivet, t.ex. tillträde till arbetsmarknaden, samt för att minska ungdomsarbetslösheten och fattigdomen. |
37. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina regelverk och politiska ramar med hänsyn till arbetsmarknadsdeltagandet hos kvinnor med funktionsnedsättning och kvinnor med intellektuell och psykisk funktionsnedsättning. Parlamentet understryker behovet av att anta aktiva arbetsmarknadsåtgärder för kvinnor med funktionsnedsättning, med utrymme för individuella val, inbegripet flexibla anställningsformer och deltids- och heltidsarbete, och att överväga möjligheten att stimulera små och medelstora företag med hjälp av finansiella incitament och annat stöd för att göra det lättare att förena yrkes- och privatliv. Parlamentet betonar att kvinnor med funktionsnedsättning, när det gäller grundande av småföretag och andra former av egenföretagande, bör ha samma rätt till finansiering liksom rätt att välja mellan olika anställningsformer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra nytta av bästa praxis runtom i Europa. Arbetsgivarna uppmanas att göra rimliga anpassningar av arbetsplatser och arbetsvillkor, för att fokusera mer på att ge incitament till personer med funktionsnedsättning och aktivt integrera dem på arbetsmarknaden, med möjlighet att i enskilda fall av diskriminering vända sig till arbetsdomstolar i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/78/EG. |
38. |
Europaparlamentet konstaterar att dagens utbildnings- och fortbildningssystem i allmänhet inte lyckas undvika de många avhoppen bland personer med funktionsnedsättning, och uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma pojkar och flickor med funktionsnedsättning eller med särskilda behov i skolan för att förbättra deras integration och bidra till att minska avhoppen från skolan till mindre än 10 procent. |
39. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera finansiering och lämpligt stöd till handikappsammanslutningar och handikapporganisationer, eftersom dessa spelar en viktig roll för att främja rättigheter för personer med funktionsnedsättning och belysa värdet av att de som aktiva medborgare deltar i samhällslivet. |
40. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge anpassat specialstöd till familjer till kvinnor med funktionsnedsättning genom att utbilda och stödja vårdarna på alla nivåer, och att inrätta institutioner som tillfälligt kan ta hand om personer med funktionsnedsättning när deras familjer är i behov avlastning. |
41. |
Europaparlamentet understryker de befintliga ojämlikheterna när det gäller infrastrukturinrättningar mellan medlemsstaterna för personer med funktionsnedsättning och betonar behovet av fri rörlighet inom EU, som ska garanteras överallt för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och att destinationsmedlemsstaten måste tillhandahålla dem de särskilda hjälpmedel som de har rätt att åberopa, på samma villkor som övriga personer med funktionsnedsättning. |
42. |
Europaparlamentet beklagar att rådet har ännu inte har slutfört sitt arbete med utkastet till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, trots att parlamentet lade fram sin ståndpunkt 2009. Parlamentet uppmanar rådet att se till att denna lagstiftning antas före utgången av den innevarande valperioden. |
43. |
Europaparlamentet framhåller att personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor, i större utsträckning riskerar att drabbas av fattigdom (enligt OECD lever nästan en fjärdedel av alla personer med funktionsnedsättning i fattigdom). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning glider ner i fattigdom, och att se till att de erhåller stöd och bidrag för sin funktionsnedsättning och har tillgång till sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, genom att utforma nationella ändamålsenliga program och se till att dessa genomförs effektivt genom ständig övervakning och utvärdering. Parlamentet betonar att risken för fattigdom och arbetslöshet är särskilt allvarlig för ensamstående mammor till barn med funktionsnedsättning. Parlamentet påminner om att främjandet av jämställdhet och lika möjligheter liksom bekämpandet av den diskriminering som barn med funktionsnedsättning och deras familjer är utsatta för utgör ett verktyg för att motverka stigmatisering, fattigdom och social utestängning, och understryker att sambandet mellan funktionsnedsättning, kön och fattigdom måste beaktas i alla strategier för bekämpning av fattigdom och social utestängning. |
44. |
Europaparlamentet förespråkar att de offentliga sjukvårdssystemen ska betrakta utsatta grupper som användare med särskilda behov och att de ska förfoga över medel och remissenheter som gör att de kan erbjuda lämplig vård. |
45. |
Europaparlamentet begär att särskild uppmärksamhet ska fästas vid äldre kvinnor som ofta lever ensamma och drabbas av olika sjukdomar som medför funktionsnedsättning, genom inrättande av ett program för förebyggande och stöd. |
46. |
Europaparlamentet understryker att införandet av åtstramningsåtgärder i många länder har lett till en nedskärning av bidrag och grundläggande tjänster, vilket i särskilt hög grad drabbar kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att nedskärningarna av bidragen till personer med funktionsnedsättning och till deras vårdare, i de flesta fall kvinnor, kommer att inverka negativt på anhörigvårdande kvinnors utbildningsbehov liksom på deras sociala och ekonomiska behov. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta åtgärder för att undanröja hindren för effektiva, tillgängliga och rimligt prissatta tjänster av god kvalitet för kvinnor med funktionsnedsättning. |
47. |
Europaparlamentet påpekar att bristen på rimligt prissatta och tillgängliga assistent- och vårdtjänster av hög kvalitet i de flesta medlemsstater och det faktum att vårdarbetet inte delas lika mellan kvinnor och män har direkt negativ inverkan på kvinnors möjligheter att delta i alla aspekter av det sociala, ekonomiska, kulturella och politiska livet. Parlamentet betonar i detta avseende att särskilt uppmärksamhet måste fästas vid de personer, ofta kvinnor, som vårdar personer med funktionsnedsättning, och att de måste kunna tillgodoräkna sig detta arbete när en bedömning görs av deras arbetslivserfarenhet och betonar också att medlemsstaterna måste uppmuntras att i sina sociala trygghetssystem och i samband med människors pensionering erkänna det engagemang som visas och det obetalda arbete som utförs av de personer, mestadels kvinnor, som vårdar personer med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller att man särskilt måste uppmärksamma dessa kvinnor för att se till att de får lämplig lön och ålderspension. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ledighet för vårdare (eller ledighet för vård av anhörig) före valperiodens slut, som gör det möjligt för människor att ta ledigt en period från vård av sjuka anhöriga eller anhöriga med funktionsnedsättning och/eller stanna kvar på arbetsmarknaden när man tar ledigt för att vårda familjemedlemmar i beroendeställning. |
48. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta storskaliga kampanjer för att öka medvetenheten som ska göra kvinnor och flickor med funktionsnedsättning synligare, och belyser den värdefulla roll som massmedier och internet kan spela för att bygga upp en positiv bild av kvinnor med funktionsnedsättning och uppmuntra dem att utöva sina rättigheter. |
49. |
Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste garantera att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning åtnjuter likhet inför lagen och är berättigade till samma rättsliga skydd och samma rättsliga förmåner utan någon som helst diskriminering. All diskriminering på grund av funktionsnedsättning och kön ska vara förbjuden, med beaktande av att den sammantagna effekten av de två faktorerna resulterar i en exponentiell effekt på ojämlikheten. |
50. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, då den genomför sin halvtidsöversyn av den europeiska strategin för personer med funktionsnedsättning 2010–2020 och utarbetar den därtill hörande förteckningen över åtgärder för 2015–2020, utarbeta ett mer jämställdhetsmedvetet synsätt. |
51. |
Europaparlamentet påminner om att EU:s handikappolitik redan från början måste beakta jämställdhetsfrågor, i syfte att undvika att befintliga orättvisor befästs eller förvärras allteftersom politiken utvecklas. Parlamentet framhåller att det måste utarbetas indikatorer som speglar både jämställdhets- och funktionsnedsättningsperspektivet. Bristen på indikatorer gör det svårt att få en korrekt uppfattning om den verklighet som kvinnor med funktionsnedsättning lever med. Kommissionen uppmanas att i framtida undersökningar om kvinnor och funktionsnedsättning involvera just kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. |
52. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att anta ett övergripande antidiskrimineringsdirektiv som inom EU:s alla behörighetsområden ska syfta till att undanröja hinder som hindrar personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, från att uppnå sin fulla potential för deltagande i samhället och oberoende. |
53. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja frivilliga initiativ till stöd för mänsklig mångfald och att anslå tillräcklig finansiering till icke-statliga organisationer som arbetar med denna fråga. |
54. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in uttömmande och tillförlitlig statistik för riktad forskning om hur verkligheten ser ut för personer med funktionsnedsättning, vilket är absolut nödvändigt för att effektivt utforma strategier för att lösa sektorsövergripande frågor om kön, funktionsnedsättning och våld. Parlamentet anser att denna uppgiftsinsamling bör ske i samarbete med kvinnor med funktionsnedsättning. Dessutom är det nödvändigt att jämställdhetsperspektivet beaktas i all forskning om personer med funktionsnedsättning och att funktionsnedsättningsperspektivet beaktas i all forskning om kvinnor och flickor. |
55. |
Europaparlamentet betonar att mångfald berikar samhället. |
56. |
Europaparlamentet konstaterar att människans värdighet är okränkbar och måste respekteras och skyddas. |
57. |
Europaparlamentet betonar att det är viktigt att anta ett jämställdhetsmedvetet synsätt på funktionsnedsättning i utvecklingsagendan för perioden efter 2015. |
58. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att införliva funktionsnedsättning i sin utvecklingspolitik och sina projekt på ett samordnat sätt och att främja en omfattande strategi för fattigdomsminskning i de geografiska programmen för kvinnor med funktionsnedsättning, i syfte att frigöra deras ekonomiska potential. Parlamentet betonar att markreformer måste garantera jämställdhet i markägandet, även för kvinnor med funktionsnedsättning. |
59. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ta fram övervakningsmekanismer för att utvärdera vilken inverkan deras politik har på kvinnor med funktionsnedsättning på nationell nivå. Parlamentet uppmanar EU att stödja partnerländernas utarbetande och genomförande av arbetsmarknadslagstiftning, i enlighet med CRPD och Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 159. |
60. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja initiativ som syftar till att stärka aktörernas kapacitet att effektivt genomföra internationella åtaganden om en funktionsnedsättningsutveckling, i linje med målen i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet rekommenderar att EU främjar deltagandet av organisationer för personer med funktionsnedsättning i det internationella och nationella beslutsfattandet. |
61. |
Europaparlamentet betonar att risksituationer och humanitära katastrofer förvärrar säkerhets- och skyddsläget för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning och avsevärt minskar deras chanser att överleva. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är mer utsatta än andra personer inför, under och efter en risksituation, såsom väpnade konflikter, ockupation av territorier, naturkatastrofer och humanitära katastrofer. Parlamentet framhåller att de nationella och internationella organ som är ansvariga för den offentliga sjukvården, katastrofberedskapen, katastrofhjälpen och det humanitära biståndet måste göras uppmärksamma på rättigheterna för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning och deras särskilda behov och på det nödvändiga i att de förfogar över tillräckligt med personal och materiella resurser för att garantera att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i risk- och katastrofsituationer kan åtnjuta allmän tillgång och lika möjligheter, för att på detta sätt undvika bristande vård och/eller att olämpliga åtgärder vidtas. |
62. |
Europaparlamentet framhåller att EU och dess medlemsstater måste erkänna vikten av att främja internationellt samarbete för att stödja de nationella insatserna för att säkerställa att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning fullt ut och på lika villkor kan åtnjuta samtliga sina grundläggande rättigheter och friheter. Parlamentet framhåller att de internationella samarbetsprogrammen måste bereda plats för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och att det därför är nödvändigt att direkt involvera de organisationer som företräder dem (gemensamma eller specifika) i utformningen, utvecklingen, uppföljningen och utvärderingen av de samarbetsstrategier som genomförs på lokal, nationell eller internationell nivå, eller EU-nivå, genom utbyte och spridning av information, erfarenheter, utbildningsprogram och bästa praxis. |
63. |
Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna måste se till att jämställdhet och funktionsnedsättning ingår som övergripande frågor i deras politik, program och projekt för utvecklingssamarbete, och att de samtidigt måste garantera att det tas fram specifika projekt som främjar lika möjligheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och flickor. Kommissionen, parlamentet, FN samt internationella, nationella och lokala specialorgan och andra biståndsorgan måste prioritera finansieringen av program som är inriktade på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och de måste anslå medel för detta ändamål i sina allmänna program och avsätta finansiering för program eller programavsnitt som är inriktade på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. EU måste ta med frågan om rättigheter för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i sitt bilaterala samarbete och i långsiktigt samarbete med tredje länders lokala myndigheter, och erbjuda ekonomiskt direktstöd genom sina multilaterala strategier för utvecklingssamarbete i form av ekonomiska bidrag till internationella organisationer, genom samfinansiering med icke-statliga organisationer i EU och andra delar av världen samt genom den politik som är kopplad till det humanitära biståndet. |
64. |
Europaparlamentet framhåller att man måste främja ett aktivt deltagande från kvinnor med funktionsnedsättning i Europa genom deras intresseorganisationer (särskilt Europeiska handikappforumet och Europeiska kvinnolobbyn och deras respektive nationella medlemsorganisationer) i uppföljningen av de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, och tillhandahålla relevant information i alternativa rapporter som kan ge en övergripande bild av situationen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning när det gäller deras grundläggande rättigheter och friheter. |
65. |
Europaparlamentet anser att de rapporter som EU och medlemsstaterna regelbundet utarbetar i enlighet med konventionerna om mänskliga rättigheter, för varje rättighet måste innehålla uppgifter om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, inbegripet den faktiska och rättsliga situationen, information om åtgärder som vidtagits för att förbättra deras situation samt information om svårigheter och hinder, särskilt på landsbygden. Parlamentet anser att denna praxis måste omfatta alla institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter, både inom EU och på nationell nivå, inbegripet organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning och deras familjer, kvinnor i allmänhet och kvinnor med funktionsnedsättning. |
66. |
Europaparlamentet anser att en av de största utmaningarna när det gäller att ändra situationen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning ligger i att införliva funktionsnedsättning i alla program, åtgärder och strategier för jämställdhet samt i att utforma och utveckla åtgärder för positiv särbehandling för att främja utvecklingen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, med tanke på deras ofördelaktiga situation. |
67. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådet och FN:s generalsekreterare. |
(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35.
(2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(3) EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 68.
(4) EGT L 167, 12.6.1998, s. 25.
(5) EUT C 224, 16.9.2006, s. 9.
(6) EGT C 187, 18.7.1988, s. 236.
(7) EGT C 158, 26.6.1989, s. 383.
(8) EGT C 284, 2.11.1992, s. 49.
(9) EGT C 17, 22.1.1996, s. 196.
(10) EGT C 152, 27.5.1996, s. 87.
(11) EGT C 20, 20.1.1997, s. 386.
(12) EGT C 132, 28.4.1997, s. 313.
(13) EGT C 21 E, 24.1.2002, s. 246.
(14) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 231.
(15) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 111.
(16) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9.
(17) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 25.
(18) Världsrapporten om funktionsnedsättning 2011, som utarbetats gemensamt av WHO och Världsbanken.
(19) Human Rights Watch: Human Rights for Women and Children with Disabilities (Mänskliga rättigheter för kvinnor och barn med funktionsnedsättning) (2012), s. 5.
(20) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/140 |
P7_TA(2013)0580
En europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om en europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer (2013/2093(INI))
(2016/C 468/18)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 januari 2013Att skapa en europeisk handlingsplan för handel och distribution (COM(2013)0036), |
— |
med beaktande av kommissionens grönbok av den 31 januari 2013 om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel (COM(2013)0037), |
— |
med beaktande av kommissionens rapport av den 5 juli 2010Övervakning av marknaden för handel och distribution – Mot en mer effektiv och rättvis inre marknad för handel och distribution 2020 (COM(2010)0355), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad (1), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2012En strategi för konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och tillväxten (COM(2012)0225), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik (2), |
— |
med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar den 29 maj 2012 om resultattavlan för konsumentvillkoren inom detaljhandeln (Consumer Conditions Scoreboard – Consumers at home in the single market: Monitoring the integration of the retail single market and consumer conditions in the Member States (SWD(2012)0165)), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 november 2012Skydda företagen mot vilseledande marknadsföringsmetoder och genomdriva regelverket på ett effektivt sätt Översyn av direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam (COM(2012)0702), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om vilseledande reklam (3), |
— |
med beaktande av arbetena inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja och inom expertplattformen för B2B-avtalsvillkor, |
— |
med beaktande av kommissionens samrådsdokument av den 4 juli 2013 om arbetsmarknadens parter och odeklarerat arbete (‘Consultation of Social Partners under Article 154 TFEU on enhancing EU cooperation in the prevention and deterrence of undeclared work) (C(2013)4145), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (4), |
— |
med beaktande av sin förklaring av den 19 februari 2008 om utredning av och åtgärder mot det maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen utövar (5), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942), |
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 11 december 2012 (6) och den 4 juli 2013 (7) om fullbordande av den digitala inre marknaden, |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 juli 2013 om kommissionens meddelande Att skapa en europeisk handlingsplan för handel och distribution (8), |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2013 om kommissionens grönbok om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel (9), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter (10), |
— |
med beaktande av Europaparlamentet och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (11) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (12), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (13), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (14), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden (15), |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0374/2013), och av följande skäl: |
A. |
Vikten av detaljhandelsmarknaden kan knappast överskattas, då denna står för 11 procent av EU:s BNP och över 15 procent av alla arbetstillfällen i Europa, för både utbildad och outbildad arbetskraft, och bidrar till samhällets sammanhållande sociala struktur. |
B. |
Detaljhandelns strategiska betydelse som en drivkraft för tillväxt, sysselsättning, konkurrenskraft och innovation samt för stärkandet av den europeiska inre marknaden måste erkännas fullt ut. |
C. |
I ett samhälle som i all högre grad präglas av virtuella kontakter på internet är butiker fortfarande en mötesplats för folk. Särskilt huvudgator och stadskärnor, liksom producenters direktförsäljning, kan vara en plats för gemensamma upplevelser och utgöra ett centrum för lokal identitet och stolthet och för ett gemensamt kulturarv och gemensamma värderingar. E-handel och fysiska butiker utesluter dock inte varandra, utan kompletterar i själva verket varandra. |
D. |
Den nuvarande ekonomiska krisen har varit svår för detaljhandeln och har särskilt drabbat mindre, oberoende affärer. |
E. |
Otillbörliga affärsmetoder förekommer fortfarande och slår mot hela leveranskedjan, inbegripet jordbrukare och små och mellanstora företag. Otillbörliga affärsmetoder inverkar också negativt på konsumenternas intressen samt på tillväxt och skapande av sysselsättning. |
1. |
Europaparlamentet välkomnar att kommissionen skapat en europeisk handlingsplan för handel och distribution. |
2. |
Europaparlamentet hävdar att handlingsplanen i högre grad borde ha uppmärksammat vilka effekter den nuvarande ekonomiska krisen haft på detaljhandeln och i synnerhet på mindre, oberoende affärer. |
3. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inrätta en permanent arbetsgrupp för konkurrenskraft inom detaljhandeln men betonar hur viktigt det är med en balanserad representation, som bland annat inbegriper både större och mindre detaljhandlare, leverantörer, kooperativ och konsumenter samt miljörelaterade och sociala intressegrupper. Parlamentet uppmanar kommissionen att anlägga ett helhetsperspektiv på detaljhandeln, för att undvika dubbelarbete och extra byråkrati, och se till att man uppnår konsekvens och god samordning med andra forum, såsom detaljhandelns årliga möte ”Retail Market Roundtable”. |
4. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens upprättande av en högnivågrupp för innovation inom detaljhandeln, och uppmanar kommissionen att snarast se över gruppens kommande rekommendationer för att ytterligare främja entreprenörskap, stimulera innovation och skapa sysselsättning och tillväxt i Europa. |
5. |
Europaparlamentet stöder detaljhandelns årliga möte ”Retail Market Roundtable”, som organiseras av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, och som är ett institutionellt forum vars syfte är att hålla detaljhandeln högt på EU:s politiska dagordning, övervaka framstegen i genomförandet av viktiga aspekter av handlingsplanen för handel och distribution, rapportera om arbetet inom den permanenta arbetsgruppen för detaljhandelns konkurrenskraft samt ge uppdateringar om framstegen inom andra plattformar och mekanismer för informell dialog. Parlamentet uppmanar den permanenta arbetsgruppen för detaljhandelns konkurrenskraft att bedriva ett nära samarbete med parlamentet vid förberedandet av ”Retail Market Roundtable”. |
6. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin besparingspolitik avstå från att vidta åtgärder som underminerar konsumentförtroendet och direkt skadar detaljhandelssektorns intressen, såsom att höja momsen, omklassificera produkter och skattesatser för produkter eller höja avgifterna för affärer. Parlamentet upprepar vikten av att förbättra tillgången till finansiering, särskilt för små och medelstora företag inom detalj- och grossisthandeln. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens handlingsplan från 2011 och lagstiftningsförslagen nyligen i syfte att behålla kreditflödet till små- och medelstora företag och förbättra deras tillgång till kapitalmarknader. |
7. |
Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste avhålla sig från diskriminerande åtgärder, såsom handels- och skattelagar som endast avser vissa sektorer eller affärsmodeller och snedvrider konkurrensen. |
8. |
Europaparlamentet beklagar det faktum att vissa medlemsstater diskriminerar utländska företag genom att skapa nya hinder som gör det svårt för dem att etablera sig i en viss medlemsstat. Detta är ett tydligt brott mot principerna för den inre marknaden. |
9. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge högsta politiska prioritet åt detaljhandelssektorn som en pelare för den inre marknaden, inbegripet den digitala inre marknaden, och att undanröja rättsliga, administrativa och praktiska hinder för att starta upp företag samt för utveckling och kontinuitet, som gör det svårt för detaljhandlare att dra full nytta av den inre marknaden. Europaparlamentet anser att lagstiftningen om detaljhandelsmarknaden bör vara evidensbaserad och beakta behoven inom sektorn, och att den i synnerhet bör baseras på att undersöka och förstå lagstiftningens inverkan på småföretag. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva reglerna om den inre marknaden på ett samordnat och konsekvent sätt och att fullt ut och korrekt genomföra reglerna och lagstiftningen om den inre marknaden. Parlamentet betonar att krav på extra tester och registreringar, icke-erkännande av certifikat och standarder, begränsningar av det regionala utbudet och liknande åtgärder skapar merkostnader för konsumenter och detaljhandlare, i synnerhet små och medelstora företag, vilket berövar EU-invånarna chansen att fullt ut åtnjuta den inre marknadens fördelar. För att uppnå en bättre förvaltning uppmanar parlamentet dessutom kommissionen att tillämpa en nolltoleranspolitik mot medlemsstater som inte tillämpar reglerna för den inre marknaden korrekt, om så krävs med överträdelseförfaranden och genom att påskynda överträdelseförfaranden med hjälp av snabba insatser. |
11. |
Europaparlamentet efterlyser en utökning av resultattavlan för den inre marknaden till att omfatta även genomförandet av tjänstedirektivet. |
12. |
Europaparlamentet uppmuntrar näringslivs- och konsumentorganisationer att tillhandahålla intressenter mer information, utbildning och juridisk rådgivning om deras rättigheter och om de redskap för problemlösning som står till deras förfogande, till exempel Solvit, och att stödja ett utbyte av bästa praxis dem emellan. |
13. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utveckla instrument för att underlätta konsumenternas tillgång till transparent, lättförståelig, jämförbar och tillförlitlig information om varors och tjänsters priser, kvalitet och hållbarhet. Kommissionen uppmanas att inrätta en lättåtkomlig databas med alla märkningskrav som gäller på EU-nivå och nationell nivå. Parlamentet varnar samtidigt för ett ökat antal märkningar och märkningskrav och efterlyser förenkling, bland annat genom att samla olika aspekter av hållbarhet i en enda märkning, och samtidigt minska skillnaderna i obligatoriska nationella märkningskrav och i lämpliga fall fastställa gemensamma kriterier på EU-nivå. |
14. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid övervakningen av handlingsplanen fästa särskild uppmärksamhet vid åtgärder som syftar till att stödja oberoende detaljhandlare. Europaparlamentet uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att främja åtgärder för att underlätta lika marknadstillträde och lika villkor för oberoende detaljhandlare, med full respekt för fri och rättvis konkurrens, till exempel genom att uppmuntra principen ”adoptera-en-butik” enligt vilken större detaljhandlare kan fungera som ”mentorer” för mindre butiker i samma område, särskilt för dem som är nya på marknaden, främja grupper av oberoende detaljhandlare, inbegripet kooperativ, som kan åtnjuta ömsesidig assistans och vissa skalfördelar samtidigt som de behåller sitt fulla oberoende, respektera lokala och regionala myndigheters rätt att stimulera ett gynnsamt klimat för små, oberoende butiker, som ofta finns i stadskärnor, genom att sänka energikostnaderna – inbegripet för skyltar som lyser på nätterna – och hyrorna via offentlig-privata partnerskap och genom att införa lättnader för de lokala avgifter som småföretag och oberoende detaljhandlare betalar, i enlighet med tillämpliga EU-regler för statligt stöd, konkurrens och offentliga upphandlingar på den inre marknaden, och genom att främja samarbete mellan olika butiker i området i fråga. |
15. |
Europaparlamentet påminner om att en koncentration av butiker utanför stadskärnan kan passa en del konsumenter, men också ha negativa miljömässiga effekter och vara besvärligt för andra konsumenter, särskilt äldre, personer med nedsatt rörlighet eller personer utan bil. Parlamentet begär därför att de lokala och regionala myndigheterna ska anta en balanserad strategi, även med tanke på att mättnadspunkten i många regioner redan har nåtts, inte minst på grund av den ekonomiska krisen. Parlamentet betonar att utvecklare av detaljhandeln bör fortsätta att ta sitt delade ansvar för att främja hållbarhet, verklig valfrihet för konsumenter och tillgången till marknaden för små butiker. Parlamentet noterar att hyrorna i köpcentrum utanför stadskärnorna kan vara för höga för mindre, oberoende butiker och betonar att man måste garantera lika villkor för dessa butiker, till exempel genom att basera hyrorna på en procentandel av deras omsättning, om detta inte redan görs. |
16. |
Europaparlamentet erkänner de lokala myndigheternas kompetens på området stadsplanering. Parlamentet betonar emellertid att stadsplanering inte bör användas som ett svepskäl för att kringgå rätten till fri etablering. I detta sammanhang påminner parlamentet om vikten av ett korrekt verkställande av tjänstedirektivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja hinder för fri rörlighet och att öppna sina marknader, i avsikt att stimulera konkurrensen och främja en butiksmångfald, vilket är avgörande för att shoppingområden, särskilt i mindre och större städers stadskärnor, ska förbli attraktiva. |
17. |
Europaparlamentet betonar den viktiga roll som offentlig-privata partnerskap spelar för rena, säkra och tillgängliga shoppingområden i mindre och större städers stadskärnor, bland annat genom att ta itu med de negativa effekterna av tomma lokaler i shoppingområden, t.ex. genom att upplåta dessa lokaler till nystartade företag för lägre hyror än brukligt, i enlighet med tillämpliga EU-regler om statligt stöd och offentliga upphandlingar. |
18. |
Europaparlamentet noterar att den snabba utvecklingen av e-handeln har medfört betydande fördelar för konsumenter och företag vad gäller innovation, nya marknadsmöjligheter, tillväxt, större urval, ökad konkurrens samt lägre priser. Parlamentet noterar dock att butiker nu ställs inför nya utmaningar, vilket gör detaljhandelsstrategier med flera kanaler allt viktigare. Med tanke på detaljhandelns sociala och kulturella roll uppmanar parlamentet detaljhandlare att utnyttja innovativ teknik i högsta möjliga grad, utveckla nya affärsmodeller för sina onlinekunder och höja shoppingupplevelsen i de fysiska butikerna, bland annat genom att höja servicenivån, såväl före som efter köpet. |
19. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens strävan att uppmuntra e-handel, men beklagar att det saknas en ambition att göra nättjänster och varor online tillgängliga för konsumenter från alla medlemsstater. Kommissionen uppmanas att föreslå en strategi för att hindra att handelsföretag antar diskriminerande villkor för sin e-handel, och på så sätt säkerställa att alla EU:s medborgare har fri tillgång till gränsöverskridande e-handel. |
20. |
Europaparlamentet betonar att e-handeln är viktig för att säkerställa konsumenternas valmöjligheter och tillgång till varor och tjänster, i synnerhet i avlägsna områden, och betonar därför att lämpliga åtgärder måste vidtas för att utveckla e-handelns fulla potential, vilket omfattar att förbättra tillgången till internet i de mest avlägsna områdena i EU. Parlamentet stöder de åtgärder som efterlystes i kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 om e-handel för att öka förtroendet, förenkla gränsöverskridande domänregistrering, förbättra säkerheten både för betalningar via internet och leveranser, underlätta gränsöverskridande indrivning av fordringar samt förbättra informationen till konsumenter om deras rättigheter, i synnerhet i fråga om ångerrätt och möjligheter att överklaga. |
21. |
Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att undanröja hindren (inbegripet språkliga och administrativa hinder samt hinder i form av brist på information) som begränsar företagspotentialen i den gränsöverskridande online-handeln och undergräver konsumenternas förtroende för den inre marknaden. |
22. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag avseende den multilaterala förmedlingsavgiften (MIF) och betonar vikten av att avskaffa de regler för kortsystem som ökar avgiftens konkurrenshämmande inverkan. Parlamentet vädjar till kommissionen att stödja de medlemsstater som redan har insynsvänliga, konkurrenskraftiga och innovativa betalsystem och att använda dem som bästa praxis i arbetet med att vidareutveckla en billigare och rättvisare betalmarknad i EU. |
23. |
Europaparlamentet framhåller detaljhandelssektorns ansvar för hållbarhet. Parlamentet gläds åt att detaljhandlare och leverantörer har gått i bräschen för miljöansvar, särskilt när det gäller avfall, energiförbrukning, transporter och minskade koldioxidutsläpp. Parlamentet anser att ytterligare insatser krävs på detta område. |
24. |
Europaparlamentet välkomnar i synnerhet detaljhandlares och leverantörers frivilliga initiativ och åtaganden för att minska livsmedelsslöseri. |
25. |
Europaparlamentet understryker vikten av att bevara detaljhandeln på allmänna platser, eftersom den främst består av tusentals familjedrivna mikroföretag och dessutom är typisk för den europeiska ekonomin. |
26. |
Europaparlamentet framhåller att detaljhandlare tillhandahåller mångsidiga och moderna sätt att köpa och sälja varor och tjänster som ökar konsumenternas valfrihet samt erbjuder flexibla anställningsmöjligheter, framför allt för unga och långtidsarbetslösa. |
27. |
Europaparlamentet uppmanar till ökat stöd och uppmuntran för små och medelstora företag och kooperativ, i synnerhet dem som är innovativa och bidrar till den sociala marknadsekonomin, inriktar sig på nya marknadsbehov och deltar i miljövänlig och socialt ansvarsfull verksamhet, för att göra EU:s detaljhandelssektor mer konkurrenskraftig, sänka priserna för konsumenterna, höja tjänsternas kvalitet och skapa nya arbetstillfällen. |
28. |
Europaparlamentet erinrar om betydelsen av att befintlig sociallagstiftning och arbetslagstiftning genomförs korrekt. Parlamentet kräver att alla kommersiella aktörer på den inre marknaden ska behandlas lika för att bekämpa odeklarerat arbete, skattebedrägerier och sociala bedrägerier. |
29. |
Europaparlamentet välkomnar franchising som affärsmodell som stöder nya företag och ägandet av småföretag, men noterar att det i vissa fall finns orättvisa avtalsvillkor och efterlyser transparenta och rättvisa avtal. Parlamentet vill i synnerhet uppmärksamma kommissionen och medlemsstaterna på problemen för franchisetagare som vill sälja sin verksamhet eller ändra affärsformen men ändå förbli aktiva i samma sektor. Kommissionen uppmanas att undersöka förbudet mot prismekanismer för franchisesystem samt effekterna av långsiktiga konkurrensklausuler, köpoptioner och förbud mot multifranchising och att i detta sammanhang ompröva det nuvarande undantaget från konkurrensreglerna för avtalsparter som har en marknadsandel på mindre än 30 procent. |
30. |
Europaparlamentet oroas över den snabba utvecklingen av egna varumärken och betonar att egna varumärken bör utvecklas på ett sätt som dels medför större valfrihet för konsumenterna, särskilt när det gäller transparens, kvalitativ information och mångfald, dels förser små och medelstora företag med uppenbara möjligheter till innovation och expansion. |
31. |
Europaparlamentet stöder arbetena inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja och dess expertplattform för B2B-avtalsvillkor. Parlamentet bör omedelbart lösa utestående frågor när det gäller dess deltagande i forumets arbete. Parlamentet betonar att otillbörliga handelsmetoder också förekommer utanför livsmedelskedjan och uppmanar i detta sammanhang kommissionen och branschförbunden att eftersträva en konstruktiv och branschöverskridande dialog i befintliga forum, däribland det årliga rundabordssamtalet om detaljhandelsmarknaden och den grupp för detaljhandelns konkurrenskraft som kommissionen ska inrätta. |
32. |
Europaparlamentet välkomnar principerna om god praxis och förteckningen över exempel på sund och osund praxis i vertikala handelsförbindelser i livsmedelskedjan liksom ramarna för införandet och tillämpningen av dessa principer. Parlamentet välkomnar erkännandet från handelns branschorganisationer av behovet av att stärka reglerna och betonar att om en sanktionsmekanism ska få några effekter i praktiken är det avgörande att alla aktörer i livsmedelskedjan respekterar denna mekanism och deltar, inbegripet jordbruksorganisationer och tillverknings- och grossistbranscherna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över de praktiska effekterna av det frivilliga initiativet, inbegripet tillämpningen av principerna om god praxis, inom ett år efter dess ikraftträdande. |
33. |
Europaparlamentet noterar att frågor om vertikala handelsförbindelser även uppstår i samband med selektiva och exklusiva distributionssystem i detaljhandeln för varumärkesartiklar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att skydda detaljhandlarnas och butiksägarnas rättigheter genom att begränsa förhandlingsstyrkan. |
34. |
Europaparlamentet anser att det ofta är svårt för svagare marknadsaktörer, i synnerhet lantbrukare och andra leverantörer, att klaga över otillbörliga affärsmetoder och betonar i detta sammanhang den viktiga rollen för sammanslutningar, som borde kunna lämna in klagomål på dessa aktörers vägnar. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det finns behov av en ombudsman eller skiljeman, och att även undersök om dessa skulle ha befogenheter att vidta åtgärder på eget initiativ när bevisat otillbörliga affärsmetoder föreligger. |
35. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera rätten för små leverantörer att inrätta producentgrupper utan att straffas av nationella konkurrensmyndigheter som har bedömt vikten av dessa grupper enbart på nationell produktion. |
36. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka befintlig lagstiftning om de territoriella begränsningar avseende utbudet som leverantörer påtvingar sina kunder. |
37. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 9.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0239.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0436.
(4) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 22.
(5) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 23.
(6) Antagna texter, P7_TA(2012)0468.
(7) Antagna texter, P7_TA(2013)0327.
(8) http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.int-opinions.26063.
(9) http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.int-opinions.26065.
(10) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64.
(11) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.
(12) EUT L 304, 22.11.2011, s. 18.
(13) EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.
(14) EUT L 48, 23.2.2011, s. 1.
(15) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
Torsdagen den 12 december 2013
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/146 |
P7_TA(2013)0584
Miljöinnovation – sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om miljöinnovation – sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik (2012/2294(INI))
(2016/C 468/19)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Innovation för en hållbar framtid – Handlingsplanen för miljöinnovation (COM(2011)0899), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin Innovationsunionen (COM(2010)0546), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Främjande av teknik för hållbar utveckling: Europeiska unionens handlingsplan för miljöteknik (COM(2004)0038), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande En strategisk vision för europeiska standarder: bättre och snabbare hållbar tillväxt i den europeiska ekonomin före 2020 (COM(2011)0311), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Rio+20: mot en grön ekonomi och bättre styrning (COM(2011)0363), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen EU:s bidrag till full sysselsättning (COM(2010)0682), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (COM(2011)0809), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (COM(2011)0808), |
— |
med beaktande av kommissionens vitbok Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (COM(2009)0147), |
— |
med beaktande av kommissionens grönbok Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation (COM(2011)0048), |
— |
med beaktande av det nya instrumentet ”Ungdomsgarantin”, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om europeiska innovationspartnerskap inom ramen för huvudinitiativet ”Innovationsunionen” (1), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa (2), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 29 september 2011 om att utarbeta en gemensam ståndpunkt inom EU inför Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling (Rio+20) (3), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (4), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå (5), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla (6), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (COM(2011)0811), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (COM(2011)0874), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om Innovationsunionen: Ett nytt Europa i världen efter krisen (7), |
— |
med beaktande av resolution av den 14 juni 2012 om Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (8), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi (9), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om kvinnors roll i den gröna ekonomin (10), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2010 om kommissionens vitbok Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (11), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om kommissionens grönbok Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation (12), |
— |
med beaktande av rapport nr 315 i ”Flash Eurobarometer”Attitudes of European entrepreneurs towards eco-innovation från mars 2011, |
— |
med beaktande av rapporten Analysing and reporting on the results achieved by CIP Eco-Innovation market replication projects som offentliggjordes av Executive Agency for Competitiveness and Innovation (EACI) i maj 2013, |
— |
med beaktande av initiativet 2008 för gröna jobb från UNEP, ILO, IOE och IFS Green Jobs Towards Decent Work in a Sustainable, Low-Carbon World, |
— |
med beaktande av rapporten 2009 från Greenpeace och Europeiska rådet för förnybar energi (EREC) Working for the climate renewable energy and the green job revolution, |
— |
med beaktande av rapporten 2007 från Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) och Social Development Agency (SDA) Climate Change and Employment: Impact on employment in the European Union-25 of climate change and CO2 emission reduction measures by 2030, |
— |
med beaktande av rapporten från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) i januari 2013 Greening of industries in the EU: Anticipating and managing the effects on quantity and quality of jobs, och dess databas med fallstudier, |
— |
med beaktande av rapporten från Eurofound 2011 Industrial relations and sustainability: the role of social partners in the transition towards a green economy, |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt utskottet för regional utveckling (A7-0333/2013), och av följande skäl: |
A. |
Fortsatt välstånd och hög livskvalitet i Europa förutsätter en ren och hälsosam miljö, men också en stark och konkurrenskraftig ekonomi. |
B. |
Miljöproblem som klimatförändringar, råvarubrist och minskad biologisk mångfald kräver en radikal förändring av vår ekonomi, där ren teknik får en central roll. |
C. |
Krisens omfattning erbjuder ett enastående och historiskt tillfälle till en omläggning av våra ekonomier som bereder väg för en hållbar utveckling på lång sikt. |
D. |
Av den gröna teknikens tillväxt under de senaste åren har det framgått att investeringar i grön tillväxt inte är någon kostsam skyldighet utan en enorm ekonomisk möjlighet. Fastän recessionen orsakat stora förluster inom snart sagt alla sektorer fortsätter den gröna sektorn att växa, om än tillväxten inom den avmattats. |
E. |
Dagens resursintensiva ekonomi måste ersättas med en resurseffektiv ekonomi genom att etablerade industrier omvandlas till gröna industrier med högt förädlingsvärde som skapar arbetstillfällen samtidigt som de skyddar miljön. |
F. |
Miljövänliga lösningar kommer att locka till sig en ny generation av högteknologiska industrigrenar och tjänster, så vi får ett konkurrenskraftigare Europa med nya högkvalificerade arbetstillfällen. |
G. |
Miljöinnovation stöder nya processer som gör produktionen renare, tillsammans med nya företagsledningsmetoder, nya former av teknik och nya tjänster som gör näringslivet miljövänligare, och hjälper således Europa att göra det mesta av sina möjligheter, samtidigt som aktuella utmaningar åtgärdas. |
H. |
Råvarupriserna har stigit rejält de senaste åren och företagens konkurrenskraft är därför alltmer beroende av deras resurseffektivitet. |
I. |
Det har historiskt sett visat sig vara svårt för myndigheterna att förutse vilka innovativa tekniker som kommer att bli konkurrenskraftiga på marknaden. |
J. |
Skatteincitament kan vara ett användbart sätt att främja miljöinnovationer i Europa. |
K. |
Europa går i spetsen för utvecklingen av ny teknik. Men det är mycket som hindrar att miljötekniken utvecklas och tas i mer allmänt bruk. Hit hör bland annat att man bundit upp sig till den nuvarande tekniken, att prissignalerna brukar gynna mindre miljöeffektiva lösningar, att det är svårt att få kapital och att medvetenheten på konsumenthåll är låg. Utmaningen består därför i att förbättra produkternas övergripande miljöprestanda under deras livscykel, att främja efterfrågan på bättre produkter och produktionsteknik och hjälpa konsumenterna att göra välgrundade val. |
L. |
Miljömärkning av produkter och tjänster måste ge tydlig och objektiv information och får inte vilseleda konsumenterna (s.k. greenwashing). |
M. |
Miljöindustrin erbjuder i dag 3,4 miljoner arbetstillfällen och har en beräknad årsomsättning på 319 miljarder euro. I många länder är grön teknik redan den största arbetsgivaren eller kommer snart att bli det. |
N. |
Hörnstenen för EU:s utveckling av en miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar tillväxtstrategi heter miljöinnovation, som leder till arbetstillfällen av hög kvalitet i en rad olika sektorer. |
O. |
Av resultattavlan för miljöinnovation 2010 framgår det att flera medlemsstater gjort bra ifrån sig på miljöinnovationens område, men trots detta kan inte ett enda EU-land eller någon grupp av EU-länder för närvarande fungera som resultatmodell för miljöinnovation inom EU. |
P. |
Av rapport nr 315 i ”Flash Eurobarometer” från 2011 om de europeiska företagarnas inställning till miljöinnovation framgår det att de små och medelstora företagen står inför ökade materialkostnader, fastän de flesta av dem infört nya eller avsevärt förbättrade miljöinnovativa produktionsprocesser eller produktionsmetoder för att minska materialkostnaderna, och att de inte heller i tillräcklig grad kommer åt att dra nytta av nuvarande subventioner eller skatteincitament samt att efterfrågan på marknaden är osäker. |
Q. |
Analysen av miljöinnovationsinitiativen inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation visar att nyttan för miljön, ekonomin och sysselsättningen väntas uppväga de offentliga kostnaderna flera gånger om. |
R. |
Att mäta miljöinnovationen är en oeftergivlig förutsättning för att man ska kunna övervaka och utvärdera EU:s medlemsstaters resultat och framsteg på väg mot smart och hållbar tillväxt i Europa, men tillgången till uppgifter om miljöinnovation är begränsad och uppgifternas kvalitet varierar åtskilligt mellan olika indikatorer. |
S. |
Politiska beslutsfattare och andra berörda parter har olika syn på vad miljöinnovation är och vad den bör syfta till. |
T. |
Begreppen ”miljöinnovation” och ”smarta gröna arbetstillfällen” definieras med hjälp av olika utvärderingskriterier (såsom i definitionerna från Internationella arbetsorganisationen (ILO), FN:s miljöprogram (Unep), Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), OECD respektive Eurostat), något som skulle kunna leda till olikheter inom statistiken om gröna arbetstillfällen och grön tillväxt. |
U. |
I parlamentets resolution av den 7 september 2010 om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi hänvisas det till ILO:s definition på hållbara jobb och det betonas att miljöinnovation spelar en viktig roll inom alla industri- och tillverkningssektorer. |
V. |
Över 240 projekt finansieras just nu av miljöinnovationsprogrammet och i maj 2013 utlyste kommissionen en ny ansökningsomgång för att välja ytterligare 45 miljöinnovationsprojekt med nyskapande miljölösningar Driften och finansieringen av miljöinnovationsinitiativet inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation har hjälpt lovande europeiska utvecklare av miljöinnovationer genom att tillhandahålla riskkapital som annars inte skulle finnas till hands. |
W. |
Under perioden 2014–2020 är EU:s nya program Horisont 2020 för forskning och innovation det finansieringsinstrument som används för att förverkliga innovationsunionen. Inom den kommande fleråriga budgetramen 2014–2020 kommer initiativet om miljöinnovation också att omfattas av Life (programmet för miljö och klimatpolitik 2014–2020). |
X. |
Ungdomsarbetslösheten växer i oroande grad och dessutom råder det ett akut behov av en politik som leder till fler och bättre arbetstillfällen för ungdomar. |
Y. |
Parlamentet har välkomnat kommissionens initiativ om ny kompetens för nya arbetstillfällen, i vilket samarbete med medlemsstaterna erkänns. |
Allmän politik för att skapa smart och hållbar tillväxt och smarta och hållbara arbetstillfällen
1. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen till fortsatt arbete för en EU-omfattande vision om miljöinnovation i samband med övergången till ett resurseffektivt utsläppssnålt samhälle, men också att ta sikte på konkreta mål, prioriterade områden och milstolpar. |
2. |
Europaparlamentet stöder kommissionens flaggskeppsinitiativ inom ramen för Europa 2020-strategin, som syftar till att ta steget mot en hållbar ekonomi nu. Parlamentet framhåller också att investeringar inriktade på en grön övergång i EU:s regioner är ett mycket användbart verktyg för att uppnå de strategiska målen om regional konvergens och territoriell sammanhållning. |
3. |
Europaparlamentet konstaterar att det finns en potential för att direkt och indirekt skapa arbetstillfällen av hög kvalitet om Europa 2020-strategin genomförs fullt ut. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna till ökade insatser inom detta område. Parlamentet ser positivt på att kommissionen främjar en integrerad strategi för grön tillväxt i enlighet med flaggskeppsinitiativet ”Innovationsunionen” och särskilt handlingsplanen för miljöinnovation och betraktar detta som ett steg i rätt riktning. |
4. |
Europaparlamentet betonar vikten av lagstiftning för att öka efterfrågan på miljövänlig teknik. Parlamentet anser att konkurrenskraften inom europeisk produktion är beroende av att Europa är världsledande inom miljöeffektiva varor och produktion. |
5. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta strategier för att arbetskraftens färdigheter ska motsvara de möjligheter som finns inom sektorn för grön teknik, genom att se efter vad slags kvalificerad arbetskraft som behövs inom olika delsektorer. |
6. |
Europaparlamentet belyser de dubbla fördelarna för miljön och ekonomin med en övergång till en hållbar, grön ekonomi, eftersom hållbara arbetstillfällen skapas i både EU och utvecklingsländer genom ökad delaktighet i innovativ produktion av bränslen och material, liksom genom de arbetstillfällen som uppkommer tack vare bearbetning och distribution av biomaterial för företag samt offentliga, privata och inhemska konsumenter. Parlamentet betonar att dessa möjligheter bör skapa hållbara arbetstillfällen av hög kvalitet för både kvalificerade och okvalificerade arbetstagare. Parlamentet är medvetet om att ett stabilt och långsiktigt regelverk för att främja hållbarhet bör utarbetas genom att befintliga finansieringsinstrument utnyttjas. |
7. |
Europaparlamentet uppmärksammar att tryggad livsmedelsförsörjning, klimatförändringar, markkvalitet, knapp råvarutillgång, övergången till system med förnybar energi och till energieffektivitet osv. ger upphov till komplexa utmaningar. Parlamentet erkänner att miljöinnovation kan vara viktig för åtgärdandet av många av dessa utmaningar. Parlamentet upprepar än en gång att en sådan övergång kräver en helhetssyn som inbegriper utbildning, fortbildning, kompetensutveckling, forskning och innovation, investeringar i den privata och offentliga sektorn och utveckling av infrastruktur, vilka samtliga bidrar till diversifierade och hållbara arbetstillfällen. |
8. |
Europaparlamentet menar att de innovativa företagen i Europa inte bara behöver bidrag utan även bättre lagstiftning, bättre kopplingar till forskningsbasen samt bättre och mångsidigare tillgång till stöd och finansiering, alltifrån bidrag till lån och finansiering med eget kapital. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att ordna med lämpliga förhållanden på nationell och europeisk nivå. |
9. |
Europaparlamentet betonar att arbetstillfällena inom grön teknik inte bör inskränka sig till produktionen av förnybar energi, arbetet med att öka energieffektiviteten och transportsektorn, eftersom grön tillväxt erbjuder alla sektorer en möjlighet och därför bör man inom alla sektorer undersöka vilka möjligheter det finns att utveckla gröna produkter och öka konsumenternas medvetenhet om vikten av att köpa sådana produkter. |
10. |
Europaparlamentet anser att det behövs en snabb utveckling av ren teknik för att företagens konkurrenskraft ska kunna stärkas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att prioritera miljöinnovationer i sin industripolitik. |
11. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utarbetandet av märkningsstandarder och tydliga definitioner som syftar till att fastställa och ge information om produkters och tjänsters miljöpåverkan. |
12. |
Europaparlamentet anser att en ny hållbar ekonomi för EU måste säkerställa en väl avvägd ekonomisk och social utveckling. Parlamentet efterlyser en ambitiös och hållbar industripolitik med tonvikt på resurseffektivitet. Parlamentet påminner om att resurs- och råvarueffektivitet kommer att sänka kostnaderna för näringslivet och hushållen, frigöra resurser till andra investeringar och göra EU:s ekonomi mindre beroende av knappa råvaror och mycket volatila råvarumarknader. Parlamentet framhåller att den gröna ekonomin måste erbjuda möjligheter till anständiga och välbetalda arbeten med lika möjligheter för både män och kvinnor och fokusera på miljöskyddet. |
13. |
Europaparlamentet betonar att miljöindustrin i dag visserligen står för 3,4 miljoner arbetstillfällen och har en beräknad årsomsättning på 319 miljarder euro, men att potentialen för att skapa regional tillväxt, arbetstillfällen och miljövinster till stor del är outnyttjad. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att kostnaden för passivitet kommer att bli hög. |
14. |
Europaparlamentet betonar att det behövs mer målinriktade och långsiktiga investeringar för att man ska lyckas med miljöinnovationer och att dessa särskilt måste inrikta sig på områdena utbildning och fortbildning, forskning och utveckling, infrastruktur osv. |
15. |
Europaparlamentet välkomnar dagens program vid universiteten eller inom yrkesutbildningen med tyngdpunkten lagd vid miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet och betonar att utvecklingen av hållbara arbetstillfällen skapar nya utbildningsbehov som måste tillgodoses. |
16. |
Europaparlamentet är fast övertygat om att en miljöskyddspolitik baserad på marknadsekonomi kan bli tillväxt- och sysselsättningsdrivande i alla näringsgrenar och betonar att förutsägbara och investeringsvänliga ramvillkor är en förutsättning för att innovativa företag ska kunna utnyttja dessa tillfällen på bästa sätt i miljöns och arbetstagarnas intresse. |
17. |
Europaparlamentet konstaterar att en omläggning av ekonomin i riktning mot nya affärsnischer kan vara attraktivt för den unga generationen arbetstagare och leda till nya arbetstillfällen inom området miljöinnovation. |
Begreppet miljöinnovation
18. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Innovation för en hållbar framtid – Handlingsplanen för miljöinnovation (COM(2011)0899). |
19. |
Europaparlamentet betonar de potentiella synergieffekterna av miljöinnovation för skapandet av hållbara arbetstillfällen av hög kvalitet, samt för miljöskyddet och minskningen av ekonomiska beroendeförhållanden. |
20. |
Europaparlamentet understryker att miljöinnovation är ett omfattande begrepp, med tanke på att det definieras som varje typ av innovation som syftar till framsteg mot målet hållbar utveckling, genom minskad miljöpåverkan och genom effektivare och mer ansvarsfullt utnyttjande av resurser. |
21. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga olika uppfattningar av begreppet miljöinnovation och de därmed sammanhängande utmaningarna och skapa samförstånd om vilka olika strategiska framtidsmöjligheter miljöinnovationen erbjuder. |
22. |
Europaparlamentet anser att Eurostats definition av ”gröna arbetstillfällen” (inom sektorn för miljövänliga varor och tjänster), där det bland annat föreskrivs att ”grön” teknik och ”gröna” produkter måste ha miljöskydd eller resurshushållning som huvudändamål, bidrar till att olikheter inom statistiken undviks, men anser att det behöver vidareutvecklas en EU-omfattande enhetlig definition av gröna arbetstillfällen och grön tillväxt, där till exempel också kollektivtrafiken skulle kunna ingå. Parlamentet menar att det vore nyttigt att överväga en mer omfattande definition av ”gröna arbetstillfällen”, som inkluderar nya arbetstillfällen/verksamheter som nästa steg. |
23. |
Europaparlamentet lyfter fram de ännu outnyttjade potentiella miljövinsterna med miljöinnovation, som väntas bidra till att minska växthusgasutsläpp och andra föroreningar och avfall genom bland annat ökad användning av återvunna material, tillverkning av kvalitetsprodukter med mindre miljöpåverkan och främjande av miljövänligare tillverkningsprocesser och tjänster. Parlamentet betonar behovet av åtgärder för att ta itu med flaskhalsarna och hindren för att miljöinnovation ska kunna leda till att produkter och tjänster kommer ut på marknaden, även internationellt. |
24. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera specifika rekommendationer om miljöinnovationer i den europeiska planeringsterminen för att främja hållbar tillväxt. |
25. |
Europaparlamentet är medvetet om att miljöinnovation medför tydliga möjligheter för nya nischföretag och erbjuder möjligheter för små och medelstora företag, nya företag, egenföretagare och entreprenörer att dra nytta av nya marknader och affärsmodeller samtidigt som de befintliga traditionella ekonomiska sektorerna stimuleras med möjligheter till omläggning av bestående arbetstillfällen i mera miljövänlig riktning, genom anpassning till ett hållbart och resurseffektivt produktions- och arbetssätt. |
26. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett systematiskt grepp på miljöinnovationspolitiken, med sunda ramvillkor så att det skapas likvärdiga möjligheter för miljöinnovation bland företagen och en infrastruktur för att företagen och konsumenterna ska kunna göra hållbara val. |
27. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla miljöstandarder för offentliga upphandlingar för att stärka offentliga institutioners roll som föregångskund. |
28. |
Europaparlamentet konstaterar framför allt hur viktigt det är med lämplig utbildning och lämpliga färdigheter inom miljöinnovationernas område, både för att arbetsgivarna ska få den utbildade arbetskraft de behöver och för att ungdomarna ska få rätt kunskaper, färdigheter och kvalifikationer för att kunna anställas inom de innovativa arbeten som är i färd att växa fram, och göra det lättare för arbetstagare att övergå från sektorer som är på tillbakagång till nya, gröna sektorer. Parlamentet belyser i detta sammanhang att ”lärlingsutbildning på landsbygden” och andra former av yrkesutbildning erbjuder möjligheter till utveckling av dessa nya färdigheter. |
29. |
Europaparlamentet anser att ungdomars kreativa och innovativa potential att bidra till hållbar utveckling få stimulans och bättre tillgång till finansiering. |
EU, medlemsstaterna och regionerna
30. |
Europaparlamentet betonar att man måste integrera miljöinnovationsbegreppet i all politik, eftersom miljöinnovation är en tvärpolitisk fråga och uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att sporra till samarbete mellan olika ministerier och olika nivåer inom det politiska beslutsfattandet och att regelbundet övervaka hur politiken genomförs. |
31. |
Europaparlamentet uppmanar alla viktiga berörda parter att samarbeta kring grön tillväxt, innovation och arbetstillfällen inom alla sektorer och dra nytta av de instrument som finns att tillgå, t.ex. teknikplattformar, paneler av kompetensexperter, gemensamma teknikinitiativ, pionjärmarknader, kluster och högnivågrupper för industrin. |
32. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna till ny lagstiftning och förstärkning av nuvarande lagstiftning om utveckling och användning av förnybar energi och om ökad energieffektivitet, så att det skapas ett tydligt rättsläge och likvärdiga förutsättningar och de offentliga och privata investeringarna ökar. |
33. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre samordna denna politik och framför allt att stödja såväl regionala partnerskap för tillväxt, innovation, arbetstillfällen och lika möjligheter för kvinnor och män som gränsöverskridande initiativ. |
34. |
Europaparlamentet framhåller den potential för nya arbetstillfällen som miljöinnovationer står för i en hållbar ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en plattform så att medlemsstaterna kan samordna sina insatser för att skapa nya hållbara arbetstillfällen och ny hållbar tillväxt. |
35. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utbyta erfarenhet och bästa praxis om arbetstillfällen när de behandlar klimatförändringarnas följder för ekonomi, samhälle och miljö. |
36. |
Europaparlamentet uppmanar till horisontell integration av begreppet miljöinnovation i strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Parlamentet rekommenderar de lokala och regionala myndigheterna att i enlighet med varje medlemsstats rättsväsen och förvaltningsuppbyggnad anta utvecklingsstrategier som är förenliga med Europa 2020-strategins mål för att skapa nya arbetstillfällen inom ramen för en hållbar ekonomi. |
37. |
Europaparlamentet anser att EU:s nuvarande och föreslagna miljölagstiftning bär på stora möjligheter till skapande av nya arbetstillfällen inom sådana områden som luft-, mark- och vattenvård, energi, offentliga tjänster, jordbruk, transporter, turism, skogsbruk och miljöstyrning och uppmanar medlemsstaterna att genomföra denna lagstiftning. |
38. |
Europaparlamentet betonar att EU måste få en effektivare koldioxidmarknad för att kunna trygga investeringar i klimatvänlig teknik. |
39. |
Europaparlamentet efterlyser starkare kopplingar mellan grundforskning och industriell innovation och mellan innovation och tillverkningsprocess. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att för varje medlemsstat ta initiativ till fallstudier inom forskning och konsultverksamhet med anknytning till miljöinnovation. |
40. |
Europaparlamentet framhåller att EU:s miljöinnovationer sporrar till ökad resurseffektivitet utanför EU:s gränser och således minskar uttömningen av världens resurser. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att förstärka sina nationella strategier för resurseffektivitet och dela med sig av sin kunskap i internationella fora. |
41. |
Europaparlamentet betonar att god miljöinnovationspraxis måste få en bättre förankring i realekonomin för att framstegen ska komma bättre till synes i människors vardagsliv. |
42. |
Europaparlamentet understryker att forskningen ligger till grund för innovation och miljöinnovation. Parlamentet påpekar att miljöinnovation för med sig stora möjligheter till tillväxt och att Europa kan bli världsledande inom detta område, vilket kan ge nya arbetstillfällen av hög kvalitet. |
43. |
Europaparlamentet anser att miljöinnovation ligger helt i linje med investeringsprioriteringarna för forskning, innovation, klimat och miljö i den kommande programplaneringsperioden för strukturfonderna. |
44. |
Europaparlamentet framhåller att partnerskap och synergieffekter mellan utbildningsväsendet, företagen och de lokala och regionala myndigheterna kan vara viktiga genom att erbjuda relevant utbildning, däribland färdigheter i naturvetenskap, teknik, ingenjörskunskap och matematik för både män och kvinnor, yrkesvägledning, betald praktik av hög kvalitet och möjligheter att varva studier med praktik, för att möjliggöra tillgång på bred bas till de sysselsättningsmöjligheter och de arbetstillfällen med hög kvalitet som tack vare miljöinnovationen nu är i färd med att växa fram. |
45. |
Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ge företagen, särskilt de små och medelstora företagen, incitament för att främja ökade investeringar i FoU-aktiviteter i den privata sektorn. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang handlingsplanen för miljöinnovation. |
46. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förbättra det gränsöverskridande samarbetet för att teknik och bästa praxis verkligen ska spridas runtom i EU, och därigenom öka Europas konkurrenskraft. |
47. |
Europaparlamentet efterlyser arbete för att de bästa miljöinnovationerna mer ska tas i bruk särskilt i utvecklingsländerna, eftersom till exempel effektivare träkolning, mulltoaletter, insats av förnybara energikällor, system för vattenrening jämte många andra innovationer i de länderna kan leda till en avsevärd förbättring av livskvaliteten till jämförelsevis låga kostnader, tillsammans med bättre hälsa och främjande av hållbar företagsverksamhet och sysselsättning. |
48. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att så snart som möjligt börja använda Europeiska socialfonden för program för kompetenshöjning, yrkesutbildning och omskolning för arbetstagare, som ett led i insatserna för att erbjuda en socialt ansvarsfull övergång till gröna arbetstillfällen av hög kvalitet. |
Finansiering av miljöinnovation
49. |
Europaparlamentet framhåller fördelarna med skattepolitiken och uppmanar medlemsstaterna att lägga om beskattningen från sysselsättning till resursanvändning och miljöförstöring för att främja miljöinnovationer. |
50. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att definiera miljöskadliga subventioner såsom ”ett resultat av myndigheters åtgärder som ger vissa konsumenter och producenter fördelar för att komplettera deras inkomster eller sänka deras kostnader, men som därigenom motverkar miljövänliga metoder”. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på grundval av denna definition utan dröjsmål, anta konkreta planer för utfasning av alla miljöskadliga subventioner. |
51. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fram till 2020 successivt utfasa alla miljöskadliga subventioner, inbegripet subventioner och ekonomiskt stöd till fossila bränslen och subventioner som gynnar ineffektiv användning av förnybara resurser, samt att rapportera om framstegen via de nationella reformprogrammen. |
52. |
Europaparlamentet betonar att miljöinnovation bör kunna stödjas genom de nya instrument och redskap som skapas inom EU:s flaggskeppsinitiativ Innovationsunionen och Ett resurseffektivt Europa samt genom sammanhållningspolitiken efter 2013 och Horisont 2020. |
53. |
Europaparlamentet anser att miljöinnovationer och miljövänlig teknik måste vara ekonomiskt livsdugliga och konkurrenskraftiga på lång sikt. Parlamentet anser att offentligt investeringsstöd bör uppmuntra till miljövänliga produktionsmetoder i de fall då offentligt stöd ges. |
54. |
Europaparlamentet välkomnar att man inom den gemensamma jordbrukspolitiken och även via programmen Cosme, Horisont 2020 och Life fått möjligheter att finansiera miljöinnovation och efterlyser ökade anslag för att de miljöinnovationer som redan utvecklats i högre grad ska komma till praktisk användning. |
55. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra de instrument som behövs och anslå tillräckliga budgetmedel för att övergången mellan ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och Horisont 2020 ska förlöpa friktionsfritt för miljöinnovationens vidkommande och för att förenkla byråkratiska förfaranden och minska de ekonomiska bördorna för små och medelstora företag. Parlamentet påminner om att det är mycket viktigt att det i alla skeden och aspekter som rör finansiering råder en jämn könsfördelning vid beslutsfattandet. |
56. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inbegripa miljöinnovation i sina strategiska planer för perioden 2014–2020 såsom ett instrument för att utveckla en grön ekonomi, grön tillväxt och nya arbetstillfällen och samtidigt säkra ett ökat företagande genom likabehandling av män och kvinnor och samarbete mellan utbildning, näringsliv och forskning. |
57. |
De nuvarande prioriterade områdena i inbjudan att lämna förslag på miljöinnovationsprojekt 2012 begränsas visserligen till ett antal fokusområden, men Europaparlamentet betonar att initiativet miljöinnovation är ett sektorsövergripande program som stöder miljöinnovationsprojekt på olika områden. Parlamentet upprepar därför att alla sektorer och branscher bör vara berättigade till finansiering. |
58. |
Europaparlamentet uppmanar uttryckligen kommissionen att i programplaneringen avsätta klart definierade, fokuserade och utökade resurser till marknadsintroduktionsprojekt, riskkapital, nätverksarbete och internationalisering för att små och medelstora företag ska kunna åstadkomma miljöinnovationer inom EU och marknadsföra dem. |
59. |
Europaparlamentet anser, i och med att nya affärsmodeller är på väg att skapa omvälvningar i de traditionella leveranskedjorna, att förmågan att beakta globaliseringen och dess verkningar på EU:s ekonomi och leveranskedjor bättre bör komma till synes i prioriteringarna inför initiativet miljöinnovation under nästa finansieringsperiod. |
60. |
Europaparlamentet anser att små och medelstora företags och kooperativs potential när det gäller att främja miljöinnovationer inte har uttömts. Parlamentet efterlyser därför särskilda finansieringsmöjligheter för små och medelstora företag och kooperativ avseende miljöinnovationer. |
61. |
Europaparlamentet är övertygat om att innovativa finansieringsverktyg behövs för förbättrade möjligheter till kapacitetsuppbyggnad och nätverkande. |
62. |
Europaparlamentet understryker att ökade anslag måste gå hand i hand med enklare finansieringsförfaranden. |
63. |
Europaparlamentet påpekar att den framtida sammanhållningspolitiken omfattar en strategi för smart specialisering som ett förhandsvillkor för EU:s regioner. Parlamentet uppmuntrar regionerna att inleda informationskampanjer riktade till alla målgrupper i syfte att integrera miljöinnovation i regionala och nationella strategier för smart specialisering. |
o
o o
64. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. |
(1) EUT C 74 E, 13.3.2012, s. 11.
(2) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 59.
(3) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 106.
(4) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 75.
(5) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 15.
(6) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 89.
(7) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 108.
(8) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 81.
(9) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 6.
(10) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 38.
(11) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 115.
(12) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 1.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/155 |
P7_TA(2013)0593
Uppmaning till ett mätbart och bindande åtagande mot skatteundandragande och skatteflykt i EU
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om uppmaningen till ett mätbart och bindande åtagande mot skatteundandragande och skatteflykt i EU (2013/2963(RSP))
(2016/C 468/20)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012 En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722), |
— |
med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (1), |
— |
med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor (2), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 juni 2012 om konkreta sätt att stärka bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande, också med avseende på tredjeländer (COM(2012)0351), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis (3), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 19 april 2012 om begäran om konkreta åtgärder för att bekämpa skattefusk och skatteflykt (4), |
— |
med beaktande av Ekofinrådets slutsatser och rapport till Europeiska rådet den 22 juni 2012 om skattefrågor, |
— |
med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 14 maj 2013 om skatteundandragande och skatteflykt, |
— |
med beaktande av den förklaring som G20-ledarna offentliggjorde efter toppmötet i St. Petersburg den 5 och 6 september 2013, |
— |
med beaktande av kommunikén efter G20-mötet mellan finansministrarna och centralbankscheferna i Moskva den 15 och 16 februari 2013, |
— |
med beaktande av 2013 års rapport från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) Addressing Base Erosion and Profit Shifting, |
— |
med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
I EU går varje år ett belopp på uppskattningsvis 1 biljon euro i potentiella skatteintäkter förlorat till följd av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, men inga konkreta åtgärder vidtas för att lösa problemet. |
B. |
Skattebedrägerier och skatteundandragande är olagliga sätt att undvika skatteskulder, medan skatteflykt är lagligt utnyttjande av skattesystemet för att minska eller undvika skatteskulder, vilket ibland leder till aggressiv skatteplanering som innebär att man drar otillbörlig nytta av teknikaliteter i ett skattesystem eller skillnader mellan två eller flera skattesystem i syfte att minska det skattepliktiga beloppet. |
C. |
Harmonisering av skattebasen mellan medlemsstaterna är det enda som skulle förhindra skatteflykt. |
D. |
De potentiella skattevinsterna skulle ge medlemsstaterna bättre möjlighet att balansera sina budgetar och utöka de medel som finns tillgängliga för att främja investeringar, tillväxt och sysselsättning, som är avgörande socioekonomiska faktorer för en hållbar EU-strategi ut ur krisen. |
E. |
Omfattningen av skatteundandragandet och skatteflykten undergräver medborgarnas förtroende för en rättvis och legitim offentlig förvaltning och sitt skattesystem. |
F. |
Ensidiga nationella åtgärder har i många fall visat sig vara ineffektiva och otillräckliga och åskådliggjort att det behövs ett samordnat och diversifierat tillvägagångssätt baserat på konkreta strategier och mål som fastställs på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå. |
G. |
Konsolidering av de offentliga finanserna förutsätter ansträngningar på såväl inkomst- som utgiftssidan i de offentliga budgetarna. Det är mycket viktigt att det finns en korrekt balans mellan skattebaser och skattesatser för att man ska kunna trygga finanspolitisk stabilitet och konkurrenskraft på nationell nivå och EU-nivå. |
1. |
Europaparlamentet välkomnar att kommissionen och rådet är beredda att ta itu med skattegapet i Europa genom att bland annat fokusera på att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande samt aggressiv skatteplanering. |
2. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens senaste förslag om utökning av det automatiska informationsutbytet, bekämpning av momsbedrägerier och ändring av direktivet om moder- och dotterbolag, som är utformade för att minska skatteflykten i Europa genom att täppa till de rättsliga kryphål som finns och som vissa företag har utnyttjat för att undgå att betala sin rättmätiga andel av skatterna. |
3. |
Europaparlamentet påminner om sin bestämda uppmaning till medlemsstaterna att dessa bör sätta upp ett ambitiöst men realistiskt mål om att åtminstone halvera skattegapet till 2020. |
4. |
Under den nuvarande perioden av återhämtning efter krisen kan konkreta mål och ett genuint åtagande om bekämpning av skatteundandragande och skatteflykt genom undanröjande av skattegapet enligt Europaparlamentets mening öka skatteinkomsterna på ett välbehövligt sätt så att de täcker de utestående skattebeloppen. |
5. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en undersökning om eventuella indikatorer som utgör en grund för att förhindra skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt och att i förekommande fall fastställa en standarduppsättning indikatorer för att mäta skatteundandragande och skatteflykt. |
6. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en uppsättning konkreta mål för att minska skattegapet på EU-nivå och nationell nivå, med huvudmålet att minska skattegapet till 2020. |
7. |
Europaparlamentet föreslår att dessa mål inlemmas i Europa 2020-strategin om så är lämpligt, och uppmanar kommissionen att undersöka om de skulle kunna få en tydlig funktion inom den europeiska planeringsterminen. |
8. |
I detta sammanhang uppmanar Europaparlamentet kommissionen att även utreda om de nationella reformprogrammen samt stabilitets- och konvergensprogrammen skulle kunna utvidgas med dessa mål och åtgärder för att den minskning av skattegapet som krävs ska kunna uppnås. |
9. |
Europaparlamentet betonar att det finns ett brådskande behov av bättre samordning och att en gemensam satsning på att minska skattegapet skulle ge kött på benen åt rådets utfästelser om engagemang i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen rapportera till parlamentet och rådet om de framsteg som gjorts i EU och globalt för att bekämpa skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering, samt att offentliggöra konkreta exempel på bästa praxis inom detta område på sin webbplats. |
11. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). |
(1) EUT L 338, 12.12.2012, s. 41.
(2) EUT L 338, 12.12.2012, s. 37.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0205.
(4) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 53.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/157 |
P7_TA(2013)0594
Genomförandet av nationella strategier för integrering av romer
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om om framsteg i genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer (2013/2924(RSP))
(2016/C 468/21)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av artiklarna 2, 3 och 6 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 8, 9, 10 och 19.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), särskilt artikel 21, |
— |
med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979), FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) och FN:s förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter (1992), |
— |
med beaktande av relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europadomstolen, |
— |
med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om situationen för de romska kvinnorna i Europeiska unionen (1), |
— |
med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 9 september 2010 om romernas situation och fri rörlighet i Europeiska unionen (2), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer (3), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen (4), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott (5), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 april 2011 om en EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 maj 2012 om nationella strategier för integrering av romer, ett första steg i genomförandet av EU-ramen (COM(2012)0226), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 juni 2013Framsteg i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer (COM(2013)0454), |
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation av den 26 juni 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (COM(2013)0460), |
— |
med beaktande av sin undersökning från januari 2011 om åtgärder för att främja situationen för romska EU-medborgare i Europeiska unionen, |
— |
med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Romernas situation i elva EU-medlemsstater från maj 2012, |
— |
med beaktande av den utfrågning om EU:s ram för nationella strategier för integrering av romer som hölls i Europaparlamentet den 18 september 2013, |
— |
med beaktande av kommissionens rapport av den 4 september 2013 om ojämlikhet i hälsa i EU (SWD(2013)0328), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård (6), |
— |
med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 20 februari 2013 om investeringar i hälsa (SWD(2013)0043), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa (7), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 oktober 2009Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU (COM(2009)0567), |
— |
med beaktande av den fråga som lades fram för kommissionen Framsteg när det gäller genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer (O-000117/2013 – B7-0528/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
Europeiska unionen bygger på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna. |
B. |
Romerna diskrimineras i hela Europa och situationen när det gäller deras socioekonomiska och grundläggande rättigheter är i många fall sämre än den för icke-romer som befinner sig i en jämförbar situation. |
C. |
Händelser som nyligen inträffat i EU:s medlemsstater – våld mot romer, brist på ordentliga integreringsstrategier, fientlig retorik mot romer, strukturell och systematisk diskriminering, uppenbara överträdelser av Europakonventionen och av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna – samt att inga utredningar görs eller åtal väcks när brott mot de grundläggande rättigheterna föreligger, har visat att fientligheten mot romer fortfarande är utbredd i EU och måste bekämpas med större kraft på alla nivåer. |
D. |
Fattigdomen och den sociala utestängningen bland många romer har nått en kritisk nivå som begränsar framtidsutsikterna för romska familjer och gör att yngre romer riskerar att hamna i fattigdom från mycket tidig ålder. |
E. |
Negativa inställningar till romer bland icke-romer och öppen diskriminering bidrar till utestängningen av romer. |
F. |
Den tilltagande sociala utestängningen av romer skadar tillväxten och ökar det offentliga budgetunderskottet. |
G. |
Social ojämlikhet och regionala skillnader leder till sämre livskvalitet i landsbygdssamhällen. En illa hanterad stadsutveckling framhäver och bidrar till den växande fattigdomen i städerna. |
H. |
Kommissionens meddelande från 2013 om framsteg i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer visar att medlemsstaterna gjort få framsteg i genomförandet av sina nationella strategier för integrering av romer (de nationella strategierna), liksom även i fastställandet av strukturella förutsättningar för ett effektivt genomförande av strategierna. |
I. |
Den internationella arbetsgrupp som inrättades av kommissionen 2010 har undersökt användningen av EU-medel för integrering av romer i 18 länder och kommit fram till att medlemsstaterna inte använt EU-medlen korrekt och att även om EU-medlen har en avsevärd potential att öka integreringen av romer så har flaskhalsar på nationell, regional och lokal nivå förhindrat dem från att främja en effektiv social och ekonomisk integrering av romer. |
J. |
Den lagenliga representationen av romer och berörda civilsamhällesorganisationer deltagande i planeringen, genomförandet och övervakningen av nationella strategier är alltjämt bristfällig i de flesta medlemsstater. |
K. |
Lokala och regionala myndigheters deltagande i utvecklingen, genomförandet, övervakningen, utvärderingen och översynen av politiken för romer är en viktig pusselbit i det praktiska genomförandet av de nationella strategierna, eftersom det är på deras styrnivå som det största ansvaret för den praktiska integreringen av romer ligger, men medlemsstaterna involverar dem sällan. |
L. |
Tilldelningen av riktat ekonomiskt stöd bör åtföljas av en genuin politisk vilja hos medlemsstaterna, eftersom detta är en nödvändig förutsättning för att strategierna ska kunna genomföras framgångsrikt. Endast ett fåtal medlemsstater har en integrerad strategi för tilldelningen av EU-stöd och nationellt stöd, medan det i andra medlemsstater har gått trögt att genomföra av de nationella strategierna på grund av underutnyttjandet av EU-anslag, särskilt i frånvaron av konkreta åtgärder. |
M. |
Hur stor den totalsumma är av de EU-anslag som specifikt avsatts för integrationen av den romska befolkningen är fortfarande oklart, och det är därför mycket viktigt att kommissionen fortsätter att övervaka hur medlemsstaterna använder sina EU-medel och får garantier om att dessa medel används korrekt. |
N. |
En sund övervakning och systematiska och regelbundna bedömningar av vilka resultat som uppnås med integrationsåtgärderna för romer är en viktig förutsättning för ett effektivt genomförande av de nationella strategierna. Inte ens hälften av medlemsstaterna har infört en mekanism för regelbunden rapportering och utvärdering. |
O. |
I EU-ramen fastställdes det att nationella kontaktpunkter för integreringen av romer skulle inrättas i varje medlemsstat, och det betonades att dessa måste ges fulla befogenheter att samordna integreringen av romer inom olika politikområden. |
P. |
Medlemsstaterna bör vidta alla åtgärder som krävs för att se till att romer inte diskrimineras och att deras mänskliga rättigheter i enlighet med stadgan, Europakonventionen och EU:s lagstiftning respekteras, skyddas och främjas. |
Q. |
I fråga om diskrimineringen och den sociala utestängningen av romer bör särskild uppmärksamhet riktas mot minderåriga och kvinnor i de romska samhällena, framför allt med hänsyn till deras grundläggande rättigheter, såsom rätten till utbildning och till fysisk integritet, samt mot förbudet mot slaveri och tvångsarbete som fastställs i artiklarna 3 och 5 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. |
R. |
En effektiv bekämpning av fördomar och negativa uppfattningar om romer kräver slagkraftiga informationskampanjer, initiativ för att främja dialog och samarbete mellan kulturer samt att man skapar stöd för romers integrering hos en majoritet av allmänheten. |
S. |
Romer som är unionsmedborgare bör fullt ut åtnjuta och ha rätt att utöva de rättigheter och skyldigheter som följer av unionsmedborgarskapet. |
1. |
Europaparlamentet fördömer starkt diskrimineringen av och rasismen mot romer, och beklagar att romernas grundläggande rättigheter alltjämt inte respekteras helt och hållet i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa diskriminering och se till att relevanta EU-direktiv såsom direktiv 2000/43/EG och 2012/29/EU (8) införlivas och tillämpas korrekt. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en effektiv EU-omfattande övervakningsmekanism som gäller romers grundläggande rättigheter, fientliga angrepp och hatbrott mot romer och att vidta kraftfulla åtgärder – inklusive, vid behov, genom överträdelseförfaranden – i fall av kränkningar av romers grundläggande rättigheter i medlemsstaterna, särskilt kränkningar när det gäller tillgång till och utövande av ekonomiska och sociala rättigheter, rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, rätten till hälso- och sjukvård samt utbildning, rätten till likabehandling och icke-diskriminering (inbegripet flerfaldig diskriminering), rätten till skydd av personuppgifter samt förbudet mot register som bygger på etnicitet och ras. |
3. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att utveckla ett nätverktyg för att hjälpa lokala myndigheter att förstå och tillämpa EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet. Parlamentet fördömer dock alla försök att olagligen begränsa romers rätt till fri rörlighet och uppmanar medlemsstaterna att upphöra med illegala utvisningar av romer. |
4. |
Europaparlamentet fördömer alla former av antiziganism och i synnerhet hatiska uttalanden i den offentliga och politiska debatten. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förnya sina åtaganden i kampen mot antiziganism och erkänna dess roll i det misslyckade genomförandet av de nationella strategierna. Parlamentet uppmanar med kraft alla partier att avstå från anti-romska uttalanden som kan framkalla hat. |
5. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda och sätta stopp för etnisk profilering, polisvåld och andra kränkningar av romers mänskliga rättigheter, för att se till att hatbrott lagförs, registreras och utreds ordentligt samt att offren erbjuds lämpligt stöd och skydd. Medlemsstaterna uppmanas också att inrätta särskilda utbildningsprogram för poliser och andra offentliganställda som arbetar med romska grupper. |
6. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åtgärda problemet med avsaknaden av folkbokföringsuppgifter om och födelseattester för romer bosatta i EU. |
7. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med utestängningen av romer i praktiken genom att sätta upp konkreta mål, tidsplaner och anslagna budgetar för åtgärderna i sina nationella strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt involvera romska företrädare och det romska civilsamhället i utarbetandet av politiska åtgärder, hantering, genomförande, övervakning och utvärdering med hänsyn till de nationella strategierna och i de projekt som påverkar deras samhällen, genom att inrätta mekanismer för regelbunden och öppen dialog i enlighet med den europeiska uppförandekoden för partnerskap. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella strategier exakt ange hur de avser att involvera romer och ge dem inflytande i detta arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas insatser genom att göra romska företrädare mer medvetna om de möjligheter som de nationella strategierna rymmer och uppmuntra dem att spela en aktivare roll i integreringsarbetet. |
8. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa tillräckliga medel för uppbyggnaden att ett starkt romskt civilsamhälle, med kapacitet, kunskaper och expertis för att genomföra övervakning och utvärdering. |
9. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sina pågående samarbetsinsatser med medlemsstaterna, lokala myndigheter och andra berörda aktörer för att förvissa sig om en effektiv kommunikation kring genomförandet av de nationella strategierna och fördelarna med att integrera romerna i samhället, att främja en dialog mellan kulturerna och upplysningskampanjer som syftar till att undanröja fördomar och negativa uppfattningar om romer genom att förändra människors tankesätt samt att stödja initiativ som uppnår ett majoritetsstöd för en integreringsfrämjande politik avseende romer. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att lyfta fram jämställdhetsaspekterna i de nationella strategierna och att involvera såväl romska kvinnor som romska ungdomar i arbetet med att genomföra och övervaka de nationella strategierna. |
11. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att involvera lokala och regionala myndigheter i översynen, hanteringen, genomförandet och övervakningen av deras nationella strategier och att bistå och stödja lokala och regionala myndigheter i de åtgärder som dessa måste vidta för att förverkliga integrationen av romer inom samtliga fyra pelare i de nationella strategierna, samt i genomförandet av antidiskrimineringsåtgärder. |
12. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, UNDP och Världsbanken ta fram aggregerade uppgifter om romernas socioekonomiska situation, i vilken utsträckning romer diskrimineras på grund av etniskt ursprung och hatbrott som begås mot dem, samtidigt som uppgiftsskyddsstandarder och rätten till personlig integritet respekteras fullt ut, samt att, i samarbete med kommissionen, ta fram de referensindikatorer och mätbara mål som krävs för ett robust övervakningssystem, i syfte att säkerställa en tillförlitlig återkoppling om de framsteg som görs i genomförandet av de nationella strategierna och med att förbättra romernas situation, särskilt minderårigas och kvinnors situation. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka den samordnande rollen för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och fullt ut dra nytta av byråns kunskaper. |
13. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en tidsplan med tydliga och mätbara mål och indikatorer för medlemsstaternas genomförande av de nationella strategierna i enlighet med Europa 2020-stategin, att hjälpa medlemsstaterna förbättra sin förmåga att utnyttja EU-medel, och att utarbeta rapporter för varje enskilt land och landspecifika rekommendationer. |
14. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta fattigdomens flerdimensionella och territoriella aspekter, att mobilisera tillräckliga resurser från de nationella budgetarna och EU:s program – främst från Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling – bland annat genom att använda lokalt ledda strategier för lokal utveckling, gemensamma handlingsplaner, integrerade territoriella investeringar och integrerad verksamhet i syfte att genomföra de mål som de fastställt i sina nationella strategier, att ta fram integrerade sektorsövergripande program med stöd från flera fonder, inriktade på de mest behövande mikroregionerna, att inkludera integreringen av romer i sina partnerskapsavtal för programperioden 2014–2020 och att inrätta operativa program för främjande av lika möjligheter och förebyggande av diskriminering och segregering. |
15. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa särskilda bidragssystem i form av små och flexibla fonder för lokala projekt och för att involvera lokala samhällen i sociala integreringsfrågor. |
16. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sin allmänna utbildnings-, sysselsättnings- och bostadspolitik samt hälso-och sjukvårdspolitik till målen i de nationella strategierna. |
17. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och dess arbetsgrupp för romer att fortsätta utvärdera hur medlemsstaterna utnyttjar de EU-medel som öronmärkts för integrering av romer samt hur deras nationella politik påverkar romers liv, att årligen rapportera sina resultat till parlamentet och rådet samt att i rapporterna ta upp konkreta sätt att förbättra EU-medlens effektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta ett strukturerat bidrag från experter och det civila samhället och att säkerställa ett effektivt samarbete mellan plattformen för romers integrering och det roterande ordförandeskapet i rådet. |
18. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta genomföra en regelbunden extern utvärdering av EU-medlens inverkan på romers sociala integrering och att hitta god praxis och lyckade projekt som genomförts med hjälp av EU:s medel och trygga deras varaktighet på lång sikt. |
19. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med lokala och regionala myndigheter för att få bukt med bostadssegregering, sätta stopp för olagliga tvångsvräkningar och förebygga dagens hemlöshet bland romer, och att även införa en verkningsfull och inkluderande bostadspolitik, bland annat genom att tillhandahålla lämpliga bostäder samt social omsorg och hälso- och sjukvård i händelse av vräkning. |
20. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa stadsplanering för att främja integrering och för att motverka segregering, och att utveckla de infrastrukturella och miljömässiga förutsättningarna i de städer där den sociala obalansen är som allra värst, samt att stärka förbindelserna mellan städerna och landsbygden för att främja utveckling för alla. |
21. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för segregeringen på utbildningsområdet och den olagliga placeringen av romska barn i särskilda skolor, i förekommande fall, och att inrätta den infrastruktur och de mekanismer som krävs för att underlätta alla romska barns tillgång till utbildning av god kvalitet, motverka skolavhopp bland romska elever, bl.a. genom att engagera föräldrarna i utbildningsprocessen, främja romska barns tillgång till förskola och barnhälsovård, utbilda lärarna i att hantera de särskilda situationer som kan uppstå i arbetet med romska barn, sörja för integrerande stödstrukturer såsom handledare och mentorer för romska elever och studerande för att förhindra att de lämnar gymnasie- eller högskoleutbildningar i förtid, se till att de ges tillträde till Erasmusprogrammet samt främja praktikmöjligheter så att de kan skaffa sig lämplig yrkeserfarenhet. |
22. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa de höga arbetslöshetsnivåerna bland romer och undanröja alla hinder för möjlighet till sysselsättning, inklusive genom att utnyttja befintliga mekanismer såsom ungdomsgarantin och flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa antidiskrimineringsmekanismer, särskilda utbildningsinsatser och program för att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden, inklusive en proportionell andel romer inom den offentliga förvaltningen, uppmuntra till egenföretagande, mobilisera tillgångar för att skapa fler arbetstillfällen inom sektorer med högst sysselsättningspotential – såsom den gröna ekonomin, hälso- och sjukvårdstjänster och den digitala ekonomin – och inrätta partnerskap mellan myndigheter och arbetsgivare. |
23. |
Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att inrätta praktikprogram och att anställa romer inom alla institutioner. |
24. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att få bukt med ojämlikheten i hälsa bland romer och den utbredda diskriminering som de utsätts för i samband med tillgång till hälso- och sjukvård, och att inrätta särskilt riktade program och avsätta tillräckliga ekonomiska resurser från nationella medel och EU-medel, med särskild tonvikt vid barn- och mödrahälsa. |
25. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att exakt fastställa de nationella kontaktpunkterna för romers integrering och deras ansvar i genomförandet av de nationella strategierna, och se till att de har lämplig befogenhet, kapacitet och politiskt och ekonomiskt stöd för att effektivt kunna fullgöra sin uppgift samt lämpliga förbindelser med det romska samhället och romska civilsamhällesorganisationer, se till att kontaktpunkterna är lätt tillgängliga genom att tydligt definiera dem och se till att de för en öppen kommunikation med berörda parter på alla nivåer. |
26. |
Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att god praxis, såsom program för romska medlare och europeiska alliansen av kommuner och regioner för romers integration som införts av Europarådet har visat sig framgångsrika i praktiken, vilket bör uppmuntra medlemsstaterna att visa större politisk beslutsamhet för integreringen av romer i praktiken. |
27. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av kommissionens förslag till rådets rekommendation om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna. |
28. |
Europaparlamentet understryker att integrering sker från två håll och att varje integreringsförsök förutsätter ett delat men asymmetriskt ansvar från bägge sidor mot bakgrund av deras förmåga och ekonomiska, politiska och sociala resurser. |
29. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Europarådet. |
(1) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 283.
(2) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 73.
(3) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 112.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0246.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0090.
(6) Antagna texter, P7_TA(2013)0328.
(7) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 25.
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/163 |
P7_TA(2013)0595
Resultatet av toppmötet i Vilnius och framtiden för det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller Ukraina
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om resultatet av toppmötet i Vilnius och framtiden för det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller Ukraina (2013/2983(RSP))
(2016/C 468/22)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om den europeiska grannskapspolitiken: På väg mot en förstärkning av partnerskapet. Europaparlamentets ståndpunkt om 2012 års rapporter (1), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet (i samband med det östliga partnerskapets kommande toppmöte i Vilnius) (2), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2005 om valresultatet i Ukraina (3), |
— |
med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet i Vilnius om det östliga partnerskapet den 29 november 2013, |
— |
med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena om det östliga partnerskapet i Warszawa den 30 september 2011 respektive Prag den 7 maj 2009, |
— |
med beaktande av den allt värre situationen i Ukraina, som uppkom efter de ukrainska myndigheternas beslut att inte underteckna associeringsavtalet vid toppmötet i Vilnius den 28–29 november 2013, vilket ledde till folkliga massdemonstrationer till stöd för Ukrainas europeiska val vid Euromajdan i Kiev och i städer runt om i Ukraina, |
— |
med beaktande av det gemensamma uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhet, Catherine Ashton, och kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning och grannskapspolitik, Štefan Füle, där de fördömer det överdrivna våld som polisen i Kiev använde för att skingra demonstranterna den 30 november 2013, |
— |
med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
Vid toppmötet i Vilnius om det östliga partnerskapet upprepade Ukraina och övriga deltagare sitt åtagande för internationella rättsprinciper och grundläggande värden såsom demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter. |
B. |
I synnerhet Armeniens beslut att dra sig ur förhandlingarna om associeringsavtalet och Ukrainas beslut att i sista minuten avbryta förberedelserna av undertecknandet av associeringsavtalet omintetgjorde de insatser och underminerade det arbete som genomförts de senaste åren och som syftat till att fördjupa de bilaterala förbindelserna och stärka den europeiska integrationen. |
C. |
Den ukrainska regeringens beslut att tillfälligt avbryta förberedelserna inför undertecknandet av associeringsavtalet, inbegripet det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, har väckt missnöje och lett till massiva protester i landet. De ukrainska säkerhetsstyrkorna har i detta sammanhang använt brutalt och oacceptabelt våld mot fredliga demonstranter, oppositionspartier och medier. |
D. |
I samband med det östliga partnerskapets toppmöte i Vilnius den 29 november 2013 paraferade Georgien och Moldavien associeringsavtal med EU, i vilka det ingår bestämmelser om att upprätta djupgående och omfattande frihandelsområden. |
E. |
Den enda utvägen ur krisen är att förhandla fram en fredlig lösning med alla parter. |
1. |
Europaparlamentet välkomnar att associeringsavtalen med Georgien och Moldavien paraferades, vilket fastställer en tydlig europeisk dagordning för dessa två länder. Parlamentet ser fram emot ett snart undertecknande och genomförande av dessa avtal. Parlamentet uppmanar i samband med detta kommissionen att underlätta genomförandet av avtalen och bistå de bägge ländernas myndigheter så att vissa konkreta positiva effekter och förmåner som ingår i avtalen inom kort kan komma deras medborgare till del. |
2. |
Europaparlamentet beklagar djupt den ukrainska regeringens beslut, under president Janukovitjs ledning, att avstå från att underteckna associeringsavtalet med EU under toppmötet om det östeuropeiska partnerskapet i Vilnius, trots att EU tydligt visade att man ville gå vidare med associeringsprocessen förutsatt att villkoren uppfylls. Parlamentet anser att detta beslut är en stor förlust i förbindelserna mellan EU och Ukraina och för Ukrainas strävanden. Parlamentet erkänner Ukrainas strävan att närma sig Europa, vilken visas genom de pågående demonstrationerna på Euromajdan i Kiev och i andra städer runtom i Ukraina, där människor inte har tvekat att gå ut på gatorna för att visa sitt missnöje med president Janukovitjs beslut. Parlamentet upprepar även sin åsikt att djupare relationer mellan EU och Ukraina och ett europeiskt perspektiv för Ukraina är av stor betydelse och i båda parters intresse. |
3. |
Europaparlamentet beklagar de våldsamma händelserna under natten mellan den 9 och 10 december 2013, då säkerhetsstyrkor stormade oppositionspartiernas och oberoende mediers lokaler och trakasserade motståndare, liksom de händelser som ägde rum natten mellan den 10 och 11 december 2013, då säkerhetsstyrkor attackerade fredliga demonstranter och försökte få dem att lämna Euromajdan och omkringliggande gator och rev ned barrikader. Parlamentet påminner om att dessa händelser ägde rum även i samband med att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhet, Cathrine Ashton, besökte landet och under pågående insatser för att underlätta rundabordssamtal. Parlamentet befarar att dessa händelser ytterligare kan förvärra den redan spända situationen. |
4. |
Europaparlamentet påminner om att det finns ett flertal öppna kommunikationskanaler mellan EU och Ukraina, särskilt det övervakningsuppdrag som leds av parlamentets före detta talman Cox och Polens före detta president Kwasniewski, och upprepar därför att de farhågor som de ukrainska myndigheterna gav uttryck för i syfte att rättfärdiga beslutet att avbryta förberedelserna i sista minuten borde ha vädrats tidigare, så att man kunde ha åtgärdat dem. |
5. |
Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för ett undertecknande av associeringsavtalet så snart som möjligt, under förutsättning att de relevanta kraven, som fastställdes av rådet (utrikes frågor) den 10 december 2012 och stöddes av parlamentet i dess resolution av den 13 december 2012, är uppfyllda. Parlamentet uppmanar därför Europeiska rådet att vid sitt möte i december 2013 sända en stark politisk signal om att EU fortfarande är redo att samarbeta med Ukraina. |
6. |
Europaparlamentet vill se ett nytt, fullt utrustat medlingsuppdrag från EU på högsta politiska nivå, som ska leda till och bistå i, rundabordssamtal mellan regeringen, den demokratiska oppositionen och det civila samhället och säkerställa en fredlig lösning på den nuvarande krisen. |
7. |
Europaparlamentet uttrycker sin fulla solidaritet med dem som demonstrerar för en europeisk framtid. Parlamentet uppmanar de ukrainska myndigheterna att fullt ut respektera människors medborgerliga rättigheter och den grundläggande rätten till mötesfrihet och till fredliga protester. Parlamentet fördömer kraftfullt det brutala våldet mot fredliga demonstrationer och understryker att en snabb, effektiv och oberoende utredning måste göras och de skyldiga lagföras. Parlamentet kräver att alla demonstranter som fängslats de senaste dagarna omedelbart och ovillkorligen ska friges. Parlamentet påminner Ukraina om dess internationella åtaganden i detta avseende. Parlamentet understryker att landets åtgärder uttryckligen strider mot de grundläggande principerna om mötesfrihet och yttrandefrihet och därmed bryter mot allmänna och europeiska värderingar. Parlamentet påminner om att Ukrainas agerande när det gäller försvar och främjande av dessa värderingar skärskådas ännu djupare mot bakgrund av att landet innehar posten som ordförande i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. |
8. |
Europaparlamentet upprepar att man kraftfullt fördömer de oacceptabla politiska och ekonomiska påtryckningar och hot om handelssanktioner som Ryssland utövar mot Ukraina. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att visa enad front i politiken mot Ryssland och uppmanar EU och medlemsstaterna att utveckla och bedriva en politik som på ett adekvat sätt bemöter de verktyg och åtgärder som Ryssland tillämpar mot EU:s östliga partnerstater, särskilt i syfte att hjälpa Ukraina att skaffa sig energitrygghet, mot bakgrund av den pågående krisen angående import av naturgas från Ryssland. Parlamentet upprepar att associeringsavtalet är en strikt bilateral angelägenhet mellan de båda parterna och motsätter sig mycket bestämt varje förslag att involvera en tredje part i processen. |
9. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjliga motåtgärder som EU kan sätta in när Ryssland bryter mot Världshandelsorganisationens handelsregler i kortsiktiga politiska syften. Parlamentet understryker att unionens politiska trovärdighet kräver en förmåga att reagera om EU eller dess partnerländer utsätts för politiska och ekonomiska påtryckningar. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar med kraft de ukrainska myndigheterna att inleda samtal med demonstranterna för att förhindra upptrappning av våldet och destabilisering av landet, och alla politiska partier uppmanas att se till att en ordnad, lugn och reflekterande parlamentarisk debatt kan hållas om den ekonomiska och politiska situationen och utsikterna till en framtida EU-integration. Parlamentet påminner om att nyval kan utlysas i alla demokratier där det behövs förnyad folklig legitimitet. |
11. |
Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna utlova en bred öppning gentemot det ukrainska samhället, särskilt genom att snabbt nå en överenskommelse om viseringsfrihet, stärka forskningssamarbetet, utvidga ungdomsutbytet samt utöka antalet stipendier. Parlamentet anser att ytterligare insatser behövs för att fullt ut inbegripa Ukraina i EU:s interna energimarknad. |
12. |
Europaparlamentet understryker att EU bör uppmuntra internationella finansinstitut, t.ex. Internationella valutafonden och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, att delta i tillhandahållandet av finansiellt stöd för att hjälpa Ukraina att hantera sin allt sämre ekonomiska situation. |
13. |
Europaparlamentet påminner om att ett undertecknande av associeringsavtalet inte är ett mål i sig utan snarare ett medel för att uppnå långsiktig stabilitet och socioekonomiska framsteg samt en hållbar omdaning av systemen, och därför kräver ett genuint åtagande om ett ordentligt och snabbt genomförande. Parlamentet uppmanar EU att förhandla fram en konkret färdplan för genomförandet tillsammans med de ukrainska myndigheterna. |
14. |
Europaparlamentet beklagar att de armeniska myndigheterna efter mer än tre år av förhandlingar som ledde fram till ett framgångsrikt slutförande av associeringsavtalet, inbegripet det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, i stället valde att ansluta sig till tullunionen, efter påtryckningar från Ryssland. Parlamentet påminner de armeniska myndigheterna om att protester och demonstrationer mot detta beslut är ett uttryck för medborgarnas fria vilja och att denna måste respekteras i de internationella åtaganden som Armenien ingår. Parlamentet påminner i anslutning till detta om att förföljelser och frihetsberövanden strider mot rätten till mötesfrihet och yttrandefrihet samt att repressiva åtgärder går stick i stäv med EU:s värderingar – som landet, enligt den senaste tidens retoriska uttalanden, säger sig dela. Parlamentet uppmanar Armeniens regering att inleda en dialog med alla delar av det civila samhället om landets framtida väg. |
15. |
Europaparlamentet ser positivt på undertecknandet av ett avtal om förenklad visering mellan EU och Azerbajdzjan. Parlamentet oroas av krafttagen mot avvikande åsikter som har ägt rum i landet efter presidentvalet i oktober 2013, vilka yttrar sig i fortsatta frihetsberövanden och nya arresteringar av oppositionsanhängare, trakasserier mot oberoende icke-statliga organisationer och medier samt i att regeringskritiker sägs upp från sina arbeten enbart på grund av sin politiska verksamhet. Parlamentet uppmanar Azerbajdzjans parlament att ompröva sitt beslut att tillsvidare inte delta i den parlamentariska församlingen Euronest efter den resolution som parlamentet antog den 23 oktober 2013. |
16. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsförslag om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 för att tillåta viseringsfria resor till Schengenområdet för moldaviska medborgare med biometriska pass. Parlamentet anser att denna viktiga åtgärd kommer att underlätta kontakter mellan människor och föra de moldaviska medborgarna närmare EU. |
17. |
Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av ett ramavtal med Georgien om deltagande i EU:s krishanteringsinsatser, vilket ger en permanent rättslig grund för Georgiens deltagande i EU:s pågående och framtida krishanteringsinsatser runt om i världen. |
18. |
Europaparlamentet anser att resultatet och den allmänna stämningen kring toppmötet i Vilnius belyser behovet av att EU tydligt slår fast en mer strategisk och flexibel politik till stöd för sina östliga partners europeiska val genom att utnyttja alla medel som man förfogar över, såsom makroekonomiskt stöd, handelslättnader, projekt för att stärka energitryggheten och ekonomins modernisering samt ett snabbt genomförande av viseringslättnader, i linje med europeiska värderingar och intressen. |
19. |
Europaparlamentet stöder ökad delaktighet av det civila samhället i de nationella reformprocesserna. Parlamentet uppmuntrar till ökat interparlamentariskt samarbete med den parlamentariska församlingen Euronest. Parlamentet bör även snarast möjligt skicka ett uppdrag till Ukraina. Parlamentet välkomnar deltagandet av konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet. |
20. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna, Ukrainas president, regeringarna och parlamenten i länderna inom det östliga partnerskapet och i Ryska federationen, den parlamentariska församlingen Euronest samt Europarådets respektive OSSE:s parlamentariska församlingar. |
(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0446.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0383.
(3) EUT C 247 E, 6.10.2005, s. 155.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/167 |
P7_TA(2013)0596
2013 års framstegsrapport om Albanien
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om lägesrapporten om Albanien för 2013 (2013/2879(RSP))
(2016/C 468/23)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 om västra Balkans utsikter till medlemskap i Europeiska unionen, |
— |
med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 11 december 2012, bekräftade av Europeiska rådet den 14 december 2012, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010Kommissionens yttrande om Albaniens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (COM(2010)0680), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 oktober 2013Strategi för utvidgningen och huvudfrågorna 2013–2014 (COM(2013)0700) och kommissionens arbetsdokument om lägesrapporten för 2013 om Albanien (SWD(2013)0414), |
— |
med beaktande av de preliminära iakttagelserna och slutsatserna från det internationella valobservatörsuppdraget i Albanien när det gäller parlamentsvalet den 23 juni 2013, |
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen (1) och av den 13 december 2012 om 2012 års framstegsrapport om Albanien (2), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om budgetförvaltning av EU:s föranslutningsmedel på områdena rättssystem och korruptionsbekämpning i kandidatländer och potentiella kandidatländer (3) och iakttagelserna om Albanien, |
— |
med beaktande av rekommendationerna från det sjätte sammanträdet i den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén EU–Albanien som ägde rum den 28–29 oktober 2013, |
— |
med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
Albanien har visat framsteg när det gäller att uppnå de tolv prioriterade målen i kommissionens yttrande från 2010, och reformprocessen fortskrider på ett tillfredsställande sätt. Albanien har antagit de viktigaste återstående reformåtgärderna i fråga om landets rättsväsende, offentliga förvaltning och parlamentariska system med enighet över partigränserna, men det finns fortfarande utmaningar som kräver snabb och effektiv behandling för att man ska kunna göra ytterligare framsteg på vägen mot ett EU-medlemskap. |
B. |
Det välordnade parlamentsvalet i juni 2013 och det fredliga maktskiftet har en positiv inverkan på demokratiseringsprocessen i landet och bidrar till ett bättre internationellt anseende. |
C. |
Processen för EU-anslutning har blivit en drivkraft för fortsatta reformer i Albanien, och medborgarnas stöd för en EU-anslutning är fortfarande mycket starkt. |
D. |
Trots de framsteg som gjorts inleddes parlamentets nya valperiod ännu en gång med spänningar mellan de olika politiska krafterna. Dessa händelser visar att de politiska krafterna måste se det som en prioritering att främja en anda av dialog, samarbete och kompromiss, framför allt i fråga om relationen mellan de två största politiska krafterna, men även bland alla övriga aktörer i landets samhällsliv. |
E. |
Europaparlamentet har spelat en viktig roll i ansträngningarna för att införa ett sunt politiskt klimat i landet. En hållbar politisk dialog är avgörande för att kunna hålla liv i reformprocessen och genomföra EU-agendan. |
F. |
EU har satt rättsstatsprincipen i centrum för sin utvidgningsprocess. Rättsväsendets oberoende och kampen mot korruption, organiserad brottslighet, människohandel, vapenhandel och narkotikahandel fortsätter att vara områden som ger anledning till allvarlig oro. Framsteg på dessa områden är avgörande för att EU-integrationsprocessen ska gå framåt. Framsteg på dessa områden kräver ett starkt politiskt stöd. |
G. |
Minoriteternas rättigheter bör stärkas ytterligare, särskilt rättigheterna för dem som tillhör den romska minoriteten och för hbti-personer. Romerna i Albanien lever under fruktansvärda levnadsvillkor som omgående måste förbättras, framför allt när det gäller folkbokföringen av den romska befolkningen, tillgången till bostäder och utbildning samt integreringen av romska barn i utbildningssystemet – från förskolan till högre utbildning. |
H. |
Sociala reformer är lika viktiga som politiska reformer och reformer av landets rättsväsende. Albanien strävar efter att öka den sociala sammanhållningen och behöver starkt stöd från EU för att göra detta liksom kraftfullare insatser från regeringens sida för att, som tredje part vid sidan av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter. |
I. |
En offentlig förvaltning som är professionell, effektiv och baserad på meriter är mycket viktig för varje land som strävar efter att bli EU-medlem. |
J. |
Korruption och straffrihet är fortfarande utbrett i det albanska samhället. Statliga institutioner som arbetar med att bekämpa korruption är fortfarande utsatta för politiskt tryck och politisk påverkan. Korruptionen inom såväl rättsväsendet som de repressiva institutionerna är fortfarande ett särskilt allvarligt problem. |
K. |
Varje lands framsteg på vägen mot ett EU-medlemskap beror på vilka insatser det gör för att uppfylla Köpenhamnskriterierna och de villkor som medföljer stabiliserings- och associeringsavtalet. |
L. |
Det är viktigt att utvidgningspolitiken förblir trovärdig och grundas på objektiva kriterier som måste uppfyllas. Statusen som kandidatland är inom räckhåll för Albanien, med tanke på att landet har uppfyllt de kriterier som krävs för att ta detta steg. |
Allmänna kommentarer
1. |
Europaparlamentet välkomnar och stödjer analysen och rekommendationerna i lägesrapporten för 2013 om Albanien och uppmanar rådet att erkänna de framsteg som gjorts genom att utan onödigt dröjsmål ge Albanien kandidatstatus. Parlamentet uppmanar med kraft de albanska myndigheterna och alla politiska krafter att konsolidera de framsteg som hittills uppnåtts. |
2. |
Europaparlamentet lovordar alla politiska krafter för att det senaste parlamentsvalet på det stora hela hölls under ordnade former samt för det smidiga maktskiftet. Parlamentet rekommenderar åtgärder för att ytterligare stärka allmänhetens förtroende för valprocessen, bland annat genom att stärka den centrala valkommissionens institutionella oberoende och valförrättarnas professionalism. Det är mycket viktigt att en verklig politisk dialog och ett samarbete mellan alla parter upprätthålls, och kompromisser är avgörande för framsteg i de politiska processerna. |
3. |
Europaparlamentet betonar att alla politiska partier och aktörer i Albanien, inklusive medierna och det civila samhället, bör sträva efter att förbättra det politiska klimatet för att möjliggöra dialog och ömsesidig förståelse. Parlamentet uppmanar därför alla politiska partier, icke statliga organisationer och övriga aktörer att göra ett verkligt åtagande. |
4. |
Europaparlamentet understryker att förberedelserna för EU-integration bör ha brett politiskt och allmänt stöd. Parlamentet uppmanar regeringen att genomföra integrationsreformerna på ett konsekvent sätt och involvera alla politiska krafter och det civila samhället. Parlamentet anser att oppositionen också har en viktig funktion att fylla, och anser att den hittills har agerat politiskt ansvarsfullt. Parlamentet anser att det är viktigt att Albaniens civila samhälle, medier och medborgare håller sina politiska ledare ansvariga för specifika politiska resultat, framför allt i fråga om EU-integrationsprocessen. |
5. |
Europaparlamentet uppmanar den albanska regeringen att stärka den administrativa kapaciteten genom att fortsätta reformerna av den offentliga förvaltningen och främja en minskad polarisering och ökade kunskaper om EU:s lagstiftning och beslutsprocesser. |
6. |
Europaparlamentet noterar de glädjande framstegen i fråga om reformagendan och uttrycker sitt förtroende för Albaniens potential, förmåga och engagemang att nå ytterligare framsteg på vägen mot ett EU-medlemskap, förutsatt att de politiska krafterna fortsätter sitt konstruktiva samarbete. Parlamentet lovordar de lagstiftningsreformer som vidtagits, till exempel översynen av parlamentets arbetsordning, antagandet av lagen om offentlig anställning och ändringarna av lagen om landets högsta domstol. Parlamentet uppmuntrar Albanien att uppvisa tydliga resultat när det gäller ett effektivt genomförande av dessa reformer. |
7. |
Europaparlamentet noterar de brister som återstår när det gäller genomförandet av lagstiftningen och understryker att genomförandet av reformagendan måste intensifieras och tydliga resultat uppvisas. Parlamentet uppmanar både den styrande majoriteten och oppositionen att fortsätta att samarbeta över partigränserna när det gäller att anta och genomföra de viktigaste reformerna. |
8. |
Europaparlamentet uppmanar Albanien att snabbt och effektivt genomföra lagen om offentlig anställning, att när tiden är mogen anta lagen om allmänna administrativa förfaranden samt att stärka lagen om den offentliga förvaltningens organisation och funktionssätt. Parlamentet framhåller därför behovet av en starkare avdelning för offentlig förvaltning och ett helt fungerande informationssystem för personalförvaltning. |
9. |
Europaparlamentet ser med tillfredställelse på att EU-integration och moderniseringen av landet fortsätter att vara prioriterade frågor för den nya regeringen. Albanien uppmanas att fortsätta leverera resultat med avseende på de viktiga områdena i kommissionens yttrande från 2010, i synnerhet när det gäller respekten för rättsstatsprincipen och kampen mot korruption och organiserad brottslighet, bland annat genom att uppnå hållbara resultat i fråga om genomförande och genom att anta den lagstiftning som saknas. Parlamentet uppmanar Albanien att förbättra samarbetet mellan ministeriet för europeisk integration och fackministerierna i syfte att stärka den europeiska reformagendan. |
Politiska kriterier
10. |
Europaparlamentet efterlyser ytterligare insatser från både regeringens och parlamentets sida för att rättsväsendets oberoende, ansvarsskyldighet, opartiskhet och effektivitet, även vad gäller justitiekanslerämbetet och en oberoende allmän åklagare som tillsätts utifrån öppna, opartiska och meritbaserade kriterier, och uppmanar med eftertryck myndigheterna att förbättra tillgången till rättslig prövning för alla som behöver det, även med hjälp av informationskampanjer från statens rättshjälpskommissions sida och inrättande av de föreslagna lokala rättshjälpsbyråerna. Myndigheterna uppmanas att stärka oberoendet, effektiviteten och ändamålsenligheten i de olika människorättsstrukturerna, till exempel ombudsmannen och kommissionären för skydd mot diskriminering. |
11. |
Europaparlamentet framhåller att Albaniens rättssystem bör fungera helt oberoende och vara mer förutsägbart, effektivt och rättvist så att medborgarna och affärsvärlden känner tillit till rättsväsendet. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna att garantera en avpolitisering av rättsväsendet genom att införa en meritbaserad och öppen process för att tillsätta domare och åklagare och uppvisa påtagliga resultat när det gäller disciplinära förfaranden, och genom att garantera snabba rättsprocesser i kombination med en enhetlig rättspraxis, offentliggörandet av och enkel tillgång till alla domstolsavgöranden omedelbart efter att de antagits och slumpvis tilldelning av mål i alla domstolar. |
12. |
Europaparlamentet framhåller behovet av att skapa en offentlig förvaltning baserad på meriter och professionalitet, vars arbete präglas av öppenhet och förmåga att anta lagar och genomdriva dem. Parlamentet begär att man antar den sekundärlagstiftning som krävs för att garantera att lagen om offentlig anställning och en ny lag om allmänna administrativa förfaranden genomförs på ett korrekt sätt. Parlamentet framhåller därför behovet av en starkare avdelning för offentlig förvaltning och ett helt fungerande informationssystem för personalförvaltning. Parlamentet understryker att ytterligare insatser behövs för att avpolitisera den offentliga förvaltningen, stärka meritbaserade tillsättningar, befordringar och uppsägningar och öka den offentliga förvaltningens effektivitet och ekonomiska hållbarhet. |
13. |
Europaparlamentet välkomnar regeringens avsikt att inleda och slutföra en stor administrativ och territoriell reform före 2015 års lokalval i landet. Parlamentet framhåller emellertid vikten av att säkerställa lämpligt samråd med alla lokala intressenter och garantera en reform som är förenlig med bestämmelserna i den europeiska konventionen om kommunalt självstyre, inklusive bestämmelserna om skydd för befolkningsgruppers rättigheter och de bestämmelser som garanterar lokala styrande organs politiska, administrativa och ekonomiska oberoende. |
14. |
Europaparlamentet betonar behovet av att ytterligare stärka det politiska engagemanget för att bekämpa korruption på alla nivåer, öka den institutionella kapaciteten och förbättra den institutionella samordningen. Mer måste göras för att få en ett slut på korruptionen inom de lokala myndigheterna. Parlamentet noterar resultaten när det gäller antagandet av strategiska dokument på området korruptionsbekämpning, och noterar med tillfredsställelse att Albanien har följt samtliga rekommendationer i den tredje utvärderingen från Gruppen av stater mot korruption (Greco), att en nationell samordnare mot korruption har tillsatts, och att regeringen har för avsikt att utnämna en ansvarig inom varje ministerium för att bevaka dessa frågor. Parlamentet insisterar på att gällande lagstiftning mot korruption ska genomföras på ett konsekvent sätt. |
15. |
Europaparlamentet uppmanar regeringen att utarbeta ett tydligt mandat och en tydlig handlingsplan/strategi för den nationella samordnaren mot korruption och att inleda arbetet med ett förslag till en ny nationell strategi mot korruption, inklusive tydliga resultatindikatorer och uppföljnings- och övervakningsmekanismer. De ansvariga myndigheterna uppmanas dessutom med eftertryck att klargöra den roll som avdelningen med ansvar för internkontroll och åtgärder mot korruption spelar och att stärka kapaciteten när det gäller mekanismerna för internkontroll, ge gemensamma utredningsenheter tillräckliga resurser, övervaka genomförandet av strategier och handlingsplaner mot korruption och fortsätta att eftersträva resultat i utredningar, åtal och fällande domar, även i fall som rör korruption på hög nivå. De albanska myndigheterna uppmanas med eftertryck att ta itu med den utsatthet för politiska attacker som präglar de institutioner som motverkar korruption. |
16. |
Europaparlamentet upprepar behovet av att resolut inleda reformer och regionalt samarbete inom ramen för kampen mot organiserad brottslighet liksom att uppvisa goda resultat i fråga om utredningar, åtal och fällande domar på alla nivåer, särskilt när det gäller narkotikatillverkning, narkotikahandel, människohandel, inklusive minderåriga, och illegal vadslagning. Parlamentet uppmanar regeringen att arbeta för att nå tydliga resultat när det gäller ekonomiska utredningar som inriktas på oförklarligt välstånd, och sambandet mellan detta välstånd och brottslig verksamhet såväl som organiserad brottslighet. Parlamentet upprepar behovet av att ytterligare stärka samordningen mellan de brottsbekämpande myndigheterna. |
17. |
Europaparlamentet lovordar ombudsmannen för hans arbete med att främja mänskliga rättigheter, för hans öppenhet gentemot utsatta personer och för hans samarbete med civilsamhällets organisationer. Parlamentet beklagar att ombudsmannens årsrapporter och särskilda rapporter inte har debatterats i parlamentet, och att de därför inte kan offentliggöras och inte är officiellt erkända. Parlamentet uppmanar enträget regeringen och parlamentet att öka samarbetet med ombudsmannen. Parlamentet beklagar att regeringen hittills inte regelbundet och i god tid har informerat eller rådfrågat ombudsmannen om relevanta lagförslag. Parlamentet konstaterar med oro att den budget som har avsatts för ombudsmannaämbetet är otillräcklig och att ytterligare nedskärningar har gjorts. Parlamentet understryker att denna instans behöver mer ekonomiskt och politiskt stöd från både parlamentet och regeringen för att den ska kunna fortsätta att utföra sina arbetsuppgifter. Parlamentet efterlyser en omfattande kampanj som ökar medvetenheten om och lyfter fram denna institutions roll och betydelse. |
18. |
Europaparlamentet uppmanar parlamentet och regeringen och andra berörda statliga institutioner att bevara och främja integriteten och oberoendet hos viktiga institutioner som den statliga polisen, justitiekanslerämbetet, inspektionen för deklaration och revision av tillgångar, myndigheten för audiovisuella medier och den nationella statistikbyrån. |
19. |
Europaparlamentet ser med oro på de fortsatta blodsfejderna i Albanien, som inte endast utlöser mord och våld, utan som också tvingar många barn att stanna hemma på obestämd tid, och på så sätt får långtgående sociala konsekvenser för flera tusentals människor Parlamentet konstaterar att det skett en ökning av antalet mord som begås inom ramen för blodsfejder. Parlamentet uppmanar albanska myndigheter att möta kravet från FN liksom rekommendationerna från ombudsmannen om att skapa en tillförlitlig databas, aktivera den så kallade Coordinating Council for the Fight Against Blood Feuds som inrättades 2005 och att utarbeta en handlingsplan för att ta itu med blodsfejder. |
20. |
Europaparlamentet välkomnar att dialogen mellan det civila samhället och regeringen har förbättrats och betonar behovet av att konsolidera de uppnådda resultaten samt att fördjupa och utöka dialogen. Detta gäller såväl området för demokrati, mänskliga rättigheter och medborgerliga fri- och rättigheter som åtgärder för att utforma lagstiftningsramar inför nya reformer. Parlamentet betonar den viktiga roll som det civila samhället spelar i det regionala samarbetet vad gäller sociala och politiska aspekter. Parlamentet uppmanar regeringen att göra det lättare för aktörer inom det civila samhället att delta i den politiska beslutsprocessen. |
21. |
Europaparlamentet välkomnar att minoriteternas rättigheter i allmänhet respekteras och att det finns ett stort mått av religionsfrihet, och uppmanar de behöriga myndigheterna att ytterligare förbättra klimatet för integration och tolerans för landets alla minoriteter. Parlamentet är bekymrat över att grupper som romer, personer med funktionsnedsättning och hbti-personer fortfarande diskrimineras, bland annat av de statliga myndigheterna, och betonar att samtliga minoriteter måste skyddas. Parlamentet uppmanar regeringen att se till att relevanta lagbestämmelser genomförs fullt ut och uppmanar myndigheterna att öka sina ansträngningar för att höja medvetenheten om alla typer av diskriminering. Parlamentet noterar vikten av att öka allmänhetens medvetenhet om vilka rättsmedel som finns tillgängliga för att medborgarna ska kunna framföra klagomål om olika former av diskriminering. |
22. |
Europaparlamentet efterlyser flera åtgärder för att trygga rättigheterna för den romska minoritet som fortfarande ofta diskrimineras. I detta avseende efterlyser parlamentet ett snabbare genomförande av handlingsplanen för Decenniet för romsk integration, tillräckliga och lämpliga ekonomiska resurser samt en översyn av lagstiftningen. För att lösa romernas problem i Albanien måste de folkbokföras och få tillgång till bostäder och utbildning. Parlamentet uppmanar regeringen att utan dröjsmål vidta kraftfulla åtgärder för att tillhandahålla de nödvändiga förutsättningarna för detta. |
23. |
Europaparlamentet vill att lagstiftningen ses över och genomförs på korrekt sätt, att ökad medvetenhet, utbildning och annan verksamhet främjas i syfte att bekämpa diskriminering av hbti-personer, inklusive påföljder för hatpropaganda, och att resultat uppnås i samband med detta. |
24. |
Europaparlamentet betonar att professionella, oberoende och pluralistiska public service-medier och privata medier är en viktig hörnsten i en demokrati. Parlamentet betonar vikten av tillgång till internet, som är bland de lägsta i regionen, och digital frihet. |
25. |
Europaparlamentet välkomnar förbättringar av regelverket för audiovisuella medier genom antagandet av lagen om audiovisuella medier. Parlamentet noterar att medieklimatet präglas av pluralism och mångfald, men är fortsatt oroat över det politiska inflytandet och den politiska inblandningen i medierna, liksom över självcensuren, särskilt i offentliga medier. Parlamentet betonar att ytterligare insatser krävs för att till fullo garantera medietillsynsmyndighetens och det statliga tv-bolagets oberoende. Parlamentet efterlyser åtgärder till skydd för journalister och deras undersökande arbete. Parlamentet betonar betydelsen av att garantera och främja mediepluralism för att öka yttrandefriheten och säkerställa insynen i medieägandet och mediernas finansiering. Parlamentet pekar på behovet av en långsiktig strategi för att utveckla public service-medierna i det nya medielandskapet. |
26. |
Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse den nya administrationens beslut att öka antalet kvinnor i på höga regeringsposter och hoppas att detta kommer att få positiva effekter på samhället i stort. Parlamentet kräver nolltolerans när det gäller våld mot kvinnor och att all könsdiskriminering i lagstiftningen och i genomdrivandet av denna ska undanröjas. |
27. |
Europaparlamentet uppmanar regeringen att öka sina ansträngningar för att genomdriva lagar och genomföra politik om kvinnors rättigheter och jämställdhet, med särskilt fokus på skydd av kvinnor mot alla former av våld och på lika deltagande i det offentliga och politiska livet. Parlamentet uppmuntrar ytterligare insatser för att integrera jämställdhetsperspektivet på central och lokal nivå. |
28. |
Europaparlamentet framhåller behovet av att förbättra rättigheterna och livskvaliteten för personer som är beroende av staten, t.ex. fångar, föräldralösa och psykiskt sjuka. |
29. |
Europaparlamentet efterlyser ytterligare insatser för att garantera ett effektivt genomförande av strategin och handlingsplanen för äganderätten, eftersom detta utgör en av hörnstenarna i den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet noterar de åtgärder som vidtagits för att lösa problemet med illegala objekt som byggts över hela landet. Parlamentet är bekymrat över de begränsade framstegen i fråga om fastighetsregistrering och restitution. Parlamentet uppmanar regeringen att lägga fram en tydlig plan och tidtabell för verkställandet av de domar från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna som rör äganderätten. |
30. |
Europaparlamentet uppmanar regeringen att utveckla politiska strategier för förnybar energi, att effektivare ta itu med det problem som avfallshanteringen utgör och att utveckla en miljömässigt hållbar turism. Parlamentet välkomnar det senaste initiativet från det civila samhället om en folkomröstning om avfallsimport. Parlamentet välkomnar det albanska parlamentets omröstning den 10 oktober 2013 om att upphäva det tillstånd att importera avfall som fastställdes i lag nr 10463 av den 22 september 2011. |
31. |
Europaparlamentet kräver att det vidtas åtgärder mot den omotiverade ökningen av antalet asylförfaranden inom ramen för införandet av systemet med viseringsfrihet för resor till EU. |
Socioekonomiska reformer
32. |
Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att vidta kraftfulla åtgärder mot bristerna på områdena brottsbekämpning och skatteuppbörd och mot den omfattande informella ekonomin. Alla dessa faktorer hindrar den sociala sammanhållningen och undergräver de ekonomiska utsikterna. Den nya regeringen uppmuntras att genomdriva åtgärder och lagstiftning som främjar sysselsättning, arbetsmiljö, rättigheter i fråga om social trygghet, rätten till skydd mot alla former av diskriminering på arbetsmarknaden, lika lön för män och kvinnor och andra arbetsrelaterade lagar, särskilt vad gäller unga och kvinnor. |
33. |
Europaparlamentet noterar bekymrat bristen på framsteg inom social- och sysselsättningspolitiken. Parlamentet välkomnar den nya regeringens avsikt att ta itu med detta problem. Parlamentet är medvetet om budgetbegränsningarna, men vill ändå att trenden med budgetnedskärningar vänds för att reformer i fråga om socialt stöd och skydd ska kunna genomföras. Parlamentet betonar att de mest utsatta grupperna av arbetslösa har ett akut behov av socialt stöd. Parlamentet noterar med stor oro att barnarbete fortfarande är en stor utmaning och uppmanar regeringen att agera kraftfullt för att ta itu med detta problem. |
34. |
Europaparlamentet understryker att Albanien har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om arbetstagarrättigheter. Parlamentet är dock bekymrat över att det endast gjorts begränsade framsteg på områdena för arbetstagarnas och fackliga rättigheter. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ytterligare stärka arbetstagarnas och de fackliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar med eftertryck regeringen att garantera respekt för arbetsrätten, i både den privata och den offentliga sektorn, och att förbättra trepartssamtalen inom den sociala dialogen för att stärka fackföreningarnas roll och uppmuntra till ett bredare stöd för genomförande av reformlagstiftning. Parlamentet noterar att dialogen har avbrutits sedan det nationella arbetsrådet avlutades i mars 2013 och att den sociala dialogen mellan arbetsmarknadens två parter fortfarande är svag, särskilt inom den privata sektorn. Parlamentet påminner om att social dialog och respekt för arbetstagarnas rättigheter är hörnstenar i en social marknadsekonomi. |
35. |
Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt skyddet av barns rättigheter, och efterlyser investeringar i tidigt lärande, särskilt för barn från marginaliserade grupper eller minoritetsgrupper, för att förhindra utestängning, samt riktade åtgärder för att garantera barnomsorg, livsmedels- och familjestöd så att fattigdom inte överförs från generation till generation. Det är viktigt att omedelbart förbättra situationen för minderåriga i rättsliga förfaranden, i enlighet med bästa metoder inom EU. Parlamentet betonar betydelsen av att garantera finansiering av de offentliga utbildningssystemen. Parlamentet uppmanar myndigheterna att anta strategin för rättvisa för barn, och framhåller att korruptionen inom rättsväsendet fortsätter att hindra genomförandet av lagstiftningen mot människohandel och åtgärder för skydd av offer. |
Regionalt samarbete
36. |
Europaparlamentet gläds åt Albaniens stabiliserande roll på västra Balkan, särskilt inom ramen för landets förbindelser med grannländerna, varav några har stora albanska minoriteter, samt dess bidrag till harmonin mellan religioner. |
37. |
Europaparlamentet välkomnar att den nya regeringen motsatt sig det nationalistiska klimatet, och har för avsikt att föra en politik som går ut på att undanröja problem med sina grannar. Parlamentet betonar den centrala roll som Albanien spelar när det gäller att främja goda grannförbindelser på västra Balkan. Albanien uppmuntras att stå fast vid sin konstruktiva regionala inställning. |
o
o o
38. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Albaniens regering och parlament. |
(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0453.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0508.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0434.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/173 |
P7_TA(2013)0597
Förberedelse inför Europeiska rådets möte (19 – 20 december 2013)
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om förberedelse inför Europeiska rådets möte (19–20 december 2013) (2013/2626(RSP))
(2016/C 468/24)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 12 juni 2013 om att stärka den europeiska demokratin i framtidens EMU (1), den 23 maj 2013 om kommande lagstiftningsförslag om EMU: svar på kommissionens meddelanden (2) och den 21 november 2013 om kommissionens meddelande Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension (3), |
— |
med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
EU-institutionerna och medlemsstaterna har gjort kraftfulla insatser för att återupprätta den finansiella trovärdigheten och stabiliteten, särskilt genom att anta och genomföra strukturella reformer och genom att anta den nya ramen för ekonomisk styrning. Dessa insatser måste kompletteras med en verklig bankunion. |
B. |
Det behövs bättre ekonomipolitisk samordning för att man ska kunna öka konkurrenskraften och hållbarheten och skapa arbetstillfällen i EU. |
C. |
Gemenskapsmetoden är rätt sätt att ta itu med utmaningarna för EU och dess valuta. |
D. |
Alla beslut bör underbyggas av parlamentarisk granskning och ansvarstagande på den nivå där besluten fattats. |
E. |
Full respekt för och grundlig tillämpning av EU-rätten är basen för denna politik. |
F. |
Den geostrategiska miljön är ombytlig, förändras snabbt och karakteriseras av nya säkerhetspolitiska utmaningar, USA intresserar sig alltmer för Asien och Stillahavsområdet och vi märker dessutom effekterna av finanskrisen. Av dessa skäl måste EU ta sitt ansvar som trovärdig säkerhetsgarant med verklig strategisk självständighet, i synnerhet i sitt närområde, vilket kommer att stärka säkerheten även i EU. |
G. |
Det enda sättet för stats- och regeringscheferna att hantera dessa geopolitiska tendenser och de icke samordnade minskningarna i försvarsbudgetarna är att skynda på samordningen av samarbetet i försvarsfrågor. |
Om bankunionen
1. |
Europaparlamentet insisterar på att gemenskapsmetoden är rätt sätt att hantera utmaningarna för EU och dess valuta, inbegripet reglering av finansiella tjänster och bankunionen. |
2. |
Europaparlamentet påminner Europeiska rådet om det politiska åtagandet att fatta beslut om den gemensamma rekonstruktionsmekanismen före valperiodens slut. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att förnya sitt krav på ministerrådet att slutföra förhandlingarna om direktivet om insättningsgarantisystem och ramen för återhämtning och rekonstruktion innan 2013 löper ut. |
Om fördjupande av EMU
3. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att på grundval av fördragen göra ett politiskt åtagande om att utarbeta lagstiftning om bättre ekonomipolitisk samordning. Parlamentet förväntar sig att parlamentet och övriga EU-institutioner kommer att enas om de viktigaste inslagen i en sådan förbättrad ekonomipolitisk samordning före valperiodens slut. |
4. |
Europaparlamentet anser att man, på grundval av ovannämnda förbättrade ekonomipolitiska samordning och genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet, bör anta en rättsakt om ”konvergensriktlinjer” vilken bör innehålla ett mycket begränsat antal mål för de mest brådskande reformåtgärderna för en bestämd period. |
5. |
Europaparlamentet upprepar sin begäran att medlemsstaterna ska se till att de nationella reformprogrammen – som bör upprättas på grundval av ovannämnda konvergensriktlinjer och kontrolleras av kommissionen – debatteras och antas av de nationella parlamenten. Parlamentet anser att detta är av avgörande betydelse för att stärka delaktigheten och det demokratiska ansvaret i hela processen. |
6. |
Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör åta sig att fullt ut genomföra sina nationella reformprogram, efter kommissionens kontroll. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna på denna grundval skulle kunna ingå ett ”konvergenspartnerskap” med EU-institutionerna, med möjlighet till villkorad finansiering av reformåtgärder. |
7. |
Europaparlamentet upprepar att ett starkare ekonomiskt samarbete bör gå hand i hand med en incitamentbaserad mekanism. Parlamentet anser att andra möjliga typer av finansiering eller instrument, t.ex. en solidaritetsmekanism, måste ingå i EU:s budget, men ligga utanför de överenskomna taken i den fleråriga budgetramen. |
8. |
Europaparlamentet påminner om att fördraget om stabilitet, samordning och styrning måste ha integrerats i EU-rätten senast den 1 januari 2018, på grundval av en bedömning av hur genomförandet har gått, i enlighet med artikel 16 i det fördraget. |
9. |
Europaparlamentet påminner om sin principiella ståndpunkt att en förstärkt ekonomisk och monetär union inte bör splittra EU utan tvärtom leda till ökad integration och starkare styrning, vilket bör vara öppet och frivilligt för alla medlemsstater som inte tillhör euroområdet. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att fullt ut följa bestämmelserna i artikel 15.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). |
Om försvarspolitiken
11. |
Den geostrategiska miljön är ombytlig, förändras snabbt och karakteriseras av nya säkerhetspolitiska utmaningar, USA visar ett allt större intresse för Asien och Stillahavsområdet och vi ser dessutom effekterna av finanskrisen. Av dessa skäl anser Europaparlamentet att EU, utan att överlappa det arbete som görs inom Nato, måste ta sitt ansvar som global politisk aktör och trovärdig säkerhetsgarant, i synnerhet i sitt närområde och med verklig strategisk självständighet, för att främja internationell fred och säkerhet, skydda sina intressen i världen och garantera sina medborgares säkerhet. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU måste föra en konsekvent politik och snabbare och effektivare ta sitt ansvar i dessa frågor. |
12. |
Europaparlamentet konstaterar att EU för närvarande brottas med betydande ekonomiska begränsningar och att medlemsstaterna, av såväl ekonomiska och budgetmässiga som politiska skäl, med eller utan koppling till krisen i euroområdet, befinner sig i en fas med icke samordnade minskningar av ländernas försvarsbudgetar. Parlamentet framhåller att dessa åtgärder kan påverka den militära kapaciteten i negativ riktning och därmed även EU:s förmåga att verkligen ta sitt ansvar för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten. |
13. |
Europaparlamentet anser att EU:s stats- och regeringschefer, för att ta itu med ovannämnda utmaningar, måste ta tillfället i akt i samband med rådets möte i december 2013 och uttrycka ett tydligt stöd för ett starkare europeiskt försvarssystem. |
14. |
Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens meddelande av den 24 juli 2013Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542) och slutrapporten av den 15 oktober 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/chefen för Europeiska försvarsbyrån. |
15. |
Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska rådet att genomföra de förslag som parlamentet lagt fram i sina betänkanden om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och det europeiska försvarets industriella och tekniska bas. |
16. |
Europaparlamentet anser att medlemsstaterna först måste engagera sig för att åtgärda den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens operativa brister genom att utlova sitt stöd för såväl civila uppdrag som militära insatser inom GSFP, i synnerhet genom att bidra med kapacitet. |
17. |
Europaparlamentet understryker att det i Lissabonfördraget infördes flera nya instrument inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som ännu inte har tagits i bruk. Parlamentet betonar att de nya bestämmelserna måste tillämpas för att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska kunna stärkas ytterligare, och uppmanar rådet att dra full fördel av ovannämnda instrument, till exempel ett permanent strukturerat samarbete mellan medlemsstater (artikel 46.6 i EU-fördraget), startfonden (artikel 41.3 i EU-fördraget) och möjligheten att anförtro uppdrag och insatser inom GSFP åt just den gruppen medlemsstater (artiklarna 42.5 och 44.1 i EU-fördraget). |
18. |
Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att inleda en strategisk diskussion i syfte att fastställa EU:s målsättningar och prioriteringar och utarbeta en färdplan med tidsfrister för ett djupare samarbete i försvarsfrågor (en vitbok som skulle tjäna som en ram för reflektioner över de nationella processerna). |
19. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att inleda ett stärkt samarbete i fråga om rustning, framför allt genom att ge Europeiska försvarsbyrån befogenhet att fullt ut spela sin roll för att främja samordning, se över åtaganden, prioritera investeringar i teknik (inklusive strategiska faktorer såsom lufttankning, satellitkommunikation, strategisk luftbro, fjärrstyrda flygsystem, it-försvar och det gemensamma europeiska luftrummet), gå med på en större användning av koalitioner av villiga stater/kärngrupper samt hitta en fungerande lösning för användningen av insatsstyrkor. |
20. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra utfästelser till stöd för ett stärkande av det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, i syfte att övervinna fragmenteringen av – och förbättra kreativiteten och styrkan hos – de europeiska företagen genom en bättre samordning av planeringen av de nationella försvarsbudgetarna (eventuellt genom att upprätta en europeisk planeringstermin för försvarsfrågor) och bättre samordning på företagsnivå (harmonisering av standarder och certifiering av försvarsutrustning). Parlamentet efterlyser ytterligare incitament och stöd för försvarsindustrin, med ett åtagande om att utveckla nyckelteknik och nyckelsystem inom försvarssektorn (skattelättnader, ekonomiskt stöd till forskning och utveckling samt institutionalisering av synergier mellan civil och militär kapacitet). |
21. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kraftigt fördjupa sitt samarbete och sin samordning om de försvarsaspekter som är relevanta för en effektiv GSFP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha mycket högre ambitioner när det gäller processen för sammanslagning och gemensamt utnyttjande. |
22. |
Europaparlamentet framhåller att EU:s styrka jämfört med andra organisationer ligger i dess unika potential att mobilisera alla tillgängliga politiska, ekonomiska, utvecklingsinriktade och humanitära instrument till stöd för unionens civila och militära krishantering, uppdrag och insatser, under en enda politisk myndighet – vice ordföranden/den höga representanten – och att denna övergripande strategi, antingen genom sin ”mjuka makt” eller vid behov genom mer kraftfulla åtgärder, ger EU en unik och vida erkänd flexibilitet och effektivitet. |
23. |
Europaparlamentet stöder inrättandet av ett försvarsministerråd för att ge försvarsfrågorna den vikt de förtjänar. |
24. |
Europaparlamentet uppmanar stats- och regeringscheferna att – med tanke på det europeiska försvarets strategiska betydelse och omfattningen på de utmaningar som unionen står inför – i december 2015 gå igenom vilka framsteg som gjorts när det gäller genomförandet av rådets slutsatser från december 2013, på grundval av en genomföranderapport från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. |
25. |
Europaparlamentet är djupt bekymrat över den politiska situationen i Ukraina i efterdyningarna av toppmötet i Vilnius. Parlamentet anmodar Europeiska rådet att ta upp denna fråga och anser att det bör inrättas en särskild arbetsgrupp med uppgift att analysera situationen. |
o
o o
26. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet och kommissionen. |
(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0269.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0222.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0515.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/176 |
P7_TA(2013)0598
Konstitutionella problem med ett styre på flera nivåer i Europeiska unionen
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om konstitutionella problem med flernivåstyrning i Europeiska unionen (2012/2078(INI))
(2016/C 468/25)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), |
— |
med beaktande av fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) (1), |
— |
med beaktande av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (2), |
— |
med beaktande av ”sexpacket” (3), |
— |
med beaktande av ”tvåpacket” (4), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (5), |
— |
med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2013 om förslaget till rådets förordning om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (6), |
— |
med beaktande av rapporten av den 5 december 2012 från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen, Mot en verklig ekonomisk och monetär union (7), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2012”En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union – Inledningen till en debatt om Europa” (COM(2012)0777), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 med rekommendationer till kommissionen om rapporten från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen, Mot en verklig ekonomisk och monetär union (8), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2013 om kommande lagstiftningsförslag om EMU (9), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om att stärka den europeiska demokratin i framtidens EMU (10), |
— |
med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0372/2013), och av följande skäl: |
A. |
Differentiering är ett väsentligt drag i den europeiska integrationsprocessen och ett sätt att möjliggöra framsteg i denna process och garantera grundläggande respekt för jämlikhetsprincipen, som innebär jämlik behandling av jämlika situationer och ojämlik behandling av ojämlika situationer. |
B. |
Differentierad integration bör fortsätta att fungera som en förelöpare för att fördjupa den europeiska integrationen eftersom den inleds av en grupp av medlemsstater, står öppen för alla medlemsstater och syftar till fullständig integration i fördragen. |
C. |
Det finns två former av differentierad integration: ”integration i flera hastigheter”, där länderna försöker nå samma mål enligt olika tidsramar, och ”integration på flera nivåer”, där länderna har kommit överens om att ha olika mål. |
D. |
Differentieringen får inte undergräva unionsmedborgarskapet, som är den grundläggande statusen för medlemsstaternas medborgare och ger dem som befinner sig i samma situation möjlighet att inom fördragets räckvidd behandlas lika inför lagen, oberoende av nationalitet. |
E. |
All differentiering kommer att respektera och därigenom stärka enhetligheten i unionens rättsordning och dess effektivitet och samstämdhet, principen om icke-diskriminering på grund av nationalitet, inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser och den inre marknadens sätt att fungera. |
F. |
Man kan använda sig av differentiering närhelst gemensamma åtgärder inte är möjliga eller genomförbara. |
G. |
Differentiering är och bör alltid vara inbäddad i Europeiska unionens enda institutionella ram. |
H. |
Differentierad integration måste respektera subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i EU-fördraget och protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. |
I. |
Fördragen föreskriver flera valmöjligheter och instrument för differentierad integration, däribland begränsning av det territoriella tillämpningsområdet, säkerhetsklausuler, undantag, möjlighet att inte delta, möjlighet att delta senare, fördjupat samarbete och bestämmelser som gäller endast de medlemsstater som har euron som valuta, under förutsättning att sådana instrument respekterar enhetligheten, effektiviteten och samstämdheten hos unionens rättsordning och är inbäddade i den enda institutionella ramen (gemenskapsmetoden). |
J. |
Vissa medlemsstater har fått möjlighet att inte delta i vissa delar av EU:s politik – i enlighet med olika protokoll till fördragen – vilket kan äventyra enhetligheten, effektiviteten och samstämdheten hos unionens rättsordning. |
K. |
Undantag enligt artikel 27 andra stycket i EUF-fördraget möjliggör en differentiering mellan vissa medlemsstater i en rättsakt som riktar sig till alla medlemsstater. Målet är ändå att successivt upprätta den inre marknaden och säkerställa dess funktion. |
L. |
EUF-fördraget innehåller i artiklarna 114.4, 114.5, 153.4, 168.4, 169.4 och 193 säkerhetsklausuler som gör det möjligt för medlemsstaterna att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder inom tillämpningsområdet för en rättsakt som riktar sig till alla medlemsstater. |
M. |
Fördjupat samarbete kräver deltagande av minst nio medlemsstater på ett område som omfattas av en av unionens icke-exklusiva befogenheter. Icke-deltagande medlemsstater får delta i överläggningar men inte i omröstningar, och det fördjupade samarbetet står alltid öppet för alla medlemsstater. |
N. |
Förfarandet för fördjupat samarbete gör det möjligt att som en sista utväg anta åtgärder som är bindande för en grupp av medlemsstater efter godkännande av rådet med kvalificerad majoritet eller, på Gusp-området, efter enhälligt godkännande. |
O. |
Denna mekanism används redan för EU-omfattande lagstiftning om äktenskapsskillnad och för europeisk patenträtt, och den godkändes av Europaparlamentet och rådet på skatteområdet för införandet av en skatt på finansiella transaktioner. |
P. |
Inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har grupper av medlemsstater möjlighet att ta sig an särskilda uppgifter eller uppdrag, och inom området för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken planerar man att inrätta en permanent kärngrupp av stater med militär kapacitet. |
Q. |
Historiskt sett kan olika former av differentierad integration representeras av följande: Schengenavtalet från 1986 och Schengenkonventionen från 1990, som undertecknades av en grupp medlemsstater som avskaffade sina inbördes gränskontroller, avtalet om socialpolitik från 1991 mellan en grupp medlemsstater, som utökade tidigare EG-befogenheter på området för sysselsättning och sociala rättigheter och möjliggjorde omröstning med kvalificerad majoritet, och Prümfördraget från 2005 mellan en grupp medlemsstater och Norge om uppgiftsutbyte och samarbete mot terrorism. |
R. |
Schengenregelverket integrerades i fördragen genom Amsterdamfördraget. Förenade kungariket, Irland och Danmark beviljades möjligheten att inte delta. |
S. |
Förenade kungariket och Irland får när som helst begära att delta i vissa eller alla bestämmelser i Schengenregelverket, medan Danmark är bundet av det ursprungliga Schengenavtalet och den ursprungliga Schengenkonventionen. |
T. |
Prümfördraget har delvis integrerats i EU:s rättsliga ram. |
U. |
Avtalet om socialpolitik integrerades i fördragen genom Amsterdamfördraget utan någon möjlighet att inte delta. |
V. |
Fördragen anger flera möjligheter när det gäller sysselsättnings- och socialpolitiken, och dessa har inte utnyttjats fullt ut, framför allt inte artiklarna 9, 151 och 153 i EUF-fördraget och heller inte artikel 329 i EUF-fördraget rent allmänt. Det går alltså att öka den sociala konvergensen utan fördragsändring och utan att inkräkta på subsidiaritetsprincipen. |
W. |
Fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (”finanspakten”) ingicks i ett mellanstatligt sammanhang utanför fördragen. |
X. |
Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och ESM regleras genom avtal enligt internationell rätt vilka ingåtts av de medlemsstater som har euron som valuta. |
Y. |
Inom högst fem år efter det att fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen har trätt i kraft ska man på grundval av en utvärdering av erfarenheterna från dess genomförande vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med EU-fördraget och EUF-fördraget i syfte att införliva fördragets innehåll inom i unionens rättsliga ramar. Fördraget har ingåtts enligt internationell rätt av alla medlemsstater utom Förenade kungariket och Tjeckien. |
Z. |
Euro plus-pakten, Europa 2020-strategin och tillväxt- och sysselsättningspakten bör integreras i unionslagstiftningen och bereda väg för införandet av en konvergenskod för medlemsstaternas ekonomier. |
AA. |
Internationella avtal som ingås utanför EU:s rättsliga ram och syftar till att förverkliga mål i fördragen har använts som den absolut sista utvägens instrument för differentierad integration och föreskriver en skyldighet att integrera det berörda internationella avtalets innehåll i fördragen. |
AB. |
Inrättandet av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) utgjorde ett kvalitativt steg i integrationen och definierade en modell för flernivåstyrning som påverkar både institutionerna och förfarandena. |
AC. |
En medlemsstat har, om den så önskar, ett permanent undantag från att ansluta sig till euron (protokoll nr 15) och en annan har ett konstitutionellt undantag (protokoll nr 16). |
AD. |
På området för den monetära politiken föreskriver bestämmelserna om ECB dels en differentiering av den institutionella strukturen, med ECB-rådet som det viktigaste beslutsfattande organet, sammansatt av medlemmar endast från de medlemsstater som har euron som valuta, och ECB:s allmänna råd, där också de medlemsstater som inte har euron som valuta ingår, dels en differentiering av den finansiella strukturen, där alla medlemsstaters centralbanker är tecknare av kapital i ECB (artikel 28.1 i ECB:s stadga), medan endast centralbankerna i de länder som har euron som valuta betalar sin tecknade andel av ECB:s kapital (artikel 48.1 i ECB:s stadga). |
AE. |
Artikel 127.6 i EUF-fördraget ger rådet befogenhet att tilldela ECB särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut, med undantag av försäkringsföretag, och har använts som rättslig grund för en förordning som inrättar den gemensamma tillsynsmekanismen för euroområdet och föreskriver ett frivilligt deltagande av medlemsstater som inte har euron som valuta genom att inrätta ett nära samarbete med ECB. |
AF. |
Genom artikel 139 i EUF-fördraget undantas vissa medlemsstater från tillämpningen av särskilda fördragsbestämmelser och från därmed sammanhängande rösträtt. |
AG. |
I artiklarna 136 och 138 i EUF-fördraget föreskrivs en särskild form för antagande av åtgärder som är tillämpliga på de medlemsstater som har euron som valuta, där omröstningen i rådet begränsas till företrädarna för dessa medlemsstater och där – när förfarandet så kräver – hela Europaparlamentet ska hålla en omröstning. |
AH. |
Artikel 136 i EUF-fördraget har redan använts jämförd med artikel 121.6 för att anta förordningar. |
AI. |
På området för forskning, teknisk utveckling och rymden gör artikel 184 i EUF-fördraget det möjligt att fastställa tilläggsprogram till det fleråriga ramprogrammet, med deltagande av endast vissa medlemsstater, som finansierar dessa program med förbehåll för unionens eventuella deltagande. Tilläggsprogrammen antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, vilket innebär att hela rådet och hela Europaparlamentet deltar, förutsatt att detta godkänns av de medlemsstater som berörs av dessa tilläggsprogram. |
AJ. |
Enligt artikel 21 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 hindrar inte principen om budgetens universalitet att en grupp medlemsstater ger ett finansiellt bidrag till EU:s budget eller en särskild inkomst till en särskild utgiftspost, vilket redan hänt exempelvis i fråga om högflödesreaktorn i enlighet med beslut 2012/709/Euratom. |
AK. |
Genom artikel 137 i EUF-fördraget och protokoll nr 14 inrättades Eurogruppen som ett informellt organ. |
AL. |
För att EMU ska fungera smidigt krävs ett fullständigt och snabbt genomförande av de åtgärder som redan överenskommits genom den förstärkta ramen för ekonomisk styrning, såsom den förstärkta stabilitets- och tillväxtpakten och den europeiska planeringsterminen, i kombination med tillväxtfrämjande åtgärder. |
AM. |
Ett fördjupat EMU kräver mer omfattande befogenheter, finansiella resurser och demokratisk ansvarsskyldighet, och dess inrättande bör ske i två steg som grundas på för det första ett omedelbart och heltäckande utnyttjande av potentialen i de befintliga fördragen och för det andra en fördragsändring som definieras av ett konvent. |
AN. |
För att styrningen av EMU ska kunna vara effektiv, legitim och demokratisk bör den grundas på unionens institutionella och rättsliga ramar. |
AO. |
Demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet måste garanteras på den nivå där besluten fattas. |
AP. |
EMU inrättas av unionen, vars medborgare representeras direkt på unionsnivå av Europaparlamentet. |
A. PRINCIPER
1. |
Europaparlamentet upprepar sitt krav på ett verkligt EMU där unionens befogenheter utökas, särskilt på området för den ekonomiska politiken, och där unionens budgetkapacitet, kommissionens roll och demokratiska ansvarsskyldighet och parlamentets rättigheter stärks. |
2. |
Europaparlamentet anser att en sådan ökad budgetkapacitet bör baseras på särskilda egna medel (inbegripet en skatt på finansiella transaktioner) och en budgetkapacitet som via EU:s budget bör stödja tillväxt och social sammanhållning genom att åtgärda obalanser, strukturella skillnader och finansiella nödlägen som är direkt kopplade till den monetära unionen, utan att EU-budgetens traditionella uppgift att finansiera den gemensamma politiken undergrävs. |
3. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens utkast och uppmanar kommissionen att snarast – och inom ramen för medbeslutandeförfarandet när så är juridiskt möjligt – lägga fram lagstiftningsförslag som möjliggör genomförandet av utkastet, bland annat i fråga om ytterligare budgetsamordning, utökning av den fördjupade politiska samordningen avseende skattefrågor och sysselsättning samt inrättande av en särskild finanspolitisk kapacitet för att EMU ska kunna stödja genomförandet av de politiska besluten. Vissa av dessa aspekter kommer att kräva en fördragsändring. |
4. |
Europaparlamentet anser att det behövs snabba åtgärder inom var och en av de fyra grundstenar som anges i rapporten Mot en verklig ekonomisk och monetär union, som lades fram av ordförandena Van Rompuy, Juncker, Barroso och Draghi, särskilt vad gäller följande:
|
5. |
Europaparlamentet anser att en bättre och tydligare fördelning av befogenheter och resurser mellan EU och medlemsstaterna kan och måste gå hand i hand med starkare parlamentarisk kontroll och ansvarsskyldighet när det gäller nationella befogenheter. |
6. |
Europaparlamentet upprepar att styrningen av ett verkligt EMU måste placeras inom unionens institutionella ramar för att kunna vara verkligt legitim och demokratisk. |
7. |
Europaparlamentet anser att differentiering är ett användbart och lämpligt verktyg för att främja en fördjupad integration, som om den garanterar EU:s integritet kan visa sig vara nödvändig för att åstadkomma ett verkligt EMU inom unionen. |
8. |
Europaparlamentet betonar att de befintliga förfarandena för differentierad integration enligt fördragen gör det möjligt att ta ett första steg i inrättandet av ett verkligt EMU som helt och hållet är förenligt med kraven på större demokratisk ansvarsskyldighet, ökade finansiella resurser och bättre beslutsförmåga. Parlamentet uppmanar alla institutioner att snabbt gå vidare genom att maximalt utnyttja de möjligheter och den flexibilitet som de gällande fördragen ger och samtidigt förbereda för nödvändiga fördragsändringar i syfte att garantera rättslig säkerhet och demokratisk legitimitet. Parlamentet upprepar att alternativet med ett nytt mellanstatligt avtal bör uteslutas. |
9. |
Europaparlamentet betonar att de fördragsändringar som behövs för att fullborda ett verkligt EMU och inrättandet av en medborgarnas och staternas union kan bygga på den differentierade integrationens befintliga instrument och förfaranden och dess befintliga praxis och filosofi, samtidigt som dessas effektivitet och samstämdhet förbättras. Parlamentet bekräftar att man till fullo kommer att utnyttja sin rätt att förelägga rådet förslag till ändringar av fördragen, som sedan ska granskas av ett konvent, för att fullborda utformningen av ett verkligt EMU. |
10. |
Europaparlamentet erinrar om att debatten om ett styre på flera nivåer inte överlappar frågan om flernivåstyrning, som handlar om maktbalans och medverkan från nationella, regionala och lokala myndigheters sida. |
11. |
Europaparlamentet betonar att differentieringen måste förbli öppen och ha som mål att till slut inkludera alla medlemsstater, för att stämma överens med sin karaktär av medel för att främja integration, slå vakt om EU:s enhet och garantera fullvärdig respekt för jämlikhetsprincipen. |
12. |
Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med balans mellan sysselsättningspolitiken och den ekonomiska politiken enligt artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget för att EU ska kunna utvecklas positivt. |
B. FÖRFARANDEN
13. |
Europaparlamentet anser att differentiering företrädesvis, när så är möjligt, bör ske inom en rättsakt som riktar sig till alla medlemsstater, med hjälp av undantag och säkerhetsklausuler, i stället för att vissa medlemsstater på förhand utesluts från en rättsakts territoriella tillämpningsområde. Det bör emellertid betonas att ett stort antal undantag och säkerhetsklausuler undergräver såväl EU:s enhet som samstämdheten och effektiviteten hos EU:s rättsliga ram. |
14. |
Europaparlamentet anser att samordningen av ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik hör till kategorin delad befogenhet, som enligt artikel 4.1 i EUF-fördraget omfattar alla de områden som inte ingår i de uttömmande förteckningarna över exklusiv eller kompletterande befogenhet. |
15. |
Europaparlamentet anser att den särskilda karaktären hos åtgärder som antas enligt artikel 136 i EUF-fördraget följaktligen inte bara hänger samman med att dessa åtgärder är specifika för de medlemsstater som har euron som valuta, utan också innebär att åtgärdernas bindande verkan kan vara större. Parlamentet anser dessutom att rådet enligt artikel 136 i EUF-fördraget på rekommendation av kommissionen, och efter omröstning med endast de ledamöter av rådet som företräder medlemsstater som har euron som valuta, får anta bindande riktlinjer för den ekonomiska politiken för euroländerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen. |
16. |
Om vissa medlemsstater inte vill delta i antagandet av en rättsakt på området för unionens icke-exklusiva befogenhet bör man, framhåller Europaparlamentet, inrätta ett fördjupat samarbete i enlighet med den relevanta fördragsbestämmelsen, i stället för att ingå internationella avtal utanför EU:s rättsordning. |
17. |
Europaparlamentet anser att artikel 352 i EUF-fördraget, som ger rådet befogenhet att anta lämpliga åtgärder för att nå något av de mål som avses i fördragen om fördragen inte föreskriver de nödvändiga befogenheterna för detta, kan användas jämförd med artikel 20 i EU-fördraget och därmed göra det möjligt att aktivera flexibilitetsklausulen när enhälligt samtycke inte kan uppnås i rådet genom mekanismen för fördjupat samarbete. |
18. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i situationer då medlemsstaterna inte är ense om den politiska inriktningen och detta hindrar framsteg utöka principen om fördjupat samarbete i frågor som berör social- och sysselsättningspolitiken. |
19. |
Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att ta med utgifter till följd av genomförandet av fördjupat samarbete i EU:s budget som annan inkomst eller särskilda egna medel, så att man säkrar efterlevnaden av principerna för EU:s budgetlagstiftning och garanterar Europaparlamentets nyckelposition som budgetmyndighet. |
20. |
Europaparlamentet efterlyser en systematisk användning av artikel 333.2 i EUF-fördraget när ett fördjupat samarbete inrättas på ett område som omfattas av en av unionens icke-exklusiva befogenheter som hänvisar till ett särskilt lagstiftningsförfarande. Parlamentet uppmanar rådet att genom enhällighet bland de deltagande medlemsstaterna anta ett beslut som föreskriver att de, i syfte att bedriva det fördjupade samarbetet, avser att handla i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. |
21. |
Europaparlamentet efterlyser, när så är möjligt, en systematisk användning av övergångsklausulen i artikel 48.7 i EU-fördraget i andra förfaranden än fördjupat samarbete, så att den demokratiska legitimiteten och effektiviteten i EMU:s styrning stärks. |
22. |
Europaparlamentet anser att man i de fall då användning av övergångsklausulen inte är möjlig, som exempelvis när det gäller antagande av riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningen eller den årliga tillväxtöversikten, fullt ut bör utnyttja möjligheten att sluta interinstitutionella avtal av bindande karaktär. |
23. |
Europaparlamentet påminner om att syftet med artikel 48 i EU-fördraget också är att garantera demokratisk legitimitet för varje fördragsändring genom kravet på att Europaparlamentet obligatoriskt ska göras delaktigt i ändringsförfarandet och i de nationella parlamentens påföljande ratificeringsförfarande. |
24. |
Europaparlamentet samtycker inte till ”avtalsarrangemang” utan efterlyser bättre sätt att formellt koppla de medel som ställs till förfogande inom ramen för konkurrens- och konvergensinstrumentet och strukturreformerna. Parlamentet upprepar att unionens brist på befogenheter och förmåga kan övervinnas genom att man vid behov använder de lämpliga förfaranden som fastställs i fördragen eller, i brist på lämplig rättslig grund, ändrar fördragen. |
C. DEMOKRATI OCH INSTITUTIONER
25. |
Europaparlamentet påminner om att EMU i enlighet med artikel 3.4 i EU-fördraget inrättas av unionen och att EMU:s funktionssätt måste grundas på den representativa demokratin. |
26. |
Europaparlamentet betonar att det är den enda institution där medborgarna är direkt representerade på unionsnivå och att det är EMU:s parlamentariska organ. För att säkra EMU:s demokratiska legitimitet och funktionssätt är det mycket viktigt att parlamentet på lämpligt sätt blir delaktigt. Detta är också är en förutsättning för eventuella fortsatta steg mot en bankunion, en finanspolitisk union och en ekonomisk union. |
27. |
Europaparlamentet understryker att sann legitimitet och ansvarsskyldighet måste garanteras på nationell nivå och EU-nivå av de nationella parlamenten respektive Europaparlamentet. Parlamentet hänvisar till den princip som beskrivs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2012 om att det allmänna målet under processen förblir ”att säkerställa demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet på den nivå där besluten fattas och genomförs”. |
28. |
Europaparlamentet beklagar därför bristen på parlamentarisk kontroll över trojkan, EFSF och ESM. |
29. |
Europaparlamentet anser att varje formell differentiering av rättigheter till parlamentariskt deltagande med hänsyn till härkomsten för ledamöterna av Europaparlamentet utgör en diskriminering på grund av nationalitet. Förbudet mot sådan diskriminering är en grundläggande princip för Europeiska unionen, och en sådan diskriminering strider mot principen om jämlikhet mellan unionsmedborgarna i enlighet med artikel 9 i EU-fördraget. |
30. |
När det gäller åtgärder som antas i enlighet med artikel 136 i EUF-fördraget eller i samband med inrättandet av fördjupat samarbete anser Europaparlamentet att den asymmetri som följer av delaktigheten av å ena sidan företrädarna i rådet för de medlemsstater som har euron som valuta (eller företrädarna för de deltagande länderna) och å andra sidan Europaparlamentet och kommissionen, vilka företräder alla unionsmedborgare och främjar unionens allmänna intressen, till fullo stämmer överens med principerna för differentiering och att denna asymmetri inte minskar utan tvärtom ökar legitimiteten för dessa åtgärder. |
31. |
Europaparlamentet betonar att dess interna bestämmelser erbjuder tillräckligt manöverutrymme för att organisera särskilda former för differentiering på grundval av politiska överenskommelser inom och bland de politiska grupperna för att möjliggöra en lämplig granskning av EMU. Parlamentet påminner om att det i artikel 3.4 i EU-fördraget föreskrivs att ”unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta”. I protokoll nr 14 om Eurogruppen nämns ”behovet av särskilda bestämmelser för en förstärkt dialog mellan de medlemsstater som har euron som valuta i avvaktan på att euron blir valuta i unionens alla medlemsstater”. Om denna förmodade övergångssituation kommer att fortsätta måste man inom parlamentet överväga att utveckla en lämplig ansvarighetsmekanism för det nuvarande euroområdet och de medlemsstater som avser att ansluta sig. |
32. |
Europaparlamentet anser att det är viktigt att intensifiera samarbetet med de nationella parlamenten på grundval av artikel 9 i protokoll nr 1, som fogats till fördragen, och välkomnar överenskommelsen om inrättandet av en interparlamentarisk konferens för diskussion om budgetpolitik och ekonomisk politik. Parlamentet betonar emellertid att ett sådant samarbete inte bör ses som inrättandet av ett nytt gemensamt parlamentariskt organ, vilket skulle vara både ineffektivt och illegitimt ur demokratisk och konstitutionell synvinkel, och bekräftar att det inte finns något alternativ till ett formellt stärkande av Europaparlamentets fulla legitimitet som parlamentariskt organ på unionsnivå i syfte att stärka EMU:s demokratiska styrning. |
33. |
Europaparlamentet betonar att eurotoppmötena och Eurogruppen är informella diskussionsorgan och inte beslutsfattande institutioner som hör till styrningen av EMU. |
34. |
Europaparlamentet betonar den nyckelroll som kommissionen har i EMU:s styrning, som också bekräftas av fördragen om finanspakten och ESM, genom att säkerställa EU-fördragens rättsordning och tillvaratagandet av hela unionens gemensamma intresse. |
D. DIFFERENTIERAD INTEGRATION INOM DE BEFINTLIGA FÖRDRAGEN: MOT ETT VERKLIGT EMU
35. |
Europaparlamentet anser att gemenskapsmetoden bör tillämpas på alla åtgärder som syftar till att stärka EMU. Enligt artikel 16 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen ska nödvändiga åtgärder vidtas inom högst fem år efter det att fördraget har trätt i kraft, på grundval av en utvärdering av erfarenheterna från dess genomförande och i enlighet med EU-fördraget och EUF-fördraget, i syfte att införliva innehållet i fördraget inom Europeiska unionens rättsliga ramar. |
36. |
Europaparlamentet betonar att de medlemsstater som har euron som valuta och de som har åtagit sig att ansluta sig till den måste öka sina insatser för att dels stärka stabiliteten och överensstämmelsen med fördraget, dels öka konkurrenskraften, effektiviteten, transparensen och den demokratiska ansvarsskyldigheten. Parlamentet påminner om att euron är Europeiska unionens valuta och att alla medlemsstater, utom de som har fått undantag, förväntas att på sikt ansluta sig till euron. |
37. |
Europaparlamentet noterar att de nationella regeringarna och EU:s institutioner, för att mildra krisen och ta itu med de strukturella bristerna i EMU:s uppbyggnad, har vidtagit en rad åtgärder för att garantera den finansiella stabiliteten och förbättra den ekonomiska styrningen. De beslut som har fattats rör endast euroländerna, till exempel vissa bestämmelser rörande sexpacket och inrättandet av Europeiska stabilitetsmekanismen. |
38. |
Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en gemensam tillsynsmekanism som omfattar euroområdet och är öppen för alla övriga EU-medlemsstater. Parlamentet understryker att inrättandet av en gemensam mekanism för bankrekonstruktion är ett nödvändigt steg på vägen mot att inrätta en verklig bankunion. För att råda bot på de inneboende strukturella bristerna i Ekonomiska och monetära unionen och effektivt bekämpa den utbredda moraliska risken bör den föreslagna ”bankunionen” utnyttja erfarenheterna från den tidigare reformen av unionens finanstjänstesektor, den förstärkta ekonomiska styrningen, framför allt inom euroområdet, och de nya budgetramarna i den europeiska planeringsterminen, för att garantera ökad motståndskraft och konkurrenskraft för unionens banksektor, ett ökat förtroende för den och ökade kapitalreserver för att förhindra att medlemsstaternas offentliga budgetar måste bära kostnaderna för att undsätta banker i framtiden. |
39. |
Europaparlamentet är ytterst oroat över dröjsmål i samband med inrättandet av bankunionen och de praktiska aspekterna i samband med rekapitaliseringen av banker genom Europeiska stabilitetsmekanismen. Parlamentet finner den pågående uppsplittringen av EU:s banksystem särskilt oroväckande. Parlamentet betonar att en kraftfull och ambitiös bankunion är en central beståndsdel i en mer djupgående och genuin ekonomisk och monetär union, och ett nyckelinstrument som parlamentet enträget har begärt i mer än tre år, särskilt sedan det antog sin ståndpunkt om förordningen om en europeisk bankmyndighet. |
40. |
Europaparlamentet anser att den bestämmelse i förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen som kräver Europaparlamentets samtycke för utnämning av styrelsens ordförande och vice ordförande utgör ett viktigt precedensfall för en utökad roll för parlamentet i en styrning av EMU som grundas på differentiering. |
41. |
Europaparlamentet stöder inrättandet av nya solidaritetsinstrument, såsom konvergens- och konkurrenskraftsinstrumentet (CCI), och anser att CCI-konceptet skulle kunna stärka ansvarstagandet inom den ekonomiska politiken och dess effektivitet. Parlamentet framhåller att sådana instrument måste utformas på ett sådant sätt att de inte skapar ett oklart rättsläge eller förvärrar unionens demokratiska underskott. |
42. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den europeiska planeringsterminen lägga fram ett förslag om att anta en konvergenskod, på grundval av Europa 2020-strategin och med en stark social pelare. De nationella genomförandeprogrammen måste se till att konvergenskoden genomförs i alla medlemsstater och stöds av en incitamentsbaserad mekanism. |
43. |
Europaparlamentet understryker att en stimulansmekanism skulle ge samordningen av den ekonomiska politiken en mer bindande karaktär. |
44. |
Europaparlamentet påpekar att införandet av en incitamentsbaserad genomförandemekanism som ska öka solidariteten, sammanhållningen och konkurrenskraften måste gå hand i hand med andra insatser för att samordna den ekonomiska politiken, vilket också anges i kommissionens uttalande som åtföljer det så kallade tvåpacket i syfte att respektera principen enligt vilken ”ökat ansvar och ökad ekonomisk disciplin kombineras med större solidaritet”. |
45. |
Europaparlamentet betonar att förhandssamordningen och konvergens- och konkurrenskraftsinstrumenten bör gälla för alla medlemsstater som har euron som valuta med en möjlighet för andra medlemsstater att permanent ansluta sig. Kommissionen uppmanas att föreskriva en sådan obligatorisk validering från de nationella parlamentens sida i kommande lagstiftningsförslag och att säkerställa ökat deltagande av arbetsmarknadens parter i den ekonomiska samordningen. |
46. |
Europaparlamentet anser att alla förslag till nya konvergens- och konkurrenskraftsinstrument bör baseras på vissa villkor, solidaritet och konvergens. Parlamentet anser att ett sådant instrument endast bör införas efter det att sociala obalanser och behovet av stora långsiktiga strukturreformer som främjar hållbar tillväxt har konstaterats, på grundval av en bedömning av samstämdheten mellan konvergenskoden och de nationella genomförandeplanerna, med lämpligt formellt deltagande av Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten. |
47. |
Europaparlamentet anser att konvergens- och konkurrenskraftsinstrumenten bör vara ett verktyg för att uppnå större budgetkapacitet och inriktas på villkorat stöd till strukturreformer, för att därmed stärka konkurrenskraften, tillväxten och den sociala sammanhållningen, säkra en närmare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat samt hantera obalanser och strukturella skillnader. Parlamentet anser vidare att dessa instrument utgör byggstenarna för att uppnå en verklig finanspolitisk kapacitet. |
48. |
Europaparlamentet anser att inrättandet av detta instrument är ett första steg i att stärka EMU:s finanspolitiska kapacitet och betonar att konkurrens- och konvergensinstrumentets finansiella resurser måste ingå i EU:s budget, men ligga utanför taken för den fleråriga budgetramen, för att respektera EU:s fördrag och EU:s lagstiftning och garantera att parlamentet helt och hållet är delaktigt som budgetmyndighet, bland annat genom att man tillåter att de relevanta budgetanslagen antas från fall till fall. |
49. |
Europaparlamentet begär att man inför nya egna medel som finansieras med bidrag från de medlemsstater som deltar i konkurrens- och konvergensinstrumentet i enlighet med ett ändrat beslut om egna medel och genom att låta inkomsterna från dessa nya egna medel gå till konkurrens- och konvergensinstrumentets utgifter. Parlamentet kräver en ändring av besluten om egna medel eller, om detta inte är möjligt, användning av inkomsterna från skatt på finansiella transaktioner som övriga inkomster, för att kompensera för sådana direkta bidrag. |
50. |
Europaparlamentet understryker att talmannen vid Europeiska rådets vårmöte bör lägga fram parlamentets synpunkter på den årliga tillväxtöversikten. Ett interinstitutionellt avtal bör förhandlas fram för att involvera parlamentet i godkännandet av den årliga tillväxtöversikten och riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningen. |
51. |
Europaparlamentet upprepar sitt krav på att EMU:s sociala dimension bör stärkas, samtidigt som det bekräftar att sysselsättningspolitiken och socialpolitiken hör till unionens politikområden. |
52. |
Europaparlamentet upprepar att främjandet av hög sysselsättning och garantier för ett fullgott socialt skydd enligt fördragen ska beaktas vid utformning och genomförande av unionens politik och verksamhet. Parlamentet anser att det bör införas sysselsättningsrelaterade och sociala riktmärken som ska komplettera finanspolitiska och makroekonomiska indikatorer, liksom framstegsrapporter om strukturreformerna, för att garantera en passande och effektiv nivå på de sociala investeringarna i medlemsstaterna och därigenom garantera hållbarheten i en social europeisk union på lång sikt. |
53. |
Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen den 2 juli 2013, efter överenskommelserna om tvåpacket, tillsatte en expertgrupp under ledning av Gertrude Trumpel-Gugerell. Gruppen har i uppgift att noggrant bedöma huvuddragen i en eventuell skuldinlösenfond och euroväxlar, bland annat eventuella rättsliga bestämmelser, finansiell arkitektur och kompletterande budgetramar. Parlamentet tänker ta ställning till dessa frågor när expertgruppen har lagt fram sin rapport. |
54. |
Europaparlamentet anser att de åtgärder som vidtas inom ramen för Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, Europeiska stabilitetsmekanismen och andra strukturer som eventuellt inrättas i framtiden bör bli föremål för en regelbunden demokratisk kontroll och tillsyn från Europaparlamentets sida. Europeiska stabilitetsmekanismen bör helt och hållet integreras i unionens regelverk. |
55. |
Europaparlamentet framhåller att trojkan måste ställas till svars. Parlamentet anser att kommissionen regelbundet bör rapportera till Europaparlamentet på trojkans vägnar, genom regelbundna rapporter. Parlamentet påminner om att EU:s deltagande i trojkasystemet bör omfattas av demokratisk kontroll av – och ansvar inför – parlamentet. |
E. DIFFERENTIERAD INTEGRATION OCH FÖRDRAGSÄNDRINGAR
56. |
Europaparlamentet anser att framtida fördragsändringar bör bekräfta differentierad integration som ett verktyg för att uppnå ytterligare integration samtidigt som unionens enhet garanteras. |
57. |
Europaparlamentet anser att en framtida fördragsändring kan införa en ny nivå, nämligen associerat medlemskap, inklusive en delintegration i unionens särskilda politikområden, som ett verktyg för att stärka den europeiska grannskapspolitiken. |
58. |
Europaparlamentet anser att en framtida fördragsändring bör bekräfta att eurotoppmötet är en informell konstellation av Europeiska rådet, vilket föreskrivs i avdelning V i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen. |
59. |
Europaparlamentet anser att man bör göra Eurogruppen till en informell rådskonstellation (ekonomiska och finansiella frågor). |
60. |
Europaparlamentet kräver att kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor ska bli finansminister och ständig vice ordförande för kommissionen. |
61. |
Europaparlamentet efterlyser att man, med vissa undantag, för de omröstningsförfaranden i rådet som kräver enhällighet övergår till kvalificerad majoritet och att de befintliga särskilda lagstiftningsförfarandena omvandlas till ordinarie lagstiftningsförfaranden. |
62. |
Europaparlamentet efterlyser en rättslig grund för att inrätta unionsbyråer som kan utföra särskilda verkställande uppgifter och genomförandeuppgifter som de tilldelats av parlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. |
63. |
Europaparlamentet anser att omröstning med omvänd kvalificerad majoritet inom finanspakten snarare är en politisk förklaring är ett effektivt beslutsinstrument, och kräver därför att omröstning med kvalificerad majoritet ska integreras i fördragen, särskilt i artiklarna 121, 126 och 136 i EUF-fördraget, så att förslag eller rekommendationer från kommissionen kan träda i kraft om inga invändningar gjorts av parlamentet eller rådet inom en viss fastställd tid, i syfte att garantera verklig rättssäkerhet. |
64. |
Europaparlamentet efterlyser en ändring av artikel 136 i EUF-fördraget, så att dess tillämpningsområde öppnas för frivilligt deltagande av medlemsstater som inte har euron som valuta, med fullständig rösträtt i linje med förfarandet för fördjupat samarbete. Vidare kräver parlamentet att begränsningarna enligt artikel 136 i EUF-fördraget tas bort och att denna artikel uppdateras till en allmän klausul för antagande av rättsakter som rör samordning och fastställande av rättsligt bindande miniminormer när det gäller ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik. |
65. |
Europaparlamentet anser att den rättsliga grunden i artikel 127.6 i EUF-fördraget bör utvidgas till att omfatta alla finansinstitut, även försäkringsföretag, som är etablerade på den inre marknaden. |
66. |
Europaparlamentet begär att få delta i förfarandet för utnämning av ECB:s direktions ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter i enlighet med artikel 283 i EUF-fördraget, genom att parlamentets samtycke till rådets rekommendationer ska krävas. |
67. |
Europaparlamentet uppmanar nästa konvent att undersöka möjligheten att införa ett särskilt lagstiftningsförfarande som kräver fyra femtedelars majoritet i rådet och en majoritet av ledamöterna av Europaparlamentet i enlighet med artikel 312 i EUF-fördraget för antagande av förordningen om den fleråriga budgetramen. |
68. |
Europaparlamentet uppmanar nästa konvent att undersöka möjligheten att införa ett särskilt lagstiftningsförfarande som kräver fyra femtedelars majoritet i rådet och en majoritet av ledamöterna av Europaparlamentet i enlighet med artikel 311 tredje stycket i EUF-fördraget för antagande av beslutet om egna medel. |
69. |
Europaparlamentet uppmanar nästa konvent att undersöka möjligheten för medlemsstater som har euron som valuta och alla medlemsstater som vill delta i nya gemensamma politikområden att anslå särskilda egna medel inom ramen för EU:s budget. |
70. |
Europaparlamentet anser att unionsbyråernas finansiella medel bör ingå i unionens budget. |
71. |
Europaparlamentet begär att dess samtycke ska krävas för fördragsändringar, med en majoritet av två tredjedelar av ledamöterna av Europaparlamentet. |
72. |
Europaparlamentet insisterar på att det kommande konventet bör ha största möjliga demokratiska legitimitet genom att det även involverar arbetsmarknadens parter, det civila samhället och andra aktörer, fattar sina beslut i plenum i full demokratisk anda, har tillräckligt med tid för noggranna och ingående överläggningar, bedriver sin verksamhet med full insyn och låter alla sina möten vara öppna för allmänheten. |
73. |
Europaparlamentet förordar att övergångsklausulen i artikel 48.7 i EU-fördraget utvidgas till att omfatta fördragen i deras helhet. |
o
o o
74. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska rådets ordförande. |
(1) Fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)
(2) Fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen
(5) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(6) Antagna texter, P7_TA(2013)0372.
(7) https://www.ecb.europa.eu/ssm/pdf/4preport/fourpresidentsreport2012-12-05SV.pdf
(8) Antagna texter, P7_TA(2012)0430.
(9) Antagna texter, P7_TA(2013)0222.
(10) Antagna texter, P7_TA(2013)0269.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/187 |
P7_TA(2013)0599
Europaparlamentets förbindelser med de institutioner som företräder de nationella regeringarna
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om Europaparlamentets förbindelser med de institutioner som företräder de nationella regeringarna (2012/2034(INI))
(2016/C 468/26)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av artiklarna 15 och 16 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 235 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25–26 mars 2010, 17 juni 2010, 16 september 2010, 28–29 oktober 2010, 16–17 december 2010, 4 februari 2011, 24–25 mars 2011, 23–24 juni 2011, 23 oktober 2011, 9 december 2011, 1–2 mars 2012, 28–29 juni 2012, 18–19 oktober 2012, 13–14 december 2012, 7–8 februari 2013, 14–15 mars 2013 och den 27–28 juni 2013, |
— |
med beaktande av förklaringarna från stats- och regeringscheferna i EU efter de informella mötena i Europeiska rådet den 26 oktober 2011 och den 30 januari 2012, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om Lissabonfördragets konsekvenser för utvecklingen av Europeiska unionens institutionella balans (1), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om förbättring av den praktiska organisationen i samband med valet till Europaparlamentet 2014 (2), |
— |
med beaktande av artiklarna 48, 110 och 127 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0336/2013), och av följande skäl: |
A. |
Genom Lissabonfördraget har Europeiska rådet fått ställning som EU-institution, utan att dess roll därför förändrats. I artikel 15.1 i fördraget om Europeiska unionen anges nämligen följande: ”Europeiska rådet ska ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och bestämma dess allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar. Det ska inte ha någon lagstiftande funktion.” |
B. |
Parlamentet är fullt medvetet om Europeiska rådets oberoende och den framträdande roll som Europeiska rådet tillmäts i fördragen. |
C. |
Inte desto mindre har Europeiska rådets roll avsevärt stärkts under krisens tryck. De extraordinära mötena har blivit fler, och ämnen som normalt behandlas på nivån för ministerrådet har tagits upp inom Europeiska rådet. Europeiska rådet har i det avseendet passerat den viktiga distinktion som anges i fördraget om att det inte ska ha någon lagstiftande funktion. |
D. |
Det finns en frestelse för stats- och regeringschefer att tillgripa mellanstatliga utvägar, vilket äventyrar gemenskapsmetoden och bryter mot fördragen. |
E. |
För att stärka beslutsfattandets demokratiska karaktär bör förfaranden för verklig parlamentarisk granskning införas. |
F. |
Enligt Lissabonfördraget är Europeiska rådets ledamöter individuellt ansvarsskyldiga inför sina egna nationella parlament men kollektivt ansvarsskyldiga endast inför varandra. |
G. |
Europeiska rådets ordförande har fått rollen av förslagsgivare, oftast tillsammans med sina motsvarigheter i de andra institutionerna, och därigenom har han i praktiken blivit chefsförhandlare på medlemsstaternas vägnar i frågor som juridiskt sett efter Lissabonfördraget hör till medbeslutandeförfarandet. |
H. |
I samförstånd med parlamentets ledning, särskilt genom skriftväxling, har ordförande van Rompuy försökt att så långt som möjligt ta hänsyn till kraven på information och insyn. Han har personligen träffat parlamentets utskottsordförande, föredragande och ”sherpas” för att diskutera flera viktiga frågor. Han har svarat på skriftliga frågor, regelbundet avgett rapporter från Europeiska rådets möten, antingen till kammaren eller till den utvidgade talmanskonferensen, och haft många kontakter med ordförandena för de politiska grupperna. |
I. |
Denna praxis bör formaliseras för att fungera som förebild i framtiden. Det behövs också förbättringar med tanke på följande: Europeiska rådet har ifrågasatt ett lagstiftningsavtal mellan parlamentet och rådet (om det europeiska patentsystemet); Europeiska rådet har bestämt sig för att omförhandla bestämmelser som var identiska med sådana som gjorts tillämpliga redan i en tidigare förordning (om ekonomisk styrning); Europeiska rådet har antagit två på varandra följande motstridiga ståndpunkter med ett års mellanrum, vilket kunde ha undvikits genom bättre beaktande av parlamentets ståndpunkt (om den europeiska banktillsynsmyndigheten); den fleråriga budgetramen 2014–2020 har lett till en regelrätt ”lagstiftningsutpressning”, eftersom den enhällighet som är juridiskt nödvändig i rådet har kunnat uppnås endast genom att vissa av de större politiska vägvalen angående lagstiftningsreglering av de politikområden som ska finansieras har avgjorts i förväg, vilket på dessa områden har reducerat parlamentets roll till att lämna in ändringsförslag till sekundära bestämmelser. |
J. |
I alla dessa frågor, per definition de viktigaste, har bristen på formaliserad dialog mellan parlamentet och Europeiska rådet lett till att parlamentet hindrats från att fullt ut spela sin roll som medlagstiftare enligt fördragen. Det har ofta visat sig att de officiella samtalspartnerna till parlamentets företrädare inte haft befogenhet att verkligen tala för regeringarna. Rådets tjänstgörande ordförande och ordföranden i rådet (allmänna frågor) har i teorin fortfarande ansvaret för att förbereda Europeiska rådets möten (3), men det blir allt tydligare att denna roll bara är marginell, för att inte säga teknisk. Det traditionella inledningsanförande som Europaparlamentets talman håller vid öppnandet av Europeiska rådets möten är inte tillräckligt. |
K. |
Europaparlamentet kan inte kalla in Europeiska rådets ordförande till en debatt före Europeiska rådets möten, och parlamentet är inte väl organiserat inför de debatter där talmannen rapporterar från Europeiska rådets möten. |
L. |
Det är dock positivt att flera av medlemsstaternas regeringschefer söker sig till Europaparlamentet som arena för debatter om Europas framtid. |
M. |
Ministerrådets arbete ger upphov till allvarliga betänkligheter, och varken Europeiska rådet eller det roterande ordförandeskapet verkar kunna höja nivån till önskvärd standard i fråga om arbetstakt, strategi, konsekvens, sammanhållning och insyn. Sådana brister hos den ena medlagstiftaren skadar unionens lagstiftningsarbete. |
N. |
Efter nästa val till Europaparlamentet ska artikel 17.7 i fördraget om Europeiska unionen tillämpas för första gången. Enligt denna grundläggande bestämmelse ska kommissionens ordförande väljas indirekt av medborgarna via deras ledamöter, som i ett parlamentariskt system. Detta kan bara uppnås om de europeiska politiska partierna, parlamentet och Europeiska rådet agerar i denna anda, i enlighet med sina respektive ansvarsområden, framför allt inom ramen för samråden inför det praktiska genomförandet av förklaring nr 11 som bifogats till Lissabonfördraget. |
1. |
Europaparlamentet anser att det förefaller nödvändigt med en förbättring och en formalisering av arbetsrelationerna mellan Europeiska rådet och parlamentet mot bakgrund av de gångna fyra årens erfarenheter. Detta kan ske i form av en gemensam förklaring, ett interinstitutionellt avtal eller en skriftväxling. |
2. |
Europaparlamentet anser att alla möten i Europeiska rådet, med undantag för mycket brådskande fall, bör föregås av en debatt i Europaparlamentet, med möjlighet att anta en resolution, där Europeiska rådets ordförande själv redogör för de frågor som ska tas upp på dagordningen. Parlamentet och Europeiska rådet bör organisera sitt respektive arbete på så sätt att parlamentet får möjlighet att tillkännage sina ståndpunkter i dessa frågor i god tid och Europeiska rådets ordförande kan avge rapport inför kammaren efter varje möte i Europeiska rådet. Parlamentet betonar att Europeiska rådets möten i möjligaste mån inte bör hållas under Europaparlamentets sammanträdesveckor. |
3. |
Europaparlamentet påminner om att Europeiska rådets slutsatser har rangen av förhandlingsdirektiv för ministrarna i rådet och att de aldrig utgör absoluta gränser som inte får bli föremål för förhandlingar med parlamentet. Parlamentet begär att en standardformulering som påminner om bestämmelserna i artikel 15.1 i fördraget om Europeiska unionen införs i Europeiska rådets slutsatser. |
4. |
Europaparlamentet kräver att Europeiska rådet avstår från att i ett senare skede behandla innehållet i ett avtal som ingås mellan parlamentets och rådets företrädare inom ramen för ett lagstiftningsförfarande, såvida inte det sittande ordförandeskapet anger att avtalet omfattas av en reservation för regeringarnas godkännande (ad referendum). |
5. |
Europaparlamentet föreslår att Europeiska rådets ordförande och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik jämte kommissionens ordförande ska bjudas in att en gång om året delta i en debatt om unionens interna och externa situation, fristående från den befintliga årliga debatten om tillståndet i unionen, då kommissionens ordförande presenterar sitt arbetsprogram och rapporterar om sitt arbete till det parlament han är ansvarig inför. |
6. |
Europaparlamentet påminner om att Europeiska rådets ordförande till skillnad från kommissionens ordförande inte är ansvarig inför parlamentet och att organiserandet av de debatter i vilka han deltar måste återspegla detta, samtidigt som andra ledamöter än ordförandena för de politiska grupperna bör kunna ha en dialog med honom. Parlamentet anser dock att förfarandet med skriftliga frågor inte verkar vara lämpligt. |
7. |
Europaparlamentet begär att parlamentets medverkan ska beslutas i god tid, i samarbete med parlamentet och i en form som är lämplig för varje enskilt fall, varje gång som Europeiska rådet sjösätter en handlingsplan eller inleder ett förfarande som kan tänkas innehålla en lagstiftningsdimension. Parlamentet insisterar på att talmannen måste få delta fullt ut i Europeiska rådets möten när interinstitutionella frågor tas upp, och parlamentet och Europeiska rådet bör anpassa sina interna bestämmelser därefter, i syfte att precisera sina respektive företrädares val och hur de ska erhålla ett förhandlingsmandat och rapportera om förhandlingarna. |
8. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att innan valrörelsen till Europaparlamentet inleds tydligt tillkännage hur det för sin egen del tänker följa de europeiska medborgarnas val i förfarandet som leder till valet av kommissionens ordförande, i enlighet med artikel 17.7 i fördraget om Europeiska unionen, inom ramen för de samråd som ska hållas mellan parlamentet och Europeiska rådet för att praktiskt genomföra förklaring nr 11 till Lissabonfördraget. Parlamentet påminner om vikten av att valrörelsen blir synligare och av mer europeisk karaktär. Alla ledamöter av Europeiska rådet uppmanas att i förväg meddela hur de tänker följa medborgarnas val när de föreslår en eller flera kandidater till posten som kommissionsledamot från sitt land. |
9. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas stats- och regeringschefer och parlament. |
(1) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 82.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0323.
(3) Se artikel 16 i fördraget om Europeiska unionen.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/190 |
P7_TA(2013)0600
Politiken för grön infrastruktur
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om grön infrastruktur – att stärka Europas naturkapital (2013/2663(RSP))
(2016/C 468/27)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet, |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital (COM(2013)0249), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020 – en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571), |
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244), |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (1), |
— |
med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (2), |
— |
med beaktande av rådets (miljö) slutsatser från juni 2011 och från den 17 december 2012 (punkt 14), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (3), särskilt punkt 50, |
— |
med beaktande av studien om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomiska aspekter, The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB) (4), |
— |
med beaktande av kommissionens vitbok 2009 Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (COM(2009)0147) och meddelandet En EU-strategi för klimatanpassning COM(2013)0216), |
— |
med beaktande av frågan till kommissionen om grön infrastruktur – att stärka Europas naturkapital (O-000094/2013 – B7-0525/2013), |
— |
med beaktande av EU:s territoriella agenda för 2020: På väg mot ett inkluderande, smart och hållbart Europa med olika regioner, |
— |
med beaktande av målen om biologisk mångfald från Aichi i den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020, som antogs av parterna i konventionen om biologisk mångfald i oktober 2010, |
— |
med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
Vi måste ta itu med försämringen av biologisk mångfald och av statusen hos våra ekosystem, så att ekosystemtjänster kan fortsätta att tillhandahållas och naturkapitalet skyddas till förmån för nuvarande och framtida generationer. |
B. |
Grön infrastruktur hjälper naturen att frigöra den fulla potentialen hos de ekosystemtjänster som den kan erbjuda samhället. |
C. |
Vi måste ta itu med förlusten av biologisk mångfald för att naturkapitalet ska skyddas till förmån för såväl nuvarande som framtida generationer. |
D. |
Ökad mänsklig verksamhet är ett hot mot den biologiska mångfalden och integriteten hos ekosystemen i EU, bland annat genom fragmentering och förstöring av naturliga livsmiljöer, klimatförändringar och intensifierad användning av delvis naturliga livsmiljöer. |
E. |
Det finns ett nära samband mellan den biologiska mångfalden och det mänskliga samhällets välbefinnande. |
F. |
För att bevara och stärka den biologiska mångfalden i EU är det viktigt att hålla fragmenteringen på en så låg nivå som möjligt och främja ekologisk konnektivitet. |
G. |
Enligt Aichi-mål 11 om biologisk mångfald ska år 2020 minst 17 procent av alla land- och sötvattensområden samt minst 10 procent av kust- och havsområden – särskilt områden av stor betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster – vara bevarade genom effektivt och rättvist förvaltade, ekologiskt representativa och väl förbundna system av skyddade områden och andra effektiva områdesbaserade naturskyddsåtgärder, som också är väl integrerade i omgivande landskap och havsområden. |
H. |
Grön infrastruktur och jordbruk är nära sammankopplade i fråga om produktiviteten inom jordbruket och skyddet av jordbruksarvet och på grund av hur den fysiska planeringen och markanvändningsplaneringen påverkar jordbruksverksamheten. |
I. |
Erfarenheterna visar att projekt för grön infrastruktur erbjuder en enorm möjlighet att integrera naturen i samhället, inbegripet i stadsmiljöer där en allt större del av befolkningen bor, vilken utsätts för allvarliga konsekvenser orsakade av ”den urbana värmeöeffekten”. |
J. |
Information om hur man skapar, skyddar, förbättrar och effektivt utnyttjar grön infrastruktur över landskap bör utbytas mellan aktörer och offentliggöras. |
K. |
Erfarenhet visar att planeringen och utvecklingen av infrastrukturprojekt utgör nyckelfaser under vilka integreringen av miljömässiga, ekonomiska och samhälleliga behov måste säkerställas, både i städerna och på landsbygden. |
L. |
Infrastrukturprogram och infrastrukturprojekt, både regionala och i städerna, som medfinansieras av EU bör integrera aspekter av grön infrastruktur samt begränsa dess effekt på befintliga ekosystem för att öka de miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelarna med sådana program och projekt. |
M. |
Grön infrastruktur erbjuder en rad ekologiska, ekonomiska och sociala fördelar som uppstår ur naturliga lösningar, som generellt är billigare och mer hållbara och kan bidra till att skapa arbetstillfällen. |
N. |
Investeringar i grön infrastruktur ger ofta en hög avkastning. |
Allmänna synpunkter
1. |
Europaparlamentet välkomnar meddelandet om grön infrastruktur och kommissionens avsikt att aktivt försöka uppnå de mål som fastställs i det. |
2. |
Europaparlamentet erkänner hur viktig grön infrastruktur är för att effektivt skydda Europas naturkapital, bevara naturliga livsmiljöer och arter samt för en god ekologisk status för vattenförekomster. |
3. |
Europaparlamentet betonar att grön infrastruktur kan bidra till att uppnå unionens åtskilliga mål för 2020, och understryker att den omgående måste börja användas och integreras i verktygen för att genomföra den fleråriga budgetramen, så att unionens mål om biologisk mångfald kan uppnås på ett effektivt sätt. |
4. |
Europaparlamentet inser att användningen av grön infrastruktur kommer att hjälpa unionen att nå sina internationella åtaganden enligt målen om biologisk mångfald från Aichi och den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020. |
5. |
Europaparlamentet ser positivt på det innovativa tillvägagångssättet inom grön infrastruktur, som innebär kostnadseffektivitet, genom flera fördelar och lösningar som kan förena miljömässiga, sociala och ekonomiska mål. |
Integrering i olika politikområden
6. |
Europaparlamentet betonar behovet av att integrera grön infrastruktur i all EU:s sektorspolitik och i de tillhörande finansieringsmöjligheterna, med utgångspunkt från den bästa praxis som används i medlemsstaterna. |
7. |
Europaparlamentet påpekar att grön infrastruktur kan spela en särskilt viktigt roll i städerna, där en allt större andel av befolkningen i dag bor och där den kan bidra med tjänster, såsom att skapa ren luft, kontrollera temperaturen och begränsa den lokala ”värmeöeffekten”, skapa rekreationsområden, skydda mot översvämningar, kvarhålla regnvatten och förebygga översvämning, bevara grundvattennivåer, återställa eller stoppa förlusten av biologisk mångfald, minska de extrema klimathändelserna och konsekvenserna av dem, förbättra folkhälsan och förbättra livskvaliteten i allmänhet, bland annat genom att erbjuda lättillgängliga områden för fysisk aktivitet till ett överkomligt pris. Parlamentet betonar kopplingen mellan grön infrastruktur och folkhälsa och anser att investeringar i grön infrastruktur också är investeringar i folkhälsan. |
8. |
Europaparlamentet betonar att grön infrastruktur är ett viktigt komplement till nätverket Natura 2000 genom att den gör nätverket mer konsekvent och bärkraftigt, vilket bidrar till bevarandet av viktiga arter och livsmiljöer i Europas natur, och bidrar till att ekosystemtjänster till ett uppskattat värde av flera hundra miljarder euro om året kan fortsätta att tillhandahållas. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att lagstiftningen om Natura 2000 och initiativet för grön infrastruktur kompletterar varandra. |
9. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att integrera och prioritera frågor om grön infrastruktur i den fysiska planeringen och markanvändningsplaneringen, genom att samråda med och öka medvetenheten bland aktörerna på plats och lokalbefolkningen genom informationskampanjer, på alla beslutsnivåer (lokal, regional och nationell nivå), och uppmuntrar kommissionen att stödja vägledning och riktmärken på detta område för att se till att grön infrastruktur blir ett standardinslag i den fysiska planeringen och territoriella utvecklingen runt om i EU. Parlamentet påpekar att tillståndsförfaranden för nya projekt eller grå infrastruktur måste garantera en fullständig bedömning av alla negativa effekter på ekosystem och befintlig grön infrastruktur, så att man kan undvika och begränsa sådana effekter och säkerställa faktiska långsiktiga fördelar för samhället. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda alla EU:s finansieringsinstrument, bland annat inom ramen för sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt områden med ekologiskt fokus, för att främja grön infrastruktur, där så är lämpligt, för att man ska kunna säkerställa tillhandahållandet av många olika ekosystemtjänster och skyddet av naturliga processer i landsbygds- och stadsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om användningen av den gemensamma jordbrukspolitikens medel till stöd för grön infrastruktur. Parlamentet understryker i detta hänseende den gröna infrastrukturens viktiga roll för att skydda bin och således för en välfungerande pollinering. |
11. |
Europaparlamentet understryker de positiva effekterna av grön infrastruktur på begränsningen av klimatförändringarna eftersom den har en positiv inverkan på kollager och växthusgasbalanser, särskilt i fråga om bevarande av torvmark, delvis naturliga och naturliga skogsområden och skogar och andra kolrika ekosystem, och på så vis bidrar till genomförandet av EU:s klimatpolitik. |
12. |
Europaparlamentet stöder insatserna för att förena fysisk planering och utvecklingen av grön infrastruktur i kustområden, med målsättningen att bevara den biologiska mångfalden och säkerställa en hållbar utveckling av kustlandskap. |
13. |
Europaparlamentet konstaterar att grön infrastruktur spelar en avgörande roll för anpassningen till klimatförändringarna, eftersom den gör Natura 2000-områdena mer ekologiskt sammanhängande, underlättar arternas rörlighet och förändringar i deras utbredning mellan och bland Natura 2000-områden och ger anpassning på landskapsnivå för biologisk mångfald, och därmed bidrar till genomförandet av EU:s naturskyddspolitik, och även uppmuntrar och ger ekosystembaserad anpassning till andra sektorer såsom vattenvård och livsmedelstrygghet. |
14. |
Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att medlemsstaterna – särskilt de som ligger vid havet – genomför grön infrastruktur runt hamnområden och att de utvecklar transportsystem som är gynnsamma för miljöanpassningen av dessa områden. |
15. |
Europaparlamentet vill uppmärksamma att minskade risker för naturkatastrofer – såsom översvämningar eller skogsbränder – också är en positiv effekt av att skapa eller återställa grön infrastruktur, såsom naturliga flodslätter, skogsmarker, våtmarker osv., som kan förbättra motståndskraften mot katastrofer och bidra till anpassningen till klimatförändringarna, och avsevärt minska tillhörande kostnader för samhället. |
16. |
Europaparlamentet understryker behovet att fullt ut inkludera skogsbruk i detta politikområde, för att uppnå flera fördelar utöver produktion av timmer och biomassa, genom hållbar skogsförvaltning och naturligt skogsskydd och för att återställa fragmenterad eller förstörd skogsmark. |
17. |
Europaparlamentet välkomnar initiativet för att främja grön infrastruktur som ett instrument som bidrar till vattenfiltrering, erosionsförebyggande och bevarande av grundvattennivån och därmed till ett korrekt genomförande av EU:s ramdirektiv för vatten, översvämningsdirektiv och relevant vattenlagstiftning såsom föreslagits i planen, liksom till integrerad kustförvaltning och fysisk planering av havsmiljön. |
18. |
Europaparlamentet understryker vikten av att kraven på grön infrastruktur integreras ordentligt i genomförandet av EU:s struktur- och sammanhållningspolitiska instrument, särskilt för att finansiera grön infrastruktur i städerna, och uppmanar eftertryckligen de behöriga myndigheterna att främja relevanta åtgärder. |
19. |
Europaparlamentet framhåller att grön infrastruktur måste integreras i de operativa programmen inom ramen för kommissionens finansieringsinstrument för perioden 2014–2020. |
20. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i god tid, dvs. före utgången av 2013, slutföra stödvägledningsmaterialet i enlighet med meddelandet för att öka förståelsen för och främjandet av grön infrastruktur inom relevanta politikområden och garantera möjligheter till finansiering genom de operativa programmen. |
21. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att på ett bra sätt utnyttja befintliga finansieringsmöjligheter för att främja investering i samordnade och samstämda projekt för grön infrastruktur. |
Utarbetande av en strategi för grön infrastruktur
22. |
Europaparlamentet betonar behovet att öka den privata sektorns delaktighet i investeringar i grön infrastruktur och uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att snabbt upprätta och sätta i drift en finansieringsfacilitet som inbegriper innovativa finansieringsmekanismer för att stödja investeringar i grön infrastruktur och andra projekt med anknytning till naturkapital, samtidigt som man även bedömer det verkliga och långsiktiga stödet för ekosystemfunktioner. Parlamentet påpekar att ytterligare finansieringskällor på lokal, regional och nationell nivå också kommer att behöva undersökas. |
23. |
Europaparlamentet är övertygat om att utvecklingen av grön infrastruktur måste stödjas av solida uppgifter och djupgående kunskaper, och uppmuntrar kommissionen att, i samarbete med Europeiska miljöbyrån, medlemsstaterna och andra aktörer, se till att unionen stärker sin kapacitet att kartlägga och bedöma ekosystem med tillhörande ekosystemtjänster och att denna information och kunskap vederbörligen beaktas, även vid planeringen och genomförandet av projekt som medfinansieras av EU. |
24. |
Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att främja forskning, innovation, kapacitetsuppbyggnad, utbildning, informationsspridning, ökad medvetenhet och informationskampanjer för allmänheten på detta område samt stödja utbytet av information och bästa praxis. Parlamentet påpekar att färdigheter och utbildning hos personal som kan hantera detta innovativa tillvägagångssätt och korrekt värdera ekosystemens fördelar, särskilt inom sektorerna vattenförsörjning och vattenrening, avfall, byggnad, katastrofhantering, jordbruk, turism och hälsa, underlättar utvecklingen av grön infrastruktur. |
25. |
Europaparlamentet anser att integrering i alla politikområden är en grundförutsättning för att en trovärdig politik för grön infrastruktur ska kunna föras. |
26. |
Europaparlamentet understryker den roll som markägare och markförvaltare, det civila samhällets organisationer, brukarmedverkan (citizen/crowd science), medborgarnas ansvar och allmänhetens deltagande kan spela för planeringen, genomförandet, upprätthållandet och övervakningen av projekt för grön infrastruktur på lokal nivå, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att underlätta sådana processer. |
27. |
Europaparlamentet ställer sig bakom utarbetandet av en strategi som syftar till att upprätta prioriterade förbindelser för projekt för grön infrastruktur i Europa, och betonar behovet av mer gränsöverskridande strategier och projekt mellan regioner. |
28. |
Europaparlamentet stöder TEN-G, som presenterades i meddelandet, och uppmanar kommissionen att se till att ett TEN-G-system tas fram senast 2015. |
29. |
Europaparlamentet betonar grön infrastrukturs innovationspotential och den nyckelroll som små och medelstora företag kan spela på detta område. Parlamentet påpekar att gemensamma standarder, certifiering och märkning bör fungera som ett stöd till investeringar i grön infrastruktur och ge pionjärer det utrymme de behöver. |
30. |
Europaparlamentet ser fram emot översynen av strategin för biologisk mångfald 2015, den därpå följande översynen av meddelandet om grön infrastruktur 2017 för att ytterligare förankra grön infrastruktur i relevanta planerade investeringar på EU-nivå samt halvtidsöversynen av relevanta politikområden (hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, halvtidsöversynen av regionalpolitiken osv.). |
o
o o
31. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. |
(1) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.
(2) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
(3) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 99.
(4) http://www.teebweb.org
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/195 |
P7_TA(2013)0601
Europeiska centralbankens årsrapport för 2012
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om Europeiska centralbankens årsrapport för 2012 (2013/2076(INI))
(2016/C 468/28)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av Europeiska centralbankens årsrapport för 2012, |
— |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 123, 282 och 284.3, |
— |
med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artiklarna 15 och 21, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU (1), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 17 april 2013 om Europeiska centralbankens årsrapport för 2011 (2), |
— |
med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, nedan kallad SSM-förordningen, |
— |
med beaktande av den åttiotredje årsrapporten för 2012/2013 från Banken för internationell betalningsutjämning, offentliggjord den 23 juni 2013, |
— |
med beaktande av artikel 11.9 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkande från utskottet för ekonomi och valutafrågor, (A7-0382/2013 och av följande skäl: |
A. |
Enligt kommissionens vårprognos 2013 minskade BNP i euroområdet med 0,6 procent under 2012, efter en ökning med 1,4 procent under 2011, och den kommer att minska med 0,4 procent under 2013 innan den ökar med 1,2 procent under 2014. |
B. |
Enligt samma prognos steg arbetslösheten i euroområdet från 10,2 procent i slutet av 2011 till 11,4 procent i slutet av 2012 och den kan komma att stiga ytterligare till 12,2 procent under 2013 innan den återigen minskar något under 2014. Väsentliga skillnader observeras mellan länderna i euroområdet, där arbetslösheten varierar från 4,3 till 25 procent och siffrorna är ännu högre för ungdomsarbetslösheten, som ökade kraftigt under samma period. |
C. |
Under 2012 sänkte ECB räntan vid ett tillfälle i juli (25 räntepunkter), och i maj 2013 sänktes den ytterligare till den historiskt låga nivån 0,5 procent. |
D. |
Enligt kommissionens vårprognos 2013 var den genomsnittliga inflationsnivån i euroområdet 2,5 procent under 2012, vilket var en minskning från 2,7 procent under 2011, och M3-tillväxten uppgick till 1,5 procent under 2011, vilket var en minskning från 1,7 procent under 2010. |
E. |
Eurosystemets konsoliderade balansräkning uppgick till 3 biljoner euro vid utgången av 2012, vilket motsvarade en ökning på omkring 12 procent under 2012. |
F. |
Största andelen av de tillgångar som ställdes som säkerhet i eurosystemet under 2012 utgjordes av icke omsättningsbara tillgångar på cirka 25 procent av totalvärdet. Tillsammans med tillgångsbaserade värdepapper utgör icke omsättningsbara värdepapper över 40 procent av samtliga tillgångar som ställs som säkerhet. |
G. |
Den aggregerade omsättningen för samtliga instrument på penningmarknaden inom euroområdet minskade under andra kvartalet 2012 med 14 procent jämfört med andra kvartalet föregående år. |
H. |
Det likviditetsstöd i krislägen som tillhandahålls av de nationella centralbankerna och som redovisas under rubriken ”övriga fordringar i euro på kreditinstitut i euroområdet” i den konsoliderade balansräkningen för euroområdet slog nya rekord under 2012 och uppgick till 206 miljarder euro i slutet av 2012. |
I. |
Genom ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner under februari 2012 beviljades finansinstitut i euroområdet 529,5 miljarder euro i form av lån med en löptid på tre år och en initial ränta på 1 procent. |
J. |
Tillväxttakten i de monetära finansinstitutens utlåning till bosatta i euroområdet minskade väsentligt mellan december 2011 och december 2012, nämligen från 1 procent i december 2011 till 0,4 procent i december 2012, och utlåningen till den privata sektorn minskade med 0,7 procent i december 2012. |
K. |
Enligt kommissionen vårprognos 2013 ökade den offentliga sektorns genomsnittliga bruttoskuld i euroområdet från 88 procent under 2011 till 92,7 procent av BNP under 2012, och det totala underskottet i de offentliga finanserna minskade från 4,2 procent till 3,7 procent av BNP. |
L. |
Genom ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner under december 2011 och februari 2012 beviljades europeiska banker över en biljon euro – 489 miljarder euro respektive 529,5 miljarder euro – i form av räntebärande lån mot säkerhet med en maximal löptid på tre år och en ränta som indexerats till genomsnittsräntan på ECB:s viktigaste refinansieringstransaktioner under transaktionernas löptid. |
M. |
I den europeiska ekonomiska vårprognosen 2012 rapporterades låga förväntningar hos företag och konsumenter, hög arbetslöshet som begränsar den privata konsumtionen och sjunkande exporttillväxt sedan 2010, vilket har lett till en utplaning av BNP-tillväxten under 2011 och 2012. |
N. |
De små och medelstora företagen är fortfarande ryggraden i euroområdets ekonomi. De utgör cirka 98 procent av alla företag i euroområdet, anställer cirka tre fjärdedelar av euroområdets arbetstagare och genererar cirka 60 procent av mervärdet. |
O. |
De små och medelstora företagens kreditvärdighet och finansiella hälsa har försämrats snabbare än de stora företagens, och den långa perioden av svag ekonomisk utveckling har förstärkt de små och medelstora företagens asymmetriska informationsutmaningar. |
P. |
Enligt information från undersökningen om tillgången till finansiering för små och medelstora företag (Safe) har de små och medelstora företagens vinster, likviditet, buffertar och eget kapital utvecklats mindre gynnsamt än de stora företagens under krisen. |
Q. |
I artikel 282 i EUF-fördraget anges det att ECB:s huvudmål ska vara att upprätthålla prisstabilitet. Europeiska systemrisknämnden (ESRB) agerar under ECB:s överinseende när det gäller finansiell stabilitet. |
R. |
Banken för internationell betalningsutjämning konstaterade i sin årsrapport att reformarbetet i medlemsstaterna har minskat avsevärt på grund av lågräntepolitiken i euroområdet. |
S. |
Genom artikel 123 i EUF-fördraget och artikel 21 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken förbjuds finansiering av staters underskott. |
T. |
En miljö som utmärks av låg inflation är det viktigaste bidrag som penningpolitiken kan ge för att skapa gynnsamma förhållanden för ekonomisk tillväxt, nya arbetstillfällen, social sammanhållning och finansiell stabilitet. |
U. |
De nationella myndigheterna för makrotillsyn bör beakta Europeiska systemrisknämndens ansvar för makrotillsynen över EU:s finansiella system. |
V. |
Det är särskilt viktigt att bibehålla flödet av krediter till små och medelstora företag eftersom dessa sysselsätter 72 procent av arbetskraften i euroområdet och har en betydligt högre bruttoandel skapade (och förlorade) arbetstillfällen än stora företag. |
W. |
Rekommendationerna om transparens avseende omröstningarna och offentliggörandet av protokollsammanfattningar i sina tidigare resolutioner om ECB:s årsrapporter har ännu inte beaktats. |
X. |
Inlåningsfaciliteten uppgick den 28 september 2012 till 315 754 miljoner euro. |
Y. |
Utlåningen i euroområdet överlag minskar med 2 procent per år, och mer i vissa länder, bland annat Spanien, där den årliga minskningen var 8 procent under 2012. |
Z. |
Små och medelstora företag måste betala betydligt högre lånekostnader beroende på i vilket land i euroområdet de befinner sig, vilket snedvrider den inre marknaden. |
AA. |
De kreditrestriktioner som för närvarande drabbar små och medelstora företag i vissa delar av euroområdet är en av de grundläggande orsakerna till att den ekonomiska återhämtningen försenas. |
Monetär politik
1. |
Europaparlamentet välkomnar de djärva åtgärder som vidtogs av ECB under 2012 och som på ett avgörande sätt bidrog till att stabilisera banksektorn och bryta kopplingen mellan bankerna och statsskulden. |
2. |
Europaparlamentet är mycket oroat över att konstant svaga ekonomiska förhållanden håller på att bli normen i vissa delar av EU, vilket skapar instabilitet i euroområdet som helhet och äventyrar det folkliga och politiska stödet för hela det europeiska projektet. |
3. |
Europaparlamentet noterar att utnyttjandet av de viktigaste refinansieringstransaktionerna, refinansieringstransaktioner på medellång och lång sikt med full tilldelning till fast ränta, den marginella lånefaciliteten, likviditetsstöd i krislägen och insättningsfaciliteten låg kvar på mycket höga nivåer under hela 2012 för samtliga faciliteter, vilket tyder på en allvarlig försvagning av den penningpolitiska transmissionsmekanismen och euroområdets marknad för utlåning mellan banker, även om läget tydligt förbättrades genom stabiliserade spreadar och Target 2-obalanser under andra halvåret. |
4. |
Europaparlamentet anser att de positiva effekterna av besluten från juli 2012 att sänka ECB:s styrränta är begränsade eftersom den penningpolitiska transmissionskedjan i många delar av euroområdet har brutits eller allvarligt försvagats. Parlamentet påminner om att mycket låga räntenivåer på lång sikt kan orsaka snedvridningar inom företagssektorn och skada privata spar- och pensionssystem. |
5. |
Europaparlamentet noterar att ECB:s ordförande, i sitt meddelande inför Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor den 8 juli 2013 om att ECB kommer att bibehålla sin styrränta på nuvarande eller på lägre nivå under en längre tidsperiod med tanke på de generellt blygsamma inflationsutsikterna, även på medellång sikt, på grund av den vittomfattande svaga ekonomin och den dämpade penningmängdsutvecklingen. |
6. |
Europaparlamentet noterar med oro att banksystemets efterfrågan på likviditet från eurosystemet ökade under 2012, vilket stärkte banksystemets beroende av eurosystemets interventioner, och parlamentet varnar för riskerna med ett sådant beroende. |
7. |
Europaparlamentet anser att den treåriga långfristiga refinansieringstransaktion (LTRO) som inrättades i mars 2012 bidrog till att stabilisera banksystemet, men att denna åtgärd bör vara tillfällig. Trots den likviditet som pumpades in i banksystemet med hjälp av LTRO-transaktionen är nivån på de tillgängliga krediterna till realekonomin fortfarande lägre än före krisen. Parlamentet inser att företagens efterfrågan på krediter för närvarande ligger på en mycket låg nivå, vilket gör det svårt för bankerna att låna ut. |
8. |
Europaparlamentet är djupt oroat över överföringen av risker från banker och stater med svårigheter till ECB:s balansräkning som ett resultat av ECB:s beslut att köpa obegränsade mängder kortfristiga statspapper. Parlamentet understryker att de långfristiga refinansieringstransaktionerna (LTRO) inte innebär en grundläggande lösning på krisen. |
9. |
Europaparlamentet anser att en nationell centralbank måste bedriva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med dess funktionella, institutionella och finansiella oberoende om uppgifterna ska utföras korrekt enligt stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. |
10. |
Europaparlamentet understryker att den otillräckliga tillväxten i den europeiska företagssektorn inte enbart beror på bristande tillgång på krediter från banksektorn. |
11. |
Europaparlamentet oroas över att kreditåtstramningen verkar vara mycket kraftig för små och medelstora företag eftersom bankerna anser att risken för att sådana företag ska ställa in betalningarna är större än för stora företag och eftersom de i regel inte kan byta från bankkrediter till andra externa finansieringskällor. |
12. |
Europaparlamentet framhåller sin oro över de kraftigt fragmenterade utlåningsvillkoren för små och medelstora företag i länderna inom euroområdet. |
13. |
Europaparlamentet betonar den viktiga, men begränsade, roll som värdepappersmarknadsprogrammet (SMP) spelade fram till september 2012 för att ta itu med sviktande funktioner inom vissa marknadssegment för statspapper i euroområdet. |
14. |
Europaparlamentet välkomnar införandet av direkta monetära transaktioner (OMT), utan några i förväg satta kvantitativa gränser, i syfte att säkerställa den penningpolitiska transmissionen, och välkomnar beslutet att koppla aktiveringen av OMT-transaktionerna till strikta villkor inom ramen för ett program för Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten/Europeiska stabilitetsmekanismen (EFSF/ESM-programmet). |
15. |
Europaparlamentet förstår att Banken för internationell betalningsutjämning varnar för en alltför lång period av ackommoderande penningpolitik. Parlamentet följer med intresse diskussionerna i de flesta stora centralbanker om den bästa tidsplanen för att återgå till en stramare penningpolitik. Parlamentet konstaterar att bland andra Federal Reserve har för avsikt att ge upp den nuvarande politiken så snart som möjligt. Parlamentet inser att ECB kommer att fortsätta att driva en lågräntepolitik så länge som banksektorn inte helt har stabiliserats och spridningseffekter i den offentliga sektorn förblir ett hot, en politik som är möjlig tack vare den låga inflationstakt som förväntas på medellång sikt. |
16. |
Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att ECB också beaktar inflationsrisken i sina program för likviditetslättnader, till exempel genom sterilisering. |
17. |
Europaparlamentet anser, i ljuset av utvecklingen på senare tid i Förenta staterna, att ekonomisk återhämtning och högre tillväxttakt i ekonomin utgör en sund och stabil grund för en gradvis utfasning av de policyåtgärder som syftar till kvantitativa lättnader. |
18. |
Europaparlamentet påminner om att ECB:s penningpolitiska icke-standardåtgärder skulle vara tillfälliga och att banksektorn därför inte på något sätt bör betrakta dem som ett permanent instrument. |
19. |
Europaparlamentet uppmuntrar ECB att skicka tydliga signaler till marknaden om den beräknade perioden för aktivering av dess penningpolitiska icke-standardåtgärder och att börja fasa ut dem så snart spänningarna i banksektorn minskar, kopplingen mellan bankerna och statsskulderna kan brytas och de ekonomiska indikatorerna för tillväxt och inflation motiverar ett sådant beslut. |
20. |
Europaparlamentet anser att de penningpolitiska verktyg som ECB utnyttjat sedan krisens början visserligen har gett välkomna lättnader till de svårt ansatta finansmarknaderna men att de samtidigt har röjt sina begränsningar när det gäller att stimulera tillväxt och förbättra situationen på arbetsmarknaden. Parlamentet anser därför att ECB skulle kunna undersöka ytterligare åtgärder. |
21. |
Europaparlamentet är oroat över det mycket omfattande likviditetsstöd i krislägen som de nationella centralbankerna tillhandahållit under 2011, och kräver ytterligare uppgifter och kompletterande information om den exakta omfattningen av sådana stöd och de underliggande transaktionerna samt villkoren knutna till dem. |
22. |
Europaparlamentet inser att eftersom den penningpolitiska transmissionsmekanismen inte fungerar korrekt bör ECB finna sätt att mer direkt fokusera på små och medelstora företag. Parlamentet påpekar att små och medelstora företag av samma typ från hela euroområdet för närvarande inte har samma tillgång till lån trots att de uppvisar likartade ekonomiska utsikter och risker. Parlamentet uppmanar ECB att tillämpa en policy för direktköp av värdepapperiserade lån av hög kvalitet som ställts ut till små och medelstora företag, särskilt från vissa medlemsstater där den monetära transmissionsmekanismen inte fungerar. Parlamentet betonar att denna politik bör begränsas när det gäller belopp och tid, till fullo neutraliseras och utformas så att inga risker uppkommer för ECB:s balansräkning. |
23. |
Europaparlamentet anser att ECB mycket allvarligt bör överväga möjligheten att starta ett särskilt program för att hjälpa små och medelstora företag att få tillgång till krediter genom ett system som liknar den brittiska centralbankens system för finansiering av utlåning. |
24. |
Europaparlamentet anser att Target II-systemet har spelat en avgörande roll för att säkra finanssystemets integritet i euroområdet. Parlamentet konstaterar emellertid att de anmärkningsvärda Taget 2-obalanserna avslöjar den oroväckande fragmenteringen av finansmarknaderna i euroområdet samt den fortlöpande kapitalflykten från de medlemsstater i euroområdet som har eller hotas av allvarliga svårigheter när det gäller den finansiella stabiliteten. |
25. |
Europaparlamentet uppmanar ECB att offentliggöra det rättsliga beslutet om programmet för direkta monetära transaktioner (OMT-programmet) för att man närmare ska kunna analysera dess innehåll och konsekvenser. |
26. |
Europaparlamentet påpekar att likviditetsstöd i krislägen rapporteras under rubriken ”övriga fordringar i euro på kreditinstitut i euroområdet” i de konsoliderade balansräkningarna för euroområdet utan några ytterligare uppgifter eller mer detaljerad information om sådana poster, de underliggande transaktionerna och villkoren knutna till dem. Parlamentet uppmanar ECB att förbättra rapporteringen på sin webbplats av hur likviditetsstöd i krislägen tillhandahålls för varje enskilt land. |
27. |
Europaparlamentet uppmuntras av att nivåerna för Target 2-obalanserna har stabiliserats under andra halvåret 2012. Parlamentet framhåller särskilt att Target 2-systemet har spelat en avgörande roll för att skydda integriteten för euroområdets finansiella system. Parlamentet oroas emellertid fortfarande över finansmarknadernas fortsatta fragmentering inom euroområdet. |
28. |
Europaparlamentet påminner om ECB:s oberoende när det gäller att bedriva penningpolitik enligt vad som framgår av fördragen. Parlamentet hävdar att penningpolitiken bör vara demokratisk och vara resultatet av överläggningar mellan olika synpunkter och tillvägagångssätt så att transparensen, och därmed den demokratiska ansvarsskyldigheten, kan stärkas. Parlamentet påminner i det sammanhanget om betydelsen av den monetära dialogen och de skriftliga frågor som inges av Europaparlamentets ledamöter. |
29. |
Europaparlamentet oroas över de eventuella bieffekterna av en långvarig extrem lågräntepolitik, till exempel ett aggressivt risktagande, uppbyggnad av finansiella obalanser, snedvridning av finansmarknadernas prissättning och incitament att fördröja nödvändiga balansräkningsreparationer och reformer. Parlamentet uppmanar ECB att hitta rätt balans mellan riskerna med en för tidig avveckling av den nuvarande extrema lågräntepolitiken och riskerna med att ytterligare fördröja avvecklingen. |
30. |
Europaparlamentet betonar att ECB bör vara redo att efterleva strikta krav på ansvarstagande gentemot Europaparlamentet när den genomför sina penningpolitiska uppgifter och sina tillsynsuppgifter, och påminner i det sammanhanget om betydelsen av den monetära dialogen och de skriftliga frågor som inges av Europaparlamentets ledamöter. Parlamentet påminner om den aktuella uppmaningen om ökad transparens i ECB, något som skulle resultera i ökad trovärdighet och förutsägbarhet, och uppskattar de förbättringar inom detta område som redan har gjorts. |
31. |
Europaparlamentet anser att växelkursen är en avgörande variabel i den ekonomiska politiken som påverkar euroområdets konkurrenskraft. Parlamentet betonar vikten av att stödja euron som en internationell valuta. |
32. |
Europaparlamentet uppmanar ECB att i samarbete med de nationella centralbankerna förklara sin politik när det gäller valutaswappaffärer som syftar till att bidra till att bevara den finansiella stabiliteten. |
Bankunion
33. |
Europaparlamentet noterar att det europeiska banksystemet fortfarande är bräckligt och behöver genomgå strukturreformer och konsolideras genom att en verklig bankunion utvecklas. |
34. |
Europaparlamentet välkomnar de framgångar som uppnåtts i förhandlingarna om förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) vilken ger ECB tillsynsbefogenheter över euroområdets kreditinstitut och över de kreditinstitut som önskar ansluta sig. Parlamentet anser att inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen kommer att bidra till att bryta kopplingen mellan banker och statspapper och kommer att bidra till att utveckla en gemensam europeisk strategi för krishantering. |
35. |
Europaparlamentet välkomnar särskilt att parlamentet deltar i utnämningen av ECB–rådets ordförande och vice ordförande. |
36. |
Europaparlamentet anser att inrättandet av en gemensam tillsynsmekanism bör bidra till att återställa förtroendet i banksektorn och åter få fart på utlåningen mellan bankerna och de gränsöverskridande kreditflödena genom en oberoende integrerad tillsyn för samtliga deltagande medlemsstater. |
37. |
Europaparlamentet anser att den gemensamma tillsynsmekanismen bör fungera på ett sätt som helt stämmer överens med den gemensamma regelboken för finansiella tjänster och med grundprinciperna för den inre marknaden för finansiella tjänster. |
38. |
Europaparlamentet anser att ECB bör välkomna möjligheten att involvera de medlemsstater som står utanför euroområdet i den gemensamma tillsynsmekanismen för att garantera en större grad av harmonisering av EU:s tillsynsrutiner. |
39. |
Europaparlamentet betonar vikten av ett fruktbart samarbete mellan ECB och behöriga nationella myndigheter inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen i syfte att säkerställa en effektiv och smidig tillsyn. |
40. |
Europaparlamentet välkomnar utarbetandet av en övergripande genomgång av tillgångarnas kvalitet för alla banker som kommer att stå under tillsyn inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen och utgöra underlag för det övergripande stresstest som ska genomföras av Europeiska bankmyndigheten (EBA), i samarbete med den gemensamma tillsynsmekanismen, under andra kvartalet 2014. |
41. |
Europaparlamentet noterar att stärkningen av ECB till följd av inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen behöver uppvägas av större ansvarsskyldighet gentemot nationella parlament och Europaparlamentet. |
42. |
Europaparlamentet anser att transparens på området banktillsynen är mycket viktig, vilket man kom överens om i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken. |
43. |
Europaparlamentet noterar att de tillsynsuppgifter som tilldelas ECB innebär nya utmaningar när det gäller intressekonflikter och välkomnar bestämmelserna om detta i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken. Europaparlamentet påminner om att ECB, för att fullt ut tillämpa dessa bestämmelser, måste införa exaktare regler, inbegripet bland annat bestämmelser om karensperioder för ledande personal med banktillsynsuppgifter i eurosystemet. |
44. |
Europaparlamentet påminner om att det är av yttersta vikt att ECB garanterar operativ åtskillnad mellan de centrala enheter som utarbetar förslagen till beslut inom penningpolitiken och inom tillsynspolitiken. Parlamentet framhåller det stora behovet av ett arrangemang mellan ECB och Europaparlamentet om praktiska åtgärder för att säkra ett demokratiskt ansvarstagande. |
45. |
Europaparlamentet anser att det är brådskande att införa ett europeisk avvecklings- och rekonstruktionssystem för att skydda skattebetalare och förebygga ytterligare bankkriser. |
46. |
Europaparlamentet betonar att det för att öka banksystemets motståndskraft är nödvändigt att öka dess mångfald genom att uppmuntra att små och medelstora lokala banker utvecklas. |
Institutionella frågor
47. |
Europaparlamentet betonar att förordning om den gemensamma tillsynsmekanismen lägger grunden för de interinstitutionella arrangemang mellan Europaparlamentet och ECB om demokratisk ansvarsskyldighet där parlamentets roll framhålls. ECB uppmanas att uppfylla de nya kraven, särskilt när det gäller demokratisk ansvarsskyldighet och transparens i dess tillsynsverksamhet. |
48. |
Europaparlamentet uppmanar ECB att kritiskt granska sig själv och alla aspekter av sin verksamhet, inklusive följderna av de anpassningsprogram ECB har hjälpt till att utforma och göra en ny bedömning av huruvida de makroekonomiska antaganden och scenarier utifrån vilka dessa program skapats har varit lämpliga. |
49. |
Europaparlamentet uppmanar ECB att offentliggöra sammanfattningar av ECB-rådets mötesprotokoll, inklusive diskussioner och omröstningsprotokoll. |
50. |
Europaparlamentet är bekymrat över den nonchalans som rådet visat parlamentets resolution av den 25 oktober 2012 om rådets rekommendation om utnämningen av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken (3), och noterar att vederbörlig hänsyn bör tas till både sakkunskap och kön när ledamöter till ECB:s ledande funktioner utses. Parlamentet anser att EU:s institutioner, inklusive ECB, ska föregå med gott exempel i fråga om könsfördelning och att det är av avgörande betydelse att man förbättrar könsfördelningen på ledande befattningar inom ECB. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna ignorerat det negativa resultatet av omröstningen i parlamentet, både i utskottet för ekonomi och valutafrågor och i plenarsammanträdet, till följd av bristen på könsfördelningsperspektiv i samband med utnämningen av Yves Mersch. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett jämställdhetsperspektiv med möjlighet till positiva åtgärder för att skapa en balanserad könsfördelning i samband med utnämningen av direktionsledamöter. |
51. |
Europaparlamentet påpekar att diskussionerna i ECB-rådet enligt artikel 10.4 i protokoll 4 till stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken ska vara konfidentiella men att ECB kan besluta att offentliggöra resultaten av sina överläggningar. Parlamentet uppmanar ECB att i sina kommande årsrapporter ge ett motiverat svar på parlamentets årliga betänkande om ECB. |
o
o o
52. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken. |
(1) EGT C 138, 4.5.1998, s. 177.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0176.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0396.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/202 |
P7_TA(2013)0602
Situationen i Centralafrikanska republiken
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken (2013/2980(RSP))
(2016/C 468/29)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 17 januari 2013 (1) och 12 september 2013 (2) om situationen i Centralafrikanska republiken, |
— |
med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2088 (2013) av den 24 januari 2013, 2121 (2013) av den 10 oktober 2013 och 2127 (2013) av den 5 december 2013, |
— |
med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 15 november 2013 och rapporten från Abou Moussa, generalsekreterarens representant och chef för FN:s regionalkontor för Centralafrikanska republiken, |
— |
med beaktande av den vädjan om hjälp som den centralafrikanske premiärministern Nicolas Tiangaye riktade till världssamfundet från FN:s talarstol, |
— |
med beaktande av skrivelsen av den 20 november 2013 från de centralafrikanska myndigheterna, i vilken de begär att det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken (Misca) ska få understöd av franska styrkor, |
— |
med beaktande av vice FN-generalsekreteraren Jan Eliassons genomgång i säkerhetsrådet den 25 november 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken, |
— |
med beaktande av uttalandena om Centralafrikanska republiken från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 21 december 2012, 1 och 11 januari 2013, 25 mars 2013, 21 april 2013, 27 augusti 2013 och 5 december 2013, |
— |
med beaktande av uttalandena från kommissionens ledamot med ansvar för humanitärt bistånd och civilskydd av den 21 december 2012 om det nya utbrottet av stridigheter i Centralafrikanska republiken och av den 10 september 2013 om den förvärrade krisen i Centralafrikanska republiken, |
— |
med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet, |
— |
med beaktande av att en internationell kontaktgrupp för Centralafrikanska republiken tillsattes i maj 2013 för att samordna regionala, kontinentövergripande och internationella insatser och finna en varaktig lösning på landets återkommande problem, |
— |
med beaktande av den internationella kontaktgruppens möte i Brazzaville (Republiken Kongo) den 3 maj 2013, där färdplanen för övergången godkändes och en specialfond för att bistå Centralafrikanska republiken inrättades, |
— |
med beaktande av den förklaring som den internationella kontaktgruppen för Centralafrikanska republiken antog vid sitt tredje möte i Bangui den 8 november 2013, |
— |
med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens Romstadga från 1998, som Centralafrikanska republiken ratificerade 2001, |
— |
med beaktande av det frivilliga protokollet – om barns inblandning i väpnade konflikter – till den internationella konventionen om barnets rättigheter, som Centralafrikanska republiken har ratificerat, |
— |
med beaktande av pressmeddelandet av den 13 november 2013 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd om situationen i Centralafrikanska republiken, |
— |
med beaktande av att Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd den 10 oktober 2013 antog ett nytt operativt koncept, |
— |
med beaktande av kommunikén av den 13 november 2013 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd, i vilken freds- och säkerhetsrådet välkomnar den planerade förstärkning av den franska kontingenten som är tänkt att förbättra stödet åt Misca, |
— |
med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 19 juni 2013 om Centralafrikanska republiken, |
— |
med beaktande av uttalandet i Addis Abeba (Etiopien) den 27 november 2013 från de båda ordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, |
— |
med beaktande av rådets slutsatser av den 21 oktober 2013 om Centralafrikanska republiken, |
— |
med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
Våld
A. |
Sedan stridigheterna bröt ut i Centralafrikanska republiken i slutet av 2012 och Séléka-rebellerna tog makten från den tidigare presidenten François Bozizé i mars 2013 har kaos rått i Centralafrikanska republiken, med svår livsmedels- och läkemedelsbrist som följd. |
B. |
Sedan Séléka-koaltionens militära seger den 24 mars 2013 och dess maktövertagande har delar av denna koalition begått många grymheter, våldtäkter, brott, fysiska våldshandlingar och stölder, liksom plundringar och andra brott mot de mänskliga rättigheterna, både i huvudstaden och i provinserna, utan att underkastas någon kontroll. Barnsoldater används i allt högre grad och det sexuella våldet ökar. |
C. |
Övergrepp begås även av andra väpnade grupper, av vilka vissa påstår sig stödja den tidigare presidenten Bozizé. |
D. |
Sedan den 5 december 2013 har 400 människor i Bangui mist livet inom loppet av 72 timmar. |
E. |
Kriget är på väg att instrumentaliseras och göras till ett religionskrig, vilket de kristna samfundens svåra belägenhet vittnar om. Trots de religiösa ledarnas gemensamma ansträngningar att undvika ett krig mellan olika trosriktningar och trots den traditionellt fredliga samexistensen mellan olika religioner och folkgrupper riskerar situationen att bli okontrollerbar om den inte hanteras korrekt. |
F. |
Det finns en risk för spridning i regionen, och om Centralafrikanska republiken blir en fristad för terrorister, narkotikasmugglare, jihadister och banditer kommer dess grannar också att drabbas. Myndigheterna i Kamerun stängde tillfälligt gränsen till Centralafrikanska republiken sedan Séléka-rebeller hade angripit gränsstaden Toktoyo och dödat en kamerunsk gränspolis. |
G. |
Våldet begås av grupper utrustade med moderna vapen och vissa tunga vapen. |
H. |
Väpnade konflikter har kommit att bli alltmer självfinansierade i takt med att rebellgrupper, kriminella nätverk, legosoldater och plundrande elitskikt i allt högre grad förlitar sig på intäkter från naturresurser för att finansiera militäraktiviteterna. |
I. |
De nationella övergångsmyndigheterna lyckas inte hålla våldsverkarna under kontroll och fullgöra sin skyldighet att skydda befolkningen. |
J. |
Våldet i Centralafrikanska republiken gör det motiverat med brådskande insatser för att förebygga risken för massövergrepp som hotar det centralafrikanska folket och stabiliteten i regionens länder. |
K. |
Situationen i Centralafrikanska republiken riskerar att skapa en god jordmån för gränsöverskridande brottslighet (utdrag ur FN:s säkerhetsråds resolution). |
Säkerhet
L. |
Trots att trupper om 1 300 man från Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas) har satts in i Centralafrikanska republiken, har dessa inte lyckats hindra landet från att sjunka ner i laglöshet. |
M. |
Via sin enhälligt antagna resolution 2127(2013) har säkerhetsrådet gett sitt godkännande till att franska och afrikanska trupper utökar sina insatser för att återupprätta säkerheten och skydda civilbefolkningen i Centralafrikanska republiken, infört ett vapenembargo och uppmanat FN att förbereda sig för ett eventuellt fredsbevarande uppdrag. |
N. |
Den 26 november 2013 utnämndes general Jean-Marie Michel Mokoko (Kongo) till Afrikanska unionens särskilde representant i Centralafrikanska republiken och till chef för den afrikanska styrkan i landet (Misca). |
O. |
Misca kommer att kunna sättas in för en period på tolv månader, med en klausul om översyn efter sex månader, och uppdraget är att skydda civilbefolkningen, återställa ordningen och säkerheten, stabilisera landet och underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd. |
P. |
Inrättandet av en ”fredsbevarande FN-operation”, som Afrikanska unionen begärt och som FN:s säkerhetsråds resolution 2127 lämnar utrymme för, skulle trygga operationens finansiella hållbarhet. |
Q. |
Enligt rapporten från FN:s generalsekreterare bör en FN-operation mobilisera 6 000–9 000 soldater för att vara effektiv. |
Mänskliga rättigheter
R. |
Den allmänna ordningen och säkerheten i Centralafrikanska republiken har brutit samman, vilket orsakar en humanitär katastrof och utgör ett betydande hot mot den regionala säkerheten. |
S. |
Dödandet av civila, nedbränningen av hus och förstörelsen av grundläggande infrastruktur har tvingat en halv miljon av landets 4,6 miljoner invånare på flykt. |
T. |
Den 4 september 2013 yrkade åklagaren i en domstol i Bangui på tio års fängelse för de 24 tidigare Séléka-rebeller som ställts inför rätta i den första rättegången om övergreppen i Centralafrikanska republiken. |
U. |
Åtskilliga förövare av människorättsövergrepp och krigsförbrytelser har undgått åtal. Detta gynnar ett klimat av straffrihet och uppmuntrar till fler brott. |
Humanitära frågor
V. |
En färsk bedömning av nödsituationens inverkan på livsmedelsförsörjningen (Emergency Food Security Assessment, Efsa) avslöjar att 484 000 människor i landet riskerar en otrygg livsmedelssituation. |
W. |
På grund av osäkerheten och den i förhållande till krisens omfattning otillräckliga finansieringen verkar de humanitära organisationerna endast i städer. |
X. |
Till följd av instabiliteten har 70 % av barnen tvingats lämna skolan. |
Y. |
Europeiska unionen fortsätter att föra en regelbunden politisk dialog med Centralafrikanska republiken; EU är alltjämt landets största biståndsgivare och har ökat sitt humanitära bistånd med 8 miljoner EUR, så att det nu uppgår till 20 miljoner EUR. EU:s bistånd är inte nog, utan andra internationella partner måste också göra åtaganden. |
Utveckling
Z. |
Krisens komplexitet gör att det krävs ett övergripande, sammanhängande, integrerat och flerdimensionellt svar; enbart en militärintervention räcker inte för att lösa problemen. |
AA. |
Det är viktigt att anlägga ett brett helhetsperspektiv som tar hänsyn till de inbördes kopplingarna mellan frågor om förvaltningen av Centralafrikanska republikens naturresurser, fred, säkerhet och utveckling, så att en varaktig lösning kan nås. |
AB. |
Ett betydande internationellt ekonomiskt bistånd är nödvändigt. |
AC. |
Kimberleyprocessens beslut innebär en avstängning av Centralafrikanska republiken. |
AD. |
Trots den osäkra situationen i Centralafrikanska republiken har EU aldrig ställt in utvecklingssamarbetet med landet och är alltjämt den största humanitära biståndsgivaren. Den 5 december 2013 erbjöd EU 50 miljoner EUR till det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken för att bidra till stabiliseringen av landet och skyddet av lokalbefolkningen och för att skapa förutsättningar som gör det möjligt att tillhandahålla humanitärt bistånd och reformera säkerhets- och försvarssektorn. |
Våld
1. |
Europaparlamentet fördömer kraftfullt de allvarliga kränkningarna av humanitär rätt och de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna – framför allt begångna av tidigare Séléka- och milisgrupper, särskilt de som är kända som ”anti-balaka” – bland annat utomrättsliga avrättningar, summariska avrättningar, tvångsförsvinnanden, godtyckliga gripanden och godtyckligt kvarhållande, tortyr, sexuellt och könsrelaterat våld och rekrytering av barnsoldater. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över den nya vålds- och vedergällningsdynamiken i Centralafrikanska republiken, som riskerar att urarta till en okontrollerad situation och som inbegriper de allra allvarligaste brotten enligt folkrätten, såsom krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet oroas även över den potentiella spridningseffekten, som hotar att destabilisera hela regionen. |
2. |
Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över situationen i Centralafrikanska republiken, som kännetecknas av ett fullständigt sammanbrott av lag och ordning, frånvaro av rättsstatliga principer samt sekteristiskt våld. Parlamentet fördömer den senaste tidens våld, som ytterligare har urholkat till och med de mest grundläggande tjänsterna i landet och förvärrat en redan prekär humanitär situation där hela befolkningen drabbas. |
3. |
Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang beslutet från FN:s säkerhetsråd om ett vapenembargo mot Centralafrikanska republiken. |
Säkerhet
4. |
Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 2127 (2013) inom ramen för kapitel II i FN-stadgan och vill se ett snart genomförande av densamma, så att den centralafrikanska befolkningen kan förskonas från ytterligare våld och osäkerhet. |
5. |
Europaparlamentet välkomnar den snabba utplaceringen av franska trupper efter godkännandet från FN:s säkerhetsråd samt truppernas insatser för att stoppa våldet, skydda civilbefolkningen och avväpna miliserna. |
6. |
Europaparlamentet hedrar de två franska soldater som deltog sida vid sida med de afrikanska styrkorna och som dödades under den första dagen av sitt uppdrag att skydda civilbefolkningen i Centralafrikanska republiken. |
7. |
Europaparlamentet välkomnar de pågående internationella insatserna för att återupprätta ordningen, däribland förstärkningen av Eccas fredsbevarande styrka Micopax och dess omstrukturering till fredsbevarande styrka inom ramen för det internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken (Misca) under Afrikanska unionens ansvar. |
8. |
Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att lämna alla finansiella, trupprelaterade och andra bidrag som krävs för att trappa upp den primärt afrikanska internationella säkerhetsnärvaron och säkerställa fullgörandet av dess mandat. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de 50 miljoner EUR som EU tillhandahållit till stöd för AFISMA-CAR. |
9. |
Europaparlamentet beklagar långsamheten i inrättandet av en fredsbevarande FN-operation och den tidsåtgång som krävs för att säkerhetsrådet ska kunna ge mandat enligt kapitel VII i FN-stadgan. |
10. |
Europaparlamentet anser det vidare nödvändigt att ta tag i konflikternas konsekvenser, särskilt genom reformering av de väpnade styrkorna och säkerhetsstyrkorna, demilitarisering, demobilisering och återanpassning av före detta soldater i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2121 (2013), repatriering av flyktingar, hemvändande för internflyktingar och genomförande av livskraftiga utvecklingsprogram. |
11. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att undersöka möjligheten till utbildnings- och stödåtgärder för Misca, såsom skedde i fallet med Amisom, för att öka de afrikanska styrkornas kapacitet att själva planera och genomföra säkerhetsoperationerna. |
12. |
Europaparlamentet konstaterar att den senaste tidens kriser i Mali och Centralafrikanska republiken visar på behovet av att Afrikanska unionen förses med en adekvat kontinental säkerhetskapacitet. Därför uppmanar parlamentet EU och dess medlemsstater att intensifiera sitt stöd till ett faktiskt inrättande av den afrikanska snabbinsatskapacitet vid kriser som skapades i juni 2013, en nödvändig följd av det snabba ibruktagandet av Afrikanska unionens afrikanska beredskapsstyrka, som ursprungligen var planerat till 2010. |
13. |
Europaparlamentet önskar ett förstärkt regionalt samarbete i kampen mot ”Herrens motståndsarmé”. |
Mänskliga rättigheter
14. |
Europaparlamentet betonar att ingen straffrihet får förekomma för förövare av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Parlamentet begär att förövarna av sådana dåd ska anmälas, identifieras, åtalas och straffas i enlighet med nationell och internationell straffrätt. I detta sammanhang påpekar parlamentet att situationen i Centralafrikanska republiken redan har tagits till Internationella brottmålsdomstolen och att det enligt den domstolens stadga inte finns någon preskriptionstid för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Parlamentet välkomnar det uttalande som åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen gjorde den 7 augusti 2013. |
15. |
Europaparlamentet vill att brådskande åtgärder vidtas för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor och säkerställa skyddet för kvinnor och flickor och för att sätta stopp för straffriheten för förövarna av sådana brott. |
16. |
Europaparlamentet välkomnar i synnerhet säkerhetsrådets tillsättning av en undersökningskommission som ska utreda rapporterna om kränkningar av internationell humanitär rätt och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av alla parter i Centralafrikanska republiken sedan januari 2013. Parlamentet uppmanar alla parter att samarbeta fullt ut med denna kommission så att förövarna av dessa avskyvärda dåd kan ställas till svars. |
17. |
Europaparlamentet uppmuntrar till fullt samarbete med den sanktionskommitté som tillsatts genom FN:s säkerhetsråd resolution 2127 (2013). |
18. |
Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att fullgöra skyldigheterna enligt Internationella brottmålsdomstolens Romstadga, som landet har undertecknat. |
19. |
Europaparlamentet begär att nationella och internationella skyldigheter ska upprätthållas med avseende på förbud mot rekrytering och användning av barn i väpnade konflikter och väpnade grupper. |
Humanitära frågor
20. |
Europaparlamentet välkomnar EU:s inrättande av en humanitär luftbro genom Echo-flygningar – tjänsten för humanitära transportflygningar – från och med den 9 december, där syftet är att intensifiera de internationella ansträngningarna att stabilisera Centralafrikanska republiken genom att säkerställa att det humanitära biståndet når fram till dem som är i mest akut behov av hjälp. Parlamentet välkomnar insatserna från utrikestjänsten och kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd, som reagerat snabbt på situationen. |
21. |
Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att behålla Centralafrikanska republiken högst upp på dagordningen och att stödja detta bräckliga land. Parlamentet betonar i detta sammanhang att de humanitära aktörerna också måste stå fast vid sitt åtagande gentemot Centralafrikanska republiken, trots den nuvarande politiska och säkerhetsmässiga situationen, och anslå tillräckliga resurser för att den medicinska och humanitära kris som landet upplever ska kunna bemötas. Parlamentet är bekymrat över det begränsade tillträdet för humanitär hjälp och fördömer alla attacker mot humanitära hjälparbetare. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten, särskilt Séléka, att bevilja alla humanitära organisationer och hjälporganisationer säkert och obehindrat tillträde. |
22. |
Europaparlamentet välkomnar det utökade EU-stödet i hanteringen av den humanitära krisen i Centralafrikanska republiken, och uppmanar EU och dess medlemsstater att som landets ledande biståndsgivare förbättra samordningen med övriga givare och internationella institutioner för att på ett adekvat sätt tillgodose akuta humanitära behov och lindra det centralafrikanska folkets lidande. |
Utveckling
23. |
Europaparlamentet uppmanar den internationella kontaktgruppen för Centralafrikanska republiken att förse landet med nödvändigt finansiellt stöd för att skapa en hållbar ekonomisk utveckling, återupprätta en fungerande offentlig förvaltning och samhällsservice och inrätta fungerande demokratiska institutioner som förmår skydda medborgarna. |
24. |
Europaparlamentet vidhåller att en politisk helhetslösning, med bland annat rättvis inkomstfördelning genom statsbudgeten, är av vital betydelse för möjligheterna att finna lösningar på krisen och bana väg för en hållbar utveckling i regionen. |
25. |
Europaparlamentet fördömer den olagliga exploateringen av naturresurser i Centralafrikanska republiken. |
26. |
Europaparlamentet anser att insyn och offentlig granskning av gruvindustrin är av avgörande betydelse för en effektiv gruvförvaltning och för att gruv- och exportföretagens verksamhet och intäkter ska kunna offentliggöras. |
27. |
Europaparlamentet efterlyser åtgärder, med bistånd från världssamfundet, för att förstärka ansträngningarna att lösa den politiska krisen och bygga upp ett rättssystem och en administrativ infrastruktur, varvid hög prioritet bör ges åt att återupprätta grundläggande tjänster inom rättsväsen, vård och utbildning. Parlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa och främja rätten till utbildning och vill att regeringen ska öka ansträngningarna att genomföra handlingsplanen för utbildning för alla. |
28. |
Europaparlamentet fördömer förstörelsen av naturarvet, särskilt tjuvskyttet (FN:s säkerhetsråds resolution). |
Den politiska processen
29. |
Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för Centralafrikanska republikens suveränitet, enhet och territoriella integritet. |
30. |
Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att utan dröjsmål genomföra avtalet om den politiska övergången för att möjliggöra val och en återgång till den konstitutionella ordningen senast i februari 2015. |
31. |
Europaparlamentet upprepar sitt stöd för premiärminister Nicolas Tiangaye, som också har världssamfundets stöd. |
32. |
Europaparlamentet efterlyser en ombildning av Centralafrikanska republikens offentliga förvaltning, så att trovärdiga och okontroversiella nationella val kan hållas och landet kan gå vidare på demokratins väg. Parlamentet konstaterar att statens strukturer och kontroll, trots premiärminister Tiangayes ansträngningar, har urholkats så pass mycket att inte mycket återstår av dem. Parlamentet uppmuntrar det civila samhället att delta i debatterna om Centralafrikanska republikens framtid. |
33. |
Europaparlamentet vidhåller att övergångsmyndigheterna måste säkerställa kvinnors fullständiga deltagande i alla faser av processen (FN:s säkerhetsråds resolution). |
34. |
Europaparlamentet gläds åt att FN åtagit sig att ”noga följa hur övergången hanteras”. |
o
o o
35. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden/unionens höga representant Catherine Ashton, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Eccas, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, EU:s medlemsstater samt Centralafrikanska republikens nationella övergångsråd. |
(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0033.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0389.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/208 |
P7_TA(2013)0603
Organplundring i Kina
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om organskörden i Kina (2013/2981(RSP))
(2016/C 468/30)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 7 september 2006 (1) och 14 mars 2013 (2) om förbindelserna mellan EU och Kina, av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och EU:s politik på detta område (3), av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på detta område (4), samt av den 19 maj 2010 om kommissionens meddelande Handlingsplan om donation och transplantation av organ (2009–2015): bättre samarbete mellan medlemsstaterna (5), |
— |
med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 3 om människans rätt till integritet, |
— |
med beaktande av utfrågningarna av den 21 november 2009, den 6 december 2012 och den 2 december 2013 anordnade av underutskottet för mänskliga rättigheter samt de respektive vittnesmålen från f.d. kanadensiska statssekreteraren för Asien och Stillahavsområdet David Kilgour och människorättsadvokaten David Matas om den storskaliga organskörden som genomförts på ovilliga Falun Gong-utövare i Kina sedan 2000, |
— |
med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, ratificerad av Kina den 4 oktober 1988, |
— |
med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
Folkrepubliken Kina genomför fler än 10 000 organtransplantationer årligen och 165 kinesiska organtransplantationsanläggningar gör reklam för att matchande organ kan hittas inom 2–4 veckor, men landet har för närvarande inget organiserat eller effektivt offentligt system för organdonation eller organdistribution. Det kinesiska systemet för organtransplantation är inte förenligt med Världshälsoorganisationens krav på öppenhet och spårbarhet vid tillvaratagande av organ, och Folkrepubliken Kinas regering har motsatt sig oberoende granskning av systemet. Ett fritt och informerat samtycke är en nödvändig förutsättning för etisk organdonation. |
B. |
I Folkrepubliken Kina ligger frivilliga organdonationer på extremt låga nivåer beroende på traditionella föreställningar. Landet införde 1984 bestämmelser som tillät organskörd från avrättade fångar. |
C. |
Folkrepubliken Kinas regering klarade inte att korrekt redovisa ursprunget till organöverskottet när upplysningar begärdes av FN:s tidigare särskilde rapportör för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning Manfred Nowak och av de kanadensiska forskarna David Matas, människorättsadvokat, och David Kilgour, Kanadas tidigare statssekreterare för Asien och Stillahavsområdet. |
D. |
Huang Jiefu, direktör för Kinas kommitté för organdonationer och f.d. vice hälsominister, konstaterade under Madridkonferensen om organdonation och transplantation 2010 att över 90 % av organ för transplantation från avlidna donatorer härstammade från avrättade fångar i Kina. Han har också meddelat att i mitten av 2014 kommer alla sjukhus med tillstånd att genomföra organtransplantationer tvingas upphöra med användningen av organ från avrättade fångar, och bara tillåtas använda organ som frivilligt donerats och allokerats via ett alldeles nytt nationellt system. |
E. |
Folkrepubliken Kina har meddelat sin avsikt att fasa ut organskörd från avrättade fångar senast 2015 och införa ett datoriserat system för organallokering, det s.k. kinesiska systemet för snabba insatser vid organtransplantation (COTRS), vilket strider mot landets åtagande att alla sjukhus med tillstånd att genomföra organtransplantationer ska åläggas upphöra att utnyttja organ från avrättade fångar senast i mitten av 2014. |
F. |
I juli 1999 inledde det kinesiska kommunistpartiet en intensiv och rikstäckande förföljelsekampanj i syfte att utrota den andliga Falun Gong-rörelsen, vilket ledde till att hundratusentals Falun Gong-utövare arresterades och frihetsberövades. Det finns rapporter om att även uiguriska och tibetanska fångar har blivit offer för tvångstransplantationer av organ. |
G. |
FN:s kommitté mot tortyr och FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har uttryckt oro över den påstådda organskörden från fångar, och har uppmanat regeringen i Förbundsrepubliken Kina att öka ansvarsskyldigheten och öppenheten inom systemet för organtransplantation och straffa dem som gjort sig skyldiga till missbruk. Dödandet av religiösa och politiska fångar i syfte att sälja deras organ för transplantation är en oerhörd och oacceptabel kränkning av den grundläggande rätten till liv. |
H. |
Den 12 november 2013 valde FN:s generalförsamling Kina till medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter för en period på tre år med början den 1 januari 2014. |
1. |
Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de ständiga och trovärdiga rapporterna om systematisk statssanktionerad organskörd från samvetsfångar utan deras samtycke i Folkrepubliken Kina, däribland från ett stort antal Falun Gong-utövare som fängslats för sin religiösa övertygelse, samt från medlemmar av andra religiösa och etniska minoriteter. |
2. |
Europaparlamentet betonar att en utfasning av organskörd från avrättade fångar först 2015 är oacceptabel. Parlamentet uppmanar Folkrepubliken Kinas regering att omedelbart upphöra med organskörd från samvetsfångar och medlemmar av religiösa och etniska minoriteter. |
3. |
Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att lyfta fram frågan om organskörd i Kina. Parlamentet rekommenderar att unionen och medlemsstaterna offentligt fördömer missbruk av organtransplantationer i Kina och ökar medvetenheten om denna fråga bland deras medborgare som reser till Kina. Parlamentet uppmanar EU att genomföra en fullständig och öppen granskning av hur organtransplantationer går till i Kina, och till att åtala dem som gjort sig skyldiga till sådan oetisk verksamhet. |
4. |
Europaparlamentet uppmanar kinesiska myndigheter att utförligt besvara frågorna från FN:s särskilde rapportör för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och FN:s särskilde rapportör för religions- och trosfrihet, i vilka den kinesiska regeringen ombeds förklara ursprunget till organöverskottet till följd av ökningen av antalet organtransplantationer, samt att tillåta dem att genomföra en undersökning av hur organtransplantationer går till i Kina. |
5. |
Europaparlamentet uppmanar till omedelbart frisläppande av alla samvetsfångar i Kina, däribland Falun Gong-utövare. |
6. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Folkrepubliken Kinas regering, samt den nationella kinesiska folkkongressen. |
(1) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 219.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0097.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0503.
(4) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 81.
(5) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 65.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/210 |
P7_TA(2013)0604
Situationen i Sri Lanka
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om situationen i Sri Lanka (2013/2982(RSP))
(2016/C 468/31)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 22 oktober 2009 (1) och den 12 maj 2011 (2) om situationen i Sri Lanka, |
— |
med beaktande av slutrapporten från Sri Lankas kommission för lärdomar och försoning från november 2011, |
— |
med beaktande av resolutionerna av den 18 mars 2013 och den 22 mars 2012 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om främjande av försoning och ansvarsutkrävande i Sri Lanka, |
— |
med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterares interna granskningspanel i november 2012 om FN:s insatser i Sri Lanka under det sista skedet av kriget i landet och dess efterspel, som utredde världssamfundets misslyckande med att skydda civilbefolkningen från storskaliga kränkningar av humanitär rätt och människorättslagstiftning, |
— |
med beaktande av uttalandet av den 31 augusti 2013 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, och hennes rapport av den 25 september 2013 till FN:s råd för mänskliga rättigheter, |
— |
med beaktande av rapporten från den franska hjälporganisationen ”Aktion mot svält” (ACF) om avrättandet 2006 av 17 av dess lokalanställda i staden Muttur i norr, |
— |
med beaktande av Europeiska unionens lokala uttalande av den 5 december 2012 om rättsstaten i Sri Lanka (3), |
— |
med beaktande av förklaringen av den 18 januari 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, på EU:s vägnar om riksrättsåtalet mot den före detta ordföranden för Sri Lankas högsta domstol, Shirani Bandaranayake, |
— |
med beaktande av det nyligen avhållna toppmötet med Samväldets regeringschefer i Colombo och av den brittiske premiärministern David Camerons appell om en oberoende undersökning av anklagelser om krigsförbrytelser, |
— |
med beaktande av de konventioner i vilka Sri Lanka är part, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor samt konventionen mot korruption, |
— |
med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
I maj 2009 upphörde den decennielånga konflikten mellan Sri Lankas regering och de separatistiska tamilska tigrarna (LTTE) i norra delen av landet, i och med att dessa besegrades och kapitulerade och deras ledare dog. |
B. |
Under konfliktens sista månader utkämpades häftiga strider i civila områden, med följden att tiotusentals civila uppskattas ha dödats eller sårats och omkring sextusen personer försvunnit. |
C. |
Den 23 maj 2009 undertecknade FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, och Sri Lankas president, Mahinda Rajapaksa, ett gemensamt uttalande där den srilankesiska regeringen gick med på att vidta åtgärder för att garantera ansvarsutkrävande för påstådda krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under det sista skedet av det 26 år långa inbördeskriget. |
D. |
Den 15 maj 2010 tillsatte president Rajapaksa en kommission för lärdomar och försoning. Det stora antal personer som rapporteras ha anmält sig självmant för att vittna inför denna kommission visar på den starka önskan om och behovet av en nationell dialog om konflikten. |
E. |
I rapporten av den 26 april 2011 från FN:s expertpanel drogs slutsatsen att det fanns trovärdiga rapporter om att både regeringsstyrkorna och de tamilska tigrarna hade begått krigsförbrytelser under månaderna fram till maj 2009, då regeringsstyrkorna förklarade sig som segrare över separatisterna. |
F. |
De allvarliga anklagelserna i rapporten och den fortsatta internationella kampanjen för en korrekt bedömning av händelserna, bland annat i samband med Samväldets senaste toppmöte, understryker att denna fråga måste lösas innan varaktig försoning kan komma till stånd i Sri Lanka. |
G. |
En landsomfattande folkräkning har nu inletts i Sri Lanka för att ge ett förstahandsintryck av omfattningen av och omständigheterna kring de dödade och sårade bland civilbefolkningen, liksom skador på egendom, under konflikten, i enlighet med en central rekommendation i lärdoms- och försoningskommissionens rapport. |
H. |
I augusti 2013 inrättades en undersökningskommission av presidenten för att utreda och rapportera om försvinnanden i de norra och östra provinserna mellan 1990 och 2009. |
I. |
Den 25 september 2013 uppmanade Navi Pillay den srilankesiska regeringen att utnyttja den tid som återstår innan hon avger en rapport om landet inför FN:s människorättsråds möte i mars 2014 ”för att inleda en trovärdig nationell process med konkreta resultat”, omfattande ”åtal av enskilda gärningsmän”, annars skulle ”det internationella samfundet bli tvunget att inrätta sina egna utredningsmekanismer”. |
J. |
Den interna granskningspanelen om FN:s insatser i Sri Lanka under det sista skedet av kriget drog slutsatsen att FN-institutionernas misslyckande ”att stå upp för rättigheterna för de människor som de hade fått i uppdrag att hjälpa””utgjorde ett kollektivt misslyckande från FN:s sida att agera inom ramen för det institutionella uppdraget att fullgöra sitt skyddsansvar”. |
1. |
Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för återupprättandet av freden i Sri Lanka, vilket är en stor lättnad för hela befolkningen, och ger sin erkänsla åt de ansträngningar som gjorts av regeringen i Sri Lanka, med stöd av det internationella samfundet, för att bygga upp infrastrukturen på nytt och för att majoriteten av landets omkring 400 000 internflyktingar ska kunna återvända. |
2. |
Europaparlamentet noterar de framsteg som har gjorts för att uppnå millennieutvecklingsmålen, trespråkspolitiken – särskilt för undervisning av offentliga tjänstemän i singalesiska, tamil och engelska – och den nyligen beslutade landsomfattande folkräkningen för att granska ”skador på människor och egendom” som orsakades av inbördeskriget. |
3. |
Europaparlamentet välkomnar det val som den 21 september 2013 för första gången hölls till provinsrådet i den norra provinsen, då partiet Tamilska nationella alliansen (TNA) vann med en överväldigande majoritet. |
4. |
Europaparlamentet hoppas att fredsvinsten kommer att innebära en förtjänst genom att ytterligare stärka landets utvecklingsagenda och göra det möjligt för dess medborgare och det ökande antalet utländska besökare att dra full nytta av den natur- och kulturpotential som Sri Lanka kan erbjuda. Parlamentet betonar att långsiktig stabilitet kräver verklig försoning med fullt deltagande av lokalbefolkningen. |
5. |
Europaparlamentet konstaterar med oro att regeringens militära styrkor fortfarande har en betydande närvaro i de tidigare konfliktområden, vilket leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet markrofferi, med mer än tusen pågående rättsfall som rör markägare som har förlorat sin egendom och ett oroväckande antal inrapporterade sexuella övergrepp och andra övergrepp mot kvinnor, med tanke på de tiotusentals krigsänkornas särskilda utsatthet. |
6. |
Europaparlamentet lovordar den nationella handlingsplanen för genomförande av lärdoms- och försoningskommissionens rekommendationer, och uppmanar regeringen att intensifiera sina ansträngningar för att fullt ut genomföra dessa rekommendationer, nämligen att genomföra trovärdiga utredningar av de vitt spridda anklagelserna om utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnandena, att ytterligare demilitarisera norra Sri Lanka, att slutföra opartiska mekanismer för lösning av marktvister, att ompröva bestämmelserna om kvarhållande, att stärka de tidigare oberoende civila institutionerna såsom polisen, rättsväsendet och människorättskommissionen samt att nå en långsiktig politisk uppgörelse om ytterligare decentralisering av makten till provinserna. Parlamentet uppmanar presidentens undersökningskommission att inte bara undersöka försvinnandena i de norra och östra provinserna utan även i övriga delar av landet. |
7. |
Europaparlamentet uttrycker stor oro över de fortsatta rapporterna om hotelser och människorättskränkningar (begångna även av säkerhetsstyrkorna), utomrättsliga avrättningar, tortyr och brott mot yttrande-, förenings- och mötesfriheten, tillsammans med repressalier mot människorättsförsvarare, medlemmar av det civila samhället och journalister, hot mot rättsväsendets oberoende och rättsstatsprincipen samt diskriminering på grund av religion eller övertygelse. Parlamentet uppmanar Sri Lankas regering att vidta nödvändiga åtgärder. |
8. |
Europaparlamentet välkomnar de senaste ansatserna av den offentliga förvaltningen för att undersöka anklagelser om att regeringsstyrkor dödat 17 lokala hjälparbetare från den franska hjälporganisationen ”Aktion mot svält” (ACF) i staden Muttur i norr, tillsammans med dödandet av fem ungdomar i Trincomalee 2006. Parlamentet uppmanar myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att ställa de ansvariga för massakrerna inför rätta. |
9. |
Europaparlamentet vädjar till Sri Lankas regering att reagera på kraven på ansvarsutkrävande för påstådda kränkningar av internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt under kriget genom att inleda en oberoende och trovärdig undersökning av anklagelserna om sådana kränkningar senast i mars 2014, och anser att FN annars bör ta initiativ till en internationell undersökning. |
10. |
Europaparlamentet uppmanar Sri Lankas regering att utarbeta en lämplig lag om vittnesskydd, så att vittnena till dessa brott får tillräckligt skydd. |
11. |
Europaparlamentet berömmer den minröjning som utförs av Sri Lankas armé och internationella frivilligorganisationer såsom HALO Trust, och är medvetet om de betydande medel som tillhandahålls av EU och de ytterligare medel som utlovats av Förenade kungariket. Parlamentet vädjar till Sri Lankas regering och väpnade styrkor, tillsammans med EU och dess medlemsstater, att fortsätta att tillhandahålla de nödvändiga resurserna för ytterligare röjning av landminorna, som är ett allvarligt hinder för återuppbyggnad och ekonomisk återhämtning. Parlamentet uppmanar än en gång Sri Lanka att ansluta sig till Ottawakonventionen om förbud mot minor. |
12. |
Europaparlamentet konstaterar med oro att de tamilska tigrarna, som har utfört urskillningslösa terroristangrepp i det förflutna, enligt Europols senaste rapport om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa fortfarande är aktiva internationellt. |
13. |
Europaparlamentet uppmanar FN och dess medlemsstater att noggrant analysera det internationella samfundets misslyckanden i Sri Lanka och att vidta lämpliga åtgärder för att se till att FN kommer att kunna hålla en mycket högre nivå i fråga om att uppfylla sitt ansvar att skydda och sitt humanitära ansvar, om man ställs inför en liknande situation i framtiden. |
14. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt Sri Lankas regering och parlament. |
(1) EUT C 265 E, 30.9.2010, s. 29.
(2) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 156.
(3) http://eeas.europa.eu/delegations/sri_lanka/documents/press_corner/20121205_en.pdf
II Meddelanden
MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europaparlamentet
Tisdagen den 10 december 2013
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/213 |
P7_TA(2013)0550
Rapporter om undersökningsresor för behandling av framställningar (tolkning av artikel 202.5 i arbetsordningen)
Europaparlamentets beslut av den 10 december 2013 om rapporter om undersökningsresor för behandling av framställningar (tolkning av artikel 202.5 i arbetsordningen) (2013/2258(REG))
(2016/C 468/32)
Europaparlamentet,
— |
med beaktande av skrivelsen av den 26 november 2013 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor, |
— |
med beaktande av artikel 211 i arbetsordningen, |
1. |
Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 202.5:
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen. |
III Förberedande akter
EUROPAPARLAMENTET
Tisdagen den 10 december 2013
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/214 |
P7_TA(2013)0519
Programmet Rättsliga frågor för perioden 2014–2020 ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Rättsliga frågor för perioden 2014–2020 (COM(2011)0759 – C7-0439/2011 – 2011/0369(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/33)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0759), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 81.1, 81.2, 82.1 och 84 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0439/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2012 (1), |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 18 juli 2012 (2), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandena från budgetutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0396/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 299, 4.10.2012, s. 103.
(2) EUT C 277, 13.9.2012, s. 43.
P7_TC1-COD(2011)0369
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 om inrättande av ett program Rättsliga frågor för perioden 2014–2020
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1382/2013.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/216 |
P7_TA(2013)0520
Programmet Rättigheter och medborgarskap för perioden 2014–2020 ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Rättigheter och medborgarskap för perioden 2014–2020 (COM(2011)0758 – C7-0438/2011 – 2011/0344(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/34)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0758), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 19.2, 21.2, 114, 168, 169 och 197 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0438/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 april 2012 (1), |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 18 juli 2012 (2), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A7-0397/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 191, 29.6.2012, s. 108.
(2) EUT C 277, 13.9.2012, s. 43.
P7_TC1-COD(2011)0344
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 om inrättande av ett program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1381/2013.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/217 |
P7_TA(2013)0521
Autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 55/2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien (COM(2013)0678 – C7-0305/2013 – 2013/0325(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/35)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0678), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0305/2013), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0422/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P7_TC1-COD(2013)0325
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 55/2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1384/2013.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/218 |
P7_TA(2013)0522
Fskepartnerskap mellan EU och Marocko: protokollet om fastställande av fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av protokollet mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som avses i det gällande avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko (14165/2013 – C7-0415/2013 – 2013/0315(NLE))
(Godkännande)
(2016/C 468/36)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av utkastet till rådets beslut (14165/2013), |
— |
med beaktande av utkastet till protokoll mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som avses i det gällande avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko (14162/2013), |
— |
med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43.2 samt artikel 218.6 andra stycket a och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0415/2013), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (1), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om det framtida protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (2), |
— |
med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A7-0417/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås. |
2. |
Europaparlamentet påminner om parlamentets rätt att i tid få ta del av all information om tillämpningen av protokollet och dess resultat, och insisterar därför ännu en gång på att Europaparlamentets företrädare bör få möjlighet att delta som observatörer i mötena för den gemensamma kommitté som avses i artikel 10 i fiskeriavtalet. Parlamentet begär dessutom att få ta del av dokumentationen om riktlinjer, mål och indikatorer för avsnittet om bidrag till Marockos fiskeripolitik, och all information som krävs för en ordentlig uppföljning av aspekterna i artikel 6 i protokollet, inklusive den slutrapport som Marocko ska lägga fram om genomförandet av programmet för sektorsstöd. Parlamentet uppmanar dessutom åter kommissionen att före inledandet av förhandlingar om ett nytt protokoll för parlamentet lägga fram en fullständig rapport om hur det nuvarande protokollet fungerar och vilka resultat som har uppnåtts. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Konungariket Marocko. |
(1) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 155.
(2) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 8.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/219 |
P7_TA(2013)0523
ILO:s konvention om säkerhet vid användning av kemiska produkter i arbetslivet ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om utkastet till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 1990 om säkerhet vid användning av kemiska produkter i arbetslivet (konvention nr 170) (11463/2013 – C7-0236/2013 – 2012/0320(NLE))
(Godkännande)
(2016/C 468/37)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av utkastet till rådets beslut (11463/2013), |
— |
med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 114 jämförd med 218.6 andra stycket a led v och 218.8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0236/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av rekommendationen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0400/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/220 |
P7_TA(2013)0524
Olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition, vilket kompletterar Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (12324/2013 – C7-0379/2013 – 2013/0083(NLE))
(Godkännande)
(2016/C 468/38)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av utkastet till rådets beslut (12324/2013), |
— |
med beaktande av protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition, vilket kompletterar Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, |
— |
med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 114.1 och 207 samt 218.6 a andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0379/2013), |
— |
med beaktande av Stockholmsprogrammet och handlingsplanen för att genomföra det (1), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om den andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i EU (2), |
— |
med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (CRIM-utskottets slutrapport) (3), |
— |
med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0359/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till Europol och Eurojust. |
(1) COM(2010)0171.
(2) Antagna texter från detta sammanträde. P7_TA(2013)0384.
(3) Antagna texter från detta sammanträde. P7_TA(2013)0444.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/221 |
P7_TA(2013)0525
Avtal mellan EU och Kina om ändring av medgivanden i Bulgariens och Rumäniens bindningslistor i samband med anslutningen till EU ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kina i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Bulgariens och Rumäniens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen (16112/2012 – C7-0285/2013 – 2012/0304(NLE))
(Godkännande)
(2016/C 468/39)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av utkastet till rådets beslut (16112/2012), |
— |
med beaktande av förslaget till avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kina i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Bulgariens och Rumäniens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen (16118/2012), |
— |
med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 första stycket samt artikel 218.6 andra stycket a led v, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0285/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0332/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Folkrepubliken Kina. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/222 |
P7_TA(2013)0526
Import av nötkött från djur som inte behandlats med vissa tillväxtbefrämjande hormoner och Förenta staternas tillämpning av höjda avgifter för vissa produkter från Europeiska unionen ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett ändrat samförståndsavtal med Amerikas förenta stater om import av nötkött från djur som inte behandlats med vissa tillväxtbefrämjande hormoner och Förenta staternas tillämpning av höjda avgifter för vissa produkter från Europeiska unionen (14374/2013 – C7-0377/2013 – 2013/0324(NLE))
(Godkännande)
(2016/C 468/40)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av utkastet till rådets beslut (14374/2013), |
— |
med beaktande av utkastet till det ändrade samförståndsavtal med Amerikas förenta stater om import av nötkött från djur som inte behandlats med vissa tillväxtbefrämjande hormoner och Förenta staternas tillämpning av höjda avgifter för vissa produkter från Europeiska unionen (14375/2013), |
— |
med beaktande av rådets begäran om godkännande i enlighet med artiklarna 207.4 första stycket och 218.6 andra stycket punkt a v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0377/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0427/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner att det ändrade samförståndsavtalet ingås. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Förenta staterna. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/223 |
P7_TA(2013)0527
Partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Elfenbenskusten: protokoll om fastställande av fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2013–2018) (08701/2013 – C7-0216/2013 – 2013/0102(NLE))
(Godkännande)
(2016/C 468/41)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av utkastet till rådets beslut (08701/2013), |
— |
med beaktande av utkastet till protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Elfenbenskusten (2013–2018)(08699/2013), |
— |
med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 43.2 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0216/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A7-0416/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om sammanträdena i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i avtalet, framför allt om protokoll och slutsatser, samt om årsrapporten om resultaten av den verkliga tillämpningen av det fleråriga sektoriella stödprogram som avses i artikel 3 i protokollet. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att, under protokollets sista giltighetsår och innan förhandlingar inleds om att förnya protokollet, för Europaparlamentet och rådet lägga fram en utvärderingsrapport i efterhand med en kostnadsnyttoanalys av hur protokollet genomförts. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Elfenbenskusten parlamentets ståndpunkt. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/224 |
P7_TA(2013)0528
Import av vissa fiskeriprodukter till Kanarieöarna 2014–2020 *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om utkastet till rådets förordning om öppnande och förvaltning av autonoma unionstullkvoter för import av vissa fiskeriprodukter till Kanarieöarna 2014-2020 (COM(2013)0552 – C7-0262/2013 – 2013/0266(CNS))
(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)
(2016/C 468/42)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0552), |
— |
med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0262/2013), |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A7-0415/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner rådets utkast. |
2. |
Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. |
3. |
Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt. |
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/225 |
P7_TA(2013)0529
Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter – ansökan EGF/2013/001 FI/Nokia från Finland
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2013/001 FI/Nokia från Finland) (COM(2013)0707 – C7-0359/2013 – 2013/2264(BUD))
(2016/C 468/43)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0707 – C7-0359/2013), |
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 28, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad EGF-förordningen) (2), |
— |
med beaktande av det trepartsförfarande som avses i punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, |
— |
med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, |
— |
med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0411/2013), och av följande skäl: |
A. |
Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av effekterna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. |
B. |
Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt enligt Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden). |
C. |
Finland lade fram ansökan EGF/2013/001 FI/Nokia om ekonomiskt stöd från fonden med anledning av 4 509 uppsägningar vid företaget Nokia, av vilka 3 719 arbetstagare omfattas av åtgärder medfinansierade av fonden under referensperioden 1 augusti 2012–30 november 2012. |
D. |
Ansökan uppfyller kriterierna för stöd som fastställs i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. |
1. |
Europaparlamentet delar kommissionens åsikt om att villkoren för ekonomiskt stöd som fastställs i artikel 2 a i EGF-förordningen är uppfyllda och att Finland därför är berättigat till ekonomiskt stöd enligt denna förordning. |
2. |
Europaparlamentet noterar att de finska myndigheterna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från fonden den 1 februari 2013 och kommissionen gjorde bedömningen av denna ansökan tillgänglig den 16 oktober 2013. Parlamentet beklagar de långa utvärderingsperioderna, och undrar varför denna ansökan krävde åtta månaders utvärdering, medan tidigare ansökningar från 2012 med anknytning till Nokia Salo utvärderades inom tre månader. |
3. |
Europaparlamentet anser att uppsägningarna i Nokia plc, Nokia Siemens Networks och 30 av dess underleverantörer inom sektorn för mobiltelefoni är kopplade till genomgripande strukturförändringar inom världshandeln på grund av globaliseringen som lett till en överföring av funktioner inom sektorn till tredjeländer och en minskning av Nokias andel av marknaden för mobiltelefoner och smarta telefoner. |
4. |
Europaparlamentet noterar att Nokia Finland (Salo-området) redan under 2012 genomförde omfattande uppsägningar (EGF/2012/006 FI/Nokia Salo), och att de tillsammans med denna nya våg av uppsägningar gör att det totala antalet drabbade Nokiaanställda nu överstiger 6 000, vilket innebär en stor utmaning för de drabbade orterna och för den finska ekonomin som helhet. |
5. |
Europaparlamentet beklagar det faktum att uppsägningar inom Nokia är en följd av företagets beslut att flytta sin produktionsanläggning samt sin produktdesign och produktutveckling till Asien som en del av företagets plan att minska personalstyrkan totalt inom Nokia Corporation med 17 000 personer till slutet av 2013. Parlamentet konstaterar att detta beslut har lett till att fonden har utnyttjats tre gånger till förmån för 6 138 anställda hos Nokia. |
6. |
Europaparlamentet påminner om att fonden redan utnyttjats för 1 337 arbetstagare som sades upp till följd av omlokaliseringen av Nokia från Tyskland till Rumänien 2008. Fem år senare, tas fonden i anspråk för fjärde gången i samband med uppsägningar från Nokia. |
7. |
Europaparlamentet ser positivt på att de finska myndigheterna inledde genomförandet av det samordnade paketet med individanpassade tjänster när uppsägningarna inleddes den 1 augusti 2012, för att hjälpa arbetstagarna innan de upphörde attarbeta hos Nokia. |
8. |
Europaparlamentet noterar att det samordnade paketet av individanpassade tjänster som ska medfinansieras omfattar åtgärder för att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för 3 719 uppsagda anställda och att åtgärderna bland annat omfattar coachning och andra förberedande åtgärder, utbildning och omskolning, främjande av entreprenörskap och tjänster för nya företagare, stöd för att starta egen affärsverksamhet, flyttbidrag, arbetsförmedling i servicecentrum, lönesubventioner och program för företagsbaserad informationsinhämtning. |
9. |
Europaparlamentet gläder sig över att paketet omfattar innovativa åtgärder såsom Protomo – en matchningstjänst för nystartade företag. |
10. |
Europaparlamentet noterar att de ekonomiska bidragen är begränsade, och att huvuddelen av stödet kommer att gå till utbildning och entreprenörskap. |
11. |
Europaparlamentet ser positivt på att arbetsmarknadens parter, dvs. Finlands Fackförbunds Centralorganisation (t.ex. Fackförbundet Pro och Metallarbetarförbundet) deltog i utformningen av ansökan om stöd från fonden och att en politik för jämställdhet och principen om icke-diskriminering kommer att tillämpas under de olika faserna när stödåtgärderna genomförs. |
12. |
Europaparlamentet gläder sig över att uppsägningarna och utarbetandet av det samordnade paketet med individanpassade tjänster behandlas av en arbetsgrupp som består av arbetsmarknadens parter (däribland företrädare från Nokia) och regionala myndigheter. |
13. |
Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra alla arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och att erkänna de färdigheter och den kompetens som förvärvats under hela yrkeslivet. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas inte bara till de uppsagda arbetstagarnas behov utan också till den rådande näringslivssituationen. |
14. |
Europaparlamentet noterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet betonar att de finska myndigheterna bekräftar att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen att presentera en jämförande analys av dessa uppgifter i sina årsrapporter för att säkerställa fullständig respekt för det befintliga regelverket och förhindra all överlappning mellan unionsfinansierade tjänster. |
15. |
Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra förfarandena så att fonden snabbare ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter parlamentets begäran om att man ska påskynda frigörandet av bidrag så att kommissionens bedömning av ansökningar om medel kan läggas fram för budgetmyndigheten tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar av förfarandet ska integreras i den nya EGF-förordningen (2014–2020) och att ökad effektivitet, transparens och tydlighet därmed ska uppnås i samband med fonden. |
16. |
Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i EGF-förordningen ska garanteras att fonden stöder enskilda arbetstagare som blivit uppsagda så att de kan återgå till stabila anställningar. Parlamentet betonar vidare att fonden endast får medfinansiera aktiva arbetsmarknadsåtgärder som leder till hållbar, långsiktig sysselsättning. Parlamentet påminner om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer. |
17. |
Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nåtts i rådet om att i EGF-förordningen för perioden 2014–2020 åter föra in möjligheten att utnyttja fonden i krislägen, vilket gör det möjligt att ge ekonomiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen, utöver de arbetstagare som har blivit uppsagda på grund av strukturförändringar inom världshandeln. |
18. |
Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet. |
19. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
20. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen. |
(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.
BILAGA
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT
om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2013/001 FI/Nokia från Finland)
(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2013/788/EU.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/228 |
P7_TA(2013)0530
Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter – ansökan EGF/2013/003 DE/First Solar från Tyskland
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2013/003 DE/First Solar från Tyskland) (COM(2013)0706 – C7-0358/2013 – 2013/2263(BUD))
(2016/C 468/44)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0706 – C7-0358/2013), |
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 28, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2) (nedan kallad EGF-förordningen), |
— |
med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, |
— |
med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, |
— |
med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0408/2013), och av följande skäl: |
A. |
Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av effekterna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. |
B. |
Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden). |
C. |
Tyskland har lämnat in ansökan EGF/2013/003 DE/First Solar om ekonomiskt stöd från fonden med anledning av 959 uppsägningar vid företaget First Solar Manufacturing GmbH, av vilka 875 arbetstagare kommer i fråga för åtgärder som medfinansieras av fonden under referensperioden 15 november 2012–15 mars 2013. |
D. |
Ansökan uppfyller kriterierna för stöd som fastställs i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. |
1. |
Europaparlamentet delar kommissionens åsikt om att villkoren för ekonomiskt stöd som fastställs i artikel 2a i EGF-förordningen är uppfyllda och att Tyskland därför är berättigat till ekonomiskt stöd enligt denna förordning. |
2. |
Europaparlamentet noterar att de tyska myndigheterna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från fonden den 12 april 2013 och att kommissionen gjorde bedömningen av denna ansökan tillgänglig den 16 oktober 2013. Parlamentet uppskattar den snabba bedömningsperioden på sex månader. |
3. |
Europaparlamentet noterar att uppsägningarna vid First Solar Manufacturing GmbH får den direkta följden att andelen arbetslösa ökar med 4 procentenheter i den berörda regionen (delstaten Brandenburg), där arbetslösheten redan ligger över genomsnittet i Tyskland (11,3 procent jämfört med det nationella genomsnittet på 7,4 procent i februari 2013). |
4. |
Europaparlamentet anser att uppsägningarna vid First Solar Manufacturing GmbH med verksamhet inom solenergiproduktion beror på genomgripande strukturförändringar inom världshandeln i samband med att en enorm överkapacitet byggs upp för solcellsmoduler i Kina ochefterfrågan minskar i hela världen. Detta har lett till att priserna har rasat med cirka 40 procent sedan föregående år, vilket också har fått till följd att de två anläggningarna stängdes 2013. |
5. |
Europaparlamentet konstaterar att de aktuella uppsägningarna ingår i en bred omstruktureringsplan som minskade den globala arbetsstyrkan hos First Solar Manufacturing GmbH med 30 procent, vilket kraftigt minskade företagets totala produktionskapacitet och ledde till nedläggning av båda anläggningarna i Tyskland. Parlamentet understryker fondens mervärde, då den kan utnyttjas vid övertalighet som uppstår på grund av oväntade förändringar på marknaden med koppling till globaliseringen. |
6. |
Europaparlamentet ser positivt på att de tyska myndigheterna, i syfte att snabbt ge arbetstagarna stöd, den 1 januari 2013 beslutade att inleda de individanpassade åtgärderna, långt innan det slutliga beslutet fattades att bevilja stöd från fonden för det föreslagna samordnade paketet. De uppsagda arbetstagarna har också kunnat utnyttja ESF-stöd innan de började delta i fondåtgärderna. Parlamentet välkomnar att de tyska myndigheterna har bekräftat att de har vidtagit de nödvändiga säkerhetsåtgärderna för att undvika dubbelfinansiering från unionen. |
7. |
Europaparlamentet noterar att det samordnade paket med individanpassade åtgärder som ska medfinansieras omfattar åtgärder för att återintegrera 875 uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden, bl.a. utbildning som ger kvalifikationer, utbildningsförvaltning, workshoppar och arbetsgrupper, stödtjänster och internationell arbetssökning, fördjupad rådgivning om nyföretagande, arbetssökning, aktivitetsstöd, uppföljning och efterbehandling samt traktamente. |
8. |
Europaparlamentet noterar att över hälften av stödet från fonden kommer att gå till bidrag – 875 arbetstagare kommer att under sitt aktiva deltagande i åtgärderna få traktamente (uppskattad kostnad: 2 714 EUR per arbetstagare i nio månader). Parlamentet noterar dessutom att ansökan innehåller en klumpsumma på 1 869 EUR som aktivitetspremie till 200 arbetstagare som snabbt hittar ett arbete utan ytterligare stöd efter att de åtgärderna avslutats. |
9. |
Europaparlamentet påminner om att stödet från fonden i första hand främst bör inriktas på arbetssökande och utbildningsprogram i stället för att direkt bidra till ekonomiska ersättningar. Europaparlamentet noterar att om sådana ingår i paketet bör de vara ett komplement, och bör aldrig ersätta ersättningar som åligger medlemsstaterna eller företagen enligt nationell rätt eller kollektivavtal. I detta sammanhang framhåller parlamentet att den nya EGF-förordningen för 2014-2020 kommer att begränsa andelen ekonomiska ersättningar till 35 procent av åtgärdskostnaderna, och att en oproportionelig andel ekonomiska ersättningar således inte kan upprepas enligt den nya förordningen. |
10. |
Europaparlamentet välkomnar att arbetsmarknadens parter antog en socialplan för dem som sagts upp från First Solar Manufacturing GmbH och att ett övergångsföretag kommer att utforma och genomföra det samordnade paketet med individanpassade tjänster. Denna åtgärd under de första sex månaderna betalas av First Solar Manufacturing GmbH och ESF via dess federala program, och övergångsföretagets tjänster kommer att gälla även för nya åtgärder som finansieras av fonden. Parlamentet noterar att man kommer att tillämpa en policy för jämställdhet mellan kvinnor och män och likaså principen om icke-diskriminering i de olika genomförandeskedena och vid utnyttjandet av fonden. |
11. |
Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra alla arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och att erkänna de färdigheter och den kompetens som förvärvats under hela yrkeslivet. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas inte bara till de uppsagda arbetstagarnas behov utan också till den rådande näringslivssituationen. |
12. |
Europaparlamentet noterar att den information man har lämnat om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom de europeiska strukturfonderna. Parlamentet betonar att de tyska myndigheterna bekräftar att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att lägga fram en jämförande analys av dessa uppgifter i sina årsrapporter för att se till att det befintliga regelverket beaktas fullständigt och att inga unionsfinansierade tjänster överlappar varandra. |
13. |
Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra förfarandena så att fonden snabbare ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter parlamentets begäran om att man ska påskynda frigörandet av bidrag, så att kommissionens bedömning av ansökningar om medel kan läggas fram för budgetmyndigheten tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet hoppas att den nya EGF-förordningen (2014–2020) ska innebära ytterligare förbättringar av förfarandet och att fondens effektivitet, transparens och synlighet förbättras. |
14. |
Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i EGF-förordningen ska garanteras att fonden stöder enskilda arbetstagare som blivit uppsagda, så att de kan återgå till stabila anställningar. Parlamentet betonar vidare att fonden endast får medfinansiera aktiva arbetsmarknadsåtgärder som leder till hållbar, långsiktig sysselsättning. Parlamentet påminner om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer. |
15. |
Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nåtts i rådet om att i EGF-förordningen för perioden 2014–2020 återinföra möjligheten att utnyttja fonden i krislägen, vilket gör det möjligt att ge ekonomiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen, utöver de arbetstagare som har blivit uppsagda på grund av strukturförändringar inom världshandeln. |
16. |
Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet. |
17. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
18. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen. |
(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.
BILAGA
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT
om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2013/003 DE/First Solar från Tyskland)
(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2013/789/EU.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/231 |
P7_TA(2013)0531
Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter – ansökan EGF/2012/011 DK/Vestas – Danmark
Europaparlamentets resolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2012/011 DK/Vestas från Danmark) (COM(2013)0703 – C7-0357/2013 – 2013/2262(BUD))
(2016/C 468/45)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0703 – C7-0357/2013), |
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 28, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2), |
— |
med beaktande av det trepartsförfarande som avses i punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, |
— |
med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, |
— |
med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0410/2013), och av följande skäl: |
A. |
Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av effekterna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. |
B. |
Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF). |
C. |
Danmark lade fram ansökan EGF/2012/011 DK/Vestas om ekonomiskt stöd från fonden med anledning av 611 uppsägningar inom Vestasgruppen, av vilka 611 arbetstagare omfattas av åtgärder medfinansierade av fonden under referensperioden från den 18 september till den 18 december 2012. |
D. |
Ansökan uppfyller kriterierna för stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. |
1. |
Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att villkoren för ekonomiskt stöd som fastställs i artikel 2 a i EGF-förordningen är uppfyllda och att Danmark därför är berättigat till ekonomiskt stöd enligt den förordningen. |
2. |
Europaparlamentet noterar att de danska myndigheterna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter den 21 december 2012 och att kommissionen gjorde bedömningen av den tillgänglig den 16 oktober 2013. Utvärderingen av den ansökan tog mycket längre tid än den tidigare ansökningen gällande Vestas som Danmark lämnade in i maj 2012. |
3. |
Europaparlamentet anser att uppsägningarna vid Vestasgruppen, som sysslar med tillverkning av vindturbiner, är kopplade till de genomgripande strukturförändringar som globaliseringen orsakat inom världshandeln, särskilt i samband med en stagnerande efterfrågan på vindturbininstallationer i unionen och en tillväxt av marknaden i Asien, kinesiska vindturbintillverkares penetration på unionsmarknaden med mer konkurrenskraftiga priser samt en påtaglig minskning av unionens andel av den totala kapaciteten från 66 procent 2006 till 27,5 procent 2012 (3). |
4. |
Europaparlamentet anser att unionens vindenergimarknad kommer att växa ytterligare och öka efterfrågan för unionens vindturbintillverkare och närstående branscher på grund av att unionen för närvarande främjar energi från förnybara energikällor. I detta sammanhang noterar parlamentet de obligatoriska nationella målen för användning av förnybar energi senast 2020. Därför är denna omlokalisering oroande, och parlamentet framhåller riskerna med att importera vindturbiner tillverkade i Asien till unionsmarknaden. |
5. |
Europaparlamentet noterar att de aktuella avskedandena är ett direkt resultat av ett strategiskt beslut som Vestasgruppen fattade i november 2011 om att ändra sin struktur och att närma sig kunderna på de regionala marknaderna, särskilt i Kina. Den berörda regionen Ringkøbing-Skjern investerade stort i infrastruktur för att attrahera ett innovativt företag såsom Vestasgruppen, och Vestas beslut skapar problem för regionen. |
6. |
Europaparlamentet noterar att Vestasgruppen redan har sagt upp anställda i stor skala åren 2009/2010, med en ny våg 2012, genom vilket ca 2 000 Vestasgrupp-anställda har berörts, och som utgör en stor utmaning för de berörda kommunerna där arbetslösheten redan ökar i rask takt (4). |
7. |
Europaparlamentet noterar att detta är det tredje EFG-fallet som berör Vestasgruppen och det fjärde EGF-fallet i vindturbinsektorn (EGF/2012/003 DK/Vestas (5), EGF/2010/022 DK/LM Glasfiber (6), EGF/2010/017 DK/Midtjylland Machinery (7)). |
8. |
Europaparlamentet ser positivt på att de danska myndigheterna, i syfte att snabbt ge arbetstagarna stöd, den 1 mars 2013 beslutade att inleda de individanpassade åtgärderna långt innan det slutliga beslutet fattades att bevilja stöd från fonden för det föreslagna samordnade paketet. |
9. |
Europaparlamentet noterar att det samordnade paketet av individanpassade tjänster som ska medfinansieras för att återintegrera 611 uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden omfattar åtgärder såsom rådgivning, mentorsstöd och coachning, skräddarsydda utbildningspaket (kurser i interkulturell träning, språkkurser, företagarutbildning, redan befintliga kurser och utbildningsprogram) ekonomiskt stöd till företagande, åtgärder som särskild handledning och hjälp till omställning för personer över 55 år samt traktamenten. |
10. |
Europaparlamentet välkomnar att arbetstagarna kommer att följa individanpassade och målinriktade utbildningspaket som fyller deras behov, vilka kommer att fastställas under rådgivnings- och coachningsfasen. |
11. |
Europaparlamentet välkomnar att det samordnade paketet innehåller åtgärder såsom särskild handledning och hjälp till omställning för arbetstagare över 55 år vilka förmodligen kommer att ha ännu svårare att hitta ett arbete på grund av sin ålder. |
12. |
Europaparlamentet noterar att paketet innehåller åtskilliga ekonomiska incitament för att starta egna företag (upp till 25 000 EUR), vilka kommer att strikt kopplas till deltagande i kurser i entreprenörskap samt en utvärdering i slutet av EGF-projektet. |
13. |
Europaparlamentet beklagar dock att över hälften av EGF-stödet kommer att gå till ekonomiska bidrag – alla arbetstagare kommer att få traktamente vilket uppskattas till 10 400 EUR per arbetstagare. |
14. |
Europaparlamentet påminner om att EGF-stödet i första hand främst bör inriktas på arbetssökande och utbildningsprogram i stället för att direkt bidra till ekonomiska bidrag. Om sådana bidrag ingår i paketet bör de vara ett komplement och aldrig ersätta bidrag som åligger medlemsstaterna eller företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal. I detta sammanhang betonar parlamentet att den nya EGF-förordningen för 2014–2020 kommer att ha ett tak för ekonomiska bidrag, vilka inte får uppgå till mer än 35 procent av kostnaden för paketet, och att en oproportionerlig andel bidrag således inte kan upprepas enligt den nya förordningen. |
15. |
Europaparlamentet välkomnar att ansökan om EGF-stöd utformades i samråd med arbetsmarknadens parter, inklusive fackföreningarna, och att en jämställdhetspolicy och icke-diskrimineringsprincipen kommer att tillämpas under de olika etapperna av genomförandet av EGF-åtgärderna och i samband med tillgång till medel från fonden. |
16. |
Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra alla arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och att erkänna de färdigheter och den kompetens som förvärvats under hela yrkeslivet. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas inte bara till de uppsagda arbetstagarnas behov utan också till den rådande näringslivssituationen. |
17. |
Europaparlamentet noterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom de europeiska strukturfonderna. Parlamentet betonar att de danska myndigheterna bekräftar att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen att presentera en jämförande analys av dessa uppgifter i sina årsrapporter för att garantera att det befintliga regelverket respekteras fullt ut och förhindra all överlappning mellan unionsfinansierade tjänster. |
18. |
Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra förfarandena så att fonden snabbare ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter parlamentets begäran att man ska påskynda frigörandet av bidrag så att kommissionens bedömning av ansökningar om medel kan läggas fram för budgetmyndigheten tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar av förfarandet ska integreras i den nya EGF-förordningen (2014–2020) och att ökad effektivitet, transparens och tydlighet därmed ska uppnås i samband med fonden. |
19. |
Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i EGF-förordningen ska säkerställas att fonden stöder återinträde på arbetsmarknaden med varaktig anställning för enskilda arbetstagare som blivit uppsagda. Parlamentet betonar vidare att fonden endast får medfinansiera aktiva arbetsmarknadsåtgärder som leder till hållbar, långsiktig sysselsättning. Parlamentet påminner om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer. |
20. |
Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nåtts i rådet om att i EGF-förordningen för perioden 2014–2020 åter föra in möjligheten att utnyttja fonden i krislägen, vilket gör det möjligt att ge ekonomiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen, utöver de arbetstagare som har blivit uppsagda på grund av strukturförändringar inom världshandeln, |
21. |
Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet. |
22. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
23. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen. |
(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.
(3) ”World Wind Energy association” The World Wind Energy Association 2012 Annual Report', Bonn, maj 2013. http://www.wwindea.org/webimages/WorldWindEnergyReport2012_final.pdf
(4) www.dst.dk
(5) COM(2012)0502 – Beslut 2012/731/EU (EUT L 328, 28.11.2012, s. 19).
(6) COM(2011)0258 – Beslut 2011/469/EU (EUT L 195, 27.7.2011, s. 53).
(7) COM(2011)0421 – Beslut 2011/725/EU (EUT L 289, 8.11.2011, s. 31).
BILAGA
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT
om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2012/011 DK/Vestas från Danmark)
(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2013/787/EU.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/235 |
P7_TA(2013)0537
Den gemensamma fiskeripolitiken ***II
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut (EG) nr 2004/585 (12007/3/2013 – C7-0375/2013 – 2011/0195(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
(2016/C 468/46)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (12007/3/2013 – C7-0375/2013), |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 28 mars 2012 (1), |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 4 mars 2012 (2), |
— |
med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet (3), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0425), |
— |
med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från fiskeriutskottet (A7-0409/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande och Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt. |
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
6. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 181, 21.6.2012, s. 183.
(2) EUT C 225, 27.7.2012, s. 20.
(3) Antagna texter från sammanträdet 6.2.2013, P7_TA(2013)0040.
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europaparlamentets och rådets uttalande om datainsamling
Europaparlamentet och rådet begär att kommissionen påskyndar antagandet av ett förslag till ändring av rådets förordning (EG) nr 199/2008, så att de principer och mål för datainsamling som är nödvändiga för att stödja den reformerade gemensamma fiskeripolitiken och som avses i den nya förordningen om den reformerade gemensamma fiskeripolitiken så snart som möjligt ska kunna genomföras i praktiken.
Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalande om fleråriga planer
Europaparlamentet, rådet och kommissionen är fast beslutna att arbeta tillsammans för att ta itu med de interinstitutionella frågorna och enas om hur man ska kunna gå vidare på ett sätt som respekterar såväl parlamentets som rådets rättsliga ställning för att underlätta utarbetandet och införandet av fleråriga planer på prioriterad basis enligt den gemensamma fiskeripolitiken.
Europaparlamentet, rådet och kommissionen har inrättat en interinstitutionell arbetsgrupp, bestående av företrädare för de tre institutionerna, som ska arbeta med att hitta praktiska lösningar och finna det lämpligaste sättet att gå vidare.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/237 |
P7_TA(2013)0538
Den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter ***II
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (12005/2/2013 – C7-0376/2013 – 2011/0194(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
(2016/C 468/47)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (12005/2/2013 – C7-0376/2013), |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 28 mars 2012 (1), |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 4 maj 2012 (2), |
— |
med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet (3), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0416), |
— |
med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från fiskeriutskottet (A7-0413/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt. |
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
6. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 181, 21.6.2012, s. 183.
(2) EUT C 225, 27.7.2012, s. 20.
(3) Antagna texter 12.9.2012, P7_TA(2012)0333.
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europaparlamentets och rådets uttalande om kontrollregler på området för produkters spårbarhet och konsumentinformation
Som en uppföljning av reformen av förordningen om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter uppmanar Europaparlamentet och rådet Europeiska kommissionen att förelägga dem ett förslag om ändring av kontrollförordningen (förordning (EG) nr 1224/2009). I samband med en sådan ändring bör hänsyn tas till behovet av att reglera tillhandahållandet av information om typ av fiskeredskap vad gäller produkter som härrör från vildfångade arter.
Europaparlamentet och rådet uppmanar också kommissionen att vid en lämplig tidpunkt anta nödvändiga ändringar av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 vad gäller obligatorisk konsumentinformation för att beakta bestämmelserna i denna förordning, den ändrade kontrollförordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/239 |
P7_TA(2013)0539
Särskilda villkor för fiske efter djuphavsbestånd i Nordostatlanten och bestämmelser för fiske i Nordostatlantens internationella vatten ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av särskilda villkor för fiske efter djuphavsbestånd i Nordostatlanten och bestämmelser för fiske i Nordostatlantens internationella vatten samt om upphävande av förordning (EG) nr 2347/2002 (COM(2012)0371 – C7-0196/2012 – 2012/0179(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/48)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0371), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0196/2012), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 13 februari 2013 (1), |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av FAO:s Code of Conduct for Responsible Fisheries and the Europeiska kommissionens Code of Sustainable and Responsible Fisheries Practices, |
— |
med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0395/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 133, 9.5.2013, s. 41.
P7_TC1-COD(2012)0179
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om upprättande av särskilda villkor för fiske efter djuphavsbestånd i Nordostatlanten och bestämmelser för fiske i Nordostatlantens internationella vatten samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2347/2002
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
I rådets förordning (EG) nr 2371/2002 (3) föreskrivs införandet av gemenskapsbestämmelser för tillträde till vatten och resurser och för hållbar fiskeverksamhet, för att garantera ett rationellt och ansvarsfullt utnyttjande av resurserna på hållbara grunder. Enligt artikel 2 i den förordningen ska ett ekosystembaserat synsätt och försiktighetsmetoden tillämpas genom att åtgärder vidtas för att minimera fiskeverksamhetens påverkan på de marina ekosystemen. |
(1a) |
I artikel 11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastställs det att miljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, däribland bevarandet av djuphavets fiskeresurser, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling. [Ändr. 1] |
(2) |
Unionen har åtagit sig att genomföra de resolutioner som antagits av Förenta nationernas generalförsamling, i synnerhet resolutionerna 61/105 och 64/72 som uppmanar stater och regionala fiskeriförvaltningsorganisationer att garantera att sårbara marina djuphavsekosystem skyddas från destruktiv påverkan av bottenredskap samt att djuphavsbestånden utnyttjas på ett hållbart sätt. Rekommendationer med åtgärder som utarbetats och antagits i Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) för att skydda sårbara marina djuphavsekosystem mot de negativa effekterna av bottenredskap i enlighet med punkt 83 a i resolution 61/105 och punkterna 119 a och 120 i resolution 64/72 bör formellt införlivas i unionsrätten i sin helhet. [Ändr. 2] |
(2a) |
Vidare bör unionen vara ledande i fråga om att besluta om och verkställa åtgärder för god och hållbar förvaltning av djuphavsfiske i internationella forum i enlighet med de resolutioner som antagits av FN:s generalförsamling och FAO och som återspeglas i denna förordning. [Ändr. 3] |
(3) |
Kommissionen har gjort en utvärdering av rådets förordning (EG) nr 2347/2002 (4). Kommissionen kom framför allt fram till att den berörda flottans omfattning var alltför stor, att det saknades riktlinjer för kontroll i utsedda hamnar och för provtagningsprogrammen, samt att kvaliteten på medlemsstaternas rapportering om ansträngningsnivån var alltför varierande. |
(3a) |
Kapaciteten för fartyg med djuphavsfisketillstånd har sedan 2002 varit begränsad till den samlade kapaciteten för alla fartyg som fångade mer än 10 ton blandade djuphavsarter under något av åren 1998, 1999 eller 2000. Kommissionen kom i sin utvärdering fram till att detta kapacitetstak inte har gett några väsentliga positiva effekter. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter och avsaknaden av korrekta uppgifter om många djuphavsfiskeverksamheter räcker det inte att förvalta dessa fiskeverksamheter enbart med hjälp av ansträngningsbegränsningar. [Ändr. 4] |
(4) |
För att upprätthålla de nödvändiga minskningar av fiskekapaciteten som hittills uppnåtts inom djuphavsfisket, bör fisket efter djuphavsarter omfattas av ett fisketillstånd som begränsar kapaciteten för fartyg som har tillstånd att landa djuphavsarter. För att inrikta förvaltningsåtgärderna på den för djuphavsfisket mest relevanta delen av flottan, bör fisketillstånden utfärdas i förhållande till de målarter eller bifångstarter som berörs av fisket. Skyldigheten att landa alla fångster i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 (5) bör beaktas så att fartyg som fångar små mängder djuphavsarter och som för närvarande inte har ett djuphavsfisketillstånd inte berövas möjligheten att fortsätta bedriva sin traditionella fiskeverksamhet. [Ändr. 5] |
(5) |
Innehavare av fisketillstånd som medger fångst av djuphavsarter bör delta i sådan vetenskaplig forskningsverksamhet som förbättrar bedömningen av djuphavsbestånden och forskningen om djuphavsekosystemen. [Ändr. 6] |
(6) |
Vid riktat fiske efter andra arter i områden på kontinentalbranten som också är öppna för djuphavsfiske, bör fartygsägarna ha ett fisketillstånd som medger bifångster av djuphavsarter. |
(7) |
Bland de olika redskap som används inom djuphavsfisket är bottentrålarna det redskap som utsätter de sårbara marina ekosystemen för störst risker, och rapporterar också den högsta andelen oönskade fångster av djuphavsarter. Det bör därför på permanent basis vara förbjudet att använda bottentrålar i riktat fiske efter djuphavsarter. [Ändr. 7] |
(8) |
Användningen av bottenstående nät inom djuphavsfisket omfattas för närvarande av restriktioner i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1288/2009 om fastställande av tekniska övergångsbestämmelser för perioden 1 januari 2010–30 juni 2011 (6) . Mot bakgrund av de höga nivåerna av oönskad fångst vid användning under ohållbara förhållanden på djupt hav och mot bakgrund av de ekologiska följderna av förlorade eller övergivna redskap, bör även detta redskap permanent förbjudas inom riktat fiske efter djuphavsarter. [Ändr. 8] |
(9) |
För att yYrkesfiskarna ska få måste få tillräckligt med tid för att anpassa sig till de nya kraven bör och de nuvarande fisketillstånden för fiske med bottentrålar och bottensatta garn bör fortsätta att gälla under en fastställd tidsperiod , för att minska de negativa konsekvenserna för den flotta som ägnar sig åt detta fiske . [Ändr. 9] |
(10) |
Vidare bör fartyg som måste vill byta redskap för att kunna fortsätta inom fisket vara berättigade till ekonomiskt stöd från Europeiska fiskerifonden, förutsatt att de nya redskapen minskar fiskets påverkan på icke-kommersiella arter och förutsatt att det nationella operativa programmet medger bidrag till sådana åtgärder. [Ändr. 10] |
(11) |
Fartyg som bedriver riktat fiske efter djuphavsarter med andra typer av bottenredskap bör inte utvidga sin verksamhetsradie enligt fisketillståndet i unionens vatten annat än om en bedömning i enlighet med FAO:s internationella riktlinjer från 2008 om förvaltning av djuphavsfiske i det fria havet (”FAO:s riktlinjer 2008”) visar att utvidgningen inte medför någon betydande risk för negativ påverkan på sårbara marina ekosystem. [Ändr. 11] |
(12) |
Vetenskapliga utlåtanden rörande vissa bestånd som förekommer på djupt hav tyder på att dessa bestånd är särskilt känsliga för utnyttjande och att f. Fisket efter dessa bestånd bör begränsas eller minskas som en försiktighetsåtgärd och syfta till att nå nivåer över de nivåer som kan ge ett maximalt hållbart uttag . Fiskemöjligheterna för djuphavsbestånd bör inte överstiga de nivåer som på vetenskapliga grunder har rekommenderats som försiktighetsnivåer. Om det inte finns några vetenskapliga utlåtanden på grund av att det saknas tillräcklig information om bestånd eller arter, bör inga fiskemöjligheter tilldelas. Flera bestånd av djuphavsarter med ett stort kommersiellt intresse, såsom skoläst (Coryphaenoides rupestris), birkelånga (Molva dypterigia) och dolkfisk (Aphanopus carbo), har dock enligt Ices stabiliserats under de senaste tre åren. [Ändr. 12] |
(13) |
Vetenskapliga utlåtanden visar också att begränsningar av fiskeansträngningen är ett lämpligt instrument för att fastställa fiskemöjligheter inom djuphavsfiskena. Mot bakgrund av den stora mängden olika fiskeredskap och fiskemönster inom djuphavsfisket och mot bakgrund av behovet av att utveckla kompletterande åtgärder för att hantera de miljömässiga svagheterna inom de olika fiskena enskilt, bör begränsningar av fiskeansträngningen endast ersätta fångstbegränsningarna när det är helt säkert att de är anpassade till specifika fisken. Eftersom det ofta saknas exakta uppgifter om djuphavsfisket och detta fiske för det mesta är ett blandfiske bör kompletterande förvaltningsåtgärder införas. Vid behov bör fångstbegränsningar kombineras med ansträngningsbegränsningar. Dessa begränsningar bör fastställas till nivåer som minimerar och förebygger påverkan på icke-målarter och sårbara marina ekosystem . [Ändr. 13] |
(14) |
För att garantera en förvaltning som är anpassad till specifika fisken, bör de berörda medlemsstaterna vara bemyndigade att vidta kompletterande bevarandeåtgärder och att årligen bedöma ansträngningsnivåernas överensstämmelse med de vetenskapliga utlåtandena om hållbart utnyttjande. De regionalt anpassade ansträngningsbegränsningarna bör också ersätta den nuvarande övergripande begränsning av fiskeansträngningen som godkänts inom ramen för (NEAFC). |
(15) |
Eftersom biologiska uppgifter bäst samlas in enligt harmoniserade datainsamlingsstandarder, är det lämpligt att integrera datainsamlingen för djuphavsfiskets verksamhetsgrenar i den allmänna ramen för insamling av vetenskapliga data, och samtidigt garantera att den kompletterande information som behövs för att förstå dynamiken inom de olika fiskena tillhandahålls. Av förenklingsskäl bör den nuvarande ansträngningsrapporteringen per art upphöra och ersättas av en analys av de vetenskapliga data som återkommande begärs in av medlemsstaterna och som innehåller ett särskilt kapitel om djuphavsfiskets verksamhetsgrenar. Medlemsstaterna bör säkerställa efterlevnaden av datainsamlings- och rapporteringskraven, särskilt de krav som rör skydd av sårbara marina ekosystem. [Ändr. 14] |
(15a) |
Ett stort antal arter fångas vid djuphavsfiske, däribland sårbara arter av djuphavshajar. Det är nödvändigt att se till att skyldigheten att landa alla fångster i djuphavsfisken omfattar arter som inte är föremål för fångstbegränsningar och att minimibestämmelser inte tillämpas på dessa fisken. En fullständigt införlivad skyldighet att landa fångsten skulle kunna innebära ett betydande bidrag när det gäller att avhjälpa den rådande avsaknaden av data om dessa fisken och att bättre förstå påverkan på detta fiske för de många olika sorters arter som fångas. [Ändr. 15] |
(16) |
I rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (7) fastställs kontroll- och tillsynskrav för de fleråriga planerna. Djuphavsarterna, som av naturen är känsliga för fiske, bör få samma uppmärksamhet i kontrollavseende som andra bevarandearter för vilka en flerårig förvaltningsplan har fastställts. |
(17) |
Innehavare av fisketillstånd som medger fångst av djuphavsarter bör förlora sitt tillstånd vad djuphavsarterna beträffar om de inte iakttar de relevanta bevarandeåtgärderna. |
(18) |
Konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten godkändes genom rådets beslut 81/608/EEG (8) och trädde i kraft den 17 mars 1982. Genom konventionen inrättas en lämplig ram för multilateralt samarbete för ett rationellt bevarande och en rationell förvaltning av fiskeresurserna i internationella vattnen i Nordostatlanten. I förvaltningsåtgärderna som antagits inom NEAFC ingår tekniska åtgärder för bevarande och förvaltning av arter som regleras av NEAFC och för skydd av sårbara marina livsmiljöer, däribland försiktighetsåtgärder. |
(19) |
Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget i syfte att specificera åtgärder som kompletterar de årliga ansträngningsbegränsningarna i det fall medlemsstaterna inte vidtar dessa begränsningar eller om de åtgärder de vidtar inte anses vara förenliga med målen enligt denna förordning eller om de anses vara otillräckliga med avseende på målen enligt denna förordning. |
(20) |
Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget, vilka kan bli nödvändiga för att ändra eller komplettera icke väsentliga delar av denna förordning när de kompletterande åtgärder som medlemsstaterna antagit avseende årliga ansträngningsbegränsningar (som ersättning för årliga fångstbegränsningar) är otillräckliga eller om inga sådana kompletterande åtgärder vidtagits. |
(21) |
Det är därför nödvändigt att införa nya regler för att reglera fisket efter djuphavsbestånd i Nordostatlanten och att upphäva förordning (EG) nr 2347/2002. |
(22) |
Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
Syftena med denna förordning är att
a) |
garantera en hållbar förvaltning och ett hållbart utnyttjande av djuphavsarter och att minimera djuphavsfiskets inverkan på den marina miljön, [Ändr. 16] |
aa) |
förhindra betydande negativa konsekvenser för sårbara marina ekosystem och säkerställa ett långsiktigt bevarande av djuphavsfiskbestånd, [Ändr. 17] |
b) |
öka de vetenskapliga kunskaperna om djuphavsarter och deras livsmiljöer för de syften som avses i led a, |
ba) |
minimera och om möjligt förebygga bifångster, [Ändr. 18] |
c) |
genomföra de tekniska åtgärder för fiskeriförvaltning som rekommenderas av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC). |
ca) |
tillämpa den försiktighetsbaserade metoden och ett ekobaserat synsätt på fiskeriförvaltning och säkerställa att unionens åtgärder som syftar till en hållbar förvaltning av djuphavsbestånd är förenlig med de resolutioner som har antagits av FN:s generalförsamling, framför allt resolutionerna 61/105 och 64/72. [Ändr. 19] |
Artikel 2
Tillämpningsområde
Denna förordning är tillämplig på fiskeverksamhet eller planerad fiskeverksamhet i följande vatten:
a) |
Unionens vatten i Ices (Internationella havsforskningsrådet) delområden II–XI och i Cecafs (Fiskerikommittén för östra Centralatlanten) områden 34.1.1., 34.1.2 och 34.2, inbegripet fiskeverksamhet eller planerad fiskeverksamhet som bedrivs eller ska bedrivas av fiskefartyg som för ett tredjelands flagg eller är registrerade i ett tredjeland , [Ändr. 20] |
b) |
Internationella vatten i Cecaf-områdena 34.1.1, 34.1.2 och 34.2. |
c) |
NEAFC:s regleringsområde. |
Artikel 3
Definitioner
1. Vid tillämpning av denna förordning gäller definitionerna i artikel 3 4 i rådets förordning (EU) nr 2371/2002 …/2013 [om den gemensamma fiskeripolitiken] och i artikel 2 i förordning (EG) nr 734/2008 (9). [Ändr. 21]
2. Dessutom gäller följande definitioner:
a) |
Ices-områden, Ices- delområden, Ices-sektioner och Ices-delsektioner : de områden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 (10). [Ändr. 22] |
b) |
Cecaf-områden, Cecaf-delområden och Cecaf-sektioner : de områden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2009 (11). [Ändr. 23] |
c) |
NEAFC:s regleringsområde: vatten som omfattas av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten och som ligger utanför de vatten som omfattas av respektive parts i konventionen fiskejurisdiktion. |
d) |
djuphavsarter: de arter som förtecknas i bilaga I. |
e) |
mest sårbara arter: de djuphavsarter som förtecknas i tredje kolumnen ”Mest sårbara arter” i tabellen i bilaga I. |
f) |
verksamhetsgren: fiskeverksamhet som riktar fisket mot vissa arter med hjälp av ett särskilt fiskeredskap i ett särskilt område. |
g) |
verksamhetsgren inom djuphavsfisket: en verksamhetsgren som riktar fisket mot djuphavsarter i enlighet med föreskrifterna i artikel 4.1 i denna förordning. |
h) |
centrum för fiskerikontroll: ett operativt centrum som har upprättats av en flaggmedlemsstat och är utrustat med datorutrustning och program som möjliggör automatisk datamottagning, databehandling och elektronisk dataöverföring. |
i) |
vetenskapligt rådgivande organ: ett internationellt vetenskapligt organ på fiskeriområdet som uppfyller internationella standarder för forskningsbaserade vetenskapliga utlåtanden. |
ia) |
hållbart utnyttjande: förvaltning av ett bestånd eller en grupp av bestånd på ett sätt som medför att populationer av bestånden återställs till och upprätthålls på nivåer över maximalt hållbart uttag och som inte inverkar negativt på de marina ekosystemen. [Ändr. 24] |
j) |
maximalt hållbart uttag : den maximala fångst som kan tas ur ett fiskbestånd på obestämd tid. [Ändr. 25] |
Artikel 3a
Insyn, allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning
1. Vid genomförandet av denna förordning ska bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (12) och Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1049/2001 (13) och (EG) nr 1367/2006 (14) om allmänhetens tillgång till miljöinformation gälla.
2. Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att all databehandling och allt beslutsfattande inom ramen för denna förordning genomförs helt i enlighet med konventionen som utarbetats av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och möjlighet till rättslig prövning avseende miljöfrågor (den så kallade Århuskonventionen), som EU godkände genom rådets beslut 2005/370/EG (15) . [Ändr. 26]
Artikel 3b
Identifiering av djuphavsarter och mest sårbara arter
1. Senast den … (*1) och vartannat år därefter ska kommissionen se över förteckningen över djuphavsarter i bilaga I, inbegripet beteckningarna för mest sårbara arter.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 20 om ändring av förteckningen över djuphavsarter i bilaga I, inbegripet beteckningarna för mest sårbara arter, för att införliva nya vetenskapliga rön från medlemsstaterna, från det vetenskapliga rådgivande organet och från andra relevanta informationskällor, däribland Internationella naturvårdsunionens rödlista. Vid antagandet av dessa delegerade akter ska kommissionen ta särskild hänsyn till Internationella naturvårdsunionens rödlista samt till hur sällsynta arterna är och hur sårbara de är för utnyttjande och huruvida det vetenskapliga rådgivande organet har rekommenderat en nollnivå för bifångster. [Ändr. 27]
KAPITEL II
FISKETILLSTÅND
Artikel 4
Typer av fisketillstånd
1. För fiskeverksamhet inriktad på djuphavsarter som bedrivs av unionens fiskefartyg ska det krävas ett fisketillstånd utfärdat av flaggmedlemsstaten, på vilket djuphavsarter anges vara målarter. [Ändr. 28]
2. Vid tillämpning av punkt 1 anses fisket vara inriktat på djuphavsarter i följande fall:
a) |
Djuphavsarter antecknas som målarter i fiskfartygets fiskekalender. |
b) |
Ett redskap som endast används för att fånga djuphavsarter medförs ombord på fartyget eller används i verksamhetsområdet. |
c) |
Fartygets befälhavare registrerar, i loggboken, en procentandel djuphavsarter som utgör 10 % eller mer förtecknas i bilaga I och som fångas i de vatten som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde; denna procentandel ska vara lika stor som eller större än ett av följande tröskelvärden :
|
ca) |
Fartyget använder sig av bottenredskap på minst 600 meters djup. [Ändr. 30] |
2a. I syfte att beräkna procentandelarna i punkt 2 c ska de arter i bilaga I för vilka tillämpningen skjuts upp, i enlighet med vad som anges i fjärde kolumnen i den bilagan, endast beaktas från och med den … (*2) , [Ändr. 31]
3. För fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfiskefartyg och som inte är inriktad på djuphavsarter, men där djuphavsarter tas som bifångst, ska det krävas ett fisketillstånd på vilket djuphavsarter anges som bifångst. [Ändr. 32]
4. De två typer av fisketillstånd som avses i punkterna 1 respektive 3 ska vara tydligt åtskilda i den elektroniska databas som avses i artikel 116 i förordning (EG) nr 1224/2009.
5. Trots föreskrifterna i punkterna 1 och 2 får fiskefartygen utan fisketillstånd fånga, ombord medföra, omlasta eller landa en kvantitet djuphavsarter, förutsatt att denna kvantitet understiger ett tröskelvärde som fastställts till 100 kg djuphavsarter, oavsett artsammansättning, per fiskeresa. Uppgifter om alla dessa fångster, oavsett om de behålls eller kastas ut, inbegripet artsammansättning, vikt och storlek, ska registreras i fartygets loggbok och ska rapporteras till de behöriga myndigheterna. [Ändr. 33]
Artikel 5
Kapacitetsförvaltning
1. Den samlade fiskekapaciteten, mätt i bruttotonnage och kilowatt, för samtliga de fiskefartyg som innehar ett fisketillstånd som utfärdats av en medlemsstat och som medger fångst av djuphavsarter som målart eller bifångstart, får aldrig vid någon tidpunkt överstiga den samlade fiskekapaciteten för de fartyg i den medlemsstaten som har landat tio ton djuphavsarter eller mer under ett av de två kalenderåren som föregår denna förordnings ikraftträdande, beroende på vilket år som står för den högsta siffran 2009–2011, beroende på vilket år som står för den högsta siffran . [Ändr. 34]
1a. För att nå det mål som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna göra årliga kapacitetsbedömningar i enlighet med artikel 22 i förordning (EU) nr …/2013 [om den gemensamma fiskeripolitiken] . Den åtföljande rapporten, i enlighet med punkt 2 i den artikeln, ska sträva efter att segment för segment identifiera strukturell överkapacitet och beräkna varje segments lönsamhet på lång sikt Rapporterna ska offentliggöras. [Ändr. 35]
1b. Om den kapacitetsbedömning som avses i punkt 1a visar att fiskedödligheten hos djuphavsbestånd är över rekommenderade nivåer, ska den berörda medlemsstaten utarbeta och i rapporten inkludera en åtgärdsplan för det berörda flottsegmentet för att se till att fiskedödligheten för de berörda bestånden överensstämmer med målen i artikel 10. [Ändr. 36]
1c. De bedömningar av kapaciteten och åtgärdsplaner som aves i denna artikel ska offentliggöras. [Ändr. 37]
1d. Om det har skett ett utbyte av fiskemöjligheter för djuphavsarter mellan medlemsstater ska den fiskekapacitet som motsvarar de utbytta möjligheterna beviljas givarmedlemsstaten i syfte att fastställa den samlade fiskekapaciteten i enlighet med punkt 1. [Ändr. 38]
1e. Utan hinder av punkt 1 ska de regionala fiskeflottorna i de yttersta randområdena, där det inte finns någon kontinentalsockel och praktiskt taget inga alternativ till djuphavsresurserna, medges en samlad fiskekapacitet för djuphavsarter, som aldrig får överstiga den befintliga fiskeflottans samlade fiskekapacitet i varje yttersta randområde. [Ändr. 39]
Artikel 6
Allmänna krav för ansökningar om fisketillstånd
1. Varje ansökan om ett fisketillstånd som medger fångst av djuphavsarter, antingen som målart eller bifångstart, och om årlig förnyelse av detta ska åtföljas av en beskrivning av det område där fiskeverksamheten avses bedrivas, med uppgift om alla berörda delområden, sektioner och delsektioner av Ices och Cecaf, redskapstyp och antal olika redskap och om de djup på vilka de kommer att användas, samt om de enskilda målarterna samt fiskeverksamhetens planerade frekvens och varaktighet . Denna information ska offentliggöras . [Ändr. 40]
1a. Alla ansökningar om fisketillstånd ska åtföljas av en förteckning över det berörda fiskefartygets fångster av djuphavsarter i området som ansökningen gäller under 2009–2011. [Ändr. 41]
Artikel 6a
Särskilda krav på skydd av sårbara marina ekosystem
1. Medlemsstaterna ska använda bästa tillgängliga vetenskapliga och tekniska information, inklusive biogeografisk information, för att kartlägga var sårbara marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer. Det vetenskapligt rådgivande organet ska dessutom varje år genomföra en bedömning av var sårbara marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer.
2. När man på grundval av informationen i punkt 1 har kartlagt områden där sårbara marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer ska medlemsstaterna och det vetenskapligt rådgivande organet i god tid underrätta kommissionen om detta.
3. Kommissionen ska på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga och tekniska information och utifrån medlemsstaternas och det vetenskapligt rådgivande organets bedömningar och kartläggningar senast den … (*3) upprätta en förteckning över områden där sårbara marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer. Kommissionen ska varje år se förteckningen mot bakgrund av utlåtanden från det vetenskapligt rådgivande organet.
4. Fiske med bottenredskap ska förbjudas i de områden som identifierats i enlighet med punkt 3.
5. De avstängningar som avses i punkt 4 ska tillämpas på alla unionsfartyg när de befinner sig på de fria haven och för alla fartyg när avstängningen gäller unionens vatten.
6. Genom undantag från punkt 4 får kommissionen om den, på grundval av en konsekvensbedömning och efter att ha rådfrågat det vetenskapliga rådgivande organet, anser att det finns tillräckliga bevis för att sårbara marina ekosystem inte förekommer i ett visst område som finns upptaget på den förteckning som avses i punkt 3 eller att lämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder har vidtagits som säkerställer att betydande negativa konsekvenser för sårbara marina ekosystem i området har förhindrats, återigen öppna området för fiske med bottenredskap.
7. Om ett fartyg under sin fiskeverksamhet påträffar bevis på sårbara marina ekosystem ska det genast avstå från att fiska i det berörda området. Fisket får återupptas först när fartyget har nått ett nytt område minst fem sjömil från det område där påträffandet skedde.
8. Fiskefartyget ska genast rapportera om varje påträffande av sårbara marina ekosystem till de behöriga nationella myndigheterna, som i sin tur utan dröjsmål ska underrätta kommissionen.
9. De områden som avses i punkterna 4 och 7 ska förbli avstängda för fiske tills det vetenskapligt rådgivande organet genomför en bedömning av området och drar slutsatsen att inga sårbara marina ekosystem förekommer, eller lämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder har vidtagits som säkerställer att betydande negativa konsekvenser för sårbara marina ekosystem i området har förhindrats, varefter kommissionen på nytt kan öppna området för fiske. [Ändr. 42]
Artikel 7
Särskilda krav för ansökningar om och utfärdandet av fisketillstånd som medger användning av bottenredskap inom riktat fiske efter djuphavsarter
1. Utöver de krav som fastställs i artikel 6 ska varje ansökan om fisketillstånd för riktat fiske efter djuphavsarter enligt artikel 4.1 som utfärdats i enlighet med artikel 4 som medger användning av bottenredskap i unionens vatten enligt artikel 2 a, eller i internationella vatten i enlighet med artikel 2 b och c åtföljas av en detaljerad fiskeplan som ska vara allmänt tillgänglig och som ska innehålla följande uppgifter: [Ändr. 43]
a) |
De platser där det riktade fisket efter djuphavsarter inom verksamhetsgrenen planeras bedrivas. Platsen eller platserna som ska anges med koordinater i enlighet med standardsystemet World Geodetic System från 1984 och innehålla uppgifter om alla berörda delområden, sektioner och delsektioner av Ices och Cecaf . [Ändr. 44] |
b) |
I förkommande fall de platser där djuphavsfiske inom verksamhetsgrenen har bedrivits under de senaste tre hela kalenderåren. Platsen eller platserna 2009-2011 som ska anges med koordinater i enlighet med World Geodetic System från 1984, vilka ska avgränsa fiskeverksamheten med så stor noggrannhet som möjligt och innehålla uppgifter om alla berörda delområden, sektioner och delsektioner av Ices och Cecaf. [Ändr. 45] |
ba) |
Typ av fiskeredskap och det djup på vilket de ska användas, en förteckning över vilka arter som avses och tekniska åtgärder som ska vidtas, i enlighet med de tekniska åtgärderna för fiskeriförvaltning som rekommenderas av NEAFC och åtgärder i enlighet med förordning (EG) nr 734/2008 och havsbottnens batymetriska profil i det avsedda fiskeområdet, om denna information inte redan är tillgänglig för de behöriga myndigheterna i den berörda flaggstaten. [Ändr. 46] |
1a. Medlemsstaterna ska, innan de godkänner en ansökan, kontrollera genom fartygsövervakningssystemets register för sådana fartyg att de uppgifter som lämnats enligt punkt 1 b är korrekta. Om de uppgifter som ges enligt punkt 1 b inte stämmer överens med uppgifterna i fartygsövervakningssystemets register ska tillstånd inte beviljas. [Ändr. 47]
1b. Tillåtna fiskeverksamheter ska begränsas till de befintliga fiskeområden som fastställts i punkt 1 b. [Ändr. 48]
1c. Alla ändringar till fiskeplanen ska utvärderas av flaggmedlemsstaten. En ändrad fiskeplan ska antas av flaggmedlemsstaten endast om den inte tillåter fiskeverksamhet i områden där sårbara marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer. [Ändr. 49]
1d. Om fiskeplanen inte följs ska flaggmedlemsstaten återkalla fisketillståndet för det berörda fiskefartyget. [Ändr. 50]
1e. Små fartyg som på grund av tekniska faktorer, såsom typ av redskap eller fartygets kapacitet, inte har kapacitet att fånga mer än 100 kg djuphavsarter per fiskeresa undantas från kravet att lägga fram en fiskeplan. [Ändr. 51]
1f. Till en ansökan om förlängning av fisketillstånd för djuphavsarter behöver ingen detaljerad fiskeplan bifogas förutsatt att man inte planerar göra ändringar i det berörda fartygets fiskeverksamhet, varvid en ändrad plan ska läggas fram. [Ändr. 52]
2. Varje fisketillstånd som utfärdas på grundval av en ansökan i enlighet med punkt 1 ska innehålla uppgift om det bottenredskap som kommer att användas och ska begränsa den tillåtna fiskeverksamheten till det område i vilket den planerade fiskeverksamheten i enlighet med punkt 1 a och den redan pågående fiskeverksamheten i enlighet med punkt 1 b överlappar varandra. Området för den planerade fiskeverksamheten får emellertid utvidgas så att det sträcker sig utanför området för den nuvarande fiskeverksamheten om medlemsstaten, med stöd av vetenskapliga utlåtanden, har bedömt och dokumenterat att en sådan utvidgning inte kommer att få några betydande negativa konsekvenser för sårbara marina ekosystem. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska fiske med bottenredskap i vatten där djuphavsfiske inte ägt rum 2009–2011, så som avses i punkt 1 b, kräva ett fisketillstånd i enlighet med artikel 4. Inget fisketillstånd ska utfärdas förrän medlemsstaten, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga uppgifter och utlåtanden, har utvärderat och dokumenterat att den berörda fiskeverksamheten inte skulle få betydande negativa konsekvenser för det marina ekosystemet. Bedömningen ska utföras i enlighet med denna förordning och FAO:s riktlinjer från 2008 och ska göras allmänt tillgänglig. Kommissionen ska i samråd med den berörda medlemsstaten och det vetenskapliga rådgivande organet se över bedömningen för att se till att alla områden där sårbara marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer har kartlagts och att de föreslagna avhjälpnings- och förvaltningsåtgärderna är tillräckliga för att förhindra betydande negativa konsekvenser för de sårbara marina ekosystemen . [Ändr. 53]
2a. Före den … (*4) får inga tillstånd för riktat fiske efter djuphavsarter, inbegripet i de områden som fastställs i punkt 1 b, utfärdas eller förnyas om inte medlemsstaten, med stöd av bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, har bedömt och dokumenterat att den berörda fiskeverksamheten inte kommer att få några betydande negativa konsekvenser för de marina ekosystemen. Bedömningen ska utföras i enlighet med FAO:s riktlinjer från 2008, i den form som framgår av bilaga IIa, och ska göras allmänt tillgänglig. [Ändr. 54]
2b. Medlemsstaterna ska tillämpa försiktighetsansatsen när de genomför sina konsekvensbedömningar. I områden där inga konsekvensbedömningar har genomförts eller där konsekvensbedömningarna inte genomfördes i enlighet med FAO:s riktlinjer från 2008 ska användningen av bottenredskap vara förbjuden. [Ändr. 55]
2c. Inga fisketillstånd enligt artikel 4 får utfärdas för områden där sårbara marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer om inte kommissionen, efter att ha rådfrågat det vetenskapliga rådgivande organet, fastställer att det finns tillräckliga bevis för att lämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder har vidtagits som säkerställer att betydande negativa konsekvenser för sårbara marina ekosystem har förebyggts. [Ändr. 56]
2d. Nya konsekvensbedömningar ska göras om sättet att fiska med bottengarn eller den teknik som används ändras avsevärt eller om ny vetenskaplig information framkommit som tyder på att det finns ett sårbart marint ekosystem i ett givet område. [Ändr. 57]
2e. Utöver kraven i artikel 6 ska uppgifter om fångster av djuphavsarter, oavsett om de behålls eller kastas ut, inbegripet artsammansättning, vikt och storlek, rapporteras. [Ändr. 58]
Artikel 8
Fartygens deltagande i insamling av data om djuphavsfiske
Medlemsstaterna ska genomföra åtgärder för att se till att alla fartyg som fångar djuphavsarter, oavsett om det är i enlighet med ett fisketillstånd som har utfärdats i enlighet med artikel 4 eller inte, registrerar alla sina fångster av dessa arter och rapporterar dem till den behöriga myndigheten i fråga. [Ändr. 59]
Medlemsstaterna ska i fisketillstånd utfärdade i enlighet med artikel 4 ställa de villkor som krävs för att garantera att det berörda fartyget, i samarbete med relevant vetenskapligt institut, deltar i all datainsamlingsverksamhet vars tillämpningsområde omfattar den fiskeverksamhet för vilken tillstånd utfärdats.
Medlemsstaterna ska införa nödvändiga system för att, i alla fall det är möjligt, se till att de insamlade uppgifterna rapporteras till de behöriga myndigheterna i fråga så snart de tas fram för att minska riskerna för sårbara marina ekosystem, minimera bifångsterna och möjliggöra bättre fiskeförvaltning genom realtidsövervakning. [Ändr. 60]
De uppgifter som ska registreras och rapporteras i enlighet med denna artikel ska åtminstone innehålla uppgifter om vikt och artsammansättning för alla djuphavsfångster. [Ändr. 61]
Artikel 9
Sista giltighetsdag för fisketillstånd för riktat fiske efter djuphavsarter för fartyg som använder bottentrålar eller bottenstående nät
Fisketillstånd som avses i artikel 4.1 för fartyg som använder bottentrål eller bottenstående nät ska löpa ut senast två år från och med denna förordnings ikraftträdande. Efter den dagen ska fisketillstånd för riktat fiske efter djuphavsarter med sådana redskap varken utfärdas eller förnyas . Den … (*5) ska kommissionen utvärdera genomförandet av denna förordning i enlighet med artikel 21. Användningen av alla typer av fiskeredskap vid fiske efter djuphavsarter ska utvärderas med särskild hänsyn tagen till konsekvenserna för de mest sårbara arterna och sårbara marina ekosystem. Om utvärderingen visar att fisket efter djuphavsbestånd som förtecknas i bilaga I, med undantag av arterna i bilaga I för vilka tillämpningen av artikel 4.2 c är uppskjuten, inte bedrivs på nivåer som motsvarar ett maximalt hållbart uttag och som är tillräckliga för att återställa och upprätthålla populationerna av djuphavsbestånd över de nivåer som kan åstadkomma maximalt hållbar uttag, samt att sårbara marina ekosystem inte skyddas för betydande negativa konsekvenser före den … (*6) , ska kommissionen lägga fram ett förslag till ändring av denna förordning. Detta förslag ska säkerställa att fisketillstånden för fartyg som fiskar efter djuphavsarter i enlighet med artikel 4, och som använder bottentrålar eller bottensatta garn, ska löpa ut och inte förnyas, samt att alla åtgärder som är nödvändiga rörande bottenredskap, inklusive långrevsfartyg, ska vidtas för att säkerställa skydd av de mest sårbara arterna. [Am. 62]
KAPITEL III
FISKEMÖJLIGHETR OCH KOMPLETTERANDE ÅTGÄRDER
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 10
Principer
1. Fiskemöjligheterna ska fastställas så att utnyttjandegraden av de berörda djuphavsarterna är förenlig med säkerställer att bestånd med djuphavsarter återställs gradvis eller bevaras över nivåerna för biomassa som kan ge ett maximalt hållbart uttag. Denna utnyttjandegrad ska bidra till att uppnå och upprätthålla god miljöstatus i unionens marina miljö senast 2020 och ska grunda sig på bästa tillgängliga vetenskapliga information . [Ändr. 63]
2. När det på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga information inte är möjligt att fastställa utnyttjandegrader som är förenliga med maximalt hållbart uttag punkt 1 , ska fiskemöjligheterna fastställas enligt följande: [Ändr. 64]
a) |
När bästa tillgängliga vetenskapliga information fastställer utnyttjandegrader som är förenliga med den försiktighetsbaserade metoden inom fiskeriförvaltningen får fiskemöjligheterna för den berörda fiskeriförvaltningsperioden inte överstiga dessa utnyttjandegrader. |
b) |
När bästa tillgängliga vetenskapliga information inte fastställer utnyttjandegrader som överensstämmer med den försiktighetsbaserade metoden inom fiskeriförvaltningen på grund av otillräckliga data för vissa bestånd eller arter, får inga fiskemöjligheter tilldelas för de berörda fiskena fiskemöjligheterna för den relevanta fiskeförvaltningsperioden inte fastställas till högre än de nivåer som tillåts inom ramen för Ices-metoden för bestånd med begränsade uppgifter . [Ändr. 65] |
2a. Om Ices inte har kunna fastställa utnyttjandegrader i enlighet med punkt 2 a eller b, inbegripet för bestånd och arter med begränsade uppgifter, ska inga fiskemöjligheter tilldelas för det berörda fisket. [Ändr. 66]
2b. Fiskemöjligheter för djuphavsarter ska fastställas med beaktande av den troliga sammansättningen av fångsten för dessa fisken och säkerställa långsiktig hållbarhet för alla fångade arter. [Ändr. 67]
2c. När medlemsstaterna fördelar de fiskemöjligheter som finns tillgängliga för dem ska de respektera kriterierna i artikel 17 i förordning (EU) nr …/2013 [om den gemensamma fiskeripolitiken]. [Ändr. 68]
2d. Förvaltningsåtgärder, inbegripet fastställande av fiskemöjligheter för målarter och bifångstarter inom blandfiske, områdes- och säsongsförbud och användning av selektiva redskap, ska utformas och fastställas så att man undviker, minimerar och eliminerar bifångsterna av djuphavsarter, och säkerställer långsiktig hållbarhet för alla arter som påverkas negativt av fisket. [Ändr. 69]
Artikel 10a
Bevarandeåtgärder
1. Medlemsstaterna ska tillämpa den försiktighetsbaserade metoden och ett ekobaserat synsätt på sin fiskeriförvaltning samt vidta åtgärder för att säkerställa ett långsiktigt bevarande och en hållbar förvaltning av djuphavsbestånd och icke-målarter. Dessa åtgärder ska syfta till att återuppbygga utfiskade bestånd, att minimera, förebygga och, när så är möjligt, eliminera bifångster, att skydda lekbestånd och att säkerställa tillräckligt skydd och förebyggande av betydande negativa konsekvenser för sårbara marina ekosystem. Åtgärderna kan omfatta realtidsförbud eller säsongsbaserade eller permanenta förbud mot vissa fiskeverksamheter eller fiskeredskap i vissa områden.
2. Denna förordning ska bidra till att rådets direktiv 92/43/EEG (16) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (17) genomförs samt att god miljöstatus uppnås och bevaras senast 2020 i enlighet med vad som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (18) , framför allt att alla bestånd av fångade arter uppvisar en ålders- och storleksfördelning som vittnar om ett friskt bestånd och att deskriptorerna 1, 2, 3, 4, 6, 9 och 10 är uppfyllda. [Ändr. 70]
Artikel 10b
Skyldighet att landa alla fångster
Genom undantag från artikel 15 i förordning (EU) nr …/2013 [om den gemensamma fiskeripolitiken] ska alla fångster av fisk och andra arter, oavsett om de är föremål för fångstbegränsningar, som görs av ett fiskefartyg som har tillstånd att fånga djuphavsarter enligt artikel 4.1 och 4.3 i denna förordning, tas ombord och behållas där, registreras i loggboken och landas. Minimibestämmelserna ska inte gälla för dessa fartyg. [Ändr. 71]
Avsnitt 2
Förvaltning genom bBegränsningar av fiskeansträngningen och kompletterande åtgärder [Ändr. 72]
Artikel 11
Fastställande av fiskemöjligheter endast genom begränsningar av fiskeansträngningen [Ändr. 73]
1. Rådet får i enlighet med fördraget besluta att i stället för att årligen fastställa Fiskemöjligheter för djuphavsarter med hjälp av både fiskeansträngningsbegränsningar och fångstbegränsningar gå över till att endast fastställa fiskeansträngningsbegränsningar för vissa fisken ska fastställas i form av totala tillåtna fångstmängder . [Ändr. 74]
1a. Vid sidan av totala tillåtna fångstmängder får begränsningar av fiskeansträngningen fastställas. [Ändr. 75]
1b. Fastställandet av fiskemöjligheter i enlighet med punkt 1 och 1a ska vara förenligt med målen i artikel 16.4 i förordning (EU) nr …/2013 [om den gemensamma fiskeripolitiken]. [Ändr. 76]
2. Vid tillämpning av punkt 1 1a ska de fiskeansträngningsnivåer för varje verksamhetsgren inom djuphavsfisket som ska användas som utgångspunkt för eventuella anpassningar i syfte att följa de principer som fastställs i artikel 10 vara de fiskeansträngningsnivåer som, baserat på vetenskaplig information/data, bedöms vara förenliga med de fångster som gjorts inom den aktuella verksamhetsgrenen under de föregående två kalenderåren 2009-2011 .
För bedömningen av de fiskeansträngningsnivåer som avses i första stycket ska de arter i bilaga I för vilka tillämpningen av artikel 4.2 c är uppskjuten, såsom anges i fjärde kolumnen i den bilagan, endast beaktas från och med den … (*7) . [Ändr. 77]
2a. Fiskeansträngningsbegränsningar för djuphavsfisket ska beakta den troliga sammansättningen av fångsten för dessa fisken och ska fastställas på en nivå som kan säkerställa långsiktig hållbarhet för alla fångade arter. [Ändr. 78]
3. Fiskeansträngningsbegränsningar som fastställts i enlighet med punkterna 1 och 2 ska innehålla uppgift om
a) |
den särskilda verksamhetsgren inom djuphavsfisket som omfattas av fiskeansträngingsbegränsningen med hänvisning till det reglerade redskapet, målarterna redskapets typ och antal, arterna och de specifika målbestånden, djupet och de Ices- eller Cecaf-områden inom vilken den tillåtna ansträngningen får utnyttjas, och [Ändr. 79] |
b) |
den ansträngningsenhet eller kombination av enheter som ska användas vid förvaltning , och [Ändr. 80] |
ba) |
metoder och protokoll för övervakning och rapportering av ansträngningsnivåerna under en fiskeförvaltningsperiod. [Ändr. 81] |
Artikel 12
Kompletterande åtgärder
1. När årliga fiskeansträngningsbegränsningar har ersatt fångstbegränsningar i enlighet med artikel 11.1, ska mMedlemsstaterna ska fortsätta att tillämpa eller införa följande kompletterande åtgärder för de fartyg som för deras flagg: [Ändr. 82]
a) |
Åtgärder för att undvika en ökning av den totala fångstkapaciteten bland de fartyg som berörs av ansträngningsbegränsningarna förhindra eller eliminera överfiske och överkapacitet i fisket . [Ändr. 83] |
b) |
Åtgärder för att undvika ökade förhindra och minimera bifångster, i synnerhet bifångster av de mest sårbara arterna. [Ändr. 84] |
c) |
Villkor för att verkningsfullt förhindra utkast. Syftet med dessa villkor ska vara att undvika fångster av oönskade arter över huvud taget och att all fisk som tas ombord också landas, såvida detta inte strider mot gällande regler enligt den gemensamma fiskeripolitiken eller arterna på lång sikt har bevisat hög överlevnadsgrad efter utkastet . [Ändr. 85] |
ca) |
Åtgärder för att förhindra, avskräcka och få bort olagligt, oreglerat och orapporterat djuphavsfiske. [Ändr. 86] |
2. Åtgärderna ska vara i kraft så länge som det finns behov av att förhindra eller mildra de risker som anges i punkt 1a, b och c 1 . [Ändr. 87]
2a. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om de åtgärder som har vidtagits i enlighet med punkt 1. [Ändr. 88]
3. När medlemsstaternas kompletterande åtgärder har antagits , och därefter årligen, ska kommissionen utvärdera deras effektivitet. [Ändr. 89]
Artikel 13
Kommissionens åtgärder om medlemsstaterna inte antagit några kompletterande åtgärder eller om dessa är otillräckliga
1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på att närmare ange åtgärder som ska komplettera de årliga ansträngningsbegränsningar som avses i artikel 12.1 a, b eller c, och i enlighet med artikel 20
a) |
om de berörda medlemsstaterna inte meddelar kommissionen några åtgärder antagna enligt artikel 12 senast den … (*8), [Ändr. 90] |
b) |
om de åtgärder som antagits enligt artikel 12 upphör att gälla trots att behovet att förhindra eller mindra de risker som anges i artikel 12.1 a, b och c kvarstår.] |
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt med artikel 20 med avseende på att närmare ange de åtgärder som ska komplettera de årliga ansträngningsbegränsningarna och som avses i artikel 12.1 a, b eller c, om det på grundval av en utvärdering som gjorts enligt artikel 12.3 fastställs att
a) |
medlemsstaternas åtgärder inte anses vara förenliga med målen enligt denna förordning, eller |
b) |
medlemsstaternas åtgärder anses vara otillräckliga med avseende på de mål som anges i artikel 12.1 a, b eller c. |
3. De kompletterande åtgärder som antas av kommissionen ska ha till syfte att garantera att de mål och syften som fastställs i denna förordning uppfylls. Efter kommissionens antagande av den delegerade akten ska alla av medlemsstaterna antagna åtgärder upphöra att gälla.
Artikel 13a
Särskilda unionsåtgärder
I syfte att förhindra och minimera bifångster, i synnerhet bifångster av de mest sårbara arterna, kan beslut tas om modifieringar av fiskeredskap eller avstängningar i realtid av områden med en hög grad av bifångster. [Ändr. 91]
KAPITEL IV
KONTROLL
Artikel 14
Tillämpning av kontrollbestämmelserna för fleråriga planer
1. Denna förordning ska betraktas som en flerårig plan vid tillämpning av förordning (EG) nr 1224/2009 (EU) nr …/2013 [om den gemensamma fiskeripolitiken] . [Ändr. 92]
2. Djuphavsarter ska betraktas som ”arter som omfattas av en flerårig plan” och ”bestånd som omfattas av en flerårig plan” vid tillämpning av förordning (EG) EU nr 1224/2009 …/2013 [om den gemensamma fiskeripolitiken] . [Ändr. 93]
Artikel 15
Utsedda hamnar
1. Medlemsstaterna ska utse de hamnar i vilka fångster av djuphavsarter på över 100 kg ska landas eller omlastas. Medlemsstaterna ska senast den … (*9) översända förteckningen över dessa utsedda hamnar till kommissionen. [Ändr. 94]
2. Ingen kvantitet som överstiger sammanlagt 100 kg av någon sammansättning av djuphavsarter får landas någon annanstans än i de hamnar som utsetts för landning av djuphavsarter av medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 . [Ändr. 95]
3. För att förbättra enhetligheten och samordningen i unionen ska kommissionen införa åtgärder för fartyg, utsedda hamnar och relevanta behöriga myndigheter som rör de inspektions- och övervakningsrutiner som krävs vid landning eller omlastning av djuphavsarter, samt för att registrera och rapportera uppgifter om landningen eller omlastningen, inklusive åtminstone vikten och artsammansättningen. [Ändr. 96]
4. Fartyg som landar eller omlastar djuphavsarter ska följa de bestämmelser som gäller för registrering och rapportering av vikten och sammansättningen av de djuphavsarter som landas eller omlastas, och ska vidare uppfylla alla inspektions- och övervakningsrutiner som rör landning eller omlastning av djuphavsarter. [Ändr. 97]
Artikel 16
Förhandsanmälan
Genom undantag från artikel 17 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska Befälhavare på unionsfartyg , oberoende av fartygens längd, som har för avsikt att landa eller omlasta 100 kg eller mer av djuphavsarter, oavsett fartygets längd, ska vara skyldiga att underrätta sin flaggmedlemsstats behöriga myndighet samt hamnstatsmyndigheten om denna avsikt. Befälhavaren eller annan person som ansvarar för driften av fartyg som är 12 meter eller längre ska underrätta behöriga myndigheter minst fyra timmar innan beräknad ankomst till en hamn, i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1224/2009. Trots detta ska små fiskefartyg utan elektronisk loggbok och fartyg som bedriver hantverksmässigt fiske undantas från underrättelseskyldigheten. [Ändr. 98]
Artikel 17
Loggboksregistreringar på djupt hav
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 14 och 15 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska befälhavare på fiskefartyg som innehar ett tillstånd i enlighet med artikel 4.1 eller 4.3 i denna förordning, vid fiske inom en verksamhetsgren inom djuphavsfisket eller vid fiske på mer än 400 meters djup,
a) |
dra en ny linje i pappersloggboken efter varje drag, eller, |
b) |
i det fall de omfattas av det elektroniska rapporterings- och registreringssystemet, göra en separat registrering efter varje drag. |
Artikel 18
Indragning av fisketillstånd
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.4 i förordning (EG) nr 1224/2009, ska de fisketillstånd som avses i artikel 4.1 och 4.3 i den här förordningen dras in under minst ett år i något av följande fall: [Ändr. 99]
a) |
Underlåtelse att följa villkoren i fisketillståndet vad avser begränsningar av användningen av redskap, tillåtna områden för verksamheten eller, i tillämpliga fall, fångstansträngningsbegränsningar fångst- och ansträngningsbegränsningar avseende de arter som det är tillåtet att fiska. [Ändr. 100] |
b) |
Underlåtelse att ta ombord en vetenskaplig observatör eller att tillåta provtagning av fångster i vetenskapliga syften enligt vad som anges i artikel 19. |
ba) |
Underlåtelse att samla in, registrera och rapportera uppgifter enligt artikel 8. [Ändr. 101] |
bb) |
Underlåtelse att följa kraven i den gemensamma fiskeripolitiken. [Ändr. 102] |
bc) |
Alla fall som anges i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 (19) , i synnerhet enligt bestämmelserna i kapitlen VII–IX. [Ändr. 103] |
2. Punkt 1 ska inte gälla om de underlåtelser som där anges har orsakats av force majeure . [Ändr. 104]
KAPITEL V
DATAINSAMLING OCH EFTERLEVNAD [Ändr. 105]
Artikel 19
Regler för datainsamling och rapportering
1. Medlemsstaterna ska samla in data om varje verksamhetsgren inom djuphavsfisket i enlighet med de regler för datainsamling och de noggrannhetsnivåer som anges i det fleråriga gemenskapsprogrammet för insamling, förvaltning och utnyttjande av biologiska, tekniska, miljörelaterade och socioekonomiska uppgifter som antagits i enlighet med rådets förordning (EG) nr 199/2008 (20) och i andra åtgärder som antagits enligt den förordningen. Medlemsstaterna ska se till att det finns nödvändiga system för att förenkla rapporteringen av fångster av målarter och bifångstarter, samt rapporteringen om bevis på var sårbara marina ekosystem har påträffats. Rapporteringen ska där så är möjligt, göras i realtid. [Ändr. 106]
1a. Medlemsstaterna ska upprätta ett program för observatörstäckning för att säkerställa insamlingen av tillförlitliga, lämpliga och korrekta data om fångster och bifångster av djuphavsarter, påträffanden av sårbara marina ekosystem och annan relevant information för ett effektivt genomförande av denna förordning. Samtliga fartyg som använder bottentrålar eller bottenstående nät och har ett fisketillstånd att fånga djuphavsarter ska vara föremål för en observatörstäckning på 100 %. Alla övriga fartyg med tillstånd att fånga djuphavsarter ska vara föremål för en observatörstäckning på 10 %. [Ändr. 107]
2. Befälhavaren på ett fartyg eller annan person med ansvar för fartygets drift, ska vara skyldig att ta ombord den vetenskapliga observatör som medlemsstaten har utsett för det aktuella fartyget, såvida detta inte är omöjligt av säkerhetsskäl i enlighet med villkoren i punkt 4 . Befälhavaren ska underlätta den vetenskapliga observatörens arbete. [Ändr. 108]
3. De vetenskapliga observatörerna ska
a) |
utföra sin löpande datainsamling i enlighet med punkt 1, vara kvalificerad att fullgöra sina skyldigheter och uppgifter som vetenskapliga observatörer och kunna identifiera arter som har hittats i djuphavsekosystem , [Ändr. 109] |
aa) |
på ett oberoende sätt och i samma format som det som används i fartygets loggbok registrera de fångstuppgifter som föreskrivs i förordning (EG) nr 1224/2009, [Ändr. 110] |
ab) |
registrera alla sådana fall av ändringar av fiskeplanen som avses i artikel 7, [Ändr. 111] |
ac) |
dokumentera alla fall av oförutsedda påträffanden av sårbara marina ekosystem, inbegripet insamling av information som kan vara till nytta i samband med skyddet av området, [Ändr. 112] |
ad) |
registrera de djup på vilka redskap används, [Ändr. 113] |
ae) |
lämna en rapport till den berörda flaggmedlemsstatens behöriga myndigheter inom 20 dagar efter observationsperiodens slut; en kopia av denna rapport ska sändas till kommissionen inom 30 dagar efter mottagandet av en skriftlig begäran från kommissionen, [Ändr. 114] |
b) |
identifiera och dokumentera vikten vad avser alla eventuella stenkoraller, mjukkoraller, svampdjur eller andra organismer som tillhör samma ekosystem och som tagits ombord av fartygets redskap. |
3a. Vetenskapliga observatörer får inte vara något av nedanstående:
i) |
Släkt med fartygets befälhavare eller med något annat befäl ombord på det fartyg där han eller hon är placerad. |
ii) |
Anställd hos befälhavaren på det fartyg där han eller hon är placerad. |
iii) |
Anställd hos befälhavarens representant. |
iv) |
Anställd hos ett företag som kontrolleras av befälhavaren eller dennes representant. |
v) |
Släkt med befälhavarens representant. [Ändr. 115] |
4. Utöver sina skyldigheter enligt punkt 1 ska medlemsstaterna omfattas av de särskilda datainsamlings- och rapporteringskrav som fastställs i bilaga II för verksamhetsgrenar inom djuphavsfisket.
4a. Datainsamling kan göra det möjligt att skapa partnerskap mellan forskare och fiskare och bidra till forskning om den marina miljön, bioteknik, livsmedelsvetenskap, förädling och ekonomi. [Ändr. 116]
5. Data som samlas in avseende verksamhetsgrenar inom djuphavsfisket, inbegripet data som samlas in i enlighet med bilaga II till denna förordning, ska behandlas i enlighet med den process för uppgiftsförvaltning som fastställs i kapitel III i förordning (EG) nr 199/2008.
6. På kommissionens begäran ska medlemsstaterna månatligen rapportera om utnyttjad ansträngning och/eller om fångster, fördelat per verksamhetsgren inom djuphavsfisket. Rapporterna ska offentliggöras. [Ändr. 117]
KAPITEL Va
EKONOMISKT STÖD [Ändr. 118]
Artikel 19a
Ekonomiskt stöd för att byta fiskeredskap
1. Fiskefartyg som använder bottentrålar eller bottenstående nät vid djuphavsfiske ska vara berättigade till ekonomiskt stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden för att byta fiskeredskap och genomföra tillhörande ändringar på fartyget samt för att skaffa sig nödvändig kunskap och utbildning, under förutsättning att de nya redskapen har en bevisat bättre selektivitet när det gäller fiskens storlek och fiskarter, lägre och begränsad påverkan på den marina miljön och sårbara marina ekosystem, och samtidigt inte ökar fartygets fiskekapacitet. Detta ska bedömas av kommissionen efter samråd med lämpligt oberoende vetenskapligt organ.
2. Fiskefartyg ska vara berättigade till ekonomiskt stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden för att minska och, där så är möjligt, eliminera oönskad fångst av djuphavsarter, i synnerhet de mest sårbara.
3. Ett och samma unionsfiskefartyg har bara rätt till stöd en gång.
4. Tillgång till ekonomiskt stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden ska endast beviljas den som fullt ut följer denna förordning, den gemensamma fiskeripolitiken samt unionens miljölagstiftning. [Ändr. 119]
KAPITEL VI
DELEGERADE AKTER
Artikel 20
Utövande av delegerade befogenheter
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3b.2 och artikel 13 ska ges till kommissionen tills vidare under en period av tre år från och med den … (*10). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av tre år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga . [Ändr. 120]
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3b.2 och artikel 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 3b.2 och artikel 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
KAPITEL VII
UTVÄRDERING OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 21
Utvärdering
1. Inom sex år från och med denna förordnings ikraftträdande ska kKommissionen ska senast den … (*11), på grundval av de rapporter från medlemsstaterna och de vetenskapliga utlåtanden som den ska begära i detta avseende, utvärdera resultaten av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning och fastställa i vilken utsträckning målen enligt artikel 1 a och b har uppnåtts. [Ändr. 121]
2. Utvärderingen ska fokusera på trender på följande områden:
a) |
Fartyg som har övergått till att använda redskap med minskad påverkan på havsbotten och utvecklingen vad avser deras utkastnivåer när det gäller att förhindra, minimera och där det är möjligt, eliminera oönskad fångst . [Ändr. 122] |
b) |
Verksamhetsområdet för fartyg som är aktiva varje verksamhetsgren inom djuphavsfisket. |
c) |
Fullständigheten och tillförlitligheten hos data som medlemsstaterna överlämnar till vetenskapliga organ för beståndsbedömningssyften, eller till kommissionen när det rör sig om särskilda datainsamlingar. |
d) |
De djuphavsbestånd för vilka de vetenskapliga utlåtandena har förbättrats. |
e) |
De fisken som endast förvaltas enligt fiskeansträngningsbegränsningar, och rResultaten av kompletterande åtgärder i syfte att få bort utkasten och minska fångsterna av de mest sårbara arterna. [Ändr. 123] |
ea) |
Kvaliteten på konsekvensbedömningarna som har utförts i enlighet med artikel 7. [Ändr. 124] |
eb) |
Antalet fartyg och hamnar i unionen som direkt påverkas av denna förordnings genomförande. [Ändr. 125] |
ec) |
Effektiviteten av åtgärder som har införts för att säkerställa en långsiktig hållbarhet för djuphavsfiskebestånden och förhindra bifångst av icke-målarter, i synnerhet bifångst av de sårbaraste arterna. [Ändr. 126] |
ed) |
Den utsträckning i vilken sårbara marina ekosystem effektivt har skyddats genom begränsning av tillåten fiskeverksamhet i befintliga djuphavsområden, områdesavstängningar, förflyttningsregeln och/eller andra åtgärder. [Ändr. 127] |
ee) |
Tillämpningen av begränsningen till ett djup på 600 meter. [Ändr. 128] |
2a. På grundval av den bedömning som avses i punkterna 1 och 2 ska kommissionen senast den … (*12) vid behov lägga fram förslag till ändring av denna förordning. [Ändr. 129]
Artikel 22
Övergångsåtgärder
Särskilda fisketillstånd utfärdade i enlighet med förordning (EG) nr 2347/2002 ska förbli giltiga till dess att de ersatts av fisketillstånd som medger fångst av djuphavsarter, utfärdade i enlighet med denna förordning, men ska under inga omständigheter vara giltiga efter den 30 september 2012 … (*13). [Ändr. 130]
Artikel 23
Upphävande
1. Förordning (EG) nr 2347/2002 ska upphöra att gälla.
2. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.
Artikel 24
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
[…]
På rådets vägnar
Ordförande
[…]
(1) EUT C 133, 9.5.2013, s. 41.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 december 2013.
(3) Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, 31.12.2002, s. 59).
(4) Rådets förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002 om särskilda tillträdeskrav och därmed förbundna villkor vid fiske efter djuphavsbestånd (EGT L 351, 28.12.2002, s. 6.)
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 av den … om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 samt rådets beslut 2004/585/EG (EUT L …).
(6) EUT L 347, 24.12.2009, s. 6.
(7) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).
(8) Rådets beslut 81/608/EEG av den 13 juli 1981 om antagande av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten (EGT L 227, 12.8.1981, s. 21).
(9) Rådets förordning (EG) nr 734/2008 av den 15 juli 2008 om skydd av känsliga marina ekosystem mot de negativa verkningarna av fiske med bottenredskap på öppet hav (EUT L 201, 30.7.2008, s. 8).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens östra del (EUT L 87, 31.3.2009, s. 70).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i vissa andra områden än dem i Nordatlanten (EUT L 87, 31.3.2009, s. 1).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).
(15) Rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 17.5.2005, s. 1).
(*1) Datumet för denna förordnings ikraftträdande.
(*2) Fem år efter denna förordnings ikraftträdande.
(*3) Ett år efter ikraftträdandet för denna förordning.
(*4) Två år efter denna förordnings ikraftträdande.
(*5) Fyra år efter denna förordnings ikraftträdande.
(*6) Fem år efter denna förordnings ikraftträdande.
(16) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
(*7) Fem år efter denna förordnings ikraftträdande.
(*8) Tre månader efter det att denna förordning har trätt ikraft.
(*9) 60 dagar efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(19) Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (EUT L 286, 29.10.2008, s. 1).
(20) Rådets förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (EUT L 60, 5.3.2008, s. 1).
(*10) Datumet för denna förordnings ikraftträdande.
(*11) Fyra år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(*12) Fem år efter denna förordnings ikraftträdande.
(*13) Ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
Bilaga I
Avsnitt 1: Djuphavsarter
Vetenskapligt namn |
Svenskt namn |
Mest sårbar (x) |
Uppskjuten tillämpning av artikel 4.2 c |
||||
Centrophorus granulosus |
Sorghaj |
x |
|
||||
Centrophorus squamosus |
Brun pigghaj |
x |
|
||||
Centroscyllium fabricii |
Svart pigghaj |
x |
|
||||
Centroscymnus coelolepis |
Pailonahaj |
x |
|
||||
Centroscymnus crepidater |
Långnosad småpiggshaj |
x |
|
||||
Dalatias licha |
Chokladhaj |
x |
|
||||
Etmopterus princeps |
Brunkäxa |
x |
|
||||
Apristuris spp |
Hajar i släktet Apristurus spp. |
|
|
||||
Chlamydoselachus anguineus |
Kråshaj |
|
|
||||
Deania calcea |
Skednoshaj Hågäl |
|
|
||||
Galeus melastomus |
Galeus murinus |
|
|
||||
Galeus murinus |
Sexbågig kamtandhaj |
|
|
||||
Hexanchus griseus |
Blåkäxa |
x |
|
||||
Etmopterus spinax |
Spetsfenshaj |
|
|
||||
Oxynotus paradoxus |
Knorrhaj |
|
|
||||
Scymnodon ringens |
Håkäring |
|
|
||||
Somniosus microcephalus |
|
|
|
||||
Alepocephalidae |
Släthuvudfiskar |
|
|
||||
Alepocephalus Bairdii |
Bairds släthuvudfisk |
|
|
||||
Alepocephalus rostratus |
Släthuvad djuphavsfisk |
|
|
||||
Aphanopus carbo |
Dolkfisk |
|
|
||||
Argentina silus |
Guldlax |
|
|
||||
Beryx spp. |
Beryxar |
|
|
||||
Chaceon (Geryon) affinis |
Djuphavsrödkrabba |
|
x |
||||
Chimaera monstrosa |
Havsmus |
|
x |
||||
Hydrolagus mirabilis |
Blåvingad havsmus |
|
x |
||||
Rhinochimaera atlantica |
Långnosad havsmus |
|
x |
||||
Coryphaenoides rupestris |
Skoläst |
|
|
||||
Epigonus telescopus |
Teleskopabborre |
x |
|
||||
Helicolenus dactilopterus |
Blåkäft |
|
|
||||
Hoplostethus atlanticus |
Atlantisk soldatfisk |
x |
|
||||
Macrourus berglax |
Långstjärt |
|
|
||||
Molva dypterigia |
Birkelånga |
|
|
||||
Mora moro |
Moratorsk |
|
x |
||||
Antimora rostrata |
Blå antimora |
|
x |
||||
Pagellus bogaraveo |
Fläckpagell |
|
|
||||
Phycis blennoides |
Fjällbrosme |
|
|
||||
Polyprion americanus |
Vrakfisk |
|
|
||||
Reinhardtius hippoglossoides |
Liten hälleflundra |
|
|
||||
Cataetyx laticeps |
|
|
x |
||||
Hoplosthetus mediterraneus |
Medelhavssoldatfisk |
|
x |
||||
Macrouridae
|
Skolästfiskar
|
|
|
||||
Nesiarchus nasutus |
Havsgädda |
|
|
||||
Notocanthus chemnitzii |
Notocanthus chemnitzii |
|
|
||||
Raja fyllae |
Rundrocka |
|
x |
||||
Raja hyperborea |
Isrocka |
|
|
||||
Raja nidarosiensus |
Svartbuksrocka |
|
|
||||
Trachyscorpia cristulata |
Trachyscorpia cristulata |
|
|
Avsnitt 2: Arter som regleras i NEAFC utöver ovanstående arter
Brosme brosme |
Lubb |
|
Conger conger |
Havsål |
|
Lepidopus caudatus |
Strumpebandsfisk |
x |
Lycodes esmarkii |
Stor ålbrosme/Esmarks ålbrosme |
|
Molva molva |
Långa |
|
Sebastes viviparus |
Mindre kungsfisk |
|
[Ändr. 131]
Bilaga II
Särskilda datainsamlings- och rapporteringskrav enligt artikel 18.4
1. |
Medlemsstaterna ska säkerställa att data som samlas in för ett område som omfattar både unionens vatten och internationella vatten disaggregeras ytterligare, så att de hänvisar till unionens vatten respektive internationella vatten separat. |
2. |
När fiskeverksamheten inom en verksamhetsgren inom djuphavsfisket sammanfaller med verksamhet inom en annan verksamhetsgren i samma område, ska datainsamlingen rörande de förra göras separat från datainsamlingen rörande den senare. |
3. |
Utkast ska omfattas av provtagning i samtliga verksamhetsgrenar inom djuphavsfisket. Provtagningsstrategin för landningar och utkast ska täcka alla de arter som förtecknas i bilaga I samt arter som tillhör ekosystem på havsbottens som t.ex. djuphavskoraller, svampdjur eller andra organismer tillhörande samma ekosystem. |
4. |
När de tillämpliga fleråriga datainsamlingsplanerna kräver insamling av fiskeansträngningsdata i form av antalet timmar av trålfiske och redskapets tid i vattnet för passiva redskap, ska medlemsstaten samla in och vara beredd att vid sidan av sådana fiskeansträngningsdata presentera följande kompletterande data:
|
4a. |
Kommissionen ska se till att insamlingen av information sker i rätt tid och att den är samordnad för alla medlemsstater, och att uppgifterna är korrekta, tillförlitliga och fullständiga. [Ändr. 132] |
4b. |
Kommissionen ska se till att insamlad information lagras säkert och att den görs tillgänglig för allmänheten förutom i undantagsfall när den kan behöva skyddas och göras konfidentiell, och om skälen för sådana begränsningar läggs fram. [Ändr. 133] |
Bilaga IIa
Konsekvensbedömningar enligt artikel 7.2
De konsekvensbedömningar för att fastställa djuphavsfiske som avses i artikel 7.2 ska bl.a. ta upp följande:
1. |
Vilken typ av fiske som bedrivs, inklusive typ av fartyg och redskap, fiskeområden och på vilket djup fisket ska ske, individuella målarter och potentiella bifångster, fiskeansträngning och fiskets varaktighet. |
2. |
Bästa tillgängliga vetenskapliga rön om det rådande tillståndet för fiskebestånd och referensinformation om ekosystem och livsmiljöer i fiskeområdet, vilken framtida förändringar ska jämföras med. |
3. |
Identifiering, beskrivning och kartläggning av sårbara marina ekosystem som förekommer eller sannolikt förekommer i fiskeområdet. |
4. |
Uppgifter och metoder som används för att identifiera, beskriva och utvärdera verksamhetens konsekvens, identifiering av kunskapsluckor och utvärdering av osäkra uppgifter som lämnas vid konsekvensbedömningen. |
5. |
Identifiering, beskrivning och utvärdering av förekomsten av fiskeverksamhetens sannolika konsekvenser, och deras omfattning och varaktighet, bland annat kumulativa konsekvenser av fiskeverksamheter, i synnerhet i sårbara marina ekosystem och lågproduktiva fiskeresurser i fiskeområdet. |
6. |
Förslag på mildrande åtgärder och förvaltningsåtgärder som ska användas för att förhindra betydande negativa konsekvenser på sårbara marina ekosystem och garantera ett långsiktigt bevarande och en hållbar användning av lågproduktiva fiskeresurser samt vilka åtgärder som ska användas för att övervaka fiskeverksamhetens påverkan. [Ändr. 134] |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/263 |
P7_TA(2013)0540
Civilskyddsmekanismen ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2011)0934 – C7-0519/2011 – 2011/0461(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/49)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0934), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 196 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0519/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 19 juli 2012 (1). |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 9 oktober 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för utrikesfrågor, budgetutskottet och utskottet för regional utveckling (A7-0003/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution. |
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten |
(1) EUT C 277, 13.9.2012, s. 164.
P7_TC1-COD(2011)0461
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr …/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr1313/2013/EU.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen
Europaparlamentet, rådet och kommissionen noterar upplägget i artikel 19.4 till artikel 19.6 och bilaga I, vilket svarar mot detta besluts särskilda karaktär och inte har prejudicerande verkan på andra finansieringsinstrument.
Uttalande från kommissionen
Utan att det påverkar det årliga budgetförfarandet har kommissionen för avsikt att för Europaparlamentet lägga fram en årsrapport om genomförandet av detta beslut, inbegripet budgetfördelningen i bilaga I, från och med januari 2015. Detta upplägg är baserat på civilskyddspolitikens särskilda natur och har inte prejudicerande verkan på andra finansiella instrument.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/265 |
P7_TA(2013)0541
Bostadslåneavtal ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bostadslåneavtal (COM(2011)0142 – C7-0085/2011 – 2011/0062(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/50)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0142), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0085/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 18 augusti 2011 (1), |
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 juli 2011 (2), |
— |
med beaktande av de skriftliga åtagandena från rådets företrädare av den 8 maj 2013 och den 27 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A7-0202/2012). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3). |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 240, 18.8.2011, s. 3.
(2) EUT C 318, 29.10.2011, s. 133.
(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna som antogs den 10 september 2013 (Antagna texter, P7_TA(2013)0341).
P7_TC1-COD(2011)0062
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/…/EU om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/17/EU.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/266 |
P7_TA(2013)0542
Import av ris från Bangladesh ***I
Europaparlamentets ändringar antagna den 10 december 2013 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om import av ris med ursprung i Bangladesh (COM(2012)0172 – C7-0102/2012 – 2012/0085(COD)) (1)
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/51)
Ändring 1
Förslag till förordning
Titeln
Kommissionens förslag |
Ändring |
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om import av ris med ursprung i Bangladesh |
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om import av ris med ursprung i Bangladesh och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3491/90 |
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 4
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 7
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 7b (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 7c (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 7
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
1a. Denna förordning erkänner småodlares och lantarbetares rätt till en anständig inkomst och till en säker arbetsmiljö, och anser att respekt för denna rätt är grundläggande när det gäller att nå de allmänna målen för beviljande av handelsförmåner till utvecklingsländer och särskilt till de minst utvecklade länderna. |
Ändring 8
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
3. Genom en genomförandeakt som ska antas utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 323.1 i förordning nr XXXX/XXXX, ska kommissionen upphäva tillämpningen av förmånsordningen för import enligt punkt 1 i artikeln så snart det konstateras att de importer som omfattas av bestämmelserna i nämnda förfarande, under innevarande år uppgår till den kvantitet som anges i punkt 2. |
3. Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att upphäva tillämpningen av förmånsordningen för import enligt punkt 1 i artikeln så snart det konstateras att de importer som omfattas av bestämmelserna i nämnda förfarande, under innevarande år uppgår till den kvantitet som anges i punkt 2 i denna artikel . Denna genomförandeakt ska antas utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 5a.2. |
Ändring 9
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
utgår |
Ändring 10
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 2
Kommissionens förslag |
Ändring |
2. Befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artikel 3 ska ges till kommissionen på obestämd tid från och med den dag då denna förordning träder i kraft . |
2. Befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artikel 3 ska ges till kommissionen för en period på fem på år från och med den … (*1). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenheter senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. |
Ändring 11
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 5
Kommissionens förslag |
Ändring |
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från och med den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före periodens utgång, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. |
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från och med den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före periodens utgång, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med fyra månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. |
Ändring 12
Förslag till förordning
Artikel 5a (ny)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
Artikel 5a |
|
Kommittéförfarande |
|
1. Kommissionen ska bistås av den kommitté för den samlade marknadsordningen inom jordbruket som inrättas genom artikel 323.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr [xxxx/xxxx] av den … om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (4) . Kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. |
|
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. |
|
3. Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande ska det förfarandet avslutas utan resultat om kommitténs ordförande beslutar det eller om en majoritet av kommitténs medlemmar begär det inom tidsfristen för att avge yttrandet. |
(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0304/2013).
(2) EUT L 408, 30.12.2006, s. 18.
(3) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.
(*1) Datumet då denna förordning träder i kraft.
(4) 2010/0385(COD).
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/272 |
P7_TA(2013)0543
Tidsschemat för auktioner av utsläppsrätter för växthusgaser ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av direktiv 2003/87/EG vad gäller att förtydliga bestämmelserna om tidsschemat för auktioner av utsläppsrätter för växthusgaser (COM(2012)0416 – C7-0203/2012 – 2012/0202(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/52)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0416), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0203/2012), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 november 2012 (1), |
— |
efter att ha hört Regionkommittén, |
— |
med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (2), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0046/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3). |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 11, 15.1.2013, s. 87.
(2) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 75.
(3) Denna ståndpunkt motsvarar ändringen som antogs den 3 juli 2013 (Antagna texter, P7_TA(2013)0310.
P7_TC1-COD(2012)0202
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr …/2013/EU om ändring av direktiv 2003/87/EG vad gäller att förtydliga bestämmelserna om tidsschemat för auktioner av utsläppsrätter för växthusgaser
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 1359/2013/EU.)
Onsdagen den 11 december 2013
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/273 |
P7_TA(2013)0551
Beslut att inte invända mot en delegerad akt: villkoren för att göra en prestandadeklaration för byggprodukter tillgänglig på en webbplats
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 oktober 2013 om villkoren för att göra en prestandadeklaration för byggprodukter tillgänglig på en webbplats (C(2013)7086) – 2013/2928(DEA))
(2016/C 468/53)
Europaparlamentet fattar detta beslut
— |
med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2013)7086), |
— |
med beaktande av kommissionens skrivelse av den 14 november 2013, i vilken parlamentet ombeds tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen, |
— |
med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (byggproduktsförordningen) (1), särskilt artiklarna 7.3 och 63.1, |
— |
med beaktande av artikel 87a.6 i arbetsordningen: |
— |
med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 87a.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 10 december 2013. |
A. |
Det är viktigt att den delegerade förordningen om elektroniskt tillhandahållande träder i kraft så snart som möjligt, med tanke på att de väsentliga bestämmelserna i den grundläggande rättsakten, däribland de om tillhandahållande av prestandadeklarationer, gäller sedan den 1 juli 2013. |
B. |
Möjligheten att göra dessa deklarationer tillgängliga på internet skulle, i enlighet med lagstiftarens önskan, innebära att tillverkare av byggprodukter kan minska kostnaderna och även öka flexibiliteten i byggsektorn som sådan. |
C. |
Kommissionen borde ha förberett den delegerade förordningen i förväg för att undvika den olyckliga förseningen i fråga om att medge undantag från skyldigheten för tillverkare att tillhandahålla papperskopior eller elektroniska kopior av en prestandadeklaration för varje produkt som görs tillgänglig på marknaden. |
D. |
Det är av yttersta vikt att både parlamentet och rådet kan utöva sina rättigheter som medlagstiftare i enlighet med fördragen, bland annat i beslutet om vilka delar som ska delegeras till kommissionen i framtida grundläggande rättsakter, och att parlamentet – tillsammans med medlemsstaternas experter och andra intressenter – kan delta i samråd på ett öppet sätt innan en delegerad akt antas. |
1. |
Europaparlamentet tillkännager att det inte har några invändningar mot den delegerade förordningen. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/274 |
P7_TA(2013)0552
Handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning för skydd av euron mot förfalskning (programmet ”Perikles 2020”) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot penningförfalskning (Periklesprogrammet 2020)) (COM(2011)0913 – C7-0510/2011 – 2011/0449(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/54)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0913), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 133 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0510/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 2 mars 2012 (1), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0423/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 137, 12.5.2012, s. 7.
P7_TC1-COD(2011)0449
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet 2020) och om upphävande av rådets beslut 2001/923/EG, 2001/924/EG, 2006/75/EG, 2006/76/EG, 2006/849/EG och 2006/850/EG
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 331/2014.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/275 |
P7_TA(2013)0553
Ändring av förordning (EU) nr 99/2013 om programmet för europeisk statistik 2013–2017 ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 99/2013 om programmet för europeisk statistik 2013–2017 (COM(2013)0525 – C7-0224/2013 – 2013/0249(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/55)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0525), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0224/2013), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0401/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P7_TC1-COD(2013)0249
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 om ändring av förordning (EU) nr 99/2013 om programmet för europeisk statistik 2013–2017
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1383/2013.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/276 |
P7_TA(2013)0554
ILO:s konvention om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om utkastet till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189) (11462/2013 – C7-0234/2013 – 2013/0085(NLE))
(Godkännande)
(2016/C 468/56)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av utkastet till rådets beslut (11462/2013), |
— |
med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 153 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och 218. 8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0234/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av rekommendationen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0394/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/277 |
P7_TA(2013)0555
Avtal mellan EU och Armenien om de allmänna principerna för Armeniens deltagande i unionsprogram ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om utkastet till rådets beslut om protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan, om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Armenien om de allmänna principerna för Republiken Armeniens deltagande i unionsprogram (16469/2012 – C7-0009/2013 – 2012/0247(NLE))
(Godkännande)
(2016/C 468/57)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av utkastet till rådets beslut (16469/2012), |
— |
med beaktande av utkastet till protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (16472/2012), |
— |
med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 114, 168, 169, 172, 173.3, 188 och 192 samt artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0009/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7-0406/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Armenien. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/278 |
P7_TA(2013)0556
Avtal mellan EU och Frankrike om tillämpning, vad beträffar förvaltningsområdet Saint-Barthélemy, av unionslagstiftning om beskattning *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Frankrike om tillämpning vad beträffar förvaltningsområdet Saint-Barthélemy av unionslagstiftning om beskattning av inkomster från sparande och om administrativt samarbete i fråga om beskattning (COM(2013)0555 – C7-0360/2013 – 2013/0269(NLE))
(Samråd)
(2016/C 468/58)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2013)0555), |
— |
med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Frankrike om tillämpning vad beträffar förvaltningsområdet Saint-Barthélemy av unionslagstiftning om beskattning av inkomster från sparande och om administrativt samarbete i fråga om beskattning, |
— |
med beaktande av artiklarna 113 och 115 jämförda med artikel 218.6 andra stycket b och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0360/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 55, 90.7 och 46.1 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0404/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/279 |
P7_TA(2013)0557
Ändring av beslut 2002/546/EG vad gäller dess tillämpningsperiod *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till rådets beslut om ändring av beslut (EG) 2002/546/EG vad gäller dess tillämpningstid (COM(2013)0781 – C7-0420/2013 – 2013/0387(CNS))
(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)
(2016/C 468/59)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0781), |
— |
med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0420/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0431/2013), och av följande skäl: |
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag. |
2. |
Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. |
3. |
Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet godkänt. |
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/280 |
P7_TA(2013)0559
Utnämning av en ledamot av revisionsrätten (Phil Wynn Owen – Förenade kungariket)
Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Phil Wynn Owen till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0313/2013 – 2013/0811(NLE))
(Samråd)
(2016/C 468/60)
Europaparlamentet utfärdar detta beslut
— |
med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0313/2013), |
— |
med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0438/2013), och av följande skäl: |
A. |
Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
B. |
Utskottet höll den 7 november 2013 en utfrågning med den nominerade kandidaten. |
1. |
Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Phil Wynn Owen till ledamot av revisionsrätten. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/281 |
P7_TA(2013)0560
Utnämning av en ledamot av revisionsrätten (Alex Brenninkmeijer- Nederländerna)
Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Alex Brenninkmeijer till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0312/2013 – 2013/0810(NLE))
(Samråd)
(2016/C 468/61)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0312/2013), |
— |
med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0433/2013), och av följande skäl: |
A. |
Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
B. |
Utskottet höll den 7 november 2013 en utfrågning med den nominerade kandidaten. |
1. |
Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Alex Brenninkmeijer till ledamot av revisionsrätten. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/282 |
P7_TA(2013)0561
Utnämning av en ledamot av revisionsrätten (Henri Grethen – Luxemburg)
Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Henri Grethen till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0309/2013 – 2013/0807(NLE))
(Samråd)
(2016/C 468/62)
Europaparlamentet utfärdar detta beslut
— |
med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0309/2013), |
— |
med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0439/2013), och av följande skäl: |
A. |
Budgetkontrollutskottet höll den 7 november 2013 en utfrågning med den kandidat som rådet föreslagit till ämbetet som ledamot av revisionsrätten. |
B. |
Henri Grethen uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
1. |
Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Henri Grethen till ledamot av revisionsrätten. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/283 |
P7_TA(2013)0562
Utnämning av en ledamot av revisionsrätten (Nikolaos Milionis – Grekland)
Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Nikolaos Milionis till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0310/2013 – 2013/0808(NLE))
(Samråd)
(2016/C 468/63)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0310/2013), |
— |
med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0436/2013), och av följande skäl: |
A. |
Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
B. |
Vid sitt sammanträde den 7 november 2013 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten. |
1. |
Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Nikolaos Milionis till ledamot av revisionsrätten. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/284 |
P7_TA(2013)0563
Utnämning av en ledamot av revisionsrätten (Danièle Lamarque – Frankrike)
Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Danièle Lamarque till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0311/2013 – 2013/0809(NLE))
(Samråd)
(2016/C 468/64)
Europaparlamentet utfärdar detta beslut
— |
med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0311/2013), |
— |
med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0437/2013), och av följande skäl: |
A. |
Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
B. |
Utskottet höll den 7 november 2013 en utfrågning med den nominerade kandidaten. |
1. |
Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Danièle Lamarque till ledamot av revisionsrätten. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/285 |
P7_TA(2013)0564
Utnämning av ordföranden för Europeiska centralbankens tillsynsnämnd
Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om Europeiska centralbankens förslag till utnämning av ordförande för Europeiska centralbankens tillsynsnämnd (N7-0103/2013 – C7-0424/2013 – 2013/0901(NLE))
(Samråd)
(2016/C 468/65)
Europaparlamentet fattar detta beslut
— |
med beaktande av Europeiska centralbankens förslag av den 22 november 2013 om utnämning av ordförande för Europeiska centralbankens tillsynsnämnd (N7-0103/2013), |
— |
med beaktande av artikel 26.3 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (1), |
— |
med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken om de praktiska formerna för utövande av demokratisk ansvarsskyldighet och tillsyn av utövandet av de uppgifter som ECB tilldelats inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen (2), |
— |
med beaktande av sin arbetsordning, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0452/2013), och av följande skäl: |
A. |
I artikel 26.3 i förordning (EU) nr 1024/2013 fastställs att Europeiska centralbanken (ECB) ska förelägga Europaparlamentet sitt förslag till utnämning av ordförande för sin tillsynsnämnd, och att denna ordförande ska utses på grundval av ett öppet urvalsförfarande bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom banksektorn och den finansiella sektorn är allmänt erkända och som inte är ledamöter i ECB-rådet. |
B. |
I artikel 26.2 i förordning (EU) nr 1024/2013 fastställs att utnämningarna till tillsynsnämnden i enlighet med den förordningen ska respektera principerna om jämn könsfördelning, erfarenhet och kvalifikationer. |
C. |
I en skrivelse av den 22 november 2013 förelade ECB parlamentet ett förslag om utnämning av Danièle Nouy till ordförande för ECB:s tillsynsnämnd för en mandatperiod på fem år. |
D. |
Parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade därefter den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 26.2 och 26.3 i förordning (EU) nr 1024/2013. I samband med denna granskning tog utskottet del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som utskottet ställt till henne. |
E. |
Utskottet höll en utfrågning med den nominerade kandidaten den 27 november 2013. Under denna utfrågning höll kandidaten ett inledande anförande och besvarade därefter utskottsledamöternas frågor. |
1. |
Europaparlamentet godkänner ECB:s förslag om utnämning av Danièle Nouy till ordförande för ECB:s tillsynsnämnd. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska centralbanken, rådet och medlemsstaternas regeringar. |
(1) EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.
(2) EUT L 320, 30.11.2013, s. 1.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/286 |
P7_TA(2013)0565
Gemensamma regler och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för yttre åtgärder ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av Europeiska unionens instrument för yttre åtgärder (COM(2011)0842 – C7-0494/2011 – 2011/0415(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/66)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0842), |
— |
med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0494/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012 (1), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och budgetutskottet (A7-0447/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets uttalande, som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution. |
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110.
P7_TC1-COD(2011)0415
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 236/2014.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europeiska kommissionens förklaring om användningen av genomförandeakter för att fastställa regler för genomförandet av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)
Europeiska kommissionen anser att bestämmelserna för genomförandet av program för gränsöverskridande samarbete så som de fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av externa åtgärder och andra specifika mer detaljerade genomförandebestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II), syftar till att komplettera den grundläggande rättsakten och därför bör vara delegerade akter som antas på grundval av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Europeiska kommissionen kommer inte att motsätta sig antagandet av den text som medlagstiftarna enats om. Kommissionen erinrar om att frågan om avgränsning mellan artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget för närvarande granskas av domstolen i ”biocidmålet”.
Europeiska kommissionens förklaring om ”återflöden”
I enlighet med de skyldigheter som anges i artikel 21.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 kommer Europeiska kommissionen att i budgetförslaget införa en rubrik för interna inkomster avsatta för särskilda ändamål och om möjligt ange beloppet för sådana inkomster.
Budgetmyndigheten kommer att underrättas om de samlade resurserna varje år i samband med planeringen av budgeten. Interna inkomster avsatta för särskilda ändamål får bara införas i budgetförslaget i den mån deras storlek är fastställd.
Europaparlamentets uttalande om avbrytande av stöd som beviljas inom ramen för finansiella instrument
Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.
Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/288 |
P7_TA(2013)0566
Stabilitetsinstrumentet ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett stabilitetsinstrument (COM(2011)0845 – C7-0497/2011 – 2011/0413(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/67)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0845), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0497/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
having regard to the undertaking given by the Council representative by letter of 4 December 2013 to approve Parliament’s position, in accordance with Article 294(4) of the Treaty on the Functioning of the European Union, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och budgetutskottet (A7-0451/2013), |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution |
3. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P7_TC1-COD(2011)0413
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 230/2014.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet (1)
På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts (2). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts (2) och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.
Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.
Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.
(1) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå.
(2) I tillämpliga fall.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/290 |
P7_TA(2013)0567
Europeiska grannskapsinstrumentet ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument (COM(2011)0839 – C7-0492/2011 – 2011/0405(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/68)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0839), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0492/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 november 2012 (1), |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av 9 oktober 2012 (2), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0449/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets uttalande, som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution. |
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 11, 15.1.2013, s. 77.
(2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110.
P7_TC1-COD(2011)0405
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 232/2014.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet (1)
På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts (2) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32014R0232&from=EN – ntr2-L_2014077SV.01004201-E0002. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.
Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.
Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.
Europeiska kommissionens förklaring om användningen av genomförandeakter för att fastställa regler för genomförandet av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)
Europeiska kommissionen anser att bestämmelserna för genomförandet av program för gränsöverskridande samarbete så som de fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av externa åtgärder och andra specifika mer detaljerade genomförandebestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II), syftar till att komplettera den grundläggande rättsakten och därför bör vara delegerade akter som antas på grundval av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Europeiska kommissionen kommer inte att motsätta sig antagandet av den text som medlagstiftarna enats om. Kommissionen erinrar om att frågan om avgränsning mellan artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget för närvarande granskas av domstolen i ”biocidmålet”.
Europaparlamentets uttalande om avbrytande av stöd som beviljas inom ramen för finansiella instrument
Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.
Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.
(1) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå.
(2) I tillämpliga fall.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/293 |
P7_TA(2013)0568
Instrumentet för stöd inför anslutningen ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (COM(2011)0838 – C7-0491/2011 – 2011/0404(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/69)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0838), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0491/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 november 2012 (1), |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012 (2), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna denna ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för regional utveckling (A7-0445/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets uttalanden och Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalanden som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens förklaringar, som bifogas denna resolution. |
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 11, 15.1.2013, s. 77.
(2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110.
P7_TC1-COD(2011)0404
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 231/2014.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet (1)
På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II), och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts (2). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.
Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.
Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.
Gemensamt uttalande om från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om finansiering av övergripande program för minoriteter
Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen är överens om att led ii i artikel 2.1 a i förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) bör tolkas som att det tillåter finansieringen av program som syftar till att förbättra respekten för och skyddet av minoriteter i enlighet med Köpenhamnskriterierna, såsom var fallet enligt rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA).
Europeiska kommissionens förklaring om användningen av genomförandeakter för att fastställa regler för genomförandet av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)
Europeiska kommissionen anser att bestämmelserna för genomförandet av program för gränsöverskridande samarbete så som de fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av externa åtgärder och andra specifika mer detaljerade genomförandebestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II), syftar till att komplettera den grundläggande rättsakten och därför bör vara delegerade akter som antas på grundval av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Europeiska kommissionen kommer inte att motsätta sig antagandet av den text som medlagstiftarna enats om. Kommissionen erinrar om att frågan om avgränsning mellan artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget för närvarande granskas av domstolen i ”biocidmålet”.
Europaparlamentets uttalade om avbrytande av stöd inom ramen för finansiella instrument
Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.
Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.
Europaparlamentets uttalande om de stödmottagare som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)
Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) använder begreppet ”de stödmottagare som förtecknas i bilaga I” genomgående i hela texten. Europaparlamentet anser att denna term är tillämplig på länder.
(1) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå.
(2) I tillämpliga fall.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/296 |
P7_TA(2013)0569
Partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer (COM(2011)0843 – C7-0495/2011 – 2011/0411(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/70)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0843), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 207.2, 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0495/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012 (1), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna denna ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för utveckling, budgetutskottet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0446/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets uttalande som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution. |
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110.
P7_TC1-COD(2011)0411
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 234/2014.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet (1)
På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts (2). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.
Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.
Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.
Europaparlamentets uttalande om avbrytande av stöd som beviljas inom ramen för finansiella instrument
Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.
Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.
(1) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå.
(2) I tillämpliga fall.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/298 |
P7_TA(2013)0570
Finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (COM(2011)0844 – C7-0496/2011 – 2011/0412(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/71)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0844), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 209 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0496/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 november 2012 (1), |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012 (2), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, budgetutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0448/2013), och av följande skäl: |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution. |
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 11, 15.1.2013, s. 81.
(2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110.
P7_TC1-COD(2011)0412
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 235/2014.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet (1)
På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett europeiskt instrument för demokrati och mänskliga rättigheter, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts (2). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.
Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.
Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.
Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om valövervakningsuppdrag
Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen understryker det viktiga bidrag som EU:s valobservatörsuppdrag gör till unionens politik för yttre förbindelser genom att stödja demokratin i partnerländerna. EU:s valobservatörsuppdrag bidrar till att öka insynen och förtroendet för valprocessen, och tillhandahåller en välgrundad bedömning av val, liksom rekommendationer för deras ytterligare förbättringar inom ramen för unionens samarbete och politiska dialog med partnerländerna. Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen är överens om att upp till 25 % av budgeten under perioden 2014–2020 för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansiellt instrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen bör avsättas till finansieringen av EU:s valobservatörsuppdrag, beroende på årliga valprioriteringar.
(1) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå.
(2) I tillämpliga fall.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/300 |
P7_TA(2013)0571
Inrättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingsarbete ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingsarbete (COM(2011)0840 – C7-0493/2011 – 2011/0406(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/72)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0840), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 209.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0493/2011), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012 (1), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel, budgetutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0450/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner sitt uttalande och Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution. |
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110.
P7_TC1-COD(2011)0406
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr,,,/2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 233/2014.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet (1)
På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts (2). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.
Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.
Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.
Europaparlamentets, Europeiska unionens råds och Europeiska kommissionens förklaring om artikel 5.2 b ii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020
Vad gäller tillämpningen av artikel 5.2 b ii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 ska följande partnerländer vid tidpunkten för den förordningens ikraftträdande som undantagsfall anses vara behöriga till bilateralt samarbete, inbegripet med hänsyn till utfasningen av utvecklingsbidraget: Kuba, Colombia, Ecuador, Peru och Sydafrika.
Europeiska kommissionens förklaring om artikel 5 förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020
Europeiska kommissionen kommer att inhämta Europaparlamentets synpunkter innan den ändrar tillämpningen av artikel 5.2 b ii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020.
Europeiska kommissionens förklaring om anslag för grundläggande tjänster
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020 bör göra det möjligt för EU att bidra till att unionens gemensamma åtagande att tillhandahålla fortsatt stöd för mänsklig utveckling i syfte att förbättra människors liv i linje med millennieutvecklingsmålen. Minst 20 % av det beviljade stödet enligt den förordningen kommer att anslås till grundläggande sociala tjänster, med fokus på hälsa och utbildning, samt till sekundär utbildning, med beaktande av att en viss flexibilitet ska utgöra gällande norm, t.ex. i fall som omfattar exceptionellt stöd. Uppgifter om hur denna förklaring respekteras kommer att tas med i den årsrapport som avses i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om gemensamma regler och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av finansiering av EU:s yttre åtgärder.
Europaparlamentets uttalande om avbrytande av stöd som beviljas inom ramen för finansiella instrument
Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.
Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.
(1) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå.
(2) I tillämpliga fall.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/303 |
P7_TA(2013)0572
Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter 2014–2020 ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) (COM(2011)0608 – C7-0319/2011 – 2011/0269(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/73)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0608)), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 175, 42 och 43 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0319/2011), |
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, |
— |
med beaktande av artikel 294.3 och artikel 175 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av det motiverade yttrande från det danska folketinget, den nederländska första och andra kammaren och Sveriges riksdag, som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, |
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 23 februari 2012 (1), |
— |
med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 3 maj 2012 (2), |
— |
med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 oktober 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0005/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 42.
(2) EUT C 225, 27.7.2012, s. 159.
P7_TC1-COD(2011)0269
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1309/2013.)
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/305 |
P7_TA(2013)0573
Obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar på skatteområdet *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU när det gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar på skatteområdet (COM(2013)0348 – C7-0200/2013 – 2013/0188(CNS))
(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)
(2016/C 468/74)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0348), |
— |
med beaktande av artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0200/2013), |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från budgetkontrollutskottet (A7-0376/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
3. |
Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. |
4. |
Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
Ändring 1
Förslag till direktiv
Skäl 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 1a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 1b (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 3a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 3b (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 3c (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 4a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 10
Förslag till direktiv
Skäl 5
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 11
Förslag till direktiv
Skäl 5a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 12
Förslag till direktiv
Skäl 6a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 13
Förslag till direktiv
Skäl 7a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 15
Förslag till direktiv
Skäl 9a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 16
Förslag till direktiv
Skäl 10
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 17
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led b
Direktiv 2011/16/EU
Artikel 8 – punkt 3a – inledningen
Kommissionens förslag |
Ändring |
3a. Den behöriga myndighet i varje medlemsstat ska, genom automatiskt utbyte av upplysningar, till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna upplysningar om beskattningsperioder från och med den 1 januari 2014 avseende följande poster som betalas, garanteras eller innehas av ett finansinstitut och som direkt eller indirekt gynnar en verklig ägare (beneficial owner) som är en fysisk person bosatt i den andra medlemsstaten: |
3a. Den behöriga myndighet i varje medlemsstat ska, genom automatiskt utbyte av upplysningar, till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna upplysningar, om beskattningsperioder från och med den 1 januari 2014 avseende följande poster , i enlighet med nationell lag, som betalas, garanteras eller innehas av ett finansinstitut och som direkt eller indirekt gynnar en verklig ägare (beneficial owner) som är en fysisk person bosatt i den andra medlemsstaten: |
Ändring 18
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led ba (nytt)
Direktiv 2011/16/EU
Artikel 8 – punkt 4
Nuvarande lydelse |
Ändring |
||
|
|
||
4. Före den 1 juli 2016 ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen statistik för det berörda året om omfattningen av det automatiska utbytet av upplysningar och, i den omfattning det är möjligt, information om administrativa och andra relevanta kostnader och fördelar i samband med det utbyte som ägt rum och eventuella potentiella ändringar, både för skatteförvaltningar och tredje parter. |
”4. Före den 1 juli 2016 ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen statistik för det berörda året om omfattningen av det automatiska utbytet av upplysningar och, i den omfattning det är möjligt, information om administrativa och andra relevanta kostnader och fördelar i samband med det utbyte som ägt rum och eventuella potentiella ändringar, både för skatteförvaltningar och tredje parter. Kommissionen ska informera Europaparlamentet om den information som kommissionen mottagit.” |
Ändring 19
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led c
Direktiv 2011/16/EU
Artikel 8 – punkt 5 – stycke 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
5. Före den 1 juli 2017 ska kommissionen lägga fram en rapport med en översyn över och bedömning av den statistik och information som mottagits angående frågor såsom administrativa och andra relevanta kostnader samt fördelar med det automatiska utbytet av upplysningar liksom praktiska aspekter i samband med detta. Om det bedöms som lämpligt ska kommissionen lägga fram ett förslag för rådet om kategorierna och villkoren i punkt 1, inbegripet villkoret att upplysningar om personer bosatta i andra medlemsstater ska vara tillgängliga, eller de poster som anges i punkt 3a, eller båda. |
5. Före den 1 juli 2017 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en översyn över och konsekvensbedömning av den statistik och information som mottagits angående frågor såsom administrativa och andra relevanta kostnader samt fördelar med det automatiska utbytet av upplysningar liksom praktiska aspekter i samband med detta. Om det bedöms som lämpligt ska kommissionen lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet om inkomst- och kapitalkategorierna, villkoren i punkt 1 eller båda , inbegripet villkoret att upplysningar om personer bosatta i andra medlemsstater ska vara tillgängliga, eller de poster som anges i punkt 3a, eller båda. |
Ändring 21
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1a (nytt)
Direktiv 2011/16/EU
Artikel 18 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
1a. I artikel 18 ska följande punkt införas: |
|
”2a. Medlemsstaterna ska fastställa påföljder för överträdelser av detta direktiv och vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa efterlevnad av det. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.” |
Ändring 22
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1b (nytt)
Direktiv 2011/16/EU
Artikel 19a (ny)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
1b. Följande artikel ska läggas till: |
|
”Artikel 19a |
|
Mandat för förhandlingar med tredjeländer |
|
Från och med [datum för ikraftträdande av detta direktiv] ska endast kommissionen, på unionens vägnar, förhandla om avtal med tredjeländer avseende automatiskt utbyte av upplysningar (AEOI). Från och med detta datum ska medlemsstaterna inte ingå bilaterala avtal.” |
Ändring 23
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1c (nytt)
Direktiv 2011/16/EU
Artikel 22 – punkt 1 – led ca (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
1c. I artikel 22.1 ska följande led läggas till: |
||
|
|
Ändring 24
Förslag till direktiv
Artikel 1 – led 1d (nytt)
Direktiv 2011/16/EU
Artikel 23 – punkt 3
Nuvarande lydelse |
Ändring |
|
1d. Artikel 23.3 ska ersättas med följande: |
3. Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en årlig utvärdering av ändamålsenligheten hos det automatiska utbytet av upplysningar som avses i artikel 8 samt de praktiska resultat som uppnåtts. Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 26.2 fastställa former och villkor för hur denna årliga utvärdering ska kommuniceras. |
”3. Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en årlig utvärdering av ändamålsenligheten hos det automatiska utbytet av upplysningar som avses i artikel 8 samt de praktiska resultat som uppnåtts. Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 26.2 fastställa former och villkor för hur denna årliga utvärdering ska kommuniceras. Kommissionen ska informera Europaparlamentet om medlemsstaternas utvärderingar i ett årligt meddelande.” |
Ändring 25
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 1e (ny)
Direktiv 2011/16/EU
Artikel 25
Nuvarande lydelse |
Ändring |
|
1e. Artikel 25 ska ersättas med följande: |
Artikel 25 |
”Artikel 25 |
Dataskydd |
Dataskydd |
Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv ska omfattas av bestämmelserna om genomförande av direktiv 95/46/EG. Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av detta direktiv, begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 10, 11.1, 12 och 21 i direktiv 95/46/EG i den utsträckning som behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet. |
1. Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv ska omfattas av bestämmelserna om genomförande av direktiv 95/46/EG. Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av detta direktiv, begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 10, 11.1, 12 och 21 i direktiv 95/46/EG i den utsträckning som uttryckligen behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet. |
|
2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att tredje part eller tredje land inte utan auktorisation får tillgång till de utväxlade upplysningarna.” |
Ändring 31
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
2a. Senast den …* [12 månader efter detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen se över hur detta direktiv fungerar och, om så är lämpligt, förelägga rådet ett lagstiftningsförslag för att bidra till transparens i informationsutbytet. |
(8) COM(2012) 722 final
(8) COM(2012) 0722 .
(9) Antagna texter, P7_TA(2013)0205.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/316 |
P7_TA(2013)0574
System för registrering av transportörer av radioaktivt material *** I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till rådets förordning om ett gemenskapssystem för registrering av transportörer av radioaktivt material (COM(2012)0561 – C7-0320/2012 – 2011/0225(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/75)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2012)0561), |
— |
med beaktande av artiklarna 31 och 32 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0320/2012), |
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, |
— |
med beaktande av artikel 294.3 och artikel 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 22 februari 2012 (1), |
— |
med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0385/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen. |
(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 110.
P7_TC1-COD(2011)0225
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om ett gemenskapssystem för registrering av transportörer av radioaktivt material [Ändr. 1]
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen unionens funktionssätt , särskilt artikel 31 andra stycket och artikel 32 91 , [Ändr. 2]
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, som utarbetats efter erhållande av yttrandet från en grupp personer som utsetts av vetenskapliga och tekniska kommittén, [Ändr. 3]
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Europaparlamentets yttrande i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och [Ändr. 4]
av följande skäl:
(1) |
Enligt artikel 33 i fördraget ska medlemsstaterna fastställa lämpliga bestämmelser för att säkerställa efterlevnad av de grundläggande säkerhetsnormerna för skyddet av arbetstagares och allmänhetens hälsa mot faror som uppstår till följd av joniserande strålning. |
(2) |
I rådets direktiv 96/29/Euratom (3) fastställs grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Det direktivet är tillämpligt på alla verksamheter, inbegripet transport, som medför risk för joniserande strålning från en artificiell källa eller en naturlig strålkälla. |
(3) |
För att säkerställa efterlevnad av de grundläggande säkerhetsnormerna är personer, organisationer eller företag föremål för regelbunden kontroll av medlemsstaternas myndigheter. Enligt direktiv 96/29/Euratom är medlemsstaterna därför skyldiga att underkasta vissa förfaranden som medför risk för joniserande strålning ett system för rapportering och förhandstillstånd eller att förbjuda vissa verksamheter. |
(4) |
Transport är den enda verksamhet som ofta är gränsöverskridande, vilket innebär att transportörer av radioaktivt material kan tvingas att följa krav enligt olika rapporterings- och tillståndssystem i flera medlemsstater. Denna förordning ersätter medlemsstaternas rapporterings- och tillståndssystem med ett enda registreringssystem som gäller i hela Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallad gemenskapen). |
(4a) |
Det är nödvändigt att säkerställa ett effektivt och harmoniserat genomförande av denna förordning genom att fastställa gemensamma kriterier som medlemsstaterna bör tillämpa vid utfärdandet av registreringsintyg och genom att inrätta en mekanism för ett genomförbart och obligatoriskt informationsutbyte med andra medlemsstater för att säkerställa kontroll av transportörer, kontrollera efterlevnaden och reagera effektivt vid nödsituationer. [Ändr. 5] |
(5) |
För transporter med luft- och sjöfart finns det redan sådana registrerings- och tillståndssystem. I rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (4) fastställs att lufttrafikföretag behöver ett särskilt drifttillstånd för transport av farligt gods. När det gäller sjötransporter fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (5) att det ska inrättas ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen. De intyg som utfärdas av myndigheterna för civil lufttrafik och det rapporteringssystem som används för fartyg i havssjöfart anses vara tillräckliga när det gäller att uppfylla rapporterings- och tillståndskraven i direktiv 96/29/Euratom. För transportörer som bedriver luft- och sjötrafik krävs därför inte registrering enligt denna förordning för att medlemsstaterna ska kunna säkerställa överensstämmelse med de grundläggande normer som gäller för dessa transportsätt. |
(6) |
Transportörer av radioaktivt material omfattas av ett antal krav i unions- och Euratomlagstiftning och i internationella rättsinstrument. Internationella atomenergiorganet IAEA:s föreskrifter om säker transport av radioaktiva ämnen (TS-R-1) och reglerna per transportslag om transport av farligt gods fortsätter att gälla direkt eller genomförs av medlemsstaterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG (6), järnväg och inre vattenvägar för transport på väg, järnväg och inre vattenvägar. Bestämmelserna i det direktivet påverkar dock inte tillämpningen av andra bestämmelser inom områdena för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt miljöskydd. |
(6a) |
I syfte att beakta eventuella risker med avseende på säkerhetsnormerna för miljöskyddet och skyddet av arbetstagares och allmänhetens hälsa bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av vilka gemensamma kriterier som transportörer av radioaktivt material ska följa för att få ett registreringsintyg. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 60] |
(7) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (7). |
(7a) |
Mot bakgrund av att det övergripande målet är att minska regelbördan för näringslivet bör de ekonomiska konsekvenserna av denna förordning för de många små företag som transporterar radioaktivt material inom en enskild medlemsstats territorium övervakas ytterligare av kommissionen. [Ändr. 7] |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. Genom denna förordning inrättas ett system för tillstånd för och registrering av transportörer av radioaktivt material i gemenskapen som gör det enklare för medlemsstaterna att säkerställa efterlevnaden av de grundläggande normer som fastställs i , utgående från bestämmelserna i direktiv 2008/68/EG och direktiv 96/29/Euratom för skyddet av arbetstagares och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. [Ändr. 8]
2. Denna förordning ska gälla för alla transportörer som transporterar radioaktivt material på väg, järnväg och inre vattenvägar inom gemenskapen, från tredjeländer till gemenskapen och från gemenskapen till tredjeländer. Den ska inte gälla för transportörer som transporterar radioaktivt material med luft- och sjöfart. [Ändr. 9]
2a. Denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om skydd av transporter av radioaktivt material mot stöld, sabotage eller andra fientliga handlingar. [Ändr. 10]
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning avses med
(a) |
transportör: varje person, organisation eller offentligt företag som bedriver verksamhet inom transport av radioaktivt material inom gemenskapen. Detta inbegriper transportörer som bedriver verksamhet på grundval av hyres- eller ersättningsavtal och transportörer som bedriver verksamhet för egen del, [Ändr. 11] |
(b) |
behörig myndighet: varje myndighet som medlemsstaten har utsett för att utföra uppdrag i enlighet med denna förordning, |
(ba) |
gemensamma kriterier: en uppsättning säkerhetsnormer baserade på reglerna per transportslag om transport av farligt gods (europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR), bestämmelserna om internationella järnvägstransporter av farligt gods (RID) och den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på inre vattenvägar (ADN)), direktiv 96/29/Euratom och direktiv 2008/68/EG som transportörer av radioaktivt material ska följa för att få ett registreringsintyg, [Ändr. 12] |
(c) |
transport: all verksamhet som transportören utför inom transport av radioaktivt material från ursprungsplatsen till destinationsplatsen, inbegripet lastning, förvaring under transit och lossning, [Ändr. 13] |
(d) |
radioaktivt material: material som innehåller radionuklider där både aktivitetskoncentrationen och totalaktiviteten per sändning överstiger de värden som anges i punkterna 402–407 i IAEA:s föreskrifter för säker samma innebörd som i reglerna per transportslag om transport av radioaktivt material, säkerhetskrav nr TS-R-1, 2009, Wien farligt gods (ADR, RID och ADN) vilka genomförs av medlemsstaterna enligt direktiv 2008/68/EG , [Ändr. 14] |
(e) |
farligt gods med hög riskpotential – radioaktivt material: radioaktivt material där det finns risk för oavsiktligt utsläpp eller missbruk genom terrorbrott och därmed risk för allvarliga konsekvenser såsom förlust av många människoliv eller storskalig förstörelse enligt definitionen i bilaga A.9. till IAEA:s kärnsäkerhetsserie (NSSC) nr 9 ”Security in the Transport of Radioactive Material”, Wien, 2008, [Ändr. 15] |
(f) |
kollin som omfattas av undantag: alla kollin där det tillåtna radioaktiva innehållet inte överskrider de aktivitetsnivåer som anges i tabell V i avsnitt IV i föreskrifterna för säker som innehåller radioaktivt material som uppfyller kraven för kollin som klassificerats som ”kollin som omfattas av undantag” i modellregelverket om transport av radioaktivt material nr TS-R-1 eller en tiondedel av dessa gränser för transport per post och som är märkta med UN-nr 2908, 2909, 2910 eller 2911 farligt gods (ADR, RID och ADN) som genomförs av medlemsstaterna genom direktiv 2008/68/EG , [Ändr. 16] |
(g) |
klyvbart material: klyvbart material: uran-233, uran-235, plutonium-239 och plutonium-241 eller alla kombinationer av dessa radionuklider. |
Artikel 3
Allmänna bestämmelser
1. Transportörer av radioaktivt material ska ha en giltig registrering som de har erhållit enligt artikel 5. Registreringen ska ge transportören tillstånd att bedriva transportverksamhet i hela Europeiska unionen.
2. Varje enskild transport ska åtföljas av en kopia av transportörens registreringsintyg eller av den licens eller registrering som har erhållits enligt det tillämpliga nationella förfarandet när det gäller transporter som avses i punkt 3. [Ändr. 17]
3. En innehavare av giltiga licenser eller registreringar som har utfärdats enligt direktiv 96/29/Euratom för hantering av radioaktivt material eller för användning av utrustning som innehåller radioaktivt material eller radioaktiva källor får transportera dessa material eller källor utan registrering enligt denna förordning, om transport ingår i licenserna eller registreringarna för alla medlemsstater där transporten äger rum. [Ändr. 18]
4. Nationella rapporterings- och tillståndskrav utöver de krav som anges i denna förordning får endast tillämpas på , utan att dock inskränka sig till, transportörer av följande material:
(a) |
Klyvbart material, utom naturligt uran eller utarmat uran som endast har bestrålats i en termisk reaktor. [Ändr. 52] |
(b) |
Farligt gods med hög riskpotential – radioaktiva material. |
5. Det krävs ingen registrering för transportörer som enbart transporterar kollin som omfattas av undantag.
5a. Vid all transport av radioaktivt material ska UNECE:s (FN:s ekonomiska kommission för Europa) internationella bestämmelser och normer om farligt och förorenande gods följas, liksom också den motsvarande ADR, RID och ADN, i enlighet med definitionen i direktiv 2008/68/EG. [Ändr. 19]
5b. Vid ansökan om registrering ska den sökande styrka sin ekonomiska kapacitet att, i enlighet med principen om att ”förorenaren betalar”, betala ersättning och skadestånd om det inträffar en olycka med den transport för vilken den sökande är ansvarig. [Ändr. 53]
5c. Radioaktivt material får inte transporteras tillsammans med explosiva ämnen. [Ändr. 54]
Artikel 4
Elektroniskt system för transportörsregistrering (ESCReg)
1. Kommissionen ska inrätta, och upprätthålla och säkra ett elektroniskt system för transportörsregistrering (Electronic System for Carrier Registration, ESCReg) vars syfte är övervakning och kontroll av transporter registreringen av transportörer av radioaktivt material. Kommissionen ska fastställa den information som ska ingå i systemet samt tekniska specifikationer och krav för ESCReg. Till undvikande av feltolkningar ska specifikationerna vara fullständiga och otvetydiga. [Ändr. 20]
1a. ESCReg ska vara säkrat, stabilt och fullt funktionsdugligt innan denna förordning träder i kraft. Dessutom ska det inrättas en mekanism för informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och ESCReg för att underlätta åtminstone gränsöverskridande transport. [Ändr. 21]
2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter, registrerade transportörer och transportörer som anhåller om registrering ska ha begränsat och säkert tillträde till ESCReg enligt relevanta bestämmelser om skydd av personuppgifter, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (8). De behöriga myndigheterna ska ha tillgång till alla tillgängliga uppgifter. ESCReg ska bereda allmänheten tillgång till förteckningen över registrerade transportörer. [Ändr. 22]
3. Kommissionen Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska inte vara ansvarig ansvariga för innehållet i ESCReg eller för att de uppgifter som förmedlas genom registret är korrekta och detta innehåll ska vara korrekt och aktuellt och medge insyn . [Ändr. 23]
Artikel 5
Registreringsförfarande
1. En transportör ska hos den behöriga myndigheten som avses i punkt 3 ansöka om registrering genom ESCReg. [Ändr. 24]
Den ansökande transportören ska fylla i och skicka in en elektronisk ansökningsblankett enligt bilaga I. Vägledning på internet med kontaktuppgifter och upplysningar om hur kontaktpunkten eller den behöriga myndigheten kan nås ska genomgående finnas att tillgå, till hjälp för den sökande. [Ändr. 25]
Efter den … (*1) ska en övergångsperiod på ett år tillämpas för att alla transportörer ska hinna ansöka om och utverka ett registreringsintyg enligt denna förordning. Under övergångsperioden ska bestämmelserna i direktiv 96/29/Euratom och direktiv 2008/68/EG gälla. [Ändr. 26]
2. Efter det att den ifyllda ansökningsblanketten har skickats in ska den sökande få ett automatiskt mottagningsbevis tillsammans med ett ansökningsnummer. Den behöriga myndigheten ska få samma mottagningsbevis. Kommissionen ska ha ansvaret för att bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel följs. Vid avslag ska ett felmeddelande sändas till den sökande med angivande av orsakerna till avslaget. [Ändr. 27]
3. Om den sökande är etablerad i en eller flera medlemsstater ska ansökan hanteras av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den sökande har sitt huvudkontor.
Om den sökande är etablerad i ett tredjeland ska ansökan hanteras av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transportören först avser att resa in i unionen.
Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som utfärdar det första intyget för transportörsregistrering ska också utfärda nytt intyg om uppgifter ändras enligt artikel 6.
4. Inom åtta veckor från mottagningsbevisets utfärdande ska den behöriga myndigheten utfärda ett intyg över transportörsregistrering om den anser att de inlämnade uppgifterna är fullständiga och överensstämmer med denna förordning samt med direktiv 96/29/Euratom och direktiv 2008/68/EG och att den sökande uppfyller kraven i de gemensamma kriterierna . [Ändr. 28]
5. Intyget över transportörsregistrering ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga II och det ska utfärdas i form av ett standardiserat registreringsintyg via ESCReg.
En kopia av intyget för transportörsregistrering ska automatiskt skickas via ESCReg till alla de behöriga myndigheter myndigheterna i de alla medlemsstater där transportören har för avsikt att bedriva verksamhet. [Ändr. 29]
6. Den behöriga myndigheten ska vid behov, anmoda den sökande att, inom tre veckor från och med mottagandet av anmodan, göra de korrigeringar eller tillhandahålla den kompletterande information som behövs. Om den behöriga myndigheten avslår ansökan om intyg för transportörsregistrering med hänvisning till att den är ofullständig eller inte överensstämmer med tillämpliga krav, ska myndigheten skriftligen underrätta den sökande inom åtta veckor från utfärdandet av mottagningsbevis för ansökan. Innan ett sådant avslag sker ska den behöriga myndigheten kräva att den sökande korrigerar och kompletterar ansökan inom tre veckor från och med mottagandet av denna begäran. Den behöriga myndigheten ska lämna en motivering till varför ansökan har avslagits. [Ändr. 30]
En kopia av beskedet om avslaget och motiveringen ska automatiskt skickas via ESCReg till alla de behöriga myndigheter myndigheterna i de alla medlemsstater där transportören har för avsikt att bedriva verksamhet. [Ändr. 31]
7. En sökande som får avslag på ansökan om intyg för transportörsregistrering kan överklaga beslutet i enlighet med tillämpliga nationella rättsliga bestämmelser.
8. Ett giltigt registreringsintyg ska erkännas i alla medlemsstater.
9. Intyget för transportörsregistrering ska vara giltigt i fem år och kan förnyas på transportörens begäran.
9a. Den behöriga myndigheten ska bevara alla historiska uppgifter om alla sökande för de säkert ska kunna spåras, för att underlätta en bättre övervakning och för att förhindra eventuella förfalskningar. [Ändr. 32]
Artikel 6
Ändring av uppgifter
1. Transportören ska se till att uppgifterna enligt den ansökningsblankett för transportregistrering i gemenskapen som skickats in till ESCReg fortsätter att vara korrekta. Därför ska en sökande lätt och med begränsad administrativ börda få uppdatera sina egna uppgifter. [Ändr. 33]
1a. Den behöriga myndighet som utfärdat intyget ska med hjälp av inspektioner övervaka att den registrerade transportören uppfyller kraven i denna förordning under intygets hela giltighetstid. [Ändr. 34]
2. Transportören ska anhålla om ett nytt intyg om det sker ändringar av uppgifterna i del A i ansökningsblanketten för transportregistrering i gemenskapen.
2a. För att alla sökande ska behandlas lika ska de behöriga myndigheterna se till att kriterierna för utfärdande av registreringsintyg är identiska och stämmer överens med IAEA:s definitioner och att registreringsförfarandet harmoniseras. [Ändr. 35]
Artikel 7
Försäkran om överensstämmelse
1. Om en transportör inte uppfyller kraven enligt denna förordning ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där överträdelsen upptäcks tillämpa verkställighetsåtgärder inom ramen för den medlemsstatens rättsliga ram, t.ex. skriftlig anmärkning, utbildningsåtgärder, upphävande, återkallande eller ändring av registreringen eller åtal, beroende på överträdelsens säkerhetsrisk och transportörens tidigare efterlevnad.
Den medlemsstat som utfärdat intyget ska omedelbart underrättas om verkställighetsåtgärderna. Den underrättade medlemsstaten ska inom högst fyra veckor ändra, förnya eller återkalla registreringen. Beslutet ska utfärdas via ESCReg och tillställas de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater. [Ändr. 36]
1a. Beroende på överträdelsens säkerhetsrisk och transportörens tidigare efterlevnad får den medlemsstat där överträdelsen upptäcks upphäva transportörens registrering.
Den medlemsstat som utfärdat intyget ska omedelbart underrättas om upphävandet. Den underrättade medlemsstaten ska inom högst fyra veckor ändra, förnya eller återkalla registreringen. Beslutet ska utfärdas via ESCReg och tillställas de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater. [Ändr. 37]
2. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där överträdelsen upptäcks ska underrätta transportören och de berörda myndigheterna i de alla medlemsstater där transportören planerat att transportera radioaktivt material samt kommissionen om tillämpade verkställighetsåtgärder och bifoga ett uttalande om varför åtgärderna i fråga har tillämpats. Om transportören inte följer den verkställighetsåtgärd som har tillämpats enligt punkt 1 ska registreringen återkallas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transportören har sitt huvudkontor eller, om transportören är etablerad i ett tredjeland, av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som transportören först avsåg att resa in i. [Ändr. 38]
3. Den behöriga myndigheten ska underrätta transportören och de övriga berörda myndigheterna om återkallandet och bifoga en motivering. [Ändr. 39]
3a. Alla överträdelser ska rapporteras till kommissionen och ESCReg. [Ändr. 40]
Artikel 8
Behöriga myndigheter och nationell kontaktpunkt
1. Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet och en nationell kontaktpunkt för transport registrering av transportörer av radioaktivt material. Dessa uppgifter ska göras tillgängliga på sökandens registreringssida. [Ändr. 41]
Medlemsstaterna ska senast inom en månad från det att denna förordning har trätt i kraft förse kommissionen med namn, adress(er) och all information som behövs för att snabbt kunna kontakta de behöriga myndigheterna och den nationella kontaktpunkten för transport av radioaktivt material, samt alla senare ändringar av sådana uppgifter.
Kommissionen ska meddela denna information och alla ändringar av den till alla behöriga myndigheter i gemenskapen via ESCReg och offentliggöra den via internet . [Ändr. 42]
2. Informationen om de nationella regler om strålskydd som är tillämpliga för transport av radioaktivt material ska vara lätt tillgänglig för transportörerna genom kontaktpunkterna. [Ändr. 43]
3. På transportörernas begäran ska kontaktpunkten och den behöriga myndigheten för respektive medlemsstat tillhandahålla fullständig information om bestämmelserna om transport av radioaktivt material på den medlemsstatens territorium.
Informationen ska vara lätt tillgänglig även på distans och på elektronisk väg och vara aktuell.
Kontaktpunkterna och de behöriga myndigheterna ska så fort som möjligt besvara varje sådan begäran om information och i de fall då begäran är felaktig eller ogrundad, utan dröjsmål underrätta sökanden om detta inom två veckor . [Ändr. 44]
Artikel 9
Samarbete mellan behöriga myndigheter
Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta i syfte att harmonisera sina krav för att utfärda en registrering samt för att säkerställa att denna förordning tillämpas och verkställs på ett harmoniserat sätt.
Om det finns flera behöriga myndigheter inom en medlemsstat ska dessa etablera kontakt med varandra och ha ett nära samarbete på grundval av inbördes rättsliga eller formella avtal som täcker varje myndighets respektive ansvar. De ska kommunicera och utbyta information med varandra, den nationella kontaktpunkten och andra statliga organisationer och frivilligorganisationer som har relaterade ansvar.
Artikel 9a
Delegerade akter
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 9b för att fastställa de gemensamma kriterier som avses i artikel 2 ba. [Ändr. 58]
Artikel 9b
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9a ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 1 januari 2014.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 9a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 59]
Artikel 10
Genomförande
Kommissionen ska anta genomförandeakter om inrättandet av det elektroniska system för transportörsregistrering (ESCReg) som beskrivs i artikel 4.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 11.2.
Artikel 11
Rådgivande kommitté
1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. Kommittén ska ge råd till och bistå kommissionen när denna genomför sitt uppdrag enligt denna förordning.
4. Kommittén ska bestå av experter som har utsetts av medlemsstaterna och kommissionen och den ska ledas av en företrädare för kommissionen.
Artikel 11a
Översyn
Kommissionen ska senast den … (*2) se över denna förordning för att bedöma dess effektivitet och vid behov föreslå ytterligare åtgärder för att transporterna av radioaktivt material inom gemenskapen och från tredjeländer ska ske under betryggande former. [Ändr. 47]
Artikel 12
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Vid tillämpningen av denna förordning ska det beaktas att ett validerat och funktionsdugligt registreringssystem finns tillgängligt. [Ändr. 49]
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 110.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 december 2013.
(3) Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 159, 29.6.1996, s. 1).
(4) Rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (EGT L 373, 31.12.1991, s. 4).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
(*1) EUT: Datum då denna förordning träder i kraft.
(*2) EUT: Två år efter det att denna förordning trätt i kraft.
BILAGA I
ANSÖKNINGSBLANKETT FÖR REGISTRERING AV TRANSPORTÖR I GEMENSKAPEN
ANSÖKAN SKA SKICKAS IN VIA EUROPEISKA KOMMISSIONENS SÄKRA ELEKTRONISKA TRANSPORTÖRSREGISTRERING (ESCReg).
OM DET SKER NÅGON FÖRÄNDRING I INFORMATIONEN I DEL A, MÅSTE EN NY REGISTRERING BEGÄRAS. Transportören ska se till att de uppgifter som tillhandahålls i ansökningsblanketten för transportregistrering i gemenskapen och som lämnas in genom detta system fortfarande är korrekta.
De uppgifter som anges i denna ansökningsblankett kommer att hanteras av Europeiska kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG.
|
NYTT REGISTRERINGSINTYG |
|
ÄNDRING AV EN TIDIGARE REGISTRERING |
|
FÖRNYELSE AV EN TIDIGARE REGISTRERING |
Registreringsintygets nummer:
Ange skälen till att en ändring söks för en tidigare registrering.
1. IDENTIFIERING AV DEN SÖKANDE
DEL A |
DEL B |
||||||||
FÖRETAGETS NAMN: FULLSTÄNDIG ADRESS: NATIONELLT REGISTRERINGSNUMMER: |
|
2. TYP AV TRANSPORT:
DEL A |
DEL B |
||||||||||||||||||||||||||||
|
|
3. GEOGRAFISK TÄCKNING
Kryssa för i listan nedan för att ange de medlemsstater i vilka transport av radioaktivt material planeras och ange vilken typ av verksamhet det gäller.
Om verksamhet också bedrivs i andra medlemsstater än den medlemsstat där ansökan om registrering har gjorts, ange närmare uppgifter för varje land, t.ex. endast transit eller platser för omfattande lastning/lossning inom det landet, frekvens, |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
DEL A |
DEL B |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
platser för omfattande lastning: platser för omfattande lossning: frekvens:
|
4. TYP AV SÄNDNING
Registrering söks för:
DEL A TYP AV KOLLI – Klassificering enligt TS-R-1 |
DEL B: Uppskattat antal kollin per år |
UN 2908 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI SOM OMFATTAS AV UNDANTAG – TOMT KOLLI UN 2909 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI SOM OMFATTAS AV UNDANTAG – ARTIKLAR SOM TILLVERKATS AV NATURLIGT URAN eller UTARMAT URAN eller NATURLIGT TORIUM UN 2910 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI SOM OMFATTAS AV UNDANTAG – BEGRÄNSAD MÄNGD MATERIAL UN 2911 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI SOM OMFATTAS AV UNDANTAG – INSTRUMENT eller ARTIKLAR UN 2912 RADIOAKTIVT MATERIAL, LÅG SPECIFIK AKTIVITET (LSA-I), icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 2913 RADIOAKTIVT MATERIAL, YTKONTAMINERADE FÖREMÅL (SCO-I eller SCO-II), icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 2915 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP A, icke-speciell beskaffenhet, icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 2916 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP B(U), icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 2917 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP B(M), icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 2919 RADIOAKTIVT MATERIAL, TRANSPORTERAT ENLIGT SÄRSKILD ÖVERENSKOMMELSE, icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 2977 RADIOAKTIVT MATERIAL, URANHEXAFLUORID, KLYVBART UN 2978 RADIOAKTIVT MATERIAL, URANHEXAFLUORID, icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 3321 RADIOAKTIVT MATERIAL, LÅG SPECIFIK AKTIVITET (LSA-II), icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 3322 RADIOAKTIVT MATERIAL, LÅG SPECIFIK AKTIVITET (LSA-III), icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 3323 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP C, icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 3324 RADIOAKTIVT MATERIAL, LÅG SPECIFIK AKTIVITET (LSA-II), KLYVBART UN 3325 RADIOAKTIVT MATERIAL, LÅG SPECIFIK AKTIVITET (LSA-III), KLYVBART UN 3326 RADIOAKTIVT MATERIAL, YTKONTAMINERADE FÖREMÅL (SCO-I eller SCO-II), KLYVBART UN 3327 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP A, KLYVBART, icke-speciell beskaffenhet UN 3328 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP B(U), KLYVBART UN 3329 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP B(M), KLYVBART UN 3330 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP C, KLYVBART UN 3331 RADIOAKTIVT MATERIAL, TRANSPORTERAT ENLIGT SÄRSKILD ÖVERENSKOMMELSE, KLYVBART UN 3332 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP A, SPECIELL BESKAFFENHET, icke-klyvbart eller undantaget klyvbart UN 3333 RADIOAKTIVT MATERIAL, KOLLI AV TYP A, SPECIELL BESKAFFENHET, KLYVBART |
|
5. STRÅLSKYDDSPROGRAMMET (RADIATION PROTECTION PROGRAMME, RPP)
DEL A:
intygar jag att vi har ett strålskyddsprogram som genomförs fullt ut och tillämpas strikt |
DEL B: Referens och datum för det dokument där strålskyddsprogrammet beskrivs Uppladdning av strålskyddsprogrammet |
6. KVALITETSSÄKRINGSPROGRAM (QUALITY ASSURANCE PROGRAMME, QAP)
Kvalitetssäkringsprogrammet måste stå till den behöriga myndighetens förfogande för inspektion (enligt artikel 1.7.3 i ADR).
DEL A:
intygar jag att vi har ett kvalitetssäkringsprogram som genomförs fullt ut och tillämpas strikt |
DEL B: Dokumentets referens och datum |
7. Förklaring
|
Jag, transportören, intygar att jag uppfyller alla relevanta bestämmelser på internationell och nationell nivå samt på gemenskapsnivå rörande transport av radioaktiva material. |
|
Jag, transportören, intygar att de uppgifter som anges i denna blankett är korrekta. |
Datum …..….. |
Namn …..….. |
Underskrift… |
BILAGA II
ELEKTRONISKT REGISTRERINGSINTYG FÖR TRANSPORTÖR FÖR TRANSPORT AV RADIOAKTIVT MATERIAL
OBS:
EN KOPIA AV DETTA REGISTRERINGSINTYG SKA ÅTFÖLJA ALLA TRANSPORTER SOM OMFATTAS AV DENNA FÖRORDNING.
Detta registreringsintyg har utfärdats i överenskommelse med rådets förordning (Euratom) xxxxx
Detta intyg befriar inte transportören från skyldigheten att efterleva övriga tillämpliga transportbestämmelser.
1) |
REGISTRERINGENS REFERENSNUMMER: BE/xxxx/dd-mm-åååå |
2) |
NAMN PÅ MYNDIGHET/LAND: |
3) |
FÖRETAGETS NAMN OCH ADRESS: |
4) |
TYP AV TRANSPORT:
|
7) |
MEDLEMSSTATER där intyget gäller: |
8) |
TYP AV FÖRPACKNING – UN-NUMMER (se bilaga 1 – samma format): |
9) |
DATUM |
ELEKTRONISK SIGNATUR:
GILTIGHETSPERIOD: DATUM + 5 år
Torsdagen den 12 december 2013
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/330 |
P7_TA(2013)0581
Europeiska unionens domstol: antalet domare i tribunalen ***I
Europaparlamentets ändringar antagna den 12 december 2013 av utkastet till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol genom att öka antalet domare i tribunalen (02074/2011 – C7-0126/2012 – 2011/0901B(COD)) (1)
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/76)
Ändring 1
EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGAR (*1)
till utkastet från domstolen
(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0252/2013).
(*1) Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
Utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol genom att öka antalet domare i tribunalen
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 19.2 andra stycket,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 254 första stycket och 281 andra stycket,
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a.1,
med beaktande av domstolens begäran,
med beaktande av kommissionens yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
▌ |
|
(5) |
Till följd av tribunalens successivt utökade behörighet stiger ständigt antalet mål som anhängiggörs vid den. |
(6) |
Vid tribunalen anhängiggörs årligen allt fler mål, vilket på sikt leder till en ökning av antalet pågående mål och en förlängning av handläggningstiderna. |
(7) |
Denna förlängning är knappast acceptabel för de rättssökande, bland annat med hänsyn till kraven i såväl artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. |
(8) |
Den situation som tribunalen befinner sig i har strukturella orsaker som beror både på att unionens olika institutioner, organ och byråer har intensifierat och diversifierat sin verksamhet i fråga om lagstiftning och på omfattningen av och komplexiteten i de mål som anhängiggörs vid tribunalen, i synnerhet på området för konkurrens och statligt stöd. |
(9) |
Följaktligen bör nödvändiga åtgärder vidtas i syfte att bemöta denna situation, och möjligheten enligt fördragen att öka antalet domare vid tribunalen kan på kort tid minska såväl antalet pågående mål som de alltför långa handläggningstiderna vid denna domstol. |
(9a) |
Dessa åtgärder bör även inbegripa en varaktig lösning på frågan om domarnas medlemsstatliga härkomst eftersom det nuvarande systemet, där fördelningen av domartjänster sker per medlemsstat, inte är överförbart på en situation där det finns fler domare än medlemsstater. |
(9b) |
Enligt artikel 19.2 i fördraget om Europeiska unionen ska tribunalen ha minst en domare per medlemsstat. Eftersom en lämplig geografisk jämvikt och representation från de nationella rättsordningarna därmed redan är säkerställd bör ytterligare domare utses uteslutande på grundval av sin yrkesmässiga och personliga lämplighet, med beaktande av ifrågavarande personers kunskaper om Europeiska unionens och medlemsstaternas rättsordningar. Ingen medlemsstat bör emellertid ha fler än två domare. ▌ |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol ändras enligt följande:
▌
(6a) |
Artikel 47 första stycket ska ersättas med följande stycke: ”Artiklarna 9a, 14, 15, 17 första, andra, fjärde och femte styckena och 18 ska tillämpas på tribunalen och dess ledamöter.” |
(7) |
▌Artikel 48 ska ersättas med följande: ”Tribunalen ska ha en domare per medlemsstat och tolv ytterligare domare. Ingen medlemsstat ska ha fler än två domare. Alla domare ska ha samma ställning och samma rättigheter och skyldigheter. Den nytillsättning av en del av domartjänsterna som ska äga rum vart tredje år ska varje gång vid ett jämnt antal domare avse omväxlande hälften av domarna och vid ett ojämnt antal domare omväxlande ett jämnt antal domare och detta jämna antal domare minus en.” |
(7a) |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 48a Det är regeringen i respektive medlemsstat som ska ha förslagsrätten för den domartjänst som varje medlemsstat har rätt till.” |
(7b) |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 48b 1. De ytterligare domartjänsterna ska tillsättas oberoende av kandidaternas medlemsstatliga härkomst. 2. Inom ramen för ett förfarande där en eller flera av de ytterligare tolv domartjänsterna tillsätts får samtliga medlemsstaters regeringar föreslå kandidater. Dessutom får avgående domare vid tribunalen till ordföranden för kommittén enligt artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inge en skriftlig personlig ansökan om att kandidera. 3. Inom ramen för ett förfarande där en eller flera av de ytterligare tolv domartjänsterna tillsätts ska kommittén enligt artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avge ett yttrande om kandidaternas lämplighet att utöva ämbetena som domare i tribunalen. Kommittén ska till sitt yttrande om kandidaternas lämplighet foga en förteckning över kandidater som har den lämpligaste erfarenheten på hög nivå, i meritordning. Denna förteckning ska innehålla minst dubbelt så många kandidater som det antal domare som medlemsstaternas regeringar ska utnämna i samförstånd, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga kandidater.” |
▌
▌
Artikel 3
1. Denna förordning träder i kraft ▌den första dagen i den månad som följer på offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.
2. De tolv ytterligare domare som utses till följd av att denna förordning trätt i kraft ska tillträda sina tjänster så snart de har avlagt sin ed.
Tjänstetiden för sex av dessa domare, som ska väljas ut genom lottdragning, ska upphöra sex år efter den första nytillsättningen av en del av domartjänsterna i tribunalen sedan denna förordning trätt i kraft. Tjänstetiden för de sex övriga domarna ska upphöra sex år efter den andra nytillsättningen av en del av domartjänsterna i tribunalen sedan denna förordning trätt i kraft.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Upprättat i … den …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/333 |
P7_TA(2013)0582
Ändring av vissa direktiv vad beträffar de franska yttersta randområdena, särskilt Mayotte *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiven 2006/112/EG och 2008/118/EG vad beträffar de franska yttersta randområdena, särskilt Mayotte (COM(2013)0577 – C7-0268/2013 – 2013/0280(CNS))
(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)
(2016/C 468/77)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0577), |
— |
med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0268/2013), |
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, |
— |
med beaktande av artiklarna 55, 46.1 och 37 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0405/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag. |
2. |
Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. |
3. |
Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt. |
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/334 |
P7_TA(2013)0583
Ändring av rådets direktiv 2010/18/EU med anledning av ändringen av Mayottes ställning *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om utkastet till rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 2010/18/EU till följd av ändringen av Mayottes ställning (14220/2013 – C7-0355/2013 – 2013/0189(NLE))
(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)
(2016/C 468/78)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0413) och rådets utkast (14220/2013), |
— |
med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0355/2013), |
— |
med beaktande av artikel 155.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, den rättsliga grund som kommissionen antagit för förslaget, |
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, |
— |
med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0414/2013), |
1. |
Europaparlamentet godkänner rådets utkast såsom ändrat av parlamentet. |
2. |
Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. |
3. |
Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra sitt utkast. |
4. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
Ändring 1
Utkast till direktiv
Titel
Rådets utkast |
Ändring |
Förslag till rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 2010/18/EU till följd av ändringen av Mayottes ställning – |
Förslag till rådets beslut om ändring av rådets direktiv 2010/18/EU till följd av ändringen av Mayottes ställning – |
Ändring 2
Utkast till direktiv
Beaktandeled 1
Rådets utkast |
Ändring |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 349, |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 155.2 och 349, |
Ändring 4
Utkast till direktiv
Skäl 1
Rådets utkast |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 5
Utkast till direktiv
—
Rådets utkast |
Ändring |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. |
(Berör inte den svenska versionen.) |
Ändring 6
Utkast till direktiv
Artikel 1
Direktiv 2010/18/EU
Artikel 3 – punkt 2 – stycke 2
Rådets utkast |
Ändring |
I artikel 3.2 i direktiv 20101/18/EU ska följande stycke läggas till: |
I artikel 3.2 i direktiv 2010/18/EU ska följande stycke läggas till: |
”Med avvikelse från första stycket ska för Mayotte som yttersta randområde i den mening som avses i artikel 349 i EUF-fördraget den ytterligare period som avses däri förlängas till och med den 31 december 2018.” |
”För det franska yttersta randområdet Mayotte ska den ytterligare period som avses i första stycket förlängas till och med den 31 december 2018.” |
Ändring 7
Utkast till direktiv
Artikel 2
Rådets utkast |
Ändring |
Detta direktiv riktar sig till Republiken Frankrike. |
Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike. |
Ändring 8
Utkast till direktiv
Artikel 3
Rådets utkast |
Ändring |
Detta direktiv träder i kraft den 1 januari 2014. |
Detta beslut träder i kraft den 1 januari 2014. |
(1) EUT L 204, 31.7.2012, s. 131.
(2) EUT L 204, 31.7.2012, s. 131.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/337 |
P7_TA(2013)0585
Ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder ***II
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder (13283/1/2013 – C7-0411/2013 – 2011/0039(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
(2016/C 468/79)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (13283/1/2013 – C7-0411/2013), |
— |
med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet (1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0082), |
— |
med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A7-0421/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, kommissionens och rådets gemensamma uttalanden som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet tar del av medlemsstaternas uttalanden och kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution. |
4. |
Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
6. |
Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs, tillsammans med alla de uttalanden som bifogas denna resolution, i Europeiska unionens officiella tidning. |
7. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 126.
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Gemensamt uttalande avseende artikel 15.6 i förordning (EG) nr 1225/2009 och artikel 25.6 i förordning (EG) nr 597/2009
Europaparlamentet, rådet och kommissionen anser att införandet av artikel 15.6 i förordning (EG) nr 1225/2009 och artikel 25.6 i förordning (EG) nr 597/2009 endast är motiverat på grund av de särdrag som dessa förordningar uppvisade innan de ändrades genom den här förordningen. Införandet av en bestämmelse som den i dessa artiklar är följaktligen unikt för de båda förordningarna och inte ett prejudikat för utarbetandet av framtida lagstiftning.
För att undvika oklarheter hävdar Europaparlamentet, rådet och kommissionen att artikel 15.6 i förordning (EG) nr 1225/2009 och artikel 25.6 i förordning (EG) nr 597/2009 inte innebär att det införs beslutsförfaranden som skiljer sig från eller kompletterar dem som anges i förordning (EU) nr 182/2011.
Uttalande från medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 3.4 och 6.2 i förordning (EU) nr 182/2011 i samband med förfaranden avseende antidumpnings- och utjämningstullar enligt förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009
När en medlemsstat föreslår en ändring av ett utkast till åtgärd som avser antingen antidumpningstullar eller utjämningstullar enligt förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009 (grundförordningarna) i enlighet med artiklarna 3.4 eller 6.2 i förordning (EU) nr 182/2011, ska den
(a) |
se till att ändringen föreslås vid en lämplig tidpunkt som respekterar tidsfristerna i grundförordningarna och återspeglar behovet av att kommissionen får tillräcklig tid för att genomföra nödvändiga förfaranden för utlämnande av uppgifter och gå igenom förslaget ordentligt och att kommittén får tillräcklig tid att gå igenom alla föreslagna ändrade utkast till åtgärd, |
(b) |
se till att den föreslagna ändringen överensstämmer med grundförordningarna, såsom denna tolkats av Europeiska unionens domstol, och med relevanta internationella åtaganden, |
(c) |
lämna en skriftlig motivering som åtminstone anger hur den föreslagna ändringen förhåller sig till grundförordningarna och till de faktiska omständigheter som framkommit vid undersökningen, men som också får innehålla andra stödjande argument som den medlemsstat som föreslår ändringen anser lämpliga. |
Uttalande från kommissionen
Uttalanden från kommissionen i samband med förfaranden avseende antidumpnings- och utjämningstullar enligt förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009
Kommissionen inser hur viktigt det är att medlemsstaterna, när detta föreskrivs i förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009 (grundförordningarna), får information så att de kan fatta väl underbyggda beslut, och kommer att agera så att detta mål uppnås.
* * *
För att det inte ska råda några tvivel hävdar kommissionen att hänvisningarna till samråd i artikel 8.5 i förordning (EU) nr 182/2011 ska tolkas så att kommissionen, utom i ytterst brådskande fall, måste inhämta medlemsstaternas synpunkter innan den antar provisoriska antidumpnings- eller utjämningstullar.
* * *
Kommissionen kommer att se till att den effektivt hanterar alla aspekter av förfaranden avseende antidumpnings- och utjämningstullar enligt förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009, inklusive möjligheten att medlemsstaterna föreslår ändringar, så att tidsperioderna och skyldigheterna gentemot berörda parter enligt grundförordningarna respekteras och så att eventuella åtgärder som slutligen införs överensstämmer med de faktiska omständigheter som fastställs i undersökningen, med grundförordningarna såsom dessa tolkats av Europeiska unionens domstol och med unionens internationella åtaganden.
Uttalande från kommissionen om kodifiering
Antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 38/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder, kommer att innebära ett stort antal ändringar av de berörda akterna. För att öka de berörda akternas läsbarhet kommer kommissionen så snabbt som möjligt efter det att de båda förordningarna har antagits, dock senast den 1 juni 2014, att föreslå en kodifiering.
Uttalande från kommissionen om delegerade akter
När det gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder, och Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 38/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder, erinrar kommissionen om att den i punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen har förbundit sig att ge Europaparlamentet fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att utarbeta delegerade akter
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/340 |
P7_TA(2013)0586
Ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter för antagande av vissa åtgärder ***II
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder (13284/1/2013 – C7-0408/2013 – 2011/0153(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
(2016/C 468/80)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (13284/1/2013 – C7-0408/2013), |
— |
med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet (1) en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0349), |
— |
med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A7-0419/2013). |
1. |
Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalanden, som bifogas denna resolution. |
3. |
Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden som bifogas denna resolution. |
4. |
Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt. |
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
6. |
Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
7. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) Antagna texter från sammanträdet 22.11.2012, P7_TA(2012)0447.
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Gemensamt uttalande om förordning (EEG) nr 3030/93 och förordning (EG) nr 517/94
Det ska noteras att de förfaranden som anges i artiklarna 2.6, 6.2, 8, 10, 13.3, 15.3, 15.4, 15.5 och 19 i förordning (EEG) nr 3030/93 samt artikel 4.3 i bilaga IV till förordning (EEG) nr 3030/93 och artiklarna 2, 3.1 och 3.3 i bilaga VII till den förordningen samt artiklarna 3.3, 5.2, 12.3, 13 och 28 i förordning (EG) nr 517/94 ska ändras till förfaranden för antagande av delegerade akter. Det ska noteras att vissa av dessa artiklar avser beslutsförfaranden för antagande av handelspolitiska skyddsåtgärder.
Europaparlamentet, rådet och kommissionen anser att skyddsåtgärder ska behandlas som genomförandeåtgärder. I undantagsfall tar åtgärderna i de specifika befintliga förordningar som anges ovan formen av delegerade akter, eftersom införandet av en skyddsåtgärd tar formen av en ändring av relevanta bilagor till grundförordningarna. Detta beror på den särskilda struktur som är specifik för de befintliga förordningar som anges ovan och kommer följaktligen inte att utgöra ett prejudikat vid utarbetandet av framtida lagstiftning på området för handelspolitiska och andra skyddsåtgärder.
Uttalande från kommissionen om kodifiering
Antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 38/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder, kommer att innebära ett stort antal ändringar av de berörda akterna. För att öka de berörda akternas läsbarhet kommer kommissionen så snabbt som möjligt efter det att de båda förordningarna har antagits, dock före den 1 juni 2014, att föreslå en kodifiering.
Uttalande från kommissionen om delegerade akter
När det gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 38/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder, erinrar kommissionen om att den i punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen har förbundit sig att ge Europaparlamentet fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att utarbeta delegerade akter.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/342 |
P7_TA(2013)0587
Betalkonton ***I
Europaparlamentets ändringar antagna den 12 december 2013 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (COM(2013)0266 – C7-0125/2013 – 2013/0139(COD)) (1)
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/81)
Ändring 1 [om inte annat anges]
EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGAR (*1)
till kommissionens förslag till
(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0398/2013).
(*1) Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV
om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
[…]
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
(1) |
Enligt artikel 26.2 i EUF-fördraget ska den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser där den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital garanteras. En fragmenterad inre marknad skadar konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen inom unionen. Att undanröja direkta och indirekta hinder för den inre marknadens funktion är avgörande för att fullborda den inre marknaden. Unionens åtgärder när det gäller den inre marknaden för den finansiella tjänstesektorn för privatpersoner har redan i hög grad bidragit till att utveckla betaltjänstleverantörernas gränsöverskridande verksamhet, öka konsumenternas valmöjligheter och förbättra kvaliteten och insynen i erbjudandet. |
(2) |
I detta avseende fastställs genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (2) (betaltjänstdirektiv) grundläggande krav på insyn när det gäller de avgifter som betaltjänstleverantörer tar ut för tjänster i samband med betalkonton. Detta har underlättat betaltjänstleverantörernas verksamhet avsevärt genom enhetliga regler för tillhandahållandet av betaltjänster och den information som ska lämnas, minskad administrativ börda och sänkta kostnader för betaltjänstleverantörerna. |
(2a) |
En väl fungerande inre marknad och utvecklingen av en modern, socialt integrerad ekonomi är i allt högre grad beroende av att betaltjänster är tillgängliga för alla. Eftersom betaltjänstleverantörerna, som agerar i enlighet med marknadens logik, vanligtvis inriktar sig på konsumenter som är kommersiellt attraktiva och inte ger sårbara konsumenter samma valmöjligheter när det gäller produkter, måste ny lagstiftning i detta avseende vara en del av en smart ekonomisk strategi för unionen. |
(3) |
Som Europaparlamentet påpekade i sin resolution av den 4 juli 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillgång till grundläggande banktjänster (3) måste det ▌dock göras mer för att förbättra och utveckla den inre marknaden för banktjänster till privatkunder. En sådan utveckling bör gå hand i hand med insatser för att få den finansiella sektorn i unionen att tjäna företag och konsumenter. För närvarande hämmar bristen på insyn i och jämförbarhet hos avgifter samt svårigheterna med att byta betalkonton fortfarande utvecklingen av en fullständigt integrerad marknad. Problemet med skillnader i produktkvaliteten och den begränsade konkurrensen på området för banktjänster till privatkunder måste tacklas, och höga kvalitetsstandarder måste uppnås. |
(4) |
Dagens förhållanden på den inre marknaden kan avskräcka betaltjänstleverantörer från att utöva sin frihet att etablera sig eller erbjuda tjänster inom unionen på grund av svårigheten att få kunder på en ny marknad. Det krävs ofta stora investeringar för att gå in på en ny marknad. Dessa investeringar kan endast motiveras om leverantören förväntar sig tillräckliga möjligheter och en motsvarande efterfrågan hos konsumenterna. Konsumenternas låga rörlighet när det gäller finansiella tjänster för privatpersoner beror till stor del på bristen på insyn och jämförbarhet när det gäller de avgifter och tjänster som erbjuds och på svårigheter i samband med byte av betalkonton. Dessa faktorer dämpar också efterfrågan, särskilt i ett gränsöverskridande sammanhang. |
(5) |
Dessutom kan betydande hinder för fullbordandet av den inre marknaden för betalkonton också uppstå genom fragmenteringen av de befintliga nationella regelverken. De nuvarande bestämmelserna på nationell nivå om betalkonton och i synnerhet om jämförbarhet hos avgifter samt byte av betalkonton varierar. När det gäller byten har bristen på enhetliga bindande bestämmelser på unionsnivå lett till varierande praxis och bestämmelser på nationell nivå. Dessa skillnader är ännu mer framträdande när det gäller jämförbarhet hos avgifter där det inte finns några bestämmelser, inte ens självregleringsbestämmelser, på unionsnivå. Om dessa skillnader skulle bli ännu större i framtiden, eftersom bankerna tenderar att anpassa sin praxis efter de nationella marknaderna, skulle detta öka kostnaderna för att bedriva gränsöverskridande verksamhet jämfört med inhemska leverantörers kostnader och på så sätt göra det mindre lockande att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Den gränsöverskridande verksamheten på den inre marknaden försvåras också av hindren för att öppna ett betalkonto utomlands. De nuvarande restriktiva kriterierna för rätten att öppna betalkonton kan hindra unionsmedborgare från att röra sig fritt inom unionen. Om alla konsumenter får tillgång till ett betalkonto kommer de att kunna delta på den inre marknaden och ta del av fördelarna med den inre marknaden. |
(6) |
Eftersom vissa potentiella kunder inte öppnar bankkonton, antingen för att de inte får eller för att inte erbjuds lämpliga produkter, utnyttjas den potentiella efterfrågan på betalkontotjänster i unionen inte fullt ut i dag. Om fler konsumenter deltog på den inre marknaden skulle detta vara en ytterligare motivation för betaltjänstleverantörer att gå in på nya marknader. Att skapa förutsättningar för att ge alla konsumenter tillgång till ett betalkonto är också nödvändigt för att främja deras deltagande på den inre marknaden och ge dem möjlighet att ta del av de fördelar som den inre marknaden har medfört. |
(7) |
Insyn i och jämförbarhet hos avgifter har behandlats i ett självregleringsinitiativ som bankindustrin lanserat. Det gick dock aldrig att nå en slutlig överenskommelse om dessa riktlinjer. När det gäller byten innehåller de principer om byte av bankkonto som infördes 2008 av paraplyorganisationen EBIC (European Banking Industry Committee) en mall för hur byten ska göras mellan bankkonton som erbjuds av betaltjänstleverantörer i samma medlemsstat. Eftersom de inte är bindande har dessa gemensamma principer emellertid inte tillämpats enhetligt inom unionen, och de har inte gett tillfredsställande resultat. Vidare gäller de gemensamma principerna endast byte av bankkonto på nationell nivå och berör inte gränsöverskridande byten. När det slutligen gäller tillgång till ett grundläggande betalkonto uppmanades medlemsstaterna i kommissionens rekommendation 2011/442/EU (4) att vidta de åtgärder som var nödvändiga för att se till att den genomfördes sex månader efter offentliggörandet. Hittills är det endast ett fåtal medlemsstater som följer de viktigaste principerna i rekommendationen. |
(8) |
För att möjliggöra en effektiv och problemfri finansiell rörlighet på lång sikt är det mycket viktigt att införa en enhetlig uppsättning regler för att hantera problemet med låg konsumentrörlighet, och i synnerhet att förbättra möjligheterna att jämföra betalkontotjänster och betalkontoavgifter. Det är även viktigt att öka viljan att byta betalkonto, och undvika att konsumenter som vill köpa ett betalkonto utomlands diskrimineras på grund av bosättningsort. Vidare är det mycket viktigt att anta lämpliga åtgärder för att främja kundernas deltagande på marknaden för betalkonton. Dessa åtgärder kommer att göra det mer attraktivt för betaltjänstleverantörer att gå in på den inre marknaden och skapa rättvisa villkor, vilket kommer att leda till ökad konkurrens och effektiv fördelning av resurser på unionens finansiella marknad för privatpersoner, till gagn för såväl företag som konsumenter. Information som ger insyn i avgifter och bytesmöjligheter kommer tillsammans med rätten till tillgång till grundläggande betalkontotjänster också att göra det lättare för unionsmedborgarna att söka leverantörer i hela EU, och därmed dra nytta av en fullt fungerande inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och bidra till utökningen av e-handeln och till vidareutvecklingen av den inre marknaden . |
(8a) |
Det är också av avgörande betydelse att se till att detta direktiv inte hämmar innovation på området för finansiella tjänster till privatpersoner. Varje år blir ny teknik gångbar, vilket kan göra den nuvarande typen av betalkonton föråldrad. I synnerhet måste mobila banktjänster, P2P-tjänster och värdekort uppmuntras som alternativ till traditionella banktjänster. |
(9) |
Detta direktiv ska tillämpas på betalkonton som innehas av konsumenter. Konton som innehas av företag, även små företag och mikroföretag, ligger utanför direktivets räckvidd, så länge det inte är fråga om ett personligt innehav. Direktivet omfattar inte heller sparkonton, som kan ha mer begränsade betalningsfunktioner. Direktivet omfattar inte heller kreditkort, eftersom dessa inte är av central betydelse för att uppnå dess mål att stärka den finansiella integrationen och den inre marknaden. |
(10) |
De definitioner som används i direktivet är anpassade efter dem som finns i annan EU-lagstiftning, särskilt i direktiv 2007/64/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (5). |
(11) |
Det är mycket viktigt att konsumenter kan förstå avgifterna, så att de kan jämföra erbjudanden från olika betaltjänstleverantörer och fatta välgrundade beslut om vilket konto som är lämpligast för deras behov. Det går inte att jämföra avgifter om betaltjänstleverantörerna använder olika terminologi för samma tjänster och lämnar informationen i olika format. En standardiserad terminologi kan tillsammans med ▌avgiftsinformation för de mest representativa tjänster som är knutna till betalkonton i ett enhetligt format hjälpa konsumenterna att förstå och jämföra avgifter. |
(12) |
Konsumenterna skulle ha störst nytta av ▌information som är standardiserad och så kortfattad som möjligt, och som gör det lätt att jämföra mellan olika betaltjänstleverantörer. De verktyg som konsumenterna erbjuds för att jämföra betalkontoerbjudanden bör vara av många olika slag, och konsumentundersökningar måste genomföras . På detta stadium bör avgiftsterminologin ▌vara standardiserad endast när det gäller de mest representativa begreppen och definitionerna inom medlemsstaterna för att underlätta ett snabbt genomförande . |
(13) |
De nationella behöriga myndigheterna bör fastställa avgiftsterminologin och därvid ta hänsyn till de lokala marknadernas särskilda egenskaper. ▌När så är möjligt bör avgiftsterminologin ▌standardiseras på unionsnivå för att möjliggöra jämförelser över hela unionen. Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA) bör utarbeta riktlinjer för att hjälpa medlemsstaterna att identifiera de tjänster som oftast används och som medför de högsta kostnaderna för konsumenterna på nationell nivå. För att säkra en effektiv tillämpning av en standardiserad terminologi bör sådana definitioner vara tillräckligt breda. |
(14) |
När de nationella behöriga myndigheterna har upprättat en preliminär förteckning över de mest representativa tjänster som är knutna till betalkonton på nationell nivå, tillsammans med begrepp och definitioner, bör kommissionen granska dem för att med hjälp av delegerade akter fastställa vilka tjänster som är gemensamma för majoriteten av medlemsstaterna och föreslå standardiserade begrepp ▌på unionsnivå ▌. |
(15) |
För att hjälpa konsumenterna att enkelt jämföra betalkontoavgifter på hela den inre marknaden bör betaltjänstleverantörer ge konsumenterna ett uttömmande dokument med avgiftsinformation, där avgifterna för alla tjänster som är knutna till betalkontot och som ingår i förteckningen över de mest representativa tjänsterna samt alla andra avgifter som kan tillämpas på kontot anges. I dokumentet med avgiftsinformation bör, när detta är möjligt, endast de standardiserade begrepp och definitioner som fastställts på EU-nivå användas . Detta skulle också bidra till att skapa rättvisa villkor mellan kreditinstitut som konkurrerar på marknaden för betalkonton. ▌För att göra det lättare för konsumenterna att förstå vilka avgifter de måste betala för sitt betalkonto ska de ges tillgång till en ordlista som åtminstone innehåller tydliga, icke-tekniska och otvetydiga förklaringar av de ▌tjänster som är knutna till betalkontot och tillhörande definitioner och förklaringar ▌. Ordlistan bör bli ett användbart verktyg för att främja en bättre förståelse av vad avgifterna innebär, vilket i sin tur ger konsumenterna makt att öka sin rörlighet och bredda urvalet av betalkontoerbjudanden. Det bör också införas en skyldighet för betaltjänstleverantörer att informera konsumenterna kostnadsfritt och åtminstone årligen om samtliga avgifter som har tagits ut för deras konto och räntor som tillämpats . Efterhandsinformation bör lämnas i en särskild sammanfattning. Den bör ge en fullständig överblick över utbetalda räntor, de avgifter som har tagits ut samt förhandsbesked och information om ändringar av avgifter eller räntesatser. Konsumenten bör ges den information som är nödvändig för att förstå vad de avgifter som tagits ut samt räntorna avser och vid behov bestämma sig för att ändra konsumtionsmönster eller byta leverantör. ▌ |
(16) |
För att tillgodose konsumenternas behov måste man se till att informationen om avgifter för betalkonton är korrekt, tydlig och jämförbar. EBA bör ▌därför , efter samråd med nationella myndigheter och efter det att en konsumentundersökning har utförts, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa ett standardiserat presentationsformat för dokumentet med avgiftsinformation och avgiftsredovisningen och de gemensamma symbolerna , för att garantera att dessa är begripliga och jämförbara för konsumenterna. ▌Dokumentet med avgiftsinformation och avgiftsredovisningen bör vara lätta att särskilja från andra meddelanden. ▌ |
(17) |
För att se till att gällande unionsterminologi används konsekvent i hela unionen bör medlemsstaterna införa en skyldighet för betaltjänstleverantörer att i sin kommunikation med konsumenterna, däribland i dokumentet med avgiftsinformation och i avgiftsredovisningen, använda den gällande unionsterminologin tillsammans med den övriga nationella standardiserade terminologi som fastställs i den preliminära förteckningen. Betaltjänstleverantörer bör kunna använda varumärkesnamn i dokumentet med avgiftsinformation eller i redovisningen av avgifter för att beteckna sina tjänster eller betalkonton, förutsatt att detta är ett tillägg till den standardiserade terminologin och används som en sekundär beteckning för de tjänster eller konton som erbjuds . |
(18) |
Oberoende jämförelsewebbplatser är ett effektivt verktyg för konsumenterna när det gäller att bedöma olika betalkontoerbjudandens fördelar på ett enda ställe. Sådana webbplatser kan erbjuda en bra avvägning mellan behovet av tydlig och kortfattad, men ändå fullständig och uttömmande information genom att ge användarna möjlighet att få mer detaljerad information när den är av intresse för dem. De kan också minska sökningskostnaderna, eftersom konsumenterna inte behöver samla in information separat från de olika betaltjänstleverantörerna. Det är mycket viktigt att den information som lämnas på dessa webbplatser är tillförlitlig, objektiv och transparent samt att konsumenterna informeras om att den finns tillgänglig. De behöriga myndigheterna bör i detta avseende aktivt informera allmänheten om dessa webbplatser. |
(19) |
För att få opartisk information om avgifter och räntesatser som tillämpas för betalkonton bör konsumenterna kunna gå in på jämförelsewebbplatser som är tillgängliga för allmänheten och vars verksamhet är fristående från betaltjänstleverantörerna. Därför bör medlemsstaterna se till att konsumenterna har fri tillgång till minst en sådan oberoende och offentligt tillgänglig webbplats inom deras respektive territorier. Dessa webbplatser får drivas av de behöriga myndigheterna eller för deras räkning , andra offentliga myndigheter och/eller ackrediterade privata aktörer. För att öka konsumenternas förtroende för ytterligare tillgängliga jämförelsewebbplatser, bör medlemsstaterna ▌inrätta ett frivilligt ackrediteringssystem där privata aktörer som driver jämförelsewebbplatser kan ansöka om ackreditering enligt angivna kvalitetskriterier. En jämförelsewebbplats som drivs av eller för en behörig myndighets räkning eller annan offentlig myndighet bör inrättas i de fall då ingen webbplats som drivs av privata aktörer har ackrediterats. Dessa webbplatser bör också uppfylla kvalitetskriterierna. |
(20) |
Betaltjänstleverantörer brukar erbjuda ett betalkonto inom ramen för ett paket med andra finansiella produkter eller tjänster. Detta kan vara ett sätt för betaltjänstleverantörerna att diversifiera sitt utbud och konkurrera med varandra och kan i slutändan främja konsumenterna. Den undersökning av kopplingsförbehåll i den finansiella sektorn som kommissionen genomförde 2009, samt åtföljande samråd och klagomål från konsumenter, har visat att betaltjänstleverantörer kan erbjuda bankkonton i paket med produkter som konsumenterna inte har efterfrågat och som inte är nödvändiga för betalkonton, som t.ex. hemförsäkring. Det har också konstaterats att dessa förfaranden kan minska insynen i och jämförbarheten hos priserna, begränsa konsumenternas köpalternativ och hämma deras rörlighet. Därför bör medlemsstaterna se till att konsumenterna, när betaltjänstleverantörer erbjuder betalkonton i paket, får information om huruvida det är möjligt att köpa betalkontot separat och i detta fall om de kostnader och avgifter som gäller för ▌var och en av de övriga finansiella produkter eller tjänster som ingår i paketet ▌. ▌ |
(21) |
Konsumenterna kommer endast att vilja byta konto om processen inte är alltför administrativt och finansiellt betungande. Därför bör förfarandet för att byta till ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör vara tydligt, snabbt och säkert . Om betaltjänstleverantörer tar ut avgifter i samband med bytet bör dessa vara rimliga och överensstämma med artikel 45.2 i direktiv 2007/64/EG . För att främja konkurrensen bör det också bli enklare att göra gränsöverskridande byten. Eftersom gränsöverskridande byten kan vara mer komplicerade än nationella byten och kan innebära att betaltjänstleverantörer tvingas anpassa och justera sina interna förfaranden, bör det införas längre övergångsperioder för ▌byten mellan betaltjänstleverantörer som är etablerade i skilda medlemsstater . |
(21a) |
Medlemsstaterna bör, när det gäller byten där båda betaltjänstleverantörerna är etablerade på deras territorium, kunna fastställa eller bibehålla arrangemang som avviker från dem som fastställs i detta direktiv om detta klart och tydligt ligger i konsumentens intresse. |
(22) |
Bytesprocessen bör vara så okomplicerad som möjligt för konsumenten. Därför bör medlemsstaterna se till att det är den mottagande betaltjänstleverantören som har ansvaret för att inleda och förvalta processen för konsumentens räkning. |
(23) |
I allmänhet och förutsatt att konsumenten har gett sitt samtycke bör ▌den mottagande betaltjänstleverantören på konsumentens vägnar genomföra bytet för ▌de återkommande betalningarna och även överföra det eventuellt resterande saldot , helst vid ett enda möte med den mottagande betaltjänstleverantören. Därför bör konsumenterna kunna ge eller neka att ge tillstånd att utföra de angivna uppdragen. Innan konsumenten ger sitt tillstånd bör denne informeras om alla steg i det förfarande som krävs för att genomföra bytet. |
(24) |
Den överförande betaltjänstleverantören måste samarbeta för att bytet ska kunna genomföras. Den mottagande betaltjänstleverantören bör kunna be antingen konsumenten eller, vid behov, den överförande betaltjänstleverantören att lämna den information den anser vara nödvändig för att lägga in de återkommande betalningarna i det nya betalkontot. Informationen bör dock inte gå utöver vad som krävs för att genomföra bytet, och den mottagande betaltjänstleverantören bör inte begära överflödig information. |
(25) |
Konsumenterna bör inte bli föremål för sanktioner eller någon annan finansiell skada till följd av felstyrda betalningar eller autogireringar. Detta är särskilt viktigt för vissa kategorier av betalare och betalningsmottagare, som allmännyttiga företag, som använder elektroniska medel (t.ex. databaser) för att lagra information om konsumenternas kontodetaljer och utför en mängd regelbundna transaktioner som omfattar ett stort antal konsumenter. |
(26) |
Medlemsstaterna bör garantera att konsumenter som har för avsikt att öppna ett betalkonto inte diskrimineras på grund av sin nationalitet eller bosättningsort. Samtidigt som det är viktigt att betaltjänstleverantörer förvissar sig om att deras kunder inte utnyttjar det finansiella systemet för olagliga ändamål som bedrägeri, penningtvätt eller finansiering av terrorism, bör de inte införa hinder för konsumenter som vill ta del av fördelarna med den inre marknaden genom att köpa betalkonton utomlands. |
(27) |
Konsumenter som är lagligen bosatta i unionen ▌bör inte diskrimineras på grund av sin nationalitet eller bosättningsort eller av något annat av de skäl som anges i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, när de ansöker om eller använder ett betalkonto i unionen . Medlemsstaterna bör dessutom säkerställa ▌tillgång till grundläggande betalkonton ▌, oavsett konsumentens ekonomiska omständigheter , såsom deras anställning, inkomstnivå, kredithistoria eller personlig konkurs. ▌ |
(28) |
Medlemsstaterna bör se till att alla betaltjänstleverantörer som utför allmänna betaltjänster för privatkunder och som erbjuder betalkonton som en väsentlig del av sin reguljära verksamhet, erbjuder konsumenterna ett betalkonto med grundläggande funktioner i enlighet med detta direktiv . Det bör inte vara alltför svårt att få tillgång till kontot, och det bör inte medföra alltför stora kostnader för konsumenterna. Rätten att ha tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner i vilken medlemsstat som helst bör beviljas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG (6) , särskilt när det gäller kraven på kundkontroll. Samtidigt bör inte endast bestämmelserna i det direktivet användas som grund för att avvisa kunder som är kommersiellt mindre attraktiva. En mekanism bör tas i bruk för att hjälpa konsumenter utan fast adress, asylsökande och konsumenter som inte beviljats uppehållstillstånd men vars utvisning inte är möjlig av rättsliga skäl att uppfylla kraven i kapitel II i direktiv 2005/60/EG. |
(28a) |
För att användare av betalkonton med grundläggande funktioner ska få lämplig service bör medlemsstaterna kräva att leverantörerna ser till att den berörda personalen har lämplig utbildning och att eventuella intressekonflikter inte påverkar kunderna negativt. |
(29) |
Medlemsstaterna bör kunna kräva att betaltjänstleverantörer ska kontrollera om konsumenten redan innehar ett aktivt och likvärdigt betalkonto inom samma territorium och kräva att konsumenten skriver under en försäkran på heder och samvete i detta syfte . Betaltjänstleverantörer bör inte kunna avslå en ansökan om betalkonto med grundläggande funktioner, utom i de fall som särskilt anges i detta direktiv. |
(29a) |
Medlemsstaterna bör se till att betaltjänstleverantörerna behandlar ansökningarna inom de tidsfrister som fastställs i detta direktiv, och att de vid avslag informerar konsumenten om de konkreta skälen till att ansökan har avslagits, såvida inte detta skulle strida mot målen för nationell säkerhet eller kampen mot ekonomisk brottslighet. |
(30) |
Konsumenterna bör garanteras tillgång till en rad grundläggande betaltjänster ▌. Medlemsstaterna bör se till att under förutsättning att konsumenten använder ett betalkonto med grundläggande funktioner för personligt bruk inte finns några begränsningar för antalet operationer som ska erbjudas konsumenten i enlighet med de prissättningsregler som fastställs i detta direktiv. När de fastställer vad som ska betraktas som personligt bruk bör medlemsstaterna ▌ta hänsyn ▌till befintligt konsumentbeteende och till gängse kommersiell praxis ▌. Bland de tjänster som är knutna till ett grundläggande betalkonto bör det ingå en möjlighet att sätta in och ta ut pengar. Konsumenterna bör kunna göra viktiga betalningstransaktioner som att ta emot lön eller förmåner, betala räkningar eller skatt och köpa varor eller tjänster, även genom autogiro, betalningar eller betalkort. Dessa tjänster bör göra det möjligt att köpa varor och tjänster online och bör ge konsumenterna möjlighet att lägga upp betalningsuppdrag via betaltjänstleverantörens webbaserade banktjänst, om en sådan finns. Ett betalkonto med grundläggande funktioner bör dock inte vara begränsat till användning online, eftersom detta skulle innebära ett hinder för konsumenter som saknar tillgång till internet. Konsumenter bör inte ges tillgång till en kontokredit i ett betalkonto med grundläggande funktioner. Medlemsstaterna får dock tillåta leverantörer av betaltjänster att erbjuda kontokrediter och andra kreditprodukter som klart separata tjänster till kunder med ett grundläggande betalkonto, förutsatt att tillgången till eller användningen av ett betalkonto med grundläggande funktioner inte beviljas på villkor att sådana kredittjänster köps . Alla avgifter för dessa tjänster bör vara transparenta och åtminstone lika gynnsamma som de avgifter som debiteras i enlighet med betaltjänstleverantörens normala prispolitik. |
(31) |
För att se till att så många konsumenter som möjligt har tillgång till grundläggande betalkonton bör dessa konton erbjudas kostnadsfritt eller till en rimlig avgift. Medlemsstaterna bör kräva att betaltjänstleverantörerna ser till att betalkontot med grundläggande funktioner alltid är betalkontot med den lägsta avgiften för tillhandahållandet av det paket med det lägsta antalet erforderliga betaltjänster som har fastställts i den berörda medlemsstaten. Om konsumenten bryter mot något av villkoren i avtalet bör alla extraavgifter för detta vara rimliga och aldrig högre än de avgifter som debiteras i enlighet med leverantörens vanliga prispolitik . |
(32) |
Betaltjänstleverantören bör endast under särskilda omständigheter vägra att öppna eller häva ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner, t.ex. vid bristande efterlevnad av lagstiftning om penningtvätt och finansiering av terrorism eller om förebyggande och utredning av brott. Även i dessa fall är ett avslag endast motiverat om konsumenten inte uppfyller bestämmelserna i den lagstiftningen och inte för att förfarandet för att kontrollera att lagstiftningen följs är alltför betungande eller dyrt. |
(33) |
Medlemsstaterna bör säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas för att informera allmänheten om att det finns betalkonton med grundläggande funktioner och om vilka förfaranden och villkor som gäller för deras användning, som fastställs i detta direktiv. Medlemsstaterna bör se till att kommunikationsåtgärderna är tillräckliga och välriktade, och framför allt att de når ut till utsatta konsumenter som saknar bankkonto samt rörliga konsumenter. Betaltjänstleverantörerna bör aktivt ge konsumenterna tillgång till lättillgänglig information och lämplig hjälp rörande de särskilda funktioner som är knutna till det betalkonto med grundläggande funktioner som erbjuds, åtföljande avgifter och nyttjandevillkoren för det, samt vilka steg konsumenten bör följa för att utöva sin rätt att öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner. Konsumenterna bör framför allt informeras om att det inte är obligatoriskt att köpa tilläggstjänster för att få tillgång till ett grundläggande betalkonto. För att minimera riskerna för att konsumenter ska bli finansiellt utestängda, bör medlemsstaterna förbättra den finansiella utbildningen, t.ex. i skolan, och motverka överskuldsättning. Medlemsstaterna bör vidare främja betaltjänstleverantörernas initiativ för att kombinera tillhandahållandet av betalkonton med grundläggande funktioner och oberoende finansiell utbildning. |
(34) |
Medlemsstaterna bör utse behöriga myndigheter som har befogenhet att se till att detta direktiv genomförs och som får utrednings- och verkställighetsbefogenheter. De utsedda behöriga myndigheterna bör vara oberoende av betaltjänstleverantörerna och bör ha tillräckliga resurser för att fullgöra sina uppgifter. Medlemsstaterna bör kunna utnämna olika behöriga myndigheter för att verkställa de många olika skyldigheter som fastställts i detta direktiv. |
(35) |
Konsumenterna bör ha tillgång till effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för lösning av tvister som kan uppstå till följd av de rättigheter och skyldigheter som införs genom detta direktiv. Det bör vara lätt att få tillgång till alternativa tvistlösningsförfaranden, och de behöriga organen bör uppfylla ett antal kriterier, såsom likvärdig representation av leverantörer och användare. Denna tillgång garanteras redan genom direktiv 2013/…/EU i fråga om berörda avtalstvister. Konsumenterna bör emellertid också ha tillgång till förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för lösning av tvister som uppstår innan ett avtal ingås i fråga om de rättigheter och skyldigheter som införs genom detta direktiv, t.ex. när de vägras tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner. För att bestämmelserna i detta direktiv ska kunna följas krävs behandling av konsumenternas personuppgifter. Denna behandling regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (7). Detta direktiv bör alltså följa de bestämmelser som anges i direktiv 95/46/EG och de nationella lagar som genomför dem. |
(36) |
I syfte att uppnå de mål som anges i detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av den standardiserade terminologin på unionsnivå för betaltjänster som är gemensamma för ett antal medlemsstater, och åtföljande definitioner av dessa begrepp. |
▌ |
|
(38) |
Medlemsstaterna bör en gång om året och för första gången inom tre år från och med ikraftträdandet av detta direktiv ▌samla in tillförlitlig årlig statistik över hur de åtgärder som införs genom detta direktiv fungerar. De bör använda alla relevanta informationskällor och överlämna den informationen till kommissionen. Kommissionen bör tillhandahålla en årlig rapport på grundval av den information den mottagit. |
(39) |
En översyn av detta direktiv bör göras fyra år efter dess ikraftträdande för att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden, t.ex. utveckling av nya typer av betalkonton och betaltjänster, och till utvecklingen inom andra områden av unionslagstiftningen och medlemsstaternas erfarenheter. Översynen bör innehålla en bedömning av huruvida de införda åtgärderna har förbättrat konsumenternas förståelse av avgifter för betalkonton, jämförbarhet hos betalkonton och hur lätt det är att byta konton. I översynen bör det också kontrolleras hur många grundläggande betalkonton som har öppnats, däribland av konsumenter som tidigare inte hade något bankkonto , hur länge dessa konton använts, antalet ansökningar om öppnande av grundläggande betalkonton som har avslagits och antalet uppsägningar av sådana konton och skälen till detta samt åtföljande avgifter . Det bör också göras en bedömning av huruvida förlängda tidsfrister för betaltjänstleverantörer som utför gränsöverskridande byten ska behållas under en längre tidsperiod. Vid översynen bör det också göras en bedömning av huruvida bestämmelserna om den information som ska lämnas av betaltjänstleverantörerna när de erbjuder produktpaket är tillräcklig eller om det krävs ytterligare åtgärder. Kommissionen bör överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov tillsammans med lagstiftningsförslag. |
(40) |
Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i enlighet med artikel 6.1 i fördraget om Europeiska unionen. |
(41) |
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat. |
(41a) |
En medlemsstat bör, med förbehåll för godkännande från kommissionen, kunna besluta att undanta betaltjänstleverantörer från kravet att erbjuda betalkonton med grundläggande funktioner. Kommissionen bör godkänna undantagen endast om lika villkor mellan alla betaltjänstleverantörer kan garanteras, konsumenternas rätt till tillgång till ett konto inte undergrävs och under förutsättning att kunder med grundläggande betalkonton inte riskerar att stigmatiseras. Godkännandet bör inte leda till en situation som skulle innebära att endast en betaltjänstleverantör erbjuder detta betalkonto med grundläggande funktioner i en medlemsstat. [Ändr. 3] |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I detta direktiv fastställs bestämmelser om insyn i och jämförbarhet hos de avgifter som tas ut av konsumenter för betalkonton som de innehar i Europeiska unionen och som tillhandahålls av betaltjänstleverantörer som är lokaliserade i unionen, samt regler för byte av betalkonto inom unionen.
2. I detta direktiv fastställs också en ram för de regler och villkor som medlemsstaterna ska använda för att garantera konsumenternas rätt att öppna och använda betalkonton med grundläggande funktioner i unionen.
3. Öppnande och nyttjande av ett betalkonto med grundläggande funktioner enligt detta direktiv ska ske i överensstämmelse med bestämmelserna i kapitel II i direktiv 2005/60/EG
3a. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 15–19 ska ett betalkonto med grundläggande funktioner betraktas som ett betalkonto vid tillämpningen av detta direktiv.
4. Detta direktiv ska tillämpas på betaltjänstleverantörer som är etablerade i unionen.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
(a) |
konsument: en fysisk person som handlar för ändamål som faller utanför hans eller hennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke, |
(aa) |
lagligen bosatt: avser statusen för en unionsmedborgare eller en tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatt i unionen, däribland personer som ansöker om asyl enligt Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, protokollet av den 31 januari 1967 till denna och andra relevanta internationella fördrag, |
(b) |
betalkonto: ett konto i en konsuments/flera konsumenters namn som används för att utföra betalningstransaktioner, |
(c) |
betaltjänst: en betaltjänst enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG, |
(ca) |
tjänster som är knutna till betalkontot: alla tjänster som är knutna till ett betalkontos funktioner, däribland betaltjänster och betalningstransaktioner som omfattas av artikel 3 g i direktiv 2007/64/EG, |
(d) |
betalningstransaktion: en åtgärd som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren vid placering, överföring eller uttag av medel, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren, |
(e) |
betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EGBI, utom för kapitel IV där det avser alla betaltjänstleverantörer som är etablerade på medlemsstaternas territorium och som utför allmänna betaltjänster för privatkunder och erbjuder betalkonton som en väsentlig del av sin reguljära verksamhet, |
(f) |
betalningsinstrument: ett betalningsinstrument enligt definitionen i artikel 4.23 i direktiv 2007/64/EG, |
(g) |
överförande betaltjänstleverantör: den betaltjänstleverantör från vilken informationen om alla eller vissa återkommande betalningar överförs, |
(h) |
mottagande betaltjänstleverantör: den betaltjänstleverantör till vilken informationen om alla eller vissa återkommande betalningar överförs, |
(i) |
betalare: en fysisk eller juridisk person som är betalkontoinnehavare och som godkänner ett betalningsuppdrag från detta betalkonto eller, om det inte finns något betalkonto, en fysisk eller juridisk person som lämnar ett betalningsuppdrag till en betalningsmottagares betalkonto, |
(j) |
betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda mottagaren av medel som har omfattats av en betalningstransaktion, |
(k) |
avgifter: alla eventuella avgifter och sanktioner som konsumenten ska betala till betaltjänstleverantören för , eller med avseende på, tjänster som är knutna till ett betalkonto, |
(ka) |
räntesats: ränta som kunden uppbär för tillgodohavanden på ett betalkonto, |
(l) |
varaktigt medium: varje medel som gör det möjligt för konsumenten eller betaltjänstleverantören att bevara information, som riktas till den konsumenten personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tidsperiod som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen, |
(m) |
byte: överföring på en konsuments begäran av information från en betaltjänstleverantör till en annan om alla eller vissa stående betalningsuppdrag, autogireringar och återkommande inbetalningar som utförs för ett betalkonto, med eller utan överföring av det positiva saldot från ett betalkonto till ett annat, eller avslutande av det tidigare kontot; byte inbegriper inte något avtalsbyte från den överförande betaltjänstleverantören till den mottagande betaltjänstleverantören, |
(n) |
autogirering: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där en betalningstransaktion initieras av betalningsmottagaren med betalarens medgivande, |
(o) |
betalning: en ▌betaltjänst för kreditering av en betalningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion eller en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto som utförs av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren, |
(p) |
stående betalningsuppdrag: en tjänst som regelbundet gör inbetalningar till en betalningsmottagares betalkonto i en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren, |
(q) |
medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2009/110/EG, |
(r) |
ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar det kommande genomförandet av enskilda och successiva betalningstransaktioner och som kan innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto |
(ra) |
bankdag: en bankdag enligt definitionen i artikel 4.27 i direktiv 2007/64/EG. |
Artikel 3
▌ Standardiserad terminologi som är knuten till betalkonton
1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter som avses i artikel 20 upprättar en preliminär förteckning över de mest representativa tjänsterna som är knutna till betalkonton på nationell nivå. Förteckningen ska täcka åtminstone de 10 mest representativa tjänsterna som är tillgängliga på nationell nivå. Den ska innehålla standardiserade begrepp och definitioner för var och en av de identifierade tjänsterna , varvid endast ett begrepp ska användas för varje tjänst på vart och ett av medlemsstatens officiella språk .
2. Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndigheterna beakta de tjänster som:
(a) |
som konsumenterna oftast använder i samband med sina betalkonton, |
(b) |
som medför de högsta sammanlagda kostnaderna för konsumenterna, både sammanlagt och per tjänst. |
För att säkerställa en korrekt tillämpning av dessa kriterier vid tillämpningen av punkt 1 ska EBA ▌utarbeta riktlinjer enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 för att bistå de behöriga myndigheterna.
3. Medlemsstaterna ska översända de preliminära förteckningar som avses i punkt 1 till kommissionen senast …[ 12 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv]. Medlemsstaterna ska på begäran tillhandahålla kommissionen kompletterande information om de uppgifter som ligger till grund för upprättandet av dessa förteckningar när det gäller de kriterier som avses i punkt 2.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 som på grundval av de preliminära förteckningar som har överlämnats enligt punkt 3 upprättar en standardiserad unionsterminologi för de tjänster som är knutna till betalkonton som är gemensamma för åtminstone en majoritet av medlemsstaterna. Den standardiserade unionsterminologin ska vara tydlig och kortfattad och ska omfatta gemensamma begrepp för och definitioner av de gemensamma tjänsterna. På vart och ett av medlemsstatens officiella språk ska endast ett begrepp användas för varje tjänst .
5. När de delegerade akter som avses i punkt 4 … har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska varje medlemsstat utan dröjsmål och under alla omständigheter inom en månad införliva den standardiserade unionsterminologi som har antagits enligt punkt 4 i den preliminära förteckning som avses i punkt 1 och offentliggöra den förteckningen.
Artikel 4
Dokument med avgiftsinformation och ordlista
1. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer, i god tid innan de ingår avtal om ett betalkonto med en konsument, ger konsumenten ett uttömmande dokument med avgiftsinformation. Avgiftsinformationsdokumentet ska innehålla information om alla tillgängliga tjänster som är knutna till betalkontot och som ingår i den förteckning över de mest representativa tjänsterna som avses i artikel 3.5 och motsvarande avgifter för varje tjänst ▌. Det ska också innehålla information om alla andra avgifter och räntesatser som kan tillämpas på kontot. För att skilja dokumentet med avgiftsinformation från dokument med kommersiell information eller avtalsinformation ska det inbegripa en gemensam symbol överst på första sidan. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer informerar konsumenterna om alla ändringar av avgifterna och när så är lämpligt ge konsumenten tillgång till ett uppdaterat avgiftsinformationsdokument.
I de fall en avgift för en tjänst endast gäller för vissa kommunikationskanaler, till exempel online eller genom ett kontor, eller om avgiften varierar beroende på den kanal som använts, ska detta tydligt anges i avgiftsinformationsdokumentet.
1a. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna inte tar ut några avgifter som inte förtecknats i dokumentet med avgiftsinformation.
2. Om en eller flera ▌betaltjänster ▌erbjuds som en del av ett paket med betaltjänster ska avgiften för paketet i sin helhet, vilka ▌tjänster ▌som ingår i paketet och deras antal samt avgiften för varje tjänst som inte ingår i avgiften för paketet anges i dokumentet med avgiftsinformation .
▌
5. Medlemsstaterna ska införa en skyldighet för betaltjänstleverantörer att ge konsumenterna tillgång till en ordlista som omfattar alla tjänster som avses i punkt 1 och tillhörande definitioner och förklaringar .
Medlemsstaterna ska se till att ordlistan som tillhandahålls i enlighet med första stycket formuleras på ett tydligt, icke-tekniskt och otvetydigt sätt och att den inte är missvisande.
6. Betaltjänstleverantörerna ska se till att dokumentet med avgiftsinformation och ordlistan finns konstant tillgängliga för konsumenter och potentiella konsumenter i elektronisk form på deras webbplats , där de ska vara lätta att hitta även för personer som inte är kunder . Betaltjänstleverantörerna ska se till att dokumentet med avgiftsinformation är fritt tillgängligt på ett varaktigt medium i lokaler som är tillgängliga för konsumenter, och ordlistan ska på begäran finnas tillgänglig på ett varaktigt medium.
7. EBA ska, efter samråd med nationella myndigheter och efter det att en konsumentundersökning har utförts, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa ett standardiserat presentationsformat för dokumentet med avgiftsinformation och dess gemensamma symbol.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den …*12 månader efter det att detta direktiv har trätt ikraft.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 5
Redovisning av avgifter
1. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer kostnadsfritt och åtminstone årligen ger konsumenterna en redovisning av samtliga avgifter och räntesatser som har tillämpats för deras betalkonto åtminstone på årlig basis .
De avtalsslutande parterna ska komma överens om det sätt på vilket redovisningen av avgifter ska överlämnas till konsumenten. Redovisningen ska på konsumentens begäran göras tillgänglig i pappersformat.
2. Den redovisning som avses i punkt 1 ska omfatta följande:
(a) |
Den enhetsavgift som tas ut för varje tjänst och antalet tillfällen tjänsten nyttjades under den aktuella perioden eller, i de fall olika tjänster kombineras i ett paket, den avgift som tas ut för paketet . |
(b) |
Det sammanlagda beloppet för de avgifter som har tagits ut för varje tillhandahållen tjänst under den aktuella perioden , i förekommande fall med beaktande av de specifika avgiftsstrukturer som gäller för paket av tjänster . |
(ba) |
Räntesatsen vid övertrassering, antalet dagar som kontot varit övertrasserat och det sammanlagda beloppet i ränta för övertrasseringen under den aktuella perioden. |
(bb) |
Den räntesats som tillämpas för kontot, det genomsnittliga saldot och det sammanlagda räntebelopp som erhållits under den aktuella perioden. |
(c) |
Det sammanlagda saldot (positivt eller negativt) efter avdrag av alla avgifter och tillägg av det räntebelopp som erhållits i förbindelse med användningen av kontot under den aktuella perioden. |
(ca) |
Förhandsbesked om planerade ändringar av avgifter eller räntesatser under den kommande perioden. |
▌
4. EBA ska, efter samråd med nationella myndigheter och efter det att en konsumentundersökning har utförts, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa ett standardiserat presentationsformat för redovisningen av avgifter och dess gemensamma symbol.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den …*12 månader efter det att detta direktiv har trätt ikraft.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 6
Meddelanden med standardiserad terminologi
1. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer i alla meddelanden till konsumenter, inbegripet avtals- och marknadsföringsmeddelanden i förekommande fall använder den standardiserade terminologi som anges i den förteckning över mest representativa betaltjänster som är knutna till ett betalkonto och som avses i artikel 3.5.
2. Betaltjänstleverantörer får använda varumärken för att beteckna sina tjänster eller betalkonton i sina marknadsföringsmeddelanden till kunder , förutsatt att de i förekommande fall tydligt anger motsvarande begrepp i den standardiserade terminologi som ingår i den fullständiga förteckning som avses i artikel 3.5. Betaltjänstleverantörer får ▌använda sådana namn på varumärken i dokumentet med avgiftsinformation eller i redovisningen av avgifter , förutsatt att detta är i tillägg till den standardiserade terminologin och en sekundär beteckning för de tjänster eller konton som erbjuds .
Artikel 7
Jämförelsewebbplatser på nationell nivå
1. Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna har kostnadsfritt tillgång till minst en webbplats som upprättats i enlighet med punkterna 2 eller 3, och som åtminstone ska omfatta följande:
(a) |
Jämförelser av den ränta som betalas eller debiteras för betalkontot samt de avgifter som betaltjänstleverantörer tar ut för tjänster som är knutna till betalkonton på nationell nivå ▌. |
(b) |
Jämförelser av bestämmande faktorer för den tjänstenivå som erbjuds av betaltjänstleverantören, inklusive antalet kontor och deras lokalisering och antalet bankomater genom vilka tjänster kan erbjudas. |
(c) |
Kompletterande information om unionens standardiserade terminologi, tillgång till betalkonton, inbegripet betalkonton med grundläggande funktioner och bytesförfaranden på unionsnivå och nationell nivå. Sådan information kan tillhandahållas via länkar till externa webbplatser. |
2. Medlemsstaterna ska inrätta ett frivilligt ackrediteringssystem för webbplatser med jämförelser av de delar för jämförelse som beskrivs i artikel 7.1 a och b som erbjuds i samband med betalkonton som drivs av privata aktörer. För att beviljas ackreditering ska jämförelsewebbplatser som drivs av privata aktörer
(a) |
vara juridiskt, finansiellt och operativt oberoende av alla betaltjänstleverantörer, |
(aa) |
tydligt ange sina ägare och finansiering, |
(ab) |
ange tydliga och objektiva kriterier som jämförelserna kommer att grundas på, |
(ac) |
vara opartiska såtillvida att annonser för betaltjänstleverantörer, deras ombud, närstående bolag eller varumärken inte får visas på hemsidan eller på prisjämförelsesidorna, |
(b) |
använda entydigt klarspråk och i förekommande fall använda den standardiserade unionsterminologi som avses i artikel 3.5, |
(c) |
erbjuda korrekt och aktuell information samt ange tidpunkten för den senaste uppdateringen , |
(d) |
ge användarna objektiva och uttömmande resultat som tar full hänsyn till eventuella sökkriterier som de valt och, i de fall den presenterade informationen inte är en fullständig översikt över marknaden, en tydlig angivelse om detta innan resultaten visas , |
(da) |
acceptera ansökningar om att finnas med på webbplatsen från alla betaltjänstleverantörer i den berörda medlemsstaten, |
(e) |
erbjuda ett effektivt förfarande för förfrågningar och klagomål. |
Om betaltjänstleverantörer får betala för att listas på sådana webbplatser, ska avgifterna vara icke-diskriminerande och anges på webbplatsen.
3. Om ingen webbplats ackrediterats i enlighet med punkt 2 ska medlemsstaterna se till att det inrättas en webbplats som drivs av den behöriga myndighet som avses i artikel 20 eller för dennes räkning eller en annan behörig offentlig myndighet. Om en webbplats har ackrediterats i enlighet med punkt 2 får medlemsstaterna besluta att inrätta en ytterligare webbplats som drivs av den behöriga myndighet som avses i artikel 20 eller en annan behörig offentlig myndighet. Webbplatser som drivs av en behörig myndighet enligt punkt 1 ska uppfylla kraven i punkterna 2 a–e.
4. Medlemsstaterna ska ▌vägra bevilja eller dra tillbaka ackreditering från privata aktörer om de upprepade gånger eller konstant underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 2.
4a. Betaltjänstleverantörerna ska inte vara ansvariga för felaktig eller inaktuell information om dem eller deras tjänster på de ackrediterade eller icke-ackrediterade jämförelsewebbplatserna, om webbplatstillhandahållaren inte har korrigerat denna information på begäran av betaltjänstleverantören.
4b. Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna informeras om att de webbplatser som avses i punkt 1 är tillgängliga och om ackrediterade webbplatser i enlighet med punkterna 2 eller 3.
▌
Artikel 7a
Unionswebbplats för jämförelser
1. Medlemsstaterna ska underrätta EBA om de jämförelsewebbplatser som de driver i enlighet med artikel 7.1, 7.2 och 7.3.
2. Senast den [tre år efter ikraftträdande av detta direktiv] ska EBA tillhandahålla en offentligt tillgänglig unionswebbplats som ska ge konsumenterna möjlighet att jämföra betalkonton som erbjuds på den inre marknaden. I syfte att komplettera denna information ska unionswebbplatsen för jämförelser tillhandahålla en ordlista med unionens standardiserade terminologi som antagits enligt artikel 3.5 och praktiska riktlinjer för gränsöverskridande byten av betalkonton.
Artikel 8
Paketerbjudanden
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.2 ska medlemsstaterna se till att en betaltjänstleverantör som erbjuder ett betalkonto tillsammans med en annan finansiell tjänst eller produkt inom ramen för ett paket informerar konsumenten om huruvida det går att köpa betalkontot separat, och att leverantören i så fall lämnar separat information om kostnaderna och avgifterna för de andra finansiella produkterna i samband med detta.
▌
KAPITEL III
BYTE
Artikel 9
Tillhandahållande av bytestjänsten
Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer erbjuder en bytestjänst enligt beskrivningen i artikel 10 till alla konsumenter som innehar ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör som är etablerad i unionen , och som sett till att det öppnats ett nytt betalkonto hos den mottagande betaltjänstleverantören .
Medlemsstaterna kan, när det gäller byte där båda betaltjänstleverantörerna är etablerade på deras territorium, fastställa eller bibehålla arrangemang som avviker från dem som fastställs i artikel 10 om detta klart och tydligt ligger i konsumentens intresse och bytet slutförs inom en tidsram som är högst lika lång som de övergripande tidsramar som anges i artikel 10.
Artikel 10
Bytestjänsten
1. Medlemsstaterna ska se till att bytestjänsten initieras av den mottagande betaltjänstleverantören och erbjuds i enlighet med bestämmelserna som fastställs i punkterna 2–7.
2. Bytestjänsten ska initieras av den mottagande betaltjänstleverantören. Den mottagande betaltjänstleverantören ska för detta ändamål inhämta ett skriftligt tillstånd från konsumenten för att utföra bytestjänsten. I händelse av gemensamma konton ska skriftligt tillstånd inhämtas av samtliga innehavare av kontot.
Tillståndet ska upprättas på ett av de officiella språken i den medlemsstat där bytestjänsten initieras eller på ett annat språk som parterna kommer överens om.
I tillståndet ska konsumenten kunna ge eller vägra att ge sitt specifika samtycke till att den överförande betaltjänstleverantören utför var och en av de uppgifter som anges i punkterna 3 e och 3 f och ge eller vägra att ge sitt specifika samtycke till att den mottagande betaltjänstleverantören utför var och en av de uppgifter som anges i punkterna 4 c, 4 d och 5. I tillståndet ska konsumenten specifikt kunna begära att den överförande betaltjänstleverantören överför de uppgifter som anges i punkterna 3 a och 3 b.
I tillståndet ska det också anges från vilket datum återkommande betalningar ska göras från det konto som öppnas hos den mottagande betaltjänstleverantören. Detta datum ska vara minst sju bankdagar från den dag då den överförande betaltjänstleverantören mottar begäran om att genomföra bytet från den mottagande betaltjänstleverantören, i enlighet med artikel 10.6.
3. Den mottagande betaltjänstleverantören ska inom två bankdagar från och med mottagandet av det tillstånd som avses i punkt 2 begära att den överförande betaltjänstleverantören utför följande uppgifter:
(a) |
Överlämna en förteckning över samtliga stående betalningsuppdrag och gäldenärsdrivna autogireringsuppdrag , om sådana finns, till den mottagande betaltjänstleverantören och, om konsumenten specifikt begär detta i enlighet med punkt 2, till konsumenten |
(b) |
Överlämna tillgänglig information om inkommande betalningar och borgenärsdrivna autogireringsuppdrag som har utförts för konsumentens konto under de föregående tretton månaderna till den mottagande betaltjänstleverantören och, om konsumenten specifikt begär detta i enlighet med punkt 2, till konsumenten. |
(c) |
Överföra sådan ytterligare sådan information till den mottagande betaltjänstleverantören som är nödvändig för att den mottagande betaltjänstleverantören ska kunna genomföra bytet. |
(d) |
I de fall då den överförande betaltjänstleverantören inte tillhandahåller ett system för automatisk omdirigering av inkommande betalningar och autogireringar till det konto som konsumenten har hos den mottagande betaltjänstleverantören, ▌upphöra att godkänna autogireringar och inkommande betalningar från och med den dag som anges i tillståndet. |
(e) |
När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2, överföra eventuellt återstående positivt saldo till det konto som öppnas eller innehas hos den mottagande betaltjänstleverantören på den dag som konsumenten anger ▌. |
(f) |
När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2, avsluta det konto som innehas hos den överförande betaltjänstleverantören på den dag som konsumenten anger, |
(fa) |
Annullera stående överföringar och betalningar med utförandedatum från och med den dag som anges i tillståndet. |
4. När den mottagande betaltjänstleverantören har tagit emot den begärda informationen från den överförande betaltjänstleverantören enligt punkt 3 ska den mottagande betaltjänstleverantören utföra följande uppgifter:
(a) |
Inom sju bankdagar upprätta de stående betalningsuppdrag som konsumenten har begärt och utföra dem från och med den dag som anges i tillståndet. |
(b) |
Ta emot autogireringar från och med den dag som anges i tillståndet. |
(ba) |
I förekommande fall informera konsumenterna om deras rättigheter avseende autogireringar i euro enligt artikel 5.3 d i förordning (EU) nr 260/2012. |
(c) |
När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2 informera betalare som gör återkommande inbetalningar på konsumentens betalkonto om detaljerna för konsumentens konto hos den mottagande betaltjänstleverantören. Om den mottagande betaltjänstleverantören inte har all information som krävs för att informera betalaren ska den inom två dagar uppmana konsumenten eller, när det är nödvändigt och med konsumentens samtycke, den överförande betaltjänstleverantören, att lämna den information som saknas. |
(d) |
När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2 informera betalningsmottagare som använder autogirering för att inkassera medel från konsumentens konto om detaljerna för konsumentens konto hos den mottagande betaltjänstleverantören och från och med vilken dag autogireringar ska gälla det kontot. Om den mottagande betaltjänstleverantören inte har all information som krävs för att informera betalaren ska den inom två dagar uppmana antingen konsumenten eller, vid behov, den överförande betaltjänstleverantören , efter att ha bett konsumenten om tillstånd, att lämna den information som saknas. |
(e) |
Om konsumenten uppmanas att lämna den information som saknas enligt led c och d, ge konsumenten standardbrev, upprättat på ett av de officiella språken i den medlemsstat där bytestjänsten initieras eller på ett annat språk som parterna kommer överens om , med uppgifterna om det nya kontot och det startdatum som anges i tillståndet. |
4a. Medlemsstaterna ska se till att tidsfrister fastställs på nationell nivå för betalare och betalningsmottagare för att beakta konsumentens nya kontouppgifter, vilka överförts av den mottagande betaltjänstleverantören. Medlemsstaterna ska även se till att konsumenterna är medvetna om sådana tidsfrister och åtföljande skyldigheter.
5. När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2 får den mottagande betaltjänstleverantören utföra alla ytterligare uppgifter som krävs för att genomföra bytet.
6. När den överförande betaltjänstleverantören har tagit emot en begäran från den mottagande betaltjänstleverantören ska den överförande betaltjänstleverantören utföra följande uppgifter:
(a) |
Översända den information som anges i punkt 3 a–c till den mottagande betaltjänstleverantören inom sju bankdagar efter mottagandet av begäran. |
(b) |
I de fall då den överförande betaltjänstleverantören inte tillhandahåller ett system för automatisk omdirigering av inkommande betalningar och autogireringar till det konto som konsumenten har hos den mottagande betaltjänstleverantören, neka inkommande betalningar och upphöra att godkänna autogireringar för betalkontot från och med den dag som anges av den mottagande betaltjänstleverantören. |
(c) |
Överföra eventuellt återstående positivt saldo från betalkontot till det konto som innehas hos den mottagande betaltjänstleverantören. |
(d) |
Avsluta betalkontot så snart uppgifterna enligt leden a–c har utförts . |
(e) |
Utföra alla ytterligare uppgifter som krävs för att genomföra bytet enligt punkt 5. |
6a. Den överförande betaltjänstleverantören ska inte vara skyldig att avsluta ett betalkonto i enlighet med punkt 6 d om konsumenten har utestående skulder till betaltjänstleverantören. Betaltjänstleverantören ska omedelbart informera konsumenten om sådana utestående skulder förhindrar att konsumentens betalkonto avslutas.
7. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 55.2 i direktiv 2007/64/EG ska den överförande betaltjänstleverantören inte blockera betalningsinstrument före den dag som avtalats med den mottagande betaltjänstleverantören , så att tillhandahållandet av betaltjänster till konsumenten inte avbryts under bytesprocessen .
8. Medlemsstaterna ska se till att alla bestämmelser i punkterna 1–7 , med undantag för dem som ingår i punkt 4 c och d, också är tillämpliga när bytestjänsten initieras av en betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat.
9. I det fall som anges i punkt 8 ska de tidsfrister som anges i punkterna 3, 4 och 6 vara dubbelt så långa utom för transaktioner som omfattas av artikel 1 i förordning (EU) nr 260/2012 när både det överförande och mottagande betalkontot är i euro . Denna bestämmelse ska omfattas av den översyn som anges i artikel 27.
Artikel 11
Avgifter i samband med bytestjänsten
1. Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna kostnadsfritt kan få tillgång till sina personuppgifter i fråga om befintliga stående betalningsuppdrag och autogireringar som finns hos den överförande eller mottagande betaltjänstleverantören.
2. Medlemsstaterna ska se till att den överförande betaltjänstleverantören tillhandahåller den information som begärs av den mottagande betaltjänstleverantören enligt artikel 10.6 a utan att ta ut några avgifter från konsumenten eller den mottagande betaltjänstleverantören.
3. Medlemsstaterna ska se till att eventuella avgifter som den överförande betaltjänstleverantören tar ut av konsumenten för att avsluta det betalkonto som konsumenten innehar hos den leverantören fastställs enligt artikel 45.2 i direktiv 2007/64/EG.
4. Medlemsstaterna ska se till att de eventuella avgifter som den överförande eller mottagande betaltjänstleverantören tar ut av konsumenten för andra tjänster som erbjuds enligt artikel 10 än de som avses i punkterna 1, 2 och 3 är rimliga ▌.
Artikel 11a
Automatiserad omdirigering
Såvida kommissionen inte, efter att ha genomfört en konsekvensbedömning av lagförslagen, beslutar annorlunda ska medlemsstaterna se till att det senast den [sex år efter ikraftträdande av detta direktiv] inrättas en mekanism för att tillhandahålla automatisk omdirigering av betalningar från ett betalkonto till ett annat betalkonto kombinerat med automatiska aviseringar till betalningsmottagare eller betalare när deras överföringar omdirigeras.
Artikel 12
Finansiell förlust för konsumenter
1. Medlemsstaterna ska se till att eventuella avgifter eller andra finansiella förluster som uppstår för konsumenten till följd av att en betaltjänstleverantör som deltar i bytesförfaranden inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 10 ersätts av den betaltjänstleverantören inom tre bankdagar från det att det har fastställts att skyldigheterna inte har uppfyllts . Bevisbördan ska ligga hos betaltjänstleverantören som ska styrka att de bestämmelser som fastställs i artikel 10 har efterlevts.
2. Konsumenterna ska inte bära finansiella förluster till följd av misstag eller förseningar när det gäller uppdatering av deras betalkontodetaljer hos en betalare eller betalningsmottagare. Medlemsstaterna ska se till att betalare och betalningsmottagare görs ansvariga när de inte uppfyller de tidsfrister som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 10.4a.
Artikel 13
Information om bytestjänsten
1. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer ger konsumenterna tillgång till följande information om bytestjänsten:
(a) |
Den överförande respektive mottagande betaltjänstleverantörens roll för varje steg i bytesprocessen, enligt artikel 10. |
(b) |
Tidsplanen för att slutföra de olika stegen. |
(c) |
Eventuella avgifter för bytet. |
(d) |
All information som konsumenten kommer att uppmanas att lämna. |
(e) |
Det system för alternativ tvistlösning som avses i artikel 21. |
2. Informationen ska lämnas kostnadsfritt på ett varaktigt medium vid alla filialer hos betaltjänstleverantörerna som konsumenter har tillträde till, och alltid finnas tillgänglig i elektronisk form på deras webbplatser.
KAPITEL IV
TILLGÅNG TILL BETALKONTON
Artikel 14
Icke-diskriminering
Medlemsstaterna ska se till att konsumenter som är lagligen bosatta i unionen inte diskrimineras på grund av sin nationalitet eller bosättningsort eller av något annat av de skäl som avses i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, när de ansöker om eller använder ett betalkonto i unionen. Villkoren som är tillämpliga på ett innehav av ett grundläggande betalkonto får under inga omständigheter ge upphov till diskriminering. Inga former av synlig diskriminering, till exempel genom ett kort som ser annorlunda ut eller genom ett annorlunda konto eller kontonummer, ska tillåtas.
Artikel 15
Rätt till tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner
1. Medlemsstaterna bör se till att alla betaltjänstleverantörer som utför allmänna betaltjänster för privatkunder och som erbjuder betalkonton som en väsentlig del av sin reguljära verksamhet erbjuder konsumenterna ett betalkonto med grundläggande funktioner. Medlemsstaterna ska se att betalkonton med grundläggande funktioner inte enbart erbjuds av betaltjänstleverantörer som endast tillhandahåller kontot ▌online.
En medlemsstat kan, med förbehåll för godkännande från kommissionen, besluta att undanta betaltjänstleverantörer från det krav som avses i första stycket. Alla sådana undantag ska grundas på objektiva och restriktiva kriterier. Kommissionen ska godkänna undantagen endast om lika villkor mellan alla betaltjänstleverantörer kan garanteras, konsumenternas rätt till tillgång till ett konto inte undergrävs och under förutsättning att undantaget inte leder till en situation där kunder med grundläggande betalkonton riskerar att stigmatiseras. [Ändr. 4/rev. och 5/rev.]
1a. Medlemsstaterna kan göra avsteg från skyldigheten enligt punkt 1 om betaltjänstleverantörerna
(a) |
är förtecknade i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EG (8), |
(b) |
inte agerar i vinstsyfte, |
(c) |
kräver ett medlemskap baserat på specifika kriterier, exempelvis yrkestillhörighet. |
Ett sådant undantag ska göras utan att det påverkar konsumenternas rätt till tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner.
2. Medlemsstaterna ska se till att det på deras territorier inrättas ett system för att trygga konsumenternas rätt att öppna och använda ett betalkonto med grundläggande funktioner som avses i artikel 14, om inte annat sägs i följande villkor:
(a) |
Denna rätt ska gälla oberoende av konsumentens bosättningsort , utan att detta påverkar bestämmelserna i punkt 2a . |
(aa) |
En mekanism ska tas i bruk för att hjälpa konsumenter utan fast adress, asylsökande och konsumenter som inte beviljats uppehållstillstånd men vars utvisning inte är möjlig av rättsliga skäl att uppfylla kraven i kapitel II i direktiv 2005/60/EG. |
(b) |
Utövandet av rätten ska inte göras alltför svårt eller betungande för konsumenten. |
(ba) |
En mekanism ska införas för att säkerställa att utsatta konsumenter som saknar bankkonto samt rörliga konsumenter informeras om att betalkonton med grundläggande funktioner är tillgängliga. |
(bb) |
Den bytestjänst som föreskrivs i artiklarna 10 och 11 i detta direktiv ska tillämpas när en konsument önskar byta till ett betalkonto med grundläggande funktioner från ett annat betalkonto inom bytestjänstens räckvidd. |
2a. Med hänsyn till utövandet av den rätt som fastställs i punkt 2 ska medlemsstaterna kräva att konsumenterna har en verklig anknytning till den medlemsstat där de önskar öppna och använda ett betalkonto med grundläggande funktioner.
När konsumenten är tvungen att påvisa en sådan anknytning ska medlemsstaterna se till att det inte är betungande för konsumenten att påvisa detta. Medlemsstaterna ska i detta syfte se till att de behöriga myndigheterna upprättar en förteckning där det anges vilken typ av anknytning som kan förekomma. Denna förteckning ska inbegripa åtminstone medborgarskap, familjerelation, huvudsakliga intressen, arbetsplats, praktiktjänstgöring eller lärlingsutbildning, arbetssökning eller andra yrkeskopplingar, studier eller yrkesutbildning, bosättningsort, egendom och eventuella asyl-/eller migrationsansökningar under behandling.
EBA ska utarbeta riktlinjer enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 för att bistå de behöriga myndigheterna att genomföra detta stycke.
Betaltjänstleverantörer ska ta hänsyn till den information som tillhandahållits av konsumenten och kan kräva att konsumenten är fysiskt närvarande eller företräds juridiskt av en tredjeperson på det närmast tillgängliga kontoret för att öppna kontot.
Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna kan påvisa att en verklig anknytning föreligger inom en månad efter det att kontot på förhand har öppnats på distans. Innan en sådan verifiering gjorts, inbegripet personlig närvaro om så behövs, ska betaltjänstleverantörer ha rätt att begränsa utnyttjandet av kontot.
2b. Medlemsstaterna kan kräva att betaltjänstleverantörer, innan ett betalkonto med grundläggande funktioner öppnas, ska kontrollera om konsumenten redan innehar ett aktivt och likvärdigt konto på den berörda medlemsstatens territorium och kräva att konsumenten för detta ändamål skriver under en försäkran på heder och samvete.
3. Betaltjänstleverantörer får inte vägra att godkänna en ansökan om betalkonto med grundläggande funktioner, utom i följande fall:
(a) |
Om den kundkontroll som genomförs i enlighet med kapitel II i direktiv 2005/60/EG avslöjar en påtaglig risk för att kontot kommer att användas i strid med unionslagstiftningen. |
(b) |
I de fall då medlemsstaten har utnyttjat den möjlighet som avses i punkt 2b i denna artikel, om en konsument redan har ett betalkonto hos en betaltjänstleverantör som är etablerad på deras territorium och som ger konsumenten möjlighet att använda de betaltjänster som anges i artikel 16.1 . |
4. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer behandlar ansökningar om att få tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner inom sju bankdagar efter mottagandet av en komplett ansökan, inbegripet identitetsbevis. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantören i de fall som anges i punkt 3 omedelbart underrättar konsumenten skriftligen och kostnadsfritt om att ansökan avslagits och de konkreta skälen till detta , såvida inte en sådan underrättelse skulle skada målen att upprätthålla den nationella säkerheten eller bekämpa ekonomisk brottslighet . Konsumenten ska också informeras om minst ett kostnadsfritt eller ekonomiskt förmånligt sätt att överklaga beslutet eller få rådgivning, samt om tillgängliga alternativa tvistlösningsmekanismer.
5. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantören i de fall som avses i punkt 3 b vidtar lämpliga åtgärder enligt kapitel III i direktiv 2005/60/EG.
6. Medlemsstaterna ska se till att tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner inte beviljas på villkor att ytterligare tjänster eller aktier hos betaltjänstleverantören köps .
Artikel 16
Egenskaper hos ett betalkonto med grundläggande funktioner
1. Medlemsstaterna ska se till att ett betalkonto med grundläggande funktioner omfattar följande tjänster :
(a) |
Tjänster som möjliggör alla operationer som krävs för att öppna, nyttja och avsluta ett betalkonto. |
(b) |
Tjänster som möjliggör insättning av pengar på ett betalkonto. |
(c) |
Tjänster som möjliggör uttag av pengar inom unionen från ett betalkonto på bankkontor och i bankomater under eller efter bankens kontorstid . |
(d) |
Utförande av följande betalningstransaktioner inom unionen:
|
2. Under förutsättning att konsumenten använder ett betalkonto med grundläggande funktioner för personligt bruk ska medlemsstaterna se till att det inte finns några begränsningar för antalet operationer som erbjuds konsumenten i enlighet med de prissättningsregler som fastställs i artikel 17. När de fastställer vad som ska betraktas som personligt bruk ska medlemsstaterna ta hänsyn till befintligt konsumentbeteende och gängse kommersiell praxis.
3. Medlemsstaterna ska se till att konsumenten kan hantera och lägga upp betalningstransaktioner från sitt betalkonto med grundläggande funktioner genom betaltjänstleverantörens bankkontor eller internetbaserade banksystem, när ett sådant är tillgängligt.
4. Medlemsstaterna ska se till att ett betalkonto med grundläggande funktioner inte erbjuder någon kontokredit förutom, när detta anses lämpligt, en tillfällig buffertmöjlighet för små belopp . Medlemsstaterna får tillåta betaltjänstleverantörer att erbjuda kontokrediter och andra kreditprodukter som klart separata tjänster till kunder med ett grundläggande betalkonto. Tillgången till eller användningen av betalkontot med grundläggande funktioner ska inte begränsas eller vara beroende av ett förvärv av sådana kredittjänster. De avgifter som tas ut för dessa tjänster ska vara transparenta och åtminstone lika gynnsamma som de avgifter som tas ut på basis av betaltjänstleverantörens normala prispolitik.
4a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 för att uppdatera förteckningen över tjänster som ingår i ett betalkonto med grundläggande funktioner med hänsyn till betalningssättens och teknikens utveckling.
Artikel 17
Tillhörande avgifter
1. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna kostnadsfritt eller till en rimlig avgift erbjuder de tjänster som anges i artikel 16. Medlemsstaterna ska kräva att betaltjänstleverantörer ser till att betalkontot med grundläggande funktioner, bland deras erbjudna produkter, alltid är det betalkonto som har den lägsta avgiften för tillhandahållandet av det paket med det lägsta antalet erforderliga betaltjänster som har fastställts i den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 16.1 och 16.2.
2. Medlemsstaterna ska se till att de avgifter som tas ut av konsumenten för att konsumenten inte fullgjort sina åtaganden enligt ramavtalet är rimliga och aldrig högre än de avgifter som debiteras i enlighet med leverantörens vanliga prispolitik .
▌
Artikel 18
Ramavtal och hävande av avtal
1. Ramavtal om tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner ska omfattas av bestämmelserna i direktiv 2007/64/EG såvida inte annat anges i punkterna 2 och 3.
2. Betaltjänstleverantören får ensidigt häva ett ramavtal endast om minst ett av följande villkor är uppfyllda:
(a) |
Konsumenten har avsiktligt använt kontot för olagliga ändamål . |
(b) |
Det har inte förekommit några transaktioner på kontot under minst 24 på varandra följande månader och inga avgifter till betaltjänstleverantören har betalats. |
(c) |
Konsumenten har avsiktligt lämnat felaktiga uppgifter för att få öppna betalkontot med grundläggande funktioner, och korrekta uppgifter skulle ha lett till att konsumenten hade nekats att öppna ett sådant konto. |
(ca) |
Konsumenten kan inte inom en månad efter det att kontot på förhand har öppnats på distans påvisa att en verklig anknytning till en medlemsstat föreligger enligt artikel 15.2. |
(d) |
Konsumenten är inte längre lagligen bosatt i unionen eller har senare öppnat ett andra betalkonto i den medlemsstat där konsumenten redan innehar ett betalkonto med grundläggande funktioner. |
3. Medlemsstaterna ska se till att en betaltjänstleverantör som häver ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner skriftligen och kostnadsfritt underrättar konsumenten om skälen och motiveringen till hävandet , om minst ett kostnadsfritt eller ekonomiskt förmånligt sätt att överklaga beslutet eller få rådgivning, samt om tillgängliga alternativa tvistlösningsmekanismer, minst en månad innan hävandet träder i kraft , såvida inte en sådan underrättelse skulle skada den nationella säkerheten .
Artikel 19
Allmän information om betalkonton med grundläggande funktioner
1. Medlemsstaterna ska se till att det vidtas lämpliga åtgärder för att öka medvetenheten ▌om att det finns betalkonton med grundläggande funktioner, deras prisvillkor, hur man får tillgång till betalkonton med grundläggande funktioner och vilka förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol som man kan använda. Medlemsstaterna ska se till att kommunikationsåtgärderna är tillräckliga och välriktade, och framför allt att de når ut till utsatta konsumenter som saknar bankkonto samt rörliga konsumenter.
2. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna aktivt ger konsumenterna tillgång till lättillgänglig information och lämplig hjälp rörande de särskilda funktionerna hos det betalkonto med grundläggande funktioner som erbjuds, åtföljande avgifter och nyttjandevillkor. Medlemsstaterna ska också se till att konsumenterna informeras om att det inte är obligatoriskt att köpa ytterligare tjänster för att få tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner.
2a. Medlemsstaterna ska uppmana utbildningsinstitutioner och rådgivande instanser att utforma särskilda assistanstjänster för att hjälpa de mest utsatta kunderna att hantera sina finansiella medel på ett ansvarsfullt sätt och stödja dem i förvaltningen av dessa medel. Medlemsstaterna ska främja denna typ av åtgärder och även verka för att förbättra den finansiella utbildningen, till exempel inom skolväsendet. Risken att bli finansiellt utestängd ska minimeras för alla konsumenter. Dessutom ska medlemsstaterna främja initiativ hos betaltjänstleverantörer som syftar till att kombinera tillhandahållandet av betalkonton med grundläggande funktioner med en oberoende finansiell utbildning.
2b. Medlemsstaterna ska se till att de betaltjänstleverantörer som är ålagda att tillhandahålla betalkonton med grundläggande funktioner offentliggör uppgifter på årlig basis om hur många ansökningar om betalkonton med grundläggande funktioner som har inkommit, hur många av dessa som har avslagits, samt hur många grundläggande betalkonton som har öppnats och avslutats under året i fråga. De relevanta uppgifterna ska samlas in och offentliggöras på kontors- och företagsnivå.
2c. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna offentliggör, inklusive på sina webbplatser, en redovisning av hur väl varje betaltjänstleverantör har presterat när det gäller efterlevnaden av kravet på rätt till tillgång till ett betalkonto. I detta syfte ska de berörda betaltjänstleverantörerna bedömas oberoende av varandra med avseende på hur väl de presterar när det gäller att tillhandahålla betalkonton med grundläggande funktioner, och en betygsättning av de tio största bankerna sett till marknadsandel ska offentliggöras årligen. Alla relevanta uppgifter ska lämnas in till kommissionen och till EBA.
KAPITEL V
BEHÖRIGA MYNDIGHETER OCH ALTERNATIV TVISTLÖSNING
Artikel 20
Behöriga myndigheter
1. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt. De behöriga myndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att direktivet följs. De ska vara oberoende av betaltjänstleverantörerna. De ska vara behöriga myndigheter i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010.
2. De myndigheter som avses i punkt 1 ska vara oberoende av betaltjänstleverantörer och ha alla befogenheter och resurser som krävs för att fullgöra sina uppdrag. När mer än en behörig myndighet bemyndigas att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt ska medlemsstaterna se till att de myndigheterna har ett nära samarbete, så att de kan fullgöra sina respektive uppdrag effektivt. Dessa myndigheter ska ha ett nära samarbete med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater för att säkerställa en korrekt och fullständig tillämpning av de åtgärder som fastställs i detta direktiv.
2a. De myndigheter som avses i punkt 1 ska regelbundet rådfråga de berörda aktörerna, inklusive konsumentrepresentanter, för att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt, utan att detta påverkar det krav på oberoende som avses i punkt 1.
3. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka behöriga myndigheter som har utsetts enligt punkt 1 …[senast ett år efter ikraftträdandet av detta direktiv]. De ska informera kommissionen om eventuell uppdelning av uppdrag mellan dessa myndigheter. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla eventuella senare förändringar vad avser utnämningen av dessa myndigheter och deras respektive befogenheter.
Artikel 21
Alternativ tvistlösning
1. Medlemsstaterna ska inrätta tillräckliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för lösning av tvister som kan uppstå mellan konsumenter och betaltjänstleverantörer till följd av de rättigheter och skyldigheter som införs genom detta direktiv. I detta syfte ska medlemsstaterna utse befintliga organ och, då det är lämpligt, inrätta nya.
1a. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna ansluter sig till ett eller flera organ för alternativ tvistlösning som uppfyller följande kriterier:
(a) |
Preskriptionstiden för att väcka talan vid domstol upphävs tillfälligt medan förfarandet för alternativ tvistlösning pågår. |
(b) |
Förfarandet är kostnadsfritt eller förenat med måttliga kostnader enligt nationell lagstiftning. |
(c) |
Parterna kan få tillgång till förfarandet även på annat sätt än på elektronisk väg. |
(d) |
Leverantörer, konsumenter och andra användare har lika många företrädare. |
1b. Medlemsstaterna ska se till att betalkontoleverantörer förbinder sig att använda sig av ett eller flera organ för alternativ tvistlösning.
1c. Medlemsstaterna ska senast …[sex månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] meddela kommissionen vilka behöriga myndigheter som har utsetts enligt punkt 1. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella efterföljande ändringar beträffande dessa organ.
1d. Medlemsstaterna ska se till att betalkontoleverantörer informerar konsumenten om vilka alternativa tvistlösningsorgan de har tillgång till och som är behöriga att lösa eventuella tvister mellan dem själva och konsumenterna. De ska även ange huruvida de åtagit sig eller är skyldiga att använda sig av dessa organ för att lösa tvister med konsumenter.
1e. Den information som avses i punkt 1b ska anges på ett tydligt, begripligt och lättillgängligt sätt på leverantörens webbplats, om en sådan finns, och i de allmänna villkoren för köpe- eller tjänsteavtal mellan leverantören och konsumenten.
KAPITEL VI
SANKTIONER
Artikel 22
Administrativa åtgärder och tillämpning av administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder
1. Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ▌som ska tillämpas vid överträdelser av detta direktiv och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sådana administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ▌ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Ekonomiska sanktioner ska i största möjliga utsträckning fastställas på unionsnivå så att en effektiv tillämpning av de nationella bestämmelserna för införlivande av detta direktiv säkerställs.
2. EBA ska utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om typerna av administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder samt nivån på administrativa sanktionsavgifter.
3. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål offentliggör sanktioner eller andra åtgärder som utkrävts vid överträdelser av de nationella bestämmelserna om införlivandet av detta direktiv, inbegripet information om typen och arten av överträdelsen.
Medlemsstaterna ska senast den [18 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] underrätta kommissionen om bestämmelser avseende sanktioner och om alla eventuella senare förändringar.
KAPITEL VII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 23
Delegerade akter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25 med avseende på artikel 3.4.
Artikel 24
Utövande av delegering
1. Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.
2. Den delegering av befogenheter som avses i artikel 23 ska ges på obestämd tid från och med den dag då detta direktiv träder i kraft.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 23 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
▌
Artikel 26
Utvärdering
1. Medlemsstaterna ska ge kommissionen information om följande frågor, första gången senast den … [tre år efter ikraftträdandet av detta direktiv] och därefter varje år:
(a) |
Betaltjänstleverantörernas efterlevnad av bestämmelserna i artiklarna 3–6. |
(b) |
Antalet ackrediterade webbplatser som har upprättats enligt artikel 7 och bästa praxis vad gäller användartillfredsställelse beträffande jämförelsewebbplatser . |
(c) |
Antalet byten av betalkonto som har genomförts, den genomsnittliga tiden för att slutföra bytesprocessen, den genomsnittliga sammanlagda avgiften för byten och antalet avslagna ansökningar om byte och de vanligaste problemen för konsumenterna under bytesprocessen . |
(d) |
Antalet betalkonton med grundläggande funktioner som har öppnats , under hur lång tid sådana konton innehas , antalet ansökningar som har avslagits och antalet uppsägningar och skälen till detta samt åtföljande avgifter. |
(da) |
Åtgärder som har vidtagits för att stödja utsatta människor i frågor som rör budget och överskuldsättning. |
2. Kommissionen ska lämna en årsrapport på grundval av den information som mottagits från medlemsstaterna.
Artikel 27
Översynsklausul
1. Kommissionen ska senast den …[ fyra år från ikraftträdandet av detta direktiv] överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv, vid behov åtföljd av ett förslag.
Rapporten ska innehålla följande:
(a) |
En förteckning över alla överträdelseförfaranden som kommissionen inlett rörande felaktigt genomförande av detta direktiv. |
(b) |
En bedömning av direktivets konsekvenser för harmoniseringen och integrationen av marknaden för banktjänster till konsumenter inom unionen och om konkurrensen och de genomsnittliga avgiftsnivåerna i medlemsstaterna. |
(c) |
Strategier för att öka transparensen när det gäller betaltjänstleverantörers kvalitet och jämförbarhet inom unionen, inbegripet transparens när det gäller affärsmodeller och investeringsstrategier och företagens sociala ansvar. |
(d) |
En bedömning av kostnader och fördelar av att genomföra fullständiga flyttmöjligheter för betalkontonummer inom unionen, inklusive en färdplan med de konkreta steg som krävs för att genomföra detta. |
(e) |
En undersökning av vad som kännetecknar konsumenter som har öppnat betalkonton med grundläggande funktioner sedan direktivet införlivades. |
(f) |
Exempel på bästa praxis i medlemsstaterna för att minska antalet konsumenter som är utestängda från betaltjänster. |
(g) |
En bedömning av avgiftsnivån för betalkonton med grundläggande funktioner, med beaktande av kriterierna i artikel 17.3. |
(h) |
En bedömning av alternativ för att fastställa en övre gräns inom unionen för de sammanlagda avgifterna för att öppna och använda ett betalkonto med grundläggande funktioner och sätt att anpassa en sådan gräns till nationella omständigheter. |
(i) |
En bedömning av konsekvenserna av tillhandahållandet av betalkonton med grundläggande funktioner på marknaden för andra betalkonton med liknande tjänster. |
2. Vid översynen ska det, även med utgångspunkt i den information som har lämnats av medlemsstaterna enligt artikel 26, bedömas huruvida det krävs en ändring och uppdatering av förteckningen över tjänster som ska ingå i ett betalkonto med grundläggande funktioner, med hänsyn till utvecklingen av betalningsmetoder och teknik.
3. Vid översynen ska det även bedömas huruvida ▌det krävs ytterligare åtgärder utöver dem som antas enligt artiklarna 7 och 8 i fråga om jämförelsewebbplatser och paketerbjudanden.
Artikel 28
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska den …[två år efter ikraftträdandet av detta direktiv] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
När de dokument som åtföljer medlemsstaternas anmälan av sina införlivandeåtgärder inte är tillräckliga för att det till fullo ska gå att bedöma om dessa åtgärder överensstämmer med vissa bestämmelser i detta direktiv, får kommissionen på begäran av EBA och i syfte att fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 1093/2010, eller på eget initiativ, begära att medlemsstaterna lämnar mer detaljerad information om införlivandet av detta direktiv och genomförandet av dessa bestämmelser.
2. De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med ett år efter ikraftträdandet av detta direktiv.
Genom undantag från första stycket ska medlemsstaterna senast den … *[18 månader efter dagen för ikraftträdande av detta direktiv] börja tillämpa bestämmelserna i kapitel III när det gäller bytestjänster mellan betaltjänstleverantörer som är etablerade i samma medlemsstat och, med avseende på betalkonton i euro, mellan betaltjänstleverantörer som är etablerade i unionen när det gäller betaltjänster i euro.
Genom undantag från första stycket och såvida kommissionen inte beslutar om något annat på grundval av en konsekvensbedömning av lagförslagen ska medlemsstaterna senast den [48 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] börja tillämpa bestämmelserna i kapitel III när det gäller bytestjänster mellan betaltjänstleverantörer etablerade i unionen med avseende på betalkonton i annan valuta än euro.
Genom undantag från första stycket ska medlemsstaterna tillämpa artiklarna 4.1–4.6, 5.1, 5.2, 6.1 och 6.2 inom 18 månader efter dagen för offentliggörandet av den förteckning som avses i artikel 3.5.
Genom undantag från första stycket ska de medlemsstater som senast den 1 januari 2014 har infört ett nationellt rättssystem som garanterar tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner för konsumenter som är lagligen bosatta på deras territorium, börja tillämpa bestämmelserna i kapitel IV från och med den …[24 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv].
3. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
4. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 29
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 30
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.
Utfärdat i
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0293.
(4) EUT L 190,21.7.2011, s. 87.
(5) EUT L 94, 30.3.2012, s. 22.
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).
(7) EUT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/368 |
P7_TA(2013)0588
Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden ***I
Europaparlamentets ändringar antagna den 12 december 2013 avförslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden (COM(2013)0133 – C7-0065/2013 – 2013/0074(COD)) (1)
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/82)
Ändring 1
Förslag till direktiv
Beaktandeled 1a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
med beaktande av rådets beslut 2010/631/EU av den 13 september 2010 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet om integrerad förvaltning av kustområdena i Medelhavet till konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion (2) , |
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 2
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 5
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 7
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 10
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 8
Förslag till direktiv
Skäl 12
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 13
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 10
Förslag till direktiv
Skäl 15
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 11
Förslag till direktiv
Skäl 16
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 12
Förslag till direktiv
Skäl 17
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 13
Förslag till direktiv
Skäl 18
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 14
Förslag till direktiv
Skäl 19
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 15
Förslag till direktiv
Skäl 20
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 16
Förslag till direktiv
Skäl 21a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 17
Förslag till direktiv
Skäl 22
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 18
Förslag till direktiv
Skäl 25
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 19
Förslag till direktiv
Skäl 25a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 20
Förslag till direktiv
Skäl 28
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 21
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Genom detta direktiv inrättas en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden i syfte att främja en hållbar utveckling av havs- och kustområden och hållbar användning av havs- och kustresurser. |
1. Genom detta direktiv inrättas en ram för fysisk planering i kust- och havsområden , inklusive integrerad förvaltning av kustområden i syfte att främja en hållbar utveckling och tillväxt i havs- och kustområden och hållbar användning av havs- och kustresurser, särskilt genom stöd till de prioriterade områden som identifierats i kommissionens meddelande av den 13 september 2012”Blå tillväxt – möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn” . |
Ändring 22
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 2
Kommissionens förslag |
Ändring |
2. Inom den integrerade havspolitiken för EU föreskriver detta ramverk att medlemsstaterna ska utarbeta och genomföra planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 5. |
2. Inom den integrerade havspolitiken för EU fungerar detta direktiv som en ram för medlemsstaternas utarbetande och genomförande av planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 5 , med beaktande av samspelet mellan land och hav och ett ökat gränsöverskridande samarbete på grundval av respektive Unclosbestämmelser . |
Ändring 23
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Bestämmelserna i detta direktiv ska tillämpas på marina farvatten och kustområden. |
1. Bestämmelserna i detta direktiv ska tillämpas på alla marina farvatten och kustområden i unionen, i enlighet med befintlig unionsrätt och nationell rätt . |
Ändring 24
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 2
Kommissionens förslag |
Ändring |
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på sådan verksamhet vars enda syfte är försvar eller nationell säkerhet. Varje medlemsstat ska emellertid sträva efter att säkerställa att sådan verksamhet genomförs på ett sätt som är förenligt med detta direktivs syften. |
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på sådan verksamhet vars enda syfte är försvar eller nationell säkerhet. Medlemsstaterna ska emellertid sträva efter att säkerställa att sådan verksamhet genomförs på ett sätt som så långt det är rimligt och möjligt är förenligt med detta direktivs syften. |
Ändring 25
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 26
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 2
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 27
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 2a (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 28
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 2b (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Särskild omröstning
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 29
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 4
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 31
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 7
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 32
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Varje medlemsstat ska upprätta och genomföra en fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden . Dessa kan framställas i separata dokument . |
1. Varje medlemsstat ska upprätta och genomföra fysisk planering i kust- och havsområden. Om medlemsstaten inte integrerar samspelet mellan land och hav i sin fysiska planering för kust- och havsområden ska detta samspel hanteras genom integrerad förvaltning av kustområden. Medlemsstaterna kan själva välja om de ska ha ett integrerat tillvägagångssätt eller om de upprättar fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden separat. |
Ändring 33
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
1a. Medlemsstaterna eller behöriga regionala eller lokala myndigheter ska ansvara för att utforma och fastställa innehållet i sådan planering och sådana strategier, inklusive fördelningen av kust- och havsområden mellan olika sektorers verksamheter och havsrelaterade användningsområden. |
Ändring 34
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
3. Vid upprättandet av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till de särskilda förhållanden som råder i de aktuella områdena och delregionerna, respektive sektorer, de marina vattnen och berörda kustområdena och potentiella effekter av klimatförändringar. |
3. Vid upprättandet av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till de särskilda förhållanden , behov och möjligheter som råder i de aktuella havs- och kustregionerna och delregionerna, respektive befintliga och framtida sektorer, de marina vattnen och berörda kustområdena och potentiella effekter av klimatförändringar. |
Ändring 35
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
3a. I synnerhet beträffande unionens yttersta randområden ska artikel 349 i EUF-fördraget respekteras genom att hänsyn tas till dessa områdens särdrag och begränsningar. |
Ändring 36
Förslag till direktiv
Artikel 5
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska tillämpa en ekosystembaserad metod för att underlätta samexistens och förebygga konflikter mellan konkurrerande sektorers verksamhet i marina vatten och kustområden , och ska syfta till att bidra till följande: |
1. Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska tillämpa den ekosystembaserade metoden och ekonomiska, sociala och miljömässiga kriterier på samma nivå för att stödja hållbar utveckling och tillväxt i den havsrelaterade sektorn . De ska främja samexistens mellan relevanta sektorsverksamheter på ett kompatibelt sätt, minimera konflikterna mellan dessa verksamheter i marina vatten och kustområden samt främja gränsöverskridande samarbete och olika sektorers användning av samma havsområde. |
||||
|
2. Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden ska syfta till att bidra till följande unionsmål: |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
3. Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden kan också syfta till att bidra till nationella mål, t.ex.: |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
Ändring 37
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska fastställa operativa åtgärder för att uppnå de syften som anges i artikel 5 med beaktande av alla relevanta verksamheter och åtgärder som gäller för dem. |
1. Varje medlemsstat ska fastställa förfarandemässiga åtgärder för att uppnå de mål som anges i artikel 5 med beaktande av de relevanta verksamheter , användningsområden och åtgärder som gäller för dem. |
Ändring 38
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 39
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 2 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 40
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 2 – led c
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 41
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 2 – led ca (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 42
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Fysisk planering ska innehålla åtminstone en kartläggning av marina vatten som identifierar den verkliga och den potentiella geografiska och tidsmässiga fördelningen av alla relevanta havsrelaterade aktiviteter för att uppnå de mål som anges i artikel 5. |
1. Fysisk planering i kust- och havsområden ska innehålla åtminstone en kartläggning av marina vatten som identifierar den verkliga , den avsedda och den potentiella geografiska och tidsmässiga fördelningen av alla relevanta havsrelaterade användningsområden och verksamheter samt viktiga ekosystemkomponenter för att uppnå de unionsmål som anges i artikel 5. |
Ändring 43
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag |
Ändring |
2. När fysisk planering i kust- och havsområden upprättas ska medlemsstaterna beakta åtminstone följande verksamheter: |
2. När fysisk planering i kust- och havsområden upprättas ska medlemsstaterna bland annat beakta följande användningsområden och verksamheter: |
Ändring 44
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 2 – led a–g
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
Ändring 45
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska åtminstone innehålla en inventering av befintliga åtgärder som tillämpas i kustområden och en analys av behovet av ytterligare åtgärder för att uppnå de mål som anges i artikel 5. Strategierna ska främja ett integrerat och sektorsövergripande genomförande av politiska åtgärder och beakta samspelet mellan markbunden och havsrelaterad verksamhet. |
1. När medlemsstaterna upprättar integrerad förvaltning av kustområden ska de bestämma om de ska använda en uppsättning rutiner eller en eller flera strategier . De ska kartlägga befintliga åtgärder som tillämpas i kustområden och genomföra en analys av behovet av ytterligare åtgärder för att uppnå de mål som anges i artikel 5. Den integrerade förvaltningen av kustområden ska förstärka ett integrerat och sektorsövergripande genomförande av politiska åtgärder och beakta samspelet mellan markbunden och havsrelaterad verksamhet för att säkerställa kopplingen mellan land och hav . |
Ändring 46
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag |
Ändring |
2. Vid fastställandet av strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska medlemsstaterna beakta åtminstone följande verksamheter : |
2. Vid fastställandet av strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska medlemsstaterna beakta: |
Ändring 47
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
utgår |
Ändring 48
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led aa (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 49
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led ab (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 50
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led ac (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 51
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
utgår |
Ändring 52
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led c
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
utgår |
Ändring 53
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led d
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
utgår |
Ändring 54
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led e
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 55
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led f
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 56
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Medlemsstaterna ska inrätta ett offentligt förfarande som gör det möjligt för alla aktörer att delta på ett tidigt stadium i utvecklingen av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden. |
Medlemsstaterna ska inrätta ett offentligt förfarande för information till och samråd med berörda aktörer och myndigheter och den berörda allmänheten på ett tidigt stadium i utvecklingen av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden. Medlemsstaterna ska också se till att de berörda aktörerna och myndigheterna och den berörda allmänheten får tillgång till resultaten så snart de finns tillgängliga. |
Ändring 57
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 2
Kommissionens förslag |
Ändring |
2. Allmänhetens deltagande ska garantera att berörda aktörer och myndigheter och den berörda allmänheten ges tillfälle till samråd om utkast till planer och strategier och har tillgång till resultaten så snart de finns tillgängliga. |
utgår |
Ändring 58
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
3. Medlemsstaterna ska inrätta det offentliga samrådet i enlighet med relevanta bestämmelser i annan unionslagstiftning. |
utgår |
Ändring 59
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Medlemsstaterna ska organisera insamlingen av bästa tillgängliga uppgifter och utbyte av information som krävs för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden. |
1. Medlemsstaterna ska organisera insamlingen och användningen av bästa tillgängliga uppgifter och utbyte av information som krävs för fysisk planering i kust- och havsområden och genomförande av strategier för integrerad förvaltning av kustområden. |
Ändring 60
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
3. I samband med insamling och utbyte av sådana uppgifter som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna använda, så långt det är möjligt, instrument och verktyg som utarbetats inom ramen för den integrerade havspolitiken. |
3. I samband med insamling och utbyte av sådana uppgifter som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna använda, så långt det är möjligt, instrument och verktyg som utarbetats inom ramen för den integrerade havspolitiken och andra relevanta unionsstrategier, t.ex. de som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (27 bis). |
Ändring 61
Förslag till direktiv
Artikel 11
Kommissionens förslag |
Ändring |
Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden omfattas av bestämmelserna i direktiv 2001/42/EG. |
Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden omfattas av bestämmelserna i direktiv 2001/42/EG och i artikel 6 i direktiv 92/43/EEG, där så är tillämpligt . |
Ändring 62
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Varje medlemsstat som gränsar till ett kustområde eller havsområde av en annan medlemsstat ska samarbeta för att säkerställa att den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden är enhetliga och samordnade över kustområdena eller den marina regionen eller delregionerna. Detta samarbete ska särskilt ta hänsyn till frågor av gränsöverskridande karaktär, t.ex. gränsöverskridande infrastruktur. |
1. Varje medlemsstat som gränsar till ett kustområde eller havsområde av en annan medlemsstat ska och vidta alla nödvändiga åtgärder för att samarbeta för att säkerställa att den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden är enhetliga och samordnade över kustområdena eller den marina regionen eller delregionerna. Detta samarbete ska särskilt ta hänsyn till frågor av gränsöverskridande karaktär, t.ex. gränsöverskridande infrastruktur , och syfta till en gemensam vision för varje befintlig och framtida havsområdesstrategi . |
Ändring 63
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
1a. För att göra det möjligt för samarbete att äga rum bör medlemsstater där så är möjligt samordna sina tidsplaner för ny fysisk planering eller för processerna för översyn av befintlig planering. |
Ändring 64
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 65
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 66
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 2 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
|
Ändring 67
Förslag till direktiv
Artikel 13
Kommissionens förslag |
Ändring |
Medlemsstater som gränsar till ett kustområde eller havsområde i ett tredje land ska göra allt de kan för att samordna sina planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden med det tredjelandet i den marina regionen eller delregionen och tillhörande kustområden. |
Medlemsstater som gränsar till ett kustområde eller havsområde i ett tredjeland ska , i överensstämmelse med internationell havsrätt och internationella havskonventioner, samråda med det landet och göra allt de kan för att samarbeta och samordna sina planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden med det tredjelandet i den marina regionen eller delregionen och tillhörande kustområden. |
Ändring 87
Förslag till direktiv
Artikel 14
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Varje medlemsstat ska för varje kustområde, marin region eller delregion som berörs utse en eller flera myndigheter med behörighet att genomföra detta direktiv, inbegripet säkerställa samarbete med andra medlemsstater enligt definitionen i artikel 12 och samarbete med tredje land enligt definitionen i artikel 13. |
1. Varje medlemsstat ska för varje kustområde och marin region som berörs utse en eller flera myndigheter med ansvar för att genomföra detta direktiv, inbegripet säkerställa samarbete med andra medlemsstater enligt definitionen i artikel 12 och samarbete med tredje land enligt definitionen i artikel 13. |
2. Varje medlemsstat ska förse kommissionen med en förteckning över de behöriga myndigheterna, tillsammans med de uppgifter som anges i bilaga I till detta direktiv. |
2. Varje medlemsstat ska förse kommissionen med en förteckning över de ansvariga myndigheterna, tillsammans med de uppgifter som anges i bilaga I till detta direktiv. |
3. Medlemsstaterna ska samtidigt sända kommissionen en förteckning över de behöriga myndigheter som ansvarar för de internationella organ som medlemsstaterna deltar i och som är relevanta för genomförandet av detta direktiv. |
3. Medlemsstaterna ska samtidigt sända kommissionen en förteckning över de behöriga myndigheter som ansvarar för de internationella organ som medlemsstaterna deltar i och som är relevanta för genomförandet av detta direktiv. |
4. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om varje förändring av den information som har överlämnats enligt punkt 1, inom sex månader efter det att förändringen får verkan. |
4. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om varje förändring av den information som har överlämnats enligt punkt 1, inom sex månader efter det att förändringen får verkan. |
|
4a. I enlighet med subsidiaritetsprincipen får varje medlemsstat utse sina ansvariga myndigheter i enlighet med de institutioner och styrningsformer som redan finns. |
Ändring 68
Förslag till direktiv
Artikel 15 – punkt 2
Kommissionens förslag |
Ändring |
2. Rapporten ska åtminstone innehålla information om genomförandet av artiklarna 6–13. |
2. Rapporten ska åtminstone innehålla information om genomförandet av artiklarna 6–13. Där så är möjligt ska rapportens innehåll och format harmoniseras med de relevanta specifikationerna i direktiv 2008/56/EG. |
Ändring 69
Förslag till direktiv
Artikel 15 – punkt 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
3. Kommissionen ska lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om framstegen i genomförandet av detta direktiv. |
3. Kommissionen ska lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet , senast ett år efter tidsfristen för upprättande av den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden, om framstegen i genomförandet av detta direktiv. |
Ändring 70
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag |
Ändring |
1. Kommissionen får genom genomförandeakter anta bestämmelser om |
1. Kommissionen får , utan att det påverkar specifikationerna för innehållet i planering och strategier, genom genomförandeakter anta bestämmelser om |
Ändring 71
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led a – inledningen
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 72
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led a – strecksats 1
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 73
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led b – inledningen
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 74
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led b – strecksats 3
Kommissionens förslag |
Ändring |
||||
|
|
Ändring 75
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led b – strecksats 4
Kommissionens förslag |
Ändring |
||
|
utgår |
Ändring 76
Förslag till direktiv
Artikel 17 – punkt 2
Kommissionens förslag |
Ändring |
2. När det hänvisas till punkt 1 ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. |
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. |
Ändring 77
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 2
Kommissionens förslag |
Ändring |
2. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i punkt 1 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. |
2. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i punkt 1 , efter det att detta direktiv har trätt i kraft, ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. |
Ändring 78
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 4
Kommissionens förslag |
Ändring |
4. Den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden som avses i artikel 4.1 ska upprättas inom en period på 36 månader efter det att detta direktiv trätt i kraft. |
4. Den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden som avses i artikel 4.1 ska upprättas inom en period på 48 månader efter det att detta direktiv trätt i kraft. |
Ändring 79
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 5
Kommissionens förslag |
Ändring |
5. De rapporter som avses i artikel 15.1 ska tillhandahållas senast 42 månader efter det att direktivet har trätt i kraft, och därefter vart sjätte år. |
5. De rapporter som avses i artikel 15.1 ska tillhandahållas senast 54 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft, och därefter vart sjätte år. |
Ändring 80
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 6
Kommissionens förslag |
Ändring |
6. Den lägesrapport som avses i artikel 15.3 ska lämnas in senast sex månader efter den dag som avses i punkt 5 och därefter vart sjätte år. |
6. Den lägesrapport som avses i artikel 15.3 ska lämnas in senast sex månader efter den dag som avses i punkt 5 och därefter vart fjärde år. |
Ändring 81
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 6a (ny)
Kommissionens förslag |
Ändring |
|
6a. Införlivandekraven i detta direktiv ska inte gälla medlemsstater utan kust. |
(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0379/2013).
(2) EUT L 279, 23.10.2010, s. 1.
(18 bis) EGT L 148, 6.6.2002, s. 24.
(19) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16 –62 .
(20) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59 –80 .
(21) EUT L 167, 30.4.2005, s. 1 –38 .
(22) COM(2011)0244.
(23) COM(2011)0571.
(24) COM(2013)XXXX.
(19) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.
(20) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.
(20 bis) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.
(20 ter) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
(21) EUT L 167, 30.4.2004, s. 1.
(22) COM(2011)0244.
(23) COM(2011)0571.
(24) COM(2013)XXXX.
(25) COM(2010)0461.
(25) COM(2010)0461.
(27 bis) EUT L 108, 25.4.2007, s. 1.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/397 |
P7_TA(2013)0589
Ändring av vissa direktiv på områdena miljö, jordbruk, socialpolitik och folkhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av vissa direktiv på områdena miljö, jordbruk, socialpolitik och folkhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen (COM(2013)0418 – C7-0176/2013 – 2013/0192(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/83)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0418), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2, 114, 153.2, 168 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0176/2013), |
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, |
— |
med beaktande av rådets skrivelse av den 10 oktober 2013 (1), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2013 (2), |
— |
med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0399/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) Punkt 4 i protokollet av den 21 oktober 2013 (P7_PV(2013)10-21).
(2) EUT C 341, 21.11.2013, s. 97.
P7_TC1-COD(2013)0192
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/…/EU om ändring av vissa direktiv på områdena miljö, jordbruk, socialpolitik och folkhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, 114, 153.2, 168 och 192.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
Genom beslut 2012/419/EU (3) ändrade Europeiska rådet Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen från och med den 1 januari 2014. Från och med den dagen upphör Mayotte att vara ett utomeuropeiskt land eller territorium i enlighet med artikel 198 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och får ställning som yttersta randområde i enlighet med artiklarna 349 och 355.1 i EUF-fördraget. Med anledning av denna ändring av Mayottes rättsliga ställning kommer unionsrätten kommer att vara tillämplig på Mayotte från och med den dagen 1 januari 2014 . På grund av Mayottes särskilda strukturella, sociala, miljömässiga och ekonomiska situation på olika områden och dess nya ställning som yttersta randområde bör man föreskriva om vissa särskilda åtgärder. [Ändr. 1] |
(2) |
Mayottes särskilda situation när det gäller tillståndet i miljön bör beaktas. Det behöver förbättras betydligt för att uppfylla miljökraven i unionslagstiftningen, och för detta behövs extra tid. Särskilda åtgärder för att gradvis förbättra miljön bör antas inom särskilda tidsfrister. |
(3) |
För att uppfylla kraven i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (4) behöver åtgärder vidtas på Mayotte för att säkerställa att det finns avloppssystem i tätorterna. Sådana åtgärder kräver infrastrukturarbete, vilket förutsätter lämpliga förvaltnings- och planeringsförfaranden och dessutom kräver att man inrättar system för mäta och övervaka utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse. Frankrike behöver därför få en lämplig tidsperiod på sig för att uppfylla dessa krav. |
(4) |
På jordbruksområdet, när det gäller rådets direktiv 1999/74/EG av den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns (5), inhyses värphöns i icke inredda burar på Mayotte. Eftersom det krävs Med tanke på Mayottes ekonomiska och sociala svårigheter och de omfattande investeringar och förberedelser som krävs för att ersätta icke inredda burar med inredda burar eller alternativa system krävs det när det gäller värphöns som värper den 1 januari 2014 att förbudet mot användning av icke inredda burar skjuts upp högst 12 månader fyra år från den dagen. På så sätt går det att undvika att burarna byts ut under värpperioden. För att undvika en snedvridning av konkurrensen bör ägg från anläggningar med icke inredda burar endast saluföras på den lokala marknaden på Mayotte. För att underlätta nödvändiga kontroller bör ägg som framställts i icke inredda burar ha en speciell märkning. [Ändr. 2] |
(5) |
När det gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (6) krävs det för en korrekt tillämpning av direktivet i fråga om förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt, att Frankrike antar och genomför förvaltningsplaner som omfattar tekniska och administrativa åtgärder för att uppnå god vattenstatus och förhindra försämring av alla ytvattenförekomster. En tillräcklig tidsperiod behövs för antagandet och genomförandet av sådana åtgärder. |
(6) |
När det gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG (7) krävs det en betydande förbättring av tillståndet för ytvattnet på Mayotte för att det ska kunna uppfylla kraven i det direktivet. Badvattenkvaliteten är direkt beroende av reningen av avloppsvatten från tätbebyggelse, och kraven i direktiv 2006/7/EG kan bara uppfyllas stegvis när tätorter som påverkar kvaliteten på avloppsvattnet uppfyller kraven i direktiv 91/271/EEG. Särskilda tidsfrister bör därför antas för att Frankrike ska kunna nå unionens standard när det gäller badvattenkvaliteten på Mayotte i dess nya ställning som yttersta randområde och med hänsyn till dess särskilda sociala, miljömässiga och ekonomiska situation . [Ändr. 3] |
(7) |
På området socialpolitik bör man ta hänsyn till svårigheterna att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/25/EG av den 5 april 2006 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (8) på Mayotte från den 1 januari 2014. På grund av den särskilda sociala och ekonomiska situation som råder saknas det saknas tekniska anläggningar på Mayotte för genomförandet av de åtgärder som krävs för att följa det direktivet på området artificiell optisk strålning. Det är därför möjligt lämpligt att bevilja Frankrike undantag från vissa bestämmelser i det direktivet till den 31 december 2017, under förutsättning att sådana anläggningar saknas på Mayotte och utan att det påverkar de allmänna principerna om skydd och förebyggande åtgärder när det gäller arbetstagarnas hälsa och säkerhet. [Ändr. 4] |
(8) |
För att säkerställa ett gott skydd för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen ska man se till att det sker samråd med arbetsmarknadens parter, att de risker som undantaget medför reduceras till ett minimum och de berörda arbetstagarna omfattas av förstärkta hälsokontroller. Det är viktigt att undantaget blir så kortvarigt som möjligt. De nationella avvikande åtgärderna bör därför ses över varje år och dras tillbaka så snart som de omständigheter som berättigade dem upphör. |
(9) |
Införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (9) kräver flera anpassningar för att man ska säkerställa kontinuiteten i vården och informationen till patienterna. Frankrike bör därför få en extra period på 30 månader på sig från den 1 januari 2014 för att låta de bestämmelser träda i kraft som krävs för att följa det direktivet när det gäller Mayotte. |
(10) |
Direktiven 91/271/EEG, 1999/74/EG, 2000/60/EG, 2006/7/EG, 2006/25/EG och 2011/24/EU bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 91/271/EEG
Direktiv 91/271/EEG ska ändras på följande sätt:
1. |
I artikel 3 ska följande punkt införas: ”1a. Genom undantag från första och andra stycket i punkt 1 ska Frankrike när det gäller Mayotte se till att det för alla tätorter finns ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse
|
2. |
I artikel 4 ska följande punkt införas: ”1a. Genom undantag från punkt 1 ska Frankrike när det gäller Mayotte se till att det avloppsvatten från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening
|
3. |
Artikel 5 ska ändras på följande sätt:
|
4. |
Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 2
Ändring av direktiv 1999/74/EG
I artikel 5 i direktiv 1999/74/EC ska följande punkt läggas till:
”3. Genom undantag från punkt 2 får värphöns på Mayotte som värper den 1 januari 2014 och som vid den tidpunkten inhyses fortsätta att inhysas i sådana burar som avses i detta kapitel fortsätta att inhysas i sådana burar till den 31 december 2014 2017 . [Ändr. 11]
Från och med 1 januari 2014 är det förbjudet att på Mayotte bygga eller för första gången ta i bruk sådana burar som avses i detta kapitel.
Ägg från anläggningar som inhyser värphöns i sådana burar som avses i detta kapitel får endast saluföras på den lokala marknaden på Mayotte. Dessa ägg och deras förpackningar ska vara tydligt märkta med ett särskilt märke som möjliggör nödvändiga kontroller. En tydlig beskrivning av detta särskilda märke ska lämnas in till kommissionen senast den 1 januari 2014.”
Artikel 3
Ändringar av direktiv 2000/60/EG
Direktiv 2000/60/EG ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
|
2. |
Artikel 11 ska ändras på följande sätt:
|
3. |
Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 4
Ändringar av direktiv 2006/7/EG
Direktiv 2006/7/EG ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 5 ska ändras på följande sätt:
|
2. |
I artikel 6.1 ska följande stycke läggas till: ”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som anges i första stycket vara den 30 juni 2015.” |
3. |
I artikel 13.2 ska följande stycke läggas till: ”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som anges i första stycket vara den 30 juni 2014.” |
Artikel 5
Ändring av direktiv 2006/25/EG
I direktiv 2006/25/EG ska följande artikel införas:
”Artikel 14a
1. Utan att det påverkar de allmänna principerna om skydd och förebyggande åtgärder när det gäller arbetstagarnas hälsa och säkerhet får Frankrike fram till den 31 december 2017 göra undantag från tillämpningen av de bestämmelser som krävs för att följa detta direktiv på Mayotte, under förutsättning att det gäller tillämpning som kräver särskilda tekniska anläggningar och att sådana anläggningar inte finns på Mayotte.
Det första stycket är inte tillämpligt på kraven i artikel 5.1 och inte heller på de bestämmelser i det här direktivet som återspeglar de allmänna principer som anges i direktiv 89/391/EEG.
2. Alla undantag från det här direktivet som beror på tillämpningen av åtgärder som existerar den 1 januari 2014 eller på antagandet av nya åtgärder ska föregås av ett samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Sådana undantag ska tillämpas på ett sätt som, med hänsyn till de särskilda omständigheterna på Mayotte, säkerställer att de risker som undantaget medför reduceras till ett minimum och att de berörda arbetstagarna omfattas av förstärkta hälsokontroller.
3. De nationella avvikande åtgärderna ska ses över varje år, efter samråd med arbetsmarknadens parter, och dras tillbaka så snart som de omständigheter som berättigade dem upphör.”
Artikel 6
Ändring av direktiv 2011/24/EG
I artikel 21 i direktiv 2011/24/EU ska följande punkt läggas till:
”3. Genom undantag från den första meningen i punkt 1 ska Frankrike sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv när det gäller Mayotte senast den 30 juni 2016.”
Artikel 7
Införlivande
1. Frankrike ska anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv enligt följande:
a) |
För artikel 1.1, 1.2 och 1.3, senast den 31 december 2018. |
b) |
För artikel 1.4, senast de datum anges i led a respektive b i den punkten. |
c) |
För artikel 2, senast den 1 januari 2014. |
d) |
För artikel 3.1, senast den 31 december 2018. |
e) |
För artikel 3.2 och 3.3, senast de datum som anges i den artikeln. |
f) |
För artikel 4.1 a, senast den 31 december 2018. |
g) |
För artikel 4.1 b, senast den 30 juni 2021. |
h) |
För artikel 4.2 och 4.3, senast de datum som anges i den artikeln. |
i) |
För artikel 5, senast den 1 januari 2014, om inte Frankrike väljer att inte använda sig av den möjlighet som föreskrivs i den artikeln. |
j) |
För artikel 6, senast det datum som anges i den artikeln. |
Frankrike ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
När Frankrike antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska Frankrike själv utfärda.
2. Frankrike ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som det antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 8
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2014. [Ändr. 12]
Artikel 9
Adressat
Detta direktiv riktar sig till Republiken Frankrike.
Utfärdat i
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 341, 21.11.2013, s. 97.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 december 2013.
(3) EUT L 204, 31.7.2012, s. 131.
(4) EGT L 135, 30.5.1991, s. 1.
(5) EGT L 203, 3.8.1999, s. 53.
(6) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(7) EUT L 64, 4.3.2006, s. 37.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/404 |
P7_TA(2013)0590
Unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020 till 2033 ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020 till 2033 (COM(2012)0407 – C7-0198/2012 – 2012/0199(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/84)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0407), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 167.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0198/2012), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av yttrandena från Regionkommittén av den 15 februari 2012 (1) och 30 november 2012 (2), |
— |
med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0226/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) EUT C 113, 18.4.2012, s. 17.
(2) EUT C 17, 19.1.2013, s. 97.
P7_TC1-COD(2012)0199
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr …/2014/EU om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020 till 2033 och om upphävande av beslut nr 1622/2006/EG
[Ändr. 84 (*1)]
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 167.5 första strecksatsen,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Regionkommitténs yttranden (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) syftar till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken och tilldelar unionen bland annat uppgiften att bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna, med respekt för deras nationella och regionala mångfald samtidigt som unionen ska framhäva det gemensamma kulturarvet. I detta sammanhang ska unionen vid behov stödja och komplettera medlemsstaternas insatser för att förbättra kunskaperna om och sprida de europeiska folkens kultur och historia. |
(2) |
I kommissionens meddelande ▌om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld ▌, vilket stöddes av rådet i dess resolution av den 16 november 2007 ▌ (3) och av Europaparlamentet i dess resolution av den 10 april 2008 (4), fastställs målen för unionens framtida verksamhet inom kultur. Denna verksamhet bör främja kulturell mångfald och dialog mellan kulturerna. Den bör också främja kulturen som en drivkraft för kreativitet inom ramen för tillväxt och sysselsättning samt som ett väsentligt inslag i unionens yttre förbindelser. |
( 2a) |
Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, som trädde i kraft den 18 mars 2007 och som unionen är part i, har till syfte att skydda och främja kulturell mångfald, främja kulturmöten och höja medvetenheten om värdet av kulturell mångfald på lokal, nationell och internationell nivå. |
(3) |
Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG (5) ▌inrättades en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019. |
(4) |
Av utvärderingarna av Europeiska kulturhuvudstäder samt av det offentliga samrådet om insatsens framtid efter 2019 framgår att kulturhuvudstäderna med tiden blivit ett av det mest ambitiösa kulturinitiativen i Europa samt ett av de mest uppskattade av Europas medborgare. |
(5) |
Förutom de ursprungliga målen för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad, som var att framhäva de europeiska kulturernas rikedom och mångfald och deras gemensamma drag samt främja större förståelse mellan Europas medborgare, har städer som innehaft titeln med tiden lagt till en ny dimension genom att använda titelns hävstångseffekt för att främja städernas utveckling mer allmänt i enlighet med sina olika strategier och prioriteringar . |
(6) |
Målen för insatsen Europeisk kulturhuvudstad är helt i linje med målen för programmet Kreativa Europa inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 (6), som syftar till att värna om, utveckla och främja Europas kulturella och språkliga mångfald , att främja Europas kulturarv och stärka konkurrenskraften i den kulturella och den kreativa sektorn i Europa, särskilt den audiovisuella sektorn, med avsikten att stödja smart och hållbar tillväxt för alla. De bidrar även till att stärka känslan av att tillhöra ett gemensamt kulturområde och till att stimulera dialog mellan kulturerna och ömsesidig förståelse. |
(6a) |
För att uppnå dessa mål är det viktigt att de städer som innehar titeln söker upprätta kopplingar mellan å ena sidan sina kulturella och kreativa sektorer och å andra sidan sektorer som utbildning, forskning, miljö, stadsutveckling och kulturturism. Tidigare erfarenheter har särskilt visat att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad har potential att fungera som en drivkraft för den lokala utvecklingen och kulturturismen, vilket lyfts fram i kommissionens meddelande av den 30 juni 2010 med titeln ”Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism”, som välkomnades av rådet i dess slutsatser av den 12 oktober 2010 (7) och stöddes av Europaparlamentet i dess resolution av den 27 september 2011 (8). |
(6b) |
Det är också viktigt att de städer som innehar titeln söker främja social integration och lika möjligheter och gör sitt yttersta för att involvera alla delar av det civila samhället i förberedelsen och genomförandet av kulturprogrammet, med särskild hänsyn tagen till marginaliserade och missgynnade grupper. |
(7) |
Utvärderingarna och det offentliga samrådet har på ett övertygande sätt visat att när det planeras noggrant rymmer evenemanget Europeisk kulturhuvudstad många potentiella vinster. Evenemanget förblir först och främst ett kulturinitiativ men kan också medföra betydande sociala och ekonomiska fördelar, särskilt när evenemanget ingår i en långsiktig kulturledd utvecklingsstrategi för den berörda staden. |
(8) |
Insatsen Europeisk kulturhuvudstad är också en stor utmaning. Det är krävande att genomföra ett helt år av kulturverksamhet och vissa Europeiska kulturhuvudstäder har bättre än andra kunnat dra fördel av möjligheterna. Därför bör insatsen förstärkas så att alla städer kan utnyttja titeln på bästa sätt. |
(9) |
Titeln bör även i fortsättningen förbehållas städer , oavsett storlek, men städerna bör även i fortsättningen kunna få möjligheten att engagera omkringliggande områden för att nå ut till en bredare publik och få större genomslagskraft. |
(10) |
Titeln bör även i fortsättningen tilldelas med ledning av ett kulturprogram som upprättats särskilt för kulturhuvudstaden och som bör ha en stark europeisk dimension ▌. Programmet bör även ingå i en strategi på längre sikt , med bestående inverkan på den lokala ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingen . |
(11) |
Urvalsförfarandet i två etapper, som utgår från en kronologisk förteckning över medlemsstater och som utförs av en ▌jury av oberoende experter (juryn) , har visat sig vara rättvist och öppet. Det har gjort det möjligt för städerna att förbättra sina ansökningar mellan det preliminära och det slutliga urvalet, med ledning av de expertråd de fått av juryn, och säkerställt en rättvis fördelning av Europeiska kulturhuvudstäder i alla medlemsstater. För att trygga insatsens varaktighet och undvika den förlust av erfarenhet och kunnande som skulle bli följden om alla ledamöter byttes ut samtidigt bör dessutom ledamöterna bytas ut gradvis. |
(11a) |
Nationell expertis bör även i fortsättningen säkerställas genom att medlemsstaterna ges möjlighet att utse upp till två nationella experter till den jury som ansvarar för urvalet och övervakningen av städerna. |
(12) |
Urvalskriterierna bör göras tydligare för att ge bättre handledning åt de ansökande städerna avseende de mål och krav som de måste uppfylla för att kunna erhålla titeln Europeisk kulturhuvudstad . Urvalskriterierna bör även bli lättare att mäta för att hjälpa juryn vid urvalet och övervakningen av städerna . I detta avseende bör särskild tonvikt läggas vid de ansökande städernas planer för uppföljningsverksamhet inom ramen för en kulturpolitisk strategi på lång sikt , som kan ge en varaktig kulturell, ekonomisk och social effekt . |
(13) |
Förberedelseetappen mellan det att staden utses till Europeisk kulturhuvudstad och det år den innehar titeln är av avgörande vikt för en kulturhuvudstads framgång. Det råder ett brett samförstånd bland intressenterna om att de åtföljande åtgärder som infördes i beslut nr 1622/2006/EG har varit till stor nytta för städerna. Åtgärderna bör vidareutvecklas, särskilt genom tätare övervakningsmöten och juryledamöters besök i städerna, och med ett ännu mer intensivt utbyte av erfarenheter mellan tidigare, aktuella och kommande Europeiska kulturhuvudstäder och kandidatstäder. De utsedda städerna får även upprätta ytterligare kopplingar med andra Europeiska kulturhuvudstäder. |
(14) |
Melina Mercouri-priset har fått ett starkt symbolvärde som vida överstiger det faktiska prisbelopp som kommissionen kan bevilja. För att säkerställa att de utsedda städerna uppfyller sina åtaganden bör dock villkoren för utbetalningen av priset göras strängare och tydligare. |
(14a) |
Kandidatstäderna bör undersöka möjligheten att, när så är lämpligt, utnyttja ekonomiskt stöd från unionens program och fonder. |
(15) |
Det är viktigt att de berörda städerna klargör i allt kommunikationsmaterial att evenemanget Europeiska kulturhuvudstäder är en unionsinsats . |
(16) |
I kommissionens utvärderingar av resultaten av tidigare Europeiska kulturhuvudstäder kan man inte finna förstahandsuppgifter om titelns effekter, utan de bygger på uppgifter som samlats in på lokal nivå. Därför bör städerna själva vara huvudaktörerna i utvärderingsförfarandet och införa effektiva mätmekanismer. |
(17) |
Tidigare erfarenheter har visat att kandidatländernas deltagande kan bidra till att föra dem närmare unionen genom att framhäva de europeiska kulturernas gemensamma aspekter. Evenemanget Europeiska kulturhuvudstäder bör därför åter öppnas för deltagande av kandidatländer och potentiella kandidatländer efter 2019. |
(17a) |
Av rättviseskäl med hänsyn till städerna i medlemsstaterna bör dock varje stad i kandidatländer och potentiella kandidatländer ha rätt att delta i endast en tävling under åren 2020–2033. Vidare bör, också av rättviseskäl med hänsyn till medlemsstaterna, varje kandidatland eller potentiellt kandidatland ha rätt att stå värd för kulturhuvudstadsåret bara en gång under åren 2020–2033. Städer från dessa kandidatländer och potentiella kandidatländer som redan tilldelats titeln under den period som avses i detta beslut bör därför inte ha rätt att delta i senare tävlingar under samma tidsperiod. |
(18) |
För säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut och i synnerhet bestämmelserna om utnämningen av Europeiska kulturhuvudstäder bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. |
(19) |
Beslut nr 1622/2006/ EG bör upphävas och ersättas med det här beslutet. Dess bestämmelser bör dock fortsätta gälla för alla europeiska kulturhuvudstäder fram till 2019 som redan utsetts eller håller på att utses. |
(20) |
Eftersom målen för detta beslut , nämligen att värna om och främja kulturernas mångfald i Europa och framhäva deras gemensamma egenskaper samt främja kulturens bidrag till städernas långsiktiga utveckling, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna särskilt på grund av behovet av gemensamma, tydliga och öppna kriterier och urvals- och övervakningsförfaranden för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad samt starkare samordning mellan medlemsstaterna, utan snarare , på grund av åtgärdens omfattning och förväntade verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Inrättande
En unionsinsats med namnet Europeisk kulturhuvudstad (nedan kallad insatsen) inrättas härmed för åren 2020 till 2033.
Artikel 2
Mål
1. Insatsens allmänna mål ska vara följande:
a) |
Att värna om och främja ▌kulturernas mångfald i Europa och framhäva deras gemensamma egenskaper samt stärka medborgarnas känsla av att tillhöra ett gemensamt kulturområde . |
b) |
Att främja kulturens bidrag till städernas långsiktiga utveckling i enlighet med deras strategier och prioriteringar . |
2. De särskilda målen för programmet ska vara att
a) |
förhöja omfattningen, mångfalden och den europeiska dimensionen i städernas kulturutbud , däribland genom samarbete över gränserna, |
b) |
bredda tillgången till och deltagandet i kulturlivet, |
c) |
stärka kultursektorns kapacitet och dess kopplingar till andra sektorer, |
d) |
göra städerna mer kända internationellt via kultur. |
Artikel 3
Deltagande i insatsen
-1. Tävlingen om titeln Europeisk kulturhuvudstad ska endast vara öppen för städer, som dock får engagera omkringliggande områden.
-1a. Antalet städer med titeln Europeisk kulturhuvudstad under ett visst år (kulturhuvudstadsåret) får inte vara större än tre.
Utnämningen ska gälla varje år för högst en stad i var och en av de två medlemsstaterna i den kalender som anges i bilagan (kalendern) och, under de år det är aktuellt, för en stad i kandidatländer och potentiella kandidatländer eller en stad i ett anslutande land enligt de villkor som anges i punkt 3a.
1. Städer i medlemsstaterna ska ha rätt att utnämnas till Europeiska kulturhuvudstäder under ett år i enlighet med kalendern .
▌
▌
3. Städer i kandidatländer och potentiella kandidatländer som deltar i programmet Kreativa Europa eller i efterföljande unionsprogram till stöd för kultur vid datumet för offentliggörandet av den inbjudan att lämna in ansökningar som avses i artikel 10 får ansöka om titeln Europeisk kulturhuvudstad för ett år inom ramen för en öppen tävling som anordnas vart tredje år ▌i enlighet med kalendern ▌.
▌Städer i kandidatländer och potentiella kandidatländer ska ha rätt att delta i endast en tävling under åren 2020–2033 .
Vidare ska varje kandidatland eller potentiellt kandidatland ha rätt att stå värd för kulturhuvudstadsåret endast en gång under åren 2020–2033.
3a. Länder som ansluter sig till unionen efter antagandet av detta beslut men före den 31 december 2026 ska ha rätt att stå värd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad i enlighet med de regler och förfaranden som är tillämpliga på medlemsstater sju år efter anslutningen. Kalendern ska uppdateras i enlighet med detta. Länder som ansluter sig till unionen efter den 31 december 2026 ska inte ha rätt att delta inom ramen för insatsen Europeisk kulturhuvudstad som medlemsstater.
Under år då det enligt kalendern redan finns tre städer med titeln Europeisk kulturhuvudstad ska emellertid städer i anslutande länder ha rätt att stå värd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad först under nästa tillgängliga år i kalendern, enligt den ordning i vilken de ansluter sig.
Om en stad i ett anslutande land tidigare har deltagit i en tävling för kandidatländer och potentiella kandidatländer, får det inte delta i några därpå följande tävlingar för medlemsstater. Om en stad i ett anslutande land har utsetts till Europeisk kulturhuvudstad under perioden 2020–2033 i enlighet med punkt 3, ska det landet inte ha rätt att nominera någon annan av sina städer för titeln Europeisk kulturhuvudstad inom ramen för denna insats efter sin anslutning.
Om mer än ett land ansluter sig till unionen på samma dag och det inte finns någon överenskommelse om inbördes ordning för deltagande i insatsen mellan dessa länder, ska rådet anordna lottdragning.
Artikel 4
Ansökningar
▌
2. Kommissionen ska ta fram en gemensam ansökningsblankett baserad på de kriterier som fastställs i artikel 5 (nedan kallad ansökningsblanketten), som ska användas av alla ansökande städer. Om en stad engagerar omkringliggande områden ska ansökan göras i stadens namn.
3. Varje ansökan ska bygga på ett kulturprogram med en stark europeisk dimension Kulturprogrammet ska löpa under ett år och ska inrättas särskilt för titeln Europeisk kulturhuvudstad i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 5. ▌
Artikel 5
Kriterier
Kriterierna för bedömning av ansökningarna (nedan kallade kriterierna) är uppdelade i följande sex kategorier: ”bidrag till den långsiktiga strategin” , ▌”europeisk dimension”, ”kulturellt och konstnärligt innehåll”, ”förmåga att leverera resultat”, ”räckvidd” och ”ledning”.
1. Följande faktorer ska tas i beaktande när det gäller bidraget till den långsiktiga strategin :
a) |
Att det vid tiden för ansökan finns en kulturell strategi för staden, som inbegriper insatsen Europeisk kulturhuvudstad och planer för ▌hur kulturverksamheten ska bevaras efter kulturhuvudstadsåret. |
b) |
Planerna för att stärka de kulturella och de kreativa sektorernas kapacitet, inbegripet utvecklingen av långsiktiga band mellan de kulturella, ekonomiska och sociala sektorerna i den berörda staden . |
▌
d) |
Den planerade långsiktiga kulturella, sociala och ekonomiska inverkan, däribland på stadsutvecklingen, som titeln skulle ha för staden. |
e) |
Planerna för övervakning och utvärdering av vilken inverkan titeln har på staden samt för spridning av utvärderingsresultaten . |
▌
4. Följande faktorer ska bedömas när det gäller den europeiska dimensionen:
a) |
Omfattningen av och kvaliteten på verksamhet som främjar Europas kulturella mångfald, dialog mellan kulturerna och större ömsesidig förståelse mellan Europas medborgare . |
b) |
Omfattningen av och kvaliteten på verksamhet som framhäver de gemensamma dragen i Europas kulturer, arv och historia, samt den europeiska integrationen och aktuella europeiska frågor . |
c) |
Omfattningen av och kvaliteten på verksamhet som inbegriper europeiska konstnärer, samarbete med aktörer eller städer i olika länder , när så är lämpligt även med andra europeiska kulturhuvudstäder, och partnerskap över gränserna. |
d) |
Strategin för att dra till sig intresset hos en bred europeisk och internationell publik. |
4a. Följande faktorer ska bedömas när det gäller kulturellt och konstnärligt innehåll:
a) |
En tydlig och konsekvent konstnärlig vision och strategi i kulturhuvudstadsårets kulturprogram. |
b) |
Lokala konstnärers och kulturorganisationers medverkan i utformningen och genomförandet av kulturprogrammet. |
c) |
Omfattningen av och mångfalden i den föreslagna verksamheten och dess övergripande konstnärliga kvalitet. |
d) |
Förmågan att förena lokalt kulturarv och traditionella konstformer med nya, innovativa och experimentella kulturyttringar. |
4b. Vad gäller förmågan att leverera resultat ska de ansökande städerna visa följande:
a) |
Att ansökan har ett brett och starkt politiskt stöd, med ett hållbart åtagande från lokala, regionala och nationella myndigheter. |
b) |
Att staden har eller kommer att ha lämplig och stabil infrastruktur för att kunna stå värd för kulturhuvudstadsåret. |
5. Följande faktorer ska bedömas när det gäller räckvidd:
a) |
Lokalbefolkningens och det civila samhällets medverkan i utarbetandet av ansökningen och genomförandet av evenemanget Europeisk kulturhuvudstad. |
b) |
Inrättandet av nya och hållbara möjligheter för att ett brett spektrum av medborgare ska kunna besöka eller delta i kulturverksamhet, särskilt ungdomar , volontärer och marginaliserade och mindre gynnade personer, inbegripet minoriteter. Särskild uppmärksamhet ska också ägnas ▌åt hur tillgänglig denna verksamhet är för personer med funktionsnedsättning och äldre personer. |
c) |
Den övergripande strategin för publikutveckling och i synnerhet kopplingen till utbildning och deltagande av skolor. |
6. Följande faktorer ska bedömas när det gäller ledning:
a) |
Möjligheten att genomföra strategin för penninginsamling och den föreslagna budgeten, vilket i tillämpliga fall även innefattar planer om att söka ekonomiskt stöd från unionens program och fonder . Budgeten ska täcka förberedelseetappen, själva kulturhuvudstadsåret , utvärderingen och bestämmelser om uppföljningsverksamhet samt beredskapsplaner . |
b) |
Den planerade styr- och genomförandestrukturen för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad , som ska medge lämpligt samarbete mellan den lokala myndigheten och genomförandestrukturen, inbegripet det konstnärliga teamet . |
c) |
Utnämningsförfarandena för direktören och den konstnärlige ledaren och deras verksamhetsfält. |
d) |
Marknadsförings- och kommunikationsstrategin , som ska vara övergripande och framhäva att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad är en unionsinsats . |
da) |
Att det finns en genomförandestruktur vars personal är tillräckligt kvalificerad och erfaren för att kunna planera, styra och genomföra kulturprogrammet för kulturhuvudstadsåret. |
Artikel 6
Expertjuryn
1. En ▌jury med oberoende experter (▌nedan kallad juryn) ska inrättas för att genomföra urval och övervakning.
1a. Juryn ska bestå av 10 experter som utnämnts av unionens institutioner och organ i enlighet med punkt 2 (nedan kallade europeiska experter).
För urvalet och övervakningen av en stad i en medlemsstat ska den berörda medlemsstaten dessutom ha rätt att utse upp till två experter (nedan kallade nationella experter) i enlighet med sina egna förfaranden och i samråd med kommissionen.
2. ▌
Efter att ha anordnat en inbjudan att anmäla intresse ska kommissionen föreslå en grupp av potentiella europeiska experter ,
Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska därefter välja ut tre experter var från denna grupp och utnämna dem i enlighet med sina egna förfaranden. Regionkommittén ska välja ut en expert från gruppen och utse den experten i enlighet med sina förfaranden.
När de väljer ut europeiska experter ska unionens institutioner och organ sträva efter att säkerställa att experternas kompetensområden kompletterar varandra ▌och att juryns övergripande sammansättning är geografiskt och könsmässigt balanserad.
▌
2a. Alla experter ska vara unionsmedborgare. De ska vara oberoende och ha betydande erfarenhet och expertis när det gäller kultursektorn, kulturutveckling av städer eller anordnande av ett europeiskt kulturhuvudstadsår eller ett internationellt kulturevenemang av liknande räckvidd och omfattning. Experterna ska också kunna ägna ett lämpligt antal arbetsdagar per år åt juryarbetet.
Juryn ska utse sin ordförande.
3. De europeiska ▌ experterna ska utnämnas för tre år.
Trots första stycket ska , första gången juryn ▌inrättas ▌, Europaparlamentet utse sina ▌experter för tre år, rådet för ett år, kommissionen för två år och Regionkommittén ▌för ett år.
4. Alla experter i ▌juryn ska anmäla alla faktiska eller potentiella intressekonflikter i förhållande till en viss ansökande stad. Om en expert gör en sådan anmälan eller om en sådan intressekonflikt upptäcks, ska denna expert avgå och den relevanta EU-institutionen, det relevanta EU-organet eller den relevanta medlemsstaten ska ersätta den experten för återstoden av mandatet, i enlighet med tillämpligt förfarande .
5. Kommissionen ska offentliggöra alla juryrapporter på sin webbplats.
Artikel 7
Inlämning av ansökan i medlemsstaterna
1. Varje medlemsstat ska ansvara för anordnandet av tävlingen mellan sina städer i enlighet med kalendern ▌.
2. Medlemsstaterna ska offentliggöra en inbjudan att lämna in ansökningar minst sex år före kulturhuvudstadsåret .
Genom undantag ska de medlemsstater som har rätt att nominera en Europeisk kulturhuvudstad för år 2020 offentliggöra en inbjudan så snart som möjligt efter den … (*2).
▌Varje inbjudan att lämna in ansökningar som riktar sig till de städer som avser att kandidera ska innehålla en ansökningsblankett ▌.
Sista dag för de ansökande städerna att lämna in en ansökan inom varje inbjudan ska tidigast vara tio månader efter det att inbjudan har offentliggjorts.
3. Den berörda medlemsstaten ska underrätta kommissionen om de ansökningar som inkommit.
Artikel 8
Preliminärt urval i medlemsstaterna
1. Varje berörd medlemsstat ska sammankalla ▌juryn till ett preliminärt urvalsmöte med de ansökande städerna minst fem år före kulturhuvudstadsåret.
2. Efter att ha bedömt ansökningarna mot kriterierna ska juryn enas om en slutlista över ansökande städer ▌och utfärda en preliminär urvalsrapport om alla ▌ansökningar, som bland annat ska ge rekommendationer till de städer som förts upp på slutlistan.
3. ▌Juryn ska lägga fram den preliminära urvalsrapporten för de berörda medlemsstaterna och för kommissionen. Varje berörd medlemsstat ska formellt godkänna slutlistan på grundval av urvalsjuryns rapport.
Artikel 9
Urvalet i medlemsstaterna
1. Kandidatstäderna på slutlistan ska komplettera och revidera sina ansökningar i syfte att uppfylla kriterierna och beakta rekommendationerna i den preliminära urvalsrapporten , och överlämna dem till den berörda medlemsstaten , som sedan ska översända dem till kommissionen.
2. Varje berörd medlemsstat ska sammankalla ▌juryn till ett möte med kandidatstäderna på slutlistan för ett slutligt urval högst nio månader efter mötet i samband med det preliminära urvalet.
Vid behov får den berörda medlemsstaten, i samråd med kommissionen, förlänga den tidsfristen med en rimlig period.
3. ▌Juryn ska bedöma de kompletterade och reviderade ansökningarna.
4. ▌Juryn ska utfärda en urvalsrapport om ansökningarna tillsammans med en rekommendation för utnämning av en stad i den berörda medlemsstaten till Europeisk kulturhuvudstad. Om ingen av de ansökande städerna uppfyller alla kriterier får dock ▌juryn rekommendera att titeln inte tilldelas det året.
Urvalsrapporten ska också innehålla rekommendationer till den berörda staden om de framsteg som den förväntas göra fram till kulturhuvudstadsåret.
Juryn ska lägga fram urvalsrapporten för den berörda medlemsstaten och för kommissionen. ▌
Artikel 10
Preliminärt urval och urval i kandidatländer och potentiella kandidatländer
1. Kommissionen ska ansvara för anordnandet av tävlingen mellan städer i kandidatländer och potentiella kandidatländer.
2. Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en inbjudan att lämna in ansökningar minst sex år före kulturhuvudstadsåret . ▌
Varje inbjudan att lämna in ansökningar som riktar sig till de städer som avser att kandidera ska innehålla en ansökningsblankett.
Sista dag att lämna in en ansökan inom varje inbjudan ska tidigast vara tio månader efter det att inbjudan har offentliggjorts.
▌
4. Det preliminära urvalet av städer ska utföras av ▌juryn minst fem år före kulturhuvudstadsåret , ▌på grundval av ansökningsblanketten . Inget möte med kandidatstäderna ska anordnas.
Efter att ha bedömt ansökningarna mot kriterierna ska juryn enas om en slutlista över ansökande ▌städer och ▌utfärda en preliminär urvalsrapport om alla ansökningar, som bland annat ska ge rekommendationer till de kandidatstäder som förts upp på slutlistan. Juryn ska lägga fram sin preliminära urvalsrapport för kommissionen ▌.
5. Kandidatstäderna på slutlistan ska komplettera och revidera sina ansökningar i syfte att uppfylla kriterierna och beakta rekommendationerna i den preliminära urvalsrapporten och ska överlämna dem till kommissionen.
Kommissionen ska sammankalla ▌juryn till ett möte med kandidatstäderna på slutlistan för ett slutligt urval senast nio månader efter mötet i samband med det preliminära urvalet. Vid behov får kommissionen förlänga den tidsfristen med en rimlig period.
▌Juryn ska bedöma de kompletterade och reviderade ansökningarna.
Den ska utfärda en urvalsrapport om ansökningar från kandidatstäderna på slutlistan tillsammans med en rekommendation för utnämning till Europeisk kulturhuvudstad av högst en stad i ett kandidatland eller potentiellt kandidatland.
Om ingen av de ansökande städerna uppfyller alla kriterier får dock ▌juryn rekommendera att titeln inte tilldelas det året.
Urvalsrapporten ska också innehålla rekommendationer till den berörda staden om de framsteg ▌som den förväntas göra fram till kulturhuvudstadsåret.
Juryn ska lägga fram sin urvalsrapport för kommissionen ▌.
Artikel 11
Utnämning
Kommissionens ska genom genomförandeakter officiellt utse de Europeiska kulturhuvudstäderna med vederbörligt beaktande av ▌juryns rekommendationer. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet, rådet och Regionkommittén om detta.
Artikel 12
Samarbete mellan de utnämnda städerna
Städer som har utnämnts för samma år ska söka upprätta kopplingar mellan sina kulturprogram, och samarbetet får beaktas inom ramen för övervakningsförfarandet enligt artikel 13.
Artikel 13
Övervakning
1. ▌Juryn ska övervaka de europeiska kulturhuvudstädernas förberedelser och ge städerna stöd och handledning från den tidpunkt de utnämns till kulturhuvudstadsårets början.
2. I detta syfte ska kommissionen sammankalla ▌till tre möten där juryn och de utsedda städerna ska delta . Det första mötet ska äga rum tre år före kulturhuvudstadsåret , det andra mötet ska äga rum 18 månader före kulturhuvudstadsåret och det tredje mötet ska äga rum två månader före kulturhuvudstadsåret . Den berörda medlemsstaten eller det berörda kandidatlandet eller det berörda potentiella kandidatlandet får utse en observatör till dessa möten.
Städerna ska överlämna rapporter om framsteg till kommissionen sex veckor före varje möte.
Vid mötena ska ▌juryn bekanta sig med förberedelserna och ge råd i syfte att hjälpa städerna att utarbeta ett kulturprogram av hög kvalitet och en effektiv strategi. Juryn ska vara särskilt uppmärksam på rekommendationerna i urvalsrapporten och de tidigare övervakningsrapporterna.
3. Efter varje möte ska ▌juryn utfärda en rapport om läget i förberedelserna och om vilka åtgärder som bör vidtas.
Juryn ska översända sina övervakningsrapporter till kommissionen samt till de berörda städerna och medlemsstaterna eller länderna. ▌
4. Förutom övervakningsrapporterna får kommissionen anordna besök för ▌juryns ledamöter till de utsedda städerna närhelst detta är nödvändigt.
Artikel 14
Pris
1. Kommissionen får tilldela en utsedd stad ett penningpris uppkallat efter Melina Mercouri (nedan kallat priset) med förbehåll för den finansiering som är tillgänglig enligt den fleråriga budgetramen .
Prisets rättsliga och finansiella aspekter ska behandlas inom ramen för respektive unionsprogram som stöder kultur.
2. ▌Priset ska utbetalas senast i slutet av mars det år kulturhuvudstadsåret äger rum, under förutsättning att den berörda staden uppfyller kriterierna och de åtaganden som den gjorde vid ansökningsstadiet och beaktar rekommendationerna i urvals- och övervakningsrapporterna.
Åtagandena som gjordes vid ansökningstillfället ska anses vara uppfyllda av den utnämnda staden om ingen väsentlig ändring gjorts i programmet eller strategin mellan ansökningstillfället och kulturhuvudstadsåret, och i synnerhet om
a) |
budgeten bibehållits på en nivå som gör det möjligt att genomföra ett kulturprogram av hög kvalitet i enlighet med ansökan och kriterierna , |
b) |
det konstnärliga teamets oberoende har respekterats på lämpligt sätt , |
c) |
den europeiska dimensionen har förblivit tillräckligt stark i kulturprogrammets slutliga version, |
d) |
den utnämnda stadens marknadsförings- och kommunikationsstrategi och kommunikationsmaterial tydligt klargör att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad är en unionsinsats , |
e) |
det har gjorts planer för övervakning och utvärdering av vilken inverkan titeln har på den berörda staden. |
Artikel 15
Praktiska arrangemang
Kommissionen ska i synnerhet
a) |
säkerställa insatsens övergripande enhetlighet, |
b) |
säkerställa samordningen mellan medlemsstaterna och ▌juryn, |
c) |
med beaktande av målen och kriterierna upprätta riktlinjer för urval och övervakning i nära samarbete med ▌juryn, |
d) |
tillhandahålla tekniskt stöd till ▌juryn, |
e) |
offentliggöra all relevant information och bidra till att insatsen blir synlig på europeisk och internationell nivå, |
f) |
främja utbyte av erfarenheter och god praxis mellan tidigare, nuvarande och framtida europeiska kulturhuvudstäder samt kandidatstäder, och främja en vidare spridning av städernas utvärderingsrapporter och tillvaratagna erfarenheter . |
Artikel 16
Utvärdering
1. Utvärderingen av resultaten av varje europeiskt kulturhuvudstadsevenemang ska vara den berörda stadens ansvar.
Kommissionen ska fastställa gemensamma riktlinjer och indikatorer för städerna med ledning av målen och kriterierna ▌för att se till att det finns ett enhetligt synsätt på utvärderingsförfarandet.
Städerna ska färdigställa sina utvärderingsrapporter och översända dem till kommissionen senast den 31 december det år som följer på kulturhuvudstadsåret. Kommissionen ska offentliggöra dessa utvärderingsrapporter på sin webbplats .
2. Förutom städernas utvärderingar ska kommissionen också säkerställa att regelbundna externa och oberoende utvärderingar av insatsens resultat genomförs . ▌
Den externa och oberoende utvärderingen ska inriktas på att inordna alla tidigare europeiska kulturhuvudstäder i ett europeiskt sammanhang, så att jämförelser kan göras och nyttiga lärdomar dras av kommande europeiska kulturhuvudstäder och av alla andra europeiska städer . Utvärderingen ska även bedöma ▌insatsen som helhet, bland annat hur pass effektivt dess olika ingående moment fungerat, vilken genomslagskraft den haft och hur den skulle kunna förbättras.
På grundval av dessa utvärderingar ska kommissionen ▌för Europaparlamentet, rådet och Regionkommittén lägga fram följande rapporter, som vid behov ska åtföljas av relevanta förslag:
a) |
En första interimsrapport senast den 31 december 2024. |
b) |
En andra interimsrapport senast den 31 december 2029. |
c) |
En rapport efter programmets avslutande, senast den 31 december 2034. |
Artikel 17
Upphävande och övergångsbestämmelser
Beslut nr 1622/2006/EG ska upphöra att gälla. Beslutet ska dock fortsätta att gälla för städer som har utsetts eller håller på att utses till Europeiska kulturhuvudstäder för åren 2012–2019.
Artikel 18
Ikraftträdande
Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i ▌
På Europaparlamentets vägnar
Ordföranden
På rådets vägnar
Ordföranden
(*1) Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
(1) EUT C 113, 18.4.2012, s. 17, och EUT C 17, 19.1.2013, s. 97.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 december 2013.
(3) EUT C 287, 29.11.2007, s. 1.
(4) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 32.
(5) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG av den 24 oktober 2006 om inrättande av en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019 ( EUT L 304, 3.11.2006, s. 1).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 221).
(7) 14944/10 .
(8) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 41.
(*2) Datum för detta besluts ikraftträdande.
BILAGA
Kalender
2020 |
Kroatien ▌ |
Irland |
▌ |
2021 |
Rumänien |
Grekland |
Kandidatland eller potentiellt kandidatland |
2022 |
Litauen |
Luxemburg |
|
2023 |
Ungern |
Förenade kungariket |
▌ |
2024 |
Estland |
Österrike |
Kandidatland eller potentiellt kandidatland |
2025 |
Slovenien |
Tyskland |
|
2026 |
Slovakien |
Finland |
▌ |
2027 |
Lettland |
Portugal |
Kandidatland eller potentiellt kandidatland |
2028 |
Tjeckien |
Frankrike |
|
2029 |
Polen |
Sverige |
▌ |
2030 |
Cypern |
Belgien |
Kandidatland eller potentiellt kandidatland |
2031 |
Malta |
Spanien |
|
2032 |
Bulgarien |
Danmark |
▌ |
2033 |
Nederländerna |
Italien |
Kandidatland eller potentiellt kandidatland |
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/417 |
P7_TA(2013)0591
Ändring av vissa förordningar på områdena fiske och djurhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar på områdena fiske och djurhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen (COM(2013)0417 – C7-0175/2013 – 2013/0191(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(2016/C 468/85)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0417), |
— |
med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2 och 168.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0175/2013), |
— |
med beaktande av artiklarna 349 och 355.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, |
— |
med beaktande av rådets skrivelse av den 10 oktober 2013 (1), |
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2013 (2) |
— |
med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen, |
— |
med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0425/2013). |
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
(1) Punkt 4 i protokollet av den 21 oktober 2013 (P7_PV(2013)10-21).
(2) EUT C 341, 21.11.2013, s. 97.
P7_TC1-COD(2013)0191
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr. …/2013 om ändring av vissa förordningar på områdena fiske och djurhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, och 168.4 b och 349 , [Ändr. 1]
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
Genom beslut 2012/419/EU (3) ändrade Europeiska rådet Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen från och med den 1 januari 2014. Från och med den dagen upphör Mayotte att vara ett utomeuropeiskt territorium och får ställning som yttersta randområde i enlighet med artiklarna 349 och 355.1 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ( EUF-fördraget). Med anledning av denna ändring av Mayottes rättsliga ställning kommer unionslagstiftningen kommer att vara tillämplig på Mayotte från och med den 1 januari 2014. På grund av Mayottes särskilda situation på olika områden den särskilda strukturella, sociala och ekonomiska situationen i Mayotte, vilken förvärras av dess avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek samt besvärliga terräng- och klimatförhållanden, bör man föreskriva om vissa särskilda åtgärder. [Ändr. 2] |
(2) |
När det gäller fiske och djurhälsa bör följande förordningar ändras. |
(3) |
När det gäller rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (4) bör vattnen runt Mayotte omfattas av den förordningen och användningen av ringnot vid fiske efter tonfisk och närbesläktade arter vara förbjudet i det område som ligger inom 24 sjömil från Mayottes baslinjer, för att skydda stim av stor vandrande fisk i närheten av ön. [Ändr. Berör ej samtliga språkversioner] |
(4) |
När det gäller rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (5) skulle en tillämpning av bestämmelserna om märkning av fiskeriprodukter, på grund av den väldigt splittrade och underutvecklade situationen när det gäller saluföringen på Mayotte, innebära en börda för återförsäljarna som inte står i proportion till den information som skulle ges till konsumenterna. Det bör därför föreskrivas om ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om märkning av fiskeriprodukter i detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenterna på Mayotte. |
(5) |
När det gäller rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (6) bör särskilda åtgärder införas gällande fartygsregister och tillträdessystem. |
(6) |
För det första består en stor del av flottan som för fransk flagg och som är baserad på Mayotte av fartyg under 9 10 meters längd. Dessa är spridda runt ön, de har inga särskilda landningsplatser och det återstår att identifiera dem, mäta dem och utrusta dem med grundläggande säkerhetsutrustning innan de kan föras in i registret över unionens fiskefartyg. Frankrike kommer därför inte att kunna färdigställa detta register före den 31 december 2016 2020 . Frankrike bör dock upprätta ett tillfälligt fartygsregister för att säkerställa en grundläggande identifiering av denna typ av fartyg, för att undvika att antalet inofficiella/oregistrerade fiskefartyg ökar. [Ändr. 4] |
(7) |
För det andra är det nödvändigt att begränsa viss fiskeverksamhet i vattnen runt Mayotte till fartyg som är registrerade i öns hamnar, för att skydda den känsliga ekologiska och biologiska miljön i vattnen runt Mayotte och öns lokala ekonomi, med hänsyn till dess strukturella, sociala och ekonomiska situation. [Ändr. 5] |
(8) |
När det gäller rådets förordning (EG) nr 639/2004 av den 30 mars 2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden (7) är det speciella med Mayotte att det inte finns något mål för dess flotta enligt förordning (EG) nr 2371/2002 som bygger på det fleråriga utvecklingsprogrammet för 1997–2002. Om man ser till bevarandet av fiskeresurserna bör flottans fiskekapacitet frysas på nuvarande nivåer, särskilt när det gäller stora fartyg med stor fiskekapacitet. Frankrike har lagt fram en utvecklingsplan inför Indiska oceanens tonfiskkommission (IOTC) om det förväntade utvecklingen av Mayottes fiskeflotta, som ingen av IOTC:s avtalsslutande parter, inklusive unionen, har invänt emot, och därför bör man , på grund av de särskilda sociala och ekonomiska omständigheter som råder på Mayotte, för mindre fartyg använda målen i den planen som referensnivåer för kapaciteten för den flotta som är registrerad i Mayottes hamnar och att tillåta Frankrike att öka sin flotta upp till målen i utvecklingsplanen. [Ändr. 6] |
(9) |
När det gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (8) har inte Mayotte någon industriell kapacitet för bearbetning av animaliska biprodukter. Frankrike bör därför få fem år på sig att inrätta den infrastruktur som krävs för identifiering, hantering, transport, behandling och bortskaffande av animaliska biprodukter på Mayotte i full överensstämmelse med förordning (EG) nr 1069/2009. |
(10) |
När det gäller rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (9) visar det sig att Frankrike inte kommer att kunna uppfylla unionens krav på kontroller av segmentet ”Mayotte. Pelagiska och bottenlevande arter. Längd < 9 10 m.” av Mayottes flotta vid det datum då Mayotte får ställning som yttersta randområde. Fartygen i det segmentet är spridda runt ön, de har inga särskilda landningsplatser och de har ännu inte identifierats. Dessutom behöver fiskare och kontrollörer utbildas och nödvändig administrativ och fysisk infrastruktur inrättas. Det behövs därför ett tillfälligt undantag från vissa regler om kontroll av fiskefartyg och deras egenskaper, verksamhet till havs, redskap och fångst i alla led från fartyget till marknaden när det gäller det flottsegmentet. För att uppnå åtminstone några av de viktigaste målen i förordning (EG) nr 1224/2009 bör dock Frankrike inrätta ett nationellt kontrollsystem för att kunna kontrollera och övervaka verksamheten inom det flottsegmentet och för att kunna uppfylla unionens krav på internationell rapportering. [Ändr. 7] |
(11) |
Förordningarna (EG) nr 850/98, (EG) nr 104/2000, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 639/2004, (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1224/2009 bör därför ändras. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av förordning (EG) nr 850/98
Förordning (EG) nr 850/98 ska ändras på följande sätt:
1) |
I artikel 2.1 ska led h ersättas med följande:
|
1a) |
I artikel 2 ska följande punkt införas: ”3a. Med ’Mayottes marina nationalpark’ avses Mayottes hela exklusiva ekonomiska zon (68 381 km2). På landsidan sträcker sig parken ända till tidvattensområdet vilket motsvarar gränsen för det allmänna havsområdet.” [Ändr. 8] |
2) |
Följande artikel ska införas efter artikel 34: ”Artikel 34a Begränsningar av fiskeaktiviteter i det område som ligger inom 24 sjömil från Mayotte Det är förbjudet för alla fartyg att använda ringnot vid fiske efter tonfisk och närbesläktade arter i det område som ligger inom 24 sjömil från Mayotte, uppmätt från de baslinjer från vilka territorialvattnen mäts. [Ändr. Berör ej samtliga språkversioner] Fiske med anordningar som samlar fisk (FADs) och fiske under stora havsdäggdjur och valhajar (naturliga FADs) är förbjudet i Mayottes hela marina nationalpark. ”[Ändr. 10] |
Artikel 2
Ändring av förordning (EG) nr 104/2000
I artikel 4 i förordning (EG) nr 104/2000 ska följande punkt införas efter punkt 3:
”3a. Fram till den 16 31 december 2016 2021 ska punkterna 1, 2 och 3 inte tillämpas på produkter i detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenterna på Mayotte.”[Ändr. 11]
Artikel 3
Ändringar av förordning (EG) nr 2371/2002
Förordning (EG) nr 2371/2002 ska ändras på följande sätt:
(1) |
I artikel 15 ska följande punkter läggas till: ”5. Genom undantag från punkt 1 ska Frankrike fram till den 31 december 2016 2021 undantas från kravet att i sitt register över unionens fiskefartyg föra in fartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte. [Ändr. 12] 6. Till den 31 december 2016 2021 ska Frankrike föra ett tillfälligt register över fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte. Det registret ska för varje företag innehålla åtminstone namn, totallängd och en identifikationskod.”[Ändr. 13] |
(2) |
Följande artikel ska införas efter artikel 18: ”Artikel 18a Mayotte Genom undantag från artikel 17 får Frankrike i vatten upp till 100 sjömil från Mayottes baslinjer och i Mayottes hela marina nationalpark anta bevarandeåtgärder som är nödvändiga för att bevara de naturvärden som skyddas i de lagar varigenom Mayottes marina nationalpark inrättades, samt begränsa fiske till fiskefartyg som är registrerade i Mayottes hamnar, antingen i registret över unionsfartyg eller i det tillfälliga register som avses i artikel 15.6, utom när det gäller unionsfartyg som under de två åren före den 1 januari 2014 fiskade i de vattnen dessa vatten under minst 40 dagar, så länge de inte överstiger den traditionella nivån på fiskeansträngningarna.”[Ändr. 14] |
Artikel 4
Ändring av förordning (EG) nr 639/2004
I förordning (EG) nr 639/2004 ska följande artikel införas efter artikel 1:
”Artikel 1a
Mayottes flotta
1. Genom undantag från artikel 1.1 a ska referensnivåerna för fiskefartyg som är registrerade i Mayottes hamnar, antingen i registret över unionsfartyg eller i det tillfälliga register som avses i artikel 15.6 i förordning (EG) nr 2371/2002, vara den flottans kapacitet den 31 december 2013.
För fiskefartyg med en totallängd mellan 8 och 12 meter som använder långrev och för fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter ska dock referensnivån vara den kapacitet som anges i den utvecklingsplan som Frankrike lade fram inför IOTC den 7 januari 2011. [Ändr. 15]
2. Genom undantag från artikel 13 i förordning (EG) nr 2371/2002 ska Frankrike tillåtas införa ny kapacitet i de definierade flottsegmenten för fiskefartyg med en totallängd mellan 8 och 12 meter som använder långrev och fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter, utan att kompensera med motsvarande kapacitetsminskning.”[Ändr. 16]
Artikel 5
Ändring av förordning (EG) nr 1069/2009
I förordning (EG) nr 1069/2009 ska artikel 56 ersättas med följande:
”Artikel 56
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från den 4 mars 2011.
Artikel 4 ska dock tillämpas på Mayotte från och med den 1 januari 2019 2021 . Animaliska biprodukter och därav framställda produkter som framställts i Mayotte före den 1 januari 2019 2021 ska bortskaffas i enlighet med artikel 19.1 b. [Ändr. 17]
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.”
Artikel 6
Ändring av förordning (EG) nr 1224/2009
I förordning (EG) nr 1224/2009 ska följande artikel införas efter artikel 2:
”Artikel 2a
Tillämpningen av gemenskapens kontrollsystem på vissa flottsegment i det franska utomeuropeiska departementet yttersta randområdet Mayotte [Ändr. 18]
1. Fram till den 31 december 2016 2021 ska artiklarna 5.3, 6, 8, 41, 56, 58–62, 66, 68 och 109 inte tillämpas på Frankrike när det gäller fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte, deras verksamhet och fångst. [Ändr. 19]
2. Den 1 januari 2014 2015 ska Frankrike ha inrättat ett nationellt kontrollprogram för fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte. Programmet ska uppfylla följande krav: [Ändr. 20]
(a) |
En enda myndighet, belägen i Mayotte, ska samordna kontrollverksamheten vid alla lokala myndigheter. |
(b) |
Kontroll, inspektion och verkställighet ska ske på icke-diskriminerande grund. |
(c) |
Programmet ska säkerställa kontrollen av fångst av arter som förvaltas av IOTC och av skyddade arter. |
(d) |
Programmet ska säkerställa kontrollen av tillträde till vattnen runt Mayotte, särskilt till områden med tillträdesrestriktioner för vissa flottsegment. |
(e) |
Programmet ska prioritera målet att kartlägga fiskeverksamheten runt Mayotte för att förbereda riktade kontrollåtgärder. |
3. Senast den 30 september 2014 2015 ska Frankrike inför kommissionen lägga fram en handlingsplan med åtgärder för att säkerställa att förordning (EG) nr 1224/2009 är fullt genomförd den 1 januari 2017 2018 när det gäller fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte , i egenskap av yttersta randområde . En dialog ska föras mellan Frankrike och kommissionen om handlingsplanen. Frankrike ska vidta alla de åtgärder som krävs för att genomföra handlingsplanen.”[Ändr. 21]
Artikel 7
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning 1 januari 2014 . [Ändr. 22]
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad den
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 341, 21.11.2013, s. 97.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 december 2013.
(3) EUT L 204, 31.7.2012, s. 131.
(4) EGT L 125, 27.4.1998, s. 1.
(5) EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.
(6) EGT L 320, 5.12.2001, s. 7.
(7) EUT L 102, 7.4.2004, s. 9.
15.12.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 468/423 |
P7_TA(2013)0592
Beslut att inte invända mot en delegerad akt: Ändring av bilagorna I, II och IV till förordning (EU) nr 978/2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet
Europaparlamentets beslut av den 12 december 2013 om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning (EU) nr …/…. av den 30 oktober 2013 om ändring av bilagorna I, II och IV till förordning (EU) nr 978/2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet (C(2013)07167 – 2013/2929(DEA))
(2016/C 468/86)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— |
med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2013)07167), |
— |
med beaktande av kommissionens skrivelse av den 25 november 2013, i vilken parlamentet uppmanas att förklara att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen, |
— |
med beaktande av skrivelsen av den 2 december 2013 från utskottet för internationell handel till ordföranden för utskottsordförandekonferensen, |
— |
med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (1), särskilt artiklarna 3.2, 5.3 och 17.2, |
— |
med beaktande av artikel 87a.6 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
A. |
Kommissionen har betonat att det är synnerligen viktigt att parlamentet antar sitt beslut före den 16 december 2013, eftersom den delegerade förordningen måste offentliggöras före den 1 januari 2014 för att på så sätt göra det möjligt att utan dröjsmål återinföra Myanmar/Burma och inkludera Sydsudan i det allmänna preferenssystemet. |
1. |
Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen. |
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen. |
(1) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.