19.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/1

19.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/2

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som bekräftas genom artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 38 i stadgan om att en hög nivå av konsumentskydd ska tryggas i unionens politik på alla områden,

—

med beaktande av artikel 26 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där det står att ”[d]en inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen”,

—

med beaktande av artikel 3.3 i EU-fördraget, enligt vilken unionen ska verka för ”en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt [för] en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”,

—

med beaktande av artikel 9 i EUF-fördraget, som har följande lydelse: ”Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor”,

—

med beaktande av artikel 11 i EUF-fördraget, där det fastställs att ”miljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling”,

—

med beaktande av artikel 12 i EUF-fördraget där det fastställs att ”konsumentskyddskraven ska beaktas när unionens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs”,

—

med beaktande av artiklarna 14, 114.3 och 169 i EUF-fördraget och protokoll 26 om tjänster av allmänt (ekonomiskt) intresse,

—

med beaktande av artikel 169.1 i EUF-fördraget där följande anges: ”För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå ska unionen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen”,

—

med beaktande av rådets rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten (1),

—

med beaktande av rapporten om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (COM(2009)0336),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1926/2006/EG av den 18 december 2006 om inrättande av ett gemenskapsprogram för konsumentpolitik 2007–2013 (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/952/EG av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 – Starkare konsumenter, högre välbefinnande för konsumenterna och ett effektivt konsumentskydd och parlamentets resolution av den 20 maj 2008 om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter (7), vilken syftar till att fastställa en övergripande ram med regler och principer för ackreditering och marknadskontroll,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (8),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation av den 29 juni 2009 om åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion och kommissionens rekommendation av den 12 juli 2004 om införlivande med nationell lagstiftning av direktiv som rör den inre marknaden (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2009 om tillsyn av konsumentregelverket (COM(2009)0330) och kommissionens rapport av den 2 juli 2009 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (COM(2009)0336),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juli 2009 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en harmoniserad metod för klassificering och rapportering av klagomål och förfrågningar från konsumenter (COM(2009)0346), samt av kommissionens tillhörande förslag till rekommendation (SEC(2009)0949),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om konsumentskydd (10),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (11),

—

med beaktande av Mario Montis rapport av den 9 maj 2010 till kommissionen om att blåsa nytt liv i den inre marknaden, med titeln En ny strategi för den inre marknaden,

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (delbetänkande) (14),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 22 oktober 2010Making markets work for consumers (fjärde resultattavlan för konsumentmarknaderna) (SEC(2010)1257),

—

med beaktande av rapporten av den 27 oktober 2010 om EU-medborgarskapet 2010: Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter (COM(2010)0603),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 4 mars 2011Consumers at home in the single market (femte resultattavlan för konsumentmarknaderna) (SEC(2011)0299),

—

med beaktande av årsrapporten för 2010 från nätverket av europeiska informationscentraler för konsumenter, publicerad 2011 av Europeiska unionens publikationsbyrå,

—

med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 23 juni 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumenträttigheter (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad (16),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument från oktober 2011 Making markets work for consumers (sjätte resultattavlan för konsumentmarknaderna) (SEC(2011)1271),

—

med beaktande av Krakówförklaringen från det första forumet för den inre marknaden i Kraków (Polen) den 3–4 oktober 2011,

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 19 oktober 2011 om inrättandet av Fonden för ett sammanlänkat Europa (COM(2011)0665),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 23 oktober 2012 om passagerares rättigheter inom alla transportsätt (17) och den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020 (18),

—

med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2012 om flygpassagerares etablerade rättigheter – funktion och tillämpning (19),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (20),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 9 november 2011 om ett konsumentprogram 2014–2020 (COM(2011)0707) och de därtill anknutna dokumenten (SEC(2011)1320 och SEC(2011)1321),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om en ny strategi för konsumentpolitiken (21),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 december 2011 till Europaparlamentet och rådet En europeisk vision för passagerare: meddelande om passagerares rättigheter inom alla transportsätt (COM(2011)0898),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 januari 2012 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning) (COM(2012)0011),

—

med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2012 om en enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning (22),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 april 2012 om en strategi för e-upphandling (COM(2012)0179),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 maj 2012Europeisk strategi för ett bättre internet för barn (COM(2012)0196),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om en strategi för att stärka sårbara konsumenters rättigheter (23),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om resultattavlan för den inre marknaden (24),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 22 maj 2012En strategi för konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och tillväxten (COM(2012)0225),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 29 maj 2012Consumer Conditions Scoreboard – Consumers at home in the single market (sjunde resultattavlan för konsumentmarknaderna (SWD(2012)0165)),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 7 december 2012Making markets work for consumers (åttonde resultattavlan för konsumentmarknaderna) (SWD(2012)0432),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 4 juni 2012 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden (COM(2012)0238),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 19 juli 2012Knowledge-enhancing aspects of consumer empowerment 2012–2014 (SWD(2012)0235),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 3 oktober 2012Inremarknadsakt II – Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om att fullborda en inre e-marknad (25),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En strategi för konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och tillväxten (COM(2012)0225),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0163/2013), och av följande skäl:

A.

Främjandet och skyddet av konsumenter och deras rättigheter är en del av EU:s grundläggande värderingar.

B.

Konsumenterna spelar en nyckelroll i ekonomin, eftersom konsumtionen är en av de största drivkrafterna för tillväxten i EU.

C.

Som konsumenter spelar EU-medborgarna en avgörande roll när det gäller att uppnå Europa 2020-målen om en smart och hållbar tillväxt för alla, och konsumentens roll bör således erkännas som en del av EU:s ekonomiska politik.

D.

Till EU:s mål hör att säkerställa en hög konsumentupplysnings- och konsumentskyddsnivå och ett stort konsumentinflytande liksom att hitta den rätta balansen för EU-företagens och EU-ekonomiernas konkurrenskraft, bland annat genom att slå vakt om konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och genom att främja deras rätt till information och utbildning liksom deras rätt att organisera sig.

E.

Konsumenterna utgör inte någon homogen grupp eftersom de skiljer sig stort åt när det gäller kompetens, kännedom om lagstiftning, förmåga att hävda sina rättigheter och vilja att söka upprättelse, och strategin för konsumentpolitiken i EU måste ta itu med de ojämlika villkoren. Hänsyn måste tas till icke-diskriminering och tillgänglighet när strategin för konsumentpolitiken i EU genomförs.

F.

Det är viktigt att främja konsumenternas förtroende, deras tilltro till marknaden och deras kännedom om sina rättigheter. Utsatta konsumentgrupper såsom barn, äldre och andra utsatta personer måste särskilt beaktas. I detta sammanhang är det viktigt att erbjuda EU:s konsumenter ett bättre skydd mot produkter och tjänster som kan äventyra deras hälsa och säkerhet.

G.

Relevant och adekvat information innebär information som är lättillgänglig, lättöverskådlig, inte vilseledande samt jämförbar.

H.

Förverkligandet av en effektivt fungerande inre marknad överensstämmer med Lissabonstrategins mål att främja tillväxt och sysselsättning, vilket gagnar EU:s 500 miljoner konsumenter.

I.

Näthandeln är till mycket stor nytta för alla konsumenter med tanke på dess stora gränsöverskridande potential, tack vare vilken konsumenterna kan dra full nytta av den inre marknaden. Näthandeln är också ett medel för integration som är till mycket stor nytta för konsumenter med funktionshinder eller nedsatt rörlighet och för konsumenter som bor på landsbygden i områden med geografiska nackdelar.

J.

De vinster som uppnås genom marknadsintegrationen naggas i kanten av osäkerheten kring konsumenternas rättigheter i samband med gränsöverskridande inköp.

K.

Näthandelns utveckling hämmas av den digitala klyfta som fortfarande finns bland EU:s invånare, framför allt bland äldre människor. De flesta offentliga och privata webbplatser är fortfarande oåtkomliga för personer med funktionshinder eller lägre digital kompetens.

L.

Splittringen av den digitala inre marknaden sätter konsumenternas rättigheter i fara. Vissa webbplatser är inte lämpliga för konsumenter som gör inköp över gränserna. Direktivet om alternativ tvistlösning och förordningen om tvistlösning online kommer snart att träda i kraft och kommer att bli värdefulla verktyg för konsumenterna, särskilt vid gränsöverskridande transaktioner. Man bör fortsätta att utveckla lämpliga mekanismer för att grupptalan ska kunna väckas på ett effektivt sätt.

M.

Dagens finansiella kris har tydliggjort det stora behovet av att skydda och informera konsumenterna i samband med finansiella tjänster och banktjänster, eftersom sådana produkter kan få direkta följder för konsumenternas allmänna välfärd. Det behövs även mer opartisk rådgivning för konsumenterna.

N.

Strategin för konsumentpolitiken i EU innehåller åtgärder för att sätta konsumenterna i centrum för all EU-politik som ett led i uppnåendet av Europa 2020-målen.

O.

Den aktuella ekonomiska krisen påverkar också kraftigt konsumenternas köpkraft på den inre marknaden, vilket särskilt gäller konsumenter som hamnat i svårigheter till följd av sociala eller finansiella omständigheter. Konsumenternas rättigheter bör således ges ett tillräckligt erkännande.

P.

Den inre marknaden ger EU:s konsumenter tillgång till ett brett utbud varor och tjänster av hög kvalitet som säljs till konkurrenskraftiga priser. Framställningen av miljövänliga varor och tillhandahållandet av miljövänliga tjänster uppmuntrar till ansvarsfull konsumtion och stimulerar därmed hållbar utveckling, sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Kommissionen bör ta upp och studera nya former av konsumtion såsom samverkanskonsumtion.

Q.

Det kommer att bli nödvändigt att göra justeringar allteftersom den tekniska och vetenskapliga kunskapen går framåt, både när det gäller livsmedelssäkerhet och andra baskonsumtionsvarors säkerhet.

R.

Konsumentorganisationernas roll måste stärkas på alla områden genom att nödvändiga rättsliga och ekonomiska åtgärder vidtas och de måste få hjälp med att bygga upp sin kapacitet. Konsumentorganisationerna spelar en oersättlig roll för att främja förtroendet för och utvecklingen av den inre marknaden.

S.

Resenärer får inte tillräcklig information om sina rättigheter och om den servicekvalitet de har rätt att förvänta sig, och de har ofta svårt att kräva skadestånd och ta strid för sina rättigheter. Det behövs riktlinjer för att förenkla och förbättra tillämpningen av de olika förordningarna om passagerares rättigheter inom alla transportsätt. I sin kommande översyn av direktivet om paketresor bör kommissionen göra en fullständig undersökning av hur näthandel och digitala marknader påverkar konsumentbeteendet inom EU:s turistnäring.

T.

Den befintliga EU-lagstiftningen erbjuder ett grundläggande skydd för passagerare inom alla transportsätt. Tillämpningen, övervakningen och kontrollen av efterlevnaden av vissa av dessa passagerarrättigheter säkras dock inte korrekt inom alla transportsätt och i alla delar av EU, vilket hindrar den fria rörligheten på den inre marknaden, eftersom detta påverkar medborgarnas förtroende när de reser och undergräver en rättvis konkurrens mellan transportföretagen.

U.

Resenärer måste kunna se tydlig skillnad mellan obligatoriska operativa kostnader som ingår i priset och bokningsbara frivilliga tillval i samband med datoriserade bokningssystem som regleras genom förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning) (26), eftersom detta ökar pristransparensen för konsumenter som bokar biljetter på internet.

V.

De fyra centrala mål som tas upp i kommissionens meddelande om en strategi för konsumentpolitiken i EU är följande: 1) öka konsumentsäkerheten, 2) förbättra kunskaperna, 3) effektivisera genomförandet, skärpa kontrollen av efterlevnaden och garantera möjligheterna att få rättelse och 4) anpassa rättigheterna och politiken till förändringar i ekonomin och samhället. Europaparlamentet och de nationella parlamenten bör bana väg för ett reellt och snabbt införlivande av konsumentskyddslagstiftningen.

W.

EU har fastställt mål för minskade koldioxidutsläpp i syfte att uppnå målen i Europa 2020-strategin och säkerställa att den största delen av energiförsörjningen tryggas genom förnybara energikällor år 2050.

X.

De förslag som läggs fram måste överensstämma med de fyra ovannämnda centrala målen.

1.

Europaparlamentet välkomnar helhetsperspektivet i strategin för konsumentpolitiken i EU, och framför allt att strategin omfattar nästan alla politikområden som är viktiga för konsumenterna, vilket ger en kraftfull signal om att konsumentskyddets och konsumenträttigheternas roll och betydelse måste stärkas på den inre marknaden liksom om att konsumentorganisationerna måste stärkas. Parlamentet betonar att detta dock också måste speglas i kommissionens lagstiftningsförslag och övriga förslag.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beredvillighet att samarbeta med näringsidkare och mellanhänder i syfte att främja initiativ för företagens sociala ansvar som stärker konsumentskyddet. Kommissionen bör konstant föra en diskussion med den privata sektorn, så att initiativen accepteras och tillämpas i praktiken.

3.

Europaparlamentet anser att konsumenterna på ett enkelt och effektivt sätt ska kunna utöva sina rättigheter på grundläggande områden, däribland livsmedel, hälsa, energi, finansiella och digitala tjänster, bredbandsanslutning, uppgiftsskydd, transporter och telekommunikationer.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta nära med de nationella regeringarna vid lanseringen av den EU-omfattande kampanjen för att öka kunskaperna om konsumenternas rättigheter och intressen. Parlamentet betonar att det för att kampanjen ska lyckas är viktigt att inte bara den offentliga sektorn och konsumentskyddsorganisationerna involveras i processen, utan att också den privata sektorn är delaktig.

5.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att främja e-plattformar som ”Enterprise Europe Network” och portalen ”Ditt Europa”, vilka bidrar till utvecklingen av EU:s inre marknad och tillhandahåller viktig information åt konsumenter och små och medelstora företag.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om hur allmänhetens kunskaper om finanssektorn kan förbättras, så att människor får den information de behöver innan de beslutar att ta ett lån. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den yngre generationen och åt att utbilda allmänheten om kortfristiga krediter.

7.

Europaparlamentet understryker att konsumenterna i mindre utsträckning riskerar att skadas av farliga eller förfalskade produkter, finansiella spekulationsprodukter och vilseledande reklam om de är upplysta. Parlamentet anser att utbildningen (inklusive utbildning i finansiella frågor) av konsumenter och stärkandet av deras inflytande måste pågå livet ut och börja redan i skolan. Parlamentet betonar att konsumenterna inte bör utsättas för ett överflöd av information, och framhåller i stället att kunskapsluckorna bör fyllas och konsumenternas kännedom ökas med hjälp av tillförlitlig, tydlig, jämförbar och riktad information.

8.

Europaparlamentet betonar att man inte får bortse från företagens roll och kunskaper när det gäller att se till att konsumenterna fullt ut ska kunna utöva sina rättigheter. Parlamentet anser att det är viktigt att företagen har goda kunskaper om konsumenternas rättigheter om man ska kunna säkerställa att befintlig konsumentskyddslagstiftning tillämpas fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs i detta hänseende, och att i synnerhet rikta in sig på de små och medelstora företagen.

9.

Europaparlamentet betonar att konsumenterna enligt olika undersökningar på lång sikt är oroliga över eventuella kvalitetsskillnader mellan produkter av samma märke och med samma förpackningar som distribueras på den inre marknaden. Parlamentet anser att konsumenter i olika medlemsstater inte får tillgång till samma kvalitetsnivå när de köper produkter av samma märke och med samma förpackning på den inre marknaden. Parlamentet betonar att varje form av diskriminering av konsumenter är oacceptabel.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka denna fråga på djupet, så att man kan bedöma om det finns ett behov av att anpassa den gällande EU-lagstiftningen. Kommissionen uppmanas att informera parlamentet och konsumenterna om resultatet av denna undersökning.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa aktuella och enhetliga bestämmelser för att garantera att produkter är säkra och äkta. Parlamentet förväntar sig att förslaget om ändring av direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet kommer att garantera en hög grad av säkerhet hos konsumentvaror.

12.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta en rättslig ram för produktsäkerhet, och betonar i det sammanhanget betydelsen av effektiv marknadsövervakning, eftersom det på den inre marknaden fortfarande finns produkter som inte är säkra, inbegripet CE-märkta produkter.

13.

Europaparlamentet anser att konsumenterna på ett säkert sätt ska kunna dra fördel av vetenskapliga och tekniska framsteg och att de ska ha tillgång till information, till opartisk rådgivning och till de instrument som krävs för en rättvis och effektiv tvistlösning.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja initiativ som syftar till att omsätta resultatet av vetenskapliga framsteg, teknisk utveckling och annan innovation i fördelar för konsumenterna, med vederbörlig hänsyn till lagstiftningen om konsumentproduktsäkerhet.

15.

Europaparlamentet efterlyser adekvat konsumentskydd och produktsäkerhet på marknaderna för konsumtionsvaror som framställts med nanoteknik eller genetiskt modifierade organismer.

16.

Europaparlamentet betonar behovet av att garantera att vetenskaplig expertis och yttranden i regleringsfrågor är oberoende och medger insyn, i synnerhet på det folkhälso-, miljö- och livsmedelspolitiska området, så att högsta nivå kan säkras när det gäller skyddet av konsumenthälsan och konsumenternas förtroende.

17.

Europaparlamentet framhäver att utsatta konsumentgrupper som barn och äldre eller andra utsatta konsumenter måste skyddas bättre, särskilt i samband med transporter, finansiella tjänster, energi samt informations- och kommunikationsteknik. Parlamentet betonar att det behövs åtgärder både på EU-nivå och medlemsstatsnivå för att man ska kunna ge tillräckliga garantier för skyddet av dessa konsumenter.

18.

Europaparlamentet understryker att kommissionen och medlemsstaterna måste främja en ansvarsfull och hållbar konsumtion, med utgångspunkt i målen i Europa 2020-strategin, och att marknaderna måste göras fullt tillgängliga för konsumenterna med utgångspunkt i en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi i ett EU som bygger på solidaritet. Parlamentet anser att man bör bekämpa matsvinnet, förbättra konsumtionsvarornas livslängd, främja återvinning och användning av begagnade produkter samt ytterligare förbättra energieffektiviteten hos de produkter som erbjuds på den inre marknaden.

19.

Kommissionen måste fortsätta att noga granska hur den lagstiftning som stöder utvecklingen av den inre marknaden tillämpas. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga rättsliga åtgärder mot de medlemsstater som överträder eller inte genomför eller verkställer inremarknadslagstiftningen, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

20.

Europaparlamentet välkomnar ytterligare lagstiftningsinitiativ som syftar till att skapa en helt integrerad inre marknad i syfte att öka konkurrensen och effektiviteten och ge konsumenterna i EU större valmöjligheter.

21.

Europaparlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s konsumentregelverk, särskilt direktivet om konsumenträttigheter (27), direktivet om otillbörliga affärsmetoder (28) och direktivet om vilseledande och jämförande reklam (29), genomförs konsekvent och inom angiven tid. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas vidare att övervaka konsumentregelverkets ändamålsenlighet. Parlamentet betonar att det finns saker som tyder på att konsumenterna fortfarande inte är medvetna om sina rättigheter på den inre marknaden, och kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att ytterligare öka tillgången till tydlig och fullständig information för konsumenterna som en del av genomförandeprocessen, liksom till information om vilka verktyg som står dem till buds för att hävda sina rättigheter.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå mer aktivt tillväga för att utvärdera i vilken utsträckning allmänheten i medlemsstaterna har tillgång till ett bankkonto. Kommissionen uppmanas att redogöra för hur detta problem hanteras, och att lämna en rapport i ärendet till parlamentet före utgången av det första kvartalet 2014.

23.

Europaparlamentet rekommenderar att tillgänglig information om konsumentbeteende utnyttjas bättre, och anser i synnerhet att resultaten från resultattavlan för konsumentmarknaderna kan utnyttjas effektivare. Parlamentet föreslår därför att det gemensamma forskningscentrumet ska genomföra analyser och övervakning inom ramen för ett finansierat forskningsprojekt, i syfte att kartlägga vilka områden som konsumenterna prioriterar högst när det gäller stärkandet av deras rättigheter på den inre marknaden. Därefter bör innehåll och format liksom arbetet inom konsumentupplysningsorganisationerna anpassas i enlighet med detta.

24.

Europaparlamentet betonar att EU:s politik måste främja samarbetet mellan konsumentorganisationerna och de offentliga myndigheterna på alla områden, genom att ställa nödvändiga ekonomiska resurser till förfogande, liksom att den måste främja utbyte av bästa praxis och kunskaper mellan organisationerna. Parlamentet anser att det bör inrättas ett europeiskt organisationsregister som underlättar inrättandet av sådana organisationer.

25.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör fokusera inte bara på köp av digitalt innehåll i den digitala miljön utan också på hur saluföringen av varor och tjänster i den digitala miljön kan främjas och konsumenternas förtroende stärkas, så att konsumenterna vet hur de ska hävda sina rättigheter och lösa tvister om de köpt en undermålig produkt eller tjänst.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt konsumentskyddet i samband med kortfristiga lån, eftersom det i kristider är de mest utsatta personerna som använder dessa finansiella produkter utan att till fullo förstå vilka åtaganden de gör och vilka risker de löper som låntagare.

27.

Europaparlamentet påminner om att adekvat och relevant information till konsumenterna måste gå hand i hand med åtgärder som stärker konsumenternas inflytande, så att konsumenterna kan dra full nytta av de möjligheter som erbjuds på den inre marknaden.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med parlamentet och nationella myndigheter för att förbättra informationen till konsumenterna om hur hushållens energiförbrukning kan hanteras bättre.

29.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att genomföra de gränsöverskridande energiprojekt som ingår i Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), eftersom detta kommer att främja konkurrensen mellan el- och gasleverantörer och öka energisektorns oberoende i medlemsstaterna.

30.

Europaparlamentet begär att EU:s konkurrenspolitik stärks och att främjandet av konsumenternas rättigheter sätts i centrum för denna process. Parlamentet anser att denna justering är särskilt viktig för utvecklingen av en stark digital inre marknad. I detta sammanhang framhåller parlamentet den viktiga roll som spelas av webbplatser som tillhandahåller prisjämförelser och betonar att deras oberoende måste garanteras.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att godkänna de hjälpmedel som krävs för konsumentstrategins genomförande, med hänsyn även till den fleråriga budgetramen för 2014–2020, och att systematiskt utvärdera resultaten.

32.

Europaparlamentet framhåller att snabbare utveckling av näthandeln är av avgörande betydelse för konsumenterna eftersom det innebär fler valmöjligheter, särskilt för konsumenter som bor i svårtillgängliga, avlägsna eller perifera områden men även för konsumenter med nedsatt rörlighet som annars inte skulle ha tillgång till ett stort varuutbud.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder mot den ojämlika behandling av konsumenter på den inre marknaden som uppstår genom de restriktioner i postorderhandeln som tillämpas av företag som bedriver postorderhandel över gränserna.

34.

Europaparlamentet betonar att alla konsumenter inte har möjlighet eller förmåga att använda internet och att konsumenterna därför bör erbjudas tjänster via många olika kanaler.

35.

Europaparlamentet betonar att konsumenternas förtroende är oumbärligt för såväl den inhemska som den internationella näthandeln. Parlamentet betonar att man måste säkerställa produkternas kvalitet, säkerhet, spårbarhet och äkthet, att olagliga eller oskäliga metoder inte används, att bestämmelserna om personuppgiftsskydd följs och att det i förekommande fall ges garantier för att konsumenten har gett sitt informerade och explicita samtycke till användningen av hans eller hennes personuppgifter.

36.

Europaparlamentet betonar att skyddet av personuppgifter är en grundförutsättning för konsumentskyddet och för att den digitala inre marknaden ska fungera väl och expandera.

37.

Europaparlamentet betonar att konsumenterna förväntar sig snabba, pålitliga och konkurrenskraftiga leveranstjänster för näthandeln och att välfungerande leveranstjänster är nödvändiga för att vinna konsumenternas förtroende.

38.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder avseende finansiella tjänster som kommissionen planerar, och betonar att det behövs en omfattande rättslig ram som säkerställer att konsumenterna får oberoende rådgivning, särskilt om finansiella tjänster. Parlamentet understryker att marknadsinformationen måste vara tillförlitlig, tydlig och jämförbar och att den måste vara tillgänglig på elektronisk väg och i andra former. Parlamentet betonar att man måste vidta rättsliga åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder och oskäliga avtalsvillkor. Parlamentet understryker behovet av att skydda konsumenter som ”sitter fast” i en finansiell produkt.

39.

Europaparlamentet noterar det nya förslaget (COM(2013)0130 av den 13 mars 2013) till förordning om ändring av förordning (EG) nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och av förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage. Parlamentet kräver att förteckningen över de passagerarrättigheter som är gemensamma för alla transportsätt ska få bred spridning i kortfattad form och på samtliga officiella EU-språk.

40.

Europaparlamentet betonar att man måste främja samtliga konsumenters rätt till ett grundläggande betalningskonto och att konsumenterna måste få tydlig och relevant information om investeringsprodukter, något som bl.a. förutses i förslaget till förordning om faktablad för investeringsprodukter (COM(2012)0352). Parlamentet betonar att det krävs strikta bestämmelser för att reglera finansmarknaderna. Parlamentet understryker att dagens ekonomiska och finansiella kris försvagar många konsumenters ställning och gör dem alltmer utsatta, och att den växande osäkerheten på arbetsmarknaden liksom den stigande arbetslösheten och minskade köpkraften ökar skillnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa nya förhållanden när den utarbetar strategier.

41.

Europaparlamentet framhäver att det krävs ett nära samarbete mellan de europeiska, nationella och lokala myndigheterna, och konsumentorganisationerna för att fastställa mekanismer för rådgivning och för att genomföra de åtgärder som föreskrivs i strategin.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Rapex (system för snabbt informationsutbyte avseende andra produkter än livsmedel) görs effektivare och mer transparent. Parlamentet betonar att Europeiskt konsumentcentrum (ECC) och Nätverket för konsumentskyddssamarbete (CPC) måste vidareutvecklas och anser att kommissionen bör undersöka möjligheterna att upprätta ett Rapex-liknande system för tjänster.

43.

Europaparlamentet framhäver att tvistlösningsmekanismer såsom alternativ tvistlösning eller tvistlösning online måste vara snabba, tillgängliga och effektiva. Parlamentet betonar att möjligheten till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister inte bör hämmas av svårigheter som beror på tvisternas gränsöverskridande karaktär, resursbrist eller bristande information om tillgången till rättshjälp. Parlamentet efterlyser därför ett bättre genomförande av rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 och, om nödvändigt, en omarbetning av det i syfte att åtgärda dess brister.

44.

Europaparlamentet betonar att alternativ tvistlösning och tvistlösning online inte kan ersätta en mekanism för kollektiv prövning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka åtgärder som skulle kunna utmynna i inrättande av en sammanhållen, EU-omfattande mekanism för kollektiv prövning på konsumentskyddsområdet, som skulle tillämpas i gränsöverskridande fall. Parlamentet betonar att initiativ som tas i EU utan att vara samordnade skulle kunna leda till fragmentering. Parlamentet understryker att det för att säkerställa den kollektiva prövningens effektivitet och undvika eventuellt missbruk är lämpligt att EU-strategin för kollektiv prövning bara omfattar organisationstalan som väcks av godkända enheter på nationell nivå (myndigheter av typen ombudsmän eller konsumentorganisationer). Parlamentet framhåller att EU-strategin för kollektiv prövning måste bygga på principen om frivilligt deltagande.

45.

Europaparlamentet framhåller att varors och tjänsters tillgänglighet i EU måste tryggas, inbegripet på områden som byggnader, transporter och informations- och kommunikationsteknik. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att föreslå en långtgående unionsakt om tillgänglighet.

46.

Europaparlamentet framhäver att nästa fleråriga budgetram för perioden 2014–2020 måste säkerställa att strategin för konsumentpolitiken erhåller tillräckligt ekonomiskt stöd.

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

19.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/12

—

med beaktande av rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (1),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 23 februari 2012 till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av direktiv 2003/8/EG om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (COM(2012)0071),

—

med beaktande av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0161/2013), och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 47 tredje stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska rättshjälp ”ges till personer som inte har tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol.”

B.

Rådets direktiv 2003/8/EG innehåller bestämmelser som garanterar att medborgare som är inblandade i gränsöverskridande tvister har möjlighet till rättslig prövning.

C.

Huvudbestämmelsen i det direktivet garanterar att rättshjälp inte får vägras enbart på grund av att en tvist är av gränsöverskridande karaktär. Varje medlemsstat har således sitt eget system för rättshjälp, men det måste vara öppet för personer från andra medlemsstater.

D.

I direktivet fastställs också villkor för beviljande av gränsöverskridande rättshjälp, framför allt med anknytning till ekonomiska tillgångar, det som tvisten rör och tvistens gränsöverskridande karaktär.

E.

Rättshjälp får enbart beviljas till personer som på grund av sin ekonomiska situation saknar möjlighet till rättslig prövning utan sådan hjälp.

F.

De ekonomiska tillgångarna bedöms utifrån de gällande riktlinjerna i den medlemsstat där domstolen är belägen, och i flera medlemsstater finns fastställda gränsvärden.

G.

Gränsvärdena varierar kraftigt mellan medlemsstaterna, och en medborgare som anses behöva rättshjälp i en medlemsstat kanske inte anses behöva rättshjälp i en annan. Detta problem uppmärksammas till viss del i artikel 5.4 i direktivet.

H.

För att få bukt med dessa skillnader bör man överväga om en medborgare också bör ha möjlighet att ansöka om rättshjälp i sin hemmedlemsstat och få sin ansökan avgjord av myndigheterna i den medlemsstaten.

I.

För att göra det enklare både för medborgarna och för de myndigheter som tillämpar direktivet bör medborgarna vid gränsöverskridande begäranden om rättshjälp kunna välja om begäran ska avgöras av antingen hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där domstolen är belägen eller beslutet ska verkställas.

J.

Om en sådan möjlighet skulle ges, skulle medlemsstaternas myndigheter kunna tillämpa sina egna kriterier i stället för att vidarebefordra begäran eller hänvisa till villkoren och riktlinjerna i andra medlemsstater.

K.

Medborgare som fått sin rätt till rättshjälp erkänd i sin hemmedlemsstat skulle kunna få ett intyg om detta, som skulle accepteras av myndigheterna i den medlemsstat där domstolen är belägen eller där beslutet ska verkställas.

L.

Gränsöverskridande rättshjälp enligt direktivet omfattar också de ytterligare kostnader som hänger samman med gränsöverskridande tvister, till exempel tolknings-, översättnings- och resekostnader.

M.

Information om vilken rättshjälp som finns tillgänglig för allmänheten måste ges på ett av unionens språk, så att det säkerställs att den enskilde medborgaren verkligen får information på ett språk som han eller hon förstår.

N.

Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp innehåller liknande bestämmelser på internationell nivå, men den tillämpas bara av 17 av de 27 medlemsstaterna.

O.

De resterande medlemsstaterna bör därför uppmuntras att underteckna eller ratificera konventionen.

1.

Europaparlamentet gratulerar kommissionen till dess framlagda rapport om tillämpningen av direktiv 2003/8/EG.

2.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte specifikt tar upp de europeiska förfaranden som även omfattas av direktivet om rättshjälp, till exempel det europeiska småmålsförfarandet, trots att man utan vidare skulle ha kunnat undersöka direktivets tillämpning på det ovannämnda förfarandet under tidsperioden mellan den 1 januari 2009 och den 31 december 2010.

3.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att alla medlemsstater har införlivat direktivet, men konstaterar att tolkningen av direktivets tillämpningsområde på vissa punkter skiljer sig mellan medlemsstaterna.

4.

Europaparlamentet påpekar att nästa rapport bör innehålla landsspecifika uppgifter om antalet mål och om sakfrågorna i dessa mål, så att man får en bättre och mer detaljerad överblick över användningen av instrumentet.

5.

Europaparlamentet beklagar att relativt få medborgare och rättstillämpare tycks känna till rättigheterna i detta direktiv.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka medvetenheten om rätten till gränsöverskridande rättshjälp på privaträttens område och på så sätt förbättra medborgarnas fria rörlighet.

7.

Europaparlamentet ger sin erkänsla åt det utmärkta arbete som utförts inom ramen för EU:s e-juridikportal, det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område samt projektet e-CODEX (e-Justice Communication via Online Data Exchange), i synnerhet att de formulär för rättshjälp som fastställs i rådets direktiv 2003/8/EG gjorts tillgängliga på e-juridikportalen. Parlamentet efterlyser emellertid större tydlighet i och enkel tillgång till dessa rättshjälpsformulär och nationella rättshjälpsformulär på alla dessa plattformar, inbegripet tydlig och praktisk information om hur man bäst ansöker om rättshjälp i de olika medlemsstaterna i gränsöverskridande tvister på privaträttens område.

8.

Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att inleda en effektiv informationskampanj för att nå ut till ett stort antal potentiella rättshjälpsmottagare och rättstillämpare.

9.

Europaparlamentet anser också att andra europeiska förfaranden, till exempel det europeiska småmålsförfarandet och det europeiska betalningsföreläggandet, är relativt okända och att de med nuvarande informationspolitik inte heller kommer att bli särskilt kända.

10.

Europaparlamentet påpekar att ny teknik och nya kommunikationsverktyg skulle kunna användas för att ge tillgång till information om rättshjälp. Parlamentet rekommenderar därför att kommissionen och medlemsstaterna utnyttjar en lång rad olika kommunikationskanaler, däribland internetbaserade kampanjer och interaktiva plattformar, såsom e-juridikportalen, som kostnadseffektiva sätt att nå ut till allmänheten.

11.

Europaparlamentet påpekar att det för att säkra kontinuiteten i inledda förfaranden är nödvändigt att förbättra den tillfälliga och permanenta lagringen av de formulär som krävs för rättshjälp. Likaså är det nödvändigt att förbättra formulären för andra förfaranden, särskilt det europeiska småmålsförfarandet och det europeiska betalningsföreläggandet, så att man bland annat kan se till att de är lika synliga på alla språk, till exempel på webbplatsen ”Europeisk civilrättsatlas” och på e-juridikportalen. Kommissionen uppmanas att vidta omedelbara åtgärder i detta avseende.

12.

Europaparlamentet anser att man bör upprätta databaser över rättstillämpare med tillräckliga språkkunskaper och kunskaper i komparativ rätt för att agera i fall av gränsöverskridande rättshjälp. På så sätt kan man garantera att de rättstillämpare som utses kan agera i sådana fall. Parlamentet erkänner de befintliga gränsöverskridande juridiska databaserna, såsom plattformen ”Find-a-Lawyer”, som exempel på bästa praxis på det här området, men anser att dessa verktyg bör vidareutvecklas så att de integreras i en databas över rättstillämpare på e-juridikportalen.

13.

Europaparlamentet anser att det skulle vara lämpligt med särskilda utbildningsprogram som ger rättstillämpare gränsöverskridande kompetens och där man fokuserar på språkkurser och komparativ rätt. Kommissionen uppmanas att i samarbete med medlemsstaterna stödja en särskild utbildning för advokater som tillhandahåller rättshjälp.

14.

Rättsligt stöd och utbildning innebär kostnader för medlemsstaterna, och under nuvarande ekonomiska förutsättningar kan resurserna för detta vara begränsade i många medlemsstater. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att tillhandahålla finansiering i de fall där medlemsstaterna kan garantera en konsekvent hög nivå på den rättsliga utbildningen om gränsöverskridande rättshjälp på privaträttens område.

15.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att se till att tillämpningsförfarandena är enkla så att medborgarna alltid kan ansöka om rättshjälp utan att ta hjälp av en rättstillämpare. Parlamentet föreslår att medborgare som konfronteras med dessa förfaranden automatiskt ska upplysas om att e juridikportalen finns, i syfte att göra informationen mer lättillgänglig för dem.

16.

Europaparlamentet anser att det i enlighet med de gällande nationella systemen för rättshjälp vore lämpligt att i varje medlemsstat utse en enda myndighet med ansvar för gränsöverskridande rättshjälp och med en central kontaktpunkt för att ta emot och vidarebefordra ansökningar om rättshjälp.

17.

Europaparlamentet anser att större hänsyn måste tas till de olikartade levnadskostnaderna i medlemsstaterna när man fastställer de ekonomiska kriterierna för beviljande av rättshjälp och att det måste förtydligas hur dessa olikheter ska beaktas.

18.

Europaparlamentet föreslår att de sökande bör kunna välja att ansöka om rättshjälp i sin hemmedlemsstat eller i den medlemsstat där domstolen är belägen eller beslutet verkställs. Med en sådan lösning skulle myndigheterna i varje medlemsstat sedan kunna tillämpa sina egna kriterier när de fattar beslut om ansökan.

19.

Europaparlamentet föreslår att alla beslut som myndigheterna i hemmedlemsstaten fattar om att bevilja rättshjälp, vilka styrks av ett gemensamt intyg, också ska gälla i den medlemsstat där domstolen är belägen eller där beslutet verkställs.

20.

Europaparlamentet rekommenderar att de kostnader som omfattas av rättshjälp också bör omfatta kostnaderna för och i samband med en eventuellt obligatorisk inställelse hos den domare eller myndighet som bedömer ansökan.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt de mest utsatta grupperna så att vederbörlig hänsyn tas till deras behov.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ändring av direktivet enligt ovan, i syfte att fastställa strängare gemensamma normer för gränsöverskridande rättshjälp.

23.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa effektivare system för samarbete mellan offentliga myndigheter och icke-statliga organisationer så att rättshjälpen och den juridiska rådgivningen blir mer tillgänglig för medborgarna.

24.

Europaparlamentet vill att det inrättas ett system för varning nationella domstolar emellan, så att en ansökan om rättshjälp som lämnas in i en medlemsstat kan bli känd även i andra.

25.

Europaparlamentet föreslår också ett större samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och professionella juridiska organ och organisationer, såsom europeiska och nationella advokatsamfund.

26.

Europaparlamentet välkomnar de många initiativ som har visat sig vara goda exempel på bästa praxis inom området för kostnadsfri juridisk rådgivning, bland annat advokat- och juristbyråer med pro bono-verksamhet (dvs. gratis hjälp).

27.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att säkra tillgången och underlätta möjligheterna till rättshjälp innan ett förfarande inleds, bland annat rådgivning om användning av alternativa metoder för tvistlösning, som ofta visat sig vara mer kostnadseffektiva och mindre tidskrävande än tvistemål.

28.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har undertecknat och/eller ratificerat Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp att göra det, eftersom det förbättrar medborgarnas möjligheter till rättslig prövning utanför Europeiska unionen.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

19.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/16

—

med beaktande av sitt beslut av den 14 mars 2012 om tillsättning av ett särskilt utskott för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt och fastställande av dess ansvarsområde, sammansättning och mandatperiod, antaget i enlighet med artikel 184 i arbetsordningen,

—

med beaktande av sitt beslut av den 11 december 2012 att förlänga mandatperioden för det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt till den 30 september 2013,

—

med beaktande av artikel 3 i EU-fördraget, artikel 67, kapitel 4 (artiklarna 82–86) och kapitel 5 (artiklarna 87–89) i avdelning V i tredje delen av EUF-fördraget samt EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 5, 6, 8, 32, 38, 41, avdelning VI (artiklarna 47–50) och artikel 52,

—

med beaktande av rådets slutsatser om inrättande och genomförande av en policycykel för EU avseende organiserad och grov internationell brottslighet, som inför ett flerårigt förfarande för att ta itu med de största kriminella hoten på ett enhetligt sätt genom optimalt samarbete mellan medlemsstaterna, EU och tredjeländer,

—

med beaktande av rådets slutsatser om fastställande av EU:s prioriteringar i kampen mot organiserad brottslighet 2011–2013,

—

med beaktande av Stockholmsprogrammet på området frihet, säkerhet och rättvisa (1), kommissionens meddelande Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (COM(2010)0171) och kommissionens meddelande EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa (COM(2010)0673),

—

med beaktande av EU:s narkotikastrategi för 2005–2012 och EU:s handlingsplan mot narkotika för 2009–2012,

—

med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som antogs av FN:s generalförsamling den 15 november 2000 (resolution 55/25) och öppnades för undertecknande i Palermo den 12 december 2000, samt tillhörande protokoll,

—

med beaktande av FN:s konvention mot korruption, som öppnades för undertecknande i Merida den 9 december 2003,

—

med beaktande av FN:s konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, som antogs av generalförsamlingen den 20 december 1988 (resolution 1988/8) och öppnades för undertecknande i Wien, från den 20 december 1988 till den 28 februari 1989, och därefter i New York, fram till den 20 december 1989,

—

med beaktande av Europarådets straff- och civilrättsliga konventioner om korruption, som öppnades för undertecknande i Strasbourg den 27 januari respektive den 4 november 1999, och Europarådets ministerkommittés resolutioner (98) 7 och (99) 5, som antogs den 5 maj 1998 respektive den 1 maj 1999, om inrättande av Gruppen av stater mot korruption (Greco),

—

med beaktande av rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande, på grundval av artikel K 3.2 c i EU-fördraget, av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i (2),

—

med beaktande av OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser, som öppnades för undertecknande i Paris den 17 december 1997, och dess senare ändringar,

—

med beaktande av Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott samt finansiering av terrorism, som öppnades för undertecknande i Warszawa den 16 maj 2005, och Europarådets ministerkommittés resolution CM/Res(2010)12 av den 13 oktober 2010 om stadgan för den särskilda expertkommittén för utvärdering av åtgärder riktade mot penningtvätt (Moneyval),

—

med beaktande av de 40 rekommendationer och 9 särskilda rekommendationer om kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning som arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) har lagt fram,

—

med beaktande av det arbete som Baselkommittén för banktillsyn utför,

—

med beaktande av rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet (3),

—

med beaktande av rådets rambeslut 2001/500/RIF av den 26 juni 2001 om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott (4), rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (5), rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (6) och rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (7),

—

med beaktande av rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott (8) och med beaktande av kommissionens rapport på grundval av artikel 8 i ovan nämnda beslut (COM(2011)0176),

—

med beaktande av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (9), och dess senare ändringar,

—

med beaktande av rådets rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper (10) och kommissionens rapport om genomförande av detta rambeslut (COM(2004)0858),

—

med beaktande av rådets beslut 2009/902/RIF av den 30 november 2009 om inrättande av ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet (EUCPN) (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (12), och av kommissionens meddelande om EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286),

—

med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna och det faktum att barnens bästa i fall av människohandel och migration alltid bör ha företräde,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (13),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (14) och kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv (COM(2012)0168),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen (15),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer (16),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel (17),

—

med beaktande av rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn (18) och kommissionens rapport till rådet enligt artikel 9 i rambeslutet (COM(2007)0328),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (19) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, och dess senare ändringar (20),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (21),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (COM(2013)0045),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen (COM(2012)0085),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om angrepp mot informationssystem och om upphävande av rådets rambeslut 2005/222/RIF (COM(2010)0517),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Första årsrapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen (COM(2011)0790),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Brottsbekämpning i vår digitala tidsålder: inrättande av ett Europeiskt centrum mot it-brottslighet (COM(2012)0140),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En övergripande europeisk ram för onlinespel (COM(2012)0596),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Mätning av brottslighet i EU: statistisk handlingsplan 2011–2015 (COM(2011)0713),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om konkreta sätt att stärka bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande, också med avseende på tredjeländer (COM(2012)0351),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Straffrätt i EU: garantier för ett effektivt genomförande av EU:s politik genom straffrättsliga åtgärder (COM(2011)0573),

—

med beaktande av kommissionens rapport till rådet av den 6 juni 2011 om villkoren för Europeiska unionens deltagande i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) (COM(2011)0307),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Vinning av organiserad brottslighet: det gäller att se till att ”brott inte lönar sig” (COM(2008)0766),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om förebyggande och bekämpning av organiserad brottslighet inom den finansiella sektorn (COM(2004)0262),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation 2007/425/EG av den 13 juni 2007 om åtgärder för att kontrollera efterlevnaden av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor (22),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption (23), den 25 oktober 2011 om organiserad brottslighet i Europeiska unionen (24) och den 22 maj 2012 om en straffrättslig strategi inom EU (25),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om att bekämpa olagligt fiske på global nivå – EU:s roll (26),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om uppgjorda matcher och korruption inom idrotten (27),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om Europeiska unionens förvaltningsprocesslag (28),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2005 med Europaparlamentets rekommendation till rådet om kampen mot finansiering av terrorism (29),

—

med beaktande av Europols hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten (Socta) 2013,

—

med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis (30),

—

med beaktande av slutsatserna från de offentliga utfrågningarna, diskussionerna kring arbetsdokumenten och överläggningarna med framstående experter samt från de delegationsresor som har gjorts av parlamentets särskilda utskott för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt,

—

med beaktande av svaren på den enkät som skickades till de nationella parlamenten angående deras roll och deras erfarenheter i kampen mot organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt,

—

med beaktande av de tematiska rapporterna om organiserad brottslighet från ledamöterna Inés Ayala Sender, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Emma McClarkin och Gay Mitchell,

—

med beaktande av de tematiska rapporterna om korruption från ledamöterna Cornelis de Jong, Mariya Gabriel, Theodoros Skylakakis och Barbara Weiler,

—

med beaktande av de tematiska rapporterna om penningtvätt från ledamöterna Mario Borghezio och Rui Tavares,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (A7-0175/2013), och av följande skäl:

A.

Särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM) gavs i uppdrag att undersöka den organiserade brottslighetens, korruptionens och penningtvättens utbredning med stöd av bästa tillgängliga hotbildsbedömningar och föreslå lämpliga åtgärder för att EU ska kunna förebygga och ta itu med dessa hot och motverka dem på internationell, europeisk och nationell nivå.

B.

De traditionella kriminella organisationerna har gradvis utvidgat sina verksamhetsområden internationellt genom att utnyttja de nya möjligheter som erbjuds genom öppnandet av EU:s inre gränser, den ekonomiska globaliseringen och de tekniska framstegen och genom att ingå allianser med kriminella grupper från andra länder (till exempel sydamerikanska drogkarteller eller den ryska maffian) för att inbördes dela upp marknader och inflytandezoner. De kriminella grupperna diversifierar alltmer sin verksamhet. Kopplingar etableras allt mer mellan narkotikahandel, människohandel, hjälp till irreguljär invandring och olaglig handel med vapen. Terrorism och organiserad brottslighet blir alltmer sammanflätade.

C.

Den globala ekonomiska krisen är inte bara en grogrund för ökad kriminell aktivitet av enskilda individer utan leder också till nya typer av organiserad brottslighet, exempelvis bedrägerier och korruption inom den professionella idrotten, tillverkning av förfalskade dagligvaror som livsmedel och mediciner, olaglig handel med billig arbetskraft samt människohandel. Genom att sippra in i den lagliga ekonomin har organiserad brottslighet, bedrägerier och penningtvätt en förödande effekt på medlemsstaterna.

D.

Det är mycket ovanligt att en organiserad kriminell grupp inte har ett gränsöverskridande inslag. Detta är det största dolda hotet mot säkerhet och välstånd för EU-medborgarna, som inte har informerats om den drastiska ökningen av gränsöverskridande brottslighet och de nationella brottsbekämpande organens oförmåga att motverka den, förutom inom det egna landets gränser.

E.

Man kan konstatera en ökad benägenhet för de olika kriminella organisationerna att hjälpa varandra. På så vis lyckas de – också genom sina nya internationella strukturer och sin verksamhetsdiversifiering – överbrygga skillnader i fråga om språk, etniskt ursprung eller kommersiella intressen och enas kring gemensamma affärer som gör det möjligt att sänka kostnaderna och maximera avkastningen i tider av ekonomisk kris i världen.

F.

Enligt Europols Socta-rapport (hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten) 2013 finns det uppskattningsvis minst 3 600 aktiva kriminella organisationer i Europeiska unionen. Det som är mest kännetecknande för dessa är att de bildar nätverk och samarbetar sinsemellan, att de har en stark närvaro i den lagliga ekonomin internationellt sett och att de, särskilt när det gäller de större organisationerna, tenderar att ägna sig åt olika typer av kriminell verksamhet samtidigt. Vidare har 70 procent av de befintliga organisationerna medlemmar av olika nationaliteter, vilket visar att det hela är en transnationell företeelse.

G.

Fattigdom möjliggör organiserad brottslighet, eftersom fattigdom utnyttjas av kriminella organisationer.

H.

Det är nödvändigt att utrota fattigdomen och förbättra människors tillgång till arbete och socialt skydd.

I.

Människohandel, handel med mänskliga organ, tvångsprostitution, slaveri och etablering av arbetsläger bedrivs ofta av de gränsöverskridande kriminella organisationerna. Det är nödvändigt och brådskande att införa en permanent övervakning av den illegala internationella handeln med organ och dess koppling till kriminella organisationer. Människohandel är en snabbt föränderlig form av brottslighet som genererar vinster på ungefär 25 miljarder euro varje år och som påverkar alla medlemsstater.

J.

Det totala antalet tvångsarbetare i medlemsstaterna beräknas vara 880 000, av vilka 30 procent beräknas vara offer för sexuellt utnyttjande och 70 procent för tvångsarbete. De flesta av offren i EU är kvinnor. Tvångsarbete är mycket lönande för den organiserade brottsligheten, leder till social dumpning och skadar samhället genom uteblivna skatteintäkter.

K.

Offren för människohandel kommer från både inom och utanför EU:s gränser.

L.

Offren för människohandel rekryteras, transporteras eller göms genom våld, tvång eller bedrägeri. Syftet är sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tjänster, bland annat tiggeri, slaveri, kriminell verksamhet, hushållsarbete, adoption eller tvångsäktenskap, eller borttagande av organ. Dessa offer utnyttjas och är helt i handlarnas eller exploatörernas våld, tvungna att betala tillbaka stora skulder till dem, ofta berövade sina id-handlingar, inlåsta, isolerade och hotade. De lever i rädsla för hämnd, saknar pengar och har intalats att de måste vara rädda för de lokala myndigheterna och därmed förlorar de allt hopp om att fly eller återgå till ett normalt liv.

M.

Det går inte att försegla EU:s yttre gränser.

N.

Varje år förolyckas 2 000 personer i Medelhavet när de försöker ta sig in i EU.

O.

Visserligen utvecklas människohandeln i takt med att de socioekonomiska förhållandena förändras, men offren kommer i huvudsak från länder eller regioner med ekonomiska och sociala svårigheter där de faktorer som leder till utsatthet inte har förändrats på länge. Andra orsaker till människohandel är en blomstrande sexindustri samt efterfrågan på billig arbetskraft och billiga produkter. Den gemensamma nämnaren för dem som faller offer för människohandel är generellt löften om bättre livskvalitet och tillvaro för dem själva och/eller deras familjer.

P.

Den illegala handeln med och smugglingen av organ, vapen, narkotika (inklusive CBRN-ämnen, prekursorer och receptbelagda läkemedel), vilda djur och växter, kroppsdelar, cigaretter och tobak, konst och andra varor kommer från många olika håll, levererar till nya kriminella marknader i hela Europa, ger enorma vinstmöjligheter för de kriminella organisationerna och utgör en utmaning för säkerheten för EU:s och medlemsstaternas gränser liksom för den inre marknaden och EU:s ekonomiska intressen.

Q.

De kriminella organisationerna har breddat vägarna för narkotikahandeln och de har lagt till en rad andra typer av illegal handel. Internet är ett verktyg och en ny väg dels för spridning av prekursorer för framställning av narkotika, dels för distribution av psykotropa ämnen. Handeln med narkotikaprekursorer som efedrin, pseudoefedrin och ättiksyraanhydrid övervakas inte tillräckligt i EU och utgör ett allvarligt hot.

R.

Kontroll av kemiska prekursorer och utrustning för tillverkning av syntetiska droger är avgörande för att minska narkotikautbudet.

S.

Kriminella organisationer kan avleda kemikalier för lagliga ändamål från den lagliga handeln och använda dem som narkotikaprekursorer. EU stod 2008 för 75 procent av de globala beslagen av ättiksyraanhydrid, som är den viktigaste narkotikaprekursorn för heroin. I årsrapporterna från FN:s internationella narkotikakontrollstyrelse hänvisas ständigt till EU:s alltför svaga försök att undvika att denna kemiska prekursor avleds för illegala ändamål.

T.

Många EU-medborgare lever i fattigdom och arbetslöshet medan den gränsöverskridande brottsligheten ökar varje år.

U.

Antalet lagliga arbetstillfällen i EU som går förlorade på grund av kriminella gruppers illegala verksamhet kan inte beräknas exakt, eftersom brottslingarna inte offentliggör några rapporter, men kan uppskattas till tiotals miljoner.

V.

De nationella regeringarnas och EU:s förlorade skatteintäkter kan likaså endast uppskattas, men är sannolikt hundratals miljarder euro varje år, en siffra som dessutom ökar.

W.

Den illegala handeln med cigaretter leder till förlorade skatteintäkter på ungefär 10 miljarder euro om året. Den illegala handeln med lätta vapen i världen uppskattas till ett värde mellan 170 och 320 miljoner US-dollar om året, och i Europa cirkulerar över 10 miljoner illegala vapen, vilket utgör ett allvarligt hot mot både medborgarnas och de brottsbekämpande organens säkerhet. Denna handel med cigaretter och lätta vapen kan innebära förlorade skatteintäkter och skada tillverkarna samt underlättar spridningen av andra former av organiserad brottslighet, vilket i sin tur leder till ett allvarligt samhällshot eftersom det kan bli en källa till finansiering för terrorister.

X.

Intäkterna från handeln med vilda djur och växter och kroppsdelar uppskattas till mellan 18 och 26 miljarder euro om året. EU är den främsta destinationsmarknaden i världen.

Y.

Den illegala handeln innebär förlorade skatteintäkter, skadar tillverkningsföretagen och har en negativ inverkan på sysselsättningen, allmänheten och den sociala miljön.

Z.

De kriminella organisationernas har utvecklat sin infiltrationsförmåga och är nu aktiva inom sektorer som offentliga arbeten, transporter, storskalig detaljhandel, avfallshantering, handel med vilda arter och naturresurser, privata vaktbolag, vuxenunderhållning och mycket annat, sektorer som ofta är underställda politisk kontroll och politiska beslut. Den organiserade brottsligheten liknar alltså mer och mer en global ekonomisk aktör, som har en markerad företagsprofil och som har specialiserat sig på att erbjuda olika typer av olagliga, men också i allt högre utsträckning lagliga, varor och tjänster. Brottsligheten påverkar alltså den europeiska och globala ekonomin, vilket kostar företagen 870 miljarder US-dollar varje år.

AA.

Den organiserade och maffialiknande kriminella verksamheten på miljöområdet – olika former av illegal handel med och dumpning av avfall samt förstörelse av det miljömässiga, landskapsmässiga, konstnärliga och kulturella arvet – har redan en internationell dimension. Därför krävs en gemensam insats från alla EU-länder för att man ska kunna förebygga och bekämpa ”miljömaffior” på ett effektivare sätt.

AB.

De enorma ekonomiska belopp som genereras av den organiserade brottsligheten och de maffialiknande nätverken slussas in i bankerna och finansmarknaderna också inom EU, som på så sätt gör sig medskyldiga till penningtvätt.

AC.

De internationella bankerna spelar en viktig roll för att möjliggöra penningtvätt och har varit direkt inblandade i penningtvätten av vinsterna från organiserad brottslighet.

AD.

I Europols Socta-rapport (hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten) 2013 betonas att varuförfalskning och den illegala handeln med varor är en ny kriminell marknad som främjas av den ekonomiska krisen. Vidare betonas att narkotikasmuggling fortfarande utgör den största kriminella marknaden och att den illegala handeln med avfall och energibedrägerier är nya hot som bör ägnas särskild uppmärksamhet.

AE.

För att effektivt kunna motarbeta den organiserade brottsligheten, i alla dess former, måste man ta fram och genomföra åtgärder som syftar till att lägga beslag på de kriminella organisationernas ekonomiska resurser genom att vid behov slå till mot banksekretessen.

AF.

De kriminella organisationerna kan dra nytta av den gråzon som präglas av ett tyst samförstånd med andra aktörer och slår sig ihop med ekonomiska brottslingar (företagare, offentliganställda på alla beslutsnivåer, politiker, banker och vissa yrkeskårer etc.) som de ingår ömsesidigt lönsamma affärsförbindelser med, även om de senare inte ingår själva i de kriminella organisationerna.

AG.

I vissa europeiska icke-medlemsstater utgör betydande delar av samhället en gråzon där man ofta försörjer sig genom brottslig verksamhet. Detta berör i huvudsak unga människor.

AH.

Förutom våld, hot och terrorism räknas nu även korruption som en av de kriminella organisationernas typiska arbetsmetoder. Penningtvätt är i sin tur inte bara knuten till den organiserade brottslighetens typiska verksamheter, utan också till korruption och skattebrott. Intressekonflikter kan vara en orsak till korruption och bedrägeri. Organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt är visserligen separata företeelser, men de kännetecknas ofta av nära förbindelser med varandra. Den organiserade brottsligheten utnyttjar ibland också offentliga och privata organisationer, även ideella föreningar, som täckmantel för korruption och penningtvätt.

AI.

Undersökande journalister spelar en avgörande roll för att avslöja korruption, bedrägeri och organiserad brottslighet och är följaktligen utsatta för särskilda ekonomiska hot och hot mot sin säkerhet. I de 27 medlemsstaterna publicerades exempelvis under en period av fem år sammanlagt 233 undersökande reportage om bedrägerier i samband med missbruk av EU-medel (31). Ytterligare finansiering, särskilt från kommissionen och andra internationella institutioner, är oundgänglig som stöd till och ytterligare förbättring av den undersökande journalistiken.

AJ.

Penningtvätt, korruption och organiserad brottslighet av europeiska aktörer påverkar allvarligt utvecklingsländerna och utgör ett hinder för deras utveckling genom att deras naturresurser plundras, deras skatteintäkter begränsas och deras statsskuld ökas.

AK.

Internet har lett till att de kriminella grupperna kan arbeta snabbare och i större omfattning och har därför lett till att mönstret för den kriminella verksamheten har förändrats. It-brottslighet, i synnerhet i form av bedrägerier och utnyttjande av barn, utgör ett växande hot, och de kriminella organisationerna utnyttjar sportvadhållning online som ett verktyg för vinster och penningtvätt globalt.

AL.

Uppgjorda matcher är en ny form av brottslighet med höga vinster och låga straff, som på grund av den låga upptäcktsgraden är en lukrativ verksamhet för brottslingar.

AM.

Försvaret av allmänheten och en laglig och konkurrenskraftig ekonomi kräver politisk vilja på alla nivåer och måste bedrivas genom en bestämd kamp mot organiserad brottslighet, människohandel, korruption och penningtvätt, företeelser som orsakar allvarliga skador på samhället och framför allt utgör ett hot mot de laglydiga företagarnas överlevnad, allmänhetens och konsumenternas säkerhet och statens grundläggande demokratiska principer.

AN.

Kriminella grupper utnyttjar modern teknik, miljöer och möjligheter som återspeglar lagliga affärsmöjligheter och mål. De kriminella grupperna har stor sakkunskap och är starkt organiserade samt mycket erfarna och sofistikerade. De gynnas av större rörlighet, förbindelsemöjligheter och resemöjligheter. Detta har lett till att den organiserade brottsligheten inte är lika bunden till en plats och i högre grad utnyttjar olika rättssystem och olika nationella jurisdiktioner.

AO.

Enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) uppgår vinsterna från olagliga verksamheter i världen till cirka 3,6 procent av världens BNP, och de globala flödena av tvättade pengar uppgår i dag till cirka 2,7 procent av världens BNP. Enligt beräkningar från Europeiska kommissionen kostar korruptionen enbart i EU ungefär 120 miljarder euro, eller 1 procent av EU:s BNP, varje år. Det rör sig om betydande resurser som därmed stjäls från den ekonomiska och sociala utvecklingen, de offentliga finanserna och allmänhetens välfärd.

AP.

Intäkterna från den olagliga verksamheten och de finansiella nätverken för penningtvätt inverkar negativt på EU:s ekonomi eftersom de förstärker spekulationen och finansbubblorna i den lagliga ekonomin.

AQ.

Korruptionen i vissa stater utgör ett allvarligt hot mot demokratin och är ett hinder för effektiv och rättvis förvaltning; den avskräcker från investeringar, försämrar den inre marknadens funktion och hämmar möjligheterna till sund konkurrens mellan företagen och äventyrar i slutändan själva den ekonomiska utvecklingen genom att felfördela tillgångarna, till skada för de offentliga tjänsterna i allmänhet och de sociala tjänsterna i synnerhet. De komplicerade byråkratiska mekanismerna – och den stora mängden onödiga eller överflödiga förhandstillstånd – kan avskräcka från företagande, hämma laglig ekonomisk verksamhet och stimulera bestickning av tjänstemän eller frambringa andra former av korruption.

AR.

Skillnader i lagstiftning och straffrätt när det gäller bestickning av offentliga tjänstemän påverkar den inre marknaden negativt, inte endast eftersom det inte råder lika villkor för företagen, utan även eftersom sådan bestickning även äger rum inom EU, när företag i en medlemsstat mutar offentliga tjänstemän i en annan medlemsstat, vilket snedvrider marknadernas funktion.

AS.

74 procent av EU-medborgarna ser korruption som ett stort problem i det egna landet och på överstatlig nivå (32), och korruption förekommer uppenbarligen i alla samhällssektorer. Korruption undergräver allmänhetens förtroende för de demokratiska institutionerna och minskar de folkvalda regeringarnas möjlighet att effektivt upprätthålla rättsstatsprincipen eftersom den skapar privilegier och därmed social orättvisa. Misstron mot politiker ökar vid djup ekonomisk kris.

AT.

Områden där småskalig korruption oftare rapporteras, uttryckt i andelen mutfall per kontakt, är i genomsnitt följande: hälso- och sjukvård 6,2 procent, marktjänster 5 procent, tull 4,8 procent, domstolar 4,2 procent, polis 3,8 procent, register och tillstånd 3,8 procent, utbildningssystem 2,5 procent, allmännyttiga företag 2,5 procent, skatteintäkter 1,9 procent.

AU.

I områden med hög kriminalitet lägger den organiserade brottsligheten olovligen beslag på resurserna från den lokala ekonomin, vilket avskräcker från normal näringsverksamhet, inklusive investeringar från andra länder. I sådana områden har det blivit svårare för sunda företag att få krediter på grund av de höga kostnaderna och de stora garantier som bankerna kräver. Företag i ekonomiska svårigheter tvingas ibland vända sig till kriminella organisationer för att skaffa kredit till investeringar.

AV.

Den lokala organiserade brottsligheten drar nytta av brister i den lagliga ekonomin och kan spela en betydande roll i tillhandahållandet av vardagsprodukter. Det förekommer utpressning och hot mot lokala grupper, och det undergräver också den lagliga ekonomin och samhället i sin helhet, vad avser företagens och medborgarnas säkerhet. It-brottslighet och illegal elektronisk handel med kreativt innehåll, barnpornografi, läkemedel, lagliga psykotropa ämnen och narkotikaprekursorer, komponenter, reservdelar och andra vardagsprodukter, liksom problem med rättigheter och licenser, är ett hot mot folkhälsan, säkerheten, sysselsättningen och den sociala stabiliteten och kan tillfoga företag i de berörda sektorerna enorma skador och till och med hota deras existens.

AW.

De alltfler brott som begås gentemot livsmedelssektorn utsätter medborgarnas hälsa för allvarlig fara, men det orsakar även stor skada för de länder vars starka sida är livsmedel av hög kvalitet.

AX.

Sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi på nätet utgör ett särskilt hot. It-brottslighet, särskilt profitmotiverad sådan, och olika former av obehörig åtkomst till informationssystem är ofta kopplad till finansiella bedrägerier. It-brottslighet i form av olagliga tjänster är på uppgång och antalet sabotageprogram ökar snabbt. De europeiska myndigheter som arbetar med dessa frågor behöver ytterligare ekonomiska resurser.

AY.

Penningtvätt har tagit sig alltmer komplexa former som är svåra att spåra. De kriminella organisationerna utövar i allt större utsträckning penningtvätt genom olagliga, och ibland lagliga, spelverksamheter och uppgjorda sportresultat samt genom banker i länder där penningöverföringar inte kontrolleras i tillräcklig utsträckning för att penningtvätt och skatteundandragande ska kunna undvikas. Uppgjorda sportresultat bör betraktas som en lönande form av organiserad brottslighet. Laglig spelverksamhet är dock en form av företagande som bör stödjas på grundval av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

AZ.

Att förfalska ett företags räkenskaper är ofta ett sätt att skapa icke-officiell likviditet, som minskar det beskattningsbara beloppet och kan användas till korruption och penningtvätt, samtidigt som det inkräktar på den sunda konkurrensen och minskar statens förmåga att fylla sin samhällsfunktion.

BA.

I en tid av åtstramningsåtgärder beräknas skattebedrägerier kosta medlemsstaterna 1 biljon euro om året. Skatteflykt och skatteundandragande är inte begränsade till den svarta marknaden utan återfinns bland välkända företag i den reala ekonomin.

BB.

En del har redan åstadkommits på europeisk nivå för att skapa ett harmoniserat regelverk och en harmoniserad rättslig ram för organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt.

BC.

Särskilt när det gäller gränsöverskridande brottslighet kan skillnader i medlemsstaternas förhållningssätt till de kriminella företeelserna och skillnader inom den materiella straffrätten respektive straffprocessrätten skapa kryphål och ge upphov till svaga punkter i de straffrättsliga, civilrättsliga och skatterättsliga systemen i hela EU. Skatteparadis, stater med mindre strikt bankpolitik och separatistiska stater som saknar stark centralmakt har förvandlats till nav för den organiserade brottslighetens penningtvätt.

BD.

De kriminella grupperna har ofta en internationell nätstruktur. Därför kräver denna internationella struktur ett gränsöverskridande svar, bland annat effektiv och heltäckande kommunikation och informationsutbyte mellan motsvarande nationella och internationella organ.

BE.

Skyddet av EU:s ekonomiska intressen och euron måste prioriteras genom att man övervakar de kriminella organisationernas ökande bedrägerier med EU-medel och förfalskningar av euron.

BF.

Program som Herkules, Fiscalis, åtgärdsprogrammet för tullfrågor i gemenskapen och Perikles har tagits fram på europeisk nivå för att skydda EU:s ekonomiska intressen och bekämpa transnationell och gränsöverskridande kriminell och olaglig verksamhet.

BG.

Euroområdets största fiende är skillnader i produktivitet bland medlemsstaterna. Dessa skapar på medellång och lång sikt skillnader i konkurrenskraft som inte kan åtgärdas genom devalvering och som leder till hårda och politiskt ohållbara åtstramningsprogram för intern devalvering. Systemisk korruption i den offentliga sektorn, som är ett stort hinder för effektivitet, utländska direktinvesteringar och innovation, gör därmed att den monetära unionen inte fungerar som den ska.

BH.

Det finns minst 20 miljoner fall av småskalig korruption inom EU:s offentliga sektorer. Företeelsen har även en tydlig spridningseffekt på de delar av medlemsstaternas offentliga förvaltning (och motsvarande politiker) som är ansvariga för förvaltningen av EU:s medel och andra ekonomiska intressen.

BI.

Det finns ett mycket stort skattegap i Europa. Uppskattningsvis 1 biljon euro i offentliga intäkter går varje år förlorade i EU på grund av skattebedrägerier och skatteflykt, vilket motsvarar en årlig kostnad på ungefär 2 000 euro för varje EU-medborgare.

BJ.

För att motarbeta organiserad brottslighet måste medlemsstaternas lagstiftare ha möjlighet att reagera snabbt och effektivt på förändrade strukturer och nya former av brottslighet. Medlemsstaterna har i uppdrag, i synnerhet efter Lissabonfördraget, att inrätta ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa i EU.

BK.

En gemensam europeisk strategi för kamp mot organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt måste bygga på bästa möjliga hotbedömningar och omfatta en förstärkning av det rättsliga samarbetet och polissamarbetet, också med tredjeländer; en gemensam definition av brottsrekvisit som associering till en kriminell organisation eller penningtvätt som ett eget brott, skilt från förbrottet; åtalbarhet för alla former av korruption; en tillnärmning av lagstiftning i medlemsstaterna angående vissa rättsliga förfaranden, som preskription; effektiva former för förverkande och återvinning av tillgångar från organiserad brottslighet eller korruption; större ansvarsskyldighet för den offentliga förvaltningen, politiker, advokater, notarier, fastighetsmäklare, försäkringsbolag och andra företag; utbildning av domare och polis samt utbyte av bästa praxis för lämpliga förebyggande instrument.

BL.

Ömsesidigt erkännande är en etablerad grundläggande princip för det rättsliga samarbetet i civilrättsliga och straffrättsliga frågor mellan EU:s medlemsstater.

BM.

Kampen mot människohandel prioriteras av EU. Sedan 1990-talet har många initiativ, åtgärder och finansieringsprogram samt en rättslig ram tagits fram. I artikel 5 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna förbjuds uttryckligen människohandel.

BN.

För att medlemsstaterna ska kunna samarbeta i kampen mot brott och få rättssystemen att fungera måste det finnas ett ömsesidigt förtroende mellan de rättsliga myndigheterna i EU. Principen om ömsesidigt förtroende kräver minimiskyddsnormer på högsta möjliga nivå.

BO.

Medlemsstaternas straffrättsliga system och lagföringssystem har utvecklats under århundraden. Varje medlemsstat har sina egna kännetecken och särdrag. Därför måste vissa nyckelområden inom straffrätten fortfarande ligga under medlemsstaternas behörighet.

BP.

Det finns en väsentlig skillnad mellan domstolsvittnen och personer som samarbetar med rättvisan. Det är medlemsstaternas och Europeiska unionens plikt att skydda och ge garantier åt dem som har valt att kämpa mot den organiserade brottsligheten och maffiaverksamheten och som därmed riskerar sitt eget och sina anhörigas liv.

BQ.

Anbuden till offentliga upphandlingar övervakas visserligen strängt, men utgifterna efteråt är långt ifrån öppna för insyn och det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller intresseförklaringar.

1.

Europaparlamentet anser att man måste ge ett lämpligt politiskt svar på de kriminella organisationernas och maffiornas närvaro på EU-nivå genom en utförlig och tidsmässigt lämplig handlingsplan med lagstiftningsmässiga och andra åtgärder, i syfte att undanröja dessa organisationer samt identifiera och ta tillbaka varje vinst (direkt eller indirekt) som kan härledas till dessa.

2.

Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att vidta kraftfulla åtgärder av förebyggande karaktär och inte bara reaktiva åtgärder, för att undanröja den organiserade brottsligheten och maffiaverksamheten samt företeelser som korruption och penningtvätt som, i det stora hela, begränsar EU-medborgarnas och framtida generationers frihet, rättigheter och säkerhet.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta gemensamma rättsliga standarder och modeller för integration och samarbete mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att, på grundval av en utvärderingsrapport om genomförandet av rambeslutet om kampen mot organiserad brottslighet och på grundval av medlemsstaternas mest avancerade lagstiftning, lägga fram ett lagstiftningsförslag vari man fastställer en gemensam definition av organiserad brottslighet, som bland annat tar upp brottsrekvisitet associering till maffialiknande organisationer, betonar att den här typen av kriminella organisationer ofta har markerad företagsprofil och utövar makt genom hot, och tar hänsyn till artikel 2 a i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Parlamentet betonar att förslag till EU-bestämmelser på området för materiell straffrätt måste vara förenliga med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och med den ståndpunkt som uttrycktes i parlamentets resolution av den 22 maj 2012 om en straffrättslig strategi inom EU.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en gemensam definition av korruption i syfte att utveckla en konsekvent övergripande EU-politik mot korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin rapport om de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit mot korruption, som ska komma under 2013, ta upp alla typer av korruption, både i den offentliga sektorn och den privata, inklusive ideella föreningar, och lyfta fram de bästa nationella erfarenheterna i kampen mot korruption. Kommissionen bör också tillhandahålla en korrekt metod för att mäta företeelsen och göra en fullständig översikt för varje land över områden som är särskilt utsatta för korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet och till konferensen för partsstaterna till Uncac om vilka åtgärder medlemsstaterna och EU har vidtagit samt att uppdatera befintlig europeisk lagstiftning i enlighet därmed.

5.

Europaparlamentet anser att en rättslig ram för penningtvätt bara kan bli effektiv om den tar full hänsyn till samspelet mellan bestämmelserna om penningtvätt och den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter, så att penningtvätt bekämpas utan att etablerade standarder för uppgiftsskydd försämras. I detta avseende välkomnar parlamentet det system för uppgiftsskydd som används av Europol.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det förslag om harmonisering av straffrätten på området för penningtvätt som ska komma under 2013 innehåller en gemensam definition av brottsrekvisitet penningtvätt som ett eget brott, skilt från förbrottet, som bygger på bästa praxis från medlemsstaterna, och föreskriver att allvarliga brott som kan leda till en vinst för förövaren betraktas som ett förbrott.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att utveckla artikel 18 i direktivet om människohandel för att uppmuntra medlemsstaterna att kriminalisera användning av tjänster från alla offer för människohandel, både när det gäller utnyttjande som arbetskraft och sexuellt utnyttjande.

8.

Europaparlamentet anser att situationen och de förödande konsekvenserna för offren för människohandel är oacceptabla och utgör brottsliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att göra människohandeln socialt oacceptabel genom kraftfulla och fortlöpande informationskampanjer med tydliga fastställda minskningsmål. Parlamentet anser att dessa kampanjer bör utvärderas årligen i samband med Europeiska dagen mot människohandel den 18 oktober varje år, samt efter fem år, från och med nu fram till Europeiska året mot människohandel.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen och Europaparlamentet och med stöd av Europol, Eurojust och byrån för grundläggande rättigheter fastställa EU-indikatorer som är i görligaste mån enhetliga och konsekventa för att mäta åtminstone omfattningen av, kostnaderna för och de sociala skadeverkningarna av organiserade kriminella företeelser, korruption och penningtvätt i EU.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att överväga möjligheten att upprätta en europeisk förteckning över kriminella organisationer i likhet med den europeiska förteckningen över organisationer som betraktas som terrororganisationer.

11.

Europaparlamentet anser att ett europeiskt nätverk bör inrättas för att förena olika universitetsinstitutioner som arbetar med organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt för att främja universitetsforskningen inom dessa områden.

12.

Europaparlamentet anser att det krävs fullständig tillämpning av de befintliga instrumenten för ömsesidigt erkännande och en europeisk lagstiftning som säkerställer att domar och order om förverkande som utfärdats i en medlemsstat omedelbart kan verkställas även på en annan medlemsstats territorium. Parlamentet anser att medlemsstaternas ömsesidiga rättsliga bistånd och erkännande av bevismaterial bör förbättras.

13.

Europaparlamentet anser att åtgärderna för att bekämpa människohandel och tvångsarbete främst bör inriktas på orsakerna till dem, såsom globala orättvisor. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullfölja sina åtaganden beträffande utvecklingsbistånd och millennieutvecklingsmålen.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att förstärka den yttre dimensionen av åtgärder och program, däribland bilaterala avtal, för att bekämpa människohandel genom förebyggande åtgärder i ursprungs- och transitländerna och att särskilt uppmärksamma minderåriga och barn utan medföljande vuxen.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett tillförlitligt system i hela EU för att mer effektivt övervaka människohandlarnas och offrens förflyttningar.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående, tillsammans med både medlemsstaterna och de internationella institutioner som arbetar med att bekämpa människohandel, inrätta ett jämförbart och tillförlitligt system för uppgiftsinsamling på EU-nivå som bygger på samfällda och solida gemensamma indikatorer. Parlamentet anser att man, för att göra uppgiftssystemet mer synligt och aktuellt, kan inrätta ett observatorium för bekämpning av människohandel på EU:s befintliga webbplats för bekämpning av människohandel och införa ett krav på att alla EU-institutioner och de sju byråer som arbetar inom området ska föra in sina uppgifter i det samt uppmana icke-statliga organisationer och andra institutioner att göra samma sak.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra de rekommendationer som tas upp i EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla de nödvändiga villkoren för att färdigställa den europeiska hjälptelefonlinjen för offren för människohandel i syfte att hjälpa till att öka kännedomen om deras rättigheter.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta mer resurser till att bekämpa användningen av sociala nätverk och it-brottslighet inom ramen för människohandel.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka det gränsöverskridande rättsliga och polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna och EU-organen eftersom brottet människohandel inte är begränsat till en medlemsstat.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sanktionerna mot banker och finansinstitut som gör sig medskyldiga till mottagande och/eller penningtvätt av inkomsterna från den organiserade brottslighetens verksamheter.

22.

När det gäller förverkande uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att, på grundval av den mest avancerade nationella lagstiftningen, överväga att införa modeller för civilrättsligt förverkande i de fall där det efter en bedömning av vad som är mest sannolikt och efter ett domstolsbeslut kan fastställas att de berörda tillgångarna härrör från eller används för brottsliga verksamheter. Parlamentet ställer sig positivt till modellen med preventivt förverkande av kriminella tillgångar, med förhandstillstånd från en domstol, i enlighet med konstitutionella nationella garantier och utan att det påverkar egendomsrätten och rätten till försvar. Parlamentet uppmuntrar också medlemsstaterna att gynna användningen av förverkade tillgångar från brottslig verksamhet för sociala syften. Parlamentet föreslår att det ska vidtas åtgärder och anslås medel för att finansiera åtgärder för att skydda och hålla samman förverkade tillgångar.

23.

Europaparlamentet anser att en slutgiltig dom för deltagande i en kriminell organisation, penningtvätt eller finansiering av terrorism, utnyttjande av människohandel och barnarbete, korruption och andra allvarliga brott mot det offentliga intresset som leder till förlorade skatteintäkter eller skada på samhället, samt för andra s.k. eurobrott i enlighet med artikel 83.1 i EUF-fördraget, bör införas som motiv för uteslutande av en ekonomisk aktör från deltagande i offentlig upphandling i hela EU under minst fem år, även om det framkommer först under tilldelningsförfarandet. Parlamentet anser att förfaranden för offentlig upphandling måste bygga på legalitetsprincipen och att kriteriet beträffande det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet i detta sammanhang bör definieras så att man uppnår insyn (inte minst genom e-upphandling) och förhindrar bedrägerier, korruption och andra allvarliga oegentligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en struktur eller ett samarbetsprogram för att ta ett helhetsgrepp om bekämpningen av korruptionsbrott i samband med offentlig upphandling.

24.

Europaparlamentet konstaterar att det finns kopplingar mellan laglig och olaglig affärsverksamhet och att lagliga intressen i vissa fall skapar resurser för olaglig verksamhet. Parlamentet understryker att övervakning av lagliga intressens flöden kan göra det lättare att upptäcka tillgångar som har förvärvats genom brottslig verksamhet.

25.

Europaparlamentet anser att man, för att kunna bekämpa narkotikahandeln och andra typer av organiserad brottslighet, måste göra det möjligt för rätts- och polisväsendet att inte bara bistås av Eurojust och Europol utan också dra nytta av samarbetsavtal – som inte påverkar sekretesskraven – med branscherna för transport, logistik, kemi, internettjänster, bankverksamhet och finansiella tjänster, såväl inom medlemsstaterna som i tredjeländer. Parlamentet understryker vikten av att angripa utbudet av narkotika genom stränga kontroller av narkotikaprekursorer och välkomnar kommissionens förslag om ändring av förordning (EG) nr 273/2004, i vilket det fastställs bättre sätt att förebygga avledning från EU:s interna handel av t.ex. acetanhydrid genom utvidgning av registreringskravet för denna produkt.

26.

Europaparlamentet är bekymrat över att de utredningsverktyg som ställs till förfogande i flera nationella rättsordningar inte är effektiva och att inte vederbörlig hänsyn tas till behovet av särskilda verktyg för att bekämpa kriminella organisationer och maffiaorganisationer. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen, som redan togs upp i den resolution som antogs den 25 oktober 2011, att genomföra en jämförande undersökning av de särskilda utredningstekniker som i dag används i de olika medlemsstaterna. Med utgångspunkt i denna undersökning kan man genomföra en insats på EU-nivå för att förse de behöriga myndigheterna med de utredningsverktyg som behövs, mot bakgrund av befintlig bästa praxis.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och näringslivet att genomföra konkreta åtgärder för att förbättra spårbarheten hos produkter (t.ex. ursprungsmärkning för livsmedel, CIP-märkning för handeldvapen eller digitaliserade skatteregistreringsnummer för cigaretter, alkohol och receptbelagda läkemedel) i syfte att effektivare skydda konsumenternas hälsa, öka medborgarnas säkerhet, försvåra smuggling och bekämpa illegal handel. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna inte ville införa spårbarhet i samband med uppdateringen av unionens tullkodex.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sitt maritima samarbete för att bekämpa människohandeln och flödet av narkotika och illegala och förfalskade varor över EU:s inre och yttre sjögränser. Parlamentet inser att gränsförvaltning också omfattar migrationsfrågor som har att göra med migranters grundläggande rättigheter, inklusive, där så är relevant, rätten till asyl, samt skydd och hjälp för offer för människohandel eller tvångsarbete, särskilt för minderåriga.

29.

Europaparlamentet anser att det inte längre går att skjuta upp arbetet med att fastställa en handlingsplan som ska leda fram till en EU-omfattande straffrättslig ram och att införa operativa instrument för att motverka it-brottsligheten, i syfte att uppnå ett bättre internationellt samarbete och med stöd av det europeiska it-brottscentrumet, med målet att garantera en hög säkerhetsnivå för allmänheten (särskilt de mest utsatta personerna), företagen och de offentliga myndigheterna, utan att äventyra informationsfriheten och dataskyddet.

30.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat att det enligt de rättsliga myndigheterna och polismyndigheterna finns en betydande koppling mellan den organiserade brottsligheten och finansieringen av terroristgrupper med vinster från illegal internationell handel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka åtgärderna för att bekämpa dessa företeelser.

31.

Med tanke på att den organiserade brottsligheten utnyttjar internet och dess illegala verktyg i allt högre grad uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att utan dröjsmål anta nationella it-säkerhetsstrategier.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en EU-stadga för skydd och bistånd för offer för människohandel i syfte att samla alla befintliga indikatorer, åtgärder, program och resurser på ett mer sammanhållet, effektivt och användbart sätt för alla berörda aktörer, i syfte att stärka skyddet av offren. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en hjälptelefon för offer för människohandel.

33.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att barn som är offer för människohandel bör ges särskild behandling, samt att skyddet för ensamkommande barn eller barn som är offer för människohandel som begåtts av deras egna familjer bör stärkas (sådana fall ska beaktas vid beslut om återförande till ursprungsländer, val av vårdnadshavare etc.). Parlamentet insisterar på att inte bara kön utan även hälsoproblem och funktionshinder måste beaktas.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka anslagen till specialiserade icke-statliga organisationer, massmedier och forskning för att stärka stödet, skyddet och biståndet till offren så att det inte blir lika nödvändigt för dem att vittna i domstol., Parlamentet uppmanar också kommissionen att stärka de aspekter som rör synliggörande, medvetandegörande och offrens behov, i syfte att minska efterfrågan på och utnyttjandet av offer för människohandel och föra fram en ”nollvision” för såväl sexuellt utnyttjande som utnyttjande av arbetskraft.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett system för effektivare och mer proaktiva finansiella utredningar som en nyckelfaktor för att minska trycket på offer för människohandel att framträda som huvudvittnen i rättegångar mot människohandlare. Parlamentet uppmanar också kommissionen att sörja för bättre specialiserad utbildning och tillräckliga resurser till de EU-organ som bekämpar människohandel, inbegripet gränsöverskridande samarbete och samarbete utanför gränserna. Parlamentet påminner kommissionen om att dessa insatser kräver ett helhetsgrepp som främjar ett flerdisciplinärt samarbete på lokal, nationell och transnationell nivå och uppmanar medlemsstaterna att bl.a. inrätta en särskild nationell underrättelseenhet inom polisen och att uppmuntra samarbete mellan administrativa och brottsbekämpande myndigheter.

36.

Europaparlamentet uppmanar vikten av att förstärka samarbetet och öka insynen genom att utveckla en effektiv kommunikation och ett verkningsfullt informationsutbyte mellan medlemsstaternas rättsliga och polisiära myndigheter och Europol, Eurojust, Olaf och Enisa, samt med motsvarande myndigheter i tredjeland, i synnerhet EU:s grannländer, för att förbättra systemen för insamling av bevis och kunna garantera effektiv behandling och effektivt utbyte av uppgifter och information som är av betydelse för utredning av brott, inklusive brott mot EU:s ekonomiska intressen, med full respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och för EU:s grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaternas behöriga myndigheter att tillämpa antagna rättsakter om rättsligt samarbete i straffrättsliga ärenden, vilka är viktiga verktyg för en effektiv bekämpning av gränsöverskridande organiserad brottslighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en färdplan för ett ännu närmare rättsligt och polisiärt samarbete, att inrätta ett organ för brottmålsutredningar som har utredningsbefogenheter när det gäller överträdelser och brott inom EU.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i associeringsavtalen och handelsavtalen med tredjeländer införa bestämmelser om samarbete inom området bekämpning av illegal handel i form av organiserad brottslighet och penningtvätt. Parlamentet konstaterar att det internationella samarbetet är bristfälligt, framför allt med transit- och ursprungsländer utanför EU. Parlamentet erkänner behovet av en omfattande diplomatisk insats för att uppmana dessa länder att ingå samarbetsavtal eller att följa de redan undertecknade avtalen. Parlamentet betonar vikten av mekanismen för att begära rättsligt bistånd.

38.

Europaparlamentet understryker att det befintliga nätverket av nationella kontaktpunkter för kampen mot korruption bör förstärkas och få stöd av Europol, Eurojust och Cepol. Parlamentet betonar att nätverket inte bara ska fungera som en plats för utbyte av information, utan att kontaktpunkterna även ska användas för att förbättra det bilaterala samarbetet i konkreta fall av bestickning av utländska offentliga tjänstemän. Parlamentet rekommenderar att kontaktpunkterna ska åtgärda skillnader i prioriteringar, resurser och expertis och slå larm om eventuella problem som beror på dessa skillnader. Parlamentet framhåller att nätverket bör uppmuntra samordnade insatser om den faktiska bestickningen har ägt rum i en medlemsstat och gällt ett dotterbolag vars moderbolag eller holdingbolag är etablerat i en annan medlemsstat.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra befintliga EU-bestämmelser fullt ut för att gemensamt kunna bekämpa brottsligheten i unionen.

40.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ge sitt fulla stöd till Europol och Eurojust, vars arbete och resultat, oberoende av de pågående reformerna och de förbättringar som måste genomföras, är helt beroende av de nationella utredande och rättsliga myndigheternas deltagande, förtroende och samarbete.

41.

Europaparlamentet understryker att kampen mot den organiserade brottsligheten förutsätter en gräsrotsmodell för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet på europeisk nivå, inbegripet utbildning och deltagande av polistjänstemän och polischefer, i synnerhet för att öka medvetenheten om nya och mindre synliga typer av brottslighet. Parlamentet konstaterar att lokal brottslighet ofta har kopplingar till internationell brottslighet.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta riktlinjer för bekämpningen av korruption och penningtvätt. Parlamentet rekommenderar att riktlinjerna ska bestå av bästa praxis (t.ex. vikten av specialiserad personal, samarbete mellan utredningsmyndigheter och rättsväsendet, metoder för att övervinna problemen med den ofta svåra bevisinsamlingen), av ett riktmärke för hur stora mänskliga och andra resurser som krävs för en effektiv lagföring och av åtgärder som underlättar ett internationellt samarbete.

43.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att fullt ut utnyttja de befintliga synergieffekterna mellan det europeiska rättsliga nätverket och Eurojust för att uppnå ett inomeuropeiskt rättsligt samarbete på mycket hög nivå.

44.

Europaparlamentet understryker vikten av samråd med regionala och nationella brottsbekämpningsmyndigheter och det civila samhället när lagstiftning och regelverk utformas.

45.

Europaparlamentet noterar att det är viktigt att medlemsstaterna tillsammans med Europeiska unionen och internationella aktörer har en stark och långsiktig strategisk plan för lokala och globala frågor som rör den organiserade brottsligheten, så att det blir möjligt att upptäcka framväxande hot, sårbarheter på marknaderna och riskfaktorer och att utforma en EU-strategi som är grundad på planering och inte bara på respons.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka domarnas, åklagarnas och kontaktpersonernas roll och att erbjuda rättslig vidareutbildning, så att de kan motverka alla former av organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt, inklusive it-brottslighet, särskilt genom att utnyttja Cepol och det europeiska nätverket för rättslig utbildning samt genom att fullt ut utnyttja finansieringsinstrument som fonden för inre säkerhet för polisiärt samarbete eller programmet Herkules III. Parlamentet föreslår att undervisningen i främmande språk ska främjas inom vidareutbildningen av anställda inom polis- och rättsväsendet för att underlätta det gränsöverskridande samarbetet. Parlamentet anser att ett EU-program för utbyte av bästa praxis och vidareutbildning för domare, åklagare och poliser bör främjas.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta sina gemensamma ansträngningar för att slutföra förhandlingarna om förslaget till direktiv om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området, vilket förenklar insamlingen av bevis i gränsöverskridande ärenden och därför är ett viktigt steg mot ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa.

48.

Europaparlamentet uppmanar till ökat samarbete om falska dokument och bedrägerier och efterlyser en gemensam debatt för att förbättra pålitligheten och verifieringen av källdokument.

49.

Europaparlamentet efterlyser ett inrättande av nationella organ som ägnar sig åt utredningsarbete och bekämpning av kriminella organisationer och maffiaorganisationer. med en möjlighet att, med Europols stöd, utveckla ett operativt antimaffianätverk som snabbt och informellt kan utbyta information om strukturella kopplingar mellan maffiaorganisationer i Europa, brottsliga och ekonomiska återverkningar, placering av tillgångar och försök att infiltrera offentliga upphandlingar.

50.

Europaparlamentet anser att globaliseringen av den organiserade brottsligheten kräver ett starkare samarbete mellan medlemsstaterna samt på EU-nivå och på internationell nivå. Parlamentet anser att EU, FN, OECD och Europarådet bör samarbeta mer för att samordna sina strategier och fastställa gemensamma operativa definitioner i kampen mot organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt. Parlamentet stöder FATF:s insatser för att utveckla åtgärder mot penningtvätt. Parlamentet anmodar medlemsstaterna att ratificera och fullt ut genomföra alla befintliga internationella instrument i dessa frågor och uppmanar kommissionen att effektivt stödja medlemsstaterna i deras kamp mot organiserad brottslighet. Parlamentet anser att EU bör ansluta sig till Greco som fullvärdig medlem.

51.

Europaparlamentet rekommenderar gemensamma åtgärder för att förebygga och bekämpa olaglig verksamhet på miljöområdet som har anknytning till den organiserade brottsligheten eller maffian, inte minst genom att förstärka europeiska organ som Europol och Eurojust och internationella organ som Interpol och Unicri samt genom att utbyta arbetsmetoder och inhämta information från de medlemsstater som har gjort stora insatser för att bekämpa denna typ av brottslighet i syfte att ta fram en gemensam åtgärdsplan.

52.

Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att ratificera och fullt ut genomföra OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser. Parlamentet framhåller de negativa effekter som bestickning av utländska tjänstemän har på unionens politik när det gäller grundläggande rättigheter, miljö och utveckling.

53.

Europaparlamentet anser att man bör förstärka resurserna för bekämpning av gränsöverskridande organiserad brottslighet, till exempel genom inrättandet av en europeisk utredningsorder och de gemensamma utredningsgrupperna. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete med EU:s grannländer för att motverka att organiserad brottslighet får tillträde till EU.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom sina underrättelsetjänster utveckla globala strategier för informationsutbyte och ta fram analyser som syftar till att identifiera nya tendenser inom den organiserade brottsligheten.

55.

Europaparlamentet anser att det krävs ett starkare samarbete om bedrägerier som drabbar EU:s intressen mellan myndigheter på alla offentliga nivåer i EU, inbegripet regional och kommunal nivå, med tanke på deras viktiga roll i förvaltningen av EU-medel.

56.

Europaparlamentet anser att en union mot korruption är en förutsättning för en meningsfull ekonomisk union och skatteunion.

57.

Europaparlamentet betonar att öppenhet är korruptionens naturliga fiende och att det är med korruption som brott börjar, och är övertygat om att personer som innehar höga poster eller är mycket förmögna och som har privilegier och immunitet bör vara skyldiga att vara fullständigt öppna i sin verksamhet.

58.

Europaparlamentet påpekar att en oorganiserad förvaltning som brister i öppenhet och komplicerade procedurer är faktorer som inte bara skadar förvaltningens effektivitet utan även äventyrar beslutsprocessernas öppenhet och irriterar allmänheten, vilket därmed erbjuder en fruktbar jordmån för korruption. Parlamentet anser att ogenomträngliga system för bank- och företagssekretess på samma sätt kan dölja olagliga vinster från korruption, penningtvätt och organiserad brottslighet.

59.

Europaparlamentet hänvisar till Meridakonventionen mot korruption (2003) och betonar att innehavare av höga ämbeten eller personer med stor förmögenhet bör kontrolleras, med tanke på deras privilegier och immunitet, bland annat av skattemyndigheterna, och att sådana kontroller bör stärkas för att ge samhället en rättvis och effektiv service och motverka skattebedrägerier. Parlamentet rekommenderar särskilt att innehavare av offentliga ämbeten ska vara skyldiga att lämna in en deklaration om tillgångar, inkomst, åtaganden och intressen. Parlamentet efterlyser åtgärder för att stärka öppenheten och förebyggandet genom ett konsekvent system för administrativ rätt som styr användandet av offentliga medel, tillgång till handlingar och upprättande av nödvändiga register.

60.

Europaparlamentet rekommenderar en förstärkning av mekanismerna för öppenhet och minskad byråkrati inom den offentliga förvaltningen och andra offentliga organ genom att garantera medborgarnas rätt att få tillgång till handlingar (i första hand inom den mycket känsliga sektorn för offentlig upphandling). Parlamentet vill främja en kultur präglad av legalitet och integritet både inom den offentliga förvaltningen och i den privata sektorn, inte minst genom ett effektivt skydd av den som påtalar missförhållanden.

61.

Europaparlamentet stöder kommissionens insatser för att erkänna den undersökande journalistikens roll i upptäckten och avslöjandet av händelser med koppling till organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt.

62.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka tjänstemännens roll när det gäller förebyggande, information och kampen mot riskerna för bedrägerier och korruption.

63.

Europaparlamentet anser att klara och proportionerliga regler och förfaranden för tillämpning och övervakning bör fastställas i en uppförandekod för att förhindra s.k. pantouflage, så att det blir omöjligt för offentliganställda med visst lednings- eller budgetansvar att gå över till den privata sektorn utan att iaktta en rimlig karenstid efter det att den offentliga anställningen upphört eller om det finns en intressekonflikt i förhållande till deras tidigare offentliga funktion. Parlamentet anser också att liknande restriktioner bör gälla personer som går från det privata till det offentliga, om det finns en risk för intressekonflikter.

64.

Europaparlamentet kräver att kommissionen så snart som möjligt lägger fram ett förslag om Europeiska unionens förvaltningsprocesslag i enlighet med Europaparlamentets rekommendationer av den 15 januari 2013.

65.

Europaparlamentet anser att ett register över lobbyister skulle vara ett användbart verktyg för öppenhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett sådant verktyg om de inte redan har ett. Vidare uppmanar parlamentet statliga förvaltningar och myndigheter att ställa krav på registrering i ett lobbyregister innan man går med på möten med en affärs-, intresse- eller lobbyorganisation.

66.

Europaparlamentet framhåller att självreglering inte har varit effektivt som det normala sättet att ta itu med korruption inom idrott och idrottsvadhållning. Parlamentet betonar att myndigheter på nationell, regional och lokal nivå tillhör de största finansiärerna av idrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa ett öppet förhållande till idrottsvärlden och lägga fram en fullständig oberoende utredning av korruptionen inom idrotten på uppdrag av nationella myndighetsorgan.

67.

Europaparlamentet anser att fullständig insyn i alla administrativa rättsakter på alla nivåer är grundläggande för att bekämpa brottslig verksamhet och skydda medborgarna mot alla former av bristfällig offentlig förvaltning. Parlamentet motsätter sig alla former av motstånd från myndigheternas sida när det gäller medborgarnas och pressens fullständiga insyn i de verksamheter som genomförs med offentliga medel och i samhällets intresse. Parlamentet anser att man på EU-nivå och på nationell nivå bör genomföra en konkret åtgärd för att garantera fullständig insyn och effektivt utveckla en öppen förvaltning mot bakgrund av befintlig bästa praxis.

68.

Europaparlamentet betonar att bestickning inte ska döljas genom missbruk av begreppet ”facilitation payments” som enligt OECD:s konvention anses godtagbara under vissa särskilda omständigheter (små betalningar för att till exempel få tillstånd att lossa gods i en hamn). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om att förkasta begreppet eller enbart använda det under extrema omständigheter och anser att riktlinjer för en enhetlig tolkning av begreppet i hela EU bör utformas. Parlamentet betonar att varken mutor eller sådana små betalningar kan få vara avdragsgilla.

69.

Europaparlamentet stöder införandet av en regelbunden översyn av hur integritetsrelaterade uppföranderegler/koder följs samt tilldelning av lämpliga resurser för utbildning av offentliganställda i integritetsfrågor.

70.

Europaparlamentet påpekar att de politiska partierna har ansvar för att föreslå kandidater och upprätta listor över kandidater på alla nivåer och att deras uppgift är att se till att kandidaterna håller god kvalitet, t.ex. genom att ta fram en strikt etisk kod som de måste följa, inklusive en uppförandekod som även omfattar klara och tydliga regler om donationer till politiska partier.

71.

Europaparlamentet försvarar principen om att den som har dömts för deltagande i organiserad brottslighet, penningtvätt, korruption och andra allvarliga ekonomiska brott mot det offentliga intresset inte kan ställa upp i val till Europaparlamentet eller bli aktuell för anställning vid EU:s övriga institutioner eller organ. Parlamentet efterlyser liknande principer för de nationella parlamenten och andra valda uppdrag, med beaktande av proportionalitetsprincipen.

72.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna i sina sanktionssystem inför och effektivt tillämpar bestämmelser om att personer som dömts för korruption inte är valbara. Parlamentet anser att denna sanktion bör gälla i minst fem år för att täcka alla typer av val. Parlamentet rekommenderar också att det görs omöjligt att under samma tid tillträda befattningar i regeringar på alla nivåer, inklusive EU-nivå.

73.

Europaparlamentet rekommenderar att man inför en möjlighet att annullera politiska uppdrag (i regering och liknande) samt ledande och administrativa uppdrag efter en lagakraftvunnen dom för brott relaterade till organiserad brottslighet, korruption eller penningtvätt.

74.

Europaparlamentet inser att den immunitet som vissa kategorier ämbetsinnehavare och förtroendevalda åtnjuter är ett stort hinder för att bekämpa korruptionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att väsentligt minska de kategorier som åtnjuter immunitet.

75.

Europaparlamentet stöder utarbetande av etiska koder för politiska partier och förstärkt öppenhet när det gäller partiernas budgetar. Parlamentet föreslår att den offentliga partifinansieringen ska kontrolleras bättre och att missbruk och slöseri ska undvikas. Privat finansiering bör också övervakas och kontrolleras bättre i syfte att se till att de politiska partierna och deras givare hålls ansvariga.

76.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda och införa påföljder vid röstköp, framför allt genom att man anger att ersättningen för löftet att rösta på ett visst sätt kan bestå av andra förmåner än pengar, t.ex. immateriella fördelar och fördelar för en annan person som inte är direkt inblandad i den olagliga överenskommelsen.

77.

Europaparlamentet anser att offentliggörandet av Europaparlamentsledamöternas inkomst och ekonomiska intressen är en bra metod som även bör tillämpas för nationella parlamentsledamöter och folkvalda.

78.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna inrättar verkningsfulla, effektiva, ansvarstagande och välavvägda straffrättsliga system som även kan garantera rätten till försvar i enlighet med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet rekommenderar också att en övervakningsmekanism för de straffrättsliga systemens effektivitet när det gäller korruptionsbekämpning inrättas på EU-nivå, med vars hjälp man kan göra regelbundna utvärderingar och utfärda rekommendationer.

79.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att även överväga andra åtgärder än lagstiftning för att befästa förtroendet mellan de olika rättssystemen i medlemsstaterna, förbättra enhetligheten och främja utvecklingen av en gemensam rättskultur i EU vad gäller kampen mot brottslighet.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om juridiska personers ansvar vid finansbrott och särskilt holding- och moderbolagens ansvar för sina dotterbolag. Parlamentet understryker att ett sådant förslag skulle klargöra fysiska personers ansvar när brott begås av ett företag eller dess dotterbolag som dessa personer är helt eller delvis ansvariga för.

81.

Europaparlamentet anser att tillnärmningsåtgärder i samband med korruption bör ta hänsyn till medlemsstaternas skillnader i fråga om preskription, i syfte att ta hänsyn till både försvarets behov och behovet av verkningsfulla och effektiva åtal och domar. Sådana preskriptionsbestämmelser bör utformas i enlighet med vilken fas rättegångsförhandlingarna befinner sig i och i enlighet med vilken domstolsinstans det rör sig om så att brottet ska preskriberas enbart om fasen eller instansen i fråga inte skulle komma till ett avslut inom en angiven tidsperiod. Parlamentet anser också, med beaktande av proportionalitetsprincipen och rättsstatsprincipen, att preskription i korruptionsfall inte bör vara möjlig under pågående brottmålsförfarande.

82.

Europaparlamentet anser att kampen mot den organiserade brottsligheten bör omfatta effektiva och avskräckande mekanismer för förverkande av kriminella tillgångar, insatser för att se till att personer som medvetet gömmer sig från rättvisan ställs inför rätta och åtgärder för att fängslade ledare för kriminella organisationer, med beaktande av de grundläggande principerna för interners rättigheter, inte ska kunna fortsätta leda sina organisationer och ge order till medlemmar från fängelset.

83.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa avskräckande och verksamma påföljder, såväl domar i brottmål som böter, även höga böter, för alla de typer av brott som är till allvarlig skada för allmänhetens hälsa och säkerhet. Parlamentet rekommenderar att påföljderna harmoniseras.

84.

Oberoende av vad som sägs i punkt 80 pekar Europaparlamentet på vikten av att förhindra brott och organiserad brottslighet och uppmanar medlemsstaterna att införa verkningsfulla rättsinstrument och påföljder som utgör alternativ till fängelse, t.ex. böter eller samhällstjänst, där så är möjligt och att ta hänsyn till alla omständigheter, t.ex. om brottet eventuellt kan betraktas som mindre grovt.

85.

Europaparlamentet rekommenderar företag att utöva självreglering och öppenhet genom uppförandekoder och att införa kontrollförfaranden, till exempel via intern eller extern revision och offentliga register över lobbyister som är verksamma inom institutionerna i syfte att undvika företeelser som korruption, dolt samarbete och intressekonflikter mellan aktörer i den offentliga och privata sektorn och förhindra illojal konkurrens. Parlamentet rekommenderar också öppenhet om områden, mål och finansiell information på både nationell och europeisk nivå.

86.

Europaparlamentet efterlyser listor över företag som får respektive inte får tilldelas kontrakt i offentlig upphandling. Parlamentet anser att företag får uteslutas om de har uppvisat avsevärda brister i uppfyllandet av krav i tidigare kontrakt eller om det föreligger en intressekonflikt, antingen i medlemsstaten eller på EU-nivå.

87.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka handelskamrarnas roll i samband med förebyggande av, information om och bekämpning av de vanligaste riskerna för penningtvätt inom näringslivet och att fullt ut genomföra kommissionens handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande.

88.

Europaparlamentet påminner om att undersökande journalistik, liksom icke-statliga organisationer och universitetsfakulteter som sysslar med frågor kring hur offentliga förvaltningar och företag arbetar, utför en viktig och positiv uppgift när det gäller att upptäcka bedrägerier, korruption och andra oegentligheter.

89.

Europaparlamentet uppmanar företagen att tillämpa interna riktlinjer för upphandling för att se till att lagstiftningen följs och att det råder fullständig insyn i budgivningen om offentliga kontrakt och därigenom undvika uppgörelser med uppdragstagare och leverantörer som är kända för eller rimligen misstänks för att betala mutor, göra en due diligence-granskning vid bedömningen av eventuella uppdragstagare och leverantörer för att garantera att de har effektiva program mot bestickning, informera uppdragstagare och leverantörer om policyer mot bestickning, övervaka viktiga uppdragstagare och leverantörer som ett led i den regelbundna granskningen av kontakterna med dem och förbehålla sig rätten att avbryta samarbetet om de betalar mutor eller agerar på ett sätt som inte överensstämmer med företagets program.

90.

Europaparlamentet anser att man bör stärka samarbetet med och öka öppenheten inom banksystemet och vissa yrkeskårer, t.ex. inom finans- och revisionssektorn, i samtliga medlemsstater och i tredjeländer, framför allt för att fastställa vilka it-instrument och lagstiftnings- och förvaltningsåtgärder som kan användas för att spåra finansiella flöden och fastställa kriminella företeelser och för att utarbeta metoder för att påtala eventuella brott.

91.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och övriga tillsynsorgan att införa skyldigheter för banker, försäkringsbolag och kreditinstitut att genomföra en due diligence-granskning och upprätta en riskprofil av kunderna för att se till att företag eller juridiska personer i medlemsstaterna mottar och förfogar över lämplig, korrekt och aktuell information om de verkliga ägarna, även från offshorebaserade skatteparadis, och att företagsregister regelbundet uppdateras och kvalitetsgranskas. Parlamentet anser att öppen information – t.ex. genom ett offentligt register för varje land över verkliga ägare och genom gränsöverskridande samarbete – kan bidra till att motverka företeelser som penningtvätt, terrorismfinansiering, skattebedrägerier och skatteundandragande.

92.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda begreppet verkliga ägare i sina företagsregister och att arbeta för användning av detta begrepp globalt samt användning av system för informationsutbyte.

93.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en gemensam uppsättning principer och förvaltningsrelaterade riktlinjer om lämplig användning av internprissättning.

94.

Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens förslag om att uttryckligen nämna skattebrott som förbrott till penningtvätt i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) från 2012. Parlamentet uppmanar EU att öka insynen med avseende på information om de verkliga ägarna samt förfarandena för kundkännedom vid bekämpning av penningtvätt. Parlamentet ställer sig positivt till en EU-omfattande harmonisering av kriminalisering av penningtvätt, och uppmuntrar till ett fullständigt genomförande av standarderna från FATF genom effektiv övervakning och proportionerliga sanktioner och tillförlitliga garantier.

95.

Europaparlamentet rekommenderar att man noggrant undersöker riskerna i samband med nya bank- och finansprodukter som tillåter anonymitet eller distansverksamhet. Parlamentet efterlyser också en gemensam definition av skatteparadis eftersom kriminella organisationer ofta utnyttjar skatteparadisen för att utfärda obligationer via privata företag eller banker vars verkliga ägare är svåra att fastställa.

96.

Europaparlamentet förespråkar operativa lösningar som, med respekt för bestämmelserna om skydd av personuppgifter, gör det möjligt för finansiella operatörer och kreditinstitut att fastställa identiteten hos den som önskar utföra en viss operation, då bedrägerier kopplade till identitetsstölder ibland föregår penningtvätt. Parlamentet välkomnar därför en bankunion.

97.

Europaparlamentet rekommenderar att banksekretessen avskaffas.

98.

Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter, offentliga och privata, att inleda en bestämd kamp mot penningtvätt. Parlamentet efterlyser garantier för att berörda yrkeskårer fullt ut uppfyller sina skyldigheter i samband med bekämpning av penningtvätt genom mekanismer för att rapportera misstänkt aktivitet och genom uppförandekoder som omfattar yrkessammanslutningar och branschorganisationer.

99.

Europaparlamentet betonar finansunderrättelseenheternas betydelse för att man ska kunna garantera hög internationell kvalitet i kampen mot penningtvätt. Parlamentet noterar vikten av de europeiska instrumenten för att spåra finansflöden för att man ska kunna motverka it-brottslighet, penningtvätt och finansiering av terrorism.

100.

Europaparlamentet rekommenderar att man systematiskt identifierar och kontrollerar spelare, förbjuder anonyma betalningsmedel för betalning av insatser när det gäller onlinespel, förhindrar anonymt spelande online genom att tillåta identifiering av värdservrar samt utarbetar informationssystem som gör det möjligt att spåra överföring av pengar som görs via spel on- och off-line.

101.

Europaparlamentet välkomnar förslaget i det fjärde penningtvättsdirektivet att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta hasardspel. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en lagstiftningsram och lämpliga åtgärder mot penningtvätt inom vadslagning, särskilt vid sportevenemang, med definitioner av nya brott såsom uppgjorda matcher i samband med vadslagning och med lämpliga sanktionsnivåer och kontrollmekanismer som involverar idrottsförbund, organisationer och aktörer såväl online som offline, men även nationella myndigheter i tillämpliga fall. Parlamentet uppmanar idrottsorganisationer att fastställa en uppförandekod för all personal med ett tydligt förbud mot uppgjorda matcher i vadslagningssyfte eller i andra syften, förbud mot spel på egna matcher och en skyldighet att rapportera kännedom om uppgjorda matcher med lämpliga mekanismer för att skydda dem som slår larm.

102.

Europaparlamentet konstaterar att penningtvätt inom vadslagning vid sportevenemang ofta har att göra med organiserad brottslighet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som innehåller en gemensam definition av korruptionsbrott och bedrägerier i sportsammanhang. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte tillåta vadslagning på matcher som saknar betydelse för resultattabellen och att förbjuda de farligaste formerna av sportvadhållning. Parlamentet rekommenderar även att man på nationell nivå inrättar mekanismer för att rapportera misstankar om korruption i sportsammanhang, liknande dem som inrättats i fråga om penningtvätt, vilka omfattar operatörer av on- och offlinespel samt alla aktörer inom idrottsvärlden.

103.

Europaparlamentet betonar att samarbetet bör stärkas och informationsutbytet öka mellan medlemsstaterna, deras tillsynsmyndigheter, Europol och Eurojust för att bekämpa kriminell verksamhet i samband med gränsöverskridande hasardspel online.

104.

Europaparlamentet inser att hasardspel online är ett allt vanligare sätt att tvätta pengar eftersom vinsterna ofta är skattefria, de stora transaktionsvolymerna gör det svårt att spåra svarta pengar och de många betalningsaktörerna gör systemet ännu mer komplicerat. Parlamentet efterlyser rättsliga ramar för bekämpningen av penningtvätt med hjälp av olika slags hasardspel online.

105.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en harmoniserad definition av uppgjorda matcher i straffrätten och ta fram rättsliga instrument för att bekämpa uppgjorda matcher. Påföljder bör anges för uppgjorda matcher, däribland böter och konfiskering, och en särskild enhet för bekämpningen av uppgjorda matcher bör inrättas inom rättsväsendet som ett centrum för kommunikationen och samarbetet med de viktigaste parterna, för ytterligare utredningar och för åtalsprövning.

106.

Europaparlamentet efterlyser ökat samarbete på EU-nivå, samordnat av kommissionen, för att kartlägga och motverka aktörer inom hasardspel online som riggar matcher och bedriver annan olaglig verksamhet.

107.

Europaparlamentet uppmanar styrande organ inom idrotten samt medlemsstaterna och kommissionen att investera i informationskampanjer som riktas till idrottare om uppgjorda matcher och om de rättsliga följderna av detta brott samt de skadliga följderna för idrottstävlingarnas trovärdighet.

108.

Europaparlamentet efterlyser bättre harmonisering av rollen för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter, utökade behörigheter för dessa och förstärkning av mekanismerna för samarbete mellan dem.

109.

Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna samordnar sig bättre beträffande domslut och påföljder, fängelsesystem och utbildning av fängelsepersonal.

110.

Europaparlamentet rekommenderar en förstärkning av tillsynsrollen på europeisk nivå beträffande penningtvätt för Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den gemensamma tillsynsmekanismen, bland annat i syfte att upprätta en riktig europeisk bankunion som kan motverka korruption och penningtvätt, genom effektiva åtgärder på grundval av harmoniserade bestämmelser om intressekonflikter och övervakningssystem. Parlamentet insisterar på att tillsynsresurser, expertis och kapacitet under mellantiden stärks på nationell nivå, i syfte att öka samarbetet mellan nationella myndigheter.

111.

Europaparlamentet förespråkar ett uppmuntrande av miniminormer för goda styrelseformer i skattefrågor, framför allt genom gemensamma initiativ i medlemsstaterna när det gäller deras respektive förbindelser med territorier av typen skatteparadis, bland annat för att underlätta tillgången till information om ägarna till eventuella skalbolag som har sitt säte där. Parlamentet insisterar på vikten av ovannämnda kommissionsmeddelande av den 6 december 2012 beträffande att stärka kopplingen mellan EU:s politik i fråga om bedrägerier och politiken för utveckling, beskattning och handel.

112.

Europaparlamentet efterlyser kraftfulla insatser från unionens sida på internationella arenor, exempelvis G8:s och G20:s möten, för att bekämpa brott kopplade till skatteparadis.

113.

Europaparlamentet betonar att beskattningsprinciperna bör samordnas med OECD:s rekommendationer i rapporten Addressing base erosion and profit shifting (som handlar om urholkning av skattebasen och utflyttning av vinster) så att den allmänna beskattningsprincipen är att beskattning bör tas ut där den ekonomiska verksamhet som genererar inkomsterna har ägt rum, principen om ”tillgångarnas ursprung”.

114.

Europaparlamentet anser att principen om tillgångarnas ursprung gör det lättare för skattemyndigheterna att genomdriva beskattningen effektivt och undvika skatteflykt. Parlamentet anser att ett rättvist skattesystem är oumbärligt, särskilt i kristider, då skattebördan orättvist flyttas över till små företag och hushåll, samt att skatteflykt delvis skapas av skatteparadis inom EU.

115.

Europaparlamentet betonar att en intensifierad kamp mot skattebedrägeri och skatteflykt är en central faktor för att främja hållbar tillväxt i EU. Parlamentet understryker att minskade nivåer på skattebedrägeri och skatteflykt skulle stärka ekonomins tillväxtpotential genom att de offentliga finanserna blir sundare och genom att företagen får konkurrera ärligt på lika villkor.

116.

Europaparlamentet uppmanar revisionsfirmor och juridiska konsulter att uppmärksamma nationella skattemyndigheter på eventuella tecken på aggressiv skatteplanering vid det företag som granskas eller ges juridisk rådgivning.

117.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att främja det automatiska informationsutbytet. Parlamentet efterfrågar dock ännu en gång ett internationellt bindande, multilateralt avtal om automatiskt utbyte av skatteinformation, som även bör omfatta truster och stiftelser och innefatta sanktioner mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och finansinstitut som arbetar med skatteparadis. Parlamentet uppmanar EU att vidta åtgärder liknande Förenta staternas ”Stop Tax Havens Abuse Act” (som syftar till att sätta stopp för missbruk av skatteparadisen) och att överväga möjligheten att dra in banklicenserna för finansiella institutioner som arbetar med skatteparadis. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en europeisk svart lista över skatteparadis, baserad på strikta kriterier, samt föreslå europeiska påföljder vid överträdelser, alternativt ökat samarbete om en EU-strategi inte går att genomföra.

118.

Medlemsstaterna och Europaparlamentet uppmanas att snarast försöka enas om EU:s insyns- och redovisningsdirektiv. Parlamentet anser att direktiven framdeles bör utvidgas till att omfatta alla stora företag oavsett verksamhetsområde.

119.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram tydliga kriterier för företags kärnverksamhet för att sätta stopp för etablering av skalbolag eller brevlådeföretag som möjliggör både lagliga och olagliga manövrer för att undvika eller undkomma skatt.

120.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de befintliga skatteavtalen mellan medlemsstater och tredjeländer som kan betraktas som skatteparadis. Parlamentet uppmanar även kommissionen att lägga fram förslag, däribland om revidering av sådana avtal, för att ta itu med frågan. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2013 redovisa sina resultat och förslag för Europaparlamentet.

121.

Europaparlamentet anser att de europeiska satellitobservationssystemen skulle kunna bidra genom att avslöja rutterna för de fartyg som i hemlighet transporterar, lossar eller lastar olagliga varor. Parlamentet uppmanar därför rättsväsendet att förstärka användningen av ny teknik, inklusive satellitspaning, på detta område, eftersom den kan bidra till kampen mot den organiserade brottsligheten.

122.

Europaparlamentet konstaterar att den ökade användningen av internet världen över har gett it-brottsligheten nya möjligheter, till exempel brott mot immaterialrätten, inköp och försäljning av piratkopierade produkter och identitetsstölder, som alla hotar europeiska medborgares ekonomi, säkerhet och hälsa.

123.

Europaparlamentet konstaterar att utbildning, medvetenhet och offentliga kampanjer är avgörande för att kunna hantera det växande problemet med it-brottslighet. Parlamentet betonar att ju mindre allmänhetens kunskap och kompetens är, desto mer ökar de organiserade kriminella gruppernas förmåga att utnyttja internet och dess möjligheter.

124.

Europaparlamentet gläder sig över Europols nyinrättade it-brottscentrum och uppmuntrar byråns framtida utveckling, särskilt i syfte att motverka organiserad brottslighet, också gränsöverskridande och i samarbete med tredjeländer.

125.

Europaparlamentet betonar att det finns ett akut behov av att utforma en gemensam och exakt definition av begreppet ”it-brottslighet” som kan tillämpas i EU:s samtliga medlemsstater.

126.

Europaparlamentet anser att forskning om användningen av ny teknik i olika kontrollsystem som används av medlemsstaterna bör främjas och att användningen bör förenklas. Det kan till exempel röra sig om system för internetbaserad övervakning och registrering av lokala skattekontroller, tullkontroller och andra typer av kontroller som utövas av centrala korruptionsbekämpningsenheter.

127.

Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av ett enhetligt rapporteringssystem över samtliga fall av bedrägeri och korruption som lett till åtal (med lämpligt skydd av personuppgifter och med beaktande av oskuldspresumtionen).

128.

Europaparlamentet anser att det bör inrättas en europeisk åklagarmyndighet i enlighet med artikel 86 i EUF-fördraget, särskilt för bekämpning, utredning, åtal och skipande av rättvisa beträffande brott som skadar EU:s ekonomiska intressen och allvarliga brott av gränsöverskridande karaktär. Parlamentet förespråkar att den framtida europeiska åklagarmyndigheten får en smidig och slank struktur med funktioner för samordning med och medverkan av de nationella myndigheterna, i syfte att göra utredningarna mer likartade genom en enhetlig uppsättning processrättsliga bestämmelser. Parlamentet anser att kommissionen bör lägga fram ett förslag före september 2013 om fastställande av strukturen för den europeiska åklagarmyndigheten, dess ansvarsskyldighet för Europaparlamentet och i synnerhet samarbetet med Europol, Eurojust, Olaf och byrån för de grundläggande rättigheterna, och att den europeiska åklagarmyndigheten bör stödjas med tydliga ramar för processrättsliga garantier och med tydliga definitioner av vilka brott myndigheten har behörighet för.

129.

Europaparlamentet anser att Eurojust skulle kunna fortsätta att hantera sådan brottslighet som avses i artikel 83.1 i EUF-fördraget och även, vid behov, sådan brottslighet som har att göra med insatserna för att genomföra unionens politik, i enlighet med artikel 83.2 i EUF-fördraget. Samtidigt ska ansvaret för att de demokratiska och grundläggande rättigheterna garanteras ingå i den översyn som snart ska göras.

130.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inte skära ned unionens budget för att tillgodose kortsiktiga prioriteringar, utan att anslå ytterligare medel till Europol, Eurojust, Frontex och nya den europeiska åklagarmyndigheten, eftersom framgångsrika insatser från dem får en multiplikatoreffekt på medlemsstaternas minskade skatteförluster.

131.

Europaparlamentet efterlyser en överenskommelse med Liechtenstein om att bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

132.

Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att snarast införliva direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera det korrekta införlivandet i nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att slutföra arbetet med rättighetsinformation till misstänkta och åtalade i straffrättsliga förfaranden och att utarbeta ett direktiv om häktning i väntan på rättegång.

133.

Europaparlamentet efterlyser strängare straff för deltagande i kriminella organisationer samt i brottslighet i samband med narkotikahandel, människohandel och handel med mänskliga organ.

134.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i enlighet med rekommendationerna i FN:s konvention mot korruption vidta rättsliga och andra åtgärder för att betrakta olagliga förmögenhetsökningar som ett brott, det vill säga markanta ökningar av en offentlig tjänstemans tillgångar som han eller hon inte på ett rimligt sätt kan förklara som resultat av en lagenlig inkomst.

135.

Europaparlamentet är oroat över att en hel rad s.k. nya brott – t.ex. olaglig handel med avfall, olaglig handel med konstföremål och skyddade arter samt varuförfalskning – inte räknas till den s.k. eurokriminaliteten, trots att de utgör en oerhört lönsam verksamhet för kriminella organisationer, inverkar mycket negativt på samhället, miljön och ekonomin och har en tydlig gränsöverskridande karaktär. Parlamentet anser att vederbörlig hänsyn bör tas till sådana brott när beslut fattas på EU-nivå och föreslår för övrigt att rådet, i enlighet med artikel 83.1 i EUF-fördraget, antar ett beslut för att andra typer av brott ska likställas med de ovannämnda.

136.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram lagstiftningsförslag om ett verkningsfullt europeiskt skyddsprogram för personer som slår larm om felaktigheter när det gäller korruption som rör gränsöverskridande intressen och EU:s ekonomiska intressen samt om skydd för vittnen och personer som samarbetar med rättvisan. Programmet bör i synnerhet erbjuder en lösning på dessa personers svåra livsvillkor, med risk för repressalier, brutna familjeband, tvångsförflyttning och uteslutning från sociala och yrkesmässiga sammanhang.

137.

Europaparlamentet anser att budgetåtstramningar inte får påverka hanteringen av domstolsvittnen och skyddsprogram. Det är nämligen de nationella och europeiska myndigheternas plikt att garantera medborgarnas säkerhet och integritet, särskilt när det gäller dem som har fått sina liv förstörda för att de har stått på statens sida. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att vidta alla nödvändiga åtgärder (både lagstiftningsmässiga och andra) för att garantera domstolsvittnen och deras anhöriga såväl fysisk integritet som rätten att leva ett värdigt liv på det sociala, professionella, relationsmässiga och ekonomiska planet med lämpligt stöd från myndigheterna (däribland möjlighet att anställa domstolsvittnen inom den offentliga förvaltningen).

138.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt genomföra alla de åtgärder och instrument som föreslås i meddelandet till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286).

139.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med artikel 88.2 i EUF-fördraget lägga fram ett lagstiftningsförslag om Europols operativa effektivitet och ändamålsenlighet vad gäller bekämpningen av grov och organiserad brottslighet. Parlamentet betonar att den framtida reformen av byrån inte får verka hämmande på Cepols unika roll för EU:s utbildningsverksamhet inom rättsväsende och polis.

140.

Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att omgående införa alla befintliga europeiska och internationella lagstiftningsinstrument i sina system, särskilt för att tillgodose kommissionens många krav om korrekt införlivande av alla gällande rambeslut.

141.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja en kultur präglad av laglighet och öka medborgarnas medvetenhet om maffiaorganisationer. Parlamentet erkänner i detta avseende den grundläggande roll som föreningar för kultur, rekreation och idrott spelar för att uppmärksamma det civila samhället på kampen mot organiserad brottslighet och främjandet av laglighet och rättvisa.

142.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en europeisk handlingsplan mot smuggling av vilda arter där tydliga mål lyfts fram, både inom och utanför EU, för att minska handeln med vilda arter och kroppsdelar. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utnyttja sina handels- och utvecklingsinstrument så att särskilda program med generös finansiering kan inrättas för att stärka genomförandet av Cites-konventionen och kunna bidra med resurser för att stärka resurserna mot tjuvskytte och smuggling, framför allt genom att stödja, stärka och utöka initiativ som Asean-Wen och Ha-Wen som syftar till att öppna regionala expertcentrum och ta fram samarbetsmodeller för brottslighet som rör vilda arter.

143.

Europaparlamentet efterlyser harmoniserade och stränga påföljder för smuggling av vilda arter, delar av vilda djur och sällsynta växter och träd till unionen.

144.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, samt till de nationella parlamenten, Cepol, Europol, Eurojust, Olaf, Europarådet, OECD, Interpol, UNODC, Världsbanken och FATF.

19.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/40

—

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 3.3, och Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 9, 14, 148, 151, 153 och 160 samt dess protokoll 26 om tjänster av allmänt intresse,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 34 och 36,

—

med beaktande av protokoll 26 till EUF-fördraget om tjänster av allmänt intresse,

—

med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan, särskilt artikel 30 (rätten till skydd mot fattigdom och social utestängning), artikel 31 (rätten till bostad) och artikel 16 (familjens rätt till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (2),

—

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (5),

—

med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758), yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommitténs yttrande i denna fråga, och sin resolution av den 15 november 2011 (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1784/1999 (8),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (9),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999 (10),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådet förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1083/2006 (COM(2011)0615),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden och målet ”Investering för tillväxt och sysselsättning” samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (COM(2011)0614),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2008En ekonomisk återhämtningsplan för Europa (COM(2008)0800),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (11) och parlamentets resolution av den 15 december 2010 (12),

—

med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (13),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 mars 2011Reform av EU:s regler om statligt stöd avseende tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (COM(2011)0146) och parlamentets resolution av den 15 november 2011 (14),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573),

—

med beaktande av kommissionens meddelande En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173),

—

med beaktande av kommissionens riktlinjer av den 15 maj 2012 med exempel på god praxis för att begränsa, minska och kompensera effekterna av en försegling av marken (SWD(2012)0101 slutlig),

—

med beaktande av kommissionens utvärdering av sysselsättningen och den sociala utvecklingen i Europa 2012 av den 8 januari 2013 (15),

—

med beaktande av kommissionens åtgärdspaket för sociala investeringar av den 20 februari 2013,

—

med beaktande av gemenskapsstatistiken över inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC) och Eurostats pressmeddelande av den 8 februari 2012 (16),

—

med beaktande av den gemenskapsstatistik som återfinns i den tredje europeiska rapporten om livskvalitet, och särskilt dess kapitel 6 (17),

—

med beaktande av Eurofounds rapport om rådgivningstjänster avseende hushållens skulder i Europeiska unionen (18),

—

med beaktande av Eurofounds rapport ”Romernas levnadsvillkor: undermåliga bostäder och dålig hälsa” (19),

—

med beaktande av kommissionen beslut av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (20),

—

med beaktande av EU-domstolens dom av den 14 mars 2013 i mål C-415/11 (Mohamed Aziz) som skyddar bolånekunder mot banker vid oskäliga kontraktsvillkor (21),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1098/2008/EG av den 22 oktober 2008 om Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning (2010) (22),

—

med beaktande av rådets uttalande av den 6 december 2010 om ”Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning: Samarbete för att bekämpa fattigdom under 2010 och därefter” (23),

—

med beaktande av rapporten av den 18 februari 2011Bedömning av de sociala aspekterna av Europa 2020-strategin: 2011 års rapport från kommittén för socialt skydd  (24),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 5 februari 2010 om förslag till gemensam rapport om socialt skydd och social integration (SEC(2010)0098),

—

med beaktande av rapporten av den 15 februari 2010 från kommittén för socialt skydd Gemensam rapport om socialt skydd och social integration 2010  (25),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Utmaningar som uppstår då socialt boende definieras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse  (26),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande Mot en europeisk agenda för offentligt subventionerade bostäder  (27),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 om en social investeringspakt som ett svar på krisen (28),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020 (29),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabon- och EU 2020-målen (30),

—

med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 8 september 2010 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik: Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (31),

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2010 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (32),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om framtiden för sociala tjänster av allmänt intresse (33),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2007 om bostäder och regionalpolitik (34),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om en EU-strategi mot hemlöshet (35),

—

med beaktande av sina skriftliga förklaringar av den 22 april 2008 om avskaffande av hemlöshet (36) och den 16 december 2010 om en EU-strategi mot hemlöshet (37),

—

med beaktande av Eurofounds tredje europeiska undersökning om livskvalitet – livskvalitet i Europa: krisens effekter (38),

—

med beaktande av slutrekommendationerna från den europeiska konsensuskonferensen om hemlöshet den 9 och 10 december 2010,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0155/2013), och av följande skäl:

A.

Att ha någonstans att bo är en grundläggande rättighet, som kan ses som en förutsättning för utövande av och tillgång till andra grundläggande rättigheter och till ett värdigt liv. Det är medlemsstaternas internationella skyldighet att garantera tillgång till en värdig och adekvat bostad, vilket unionen bör beakta. Rätten till tillgång och stöd till boende erkänns både i artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i artiklarna 30 och 31 i Europarådets reviderade sociala stadga och i artikel 25 i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och den återfinns i många av medlemsstaternas grundlagar.

B.

Lokala, regionala och nationella myndigheter i medlemsstaterna har rätt, och också skyldighet, att utforma sin egen bostadspolitik och att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att denna grundläggande rättighet upprätthålls på deras respektive bostadsmarknader i förhållande till invånarnas behov, i syfte att låta alla medborgare få tillgång till en anständig bostad till rimlig kostnad.

C.

Adekvata och säkra bostäder till rimlig kostnad är ett lämpligt verktyg för att uppnå social rättvisa och sammanhållning och investeringar i bostäder till rimlig kostnad är en förutsättning för ökad rörlighet för arbetstagare och ökade möjligheter till sysselsättning. Produktionen och renoveringen av subventionerade bostäder är viktiga faktorer för att uppfylla målen att kunna tillgodose efterfrågan på bostäder, tillhandahålla bostäder till rimlig kostnad till stora delar av befolkningen, främja ekonomin, hålla bostadsbubblor under kontroll, bekämpa energifattigdomen och garantera skatteintäkter för medlemsstaterna.

D.

Det är medlemsstaterna som, i linje med subsidiaritetsprincipen, har en nyckelroll och stort utrymme när det gäller att definiera, förordna och utforma ett system med ett parallellt utbud av subventionerat boende som kompletterar det spontana utbudet på marknaden. Tilldelningen av subventionerade bostäder bör uppfylla höga krav när det gäller kvalitet, säkerhet och rimlig prissättning och främja likabehandling och användarrättigheter.

E.

Det saknas subventionerade bostäder och det finns ett ökat behov av bostäder till rimlig kostnad i de flesta medlemsstater. De som söker subventionerat boende har en social och familjerelaterad profil som förändrats. Denna nya sociala verklighet bör analyseras så att medlemsstaterna och deras respektive lokala och regionala myndigheter kan ta fram olika boendestrategier som bättre motsvarar den faktiska situationen.

F.

Åtgärderna för subventionerat boende ingår i de sociala tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse och ska tillgodose behovet av bostäder, underlätta ägande, främja bostadskvaliteten, förbättra befintliga bostäder och anpassa bostadskostnaderna till familjesituationen och de boendes resurser, samtidigt som de står för en del av kostnaderna.

G.

Subventionerade bostäder som köps eller hyrs bör vara prisvärda, energieffektiva, belägna intill grönområden och anpassade till olika generationer med hänsyn till barns och äldres särskilda behov.

H.

Reglerna för bostadslån måste skydda konsumenterna och främja en rättvis riskfördelning i syfte att förebygga fler hemlösa och framtida bostadskriser.

I.

Subventionerat boende spelar en nyckelroll i uppnåendet av Europa 2020-strategins mål, särskilt kampen mot fattigdom, inbegripet förebyggandet av att nackdelar går i arv till nästa generation. Det bidrar genom en förnyelse av bostadsbeståndet till en hög sysselsättningsnivå, delaktighet och social sammanhållning, till att rörligheten på arbetsmarknaden gynnas och att både klimatförändringarna och energifattigdomen bekämpas.

J.

Den ekonomiska och finansiella krisen, åtstramningsåtgärder, prisökningen på bostäder och lägre inkomster för hushållen har sammantaget gjort att arbetslösheten och den sociala utestängningen ökat inom EU, särskilt bland de mest utsatta grupperna, och därigenom har kostnaderna för välfärdstjänsterna stigit. Trots att de offentliga utgifterna för subventionerade bostäder är en viktig stabiliserande faktor, har de senaste budgetåtstramningsåtgärderna försvagat denna politik.

K.

Den ekonomiska och sociala krisen har en omedelbar och ogynnsam inverkan på verksamheten och det finansiella stödet inom sektorn för byggande och renovering av bostäder, framför allt subventionerade bostäder, på grund av explosionen av bostadsbubblor, kreditåtstramning, betalningsförseningar och även minskade offentliga beställningar. Den här sektorn skulle kunna vara en motor för att varaktigt ta oss ur krisen på ett inkluderande sätt och så att vi kan göra nödvändiga insatser på klimat- och energiområdet.

L.

Åtgärderna för åtstramning och budgetsanering måste åtföljas av en global investeringsstrategi till förmån för en hållbar och inkluderande tillväxt och för ett fullföljande av målen i Europa 2020-strategin, även när det gäller kampen mot fattigdom och social utslagning.

M.

Bostaden tillfredsställer ett grundläggande behov. Därför måste medlemsstaterna genom egna politiska val ställa upp miniminormer för beboelighet och komfort, särskilda regler för stadsplanering och byggande och för bostadskostnadens största andel av inkomsten, övervaka hyresutvecklingen för vissa kategorier samt skapa lämpliga sociala eller skattemässiga stödmekanismer för att lätta den betydande post som bostadskostnaden utgör.

N.

De allvarliga ekonomiska, sociala och långsiktiga verkningarna av krisen, inte bara på den ekonomiska tillväxten, sysselsättningsgraden och nivåerna för fattigdom och social utslagning, utan också på tillgången till bostäder och investeringar i subventionerat boende i EU, gör att medlemsstaterna och EU måste handla skyndsamt för att garantera rätten till en anständig bostad till överkomlig kostnad. Den kraftiga ökningen av bostadsrelaterade kostnader (mark, fastighet, hyra, energiförbrukning), vilka redan nu utgör den största utgiftsposten för hushållen i EU, är en källa till instabilitet och oro. Denna omständighet, i förening med arbetslöshetsexplosionen inom EU, vilken kan illustreras med att medelvärdet steg till 10,9 procent i januari 2013 för EU-27, och i förening med en åldrande befolkning, utgör en stor riskfaktor för ökade klyftor mellan rika och fattiga, ökad social utestängning och hemlöshet, som redan nu drabbar de 80 miljoner EU-medborgare som löper risk för fattigdom.

O.

Romer lever ofta i starkt segregerade områden där tillgången till sociala tjänster och hälso- och sjukvård är begränsad.

P.

Det finns tydliga samband mellan undermåliga bostäder och dålig hälsa. Skulder på amorteringslån är kopplade till försämrad psykisk hälsa. Trångboddhet förknippas med psykiska problem, TBC, luftvägsinfektioner, ökad risk för eldsvådor och olyckor i hemmet. Att bo i undermåliga bostäder påverkar hälsan och känslan av säkerhet negativt och ökar risken för olyckor i hemmet. Att bo i ett område med hög bullernivå är förknippat med högre blodtryck. Bostadsbrist ger upphov till stress och ohälsa som på ett negativt sätt påverkar livskvalitet, hälsa och välmående.

Q.

Kvinnor påverkas särskilt av bristen på anpassade subventionerade boenden till överkomliga priser. År 2010 riskerade 24,5 procent av alla kvinnor att drabbas av fattigdom och socialt utanförskap, särskilt kvinnor med låga inkomster, ensamstående mammor, lågavlönade kvinnor, invandrarkvinnor, änkor med minderåriga barn, kvinnor som utsätts för våld i hemmet, samt familjer med barn där kvinnan är ensam familjeförsörjare, unga familjer, flerbarnsfamiljer, studenter, ungdomar i början av sin karriär, unga arbetslösa par, personer med funktionsnedsättning, fysiskt eller psykiskt sjuka, personer ur marginaliserade samhällsgrupper inklusive romer, och äldre människor. Dessa grupper är särskilt utsatta för hemlöshet och flyttar ofta in i undermåliga bostäder på den privata marknaden, vilket betydligt ökar risken för hälsoproblem. Dessa grupper söker ofta alternativa lösningar genom att flytta in hos familj, vänner eller bekanta vilket hindrar en ordentlig analys och öppen dokumentation om hemlösa.

R.

Den ekonomiska krisen och de höga marknadspriserna på bostäder minskar kvinnors möjligheter att skilja sig eller lämna samboförhållanden, vilket begränsar deras frihet och gör dem mer utsatta för könsrelaterat våld i hemmet.

S.

Hyresrätter till rimlig kostnad är viktiga för att ungdomar ska kunna genomgå yrkesutbildningar, universitetsstudier, praktiktjänster eller få möjlighet till sysselsättning.

T.

Medlemsstaterna måste också besluta om och organisera ett parallellt utbud av subventionerade bostäder som komplement till det nuvarande utbudet på marknaden, med specifika tillträdesvillkor och priser, tillhandahållet av organisationer utan vinstsyfte som inrättats specifikt för detta ändamål. 25 miljoner EU-medborgare får på så sätt en subventionerad bostad vars områdesplanering, tillträdesvillkor och priser bestäms direkt av medlemsstaternas offentliga myndigheter. Ett sådant parallellt bostadsutbud bidrar bland annat till att dämpa svängningarna på fastighetsmarknaden och fenomenet med bostadsbubblor på grund av sin stabilitet och reglerade prissättning.

1.

Europaparlamentet konstaterar att på grund av den nuvarande ekonomiska och sociala krisen tillgodoser marknaden, framför allt i tättbefolkade stadsområden, i allt mindre utsträckning behovet av bostäder till en rimlig kostnad. De höjda bostads- och energikostnaderna ökar risken för sjukdomar, fattigdom och social utestängning. Parlamentet noterar att vräkningar och återtagande av bostäder från bankernas sida blir allt vanligare i flera medlemsstater och yrkar på att åtgärder ska vidtas för att möta dessa utmaningar. Det är oroväckande med både de direkta och indirekta effekterna av budgetåtstramningarna i samband med den nuvarande sociala och ekonomiska krisen, såsom nedskärningar i bostadsstöd och sociala tjänster, beskattningen av allmännyttiga bostadsföretag, stoppet för nya bostadsprojekt och utförsäljningen av delar av det nationella subventionerade bostadsbeståndet, vilket kan skapa en ond cirkel av långvarig social utestängning och segregering.

2.

Europaparlamentet påminner om att politiken för subventionerat boende spelar en viktig roll i kampen mot barnfattigdom genom utrotningen av fattigdom i familjer och förebyggandet av att socioekonomiska nackdelar går i arv till nästa generation. Parlamentet konstaterar att behovet av bostäder till överkomliga priser ökar, även bland de befolkningsgrupper som är socialt integrerade, som en följd av förändringar i familjernas sociodemografiska struktur och det ökade antalet osäkra och tillfälliga anställningar.

3.

Europaparlamentet uppmanar till efterlevnad av artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll 26 i fördraget till fördraget, enligt vilka de offentliga myndigheterna själva har rätt att bestämma hur den subventionerade bostadssektorn ska utformas och finansieras och vilka som är målgruppen, för att tillgodose de lokala behoven och säkerställa kvalitet, säkerhet, rimlig prissättning, likabehandling och främjande av användarrättigheter. Parlamentet anser att denna möjlighet är ett sätt för de offentliga myndigheterna att kompensera marknadens oförmåga att garantera tillgång för alla till en anständig bostad till rimlig kostnad och att på så sätt tillämpa artiklarna 16, 30 och 31 i Europarådets sociala stadga.

4.

Europaparlamentet påminner kommissionen, medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter om att satsningar på subventionerat boende till rimligt pris är ett sätt att garantera grundläggande rättigheter, lösa det akuta sociala behovet, och liksom de strategiska sociala investeringarna, att långsiktigt bidra till nya lokala arbetstillfällen som inte går att utlokalisera, att stabilisera ekonomin genom att förebygga bostadsbubblor och överskuldsättning hos hushållen, gynna rörligheten på arbetsmarknaden, bekämpa klimatförändringar och energifattigdomen och minska de hälsoproblem som härrör från trångboddhet och dåliga levnadsförhållanden. Därför bör inte subventionerade bostäder anses utgöra en kostnad som ska minskas, utan en investering som betalar sig på lång sikt genom bättre hälsa och socialt välmående, tillträde till arbetsmarknaden och möjligheter för människor, särskilt äldre, att leva självständigt.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att besluta om en åtgärdsram för den subventionerande bostadssektorn för bostadspolitiken för att åstadkomma konvergens hos EU:s olika infallsvinklar på ämnet (statligt stöd, strukturfonder, energi, kamp mot fattigdom och social utslagning, sjukvård).

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra definitionen av subventionerade bostäder mot bakgrund av utbyte av bästa praxis och erfarenheter mellan medlemsstaterna och med beaktande av att subventionerade bostäder uppfattas och förvaltas på olika sätt (ofta pga. flexibilitet vad gäller fastställande av prioriteringar) i medlemsstaterna, regionerna och lokalsamhällena.

7.

Europaparlamentet konstaterar att investeringar i subventionerade bostäder utgör en del av bredare politiska insatser för att utforma och finansiera ett utbud av offentliga sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och utbildningstjänster med syfte att garantera grundläggande sociala rättigheter och att de motsvarar de nya sociala behoven och konjunkturväxlingarna.

8.

Europaparlamentet understryker behovet av att övervaka de sociala investeringarna inom ramen för en social investeringspakt baserad på Europakt-modellen och utformad för att stärka unionens ekonomiska och budgetmässiga styrning, inklusive investeringar i subventionerade bostäder. Parlamentet betonar även behovet av mål för de sociala investeringarna som medlemsstaterna är skyldiga att följa för att de sociala, sysselsättningsrelaterade och utbildningsrelaterade målen i Europa 2020-strategin ska uppnås. Parlamentet gläder sig åt att förslaget stöds av rådets slutsatser från december 2012 där det understryks att ”de möjligheter till en avvägning mellan behoven av produktiva offentliga investeringar och budgetdisciplinmålen som EU:s befintliga finanspolitiska ramverk erbjuder kan utnyttjas inom stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva aspekt”. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp dessa sociala investeringar bättre med hjälp av en instrumentbräda med indikatorer för de investeringar som medlemsstaterna har genomfört och för investeringar på EU-nivå. För investeringar i subventionerade bostäder bör hänsyn tas till bostadskostnadernas utveckling och till antalet sökande som väntar på tilldelning i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att ratificera den reviderade europeiska sociala stadgan, särskilt med hänsyn till artikel 31.

9.

Europaparlamentet anser att boende- och hyresgästföreningar bör delta i fastställandet av de bostadsstrategier som medlemsstaterna ska genomföra.

10.

Europaparlamentet betonar vikten av att social innovation stöds av både den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning och av ramprogrammet för forskning för att undersöka nya metoder för att förbättra tillgången till subventionerade bostäder och minska hemlösheten.

11.

Europaparlamentet välkomnar direktivet i Europaparlamentets och rådets direktiv (COM(2011)0142) av den 31 mars 2011 om att kontrollera låneavtal för bostadsfastigheter och på så sätt begränsa hushållens överskuldsättning. Europaparlamentet vill att en sådan god praxis ska införas i de europeiska bostadslånebestämmelserna som är mer gynnsam för konsumenterna. Parlamentet vill också att det ska finnas en möjlighet för konkursmässiga gäldenärer och hushåll att omförhandla sin skuld eller lämna bostaden som betalning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhindra att redan vräkta hushåll måste fortsätta att betala sina inteckningslån. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för en lösning på de sociala problemen kring vräkningar och återtagna bostäder för dem som är mest drabbade av den ekonomiska krisen och arbetslöshet. Parlamentet påminner dessutom om att detta har uppstått mot bakgrund av de stora offentliga stöden för att sanera unionens finanssystem. Medlemsstaterna uppmanas att sträva efter att erbjuda alternativa lösningar till vräkningar.

12.

Europaparlamentet begär att kommissionen i sina landsspecifika rekommendationer varnar medlemsstaterna när reformer hotar investeringarna i subventionerade eller billiga bostäder, och att kommissionen avstår från att ge rekommendationer om storleken hos den subventionerade bostadssektorn i enskilda medlemsstater. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater, inom ramen för budgetkonsolideringen och i enlighet med kommissionens specifika rekommendationer för åtgärder på bostadsmarknaden, minskar sektorns kapacitet genom att beskatta sociala hyresvärdar. Parlamentet är vidare bekymrat över Europeiska kommissionens restriktiva definition av subventionerat boende inom konkurrenspolitiken som bara riktar in sig på missgynnade grupper.

13.

Europaparlamentet uppmanar rådet att samla medlemsstaternas bostadsministrar minst en gång per år för att debattera den inverkan som olika delar av EU:s politik har på bostadspolitiken och för att säkerställa att mer hänsyn tas till bostadssektorns ekonomiska, sociala och miljörelaterade dimensioner i EU:s politik genom att sammanföra olika aktörer som till exempel allmännyttiga bostadsföretag, hyresgästföreningar och föreningar som arbetar för tillgång till bostäder.

14.

Europaparlamentet noterar att en definition av subventionerade bostäder och stödmottagare bör vara resultatet av en demokratisk diskussion så att medlemsstaternas olika traditioner tas i beaktande.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fästa större vikt vid tillgången till bostäder och tillhörande tjänster, inom ramen för strategin för socialt skydd och social integration och genom initiativ med syfte att minska bostadslösheten och utslagningen beträffande bostäder, på grundval av indikatorer som är gemensamma för medlemsstaterna, samt att uppmuntra utbytet av bra metoder för att förverkliga rätten till bostad.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att ta med investeringar i subventionerade bostäder i budgetmålen på medellång och lång sikt, i de nationella reformprogrammen och i de strategiska målen för partnerskapsavtalen 2014-2020. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att bättre övervaka hur de sociala målen i Europa 2020-strategin genomförs och uppnås.

17.

Europaparlamentet noterar att bostadspolitik och bostadsprogram måste utvecklas i samråd med kvinnor med låga inkomster och från olika sociala bakgrunder för att upptäcka vilka strategier som bäst motsvarar kvinnors behov.

18.

Europaparlamentet understryker att bostadssektorn och i synnerhet den subventionerade bostadssektorn fyller en ekonomiskt balanserande funktion tack vare minskningen av energiberoendet, stödet till bygg- och renoveringssektorn och därmed till varaktiga lokala arbetstillfällen som inte går att utlokalisera, särskilt tack vare att sektorn är arbetskraftsintensiv, till utvecklingen av gröna branscher i den lokala ekonomin och till de positiva effekterna på ekonomin i stort. Därför bör investeringar i subventionerat boende inte enbart betraktas som utgifter utan framför allt som produktiva investeringar. Parlamentet uppmuntrar vidare medlemsstaterna att inleda en dialog med byggindustrin för att skapa en bättre affärsmiljö för och reglering av subventionerade bostäder, särskilt när det gäller fastställandet av produktionsmål för bostadsbyggandet, upplägget för infrastrukturkostnader och tillgången till mark.

19.

Europaparlamentet betonar mervärdet för den lokala sysselsättningen och den kraftiga hävstångseffekten på de investeringar som genereras av den direkta åtgärd som strukturfonderna under 2007–2013 utgör i den subventionerade bostadssektorn.

20.

Europaparlamentet anser att de belopp som anslås till sammanhållningsfonden inom den fleråriga budgetramen för 2014–2020 inte får vara mindre än beloppen för den innevarande fleråriga budgetramen. Detta för att kunna garantera en tillräcklig finansiering av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), främst investeringsprioriteringen ”Att främja social inkludering och bekämpa fattigdom genom att stödja fysiskt och ekonomiskt återställande av utarmade stads- och landsbygdssamhällen”.

21.

Europaparlamentet värdesätter att många medlemsstater redan har fört en bra politik för subventionerade bostäder och anser att EU:s roll i denna kontext bör vara att underlätta utbytet av bästa metoder mellan medlemsstaterna.

22.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till lagstiftningspaket med förordningar om sammanhållningspolitiken 2014–2020. Parlamentet stöder prioriterade investeringar i energieffektivitet och utnyttjande av förnybar energi i subventionerade och billiga bostäder, integrerade åtgärder för en hållbar stadsutveckling oh territoriell utveckling, lika tillgång till en bostad för marginaliserade samhällsgrupper och främjande av aktörer inom social och solidarisk ekonomi, till exempel icke vinstdrivande bostadskooperativ, som kan få stöd från struktur- och sammanhållningsfonderna.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och samtliga berörda parter att lyfta fram både investeringar i subventionerade och billiga bostäder och förstärkningen av den icke vinstdrivande bostadssektorn i de nationella reformprogrammen och i de strategiska riktlinjerna i partnerskapsavtalen 2014-2020 samt att se till att deras respektive nationella strategier för integrering av romer integreras i de planerade boendeåtgärderna.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i större utsträckning utnyttja privaträttsliga verktyg för att underlätta byggandet av subventionerade bostäder, till exempel tomträttsavtal för att kunna bygga utan att köpa marken, eller nyttjanderätt för det allmännyttiga företaget så att en enskild fortfarande kan vara ägare till marken.

25.

Europaparlamentet understryker att bostadshus och kommersiella fastigheter svarar för 40 procent av energiförbrukningen och utsläppen av koldioxid i Europa och att ett miljövänligt bostadsbyggande gör det möjligt att sänka kostnader och byggtider samt drastiskt minska miljöeffekter och energiförbrukning och därmed också bostädernas driftskostnader.

26.

Europaparlamentet stöder en adekvat budget för den fleråriga budgetramen 2014–2020 och ser sammanhållningspolitiken som en viktig drivkraft för att ta sig ur krisen. Parlamentet stöder slutsatserna i den europeiska tillväxt- och sysselsättningspakten när det gäller uppmaningen till medlemsstaterna att underlätta och påskynda omfördelningen av outnyttjade strukturfondmedel till projekt för energieffektivitet och förnybar energi under programperioden 2007–2013. Omfördelningen bör gagna den subventionerade bostadssektorn.

27.

Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna, deras förvaltningsmyndigheter och kommissionen ser till att aktörerna på bostadsmarknaden, hyresgästföreningar och föreningar som arbetar för tillgång till bostäder noggrant förs in i förteckningen över arbetsmarknadens parter för utarbetande, uppföljning och utvärdering av partnerskapsavtal och operativa program. Parlamentet understryker betydelsen av de nya verktygen för integrerad utveckling (”Community-Led Local Development” och integrerade territoriella investeringar) för integrerade bostadsstrategier där de allmännyttiga bostadsföretagen och de boende har ett övervägande inflytande. Parlamentet anser att struktur- och sammanhållningsfonderna måste tillämpa både partnerskapsprincipen och principen om flernivåstyre aktivt och att medlemsstaterna måste uppmuntras att samarbeta med lokala och regionala myndigheter för att fastställa prioriteringar och bestämma hur medlen bör användas. Parlamentet framhåller att bättre synergieffekter mellan strukturfonderna och Sammanhållningsfonden skulle kunna främja hållbar utveckling av eftersatta områden eller landsbygdsområden och förhindra att de isoleras och avfolkas, vilket därmed stävjar de negativa effekterna av social segregation och främjar mångfald, social sammanhållning och jämställdhet mellan kvinnor och män.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka eller utveckla särskilda mekanismer för finansiering för att stimulera högkvalitativ produktion och renovering av subventionerade och billiga bostäder och att arbeta samordnat för att återgå till ett stöd av programmet Horisont 2020 och ett utnyttjande av finansieringsinstrument och stödprogram för de projekt som föreslås av strukturfonderna, Euroepiska investeringsbanken (EIB), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), Europarådets utvecklingsbank (CEB) och Europeiska fonden för energieffektivitet (EEEF). Medlemsstaterna uppmanas vidare att hitta sätt att tillämpa den ändrade förordningen om europeiska regionala utvecklingsfonden för att tillhandahålla boende till marginaliserade grupper.

29.

Europaparlamentet uppmanar EIB att i nära samråd med lokala och regionala myndigheter ge större plats för subventionerade och billiga bostäder i sina investeringsprioriteringar, framför allt i de medlemsstater där det inte finns någon offentlig bostadsbank, och att förbättra villkoren för att bevilja lån. EIB bör klargöra i vilken utsträckning projektobligationer kan användas för att finansiera sociala infrastrukturer som till exempel bostäder och att ta hänsyn till bedömningen av pilotfasen innan man beslutar om utökning.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja bostadskooperativens verksamhet som utgör ett värdefullt instrument för att förvärva en permanentbostad till rimlig kostnad. Kooperativen är dessutom ett effektivt instrument för att främja stadssanering, skapa synergier med lokalsamhällen och motverka flykten från städerna.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra andra eventuella finansieringskällor tillgängliga för medlemsstaterna för att främja utbudet och renoveringen av subventionerade bostäder liksom de sociala investeringarna, att uppmuntra medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att effektivt utnyttja tillgängliga EU-medel, och att bevara sänkta momssatser för dessa investeringar, med hänsyn till de arbetsintensiva tjänsterna i sektorn och till deras svaga påverkan på den interna tjänstehandeln i EU. Parlamentet föreslår att man utreder möjligheten till att tillämpa samma momssatser som de som tillämpas på produkter för grundläggande behov. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att mobilisera privat sparkapital för att både underlätta markförvärv och uppmuntra till byggande och renovering av subventionerade bostäder.

32.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av integrerade samarbetsmodeller med deltagande av byggherrar, allmännyttiga bostadsföretag och byggföretag för att främja energiupprustning och byggande av subventionerade bostäder med låga energiutsläpp.

33.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 31 juli 2012 om en strategi för hållbar konkurrenskraft inom byggsektorn (COM(2012)0433). Parlamentet anser att man som komplement till skattemässiga incitament och ekonomiskt stöd för att göra sektorn mer konkurrenskraftig och innovativ måste vidta åtgärder för att höja arbetskraftens kompetensnivå. Detta är nödvändigt för att möta utmaningarna i ett resursanvändningseffektivt Europa, en ekonomi med låga koldioxidutsläpp och nå målen i direktivet om energieffektivitet (2012/27/EU) (39) och i direktivet om byggnaders energiprestanda (2010/31/EU) (40).

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta närmare med medlemsstaterna och deras ansvariga lokala myndigheter för att utarbeta bestämmelser på medellång och lång sikt för de kompetenser som arbetsmarknaden kräver. Parlamentet begär att de ansvariga aktörerna följer upp sysselsättningsutvecklingen för att göra grundyrkesutbildningen och fortbildningen mer behovsanpassad. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att snabbt anpassa sina utbildningssystem, inbegripet yrkesutbildning, med integrering av bland annat begreppet hållbar ekonomi, och att garantera tillgång till utbildningsprogram som ska göra det lättare för ungdomar att komma in i nya ”gröna” jobb och ”gröna” branscher. Främjandet av gröna jobb kan skapa kvalitativa och hållbara arbetstillfällen, bekämpa fattigdom och social utestängning samt garantera stödjande arbetsförmedlingar.

35.

Europaparlamentet noterar att den gröna sektorn kan skapa en mängd olika arbetstillfällen, från mindre kvalificerade arbeten till högkvalificerad sysselsättning inom kunskapssektorn. Parlamentet framhåller i detta sammanhang följande:

36.

Europaparlamentet välkomnar paketet för sociala investeringar genom vilket kommissionen erbjuder medlemsstaterna möjligheter att tillämpa effektivare och mer resultatinriktade socialpolitiska strategier inriktade på tillväxt och sammanhållning.

37.

Europaparlamentet konstaterar att investeringar i subventionerade bostäder utgör en del av bredare politiska insatser för att utforma och finansiera ett utbud av offentliga sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och utbildningstjänster, för att medborgare ska kunna utöva sina grundläggande sociala rättigheter och för att tillgodose föränderliga sociala behov.

38.

Europaparlamentet påminner om att för att rätten till bostad ska kunna erkännas och bli verklighet måste andra grundläggande rättigheter förverkligas fullt ut, däribland politiska och social rättigheter. Parlamentet påminner om att det är medlemsstaten eller den ansvariga offentliga myndigheten som har ansvaret för att rätten till bostad genomdrivs med hjälp av förbättringar av den förda politiken och programmen för allmän tillgång till bostäder, särskilt för utsatta personer, genom ett tillräckligt utbud av lämpliga, anständiga och sunda bostäder till rimlig kostnad.

39.

Europaparlamentet efterlyser en studie av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter som utvärderar effektiviteten i och villkoren för genomförandet av rätten till bostad och till bostadsstöd i medlemsstaterna. Alla berörda aktörer bör involveras i processen. Byrån bör främja utbyte av bästa metoder när det gäller den effektiva tillämpningen av rätten till bostad för särskilt utsatta och utestängda grupper, inbegripet hemlösa. Kommissionen bör följa dessa aktiviteter i paketet för sociala investeringar.

40.

Europaparlamentet förordar att medlemsstaterna och kommissionen stöder och främjar utveckling och utbyte av en innovativ och faktisk god praxis för införande av rätt till bostad för särskilt utsatta och utestängda grupper, särskilt när det gäller att bekämpa våld i hemmet. Offer för våld i hemmet är tyvärr ofta mer benägna att stanna i en våldsam miljö om de av ekonomiska skäl inte kan hitta en passande bostad. Medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla integrerade sociala tjänster för familjer som är utsatta för våld i hemmet.

41.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen undersöker om direktstöd i form av bostadsbidrag eller indirekt stöd genom subventionerat boende är den effektivaste åtgärden för att tillhandahålla boende till rimlig kostnad för samhällsgrupper som inte kan tillgodose sina bostadsbehov på marknaden.

42.

Europaparlamentet begär att kommissionen och Eurofound under 2014 genomför en studie av kostnaderna för underlåtenheten att vidta åtgärder beträffande bristfälliga bostäder inom ramen för Eurofounds arbetsprogram 2014.

43.

Europaparlamentet noterar med oro det faktum att många medlemsstater för att hantera sin statsfinansiella obalans har stoppat instansers verksamhet och upphört med program och åtgärder (hyresbidrag, bolån osv.) vars syfte var att underlätta införskaffandet av bostad. Mitt i denna djupa ekonomiska utarmning har fastighetsskatten samtidigt höjts oproportionerligt vilket utsätter stora befolkningsgrupper för fattigdom och misär.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utföra sociala konsekvensanalyser med betoning på könsrelaterade och hushållsbaserade analyser som en del av all politik och alla program för subventionerat boende och att särskilt ta hänsyn till skillnader mellan könen i fråga om inkomster och ekonomiska resurser. Parlamentet betonar att alla statistiska uppgifter måste delas upp efter kön och hushållstyp och att ytterligare forskning behövs för att fastställa exakt hur bostadspolitiken kan stödja enskilda och grupper i en utsatt situation, såsom kvinnor (med tanke på att kvinnor har många olika uppgifter som ensamstående förälder och vårdare av anhöriga och personer med funktionsnedsättning), familjer, ungdomar, personer med funktionsnedsättning och äldre.

45.

Europaparlamentet rekommenderar lokala, regionala och nationella myndigheter i medlemsstaterna att utforma en integrerad politik för att främja social integration och garantera allmän tillgång till anständiga och sunda bostäder till rimlig kostnad. Parlamentet föreslår att politiken innehåller följande åtgärder:

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla medborgare har råd med boende genom att hyreshöjningar baseras på ett objektivt system som ser till att fastighetspriserna endast höjs måttligt samt anpassa sin skattepolitik i syfte att reducera spekulation.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål genomföra parlamentets resolution om en EU-strategi mot hemlöshet.

48.

Europaparlamentet betonar att man på ett mer övergripande sätt måste ta itu med de olika aspekterna av hemlöshet bland kvinnor och att dessa bör integreras i all EU-lagstiftning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att genomföra systematiska konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv och övervaka hemlösa kvinnors särskilda situation och behov, främja projekt för stöd i boendet och byggandet av anpassade och energieffektiva bostäder till överkomligt pris, samt att inkludera medelklassfamiljer – som ofta utesluts från sådana projekt – i programmen för subventionerat boende eftersom de, precis som andra hushåll, kan lida av materiell fattigdom till följd av den ekonomiska krisen

49.

Europaparlamentet stöder införandet av integrerade samarbetsmodeller med deltagande av social- och sjukvårdstjänster, tjänster för stöd till utsatta personer, allmännyttiga bostadsföretag och berörda föreningar som en del i deras insatser för att hjälpa utsatta personer som söker eller redan har bostad.

50.

Europaparlamentet begär att kommissionen, medlemsstaterna och ansvariga myndigheter anslår medel från strukturfonderna till bostäder och inkvartering för marginaliserade grupper, framför allt i subventionerade bostäder, och att skriva in denna prioritering i sina operativa program. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och byrån för grundläggande rättigheter att utveckla utbytet av bra metoder mellan lokala myndigheter på grundval av gemensamma och tydliga kriterier.

51.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och deras ansvariga myndigheter att investera i byggande och anpassning av subventionerade bostäder till rimlig kostnad för att komma till rätta med förfallet och de sanitära riskerna hos nedslitna bostäder, varierande familjesammansättningar och en åldrande befolkning, och framför allt för att äldre personer med hjälpbehov ska kunna bo kvar hemma och för att tillgodose de specifika behoven för personer med funktionsnedsättning och ungdomar, bland annat beträffande rörligheten på bostads- och arbetsmarknaden. Strukturfonderna bör utnyttjas för detta ändamål under den kommande programperioden (2014–2020). Parlamentet anser att samhällsstödet för tillgång till bostäder är en faktor för skapandet av ”vita” arbetstillfällen, vilket är oumbärligt för att nuvarande och framtida samhällsutmaningar ska kunna klaras, till exempel den åldrande befolkningen. Parlamentet understryker den positiva roll som den europeiska fonden för socialt företagande kan spela till förmån för projekt för stöd och tillgång till bostäder.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter att vidta effektiva och stimulerande åtgärder, baserade på prognosanalyser av bostadsbehovet, för att bekämpa att bostäder står tomma under lång tid, framför allt i utsatta områden, och därigenom bekämpa bostadsspekulationen och frigöra dessa bostäder för ett subventionerat boende.

53.

Europaparlamentet betonar vikten av ett klassificeringssystem för bostäder när det gäller hälsa och säkerhet, som ger en bedömning av hälsorisker i samband med bostäder.

54.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och de ansvariga myndigheterna att förenkla rutinerna för att ansöka om subventionerat boende och att göra tilldelningen av bostäder mer rättvis, insynsvänlig och objektiv, i enlighet med den särskilda ekonomiska, sociala och kulturella situationen i varje medlemsstat, i syfte att sätta stopp för all diskriminering och undvikande av de mest utsatta grupperna, vilket leder till ytterligare segregering av bostadsmarknaden och skapar getton. Parlamentet understryker i detta sammanhang betydelsen av åtgärder som gäller i olika medlemsstater, till exempel en förteckning över lagliga, noggranna och tydliga tilldelningskriterier som främjar social integration, anonymisering av ansökningar om subventionerade bostäder, offentliggörande av lediga bostäder, införande av prissättningssystem i anbudsunderlag, åtskillnad mellan de instanser som kontrollerar kriterierna och de som tilldelar bostäder, samt ett lämpligt förvaltningssystem för tilldelningen så att den sociala integrationen främjas storskaligt.

55.

Europaparlamentet betonar utmaningarna med en åldrande befolkning och behovet av tillgängliga, lämpliga och anständiga bostäder för det växande antalet äldre människor i EU. Äldre personer i alla medlemsstater blir allt fattigare. I det nya europeiska innovationspartnerskapet för aktivt åldrande, som samordnar forskningsinsatserna inom området, behöver det därför ingå billiga lösningar som är särskilt utformade för att äldre personer ska kunna bo kvar hemma så länge som möjligt. I detta sammanhang är en förbättring av den nuvarande tillgängligheten till bostäder ett relevant sätt att minska social utestängning genom åtgärder för att öka deras självständighet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att inkludera ett särskilt avsnitt i sina nationella reformer tillägnat utvecklingen av billiga lösningar för att göra det möjligt för äldre att bo kvar i sina egna hem så länge som möjligt, med beaktande av att bättre tillgång till befintliga bostäder är önskvärt eftersom det hjälper människor att bo kvar i sina hem och underlättar för dem att återfå ett socialt liv genom att öka deras självständighet.