16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/1

1.1

Förslaget till beslut grundar sig på de fem ordförandenas rapport (2), där det framfördes krav på att Ekonomiska och monetära unionen (EMU) ska ha en alltmer enad extern representation i takt med att den utvecklas till en ekonomisk, finansiell och finanspolitisk union. ECB ställer sig bakom målsättningen att gradvis stärka euroområdets externa representation i IMF med det slutgiltiga målet att skapa en eller flera valkretsar i euroområdet samt säkerställa att euroområdet uttrycker en gemensam ståndpunkt.

1.2

ECB stöder fullt ut att samordningen av politiken i euroområdet stärks, vilket är avgörande för målet om enad extern representation i enlighet med artiklarna 4 och 9 i förslaget till beslut. Samordningen har visserligen förbättrats under senare år, men behöver fortfarande stärkas ytterligare och förbättras så att den är i linje med euroområdets ekonomiska styrning, som redan har stärkts under senare år samt med den fördjupade integration som förutses i de fem ordförandenas rapport.

1.3

ECB skulle vilja understryka att en avgörande faktor för att uppnå en enad och effektiv representation för euroområdet i IMF är att samtliga berörda parter iakttar principen om lojalt samarbete fullt ut. Enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionen och medlemsstaterna respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer av EU-fördraget och EUF-fördraget (nedan tillsammans kallade fördragen). Denna princip innebär att medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördragen eller av unionens institutioners akter samt att de ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål. I artikel 13.2 i EU-fördraget föreskrivs att unionens institutioner ska samarbeta lojalt med varandra.

1.4

ECB noterar att syftet med förslaget till beslut är att upprätta en enad representation för euroområdet enligt unionsrätten utan att ändra IMF:s landsbaserade medlemsstruktur i enlighet med Internationella valutafondens stadgar (3) (nedan kallad IMF-stadgarna). För att uppnå en fullt ut enad representation för euroområdet i IMF förefaller det som om IMF-stadgarna skulle behöva ändras så att överstatliga organisationer som unionen/euroområdet skulle kunna bli medlemmar. ECB noterar att någon sådan reform inte planeras genom detta förslag till beslut. Den enade representationen för euroområdet i IMF begränsas därför till de politikområden som har överförts till unionen.

1.5

ECB noterar att de nationella centralbankerna i Eurosystemet och Europeiska centralbankssystemet spelar en viktig roll för att företräda sina länder i IMF inom ramen för IMF:s landsbaserade medlemsstruktur. I enlighet med artikel V första stycket i IMF-stadgarna (4) ska varje medlemsstat utse de organ varigenom det ska ingå avtal med IMF. I majoriteten av medlemsstaterna i euroområdet har de nationella centralbankerna utsetts till sådana organ (5). De nationella centralbankerna spelar också en viktig roll genom att företräda sina medlemsstater i IMF:s beslutande organ. I majoriteten av medlemsstaterna i euroområdet (6) representerar den nationella centralbankschefen sitt land som guvernör i IMF:s guvernörsstyrelse, medan andra medlemsstater ger centralbankschefen posten som guvernörssuppleant i IMF:s guvernörsstyrelse. I många fall är dessutom den nationella centralbankschefen suppleant i Internationella valuta- och finanskommittén (IMFC). Många nationella centralbanker är också mycket involverade i urvalsförfarandet då landets ordinarie ledamöter och suppleanter ska utses till exekutivstyrelsen, och i vissa fall görs urvalet av den nationella centralbanken.

I enlighet med IMF-stadgarna (7) ska varje medlemsstat i euroområdet utse sin centralbank som förvaringsinstitut för samtliga IMF:s innehav av dess valuta. Vidare innehar och förvaltar de nationella centralbankerna i Eurosystemet särskilda dragningsrätter (SDR) som tilldelats respektive land till följd av dess deltagande i IMF:s SDR-avdelning (8) och deltar i frivilliga handelsarrangemang för särskilda dragningsrätter. Utöver detta deltar de nationella centralbankerna i Eurosystemet i IMF:s finansiella transaktionsplan, tillhandahåller det obligatoriska insatskapitalet för respektive lands IMF-medlemskap och erbjuder – när det finns behov och är lämpligt – frivilliga kreditlinjer bilateralt till IMF samt inom ramen för såväl IMF:s generella låneavtal (General Agreements to Borrow, GAB) som de nya lånearrangemangen (New Arrangements to Borrow, NAB).

1.6

Sett i ett EU-rättsligt perspektiv bekräftar fördragen den roll som de nationella centralbankerna och ECB spelar gentemot IMF. Enligt stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan) får ECB och de nationella centralbankerna vid behov upprätta förbindelser med internationella organisationer och utföra alla slags banktransaktioner med dem, inklusive upplåning och utlåning (9). De nationella centralbankerna ska ha rätt att utföra transaktioner för att uppfylla sina förpliktelser mot internationella organisationer (10). ECB får inneha och förvalta IMF-reservpositioner och SDR samt bestämma att sådana tillgångar ska läggas samman (11). I samband med detta har IMF:s exekutivstyrelse utsett ECB som föreskriven innehavare av SDR enligt IMF-stadgarna (12).

1.7

ECB förstår att förslaget till beslut inte syftar till att ändra några av de arrangemang som medlemsstaterna i euroområdet har infört för att säkerställa att de fullgör sina respektive rättigheter och skyldigheter till följd av sitt medlemskap i IMF. Inom dessa ramar är ECB redo att bidra till rådets ansträngningar för att säkerställa en enad representation för euroområdet i samtliga IMF-organ, samt att spela sin roll i en enad representation för euroområdet i enlighet med rådets beslut. För varje åtgärd som grundas på artikel 138 i EUF-fördraget ska det beaktas att tillämpningsområdet för denna artikel begränsas till de politikområden som har överförts till unionen och inom vilka ECB och de nationella centralbankerna oberoende utövar de specifika befogenheter som de tilldelas enligt EUF-fördraget och ECBS-stadgan (13).

2.1.1

Som tidigare konstaterats måste målet att uppnå en enad representation för euroområdet i IMF uppnås med beaktande av Eurosystemets befogenheter, framför allt enligt artikel 127 i EUF-fördraget, och dess oberoende, framför allt enligt artikel 130 i EUF-fördraget och artikel 7 i ECBS-stadgan. Den unionsrättsliga principen om oberoende syftar till att skydda Eurosystemet mot alla former av politiska påtryckningar för att det ska kunna arbeta effektivt för målen samt på ett oberoende sätt utöva de uppgifter som det tilldelats genom de särskilda befogenheter som det har getts genom unionsrätten (14).

2.1.2

Eurosystemets oberoende kan inte inskränkas genom artikel 138.2 i EUF-fördraget. För att vara ”en lämplig åtgärd” i den mening som avses i artikel 138.2 i EUF-fördraget ska förslaget till beslut därför säkerställa att Eurosystemets oberoende utövande av sina uppgifter och befogenheter skyddas genom hela processen för att hitta en optimal modell för den enade externa representationen för euroområdet i IMF. De mål, uppgifter och särskilda befogenheter som skyddas genom Eurosystemets oberoende fortsätter att utvecklas, och de mest relevanta beskrivs här nedan.

2.1.3

Eurosystemets primära mål är att upprätthålla prisstabilitet (de första meningarna i artikel 127.1 i EUF-fördraget respektive artikel 2 i ECBS-stadgan samt artikel 282.2 andra meningen i EUF-fördraget). Detta mål är nära kopplat till att Eurosystemet tilldelas en hög grad av oberoende, eftersom det krav som ställs i EUF-fördraget på centralbankens oberoende avspeglar den generella synpunkten att det primära målet prisstabilitet uppnås bäst genom ett helt oberoende centralbankssystem med ett väl avgränsat uppdrag (15). Enligt artikel 282.1 andra meningen i EUF-fördraget ska unionens monetära politik föras av Eurosystemet. När det gäller artikel 3.1 c och artikel 282.1 andra meningen i EUF-fördraget ska begreppet ”monetär politik” inte tolkas i snäv och teknisk mening så att det endast avser Eurosystemets grundläggande uppgift som det hänvisas till i artikel 127.2 första strecksatsen i EUF-fördraget. Ett sådant snävt synsätt är varken motiverat eller avsett. ECB tolkar begreppet ”monetär politik” som att det hänför sig till rubriken till del III avdelning VIII kapitel 2 i EUF-fördraget och anser att det således innefattar alla särskilda befogenheter som avser euron, såsom detta beskrivs i de relevanta bestämmelserna i EUF-fördraget, särskilt artiklarna 127 och 128 i EUF-fördraget (16).

2.1.4

Eurosystemet har även tilldelats sekundära mål: utan att målet om prisstabilitet åsidosätts ska Eurosystemet understödja den allmänna ekonomiska politik som förs i unionen i syfte att bidra till uppnåendet av unionens mål enligt artikel 3 i EU-fördraget (se även artikel 127.1 andra meningen i EUF-fördraget, artikel 282.2 tredje meningen i EUF-fördraget och artikel 2 i ECBS-stadgan). De mål som fastställs i artikel 3 i EU-fördraget specificeras närmare i artiklarna 119–127 i EUF-fördraget.

2.1.5

Utöver de mål som fastställs i EUF-fördraget ska Eurosystemet slutligen medverka till att de behöriga myndigheterna smidigt kan genomföra sin politik när det gäller tillsyn över kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet i enlighet med artikel 127.5 i EUF-fördraget. Det arbetar för målet att säkerställa kreditinstitutens säkerhet och sundhet med avseende på de särskilda uppgifter som rådet har tilldelat ECB i samband med tillsynen över kreditinstitut på grundval av artikel 127.6 i EUF-fördraget. Sedan november 2014 utför ECB dessa uppgifter inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM), som består av ECB och de nationella behöriga myndigheterna. I detta hänseende omfattas ECB även av tystnadsplikt (17) och måste agera oberoende i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1024/2013.

2.2.1

ECB är den enda av de EU-institutioner som anges i artikel 13.1 i EU-fördraget som har fått ställning som internationell juridisk person (18). Enligt artikel 6.1 och 6.2 i ECBS-stadgan ska ECB bestämma hur ECBS ska företrädas i fråga om sådant internationellt samarbete som angår de uppgifter som anförtrotts ECBS samt om ECB och, med dess godkännande, de nationella centralbankerna får delta i internationella monetära institutioner. I artikel 6.3 i ECBS-stadgan fastställs att dessa bestämmelser inte ska påverka de lämpliga åtgärder som rådet har antagit enligt artikel 138.2 i EUF-fördraget för att säkerställa en enad representation för euroområdet inom internationella finansinstitutioner och finanskonferenser.

ECB bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i representationen för euroområdet i IMF, dvs. en roll som fullt ut beaktar att Eurosystemet på ett oberoende sätt utövar de särskilda befogenheter som det har tilldelats genom EUF-fördraget och ECBS-stadgan, på samma sätt som ECB gör i fråga om de befogenheter som ECB har tilldelats genom förordning (EU) nr 1024/2013. Denna roll ska därför åtminstone omfatta de rättigheter som ECB, i egenskap av representant för Eurosystemet, i nuläget har som observatör i IMF, dvs. rätten att uttala sig och lämna skriftliga uttalanden till IMF-organen. Denna roll kan behöva utökas ytterligare om den enade externa representationen utformas på ett sådant sätt att euroområdet får utökade rättigheter inom IMF. Mot denna bakgrund anser ECB att målet om en enad representation för euroområdet i IMF endast kan uppnås om man fullt ut respekterar innebörden av ECB:s oberoende utövande av sina särskilda befogenheter vad gäller den externa representationen. Euroområdets åsikter och ståndpunkter bör noggrant samordnas och framföras med en röst. Detta förutsätter emellertid att den enade representationen utformas på ett sådant sätt att man fullt ut beaktar de olika EU-institutionernas interna fördelning av befogenheter och deras olika mandat samt de fördragsbaserade garantierna om oberoende som syftar till att skydda Eurosystemet mot alla former av politiska påtryckningar för att det ska kunna arbeta effektivt för de mål som fastställts för dess uppgifter.

2.2.2

Som tidigare konstaterats skulle den enade representationen också behöva utformas helt i linje med principen om ömsesidigt lojalt samarbete mellan EU-institutionerna (artikel 13.2 i EU-fördraget). ECB förväntar sig därför att kommissionen och rådet ska bidra till att uppnå målet om en enad representation för euroområdet i enlighet med Eurosystemets uppdrag och befogenheter. En sådan enad representation förväntas följa den långvariga praxisen att samarbeta nära tillsammans med centralbankerna för att ta fram gemensamma ståndpunkter för euroområdet när det gäller IMF:s beslutsförfaranden samt att låta de nationella centralbankerna i Eurosystemet delta i dessa förfaranden med tanke på deras expertis inom de områden där IMF bedriver verksamhet.

2.2.3

I nuläget är ECB representerat i två IMF-organ på permanent basis. ECB:s ordförande är observatör i IMFC. ECB har även observatörsstatus i IMF:s exekutivstyrelse när frågor som rör dess mandat diskuteras (19). ECB uppmanas att sända en representant till mötena i IMF:s exekutivstyrelse när följande frågor diskuteras: a) euroområdets politik i samband med artikel IV-konsultationer med medlemsstaterna, b) fondens övervakning i enlighet med artikel IV av de enskilda euroländernas politik, c) euroområdets roll i det internationella monetära systemet, d) utsikterna för världsekonomin, e) globala finansiella stabilitetsrapporter, f) världsekonomins och marknadens utveckling. ECB bjuds dessutom in att sända en representant till möten i IMF:s exekutivstyrelse när man behandlar frågor som ECB och IMF bedömer vara av ömsesidigt intresse för fullgörandet av deras respektive uppdrag. ECB:s observatörsstatus innebär att ECB:s representant, med ordförandens tillåtelse får uttala sig i IMF:s exekutivstyrelse, muntligen eller skriftligen, om de punkter på dagordningen som ECB har inbjudits till, medan däremot endast medlemsstaterna har rätt att uttala sig om och fatta beslut om alla de olika frågor som behandlas i IMF:s organ.

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/5

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/6

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/7

1.

fastställa att Island har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14.3 i del II av protokoll 3 till avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol och enligt artiklarna 6, 7 och 8 i Eftas övervakningsmyndighets beslut nr 404/14/KOL av den 8 oktober 2014 om ordningen för investeringsincitament i Island, genom att Island, inom den föreskrivna tidsfristen, inte har vidtagit alla de åtgärder som är nödvändiga för att återkräva det statliga stöd som har förklarats oförenligt med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom artiklarna 2, 3, 4 och 5 i beslut nr 404/14/KOL, och genom att Island, inom den föreskrivna tidsfristen, inte annullerat eventuella utestående utbetalningar som avses i artikel 7 tredje meningen i det beslutet, och genom att Island, inom den föreskrivna tidsfristen, inte har försett Eftas övervakningsmyndighet med alla de upplysningar som anges i artikel 8 i det beslutet,

2.

förplikta Republiken Island att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar att Island har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt övervakningsmyndighetens beslut nr 404/14/KOL av den 8 oktober 2014 om ordningen för investeringsincitament i Island (nedan kallat beslutet om återkrav eller beslutet).

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar att den i beslutet om återkrav bl.a. konstaterade att fem investeringsavtal som Island hade ingått med olika företag utgjorde nytt statligt stöd som är oförenligt med EES-avtalet.

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar vidare att artikel 6 i beslutet om återkrav innebär att Island ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva det olagliga statliga stöd som avses i artiklarna 2, 3, 4 och 5 i beslutet.

—

Eftas övervakningsmyndighet anser att Island enligt artikel 7 tredje meningen i beslutet åläggs att upphöra med alla utbetalningar av utestående stöd från den dag då beslutet offentliggjordes, dvs. den 8 oktober 2014.

—

Eftas övervakningsmyndighet anför vidare att Island enligt artikel 8 i beslutet om återkrav skulle ha försett övervakningsmyndigheten med de upplysningar som förtecknas i den artikeln senast den 9 december 2014.

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/8

1.

fastställa att Republiken Island har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt den rättsakt som det hänvisas till i punkt 15q i kapitel XIII i bilaga II till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/62/EU av den 8 juni 2011 om ändring av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel vad gäller att förhindra att förfalskade läkemedel kommer in i den lagliga försörjningskedjan), så som den anpassats till EES-avtalet genom protokoll 1 till EES-avtalet, och artikel 7 i EES-avtalet genom att inte anta de nödvändiga åtgärderna för att genomföra rättsakten inom den föreskrivna fristen, eller i vart fall genom att underlåta att underrätta Eftas övervakningsmyndighet om detta,

2.

förplikta Republiken Island att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Talan avser Republiken Islands underlåtenhet att senast den 14 mars 2015 efterleva ett motiverat yttrande som Eftas övervakningsmyndighet avgav den 14 januari 2015 beträffande denna stats underlåtenhet att i sin nationella rättsordning genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/62/EU av den 8 juni 2011 om ändring av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel vad gäller att förhindra att förfalskade läkemedel kommer in i den lagliga försörjningskedjan (nedan kallad rättsakten) i enlighet med punkt 15q i kapitel XIII i bilaga II till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till avtalet.

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar att Republiken Island har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt rättsakten och artikel 7 i EES-avtalet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de åtgärder som är nödvändiga för att införliva rättsakten.

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/9

1.

fastställa att Republiken Island har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt den rättsakt som det hänvisas till i punkt 9f i bilaga XVII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/77/EU av den 27 september 2011 om ändring av direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter), så som den anpassats till EES-avtalet genom protokoll 1 till EES-avtalet, och artikel 7 i EES-avtalet genom att inte anta de nödvändiga åtgärderna för att genomföra rättsakten inom den föreskrivna fristen, eller i vart fall genom att underlåta att underrätta Eftas övervakningsmyndighet om detta,

2.

förplikta Republiken Island att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Talan avser Republiken Islands underlåtenhet att senast den 8 juni 2015 efterleva ett motiverat yttrande som Eftas övervakningsmyndighet avgav den 8 april 2015 beträffande denna stats underlåtenhet att i sin nationella lagstiftning genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/77/EU av den 27 september 2011 om ändring av direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (nedan kallad rättsakten) i enlighet med punkt 9f i bilaga XVII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till avtalet.

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar att Republiken Island har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt rättsakten och artikel 7 i EES-avtalet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de åtgärder som är nödvändiga för att införliva rättsakten.

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/10

1.

fastställa att Furstendömet Liechtenstein har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt de rättsakter som det hänvisas till i punkt 24f i bilaga VIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, nämligen

så som de anpassats genom protokoll 1 till EES-avtalet, och enligt artikel 7 i EES-avtalet genom att inte anta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra rättsakterna inom den föreskrivna fristen, eller i vart fall genom att underlåta att underrätta Eftas övervakningsmyndighet om detta,

2.

förplikta Furstendömet Liechtenstein att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Talan avser Furstendömet Liechtensteins underlåtenhet att senast den 24 augusti 2015 efterleva ett motiverat yttrande som Eftas övervakningsmyndighet avgav den 24 juni 2015 beträffande denna stats underlåtenhet att i sin nationella rättsordning genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort,

kommissionens direktiv 2011/94/EU av den 28 november 2011 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG om körkort och

kommissionens direktiv 2012/36/EU av den 19 november 2012 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG om körkort (nedan kallade rättsakterna), i enlighet med punkt 24f i bilaga VIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, anpassade till EES-avtalet genom protokoll 1 till avtalet.

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar att Furstendömet Liechtenstein har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 7 i EES-avtalet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de åtgärder som är nödvändiga för att införliva rättsakterna.

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/11

1.

fastställa att Republiken Island har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt den rättsakt som det hänvisas till i punkt 15q i kapitel XIII i bilaga II till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/26/EU av den 25 oktober 2012 om ändring av direktiv 2001/83/EG vad gäller säkerhetsövervakning av läkemedel), så som den anpassats genom protokoll 1 till EES-avtalet, och artikel 7 i EES-avtalet, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra rättsakten, eller i vart fall genom att inte underrätta Eftas övervakningsmyndighet om detta,

2.

förplikta Republiken Island att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Detta yrkande föranleds av att Republiken Island har underlåtit att senast den 14 mars 2015 följa det motiverade yttrande som Eftas övervakningsmyndighet avgav den 14 januari 2015 om Islands underlåtenhet att i sin nationella rättsordning genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/26/EU av den 25 oktober 2012 om ändring av direktiv 2001/83/EG, vad gäller säkerhetsövervakning av läkemedel (nedan kallad rättsakten), enligt punkt 15q i kapitel XIII i bilaga II till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, anpassat till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta.

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar att Republiken Island har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt rättsakten och artikel 7 i EES-avtalet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra rättsakten.

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/12

1.

fastställa att Republiken Island har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1a i kapitel XXIV i bilaga II till avtalet om europeiska ekonomiska samarbetsområdet (kommissionens direktiv 2012/46/EU av den 6 december 2012 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som ska monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg), så som den anpassats genom protokoll 1 till EES-avtalet, och artikel 7 i EES-avtalet, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra rättsakten, eller i vart fall genom att inte underrätta Eftas övervakningsmyndighet om detta,

2.

förplikta Republiken Island att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Detta yrkande föranleds av att Republiken Island har underlåtit att senast den 13 juli 2015 följa det motiverade yttrande som Eftas övervakningsmyndighet avgav den 13 maj 2015 om Islands underlåtenhet att i sin nationella rättsordning genomföra kommissionens direktiv 2012/46/EU av den 6 december 2012 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som ska monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (nedan kallad rättsakten), enligt punkt 1a i kapitel XXIV i bilaga II till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, anpassat till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta.

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar att Republiken Island har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt rättsakten och artikel 7 i EES-avtalet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra rättsakten.

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/13

1.

fastställa att Konungariket Norge har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt den rättsakt som det hänvisas till i punkt 56i i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester) genom att landet inom den föreskrivna fristen

2.

förplikta Konungariket Norge att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad övervakningsmyndigheten) hävdar att Konungariket Norge har underlåtit att inom utsatt tidsfrist fullgöra viktiga skyldigheter när det gäller att skydda den marina miljön enligt direktiv 2000/59/EG (nedan kallat direktivet eller direktivet om mottagningsanordningar i hamn).

—

För att minska utsläppen till sjöss av fartygsgenererat avfall och lastrester åläggs Eftastaterna genom direktivet att se till att det i samtliga hamnar finns adekvata mottagningsanordningar som kan ta emot fartygsgenererat avfall och lastrester, och att för varje hamn utveckla och genomföra planer för mottagande och hantering av avfall.

—

Den 23 oktober 2007 anmälde de norska myndigheterna till övervakningsmyndigheten att direktivet om mottagningsanordningar i hamn hade genomförts i nationell lagstiftning.

—

På begäran av övervakningsmyndigheten genomförde Europeiska sjösäkerhetsbyrån en inspektion och utfärdade den 28 september 2010 en rapport som bl.a. redovisade Norges bristande efterlevnad av direktivet.

—

Övervakningsmyndigheten avgav den 10 juli 2013 ett motiverat yttrande, i vilket den anförde att Norge bl.a. har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 4.1, 5.1 och 5.3 i direktivet. Norge uppmanades att vidta de nödvändiga åtgärderna för att följa detta motiverade yttrande senast den 10 september 2013.

—

Övervakningsmyndigheten gör gällande att Norge vid det datumet inte hade fullgjort sina skyldigheter när det gäller: i) att utveckla och genomföra en lämplig plan för mottagande och hantering av avfall för varje hamn i Norge i enlighet med artikel 5.1 i direktivet; ii) att utvärdera och godkänna planerna för mottagande och hantering av avfall för samtliga hamnar i Norge, att övervaka dess genomförande och säkerställa att de godkänns på nytt åtminstone vart tredje år i enlighet med artikel 5.3 i direktiv 2000/59/EG; och iii) att se till att det i samtliga hamnar i Norge finns tillgång till mottagningsanordningar i enlighet med artikel 4.1 i direktivet.

16.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 216/14

1.

Europeiska kommissionen mottog den 9 juni 2016 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Bancopopular-e SA (E-Com eller det förvärvande företaget), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen, förvärvar fullständig kontroll över Barclays’ betalkortsverksamhet i Spanien och Portugal (målföretaget) från Barclays Bank plc (Barclays eller det säljande företaget).

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

—   E-Com: Tillhandahåller tjänster avseende utfärdande av betalkort i Spanien. I mindre utsträckning tillhandahåller man också försäkringsförmedlingstjänster och försäkringsdistribution på den spanska marknaden. E-com är ett gemensamt företag som är kontrollerat av Banco Popular och vissa privata anslutna fonder som förvaltas av Värde Partners Inc. (Värde).

—   Målföretaget: Omfattar Barclays’ kreditkortsverksamhet i Portugal och Spanien och består av utfärdande, marknadsföring och underhåll av kreditkonton, kreditkort, kreditkortsprodukter, betalningsprodukter för kreditkort och kreditkortslån till konsumenter. Dessutom har målföretaget en marginell närvaro på marknaden för försäkringsdistribution i Spanien och Portugal.

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda transaktionen kan omfattas av koncentrationsförordningen, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha inkommit till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. De kan, med angivande av referens M.8070 – Bancopopular-e/Assets of Barclays Bank, sändas per fax (+32 22964301), per e-post (COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu) eller per brev till