25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/1

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/2

—

Ordföranden M. Jaeger ska vara ordförande för tribunalen.

—

Vice ordföranden H. Kanninen ska vara vice ordförande för tribunalen.

—

Vice ordföranden H. Kanninen samt avdelningsordförandena M.E. Martins Ribeiro, S. Papasavvas, M. Prek, A. Dittrich, S. Frimodt Nielsen, M. van der Woude, D. Gratsias och G. Berardis ska vara ordförande på avdelningarna med fem och tre domare.

—

Beslutet om domarnas indelning på avdelning av den 23 oktober 2013 (EUT C 344, 2013, s. 2), senast ändrat genom beslutet av den 9 juni 2016 (EUT C 243, 2016, s. 2), besluten av den 13 maj 2015 om stora avdelningens sammansättning och om utseende av den domare som ska ersätta en domare som är förhindrad att tjänstgöra (EUT C 213, 2015, s. 2) samt besluten av den 23 september 2013 om riktlinjer för hur målen ska fördelas mellan avdelningarna och om sammansättningen av avdelningen för överklaganden (EUT C 313, 2013, s. 4 och 5) ska fortsätta att gälla.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/3

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/4

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/4

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/5

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/6

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/7

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/7

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/8

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/9

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/10

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/10

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/11

1)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, liksom principen om likabehandling och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser på området för hasardspel, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka ett nytt upphandlingsförfarande ska anordnas för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än de koncessioner som tidigare tilldelats på grund av en omorganisering av systemet medelst en tidsmässig anpassning av koncessionernas förfallodatum.

2)

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan restriktiv nationell bestämmelse som avses i det nationella målet, enligt vilken koncessionshavaren av hasardspelet när verksamheten upphör på grund av att koncessionen löper ut åläggs att utan ersättning upplåta nyttjanderätten till materiella och immateriella tillgångar som ägs av koncessionshavaren och som utgör ett nätverk för administration och upptagande av spelinsatser, såvida denna restriktion går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte som faktiskt eftersträvas med denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/12

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/13

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/13

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/14

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/14

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/14

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/15

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/15

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/15

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/16

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/16

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/16

1)

Kan ett tillvägagångssätt tillämpat av en nationell myndighet anses vara i överensstämmelse med syftet med artikel 47, och i synnerhet artikel 47.1 a och 47.4, i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG (1) av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster för det fall att myndigheten inom ramen för en offentlig upphandling med ett uppskattat värde på 3 miljoner euro har gjort bedömningen att anbudsgivaren inte uppfyllde de krav på ekonomisk och finansiell ställning som fastställdes i meddelandet om upphandling mot bakgrund av en försäkran på heder och samvete lämnad av en anbudsgivare och uppgifter från en bank, enligt vilka vederbörande kunde få en särskild icke öronmärkt bankkredit på ett gränsbelopp som översteg upphandlingsvärdet,? [Orig. s. 2]

2.

Kan situationen för banktjänstemarknaden i en medlemsstat, där en bank i sitt bindande kreditlöfte som villkor för att bevilja kredit kräver att låntagaren uppfyller villkoren enligt kreditavtalet, vilka inte är konkret specificerade vid tidpunkten för upphandlingsförfarandet, i enlighet med artikel 47.5 i nämnda direktiv 2004/18/EG utgöra ett godtagbart skäl för anbudsgivaren att inte förete de referenser som den upphandlande myndigheten begär? Får anbudsgivaren med andra ord i den aktuella situationen bevisa sin ekonomiska och finansiella ställning med en försäkran på heder och samvete som bekräftar ett tillräckligt kreditförhållande med banken?

3.

Kan den omständigheten att de olika kontrakten redan nästan har genomförts av den vinnande anbudsgivaren, vid domstolsprövningen av ett beslut varigenom den nationella myndigheten för offentlig upphandling har uteslutit en anbudsgivare, utgöra ett objektivt hinder som medför att den nationella domstolen inte kan verkställa bestämmelsen i artikel 47.1 och 47.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artiklarna 1.1 och 2.3, 2.6–2.8 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten?

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/17

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/17

1.

Ska artikel 1.1 i direktiv 2003/49 EG jämförd med artikel 1.4 i samma direktiv, tolkas så att ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat – och som omfattas av artikel 3 i direktivet och under sådana omständigheter som föreligger i det nationella målet mottar räntor från ett dotterbolag i en annan medlemsstat – är ”den som har rätt” till räntan i den mening som avses i direktivet?

2.

Förutsätter en medlemsstats åberopande av artikel 5.1 i direktivet om tillämpning av nationella bestämmelser för att förebygga bedrägeri eller missbruk eller artikel 5.2 i direktivet, att den berörda medlemsstaten har antagit en specifik nationell bestämmelse för att genomföra artikel 5 i direktivet eller att det i nationell rätt finns allmänna bestämmelser eller grundsatser om bedrägeri, missbruk och skatteundandragande som kan tolkas i överensstämmelse med artikel 5?

3.

Är en bestämmelse i ett mellan två medlemsstater ingått dubbelbeskattningsavtal som utarbetats i enlighet med OECD:s modellavtal, enligt vilken beskattningen av räntor är beroende av om räntemottagaren anses som den som har rätt till räntorna, en sådan avtalsmässig anti-missbruksbestämmelse som omfattas av artikel 5 i direktivet?

4.

Utgör det bedrägeri enligt direktiv 2003/49/EG, om det i den medlemsstat, där den som betalar räntan är hemmahörande, föreligger rätt till ränteavdrag medan det inte sker någon beskattning av räntorna i en medlemsstat där den som mottar räntorna är hemmahörande?

5.

Är en medlemsstat som inte godtar att ett bolag i en annan medlemsstat har rätt till räntorna och som gör gällande att bolaget i den andra medlemsstaten är så kallat konstlat transitbolag enligt direktiv 2003/49/EG eller artikel 10 EG skyldig att upplysa vem som medlemsstaten i så fall anses som den som har rätt till räntorna?

6.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt direktiv 2003/49/EG för räntor som mottagits från ett bolag som är beläget i en annan medlemsstat (dotterbolag) och moderbolaget av sistnämnda medlemsstat anses vara begränsat skattepliktigt för de berörda räntorna, utgör då artikel 43 EG jämförd med artikel 48 hinder för en lagstiftning, som innebär att sistnämnda medlemsstat ålägger det (dotterbolag) som skulle ha innehållit medlen att erlägga dröjsmålsräntor vid försenad betalning av källskatt med en högre räntesats än den dröjsmålsräntesats som den berörda medlemsstaten tar ut vid krav på bolagsskatt (som bland annat omfattar ränteintäkter) som gjorts gällande mot ett bolag som är beläget i samma medlemsstat?

7.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt direktiv 2003/49/EG avseende räntor från ett bolag som är beläget i en annan medlemsstat (dotterbolaget) och moderbolaget av sistnämnda betraktas som det skattesubjekt som är begränsat skattepliktig i denna medlemsstat för de berörda räntorna utgör då artikel 43 EG jämförd med artikel 48 (alternativt artikel 56 EG) då var och en för sig eller tillsammans hinder för en lagstiftning,

Vid svaret på fråga 7 ombeds EU-domstolen att beakta svaret på fråga 6.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/20

1.

Förutsätter en medlemsstats åberopande av artikel 1.2 i direktivet om tillämpning av nationella bestämmelser för att förebygga bedrägeri eller missbruk att den berörda medlemsstaten har antagit en specifik nationell bestämmelse för att genomföra artikel 1.2 i direktivet eller att det i nationell rätt finns allmänna bestämmelser eller grundsatser om bedrägeri, missbruk och skatteundandragande som kan tolkas i överensstämmelse med artikel 1.2?

2.

Är en bestämmelse i ett mellan två medlemsstater ingått dubbelbeskattningsavtal som utarbetats i enlighet med OECD:s modellavtal, enligt vilken beskattningen av utdelning är beroende av om räntemottagaren anses som den som har rätt till utdelningen, en sådan avtalsmässig anti-missbruksbestämmelse som omfattas av artikel 1.2 i direktivet?

3.

Om domstolen besvarar fråga 2 jakande: är det då upp till nationella domstolar att fastställa innehållet av begreppet ”den som har rätt till” eller ska begreppet vid tillämpning av direktiv 90/435/EEF tolkas så att begreppet ska ges en unionsrättslig tolkning som kan prövas av domstolen?

4.

Om domstolen besvarar fråga 2 jakande och fråga 3 besvaras så att det inte är nationella domstolar som ska fastställa innehållet av begreppet ”den som har rätt till” ska begreppet då tolkas så, att ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat, som under sådana omständigheter som föreligger i det nationella målet mottar utdelning från ett dotterbolag i en annan medlemsstat är ”den som har rätt till” dessa utdelningar enligt en unionsrättslig tolkning av begreppet?

5.

Om det läggs till grund för prövningen i målet att det föreligger ”sådana nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som behövs för förebyggande av bedrägeri eller annan oredlighet eller missbruk”, se artikel 1.2 i direktivet, att utdelningen har delats ut av ett bolag (A) hemmahörande i en medlemsstat till ett moderbolag (B) i en annan medlemsstat och därefter betalts vidare till detta bolags moderbolag (C) som är hemmahörande utanför EU/EES och som i sin tur har delat ut medlen till sitt moderbolag (D), även detta hemmahörande utanför EU/EES, att det inte föreligger något dubbelbeskattningsavtal mellan den förstnämnda staten och den stat där C är hemmahörande, att det har ingåtts ett dubbelbeskattningsavtal mellan den förstnämnda staten och den stat där D är hemmahörande och att den förstnämnda staten enligt denna stats lagstiftning inte kan rikta krav på källskatt av den utdelning som A delade ut till D, om D hade varit direkt ägare av A, föreligger det då missbruk av direktivet med följd att B inte skyddas av detta?

6.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt artikel 1.2 i direktiv 90/435/EEG för en utdelning som mottagits från ett bolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat (dotterbolag): utgör då artikel 49 FEUF jämförd med artikel 54 FEUF hinder för en lagstiftning, som innebär att sistnämnda medlemsstat beskattar det i den andra medlemsstaten hemmahörande moderbolaget för utdelningen när den berörda medlemsstaten anser att hemmahörande moderbolag under liknande omständigheter är skattebefriade från sådana utdelningar?

7.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt artikel 1.2 i direktiv 90/345/EEG avseende en utdelning från ett bolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat (dotterbolaget) och moderbolaget av sistnämnda medlemsstat betraktas som begränsat skattepliktig i denna medlemsstat för de berörda utdelningarna utgör då artikel 49 FEUF jämförd med artikel 54 FEUF hinder för en lagstiftning enligt vilken sistnämnda medlemsstat ålägger den som ska innehålla skatten (dotterbolaget) at betala dröjsmålsräntor vid försenad betalning av källskatt med en högre sats än den som medlemsstaten tar ut vid dröjsmål med att beakta bolagsskatt av ett bolag som är hemmahörande i medlemsstaten?

8.

Om domstolen besvarar fråga 2 jakande och fråga 3 besvaras så, att det inte är nationella domstolar som ska fastställa innehållet av begreppet ”den som har rätt till” och såvitt ett i en medlemsstat hemmahörande bolag (moderbolaget) därför inte anses befriat från att betala källskatt enligt direktiv 90/435/EEG avseende en utdelning som mottagits från ett i en annan medlemsstat hemmahörande bolag (dotterbolaget), är sistnämnda medlemsstat då skyldig enligt direktiv 90/435/EEG eller artikel 4.3 FEU att upplysa om vem medlemsstaten då anses vara ”den som har rätt till” utdelningen?

9.

Om ett i en medlemsstat hemmahörande bolag (moderbolaget) i det enskilda fallet inte anses befriat från att betala källskatt enligt direktiv 90/435/EEG avseende en utdelning som mottagits från ett i en annan medlemsstat hemmahörande bolag (dotterbolaget), utgör då artikel 49 FEUF jämförd med artikel 54 FEUF alternativt artikel 63 FEUF var för sig eller tillsammans hinder för en lagstiftning

Vid besvarandet av fråga 9 ombes domstolen att beakta svaren på frågorna 6 och 7.

10.

I ett fall där

utgör då artikel 63 FEUF hinder för en lagstiftning enligt vilken den medlemsstat i vilket dotterbolaget är beläget, beskattar utdelningen, när denna medlemsstat anser hemmahörande bolag som uppfyller kapitalkravet i direktiv 90/435/EEG, det vill säga under inkomståret 2011 äger minst 10 procent av aktiekapitalet i det utdelande bolaget, för att vara befriade från skatt på sådan utdelning?

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/22

1.

Förutsätter en medlemsstats åberopande av artikel 1.2 i direktivet om tillämpning av nationella bestämmelser för att förebygga bedrägeri eller missbruk att den berörda medlemsstaten har antagit en specifik nationell bestämmelse för att genomföra artikel 1.2 i direktivet eller att det i nationell rätt finns allmänna bestämmelser eller grundsatser om bedrägeri, missbruk och skatteundandragande som kan tolkas i överensstämmelse med artikel 1.2?

2.

Är en bestämmelse i ett mellan två medlemsstater ingått dubbelbeskattningsavtal som utarbetats i enlighet med OECD:s modellavtal, enligt vilken beskattningen av utdelning är beroende av om räntemottagaren anses som den som har rätt till utdelningen, en sådan avtalsmässig anti-missbruksbestämmelse som omfattas av artikel 1.2 i direktivet?

Om svaret är jakande: ska uttrycket ”avtal” i artikel 1.2 i direktivet tolkas så, att det bygger på förutsättningen att medlemsstaten enligt intern rätt kan åberopa dubbelbeskattningsavtalet till men för skattebetalaren?

3.

Om domstolen besvarar fråga 2 jakande: är det då upp till nationella domstolar att fastställa innehållet av begreppet ”den som har rätt till” eller ska begreppet vid tillämpning av direktiv 90/435/EEF tolkas så att begreppet ska ges en unionsrättslig tolkning som kan prövas av domstolen?

4.

Om domstolen besvarar fråga 2 jakande och fråga 3 besvaras så att det inte är nationella domstolar som ska fastställa innehållet av begreppet ”den som har rätt till” ska begreppet då tolkas så, att ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat, som under sådana omständigheter som föreligger i det nationella målet mottar utdelning från ett dotterbolag i en annan medlemsstat är ”den som har rätt till” dessa utdelningar enligt en unionsrättslig tolkning av begreppet?

5.

Om det läggs till grund för prövningen i målet att det föreligger ”sådana nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som behövs för förebyggande av bedrägeri eller annan oredlighet eller missbruk”, se artikel 1.2 i direktivet, att utdelningen har delats ut av ett bolag (A) hemmahörande i en medlemsstat till ett moderbolag (B) i en annan medlemsstat och därefter betalts vidare till detta bolags moderbolag (C) som är hemmahörande utanför EU/EES och som i sin tur har delat ut medlen till sitt moderbolag (D), även detta hemmahörande utanför EU/EES, att det inte föreligger något dubbelbeskattningsavtal mellan den förstnämnda staten och den stat där C är hemmahörande, att det har ingåtts ett dubbelbeskattningsavtal mellan den förstnämnda staten och den stat där D är hemmahörande och att den förstnämnda staten enligt denna stats lagstiftning inte kan rikta krav på källskatt av den utdelning som A delade ut till D, om D hade varit direkt ägare av A, föreligger det då missbruk av direktivet med följd att B inte skyddas av detta?

6.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt artikel 1.2 i direktiv 90/435/EEG för en utdelning som mottagits från ett bolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat (dotterbolag): utgör då artikel 43 EG jämförd med artikel 48 EG (och/eller artikel 56 EG) hinder för en lagstiftning, som innebär att sistnämnda medlemsstat beskattar det i den andra medlemsstaten hemmahörande moderbolaget för utdelningen när den berörda medlemsstaten anser att hemmahörande moderbolag under liknande omständigheter är skattebefriade från sådana utdelningar?

7.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt artikel 1.2 i direktiv 90/345/EEG avseende en utdelning från ett bolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat (dotterbolaget) och moderbolaget av sistnämnda medlemsstat betraktas som begränsat skattepliktig i denna medlemsstat för de berörda utdelningarna utgör då artikel 49 FEUF jämförd med artikel 54 FEUF hinder för en lagstiftning enligt vilken sistnämnda medlemsstat ålägger den som ska innehålla skatten (dotterbolaget) at betala dröjsmålsräntor vid försenad betalning av källskatt med en högre sats än den som medlemsstaten tar ut vid dröjsmål med att beakta bolagsskatt av ett bolag som är hemmahörande i medlemsstaten?

8.

Om domstolen besvarar fråga 2 jakande och fråga 3 besvaras så, att det inte är nationella domstolar som ska fastställa innehållet av begreppet ”den som har rätt till” och såvitt ett i en medlemsstat hemmahörande bolag (moderbolaget) därför inte anses befriat från att betala källskatt enligt direktiv 90/435/EEG avseende en utdelning som mottagits från ett i en annan medlemsstat hemmahörande bolag (dotterbolaget), är sistnämnda medlemsstat då skyldig enligt direktiv 90/435/EEG eller artikel 10 EG att upplysa om vem medlemsstaten då anses vara ”den som har rätt till” utdelningen?

9.

Om ett i en medlemsstat hemmahörande bolag (moderbolaget) i det enskilda fallet inte anses befriat från att betala källskatt enligt direktiv 90/435/EEG avseende en utdelning som mottagits från ett i en annan medlemsstat hemmahörande bolag (dotterbolaget), utgör då artikel 49 FEUF jämförd med artikel 54 FEUF alternativt artikel 63 FEUF var för sig eller tillsammans hinder för en lagstiftning,

10.

I ett fall där

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/25

1.

Ska artikel 1.1 i direktiv 2003/49 EG jämförd med artikel 1.4 i samma direktiv, tolkas så att ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat – och som omfattas av artikel 3 i direktivet och under sådana omständigheter som föreligger i det nationella målet mottar räntor från ett dotterbolag i en annan medlemsstat – är ”den som har rätt” till räntan i den mening som avses i direktivet?

2.

Förutsätter en medlemsstats åberopande av artikel 5.1 i direktivet om tillämpning av nationella bestämmelser för att förebygga bedrägeri eller missbruk eller artikel 5.2 i direktivet, att den berörda medlemsstaten har antagit en specifik nationell bestämmelse för att genomföra artikel 5 i direktivet eller att det i nationell rätt finns allmänna bestämmelser eller grundsatser om bedrägeri, missbruk och skatteundandragande som kan tolkas i överensstämmelse med artikel 5?

3.

Är en bestämmelse i ett mellan två medlemsstater ingått dubbelbeskattningsavtal som utarbetats i enlighet med OECD:s modellavtal, enligt vilken beskattningen av räntor är beroende av om räntemottagaren anses som den som har rätt till räntorna, en sådan avtalsmässig anti-missbruksbestämmelse som omfattas av artikel 5 i direktivet?

4.

Utgör det bedrägeri enligt direktiv 2003/49/EG, om det i den medlemsstat, där den som betalar räntan är hemmahörande, föreligger rätt till ränteavdrag medan det inte sker någon beskattning av räntorna i en medlemsstat där den som mottar räntorna är hemmahörande?

5.

Omfattas ett bolag som är hemmahörande i Luxemburg och har bildats där och registrerats som ett ”société en commandite par actions” (S.C.A.), och samtidig kvalificeras som ett ”société d’investissement en capital à risquè” (SICAR) enligt den luxemburgska lagen av den 15 juni 2004 om ”société d’investissement en capital à risquè” av direktiv 2003/49/EG?

6.

Är en medlemsstat som inte godtar att ett bolag i en annan medlemsstat har rätt till räntorna och som gör gällande att bolaget i den andra medlemsstaten är ett så kallat konstlat transitbolag enligt direktiv 2003/49/EG eller artikel 10 EG skyldig att upplysa vem som medlemsstaten i så fall anses som den som har rätt till räntorna?

7.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt direktiv 2003/49/EG för räntor som mottagits från ett bolag som är beläget i en annan medlemsstat (dotterbolag) och moderbolaget av sistnämnda medlemsstat anses vara begränsat skattepliktigt för de berörda räntorna, utgör då artikel 43 EG jämförd med artikel 48 hinder för en lagstiftning, som innebär att sistnämnda medlemsstat ålägger det (dotterbolag) som skulle ha innehållit medlen att erlägga dröjsmålsräntor vid försenad betalning av källskatt med en högre räntesats än den dröjsmålsräntesats som den berörda medlemsstaten tar ut vid krav på bolagsskatt (som bland annat omfattar ränteintäkter) som gjorts gällande mot ett bolag som är beläget i samma medlemsstat?

8.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt direktiv 2003/49/EG avseende räntor från ett bolag som är beläget i en annan medlemsstat (dotterbolaget) och moderbolaget av sistnämnda betraktas som det skattesubjekt som är begränsat skattepliktig i denna medlemsstat för de berörda räntorna utgör då artikel 43 EG jämförd med artikel 48 (alternativt artikel 56 EG) då var och en för sig eller tillsammans hinder för en lagstiftning,

Vid svaret på fråga 8 ombeds domstolen att beakta svaret på fråga 7.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/27

1.

Ska artikel 1.1 i direktiv 2003/49 EG jämförd med artikel 1.4 i samma direktiv, tolkas så att ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat – och som omfattas av artikel 3 i direktivet och under sådana omständigheter som föreligger i det nationella målet mottar räntor från ett dotterbolag i en annan medlemsstat – är ”den som har rätt” till räntan i den mening som avses i direktivet?

2.

Förutsätter en medlemsstats åberopande av artikel 5.1 i direktivet om tillämpning av nationella bestämmelser för att förebygga bedrägeri eller missbruk eller artikel 5.2 i direktivet, att den berörda medlemsstaten har antagit en specifik nationell bestämmelse för att genomföra artikel 5 i direktivet eller att det i nationell rätt finns allmänna bestämmelser eller grundsatser om bedrägeri, missbruk och skatteundandragande som kan tolkas i överensstämmelse med artikel 5?

3.

Är en bestämmelse i ett mellan två medlemsstater ingått dubbelbeskattningsavtal som utarbetats i enlighet med OECD:s modellavtal, enligt vilken beskattningen av räntor är beroende av om räntemottagaren anses som den som har rätt till räntorna, en sådan avtalsmässig anti-missbruksbestämmelse som omfattas av artikel 5 i direktivet?

4.

Är en medlemsstat som inte godtar att ett bolag i en annan medlemsstat har rätt till räntorna och som gör gällande att bolaget i den andra medlemsstaten är så kallat konstlat transitbolag enligt direktiv 2003/49/EG eller artikel 10 EG skyldig att upplysa vem som medlemsstaten i så fall anses som den som har rätt till räntorna?

5.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt direktiv 2003/49/EG för räntor som mottagits från ett bolag som är beläget i en annan medlemsstat (dotterbolag) och moderbolaget av sistnämnda medlemsstat anses vara begränsat skattepliktigt för de berörda räntorna, utgör då artikel 43 EG jämförd med artikel 48 hinder för en lagstiftning, som innebär att sistnämnda medlemsstat ålägger det (dotterbolag) som skulle ha innehållit medlen att erlägga dröjsmålsräntor vid försenad betalning av källskatt med en högre räntesats än den dröjsmålsräntesats som den berörda medlemsstaten tar ut vid krav på bolagsskatt (som bland annat omfattar ränteintäkter) som gjorts gällande mot ett bolag som är beläget i samma medlemsstat?

6.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt direktiv 2003/49/EG avseende räntor från ett bolag som är beläget i en annan medlemsstat (dotterbolaget) och moderbolaget av sistnämnda betraktas som det skattesubjekt som är begränsat skattepliktig i denna medlemsstat för de berörda räntorna utgör då artikel 43 EG jämförd med artikel 48 (alternativt artikel 56 EG) då var och en för sig eller tillsammans hinder för en lagstiftning

Vid svaret på fråga 6 ombeds EU-domstolen att beakta svaret på fråga 5.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/29

1.

2.

I den mån det inte på förhand är uteslutet att medlemsstaternas förbindelser med Amerikas förenta stater i utlämningsfrågor omfattas av fördragens tillämpningsområde önskas svar på följande fråga:

Ska artikel 18 första stycket FEUF och relevant rättspraxis från domstolen rörande den bestämmelsen tolkas på så sätt att en medlemsstat på ett oberättigat sätt åsidosätter diskrimineringsförbudet i artikel 18 första stycket FEUF, om den med stöd av en grundlagsbestämmelse (närmare bestämt artikel 16.2 första meningen i grundlagen) inte behandlar det egna landets medborgare och medborgare i andra medlemsstater i EU på samma sätt med avseende på utlämningsframställningar från stater utanför EU, genom att den enbart utlämnar de sistnämnda medborgarna?

3.

Om det i ovannämnda fall anses föreligga ett åsidosättande av det generella diskrimineringsförbudet i artikel 18 första stycket FEUF önskas svar på följande fråga:

Ska domstolens rättspraxis tolkas på så sätt att det i ett fall som det förevarande – där den behöriga myndighetens beviljande av utlämning alltid föregås av en lagenlighetsprövning i domstol, vars resultat dock endast är bindande för myndigheten om domstolen kommer fram till att hinder mot utlämning föreligger – kan anses föreligga en klar överträdelse av unionsrätten redan på den grunden att diskrimineringsförbudet i artikel 18 första stycket FEUF har åsidosatts, eller krävs det att det är fråga om en uppenbar överträdelse?

4.

Om det inte finns något sådant uppenbarhetskrav önskas svar på följande fråga:

Ska domstolens rättspraxis tolkas på så sätt att det inte ska anses föreligga en tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten i ett fall som det förevarande, om den nationella behöriga myndigheten, när det saknas rättspraxis från EU-domstolen rörande det konkreta fallet (det vill säga frågan huruvida det generella diskrimineringsförbudet i artikel 18 första stycket FEUF är materiellt tillämpligt på medlemsstaternas förbindelser med Amerikas förenta stater i utlämningsfrågor), kan grunda sitt beslut på att det överensstämmer med tidigare avgöranden från nationella domstolar i samma ärende?

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/30

1)

Utgör gemenskapsrätten – särskilt artikel 5.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (1) (och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel (2), på den inre marknaden liksom EUF-fördraget) – hinder för sådana nationella bestämmelser som förbjuder näringsidkare att tillhandahålla privatpersoner så kallade cloud computing-tjänster som möjliggör fjärrstyrd videoinspelning för privat bruk av upphovsrättsskyddade verk, varvid näringsidkaren spelar en aktiv roll vid inspelningen, utan att rättsinnehavaren har gett sitt samtycke?

2)

Utgör gemenskapsrätten – särskilt artikel 5.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden liksom EUF-fördraget) – hinder för sådana nationella bestämmelser som ger näringsidkare rätt att tillhandahålla privatpersoner så kallade cloud computing-tjänster som möjliggör fjärrstyrd videoinspelning för privat bruk av upphovsrättsskyddade verk, även om näringsidkaren spelar en aktiv roll vid inspelningen och även om rättsinnehavaren inte har gett sitt samtycke, om rättsinnehavaren ges en schablonmässig kompensation som i huvudsak är knuten till ett system med tvångslicens?

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/31

1)

Utgör artikel 49 FEUF hinder för en finländsk bestämmelse enligt vilken en situation där ett inhemskt bolag avyttrar egendom anknuten till ett fast driftställe beläget i en annan EU-medlemsstat inom ramen för verksamhetsöverlåtelse till ett bolag med hemvist i denna stat och som vederlag erhåller nya andelar, medför omedelbar beskattning av den överförda egendomen samma år som överföringen sker, medan beskattning vid en motsvarande inhemsk situation sker först vid tidpunkten då vinsten realiseras?

2)

Är det fråga om indirekt eller direkt diskriminering om Finland tillämpar beskattning omedelbart under samma år som överföringen av verksamheten sker, innan vinsten realiserats, och vid inhemska situationer först vid tidpunkten då vinsten realiseras?

3)

Om den första och andra frågan besvaras jakande, kan inskränkningen av etableringsfriheten rättfärdigas med hänvisning till tvingande skäl av allmänintresse eller bevarande av den inomstatliga beskattningsrätten? Är den förbjudna inskränkningen förenlig med proportionalitetsprincipen?

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/32

—

upphäva den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 16 mars 2016 i mål T-586/14, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd mot kommissionen, och vilken delgavs kommissionen den 17 mars 2016,

—

ogilla den första delen av den första grunden i ansökan i första instans,

—

återförvisa målet till tribunalen för ny prövning avseende följande delar i ansökan i första instans: den andra delen av den första grunden samt andra till fjärde grunderna,

—

låta beslutet om rättegångskostnader för förfarandet i första instans och för överklagandet anstå.

—

Första delen: Åtgärder om genomförande femårsplanen är en följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

—

Andra delen: Stöd till strategiska branscher (plocka ut vinnare) utgör inte en legitim målsättning i en marknadsekonomi.

—

Tredje delen: I en marknadsekonomi är subventioner inte obegränsade utan kopplade till en investering

—

Fjärde delen: De åtgärder som är föremål för bedömningen är inte jämförbara med olagligt och oförenligt statligt stöd i unionen

—

Femte delen: Felaktig tolkning av begreppet ”icke-marknadsekonomi”

—

Första delen: Tribunalen har avgjort en fråga som faller utanför dess behörighet (ultra vires), åsidosatt principen att saken i målet definieras av parterna och har åsidosatt artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 44.1 och 48.2 i tribunalens rättegångsregler, i deras lydelse vid tidpunkten för talans väckande i första instans.

—

Andra delen: Kommissionen har inte yttrat sig om den påstådda jämförbarheten med de åtgärder som är föremål för bedömning av det statliga stöd som nämns i de domar till vilka det hänvisas i punkt 66.

—

Tredje delen: Tribunalen har inte bemött kommissionens argument om definitionen av ”icke-marknadsekonomi”.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/33

1)

Gäller kravet i artiklarna 1.5 och 2.18 i förordning (EU) 2015/751 (1) (förordningen om förmedlingsavgifter), på att en trepartsbetalningsordning för kontokort som ger ut kortbaserade betalningsinstrument med en co-branding-partner eller genom en agent ska anses vara en fyrpartsbetalningsordning för kontokort, endast såvitt co-branding-partnern eller agenten är ”utgivare” i den mening som avses i artikel 2.2 och skäl 29 i förordningen om förmedlingsavgifter (nämligen om nämnda partner eller agent har ett avtalsförhållande med betalaren, i enlighet med vilket partnern eller agenten har avtalat att tillhandahålla betalaren ett betalningsinstrument för att initiera och bearbeta betalarens kortbaserade betalningstransaktioner)?

2)

Om fråga 1 ska besvaras nekande, är artiklarna 1.5 och 2.18 i förordningen om förmedlingsavgifter ogiltiga, i den del det i dessa föreskrivs att sådana arrangemang ska anses utgöra fyrpartsbetalningsordningar, på grund av

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/34

1.

Strider tillämpliga bemyndiganden, implementerande lagstiftning och/eller administrativa föreskrifter mot några relevanta unionsrättsliga bestämmelser och/eller principer i fall då icke-registrerade återförsäljare förvärvar varor och tjänster från direktförsäljare (”försäljningsstöd”) eller från tredjemän (”tredjemansvaror- och tjänster”), som i båda fallen nyttjas av de icke-registrerade återförsäljarna i deras ekonomiska verksamhet bestående i försäljning av andra varor som också förvärvats från direktförsäljare, och denna verksamhet regleras av administrativa föreskrifter som utfärdats med stöd av en avvikande åtgärd, senast bemyndigad genom rådets beslut av den 24 maj 1989 (89/534/EEG (1)) (”den avvikande åtgärden”), såtillvida de ålägger direktförsäljare att betala utgående mervärdesskatt på den icke-registrerade återförsäljarens försäljningspris på de andra varorna utan avdrag för den mervärdesskatt som den icke-registrerade återförsäljaren ska betala för sådant försäljningsstöd och/eller tredjemansvaror- och tjänster?

2.

Var Förenade kungariket skyldigt, vid ansökan hos rådet om bemyndigande att anta den avvikande åtgärden, att upplysa kommissionen om att icke-registrerade återförsäljare är skyldiga att betala mervärdesskatt vid förvärv av varor med försäljningsstöd och/eller trejdemansvaror- och tjänster som nyttjas i deras ekonomiska verksamhet, med följden att den avvikande åtgärden måste medge att en justering görs för ingående mervärdesskatt som återförsäljaren inte kan tillgodogöra sig eller för utgående mervärdesskatt direktförsäljaren betalat utöver vad denna var skyldig?

3.

För det fall att fråga 1 och/eller 2 besvaras jakande:

4.

Ska skatteflykt- eller undandragande i den mening som avses i artikel 27 i direktiv 77/388 (artikel 395 i direktiv 2006/112) anses vara medlemsstatens nettoförlust av skatteintäkter (med beaktande av både erlagd utgående skatt och avdragsgill ingående skatt inom den företagsstruktur som ger upphov till skatteflykten- eller förlusten), eller medlemsstatens bruttoförlust av skatteintäkter (med beaktande av enbart utgående skatt inom den företagsstruktur som ger upphov till skatteflykten- eller förlusten)?

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/36

—

upphäva den överklagade domen,

—

ogiltigförklara beslutet (1) i den del Republiken Italien förpliktas att återkräva stödet, eller i annat fall

—

återförvisa målet till tribunalen, samt

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1)

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den tolkade domen av den 10 december 2013 så att den ansåg sig bunden att slå fast att klagandens berättigade förväntningar upphörde i samband med publiceringen av förfarandets inledande den 2 februari 2002.

2)

Som en följd av nämnda felaktiga rättstillämpning svarade tribunalen inte på själva föremålet för talan och underlät att pröva klagandens argument till stöd för att bolaget fortfarande har berättigade förväntningar, alternativt prövade dem mot bakgrund av fel bestämmelser och på ett felaktigt sätt.

3)

Även vid tillämpningen av dessa felaktiga bestämmelser gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning då den kom fram till att inte ens kommissionens orimliga försening i genomförandet av utredningen kunde ge upphov till några berättigade förväntningar för klaganden som innebar att stödet inte skulle betalas tillbaka.

4)

Tribunalen har gjort en tolkning contra legem av direktiv 2003/96 (2) i strid med unionsrätten och mot dess tolkningsprinciper.

5)

Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning då den tillbakavisade klagandens argument avseende dess investeringar i fabriken på Sardinien.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/37

1)

Talan ogillas.

2)

Magic Mountain Kletterhallen GmbH, Kletterhallenverband Klever eV, Neoliet Beheer BV och Pedriza BV ska solidariskt ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen och bära sina rättegångskostnader.

3)

Deutscher Alpenverein eV och Deutscher Alpenverein, Sektion Berlin eV ska bära sina rättegångskostnader.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/38

1)

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 157/2013 av den 18 februari 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av bioetanol med ursprung i Amerikas förenta stater ogiltigförklaras i den del som rör Patriot Renewable Fuels LLC, Plymouth Energy Company LLC, POET LLC och Platinum Ethanol LLC.

2)

Talan ogillas i övrigt.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/38

1)

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 157/2013 av den 18 februari 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av bioetanol med ursprung i Amerikas förenta stater ogiltigförklaras, i den del som den rör Marquis Energy LLC.

2)

Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Marquis Energys rättegångskostnader.

3)

Europeiska kommissionen och ePURE, de Europese Producenten Unie van Hernieuwbare Ethanol ska bära sina rättegångskostnader.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/39

1)

Kommissionens beslut C (2013) 8681 final av den 6 december 2013 ogiltigförklaras.

2)

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/40

1)

Överklagandet ogillas

2)

Fútbol Club Barcelona ska ersätta rättegångskostnaderna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/41

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Staatliche Porzellan-Manufaktur Meissen GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/41

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Loops, LLC, ska ersätta rättegångskostnaderna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/42

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Monster Energy Company ska ersätta rättegångskostnaderna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/43

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Monster Energy Company ska ersätta rättegångskostnaderna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/43

1)

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)

REWE-Zentral AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/44

1)

Talan avvisas.

2)

Istituto di ricerche economiche per la pesca e l’acquacoltura – IREPA Onlus ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen och Europeiska unionens revisionsrätt.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/45

1)

Talan ogillas då det är uppenbart att den helt saknar rättslig grund.

2)

Kohrener Landmolkerei GmbH och DHG Deutsche Heumilchgesellschaft mbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/45

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) nr 2016/175 av den 8 februari 2016 om en åtgärd som Spanien har vidtagit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG för att förbjuda utsläppande på marknaden av en typ av högtryckstvätt (EUT, L 33, s. 12),

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter

Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296.2 FEUF, då skälen är motsägelsefulla och oklara.

Dessutom innebär det angripna beslutet ett åsidosättande av principen om att kommissionen ska fastställa de faktiska omständigheterna korrekt. I skäl 4 har kommissionen felaktigt hävdat att sökanden i förklaringen om överensstämmelse har hänvisat till standard EN 60335 – 2– 67:2009, vilket är felaktigt.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 11 i direktiv 2006/42/EG (1)

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/46

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och följaktligen ogilla invändningen och tillåta registrering av det sökta varumärket,

—

förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna avseende förfarandena vid tribunalen och överklagandenämnden.

—

Åsidosättande av artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009,

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/47

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artiklarna 15, 51.1 a, 57.1, 63.2, 64, 75, 76.2 och 77 i förordning nr 207/2009.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/48

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och följaktligen upphäva det omtvistade varumärket i dess helhet, inklusive med avseende på varorna ”Metallskyltar” i klass 6

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/48

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/318 av den 4 mars 2016 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina samt rådets genomförandeförordning (EU) 2016/311 av den 4 mars 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, i den mån de berör sökanden,

—

i andra hand, slå fast att (1) artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) och (2) artikel 3.1 i rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) inte är tillämpliga i den mån som de berör sökanden på grund av rättsstridighet, och

—

förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet har underlåtit att ange en korrekt rättslig grund för de angripna åtgärderna.

2.

Andra grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet har genom sitt antagande att det juridiska förfarandet i Ukraina var förenligt med grundläggande mänskliga rättigheter åsidosatt sökandens rättigheter enligt artikel 6 FEU jämförd med artiklarna 2 och 3 FEU, och artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.

Tredje grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet gjorde uppenbart oriktiga bedömningar när den ansåg att kraven för upptagande av sökanden i artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) och artikel 3.1 i rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) var uppfyllda.

4.

Fjärde grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar, rätt till god förvaltning och ett effektivt domstolsskydd. Enligt sökanden har rådet särskilt underlåtit att noggrant och objektivt undersöka huruvida de skäl som påstås motivera förnyat uppförande var välgrundade mot bakgrund av sökandens anmärkningar före det förnyade uppförandet.

5.

Femte grunden, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring: Rådet har utan motivering och på ett oproportionerligt sätt åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter, däribland hans rätt till skydd för egendom och rykte. Enligt sökanden är följderna av de angripna åtgärderna för vidsträckta, både vad gäller hans egendom och hans globala rykte. Rådet har inte visat att frysningen av sökandens finansiella tillgångar och ekonomiska resurser står i relation till, eller är motiverad av, något berättigat mål, än mindre att det är proportionerligt i förhållande till ett sådant mål.

6.

Sjätte grunden, till stöd för yrkandet om rättsstridighet: Om, i motsatts till den tredje grunden, artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) och artikel 3.1 i rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) ska tolkas så, att de omfattar (a) varje utredning av en ukrainsk myndighet oavsett om det finns något rättsligt avgörande eller förfarande som stödjer, kontrollerar eller övervakar den, och/eller (b) varje ”missbruk av tjänsteställning som en offentlig tjänsteman gör sig skyldig till för att uppnå oskäliga fördelar” oavsett om det finns ett påstående om förskingring av offentliga medel, skulle uppförandekriteriet, med beaktande av den godtyckliga räckvidden och omfattningen av en sådan vidsträckt tolkning, sakna rättslig grund, och/eller vara oproportionerligt i förhållande till ändamålen för artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 och artikel 3.1 i rådets förordning(EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014. Bestämmelserna skulle på grund av detta vara rättsstridiga.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/50

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/318 av den 4 mars 2016 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, samt rådets genomförande förordning (EU) 2016/311 av den 4 mars 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina, i den del sökanden genom dessa rättsakter kvarstår i förteckningen över de personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder,

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet.

1.

Första grunden: förteckningen är rättsstridig

2.

Andra grunden: otillräcklig motivering

3.

Tredje grunden: uppenbart oriktig bedömning

4.

Fjärde grunden: åtgärderna utgör inte utrikespolitiska åtgärder

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/51

—

ogiltigförklara ECB:s beslut av den 3 mars 2016 att återkalla Trasta Komercbanka AS banklicens, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

I den första grunden görs gällande att ECB underlät att undersöka och noggrant och opartiskt bedöma alla faktiska omständigheter, inbegripet men inte begränsat till det förhållandet att ECB inte på ett korrekt sätt beaktade den omständigheten att de uppgifter och handlingar som ingavs av den lokala lettiska tillsynsmyndigheten var felaktiga.

2.

I den andra grunden görs gällande att ECB åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att inte beakta att det fanns alternativa åtgärder.

3.

I den tredje grunden görs gällande att ECB åsidosatte likabehandlingsprincipen

4.

I den fjärde grunden görs gällande att ECB åsidosatte artikel 19 och skäl 75 i förordningen om gemensamma tillsynsmekanismen (1) och gjorde sig skyldig till maktmissbruk.

5.

I den femte grunden görs gällande att ECB åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen.

6.

I den sjätte grunden görs gällande att ECB åsidosatte förfaranderegler såsom rätten att yttra sig, rätt att få tillgång till handlingarna, rätt till ett tillräckligt motiverat beslut, artikel 83.1 i ramförordningen om gemensamma tillsynsmekanismen (2) och rätten till ett rättvist administrativt förfarande.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/52

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIP att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artikel 57.2 och 57.3 i förordning nr 207/2009.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/52

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/417 av den 17 mars 2016 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 75, s. 16), till den del det undantar betalningar med ett belopp på 385 762,22 euro som Portugal har verkställt inom ramen för det särskilda stöd som införts med stöd av artikel 68 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009, under räkenskapsåren 2011, 2012 och 2013, samt

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 46.2 i kommissionens förordning nr 1122/2009 – De portugisiska myndigheternas iakttagelse av samtliga regler avseende kontroller av ”extra stöd per djur, motsvarande en mjölkko” inom ramen för det särskilda stöd som den portugisiska regeringen infört med stöd av artikel 86 i förordning nr 73/2009.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 31.2 i rådets förordning 1290/2005, med hänsyn till att de villkor som kommissionen fastställt i de enhetliga riktlinjerna i dokument nr VI/5330/97 för tillämpning av en finansiell korrigering med ett schablonbelopp på 2 procent inte är uppfyllda.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/53

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/417 av den 17 mars 2016 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) delgivet med nr C(2016) 1509 och offentliggjord i EGT L 75, 22.3.2016, s. 16:

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/55

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden, för det fall denne yttrar sig skriftligen, att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader vid tribunalen och vid överklagandenämnden vid EUIPO.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b förordning nr 207/2009.

—

Åsidosättande av artiklarna 75 och följande i förordning nr 207/2009.

—

Åsidosättande av EUIPO:s skyldighet att utöva sin befogenhet i enlighet med principerna i Europeiska unionens lagstiftning.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/56

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/411 av den 18 mars 2016 om ändring av beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 74, 2016, s. 40), i den del det rör sökanden,

—

fastställa att artikel 1.1 i rådets beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 76, 2011, s. 63) och artikel 2.1 i rådets förordning (EU) nr 270/2011 av den 21 mars 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 76, 2011, s. 4) inte får tillämpas i den del de rör sökanden, och till följd därav ogiltigförklara beslut (Gusp) 2016/411, i den del det rör sökanden, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Rådet har underlåtit att ange en korrekt rättslig grund för artikel 1.1 i beslut 2011/172/Gusp (nedan kallat beslutet) och artikel 2.1 i förordning (EU) nr 270/2011 (nedan kallat förordningen). Det finns inga bevis för att rådet gjorde någon prövning av den rättsliga grunden för artikel 1.1 i beslutet när den antog det omtvistade beslutet, trots att den uttryckligen var förpliktad att göra detta enligt artikel 5 i beslutet. Den omständigheten att artikel 1.1 kan ha haft en giltig rättslig grund när den först antogs, den 21 mars 2011, innebär inte att den har en bestående rättslig grund fram till år 2016 eller senare.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rättigheter enligt artikel 6, jämförd med artiklarna 2 och 3 FEU och artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, genom rådets antagande att rättegångarna i Egypten inte stred mot grundläggande mänskliga rättigheter.

3.

Tredje grunden: Rådet har gjort en uppenbart oriktig bedömning när den fann att kriteriet för att föra upp sökanden i förteckningen i artikel 1.1 i beslutet och artikel 2.1 i förordningen var uppfyllt.

4.

Fjärde grunden: Rådet har inte angett tillräckliga skäl för att återuppföra sökanden i förteckningen.

5.

Femte grunden: Rådet har kränkt sökandens rätt till försvar och rätten till en god förvaltning och till en effektiv domstolsprövning. Rådet har i synnerhet underlåtit att omsorgsfullt och opartiskt undersöka huruvida de skäl som påstods motivera att sökanden återuppfördes i förteckningen var välgrundade med hänsyn till vad sökanden anfört före återuppförandet.

6.

Sjätte grunden: Rådet har, utan att det varit motiverat eller proportionerligt, åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter, inklusive hennes rätt till skydd för sin egendom och sitt anseende. Rådets beslut (Gusp) 2016/411 får långtgående följder för henne, både vad gäller hennes egendom och vad gäller hennes anseende i världen. Rådet har inte visat att frysningen av sökandens penningmedel och ekonomiska resurser har ett samband med, eller berättigas av, något legitimt syfte, och har ännu mindre visat att denna frysning står i proportion till något sådant syfte.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/57

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/411 av den 18 mars 2016 om ändring av beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT 2016 L 74, s. 40), i den mån det berör sökandena,

—

slå fast att artikel 1.1 i rådets beslut 2011/172/Gusp av den 21 mars 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT 2011 L 76, s. 63) och artikel 2.1 i rådets förordning (EU) nr. 270/2011 av den 21 mars 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT 2011 L 76, s. 4) inte är tillämpliga i den mån som de berör sökandena och, som följd, ogiltigförklara beslutet (Gusp) 2016/411, i den del det berör sökandena, och

—

förplikta rådet att ersätta sökandenas rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Rådet har inte angett någon korrekt rättslig grund för artikel 1.1 i beslut 2011/172/Gusp (beslutet) och artikel 2.1 i förordning (EU) nr 270/2011 (förordningen). Det finns inga uppgifter om att rådet har prövat den rättsliga grunden för artikel 1.1 i beslutet när beslut (Gusp) 2016/411 (det angripna beslutet) antogs, trots det uttryckliga kravet i artikel 5 i beslutet. Det faktum att artikel 1.1 kan ha haft en giltig rättslig grund när den först antogs den 21 mars 2011 utgör inte en bestående rättslig grund till 2016 eller senare.

2.

Andra grunden: Rådet har genom sitt antagande att det juridiska förfarandet i Egypten var förenligt med grundläggande mänskliga rättigheter åsidosatt sökandenas rättigheter enligt artikel 6 FEU jämförd med artiklarna 2 och 3 FEU, och artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.

Tredje grunden: Rådet gjorde uppenbart oriktiga bedömningar när den ansåg att kraven för upptagande av sökandena i artikel 1.1 i beslutet och artikel 2.1 i förordningen var uppfyllda.

4.

Fjärde grunden: Rådet har inte tillhandahållit en lämplig motivering för det förnyade uppförandet av sökandena.

5.

Femte grunden: Rådet har åsidosatt sökandenas rätt till försvar, rätt till god förvaltning och ett effektivt domstolsskydd. Rådet har underlåtit att noggrant och objektivt undersöka huruvida de skäl som påstås motivera förnyat uppförande var välgrundade mot bakgrund av sökandenas anmärkningar före det förnyade uppförandet.

6.

Sjätte grunden: Rådet har utan motivering och på ett oproportionerligt sätt åsidosatt sökandenas grundläggande rättigheter, däribland deras rätt till skydd för egendom och rykte. Följderna av det angripna beslutet för sökandena är vidsträckta, både vad gäller deras egendom och deras globala rykte. Rådet har inte visat att frysningen av sökandenas finansiella tillgångar och ekonomiska resurser står i relation till, eller är motiverad av, något berättigat mål, än mindre att det är proportionerligt i förhållande till ett sådant mål.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/58

—

ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) C(2015) 8236 av den 26 november 2015 om det statliga stöd SA.38869 (2014/N) som Polen planerar att genomföra i syfte att bevilja Poczta Polska en ersättning för nettokostnaden med anledning av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster under åren 2013–2015,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

I den första grunden görs gällande ett åsidosättande av artikel 106.2 FEUF, på grund av att kommissionen felaktigt konstaterade att kraven i punkt 19 i avsnitt 2.6 i Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster var uppfyllda, samt åsidosättande av reglerna i fördraget angående offentlig upphandling, och slutligen en felaktig tolkning av artikel 7.2 i Europaparlamentets och Rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 1998, s. 14) (nedan kallat postdirektivet).

2.

I den andra grunden görs gällande ett åsidosättande av artikel 106.2 FEUF, på grund av att kommissionen felaktigt konstaterade att kraven enligt punkt 14 i avsnitt 2.2 och punkt 60 i avsnitt 2.10 i Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster var uppfyllda.

3.

I den tredje grunden görs gällande dels ett åsidosättande av artikel 106.2 FEUF, på grund av att kommissionen felaktigt konstaterade att kraven i punkt 52 i avsnitt 2.9 i Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster var uppfyllda, dels ett åsidosättande av artikel 7.1, 7.3 och 7.5 i postdirektivet.

4.

I den fjärde grunden görs gällande ett åsidosättande av artikel 7.1 i postdirektivet, på grund av att kommissionen godtog finansieringen av kostnaden för de samhällsomfattande tjänsterna genom ett antal exklusiva och speciella rättigheter som tillerkändes Poczta Polska.

5.

I den femte grunden görs gällande ett åsidosättande av artiklarna 102 FEUF och 106.1 FEUF.

6.

I den sjätte grunden görs gällande ett åsidosättande av artiklarna 16 och 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

7.

I den sjunde grunden görs gällande ett åsidosättande av formella formföreskrifter och ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/60

—

ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) C(2015) 8236 av den 26 november 2015 om det statliga stöd SA.38869 (2014/N) som Polen planerar att genomföra i syfte att bevilja Poczta Polska en ersättning för nettokostnaden med anledning av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster under åren 2013–2015,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

I den första grunden görs gällande ett åsidosättande av artikel 106.2 FEUF, på grund av att kommissionen felaktigt konstaterade att kraven i punkt 19 i avsnitt 2.6 i Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster var uppfyllda, samt åsidosättande av reglerna i fördraget angående offentlig upphandling, och slutligen en felaktig tolkning av artikel 7.2 i Europaparlamentets och Rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 1998, s. 14) (nedan kallat postdirektivet).

2.

I den andra grunden görs gällande ett åsidosättande av artikel 106.2 FEUF, på grund av att kommissionen felaktigt konstaterade att kraven enligt punkt 14 i avsnitt 2.2 och punkt 60 i avsnitt 2.10 i Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster var uppfyllda.

3.

I den tredje grunden görs gällande dels ett åsidosättande av artikel 106.2 FEUF, på grund av att kommissionen felaktigt konstaterade att kraven i punkt 52 i avsnitt 2.9 i Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster var uppfyllda, dels ett åsidosättande av artikel 7.1, 7.3 och 7.5 i postdirektivet.

4.

I den fjärde grunden görs gällande ett åsidosättande av artikel 7.1 i postdirektivet, på grund av att kommissionen godtog finansieringen av kostnaden för de samhällsomfattande tjänsterna genom ett antal exklusiva och speciella rättigheter som tillerkändes Poczta Polska.

5.

I den femte grunden görs gällande ett åsidosättande av artiklarna 102 FEUF och 106.1 FEUF.

6.

I den sjätte grunden görs gällande ett åsidosättande av artiklarna 16 och 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

7.

I den sjunde grunden görs gällande ett åsidosättande av formella formföreskrifter och ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/61

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av 8.1 b i förordning nr 207/2009.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/62

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/417 av den 17 mars 2016, till den del det, när det gäller Belgien, undantar ett belopp på 9 601 619,00 euro (budgetpost 6701) från unionsfinansiering,

—

i andra hand, delvis ogiltigförklara beslutet att från unionsfinansiering undanta ett belopp på 9 601 619 euro i den mån det inkluderar beloppet 4 106 470,02 euro som EGFJ redan har mottagit, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 31.1 och 32.8 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1), med hänsyn till att kommissionen inte har visat att den av det utbetalande organet i Belgien verkställda betalningen är oförenlig med unionsrätten och att det faktum att beloppet inte har återkrävts eller oegentligheten beror på en oegentlighet eller vårdslöshet som ska tillskrivas Bureau d’Intervention et de Restitution Belge (BIRB) (belgisk myndighet för administration av jordbruksstöd).

2.

Den andra grunden, som åberopats i andra hand: Åsidosättande av artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005 och proportionalitetsprincipen, med hänsyn till att det undantagna beloppet inte står i proportion till den konstaterade överträdelsen och att den ekonomiska skada som Europeiska unionen har orsakats inte har beaktats.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/63

—

ogiltigförklara den slutliga rapporten OF/2013/0086/B1 THOR (2015) 40189 –26/11/2015 med anledning av de allvarliga olagligheter som den innehåller,

—

följaktligen ogiltigförklara rekommendationen om åtgärder med anledning av utredningen THOR (2015) 4257 – 09/12/2015, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden rör frågan huruvida de akter som talan avser kan angripas på grundval av artikel 263 FEUF.

2.

Andra grunden rör olagligheterna i de angripna akterna.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/64

—

förplikta Europeiska kommissionen att betala ersättning för den skada som lidits av Escarp. S.C.P., Agropecuaria Sebcar, S.L. y Rusfal 2000, S.L., till följd av kommissionens handlingar och underlåtenheter i samband med störningarna på marknaderna för persikor och nektariner under regleringsåret 2014 och i synnerhet till följd av antagandet av kommissionens delegerade förordningar nr 913/2014 och 932/2014,

—

förplikta Europeiska kommissionen

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Kommissionen beslutade om en krismekanism som den själv tidigare hade ansett vara otillräcklig och ineffektiv, eftersom den inte används av producentorganisationerna på grund av att de är för små och saknar nödvändiga medel för att använda den.

—

Kommissionen underlät att inhämta information om marknaden.

—

Kommissionen handlade utan att inhämta upplysningar om insatserna för återtag.

—

Kommissionens ingripande skedde för sent.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/66

—

fastställa att talan kan tas prövas i sak och att den är välgrundad,

—

fastställa att Europeiska kommissionen har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar,

—

förplikta svaranden att ersätta den skada som sökanden lidit, vilken, med förbehåll för ändringar, bedöms uppgå till 496 000 euro,

—

under alla förhållanden, förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Sökanden gör gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till tillräckligt klara överträdelser av lagstiftning genom att den, med stöd av kommissionens beslut 2008/969/EG, Euratom av den 16 december 2008 om systemet för tidig varning som ska användas av kommissionens utanordnare och genomförandeorgan (EUT L 344, 2008, s. 125), aktiverade en W3b-varning i systemet för tidig varning mot sökanden, till följd av en utredning av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), för att fastställa den risknivå sökanden utgör i egenskap av enhet som tilldelats ett offentligt kontrakt för tjänster avseende ett projekt för att stärka kampen mot odeklarerat arbete i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Denna grund består av fem delar:

2.

Andra grunden: Sökanden gör gällande att den har lidit skada och att det finns ett orsakssamband mellan kommissionens felaktiga agerande och denna skada.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/67

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/67

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/67

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/68

1)

Talan ogillas.

2)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Elia Fernández González.

25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/69

1)

Talan ogillas.

2)

HI ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som orsakats Europeiska kommissionen.