30.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 316/1

30.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 316/2

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—

med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW),

—

med beaktande av FN:s konvention från 1949 om bekämpande av handel med människor och utnyttjande av andras prostitution,

—

med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Peking av den 15 september 1995 som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen, samt de slutdokument som antogs vid FN:s extra sessioner Peking + 5 (2000), Peking + 10 (2005) och Peking + 15 (2010),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor (1)

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (2),

—

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artikel 6 om kvinnor med funktionsnedsättning, av den 13 december 2006,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (4),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser (COM(2012)0614)),

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020) av den 7 mars 2011 (5),

—

med beaktade av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010Ett förstärkt engagemang för jämställdhet – Kvinnostadga (COM(2010)0078),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 16 september 2013Mid-term review of the Strategy for equality between women and men (2010–2015) (SWD(2013)0339),

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 8 maj 2013Report on Progress on equality between women and men in 2012 (SWD(2013)0171),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 november 2013 om utrotande av kvinnlig könsstympning (COM(2013)0833),

—

med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets rapport från 2012 Review of the Implementation of the Beijing Platform for Action in the EU Member States: Violence against Women – Victim Support,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 5–6 juni 2014 om förebyggande och bekämpning av alla former av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet kvinnlig könsstympning,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2014 om utrotande av kvinnlig könsstympning (6),

—

med beaktande av EU-direktiven från och med 1975 om de olika aspekterna av likabehandling av män och kvinnor (direktiv 2010/41/EU (7), direktiv 2010/18/EU (8), direktiv 2006/54/EG (9), direktiv 2004/113/EG (10), direktiv 92/85/EEG (11), direktiv 86/613/EEG (12) och direktiv 79/7/EEG (13)),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om den ekonomiska krisens inverkan på jämställdheten och kvinnors rättigheter (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om kvinnors rörlighet inom utbildningen och på arbetsmarknaden i EU (16),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om avskaffande av könsstereotyper i EU (17),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om den 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission: Förebyggande och avskaffande av alla former av våld mot kvinnor och flickor (18),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om kvinnors arbetsvillkor inom tjänstesektorn (19),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete (20),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 10 februari 2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen– 2009 (21), av den 8 mars 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2010 (22) och av den 13 mars 2012 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2011 (23),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om kvinnor och företagsledarskap (24),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (25),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen (26),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om jämställdhetsaspekterna av den ekonomiska och finansiella krisen (27),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2009 om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan generationer (28),

—

Europaparlamentets resolution av den 26 februari 2014 om sexuell exploatering och prostitution samt effekterna av detta för jämställdheten (29),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om kvinnor och fattigdom i Europeiska unionen (30),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om bekämpning av våld mot kvinnor (31),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (mammaledighetsdirektivet (COM(2008)0637)),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om jämställdheten mellan kvinnor och män inom idrotten,

—

med beaktande av direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (32),

—

med beaktande av kommissionens lägesrapport av den 3 juni 2013 om Barcelonamålen om utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar tillväxt för alla,

—

med beaktande av kommissionens rapport från september 2014 Statistical Data on Women Entrepreneurs in Europe,

—

med beaktande av den EU-omfattande undersökning från mars 2014 som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter gjort om våld mot kvinnor, som för första gången tillhandahåller uppgifter om omfattningen, arten och följderna av olika former av våld mot kvinnor, samt hur de utsatta reagerar på våld och hur medvetna de är om sina rättigheter,

—

med beaktande av artikel 168, om folkhälsa, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och särskilt punkt 7, som fastställer att unionen ”ska respektera medlemsstaternas ansvar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik samt för att organisera och ge hälso- och sjukvård”,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0015/2015), och av följande skäl:

A.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande rättighet, som erkänns i fördragen alltsedan Romfördraget 1957 och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Trots att EU har antagit många texter för att säkerställa lika möjligheter och likabehandling av män och kvinnor och för motverka all slags diskriminering på grund av kön och trots att unionen har föresatt sig att jämställdhetsintegrera all sin verksamhet är de framsteg som gjorts otillräckliga och det råder fortfarande stora jämställdhetsbrister.

B.

Principen om likabehandling av kvinnor och män innebär att det inte får förekomma vare sig direkt eller indirekt diskriminering på grund av kön, och inte heller diskriminering på grund av moderskap, faderskap eller fördelningen av familjeåtaganden.

C.

Det är mycket viktigt att man tar hänsyn till de olika och samverkande formerna av diskriminering som många kvinnor och flickor i Europa utsätts för (på grund av funktionsnedsättning, invandrarbakgrund, etniskt ursprung, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, graviditet, boendestatus, låg utbildning, våld osv.), och till deras försämrade villkor under senare år.

D.

Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla innehåller ambitiösa mål, däribland en sysselsättningsgrad på 75 procent och en minskning fram till 2020 av antalet personer som lever i eller riskerar fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner. Dessa mål kan bara nås om medlemsstaterna vidtar innovativa åtgärder för en verklig jämställdhet.

E.

Medlemsstaternas åtgärder för budgetkonsolidering drabbar främst den offentliga sektorn, där majoriteten av de anställda är kvinnor och som kvinnor utnyttjar i större utsträckning, vilket medför en dubbelbestraffning. Åtgärderna leder till otryggare arbetsvillkor, bl.a. genom fler deltidsanställningar (32 procent av kvinnorna jämfört med 8,2 procent av männen) och tillfälliga anställningar, liksom till lägre löner.

F.

Fler kvinnor än män lever i fattigdom och utanförskap, särskilt äldre kvinnor, vars genomsnittspension är 39 procent lägre än mäns, och ensamstående mödrar. Det är vanligare att kvinnor arbetar deltid av familjeskäl och har tidsbegränsade eller tillfälliga arbeten. Anställningar med minimala garantier är en starkt bidragande faktor till kvinnors fattigdom.

G.

Att bekämpa fattigdomen är ett av de fem mätbara mål som kommissionen har satt upp i Europa 2020-strategin. Integrerad riktlinje nr 10 inom Europa 2020-strategin (att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom) kan leda till att nationella strategier antas för att skydda i synnerhet kvinnor som riskerar att drabbas av fattigdom samt garantera ensamstående föräldrar eller äldre kvinnor inkomsttrygghet.

H.

Födelsetalen i EU sjunker och detta förvärras av krisen då arbetslösheten, osäkra anställningar och en osäker framtid och ekonomi får par och framför allt yngre kvinnor att skjuta upp barnafödande, vilket stärker tendensen i EU med en åldrande befolkningen.

I.

Det aktuella skattesystemet i vissa medlemsstater återspeglar en snäv tolkning av familjen genom att familjer där endast den ena föräldern förvärvsarbetar gynnas, kvinnors arbete ofta inte uppmuntras och familjer med ensamstående föräldrar, stora familjer och familjer som tar hand om närstående inte får tillräckligt stöd.

J.

Nästan 60 procent av alla universitetsutbildade i EU är kvinnor, men dessa är oproportionerligt lågt representerade på höga officiella och beslutsfattande befattningar. Andelen kvinnor i EU som är forskare och ingenjörer är lägre än 33 procent, medan kvinnor utgör nästan 80 procent av arbetskraften inom hälso- och sjukvårds-, utbildnings- och välfärdssektorn.

K.

Det råder en stark horisontell segregering eller könsuppdelning av arbetskraften, där nästan hälften av kvinnorna som förvärvsarbetar är koncentrerade i 10 av de 130 yrken som förtecknas i Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) internationella standard för yrkesklassificering (Isco), och endast 16 procent av arbetstagarna jobbar i sektorer med en jämn könsfördelning.

L.

Små och medelstora företag, som utgör 99 procent av företagen i EU och står för två av tre arbetstillfällen i den privata sektorn, är avgörande för att uppnå målen i Europa 2020-strategin om en smart och hållbar tillväxt för alla. Endast 31 procent av företagarna i EU är kvinnor. Företagandet bland kvinnor i EU är 10 procent, jämfört med 19 procent bland män. Ett ökat företagande bland kvinnor bör främjas och stödjas.

M.

Ungefär 42 procent av alla aktörer med regelbunden verksamhet inom jordbruket i Europeiska unionen är kvinnor och tre av tio jordbruk i EU drivs av kvinnor. I EU bör man ständigt främja lika möjligheter för kvinnor och män och samtidigt säkerställa ett större deltagande av kvinnor i det ekonomiska och sociala livet, särskilt inom jordbruket.

N.

Kvinnors sysselsättningsgrad uppgår till 63 procent, löneskillnaden mellan kvinnor och män uppgår till 16,4 procent, 73 procent av ledamöterna i de nationella parlamenten är män, kvinnor utgör 17,8 procent av ledamöterna i de stora bolagsstyrelserna och ägnar nästan tre gånger mer tid i veckan än män åt arbete i hemmet (t.ex. ta hand om barn, äldre, personer med funktionsnedsättning och hushållssysslor).

O.

37 procent av ledamöterna i det nyvalda Europaparlamentet, nio av de 28 nya kommissionsledamöterna och sju av de 28 domarna vid EU-domstolen är kvinnor.

P.

Arbetslösheten bland kvinnor är underskattad, eftersom många kvinnor inte är registrerade som arbetslösa, särskilt de som bor på landsbygden eller i avlägsna områden och många av dem som enbart ägnar sig åt att sköta hem och barn. Denna situation ger upphov till skillnader i fråga om tillgång till allmänna tjänster (t.ex. bidrag, pension, mammaledighet, sjukledighet, social trygghet).

Q.

Med denna takt dröjer det till 2038 innan målet om en sysselsättningsgrad bland kvinnor på 75 procent uppnås och till 2084 innan lika löner blir verklighet. Jämställdhet i de nationella parlamenten, i EU-institutionerna och i de europeiska bolagsstyrelserna kan uppnås 2034, men det dröjer till 2054 innan arbetet i hemmet är jämnt fördelat.

R.

Bristen på åtgärder som gör det möjligt att förena yrkesliv och privatliv i allmänhet och bristen på rimligt prissatt och god barnomsorg, äldreomsorg och vård av personer som kräver särskild omsorg i synnerhet, är ett stort hinder för kvinnors ekonomiska oberoende och deras möjlighet att nå ansvarsfulla befattningar, och för att män och kvinnor ska kunna delta i lika hög grad på arbetsmarknaden, bl.a. för att förebygga och minska fattigdom.

S.

Att kvinnor och män delar på ansvaret för familjen och hemmet, bl.a. genom att de i högre grad tar ut föräldraledighet och pappaledighet, är en förutsättning för att jämställdhet ska uppnås. En fjärdedel av medlemsstaterna erbjuder inte pappaledighet.

T.

De traditionella könsrollerna och stereotyperna har fortfarande stort inflytande över fördelningen av uppgifter mellan män och kvinnor i hemmet, på arbetsplatsen och i samhället i stort, vilket begränsar kvinnors yrkesmöjligheter och personliga och yrkesmässiga utveckling och hindrar dem att uppnå sin fulla potential som enskilda personer och ekonomiska aktörer.

U.

Medierna kan spela en viktig roll både för spridningen av stereotyper, nedvärderingen av kvinnobilden, sexualiseringen av småflickor och för att motverka könsstereotyper, uppmuntra kvinnornas deltagande i beslutsfattandet och främja jämställdhet.

V.

Rådet har ännu inte intagit någon officiell ståndpunkt efter Europaparlamentets antagande av två lagstiftningsresolutioner om grundläggande jämställdhetsfrågor, dvs. resolutionen av den 20 oktober 2010 om förslaget till direktiv om mammaledighet och resolutionen av den 20 november 2013 om förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder.

W.

Kommissionen tar i sin rapport om genomförandet av direktiv 2006/54/EG av den 6 december 2013 upp frågor om hur den nationella lagstiftningen i 26 medlemsstater överensstämmer med de nya bestämmelserna i direktivet (33).

X.

Enligt den undersökning från mars 2014 som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter gjort har var tredje kvinna i EU utsatts för fysiskt eller sexuellt våld, var femte har utsatts för fysiskt våld efter 15 års ålder och nästa varannan har utsatts för psykiskt våld. Våld mot kvinnor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna som kan få allvarliga psykiska konsekvenser. Det förekommer inom alla samhällsklasser, oberoende av ålder, utbildningsnivå, inkomster, social ställning och ursprungsland eller hemvist, och är ett av de brott som anmäls mest sällan. Våld mot kvinnor är ett av de främsta hindren för verklig jämställdhet.

Y.

Våldet mot kvinnor och flickor på internet ökar, men vad som är särskilt oroande är minderårigas beteende på sociala nätverk i sådana sammanhang.

Z.

EU:s strategi för utrotande av människohandel når sitt slut 2016. Enligt Eurostats rapport från 2014 om människohandel är en övervägande del (80 procent) av de registrerade offren för människohandel i EU kvinnor och flickor.

AA.

Sex medlemsstater har ännu inte undertecknat Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) och bara åtta länder har ratificerat den.

AB.

Insamling av tillförlitliga, jämförbara och könsuppdelade uppgifter är särskilt viktigt inom ramen för offentliga strategier på nationell nivå och EU-nivå, bl.a. vad gäller våld mot kvinnor.

AC.

Kvinnor har särskilda hälsoproblem och ingår mindre ofta i kliniska försök än män, och dessa skillnader får betydande konsekvenser för kvinnors hälsa.

AD.

Flickor och kvinnor deltar i mindre utsträckning än pojkar och män i en fysisk aktivitet, särskilt i åldrarna 15–24 år. Idrott är ett sätt att få bekräftelse och utvecklas samt något som skapar en känsla av medborgarskap och solidaritet, och regelbunden idrottsutövning förbättrar den fysiska och psykiska hälsan. Inom idrotten förekommer det också våld mot kvinnor, stereotyper, löneskillnader och svårigheter för kvinnor att få ledande befattningar.

AE.

Sexuella och reproduktiva rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter som bör beaktas i EU:s handlingsprogram inom hälsoområdet.

AF.

Det hör till medlemsstaternas ansvarsområden att utforma och genomföra strategier för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

AG.

Kommissionens årsrapport om jämställhet är ett mycket viktigt verktyg för att bedöma hur situationen för kvinnors utvecklats i EU.

1.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att integrera jämställdhetsfrågor, kvinnors rättigheter samt lika möjligheter i sin politik och i sina budgetförfaranden och i tillämpningen av unionens program och insatser, genom proaktiva åtgärder, särskilt inom ramen för stimulanspolitiken, genom att systematiskt göra könsspecifika konsekvensbedömningar i varje enskilt fall.

2.

Europaparlamentet påpekar att strategin för jämställdhet 2010–2015 står på randen till ett misslyckande, i synnerhet sett till det ekonomiska oberoendet, bland annat på grund av att förslaget till direktiv om mammaledighet dragits tillbaka. Parlamentet betonar att de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män samtidigt ökar successivt.

3.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att integrera en jämställdhetspelare i Europa 2020-strategin, så att man kan mäta framstegen med att minska skillnaderna i sysselsättning mellan könen och så att detta kan leda fram till att politiska åtgärder i den årliga tillväxtundersökningen omvandlas till landsspecifika rekommendationer.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en allmän plan för investeringar i social infrastruktur, eftersom det har uppskattats att med en jämställd investeringsplan skulle EU:s BNP öka successivt med 2,4 procent mer till 2018 än utan en sådan investeringsplan.

5.

Europaparlamentet framhåller att ett jämställt deltagande av kvinnor och män på arbetsmarknaden skulle kunna öka EU:s ekonomiska potential avsevärt och samtidigt befästa dess rättvisa och inkluderande karaktär. Parlamentet erinrar om att en helt jämlik deltagandegrad enligt OECD:s beräkningar skulle leda till en ökning på 12,4 procent av BNP per capita till 2030.

6.

Europaparlamentet understryker att det är mycket angeläget att bekämpa fattigdom bland kvinnor, särskilt fattigdom bland äldre kvinnor och ensamstående mödrar men också kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld, kvinnor med funktionsnedsättning, invandrarkvinnor och kvinnor som tillhör en minoritetsgrupp. Medlemsstaterna bör införa effektivare integrationsstrategier och på ett effektivare sätt utnyttja socialpolitikens resurser, särskilt Europeiska socialfonden och strukturfonderna.

7.

Europaparlamentet beklagar att socialpolitikens effektivitet när det gäller att minska fattigdom sjönk med nästan 50 procent 2012 jämfört med 2005 i hushåll med endast en vuxen, något som främst omfattar änkor och ensamstående mödrar. Parlamentet finner det också oroande att socialpolitiken i vissa medlemsländer bara är en tredjedel så effektiv som det europeiska genomsnittet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stärka det sociala skyddet vid arbetslöshet som ett sätt att bekämpa den växande fattigdomen, framför allt bland kvinnor.

8.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att uppmärksamma könsaspekten när det gäller fattigdom och social utestängning och beklagar att de landsspecifika rekommendationer som hittills antagits som ett led i de årliga europeiska planeringsterminerna inte i tillräcklig omfattning anpassats till sysselsättningsmålen och de sociala målen i Europa 2020-strategin samt begär att de strukturella orsakerna till kvinnors fattigdom tas upp systematiskt i de landsspecifika rekommendationerna.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta nya familjestrukturer vid utarbetandet av skatte- och bidragspolitiken, bl.a. genom ekonomiskt stöd till ensamstående föräldrar och äldre med hjälp av skatteavdrag eller hälso- och sjukvårdsförmåner.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att lika möjligheter för män och kvinnor och integreringen av ett jämställdhetsperspektiv beaktas och främjas i utarbetandet och genomförandet av sammanhållningspolitiken och i dess program, även i fråga om övervakning, rapportering och utvärdering.

11.

Europaparlamentet beklagar att årsrapporten numera endast utgörs av ett arbetsdokument bifogat till kommissionens rapport om tillämpningen av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och uppmanar enträget kommissionen att ge rapporten politisk legitimitet genom ett officiellt och separat antagande.

12.

Europaparlamentet påpekar att det är angeläget att minska löne- och pensionsklyftorna mellan kvinnor och män, däribland genom att komma till rätta med den fortsatta koncentrationen av kvinnor i deltidsarbeten, låglönearbeten och otrygga anställningar och genom att se till att det finns tillräckligt god barnormsorg och omsorg för närstående. Parlamentet beklagar djupt att mer än en tredjedel av de äldre kvinnor som lever i EU inte får någon typ av pension. Parlamentet uppmanar därför enträget medlemsstaterna att se till att de rättigheter som föreskrivs i direktiv 2006/54/EG förverkligas fullt ut, bl.a. principen om lika lön och insyn i lönesättningen, och att se över sin nationella lagstiftning om likabehandling i syfte att förenkla och modernisera den. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet se över införlivandet av jämställdhetsdirektiv och att snarast föreslå en omarbetning av direktiv 2006/54/EG, i enlighet med artikel 32 i det direktivet och på grundval av artikel 157 i EUF-fördraget, i överensstämmelse med de ingående rekommendationerna i bilagan till parlamentets resolution av den 24 maj 2012.

13.

Europaparlamentet beklagar djupt att kvinnor inte får samma lön då de har lika eller likvärdiga arbeten som män, och fördömer också både horisontell och vertikal segregering. Merparten av de låga lönerna och i stort sett alla mycket låga löner hänger samman med deltidsarbete och nästan 80 procent av låginkomsttagarna är kvinnor. Slutsatserna från bedömningen av det europeiska mervärdet visar att den ekonomiska tillväxten skulle öka med 0,1 procent om löneklyftan mellan könen minskade med 1 procentenhet, varför det under den rådande lågkonjunkturen är oerhört viktigt att minska löneskillnaderna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna, arbetsgivarna och fackföreningarna att utarbeta och tillämpa konkreta och användbara verktyg för utvärdering av tjänster som kan användas för att fastställa likvärdiga arbeten och på så sätt säkra lika lön för kvinnor och män.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta proaktiva åtgärder för högkvalitativa arbetstillfällen för kvinnor för att nå Europa 2020-målen, bl.a. genom att motverka stereotyper och horisontellt och vertikalt segregerade arbetsmarknader, och genom att främja en övergång från deltid till heltid samt genom att särskilt ha unga som varken arbetar eller studerar som målgrupp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa särskilda sysselsättningsmål inom ramen för sina nationella reformprogram för att garantera lika möjligheter för kvinnor och män när det gäller att komma in på och stanna kvar på arbetsmarknaden.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta proaktiva åtgärder för att uppmuntra kvinnor till att arbeta inom vetenskapliga yrken och att genom informationskampanjer främja kvinnors deltagande i typiskt ”manliga” sektorer som vetenskap och ny teknik, så att man till fullo kan ta tillvara det humankapital som de europeiska kvinnorna utgör. Parlamentet framhåller särskilt de nya möjligheter som informations- och kommunikationstekniken erbjuder och uppmanar kommissionen att till fullo integrera jämställdhetsperspektivet i det prioriterade arbetet med den digitala agendan under de kommande fem åren.

16.

Europaparlamentet understryker att ekonomiskt oberoende är avgörande för att uppnå jämställdhet och erinrar om att kvinnligt företagande utgör en underskattad och underutnyttjad ekonomisk möjlighet för Europas tillväxt och konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) att samla in fler och bättre uppgifter om kvinnligt företagande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och övriga relevanta organ, såsom industri- och handelskammare att uppmuntra, främja och stödja kvinnligt företagande, genom att underlätta tillgången till krediter, minska byråkratiskt krångel och andra hinder för kvinnors nystartade företag, integrera ett jämställdhetsperspektiv i relevant politik, främja skapandet av en gemensam flerspråkig elektronisk plattform för utbyte av uppgifter för kvinnliga sociala egenföretagare samt stödja regionala och europeiska nätverk för mentorskap och samverkan.

17.

Europaparlamentet anser att det krävs politiska lösningar som tar hänsyn till många olika aspekter för att kvinnor ska kunna komma in på arbetsmarknaden igen (inbegripet yrkesutbildning och livslångt lärande samt främjande av varaktigare arbeten och individanpassade arbetsmönster) och uppmärksammar att det blir allt vanligare med flexibla arbetstider. Flexibilitet främst är något som efterfrågas av dem som arbetar deltid, varav merparten är kvinnor. Kollektivförhandlingar är därför en rätt som måste skyddas eftersom dessa bidrar till att motverka diskriminering samt försvara och förbättra rättigheterna.

18.

Europaparlamentet understryker att flexiblare arbetsformer kan öka kvinnors möjlighet att delta aktivt på arbetsmarknaden, men att flexibiliteten samtidigt kan få negativ inverkan på kvinnors löner och pensioner. Parlamentet understryker behovet av konkreta förslag för att skapa möjligheter till bättre balans mellan arbete och familj och uppmuntrar till en jämnare fördelning mellan män och kvinnor av det arbetsrelaterade, familjerelaterade och sociala ansvaret, särskilt när det gäller barnomsorg och stöd till omsorgsberoende personer.

19.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina landsbygdsutvecklingsprogram inkludera strategier för att främja sysselsättning för kvinnor på landsbygden som ger dem rimliga pensioner samt strategier för att öka den kvinnliga representationen i politiska, ekonomiska och sociala forum inom denna sektor och främja lika möjligheter på landsbygden i överensstämmelse med ett mångfunktionellt jordbruk.

20.

Europaparlamentet betonar att enigheten för närvarande ökar inom EU om att det är nödvändigt att främja jämställdheten, bl.a. genom att kvinnor deltar i den ekonomiska och politiska beslutsprocessen, vilket är en fråga om grundläggande rättigheter och demokrati, eftersom bristen på kvinnor utgör ett demokratiskt underskott. Parlamentet välkomnar därför det lagstadgade system för en jämn könsfördelning och könskvotering som vissa medlemsstater infört och uppmanar rådet att inta en ståndpunkt i fråga om direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag, så att lagstiftningsprocessen kan gå framåt snarast möjligt. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att uppmuntra medlemsstaterna att göra det möjligt för män och kvinnor att delta på lika villkor i beslutsfattande på olika områden. Parlamentet uppmanar också EU-institutionerna att göra allt de kan för garantera jämställdhet inom kommissionskollegiet och på högre befattningar inom alla EU:s institutioner, byråer, institut och organ.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheten att inkludera jämställdhetsklausuler i sina anbudsinfordringar vid offentlig upphandling, för att uppmuntra företagens jämställdhetssträvanden. Parlamentet inser att denna tanke måste utvecklas med hänsyn till EU:s konkurrensrätt.

22.

Europaparlamentet gratulerar Sverige, Belgien, Frankrike, Slovenien, Danmark och Storbritannien till att ha uppfyllt Barcelonamålen och uppmanar andra medlemsstater att fortsätta sina ansträngningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överträffa Barcelonamålen genom att nationella och lokala myndigheter antar en mer systematisk och integrerad barnomsorgsstrategi, särskilt för små barn under tre år. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att ekonomiskt stödja medlemsstaterna att erbjuda barnomsorg, framför allt daghem, som föräldrarna har råd med, bland annat genom att inrätta dessa strukturer på arbetsplatsen. Att hitta en balans mellan familjeplanering, privatliv och yrkesambitioner är möjligt endast om de berörda personerna åtnjuter verklig valfrihet i ekonomiskt och socialt hänseende och får stöd av politiska och ekonomiska beslut på EU-nivå och nationell nivå utan några negativa följder, och om nödvändig infrastruktur finns att tillgå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att höja budgeten till förmån för barn för att öka tillgången på offentliga förskolor och fritidshem. Kommissionen uppmanas också att åtgärda bristen på rimligt prissatt barnomsorg i de landspecifika rekommendationerna.

23.

Europaparlamentet beklagar djupt att vissa medlemsländer, trots den finansiering som finns tillgänglig inom unionen (3,2 miljarder EUR tilldelades från strukturfonderna 2007–2013 till stöd för medlemsstaternas utveckling av barnomsorg och främjande av kvinnor på arbetsmarknaden), har genomfört budgetneddragningar som påverkar tillgängligheten (stängning av förskolor), kvaliteten (för lite personal) och ger höjda priser på barnomsorgen.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa minst tio arbetsdagars betald pappaledighet och att främja lagstiftning och andra åtgärder som gör det möjligt för män, och särskilt för fäder, att utöva sin rätt att kunna förena privatliv och yrkesliv, genom att bl.a. främja föräldraledighet som kan tas ut antingen av pappan eller mamman, men inte föras över, tills barnet når en viss ålder.

25.

Europaparlamentet beklagar att rådet blockerar direktivet om mammaledighet, uppmanar enträget medlemsstaterna att återuppta förhandlingarna och upprepar sin vilja till samarbete.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta överkomliga, flexibla, kvalitativa och lättillgängliga tjänster för vård av personer som inte kan klara sig själva i vardagslivet på grund av funktionsnedsättning, så att de kan förena privatliv, familjeliv och arbetsliv.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra de nationella ratificeringarna och inleda förfarandet för EU:s anslutning till Istanbulkonventionen snarast möjligt. Parlamentet understryker att medlemsstaternas omedelbara anslutning till Istanbulkonventionen kommer att bidra väsentligt till utarbetandet av en integrerad politik och främja internationellt samarbete mot allt slags våld mot kvinnor.

28.

Europaparlamentet upprepar sin begäran att kommissionen, på grundval av artikel 84 i EUF-fördraget, ska lägga fram ett förslag till lagstiftningsakt om åtgärder för att uppmuntra och stödja medlemsstaternas insatser när det gäller att förebygga våld mot kvinnor och flickor, genom stöd till ett heltäckande och effektivt ramverk om könsbaserat våld med fokus på att förebygga, åtala förövarna, skydda offren, tillhandahålla lämpliga tjänster i tillräcklig omfattning och jämställdhetsutbildning, och genom införande av påföljder för diskriminering av och våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att arbeta systematiskt för att stärka kvinnors möjligheter att rapportera våld till myndigheterna och ge utbildning och yrkesutbildning åt de experter som möter offren.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett effektivt och väl finansierat genomförande av sitt meddelande om avskaffandet av kvinnlig könsstympning.

30.

Europaparlamentet ber rådet att tillämpa en övergångsklausul och anta ett enhälligt beslut som definierar könsrelaterat våld som ett av områdena av brottslighet som anges i artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som redan omfattar människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre reglera den digitala marknaden i syfte att skydda kvinnor och flickor mot internetbaserat våld.

32.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att i sina nationella handlingsplaner för att utrota våld i hemmet införa skyldigheten att stödja papperslösa invandrarkvinnor på exakt samma sätt som lagligen bosatta kvinnor, utan att institutionerna ska vara skyldiga at rapportera sådana fall till myndigheterna.

33.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att bygga ut den kostnadsfria offentliga hälso- och sjukvården i fråga om stöd till våldsutsatta kvinnor, inklusive flyktingar, bland annat genom att utöka deras kapacitet, med särskilt stöd till kvinnor av olika nationella bakgrunder och till kvinnor med funktionsnedsättning.

34.

Europaparlamentet upprepar sin begäran att kommissionen och medlemsstaterna ska utlysa 2016 till ett Europaår för bekämpning av våld mot kvinnor och bevilja tillräckliga resurser till informationskampanjer. I detta syfte är det nödvändigt att på ett tillbörligt sätt utbilda berörda instanser, myndigheter och yrkeskategorier som poliser, läkare, domare, advokater och lärare samt övriga personer som i sin yrkesutövning kan tillhandahålla hjälp till kvinnor som utsatts för våld.

35.

Europaparlamentet ber kommissionen att inrätta ett europeiskt register över europeiska skyddsorder, med tanke på att tidsfristen för medlemsstaternas införlivande av direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern löpte ut den 11 januari 2015.

36.

Europaparlamentet erkänner att våld mot kvinnor i krigszoner utgör ett klart brott mot deras grundläggande rättigheter samt en kränkning och förnedring av kvinnor. Parlamentet understryker att jämställdheten är en väsentlig faktor för fredsbyggande eftersom den är ett uttryck för behovet att förebygga och bekämpa sådana tendenser mot kvinnor.

37.

Europaparlamentet uppmanar EIGE, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Eurostat att fortsätta att samla in jämförbara uppgifter, särskilt harmoniserade uppgifter om våld, för att medlemsstaterna och kommissionen ska få de verktyg som krävs för att utarbeta effektiva strategier. Parlamentet uppmanar även kommissionen och medlemsstaterna att uppmärksamma situationen i medlemsstaterna när det gäller de institutionella jämställdhetsmekanismerna, så att den ekonomiska krisen och reformerna till följd av den inte skadar sådana mekanismer, som är nödvändiga för att den övergripande prioriteringen jämställdhet inom alla politiska områden och de särskilda åtgärderna i det sammanhanget ska ge resultat.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för programmet Rättigheter och medborgarskap bibehålla Daphne- programmet, med avseende på både finansiering och synlighet, för att organisationer som arbetar mot kvinnovåld ska kunna fortsätta med sin verksamhet.

39.

Europaparlamentet ber återigen kommissionen att inrätta ett europeiskt centrum för övervakning av könsrelaterat våld inom det befintliga europeiska jämställdhetsinstitutet, som ska ledas av en europeisk samordnare för förebyggandet av våld mot kvinnor och flickor.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kraftigt fördöma mediekampanjer eller annan information som utmålar offren för sexuellt våld som ansvariga för dessa handlingar, eftersom sådana antaganden strider mot alla grundläggande principer för jämställdhet.

41.

Europaparlamentet betonar att utbildning spelar en avgörande roll för att motverka könsstereotyper och för att få slut på könsdiskriminering. Parlamentet framhåller att pojkar och män måste engageras i främjandet av kvinnors rättigheter och jämställdhet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta avgörande politiska åtgärder för att motverka könsstereotyper och föreslår att medlemsstaterna ökar medvetenheten om mäns och kvinnors lika rättigheter och möjligheter i sina utbildningssystem.

42.

Europaparlamentet ber rådet och kommissionen att vidta åtgärder för att sociala medier ska ha ett språk som är fritt från sexistiska inslag och som garanterar ett aktivt deltagande av kvinnor och en väl avvägd representation för båda könen, så att de framställs i mångsidig belysning och det bortses från skönhetsideal och sexistiska stereotyper om vilka funktioner de fyller inom olika områden av livet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt innehåll som riktar sig till barn och ungdomar.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras medietillsynsmyndigheter att uppmärksamma vilka roller som kvinnor får i medier, främst tv, såväl kvantitativt som kvalitativt. Kvinnors värdighet bör respekteras för att undvika att könsstereotyper sprids och småflickor översexualiseras.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till följd av antagandet av rådets slutsatser om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten till fullo utnyttja de möjligheter som idrotten erbjuder för att främja jämställdhet, framför allt genom att utarbeta konkreta handlingsplaner för att bekämpa stereotyper och våld, främja jämställdhet mellan professionella idrottsmän och idrottskvinnor och stödja kvinnlig idrott.

45.

Europaparlamentet betonar att olika studier visar att antalet aborter är lika stort i länder där det är lagligt som i länder där det är förbjudet och att de till och med är ännu högre i de senare (WHO, 2014).

46.

Europaparlamentet konstaterar att även om det hör till medlemsstaternas ansvarsområden att utforma och genomföra strategier för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och sexualundervisning kan EU bidra till att främja bästa praxis bland medlemsstaterna.

47.

Europaparlamentet vidhåller att kvinnor måste ha rätt att råda över sina sexuella och reproduktiva rättigheter, särskilt genom enkel tillgång till preventivmedel och abort. Parlamentet stöder därför åtgärder som förbättrar kvinnors tillgång till vårdtjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och som ökar kvinnors kunskap om sina rättigheter och om tillgängliga tjänster. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att vidta åtgärder och göra insatser för att göra männen mer medvetna om sitt ansvar för sexualitet och reproduktion.

48.

Europaparlamentet understryker vikten av en aktiv politik för förebyggande, utbildning och information till tonåringar, ungdomar och vuxna så att EU-medborgarna kan få god sexuell och reproduktiv hälsa och därigenom undvika sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en jämn könsfördelning i de kliniska prövningarna när de tillämpar förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och att särskilt uppmärksamma öppenheten i fråga om könsfördelningen bland deltagarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma jämställdhetsaspekter när den bedömer det korrekta genomförandet av denna förordning.

50.

Europaparlamentet påminner om att EU ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning den 22 januari 2011. Enligt denna konvention åtar sig konventionsstaterna att säkerställa och främja fullt förverkligande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning, utan diskriminering av något slag på grund av funktionsnedsättning, och att avstå från alla sådana handlingar som är oförenliga med konventionen.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beslutsamt främja jämställdhet i EU:s yttre förbindelser med tredjeländer för att på detta sätt stärka en övergripande jämställdhetsstrategi. Mot denna bakgrund är det även viktigt att stärka samarbetet med internationella och regionala organisationer med målsättningen att främja jämställdhet och öka medvetenheten om kvinnors rättigheter.

52.

Europaparlamentet uppmanar EU att avskaffa all politik som medför beroende mellan familjemedlemmar vid familjeåterförening och uppmanar såväl EU som dess medlemsstater att bevilja migrantkvinnor fristående uppehållstillstånd, särskilt vid fall av våld mot kvinnor i hemmet.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att jämställdhet och kvinnors rättigheter beaktas i samtliga partnerskapsavtal och i alla förhandlingar med tredjeländer.

54.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

30.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 316/15

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 6 maj 2014 om konkurrenspolitiken för 2013 (COM(2014)0249), och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen (SWD(2014)0148),

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 101–109,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (1),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 169/2009 av den 26 februari 2009 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2013 om beräkning av skada vid skadeståndstalan vid brott mot artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (4),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 4 februari 2011Public consultation: Towards a Coherent European Approach to Collective Redress (Offentligt samråd: mot en övergripande EU-ram för kollektiv prövning) (SEC(2011)0173),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2013En övergripande europeisk ram för kollektiv prövning (COM(2013)0401),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation 2013/396/EU av den 11 juni 2013 om gemensamma principer för mekanismer för kollektiv talan i mål om förbudsföreläggande och ersättning i medlemsstaterna för överträdelser av rättigheter som unionslagstiftningen ger (5),

—

med beaktande av den studie som utredningsavdelningen vid generaldirektoratet för EU-intern politik publicerade i juni 2012, Collective redress in Antitrust,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2013, offentliggjort i enlighet med artikel 27.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i mål AT.39740 – Google (6),

—

med beaktande av de åtaganden som presenteras för kommissionen enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i mål COMP/39.398 – Visa MIF,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (7),

—

med beaktande av kommissionens samråd den 27 mars 2013 om koncentrationskontroll – förslag till översyn av förenklat förfarande och genomförandeförordning om koncentrationer,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2008 om tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (8) (bankmeddelandet),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 december 2008Rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen  (9) (rekapitaliseringsmeddelandet),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2009 om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor (10) (meddelandet om värdeminskade tillgångar),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2009 om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (11) (omstruktureringsmeddelandet),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 december 2008 om en tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen (12) (den ursprungliga tillfälliga gemenskapsramen),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 december 2010Tillfällig unionsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen  (13) (den nya tillfälliga gemenskapsramen som ersätter den som löpte ut den 31 december 2010),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd för stödåtgärder till förmån för banker med anledning av finanskrisen (bankmeddelandet) (14),

—

med beaktande av kommissionens dokument om huvudfrågor till Ekonomiska och finansiella kommittén om översyn av riktlinjerna för statligt stöd vid omstrukturering av banker,

—

med beaktande av studien från juni 2011 från utredningsavdelningen vid generaldirektoratet för EU-intern politik State aid – Crisis rules for the financial sector and the real economy (Statligt stöd och krisbestämmelser för finanssektorn och realekonomin),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpning av Europeiska unionens regler om statligt stöd för ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (15),

—

med beaktande av kommissionen beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (16),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (2011) (17),

—

med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (18),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om reform av EU:s regler om statligt stöd avseende tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (19),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 februari 2012Modernisering av det statliga stödet i EU (COM(2012)0209),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2013 om modernisering av det statliga stödet (20),

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning av den 30 juli 2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg (COM(2012)0730),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 5 juli 2012 till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (COM(2012)0725),

—

med beaktande av kommissionens riktlinjer om statligt stöd till järnvägsföretag (21),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om regionalpolitik som en del av mer omfattande system för statligt stöd (22),

—

med beaktande av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (23) (nedan kallat ramavtalet), särskilt punkterna 9, 12, 15 och 16,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 22 februari 2005 om kommissionens tjugotredje årsrapport om konkurrenspolitiken – 2003 (24), av den 4 april 2006 om kommissionens rapport om konkurrenspolitiken 2004 (25), av den 19 juni 2007 om rapporten om konkurrenspolitiken 2005 (26), av den 10 mars 2009 om rapporterna om konkurrenspolitiken 2006 och 2007 (27), av den 9 mars 2010 om rapporten om konkurrenspolitiken 2008 (28), av den 20 januari 2011 om rapporten om konkurrenspolitiken 2009 (29), av den 2 februari 2012 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (30), av den 12 juni 2013 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (31) och av den11 december 2013 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (32),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 20 juni 2013Towards more effective merger control (Mot en effektivare kontroll av företagssammanslagningar).

—

med beaktande av kommissionens vitbok av den 9 juli 2014Towards more effective merger control (Mot en effektivare kontroll av företagssammanslagningar).

—

med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2014 om EU:s samarbetsavtal om konkurrenspolitikens tillämpning – vägen framåt (33),

—

med beaktande av uttalandet av den 6 november 2014 från Margrethe Vestager, kommissionsledamot med ansvar för konkurrensfrågor, om undersökningarna avseende skattemässigt statligt stöd,

—

med beaktande av kommissionens digitala resultattavla för 2014,

—

med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0019/2015), och av följande skäl:

A.

Vissa sektorer inom den inre marknaden är fortfarande delade av nationella gränser och artificiella hinder, och samtidigt ger tvivelaktig praxis, t.ex. social dumpning eller missbruk av strukturfonderna, anledning till oro, och bör också beaktas inom ramen för EU:s konkurrenspolitik. Konkurrenspolitiken fungerar inte på ett lika tillfredsställande sätt i alla medlemsstater.

B.

Konkurrenspolitiken är i sig ett medel för att säkerställa den europeiska demokratin genom att den förhindrar en alltför stor koncentration av ekonomisk och finansiell makt till ett fåtal, vilket skulle undergräva de europeiska politiska makthavarnas förmåga att agera oberoende av stora industri- och bankkoncerner.

C.

En konkurrenspolitik som baseras på lika villkor i alla sektorer är en hörnsten i den europeiska sociala marknadsekonomin och en nyckelfaktor för att garantera en välfungerande, dynamisk, effektiv, hållbar och innovativ inre marknad som driver på den ekonomiska tillväxten och skapandet av arbetstillfällen, och för att vara konkurrenskraftig på den globala marknaden. Den ekonomiska och finansiella krisen får inte användas som förevändning för att lätta på tillämpningen av konkurrensreglerna.

D.

Förluster på 181–320 miljarder EUR – cirka 3 % av EU:s BNP – uppstår varje år på grund av att det finns karteller.

E.

Under perioden 2008 till slutet av 2011 beviljades motsvarande 1 600 miljarder EUR i statligt stöd till banker inom EU.

F.

Skatteflykt, skattebedrägerier och skatteparadis kostar EU:s skattebetalare ca 1 000 miljarder EUR per år i förlorade intäkter, och stör konkurrensen på den inre marknaden mellan de företag som betalar skatt och de som inte gör det.

G.

Europas medborgare vill ha tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet till rimliga kostnader.

H.

En strikt tillämpning av de konkurrensrättsliga principerna gagnar framför allt konsumenterna, medan brist på konkurrens leder till suboptimal fördelning av resurser och lägre produktivitet.

I.

När det gäller energikostnader är den europeiska inre marknaden mindre effektiv än den amerikanska marknaden, med en prisspridning på 31 % jämfört med 22 % i USA.

J.

Genom att inrätta ett ”administrationspass för den inre marknaden” skulle man minska konkurrensstörningarna och fragmenteringen på den inre marknaden och förbättra den europeiska ekonomins tillväxtpotential.

K.

Framgångsrik utveckling av små och medelstora företag i fri konkurrens är en av de allra viktigaste förutsättningarna för jobbskapande, hållbar tillväxt, innovation och investeringar. I många medlemsstater har en kraftig kreditåtstramning drabbat de små och medelstora företagen, som utgör 98 procent av alla företag i EU.

L.

Den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital är av avgörande betydelse för tillväxten. Protektionism kan begränsa den inhemska industrins långsiktiga tillväxtutsikter.

M.

Avslöjade karteller har fungerat i mellan 6 och 14 år, och har påverkat ekonomin genom större bördor för kunderna och i sista hand för konsumenterna.

N.

EU:s enhetliga patent är ett steg framåt för att fullborda den inre marknaden, och alla medlemsstater borde delta i det.

O.

Nätverket International Consortium of Investigative Journalists offentliggörande av ”Luxleaks”-dokumenten visar att det behövs en grundlig och oberoende undersökning av medlemsstaternas praxis när det gäller skattebeslut och av hur de följer EU:s regler för kontroll av statligt stöd. Europaparlamentet anser att GD Konkurrens oberoende är ytterst viktigt för att generaldirektoratet ska kunna genomföra detta samt nå sina andra mål på ett framgångsrikt sätt.

1.

Europaparlamentet välkomnar att EU:s ekonomiska dimension i fördragen grundar sig på en ”öppen marknadsekonomi med fri konkurrens”. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att man ännu tydligare främjar konkurrensen om man ska kunna uppnå de ambitiösa målen för sysselsättning, tillväxt, investeringar och en konkurrenskraftig europeisk ekonomi, eftersom det är hållbar och effektiv konkurrens som driver på investeringar, ökar slutanvändarnas nytta och tjänar som bränsle för ekonomin. Europaparlamentet understryker den viktiga roll som genomdrivandet av konkurrenslagstiftningen spelar för att åstadkomma lika villkor som främjar innovationer, produktivitet, skapandet av arbetstillfällen och investeringar hos alla aktörer på hela den inre marknaden och för alla affärsmodeller, inklusive små och medelstora företag, med full respekt för nationella skillnader. Kommissionen uppmanas att driva igenom bestämmelser om antitruståtgärder, statligt stöd och kontroll av sammanslagningar med syftet att uppnå en väl fungerande inre marknad och sociala framsteg.

2.

Europaparlamentet anser att man för att kunna garantera likvärdiga konkurrensvillkor för företagen på den inre marknaden även måste vidta åtgärder mot social dumpning och genomföra social- och miljölagstiftning på gemenskapsnivå. Kommissionen uppmanas att överväga vilka sociala och sysselsättningsmässiga effekter som dess ingripanden i samband med statligt stöd får, särskilt i de regioner där arbetslösheten är hög, och att integrera den analysen i sina beslut.

3.

Europaparlamentet understryker att man måste stödja de europeiska industrikoncernerna och de små och medelstora företagen i deras möte med globaliseringen, genom anpassade konkurrens- och skatteåtgärder.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissonen att identifiera eventuella obalanser mellan medlemsstaterna som skulle kunna störa konkurrensen samt dess orsaker och ekonomiska effekter.

5.

Europaparlamentet betonar att konkurrenspolitiken spelar en grundläggande roll för att förstärka helhetsstrategin för den inre marknaden, med syftet att hantera Europas ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett effektivt sätt respektera medborgarnas, konsumenternas och de små och medelstora företagens behov, genom att ställa deras intressen i centrum för beslutsfattandet så att föreslagna konkurrenspolitiska åtgärder kan tillföra ett mervärde för de europeiska medborgarna.

6.

Europaparlamentet upprepar att kommissionen borde överväga att omfördela resurser från inaktuella eller underutnyttjade budgetposter till förmån för GD Konkurrens. Kommissionen måste få tillräckliga personalresurser om den väsentligt ska kunna utvidga och fördjupa sina utredningar avseende skatemässigt statligt stöd, såsom skattebeslut och skatteundandragande, för att ge konkurrenspolitiken en tillräckligt proaktiv inriktning. Kommissionen måste också få rättsliga spetsresurser för att i större utsträckning kunna upptäcka sådana klyftor som vi har blivit medvetna om genom avslöjandena av de skräddarsydda skattemodeller som har använts av olika medlemsstater. Parlamentet rekommenderar särskilt, mot bakgrund av Luxleaksavslöjandena, att GD Konkurrens enhet för skattemässigt statligt stöd ska förstärkas.

7.

Europaparlamentet väntar på det snara offentliggörandet av kommissionens lägesundersökning efter ett decennium med förordning (EG) nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna, och uppmanar kommissionen att involvera parlamentet i eventuella initiativ som undersöknigen leder till. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att anpassa förordningen till de nya rättsliga förhållandena, särskilt efter antagandet av direktivet om skadeståndstalan.

8.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att frågan om de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör följas noggrant.

9.

Europaparlamentet insisterar på att instrumenten inom konkurrenspolitiken inte får missbrukas för att tjäna skattemässiga syften. Kommissionen uppmuntras att tydligt formulera sin oro när det gäller skatteområdet.

10.

Europaparlamentet anser att konkurrenspolitikens principer och centrala riktlinjer i framtiden bör utarbetas och antas i närmare samarbete med parlamentet för att förstärka konkurrensmyndighetens demokratiska legitimitet.

11.

Europaparlamentet välkomnar det gemensamma tillvägagångssättet i processen att modernisera det statliga stödet för att främja en ökad effektivitet i de offentliga utgifterna med anledning av de begränsade budgetmarginalerna, särskilt i de medlemsstater som har drabbats värst av krisen.

12.

Europaparlamentet inser att ett effektivt genomförande av konkurrenspolitiken kräver en sammanhängande och konsekvent rättslig tolkning.

13.

Europaparlamentet noterar att kommissionen i allt högre grad förlitar sig på beslut om åtaganden. Dock krävs det bättre transparens rörande innehållet i anklagelsepunkterna samt etablering av fler juridiska predikat. Detta gäller särskilt antitrustfall inom nya områden, t.ex. marknaden för digitala produkter, där företag kan ha problem att avgöra huruvida ett visst uppträdande utgör ett brott mot konkurrensbestämmelserna.

14.

Europaparlamentet anser att man för att förbättra transparensen och lindra vissa av nackdelarna med beslut om åtaganden, samtidigt som man håller fast vid deras huvudsakliga fördelar, bör offentliggöra alla detaljer i de invändningar som kommissionen riktar till anklagade företag.

15.

Europaparlamentet noterar att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse utgör en stor del av det totala tjänsteutbudet i medlemsstaterna, och vidhåller att man kan göra viktiga besparingar (i förhållande till andra tjänster) genom att erbjuda dem på ett effektivare sätt. Parlamentet bekräftar hur viktigt det är med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse när det gäller allmänt tillgängliga tjänster av grundläggande betydelse för Europas medborgare, från hälso- och sjukvård till social trygghet till bostäder, men betonar samtidigt att det är kommissionens ansvar att se till att den kompensation som tillhandahålls i samband med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse följer EU:s bestämmelser om statligt stöd.

16.

Europaparlamentet upprepar att EU:s strukturfonder inte får användas på ett sätt som direkt eller indirekt stöder utflyttning av tjänster eller tillverkning till andra medlemsstater.

17.

Europaparlamentet anser att ytterligare undersökningar bör inriktas på idrottsföreningar (särskilt fotbollsklubbar) som är skyldiga de sociala myndigheterna miljonbelopp utan att de betalar dessa belopp eller att regeringarna kräver in dem, då detta i praktiken kan likställas med statligt stöd.

18.

Europaparlamentet betonar att det är lämpligt att bedöma de kumulativa effekterna av företagsbeskattning och statligt stöd.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka medlemsstaternas införlivande av detta direktiv och se till att bestämmelserna tillämpas på samma sätt i hela unionen.

20.

Europaparlamentet upprepar sin oro för att böter som enda sanktion kanske inte är tillräckligt effektivt. Parlamentet uppmanar åter till utveckling av mer sofistikerade instrument för att göra sanktionssystemet effektivare. Parlamentet upprepar sin begäran att kommissionen ska överväga en allmän översyn av sina bötesriktlinjer från 2006, och vill att dessa riktlinjer inlemmas i förordning (EG) nr 1/2003. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att komplettera kartellböter med individuella sanktioner såsom individuella böter och diskvalificering av direktörer. Kommissionen uppmanas att se till att företag som begått en överträdelse inte drabbas av negativa återverkningar som inte står i proportion till den överträdelse som begåtts.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa särskilda arbetsgrupper med anställda från olika generaldirektorat, som ska övervaka sektorer där strukturella fenomen (t.ex. höga inträdeshinder eller höga kostnader för konsumenter som vill byta leverantör) gör det sannolikare att antitrustbestämmelserna överträds.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa till att införa en institutionell mekanism som skulle garantera att varje gång en nationell myndighet fattar ett antitrustbeslut leder det till en automatisk uppföljning där kommissionen undersöker huruvida liknande frågor påverkar olika geografiska marknader i Europa där det sanktionsbelagda företaget också är verksamt.

23.

Europaparlamentet stöder det pågående samarbetet inom Europeiska konkurrensnätverket som gör det möjligt att uppnå ett enhetligt upprätthållande av konkurrensreglerna i hela EU, och uppmuntrar en vidareutveckling av nätverket.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa tydliga förfaranden för tidsplaner och tidsfrister för att skynda på utredningsförfarandet och undvika omotiverade förlängningar. Parlamentet efterlyser formella rättigheter för alla drabbade och inblandade parter i antitrust- och kartellmål, med vederbörlig betoning av principen om oskuldspresumtion.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en heltäckande rättslig och ekonomisk utvärdering av antitrust- och kartellfallen, särskilt på snabbrörliga marknader, för att få en klar förståelse för marknadsstrukturer och marknadstrender, och att vidta lämpliga åtgärder för att skydda konsumenterna.

26.

Europaparlamentet noterar att konkurrenspolitiken särskilt bör fokusera på at skydda konsumenterna och förbättra deras välfärd, främja innovationer och stimulera ekonomisk tillväxt.

27.

Europaparlamentet begär i det sammanhanget att man fastställer villkoren enligt vilka moderföretag som utövar visst inflytande på dotterföretag kan göras gemensamt och solidariskt ansvarigt för överträdelser av kartellagstiftningen som dotterföretag begår, även om de själva inte är direkt involverade.

28.

När det gäller upprepade överträdelser upprepar Europaparlamentet sin begäran om en tydlig förbindelse mellan den lagöverträdelse som undersöks och de överträdelser som företaget i fråga tidigare har begått.

29.

Europaparlamentet noterar att antalet ansökningar om nedsättning av böter med motiveringen ”oförmåga att betala” har ökat, särskilt från enproduktsföretag och små och medelstora företag. Det är nödvändigt att anpassa bötesriktlinjerna för att ta hänsyn till de speciella omständigheter som gäller för enproduktsföretag och små och medelstora företag.

30.

Europaparlamentet anser att marknadsdominans genom tillväxt, innovation och framgång i sig inte är något konkurrensproblem. Däremot är missbruk av en dominerande ställning ett allvarligt konkurrensproblem. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att även i fortsättningen garantera oberoende och objektivitet i samband med konkurrensförfarandena.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med beslutsamhet hantera alla omständigheter som framkommit i de pågående kartellrättsliga undersökningarna och vidta alla åtgärder som krävs för att få stopp på de skadliga metoderna och återupprätta den sunda konkurrensen.

32.

Europaparlamentet instämmer i att effektiv koncentrationskontroll är ett viktigt instrument för genomdrivande av konkurrenslagstiftningen, eftersom den bidrar till att upprätthålla konkurrenspressen bland marknadsaktörerna.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara uppmärksam på de fall där konsumentpriserna stiger eller det sker en påtaglig sänkning av produktkvaliteten strax efter att en företagssammanslagning har blivit godkänd.

34.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag av den 5 december 2013 om ett förenklat förfarande samt förslagen i den senaste vitboken (34), men efterlyser mycket tydligare definitioner av marknadsandel, dominans på marknaden samt en definition av marknaden.

35.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att undersöka om nuvarande praxis när det gäller kontrollen av företagskoncentrationer tar hänsyn till internationaliseringen av marknaderna. Parlamentet anser att kommissionen måste ta hänsyn till resultatet av en sådan kontroll inom ramen för översynen av bestämmelserna om företagskoncentrationer.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka huruvida det verkligen finns kryphål med avseende på kommissionens befogenheter att granska icke-kontrollerande minoritetsinnehav.

37.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt med rimligt prissatt, hållbar och säker energiförsörjning för Europas ekonomi och dess konkurrenskraft. Konkurrenspolitiken måste ta hänsyn till detta trefaldiga mål när man att tar itu med den nuvarande marknadsfragmenteringen, när man genomför det tredje avregleringspaketet för gas och el på korrekt sätt och i rätt tid, när man uppmuntrar uppdelning mellan grossistförsäljning och detaljistförsäljning för att förhindra konkurrenshindrande praxis, och när man bidrar till en energiförsörjning till rimliga priser för konsumenter och företag. Kommissionens nya riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi skulle kunna begränsa vissa medlemsstaters försök att främja förnybar energi. Parlamentet betonar att regleringen av statligt stöd till hållbara energikällor i största möjliga utsträckning måste genomföras i samma anda som inom varje annat område, samtidigt som man beaktar Europa 2030-målen för klimat och energi samt nationella olikheter.

38.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att undvika monopolpraxis om man vill uppnå en helt rättvis och konkurrenskraftig europeisk energimarknad. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till avveckling av monopolistiska leverantörer och eliminering av diskriminerande praxis gentemot kunder. Den europeiska gasmarknaden bör utvecklas i riktning mot en energiunion med rättvisa och stabila priser genom att allt mer diversifiera sina energikällor och förbättra tillgången till strategiska infrastrukturer.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra utredningar och vidta de åtgärder som krävs så att de nuvarande elsammanlänkningarna blir fullt tillgängliga för energimarknaden genom transmissionsystemoperatörerna (TSO), med syftet att förbättra den inre elmarknadens funktionssätt och för att bidra till att Europa 2030-målen för klimat och energi kan uppnås till lägst möjliga socioekonomiska kostnad på unionsnivå.

40.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att rapportera om reserver av fossila bränslen hos och potentiella koldioxidutsläpp från börsnoterade företag och företag som ansöker om att bli börsnoterade på den inre marknaden, och att korrekt och tillförlitligt rapportera om miljön på aggregerad nivå och offentliggöra nivåerna för reserver och utsläpp med hjälp av lämpliga redovisningsriktlinjer, eftersom detta är grundläggande om man ska kunna åstadkomma lika villkor på marknaden för hållbara investeringar.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning som koncentrationen av viktiga råmaterialleverantörer skulle kunna leda till ojämlika villkor och skada verksamheten i kundsegmenten och vara till nackdel för en mer ekologiskt effektiv ekonomi. Vissa av dessa material spelar en avgörande roll för utvecklingen av ekologiskt effektiva tekniker och innovationer som behövs för att uppnå miljömålen.

42.

Europaparlamentet upprepar att konkurrenspolitiken bör bidra till att främja transparens, öppna standarder och driftskompabilitet för att hindra varje marknadsaktör inom energisektorn att utsätta konsumenter och kunder för teknisk inlåsning. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att noga granska konkurrensnivån, eftersom de tre största aktörerna fortfarande har cirka 75 procent (elektricitet) och över 60 procent (gas) av marknaden trots det gradvisa öppnandet av marknaderna sedan mitten av 1990-talet. Kommissisonen uppmanas dessutom att garantera verklig konkurrens på energimarknaden för att förbättra det statliga stödet till innovationer och tillgång till förnybara energikällor.

43.

Europaparlamentet ber kommissionen att se till att energiförordningar och energidirektiv införlivas och tillämpas korrekt i alla medlemsstater, och uppmanar kommissionen att vara särskilt vaksam när priser stiger över genomsnittet i EU, eftersom höga priser snedvrider konkurrensen och skadar konsumenterna.

44.

Europaparlamentet anser att den digitala inre marknaden måste stå i centrum för EU:s ansträngningar att nå resultat när det gäller målen att skapa sysselsättning, tillväxt och investeringar och erkänner konkurrenspolitikens roll för att åstadkomma en digital inre marknad. EU:s lagstiftningsram måste snabbt anpassas till marknadsutvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över de nuvarande konkurrensrättsliga instrumenten för att se huruvida de motsvarar den digitala tidsålderns krav. Prioriteringarna i rapporten Priorities towards a Digital Single Market in the Baltic Sea Region skulle kunna bli hela EU:s ambitioner.

45.

Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet från kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens att kommissionen ytterligare ska utreda Googles affärsmetoder i mobilsektorn och på den digitala marknaden i allmänhet. Parlamentet beklagar att kommissionen, trots fyra år av utredningar och tre uppsättningar förslag till åtaganden, inte har uppvisat något påtagligt resultat när det gäller att lösa det huvudsakliga konkurrensproblemet i det antitrustärende som man driver mot Google, nämligen den förmånsbehandling som Google ger sina egna tjänster när resultaten av sökningar på nätet visas. Parlamentet betonar att kommissionen skyndsamt måste lösa Google-ärendet för att garantera lika konkurrensvillkor om man vill fortsätta att vara trovärdig i sin strategi för den digitala agendan. Kommissionen uppmanas enträget att beslutsamt ta itu med alla frågor som har ringats in, att vidta kraftfulla åtgärder, baserade på principen om icke-diskriminering, mot konkurrensstörning när det gäller snabbrörliga och dynamiska digitala marknader, t.ex. marknader för sökning och annonsering på nätet, och att finna långsiktiga lösningar för en balanserad, rättvis och öppen sökstruktur för internet.

46.

Europaparlamentet ber kommissionen att inrikta sig på att utnyttja verktyg för konkurrenspolitiken och marknadsexpertis så att de på lämpligt sätt kan bidra till agendan för tillväxt och sysselsättning, inbegripet den digitala inre marknaden. I detta sammanhang är det viktigt att fortsätta utveckla en ekonomisk och rättslig strategi för bedömning av konkurrensfrågor och vidareutveckla marknadsövervakning till stöd för kommissionens bredare verksamhet.

47.

Europaparlamentet betonar att när det gäller nästa generations bredband har de tidigare monopolen en överväldigande marknadsandel på över 80 procent. Effektiv konkurrens är den bästa drivkraften för ändamålsenliga investeringar och kan ge konsumenter största möjliga fördelar i form av valmöjligheter, pris och kvalitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att EU:s konkurrensbestämmelser följs både i förväg och i efterhand för att förhindra överdriven marknadskoncentration och missbruk av dominerande ställning, eftersom konkurrenstryck är en nyckelfaktor för att konsumenter i största möjliga utsträckning ska kunna dra fördel av tjänster av god kvalitet till överkomliga priser.

48.

Europaparlamentet betonar att det är osannolikt att begränsad konkurrens leder till mer bredbandsinvesteringar, även i avlägsna områden, eftersom full täckning av grundläggande bredbandstjänster har uppnåtts i Europa genom en rättslig ram som garanterar tillgång till dominerande operatörers nät.

49.

Investeringar i infrastruktur för nästa generations bredband är helt klart centralt för att uppnå en digital ekonomi och ett digitalt samhälle, men för att maximera investeringar bör telekompolitiken göra det möjligt för alla aktörer att investera ändamålsenligt genom att de får tillgång till icke-kopierbara nättillgångar och ändamålsenliga accessprodukter i grossistledet.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grunda sina beslut och förslag på en noggrann och opartisk analys av korrekta, relevanta och oberoende uppgifter. Parlamentet framhåller särskilt att det råder tvivel om hur korrekta uppgifterna är om EU:s otillfredsställande prestanda när det gäller höghastighetsbredband, inbegripet hastigheter som erbjuds slutanvändarna, infrastrukturinvesteringar och sektorns finansiella status i en global jämförelse.

51.

Europaparlamentet påminner om att nätneutralitet är av mycket stor betydelse för att vissa internettjänster inte ska missgynnas och för att konkurrensen ska garanteras fullt ut.

52.

Europaparlamentet understryker att det är av största vikt att lösa problemet med fragmenteringen av den digitala inre marknaden, för att främja konkurrensen och stärka tillväxten och konkurrenskraften och konsumenternas förtroende inom den digitala sektorn. Detta kan bl.a. ske genom att man undersöker vilka de befintliga hindren är för marknadsinträde till nyckelsektorer inom den digitala inre marknaden, och garanterar ett öppet internet och en EU-rättsligt förankrad nätneutralitet, för att all internettrafik ska behandlas likvärdigt, utan diskriminering, begränsningar eller störning. Öppna standarder och driftskompatibilitet bidrar till sund konkurrens. Konkurrenspolitiken måste vara framtidssäker och beakta nya sätt att bedriva näthandel.

53.

Europaparlamentet betonar att insatser för att främja fri och sund konkurrens, bl.a. utveckling av den digitala inre marknaden samt andra aspekter av tjänstesektorn, alltid bör tjäna konsumenternas och de små och medelstora företagens intressen. Sådana insatser kommer att öka konsumentutbudet och bidra till en miljö i vilken små och medelstora företag och mikroföretag kan uppvisa mer innovation och kreativitet. Parlamentet anser att snabba åtgärder från lagstiftarnas och de brottsbekämpande myndigheternas sida mot vilseledande eller illojala affärsmetoder är av största vikt för genomförandet av konkurrens- och konsumentskyddspolitiken.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur den växande samverkanskonsumtionen kan infogas i EU-lagstiftningen. En sådan anpassning är nödvändig för att lika villkor ska gälla så att det råder sund konkurrens för alla berörda aktörer.

55.

Europaparlamentet anser att företag med anknytning till samverkanskonsumtion måste betala skatt och följa bestämmelserna på samma sätt som traditionella företag, eftersom det annars skulle innebära dels en snedvridning av konkurrensen, dels negativa skattemässiga konsekvenser för medlemsstaternas finanser.

56.

Europaparlamentet framhåller att det är särskilt viktigt med en effektiv granskning av dominerande företags uppträdande samt en snabb reaktion vid missbruk, eftersom illegala metoder kan leda till att små och innovativa konkurrenter slås ut från marknaden i ett tidigt skede.

57.

Europaparlamentet noterar att avsaknaden av reglering av samverkanskonsumtion ger vissa företag en orättvis fördel, samtidigt som det minskar incitamenten för investeringar i de berörda sektorerna.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i syfte att främja sund konkurrens och garantera myndigheterna de mest fördelaktiga anbuden genomföra EU:s nya upphandlingsbestämmelser i rätt tid, inbegripet bestämmelserna om kriterier för den sakfråga avtalet avser, däribland sociala, miljömässiga och innovativa egenskaper, samt bestämmelserna om e-förvaltning, e-upphandling och uppdelning i flera delar. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att bestämmelserna tillämpas i så hög grad som möjligt i syfte att åtgärda snedvridningarna av konkurrensen till följd av uppgjorda anbud, missbruk av dominerande ställning, diskriminering och bristande tillträde för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma sina åtgärder i ett globalt perspektiv och att koppla unionens konkurrenspolitik i Europa till öppning av marknaden för offentlig upphandling utanför EU.

59.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att kommissionen tillhandahåller detaljerade och tydliga riktlinjer för företag, särskilt små och medelstora företag, och myndigheter i syfte att främja deras förståelse för den nyligen antagna lagstiftningen om offentlig upphandling, särskilt de nya möjligheter till flexibilitet som den erbjuder.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka centraliseringen av inköpen på marknader för offentlig upphandling i syfte att undvika alltför långt driven koncentration av köpkraft och hemliga samförstånd och ge små och medelstora företag möjlighet att få tillträde till marknaden i enlighet med den europeiska småföretagsakten.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sin offentliga upphandling via sina generaldirektorat och byråer tilldela fler kontrakt med låga värden och kontrakt för belopp över 193 000 EUR, i stället för att nästan uteslutande använda ramkontrakt, vilka utgör ett hinder för en öppning av marknaden för offentlig upphandling för europeiska små och medelstora företag, eftersom de endast gynnar storföretag och konsortier som är belägna nära beslutscentrumen.

62.

Europaparlamentet efterlyser för fjärde gången i rad ett snabbt slut på systemet för statligt krisstöd till banksektorn. Parlamentet inser att kommissionens bankmeddelande från augusti 2013 inte är tillräckligt för att skydda de europeiska skattebetalarna och begränsa det stöd som banker kan få. Parlamentet understryker att statligt stöd till banksystemet varken lyckades öka utlåningen eller återställa förtroendet. Kommissionen uppmanas enträget att hålla noggrann uppsikt över banksektorn, för att förbättra konkurrensen på de europeiska bankmarknaderna och därigenom maximera unionsmedborgarnas nytta. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att återgå till den vanliga tillämpningen av kontrollen av statligt stöd så snart detta är möjligt för banksektorn.

63.

Europaparlamentet understryker att kartellbekämpning bidrar till en transparentare sektor för finansiella tjänster.

64.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte vidtog några åtgärder mot de oegentligheter som förekom vid omstruktureringen av privata banker, inbegripet sådana som drabbade små insättare och små ägare av finansiella instrument, såsom preferensaktier, som i många fall hade marknadsförts utan full överensstämmelse med EU-lagstiftningen.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka finanssektorn för att stärka konkurrensen och investerings- och konsumentskyddet på den europeiska bank- och investeringsmarknaden. Konsolideringen i banksektorn har ökat flera finansinstituts marknadsandel så att de växt sig större än de var före krisen, och sektorn för finansiella investeringar har samtidigt växt utan att det påverkat den reala ekonomin inom unionen. Bevarandet av en fullt fungerande inre marknad kräver lika villkor för finanssektorns aktörer, och åtgärder måste vidtas för att undvika minskad transparens och utveckling av kartelliknande konstruktioner.

66.

Europaparlamentet inser den viktiga roll som kontrollen av statligt stöd har spelat sedan krisens början för att få till stånd en omstrukturering eller avveckling av problemtyngda banker.

67.

Europaparlamentet anser att kontroll av statligt stöd under krisen bör inriktas både på att stabilisera banksystemet och hantera orättvis segmentering av kreditvillkoren och diskriminering av små och medelstora företag på den inre marknaden.

68.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör överväga möjligheten att som villkor för statligt bankstöd ställa krav på att banker ska bevilja lån till små och medelstora företag.

69.

Europaparlamentet anser att bankförordningar bör ta hänsyn till att små institutioner har mindre resurser för att garantera efterlevnad, och därför bör förordningarna vara så enkla som möjligt för att undvika att skapa snedvridningar som gynnar stora banker.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka de marknader inom banksektorn där koncentrationen är hög eller växande, särskilt som ett resultat av omstrukturering som ett svar på krisen. Parlamentet påminner om att oligopolmarknader är särskilt utsatta för konkurrensbegränsande förfaranden och fruktar att denna koncentration i sista hand skadar konsumenterna.

71.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att se till att banker säljer sina andelar i andra företag innan de erhåller något statligt stöd, för att på så sätt minska bördan för skattebetalarna.

72.

Europaparlamentet anser att särskild vikt måste läggas vid fragmenteringen av marknaden för elektroniska kortbetalningar, bland annat problemet med utebliven service när konsumenter flyttar till en annan medlemsstat.

73.

Europaparlamentet välkomnar EU-domstolens dom av den 11 september 2014 om konkurrensstridiga kreditkortsavgifter och kommissionens framgångsrika åtgärder för att se till att standardiseringsprocessen inom betalningssektorn inte inverkar på marknadstillträde och innovation. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att man bör införa tak för kortbetalningsavgifter i syfte att minska onödiga kostnader för konsumenterna. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att påskynda kartläggningen av standardiseringsarbetet för mobilbetalningar och samtidigt se till att de åtgärder som vidtas inte utesluter nya aktörer eller främjar dominerande aktörer och att regleringsramen är tekniskt neutral för att underlätta framtida teknisk utveckling.

74.

Europaparlamentet anser att de externa effekterna av utvecklingen i denna sektor bör övervakas noga. Parlamentet är oroat över utvecklingen av skilda standarder bland jämbördiga konkurrenter som en konsekvens av finanslagstiftningens standardisering.

75.

Europaparlamentet noterar de avsevärda framsteg som har gjorts sedan 2008 för att reglera finanssektorn. Parlamentet betonar att man måste gå vidare med problemet avseende finansinstitut som är för stora för att gå omkull och som därför fortsätter att dra nytta av implicita subventioner. En genomgripande analys av konkurrensaspekterna av EU:s nya finanslagstiftning bör ingå i ECON:s kommande betänkande om konsekvensutvärdering och lägesbedömning av lagstiftningen om finansiella tjänster, med syftet att se till att EU: banker är konkurrenskraftiga i alla konkurrenssituationer i förhållande till internationella finansinstitut.

76.

Europaparlamentet uttrycker oro över eventuellt illegala metoder för företagsbeskattning i medlemsstaterna, och uppmanar kommissionen att slutföra sina pågående utredningar om skattebeslut så snart som möjligt och att utnyttja alla tillgängliga bevis. Parlamentet vill se en prioritering av utredningar om skattesänkningar som eventuellt innebär otillåtet statligt stöd. En sund skattekonkurrens är nödvändig för den inre marknadens integritet, de offentliga finansernas hållbarhet och likvärdiga konkurrensvillkor.

77.

Europaparlamentet framhåller offentliggörandet av de s.k. LuxLeaks-dokumenten av ICIJ (internationell sammanslutning av undersökande journalister). Parlamentet välkomnar åtagandet från kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens att göra en noggrann och oberoende utredning av medlemsstaternas praxis vid skattebeslut och hur de överensstämmer med EU:s konkurrenslagstiftning. Vissa företags undvikande av skatt snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att noga övervaka att EU:s regler för statligt stöd efterlevs.

78.

Parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att garantera oberoendet för de pågående och framtida utredningarna om medlemsstaternas skattebeslut som leds av kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor. Parlamentet insisterar på att hållas fullständigt informerat om hur dessa utredningar framskrider, så att de garanterat utförs på ett transparent och oberoende sätt. Kommissionen uppmanas att snarast möjligt lägga fram en rapport om sina iakttagelser. Parlamentet påminner om den utfästelse som kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor gjorde att beakta de generella följderna för konkurrensen av företagens aggressiva metoder för skatteflykt som uppmuntras av olika stater, och att utvidga utredningarna om det skulle visa sig nödvändigt med tanke på de fakta som samlats in.

79.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken undersöka medfinansieringen av överförda medel, att förenkla de åtgärder som är inriktade på konkurrenskraft samt genomföra en konkurrensneutral granskning av livsmedelsmyndighetes faktorer för fånggrödor och kvävebindande grödor.

80.

Mot bakgrund av kommissionens översyn nyligen av den ekonomiska effekten av modern detaljhandel för urval och innovation inom EU:s livsmedelssektor, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att beakta den potentiella effekten av att stora dagligvaruhandelskedjor dominerar marknaden i så hög grad att deras kollektiva köpkraft snedvrider konkurrensen i distributionsledet, både i Europa och i utvecklingsländerna.

81.

Europaparlamentet noterar att denna sektor är fragmenterad på grund av nationell lagstiftning. Parlamentet välkomnar att EU:s konkurrenspolitik bidrar till att tackla artificiella hinder för marknadstillträde.

82.

Europaparlamentet begär att särskild hänsyn tas till innovativa läkemedel och förfaranden vid bedömningen av tillfällig prissättning.

83.

Europaparlamentet noterar att konkurrenspolitiken kan spela en roll när det gäller att förbättra tillgången till generiska läkemedel.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera lika villkor som tillåter fri men också sund konkurrens mellan alla transportslag, med inser dock i detta sammanhang att ordentlig hänsyn måste tas till ett stort antal nationella särdrag i transportlagstiftningen. Transportinfrastrukturen är avgörande för fysiska och juridiska personers överlevnad och välbefinnande, särskilt i glesbygdsområden och på avlägset belägna öar.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar att garantera sund konkurrens och bättre tjänstekvalitet inom järnvägssektorn och inom förvaltningen av hamnar och flygplatsnät, särskilt när deras förvaltning är ett statligt monopol. Parlamentet betonar att konkurrens inte nödvändigtvis medför privatisering av befintliga tjänster. Kommissionen uppmanas dessutom att se till att lufttrafikföretag inte missbrukar sin dominerande ställning vid vissa flygplatser.

86.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör förstärka kopplingarna mellan konkurrenspolitiken och transportpolitiken ytterligare för att förbättra den europeiska transportsektorns konkurrenskraft och måste fortsätta att ta ytterligare steg i riktning mot fullbordandet av den inre transportmarknaden.

87.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att avsluta genomförandet av det gemensamma europeiska järnvägsområdet, garantera fullständig transparens för penningflöden mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag och se till att alla medlemsstater har en stark och oberoende nationell tillsynsmyndighet.

88.

Europaparlamentet betonar att den gemensamma marknaden för järnvägsfrakt påverkas av medlemsstaternas felaktiga eller ofullständiga införlivande av EU-lagstiftningen och av flaskhalsar i den gränsöverskridande rörligheten som skadar konkurrens och tillväxt. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera huruvida tekniska eller marknadsmässiga hinder som skiljer sig från en medlemsstat till en annan, såsom spårvidd, energitillförsel och signalsystem, kan betraktas som överträdelser av konkurrensbestämmelserna.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en motiverad översikt för att fastställa vilka lufttrafikföretag som åtnjuter fördelar framför andra tjänsteleverantörer genom särskilda villkor eller påstått missbruk av dominerande ställning vid vissa flygplatser.

90.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att medlemsstaterna i varierande grad genomför förordningar om internationella vägtransporter och ser till att de följs, t.ex. förordningen om cabotage och kör- och vilotider vid vägransporter, och över potentiell social dumpning inom transporttjänster mer allmänt, och anser att man måste ta itu med dessa problem.

91.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ som riktar sig mot de internationella biluthyrningsföretagen i syfte att stoppa praxis som hindrar konsumenterna från att få tillgång till bästa priser på grundval av bosättningsland. Parlamentet betonar att konsumenterna inte bör hindras att utnyttja bästa tillgängliga priser när de köper varor eller tjänster på den inre marknaden.

92.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att minska fragmenteringen i hyrbilssektorn, eftersom nationella bestämmelser för närvarande märkbart ökar kostnaderna för gränsöverskridande resor och därigenom skadar den inre marknaden.

93.

Europaparlamentet betonar att ansträngningar för att uppmuntra ett konkurrenskraftigt EU alltid måste syfta till allmänhetens bästa. Parlamentet inser sambandet mellan en effektiv konkurrenspolitik på EU-nivå och behovet av storskaliga investeringar i väsentliga offentliga tjänster, inklusive transporttjänster.

94.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska de internationella idrottsfederationernas restriktiva och otillbörliga metoder, såsom att förvägra sina medlemmar rätten att delta i alternativa idrottsevenemang som inte är sanktionerade av respektive federation och att på livstid avstänga idrottsmän, tjänstemän och tränare från deltagande i tävlingar som OS och VM om de inte följer reglerna.

95.

Europaparlamentet vill att man i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar inför ett konkurrenskapitel med antitrustbestämmelser och bestämmelser om företagssammanslagningar, statligt ägda företag, statligt stöd och ojämlikt marknadstillträde. Parlamentet efterlyser en neutral mediebevakning av åtgärder, problem och framsteg i samband med sådana fördrag.

96.

Europaparlamentet erkänner och stöder kommissionens behov att stärka konkurrenspolitikens roll i internationellt ekonomiskt samarbete, även genom globalt samarbete med konkurrensmyndigheter. Sådant samarbete kring reglering och tillämpning bidrar till lika villkor för europeiska företag som är verksamma på världsmarknaden.

97.

Europaparlamentet betonar att i en globaliserad tid är ett internationellt samarbete absolut nödvändigt för en effektiv tillämpning av de konkurrensrättsliga principerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fördjupa det internationella samarbetet i konkurrensanknutna frågor.

98.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att ingå konkurrensavtal med fler tredjeländer, vilket underlättar informationsutbytet mellan de utredande konkurrensmyndigheterna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det konkurrensavtal som nyligen ingicks med Schweiz kan tjäna som förebild för ytterligare avtal av detta slag.

99.

Europaparlamentet framhåller bestämmelserna i ramavtalet om likabehandling av parlamentet och rådet i fråga om tillträde till sammanträden och erhållande av information vid förberedelser av lagstiftning eller icke-bindande instrument inom konkurrenspolitiken.

100.

Europaparlamentet framhåller sin väsentliga roll när det gäller att företräda de europeiska konsumenternas intressen för en korrekt tillämpning av konkurrensbestämmelserna.

101.

Europaparlamentet välkomnar sin roll som medlagstiftare för direktivet om skadeståndstalan vid överträdelser av konkurrensreglerna och anser att arbetet med detta direktiv bör fungera som modell för det framtida interinstitutionella samarbetet i konkurrensfrågor.

102.

Europaparlamentet upprepar att i utformningen av konkurrenspolitiken måste kommissionen vara fullt redovisningsskyldig och följa upp parlamentets resolutioner.

103.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbinda sig att hålla täta möten med parlamentets berörda utskott samt med arbetsgruppen för konkurrens inom parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor.

104.

Europaparlamentet anser att man bör ha medbeslutandebefogenheter inom konkurrenspolitiken, och beklagar att det i artiklarna 103 och 109 i EUF-fördraget endast föreskrivs samråd med parlamentet. Parlamentet anser att detta demokratiska underskott inte kan tolereras, och föreslår att denna brist ska avhjälpas snarast möjligt genom interinstitutionella överenskommelser inom konkurrenspolitiken och rättas till vid nästa fördragsändring.

105.

Europaparlamentet understryker den roll som kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor har för att främja arbetstillfällen och tillväxt samt den digitala inre marknaden, energipolitiken, finansiella tjänster, näringslivspolitiken samt kampen mot skatteflykt.

106.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta riktlinjer och förfaranden inom ramen för Europeiska konkurrensnätverket, och garantera en effektiv kontroll av att medlemsstaternas skattebeslut överensstämmer med reglerna för statligt stöd.

107.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att effektivt genomdriva konkurrensbestämmelserna vad gäller antitrust- och kartellfall, företagssammanslagningar och statligt stöd och att upprätthålla konkurrensinstrument för marknadsutveckling, samtidigt som man främjar en innovativ konkurrenskultur, både inom EU och globalt.

108.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera sin hantering av nyliga antitrustfall och ta fasta på den oro som har framförts avseende formalistiska aspekter.

109.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta samordnade förslag avseende skattekonkurrens och att lägga fram dem för rådet.

110.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta den årliga rapporteringen till parlamentet om utvecklingen och konsekvenserna av tillämpningen av konkurrenspolitiken.

111.

Europaparlamentet välkomnar de utfästelser som kommissionsledamoten gjorde under utfrågningen, särskilt med avseende på det framtida samarbetet och förstärkningen av förbindelserna med parlamentet.

112.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka med större kraft för en aktiv konkurrenspolitik som grundpelare för den sociala marknadsekonomin.

113.

Europaparlamentet anser att en resultattavla i form av en samling typfall bör tillhandahållas konsumenterna och företagen så snart som möjligt.

114.

Europaparlamentet noterar den bestående oklarheten i flera medlemsstater om huruvida finansiering av europeiska konsumentcentrum kan anses utgöra otillåtet statligt stöd. Parlamentet är oroat över att stödet till europeiska konsumentcentrum av denna orsak kan komma att äventyras. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt informera medlemsstaterna om att det är nödvändigt att anmäla dessa stöd för att trygga de europeiska konsumentcentrumens fortsatta tillhandahållande av stödtjänster.

115.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt se till att bestämmelserna för statligt stöd strikt iakttas på alla politiska nivåer.

116.

Europaparlamentet efterlyser ett gemensamt organ med företrädare för parlamentet, rådet, kommissionen och de akademiska institutionerna som ska analysera långsiktiga trender för och vidareutvecklingen av konkurrenspolitiken i framtidssektorer som den digitala ekonomin eller energisektorn.

117.

Europaparlamentet begär en villkorslös analys av den nationellt förda skattepolitiken särskilt när det gäller osund skattepolitik och konkurrenssnedvridande skatteregler och skatteundantag, så att man i framtiden kan vidta effektiva åtgärder mot sådan praxis.

118.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna.

30.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 316/30

—

med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport för 2013,

—

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 15,

—

med beaktande av artikel 284.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artiklarna 126 och 132.1 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0011/2015), och av följande skäl:

A.

Enligt kommissionens vårprognos 2014 minskade BNP i euroområdet med 0,4 procent under 2013 efter en minskning med 0,7 procent under 2012, och man förväntar sig en återhämtning genom att BNP ökar med 1,2 procent under 2014 och 1,7 procent under 2015. I kommissionens höstprognos för 2014 har tillväxten reviderats nedåt, dvs. en uppskattad BNP-ökning med endast 0,8 procent under 2014 och med 1,1 procent under 2015, med fortsatta risker för avmattning.

B.

Enligt höstprognosen ökade arbetslösheten i euroområdet från 11,3 procent i slutet av 2012 till 11,9 procent i slutet av 2013, och har legat på en hög nivå under 2014.

C.

Arbetslösheten skiljer sig i hög grad åt mellan olika medlemsstater, med nivåer på mellan 5 och 26 procent. Ungdomsarbetslösheten är ännu högre, och uppgår till så mycket som 50 procent i vissa medlemsstater. Skillnaderna i arbetslöshetsnivåer förvärrar den ekonomiska divergensen mellan medlemsstaterna.

D.

Medlemsstaterna bör inte ta framgångarna med programmet för direkta monetära transaktioner när det gäller att sänka låneräntorna som en förevändning för att undvika strukturreformer för att förbättra tillväxtpotentialen och uppnå finanspolitisk stabilitet på medellång sikt. Det finns en risk för att trenderna avseende sysselsättning och fattigdomsminskning inte uppnår de nationella Europa 2020-målen.

E.

Under 2013 sänkte Europeiska centralbanken sina styrräntor i maj och på nytt i november, vilket innebar att räntan för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna minskade till 0,25 procent. Till följd av de ytterligare penningpolitiska åtgärder som meddelats sedan början av 2014 ligger nu räntan för huvudsakliga refinansieringstransaktioner på 0,05 procent och räntan på inlåningsfaciliteten på -0,20 procent.

F.

Sänkta realräntor har varken gett hushåll och företag tillgängligare krediter eller lett till BNP-tillväxt och skapande av sysselsättning.

G.

Eurosystemets konsoliderade balansräkning uppgick till 2 285 miljarder EUR vid utgången av 2013, vilket motsvarade en minskning på ca 25 procent under 2013.

H.

Största andelen av de tillgångar som ställdes som säkerhet i eurosystemet under 2013 utgjordes av icke omsättningsbara tillgångar och uppgick till ca 25 procent av totalvärdet. Tillsammans med tillgångsbaserade värdepapper utgör icke omsättningsbara värdepapper ca 40 procent av samtliga tillgångar som ställts som säkerhet.

I.

Enligt kommissionens höstprognos 2014 var den genomsnittliga inflationstakten i euroområdet 1,4 procent under 2013, vilket är en minskning från 2,5 procent under 2012. Inflationen i euroområdet har fortsatt att minska sedan början av 2014, med en uppskattad nivå på 0,5 procent under 2014 och minskade i september till 0,3 procent. Inflationstakten för det totala harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP) i vissa medlemsstater minskade till 0 procent och mindre i september 2014 och kommer att vara under målet under 2015.

J.

Låga energipriser, särskilt på olja, har varit en av de främsta orsakerna till de minskande inflationsnivåerna i euroområdet.

K.

Nivån på offentliga och privata investeringar i euroområdet har stagnerat på nivåer långt under dem som registrerades före krisen. Bland storföretagen har det varit vanligt att utnyttja situationen med billiga pengar för att genomföra återköp för egna syften i stället för att göra nya investeringar. Investeringarnas relativa andel av BNP minskade stadigt redan före krisen och fanns ett akut behov av att stärka investeringarna.

L.

Den årliga tillväxttakten i M3 har fortsatt att minska, från 3,5 procent i december 2012 till 1 procent i december 2013.

M.

Utlåningen till den privata sektorn har fortsatt att minska, med en tolvmånadersförändring på -2,3 procent i december 2013, jämfört med -0,7 procent i december 2012. Kreditbristen för små och medelstora företag i vissa medlemsstater är ett av de huvudproblem som försenar den ekonomiska återhämtningen. Mellan 2008 och 2013 har utlåningen till små och medelstora företag sjunkit med ca 35 procent. Det är mycket viktigt att underlätta för små och medelstora företag att få lån, då de är arbetsgivare för 72 procent av arbetsstyrkan i euroområdet och skapar fler arbetstillfällen totalt än storföretagen.

N.

Finansiell fragmentering är fortfarande ett stort problem, eftersom de små och medelstora företagens upplåningskostnader är mycket högre, särskilt i länder inom euroområdet som redan har allvarliga ekonomiska problem, vilket snedvrider den inre marknaden, försenar återhämtningen och förstärker divergensen mellan länderna. Resultatet av den omfattande utvärderingen av de europeiska bankerna bör få en positiv inverkan på den rådande penningpolitiken och bankernas vilja att öka sin utlåningsverksamhet, särskilt till realekonomin.

O.

Eurosystemets balansräkning har stadigt minskat under 2013, vilket återspeglar bankernas återbetalning av medlen för långfristiga refinansieringstransaktioner (LTRO).

P.

ECB-rådet beslutade i juli 2013 att ge framåtriktad vägledning, och uppgav att man förväntar sig att styrräntorna ligger kvar på nuvarande eller lägre nivå under en längre period.

Q.

Effekterna av eventuella kvantitativa lättnader inom euroområdet skulle förmodligen dämpas av banksektorns överdrivna kreditförmedling.

R.

I artikel 282 i EUF-fördraget anges det att huvudmålet för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) ska vara att upprätthålla prisstabilitet. I artikel 127 i EUF-fördraget anges att ECBS, utan att det påverkar detta huvudmål, ska stödja den allmänna ekonomiska politiken i unionen. Genom artikel 123 i EUF-fördraget och artikel 21 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och ECB förbjuds de nationella centralbankerna och ECB att göra direktköp av skuldinstrument som emitterats av EU eller nationella myndigheter eller organ. Parlamentet påminner om att detta var ett ofrånkomligt villkor för flera medlemsstater för deras anslutning till Ekonomiska och monetära unionen. Sådana köp tillåts på sekundärmarknader.

1.

Europaparlamentet noterar ECB:s snabba reaktion på en mycket problematisk situation och det faktum att penningpolitiken inriktades på att minska stressnivån på euroområdets finansmarknader och att återge investerarna förtroende för den gemensamma valutan. Parlamentet välkomnar ECB:s beredvillighet att göra precis allt som krävs för att rädda euron. Parlamentet noterar den positiva allmänna sänkningen av de nationella långräntorna – särskilt i de mest skuldsatta länderna i euroområdet – till rekordlåga nivåer sedan början av krisen. Låga räntor har inte lett till skapandet av nya arbetstillfällen och tillväxt, och det faktum att detta uteblir hotar den finansiella stabiliteten.

2.

Europaparlamentet noterar att utnyttjandet av de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, refinansieringstransaktioner på medellång och lång sikt med full tilldelning till fast ränta, utnyttjandet av den marginella lånefaciliteten, likviditetsstöd i krislägen och insättningsfaciliteten samtliga låg kvar på mycket höga nivåer under hela 2013, vilket tyder på en fortgående försvagning av den penningpolitiska transmissionsmekanismen och euroområdets interbankmarknad, även om läget förbättrades väsentligt i jämförelse med tidigare år, vilket återspeglades i stabiliserade spreadar, en stegvis normalisering av interbankmarknaderna och en minskning av Target 2-obalanserna.

3.

Europaparlamentet uppmuntras av att nivåerna för Target 2-obalanserna har stabiliserats under hela 2013. Parlamentet framhåller särskilt att Target 2-systemet har spelat en avgörande roll för att skydda integriteten för euroområdets finansiella system.

4.

Europaparlamentet fortsätter att vara djupt oroat över att den ekonomiska aktiviteten fortsätter att vara svag, med euroområdet som under 2013 hade en negativ BNP-tillväxt för andra året i rad, med svag BNP-tillväxt under de första tre kvartalen 2014, och med en så hög arbetslöshet i många medlemsstater i euroområdet att den hotar euroområdets stabilitet och underminerar det folkliga och politiska stödet för det europeiska projektet.

5.

Europaparlamentet oroar sig för att inflationstakten i euroområdet har fortsatt att minska sedan 2011 och konstaterar att det finns skillnader i inflationstakten mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar det stora gap som vi ser i dag mellan ECB:s explicita mål att hålla inflationstakten under men nära 2 procent på medellång sikt och den nuvarande inflationstakten som nästan är noll och till och med under noll i flera länder inom euroområdet. Parlamentet känner oro när ECB:s ordförande erkänner att de rådande deflationstrenderna skulle kunna leda till att de medel- till långfristiga inflationsförväntningarna punkteras.

6.

Europaparlamentet anser att de pågående balansräkningsjusteringarna inom de finansiella och icke-finansiella sektorerna, kombinerade med hög arbetslöshet, fortsatte att dämpa den ekonomiska aktiviteten i euroområdet 2013.

7.

Europaparlamentet observerar uppmärksamt eventuella risker för deflation. Parlamentet påminner om att en inflationstakt på nära noll i euroområdet skadar penningpolitikens effektivitet. Parlamentet förstår att ECB anser att det är kortsiktiga effekter som ligger bakom den mycket låga inflationen, och hoppas att det medelfristiga målet kommer att uppfyllas utan deflation. Parlamentet noterar dock att inflationsprognoserna för 2015 och 2016 reviderades ned ytterligare av ECB (med mellan 0,1 och 0,2 procent).

8.

Europaparlamentet påpekar att den inflation under riktmärket som förutspås för de kommande åren kommer att påverka skuldminskningsprogrammen i flera medlemsstater.

9.

Europaparlamentet framhåller att det, med tanke på möjligheten av ytterligare ackommoderande politik, t.ex. kvantitativa lättnader, och de pågående rättsliga prövningarna i samband med OMT-programmet, är ytterst viktigt att ha rättslig klarhet och säkerhet så att dessa instrument kan genomföras effektivt. Parlamentet hänvisar till förslaget till avgörande från EU-domstolens generaladvokat Pedro Cruz Villalón av den 14 januari 2015 i mål C-62/14.

10.

Europaparlamentet understryker att låga lånekostnader för medlemsstaterna går hand i hand med ökande offentlig skuldsättning, i många fall nära eller över 100 procent av BNP, och varnar för att en ny kris skulle kunna innebära att finansmarknaderna börjar omvärdera riskerna.

11.

Europaparlamentet påpekar att ECB:s prognoser från 2013 inte hade förutsett den nuvarande kombinationen av nolltillväxt och en mycket låg inflation, och till och med deflationstendenser. Parlamentet begär mot denna bakgrund att de nuvarande prognoserna om större ekonomisk tillväxt och högre inflation under 2015 och 2016 ska ses med försiktighet.

12.

Europaparlamentet anser att svaga balansräkningar inte bara påverkar banker, utan att de även har negativa återverkningar på företag och andra aktörer inom den privata sektorn, eftersom brist på kapital och finansiering hämmar företagens förmåga att förbli konkurrenskraftiga, växa och i sista hand upprätthålla och skapa sysselsättning.

13.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att man skapar förutsättningar så att investeringarna, både offentliga och privata, i euroområdet återupptas, och tar hänsyn till att investeringarna ännu inte har kommit igång trots att ECB fortsätter med sina åtgärder för att bibehålla gynnsamma finansieringsvillkor. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att ta itu med de bakomliggande orsakerna till den finansiella fragmenteringen, t.ex. divergerande riskstrukturer som gör det dyrare att låna i de respektive länderna. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att införa lämpliga strukturreformer för att återskapa en företagsvänlig miljö, särskilt genom att genomföra de landsspecifika rekommendationerna.

14.

Europaparlamentet uppmuntrar ECB att inom sin policy för en utökad balansräkning överväga att köpa EIB:s projektobligationer som finansierar några av de mer produktiva investeringarna i euroområdet, särskilt de projekt som kommissionen efter en kostnads-nyttoanalys har valt ut p.g.a. deras europeiska mervärde, särskilt TEN-T-projekt inom energi och transporter och projekt som avser den digitala inre marknaden.

15.

Europaparlamentet konstaterar att ECB:s ordförande Draghi i sitt tal vid det årliga centralbankssymposiet i Jackson Hole den 22 augusti 2014 uppgav att vi behöver åtgärder på båda sidorna av ekonomin och noterade följande: Politiken för den aggregerade efterfrågan måste åtföljas av nationella strukturreformer och politikåtgärder. På efterfrågesidan kan och bör penningpolitiken spela en central roll, vilket för närvarande betyder en ackommoderande penningpolitik under en längre tidsperiod. Det finns ett utrymme för finanspolitiken att spela en större roll vid sidan av penningpolitiken, samtidigt som man måste ta hänsyn till de offentliga skuldernas hållbarhet. Det behövs en omorientering av de offentliga investeringarna för att stimulera ytterligare privata investeringar och underlätta strukturreformer, men man måste också fokusera på lämpliga penningpolitiska åtgärder.

16.

Europaparlamentet håller med Draghi om att den nuvarande flexibiliteten i samband med stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser skulle kunna utnyttjas för att bättre åtgärda den svaga tillväxten och skapa utrymme för kostnaderna för välbehövliga strukturreformer.

17.

Europaparlamentet håller med Draghi om att det finns utrymme för att skapa en mer tillväxtvänlig sammansättning av finanspolitiken och att sänka skattetrycket på ett budgetneutralt sätt.

18.

Europaparlamentet håller med Draghi om att kompletterande insatser på EU-nivå också verkar nödvändiga för att garantera både lämpliga samlade positioner och ett omfattande program för offentliga investeringar.

19.

Europaparlamentet noterar att ECB, förutom att minska sina styrräntor och öka sina refinansieringstransaktioner, har antagit innovativa instrument såsom riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO) och nya kommunikationsstrategier såsom framåtriktad vägledning.

20.

Europaparlamentet anser att transmissionsmekanismen inte fungerar på ett korrekt sätt och att de penningpolitiska instrument som ECB använt sedan början av krisen, även om de är en välkommen lättnad på finansmarknader i kris, inte i sig kan vara effektiva när det gäller att bekämpa finansiell fragmentering, stimulera tillväxten eller förbättra situationen på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmuntrar ECB att se till att dess politik bättre anpassas till den reala ekonomin, särskilt när det gäller små och medelstora företag.

21.

Europaparlamentet anser att de positiva effekterna av ECB:s beslut att sänka styrräntorna är begränsade på grund av den penningpolitiska transmissionsmekanismens kraftiga försämring. Parlamentet påminner om att mycket låga räntenivåer på lång sikt orsakar snedvridningar inom företagssektorn och kan skada privata spar- och pensionssystem.

22.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som ECB meddelade i juni 2014 och som syftar till att stärka den penningpolitiska transmissionsmekanismens funktionssätt. Parlamentet noterar att man genom TLTRO-åtgärder, för första gången, inrättar en länk mellan bankernas utlåning till den icke-finansiella privata sektorn och den refinansiering som bankerna kan begära. Parlamentet hoppas att resultaten i samband med översynen av tillgångarnas kvalitet kommer att stärka de europeiska bankernas användning av TLTRO-åtgärder och därmed främja överföringen av likviditet till realekonomin.

23.

Europaparlamentet noterar att ECB har meddelat att man kommer att köpa tillgångssäkrade värdepapper (ABS) och säkerställda obligationer för att öka TLTRO-åtgärdernas kreditgivande kraft. Parlamentet betonar att sådana transaktioner på ABS-marknaden måste vara tillräckligt betydande för att påverka utlåningsräntorna för små och medelstora företag, minska fragmenteringen och vara transparenta så att de inte utgör en alltför stor risk för ECB:s balansräkning.

24.

Europaparlamentet oroar sig över den betydande fragmenteringen av lånevillkoren för små och medelstora företag i euroområdets länder och det befintliga gapet mellan den finansieringsnivå som beviljas små och medelstora företag och de nivåer som beviljas större företag. Parlamentet hävdar bestämt att dessa långvariga problem inte behandlas på ett korrekt sätt genom ECB:s nyligen aviserade åtgärder för att främja bankernas utlåning, och att ECB bör undersöka de bakomliggande faktorer som förhindrar de små och medelstora företagens tillgång till krediter. Parlamentet uppmanar ECB att undersöka om detta gap har någon koppling till koncentrationen i banksektorn.

25.

Europaparlamentet betonar att ECB:s balansräkning, i och med de åtgärder som meddelades i juni 2014, förväntas gå mot samma storlek som i början av 2012. Parlamentet noterar att denna förväntade ökning kräver stor vaksamhet från ECB:s sida med tanke på de kreditrisker ECB i slutändan tar.

26.

Europaparlamentet anser att det totala belopp indirekta subventioner som hittills har tillhandahållits gradvis bör återkrävas till förmån för skattebetalarna så fort den ekonomiska situationen återigen normaliseras.

27.

Europaparlamentet noterar att ECB vid upprepade tillfällen förklarat att man är villig att använda okonventionella instrument inom ramen för bankens mandat, och ändra storlek eller sammansättning på sina interventioner, i händelse av en alltför lång period med låg inflation. Parlamentet fortsätter att vara öppet för att använda ytterligare okonventionella åtgärder, men betonar att dessa åtgärder inte kommer att vara tillräckliga utan den rätta mixen av penningpolitik, investeringar och strukturreformer.

28.

Europaparlamentet betonar att man inte bör överskatta effekten på den reala ekonomin av de okonventionella penningpolitiska åtgärder som för närvarande används. Parlamentet betonar att dessa åtgärder är tillfälliga till sin karaktär och syftar till att ge medlemsstaterna tid att konsolidera sin finansiella situation och genomföra de strukturreformer som behövs för att stimulera ekonomisk tillväxt och förbättringar på arbetsmarknaden.

29.

Europaparlamentet noterar att en icke standardmässig penningpolitik under en längre period kan öka snedvridningarna på kapitalmarknaden. Parlamentet ber ECB att hitta rätt balans mellan risken med ett för tidigt utträde ur ackommoderande penningpolitik och riskerna och kostnaderna till följd av de snedvridningar som en sådan politik kan leda till. Parlamentet ber därför ECB att anpassa den icke standardmässiga politiken för att begränsa sådana snedvridningar.

30.

Europaparlamentet påminner om att penningpolitiken i sig inte kan stimulera den aggregerade efterfrågan om den inte kompletteras med tillräckliga finansiella och strukturella reformer och politik på nationell nivå.

31.

Europaparlamentet betonar i enlighet med erfarenheterna från åren före krisen att en stabil inflationstakt, i enlighet med det medelfristiga mål som fastställts av ECB, kan vara knuten till en ohållbar privat skuldutveckling och att man därför måste hantera tillgångsbubblor och kredittillväxt även när prisstabiliteten är säkrad.

32.

Europaparlamentet påminner om att ECB:s oberoende i samband med utövandet av penningpolitiken, i enlighet med vad som fastslås i fördragen, är av största vikt för målet att garantera prisstabilitet, dvs. att hålla inflationen nära men under 2 procent. Parlamentet påminner om att alla regeringar och offentliga nationella myndigheter också bör avstå från att be ECB att vidta åtgärder.

33.

Europaparlamentet påminner om att alla ledamöter i ECB:s allmänna råd ska respektera de beslut som fattats och som är konfidentiella, utom om det har beslutats att de ska offentliggöras.

34.

Europaparlamentet uppmanar ECB att ta ett steg tillbaka i sin roll inom trojkan för att stärka sitt oberoende i förhållande till politiska beslut.

35.

Europaparlamentet påminner om att det i artikel 127 i EUF-fördraget anges att ECB, utan att åsidosätta sitt huvudmål, ska stödja den allmänna ekonomiska politiken i unionen, vilket ytterligare anges i artikel 282 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar i detta sammanhang den monetära dialogens betydelse.

36.

Europaparlamentet betonar att en tydlig åtskillnad mellan den penningpolitiken och finanspolitiken innebär att de monetära myndigheterna inte bör subventionera institut som får tillgång till likviditet eftersom tillhandahållandet av sådana subventioner faller inom ramen för finanspolitiken.

37.

Europaparlamentet beklagar att ECB har överskridit sitt fördragsbaserade mandat, enligt vad som anges i de skrivelser som ECB:s före detta ordförande skickade till Spaniens, Italiens och Irlands regeringar.

38.

Europaparlamentet välkomnar det steg framåt som ECB tagit i och med beslutet att offentliggöra protokollsammanfattningarna från sina möten och välkomnar att denna praxis inleds i januari 2015. Parlamentet välkomnar att denna begäran, som parlamentet lagt fram i alla sina årliga betänkanden om ECB, har beaktats av ECB-rådet.

39.

Europaparlamentet anser att centralbanker i hela världen bör arbeta aktivt för att undvika politik som skulle leda till negativa spridningseffekter för andra. Parlamentet noterar att vissa centralbanker uppmanar andra centralbanker att beakta potentiella negativa spridningseffekter av penningpolitik lång tid efter det att de unilateralt har genomfört sin egen politik.

40.

Europaparlamentet anser att färsk information som kommit till kännedom visar vikten av att man i framtiden använder likviditetsstöd i krislägen försiktigt. Det kan inte på nytt accepteras att en medlemsstats banksektor på det här sättet skuldsätter sig till en betydande procentandel av sin BNP.

41.

Europaparlamentet uppmanar ECB att fortsätta att förbättra sin jämställdhetspolitik när det gäller utnämningar för att åtgärda den nuvarande klyftan. Parlamentet välkomnar utnämningen av Danièle Nouy som chef för tillsynen av den europeiska banksektorn, särskilt för hennes goda meriter och utmärkta meritförteckning.

42.

Europaparlamentet anser att större uppmärksamhet på tillväxt och offentliga investeringar (såsom det investeringspaket på 300 miljarder euro som kommissionens ordförande Jean Claude Juncker föreslagit) skulle komplettera ECB:s politiska insatser för att öka sysselsättningen och tillväxten i Europa.

43.

Europaparlamentet välkomnar att den gemensamma tillsynsmekanismen, bankunionens första pelare, började fungera fullt ut den 4 november 2014. Parlamentet påpekar att detta avgörande steg i det europeiska finansiella samarbetet uppnåddes tack vare det framgångsrika fullbordandet av det förberedande arbetet, inbegripet översynen av tillgångarnas kvalitet. Parlamentet tackar ECB för att banken utnyttjar sin trovärdighet för att stödja det europeiska banksystemet. Parlamentet understryker att ECB:s tillsynsuppdrag och penningpolitiska uppdrag inte får blandas ihop.

44.

Europaparlamentet noterar att översynen av tillgångarnas kvalitet och stresstestet som genomfördes av Europeiska bankmyndigheten (EBA) i samarbete med den gemensamma tillsynsmekanismen har visat på bestående brister i det europeiska banksystemet. Parlamentet hoppas att resultatet på rätt sätt har beaktat alla risker för att undvika en ”japanifiering” av den europeiska bankverksamheten, och ständigt växande lån som är omöjliga att betala tillbaka.

45.

Europaparlamentet anser att ECB har ett stort ansvar för att se till att framtida bankrekapitaliseringar görs genom skuldnedskrivning när det är svårt eller omöjligt att få tillträde till marknaderna.

46.

Europaparlamentet uppmanar ECB att i sin dagliga verksamhet garantera en fullständig avgränsning mellan penningpolitiken och bankens roll som tillsynsmyndighet för bankerna.

47.

Europaparlamentet betonar att den gemensamma tillsynsmekanismen syftar till att säkra förtroendet för euroområdets banksektor, och därmed till att säkra den finansiella stabiliteten. Parlamentet påminner om att den nya gemensamma tillsynsmekanismens demokratiska ansvarsskyldighet gentemot parlamentet är mycket viktig för att garantera det nya övervakningssystemets trovärdighet. Parlamentet betonar därför vikten av det interinstitutionella avtalet mellan parlamentet och ECB från november 2013 om det praktiska genomförandet av demokratiskt ansvarsutkrävande inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen, och om dess fullständiga genomförande.

48.

För att skuldnedskrivningar ska bli mer trovärdiga och effektiva anser Europaparlamentet att EU-lagstiftningen bör gå mot att avgränsa de mer riskabla investeringstransaktionerna från traditionell bankverksamhet.

49.

Europaparlamentet anser att de senaste stresstesten tydligt visar på de nuvarande interinstitutionella systemens begränsningar eftersom ett scenario med deflation inte övervägdes i testen trots att sådana deflationsrisker är långt ifrån anekdotiska.

50.

Europaparlamentet noterar att euroområdets banker, trots en relativt låg lönsamhet, har fortsatt att stärka sin kapitalsituation genom en kombination av ökat kapital och mindre riskvägda tillgångar samt genom offentligt stöd. Parlamentet betonar att kapitalökningar i flera fall genomfördes inom ramen för medlemsstaternas program för ekonomiskt stöd.

51.

Europaparlamentet oroar sig över att många av euroområdets banker fortfarande är beroende av centralbanksfinansiering. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att inrätta en kapitalmarknadsunion, för att minska det alltför stora beroendet av banksystemet för euroområdets ekonomier.

52.

Europaparlamentet framhåller att en förbättrad styrning av bankerna ökar förtroendet för banksektorn, vilket också bidrar till den finansiella stabiliteten.

53.

Europaparlamentet påpekar att verksamhet med statspapper fortfarande utgör en viktig vinstkälla för bankerna i euroområdet, även om utlåningen till den icke-finansiella privata sektorn fortsätter att vara svag. Parlamentet anser att man bör skynda på det tekniska och lagstiftningsrelaterade arbetet avseende risker kopplade till offentliga skulder. Parlamentet uppmanar ECB att varna de banker som fortsätter att öka sitt innehav av statspapper samtidigt som de minskar krediterna till den privata sektorn.

54.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsförslag om strukturreformen av bankerna. Parlamentet noterar att liknande reformer redan har genomförts i flera medlemsstater. Parlamentet uppmanar ECB att samarbeta med de andra relevanta institutionerna för att uppnå en hållbar strukturreform på EU-nivå för att sätta stopp för subventioner till stora finansinstituts handelsverksamhet och skapa lika villkor för finansiella tjänster.

55.

Europaparlamentet påminner om att den gemensamma resolutionsmekanismen (SRM), bankunionens andra pelare, kommer att träda i kraft i början av 2015. Parlamentet betonar behovet av att fortsätta utveckla bankunionens tredje pelare.

56.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken.

30.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 316/37

—

med beaktande av artikel 325.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sina resolutioner om tidigare årsrapporter från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 17 juli 2014Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Årsrapport om bedrägeribekämpning 2013 (COM(2014)0474) och de tillhörande arbetsdokumenten (SWD(2014)0243, SWD(2014)0244, SWD(2014)0245, SWD(2014)0246, SWD(2014)0247 och SWD(2014)0248),

—

med beaktande av Olafs årsrapport för 2013,

—

med beaktande av den årliga verksamhetsrapporten från Olafs övervakningskommitté: februari 2013 – januari 2014,

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2013, samt de granskade institutionernas svar,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 september 2014Skyddet av EU:s budget fram till slutet av 2013 (COM(2014)0618),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 3 februari 2014EU:s rapport om insatserna mot korruption (COM(2014)0038),

—

med beaktande av den särskilda Eurobarometerrapporten 397 om korruption,

—

med beaktande av kommissionens rapporter om mervärdesskattegapet,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 250/2014 av den 26 februari 2014 om inrättande av ett program för främjande av verksamheter till skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen (Herkules III-programmet) och om upphävande av beslut nr 804/2004/EG (1),

—

med beaktande av förslaget till rådets förordning av den 17 juli 2013 om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (2),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 juli 2012 om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption (4), sin skriftliga förklaring av den 18 maj 2010 om unionens insatser när det gäller att bekämpa korruption (5) samt kommissionens meddelande av den 6 juni 2011 om insatser mot korruption på EU:s territorium (COM(2011)0308),

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (6),

—

med beaktande av FN:s konvention mot korruption,

—

med beaktande av Europarådets civil- och straffrättsliga konventioner om korruption,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för regional utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0024/2015), och av följande skäl:

A.

EU:s budget, som alla medlemsstater bidrar till proportionellt i enlighet med gemensamma objektiva kriterier, ger stöd till genomförandet av unionens politik och är ett uttryck för enhet och ett instrument för att främja den europeiska integrationen.

B.

Skyddet av EU:s ekonomiska intressen, tillsammans med principen om sund ekonomisk förvaltning, bör säkerställa att budgetens inkomster och utgifter bidrar till att uppnå EU:s prioriteringar och mål och till att stärka medborgarnas förtroende, genom att försäkra dem att deras pengar används på ett transparent sätt, i full överensstämmelse med EU:s mål och åtgärder och i EU-medborgarnas intresse.

C.

Mångfalden av rättsliga och administrativa system i medlemsstaterna gör det svårare att övervinna oriktigheter och bekämpa bedrägerier. En inkorrekt användning av EU:s medel medför inte enbart individuella utan också kollektiva förluster och skadar varje medlemsstats liksom hela unionens intressen.

D.

I syfte att förstärka de befintliga åtgärderna, såsom konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen för att bekämpa bedrägeri, korruption, penningtvätt och annan illegal verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen, har kommissionen lagt fram två förslag till straffrättsliga instrument, PIF-direktivet och förordningen om europeiska åklagarmyndigheten, som syftar till att säkerställa mer effektiva utredningar och bättre skydd av skattebetalarnas pengar i hela unionens område med frihet, säkerhet och rättvisa.

E.

Arbetet med att bekämpa bedrägerier, korruption och penningtvätt i unionen måste vara en politisk prioritering för EU:s institutioner, och därför är polisiärt och rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna av allra största betydelse.

1.

Europaparlamentet tar del av kommissionens rapport Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Årsrapport om bedrägeribekämpning 2013 (nedan kallad kommissionens årsrapport). Parlamentet välkomnar de många rättsliga och administrativa åtgärder som kommissionen har vidtagit sedan 2011 och därmed infört nya ramar för att ytterligare stärka skyddet av unionens ekonomiska intressen. Parlamentet understryker att de för närvarande otillräckliga resultaten i kampen mot bedrägerier inte beror på bristande reglering utan på otillfredsställande genomförande. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i den nästkommande rapporten, snabbare svara på parlamentets frågor om de tidigare årsrapporterna om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen.

2.

Europaparlamentet påminner om att det, med hänsyn till medlemsstaternas nuvarande ekonomiska svårigheter och EU-budgetens otillräckliga resurser, är särskilt viktigt att skydda Europeiska unionens ekonomiska intressen. Parlamentet betonar att EU-medel måste förvaltas korrekt och användas så effektivt som möjligt.

3.

Europaparlamentet konstaterar att det 2013 totalt anmäldes 15 779 oriktigheter till kommissionen, av vilka 14 170 gällde oriktigheter utan misstanke om bedrägeri och 1 609 oriktigheter med misstanke om bedrägeri, avseende sammanlagt cirka 2,14 miljarder euro, varav omkring 1,76 miljarder euro gällde utgifter, vilket motsvarar 1,34 procent av alla utbetalningar. Det återstående beloppet på 380 miljoner euro motsvarar 1,86 procent av de traditionella egna medel (brutto) som uppburits.

4.

Europaparlamentet konstaterar att de samlade ekonomiska konsekvenserna av oriktigheter utan misstanke om bedrägeri som anmäldes 2013 minskade till cirka 1,84 miljarder euro (eller 38 procent mindre än år 2012), men att antalet anmälda sådana oriktigheter ökade med 16 procent jämfört med föregående år. Parlamentet noterar vidare att antalet oriktigheter med misstanke om bedrägeri som anmäldes 2013 ökade med hela 30 procent jämfört med 2012, samtidigt som den ekonomiska omfattningen, det vill säga 309 miljoner euro i EU-medel, minskade med 21 procent.

5.

Europaparlamentet noterar att tillgången till nya uppgifter, till följd av väsentliga förändringar i medlemsstaternas och kommissionens anmälningar av oriktigheter, har skiftat uppmärksamheten i kommissionens årsrapport för 2013 från en allmän behandling av oriktigheter till att inriktas på sådana anmälda oriktigheter som faktiskt avser bedrägliga förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att även följa denna strategi i sin framtida årsrapport om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier. Parlamentet uppmanar dessutom bestämt kommissionen att ytterligare öka tillgången till uppgifter och att utöka analyserna när det gäller omfattningen, typen och konsekvenserna av oriktigheter utan misstanke om bedrägeri med hänsyn till det mycket höga antalet sådana oriktigheter och deras negativa ekonomiska konsekvenser, som skadar EU:s ekonomiska intressen.

6.

Europaparlamentet betonar att såväl kommissionen som medlemsstaterna är skyldiga att göra allt för att bekämpa bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, i enlighet med bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Parlamentet påminner om att nära samarbete och samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna är nödvändigt för att säkerställa ett effektivt skydd för unionens ekonomiska intressen, och att det därför är mycket viktigt att samarbetet och samordningen stärks och görs så effektiva som möjligt. Parlamentet påminner vidare om att det är lika viktigt att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas vid uppbörden av EU:s medel som i samband med utgifter.

7.

Europaparlamentet konstaterar att utvecklingen under de senaste fem åren långsamt går mot färre upptäckta och anmälda potentiella oriktigheter med misstanke om bedrägerier, men att antalet oriktigheter utan misstanke om bedrägeri gradvis har ökat. Parlamentet begär att kommissionen mer ingående undersöker de främsta orsakerna till denna ökning och att den utreder om denna tendens beror på att spårningen av oriktigheter förändrats eller på att medlemsstaternas klassning av ärendena förändrats.

8.

Europaparlamentet är övertygat om att de straffrättsliga medlen i PIF-direktivet endast kommer att vara effektiva om man lyckas utforma en tydlig definition av PIF-brott, minsta och längsta fängelsestraff för alla deltagande medlemsstater och minimiregler för preskriptionstider, och om dessa regler därefter tillämpas av alla medlemsstater på ett likvärdigt och effektivt sätt.

9.

Europaparlamentet gläder sig över att 98 procent av de traditionella egna medlen uppbärs utan några större problem, och att anmälda oriktigheter med misstanke om bedrägeri utgör 0,29 procent av fastställda traditionella egna medel (brutto) (eller 61 miljoner euro) och anmälda oriktigheter utan misstanke om bedrägeri utgör 1,57 procent av de traditionella egna medlen (eller 327,4 miljoner euro). Parlamentet noterar att bedrägerier och oriktigheter som upptäcktes 2013 uppgick till 380 miljoner euro, av vilka totalt 234 miljoner euro har återkrävts av medlemsstaterna. Parlamentet noterar särskilt att återkravsgraden på 62 procent för traditionella egna medel för 2013 är det bästa resultat som uppnåtts under det senaste årtiondet.

10.

Europaparlamentet är oroat över att den största delen av de registrerade fordringarna i databasen Ownres i EU-28 år 2013 gällde tullförfarandet ”övergång till fri omsättning”, både för bedrägerier (93 procent) och för oriktigheter (87 procent). Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder i syfte att förstärka tullförfarandet ”övergång till fri omsättning” så att det blir mindre sårbart för bedrägerier och oriktigheter.

11.

Europaparlamentet är bekymrat över att återkravsgraden i bedrägeriärenden endast uppgick till 23,74 procent i databasen Ownres år 2013, vilket är lägre än genomsnittet på 33,5 procent för perioden 2008–2012. Parlamentet betonar att återkravsgraden i oriktighetsärenden som anmäldes för 2013 är 67,9 procent. Parlamentet betonar generellt det ansvar som medlemsstaternas myndigheter och kommissionen har för att återkräva felaktigt utbetalda medel, och uppmanar dem att till fullo leva upp till detta ansvar och avsevärt öka återkravsgraden i bedrägeriärenden, vilken generellt ligger på en påtagligt låg nivå jämfört med återkravsgraden för oriktigheter utan misstanke om bedrägeri.

12.

Europaparlamentet gläder sig över att Europeiska unionen år 2013 undertecknade FN:s protokoll om eliminering av olaglig handel med tobaksvaror. Parlamentet konstaterar att 15 medlemsstater har undertecknat protokollet, men att det hittills endast har ratificerats av Österrike. Parlamentet uppmanar därför de övriga medlemsstaterna att så snart som möjligt fullfölja ratificeringsförfarandet.

13.

Europaparlamentet understryker att smuggling av högt beskattade varor orsakar stora inkomstbortfall för EU:s och medlemsstaternas budgetar, och att den direkta förlusten av tullintäkter enbart till följd av cigarettsmuggling uppskattas till mer än 10 miljarder euro per år. Parlamentet fäster dessutom uppmärksamheten vid försäljningen av förfalskade varor, som inverkar negativt både på medlemsstaternas skattemyndigheter och EU-företagen.

14.

Europaparlamentet hänvisar till det pågående arbetet för att förbättra uppgifterna om bruttonationalinkomst (BNI), och till de frågor som togs upp i revisionsrättens särskilda rapport 11/2013, i vilken man kräver en förkortad och mer målinriktad kontroll av BNI-uppgifter och bättre rapportering och samordning av resultat, så att BNI-systemens bidrag till beräkningen av EU-inkomsterna blir mer tillförlitliga.

15.

Europaparlamentet noterar att införlivandet av den osynliga ekonomin i de nationella räkenskaperna bör bidra till att säkerställa mer fullständiga och tillförlitliga BNI-uppgifter, och uppmanar kommissionen och Eurostat att fördjupa samarbetet med de nationella statistiska instituten för att säkra att denna faktor behandlas på ett konsekvent och jämförbart sätt i alla medlemsstater, med hjälp av mest aktuella uppgifter.

16.

Europaparlamentet understryker att mervärdesskattegapet i många medlemsstater konstant är högt på grund av mervärdesskattebedrägerier och system för att undvika mervärdesskatt. Parlamentet betonar att kommissionen har befogenhet att kontrollera och övervaka de åtgärder som vidtas i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att till fullo utnyttja sina befogenheter för att hjälpa medlemsstaterna i kampen mot mervärdesskattebedrägerier och skatteflykt.

17.

Europaparlamentet noterar dessutom att 133 fall av cigarettsmuggling registrerades i medlemsstaterna 2013, vilket omfattar traditionella egna medel på cirka 7 miljoner euro. Parlamentet understryker att denna tendens utgör en kraftig minskning jämfört med 2012, då 224 fall som involverade cirka 25 miljoner euro rapporterades. Parlamentet är allvarligt bekymrat över att Danmark, Estland, Spanien, Frankrike, Cypern, Luxemburg, Portugal, Slovenien, Slovakien och Sverige inte rapporterade något fall av smugglade cigaretter till kommissionen under 2013, och ifrågasätter rapporteringsförfarandenas effektivitet i dessa medlemsstater. Parlamentet insisterar på att alla medlemsstater rapporterar fall av smuggling och varuförfalskning till kommissionen på ett korrekt och snabbt sätt för att möjliggöra en bättre uppskattning av de negativa effekterna för de traditionella egna medlen.

18.

Europaparlamentet noterar att kommissionen ska offentliggöra en genomförbarhetsstudie av ett spårningssystem för tobaksprodukter. Parlamentet understryker att detta är ett stort steg framåt i kampen mot smuggling. Parlamentet kräver att kommissionen utformar och inför ett öppet och konkurrenskraftigt spårningssystem, på ett sådant sätt att utformningen och det sätt systemet genomförs på inte främjar en enda eller ett fåtal tjänsteleverantörer.

19.

Europaparlamentet påminner om följande:

20.

Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid den alarmerande ökningen på 76 procent av antalet anmälda oriktigheter med misstanke om bedrägeri i fråga om EU:s utgifter, och uppmanar bestämt de behöriga myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga sådana negativa tendenser under de kommande åren.

21.

Europaparlamentet är bekymrat över att både antalet oriktigheter generellt och, i synnerhet, antalet bedrägerier avsevärt ökade inom jordbrukssektorn under 2013 jämfört med 2012. Parlamentet noterar att man under 2013 såg en ny viktig tendens i fråga om överträdelser, nämligen att stödmottagaren inte uppfyller kvalitetskraven, med 51 anmälda fall av oriktigheter med misstanke om bedrägeri. Parlamentet anser att dessa tendenser kräver målinriktade åtgärder i syfte att dels stoppa verksamhet som eventuellt kan leda till oavsiktliga lagöverträdelser, dels aktivt bekämpa korruption och kriminell verksamhet.

22.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna återkrävde 197 miljoner euro från stödmottagarna på området för jordbruk och landsbygdsutveckling under budgetåret 2013, men att det återstår 1 318,3 miljoner euro att återkräva från mottagarna i slutet av året, varav 1 097,1 miljon euro ska föras till EU-budgeten enligt tillämpningen av 50/50-regeln. Parlamentet är bekymrat över att återkravsgraden för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) ligger under det allmänna genomsnittet, och att inte ens hälften av de oriktigheter som upptäcktes 2009 hade återkrävts i slutet av 2013.

23.

Europaparlamentet betonar de avsevärda skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller deras förmåga att återkräva belopp som förlorats till följd av oriktiga utbetalningar som upptäckts inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och uppmanar med kraft de medlemsstater som har återkravsgrader på under 33 procent att avsevärt förbättra sina resultat under 2015 och påföljande år.

24.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna efter 2013 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken har större möjlighet till flexibilitet i genomförandet av politiken, och att de framför allt har rätt att anpassa den till sina regionala eller nationella kapaciteter och prioriteringar samt att göra överföringar mellan dess olika pelare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att flexibiliteten inte ökas på bekostnad av övervaknings- och utvärderingssystemen. Parlamentet noterar dessutom att kommissionen inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken arbetar på en förenklingsagenda. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut anpassa förenklingsagendan till GD AGRI:s strategi för bedrägeribekämpning och att upprätthålla balansen mellan förenkling och en sund förvaltning av EU-medlen genom att säkerställa lämpliga kontroller.

25.

Europaparlamentet är också bekymrat över att den genomsnittliga fristen mellan uppkomsten av en oriktighet, dess upptäckt och slutligen anmälan av den till kommissionen är 6,3 år inom jordbruket och 2,75 år inom andra sektirer. Parlamentet påminner om att ytterligare förfaranden inleds efter det att en oriktighet upptäckts (betalningskrav, Olaf-utredningar, m.m.). Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa den genomsnittliga, minimala och maximala livscykeln för en oriktighet som upptäcks inom centraliserad förvaltning för varje politikområde.

26.

Europaparlamentet förväntar sig att den stora ökningen på 475 procent av oriktigheter som anmälts inom fiskerisektorn under 2013 utgör en engångstopp, till följd av det försenade programgenomförandet inom denna sektor, och inte en negativ tendens som underminerar insikterna om värdet för EU:s fiskeripolitik.

27.

Europaparlamentet noterar med oro att antalet anmälda oriktigheter inom sammanhållningspolitiken ökade med 15 procent. Parlamentet noterar dock även att de belopp som berörs av oriktigheter utan misstanke om bedrägeri minskat med 49 procent och med 22 procent för oriktigheter med misstanke om bedrägeri.

28.

Europaparlamentet noterar att 321 oriktigheter som anmälts som bedrägerier och 4 672 oriktigheter som anmälts som oriktigheter utan misstanke om bedrägeri gällde sammanhållningspolitiken. Parlamentet medger att antalet anmälningar inom båda kategorierna ökade med 15 procent jämfört med 2012 och, som under tidigare år, att den största andelen av de belopp som avsåg oriktigheter under 2013 (63 procent) fortfarande gäller sammanhållningspolitiken. Parlamentet påpekar dock att de motsvarande beloppen minskade inom båda kategorierna, att en gradvis förbättring baserad på erfarenheterna från tidigare år kan ses och att sammanhållningspolitiken för första gången inte var det budgetutgiftsområde som hade det högsta antalet oriktigheter som anmälts som bedrägerier.

29.

Europaparlamentet beklagar dock bristen på tillgänglig information om de belopp som ska återkrävas och de återkravsgrader som specifikt gäller sammanhållningspolitiken för budgetåret 2013. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna utförlig information om detta i sin kommande årsrapport.

30.

Europaparlamentet noterar att återkravsgraden över en femårsperiod för utgifter inom ramen för centraliserad förvaltning är 54,4 procent för oriktigheter som rapporterats som bedrägerier och 63,9 procent för oriktigheter utan misstanke om bedrägeri. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att ytterligare förbättra återkravsprocessen och att påskynda dess genomförande.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påta sig det fulla ansvaret för att återkräva felaktigt utbetalda belopp från EU-budgeten och att införa enhetliga anmälningsprinciper i alla medlemsstater med avseende på insamling av lämpliga, jämförbara, och tillförlitliga uppgifter.

32.

Europaparlamentet är bekymrat över att för de betalningskrav till följd av oriktigheter (både anmälda med och utan misstanke om bedrägeri) som utfärdades mellan 2009 och 2013 inom ramen för centraliserad förvaltning, var den genomsnittliga fristen mellan uppkomsten av oriktigheten och dess upptäckt 3,4 år. Mer än hälften av fallen (54 procent) upptäcktes inom 4 år efter det år då oriktigheten begicks, och för den andra hälften (46 procent) varierade fristen mellan 4 och 13 år. Parlamentet påminner om att ytterligare förfaranden inleds efter det att en oriktighet upptäckts (betalningskrav, Olaf-utredningar, m.m.). Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa den genomsnittliga, minimala och maximala livscykeln för en oriktighet som upptäcks inom centraliserad förvaltning.

33.

Europaparlamentet gläder sig över att antalet anmälda oriktigheter med misstanke om bedrägeri avseende Europeiska socialfonden år 2013 var 40 procent lägre än under åren 2009 och 2010, och att år 2013 var det tredje året i rad som denna positiva tendens konstaterades.

34.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att administrativa kontroller, kontroller på platsen och revisioner under programperioden 2007–2013 ledde till en avsevärt högre grad (63 procent) av upptäckta oriktigheter med misstanke om bedrägeri, jämfört med mindre än 20 procent under den föregående sjuårsperioden, trots en liten minskning till 55 procent år 2013.

35.

Europaparlamentet noterar att kommissionen år 2013 avslutade 217 fall av inställningar av betalningarna inom ramen för sammanhållningspolitiken, och att 131 av dessa fortfarande var öppna vid årets slut och omfattade ett belopp på 1,977 miljoner euro. Parlamentet konstaterar vidare att kommissionen fattade 15 beslut om att hålla inne utbetalningar år 2013 och två i januari 2014.

36.

Europaparlamentet konstaterar att 33 oriktigheter anmäldes som bedrägerier år 2013 inom ramen för föranslutningsstödet, vilket omfattade ett belopp på 14,4 miljoner euro, och att dessa oriktigheter främst gällde det särskilda föranslutningsprogrammet för jordbruket och landsbygdens utveckling (Sapard). Parlamentet noterar dessutom att nio oriktigheter med misstanke om bedrägeri, som omfattade ett belopp på 1,2 miljoner euro, anmäldes inom ramen för föranslutningsinstrumentet. Parlamentet konstaterar att återkravsgraderna för föranslutningsprogrammet mellan 2003 och 2013 uppgick till 37,36 respektive 29,22 procent för oriktigheter och bedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen och de länder som mottar föranslutningsstöd att vidta åtgärder för att säkerställa en högre återkravsgrad inom föranslutningsinstrumentet.

37.

Europaparlamentet efterlyser förslag till en minskning av antalet utgiftsprogram, i synnerhet när de delvis överlappar varandra, och kräver att man när detta är möjligt inriktar programmen på de medlemsstater som är i störst behov av stöd, så att inte alla program nödvändigtvis främjar verksamheter i alla medlemsstater.

38.

Parlamentet är bekymrat över att flera EIB-finansierade projekt har berörts av korruption och bedrägeri. Parlamentet anser att EIB-dokumentet av den 8 november 2013, där man fastställer EIB:s policy för att förebygga och förhindra korruption, bedrägeri, hemlig samverkan, tvång, obstruktion, penningtvätt och finansiering av terrorism, visar på bristande kontroll i ett antal fall i samband med genomförandet av EIB-finansierade projekt. Parlamentet uttrycker sin oro över att EIB under 2013 finansierade Passante di Mestre-projektet med totalt 350 miljoner euro och överväger att refinansiera projektet med ytterligare 700 miljoner euro genom projektobligationer, trots att projektet berörts av korruption och bedrägeri, vilket ledde till att flera av de inblandade personerna greps. Parlamentet kräver därför att EIB, när bedrägeri och korruption kan bevisas, upphäver och/eller blockerar all planerad och pågående finansiering för det berörda projektet.

39.

Europaparlamentet betonar sin oro när det gäller de kvarstående hoten mot EU:s budget, vilka härrör från både bristande efterlevnad av bestämmelserna (oriktigheter utan misstanke om bedrägeri) och avsiktliga fel och straffbara gärningar (bedrägeri). Parlamentet betonar vikten av ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i syfte att säkerställa relevanta och lämpliga åtgärder för att undvika och korrigera oriktigheter utan misstanke om bedrägeri och bekämpa bedrägeri.

40.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna under många år inte har lämnat in uppgifter i tid eller lämnat in inkorrekta uppgifter. Parlamentet är bekymrat över att det fortfarande finns olika strategier i olika medlemsstater för att upptäcka och anmäla oriktigheter med och utan misstanke om bedrägeri, även inom områden såsom sammanhållningspolitiken och jordbruket, och att det i vissa fall görs icke-standardiserade tolkningar vid tillämpningen av den rättsliga ramen. Parlamentet betonar att detta innebär att jämförelser och objektiva bedömningar inte kan göras och att rekommendationer inte kan utfärdas av parlamentet, kommissionen och Olaf. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla gemensamma riktlinjer och indikatorer för att minska skillnaderna i medlemsstaternas olika strategier och att utveckla en enhetlig och omfattande informationsdatabas över oriktigheter som har begåtts och de åtgärder som vidtagits, inbegripet fall av bedrägeri och korruption som involverar tjänstemän, för att därmed ge myndigheterna och medborgarna tillförlitliga, jämförbara och centraliserade uppgifter till grund för genomförandet av effektiva korrigeringsåtgärder och för en objektiv bedömning av överträdelsernas faktiska, och inte uppfattade, allvar och av ansvariga parter.

41.

Europaparlamentet konstaterar att de rekommendationer kommissionen utfärdade till medlemsstaterna 2012, vars genomförandestatus anges i kommissionens årsrapport för 2013, – särskilt avseende sambandscentralerna för bedrägeribekämpning, de gemensamma bestämmelserna för bedrägerier, reformen av offentlig upphandling, de oriktigheter som anmälts som bedrägeri och systemen för undersökningar och kontroller och för riskbedömning – överlag var lämpliga, men beklagar att ett antal problem inte åtgärdades helt. Parlamentet påpekar till exempel att inte alla medlemsstater har inlett förberedelser inför genomförandet av den fleråriga budgetramen 2014–2020 och dess bestämmelser om bedrägeribekämpning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa upp kommissionens rekommendationer från 2012, att se till att de rekommendationer som kommissionen utfärdade i sina rapporter från 2011 och 2013 följs till fullo och att ge en motiverad förklaring när detta inte har varit möjligt.

42.

Europaparlamentet konstaterar att de oriktigheter som inte är bedrägerier ofta beror på bristande kunskap om bestämmelserna eller på att kraven och reglerna är alltför komplicerade. Parlamentet påpekar att det krävs tid för att ändringar av bestämmelserna avseende både inkomster och utgifter, däribland ändringar som avser förenklingar, ska kunna antas av de myndigheter som ansvarar för deras genomförande. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen i detta sammanhang att bättre samordna tolkningen av den rättsliga ramen och säkra en strikt tillämpning av den, och att vidta målinriktade och lägliga åtgärder för att stärka den administrativa kapaciteten, både inom den offentliga förvaltningen och bland intressenter, däribland civilsamhällets organisationer, inklusive genom vägledning och utbildning och genom att inrätta system för att behålla kvalificerad och kompetent personal. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att efter halva tiden utvärdera huruvida sammanhållningspolitikens nya regelsystem bättre förhindrar och minskar risken för oriktigheter samt att överväga möjligheten till en större förenkling av de rådande reglerna.

43.

Europaparlamentet anser att medlemsstater som på egen hand upptäcker och anmäler oriktigheter, däribland bedrägerier, bör stödjas och uppmuntras till att ytterligare förbättra sina anmälnings- och förvaltningssystem. Parlamentet är bekymrat över kommissionens oförmåga att fastställa huruvida det låga antalet upptäckta oriktigheter och bedrägerier i vissa medlemsstater och de stora skillnaderna i antalet anmälda fall för olika år beror på dessa medlemsstaters ineffektiva kontrollsystem.

44.

Europaparlamentet beklagar att endast några medlemsstater lägger tillräckliga resurser på att motverka bedrägeri, och anser att det är oacceptabelt att vissa medlemsstater i fall av oriktigheter med misstanke om bedrägeri enbart tillämpar korrigerande åtgärder utan att utreda om brott förekommit och utan att straffa de som bär ansvaret för dem, och därmed inte på korrekt sätt skyddar såväl EU:s som de enskilda skattebetalarnas ekonomiska intressen. Parlamentet konstaterar att den statistik som lämnats in av medlemsstaterna avseende brottmål och resultatet av dessa är ofullständig, vilket gör det svårt att utvärdera om förfarandena för utredning och lagföring av bedrägerier i medlemsstaterna fungerar på ett effektivt sätt. Parlamentet anser därför att antagandet av beslut som inför ett straffrättsligt ansvar på EU-nivå, och inrättandet av den europeiska åklagarmyndigheten som ett redskap för att inleda och samordna utredningar av sådana oriktigheter, borde utgöra ett starkt incitament till att avhålla sig från olagliga handlingar samt till att inleda rättsliga förfaranden för att straffa korruption eller brottslig verksamhet som skadar EU:s ekonomiska intressen.

45.

Europaparlamentet anser att korruption effektivt kan bekämpas om straffrättsliga åtgärder respekteras och kompletteras med andra åtgärder såsom ökad insyn och stärkt ansvarsutkrävande. Parlamentet betonar därför att medlemsstaterna måste visa stark politisk vilja att effektivt bekämpa korruption på både nationell nivå och EU-nivå, genom att anta effektiv antikorruptionslagstiftning och genom att fullfölja befintliga lagförslag på EU-nivå, och uppmanar medborgarna att utöva kraftfulla påtryckningar på regeringarna så att de konsekvent vidtar verkningsfulla åtgärder mot korruption.

46.

Europaparlamentet välkomnar den första rapporten om korruptionsbekämpning i EU från februari 2014 såsom ett viktigt verktyg för att övervaka och bedöma insatserna i kampen mot korruption, och bekräftar på nytt hur viktigt det är att möjliggöra ett större utbyte av den befintliga bästa praxis som betonas i denna rapport. Parlamentet välkomnar vidare kommissionens meddelande om insatser mot korruption på EU:s territorium (COM(2011)0308), i vilket man fastställer nödvändiga insatser för att säkra en bättre tillämpning av befintliga bestämmelser om korruption och föreslår möjligheter till att i högre grad fokusera på korruptionsfrågorna inom ett antal interna och externa politikområden. Parlamentet noterar dock vikten av att utvidga rapporten om korruptionsbekämpning till att även omfatta gränsöverskridande korruption och korruption på EU-nivå, liksom en utvärdering av de åtgärder som vidtagits för att ytterligare stärka EU-institutionernas integritet, och framhäver behovet av en heltäckande och samstämd strategi för korruptionsbekämpning, som omfattar alla EU:s politikområden och som bland annat behandlar de frågor som togs upp i den första rapporten om korruptionsbekämpning i EU. Parlamentet kräver att kommissionen rapporterar till parlamentet och rådet om EU-institutionernas genomförande av deras interna antikorruptionsåtgärder, däribland skyldigheterna enligt FN:s konvention mot korruption.

47.

Europaparlamentet framhäver behovet av en strukturerad samordning mellan förvaltningsmyndigheter och bedrägeribekämpningsorgan och vikten av samordning och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och mellan olika myndigheter inom samma medlemsstat, för att i största möjliga utsträckning harmonisera bedrägeribekämpningsstrategierna. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett system för utbyte av information mellan de behöriga nationella myndigheterna, i syfte att möjliggöra en gränsöverskridande jämförelse av redovisningshandlingar för transaktioner mellan två eller flera medlemsstater och därmed bidra till att upptäcka gränsöverskridande bedrägerier inom ramen för den nya fleråriga budgetramen 2014–2020, när det gäller makrokategorin för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF)), i syfte att säkerställa en horisontell strategi för skyddet av Europeiska unionens ekonomiska intressen.

48.

Europaparlamentet betonar att ökad insyn som möjliggör ordentlig granskning är nyckeln till att upptäcka bedrägeriupplägg. Parlamentet påminner om att det under tidigare år har uppmanat kommissionen att vidta åtgärder för att se till att information om alla mottagare av EU-medel från alla medlemsstater finns på ett enda ställe, genom att på kommissionens webbplats offentliggöra en förteckning över alla stödmottagare, oberoende av vem som förvaltar medlen och baserat på standardiserade informationskategorier som ska tillhandahållas av alla medlemsstater på minst ett av unionens arbetsspråk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen och ge den fullständig och tillförlitlig information om mottagare av EU-medel som förvaltas av medlemsstaterna. Parlamentet beklagar att denna åtgärd inte har genomförts och uppmanar kommissionen att genast genomföra den. Parlamentet beklagar vidare att denna begäran som framförts flera gånger inte har beaktats av kommissionen.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja nödvändig lagstiftning om skydd av visselblåsare, tillgång till information och insyn i lobbyverksamhet, eftersom detta är nödvändigt för att säkerställa civilsamhällets kontroll av regeringarna och EU-institutionerna och underställa deras praxis offentlig granskning, och att använda EU-medlen till stöd för oberoende organisationers arbete på detta område, bland annat för att ge ekonomiskt stöd till gränsöverskridande undersökande journalistik.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stärka sin övervakande roll i fråga om EU-budgetens utgifter med hjälp av revisioner, kontroll- och inspektionsverksamhet, handlingsplaner för korrigerande åtgärder och varningsbrev innan betalningskraven lämnas in. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras myndigheter att intensifiera sina insatser och utnyttja sin potential att upptäcka och rätta till fel innan man begär ersättning från kommissionen, genom att fullt ut utnyttja den information som man har tillgång till. Parlamentet understryker i detta avseende det särskilda värdet av förebyggande åtgärder för att förhindra olagliga utbetalningar och därmed undanröja behovet av efterföljande åtgärder för att återkräva förskingrade medel.

51.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiven om offentlig upphandling och direktivet om tilldelning av koncessioner, och gläder sig över att tio medlemsstater redan har vidtagit särskilda åtgärder avseende offentlig upphandling för att motverka korruption och öka insynen och effektiviteten i förvaltningen samt i kontroller och revision. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja tillämpa bestämmelserna om offentlig upphandling i syfte att ge nödvändigt stöd till medlemsstaterna genom vägledning, utbyte av bästa praxis och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontinuerligt och opartiskt övervaka medlemsstaternas efterlevnad av befintliga direktiv och vid behov inleda överträdelseförfaranden.

52.

Europaparlamentet noterar omfattningen av oriktigheter och bedrägerier som uppstår till följd av att bestämmelserna om offentlig upphandling inte följs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt införliva i nationell lagstiftning Europaparlamentets och rådets nyligen antagna direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (9) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (10), i syfte att ytterligare minska risken för oriktigheter och bedrägerier.

53.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett kompetenscentrum för administrativ kapacitetsuppbyggnad till stöd för offentliga myndigheter som förvaltar Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden, liksom införandet av en handlingsplan för offentlig upphandling som kompetenscentrumet utvecklat i samarbete med kommissionens behöriga avdelningar. Parlamentet kräver dock att kommissionen redogör för de konkreta resultat som hittills uppnåtts genom centrumets verksamhet och för genomförandet av nämnda handlingsplan.

54.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att upprätthålla sin strikta politik med avbrott i betalningsfrister och inställande av betalningarna.

55.

Europaparlamentet välkomnar rapporten om genomförandet av kommissionens strategi mot bedrägerier och den vägledning som medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter fått avseende genomförandet av relevanta bestämmelser om insatser mot bedrägerier. Parlamentet insisterar dock på att kommissionen i de delegerade akter och genomförandeakter som gäller de europeiska struktur- och investeringsfonderna antar mer förenklade bestämmelser, som underlättar ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande och samtidigt säkerställer att insatserna i kampen mot bedrägerier inte undergrävs av dessa delegerade akter och genomförandeakter.

56.

Europaparlamentet gläder sig över inrättandet av sambandscentraler för bedrägeribekämpning i medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.4 i den nya Olaf-förordningen och över att Tyskland på nytt har bekräftat sitt samarbetsavtal med Olaf. Parlamentet noterar att sambandscentralerna för bedrägeribekämpning har som mål att främja ett effektivt samarbete och informationsutbyte med Olaf, och insisterar på att de medlemsstater som ännu inte har inrättat sambandscentraler för bedrägeribekämpning gör detta utan ytterligare dröjsmål. Parlamentet förväntar sig att sambandscentralerna för bedrägeribekämpning kommer att främja en bättre rapportering av oriktigheter och bidra till en balanserad tolkning av relevanta EU-rättsakter. Parlamentet är icke desto mindre bekymrat över de betydande skillnader som redan finns mellan de olika sambandscentraler för bedrägeribekämpning som inrättats i medlemsstaterna när det gäller deras funktion, uppgifter och befogenheter samt de avsatta personalresurserna. Parlamentet konstaterar att sambandscentralernas mandat, institutionella ramar och uppgifter inte i detalj fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, men anser att sambandscentraler för bedrägeribekämpning som är operativt oberoende med ett omfattande mandat, som inkluderar utredningsbefogenheter, utgör en referens som bör utvecklas av alla medlemsstater.

57.

Europaparlamentet bekräftar kommissionen rapportering om Herkules II-programmets resultat. Parlamentet noterar att 2013 års budget för Herkules II-programmet minskades till 14 miljoner euro i åtagandebemyndiganden och 9,9 miljoner euro i betalningsbemyndiganden jämfört med 2012, vilket ledde till problem med att fullgöra de finansiella åtaganden som gjorts under 2013 och föregående år. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att det från medlemsstaternas sida finns ett stigande intresse för Herkules II-verksamheter, vilket visas av det ständigt växande antalet ansökningar som mottas i samband med ansökningsomgångarna. Parlamentet gläder sig över de positiva resultat som uppnåddes 2013 i till exempel Tyskland, Spanien och Rumänien, tack vare användningen av mycket sofistikerad och transnationellt kompatibel teknisk utrustning, som köpts inom ramen för programmet.

58.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av den förordning som inrättar Herkules III för finansieringsperioden 2014–2020, vilket möjliggör en ökad maximal medfinansieringsprocent för stöd till tekniskt bistånd på 80 procent av de stödberättigade kostnaderna, och upp till 90 procent i undantagsfall och särskilt motiverade fall, i stället för maximalt 50 procent enligt Herkules II-beslutet. Parlamentet noterar att den första ansökningsomgången inleddes framgångsrikt 2014. Parlamentet är dock bekymrat över att programmet redan i hög grad har drabbats av problemet med utestående betalningar, vilket kan få möjliga negativa effekter för finansierade och framtida projekt. Parlamentet påminner om vikten av sunda finansiella instrument, såsom Perikles 2020 och Herkules III, i kampen mot illegala verksamheter som skadar unionens resurser.

59.

Europaparlamentet gläder sig över det positiva resultatet av många gemensamma tullaktioner, som utförts i samarbete mellan Olaf och medlemsstaterna och tullmyndigheterna i många tredjeländer samt med aktivt stöd från GD Skatter och tullar och tullunionen, Europol och Frontex, och som har utmynnat i beslagtagning av bland annat 68 miljoner smuggelcigaretter, 124 kg kokain och 140 000 liter dieselbränsle.

60.

Europaparlamentet noterar att Olaf under 2013 utfärdade 353 rekommendationer till relevanta EU-institutioner, organ, byråer eller till de behöriga nationella myndigheterna avseende administrativa, disciplinära, finansiella eller rättsliga åtgärder, och att cirka 402,8 miljoner euro rekommenderades för återkrav. Parlamentet är bekymrat över att det under perioden 2006–2013 endast väcktes åtal i cirka 54 procent av de fall där Olaf hade utfärdat en rekommendation om rättsliga åtgärder. Parlamentet är vidare bekymrat över att det låga antalet åtal också ger en dålig bild av kvaliteten och användbarheten av Olafs utredningsresultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast förbättra effektiviteten inom Olaf. Parlamentet anser att övervakningskommittén måste göra en fullständig och grundlig översyn av Olafs arbete (utan inblandning i pågående utredningar), och uppmanar därför kommissionen och Olaf att förbättra den nuvarande situationen där övervakningskommittén inte kan uppfylla sitt mandat. Parlamentet beklagar också bristen på information om andelen fällande domar i mål som rör brott mot EU:s budget.

61.

Europaparlamentet noterar att Olaf, enligt byråns egna uppgifter, under 2013 mottog den största mängd uppgifter som hittills registrerats. Olaf hävdar vidare att man aldrig tidigare utfärdat ett så stort antal rekommendationer. Parlamentet påpekar att beräkningsmetoden för inkommande uppgifter och utfärdade rekommendationer också har ändrats. Parlamentet uppmanar övervakningskommittén att analysera effekterna av dessa uppgiftsändringar och kvaliteten på de rekommendationer som utfärdats av Olaf.

62.

Europaparlamentet uppmanar Olafs övervakningskommitté att informera parlamentet om varaktigheten för Olafs utredningar och den beräkningsmetod som tillämpats, eftersom denna metod ändrades 2012. Parlamentet påpekar att denna ändring artificiellt kan ge intryck av att utredningarna inte varar så länge som de gör. Parlamentet uppmanar övervakningskommittén att ingående analysera kvaliteten på de uppgifter som lämnas av Olaf, däribland rapporterna till institutionerna.

63.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av nya arbetsrutiner mellan Olaf och dess övervakningskommitté, och kräver en snabb lösning av de utestående frågorna mellan dessa två institutioner.

64.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Olafs övervakningskommitté och Olaf.

30.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 316/48

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 och bilagan Thessaloniki-agendan för västra Balkan: i riktning mot en europeisk integration,

—

med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet av den 29 mars 2010 mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan (1),

—

med beaktande av resultatet från anslutningskonferensen mellan EU och Montenegro den 16 december 2014,

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 22 maj 2012 till Europaparlamentet och rådet om Montenegros framsteg med genomförandet av reformer (COM(2012)0222) och av rådets slutsatser av den 26 juni 2012, där det beslutades att anslutningsförhandlingar med Montenegro skulle inledas den 29 juni 2012,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2014Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2014–15 (COM(2014)0700), åtföljt av kommissionens arbetsdokument SWD(2014)0301 om 2014 års framstegsrapport om Montenegro samt det vägledande strategidokumentet (2014–2020), som antogs den 19 augusti 2014,

—

med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 16 december 2014 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen,

—

med beaktande av förklaringen och rekommendationerna från det nionde mötet i den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén EU–Montenegro, vilket hölls den 1–2 december 2014,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Montenegro,

—

med beaktande av det arbete som Charles Tannock uträttat som utrikesutskottets ständige föredragande för Montenegro,

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Montenegro är för närvarande det enda landet i regionen som öppnar och preliminärt avslutar förhandlingskapitel med EU, vilket är en välkommen utveckling. Denna ledande roll anses innebära ett ökat ansvar både i en regional kontext och vad beträffar utvidgningsprocessen i sin helhet.

B.

Varje kandidatland bedöms för sig och ytterligare framsteg kommer att vara avhängigt av hur effektivt landets reformstrategier och handlingsplaner genomförs.

C.

Det är viktigt med en bestående dialog och ett konstruktivt samarbete mellan regeringen och oppositionen för att uppnå framsteg i förberedelserna inför anslutningen och för medborgarnas förtroende för valprocessen och de statliga institutionerna. Alla politiska krafter bör fortsatt fokusera på landets EU-anslutningsprocess.

D.

Montenegro bör fortsätta att uppvisa goda resultat när det gäller rättsstatsprincipen, vilket är en grundförutsättning för EU-anslutning och för att fullgöra de skyldigheter som ett EU-medlemskap medför. Korruption är fortfarande ett mycket allvarligt problem.

E.

Civilsamhället fyller en viktig funktion i processen för reformer och EU-anslutning.

F.

Yttrandefrihet och medier ger fortfarande anledning till oro. Det har förekommit nya fall av våld mot medier under rapporteringsperioden, trots uppgifterna om att våldet minskat. De behöriga myndigheterna måste förbättra utredningen och lagföringen av gamla och nya fall och skapa ett positivt klimat där medierna kan verka fritt och oberoende.

1.

Europaparlamentet ser med tillfredsställelse på de framsteg som gjorts i anslutningsförhandlingarna, och noterar att sexton kapitel, inbegripet kapitlen 23, 24 och 31, hittills har öppnats och att två (vetenskap och forskning, utbildning och kultur) preliminärt har avslutats.

2.

Europaparlamentet vill att man går vidare med anslutningsförhandlingarna, på grundval av genomförda reformer och konkreta resultat, särskilt vad gäller rättsstaten, mediesituationen och kampen mot korruption. Parlamentet välkomnar antagandet den 16 december 2014 av ett antal lagar i linje med handlingsplanen för kapitel 23. Framsteg i förhandlingarna och förbättringar av den strategiska, normativa och institutionella ramen måste åtföljas av verkliga framsteg, varvid fokus bör ligga på genomförande av relevanta handlingsplaner och strategier.

3.

Europaparlamentet välkomnar att förhandlingsstrukturen förstärks ytterligare, bland annat genom inrättandet av rättsstatsrådet. Regeringen uppmanas att öka den interinstitutionella samordningen och att utöka samrådet mellan olika ministerier.

4.

Europaparlamentet upprepar att reformer relaterade till lagstiftningen utgör kärnan i den europeiska integrationsprocessen och är ett avgörande villkor för framsteg i anslutningssamtalen som helhet. Den politiska viljan är avgörande för att uppnå och vidmakthålla betydande framsteg i kampen mot korruption och organiserad brottslighet, vilket utgör ett lackmustest för rättsväsendets oberoende, effektivitet och professionalitet.

5.

Europaparlamentet noterar vikten av att garantera delaktighet i reformprocessen med aktivt deltagande från civilsamhället, så att man kan göra de framsteg som krävs i förhandlingarna. En aktivare parlamentarisk granskning krävs i detta hänseende.

6.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av 2014 års handlingsplan för att stärka den parlamentariska granskningen och antagandet av parlamentets etiska regler i december 2014. Parlamentet betonar behovet av att stärka det montenegrinska parlamentets befogenheter och följa upp den tekniska rapport som det montenegrinska parlamentet antog i juli 2013 om anklagelser om att allmänna medel använts felaktigt för partipolitiska ändamål och att den rättsliga uppföljningen inte avslutats. Regeringen uppmanas att ta hänsyn till de relevanta rekommendationer som Montenegros parlament har lagt fram och att förbättra parlamentets tillgång till relevant information.

7.

Europaparlamentet är bekymrat över att det djupt polariserade klimatet i landet ledde till att det största oppositionspartiet bojkottade vissa parlamentariska sessioner, närmare bestämt premiärministerns frågor, och att detta undergräver institutionernas demokratiska funktion. Parlamentet uppmanar därför alla politiska krafter inom både regeringen och oppositionen att fokusera på landets EU-anslutningsprocess och att upprätthålla en bestående dialog och ett konstruktivt samarbete, särskilt inom parlamentet. Stark politisk vilja är nödvändigt för ett framgångsrikt genomförande och för institutionell styrka.

8.

Europaparlamentet uppmanar regeringen att praktiskt genomföra OSSE/ODIHR:s, Venedigkommissionens och Grecos rekommendationer om valregler i linje med europeisk standard och bästa praxis, däribland rätten att ställa upp som oberoende kandidat, proportionerlig offentlig finansiering för att främja lika villkor för alla kandidater och revision av politiska partier. De lokala valen präglades av anklagelser om valfusk. Detta bör utredas och, där det är nödvändigt, beivras av de behöriga myndigheterna.

9.

Europaparlamentet framhåller vikten av en tydlig uppdelning mellan stat och partipolitik. Parlamentet välkomnar den nya lag om politisk finansiering som antogs i december 2014 och uppmanar samtliga politiska partier att visa att den har genomförts i praktiken. Syftet bör vara att kraftigt minska utrymmet för felaktig användning av allmänna medel. Det är beklagligt att viktiga delar av relevant lagstiftning antogs utan samförstånd över partigränserna.

10.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens starkare fokus på reform av den offentliga förvaltningen i anslutningsprocessen. Parlamentet välkomnar att framsteg sker i detta avseende, men noterar att mer kan göras för att förbättra lagstiftningens och den lokala förvaltningens kvalitet och delar oron över att den offentliga förvaltningen politiseras. Parlamentet efterlyser framsteg vad gäller ökad insyn, effektivitet och ansvarsskyldighet för centrala och lokala myndigheter och ökad samordning mellan dem samt mellan lokala myndigheter, särskilt inom områdena investering, projektplanering och genomförande. Det är mycket viktigt att ta itu med bristande kriterier på områdena rekrytering, uppsägning och utvärdering, frånvaron av prestationsbedömning och svag administrativ kapacitet och kontroll- och inspektionskapacitet.

11.

Europaparlamentet rekommenderar ytterligare insatser för att stärka ombudsmannens kapacitet i antidiskrimineringsärenden.

12.

Europaparlamentet välkomnar den nya rättsliga reformstrategin för 2014–2018, och noterar med tillfredsställelse att den relevanta handlingsplanen generellt har genomförs i tid och att den nye riksåklagaren har valts. Parlamentet välkomnar nya rättsliga åtgärder för att öka insynen i valet av riksåklagare. De framsteg som registrerats när det gäller reform av rättsväsendet underlättade öppnandet av fyra ytterligare kapitel vid regeringskonferensen i december 2014. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare insatser för att se över och ytterligare minska antalet fall som väntar på avgörande och handläggningstiderna samt främja författningsdomstolens effektivitet.

13.

Europaparlamentet välkomnar Montenegros framsteg i genomförandet av reformer för att säkra rättsväsendets oberoende och ökade effektivitet. Parlamentet är fortsatt starkt oroat över otillbörlig påverkan på rättsväsendets oberoende, särskilt vad gäller domares och åklagares rekrytering och karriärutveckling. Urvalskriterierna för utnämningar och befordringar måste förbättras och principerna om laglighet och proportionalitet måste uppfyllas i disciplinära förfaranden. Centrala reformåtgärder behövs för rekrytering, befordran och disciplinära system för domare och åklagare. Parlamentet noterar att vissa av dessa frågor ska hanteras i ett paket organisatoriska lagar för rättsväsendet.

14.

Europaparlamentet oroas över eftersläpningen av ärenden som väntar på behandling i författningsdomstolen, särskilt sådana som gäller eventuell systematisk kränkning av mänskliga rättigheter, såsom initiativet att undersöka författningsenligheten hos lagen om förseelser.

15.

Europaparlamentet är oroat över att inga seriösa ansträngningar har gjorts för att komma till rätta med straffriheten när det gäller fall av krigsförbrytelser. De behöriga myndigheterna uppmanas att snarast lagföra krigsförbrytelser, även på högsta nivå. Parlamentet uppmanar med kraft de behöriga myndigheterna att effektivt utreda, lagföra, pröva och bestraffa krigsförbrytelser i överensstämmelse med internationella standarder, att se till att domar verkställs och att brottsoffer snabbt får möjlighet till rättslig prövning och skäligt skadestånd.

16.

Europaparlamentet är oroat över att trots de betydande finansiella resurser från internationella givare som kanaliserats till myndigheterna har endast begränsade framsteg gjorts i fråga om bekämpning av korruption som utgör ett fortsatt hot mot de demokratiska institutionernas funktion och stabilitet, rättsstaten och den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet uppmanar till en mer proaktiv roll för den nationella kommissionen för genomförande av strategin för kampen mot korruption och organiserad brottslighet, vilken utgör den viktigaste enheten för samordning mot korruption. Regeringen, alla delar av det offentliga livet och civilsamhället måste delta mer aktivt och samarbeta mer effektivt för att förhindra korruption, stärka regelverket och skydda visselblåsare.

17.

Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att öka åklagarnas, domarnas, polisens och andra rättsvårdande myndigheters kapacitet att åstadkomma goda resultat i fråga om utredningar, åtal och fällande domar på alla nivåer, inbegripet korruptionsmål på hög nivå. Lagarna mot korruption, särskilt i fråga om lobbying, om allmänna administrativa förfaranden och offentlig upphandling bör antas, liksom även ändringarna av lagarna om förhindrande av intressekonflikter. De bör genomföras effektivt för att möjliggöra mer samarbete mellan rättsvårdande myndigheter och ett förbättrat system för kontroll av intressekonflikter och redovisning av tillgångar. Kommissionen uppmanas att noga övervaka genomförandet av dessa lagar. Det är viktigt att stärka institutionerna så att de kan agera mer proaktivt mot korruption och att fullt ut involvera det nya parlamentsutskott som ska granska arbetet inom antikorruptionsbyrån, som bör tilldelas tillräckliga resurser. Parlamentet framhåller att bristerna gällande rättssystemets oberoende och ansvarsutkrävande ännu är mycket oroväckande och utgör ett hinder i kampen mot korruption.

18.

Europaparlamentet uppmanar även rättsväsendet att arbeta på ett öppnare sätt när det gäller fall av korruption och organiserad brottslighet, särskilt vad gäller offentliggörande av namnen på företag, enskilda och tjänstemän som har dömts för delaktighet i sådana brott.

19.

Europaparlamentet noterar att om lagar ändras ofta kan det hindra en effektiv bekämpning av den organiserade brottsligheten. De behöriga myndigheterna bör få ökad kapacitet, framför allt för att utföra komplexa utredningar och behandla svåra mål. Parlamentet välkomnar ändringar i straffrättslagstiftningen för att förhindra och övervaka radikalisering och religiös extremism samt den nya straffrättsliga lagstiftningen som straffbelägger ”utländska stridande”, inklusive jihadister. De behöriga myndigheterna uppmanas att effektivt genomföra relevanta bestämmelser för att förhindra och övervaka potentiella hot mot montegrinska medborgares säkerhet. Parlamentet betonar vikten av att bekämpa alla former av extremism.

20.

Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av avtalet om operativt och strategiskt samarbete mellan Montenegro och Europol, framstegen i förhandlingarna om slutande av avtalet med Eurojust samt att montenegrinska institutioner har uppnått observatörsstatus inom de relevanta europeiska rättsliga nätverken. Parlamentet uppmuntrar till nära operativt samarbete med relevanta europeiska rättsliga myndigheter, även i fråga om människohandel.

21.

Europaparlamentet noterar den senaste tidens ansträngningar att förbättra samrådet med civila samhällsorganisationer för att åstadkomma mer transparens i det politiska beslutsfattandet och lagstiftningsarbetet genom en process som omfattar alla parter. Parlamentet välkomnar offentliga diskussioner om översyn av handlingsplanerna för kapitlen 23 och 24. De behöriga myndigheterna uppmanas att vidareutveckla hållbar offentlig finansiering för civila samhällsorganisationer och en lämplig institutionell ram. Det är glädjande att regeringen har utsett ett nytt råd för utveckling av icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att anpassa den rättsliga ramen och rättspraxisen för att skydda aktivister inom det civila samhället mot angrepp och hat som uppges ha spridits i vissa tidningar och att skapa ett klimat där de kan arbeta utan rädsla för repressalier.

22.

Parlamentet erinrar om yttrandefrihetens betydelse som ett av EU:s centrala värden. Fullt oberoende är väsentligt för journalister. Det är mycket oroväckande med den försämrade situationen för mediefriheten och de svaga yrkesmässiga och etiska standarderna bland yrkesverksamma inom medierna i Montenegro. Det är också djupt beklagligt att riktade attacker mot journalister och mediehus fortsätter. Parlamentet noterar att den montenegrinska regeringen har inrättat en kommission för att utreda attacker mot journalister. De behöriga myndigheterna uppmanas att genomföra kommissionens rekommendationer och att konsekvent genomföra åtal och fälla förövarna. Det är mycket viktigt för fördjupade demokratiska standarder att ha oberoende public service-medier med oberoende redaktioner och stabil och hållbar finansiering. Alla som arbetar med politik och medier har ett ansvar för att främja ett klimat där olika åsikter tolereras. Offentliga uttalanden till stöd för mediefrihet bidrar till att skapa ett klimat som främjar respekt för journalister och skydd av dessa. Parlamentet välkomnar överenskommelsen mellan medieföreträdare om att se över de yrkesmässiga etiska reglerna som en första åtgärd för att förbättra mediernas självreglering. Det är nödvändigt att anta en tydlig rättslig ram, där bestämmelser fastställs om ägande och finansiering av medier.

23.

Europaparlamentet anser att en transparent hantering av den tidigare totalitära perioden, inklusive öppnandet av underrättelsetjänstens arkiv, är ett steg mot mer demokratisering, offentlighet och institutionell styrka.

24.

Europaparlamentet välkomnar att lagstiftningen mot diskriminering överensstämmer nästan helt med EU:s regelverk och uppmanar myndigheterna att ta itu med kvarvarande brister i fråga om rasdiskriminering och bestämmelserna om sanktioner. Myndigheterna uppmanas att tillhandahålla alla nödvändiga finansiella och administrativa resurser till rådet mot diskriminering. Vissa framsteg har gjorts vad gäller romers sociala integration och utbildning, men antalet skolavhopp och den låga andelen romska elever bland den totala mängden elever ger anledning till oro. Initiativ för bostäder, hälso- och sjukvård, utbildning och sysselsättning för den romska befolkningen bör främjas, liksom ökad delaktighet för romska kvinnor och utbildning av kvinnliga romska elever. Det är glädjande med de behöriga myndigheternas insatser för att skydda hbti-rättigheter under den andra pridefestivalen som hölls utan incidenter. Det är dock oroande att attackerna mot hbti-personer och hbti-aktivister har fortsatt. Parlamentet uppmanar med kraft både politiker och aktörer inom det civila samhället att motverka en utbredd fientlighet och utbrett våld mot sexuella minoriteter, särskilt genom insatser för att utbilda och informera allmänheten för att bidra till ändrade attityder och genom att utbilda polis, åklagare och domare.

25.

Europaparlamentet välkomnar förbättringar av den rättsliga ramen när det gäller rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, men noterar att ytterligare åtgärder behövs för att uppfylla EU:s regelverk. Parlamentet uppmanar regeringen att påskynda framstegen med att öka tillgängligheten till byggnader för personer med funktionsnedsättning och beklagar att merparten av statliga och lokala institutioner, inklusive de utvalda prioriterade byggnaderna (såsom parlamentet och domstolarna), ännu inte är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet är fortsatt oroat över den höga andel elever med funktionsnedsättning som avslutar sin utbildning i förtid efter inledande grundskola och efter gymnasiet. Det är viktigt med en tillräcklig insyn i fonden för yrkesrehabilitering och sysselsättning för personer med funktionsnedsättning och denna fonds utgifter.

26.

Europaparlamentet betonar behovet av att ytterligare stärka genomförandet och uppföljningen av barnrelaterad lagstiftning och politik, och att tillhandahålla tillfredsställande kapacitet. Utbildningskvaliteten för alla barn bör förbättras och ytterligare insatser behövs till stöd för utsatta barn. Det är mycket viktigt att även reformen av ungdomsrättsvården utsträcks till barn, beträffande administrativa, civila och straffrättsliga förfaranden, för att främja en större möjlighet till rättslig prövning.

27.

Europaparlamentet oroas över att framstegen fortfarande är begränsade vad gäller kvinnors rättigheter, jämställdhet, kvinnors representation i politiken och på arbetsmarknaden samt bekämpningen av våld i hemmet. Det är i detta avseende nödvändigt att påskynda framstegen vad gäller kvinnors rättigheter, jämställdhet, kvinnors representation i politiken och på arbetsmarknaden samt bekämpning av våld i hemmet. I detta hänseende behövs större delaktighet från parlamentet, mer strukturerat samarbete med civilsamhället samt förbättrad institutionell kapacitet, inbegripet bättre samarbete mellan socialtjänst och rättsvårdande myndigheter. De utsatta har rätt att stå i centrum för alla åtgärder och tillbörlig aktsamhet bör visas när det gäller att förebygga, utreda, bestraffa och erbjuda skadestånd för våld i hemmet.

28.

Europaparlamentet välkomnar Montenegros politik för att skapa ett tolerant och inkluderande klimat för alla nationella minoriteter. De montenegrinska myndigheterna uppmanas eftertryckligt att ytterligare skydda regionen Boka Kotorskas multinationella identitet och öka regionens kulturella och ekonomiska samarbete med angränsande EU-medlemsstater.

29.

Europaparlamentet välkomnar att tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet fortsätter att garanteras och upprätthållas. Spänningar kvarstår mellan den serbiska och den montenegrinska ortodoxa kyrkan, särskilt i egendomsfrågor. Parlamentet uppmanar till att en ny lag antas om rättslig status för religiösa samfund.

30.

Europaparlamentet uppmuntrar regeringen att genomföra hållbara ekonomiska reformer, inbegripet bestämmelser om mekanismer för icke-konkurrens, för att främja konkurrenskraften och överbrygga strukturella svagheter. Regeringen uppmanas också att motverka den utbredda informella sektorn och att generellt förbättra företagsklimatet. Dialogen mellan arbetsmarknadens olika parter bör stärkas. Parlamentet efterlyser dessutom förstärkt kapacitet, inklusive delaktighet i offentligt samråd, när det gäller utformningen av en ekonomisk politik och samordning för att minska regionala skillnader. Skatteundandragandet måste bekämpas effektivt. Det är oroväckande att rättslig oklarhet kring tillståndsgivning, skatteförvaltningsförfaranden och kontroll av att avtal följs kan innebära risker för ekonomiska aktörer och undergräva Montenegros kapacitet att locka till sig utländska investeringar. Kommersiella tvister med utländska investerare som är av avgörande betydelse för Montenegros ekonomi måste lösas snarast. Det är också oroväckande med bristen på påtagliga förbättringar vad gäller situationen på arbetsmarknaden och den fortsatt höga ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten och det behövs därför aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

31.

Europaparlamentet noterar att dialogen mellan arbetsmarknadens parter fortfarande är otillräcklig och uppmanar till en ytterligare förstärkning av rätten att bilda nya fackliga organisationer. Parlamentet välkomnar ändringar av arbetsrätten för att reglera anställdas rättigheter vid konkurser. Regeringen uppmanas att påskynda arbetet med sitt första program för sysselsättning och sociala reformer, i syfte att kartlägga och ta itu med Montenegros viktigaste utmaningar inom sysselsättningspolitik, social integrering och fattigdomsbekämpning.

32.

Europaparlamentet berömmer genomförandet av småföretagsakten samt anslutningen till EU:s program Cosme (Competitiveness of Enterprises and Small and Medium-Sized Enterprises). Den offentliga sektorns stödprogram för små och medelstora företag bör påskyndas, eftersom små och medelstora företag är en av de främsta pådrivande krafterna för ekonomisk utveckling.

33.

Europaparlamentet är fortsatt allvarligt oroat över fördröjningen av beslutet om konkursförfarandet för Montenegros största industritillverkare, aluminiumindustrin KAP, vilket strider mot landets skyldigheter enligt stabiliserings- och associeringsavtalet. Regeringen och berörda parter uppmanas att hitta en hållbar lösning för KAP, i överensstämmelse med avtalets regler för statsstöd och baserat på öppenhet och rättsstatsprincipen.

34.

Europaparlamentet beklagar att Montenegro inte har beaktat det cypriotiska domstolsföreläggandet beträffande försäljningen av KAP och uppmanar Montenegro att till fullo erkänna relevanta beslut från EU-medlemsstaternas rättsliga myndigheter.

35.

Europaparlamentet uppmanar Montenegro att fortsatt göra framsteg när det gäller miljöskydd och klimatförändringar genom att stärka den administrativa kapaciteten, utveckla en hållbar energipolitik och främja en miljövänlig ekonomisk modell som stimulerar investeringar, för att regelverket på miljö- och klimatområdet ska följas. Parlamentet erinrar om behovet av att utarbeta en nationell energistrategi som tar hänsyn till de många olika förnybara energikällorna och behovet av att respektera naturarvet och skyddade och internationellt erkända områden. Det är angeläget med samråd om gränsöverskridande projekt.

36.

Europaparlamentet efterlyser en långsiktig planering av turismen utmed kusterna och inrättandet av starka mekanismer för att förhindra miljöförstöring och korruption i samband med fysisk planering och byggande.

37.

Europaparlamentet lovordar Montenegros proaktiva deltagande och konstruktiva roll när det gäller regionalt och internationellt samarbete samt i regionala försoningsinitiativ. Regeringen gratuleras till att fullt ut ha anpassat sig till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och myndigheterna uppmuntras att fortsätta anpassa landets utrikespolitik till EU:s utrikespolitik, särskilt i den aktuella situationen med internationella terroristhot. Regeringen gratuleras också till att vara den enda EU-kandidaten på västra Balkan tillsammans med Albanien som fullt ut anpassat sig till EU:s ståndpunkter och beslut i fråga om situationen i Ukraina. Montenegros myndigheter uppmanas att utöka samarbetet med internationella politiska och ekonomiska partner för att stärka landets motståndskraft mot externa påtryckningar och försök att destabilisera landet och regionen. Parlamentet välkomnar landets deltagande i EU:s, Natos och FN:s civila och militära uppdrag.

38.

Europaparlamentet uppmanar alla Natomedlemsstater, och särskilt de EU-medlemsstater som tillhör Nato, att aktivt stödja Montenegros anslutning till Natoalliansen för att skapa större säkerhet vid Adriatiska havet, där alla andra länder redan är Natomedlemmar, och därmed öka säkerheten i regionen.

39.

Europaparlamentet uppmanar Montenegro att behandla olösta bilaterala frågor med grannländerna så tidigt som möjligt i anslutningsprocessen, i en konstruktiv anda präglad av grannsämja. Parlamentet upprepar att det är nödvändigt att snabbt lösa de fortfarande olösta gränskonflikterna och successionsfrågorna med Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kosovo. Parlamentet uppmanar till ytterligare samarbete med grannländerna genom erfarenhetsutbyte av anslutningsförhandlingarna. Parlamentet välkomnar Montenegros observatörsstatus i energistadgefördraget.

40.

Europaparlamentet framhåller att gränsfrågan med Kroatien måste lösas utan dröjsmål genom en ömsesidig överenskommelse. Om en ömsesidig överenskommelse skulle visa sig vara omöjlig bör tvisten avgörs vid Internationella domstolen i Haag, i enlighet med internationell rätt.

41.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Montenegros regering och parlament.

30.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 316/54

—

med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 16 december 2005 om att bevilja landet status som kandidatland för EU-medlemskap samt dess slutsatser av den 17 december 2013, liksom av rådets slutsatser av den 16 december 2014,

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 om utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

—

med beaktande av det elfte mötet i stabiliserings- och associeringsrådet mellan landet och EU den 23 juli 2014,

—

med beaktande av kommissionens framstegsrapport (SWD(2014)0303) och dess meddelande av den 8 oktober 2014 Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2014–15 (COM(2014)0700) samt dess vägledande strategidokument (2014–2020), som antogs den 19 augusti 2014,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 817 (1993) och 845 (1993),

—

med beaktande av Internationella domstolens dom om tillämpningen av interimsavtalet av den 13 september 1995,

—

med beaktande av Venedigkommissionens utlåtande om de sju tilläggen till landets grundlag, som antogs den 10 och 11 oktober 2014,

—

med beaktande av slutsatserna från OSSE/ODIHR:s internationella valobservatörsuppdrag, som genomfördes vid president- och det tidiga parlamentsvalet,

—

med beaktande av det tolfte mötet i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–f.d. jugoslaviska republiken Makedonien den 26–27 november 2014,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner,

—

med beaktande av det arbete som Ivo Vajgl uträttat som utrikesutskottets ständige föredragande för landet,

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har varit ett kandidatland i nio år och är det land som kommit längst med anpassningen till unionens regelverk.

B.

Kommissionen har för sjätte gången i rad rekommenderat rådet att inleda förhandlingar. Landet är redo att förhandla med EU. Under de åtta senaste åren har Europaparlamentet upprepade gånger begärt att anslutningsförhandlingar ska inledas med landet. Om inledandet av förhandlingar försenas ytterligare kan det få ogynnsamma effekter för reformprocesserna i landet och för EU:s trovärdighet i regionen.

C.

Rådet har blockerat landet från att gå vidare till nästa steg i anslutningsprocessen på grund av den olösta namnkonflikten med Grekland. Det är inte meningen att bilaterala frågor ska lägga hinder i vägen för anslutningsförhandlingar med EU. Bristen på framsteg i processen för integration i EU kan öka kostnaderna för regional stabilitet, påverka EU:s trovärdighet och leda till att landets demokratiska standard sänks.

D.

Denna ytterligare försening bidrar till den makedonska allmänhetens växande frustration över dödläget i EU:s integrationsprocess och riskerar att förvärra inhemska problem och inre spänningar.

E.

Varje (potentiellt) kandidatland ska bedömas utifrån sina egna förtjänster, och tidsplanen för anslutningen avgörs av hur snabbt nödvändiga reformer genomförs och vilken kvalitet de har.

F.

Bilaterala frågor bör lösas i en konstruktiv anda så tidigt som möjligt med beaktande av FN:s och EU:s principer och värden.

G.

Bristen på en konstruktiv och inkluderande dialog mellan regeringen och oppositionen samt oppositionens bojkott efter valet har drabbat det parlamentariska arbetet hårt. Både regering och opposition har ett delat ansvar för att säkerställa ett stabilt politiskt samarbete, vilket är avgörande för landets demokratiska utveckling och den europeiska agendan. Valen ägde rum under ensidig mediebevakning och i en miljö av otillräcklig åtskillnad mellan statlig och partipolitisk verksamhet.

H.

Vid det tolfte mötet i den gemensamma parlamentarikerkommittén kunde ingen gemensam rekommendation antas. En fullt fungerande gemensam parlamentarikerkommitté är avgörande för att säkerställa parlamentarisk kontroll under anslutningsprocessen.

I.

Rättsstaten, mediernas frihet, regionalt samarbete och goda grannförbindelser är väsentliga delar av EU:s utvidgningsprocess.

J.

Korruptionen och den organiserade brottsligheten är fortfarande allvarliga problem. Yttrandefriheten och mediernas oberoende är fortsatt hotade.

1.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet, för nionde gången i rad, att utan ytterligare dröjsmål fastställa ett datum för när anslutningsförhandlingar ska inledas, i syfte att inte tappa fart och att främja reformer i anslutning till EU:s regelverk och stärka den demokratiska processen. Namnfrågan, som är en bilateral fråga, får inte hindra ett inledande av anslutningsförhandlingar, men bör vara utredd innan anslutningsprocessen avslutas. Parlamentet ställer sig bakom kommissionens bedömning om att parternas oförmåga att nå en kompromiss efter nästan två årtionden av samtal under medling har en direkt och negativ inverkan på landets och dess folks europeiska strävanden. Parlamentet uppmanar båda regeringarna att vidta konkreta åtgärder som syftar till en ömsesidigt godtagbar lösning. Parlamentet upprepar betydelsen och behovet av ett konstruktivt synsätt på utmaningar med grannländer i dessa bilaterala frågor.

2.

Europaparlamentet påminner om medlemsstaternas löfte att återkomma till frågan under 2015 i syfte att inleda anslutningsförhandlingar. Parlamentet anser att inledandet av förhandlingar med EU bara kan inverka positivt på insatser för att lösa bilaterala tvister och driva på fortsatta synnerligen nödvändiga reformer, särskilt beträffande rättsstaten, rättsväsendets oberoende och kampen mot korruption. Om inledandet av förhandlingarna fortsätter att fördröjas medför det en ökande och oförutsägbar kostnad för landet och för den regionala stabiliteten. Parlamentet betonar att en ytterligare förlängning av dödläget urholkar trovärdigheten och slagkraften för EU:s utvidgningspolitik och unionens ställning i regionen.

3.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att bilaterala frågor inte får utnyttjas för att hindra anslutningsprocessen. Parlamentet anser att bilaterala frågor inte bör utgöra hinder för den officiella inledningen av anslutningsförhandlingarna, men bör tas upp så tidigt som möjligt i anslutningsprocessen. Parlamentet är medvetet om den ena av parternas bristande efterlevnad av Internationella domstolens dom av den 5 december 2011 angående tillämpningen av interimsavtalet från september 1995. Parlamentet uppmanar Grekland att bekräfta sitt åtagande i Thessalonikiagendan från 2003 och att skapa ett positivt klimat för att lösa bilaterala meningsskiljaktigheter i överensstämmelse med europeiska värderingar och principer. Parlamentet efterlyser ytterligare framsteg, inbegripet i kontakterna på hög nivå mellan regeringarna och i de bilaterala förbindelserna med Bulgarien, i syfte att förhandla fram ett avtal om goda grannförbindelser som skulle omfatta gemensamma frågor. Parlamentet framhåller återigen sin oro över användningen av historiska argument i den nuvarande debatten med grannländerna, och välkomnar alla insatser för att tillsammans fira gemensamma historiska händelser med grannländer i EU. Parlamentet anser att det skulle kunna bidra till en bättre förståelse av historien och goda grannförbindelser.

4.

Europaparlamentet efterlyser ett mer aktivt engagemang från EU:s sida i namnfrågan, och stöder ett proaktivt angreppssätt bland EU:s politiska ledare. Parlamentet uppmanar den nya vice ordföranden/höga representanten att ta fram nya initiativ för att övervinna det rådande dödläget och att i samarbete med FN:s särskilde representant arbeta för en ömsesidigt godtagbar lösning. Parlamentet uppmanar rådet att under det första halvåret 2015 genomföra en grundlig diskussion om de makedonska utsikterna till EU-anslutning. Parlamentet insisterar på att alla kandidatländer och potentiella kandidatländer måste behandlas utifrån sina egna förtjänster i integrationsprocessen. Parlamentet anser att en fortsatt anslutningsdialog på hög nivå med kommissionen skulle bidra med bättre kvalitet till reformprocessen.

5.

Europaparlamentet uppmanar alla Nato-medlemsstater, och i synnerhet alla EU-medlemsstater som är medlemmar i Nato, att aktivt stödja landets anslutning till Nato för att skapa större säkerhet och politisk stabilitet i sydöstra Europa.

6.

Europaparlamentet uppmuntrar ett gränsöverskridande samarbete på områdena historia, kultur, utbildning och främjande av europeiska värderingar vilka stöder en strävan mot demokratiska förändringar. Parlamentet uppmanar i detta avseende angränsande EU-medlemsstater att i en anda av goda grannförbindelser stödja viljan att införa demokratiska förändringar, vilket innebär att man stöder en inledning av förhandlingsprocessen.

7.

Europaparlamentet uppmuntrar landet att tillsammans med sina grannar inrätta gemensamma expertkommittéer om historia och utbildning, med syftet att bidra till en objektiv tolkning av historien, stärka det akademiska samarbetet och främja en positiv attityd bland ungdomar gentemot grannländerna.

8.

Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna och civilsamhället att vidta lämpliga åtgärder för att nå en historisk försoning och därmed överbrygga klyftorna mellan och inom olika etniska och nationella grupper, inbegripet medborgare med bulgarisk identitet.

9.

Europaparlamentet noterar det föreslagna paketet med ändringar av grundlagen. Parlamentet anser att vissa av förslagen, bland annat bestämmelserna om definitionen av äktenskap och bildandet av de internationella ekonomiska zonerna, ytterligare kan förbättras i linje med Venedigkommissionens rekommendationer. Parlamentet erinrar även om behovet att ta hänsyn till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och att beakta unionens regelverk. Parlamentet betonar behovet att omsorgsfullt utarbeta genomförandelagstiftningen för alla ändringar av grundlagen. Parlamentet betonar att varaktiga konstitutionella förändringar kräver brett politiskt stöd, konstruktiv dialog och samarbete mellan alla politiska krafter. Parlamentet betonar behovet av en offentlig debatt och noggranna samråd där alla får komma till tals, liksom behovet att skapa samförstånd med oppositionspartierna, det civila samhället och relevanta berörda parter.

10.

Europaparlamentet är bekymrat över det polariserade klimatet i landet. Parlamentet uppmanar regeringen att respektera parlamentets roll genom att ge tillräckligt med utrymme och tid för samråd, även om grundlagsändringar, i syfte att möjliggöra fullständig, oberoende parlamentarisk kontroll. Parlamentet uppmanar både regeringen och de politiska partierna att arbeta för förbättrade relationer i syfte att bevara den politiska stabiliteten, säkerställa ett stabilt och konstruktivt politiskt samarbete samt påskynda den europeiska agendan. Parlamentet erinrar om att kompromisser är grundläggande för en fungerande demokrati. Parlamentet understryker att anslutningsprocessen behöver bli mer inkluderande och öppen. Parlamentet betonar att bojkotten efter valet är ett problem som måste lösas i en anda av ett gemensamt ansvar mellan regeringen och oppositionen med avseende på ett korrekt fungerande parlament. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ha kontakt med all parter för att främja den politiska dialogen.

11.

Europaparlamentet är allvarligt oroat över de försämrade relationerna mellan regeringen och oppositionen, särskilt när det gäller tillkännagivande nyligen av åtal mot oppositionsledaren från premiärministern men även motbeskyllningar om kriminellt beteende. Parlamentet fördömer all olaglig övervakning och kräver att alla anklagelser offentliggörs och rapporteras fritt. Parlamentet efterlyser en oberoende utredning av alla anklagelser och den övervakning som genomförts, med full respekt för principerna om öppenhet, opartiskhet och oskuldspresumtion. Parlamentet betonar vikten av att upprätthålla den grundläggande principen om yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar alla politiska aktörer att medverka i en konstruktiv dialog för att behålla fokus på de strategiska prioriteringarna för landet och dess medborgare.

12.

Europaparlamentet beklagar oppositionens frånvaro i det vanliga arbetet i den gemensamma parlamentarikerkommittén. Parlamentet anser att det är väsentligt att säkerställa en väl fungerande gemensam parlamentarikerkommitté genom att se till att alla parlamentspartier deltar i förfarandena.

13.

Europaparlamentet är bekymrat över att samexistensen mellan de olika etniska grupperna fortfarande är bräcklig och utgör en utmaning för landet. Parlamentet är bekymrat över den stigande spänningen mellan olika etniska grupper, vilket pekar på en brist på förtroende mellan dem. Parlamentet fördömer starkt bruket av etnocentriskt språk och språk som leder till söndring, särskilt under valkampanjer. Parlamentet betonar att inledandet av anslutningsförhandlingar med EU kan hjälpa landet att bättre ta itu med denna utmaning, i och med att det stärker sammanhållningen mellan olika etniska grupper i riktning mot detta gemensamma mål. Parlamentet fördömer alla former av extrem nationalism och etnocentrism, som ökar motsättningarna i samhället. Parlamentet uppmanar samtliga politiska partier och organisationer i det civila samhället att aktivt främja ett inkluderande och tolerant mångetniskt och mångreligiöst samhälle och att skydda de grundläggande rättigheterna för alla personer som tillhör etniska minoriteter. Parlamentet erinrar om att utbildning spelar en viktig roll för att skapa tolerans och respekt mellan olika människor. Parlamentet uppmanar kommissionen att satsa mer på projekt och program som främjar dialogen och den ömsesidiga förståelsen mellan olika etniska grupper.

14.

Europaparlamentet gläds åt att EU-agendan alltjämt är den strategiska prioriteringen för landet. Parlamentet uppmanar landet att ytterligare befästa reformerna och ändra den politik och praxis som fortfarande kan hindra landets anslutning till EU samt se till att det sker framsteg i genomförandet av EU-relaterade reformprioriteringar, bland annat inom ramen för anslutningsdialogen på hög nivå.

15.

Europaparlamentet konstaterar att presidentvalet och det tidiga parlamentsvalet i april 2014 enligt OSSE/ODIHR genomfördes på ett effektivt sätt. Parlamentet är dock oroat över den utsuddade linjen mellan statlig och partipolitisk verksamhet, vilket strider mot internationella åtaganden om demokratiska val, liksom över den partiska mediebevakningen och anklagelserna om hot mot väljarna. Parlamentet välkomnar valreformerna, men uppmanar eftertryckligen myndigheterna att utreda påstådda oegentligheter både före och under valet. Parlamentet uppmanar regeringen att i god tid följa ODIHR:s rekommendationer i syfte att förbättra valprocessen, bland annat när det gäller hanteringen av korrekta röstlängder. I detta hänseende erinrar parlamentet även om behovet att upprätta röstlängder som håller internationell standard.

16.

Europaparlamentet uppmanar regeringen att ta itu med bristerna i genomförandet av stödet genom föranslutningsinstrumentet, såsom systembetingade problem i kontrollsystemet, otillräcklig samordning inom och mellan institutionerna, eftersläpning i upphandlingen samt låg utnyttjandegrad och låg institutionskapacitet. Parlamentet vill se en starkare koppling mellan EU-stöd och nationella reformstrategier och att medel från föranslutningsinstrumentet används för att tvinga fram en mycket större budgetdecentralisering i landet. Parlamentet efterlyser åtgärder för att motverka ytterligare förluster av stöd och påskynda programgenomförandet, så att effekterna av EU-stödet blir större.

17.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av den nya lagstiftningsramen för civilförvaltning och anställning i offentlig tjänst i februari 2014, som ett steg i riktning mot en enhetlig, öppen och ansvarsfull offentlig förvaltning. Parlamentet är bekymrat över att den offentliga förvaltningen, trots framsteg på lagstiftningsområdet, fortfarande är fragmenterad, politiserad och utsatt för politisk påverkan. Parlamentet uppmanar eftertryckligen den offentliga förvaltningen att stärka professionalismen och oberoendet på alla nivåer. Parlamentet anser att lagen bör genomföras med full respekt för principerna om öppenhet, meriter och rättvis representation. Parlamentet uppmanar regeringen att anta ett program för reform av förvaltningen av de offentliga finanserna.

18.

Europaparlamentet kräver ett fullständigt genomförande av Ohrid-ramavtalet. Parlamentet begär att översynen av genomförandet av avtalet slutförs och mynnar ut i politiska rekommendationer. Parlamentet rekommenderar starkt att Ohrid-ramavtalet betraktas som avgörande för rättsstaten, relationerna mellan befolkningsgrupperna och en fortsatt decentralisering. Parlamentet uppmuntrar en utveckling av det lokala styret och ett främjande av långsiktiga förtroendeskapande åtgärder på politisk nivå, som till exempel offentliga debatter för att förklara fördelarna med Ohrid-ramavtalet. Parlamentet uppmanar regeringen och behöriga lokala myndigheter att gå vidare med genomförandet av strategin för integrerad utbildning och att ge ökat stöd för detta ändamål. Det är viktigt att det civila samhällets organisationer får ingå i processen, och parlamentet rekommenderar ett mer proaktivt angreppssätt för att värna alla folkgruppers etniska, kulturella och språkliga identiteter.

19.

Europaparlamentet välkomnar den höga graden av anpassning till unionens regelverk och den förbättrade effektiviteten och professionalismen i domstolarna till följd av övergripande rättsliga reformer. Parlamentet är emellertid oroat över otillbörligt politiskt inflytande över vissa rättsliga förfaranden, och betonar att rättsväsendet måste förbli oberoende från all yttre påverkan från de parlamentariska och verkställande organen. Parlamentet betonar behovet att säkerställa ett korrekt genomförande av de rättsliga normerna i linje med europeisk standard och bästa praxis. Rättspraxis måste göras enhetlig i syfte att säkerställa ett förutsägbart rättssystem och vinna allmänhetens förtroende. Parlamentet efterlyser bättre rättslig kvalitet, ökad användning av rättsmedel och tvistlösning utanför domstol, bättre strategisk planering, bättre tillgång till rättvisa för utsatta grupper i samhället samt ett större deltagande av yrkesorganisationer och organisationer i det civila samhället i övervakningen av rättsväsendets oberoende.

20.

Europaparlamentet noterar den positiva utvecklingen när det gäller genomförandet av 2011–2015 års program för korruptionsbekämpning, förstärkningen av det personliga och institutionella integritetssystemet samt det interinstitutionella och internationella samarbetet. Parlamentet konstaterar att stora frågetecken kvarstår kring tillämpningen av lagstiftningen mot penningtvätt, bland annat när det gäller gränsöverskridande frågor, genomförandet av den nationella riskbedömningen samt förbättringen av den operativa effektiviteten. Parlamentet upprepar att en oberoende och fullt fungerande statlig kommission för förebyggande av korruption bör vara den ledande statliga institution som tar itu med problemet. De behöriga myndigheterna uppmanas, i syfte att underlätta denna kommissions arbete, att stärka it-uppkopplingen mellan domstolarna och den allmänna åklagarmyndigheten och att inrätta ett centralt register över offentliga tjänstemän.

21.

Europaparlamentet efterlyser ett effektivare genomförande av policy och lagstiftning mot korruption, särskilt inom politiken, den offentliga förvaltningen, den offentliga upphandlingen och brottsbekämpningen samt ett stärkande av den administrativa kapaciteten. Parlamentet uppmanar landet med eftertryck att uppnå ett större antal fällande domar i korruptionsmål, även på hög nivå. Parlamentet uppmanar oberoende organisationer i det civila samhället och medierna att avslöja korruption och verka för oberoende och opartiska utredningar och rättegångar. Parlamentet uppmanar den allmänna åklagarmyndigheten att möjliggöra en tillräcklig och skyndsam utredning av anklagelser på detta område.

22.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att det finns en rättslig och institutionell ram för kampen mot den organiserade brottsligheten. Parlamentet lovordar landets aktiva regionala och internationella samarbete, bland annat genom Eurojust och Europol. Parlamentet välkomnar en rad framgångsrika polisinsatser mot organiserade grupper, vilka i synnerhet har skurit av de internationella vägarna för narkotikahandel och människosmuggling.

23.

Europaparlamentet fördömer alla former av politisk och/eller religiös extremism och ser ett behov av ett gränsöverskridande samarbete med andra länder på västra Balkan och EU:s medlemsstater. Parlamentet välkomnar de ändringar av strafflagen som ytterligare definierar brottsrubriceringen och påföljderna för personer som deltar i politisk och/eller religiös extremism. Parlamentet upprepar bestämt att det behövs en gemensam proaktiv strategi för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, med tanke på det nuvarande internationella terrorhotet. Parlamentet erinrar om att den offentliga politiken bör bekämpa alla former av extremism och att stigmatisering av vilken religiös grupp som helst noggrant bör undvikas i detta sammanhang.

24.

Europaparlamentet beklagar bristen på samarbete med det civila samhällets organisationer och offentliga intressenter vid lagstiftning. Parlamentet påpekar att ett sådant samarbete bör bygga på regeringens uppriktiga vilja att rådgöra med olika intressenter i samband med både lagstiftning och politik. Parlamentet lyfter fram den viktiga roll som det civila samhällets organisationer kan spela för att öka den allmänna medvetenheten om anslutningsprocessen och göra den mer öppen, ansvarsfull och inkluderande. Parlamentet uppmanar regeringen att även bidra till att utveckla det civila samhället på landsbygden. Parlamentet uppmanar regeringen att inleda en omfattande debatt med universiteten, lärarna och studenterna om högskolereformen.

25.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att hämta den jugoslaviska underrättelsetjänstens relevanta arkiv från Serbien. Parlamentet anser att en öppen hantering av det totalitära förflutna, vilket bland annat innebär att underrättelsetjänstens arkiv öppnas, är ett steg i riktning mot ytterligare demokratisering, ansvarsskyldighet och institutionell styrka.

26.

Europaparlamentet är mycket oroat över att politiska och ekonomiska påtryckningar ständigt och i hög grad undergräver mediernas oberoende. Parlamentet beklagar djupt den fortsatta försämringen när det gäller yttrandefriheten, som lett till att tryckfriheten är den lägsta i regionen. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att landet i Reportrar utan gränsers index har fallit från plats 34 för 2009 till 117 för 2015. Parlamentet ser med stigande oro på den statliga kontrollen över medierna, inklusive det fortsatta beroendet av statliga medel, den ofta förekommande självcensuren samt den undermåliga yrkesstandarden och yrkesetiken. Parlamentet ser med oro på användningen av förtal som verktyg i den politiska och mediala världen. Även om vissa åtgärder har vidtagits för att återuppta dialogen mellan regeringen och medierna beklagar parlamentet att lagen om audiovisuella tjänster har ändrats genom ett påskyndat förfarande utan vederbörligt samråd med medieintressenter.

27.

Europaparlamentet uppmanar regeringen att bedriva en politik som främjar mediemångfald och åsiktsmångfald och att garantera oberoendet för offentliga programföretag och tillsynsmyndigheter för medierna. Parlamentet ser med oro på att offentliga programföretag i hög grad har gynnat regeringspartierna, både under valkampanjerna (vilket anges i rapporterna från OSSE/ODIHR) och i andra situationer (vilket anges i kommissionens framstegsrapport). Parlamentet ser positivt på att regeringen har offentliggjort uppgifter om statlig reklam. Parlamentet uppmanar dock regeringen att öka öppenheten i fråga om vilka kriterier som används vid fördelningen av medel. Parlamentet rekommenderar starkt kommissionen att bli mer aktiv i övervakningen och rådgivningen när det gäller den politiska utvecklingen och att uppmuntra till dialog mellan alla medieintressenter.

28.

Europaparlamentet påminner regeringen och de politiska partierna om deras ansvar för att skapa en kultur som kännetecknas av integration och tolerans. Parlamentet begär att lagen mot diskriminering anpassas till EU:s regelverk, eftersom den inte förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. Parlamentet fördömer allt våld mot hbti-personer och begär att de skyldiga, även de som är ansvariga för våldsamma incidenter mot stödcentrumet för hbti-personer i Skopje, ställs inför rätta. Parlamentet framhåller behovet att bekämpa fördomar och diskriminering mot romer och att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra deras situation, i synnerhet när det gäller bostäder, hälso- och sjukvård, utbildning och sysselsättning. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att det finns ett könsperspektiv inom alla politikområden i syfte att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor. Parlamentet upprepar sin oro över de fortlevande könsstereotyperna i samhället och över våld i hemmet. Parlamentet uppmanar regeringen att ta itu med de strukturella skillnaderna mellan könen och löneskillnaderna på de ekonomiska, politiska och sociala områdena. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullgöra sitt eget åtagande att prioritera sysselsättningen och socialpolitiken i anslutningsprocessen genom att inleda ett initiativ i detta avseende inom ramen för anslutningsdialogen på hög nivå med landet.

29.

Europaparlamentet är fortfarande bekymrat över den stora barnfattigdomen och bristen på kapacitet hos de institutioner som är ansvariga för att genomföra politiken och de strategiska åtgärderna på området. Parlamentet uppmanar regeringen att satsa mer på att genomföra den omarbetade nationella strategin om fattigdom och social utestängning. Parlamentet kräver större uppmärksamhet för att garantera opartisk och verklig tillgång till rättslig prövning för alla barn. Parlamentet betonar att det krävs ytterligare insatser av regeringen för att stödja barn med funktionsnedsättning och romska barn. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att förbättra barns hälsa och nutrition, särskilt med tanke på romska barn.

30.

Europaparlamentet gläds åt att landet fortsätter att vara ledande i regionen i fråga om hur lätt det är att bedriva affärsverksamhet, liksom landets förbättrade placering i Världsbankens globala rangordning, från 31:a plats 2013 till 30:e 2014. Parlamentet konstaterar dock att svårigheten att säkerställa efterlevnaden av avtal och de återkommande lagändringarna utan tillräckliga samråd innebär allvarliga utmaningar för företagsklimatet. Samtidigt understryker parlamentet vikten av att göra framsteg inom arbetsrätten och stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet betonar behovet att ytterligare förbättra företagsklimatet genom att stödja små och medelstora företag, minska de regionala skillnaderna och skapa länkar mellan institutioner för forskning och utveckling och näringslivs- och sysselsättningssektorn.

31.

Europaparlamentet ser positivt på att inflödet av utländska direktinvesteringar förblivit stabilt och möjliggjort större diversifiering av exporten. Parlamentet konstaterar att 80 procent av de totala utländska direktinvesteringarna kommer från företag i EU och att handelsflödena i varor och tjänster med EU ytterligare ökat. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att locka till sig utländska investeringar och anser att förseningen i processen för anslutning till EU kan utgöra ett hinder för djupare ekonomisk integration. Parlamentet medger att det finns ett behov att öka de offentliga intäkterna och skapa arbetstillfällen inom sektorer med hög produktivitet, eftersom ekonomins allmänna struktur fortfarande är inriktad på verksamhet med låg produktivitet. Parlamentet betonar att alla regler för internationella ekonomiska zoner bör stå i överensstämmelse med regelverket och internationella krav.

32.

Europaparlamentet gläder sig över att den totala arbetslösheten har minskat, från 29,9 procent första kvartalet 2013 till 27,9 procent tredje kvartalet 2014. Parlamentet uppmanar regeringen att förnya sina insatser för att ytterligare minska den strukturella arbetslösheten och långtidsarbetslösheten, särskilt bland ungdomar (över 50 procent) och utsatta personer, inklusive romerna. Parlamentet efterlyser reformer för att öka arbetskraftsdeltagandet och rörligheten på arbetsmarknaden samt minska den stora informella sektorn, som fortsätter att hämma konkurrensen. Parlamentet är oroat över att arbetskraftens utbildningsnivå ofta inte motsvarar ekonomins verkliga behov, och att ett stort antal unga kvalificerade arbetstagare därför tvingas utvandra på grund av svårigheter att hitta lämpliga sysselsättningstillfällen inom landet. Parlamentet är bekymrat över nyligen genomförda lagstiftningsändringar som hotar strejkrätten, och uppmanar myndigheterna att se över lagstiftningen i linje med ILO:s normer.

33.

Europaparlamentet noterar de steg som tagits för att minska den kvinnliga arbetslösheten, men efterlyser ytterligare arbete från regeringens sida, då arbetslösheten bland kvinnor fortsatt är betydligt högre än snittet för EU-medlemsländer.