ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 12

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

58 årgången
15 januari 2015


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer och yttranden

 

YTTRANDEN

 

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

 

EESK:s 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014

2015/C 012/01

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Konsumenternas sårbarhet när det gäller affärsmetoder på den inre marknaden (yttrande på eget initiativ)

1

2015/C 012/02

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Kvinnor inom forskning (yttrande på eget initiativ)

10

2015/C 012/03

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Utveckling av hushållsnära tjänster för att höja sysselsättningsgraden och främja jämställdhet i arbetslivet (yttrande på eget initiativ)

16

2015/C 012/04

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Företagstjänsters inverkan på industrin (yttrande på eget initiativ)

23

2015/C 012/05

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen om det europeiska medborgarinitiativet Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara!(COM(2014) 177 final) (yttrande på eget initiativ)

33

2015/C 012/06

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Det civila samhällets roll i frihandelsavtalet mellan EU och Japan (yttrande på eget initiativ)

39

2015/C 012/07

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Situationen för Ukrainas civila samhälle mot bakgrund av Ukrainas europeiska ambitioner (yttrande på eget initiativ)

48

 

III   Förberedande akter

 

EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

 

EESK:s 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014

2015/C 012/08

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Rapport om konkurrenspolitiken 2013 COM(2014) 249 final

54

2015/C 012/09

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om spridning av jordobservationsdata från satelliter för kommersiella ändamål COM(2014) 344 final – 2014/0176 (COD)

60

2015/C 012/10

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om styrningen av makroregionala strategier COM(2014) 284 final

64

2015/C 012/11

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 604/2013 när det gäller att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd av ensamkommande barn utan någon familjemedlem, något syskon eller någon släkting som lagligen vistas i en medlemsstat COM(2014) 382 final – 2014/0202 (COD)

69

2015/C 012/12

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX/XXX (Official controls Regulation) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 COM(2014) 180 final – 2014/0100 (COD)

75

2015/C 012/13

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Commission Staff Working Document: Towards a roadmap for delivering EU-wide multimodal travel information, planning and ticketing services SWD(2014) 194 final

81

2015/C 012/14

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – En ny era för luftfarten – Luftfartsmarknaden öppnas för en säker och hållbar civil användning av fjärrstyrda luftfartssystem COM(2014) 207 final

87

2015/C 012/15

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt COM(2014) 254 final/2

93

2015/C 012/16

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av ett program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2): Interoperabilitet för modernisering av den offentliga sektorn COM(2014) 367 final – 2014/0185 (COD)

99

2015/C 012/17

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla COM(2014) 130 final

105

2015/C 012/18

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott COM(2014) 476 final – 2014/0218 (COD)

115

2015/C 012/19

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 av den 13 december 2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) COM(2014) 457 final – 2014/0213 COD

116

2015/C 012/20

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen (kodifiering) COM(2014) 466 final – 2014/0216 COD

117

SV

 


I Resolutioner, rekommendationer och yttranden

YTTRANDEN

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

EESK:s 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014

15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/1


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Konsumenternas sårbarhet när det gäller affärsmetoder på den inre marknaden

(yttrande på eget initiativ)

(2015/C 012/01)

Föredragande:

Bernardo Hernández Bataller

Den 22 januari 2014 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

Konsumenternas sårbarhet när det gäller affärsmetoder på den inre marknaden

(yttrande på eget initiativ).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 23 september 2014.

Vid sin 502:e plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober 2014) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 92 röster för, 37 röster emot och 5 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den gradvisa minskningen av köpkraften inom medelklassen, den verkliga drivkraften bakom konsumtionssamhället, liksom generellt samtliga konsumenters köpkraft, och de ekonomiska svårigheter som hotar de små och medelstora företagens överlevnad, har mot bakgrund av de små vinstmarginalerna i det rådande affärsklimatet gjort det nödvändigt att se över stora delar av de normala affärsmetoderna på marknaden.

1.2

De snedvridningar som otillbörliga affärsmetoder skapar på marknaden har lett till en ökning av antalet konsumenter som hamnat i en besvärlig ekonomisk situation, som kännetecknas av förlorad valfrihet och svårigheter att hävda sina rättigheter på detta område. Dessa konsumenter bör också skyddas mot denna typ av metoder, i syfte att undvika utestängning.

1.3

På grund av den ekonomiska krisen är också den allmänna och ihållande tendensen att de potentiella konsumenternas situation gradvis försvagas, och denna konsumtionsklyfta kan förväntas öka. Hittills har de offentliga myndigheterna inte lagt fram några förslag på systemiska åtgärder för att förebygga detta och skydda konsumenterna mot denna försämring.

1.4

En korrigering av dessa obalanser kan dessutom förbättra producenternas och de små och medelstora företagens ställning, i den mån öppenhet och fri konkurrens lättar på det tryck som de utsätts för (minskad efterfrågan, underprissättning osv.) och som bidrar till att försämra den inre marknadens funktion.

1.5

Det bör antas riktade åtgärder av förebyggande karaktär, skyddsåtgärder, begränsande åtgärder och återhämtningsåtgärder som, utan att detta påverkar övriga förslag i yttrandet, omfattar minst följande:

A.

EU-institutionerna bör anta åtgärder i följande syfte:

1)

Bättre tillämpning av reglerna för den inre marknaden, särskilt bestämmelserna om produktsäkerhet och marknadskontroll, direktivet om otillbörliga affärsmetoder och förordningen om samarbete mellan kommissionen och konsumentskyddsmyndigheterna.

2)

Stöd till samt komplettering och övervakning av medlemsstaternas politik på konsumentskyddsområdet.

3)

Övervakning av nya hinder som försvårar den inre marknadens funktion, t.ex. ekonomiska påtryckningar vid avtal med konsumenter och andra frågor, i syfte att vidta åtgärder för att komma tillrätta med dessa hinder.

B.

Medlemsstaterna bör i sin tur göra följande:

1)

Bevilja konsumentorganisationerna tillräckliga ekonomiska anslag så att de kan utföra sitt uppdrag att skydda samtliga konsumenters rättigheter. Studera möjligheterna att skapa en fond med intäkterna från påföljder som utdöms på konsumentområdet. Fonden skulle syfta till att utveckla och genomföra konsumentskyddspolitiken, särskilt vad gäller åtgärder av allmänt intresse som gynnar alla konsumenter, på grundval av erfarenheterna i de medlemsstater där sådana fonder finns. En sådan fond bör därefter inrättas och dess verksamhet inledas i enlighet med lagstiftningen i varje medlemsstat.

2)

Anta åtgärder inom ramen för de sociala skyddssystemen för att förhindra social utslagning bland konsumenter och övriga medborgare som ligger på en nivå över de 30 % som anges i det flerdimensionella fattigdomsindexet, i synnerhet när det gäller tillgången till och tillhandahållandet av grundläggande tjänster. Varje medlemsstat skulle därför, utifrån sina behov, kunna bidra genom att utarbeta och genomföra en ”medborgarräddningsplan” som kan hjälpa till att förbättra hushållens ekonomi och konsumenternas köpkraft.

1.6

Konsumenternas intressen bör i högre grad genomsyra alla politikområden i unionen. Därför bör man inom relevanta EU-program avsätta särskilda medel för att stödja konsumentorganisationernas medverkan, genom verksamhet av allmänt intresse, med målsättningen att inkludera konsumenter som på grund av oväntade händelser blivit ekonomiskt sårbara.

2.   Inledning

2.1

Den nuvarande ekonomiska och finansiella krisens varaktighet och djupgående verkningar, samt de åtgärder som vidtagits av regeringarna i ett stort antal EU-medlemsstater har påverkat utbudet och efterfrågan av varor och tjänster vilket återspeglas i den minskade köpkraft som majoriteten av konsumenterna har drabbats av och som håller på att leda till en social splittring.

2.2

Lönesänkningar har tvingat folk att ändra sina konsumtionsvanor i syfte att anpassa sin privatekonomi till den försämrade köpkraften.

2.3

Även om man i vissa fall kan räkna med familjenätverkens stöd, har bortfallet av inkomstkällor och de krympande ekonomiska tillgångarna ökat antalet ekonomiskt utsatta konsumenter som riskerar social utslagning, i synnerhet när det gäller vissa basvaror och bastjänster. Detta kan betraktas som en form av konjunkturbetingad sårbarhet.

2.4

Det faktum att vissa konsumentgruppers köpkraft minskar har, tillsammans med det finansiella utanförskapet och arbetslösheten, dessutom gett upphov till nya begränsningar i fråga om tillträdet till de konventionella marknaderna för varor och tjänster. Detta har gynnat uppkomsten av alternativa försäljningsnätverk och försäljningskanaler, vilket ibland stör marknadens funktion.

2.5

Det är viktigt att för statistiska ändamål utnyttja det flerdimensionella fattigdomsindexet (1) i syfte att utvärdera och fatta beslut som inte leder till social utestängning. Genom detta index undersöks olika grundläggande aspekter, t.ex. utbildning, hälsa och levnadsstandard, med hjälp av tio indikatorer (livskvalitet/social välfärd), där personer som saknar tillgång till minst 30 % av de vägda indikatorerna betraktas som fattiga. Därför är det viktigt att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att människor ska komma över denna tröskel.

2.6

De konsumenter som försvagats av krisen hindras också på grund av sin svaga ekonomiska ställning att få tillgång till vissa av de medel som krävs för att kunna handla elektroniskt, vilket begränsar deras möjligheter till ett gynnsammare tillträde till marknaden för varor och tjänster. Den digitala klyftan vidgar därmed den ”sociala klyftan”, eftersom konsumenterna får det svårare att skydda sig mot de risker som uppkommer till följd av den ekonomiska krisen och de komplexa digitala marknaderna.

2.7

De konsumenter som blivit sårbara som en följd av den ekonomiska utvecklingen saknar också tillräcklig information och skydd av sina ekonomiska intressen vid transaktioner på de marknadsområden som de undan för undan blir alltmer hänvisade till.

2.8

Nedskärningen av offentliga resurser till konsumentens förfogande, som varit en del av myndigheternas anpassningspolitik de senaste åren, leder till en betydligt minskad effektivitet, särskilt när det gäller marknadskontroll och marknadsövervakning. Dessutom har EU anslagit mindre medel till det fleråriga konsumentprogrammet för perioden 2014–2020 (2), vilket EESK redan har påpekat (3).

3.   Affärsmetoder som kan försämra konsumentskyddet till följd av den ekonomiska krisen

3.1

Mångfalden av olika otillbörliga affärsmetoder och de effekter de får för de konsumenter som till följd av den ekonomiska krisen har den svagaste ställningen, försämrar dessa konsumenters möjligheter att tillgodose sina mest grundläggande behov.

3.2

Leverantörerna bör inte kunna förhandla om efterlevnaden av de normer som skyddar konsumenternas och användarnas hälsa och säkerhet. Konsumenterna bör i stället skyddas mot alla risker. Genom att tillämpa försiktighetsprincipen (i enlighet med kommissionens meddelande av den 2 februari 2000) bör man kunna förhindra försäljning av sådana produkter, varor och tjänster som äventyrar den fysiska och psykiska integriteten, eller missgynnar konsumenternas legitima ekonomiska intressen, utan att detta påverkar den allmänna skyldigheten att garantera säkerheten hos varje produkt som är avsedd för konsumenter eller som kan användas av konsumenter, inklusive de som används av konsumenterna inom ramen för tillhandahållandet av tjänster.

3.3

De grundläggande livsmedelsbehoven är inte bara svåra att uppfylla i situationer där konsumenterna är ekonomiskt utsatta, utan kan också påverkas negativt av ett utbud av livsmedelsprodukter vars näringsvärde minskar i förhållande till det lägre priset.

3.4

Samma sak inträffar när det rör sig om att tolka förhållandena i fråga om konservering och försäljning av färskvaror som är försedda med datummärkning.

3.5

Det kan också förekomma affärsmetoder där man för att drastiskt kunna sänka priset erbjuder produkter till försäljning som inte uppfyller kraven för att få släppas ut på marknaden. Motsvarande gäller för tjänster. Därför bör man vidta de åtgärder som krävs för att i förekommande fall förhindra försäljningen av dessa produkter genom ett aktivt och uppmärksamt ingripande från medlemsstaternas sida. Medlemsstaterna måste, vilket EESK påpekat (4), stärka samarbetet mellan de behöriga nationella organen och kommissionen och dessutom godkänna en ändring av reglerna om produktsäkerhet som borde träda i kraft omedelbart.

3.6

I detta sammanhang bör man också nämna den avsiktliga användningen av termer och beteckningar i erbjudanden och handelsrabatter som vilseleder konsumenterna när det gäller produkternas egenskaper. Likaså bör det nämnas att det på reklamområdet används vilseledande marknadsföringskampanjer som antyder etiska syften och som leder till ett köp baserat på en känsla av solidaritet, samt vilseledande påståenden om miljön vilkas sanningshalt är svåra att kontrollera.

3.7

Saluföringen av produkter med generiska beteckningar eller med ”egna varumärken” och som inte följer gällande saluföringskrav bör också granskas.

3.8

Det är också särskilt oroväckande att det på livsmedelsområdet dyker upp allt fler alternativa försäljningskanaler som slipper undan den administrativa kontrollen, t.ex. så kallade livsmedelsbedrägerier (5), som genomförs med hjälp av förfalskning av basvaror, olaglig livsmedelsförsäljning, återcirkulering av produkter som inte längre lämpar sig som livsmedel osv. Detsamma gäller försäljning av läkemedel utan recept som inte är OTC (6), som tillverkas utan garantier och som utgör förfalskningar av det ursprungligen godkända läkemedlet, med allvarliga hälsorisker som följd.

3.9

Därtill kommer att vissa produkter är särskilt utformade för planerat åldrande, så att deras livslängd blir kortare än förväntat och att nya produkter måste inhandlas. Detta strider mot kriterierna för hållbarhet och effektiv konsumtion, något som EESK redan har framhållit (7).

3.10

Produkter som tillhandahålls på ett icke-konventionellt sätt, inbegripet digital marknadsföring, skapar i allmänhet en osäkerhet hos de konsumenter som är mer sårbara, en osäkerhet när det gäller att uppfatta skillnader, och i många fall strävar leverantörerna efter att segmentera efterfrågan i denna grupp genom lockerbjudanden som baseras på pris, betalningssätt, fiktiva rabatter (ibland i form av ”dynamiska priser” (8), som uttryckligen bör förbjudas) eller rabattkuponger, som ofta uppmuntrar till köp och som utnyttjar den underlägsna ställning som konsumenterna i den kommersiella transaktionen befinner sig i. På prisjämförelsesidor på internet anges ofta inte tydligt vem som driver webbplatsen och/eller om handlarna betalar för att visa upp sina varor eller tjänster.

3.11

Man bör emellertid komma ihåg att ett optimalt utnyttjande av den nya teknikens potential också ger ekonomiskt svaga konsumenter möjlighet att få tillgång till ett större produktutbud och främjar konkurrensen mellan företagen. På samma sätt lyckas man sänka de distributionskostnader som inte hör ihop med den berörda produkten.

3.12

I allmänhet innebär en affärsmetod som minskar de garantier som konsumenterna har rätt till i utbyte mot ett lägre pris på den produkt eller den tjänst som erbjuds en stor försämring av konsumenternas ekonomiska rättigheter och intressen. Detta innebär i sin tur en ökad utsatthet som stärker uppkomsten av negativa konsekvenser som kan innebära nya problem för konsumenter som p.g.a. oväntade händelser blivit ekonomiskt svaga.

3.13

Något som särskilt påverkar hälsan hos ekonomiskt utsatta konsumenter är energifattigdomens allt större konsekvenser i de europeiska regioner där klimatet är av avgörande betydelse. Därför bör man också diskutera villkoren för betalningsuppskov under vintern och andra faktorer som de berörda operatörerna skulle kunna beakta i risksituationer som uppstår i samband med leveransavbrott vid betalningssvårigheter som i synnerhet beror på de rådande ekonomiska omständigheterna.

3.14

Rent allmänt bör man också ta upp de skadliga metoder som vissa företag ägnar sig åt och som ofta leder till oåterkalleliga skador för hushåll som redan har det svårt ekonomiskt. Det gäller framför allt sådana som tillämpas av vissa inlåningsinstitut, sparbanker och finansinstitut, vilka inte alltid ger korrekt information eller lämpliga garantier när avtal tecknas (t.ex. konsumentkrediter med mycket höga årliga räntesatser). Detta har för många konsumenter inneburit en extra kris eller att framtidsutsikter har gått förlorade när de har överskuldsatt sig eller till och med hamnat på obestånd.

3.15

De omständigheter som tas upp i föregående stycke kan utvidgas till mer specifika områden såsom bolånekrisen, ”underförsäkringar” osv., som har skapat en ackumulerad och permanent sårbarhet som är svår att ta sig ur för de konsumenter som hamnar i en sådan situation. I detta sammanhang måste man särskilt nämna oskäligt uttag av provisioner, som ofta är kopplat till avsaknaden av insyn i banksektorn och som till och med kan leda till att inte bara småsparare utan också privata investerare luras i samband med värdepapperstransaktioner som de lockas till att utföra antingen av finansinstituten själva eller av andra enheter som hör till sektorn men som inte har tillstånd att verka inom den.

3.16

När det gäller gränsöverskridande handel innebär det inkonsekventa införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder (9) en risk för att man undergräver direktivets räckvidd och för att den rättsliga säkerheten för företagen inte ökar. Ett bättre införlivande skulle bidra till att stärka konsumentskyddet. Kommissionen bör se till att det tillämpas korrekt i alla medlemsstater, något som skulle underlättas av ett snabbt antagande av ”riktlinjer” för att klargöra tolkningen i överensstämmelse med direktivets syfte.

3.17

När det rör sig om otillbörliga affärsmetoder är det mycket viktigt att kommissionen är vaksam när det gäller de nödvändiga påföljder som medlemsstaterna utdömer vid bristande efterlevnad av direktivet. Påföljderna bör som regel inte vara mindre än den vinst som erhållits genom en metod som anses otillbörlig eller vilseledande. För att uppfylla målen i direktivet krävs det adekvata och effektiva förfaranden. Detta gäller även de rättsliga förfarandena.

3.18

I syfte att i framtiden skapa en större överensstämmelse med EU-rätten bör man, såsom EESK redan har påpekat (10), se över direktivet om otillbörliga affärsmetoder och direktivet om vilseledande och jämförande reklam.

3.19

Det handlar helt enkelt om att förhindra att den inre marknaden omvandlas till en bipolär marknad, vars hårdare villkor kommer att märkas mest för dem som har minst och behöver mest. Affärsmetoder bör tillämpas med större försiktighet när de riktar sig mot ekonomiskt svagare konsumenter, och man bör beakta konsumenternas behov av att få tillgång till basvaror och bastjänster kontinuerligt och i tillräcklig omfattning för ett värdigt liv, vilket är något som relevanta offentliga myndigheter bör värna om.

4.   Förslag till institutionella åtgärder för att bekämpa den ekonomiska sårbarhet som drabbat konsumenterna

4.1

EESK uppmanar de behöriga myndigheterna att vidta effektiva åtgärder för att garantera en säker tillgång till basvaror och bastjänster liksom ett uttryckligt och effektivt skydd när det gäller rättigheterna för konsumenter och användare som av ekonomiska skäl i högre grad har drabbats av den ekonomiska och finansiella krisen för att förhindra att de slås ut socialt. Detta bör, såsom EESK redan har påpekat, ske genom åtgärder som lagstiftning om hushålls överskuldsättning (11), som syftar till att mildra den stora ekonomiska press som vissa grupper i samhället utsätts för.

4.2

Det särskilda skyddet av rättigheterna för konsumenter som p.g.a. oväntade händelser blivit ekonomiskt sårbara och i synnerhet deras tillgång till marknaden för basvaror och bastjänster på värdiga villkor, bör också innebära en grundläggande uppgift för den offentliga europeiska konsumentskyddspolitiken vid tillämpningen av motsvarande regler.

4.3

De olika åtgärderna kan delas in i fyra kategorier: förebyggande åtgärder, skyddsåtgärder, begränsningsåtgärder och återhämtningsåtgärder.

4.4

Vid utarbetandet av en handlingsplan bör man åtminstone inkludera insatser som tar hänsyn till dessa olika åtgärdskategorier.

4.5

I första hand bör en fond skapas av beloppen från de ekonomiska påföljder som åläggs dem som begår överträdelser på konsumentområdet: Dessa medel bör avsättas till konsumentskyddspolitiken, främst till åtgärder i allmänhetens intresse som, genom instrumentet för grupptalan, kommer hela befolkningen till del och som tas fram av konsumentorganisationerna och de offentliga förvaltningarna samt andra organ med verksamhet kopplad till genomförandet av denna politik, i enlighet med varje medlemsstats riktlinjer.

4.6

Vid allvarliga överträdelser med risk för eller faktisk skada på personers hälsa och säkerhet bör man stärka de behöriga myndigheternas befogenheter att ålägga påföljder, besluta om att förverka och/eller beslagta de instrument eller varor som används eller stänga ner företagets verksamhet, samtidigt som rättsstatsprincipen respekteras fullt ut.

4.7

Med förebyggande åtgärder avses sådana åtgärder som inverkar på de olika yttre faktorer som bidrar till att allt fler konsumenter blivit ekonomiskt sårbara på grund av den ekonomiska krisen och förebygger situationer eller metoder som kan påverka dessa konsumenter på olika sätt.

4.8

Utöver åtgärder som rör de yttre faktorerna bör man också vidta åtgärder för att förstärka konsumentrepresentanterna, t.ex. som ekonomiska och sociala aktörer. De bör uppmuntras att delta i bl.a. kooperativa projekt, gemensamma inköp eller ekonomiska samarbetsprojekt.

4.9

En grundläggande förebyggande åtgärd är dessutom inrättandet av en observationsgrupp med uppgift att övervaka de strategiska åtgärder som vidtas när det gäller centrala områden såsom tjänster av allmänt intresse, den audiovisuella sektorn, bränslen, banksektorn, energioligopol, bostäder etc., som kan utgöra en risk som de mest sårbara konsumenterna är särskilt utsatta för.

4.10

Det rör sig ytterst om insatser med anknytning till ekonomiska, finansiella och sysselsättningsrelaterade scenarier, liksom andra scenarier som har sin grund i de negativa effekter som ny teknik kan ha på tillträdet till marknaden för varor och tjänster, när det gäller skyddet av konsumenternas och användarnas rättigheter. I detta sammanhang bör man inkludera reklam- och marknadsföringsverksamhet som kan leda till beslut som inte är lämpliga med tanke på den situation som konsumenterna befinner sig i, eller som snedvrider inköpskriterierna.

4.11

Skyddsåtgärderna ska vara sådana som stärker mekanismerna för skydd av konsumenter och användare i situationer där de är underlägsna eller underordnade. Detta gäller framför allt tillgången till tekniskt och rättsligt skydd samt betalningen av skadestånd och skadeersättning, med särskild hänsyn tagen till den speciella situationen för konsumenter som p.g.a. oväntade händelser blivit ekonomiskt sårbara.

4.12

Man bör stärka samarbetet mellan de nationella myndigheterna och kommissionen och genomföra en omfattande översyn av tillämpningsområdet genom att införa likvärdiga kontrollmekanismer, och man bör harmonisera påföljderna, effektiviteten och de operativa kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete. Konsumenterna bör också ha tillgång till säkra varor och tjänster, något som kräver en effektiv marknadsövervakning. Därför förväntar sig EESK att man godkänner översynen av lagstiftningen om produktsäkerhet.

4.13

Med begränsningsåtgärder avses sådana som riktas till konsumenter vars ekonomiska situation redan är utsatt på grund av den ekonomiska krisen. Målet med dessa åtgärder är att stödja deras förmåga att hantera konsekvenserna av en sådan situation så att de i framtiden kan tillgodose sina grundläggande behov och leva ett värdigt liv.

4.14

Både i samband med denna typ av åtgärder och i samband med de återhämtningsåtgärder som kan vidtas av medlemsstaterna, är det viktigt att i vissa av dem överväga hjälp från familjenätverk och sociala nätverk. Dessa bör i sin tur få det institutionella stöd som krävs för att utföra denna uppgift. Strukturfonderna kan också hjälpa till att skapa sådana solidaritetsfonder för att förhindra socialt utanförskap.

4.15

Återhämtningsåtgärderna omfattar alla de åtgärder som möjliggör alternativ för att ta sig ur den ekonomiskt utsatta situationen utifrån vad som är möjligt i den aktuella situationen. I detta sammanhang föreslår vi att man utarbetar och inför en ”medborgarräddningsplan” som kan hjälpa till att förbättra hushållens ekonomi genom att stärka konsumenternas köpkraft och väga upp de förluster och nedskärningar de har drabbats av under den ekonomiska krisen, och som skulle vara en rättvis motsvarighet till åtgärderna i de bankräddningspaket som finansinstituten utnyttjade. Detta skulle ligga mer i linje med FN:s riktlinjer för konsumentskydd från 1999, där det i punkt 5 fastställs att politiken till stöd för hållbar konsumtion bör beakta mål som t.ex. fattigdomsbekämpning, tillgodoseende av alla medborgares grundläggande behov samt en minskning av ojämlikhet, både på det nationella planet och i förbindelserna mellan länder.

4.16

I artikel 34.3 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter fastställs också kampen mot social utestängning och fattigdom som mål, och medlemsstaterna och EU ges befogenheter att fastställa hur alla de som saknar tillräckliga resurser ska garanteras ett värdigt liv.

4.17

Slutligen vore det intressant att genomföra studier och undersökningar om de faktorer som skapar och möjliggör en ekonomisk sårbarhet hos konsumenter.

4.18

Bland de faktorer som kan hindra den inre marknadens funktion finns de ekonomiska påtryckningar som kan utövas mot konsumenterna när ett avtal ska tecknas på grund av att de befinner sig i en underlägsen situation präglad av obalans. Denna situation kan påverka konsumenternas vilja och utgöra ett kriterium för bristande samtycke när konsumenterna ska ingå avtal. I sådana fall pådyvlas konsumenterna avtal som de inte skulle ha ingått eller godtagit och klausuler med orimliga skyldigheter som de inte skulle ha accepterat om de fattat ett frivilligt beslut.

4.19

EESK bör överväga detta problem avseende konsumenternas samtycke när de ingår avtal och den snedvridning av konkurrensen som leder till störningar på den inre marknaden. EU:s övriga institutioner bör ägna vederbörlig uppmärksamhet åt detta och vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra ekonomiska påtryckningar när konsumenter som befinner sig i en svagare ställning ingår avtal.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Statistisk parameter som utvecklats av FN och universitetet i Oxford 2010 för att mäta fattigdomens karaktär och intensitet.

(2)  EUT L 84, 20.3.2014, s. 42.

(3)  EUT C 181, 21.6.2012, s. 89.

(4)  EUT C 271, 19.9.2013, s. 86.

(5)  Utredda av Interpols enhet för bekämpning av handel med olagliga produkter (Operation Opson).

(6)  Over the counter, läkemedel som receptfritt får säljas över disk.

(7)  EUT C 67, 6.3.2014, s. 23.

(8)  Marknadsföringsinstrument som utgör ett flexibelt system för prissättning, beroende på tillgång och efterfrågan vid varje givet tillfälle, vilket ger konsumenterna intryck av det rör sig om en rabatt, trots att det i verkligheten inte gör det.

(9)  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

(10)  EUT C 271, 19.9.2013, s. 61.

(11)  EUT C 311, 12. 9.2014, s. 38.


BILAGA

till yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna (artikel 54.3 i arbetsordningen):

a)   Punkt 1.3

Ändra enligt följande:

På grund av den ekonomiska krisen är också den allmänna och ihållande tendensen att de potentiella konsumenternas ekonomiska situation gradvis försvagas, och denna konsumtionsklyfta kan förväntas öka. Hittills har de offentliga myndigheterna inte lagt fram några förslag på systemiska åtgärder för att varna konsumenterna och skydda dem från denna försämring.

Motivering

Man behöver förtydliga vad det är som håller på att försvagas.

Resultat av omröstningen:

För:

49

Emot:

86

Nedlagda röster:

3

b)   Punkt 3.5

Ändra enligt följande:

Det kan också förekomma otillbörliga affärsmetoder där man för att drastiskt kunna sänka priset erbjuder produkter till försäljning som inte uppfyller kraven för att få släppas ut på marknaden. Motsvarande gäller för tjänster. Därför bör man vidta de åtgärder som krävs för att i förekommande fall förhindra olaglig försäljningen av dessa produkter genom ett aktivt och uppmärksamt ingripande från medlemsstaternas sida. Medlemsstaterna måste, vilket EESK påpekat  (1) , stärka samarbetet mellan de behöriga nationella organen och kommissionen och dessutom godkänna en ändring av reglerna om produktsäkerhet som borde träda i kraft omedelbart.

Motivering

Varor och tjänster som inte uppfyller kraven för att få släppas ut på marknaden får inte säljas, vilket innebär att all försäljning av sådana varor och tjänster är olaglig.

Resultat av omröstningen:

För:

42

Emot:

77

Nedlagda röster:

14

Följande punkter i facksektionens yttrande ändrades till förmån för de ändringsförslag som antogs av plenarförsamlingen, men fick mer än en fjärdedel av de avgivna rösterna (artikel 54.4 i arbetsordningen).

c)   Punkt 4.9

Det rör sig ytterst om insatser med anknytning till ekonomiska, finansiella och sysselsättningsrelaterade scenarier, liksom andra scenarier som har sin grund i de negativa effekter som ny teknik kan ha på tillträdet till marknaden för varor och tjänster, när det gäller skyddet av konsumenternas och användarnas rättigheter. I detta sammanhang bör man inkludera reklam- och marknadsföringsverksamhet som kan leda till beslut som inte är lämpliga med tanke på den situation som konsumenterna befinner sig i, eller som snedvrider inköpskriterierna.

Resultat av omröstningen:

För:

60

Emot:

58

Nedlagda röster:

9

d)   Punkt 4.14 (ny punkt 4.15)

Återhämtningsåtgärderna omfattar alla de åtgärder som möjliggör alternativ för att ta sig ur den ekonomiskt utsatta situationen utifrån vad som är möjligt i den aktuella situationen. Detta skulle ligga mer i linje med FN:s riktlinjer för konsumentskydd från 1999, där det i punkt 5 fastställs att politiken till stöd för hållbar konsumtion bör beakta mål som t.ex. fattigdomsbekämpning, tillgodoseende av de grundläggande behoven hos alla medborgare samt en minskning av ojämlikhet, både på det nationella planet och i förbindelserna mellan länder.

Resultat av omröstningen:

För:

66

Emot:

63

Nedlagda röster:

11


(1)  Yttrande om ”Marknadsövervakning” – EUT C 271,19.9.2013, s. 86.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/10


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Kvinnor inom forskning

(yttrande på eget initiativ)

(2015/C 012/02)

Föredragande:

Indrė Vareikytė

Den 22 januari 2014 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

Kvinnor inom forskning

(yttrande på eget initiativ).

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 30 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 169 röster för, 1 röst emot och 4 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EU:s framtid är beroende av forskning och innovation, och Europa behöver fram till 2020 ytterligare en miljon forskare för att behålla sin konkurrenskraft globalt sett. Forskningen skulle även kunna skapa 3,7 miljoner arbetstillfällen och öka EU:s årliga BNP med 795 miljarder euro fram till 2025, om målet att investera 3 % av EU:s BNP i forskning och utveckling fram till 2020 uppnås (1).

1.2

Att främja jämställdhet och lika möjligheter för kvinnor och män är ett åtagande som EU har gjort på alla sina politikområden, inklusive forskning och innovation. Uppgifter på EU-nivå visar att det råder en markant obalans mellan kvinnor och män i den europeiska forskningssektorn (2).

1.3

Balans mellan könen är avgörande för ett välfungerande forskningssystem. Medlemsstaterna och EU måste utnyttja allt humankapital som står till deras förfogande för att uppnå sina politiska forskningsmål.

Till kommissionen:

1.4

Kommittén uppmanar kommissionen att lägga fram en rekommendation för medlemsstaterna med gemensamma riktlinjer för institutionella förändringar för att främja jämställdhet inom universitet och forskningsinstitut, i enlighet med vad som angavs i meddelandet om det europeiska forskningsområdet från 2012.

1.5

Rekommendationen bör uppmuntra medlemsstaterna att undanröja rättsliga och andra hinder för att rekrytera kvinnliga forskare och få dem att stanna i yrket samt hinder för deras karriärutveckling. Den bör även motverka en ojämn könsfördelning i beslutsprocessen och stärka genusaspekten i forskningsprogram.

1.6

Kommittén uppmanar vidare kommissionen att fortsätta att utveckla och genomföra informationsprogram som syftar till att göra områdena vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik attraktivare för flickor och locka fler kvinnor till forskningen.

1.7

Ett större samarbete mellan de relevanta generaldirektoraten vid kommissionen (GD Utbildning och kultur och GD Forskning och innovation) bör säkerställas.

1.8

Kommittén rekommenderar också att man inom ramen för Eurostat samlar in och sprider uppgifter fördelade enligt kön när det gäller forskning och innovation.

Till medlemsstaterna:

1.9

Medlemsstaterna bör med utgångspunkt i rekommendationerna i meddelandet om det europeiska forskningsområdet och Horisont 2020-programmet sträva efter att förbättra sina rättsliga och politiska ramverk för jämställdhet inom forskning.

1.10

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att se till att deras utgifter för forskning och utveckling uppgår till 3 % av BNP, som är den nivå som fastställs i Europa 2020-strategin.

1.11

Medlemsstaterna bör i enlighet med meddelandet om det europeiska forskningsområdet också se till att de europeiska strukturfonderna och andra finansieringsprogram finns tillgängliga för initiativ som syftar till institutionella förändringar.

1.12

Utvärderingen, ackrediteringen och finansieringen av forskningsinstitut och forskningsorganisationer bör kopplas till deras jämställdhetsresultat.

1.13

Medlemsstaterna bör tillsammans med offentliga/nationella forskningsinstitut och arbetsmarknadens parter undersöka hur man kan säkerställa balansen mellan arbetsliv och privatliv genom att ta fram och genomföra en familjevänlig politik för både kvinnliga och manliga forskare.

1.14

Medlemsstaterna bör stödja och stärka dialogen mellan forskningsinstitut, företag och berörda arbetsmarknadsparter.

Till aktörerna på forskningsområdet:

1.15

EESK uppmanar forskningsinstituten och universiteten att säkerställa en balanserad könsfördelning i sina beslutsfattande organ, urvalskommittéer och andra relevanta organ.

1.16

Jämställdhetsåtgärder måste integreras i forskningsinstitutens och universitetens planeringsprocesser liksom inom deras olika institutioner.

1.17

Kommittén efterlyser en utökad dialog med förläggare och redaktörer som ger ut vetenskapliga publikationer i syfte att undanröja könsdiskriminering och öka de kvinnliga forskarnas bidrag till vetenskapliga publikationer, ledare, recensioner och sammanfattande artiklar.

2.   Översikt över det nuvarande läget  (3)

2.1

Europeiska rådet fastställde 2005 målet att kvinnor ska inneha 25 % av de ledande forskningsposterna inom den offentliga sektorn. Den ojämna könsfördelningen när det handlar om beslutsfattande är emellertid ihållande. År 2010 var endast 15,5 % av de ansvariga för institutionerna och 10 % av rektorerna inom sektorn för högre utbildning kvinnor.

2.2

Horisontell segregering mellan olika ekonomiska sektorer och forskningsområden kvarstår. Andelen kvinnliga forskare är högre inom den högre utbildningen och den offentliga sektorn än inom företagssektorn. I EU är andelen kvinnliga professorer (kategori A) högst inom humaniora och samhällsvetenskap (28,4 % respektive 19,4 %) och lägst inom ingenjörsvetenskap och teknik (7,9 %).

2.3

Kvinnors akademiska karriär kännetecknas fortfarande av en avsevärd vertikal segregering. År 2010 var andelen kvinnliga studenter (55 %) och högskoleutbildade (59 %) högre än andelen manliga, men det fanns fler manliga doktorander och doktorer (andelen kvinnliga doktorander var 49 % och doktorer 46 %). Kvinnor utgjorde 44 % av den akademiska personalen i kategori C, 37 % i kategori B och 20 % i kategori A. Underrepresentationen av kvinnor är ännu mer framträdande inom naturvetenskap och ingenjörsvetenskap, där de bara utgör 33 % av den akademiska personalen i kategori C, 23 % i kategori B och endast 11 % i kategori A (4).

2.4

Att skapa balans mellan arbetsliv och privatliv är fortfarande en avgörande faktor för att uppnå jämställdhet. Det finns inte bara ett ”glastak” utan också vad som på engelska kallas en ”maternal wall”, som hindrar kvinnor i deras forskningskarriär eftersom kvinnor fortfarande drar det tyngsta lasset när det gäller omvårdnad och hushållsarbete.

2.5

Bland övriga avgörande hinder och begränsningar när det gäller rekrytering av kvinnor samt deras fortsatta arbete och karriärmöjligheter på det vetenskapliga området i EU ingår följande: brist på demokrati och insyn vid rekryterings- och befordringsförfarandena, könsdiskriminering vid utvärderingen av resultat, brist på insyn i beslutsfattande organ samt seglivade stereotyper när det handlar om flickor/kvinnor och vetenskap. Europeiska forskningsinstitut är fortfarande i behov av en omfattande modernisering för att tillhandahålla de strukturella villkoren för lika möjligheter för kvinnor och män.

3.   Fördelar med jämställdhet inom forskning och innovation

3.1

Forskning och innovation utgör viktiga drivkrafter för EU:s ekonomiska tillväxt, och Europa behöver ytterligare en miljon forskare för att behålla sin konkurrenskraft globalt sett. Forskning och innovation är inte bara en förutsättning för att EU ska bli ett kunskapssamhälle, utan skulle även kunna skapa 3,7 miljoner arbetstillfällen och öka EU:s årliga BNP med 795 miljarder euro fram till 2025, om målet att investera 3 % av EU:s BNP i forskning och utveckling fram till 2020 uppnås (5).

3.2

Jämställdhet är avgörande för ett välfungerande forskningssystem. Medlemsstaterna och EU måste i fråga om kompetens och resurser utnyttja allt humankapital som står till deras förfogande för att uppnå sina politiska forskningsmål. Att fullt ut ta tillvara kvinnors färdigheter, kunskaper och kvalifikationer kommer att bidra till att främja tillväxten, sysselsättningen och EU:s konkurrenskraft, som är viktiga drivkrafter för en framgångsrik ekonomi.

3.3

För att forskning av hög kvalitet ska vara relevant för ett samhälle måste ett antal olika lösningar övervägas. Detta kan bäst uppnås genom att forskningssamfunden är mångsidiga och har möjlighet att samarbeta mellan och inom olika discipliner. Forskning och utbildning är helt nödvändiga inslag i utformningen av politik och offentlig förvaltning – och bidrar till en mer kritisk, mångfasetterad och öppen offentlig debatt (6).

3.4

Rekrytering av fler kvinnor till forskningssektorn kan öka kunskapsresurserna, stärka kvaliteten på kunskapsproduktionen och göra sektorn mer motståndskraftig och konkurrenskraftig. Studier har visat att heterogena forskarlag är stabilare och mer innovativa än homogena grupper (7), och att ett lags mångfald i fråga om kunskap och socialt kapital är viktigt för att nya idéer ska kunna alstras (8). Genusstyrd innovation inom forskning, medicin, ingenjörsvetenskap och miljö använder också genus- och jämställdhetsanalyser som ett sätt att stimulera nya idéer, nya tjänster och ny teknik (9).

3.5

En jämförelse av medlemsstaternas könsindex visar att länder med bättre resultat i jämställdhetsindexet tenderar att investera en större andel av sin BNP i forskning och utveckling och uppnå bättre innovationsresultat.

3.6

Att låta en jämställdhetsanalys ingå i forsknings- och innovationsinnehåll säkerställer att forskningen – och dagens innovationer – på ett adekvat sätt beaktar både kvinnors och mäns behov, beteenden och attityder. Studier visar att genus- och jämställdhetsanalyser ökar forskningens och innovationens relevans och kvalitet. De ger också ett mervärde för samhället och näringslivet genom att se till forskningen på ett bättre sätt motsvarar behoven hos en bred och skiftande användarbas samt genom att skapa mer inkluderande innovationsprocesser, vilket framgår av projektet om genusstyrd innovation (10).

4.   Politiska åtgärder på EU-nivå

4.1

Kommittén uppmanar kommissionen att lägga fram en rekommendation för medlemsstaterna med gemensamma riktlinjer för institutionella förändringar för att främja jämställdhet inom universitet och forskningsinstitut, i enlighet med vad som angavs i meddelandet om det europeiska forskningsområdet från 2012. Rekommendationen bör uppmuntra medlemsstaterna att undanröja rättsliga och andra hinder för att rekrytera kvinnliga forskare och få dem att stanna i yrket samt hinder för deras karriärutveckling. Den bör även motverka en ojämn könsfördelning i beslutsprocessen och stärka genusaspekten i forskningsprogram. Rekommendationen bör också innehålla en omfattande förteckning över de mest framgångsrika exemplen inom det europeiska forskningsområdet.

4.2

Kommittén uppmanar vidare kommissionen att fortsätta att utveckla och genomföra informationsprogram som syftar till att göra områdena vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik attraktivare för flickor och locka fler kvinnor till forskningen samt särskilda program för stöd och vägledning i karriären. I detta avseende bör ett större samarbete mellan de relevanta generaldirektoraten vid kommissionen (GD Utbildning och kultur och GD Forskning och innovation) säkerställas. Ett sådant samarbete skulle möjliggöra gemensamma insatser för att uppnå bättre resultat när det gäller jämställdhet, forskning och utbildning som helhet.

4.3

Kommissionen bör säkerställa att det råder könsbalans i EU:s rörlighetsprogram inom utbildning och forskning.

4.4

Kommittén rekommenderar vidare att man ska samla in och sprida uppgifter fördelade enligt kön avseende forskning och innovation inom ramen för Eurostats verksamhet i syfte att säkerställa tillförlitligare och mer jämförbara indikatorer samt smidigare uppgiftsinsamlings- och uppföljningsprocesser, vilket skulle bidra till utvecklingen av strategin för jämställdhet efter 2015.

5.   Nationella och institutionella åtgärder

5.1

EESK uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina nationella strategier för jämställdhet inom forskning och innovation till beslut som fattas på EU-nivå avseende det europeiska forskningsområdet och Horisont 2020-programmet.

5.2

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att se till att deras utgifter för forskning och utveckling uppgår till 3 % av BNP, som är den nivå som fastställs i Europa 2020-strategin. För närvarande ligger de genomsnittliga utgifterna för forskning och utveckling i EU-28 på 2,07 % (11), vilket hämmar den ekonomiska tillväxten och skapandet av arbetstillfällen samt hindrar forskningsinstitut från att utnyttja all den kompetens som finns.

5.3

Medlemsstaterna bör utarbeta och genomföra informationsprogram som är särskilt utformade för att locka fler flickor till områdena vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och fler kvinnor till forskningen, där det första steget är att främja dessa ämnen i skolan.

5.4

EESK anser att ett av de effektivaste sätten för att förbättra könsbalansen inom utbildning och forskning är att erbjuda ekonomiska incitament för utbildnings- och forskningsinstitutioner som kan visa upp stabila framsteg när det gäller att säkerställa en jämn könsfördelning. Medlemsstaterna bör koppla utvärderingen, ackrediteringen och finansieringen av forskningsinstitut och forskningsorganisationer till deras jämställdhetsresultat.

5.5

I syfte att skapa en stark utgångspunkt för den välbehövliga strukturella förändringen av Europas forskningsinstitut och forskningsorganisationer bör medlemsstaterna och deras respektive institutioner utveckla en metod för att övervaka och utvärdera hur effektiva jämställdhetsåtgärderna är.

5.6

Medlemsstaterna bör tillsammans med sina respektive forsknings- och utbildningsinstitutioner och arbetsmarknadens parter undersöka hur man kan säkerställa balans mellan arbetsliv och privatliv genom att ta fram och genomföra en familjevänlig politik för både kvinnliga och manliga forskare, som omfattar daghem, distansarbete, deltidsarbete etc.

5.7

EESK uppmanar forskningsinstituten att säkerställa en balanserad könsfördelning i sina beslutsfattande organ, urvalskommittéer och andra relevanta organ.

5.8

Jämställdhetsåtgärder måste integreras i forskningsinstitutens och universitetens planeringsprocesser liksom inom deras olika institutioner. Man måste ta fram handlingsplaner på alla nivåer, med årliga rapporter om konkreta mål, åtgärder och resultat. Institutionerna måste aktivt delta i processen och ta ansvaret för att fastställa egna mål och åtgärder. Kvinnor bör också delta i denna planering för att säkerställa att hänsyn tas till kvinnliga forskare och deras intresseområden.

5.9

Vetenskap och innovation gynnar företagen mest. Medlemsstaterna bör därför stödja och stärka dialogen mellan forskningsinstitut, företag och berörda arbetsmarknadsparter. Genom en sådan dialog kan man säkerställa mer näringslivsrelaterad forskning och hjälpa forskningsinstituten att diversifiera sina budgetar.

5.10

Kommittén efterlyser en utökad dialog med förläggare och redaktörer som ger ut vetenskapliga publikationer i syfte att undanröja könsdiskriminering och öka de kvinnliga forskarnas bidrag till vetenskapliga publikationer, ledare, recensioner och sammanfattande artiklar.

5.11

Dialogen bör också föras mellan forskare ur olika generationer för att på så sätt förbättra samarbetet inom forskningen och erbjuda möjligheter till informellt lärande för unga forskare.

5.12

Ledningen har ett mycket stort inflytande på forskningen och spelar en avgörande roll i kvalitetsutvecklingen. Både kvinnor och män måste inkluderas i utbildning för högre positioner. Chefer måste utbildas i frågor som rör jämställdhet inom forskning, som utgör ett särskilt kompetensområde.

5.13

Kommittén ställer sig bakom internationella och nationella utmärkelser, t.ex. Unescos och L'Oréals program ”For Women in Science” (12), ”Athena Swan” (13) samt andra initiativ, eftersom de inte bara uppmuntrar kvinnor att ägna sig åt vetenskap och uppmanar institutioner att genomföra strukturella förändringar utan också utgör mycket effektiva kommunikationsverktyg för att främja jämställdhet.

6.   Exempel när det gäller personalpolitik och organisatoriska åtgärder

6.1

En av de åtgärder som används för att främja jämställdhet är måttfull positiv särbehandling, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och inom ramen för de begränsningar som fastställs i domstolens rättspraxis. Sådana åtgärder gör det möjligt att prioritera sökande från ett kön som utgör mindre än 40 % av de anställda i samma tjänstekategori om flera sökande har likvärdiga kvalifikationer.

6.2

Forskningsinstitut och universitet har två olika sätt att motverka eventuell könsdiskriminering när de rekryterar personal. Det första är att fastställa riktlinjer för att säkerställa att tillsättningsförfarandena övervakas av fakultetsnämnden, jämställdhetsombudsmannen eller ett annat ansvarigt organ. Det andra sättet är att kräva att fakulteterna rapporterar om sin rekrytering så att könsuppdelad statistik kan sammanställas avseende arbetssökande, sökande som kallats till intervju och sökande som anställts. Det är viktigt att motverka informella utnämningsförfaranden, eftersom de i regel gynnar män. Detta omfattar ”informella uppmaningar” att söka vissa tjänster och platsannonser som anpassas för att bättre motsvara mäns kvalifikationer och erfarenhet.

6.3

Skräddarsydda program och daghem kan inrättas. Detta kan nämnas i platsannonserna för att locka fler sökande. Att erbjuda en frivillig förlängning av forskarassistenttjänster efter föräldraledigheter är också ett effektivt sätt att locka fler sökande av båda könen.

6.4

Flera europeiska länder har upprättat separata databaser för kvinnliga forskare och experter. Dessa är särskilt användbara när man letar efter en viss forskare eller en forskare med specifik kompetens för ett forskarlag eller ett institutionellt organ där kvinnor är underrepresenterade.

6.5

Man bör främja jämställdhetsintegrering i budgetarbetet för att säkerställa att jämställdhetsaspekterna beaktas vid budgetering och anslagsfördelning. Det innebär att man måste införliva ett genusperspektiv på alla nivåer i budgetförfarandet för att på så vis göra det möjligt att övervaka och utvärdera jämställdheten samt att vid behov utarbeta målinriktade insatser.

6.6

Speciella nationella och/eller institutionella medel skulle kunna fastställas särskilt för att tillhandahålla finansiellt stöd för kvinnliga forskare inom discipliner med en låg andel kvinnor. Institutioner och/eller avdelningar som aktivt arbetar för att främja jämställdhet och som uppvisar goda resultat kan belönas genom olika incitamentprogram.

6.7

Könsfördelningen bland de fast anställda och i kommittéer skulle kunna förbättras genom att uppmuntra institutionerna att bjuda in utländska kvinnliga forskare som gästprofessorer och som kommittémedlemmar.

6.8

I syfte att få fler sökande och undvika att filtrera de sökande i ett för tidigt skede bör arbetsgivarna undvika att efterfråga en hög grad av specialisering när man rekryterar forskarassistenter och postdoktorala forskarassistenter.

6.9

Alla tillsättningskommittéer ska ha kvinnliga medlemmar och ha en jämn könsfördelning. Detta kan bidra till att kvinnliga kandidater ansöker och anställs.

6.10

Medvetenhet om genusfrågor och kunskap om jämställdhet bör inkluderas i utbildningsprogram för ledningen. Kvalifikationer när det gäller jämställdhet kan vara ett kriterium när chefstjänster tillsätts och utgöra en del av utvärderingen av ledningen (14).

6.11

Det är viktigt att jämställdheten övervakas med hjälp av lämpliga indikatorer för mänskliga resurser och tilldelning av ekonomiska anslag. En särredovisning mellan kvinnor och män ska alltid säkerställas i de insamlade uppgifterna.

6.12

Forskarlag har en stimulerande effekt på forskningsmiljön. Studier har visat att grupper med personer från olika bakgrund har större möjligheter att anlägga ett brett forskningsperspektiv. Studier visar också att blandade forskarlag skapar bättre villkor för kreativitet och innovation samt ökar publikationsfrekvensen (15).

6.13

Startpaket (bestående av medel för att genomföra projekt, skaffa fram utrustning och betala ut löner till forskningsassistenter) kan göra det lättare för nyanställda kvinnor att etablera sig som forskare. Erfarenheter visar att kvinnor inte förhandlar fram lika bra forskningsvillkor som män. Startpaket är ett försök att åtgärda detta, och bör därför särskilt övervägas.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  P. Zagamé, L. Soete, ”The cost of a non-innovative Europe”, 2010.

(2)  En översikt över det nuvarande läget ges i punkt 2.

(3)  Källa till statistiska uppgifter i punkt 2: ”She Figures 2012: Gender in Research and Innovation”, Europeiska kommissionen, 2013.

(4)  Kategorierna A, B och C motsvarar nivån på posten inom institutionen – hög, medelhög respektive låg nivå.

(5)  P. Zagamé, L. Soete, ”The cost of a non-innovative Europe”, 2010.

(6)  Women in Science, Norge, 2010.

(7)  Campbell LG, Mehtani S, Dozier ME, Rinehart J, ”Gender-Heterogeneous Working Groups Produce Higher Quality Science”, 2013.

(8)  http://www.genderinscience.org.uk/index.php/consensus-seminars/recommendations-report

(9)  Rapport från expertgruppen om ”Innovation through Gender”, Europeiska kommissionen, 2013.

(10)  Rapport från expertgruppen om ”Innovation through Gender”, Europeiska kommissionen, 2013.

(11)  Eurostat 2012.

(12)  http://www.loreal.com/Foundation/Article.aspx?topcode=Foundation_AccessibleScience_WomenExcellence

(13)  http://www.athenaswan.org.uk

(14)  IDAS – ett nationellt projekt för ledningsutveckling, som syftar till att öka antalet kvinnor på ledande akademiska poster vid svenska universitet och högskolor.

(15)  ”The Scientist”, 7 november 2005, och ”Science”, vol. 309, 2005.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/16


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Utveckling av hushållsnära tjänster för att höja sysselsättningsgraden och främja jämställdhet i arbetslivet

(yttrande på eget initiativ)

(2015/C 012/03)

Föredragande:

Béatrice Ouin

Den 26 februari 2014 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Utveckling av hushållsnära tjänster för att höja sysselsättningsgraden och främja jämställdhet i arbetslivet”.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 30 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 16 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 141 röster för, 17 röster emot och 16 nedlagda röster.

1.   Rekommendationer

1.1

Europeiska unionen bör

främja utbyte av god praxis och förbättra de statistiska uppgifterna,

utfärda en rad rekommendationer till arbetsmarknadens parter baserade på en könsneutral jämförelse av arbeten,

inrätta ett innovationspris för entreprenörskap inom hushållsnära tjänster,

främja social innovation i utvecklingen av hushållsnära tjänster, oavsett vilken form tjänsterna har.

1.2

Medlemsstaterna bör

ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention 189,

omvandla odeklarerat arbete till deklarerat arbetet genom skatterelaterade stödåtgärder och enkla deklarationssystem, i syfte att likställa arbeten inom hushållsnära tjänster med andra arbeten,

bekämpa stereotyper i syfte att uppnå större balans mellan könen i de hushållsnära tjänsterna,

fastställa en allmän ram för att uppmuntra skapandet och utvecklingen av en professionell sektor för hushållsnära tjänster i enlighet med varje medlemsstats särskilda förhållanden och kulturella sedvänjor.

undanröja de rättsliga hinder som i nuläget påtagligt minskar familjernas deklarerade direktanställning av arbetskraft.

1.3

Arbetsmarknadens parter bör

godkänna examensbevis och intyg om kvalifikationer och erkänna kompetens som förvärvats under anställning i privata hushåll,

förhandla fram kollektivavtal och arbetsklassificeringstabeller som tar hänsyn till all kompetens, bl.a. kompetens relaterad till psykologi och relationer.

1.3.1

Företagarna bör

skapa företag och kooperativ som kan erbjuda hushållsnära tjänster till familjer och fast anställning till arbetstagare.

1.3.2

Fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och företagsråd bör

ge en positiv bild av hushållsnära tjänster och uppgradera arbetet på detta område,

främja utbildningen av de personer som berörs och certifieringen av de färdigheter som förvärvats,

verka för att det ska utvecklas och inrättas strukturer för att avgränsa och organisera de hushållsnära tjänsterna, med respekt för olika traditioner och skillnaderna mellan länder,

organisera de hushållsanställda och arbetsgivarna,

inom ramen för främjande av jämställdhet i arbetslivet kräva tjänster som skapar arbetstillfällen samt förhandla fram ett finansiellt bidrag från företagen i syfte att göra det lättare för alla att kombinera arbetsliv och familjeliv.

2.   Bakgrund

2.1

Detta yttrande tar endast upp tjänster och arbeten i privata hushåll och inte alla tjänster (daghem, äldreboenden, skolmatsalar, fritidshem etc.). Att utveckla och professionalisera de hushållsnära tjänsterna är strategiskt viktigt för att uppnå jämlikhet i arbetslivet, eftersom de som utför dessa arbeten till största delen är kvinnor. Det är också främst kvinnor som har behov av tjänster för barnomsorg, äldreomsorg och underhåll av bostaden för att kunna uppnå jämlikhet med män i sina arbetsliv. Dessa tjänster gynnar såväl individen som hela samhället. De skapar nya arbetstillfällen, uppfyller de behov som ett åldrande samhälle har och gör det lättare att kombinera arbetsliv och familjeliv. Tjänsterna förbättrar även livskvaliteten och den sociala integrationen samt främjar omsorg av äldre i deras hem.

2.2

När det gäller de hushållsnära tjänsterna bör man emellertid skilja mellan tre huvudområden: städning, barnomsorg och vård av sjuka, personer med allvarliga funktionsnedsättningar och äldre. Det är viktigt att göra åtskillnad mellan dessa områden, eftersom den kompetens och de kvalifikationer som krävs till viss del skiljer sig åt, även om de ofta hänger samman med varandra, och det dessutom finns skillnader mellan länderna när det gäller de institutionella och organisatoriska strukturerna för de olika områdena eller tjänsterna liksom när det gäller de villkor, den status och den image som de som utför dessa tjänster har.

2.3

Man kan konstatera att en ansenlig del av den hjälp som erbjuds i hemmet för närvarande tillhandahålls i form av odeklarerat arbete, vilket är till förfång för arbetstagarna själva, men också för hushållen och staten.

2.4

För att utveckla de hushållsnära tjänsterna måste man se till att de uppgraderas, och vi måste kasta av oss traditionens ok som innebär att dessa arbeten – som ännu i dag utförs gratis av hemmafruar – fortfarande anses vara lågkvalificerade.

2.5

För att kunna utveckla dessa arbeten måste vi lyfta dem, professionalisera dem och göra riktiga yrken av dem, med anställningsavtal, utbildning, socialt skydd, karriärmöjligheter och rättigheter som motsvarar de rättigheter som andra anställda har.

2.6

EESK har redan utfärdat relevanta rekommendationer om utvecklingen av personanknutna tjänster (1), professionaliseringen av hushållsarbete (2), kampen mot den dolda ekonomin och odeklarerat arbete (3) samt om de sociala investeringarnas inverkan (4), vilka inte kommer att tas upp här.

2.7

Ett mål i Europa 2020-strategin är en sysselsättningsnivå på 75 % för män och kvinnor mellan 25 och 65 år. Men framstegen för kvinnors sysselsättning stöter på flera problem, bl.a. frågan om ansvaret för familjen. Målet om jämlikhet i arbetslivet faller på att män tar så liten del i ansvaret för familjen. Strategin krockar med de åtstramningsåtgärder som minskar de offentliga utgifterna för omsorgsrelaterade tjänster, som i stor utsträckning sysselsätter kvinnor och ökar deras ansvar för omsorgen inom familjen. Denna minskning av utbudet av omsorgsinfrastruktur i många medlemsstater, och ojämlikheterna mellan kvinnor och män när det gäller att dela ansvaret för obetalt hushållsarbete, utgör ett hinder för målet om jämlikhet i arbetslivet.

2.8

Ojämlikheten mellan män och kvinnor i arbetslivet kan mätas med hjälp av lönegapet dem emellan och koncentrationen av kvinnor i några yrkeskategorier (ojämn könsfördelning på arbetsmarknaden) och män i andra. En utveckling av de hushållsnära tjänsterna skulle göra det möjligt att öka antalet heltidsanställda kvinnor och deras tillgång till yrkesutbildning samt till bättre karriärmöjligheter, både för dem som tillhandahåller och mottar dessa tjänster.

2.9

Att inom de personanknutna hushållsnära tjänsterna skapa arbeten vars kvalifikationer och kompetens erkänns genom högre löner och större trygghet skulle även göra det möjligt att locka fler män till dessa yrken. Vi måste också påverka barnen inom skolan så att de inte ser dessa uppgifter som förbehållna kvinnor.

2.10

Att utveckla dessa tjänster kan göra det möjligt att skapa miljontals arbetstillfällen. Om varje familj köpte en timmes hushållsarbete i veckan skulle detta skapa 5,5 miljoner arbetstillfällen (5). Där finns också en möjlighet till social och teknisk innovation. I takt med befolkningens åldrande och det minskade utbudet av sociala tjänster för familjer ökar behoven. I detta hänseende är det ytterst viktigt att fokusera på hushållens valfrihet när det gäller att hitta lämpliga sätt att svara på familjernas föränderliga behov.

3.   Utveckla de privata hushållsnära tjänsterna för att kunna kombinera arbetsliv och familjeliv

3.1

Varje hushåll har en bostad och tvätt att ta hand om, måltider som ska lagas, barn som ska passas och gamla föräldrar eller sjuka som behöver hjälp. Ofta måste kvinnan arbeta deltid för att klara av dessa uppgifter, på bekostnad av det yrke som hon har utbildats till eller den tid som hon skulle kunna använda till utbildning.

3.2

Det är dock inte självklart att använda sig av hushållsnära tjänster, eftersom det inte är lätt att släppa in någon i sitt hem och i synnerhet eftersom dessa tjänster kostar för mycket.

3.3

De hushållsnära tjänsterna utförs än i dag ofta av kvinnor, som får dåligt betalt, ofta arbetar odeklarerat, och befinner sig i en osäker anställningssituation. Detta gäller framför allt invandrarkvinnorna, där vissa saknar arbetstillstånd. Koncentrationen av kvinnor inom branscher som städning, vård och utbildning förstärker befästa könsstereotyper som fungerar som ett hinder för en del män, leder till ojämlikhet mellan kvinnor och män samt underminerar insatserna för att överbrygga löneklyftan mellan män och kvinnor. Denna koncentration gör att kvinnors arbete i än högre grad ses som andra klassens arbete.

3.4

Hushållsanställda är personer vars arbete utförs i hemmet, den privata bostaden. ILO kallar dem som arbetar i sektorn för ”hushållsarbetare”. I vissa medlemsstater har begreppet ”hushållsanställd” dålig klang. Eftersom det finns många termer för samma arbete (6), t.ex. hushållsnära tjänster, personanknutna tjänster, hemhjälp, personlig assistans, dagbarnvård och städhjälp, är det inte lätt att sammanställa statistik.

3.5

ILO uppskattar antalet hushållsanställda i EU till 5 miljoner, men denna siffra är troligtvis underskattad, eftersom man enbart i Frankrike – där skatterelaterade stödåtgärder har gjort det möjligt att omvandla detta arbete från odeklarerat till deklarerat och alltså att räkna arbetstillfällena – uppskattar siffran till 2 miljoner. Dessa arbeten betalas oftast direkt av den familj eller person som har anlitat den hushållsanställda (60–70 % inom sektorn) utan någon mellanhand.

4.   Hinder för utvecklingen av dessa tjänster

4.1   Lågt värderade arbeten

4.1.1

Man måste konstatera att de arbeten som det rör sig om, framför allt när det handlar om städning, fortfarande ofta inte anses kräva någon särskild kunskap eller kompetens. I stor utsträckning betraktas de som övergångsarbeten (t.ex. au pair), inte som ett karriärval.

4.1.2

I de flesta fall ber familjerna inte om att få vare sig examensbevis eller intyg, och de anförtror sina barn, gamla föräldrar och nyckeln till bostaden till personer som de inte kan veta om de kan lita på. Att komma in i ett hem och anpassa sig till familjens behov kräver en rad (inte nödvändigtvis väldefinierade) psykologiska och tekniska färdigheter, vilket underskattas.

4.1.3

Eftersom samhället ser negativt på dessa arbetsuppgifter utförs de ofta av invandrarkvinnor som lämnar barn och gamla föräldrar i hemlandet för att komma och ta hand om andras barn och föräldrar i rika länder, trots att stora delar av EU:s befolkning står utan arbete. Dessa arbetstagare har ofta en dålig självbild, eftersom de inte aktivt har valt att arbeta med dessa lågt värderade uppgifter. I dag är invandrare ofta överkvalificerade men slussas in i en sektor som utgör en av de få möjligheterna till arbete och där deras rättigheter som arbetstagare i många fall varken garanteras eller respekteras. Detta kompetensslöseri är mycket oroande, inte bara för de enskilda invandrarkvinnorna utan även för det samhälle inom vilket de arbetar.

4.2   Dåligt betalda arbeten med otrygga villkor och dåligt skydd

4.2.1

Sektorn sysselsätter såväl icke-kvalificerad som överkvalificerad arbetskraft, och arbetstagarna betalas ofta direkt av privatpersoner som inte kan betala höga löner, eftersom det saknas nationella skatterelaterade stödåtgärder inom sektorn.

4.2.2

Att ha familjer som arbetsgivare kan vara en otrygghetsfaktor eftersom det kan ske förändringar i familjesituationen. Särskilt när familjerna bara har behov av hjälp några timmar i veckan måste de hushållsanställda skaffa sig fler arbetsgivare för att klara sig, och hela tiden hitta nya för att ersätta dem som inte längre har behov av deras tjänster.

4.2.3

Fram tills nyligen omfattades inte arbete i hemmet av ILO:s internationella arbetskonvention. Detta förändras genom konvention 189 som antogs 2012 men endast har ratificerats av två europeiska stater hittills (7).

4.2.4

Eftersom de som arbetar i privata hem är så utspridda är det svårt att få dem att ansluta sig till en fackförening. I många fall är de inte ens intresserade av det. Deras krav och intressen skulle emellertid få större gehör om de understöddes och tillvaratogs av inflytelserika fackföreningar. Ensamma mot sina arbetsgivare har de hushållsanställda svårt att försvara sina rättigheter. Situationen är än värre för personer som inte kan språket bra, som utsatts för människohandel och inte har tillgång till sina juridiska handlingar.

4.2.5

Trots detta finns det allt fler exempel på planer för att strukturera denna sektor i EU:s medlemsstater, som går framåt olika snabbt och har olika räckvidd och som ska göra det möjligt att främja och utveckla en separat ekonomisk sektor och förhandla fram kollektivavtal anpassade till hushållsnära tjänster. När kollektivavtal förhandlas fram eller omförhandlas måste man se till att beakta kvalifikationernas komplexitet och värdet av de mänskliga relationerna.

4.2.6

I samband med åtgärder för att öka professionaliseringen av sektorn för personliga tjänster är det viktigt att ta hänsyn till de olika typerna av arbetsgivare inom sektorn (mellanhänder eller enskilda) för att undvika all risk för förvirring när det gäller status och ansvar.

4.2.7

Olika fall av modernt slaveri har dragits inför domstol eftersom det förekommer människohandel inom hushållssektorn. Invandrarkvinnor löper risk för sexuell exploatering och arbetskraftsutnyttjande. Detta bidrar till att sektorn får dåligt rykte.

5.   Skapa anständiga arbeten och tjänster av hög kvalitet

5.1   Kostnadsåtgärder: omvandla odeklarerat arbete till deklarerat, införa finansiering från flera håll

5.1.1

För att komma ur den rådande situationen (med en stor andel odeklarerat arbete och flera arbetsgivare) och skapa riktiga anställningar där kompetensen värderas enligt liknande kriterier som för andra yrken, måste dessa tjänster i högre grad erkännas och värdesättas, bland annat med anständiga löner, och samtidigt fortsätta att vara tillgängliga för alla. Dessa två villkor kan inte uppfyllas på annat sätt än med finansiering från flera håll: skatteavdrag, delfinansierade kuponger (som redan finns i form av matkuponger), socialförsäkringsförmåner och bidrag från användaren. Skatteavdrag till förmån för privatpersoner har visat sig effektiva vid renovering av bostäder i Sverige, där de har skapat arbetstillfällen inom byggsektorn. I Frankrike försvann de hushållsnära tjänsterna från den dolda ekonomin när skatteavdrag infördes. Dessutom har en ”servicekupong” införts som förenklar det administrativa förfarandet. Tack vare internets införande kan man dessutom undvika pappersformulär.

5.1.2

Det enda sättet att professionalisera anställningarna och erbjuda tjänster av hög kvalitet är att använda sig av offentliga finansieringsmedel (skatteavdrag), sociala finansieringsmedel (familjebidrag, företagsstöd, ömsesidiga försäkringsbolag och sjukförsäkringsbolag, företagsråd etc.) samt privata finansieringsmedel (privatpersonerna betalar för tjänsterna). Inom ramen för jämställdhetsplanerna och åtgärder för att kunna kombinera familjeliv och yrkesliv kan företagen vara med och finansiera hushållsnära tjänster till sina anställda. Vissa gör det redan. Denna goda praxis bör kartläggas och spridas av Europeiska kommissionen, t.ex. för att uppmuntra utarbetandet av ett system med förbetalda kuponger som skulle kunna införas i alla medlemsstater.

5.2

Man bör även vidta åtgärder mot otrygghet på arbetsmarknaden genom att skapa nya företag och utveckla den sociala dialogen inom sektorn, i enlighet med varje medlemsstats särskilda förutsättningar och kultur.

5.2.1

Med tanke på familjernas allt större behov av hjälp i hemmet bör hushållens möjligheter att välja mellan de olika tjänster som finns i medlemsstaterna stärkas och stabiliseras, liksom också tjänsternas kompletterande karaktär, så att man kan skapa en ny modell som kan främja social innovation i Europa.

Anställningsotryggheten i sektorn kan endast åtgärdas genom att man lägger tonvikten på två huvudfrågor: För det första behovet av att professionalisera anställningarna för att förbättra kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls och säkerställa en verklig yrkesutveckling för hushållsanställda (se punkt 5.3) och, för det andra, behovet av att officiellt erkänna den sociala dialogen i sektorn, eftersom detta är ett mycket viktigt sätt att garantera välbefinnande och anständiga arbetsvillkor för både hushållsanställda och familjer, oavsett vilken typ av tjänster det rör sig om. I detta sammanhang är det mycket viktigt att hjälpa familjer att vända sig till en sektor med professionaliserade och deklarerade tjänster (se punkt 5.1) och ge dem möjlighet att välja en struktur som passar dem.

De tjänster som erbjuds familjer när det gäller hjälp med barn- och äldreomsorg, vård av familjemedlemmar med allvarliga funktionsnedsättningar och för att skapa balans mellan arbetsliv och privatliv skiljer sig dessutom från andra typer av tjänster genom att de utförs direkt i hushållens intima och privata sfär och inte kan anförtros första bästa okända person. Av denna anledning är det absolut nödvändigt att säkerställa en social dialog i sektorn, i linje med Europeiska unionens värderingar och varje medlemsstats kulturella särdrag.

5.2.2

För att sektorn ska kunna utvecklas måste man också utveckla de företag (kooperativ, föreningar eller bolag) som agerar som mellanhand mellan den som har behov av en tjänst och den som är kvalificerad att erbjuda den. Företagen ansvarar för att hitta kunder och för att planera de anställdas arbetstid. De anställda kan på så sätt få ett enda anställningsavtal, vilket underlättar det sociala skyddet och gör det möjligt att finansiera transporttiden mellan kundernas hem samt tid för semester eller fortbildning. Mellanhanden är också den som ska ha ansvaret inför kunden, dvs. ansvaret för att skicka ut kompetenta, ärliga, diskreta och utbildade arbetstagare till kunden och att se till att tjänsten utförs även om den person som vanligtvis kommer är sjuk eller ledig. Kunden anförtror inte längre sitt hem eller sina familjemedlemmar åt en person utan åt företaget.

5.2.3

Genom att skapa företag kan man göra villkoren för dessa arbeten likvärdiga med villkoren för andra arbeten. Denna typ av företag finns redan. Europeiska kommissionen bör kartlägga och sprida de olika modellerna, analysera dem med utgångspunkt i den utförda tjänsten och i sociala villkor för arbetstagarna.

5.2.4

I de fall där kunderna föredrar att själva ta på sig arbetsgivaransvaret, vilket ger dem möjlighet att välja vem de vill släppa in i sitt hem, måste man se till att familjerna informeras så att de tar sitt ansvar som arbetsgivare och följer reglerna. Medlemsstaterna bör se till att dessa regler är rimliga och att det är möjligt för en genomsnittlig familj att följa dem.

5.3   Reformer inom sektorn

5.3.1

I Sverige infördes skatteavdrag för hushållsnära tjänster 2007. Detta skatteavdrag gjorde köp av hushållsnära tjänster betydligt billigare, då priset reducerades med 50 %. Kunden betalar halva priset för tjänsten, och den andra halvan får företaget från skattemyndigheten.

5.3.2

Tidigare var det svårt att köpa hushållsnära tjänster vitt. Nu, sju år senare, visar siffrorna att skatteavdraget har skapat och fortsätter att skapa nya företag och nya arbetstillfällen, främst för personer som tidigare stod utanför arbetsmarknaden.

5.3.3

Skattereformen har haft en positiv inverkan på en sektor där tjänsterna till stor del inte redovisades tidigare. Skatteavdraget har inte bara gynnat sektorn och dess kunder utan även samhället i stort.

5.3.4

2013 omsatte sektorn mer än en halv miljard euro. 2013 anställdes fler än 16  000 personer och under de senaste åren har det skett en konstant ökning. Mellan 2012 och 2013 ökade sysselsättningen inom sektorn hushållsnära tjänster med 16 %.

5.3.5

Majoriteten av företagen skapas av kvinnor och ofta av kvinnor med invandrarbakgrund. Mer än en tredjedel av de kunder som köper hushållsnära tjänster är över 65 år (två tredjedelar är kvinnor). Totalt är 62 % av kunderna kvinnor, med olika inkomstnivåer, dock främst från medelklassen. Familjerna är bland dem som utnyttjar dessa tjänster mest. Två av tre arbetstagare inom sektorn för hushållsnära tjänster var tidigare arbetslösa eller utförde odeklarerat arbete. Omkring 80 % är kvinnor och 40 % av arbetstagarna är födda utanför Sverige.

5.3.6

Den största arbetsgivarorganisationen i tjänstesektorn sluter tillsammans med sina fackliga motsvarigheter kollektivavtal för de företag som erbjuder hushållsnära tjänster. I kollektivavtalen regleras löner, arbetstid, betald fortbildningstid, socialförsäkringar och andra aspekter.

5.3.7

Reformen har lett till ökad sysselsättning, minskad arbetslöshet, färre sjukskrivningar och slutligen till ökade skatteintäkter, vilket gör att systemet praktiskt taget betalar sig självt.

5.4   Åtgärder för professionalisering

5.4.1

Förutom de arbetsuppgifter som kräver tekniska kunskaper (hygienregler, kunskap om maskindrift, användning av produkter, hur man tvättar ett barn eller hjälper en vuxen att resa sig etc.) krävs relationsrelaterade färdigheter, såsom att kunna väcka tillit, vara diskret och självständig och kunna anpassa sig till varje klient. Man bör klassificera färdigheterna och utarbeta tabeller som anger om man bara ska ta hand om bostaden eller om det även finns barn eller äldre, om klienten är närvarande eller inte, om han eller hon är fysiskt och psykiskt självständig eller beroende.

5.4.2

Paradoxen är att dessa arbetsuppgifter av vissa värderas lågt trots att de är mer tillfredsställande än många andra. Att städa ett hem så att det blir rent, att hjälpa människor och utveckla en relation till ett barn är mycket givande. De offentliga myndigheterna skulle, i samråd med fackförbunden och arbetsgivarorganisationerna, dels kunna främja professionaliseringen av dessa tjänster, de berörda personernas utbildning och certifieringen av den kompetens som förvärvats, dels arbeta för att utforma och inrätta strukturer med syfte att sammanföra och organisera de hushållsnära tjänsterna.

5.4.3

För att förändra hur vi ser på dessa arbetsuppgifter måste de ges namn, värderas både tekniskt och relationsmässigt och jämföras med likvärdiga arbetsuppgifter inom andra yrkeskategorier. Man måste skapa examensbevis, intyg och utbildningar som bekräftar den kunskap som man har tillgodogjort sig. Vissa existerar redan.

5.4.4

Det vore även lämpligt att göra det lättare att avancera till andra ansvarsområden eller söka sig till andra arbetsuppgifter inom samma sektor eller andra sektorer. För att undvika kompetensslöseri är detta särskilt viktigt när det gäller överkvalificerade invandrarkvinnor som slussas in i de hushållsnära tjänsterna.

5.4.5

Åtgärder bör vidtas för att undanröja människohandel i samband med hushållsnära tjänster, eftersom det helt klart utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

5.4.6

Löntagarnas fackförbund har ofta negligerat organisationen av de hushållsanställda – som visserligen är komplicerad med tanke på att fackföreningarna inte har tillgång till privata hem och att dessa arbetstagare är osynliga och spridda. Att organisera de hushållsanställda kan medföra framsteg i professionaliseringen av branschen för hushållsnära tjänster. Professionalisering är i sin tur en förutsättning för jämställdhet i arbetslivet.

Bryssel den 16 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  EUT C 44, 15.2.2013, s. 16-22.

(2)  EUT C 21, 21.1.2011, s. 39.

(3)  EUT C 177, 11.6.2014, s. 9.

(4)  EUT C 226, 16.7.2014, s. 21-27.

(5)  Europeiska kommissionen, arbetsdokument från kommissionens avdelningar om att ta tillvara sysselsättningspotentialen inom personliga tjänster och hushållstjänster (SWD(2012)95, 18.4.2012, s. 14).

(6)  Hushållsanställda bodde förr i det hushåll där de arbetade. Detta förekommer fortfarande i vissa välbärgade familjer eller på ambassader, men i dag tillbringar de hushållsanställda i regel enbart några timmar per vecka i varje arbetsgivares eller kunds hem.

(7)  Italien ratificerade konvention 189 i januari 2013 och Tyskland i september 2013. Europeiska rådet godkände i januari 2014 att medlemsstaterna ratificerar konventionen.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/23


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Företagstjänsters inverkan på industrin

(yttrande på eget initiativ)

(2015/C 012/04)

Föredragande:

Joost van Iersel

Medföredragande:

Hannes Leo

Den 22 januari 2014 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen att utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Företagstjänsters inverkan på industrin”

Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI), som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 16 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 16 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 100 röster för, 0 röster emot och 2 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Med tanke på den nära samverkan mellan tjänster och tillverkning och dess inverkan på hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa uppmanar EESK kommissionen att under nästa mandatperiod sätta upp företagstjänster på prioriteringslistan. Detta är särskilt viktigt på grund av en ny produktionsmodell som vissa kallar ”den fjärde industriella revolutionen”.

1.2

Det krävs konkreta EU-initiativ på alla områden som har att göra med den digitala revolutionen och den omvandling av ekonomin och samhället som den medför. Att öka medvetenheten hos de offentliga myndigheterna och i samhället är en grundläggande förutsättning.

1.3

Företagstjänster bör ingå i en aktiv industripolitik och beaktas vid halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin under 2015. EESK konstaterar att kommissionen och rådet hittills har underskattat deras betydelse.

1.4

Hälften av kommissionens generaldirektorat ägnar sig på ett eller annat sätt åt tjänster, men det saknas ett systematiskt, för att inte tala om strategiskt, tillvägagångssätt. Det finns ingen tydlig politik eller synlig talesperson på detta område. En stor besvikelse var också rådets kortsynta minskning av budgeten för Fonden för ett sammanlänkat Europa i den fleråriga budgetramen från de 9 miljarder euro som kommissionen föreslagit till 1,2 miljarder euro.

1.5

EU måste nu bestämma sig för om man vill gå i täten och bidra till ny hållbar tillväxt och nya arbetstillfällen eller överlåta sin plats åt andra.

1.6

Därför välkomnar EESK varmt kommissionens initiativ från förra året att inleda en grundläggande diskussion inom en högnivågrupp för företagstjänster (1). EESK framhåller att detta inom kort måste följas av

en ingående analys,

effektiv samordning mellan de berörda kommissionsavdelningarna, och

en europeisk agenda (se punkt 1.15).

1.7

Snabbväxande företagstjänster har redan en dominerande ställning inom tillverkningsindustrin. En lång och växande rad företag – både tillverknings- och tjänsteföretag – ägnar sig nu åt att utforma och tillhandahålla nya generationer av företagstjänster. Ny teknik gör tjänster ännu mer relevanta för tillverkningsindustrin.

1.8

Dessutom är sakernas internet och tjänsternas internet för närvarande kända i Europa som den fjärde industriella revolutionen, början på en ny tidsålder efter automatiseringens tidsålder.

1.9

Detta kvanthopp är resultatet av ett vertikalt och horisontellt samarbete mellan maskin och internet, maskin och människa samt maskin och maskin längs värdekedjan i realtid. Öar av automatisering kommer att kopplas samman i oräkneliga nätverk och variationer. Programvaror och nätverk kommer att förbinda smarta produkter, digitala tjänster och kunder med framtidens nya innovativa ”produkter”.

1.10

Denna utveckling är föremål för en omfattande diskussion. En banbrytande ekonomisk och politisk strategi är det tyska projektet Industri 4.0, där man beaktar både företagstjänster och det bredare ekonomiska sammanhanget, som genomgår en grundläggande omvandling. Tillsammans med liknande initiativ bör det bli en byggsten i agendan för industrin och en lång rad offentliga och privata berörda parter. På de digitala marknaderna hade tidigare den aktör som kom först stora konkurrensfördelar.

1.11

Globalt jämförbara strategiska initiativ planeras i USA, Kina och Sydkorea. Pentagon planerar ett investeringsprogram. Datajättar som Google, Amazon, Apple och Yahoo har en naturlig fördel på marknaden.

1.12

Den mänskliga faktorn är avgörande. Nya värdekedjor och affärsmodeller skapar nya allianser och inbördes förhållanden mellan företag, vilket har en enorm inverkan på arbetsorganisationen. Dessutom förväntas betydande förändringar på arbetsmarknaden. Den digitala teknikens snabba utveckling gör att nya former av arbetsorganisation, anställningsförhållanden och kompetenshöjning ständigt uppstår inom industrin och särskilt i sektorn för företagstjänster. Dessa omvandlingar måste övervakas noga. Skräddarsydd politik, som måste bygga på välfinansierad forskning, måste inriktas på att främja positiva villkor och lindra de negativa effekterna.

1.13

I många sektorer för företagstjänster saknas ännu en kultur när det gäller social dialog, vilket kan undergräva kvaliteten på sysselsättningen i dessa sektorer. Det krävs en stabil ram för social dialog och aktivt deltagande – även med tanke på innovativa utbildningsmöjligheter – på företagsnivå, sektorsnivå, nationell nivå och EU-nivå med hänsyn till de ofta kraftiga omstruktureringarna inom den snabbt föränderliga branschen för företagstjänster.

1.14

Gränsöverskridande och EU-omfattande erkännande av kvalifikationer och färdigheter kommer att främja arbetskraftens rörlighet och kunskaper. Detta kommer också att utöka och förstärka de europeiska möjligheterna för ett mycket stort antal små- och mikroföretag inom detta område.

1.15

EESK instämmer till största delen i rekommendationerna från EU:s högnivågrupp och de fem arbetsgrupperna från 2013. Mot bakgrund av företagstjänsternas oerhört stora betydelse för uppnåendet av målet om att tillverkningsindustrin ska stå för 20 % av BNP år 2020 och med tanke på den fjärde industriella revolutionen, behövs det en europeisk agenda eller färdplan för företagstjänster. Enligt EESK:s åsikt bör den ha följande syften:

A.

Kunskap och politiskt stöd:

Öka medvetenheten och främja debatt.

Definiera och klassificera företagstjänster.

Tillhandahålla relevant och tillförlitlig statistik om företagstjänster och deras utveckling.

B.

Politikområden:

Stärka integrationen, bekämpa fragmenteringen av den inre marknaden och undanröja hinder för handeln inom EU.

Stödja ett regelverk och europeiska plattformar för standardisering.

Stärka den inre marknaden i telekomsektorn.

Främja investeringar i den infrastruktur som krävs för en säker digital marknad för kommunikation, samarbete och handel med digitala varor och tjänster.

Skydda data och immateriella rättigheter.

Minska de lagstiftnings- och regleringsrelaterade hindren för internationell handel med företagstjänster.

C.

Särskilda ämnen:

Inverkan av stordata – den betydande ökningen i volym, mångfald och hastighet hos data – till följd av intensivare nätverksarbete och dataframställning.

Den mycket viktiga kopplingen mellan forskning, industri, tjänster och sysselsättning.

Offentlig upphandling.

Miljöprestanda och hållbarhet.

Företagstjänsternas sociala konsekvenser för samhället i stort och arbetsmarknaden.

D.

Finansiellt:

Finansiella resurser.

2.   Inledning

2.1

I mogna ekonomier står tjänster för mer än 70 % av produktionen och sysselsättningen. Tjänsternas andel ökar över hela världen och de blir allt mer sofistikerade.

2.2

Företagstjänster är en viktig tillväxtfaktor. Enligt kommissionen uppgick deras genomsnittliga tillväxttakt mellan 1999 och 2009 till 2,38 %, medan genomsnittet i alla sektorer i EU:s ekonomi var 1,1 %. Under samma period uppgick sysselsättningstillväxten i denna sektor till 3,54 %, medan siffran för alla sektorer i EU:s ekonomi bara var 0,77 %.

2.3

Tjänsteekonomins ökning som andel av den sammantagna ekonomiska verksamheten i EU överträffar tillverkningsekonomins. Denna fas följs av de informations- och kunskapsbaserade tjänsternas uppgång.

2.4

Tjänster är en generisk term. Den avser ett mycket brett spektrum av ekonomiska och sociala verksamheter, från den lågkvalificerade till den högkvalificerade delen av arbetsmarknaden. Sysselsättningen ökar inom hög- och lågkvalificerade yrken, medan arbetskraften inom medelkvalificerade tjänsteyrken minskar, vilket sätter press på medelklassen.

2.5

I samspelet mellan tjänster och industri kan man urskilja följande huvudtyper av relevanta tjänster:

Externt tillhandahållna tjänster som används av industrin, dvs. tjänster som tillhandahålls av sektorn för företagstjänster. Dessa täcker hela spektrumet av operativa tjänster (t.ex. industriell rengöring), konsulttjänster (t.ex. ingenjörer) och andra tjänster, inklusive kunskapsintensiva tjänster (t.ex. datatjänster).

Internt tillhandahållna tjänster som används av industrin, dvs. tjänstefunktioner som utförs inom industrin.

Stödtjänster som tillhandahålls av industrin, dvs. tjänster som industrin tillhandahåller tillsammans med sina produkter (t.ex. eftermarknadstjänster).

Inbyggda tjänster som tillhandahålls av industrin, dvs. tjänstefunktioner som är inbyggda i de produkter som industrin tillhandahåller (t.ex. programvara).

2.6

Företagstjänsterna har växt betydligt sedan 1970-talet. Deras omsättning uppgår för närvarande till 2  000 miljarder euro, och de ger 24 miljoner människor arbete. Miljontals företag, främst små- och mikroföretag, är verksamma inom området, för att inte tala om de interna tjänstebaserade delarna av större företag. Företagstjänsterna utgör 11,7 % av ekonomin i EU.

2.7

Bilden är mycket varierad utan någon gemensam nämnare. Sektorn har en oerhörd inverkan på alla skikt och förhållanden i samhället. Företagstjänsterna är en drivkraft för förändring och stimulerar en översyn av affärsmodellerna. De främjar en kontinuerlig omorganisation av offentliga och privata företag samt offentliga organ.

2.8

Under de senaste årtiondena har automatisering och IKT varit starka drivkrafter (2). Utvecklingen inom enskilda tjänstesektorer har också ofta haft en tvärgående inverkan på andra sektorer.

2.9

De traditionella gränserna mellan tillverkning och tjänster håller på att suddas ut. Utvecklingen av tillverkningsindustrin kan inte längre betraktas som åtskild från tjänstesektorn såsom var fallet tidigare. I detta sammanhang bör EU-målet om att öka tillverkningsindustrins andel av EU:s BNP till 20 % omdefinieras med hänsyn tagen till företagstjänsternas mervärde. Det vore lämpligare att tala om en tillverkningsinriktad värdekedja (3).

2.10

I det globala sammanhanget klarar sig Europa på det hela taget bra, även om det finns områden där den europeiska industrin möter svårigheter. Ökad produktivitet och ett dynamiskt införande av ny teknik skulle kunna få en positiv inverkan på omlokaliseringen. Samtidigt kan man konstatera att vissa människor är känsliga för förnyelse och att det finns ett dolt motstånd mot innovation. Denna tendens bör ägnas särskild politisk uppmärksamhet.

3.   Utvecklingen av företagstjänster och samspelet med industrin

3.1

Företagstjänsterna befinner sig i ett mycket dynamiskt skede. På grund av den revolution som drivs på av internet ökar tjänsternas inverkan på produktionslinjerna och företagens övergripande resultat. Produktionslinjerna styrs nu av programvara, och arbetskraftens roll inom tillverkningsindustrin minskar.

3.2

Detta står i strid med den konventionella teorin och tyder på att tillverkning och företagstjänster i allt större utsträckning är sammankopplade. Följaktligen är en åtskillnad mellan de två ofta artificiell. Nuförtiden använder sig företag av insatsvaror och producerar produkter och tjänster som omfattar komponenter från både tillverkning och tjänster. Detta samspel är en tvåvägsprocess.

3.3

Denna slutsats kan även dras av förändringar i företagslandskapet. Tjänster har visserligen främst en stödjande funktion, men är en viktig drivkraft i fragmenteringen av värdekedjorna. Bland annat leder detta till en uppdelning av större företag och gör att de förändras från att vara ganska statiska enheter till enheter som bygger på dynamiska kombinerade samspel mellan mer eller mindre oberoende – eller åtminstone identifierbara – delar inom samma företag eller utanför (utkontraktering). I egenskap av flexibel och anpassningsbar mellanhand stöder tjänstesektorn dessa processer.

3.4

Fragmenteringen av värdekedjan minskar även skillnaderna mellan sektorerna betydligt, eftersom gränserna mellan sektorer suddas ut. En helt ny bild uppstår, t.ex. att Google tillverkar en bil, i vetskap om att 35 % av investeringarna i en bil görs i programvara, en andel som är så hög som 50 % när det gäller ingenjörsvetenskap och tillverkning av sofistikerade maskiner.

3.5

Trots att det råder allmän samsyn om tjänsternas inverkan på ekonomin och sysselsättningen som helhet saknas det förvånansvärt nog fortfarande ingående analyser på EU-nivå. Detta beror bl.a. på följande:

Bortsett från några stora företag består sektorn i allmänhet av oräkneliga små- och mikroföretag som knappt är organiserade, vilket gör att företagstjänstesektorns röst på EU-nivå är mycket svag.

Dessutom är det på grund av en dynamisk och kontinuerlig förnyelse- och uppfinningsprocess mycket svårt att ta fram tillförlitliga klassificeringar.

Den odelade uppmärksamhet som EU under många år har ägnat tillverkningsindustrin har hindrat unionen från att uppriktigt och sakligt beakta stödtjänsternas oerhört stora inverkan.

3.6

Traditionella statistiska indikatorer med en tydlig åtskillnad mellan tillverkning och tjänster kan därför inte fånga värdekedjornas komplexa struktur. I ett input-outputperspektiv bör man bl.a. framhålla vilka tjänstebranscher som levererar till industrin och vice versa samt hur mycket som levereras. Detta förutsätter dock att nya uppsättningar av statistiska indikatorer utarbetas först.

3.7

Mer exakt och detaljerad statistik bör bygga en bättre grund för politiska debatter om vad som händer och möjliga instrument för att förbättra resultaten.

3.8

Statistik kan också bidra till att fokusera debatten på bl.a. undanröjande av hinder för gränsöverskridande handel och rörlighet som beror på nationella föreskrifter, nationell överregling (s.k. gold-plating) och särskilda nationella rättigheter som beviljas yrken i tjänstesektorn, t.ex. beträffande kvalifikationer. Harmonisering och gränsöverskridande erkännande av yrkeskvalifikationer bör underlätta gränsöverskridande rörlighet i de reglerade yrkena, vilket också är av särskilt intresse för små- och mikroföretag.

3.9

Övergripande EU-siffror kommer att visa på betydande skillnader mellan de europeiska länderna. En stark tjänstesektor bidrar till en stark ekonomi. Infrastruktur, särskilt bredband, är av stor betydelse. Infrastrukturen bör skyddas både av dataskyddsskäl och för att säkerställa tjänsternas kontinuitet. Ett antal medlemsstater måste göra kraftansträngningar för att komma i kapp på detta område.

3.10

Produktionslinjerna är mer koncentrerade än tidigare. Europeiska och framväxande marknaders sammanflätning har skapat komplexa ekonomiska nätverk och kunskapsnätverk där tjänster är en drivande kraft. Utlokalisering kommer att bli mindre effektivt, eftersom industrin kommer att vara beroende av de mest specialiserade, kunskapsintensiva och högkvalitativa tjänsterna.

3.11

Europa har fortfarande en komparativ fördel när det gäller produktionen av sådana avancerade tjänster, främst tack vare sin högkvalificerade arbetskraft och nivå på forskning och utveckling. Europa får dock inte falla i självbelåtenhetens fälla. Konkurrensfördelar måste upprätthållas proaktivt. Detta förutsätter i synnerhet politik som främjar kontinuerligt höga nivåer av investeringar i forskning och utveckling samt en ytterligare förbättring av arbetskraftens kvalifikationer.

3.12

Samspelet mellan tjänsteleverantörer och kunder är av yttersta vikt. Företagstjänster främjar kundens produktion – produkter och/eller hjälpmedel. Framgångsrik utveckling är ett resultat av effektivt samarbete mellan utbud och efterfrågan, där man strävar efter nya ”strukturer”. Olika visioner och ”språk” sammanförs för att skapa nya lösningar. En rad olika fackområden bidrar med kreativa och skräddarsydda lösningar i dessa processer.

Avsaknaden av medelstora företag är anmärkningsvärd. Bortsett från viktiga stora tjänsteleverantörer som SAP är Europa mindre representerat i det stora segmentet tjänsteleverantörer än USA. I vissa högteknologiska sektorer är Europa praktiskt taget frånvarande jämfört med USA. Exemplen med Google, Apple, Amazon och Microsoft som mästare i ett spel där ”vinnaren tar allt” visar hur beklagligt det är att det inte finns några europeiska aktörer på detta område.

3.13

När det gäller eventuella problem som uppstår p.g.a. tjänstedirektivet måste fullbordandet av den inre marknaden för företagstjänster visa på en vilja att utnyttja möjligheter till tillväxt och nya arbetstillfällen, samtidigt som man tyglar de möjliga negativa konsekvenserna av tjänsteliberalisering, t.ex. social dumpning och lönedumpning.

3.14

Kommissionen fäste 2011 särskild uppmärksamhet vid behovet av en bedömning av den roll som kunskapsintensiva företagstjänster spelar. En övergripande slutsats är att tjänster – och särskilt kunskapsintensiva företagstjänster – spelar en viktig och växande roll som insatsvaror i tillverkningsprocesserna. De två är faktiskt oskiljaktiga, medan tillverkningsindustrins produktion blir mer och mer beroende av kvaliteten på sådana tjänster.

3.15

Forskarvärlden och universiteten är också i högsta grad delaktiga i innovativa tjänster och samverkan med industrin. Vid en hel del universitet finns det lovande nystartade företag som tillhandahåller företagstjänster. Detta bidrar till att sammanföra vetenskap, innovativa lösningar och industri. Dessutom får det ytterligare positiva effekter, eftersom bättre tjänster bidrar till att öka värdekedjan inom branscher där ett land redan har teknisk kapacitet och en komparativ fördel (4). Detta ökar tillverkningsindustrins betydelse inom den internationella handeln betydligt.

3.16

Tjänsternas betydelse gör att man talar om ”tillverkningsindustrins tjänstefiering”. Symbiosen mellan tillverkning och tjänster ändrar ofta fokus för företagen eller t.o.m. för hela verksamhetsområden. Nya tjänster möjliggör förändrade marknadsföringskoncept, eftersom man inte längre inriktar sig på försäljning av produkter utan på (enskilda) kunders behov. Ett annat exempel är att tillverkningsindustrin i allt större utsträckning är beroende av utformning och tillhandahållande av företagstjänster som den lönsammaste delen av dess verksamhet.

3.17

Mot denna bakgrund är ett mål om att tillverkningsindustrins andel av EU:s BNP ska uppgå till 20 % år 2020 inte tillräckligt specifikt. Målet bör snarare vara att tillgodose behovet av att skapa gynnsamma förutsättningar för att förbättra de industriprocesser där symbiosen mellan tillverkning och tjänster tillhandahåller aktuella produkter genom avancerade produktionsprocesser och produktivitet.

3.18

Den nya vågen av IKT-tillämpningar är en självgående process: Tjänster föder tjänster, vilket gör att deras betydelse för ekonomin som helhet ökar oproportionerligt. De främjar produktivitet och stimulerar tvärgående effekter på alla delar av ekonomin, vilket ger upphov till nya kombinationer. De ger också ytterligare impulser till globaliseringen.

3.19

Ett annat fenomen är att fler och fler produkter marknadsförs tillsammans med tjänster som är kopplade till eller t.o.m. inbäddade i dem, vilket i sin tur leder till nya allianser och kombinationer.

4.   Den fjärde industriella revolutionen – en radikal förändring

4.1

Spektrumet och inverkan av företagstjänster blir mycket större när de kopplas till den fjärde industriella revolutionen, som omfattar mer än bara företagstjänster (5). Denna revolution följer på mekaniseringens, elektricitetetens och informationsteknikens tre tidsåldrar. Nu handlar allt om införandet av tjänsternas internet och sakernas internet.

4.2

Som ett led i denna process finns det en rad initiativ inom näringsliv och vetenskap för att anpassa produktionsprocesserna och utveckla nya produkter. De offentliga myndigheterna har uppmuntrat vissa av initiativen. Ett pionjärinitiativ är en färdplan om den fjärde industriella revolutionen som den tyska regeringen tog initiativ till 2012 (6).

4.3

Det finns för närvarande flera parallella initiativ med liknande kännetecken, t.ex.

det nederländska ”Smart Industry”-initiativet från april 2014,

de österrikiska regionernas ”Industri 4.0”-strategier,

Valloniens konkurrenskraftskluster,

”Future of manufacturing”-projektet, som stöds av den brittiska regeringen,

Fondazione Democenter – Sipe i Emilia Romagna,

Smart Manufacturing Leadership Coalition i USA, och

Cyber-Physical Systems Innovation Hub i Indien (mer omfattande än 4.0).

4.4

Framtidens smarta fabrik är mycket sofistikerad och komplex och den är förankrad i finjusterade nätverk tack vare vidareutvecklade programvarutillämpningar och system. Denna utveckling kommer att leda till en progressiv individualisering – för både kunder och anställda – när det gäller att tillhandahålla och dra nytta av smarta och skräddarsydda produkter och komponenter.

4.5

Potentialen för industrin och ekonomin är oerhört stor. Ögonblickligt uppfyllande av kundens önskemål, flexibilitet, optimalt beslutsfattande, effektiv användning av råvaror samt en potential för mervärde genom nya tjänster måste främjas. Utvecklingen kan också passa in i den demografiska utvecklingen i Europa och gynna balansen mellan arbets- och privatliv, och samtidigt öka konkurrenskraften i en höginkomstmiljö.

4.6

Inom alla industrisektorer kommer horisontell och vertikal integration samt genomgående digital integration av ingenjörsvetenskap längs hela värdekedjan att övervägas. Öppen tillgång och innovation kommer att stärka ett intensivt nätverksarbete.

4.7

För att undvika att förlora mark gentemot konkurrenter från länder utanför EU måste man inrätta gemensamma EU-plattformar för standardisering av produkter och tjänster, inklusive alla relevanta komponenter i värdekedjan.

4.8

Såväl stora som små företag berörs. Utsikterna för små och medelstora företag är positiva. Det kommer att bli betydligt enklare än hittills för dem att utnyttja tjänster och programvarusystem. Nya möjligheter kommer att skapas för regionbaserade små och medelstora företag, som också lättare kommer att kunna integreras i internationaliseringsprocessen. Små och medelstora företag kommer under alla omständigheter att dra nytta av tvärvetenskaplig kunskaps- och tekniköverföring.

4.9

Såsom beskrivs ovan kommer förhållandet mellan kunder och leverantörer att vara mycket närmare inom alla kategorier.

4.10

Befintlig it-baserad teknik måste anpassas till tillverkningsindustrins särskilda krav och fortsätta att utvecklas. Det behövs forsknings-, teknik- och utbildningsinitiativ som syftar till att utveckla metoder inom modellering av automatiseringsteknik och systemoptimering.

4.11

Det behövs en infrastruktur för ekonomin, vilket inbegriper en lämplig utbyggnad av bredbandsinfrastruktur samt lämpliga utbildningsmöjligheter. I detta avseende framhåller EESK återigen behovet av ett tillväxtinitiativ utöver en sund finanspolitik (7). EU-medlemsstaterna bör dra nytta av den aktuella återhämtningen och ta tillfället i akt att skyndsamt intensifiera investeringarna i oumbärlig infrastruktur i Industri 4.0-tidsåldern.

4.12

Industri 4.0 kommer att ge Europa en unik möjlighet att verka för att uppnå de olika målen med en enda infrastrukturinvestering. Ett uppskjutande skulle undergräva den europeiska konkurrenskraften. Sådana investeringar bör därför också betraktas positivt inom ramen för de landsspecifika rekommendationerna i den årliga planeringsterminen.

4.13

I den tyska färdplanen tas vederbörlig hänsyn till de sociala aspekterna av denna nya utveckling. Inte bara företagens ledning och personal utan hela samhället berörs. Det handlar om en radikal förändring på områdena interaktion mellan människa och teknik samt mellan människa och miljö. Tekniska innovationer måste betraktas i sitt sociokulturella sammanhang, eftersom kulturella och sociala förändringar också i sig själva är viktiga drivkrafter för innovation.

4.14

På samma sätt banar decentraliserade lednings- och förvaltningsstrategier samt de anställdas ansvar att fatta egna beslut ny väg. Detta medför genomgripande förändringar.

4.15

Plattformar, seminarier och arbetsgrupper, där företag, arbetsmarknadens parter, forskarvärlden och offentliga myndigheter ingår, bör organiseras på nationell nivå och på EU-nivå. Sådana plattformar och arbetsgrupper är avgörande för att fastställa de visioner och strategier som är nödvändiga för att hantera omvandlingsprocessen i syfte att ta tillvara möjligheter och undvika fallgropar. Högnivågruppen (se nedan) utgör ett exempel på framgångsrik dialog med de berörda parterna.

4.16

Den nya digitala industriella företags- och tjänstevärlden kommer att behöva en säker och pålitlig digital utbytesplattform med tydliga marknadsrättigheter och skydd av rättigheterna (8). I denna moderna hybridvärld är en kommunikations- och samarbetsplattform också viktig.

5.   Konsekvenser för samhället och arbetsmarknaderna  (9)

5.1

Ett tjänsteinriktat samhälle och digitaliseringen har oerhört stora konsekvenser för arbetsmarknaden och samhället i stort:

Ekonomins ”tjänstefiering” medför minskad sysselsättning i medelklassinkomstgrupper. För att hejda och vända denna tendens bör skapandet av möjligheter till medelinkomstsysselsättning göras till ett uttryckligt mål i politiken för strukturanpassning. I detta syfte bör instrument såsom aktiv arbetsmarknadspolitik och investeringar i innovativ utbildning framhållas i EU:s politik för industrier och tjänster. Man bör vidta åtgärder för att undersöka hur kollektivavtal kan stödja detta.

Människor på alla nivåer måste vara beredda att skaffa sig ny kompetens, vilket mot bakgrund av den enorma sociala utmaning som det handlar om gör det särskilt påkallat att främja uppdaterade läroplaner samt livslångt lärande. Övergången påverkar alla generationer, vilket gör att även äldre arbetstagare måste ges möjlighet att kontinuerligt uppdatera sin kompetens. All forskning om eller bedömning av omvandlingsprocessen måste bidra till att noggrant fastställa behoven av yrkesmässiga färdigheter och kvalifikationer.

Utvecklingen drivs främst på av (nya) små- och mikroföretag, medan stora verksamheter minskar sin arbetskraft. Denna process avspeglas i en ökning av antalet nystartade företag och egenföretagare i Europa. Nuförtiden kan en person grunda ett programvaruföretag över en helg genom att använda sig av lättillgängliga verktyg som gör att han eller hon snabbt kan utveckla och testa produkterna, den s.k. Lean Startup-rörelsen.

5.2

Det är oroande att denna radikala förändring av ekonomin, med alla dess konsekvenser för samhället och arbetsmarknaden, fortfarande inte analyseras tillräckligt och inte diskuteras i större utsträckning i andra kretsar än näringslivet och forskarvärlden.

5.3

Följaktligen finns det många skäl till varför denna övergång till helt nya perspektiv i ekonomin måste bli föremål för en omfattande diskussion i politiken och i samhället, på både nationell nivå och EU-nivå. Denna process påverkar vardagslivet för många invånare i regioner och städer vad gäller både sysselsättning och arbetslöshet. Den kommer således även att påverka många människors val beträffande deras framtid. De sociala och kulturella aspekter som berörs bör framhållas och beaktas.

5.4

Forskning om de snabba förändringarna på arbetsmarknaden, som måste kartläggas noga som en grund för den framtida utbildningen, bör prioriteras under rubriken ”Industriellt ledarskap” i Horisont 2020.

5.5

Många utsatta arbetstillfällen är i farozonen, och om denna process inte hanteras väl kommer det att få sociala och politiska konsekvenser. EU och medlemsstaterna måste därför införa politiska och regleringsmässiga förutsättningar som, utöver att tillhandahålla ny och oumbärlig teknik, även säkerställer att målen om att förbättra arbets- och levnadsvillkoren och att undvika en polarisering mellan låg- och höginkomstgrupper uppnås.

5.6

Utvecklingen är ojämn mellan länderna. Traditionella program måste ses över och läroplaner anpassas. Företagen har kommit igång. Förhållandet mellan utbildning och företag håller på att förändras i syfte att hålla jämna steg med den industriella omvandlingen. Arbetstagarna måste vara beredda att lära sig på ett annat sätt och i allmänhet tillägna sig mer specialiserade färdigheter, och de måste ges förutsättningar att anpassa sig till snabba förändringar i efterfrågan på kvalifikationer.

5.7

Denna utveckling innebär sannerligen inte en ensidig betoning av tekniska färdigheter. Intellektuella och sociala färdigheter förblir lika viktiga. De är oumbärliga för att hålla jämna steg med alla förändringar i samhället och behovet av social innovation, som går hand i hand med de genomgripande förändringarna i ekonomin.

5.8

I detta övergripande perspektiv måste social dialog på företagsnivå, sektorsnivå, nationell nivå och EU-nivå säkerställas för att diskutera utvecklingen, ramvillkoren i EU och medlemsstaterna samt former och metoder för att förbereda arbetskraften ordentligt.

6.   Högnivågruppen för företagstjänster – ett första steg

6.1

Effekterna av företagstjänsternas expansion har alltför länge åsidosatts på EU-nivå och i EU:s politikutformning. Det förväntade stora steget framåt gör det än mer nödvändigt att åtgärda denna situation. EESK välkomnar därför mycket varmt 2013 års rapport från högnivågruppen för företagstjänster som ett första steg.

6.2

Kommissionen deltar visserligen i processer som är kopplade till de breda effekterna av företagstjänster, särskilt genom den digitala agendan och forsknings- och innovationsprojekt, men det saknas en övergripande bild.

6.3

Företagstjänster förtjänar en framträdande plats i en framtidsinriktad industripolitik. Högnivågruppens rapport bör bidra till att man får en fullständig bild av utvecklingen och kan fastställa de åtgärder som bör vidtas i EU.

6.4

Högnivågruppen identifierar ett stort antal företagstjänster, från konsulttjänster via tekniska tjänster till operativa stödtjänster.

6.5

I synnerhet tydliggör de att företagstjänster hittills till stor del inte har beaktas tillräckligt när kommissionen har utarbetat ny politik och i de politiska diskussionerna i rådet (konkurrenskraft).

6.6

Vid sidan av högnivågruppen har fem arbetsgrupper utarbetat rapporter om i) den inre marknaden, ii) innovation, iii) kvalifikationer, iv) standarder och v) handel. De innehåller ett flertal analytiska iakttagelser och detaljerade kommentarer beträffande den pågående processen inom de områden som diskuteras samt beträffande önskvärda upplägg för EU:s politik och åtgärder.

6.7

I många iakttagelser och förslag i rapporterna betonas behovet av ingående EU-analyser parallellt med förbättrad och fokuserad politisk vägledning till små och medelstora företag, vilket EESK, i likhet med många experter, har förespråkat i flera år. Mikro- och småföretagens framträdande roll samt en exponentiell ökning av antalet sådana företag under den rådande industricykeln visar än en gång på det brådskande behovet av bättre lagstiftning, förbättrade villkor för innovationspartnerskap samt ett särskilt fokus på tillgången till finansiering.

6.8

Utöver de traditionella hinder som tjänstesektorn ställs inför i jämförelse med de som tillverkningsindustrin ställs inför, visar analysen att den pågående fragmenteringen av den inre marknaden för varor anmärkningsvärt nog också har ytterligare skadliga effekter för den gränsöverskridande utvecklingen och stimulansen av företagstjänster. Europa befinner sig ännu långt ifrån målet att skapa en stor och framgångsrik hemmamarknad för tjänster.

6.9

De många förslagen till förbättring av miljön för företagstjänster visar på den mycket stora betydelse som dessa har för kopplingen mellan tillverkning och tjänster och således för utsikterna att stärka tillverkningsindustrin i Europa.

6.10

Därför anser EESK att högnivågruppens och arbetsgruppernas arbete utgör en mycket användbar utgångspunkt för en mer detaljerad analys och för kommissionens utarbetande av konkreta förslag.

Bryssel den 16 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Högnivågruppen för företagstjänster, ett initiativ från GD Näringsliv, lade fram sina slutsatser i april 2014. Parallellt med detta arbete inriktade sig fem arbetsgrupper på specifika områden.

(2)  Se särskilt EESK:s yttrande TEN/549 om ”Utformning av framtidens internetförvaltning” från juli 2014. (EUT ännu inte offentliggjort.)

(3)  Institut der Deutschen Wirtschaft, Köln, 2013.

(4)  OECD Trade Policy Papers, nr 148, ”The role of services for competitiveness in manufacturing”, 2013.

(5)  De omfattande följderna av 4.0 måste diskuteras separat och mer utförligt i kommande yttranden.

(6)  ”Recommendations for implementing the strategic industry initiative 4.0”, april 2013.

(7)  Se EESK:s yttrande om ”En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning – Uppdatering av meddelandet om industripolitiken”, juli 2013, särskilt punkt 1.2. EUT C 327, 12.11.2013, s. 82.

(8)  Se i detta avseende EESK:s yttrande TEN/550 om ”It-angrepp i EU”, juli 2014. (EUT ännu inte offentliggjort)

(9)  Se även EESK:s yttrande TEN/548 om ”Det digitala samhället: tillgång, utbildning, sysselsättning och verktyg för jämställdhet”, juli 2014. (EUT ännu inte offentliggjort)


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/33


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen om det europeiska medborgarinitiativet ”Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara!”

(COM(2014) 177 final)

(yttrande på eget initiativ)

(2015/C 012/05)

Föredragande:

An Le Nouail-Marlière

Den 11 september 2014 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

Meddelande från kommissionen om det europeiska medborgarinitiativet 'Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara!'

(COM(2014) 177 final).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 18 juli 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 151 röster för, 2 röster emot och 5 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

I sitt svar på det första framgångsrika europeiska medborgarinitiativet ”Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara!” bekräftar kommissionen hur viktig människans rätt till vatten och sanitet är, som en samhällsnytta av grundläggande betydelse, och upprepar att vatten inte är en handelsvara.

1.2

Först och främst vill vi välkomna att det stöd som EU:s befolkning har visat detta medborgarinitiativ, samt erkännandet från kommissionen av den särskilda ställning och betydelse som vatten- och sanitetstjänster har när det gäller att tillgodose befolkningens grundläggande behov, har lett fram till att vattenförsörjningstjänster har undantagits från koncessionsdirektivet.

1.3

Mer generellt uppskattar EESK kommissionens åtagande att agera i enlighet med bestämmelserna i fördraget som föreskriver att unionen ska förhålla sig neutral i förhållande till nationella beslut om egendomsordningen för vattenföretag. Kommittén är övertygad om att inga beslut eller åtgärder från EU skulle kunna medföra att medlemsstaternas valfrihet när det gäller hur de organiserar sin vattenförsörjning begränsas.

1.4

EESK uppmanar därför kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att garantera att detta åtagande varaktigt respekteras på alla EU:s kompetensområden, såväl när det gäller de EU-medlemsstater som får stöd från EU:s stabilitetsmekanism som inom ramen för pågående handelsförhandlingar (t.ex. inför det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar och/eller tjänstehandelsavtalet), och att uttryckligen undanta vattentjänster från handelsförhandlingar som de ovan nämnda.

1.5

Kommittén noterar vissa positiva aspekter i kommissionens svar:

Erkännandet av det faktum att ansvaret för vattenförsörjningen i allmänhet faller under de lokala myndigheterna, som är de myndigheter som är närmast medborgarna.

Åtagandet att främja allmän tillgång till vatten och sanitet i sin utvecklingspolitik med hjälp av partnerskap utan vinstsyfte.

Främjandet av offentlig-offentliga partnerskap, som bör erkännas som ett värdefullt verktyg för att öka de offentliga myndigheternas effektivitet avseende vattentjänster, inte enbart för den internationella utvecklingen utan även inom EU.

1.6

Kommittén konstaterar att vattenföretagen till sin natur är monopol, på grund av de enorma kapitalinvesteringar som krävs och de stora transportkostnaderna, vilket observeras i en nyligen offentliggjord rapport från Europeiska miljöbyrån (Europeiska miljöbyrån, 2003, Assessment of cost recovery through water pricing, Luxemburg, s. 28). Därför bör de offentliga myndigheterna ha befogenhet att utöva allmän tillsyn av kvaliteten och effektiviteten hos de tjänster som vattenföretagen tillhandahåller. EESK håller med kommissionen om att öppenhet i detta sammanhang är avgörande.

1.7

Kommittén uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för att artikel 14 i ramdirektivet för vatten (information och offentliga samråd) ska tillämpas fullt ut och uttrycker sitt stöd för kommissionens avsikt att främja benchmarking av vattentjänster med hänseende på resultatindikatorer för ekonomi, teknik och kvalitet. Kopplingen mellan investeringsnivå, genomsnittligt pris på vatten och arbetsvillkoren kommer således att bli tydligare och kommer att öka öppenheten inom sektorn.

1.8

EESK anser att man vid översynen av ramdirektivet för vatten och dricksvattendirektivet bör tillföra upplysningar och principer avseende principen om allmän tillgång samt principen i ramdirektivet för vatten om kostnadstäckning för vattentjänster. EESK uppmanar kommissionen att föreslå bestämmelser som gör tillgången till vatten och sanitet till en mänsklig rättighet i den mening som FN avser och att främja vattenförsörjning och vattenrening som grundläggande offentliga tjänster för alla.

1.9

Kommittén noterar att EU-medborgarna genom medborgarinitiativet har uttryckt sin önskan om att delta i utformningen av EU:s politik och göra sina röster hörda när det gäller vatten som en samhällsnytta av allmänt intresse. Alla EU-institutioner bör därför öppna upp sin hantering av den europeiska vattenpolitiken för alla berörda parter och i mycket större utsträckning offentligt diskutera framtidens vattenresurser.

2.   Inledning

2.1

Medborgarinitiativet, som infördes genom Lissabonfördraget för att uppmuntra medborgarna att bli mer delaktiga i EU:s demokratiska process (1), gör det möjligt för en miljon medborgare i Europeiska unionen (EU) från minst sju medlemsstater att uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram lagsförslag på områden där EU har behörighet. Det är det allra första instrumentet för demokratiskt deltagande på EU-nivå.

2.2

Sedan medborgarinitiativets införande i april 2012 har mer än 5 miljoner EU-medborgare gett sitt stöd åt fler än 20 olika initiativ. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har bjudit in flera av dem som tagit initiativ till kampanjerna till sina plenarsessioner.

2.3

Medborgarinitiativet om tillgången till vatten och sanitet som en mänsklig rättighet syftar till att väcka förslag om lagstiftning som förverkligar den av Förenta nationerna erkända mänskliga rättigheten till vatten och sanitet, och främjar försörjning av vatten och sanitet som oumbärliga offentliga tjänster för alla. Initiativet presenterades för EESK vid plenarsessionen i september 2013.

2.4

Nedan följer den ursprungliga texten i initiativet:

”Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet!”

Vi inbjuder Europeiska kommissionen att väcka förslag om lagstiftning som förverkligar den av Förenta nationerna erkända mänskliga rättigheten till vatten och sanitet, och främjar försörjning av vatten och sanitet som oumbärliga offentliga tjänster för alla.

EU:s lagstiftning ska kräva att regeringar säkerställer och erbjuder alla medborgare tillräckligt, rent dricksvatten och sanitet. Vi fordrar att

1.

EU:s institutioner och medlemsstater åläggs trygga att alla invånare åtnjuter rätten till vatten och sanitet,

2.

vattenförsörjning och ledning av vattenresurser inte blir föremål för ”inremarknadsregler” och att vattentjänster undantas från liberalisering,

3.

EU ökar sina insatser att åstadkomma allmän tillgång till vatten och sanitet.

2.5

Den 17 februari 2014, efter att kommissionen hade godkänt de 1 6 59  543 underskrifterna i 13 medlemsstater, höll Europaparlamentet en omfattande hearing med medborgarkommittén för medborgarinitiativet om vatten, där EESK inbjöds att delta. Samma dag tog Europeiska kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič även emot initiativets medborgarkommitté.

2.6

Europeiska kommissionen offentliggjorde i ett meddelande den 19 mars 2014 sitt officiella svar på det första europeiska medborgarskapsinitiativet som uppmanar kommissionen att tillämpa den mänskliga rättigheten till vatten och sanitet i EU-lagstiftningen.

2.7

Den 15 april 2014 – europeiska dagen för det europeiska medborgarskapsinitiativet – anordnade EESK en konferens om ”Vägen till framgång” där medborgarkommittén för medborgarinitiativet om vatten på nytt bjöds in att delta och under vilken ett imponerande antal kampanjledare inom ramen för medborgarinitiativet och berörda aktörer träffades i EESK:s lokaler för att diskutera de erfarenheter man hittills har vunnit och upprätta en förteckning över rekommendationer i syfte att göra detta instrument för direktdemokrati mer ändamålsenligt och användarvänligt.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Det europeiska medborgarinitiativet har visat sin styrka och duglighet som instrument för att få igång en offentlig debatt.

3.2

Det finns fortfarande hinder som måste undanröjas i samband med en översyn av bestämmelserna för genomförandet (2), eftersom de inte stämmer överens med medborgarinitiativets egentliga karaktär. I bestämmelserna fastställs skyldigheter som är jämförbara med dem som skulle kunna vara tillämpliga för ett rättsligt bindande instrument för direktdemokrati, vars rättsliga konsekvenser skulle vara en folkomröstning (personuppgifter, eventuell avskräckande effekt, orimligt krångliga förfaranden), och ålägger dessutom arrangörerna oproportionerliga rättsliga krav, som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Bestämmelserna begränsar antalet ämnen som kan registreras officiellt och bedöms sedan av kommissionen, som ensam avgör om frågorna omfattas av dess behörighetsområde.

3.3

Den maximala textlängden inklusive titel, syfte och beskrivning i det registrerade initiativet får inte överstiga 800 tecken, vilket har lett till att kommissionen bedömde att initiativet saknade konkreta förslag!

3.4

Många EU-medborgare har gett upp hoppet om att ha möjlighet att yttra sig i och om Europa. Den nya kommissionen bör hålla detta i minnet.

3.5

Instrumentet, som omtalas i EU-fördraget (artikel 11.4), är det enda rättsliga medel som EU-medborgarna har till sitt förfogande för att påverka EU:s politiska dagordning. Europaparlamentet och rådet kommer att se över genomförandebestämmelserna 2015, och de bör dra lärdom av de första kampanjerna.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

Kommittén noterar med tillfredsställelse att det europeiska medborgarinitiativet ”Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet” har tvingat EU-institutionerna att sätta sig in i EU-medborgarnas bekymmer och konstatera att de sträcker sig längre än kommissionens vanliga lagstiftningsmässiga överväganden. Vi välkomnar att kommissionen har beslutat att undanta tjänster i anslutning till vattenförsörjning och sanitet från koncessionsdirektivet.

4.2

Kommissionen erinrar med rätta om medlemsstaternas ansvar när det gäller att genomföra åtgärder i syfte att hjälpa människor i nöd.

4.3

Kommissionen erkänner också att man har behörighet att fastställa grundläggande principer för medlemsstaternas vattenprissättningspolitik och erinrar om bestämmelserna i artikel 9 i ramdirektivet om vatten, där principen om fullständig kostnadstäckning fastställs.

4.4

Ambitionsnivån är emellertid inte särskilt hög i kommissionens svar på över 1,6 miljoner människors förväntningar (1,9 miljoner insamlade underskrifter), och man har inte lagt fram något nytt förslag som syftar till att införa ett EU-instrument som gör rent vatten till en mänsklig rättighet.

4.5

Med hänvisning till konkreta exempel från olika europeiska städer anser kommittén att kravet att anta lämpliga strategier för prissättningen av vatten i syfte att bevara vattenresurserna kan och bör förenas med nödvändigheten att säkerställa en allmän tillgång till dessa resurser med hjälp av lämpliga solidaritetsmekanismer.

4.6

EESK anser att man vid översynen av ramdirektivet för vatten och dricksvattendirektivet bör tillföra upplysningar och principer avseende principen om allmän tillgång samt principen i ramdirektivet för vatten om kostnadstäckning för vattentjänster.

4.7   Säkerställa bättre vattenkvalitet och bättre tillgång till vatten:

4.7.1

Det är överraskande att svaret på ett medborgarinitiativ av denna omfattning är ett förslag om en offentlig hearing om kvaliteten på dricksvatten, och att det verkar hänvisa till vanligare samrådsformer som visserligen är användbara, men som inte är ett tillfredsställande svar på det europeiska medborgarinitiativet.

4.8   Säkerställa neutralitet i samband med tillhandahållande av vattentjänster:

4.8.1

Vi konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen har tagit hänsyn till behovet av insyn i beslutsprocessen när det gäller vattenförvaltning på lokal, regional och nationell nivå.

4.8.2

Av hänsyn till dess livsviktiga betydelse bör vatten bevaras som en ömtålig resurs och en kollektiv nyttighet. Man måste ta hänsyn till att tillgång till rent vatten för att tillgodose vitala mänskliga behov är oerhört viktigt. Kommissionen bör inse att det är nödvändigt att erkänna tillräcklig tillgång till vatten och sanitet som en grundläggande mänsklig rättighet, eftersom de har en avgörande betydelse för människors liv och värdighet. Om så sker kommer de inte längre att omfattas av de kommersiella bestämmelserna på den inre marknaden, eftersom det föreslås att de omvandlas till tjänster av allmänt icke-ekonomiskt intresse (3).

4.8.3

Produkter som är nödvändiga för människors överlevnad bör behandlas på ett särskilt sätt och inte omfattas av frihandelsavtal. Trots att det finns officiella texter där det anges att ”vatten är ingen vara vilken som helst” eller att ”alla människor har rätt till mat” förekommer privatisering av vattenresurser än i dag, liksom omfattande spekulationer med baslivsmedel och ett enormt rofferi i fråga om jordbruksmark. Dessa fenomen hotar direkt försörjningen för de människor som har det sämst ställt.

4.8.4

Kommissionen uppmanas föreslå konkreta, bindande åtgärder som svar på medborgarinitiativet, vilket inte sker i meddelandet. Framför allt bör det i ett juridiskt bindande EU-dokument fastställas att syftet med förvaltning av vattenresurser och därmed förbundna tjänster inte får vara att göra vinster. I motsatt fall är tillkännagivandet att ”vatten är en samhällsnytta” meningslöst.

4.9   Säkerställa vattenförsörjningen via en offentlig tjänst i medborgarnas intresse:

4.9.1

Kommittén förespråkar antagandet av ett europeiskt instrument, där man erkänner rätten till rent vatten och sanitet som en mänsklig rättighet, något som FN fastställde i juli 2010, och som tillsammans med artikel 14 i EUF-fördraget om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och protokoll 26 om tjänster av allmänt intresse, utgör en av grundpelarna i det europeiska medborgarinitiativet. Ett sådant instrument skulle ge kommissionen en möjlighet att uppmana medlemsstaterna att respektera denna rättighet genom en icke-ekonomisk tjänst av allmänt intresse samtidigt som man respekterar den neutrala aspekten i samband med tillhandahållandet av denna tjänst, i motsats till den kommersiella användning som förekommer inom industrin och jordbruket.

4.10   En mer integrerad strategi för utvecklingsstöd:

4.10.1

EU:s utvecklingspolitik och finansiella åtaganden skulle tjäna på ett kraftfullt stöd från alla EU:s medlemsstater till denna mänskliga rättighet, som officiellt erkändes av FN i juli 2010, framför allt i syfte att säkerställa optimal effektivitet. Om det fastslås att utvecklings- och biståndspolitiken på detta område är förbundna genom en mänsklig rättighet skulle det öppna möjligheter att bekämpa korruption och förpliktiga underleverantörerna. Kommittén uppmuntrar och stöder en integrerad strategi och skapandet av samverkanseffekter mellan vatten och livsmedelssäkerhet. När det gäller samverkan mellan vatten och energi inväntar kommittén de framlagda förslagen för att bedöma om de är i linje med medborgarinitiativets anda när det gäller skyddet av resursen som kollektiv nyttighet.

Folkhälsan bör också stå i centrum för uppmärksamheten, bland annat genom införande av sanitära anläggningar överallt där de saknas, även om denna fråga är av mindre intresse för aktörerna.

4.11   Uppmuntra partnerskap mellan offentliga aktörer:

4.11.1

Kommittén välkomnar kommissionens åtagande att främja dessa partnerskap utan vinstsyfte i vattensektorn för att öka kapaciteten genom utbyte av knowhow och kunskaper mellan de offentliga vattenförsörjnings- och sanitetstjänsterna, de lokala myndigheterna och andra aktörer. Vi framhåller återigen att innovation och resultat av forskning och utveckling, som har mottagit offentligt stöd under det sjunde ramprogrammet, bör göras tillgängliga för den icke-vinstdrivande sektorn, företag i den sociala och solidariska ekonomin, kommuner, osv (4).

4.12   Åtgärder som vidtagits efter Rio+20:

4.12.1

I syfte att stödja målen för hållbar utveckling, som ska ersätta millennieutvecklingsmålen efter 2015 och som ska ha universell giltighet, bör EU förbereda sig för dessa framtida mål och ta ansvar för att mellan en och två miljoner EU-medborgare ännu i dag inte har tillgång till denna resurs. EU bör öka medlemsstaternas kunskaper om dessa fakta (hemlösa, romer, undermåliga bostäder) för att kunna göra något åt problemet.

4.13

Kommittén välkomnar kommissionens åtagande beträffande vattenkvalitet, insyn i förvaltningen och skapande av en mer strukturerad dialog mellan berörda parter, men vi betonar att svaret inte besvarar frågorna i medborgarinitiativet om universaliteten hos denna mänskliga rättighet, dvs. att alla medborgare och boende ska ha tillgång till en livsviktig minimimängd vatten, oavsett vilken situation de befinner sig i när det gäller bostad, arbete, osv.

4.14

Kommissionen uppger att EU:s lagstiftning alltid har tagit hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för tjänster i anslutning till vatten och sanitet och den viktiga roll som de spelar när det gäller att tillgodose befolkningens grundläggande behov.

Kommittén anser att de inte bara spelar en viktig, utan också en avgörande roll, och driver på för att dessa grundläggande behov ska tillgodoses inom ramen för tjänster av allmänt icke-ekonomiskt intresse.

4.15

EESK har rekommenderat att medlemsstaterna och EU-institutionerna ska konsolidera denna politik, eftersom vatten är en grundläggande, livsviktig tillgång för medborgarna, för industrin och för jordbruket, liksom för de lokala myndigheterna. Vattnet måste få en central betydelse i all europeisk politik, genom att man framhåller de utmaningar som finns i samband med fattigdomsbekämpning, EU-medborgarnas grundläggande rättigheter, folkhälsa, integration och social sammanhållning.

4.16

EESK rekommenderar följande:

Att utvärdera konsekvenserna och kostnaderna av en vattenpolitik som inte tar hänsyn till den sociala, miljömässiga och ekonomiska dimensionen.

Att göra de pågående strategierna förenliga med de olika regionala intressena i medlemsstaterna.

Att utarbeta en hållbar strategi för förvaltningen av vattenresurser genom att använda de nya prognosinstrumenten som gör det möjligt att reagera inför katastrofer – antingen naturkatastrofer eller katastrofer i samband med mänskliga aktiviteter – som hotar och på kort sikt skadar vattenresurserna.

Att återuppta arbetet med att anta direktivet om markskydd.

Att fokusera på en mer resurseffektiv efterfrågan, som bevarar och skyddar denna resurs.

Att integrera den sociala dialogen och arbetsmarknadens parter som kommer att bidra till att alla olika uppgifter genomförs på alla nivåer inom vatten- och vattenreningssektorn.

4.17

EESK föreslår dessutom att man ska

söka efter teknik som ger möjlighet att förbättra hälsa och säkerhet för de anställda inom vatten- och vattenreningstjänsten,

dra nytta av de kunskaper som vissa icke-statliga organisationer har tillägnat sig,

utöka förteckningen över föroreningar (nanopartiklar och cancerogena, mutagena och reproduktionstoxiska kemiska molekyler) som inte bör finnas vare sig i ytvattnet eller i grundvattenreservoarerna i syfte att skydda medborgarnas hälsa, samt få till stånd en rad rekommendationer när det gäller återanvändning av renat vatten,

se positivt på de åtgärder som föreslås för att bevara ekosystemen och stödja initiativet för att bevara de naturliga akvifererna.

4.18

Politiken för vatten och vattenrening måste ingå i en strategi för hållbar utveckling som gör det möjligt att se till att tillgången till denna resurs motsvarar både invånarnas nuvarande behov och framtida generationers behov.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 om medborgarinitiativet, EUT L 65, 11.3.2011, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 om medborgarinitiativet.

(3)  OJ C 177, 11.6.2014, p. 24–31.

(4)  EUT C 44, 15.2.2013, s. 147-152.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/39


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Det civila samhällets roll i frihandelsavtalet mellan EU och Japan

(yttrande på eget initiativ)

(2015/C 012/06)

Föredragande:

Laure Batut

Medföredragande:

Eve Päärendson

Den 19 september 2013 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

Det civila samhällets roll i frihandelsavtalet mellan EU och Japan

(yttrande på eget initiativ).

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 18 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 133 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Slutsatser

1.1.1

EU och Japan svarar tillsammans för mer än en tredjedel av världshandeln. Ett partnerskap som baseras på ett långtgående och omfattande frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Japan som gynnar båda parter skulle kunna främja ömsesidig handel och ömsesidiga investeringar, förbättra deras ekonomier och sysselsättningsmöjligheter samt bidra till att det utarbetas stärkta internationella regler och normer. Medborgarna skulle välkomna en rättvis spridning av de förväntade vinsterna, men de är vaksamma och vill inte att deras respektive standard ska försämras.

1.1.2

EESK välkomnar förhandlingarna om ett frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap med Japan, och särskilt beslutet att fullfölja dessa förhandlingar efter översynen efter första året. Kommittén beklagar dock bristen på information och insyn i de pågående förhandlingarna. Att främja och skydda konsumenternas intressen är ett viktigt sätt att säkerställa ett brett allmänt stöd för avtalet, och därför anser EESK att det bör inrättas samrådsmekanismer i likhet med dem som använts inom ramen för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar i syfte att säkerställa att det civila samhället hålls bättre informerat om de komparativa fördelar som ett öppnande av marknaderna mellan EU och Japan skulle innebära för de berörda parterna. I detta sammanhang vill EESK uppmuntra de båda parterna att förbättra insynen och informationstillgången i anslutning till förhandlingarna genom att inrätta en officiell mekanism för att hålla det civila samhället informerat, och så småningom en samrådsstruktur inom ramen för avtalet. Vidare vill kommittén framhålla att företagen på båda sidor redan kan dra fördel av rundabordssamtalet mellan EU och Japan som en plattform för engagemang och samråd.

1.2   Rekommendationer

1.2.1

EESK framhåller att det är viktigt att kommittén hålls fullt informerad om översynen av konsekvensbedömningen från 2012. Vi begär att så fort som möjligt få information om tidsplanen för genomförandet, särskilt när det gäller harmoniseringen av tekniska standarder, och vi anser att ett dokument som är mer detaljerat än konsekvensbedömningen bör offentliggöras på samtliga EU-språk innan något beslut fattas.

1.2.2

EESK vill uppmana EU att göra sitt yttersta för att säkerställa följande:

De värderingar som EU står för på global nivå bör återfinnas i avtalet. Standarder som rör miljö, sociala frågor, hälsoskydd och kultur bör bevaras, och avtalets fördelar bör komma medborgarna, konsumenterna, arbetstagarna och företagen till del på ett rättvist sätt.

De båda parterna bör inte enbart verka för tullsänkningar, utan även bekämpa icke-tariffära hinder och samtidigt göra ambitiösa åtaganden för att främja en konsekvent lagstiftning utan att för den skull sänka vare sig sina standarder och normer eller sysselsättningsnivån. Åtagandena bör vara helt ömsesidiga och får inte försvaga EU:s åtagande till förmån för WTO:s multilateralism.

Båda parterna bör erkänna att det är ytterst viktigt att främja konsumenternas intressen och hälsa.

Försiktighetsprincipen bör skrivas in i avtalet, och rättssäkerheten bör säkerställas i handeln med livsmedelsprodukter i enlighet med de båda parternas geografiska beteckningar.

Ett kapitel bör ägnas åt de små och medelstora företagen, eftersom de utgör 99 % av alla företag i både EU och Japan och är de som skapar flest nya arbetstillfällen. Dessa företag förväntar sig ökad konkurrenskraft och minskade begränsningar. Målsättningen bör vara att ömsesidigt förbättra marknadstillgången och hålla dem informerade om de nya affärsmöjligheter som bör skapas till följd av detta avtal.

Ett kraftfullt och positivt kapitel om tjänster, med tillräckliga garantier som bygger på befintliga EU-avtal bör finnas med, eftersom det skulle innebära en viktig möjlighet i dessa förhandlingar.

Den specifika karaktären hos EU-ländernas offentliga tjänster bör bevaras i enlighet med skyldigheterna i fördraget.

Lika tillgång till offentlig upphandling bör när så är lämpligt säkerställas på båda sidor med garanterad rättssäkerhet.

Parternas rätt att reglera och fastställa sina prioriteringar och sin politik på områdena för hållbar utveckling, sysselsättning och miljö bör bekräftas.

I detta syfte bör ett ambitiöst kapitel om hållbar utveckling ingå i avtalet och ge det civila samhället en framträdande plats. Kapitlet bör åtminstone omfatta följande:

Respekt för de skyldigheter som följer av båda parternas medlemskap i ILO och ILO:s åtta grundläggande konventioner som minimikrav.

Åtagande om att främja och inrätta lagar och initiativ på miljöområdet.

Åtagande om att förvalta och använda naturresurserna på ett hållbart sätt och med respekt för internationella avtal.

Tvistlösning mellan investerare och stater är en mycket känslig fråga, och de olika aktörernas ståndpunkter skiljer sig åt. EESK välkomnar därför det offentliga samråd som kommissionen inlett i anslutning till handelsförhandlingarna med USA, och vi ser med intresse fram emot resultaten (1). Med hänsyn till att Japan är en stark demokrati anser EESK att en inventering av de japanska aktörernas synpunkter i frågan skulle kunna bidra till och underlätta förhandlingarna.

1.2.3

Dialogen mellan de civila samhällena i Japan och EU kommer att utgöra ett viktigt bidrag till frihandelsavtalet eller avtalet om ekonomiskt partnerskap. Kommittén rekommenderar att man liksom i de avtal som EU nyligen har slutit inrättar ett gemensamt rådgivande organ i anslutning till avtalet och att dess roll diskuteras med företrädare för de respektive civila samhällena under förhandlingarna. Detta organ måste kunna behandla avtalets samtliga områden och göra sin synpunkt gällande. Kommittén rekommenderar med eftertryck att minst hälften av ledamöterna från EU ska utses av EESK, som är det samrådsorgan som företräder det europeiska organiserade civila samhällets intressen.

1.2.3.1

EESK har etablerat utmärkta kontakter med organisationer för arbetstagare, arbetsgivare, jordbrukare, kooperativ, konsumenter, icke-statliga och icke-vinstdrivande organisationer samt universitet i Japan (2). Med sin uppföljningskommitté för Japan har EESK en privilegierad ställning när det gäller att främja dialogen och samrådet med de båda parternas civila samhällen.

2.   Bakgrund

2.1.1

EU och Japan har beslutat att stärka sina band genom att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap. Förhandlingar om ett strategiskt partnerskapsavtal pågår parallellt (3). Kommittén välkomnar de positiva resultaten av översynen efter det första året och beslutet att fullfölja förhandlingarna. Om antagandena visar sig stämma skulle EU:s export till Japan öka med 30 %, EU:s BNP skulle öka med 0,8 % och 4 00  000 nya arbetstillfällen skulle skapas i EU. Japans BNP skulle öka med 0,7 % och dess export till EU med 24 %, samtidigt som avtalet skulle framhäva EU:s viktiga roll som handelspartner och investerare i Ostasien (4).

2.1.2

EU och Japan delar många värderingar och principer, såsom demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, och de är båda marknadsekonomier med avancerad teknisk kunskap. De står också inför likartade utmaningar (t.ex. en åldrande befolkning och sjunkande befolkningstal) och måste hitta nya möjligheter till tillväxt och sysselsättning.

2.1.3

Det civila samhällets organ i de båda berörda regionerna och deras respektive samrådsmekanismer motsvarar inte varandra helt (5), men en utökad dialog mellan dessa organ vore ett mycket viktigt komplement till ett avtal. EU har gjort den sociala och civila dialogen till en hörnsten i sin sociala modell genom att ge den ett institutionellt ramverk, och Japan erkänner betydelsen av ett civilt samhälle i bredare bemärkelse (arbetsmarknadspolitiskt råd, flerpartsforum).

2.2

I Japan liksom i EU är ekonomin föremål för återhämtningsåtgärder (6). Japans statsskuld ligger för närvarande på närmare 230 % av dess BNP. Den starka japanska yenen är ofördelaktig för importen, och efter den tredubbla katastrofen i Fukushima minskade detaljhandeln med 2,3 % på ett år (februari 2013).

2.2.1

De bilaterala frihandelsavtalen ger Japan möjligheter till internationell handel och har bidragit till att det bildats regionala integrerade områden. Sedan 2002 har Japan slutit många bilaterala avtal inte bara i Asien utan även i Latinamerika och med Schweiz. Förhandlingar pågår om ett trepartsavtal med Kina och Sydkorea. Japan deltar också i förhandlingarna om Stillahavspartnerskapet.

2.2.2

Japan och EU har redan undertecknat viktiga avtal som förenklar handelsförfarandena, bland annat när det gäller telekommunikationer, kemiska produkter och läkemedel, konkurrensbegränsande verksamhet, vetenskap och teknik samt administrativt samarbete och bistånd (7).

3.   Handel och hållbar utveckling

3.1

Strävan efter ekonomisk tillväxt via globaliserad handel riskerar att påverka miljön (8). I sitt yttrande om förhandlingarna om nya handelsavtal (9) betonade kommittén att det i EU:s handelsförhandlingar bör inkluderas ett kapitel på temat handel och hållbar utveckling med miljömässiga och sociala normer, och man vill ge det civila samhället en framträdande roll när det gäller uppföljningen.

3.2

Förhandlingarna om ett frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap ger båda parterna möjlighet att på internationell nivå bekräfta sitt engagemang för den hållbara utvecklingens tre pelare: ekonomisk tillväxt, social utveckling och miljöskydd. Sedan frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea undertecknades står dessa frågor i centrum för alla handelsförhandlingar och alla avtal som EU sluter (10). Den biologiska mångfalden, klimatförändringarna, fiske, skogsbruk samt vilda djur och växter utgör prioriterade frågor inom EU och även på det internationella planet. Parterna bör bekräfta sitt åtagande inom ramen för de multilaterala miljöavtalen.

3.3

Varje nytt avtal bör bekräfta EU:s medlemsstaters och Japans rätt att reglera och fastställa prioriteringar på området för hållbar utveckling samt uppmuntra dem att respektera arbets- och miljöskyddsstandarder, i enlighet med deras åtagande i förhållande till internationella standarder och avtal på dessa områden.

3.4

Frihandelsavtalet eller avtalet om ekonomiskt partnerskap (11) kommer att ge tillfälle att bekräfta detta åtagande (tack vare en eventuell ratificering och ett effektivt genomförande av ILO:s konventioner) (12) och att stärka dialogen och samarbetet på bilateral nivå när det gäller frågor som rör arbete, inklusive de frågor som omfattas av ILO:s agenda för anständigt arbete.

3.4.1

EESK, som företräder hela det europeiska civila samhället, vill framhålla det faktum att fördelarna med ett frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap med Japan inte nödvändigtvis kommer att upplevas som om det likvärdigt (13) gynnar de olika medlemsstaterna och de olika sektorerna (14).

3.4.2

Fler arbetstillfällen (procentuellt sett) väntas inom sektorn för elektriska maskiner, jordbruket, skogsbruket och fiskerinäringen, livsmedelsberedningsindustrin, försäkringssektorn och byggsektorn i EU, medan en mindre minskning kan väntas inom den kemiska sektorn, motorfordonssektorn, metall- och metallvarusektorn samt flygtransportsektorn (15). Sådana problem måste kartläggas på ett tidigt stadium för att man ska kunna vidta lämpliga stöd- och omskolningsåtgärder. Det är viktigt att företagen, de anställda, konsumenterna och det bredare civila samhället får ta del av fördelarna på ett rättvist sätt, och man måste förebygga mer omfattande störningar och säkerställa att det finns möjligheter till kompensation för sådana (16).

4.   Samråd med det civila samhället

4.1   Information och öppenhet

4.1.1

EESK välkomnar att kommittén inom sina behörighetsområden utgör en viktig samtalspartner för kommissionen men beklagar den bristande öppenhet som de båda parternas aktörer har uppmärksammat i de pågående förhandlingarna. Det mandat som kommissionen har fått har inte offentliggjorts, trots att förhandlingarna borde vara så öppna och insynsvänliga som möjligt. Många organisationer i både det europeiska och det japanska civila samhället beklagar att de endast fått knapphändig information om förhandlingarna. Detta påverkar förhandlingarnas innehåll och det civila samhällets möjligheter att uttrycka sina synpunkter när det gäller denna fråga. Det civila samhällets medverkan skulle som vi vet inte bara främja den ömsesidiga förståelsen utan även främja kvaliteten på sakkunskapen i de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap.

4.1.2

EU-medborgarna kräver att de EU-texter där principen om öppenhet fastställs ska tillämpas. EESK efterlyser att de berörda aktörerna ska kunna ta del av texterna på ett så tidigt stadium som möjligt.

4.1.3

Mot bakgrund av den europeiska allmänhetens legitima begäran om att handelsförhandlingarna ska präglas av fullständig insyn, vill kommittén fästa rådets och kommissionens uppmärksamhet på nödvändigheten av att strikt och konsekvent tillämpa artikel 218 i EUF-fördraget, särskilt punkt 10: ”Europaparlamentet ska omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet”.

4.1.4

EESK rekommenderar kommissionen att i anslutning till förhandlingarna om ett frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Japan inrätta en modell för samråd med det civila samhället, liknande den man inrättat inom ramen för EU:s förhandlingar om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (möten med aktörerna i samband med varje förhandlingsomgång, inrättande av en rådgivande grupp bestående av företrädare för det civila samhället som bör inbegripa EESK-ledamöter). Kommittén har också förstått att det finns en liknande mekanism för de förhandlingar i Stillahavsområdet som omfattar USA och Japan.

4.2   Samråd

4.2.1

Såsom anges ovan innehåller alla de frihandelsavtal som EU har slutit den senaste tiden ett kapitel om handel och hållbar utveckling (17), där det civila samhället – oberoende, representativa organisationer som säkerställer en balanserad representation av företagen, arbetstagarna och övriga berörda aktörer – spelar en viktig roll när det gäller uppföljningen. EESK stöder kommissionens ansträngningar för att inkludera ett sådant kapitel också i avtalet med Japan.

4.2.2

De japanska myndigheterna önskar få till stånd en stabil tillväxt tack vare en hållbar utveckling (se premiärminister Shinzō Abes ekonomiska politik (18)). De frihandelsavtal som Japan har slutit med sina partnerländer i Asien innehåller bestämmelser om att det ska inrättas en underkommitté med ansvar för att följa upp avtalets konsekvenser för företagsklimatet. Behörighetsområdena och metoderna är inte desamma, men EU och Japan är förtrogna med principen om att följa upp konsekvenserna av frihandelsavtal, och EESK vill därför uppmana dem att inkludera ett kraftfullt kapitel om handel och hållbar utveckling.

4.2.3

Den japanska regeringen har inrättat ett antal interna multilaterala kommittéer för att samråda med företagen när det gäller de konsekvenser som frihandelsavtalen får för deras verksamhetssektor, och det finns rådgivande organ som sammanför dels företrädare för myndigheter och kooperativ, dels företrädare för myndigheter och fackföreningar. Dessutom finns det andra strukturer för breda samråd, t.ex. Forum on Social Responsibility for Sustainable Future (MSF) (19) och Labour Policy Council.

4.3

I EU:s ekonomiska och sociala modell betonas solida institutioner för hantering av ekonomi, sysselsättning, samhälle och miljö. Dessutom framhävs en stark social och samhällelig dialog samt investeringar i humankapitalet och arbetstillfällenas kvalitet (20). Kommittén noterar att denna modell uttrycker EU:s värderingar och att den bör främjas av alla EU-institutioner i all deras politik.

4.3.1

Kommittén välkomnar EU:s åtaganden på internationell nivå (21) om att

främja ett aktivare deltagande av arbetsmarknadsparterna och andra företrädare för det civila samhället i den globala styrningen (WTO), i politikens utformning och i uppföljningen av handelsavtalens genomförande,

främja de europeiska värderingarna i globaliseringens tid (22).

4.3.2

När det gäller frihandelsavtalet med Japan har Europaparlamentet rekommenderat kommissionen att fokusera på de grundläggande normerna i arbetsrätten och se till att det införs ett ambitiöst kapitel om hållbar utveckling samt att det inrättas ett forum för det civila samhället med uppgift att ”övervaka och uttala sig om dess genomförande”. EESK insisterar på att rådfrågas och framhåller att det är viktigt att dessa rekommendationer genomförs.

4.4

EESK vill erinra kommissionen om att den har offentliggjort en handledning om öppenhet i handelsförhandlingarna, där det anges att arbetet inte kan bli framgångsrikt om det inte motsvarar EU-medborgarnas förväntningar och att det civila samhällets åsikter spelar en avgörande roll i förberedelsefasen inför förhandlingarna (23).

EESK skulle gärna se att man uppnår följande:

Att kommissionen erkänner EESK:s roll och att kommissionen håller kommittén informerad om förhandlingsprocessens samtliga aspekter.

Att det finns möjlighet att föra en regelbunden dialog mellan Europaparlamentet, kommissionen och EESK under hela förhandlingsprocessen.

Att det civila samhället involveras under hela förhandlingsprocessen.

Att kommissionen genom avtalet får till stånd följande:

En gemensam uppföljningsmekanism som inbegriper det europeiska och det japanska civila samhället och som inrättas under genomförandefasen.

Interna rådgivande organ som riktar yttranden och rekommendationer till var och en av parterna, till de gemensamma politiska myndigheterna och till avtalets gemensamma myndigheter, och som har rätt att erhålla klagomål från övriga berörda parter (särskilt avseende kapitlet om hållbar utveckling) och att vidarebefordra dem tillsammans med sina synpunkter och rekommendationer.

Möjlighet att begära samråd eller förfarande för tvistlösning vid brister i tillämpningen när det gäller målen i kapitlet om hållbar utveckling.

Ett gemensamt organ som förenar det europeiska och det japanska civila samhället och som fungerar som ramverk för dialog och samarbete på en regelbunden och strukturerad basis och för utbyten med europeiska och japanska regeringsföreträdare.

4.5

Så gott som alla företrädare för de organisationer i det europeiska och det japanska civila samhället som har rådfrågats (24) har ställt sig positiva till att det inom ramen för det framtida frihandelsavtalet inrättas ett sådant gemensamt uppföljningsorgan.

4.5.1

Uppföljningsmekanismerna bör utvecklas under beaktande av befintliga strukturer och på grundval av de erfarenheter som hittills gjorts i EU och Japan. EESK önskar delta i samband med att man fastställer såväl den roll som EU:s rådgivande grupp och det gemensamma uppföljningsorganet ska spela som deras befogenheter och sammansättning. Alla berörda parter bör rådfrågas, och EESK bör spela en grundläggande roll i denna process.

4.5.2

En strukturerad dialog mellan företrädarna för de båda civila samhällena i EU och Japan innebär att frihandelsavtalet eller avtalet om ekonomiskt partnerskap tillförs en viktig dimension, även kulturellt. EESK anser att det är av grundläggande betydelse att man upprätthåller banden med sina japanska motsvarigheter i syfte att se till att en framtida gemensam uppföljningsmekanism uppfyller förväntningarna hos de båda parterna vad gäller utformningen, befogenheternas omfattning och sammansättningen.

5.   Huvudpunkter

5.1   Förhandlingar

5.1.1

Kommittén noterar med tillfredsställelse att rådet i juni 2014 (25) kunde besluta att fortsätta förhandlingarna tack vare de positiva resultat som uppnåtts.

5.1.2

Avtalet syftar till att stärka marknadstillträdet, säkerställa en konsekvent lagstiftning och därmed främja utvecklingen av ömsesidig handel och investeringar. Det borde påskynda den hållbara utvecklingen och skapandet av fler och bättre arbetstillfällen, ge konsumenterna större valmöjlighet samt utveckla de båda ekonomiernas konkurrenskraft och produktivitet.

5.1.3

EU:s prioritering är att avskaffa icke-tariffära hinder. I sin konsekvensbedömning (26) påpekar kommissionen att dessa hinder ofta är kulturella och baseras på protektionism. EESK noterar att det är svårt att få till stånd en förändring, eftersom de grundas på föränderliga standarder som dock fastställs på högsta nivå. I vissa fall skyddar de hela sektorer, exempelvis den japanska järnvägssektorn.

5.2   Handel med varor

5.2.1

Avskaffandet av tariffära hinder bör avse samtliga produkter utan undantag för jordbruksprodukter och bearbetade produkter, motorfordon som har erkänts som ”känsliga varor” eller kemiska och farmaceutiska produkter, och när så är lämpligt med övergångsperioder.

5.2.2

Handeln skulle främjas av ett ömsesidigt erkännande av certifierade produkter med utgångspunkt i liknande och likvärdiga produktstandarder, och av ett samarbete om en harmonisering av bestämmelserna och systemen där så är möjligt. Det är emellertid ytterst viktigt att säkerställa att ett sådant samarbete för att fastställa nya globala standarder inte leder till sänkta standarder.

5.2.3

Icke-tariffära hinder, som bromsar EU:s export, används som dolda protektionistiska åtgärder. Dessa måste reduceras eller avskaffas, framför allt de som redan kartlagts under förhandlingarna, och standarderna måste anpassas till internationella standarder.

5.3   Små och medelstora företag

5.3.1

Eftersom den ekonomiska strukturen i både Japan och EU till 99 % utgörs av små och medelstora företag och dessa skapar 70–80 % av sysselsättningen vill EESK be kommissionen att fästa särskild vikt vid dessa företag.

5.3.2

På grund av sin storlek har de små och medelstora företagen begränsade resurser, inbegripet när de måste rätta sig efter nationella bestämmelser och handelsbestämmelser. De kan således förväntas vinna på ett frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Japan, framför allt tack vare förenklade bestämmelser och minskade administrativa kostnader. De är dock i behov av stöd för att övervinna hindren i samband med ett ökat internationellt engagemang: språkliga hinder, olika företagskulturer, höga transportkostnader, brist på personal med relevanta kunskaper, brist på information om de utländska marknaderna och brist på ekonomiska resurser.

5.3.3

För att maximera fördelarna med ett frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Japan blir det också mycket viktigt att de båda parterna arbetar för att öka medvetenheten i de små och medelstora företagen om de stödtjänster och stödprogram som finns tillgängliga (27) och som erbjuds av Centrum för industriellt samarbete mellan EU och Japan (28) och av Japans utrikeshandelskontor (29), inte minst eftersom detta avtal förmodligen kommer att öppna vägen för nya affärsmöjligheter. Europeiska små och medelstora företag skulle exempelvis kunna vara intresserade av Japans sektorer för IKT, hälsovård (30), tjänster, förnybar energi, ekologiska livsmedel (31) och delikatesser.

5.4   Livsmedelssektorn

5.4.1

En liberalisering av marknaden skulle innebära nya möjligheter för livsmedelsprodukter på båda sidor (en ökning med 200 %), även om jordbrukssektorn är ett av de mest kontroversiella förhandlingskapitlen. Den japanska jordbrukssektorn kan inte täcka mer än 40 % av livsmedelsbehoven och oron är här särskilt stor. De japanska jordbrukarna kräver att fem typer av produkter undantas från tullbegränsningar i alla förhandlingar med andra länder: ris, nöt- och griskött, mjölk och mejeriprodukter, vete och råg samt socker och sötningsmedel. EU anser att möjligheten att exportera större mängder bearbetade livsmedelsprodukter skulle vara viktig, särskilt om Japan avskaffade de flesta av de icke-tariffära handelshindren.

5.4.2

EESK skulle vilja att frågan om immateriella rättigheter (32) behandlades i syfte att skydda europeiska innovationer på ett rättvist sätt. De skyddade geografiska beteckningarna är en svårlöst fråga i diskussionerna. Det immateriella skyddet för högkvalitativ jordbruksproduktion kan utgöra ett dolt hinder för import. Redan inom ramen för WTO skiljde sig EU:s och Japans åsikter åt: EU ville utvidga tillämpningsområdet för de skyddade geografiska beteckningarna i syfte att säkerställa en högre skyddsnivå som skulle vara bindande (EU:s förslag till Trips-avtal 1998), medan Japan, tillsammans med USA (1999), föreslog att medlemmarna skulle anmäla sina geografiska beteckningar till WTO med syftet att upprätta en databas som skulle fungera som informationskälla för andra medlemmar, utan rättsligt bindande verkan. EESK anser att detta är en viktig fråga som bör behandlas med omsorg i förhandlingarna.

5.5   Tjänster

5.5.1

I Japan är såväl jordbrukare som konsumenter i hög grad involverade i kooperativ, t.ex. i form av ömsesidiga bolag och banktjänster. De uppfattar liberaliseringen av tjänster som ett hot, medan den av andra uppfattas som en viktig möjlighet, inte minst för den så kallade silverekonomin. Tjänstesektorn innebär en viktig öppning för en betydande ökning av handeln.

5.5.2

I bruttosiffror exporterade EU-27 under 2012 tjänster till ett värde av 24,2 miljarder euro till Japan, medan importen från Japan uppgick till 15,6 miljarder euro, dvs. ett överskott på 8,6 miljarder euro för EU-27. Man bör naturligtvis beakta att Japans befolkning är en fjärdedel så stor som EU:s. Nästan alla japanska organisationer som rådfrågats och som nämnt liberaliseringen av tjänster har varit emot en ”negativ förteckning”, som skulle innebära att alla tjänster som inte uttryckligen är undantagna enligt avtalet skulle kunna öppnas för handel. Jordbrukare och konsumenter är ofta emot en negativ förteckning, medan företagen är mycket positiva till en sådan förteckning. En negativ förteckning skulle minska det område där de offentliga myndigheterna skulle kunna ingripa. Eventuella framtida tjänster skulle automatiskt falla inom det liberaliserade området. EESK stöder staternas oinskränkta rätt att lagstifta i allmänhetens intresse.

5.6   Offentlig upphandling

5.6.1

För europeiska företag är det viktigt att få tillträde till de japanska marknaderna för offentlig upphandling genom att man undanröjer regleringshinder, inför förfaranden som är öppna för insyn och tillhandahåller information som är identisk för alla aktörer, upphäver de mycket kännbara restriktionerna på järnvägsmarknaden samt inrättar ett system för tillgång till information på nätet. Utöver den politiska vilja som visats behöver förhandlingarna konkret sett en rättslig stabilitet i fråga om normer.

5.6.2

Ömsesidighet i fråga om rättvis konkurrens kommer att vara avgörande. Kommittén anser att det bör framgå klart av avtalet vilka typer av tillstånd som parterna tillämpar i fråga om statligt stöd och statliga subventioner.

5.6.3

Europeiska unionen, medlemsstaterna och Japan måste kunna fortsätta att finansiera mål av allmänt intresse, vilka definieras utifrån deras demokratiska förfaranden och bl.a. inbegriper den sociala sektorn, miljön och folkhälsan. När det gäller offentliga tjänster har EU skyldigheter som härrör från fördragen.

5.7   Investeringar  (33)

5.7.1

Under 2012 uppgick de utländska direktinvesteringarna från EU-27 i Japan till 434 miljoner euro, medan Japans utländska direktinvesteringar i EU-27 uppgick till 3  374 miljoner euro (34). Principen om ömsesidighet är grundläggande för ett frihandelsavtal eller avtal om ekonomiskt partnerskap, och EESK vill uppmana kommissionen att vara vaksam om avtalet skulle leda till förlorade arbetstillfällen och att överväga att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att ge kompensation för detta. EESK anser också att det kan bli nödvändigt att på lämpligt sätt kompensera de förluster som drabbar företag i fråga om mänskliga resurser och teknik som tidigare erhållit offentlig finansiering.

5.7.2

EU och Japan bör se över sina respektive bestämmelser om begränsningar i fråga om ägande, tillstånd och kontroller samt främjande av investeringar.

5.7.3

EESK noterar att lagar och domstolar i både Japan och EU gör det möjligt att lösa tvister på ett rättvist sätt och inom ramen för ordinarie förfaranden. EU:s medlemsstater och Japan erbjuder investerarna ett brett spektrum av institutionella och rättsliga garantier. Tvistlösning mellan investerare och stater är en mycket känslig fråga, och de olika aktörernas ståndpunkter skiljer sig åt. EESK välkomnar därför det offentliga samråd som kommissionen inlett i anslutning till handelsförhandlingarna med USA, och vi skulle välkomna ett liknande initiativ i Japan så att de japanska aktörernas synpunkter beaktas.

5.7.4

EESK förslår att man främjar en bred dialog om frågan om tvistlösning efter det att villkoren har fastställts och resultaten utvärderats av kommissionen. Kommittén håller för närvarande på att utarbeta ett yttrande i denna fråga.

5.7.4.1

Under inga omständigheter får bestämmelser om biläggande av investeringstvister utgöra ett hinder för EU:s medlemsstater att lagstifta i allmänhetens intresse och att uppnå målen för den offentliga politiken. Det är nödvändigt att förtydliga definitionerna av ”investeringar” och ”rättvis och lika behandling”. Detta bör bli föremål för förhandlingar.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  EESK:s yttrande, REX/390-EESC-2013-05469, föredragande: J. Krawczyk, medföredragande: S. Boyle (4.6.2014).

(2)  Fyra EU-institut (universitetskonsortier) har inrättats i Japan med finansiellt stöd från kommissionen; i Japan betraktas universitetslärare som aktörer i det civila samhället (http://www.eeas.europa.eu/eu-centres/eu-centres_en.pdf).

(3)  Det strategiska partnerskapsavtalet omfattar politiskt, globalt och sektorsspecifikt samarbete (t.ex. forskning, innovation, rymdindustrin, utbildning, kultur, energi, utvecklingssamarbete, katastrofhantering osv.).

(4)  Europeiska kommissionen, Impact Assessement report on EU-Japan Trade relations, punkt 5.1.3 (juli 2013).

(5)  EUT C 97/34, 28.4.2007, s. 34.

(6)  Premiärminister Shinzō Abes ekonomiska politik utgörs av ”tre pilar” – en kombination av åtgärder på tre nyckelområden: penningpolitik, finanspolitiska stimulansåtgärder och strukturreformer i syfte att säkerställa en långsiktig hållbar tillväxt i Japans ekonomi och främja den privata sektorns kapitalinvesteringar.

(7)  Det rör sig om följande avtal: avtalet mellan EU och Japan om ömsesidigt erkännande, avtalet om samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet, avtalet om forskning och teknik och avtalet om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd.

(8)  COM(2006) 567 final, http://europa.eu/legislation_summaries/external_trade/r11022_sv.htm

(9)  EUT C 211, 19.8.2008, s. 82-89.

(10)  Se frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea (kapitel 13): EUT L 127, 14.5.2011, s. 62–65.

(11)  Se t.ex. frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea, artikel 13.4.3 (EUT L 127, 14.5.2011 , s. 62–65).

(12)  ILO:s konventioner nr 87 och 98 om föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar, nr 29 och 105 om avskaffande av tvångsarbete, nr 138 och 182 om avskaffande av barnarbete och nr 100 och 111 om undanröjande av diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning.

(13)  Meddelande COM(2010) 343 final.

(14)  Europeiska kommissionen, ibid., punkterna 5.2.2, 5.3 och 5.6.2.

(15)  Europeiska kommissionen, Impact Assessement report on EU-Japan Trade relations, (2012) s. 49.

(16)  Exempelvis via Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

(17)  Artiklarna 11 och 21.2 f i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(18)  Premiärminister Shinzō Abes ekonomiska politik innehåller ”tre pilar” som syftar till att stimulera tillväxten, se http://www.eu.emb-japan.go.jp, http://en.wikipedia.org/wiki/Abenomics, samt följande artikel av Wolff och Yoshii: Japan and the EU in the global economy, april 2014, på http://bit.ly/1mLgY2r

(19)  MSF: http://sustainability.go.jp/forum/english/index.html

(20)  COM(2004) 383 final, 18 maj 2004, ”Globaliseringens sociala dimension”.

(21)  Kommissionens meddelande om anständigt arbete, maj 2006, COM(2006) 249 final, punkterna 2.3 och 3.5.

(22)  Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 16–17 december 2004, punkt 53, och den 16–17 juni 2005, punkt 31.

(23)  Europeiska kommissionen, Transparency in EU Trade negotiations, 2012, och även http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2012/june/tradoc_149616.pdf

(24)  Vid en hearing som anordnades vid EESK den 15 januari 2014, och under det studiebesök som därefter ägde rum i Japan i slutet av januari, rådfrågades sammanlagt fyrtio organisationer, arbetsmarknadsparter och andra berörda aktörer, och de delade även med sig av sina synpunkter, förväntningar och farhågor avseende det framtida frihandelsavtalet mellan EU och Japan.

(25)  Europeiska rådet den 18–19 oktober 2012, punkt 2 k; rådet (utrikes frågor – handel) den 29 november 2012, kommissionens mandat för förhandlingar om frihandelsavtalet med Japan; rådet den 29 juni 2014.

(26)  Europeiska kommissionen, 2012, Impact Assessment Report on EU-Japan trade relations, http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2012/july/tradoc_149809.pdf

(27)  http://www.eu-japan.eu/smes-support, http://www.jetro.go.jp/en/database

(28)  http://www.eu-japan.eu/smes-support

(29)  https://www.jetro.go.jp/en/database/

(30)  38 % av Japans befolkning beräknas vara 65 år eller äldre år 2050.

(31)  Ekologiska livsmedel utgör endast 0,4 % av alla livsmedel som säljs i Japan (källa: EBC i Japan).

(32)  EUT C 68, 6.3.2012, s. 28.

(33)  Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har kommissionen vissa befogenheter i fråga om investeringar. Detta behandlas bl.a. i meddelandet ”En samlad EU-politik för internationella investeringar”, som kommittén har utarbetat ett yttrande om (EUT C 318, 29.10.2011, s. 150-154).

(34)  Källa: Eurostat 170/2013 – 18 november 2013.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/48


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Situationen för Ukrainas civila samhälle mot bakgrund av Ukrainas europeiska ambitioner

(yttrande på eget initiativ)

(2015/C 012/07)

Föredragande:

Andrzej Adamczyk

Den 27 februari 2014 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

Situationen för Ukrainas civila samhälle mot bakgrund av Ukrainas europeiska ambitioner.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 18 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 16 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 173 röster för, 2 röster emot och 15 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK bör aktivt stödja den politiska, sociala och ekonomiska konsolideringen av Ukraina, inklusive en fredlig lösning av den pågående konflikten i Donetsk- och Luhanskregionerna. EESK:s verksamhet i Ukraina ska stödja demokratiseringsprocessen, den territoriella integriteten samt den sociala och civila dialogen mellan alla parter som har legitimitet och representativitet i medborgarnas ögon.

1.2

EESK:s avsikt är att bjuda in ett brett spektrum av Ukrainas civila samhälle till samarbete och att se till att även de som fortfarande är skeptiska eller fientliga mot den senaste tidens politiska övergång och tillnärmning till EU inkluderas.

1.3

EESK rekommenderar också att man vidareutvecklar samarbetet på bilateral basis mellan partnerorganisationer i EU och Ukraina, med ett särskilt fokus på kapacitetsuppbyggnad, bästa praxis samt förstärkning av den sociala och civila dialogen.

1.4

Enligt bestämmelserna i associeringsavtalet ska EESK bidra till inrättandet av en gemensam plattform för det civila samhället som omfattar ledamöter från EESK och företrädare för Ukrainas civila samhälle. Ett liknande organ kommer att inrättas i enlighet med det djupgående och omfattande frihandelsavtalet för att uppfylla kravet på att en övervakningsmekanism för det civila samhället ska upprättas. De båda organen bör föra ett så nära samarbete som möjligt.

1.5

EESK ska utveckla informationsverksamhet om konsekvenserna av Ukrainas genomförande av associeringsavtalet samt om den europeiska integrationen och EU:s institutioner och regelverk.

1.6

Viseringskravet för ukrainska medborgare bör upphävas så fort detta är tekniskt möjligt för att främja kontakter mellan människor och bygga upp förtroende.

1.7

Ett europeiskt perspektiv för Ukraina bör formellt läggas till på EU-dagordningen.

2.   Det östliga partnerskapet: den östliga dimensionen av den europeiska grannskapspolitiken som ett institutionellt ramverk för Ukrainas europeiska ambitioner

2.1

De dramatiska händelser som har skakat Ukraina de senaste månaderna började med allmänhetens reaktion på regeringens beslut att avbryta förberedelserna av undertecknandet av ett associeringsavtal inom ramen för det östliga partnerskapet.

2.2

Förutom att ingå bilaterala associeringsavtal, som ska ersätta partnerskaps- och samarbetsavtalen, syftar det bilaterala spåret i det östliga partnerskapet också till att främja viseringsfrihet samt utveckla sektoriellt samarbete, vilket även innebär att partnerländer ges möjlighet att ansluta sig till EU:s program och organ. Samarbetet omfattar även ett program för övergripande institutionsuppbyggnad, som är ett verktyg för att stärka partnerländernas administrativa kapacitet att genomföra reformerna och bestämmelserna i associeringsavtalen. Den multilaterala dimensionen i det östliga partnerskapet grundar sig på fyra multilaterala plattformar (demokrati, goda styrelseformer och stabilitet, ekonomisk integration och konvergens med EU:s politik, säker energiförsörjning och kontakter mellan människor) som syftar till att främja samarbete mellan EU och partnerländerna samt mellan partnerländerna själva.

2.3

En av det östliga partnerskapets prioriteringar är att involvera det organiserade civila samhället i genomförandet, både i partnerländerna och i EU. För detta ändamål inrättade man i november 2009 forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet med deltagande av EESK.

2.4

Nu befinner sig dock politiken för det östliga partnerskapet vid ett vägskäl på grund av den oförutsedda förändringen i vissa länders engagemang samt de dramatiska händelserna i Ukraina. De svårigheter som det östliga partnerskapet har ställts inför det senaste året i de länder som så här långt har kommit längst i fråga om ingåendet av associeringsavtal är i stor utsträckning ett resultat av Rysslands försök att förhindra närmare förbindelser mellan partnerländerna och EU.

2.4.1

Trots att förhandlingarna med Armenien om associeringsavtalet, inklusive det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, har slutförts kunde dessa avtal inte paraferas på grund av att Armenien i september 2013 meddelade att landet har för avsikt att ansluta sig till den eurasiska tullunion som Ryssland har tagit initiativ till.

2.4.2

Trots påtryckningar från Ryssland och förlusten av två provinser (Abchazien och Sydossetien), som för närvarande är under rysk kontroll, står Georgien fast vid sin väg mot EU. Georgien såg också till att associeringsavtalet, inklusive det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, paraferades vid det östliga partnerskapets toppmöte i Vilnius i november 2013 och därefter undertecknades i juni 2014.

2.4.3

Även Moldavien, som också har undertecknat det associeringsavtal som paraferades i Vilnius, är utsatt för påtryckningar från Ryssland, som har stationerat väpnade trupper i Transnistrien och nu har kontroll över området. En olaglig folkomröstning har dessutom genomförts med stöd av Ryssland i Gagauzien, ett annat autonomt område i Moldavien, med resultatet att man röstade för en anslutning till den eurasiska tullunionen.

2.4.4

Medlemskap i WTO är en förutsättning för att förhandlingar om det djupgående och omfattande frihandelsavtalet ska kunna påbörjas, och eftersom Azerbajdzjan och Vitryssland inte är medlemmar i WTO kan de inte inleda förhandlingar. På grund av ett allvarligt demokratiskt underskott i Vitryssland befinner sig dessutom EU:s bilaterala politik när det gäller detta land fortfarande på nivån kritisk dialog.

2.4.5

Ukraina är den största och viktigaste före detta sovjetstaten efter Ryssland, och som en följd av övergången till en proeuropeisk strategi har landet redan förlorat kontrollen över Krim och Sevastopol till följd av Rysslands annektering samt blivit föremål för ytterligare sabotage och omstörtande verksamhet från rysk sida. Rysslands agerande är ett särskilt dramatiskt exempel på extern inblandning, som inte bara hotar Ukrainas territoriella integritet och suveränitet utan också har en extremt destruktiv inverkan på civilsamhället och dess organisationer. Dessa handlingar utgör inte bara en uppenbar kränkning av internationell rätt, utan strider också mot två principer som utgör hörnstenen för fredliga förbindelser mellan självständiga stater: För det första att gränser inte får ändras med våld, och för det andra att nationer ska kunna fatta suveräna beslut om sin framtid utan extern inblandning.

3.   Det ukrainska civilsamhällets europeiska ambitioner

3.1

Den orangea revolutionen 2004 bidrog till en omfattande demokratiseringsprocess och införandet av rättsstatsprincipen i Ukraina – åtminstone under en viss period – och bidrog dessutom till den mediefrihet som finns kvar än i dag. Detta åtföljdes av närmare förbindelser med EU.

3.1.1

År 2005 antogs handlingsplanen EU–Ukraina på grundval av partnerskaps- och samarbetsavtalet från 1998. Förhandlingar om ett associeringsavtal inleddes 2007. Antagandet av politiken för det östliga partnerskapet i maj 2009 gav detta samarbete ny stimulans.

3.1.2

Närmare förbindelser och inrättandet av ett genuint samarbete på många områden samt omfattande entusiasm till följd av den orangea revolutionen innebar att en betydande andel av befolkningen och många av det civila samhällets organisationer ansåg att frågan om Ukrainas EU-medlemskap redan var avgjord och att ett medlemskap endast var beroende av tidsplanen, framstegstakten och anpassningen till EU:s normer.

3.1.3

Det östliga partnerskapet gav inte Ukraina de utsikter som förväntades om anslutning till EU på längre sikt, vilket orsakade besvikelse och frustration hos dem som stödde en tillnärmning till EU, och detta förvärrades av det successiva övergivandet av de demokratiska landvinningar som gjorts sedan den orangea revolutionen, det försämrade ekonomiska läget och de växande sociala problemen.

3.1.4

Allmänhetens frustration, som förvandlades till apati bland det civila samhällets organisationer, förvärrades i takt med den växande konflikten mellan den orangea revolutionens ledare, president Viktor Jusjtjenko och premiärminister Julia Tymosjenko. Vid vissa tillfällen lamslog denna konflikt beslutsfattandet på grund av de ohanterliga bestämmelserna i den ukrainska grundlagen. Läget försämrades ytterligare av den globala ekonomiska krisen i kombination med den kraftlösa politik som fördes av president Janukovitj (vald 2010).

3.2

EESK har under lång tid fört en aktiv politik i fråga om samarbetet med Ukraina. Det förvärrade politiska och sociala klimatet och partnerorganisationernas besvikelse över bristen på utsikter till en anslutning innebar dock att relationen i viss utsträckning stagnerade åren 2011–2012, då verksamheten på den ukrainska sidan och intresset för förbindelserna minskade.

3.3

Sedan associeringsavtalet hade paraferats i december 2012, och efter intensiva ansträngningar och förhandlingar för att få till stånd ett undertecknande av avtalet vid toppmötet om det östliga partnerskapet i Vilnius i november 2013, väcktes ett förnyat intresse för samarbete bland våra ukrainska partner och aktiva förbindelser med EESK återupptogs.

3.4

Dessa återupptagna kontakter visade dock att arbetsmarknadens parter, både på arbetsgivar- och fackföreningssidan, var oeniga i fråga om undertecknandet av associeringsavtalet. Bortsett från detta fanns det ett mycket brett spektrum av icke-statliga organisationer och företrädare för andra intressen som utgjorde en relativt enad proeuropeisk front.

3.5

Oavsett deras inställning eller vilket resultat de förväntade sig av förhandlingarna inför undertecknandet av associeringsavtalet överraskades såväl det civila samhällets organisationer som regeringens företrädare av att den ukrainska regeringen och presidentämbetet avbröt förhandlingarna och förberedelserna för avtalets undertecknande.

3.6

Det faktum att förhandlingarna plötsligt avbröts utan någon uppenbar anledning ett par dagar före toppmötet i Vilnius ledde, tillsammans med den ukrainska regeringens överraskande förslag om att de fortsatta förhandlingarna skulle föras med deltagande av Ryssland, till en snabb mobilisering av det ukrainska civila samhället, som uttryckte sitt otvetydiga stöd för en europeisk väg för Ukraina.

3.7

”Euromajdan” var antagligen den största demonstrationen någonsin till stöd för europeisk integration, och den längsta som någonsin har hållits med sådan fullkomlig övertygelse. I ett senare skede fick demonstranterna sällskap av andra krafter som också framförde politiska krav med syftet att förändra regimen. Regimen reagerade dock genom att slå ned demonstrationen med våld, vilket ledde till att människoliv gick till spillo. Demonstrationerna ledde till politiska förändringar som togs som förevändning för att provocera fram ytterligare dramatiska och tragiska händelser.

3.8

Efter det lyckade presidentvalet verkar det nu utan tvivel som att upprättandet av nära förbindelser med EU kommer att bli en av den nya administrationens främsta prioriteringar. Denna kursändring måste ses som en enorm framgång för Euromajdan och det ukrainska civila samhället. Det återstår att se om den allmänna situationen kommer att stabiliseras över hela Ukrainas territorium och om det civila samhällets organisationer kommer att dra fördel av denna politiska förändring.

3.9

I östra Ukraina kommer det att råda oklarhet kring civilsamhällets attityd till och åsikter om de politiska förändringarna så länge beväpnade legosoldater och gerillagrupper är verksamma i regionen och yttrandefriheten är hotad. Det bör dock påpekas att de östra delarna av landet i hög grad var representerade på Euromajdan.

4.   Konsekvenser av associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsavtalet

4.1

Associeringsavtalet mellan EU och Ukraina tillhör en ny generation av avtal som skapats till förmån för länder som samarbetar inom ramen för det östliga partnerskapet, och ligger till grund för utvecklingen av samarbete med bindande bestämmelser på nästan alla områden. Associeringsavtalet fastställer en reformplan för Ukraina som bygger på att den ukrainska lagstiftningen på ett genomgripande sätt anpassas till EU:s bestämmelser.

4.2

Utöver det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, som är ett handelsavtal med betydande konsekvenser för standarder och föreskrifter, inbegriper de centrala samarbetsområdena dessutom rättvisa, rättsstatsprincipen, kampen mot korruption och organiserad brottslighet, utrikespolitik och säkerhet, reformer av den offentliga förvaltningen, sysselsättning, socialpolitik, lika rättigheter och möjligheter, konsumentskydd, industripolitik och entreprenörskap, energi, transport och miljö. Genomförandet av associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsavtalet innebär att Ukraina måste harmonisera sin nationella lagstiftning med cirka 85 % av EU:s handelsrelaterade och ekonomiska regelverk.

4.3

Associeringsavtalet undertecknades den 27 juni 2014 och ratificerades sedan av Europaparlamentet och Verchovna Rada (det ukrainska parlamentet) den 16 september, vilket gör att avtalet kan tillämpas provisoriskt redan innan det ratificerats av alla 28 EU-medlemsstater. Genomförandet av den del som rör det djupgående och omfattande frihandelsavtalet kommer emellertid att skjutas upp till i slutet av nästa år, men EU kommer att fortsätta att tillämpa sina mjukare handelsbestämmelser för varor från Ukraina.

4.3.1

Genomförandet av avtalet ligger till grund för inrättandet av en plattform för det civila samhället, som är ett gemensamt forum för utbyte av åsikter där ledamöter från EESK och företrädare för Ukrainas organiserade civila samhälle deltar. Med tanke på det breda spektrum av frågor som omfattas av associeringsavtalet bör plattformen vara så representativ som möjligt för civilsamhället som helhet, och därför bör den inkludera företrädare för både arbetsmarknadens parter och övriga intressegrupper.

4.3.2

Förutom att vara ett forum för informationsutbyte och debatt är plattformens grundläggande syfte att övervaka genomförandet av associeringsavtalet och att lägga fram synpunkter och förslag från det organiserade civila samhället.

4.3.3

Plattformen för det civila samhället ska själv fastställa sin arbetsordning. För närvarande pågår diskussioner mellan företrädare för EESK och den ukrainska sidan om förfarandena för inrättandet av detta organ och medlemskap i detta. Enligt planeringen kommer följande grundläggande principer att antas:

Antalet företrädare för EU respektive Ukraina kommer att vara detsamma.

Medlemmarnas mandatperiod kommer att vara 2,5 år. Fem sammanträden kommer att äga rum under denna period.

Plattformen har två medordförande, en från varje sida, som väljs för en mandatperiod på 2,5 år.

Förfarandet för val av plattformens medlemmar ska vara helt öppet för insyn.

Plattformens möten måste också vara öppna för civilsamhällsorganisationer som inte företräds inom den.

4.3.4

Det djupgående och omfattande frihandelsavtalet omfattar också inrättandet av en övervakningsmekanism för det civila samhället inom ett år efter att det träder i kraft. Ett organ som inrättas i detta syfte bör samarbeta så nära som möjligt med plattformen för det civila samhället.

5.   Framtidsutsikter för det ukrainska civila samhället och EESK:s roll

5.1

EESK bör aktivt stödja den politiska, sociala och ekonomiska konsolideringen av Ukraina, inklusive en fredlig lösning av den pågående konflikten i Donetsk- och Luhanskregionerna. När situationen i Ukraina har stabiliserats och hotet om extern inblandning och konflikter till följd av väpnade milisers inblandning har undanröjts kommer det att råda större klarhet kring det organiserade civila samhällets situation, både inom de enskilda organisationerna och när det gäller Ukrainas europeiska ambitioner.

5.1.1

Ukraina genomgår just nu genomgripande politiska förändringar, bland annat konstitutionella reformer, som kan visa sig mer omfattande än de förändringar som följde på den orangea revolutionen. Detta kan leda till en omstrukturering och en förändring av de ukrainska institutionernas status och praxis i fråga om såväl dialogen mellan arbetsmarknadens parter som dialogen mellan myndigheter och civilsamhälle. En sådan process bör underlättas genom ändringar av den ukrainska lagstiftningen som leder till mer inkluderande institutioner för social och civil dialog mellan äkta och oberoende organisationer. EESK kommer att följa våra partnerorganisationers utveckling och övervaka vilka ståndpunkter de kommer att inta i fråga om dessa förändringar.

5.1.2

Både före ”Euromajdan” och under demonstrationerna ifrågasattes autenticiteten och oberoendet hos några av våra partnerorganisationer. Detta satte igång en förändring av vissa organisationers sätt att bedriva sin verksamhet, som – om det inte stannar vid en ytlig åtgärd – kan utgöra startskottet för återupprättandet av allmänhetens förtroende för dessa organisationer. I synnerhet uppfattades vissa fackföreningar och arbetsgivarorganisationer av allmänheten och icke-statliga organisationer som en del av etablissemanget och förvägrades rätten att ansluta sig till civilsamhället.

5.1.3

EESK är redo att intensifiera sina bilaterala kontakter med partnerorganisationer i både Ukraina och Ryssland för att bidra till bättre förbindelser mellan deras civila samhällen och därmed främja en normalisering av relationerna mellan de båda länderna.

5.2

EESK:s verksamhet i Ukraina ska utgå från principen om stöd till landets demokratiseringsprocess och territoriella integritet samt den civila och sociala dialogen mellan alla parter som har legitimitet och representativitet i medborgarnas ögon. EESK kommer att prioritera förbindelserna med sina naturliga partner, det vill säga organisationer i Ukrainas civila samhälle.

5.3

EESK har för avsikt att bjuda in ett så brett spektrum som möjligt av det ukrainska civilsamhället till samarbetet, samt att se till att man även inkluderar de som fortfarande är skeptiska eller fientliga mot den senaste tidens politiska övergång och tillnärmning till EU för att säkerställa att inga viktiga och representativa organisationer förbises. Den nationella plattformen inom ramen för forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet och det nationella ekonomiska och sociala trepartsrådet kommer att hjälpa till vid urvalet av partnerorganisationer.

5.4

EESK rekommenderar också att man vidareutvecklar samarbetet på bilateral basis mellan partnerorganisationer i EU och Ukraina, med ett särskilt fokus på kapacitetsuppbyggnad, utbyte av bästa praxis samt förstärkning av den sociala och civila dialogen. Gränsöverskridande samarbete kan vara ett användbart instrument i detta sammanhang.

5.5

Förutom institutionella aktiviteter på grundval av associeringsavtalet och på längre sikt även det djupgående och omfattande frihandelsavtalet kommer EESK att delta i bredare informationsaktiviteter om de konsekvenser som genomförandet av avtalen kommer att få för Ukraina, samt om europeisk integration, EU-institutionernas funktionssätt och EU:s regelverk.

5.6

Med hänsyn till bristen på tillförlitlig information och de felaktiga uppgifter som ibland sprids i medierna på grund av bristande kunskaper om EU eller intensiv rysk propaganda måste ett regelbundet samarbete med journalister och organisationer inom mediebranschen ingå i planeringen.

5.7

Samarbete med partnerorganisationer i Ukraina för att underlätta tillgången till tillförlitlig information och även tillhandahålla sådan information till alla grupper i det civila samhället kan visa sig avgörande för Ukrainas europeiska ambitioner. Erfarenheterna visar att det kan vara problematiskt att underteckna, ratificera och genomföra ett associeringsavtal och att det finns många interna och externa faktorer som kan påverka civilsamhällsorganisationernas proeuropeiska inställning negativt om ett generellt samförstånd som inkluderar alla sociala grupper inte uppnås.

5.8

En betydande del av Ukrainas befolkning har aldrig åkt utanför sitt land och för dem som åker utomlands är Ryssland den främsta destinationen. Ett av skälen till detta, som dessutom utgör ett avsevärt problem för det ukrainska samhället, är det fortsatta viseringskravet vid resor till EU-länder. Införandet av förenklade förfaranden för viseringsansökningar är naturligtvis viktigt, men kravet på att skaffa visum innan man åker till EU inger inte förtroende och gör det mycket svårare att främja kontakter mellan människor.

5.9

Den EU-skepticism och bristande entusiasm för närmare förbindelser med EU som återfinns i vissa delar av det ukrainska samhället beror på att det saknas utsikter till en anslutning. Frågan handlar för närvarande inte om inledandet av anslutningsförhandlingar, utan om att man gång på gång låter bli att föra upp detta ärende på EU:s dagordning, vilket innebär att en del av samhället uppfattar de reformer som associeringsavtalet ligger till grund för som en kostsam nyck som leder Ukraina in i en återvändsgränd. Detta gäller särskilt i östra Ukraina, där EU ses som ett hot mot sociala och ekonomiska intressen.

Bryssel den 16 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


III Förberedande akter

EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

EESK:s 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014

15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/54


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Rapport om konkurrenspolitiken 2013

COM(2014) 249 final

(2015/C 012/08)

Föredragande:

Paulo Barros Vale

Den 1 oktober 2014 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Rapport om konkurrenspolitiken 2013”

COM(2014) 249 final.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 23 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 127 röster för, 1 röst emot och 5 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

I vanlig ordning gör EESK en årlig utvärdering av kommissionens rapport om konkurrenspolitiken, ett av EU:s grundläggande politikområden. EESK välkomnar innehållet i rapporten och stöder den generellt sett, men vill samtidigt uttrycka sin oro över den nuvarande situationen.

1.2

Fri och rättvis konkurrens som skyddar de ekonomiska aktörernas, konsumenternas och allmänhetens intressen bör stödjas på alla tänkbara sätt. Kommissionens bidrag är avgörande och EESK välkomnar med glädje de åtgärder som har vidtagits i fråga om efterlevnaden av interna bestämmelser och på området internationellt samarbete.

1.3

I detta löpande arbete spelar de nationella konkurrensmyndigheternas arbete en mycket viktig roll, och de bör ha de mänskliga och materiella resurser som krävs för att kunna agera effektivt och proaktivt i stället för reaktivt, vilket ofta har varit fallet hittills. Genom att fokusera mer på förebyggande arbete kan man undvika olika fenomen som är olagliga och skadliga för marknaden och i synnerhet påverkar de små och medelstora företagen och konsumenterna.

1.4

Enligt EESK är det av stort intresse att förslaget till direktiv om vissa aspekter på skadeståndstalan på konkurrensskadeområdet antas, och dess införlivande och genomförande måste fullföljas aktivt i medlemsstaterna. Kommittén beklagar dock att förslaget inte har åtföljts av ett rättsligt instrument med samma bindande verkan i fråga om en övergripande rättslig ram för kollektiv prövning i händelse av kränkning av kollektiva rättigheter och intressen.

1.5

Utöver reglering bör man uppmuntra och lämna utrymme för självreglering, i synnerhet genom att upprätta avtal mellan organisationer för producenter, företag och konsumenter. Det finns redan goda exempel på sådana i Europa som kan och bör följas.

1.6

Eftersom det inte är möjligt att harmonisera skattepolitiken mot bakgrund av fördraget bör konkurrenspolitiken garantera att skattesystemen leder till minsta möjliga snedvridning inom EU.

1.7

Energimarknaden måste även i fortsättningen få särskild uppmärksamhet eftersom det ännu inte har genomförts någon inre marknad på detta område. En förstärkning av det europeiska nätet – som möjliggör gränsöverskridande handel – och investeringar i förnybar energi, som inte bara har tydliga miljömässiga fördelar utan också ger andra producenter tillgång till nätet, bör ligga i fokus för att uppmuntra verklig konkurrens inom sektorn och möjliggöra prissänkningar för företag och hushåll.

1.8

Det är mycket viktigt att konsumenterna har fri tillgång till alla marknader. Den digitala agendans mål om att ge alla tillgång till bredband bidrar i hög grad till detta mål. Genom att få tillgång till den digitala marknaden, där priserna ofta är lägre än på de traditionella marknaderna, skulle konsumenterna kunna få tillgång till vissa varor som de annars inte skulle kunna köpa.

1.9

På området internationellt samarbete har det vidtagits många olika åtgärder som har gett mycket gott resultat. Samtidigt får man inte glömma att det finns mycket arbete kvar att göra. Utöver det bilaterala arbetet krävs det fortsatta insatser inom WTO och ILO. Europa är fortfarande drabbat av illojal konkurrens, både inom och utanför sina gränser. Bakom denna ligger offentliga och privata företag i länder där illegalt statligt stöd är en vanlig företeelse (inte minst inom energisektorn), där miljönormerna är slappare och där man inte tillämpar samma arbetsnormer (ofta klart i strid med de mest grundläggande mänskliga rättigheterna).

2.   Innehållet i 2013 års rapport

2.1

Vi har under 2013 sett vissa tecken på att Europas ekonomi håller på att återhämta sig. Att stärka förtroendet och konkurrenskraften står fortfarande i centrum för de europeiska strategierna för att främja smart och hållbar tillväxt för alla, ett av Europa 2020-strategins viktigaste mål.

2.2

Med orden ”detta innebär att konkurrenspolitiken, som bidrar till ökad konkurrens, stimulerar tillväxten”, hänvisar man i rapporten till en av slutsatserna i Europaparlamentets konkurrenspolitiska studie från 2013, som klart och tydligt understryker konkurrenspolitikens betydelse för denna målsättning.

2.3

Rapporten består av åtta delar: ökad konkurrenskraft genom kartellbekämpning, ändamålsenlig tillämpning av antitrustreglerna och koncentrationskontroll för företagens och konsumenternas bästa, modernisering av statligt stöd för att styra offentliga medel mot konkurrenskraftsfrämjande mål, främjande av en rättvis och stabil finansiell sektor till stöd för den reala ekonomin, energi: sektorn med störst behov av ”mer Europa”, tillämpning av konkurrensreglerna i den digitala ekonomin för att stödja den digitala agendan för Europa, internationellt konkurrenspolitiskt samarbete för att ta itu med globaliseringens utmaningar samt konkurrensdialog med övriga institutioner.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

De små och medelstora företagen är utan tvivel grundpelaren för Europas ekonomiska återhämtning. Det är också dessa företag som, på grund av sin storlek, är mest sårbara för missbruk av dominerande ställning, som ofta leder till att de tvingas lägga ned. Frågan om missbruk av dominerande ställning bör särskilt uppmärksammas inom konkurrenspolitiken, inte minst det missbruk som utövas av de stora distributörerna, som sakta men säkert har trängt ut de små leverantörerna och den småskaliga handeln, vilket i slutändan skadar konsumenternas intressen. Direktivet om skadeståndstalan vid överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget är välkommet och ytterst viktigt, och det är särskilt viktigt att förebygga sådana överträdelser. Man bör noggrant överväga hur de förebyggande åtgärderna kan effektiviseras.

3.2

Enligt EESK:s mening borde de nationella konkurrensmyndigheternas arbete vara mer proaktivt i stället för reaktivt, eftersom de oftast inte agerar förrän aktörer eller konsumenter har gjort en anmälan. Övervakning av vissa förhandlingar, som snarare borde kallas påbud, skulle kunna hjälpa till att förhindra vissa former av missbruk av dominerande ställning. En väsentlig förbättring av utbytet av relevant information inom produktionskedjan är en grundläggande förutsättning för att nödvändiga framsteg ska kunna göras.

3.3

De nationella konkurrensmyndigheterna bör också fästa särskild uppmärksamhet vid de sektorer som är starkt beroende av råvarupriserna, eftersom ökande råvarupriser (eller blotta hotet om detta) ofta nästan omedelbart avspeglas i slutpriserna, medan minskande råvarupriser inte får motsvarande effekt.

3.4

När det gäller konkurrenspolitiken påpekar EESK att man måste ta itu med problemen med marknaden för offentlig upphandling, som i de flesta fall fortfarande är en tämligen stängd marknad. Detta innebär att marknaden för offentlig upphandling fortfarande är splittrad och att endast några aktörer lyckas etablera sig på den, trots de pågående satsningarna på elektronisk upphandling i alla led. Svag konkurrens skadar allmänintresset – bristen på alternativ minskar de offentliga organens handlingsutrymme, vilket leder till att man väljer samma leverantör gång på gång, med resultatet att förbindelserna mellan företagen och den politiska makten blir alltför intima.

3.5

Man får inte heller glömma att företag som bedriver verksamhet i öregioner eller randområden har en särskilt utsatt konkurrenssituation, eftersom deras transportkostnader för att kunna få tillgång till andra marknader hindrar en sund konkurrens med andra aktörer. I detta sammanhang skulle man kunna försöka ta fram mekanismer som underlättar företagens tillgång till de centrala marknaderna och därmed främjar sund konkurrens mellan alla aktörer inom EU.

3.6

En avgörande faktor är också den konkurrens som de europeiska företagen är utsatta för både inom och utanför sina gränser från offentliga och privata företag i tredjeländer som tar emot illegalt statligt stöd och därmed får konkurrensfördelar och dessutom har fördelaktiga miljönormer och en slapp arbetsrätt som ofta bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, medborgerliga rättigheter och konsumenträttigheter. Fortsatta satsningar på internationellt samarbete inom och utanför WTO och ILO bör förbli en prioriterad diplomatisk fråga i kampen mot dessa ojämlikheter, och man måste ta itu med konkurrensproblemet och göra ytterligare framsteg i fråga om skyddet av de mänskliga rättigheterna.

4.   Främjande av konkurrensen genom bekämpning av karteller och tillämpning av antitrustregler

4.1

Kampen mot karteller har en särskilt viktigt ställning inom konkurrenspolitiken. Därför välkomnar vi de satsningar som kommissionen har gjort på att bekämpa denna företeelse, som påverkar hela ekonomin. Verksamheten på finansmarknaderna och i synnerhet marknaden för insatsvaror och halvfabrikat, där prisvariationerna inte bara påverkar den inre marknaden utan också Europas konkurrenskraft på global nivå, är avgörande för tillväxten i denna tid då det är nödvändigt att erövra nya marknader. Vi vill särskilt erinra om att man har identifierat och bötfällt företag som har varit med i tre karteller på områdena kabelnät, finansiella derivat och räkor, samt det meddelande om invändningar som skickats till ett antal leverantörer av smartkortchips.

4.2

EESK har gett sitt stöd till arbetet på antitrustlagstiftningsområdet och anser att det är mycket viktigt för konkurrenslagstiftningen. Kommittén vill nu åter uttrycka sitt stöd för kommissionens arbete, som har bidragit till att bromsa den onaturliga fragmenteringen av den inre marknaden. EESK gläder sig åt att man har avslutat kartellförfarandet i fråga om standardiseringen av betalningar över internet och välkomnar det meddelande om invändningar som skickats till ett antal banker som anses ha agerat på ett samordnat sätt för att hindra börserna från att få tillgång till marknaden för kreditswappar. Kommittén välkomnar särskilt att man har slutfört utredningen av antitrustärendena om referensräntorna Libor, Euribor och Tibor, varigenom säkerheten på marknaden ökar.

4.3

En viktig händelse under år 2013 var antagandet av ett förslag till direktiv om skadeståndstalan på antitrustområdet. EESK uttryckte sitt stöd för detta dokument, som tar itu med skillnaderna mellan de nationella lagstiftningarna och olikheterna i behandlingen av såväl drabbade som lagöverträdare och ger konsumenterna rättsligt skydd – en fråga som har tagits upp i flera av EESK:s yttranden.

4.4

EESK, som välkomnar en harmonisering, påpekade dock att direktivet kan vara alltför fördelaktigt för företag som bryter mot reglerna och utnyttjar programmen för förmånlig behandling, även om detta instrument har en erkänt viktig betydelse när det gäller att upptäcka hemliga karteller. Vidare rekommenderade EESK att det bör ske en tillnärmning mellan förslaget till direktiv och rekommendationen om kollektiv prövning och beklagade att ”ett införande av grupptalan på konkurrensområdet, som skulle ha varit en effektiv metod för konsumenterna, har åsidosatts och att man i stället rekommenderar medlemsstaterna att förse sig med mekanismer för kollektiv prövning, en rekommendation som inte har bindande verkan” (1).

4.5

EESK välkomnar fortsatta satsningar på samordning mellan kommissionen, de nationella konkurrensmyndigheterna och det europeiska konkurrensnätverket. Kommittén anser också att man bör fästa större vikt vid utbytet av relevant information mellan olika enheter. Kommittén är dock bekymrad över att det är svårt för vissa nationella konkurrensmyndigheter att utöva sina tillsynsbefogenheter på ett effektivt sätt inom vissa sektorer där det fortfarande förekommer hemligt samarbete och/eller otillbörliga metoder som inte bestraffas på något sätt.

4.6

Konkurrenspolitiken bör samordnas med andra generaldirektorats strategier för att effektivt bekämpa samordnade arbetsmetoder och missbruk av dominerande ställning som innebär ett brott mot sociala och miljörelaterade normer och produktsäkerhetsbestämmelser, och som förhindrar att nya aktörer, som befinner sig i ett tydligt underläge, etablerar sig på marknaden.

5.   Modernisering av det statliga stödet

5.1

EESK välkomnar satsningarna på att modernisera det statliga stödet för att se till att det ligger i linje med Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ. Det är mycket viktigt att man använder statligt stöd på ett korrekt sätt som främjar sammanhållningspolitiken, samt att det inriktas på sektorer som gynnar Europas utveckling. De begränsade offentliga resurserna bör användas i överensstämmelse med Europa 2020-strategins mål, och man måste hjälpa missgynnade regioner att komma ikapp, investera i prioriterade sektorer, stimulera ekonomin och sysselsättningen och underlätta finansieringen av små och medelstora företag.

5.2

Vid moderniseringen av det statliga stödet får man dock inte glömma eller ha en alltför onyanserad syn på stödet till offentliga tjänster som fyller sociala behov (till exempel på områdena sjuk- och hälsovård, utbildning och fortbildning, tillgång till och återinträde på arbetsmarknaden, omsorg om barn och äldre, stöd till utsatta grupper för att underlätta deras sociala integrering). Tvärtom bör man ta hänsyn till de särskilda förutsättningarna inom de sektorer som tillhandahåller tjänster till medborgarna, och även om det är viktigt att de allt mer begränsade resurserna används på ett effektivt sätt måste tjänsterna inom dessa sektorer hålla god kvalitet.

5.3

I en situation av stor rörlighet bör man överväga möjligheten att fritt välja vårdgivare och undersöka alternativ som, utan att sätta tjänsternas kvalitet och skyddet av de mest utsatta på spel, innebär att brukarna inte behöver underkasta sig statens eller försäkringsbolagens skönsmässiga befogenheter. Denna fråga är så viktig att den förtjänar ett yttrande på eget initiativ så att den kan behandlas ingående.

5.4

EESK har redan uttryckt sitt stöd för en modernisering av EU:s politik i fråga om statligt stöd. Kommittén välkomnar särskilt de nya riktlinjerna för stöd inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter, som ska förhindra att företag flyttar sin verksamhet till länder med en mer fördelaktig lagstiftning. Samtidigt beklagar kommittén att man inte har beaktat rekommendationen om att höja de minimis-stödgränsen från nuvarande 2 00  000 euro till 5 00  000 euro, vilket man har gjort i fråga om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (2).

6.   Konkurrens på sektorsnivå

6.1   Rättvisa och stabilitet inom den finansiella sektorn

6.1.1

Det är ett välkänt faktum att den finansiella sektorn gått igenom en period av svårigheter som har påverkat finansieringen av realekonomin och förtroendet för finansmarknaderna. Flera åtgärder har vidtagits för att återupprätta förtroendet och öka öppenheten för insyn genom att minska systemriskerna. Det tillfälliga statliga stödet till finanssektorn räddade den från en kollaps, men så fort det syns tecken på återhämtning verkar det dyka upp nyheter om nya skandaler som rubbar den mycket bräckliga balansen. Därför är det av största intresse att hålla sektorn under strikt kontroll för att förebygga oansvarigt beteende hos finansinstituten, oavsett om de har fått statligt stöd eller ej.

6.1.2

Trots sektorns bräcklighet bör man fortsätta de pågående undersökningarna av olaglig praxis, även om de inte verkar ha någon större effekt på de finansjättar som fortfarande agerar på ett sätt som undergräver marknaden.

6.1.3

Vi vill särskilt uppmärksamma förslaget till förordning om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner, som har varit efterfrågat sedan länge och som kommer att återskapa rättvisa förutsättningar inom EU genom att harmonisera kostnaderna för användningen av kort.

6.2   Energisektorn

6.2.1

Den inre energimarknaden har ännu inte genomförts. Energipriserna är fortfarande höga och utgör en tung ekonomisk börda för företagen och hushållen. Trots liberaliseringen av marknaden har man ännu inte lyckats stärka konkurrensen och insynen, och på grund av de höga energikostnaderna har Europa fortfarande ett underläge i förhållande till andra internationella konkurrenter. Gränsöverskridande elförsörjning är också ett område som kräver särskild uppmärksamhet när det gäller att garantera en fri inre marknad.

6.2.2

För att främja energisektorns utveckling bör man dra nytta av att det för närvarande råder enighet om att det krävs en gemensam energipolitik, investeringar i infrastruktur, ökad energieffektivitet och användning av förnybar energi. I själva verket kan den förnybara energin inte konkurrera på lika villkor med den fossila energin och kärnkraften, som fortfarande får direkt stöd från de offentliga budgetarna och indirekt stöd eftersom de miljökostnader och hälsoeffekter som de ger upphov till inte internaliseras. Utvecklingen av den förnybara energin befinner sig i viss mån ännu i sin linda och bör få ett större stöd för att kunna konkurrera på en rättvis marknad.

6.2.3

Dessutom får man inte bara se den förnybara energin som en ny energikälla. Dess utveckling skapar nya möjligheter att inrätta en decentraliserad modell för energiproduktion, där medborgarna och lokalsamhällena kan vara producenter och konsumenter på samma gång. Denna nya modell förtjänar att stödjas genom inrättandet av en lämplig rättslig ram som garanterar att det är lätt för små elproducenter att få tillgång till nätet (3).

6.2.4

Europeiska sammankopplingar på energiområdet är mycket viktiga ur konkurrenspolitiskt perspektiv. Europas sårbarhet ur energisynpunkt blir allt mer uppenbar under den aktuella konflikten i Ukraina, som kan komma att sätta gastillförseln till Centraleuropa på spel. Om man sammankopplar de befintliga energisystemen på iberiska halvön med Centraleuropa skulle den iberiska marknaden inte längre vara isolerad från resten av EU, och man skulle också undvika problemen med avbrott i försörjningen från Ryssland.

6.2.5

En reform av den europeiska energipolitiken är mycket viktig, inte minst mot bakgrund av förberedelserna av handelsavtal med USA, eftersom de europeiska företagen riskerar att hamna i ett underläge redan från början på grund av att energikostnaderna i USA är mycket lägre.

6.3   Den digitala ekonomin

6.3.1

Denna sektor är särskilt sårbar för olagliga metoder mellan konkurrenter eftersom de högteknologiska företagen, som befinner sig i en kontinuerlig och snabb innovationsprocess, inte alltid har tid att invänta besluten i en normal process utan riskerar att slås ut.

6.3.2

EESK erinrar om sitt stöd för riktlinjerna beträffande statligt stöd till bredbandsnät, eftersom dessa bidrar till den digitala agendans mål.

6.3.3

Den inre marknaden för telekommunikation har fortfarande inte fullbordats. Priserna har visserligen sänkts, men de ligger fortfarande på en hög nivå som är till nackdel för företagen och hushållen. Den gradvisa minskningen av roamingavgifterna, som helt kommer att försvinna i slutet av 2015, är ett mycket glädjande steg, och nu måste man fokusera på att verkligen minska de övriga avgifterna och på att ge alla tillgång till bredband av hög kvalitet. Kommittén vill än en gång påpeka att den är övertygad om att inrättandet av ett enda regleringsorgan i EU skulle kunna bidra till dessa mål.

6.3.4

Man bör fästa särskilt uppmärksamhet vid att ge alla tillgång till bredband eftersom det fortfarande finns många som inte har detta, i synnerhet i låginkomsthushåll. Många medborgare som inte har tillgång till den digitala marknaden är därmed utestängda från andra marknader där priserna ofta är fördelaktiga.

6.3.5

EESK stöder det arbete som har gjorts i fråga om nödvändiga patent (patent som är nödvändiga för efterlevnaden av normerna), som bidrar till att bekämpa missbruk av dominerande ställning.

7.   Internationellt samarbete

7.1

EESK konstaterar med glädje att man har inlett förhandlingar med USA om ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar och med Japan om ett frihandelsavtal, samt att man har hållit högnivådialoger med företrädare för ett antal konkurrensmyndigheter i tredjeländer. Kommittén vill också erinra om undertecknandet av ett samarbetsavtal med Schweiz, som möjliggör utbyte av information mellan konkurrensmyndigheter och som kan underlätta vissa framtida och pågående undersökningsprocesser.

7.2

Illojal konkurrens från tredjeländer där man inte respekterar de mest grundläggande sociala och miljörelaterade reglerna, principerna och rättigheterna utgör ett hot mot en rättvis utrikeshandel. Det internationella samarbetet bör utvecklas på högsta möjliga nivå och inom ramen för WTO och ILO för att garantera respekten inte bara för de mänskliga rättigheterna utan även rättvisa konkurrensmetoder.

7.3

Globaliseringen är en realitet och exporten är avgörande för Europas tillväxt. Det är viktigt att harmonisera handelsmetoder för att ge EU möjlighet att konkurrera på lika villkor på marknader där det fortfarande ges illegalt statligt stöd eller finns brister i arbetslagstiftningen.

8.   Dialog mellan institutionerna

8.1

Även om kommissionen har full behörighet inom konkurrenspolitiken upprätthåller GD Konkurrens och dess kommissionsledamot en nära dialog med Europaparlamentet. EESK och ReK hålls informerade om det arbete som utförs av GD Konkurrens, och tjänstemän från GD Konkurrens deltar i sektions- och studiegruppssammanträden.

8.2

EESK gläder sig över att kommitténs samarbete med kommissionen fortsätter, men anser att man skulle kunna förbättra detta samarbete och knyta närmare kontakter mellan institutionerna genom ett mer kontinuerligt uppföljningsarbete som innebär att en grupp, inrättad av EESK, involveras i utarbetandet av slutrapporten. På så sätt skulle kommittén kunna komma med snabbare reaktioner på kommissionens arbete.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  EUT C 67, 6.3.2014, s. 83.

(2)  EUT C 67, 6.3.2014, s. 74.

(3)  EUT C 226, 16.7.2014, s. 1.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/60


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om spridning av jordobservationsdata från satelliter för kommersiella ändamål

COM(2014) 344 final – 2014/0176 (COD)

(2015/C 012/09)

Föredragande:

Thomas McDonogh

Den 17 juli 2014 och den 18 juli 2014 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artikel 114.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om spridning av jordobservationsdata från satelliter för kommersiella ändamål”

COM(2014) 344 – 2014/0176 (COD).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 23 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 151 röster för, 1 röst emot och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Ämnet för detta förslag till direktiv är av avgörande betydelse för Europeiska unionen. Den världspolitiska framtiden och EU-medborgarnas välbefinnande kommer i hög grad att avgöras av kontrollen över och utnyttjandet av data om den värld som vi lever i. I dag genereras och kontrolleras dessa data till stor del av USA och andra länder utanför EU. Det är mycket viktigt att Europa förstärker sitt rymdprogram samt framställningen och spridningen av jordobservationsdata så att EU kan gå från att vara en eftersläntrare till att bli en ledare inom denna ytterst viktiga industri.

1.2

Kommittén ger sitt fulla stöd till inrättandet av ett tydligt regelverk för att underlätta rymdindustrins utveckling i Europa och utnyttjandet av jordobservationsdata för att stödja hållbar utveckling och EU-medborgarnas välbefinnande. Därför välkomnar vi kommissionens meddelande om det föreslagna direktivet om spridning av jordobservationsdata från satelliter för kommersiella ändamål.

1.3

Kommittén välkomnar också detta förslag i det bredare sammanhanget av den europeiska rymdpolitiken, som är avgörande för EU:s framtida välstånd och säkerhet samt för att uppnå visionen om smart och hållbar tillväxt för alla i enlighet med Europa 2020-strategin (1).

1.4

Kommittén håller även med kommissionen om att ett direktiv är nödvändigt för att inrätta en öppen, rättvis och konsekvent rättslig ram för att säkerställa att den inre marknaden för rymdprodukter och rymdtjänster fungerar och utvecklas väl, särskilt för att skapa en gemensam ram för spridning av högupplösta satellitdata.

1.5

Kommittén är nöjd med bestämmelserna i direktivet, som syftar till att skapa en EU-standard för kommersiell spridning av högupplösta satellitdata.

1.6

EESK anser emellertid att utvecklingen av en kommersiell rymdindustri i Europa har varit för långsam och att fler arbetstillfällen och mer välstånd på grundval av rymdteknik och rymddata skulle ha kunnat skapas tidigare. Kommittén uppmanar kommissionen att påskynda utvecklingen av politiken och en rättslig ram för rymdverksamhet för att främja säkerhet, trygghet, hållbarhet och ekonomisk utveckling i rymdsektorn och se till att den inre marknaden för rymdprodukter och rymdtjänster fungerar väl.

1.7

Det är kommitténs bestämda åsikt att politiken på ett bättre sätt måste stödja små och medelstora företag i de 28 medlemsstaterna som försöker konkurrera och växa på marknaden för jordobservationsdata. I synnerhet skulle kommittén vilja se politik som syftar till att undanröja oskäliga hinder på den inre marknaden beträffande minsta finansiella omfattning, vilka drabbar små och medelstora företag särskilt hårt.

1.8

EESK skulle välkomna förslag om en EU-politik för rymdupphandling för att stödja utvecklingen av den kommersiella rymdsektorn, som i hög grad är beroende av institutionell upphandling.

1.9

Kommittén skulle också vilja se politik som främjar utbildning av fler ingenjörer, IKT-experter och företagsekonomer för rymdindustrin, särskilt på de snabbväxande marknaderna för dataleverantörer, dataåterförsäljare, leverantörer av mervärdestjänster och leverantörer av geoinformationstjänster.

1.10

Kommittén inser att säkerhet är ytterst viktigt för EU-medborgarna. Oberoende av bestämmelserna i direktivförslaget anser EESK att en mer heltäckande gemensam europeisk säkerhetspolitik skulle göra det lättare att hantera bl.a. några få medlemsstaters överdrivet restriktiva kontroll av högupplösta satellitdata.

1.11

EESK uppmanar också rådet att arbeta i samförstånd för att utveckla och främja en europeisk rymdpolitik som skulle gynna freden, säkerheten och den ekonomiska tillväxten på grundval av en öppen och samarbetsinriktad hållning till utvecklingen och utnyttjandet av rymdteknik och de data som den ger upphov till.

1.12

Kommittén vill fästa kommissionens uppmärksamhet på sina tidigare yttranden om rymdpolitik (2).

2.   Förslaget till direktiv

2.1

Det föreslagna direktivet avser spridning av jordobservationsdata från satelliter inom EU för kommersiella ändamål. Syftet är i synnerhet att definiera och kontrollera högupplösta satellitdata som en särskild kategori av data som kräver ett differentierat regelverk när de sprids för kommersiella ändamål.

2.2

Högupplösta satellitdata används vid tillhandahållandet av geospatiala produkter och tjänster, som det finns en växande marknad för. Högupplösta satellitdata har blivit oumbärliga för miljöövervakning, stadsplanering, förvaltning av naturresurser samt katastrof- och krishantering.

2.3

Högupplösta satellitdata är dock även viktiga för medlemsstaternas säkerhet och försvar, vilket gör att kommersiella operatörers sammanställning och spridning av högupplösta satellitdata regleras i de stater där operatörerna är registrerade. Därför finns det i nuläget ingen gemensam ansats på nationell lagstiftningsnivå för hantering av högupplösta satellitdata och för tjänster och produkter som är baserade på dessa data. Detta leder till ett regelverk som skiljer sig åt mellan EU-länderna och som kännetecknas av bristande samstämmighet, öppenhet och förutsägbarhet, vilket hindrar marknaden från att utveckla sin fulla potential.

2.4

Det föreslagna direktivet syftar till att säkerställa att den inre marknaden för produkter och tjänster baserade på högupplösta satellitdata fungerar väl genom att det inrättas en samstämmig rättslig ram för spridning av högupplösta satellitdata samt en god och tillräcklig informationsnivå om tillgängheten av högupplösta satellitdata för kommersiella ändamål. Syftet är också att underlätta konkurrensen mellan dataleverantörer genom att skapa en öppen, förutsägbar och rättvis rättslig ram för alla medlemsstater och genom att trygga fri rörlighet för data i hela EU.

2.5

Avsikten är att genomförandet av det föreslagna direktivet ska få positiva ekonomiska effekter tack vare ökad öppenhet, rättslig säkerhet och förutsägbarhet för företagen beträffande spridning av rymddata. Gynnsamma effekter förutses vad gäller grundande av företag och deras tillväxt, försäljning av jordobservationsdata och internationell konkurrenskraft. Utöver en direkt sysselsättningsökning hos dataåterförsäljare/mervärdestjänsteföretag och företag som tillhandahåller data är det troligt att sysselsättningen även kommer att öka i andra led i värdekedjan (dvs. företag som använder högupplösta satellitdata, satellittillverkare och satellitoperatörer) till följd av tjänster av högre kvalitet och konkurrenskraftigare priser. En ytterligare indirekt sysselsättningsökning kan också förväntas eftersom ett nytt arbetstillfälle i rymdindustrin leder till upp till fem nya arbetstillfällen i andra sektorer.

2.6

De viktigaste bestämmelserna i direktivet är

a)

en tydlig definition av högupplösta satellitdata som bygger på de tekniska parametrar som krävs för att producera sådana data,

b)

en specificering av den process som medlemsstaterna ska följa för att granska och godkänna frisläppandet av högupplösta satellitdata för kommersiella ändamål,

c)

det rapporteringssystem som medlemsstaterna ska följa så att kommissionen kan utöva tillräcklig tillsyn över direktivets funktionssätt.

2.7

Medlemsstaterna måste införliva direktivet i nationell lagstiftning senast den 31 december 2017.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Utvecklingen av rymdteknik, rymdprodukter och rymdtjänster är mycket viktig för Europas framtid. Såsom kommittén redan har konstaterat: ”Rymdens betydelse när det gäller att öka kunskapen, välståndet, den ekonomiska styrkan och innovationsförmågan kan inte överskattas” (3). De ekonomiska, sociala och miljömässiga vinsterna av en blomstrande marknad för europeiska rymdtillämpningar skulle vara mycket betydande.

3.2

Europa har unika förutsättningar för att utveckla och främja en rymdpolitik som skulle gynna freden, säkerheten och den ekonomiska tillväxten på grundval av en öppen och samarbetsinriktad hållning till utvecklingen och utnyttjandet av rymdteknik och de data som den ger upphov till.

3.3

EESK inser visserligen att säkerhet är ytterst viktigt för unionen, men anser – utan att det påverkar bestämmelserna i det föreslagna direktivet – att en mer heltäckande gemensam europeisk säkerhetspolitik skulle göra det lättare att hantera bl.a. några få medlemsstaters överdrivet restriktiva kontroll av högupplösta satellitdata.

3.4

Europa behöver en levande kommersiell rymdindustri inom alla sektorer i värdekedjan (4) för att upprätthålla sin oberoende tillgång till rymdteknik och jordobservationsdata från satelliter och för att utveckla en stark, oberoende rymdindustri.

3.5

EU har varit alltför långsamt när det gäller att utveckla politiken och de rättsliga ramarna för att säkerställa att den inre marknaden för rymdprodukter och rymdtjänster fungerar väl och stödja en levande industri för att producera och utnyttja rymddata. Den långsamma utvecklingen av affärsverksamhet kring rymdtillämpningar i senare led i Europa innebär att innovationen, skapandet av välstånd och ställningen på världsmarknaden inom olika rymdsektorer går förlorade till USA, Ryssland, Kina och andra länder.

3.6

Europa behöver en proaktiv kommersiell strategi för utvecklingen av dess rymdteknik, rymdprodukter och rymdtjänster på en snabbt växande global marknad. Denna strategi måste beslutas och samordnas på europeisk nivå så att interna hinder för utvecklingen undanröjs.

3.7

Den kommersiella strategin måste omfatta ett samstämmigt och stabilt regelverk, en stark industriell bas med en betydande grund av små och medelstora företag, konkurrenskraft och kostnadseffektivitet, marknader för tillämpningar och tjänster samt tekniskt oberoende tillgång till rymden, rymdteknik, rymdprodukter och rymdtjänster. Dessa krav stöds uttryckligen i EU:s rymdindustripolitik (5).

3.8

För att säkerställa att det finns en stark kommersiell europeisk rymdindustri måste EU främja en kritisk massa av europeiska företag, från små och medelstora företag till stora globala organisationer, som är aktiva i utvecklingen och utnyttjandet av produkter och tjänster baserade på satellitdata.

3.9

Det behövs också politik som främjar utbildning av fler ingenjörer, IKT-experter och företagsekonomer för rymdindustrin, särskilt på de snabbväxande marknaderna för dataleverantörer, dataåterförsäljare, leverantörer av mervärdestjänster och leverantörer av geoinformationstjänster.

3.10

Den kommersiella rymdsektorns utveckling är starkt beroende av institutionell upphandling. Industrin skulle gynnas av lagstiftning som skapar en politik för rymdupphandling som övervakas på EU-nivå.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

Kommittén inser att säkerhetspolitiken är ytterst viktig för EU-medborgarna. Några få medlemsstaters överdrivet restriktiva kontroll av högupplösta satellitdata hämmar dock kraftigt utvecklingen av en europeisk kommersiell marknad för jordobservationsdata och ger utomeuropeiska konkurrenter möjlighet att utnyttja denna situation.

4.2

Det saknas bra information om storleken på och verksamheten inom den industri i Europa som ägnar sig åt att utveckla tillämpningar och tjänster baserade på satellitdata. Man bör göra en undersökning av de olika delarna av den värdekedja som utvecklar rymdtillämpningar i senare led. Bra uppgifter om potentialen för ökad sysselsättning och skapande av välstånd i de olika sektorerna skulle stimulera marknaden och ge ökat politiskt stöd.

4.3

EU-marknaden för högupplösta satellitdata är underutvecklad i jämförelse med USA, där det finns en enda marknad. De amerikanska jordobservationsindustriernas starka ställning bygger på tekniskt avancerade satellitsystem, ett tydligt regelverk och en stor offentlig efterfrågan på kommersiella högupplösta satellitdata och tjänster. Dessutom gynnas de amerikanska konkurrenterna av de mycket effektiva samverkanseffekterna mellan den civila sektorn och den militära sektorn (försvarssektorn) vad gäller forskning och utveckling. Utöver den starka konkurrensen från USA finns den allvarliga konkurrenter i Indien, Kina, Kanada, Sydkorea och Taiwan som tillhandahåller högupplösta satellitdata på den europeiska marknaden genom dataåterförsäljare.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, COM(2010) 2020.

(2)  EUT C 67, 6.3.2014, s. 88; EUT C 327, 12.11.2013, s. 38 EUT C 341, 21.11.2013, s. 29; EUT C 299, 4.10.2012, s. 72; EUT C 43, 15.2.2012, s. 20; EUT C 44, 11.2.2011, s. 44; EUT C 339, 14.12.2010, s. 14; EUT C 162, 25.6.2008, s. 24.

(3)  CCMI/115 – CES2861-2013, punkt 3.1.

(4)  Värdekedjan omfattar satellitoperatörer, dataleverantörer, dataåterförsäljare (som säljer högupplösta satellitdata från både europeiska och icke-europeiska satellitoperatörer och dataleverantörer), leverantörer av mervärdestjänster, leverantörer av geoinformationstjänster, forskningsinstitut, regeringar och kunder.

(5)  COM(2013) 108 final.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/64


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om styrningen av makroregionala strategier

COM(2014) 284 final

(2015/C 012/10)

Föredragande:

Etele Baráth

Den 20 maj 2014 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om styrningen av makroregionala strategier

COM(2014) 284 final.

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 148 röster för och 4 nedlagda röster.

1.   Ståndpunkt och rekommendationer

1.1

Rapporten, som utarbetats på grundval av rådets (allmänna frågor) ståndpunkt beträffande en stärkt styrning av makroregionala strategier, kommer lägligt och ger viss viktig vägledning när det gäller att förbättra utformningen av dessa strategier och styrningen av deras genomförande.

1.2

EESK anser att den makroregionala politiken bör bli ett fullvärdigt EU-politikområde.

1.3

Mot bakgrund av målens karaktär är det en besvikelse att man i rapporten begränsar begreppet ”styrning” när det gäller makroregionala strategier till politiskt, institutionellt och administrativt/organisatoriskt samarbete.

1.4

”Partnerna” ges endast en mycket underordnad roll i kommissionens rapport. De ekonomiska och sociala aktörerna nämns inte alls, och aktörerna i det civila samhället nämns bara som mottagare av information.

1.5

EESK anser att man bör utarbeta en ny styrningsmodell med deltagande av näringslivets och arbetsmarknadens organisationer.

1.6

Det bör noteras att trots samarbetet på EU-nivå med EESK, som har ombetts att utarbeta ett yttrande, är det på de mellanliggande makroregionala eller regionala nivåerna inte tal om något partnerskap i fråga om vare sig utformningen av strategierna eller beslutsfattandet.

1.7

Detta är ett särskilt allvarligt problem när det gäller genomförandet, som främst bör komma de ekonomiska aktörerna och civilsamhällesaktörerna till godo. Ett effektivt och ändamålsenligt genomförande är till stor del betingat av tidigare deltagande av partnerna, som bör informeras ordentligt och ge sitt samtycke och vars erfarenheter bör utnyttjas som underlag när strategierna utformas. Det är legitimt att förvänta sig ett ”EU-mervärde”, och ur detta perspektiv verkar den nya modell som föreslås vara lovande.

1.8

EESK konstaterar att de makroregionala experimenten inom Atlant- och Medelhavsstrategierna tydligt visar på den potential som partnersamarbete erbjuder.

1.9

EESK anser att högnivågruppen med företrädare för EU:s 28 medlemsstater utgör en utmärkt möjlighet att kompensera för EU:s alltför koncentrerade och administrativa styrning genom att komplettera den med ett beslutsfattande organ i enlighet med den ofta åsidosatta tanken om subsidiaritet och med en konsekvent tillämpning av partnerskapsprincipen.

1.10

Det skulle göra stor skillnad om utvecklingspolitiken på makroregional nivå blev en integrerad del av den EU-omfattande politiken. För att detta ska ske krävs det en utvärdering på EU-nivå av de befintliga makroregionala kopplingar som fungerar väl ur territoriellt och sektoriellt perspektiv.

1.11

EESK rekommenderar en inventering av de makroregionala utmaningarna och möjligheterna, som om de främjas och utnyttjas skulle kunna bidra till att stödja utvecklingsinitiativ i linje med Fonden för ett sammanlänkat Europa och således stärka den europeiska integrationen.

1.12

EESK håller med om att det är viktigt att koncentrera resurserna och säkerställa effektivitet och ändamålsenlighet. Vi vill dock påpeka att analysen inte berör frågor om hur genomförandet av strategierna och handlingsplanerna kan mätas, och inte heller diskuteras de kvantitativa och kvalitativa indikatorer som krävs för att beräkna avkastningen på investeringar och således bevisa mervärdet. En av uppgifterna för de ”tekniska kontaktpunkterna” skulle kunna vara att inrätta ett enhetligt övervakningssystem och förbereda förhands- och efterhandsutvärderingar.

1.13

EESK anser att organ med sammansatt medlemskap på olika nivåer och specifika forum skulle kunna bidra betydligt till att stärka det civila samhällets samt de ekonomiska, sociala och politiska aktörernas europeiska identitet. Detta skulle kunna ge ett påtagligt bidrag till vidareutvecklingen av en europeisk modell som medvetet till viss del bygger på ett ”nedifrån och upp”-synsätt.

1.14

Det behövs en rättsligt och institutionellt mer exakt definition av ”styrning” när det gäller utformningen och genomförandet av makroregionala strategier.

1.15

Enligt EESK är principen om ”tre nej” inte längre tillämplig: Medel har avsatts i budgetramen på medellång sikt (2014–2020), ett administrativt institutionellt system håller på att inrättas för att underlätta genomförandet och den gemensamma strategiska ramen innehåller de erforderliga bestämmelserna.

1.16

Det är viktigt att tillåta olika organisatoriska alternativ. För att uppnå en bättre samordning och säkerställa en kritisk massa för specifika initiativ krävs det samtidigt ytterligare resurser som kan fungera som katalysatorer och möjliggöra samverkanseffekter mellan de nationella, regionala och lokala aktörernas mål och resurser.

2.   Inledning

2.1

I sin analys menar kommissionen att de två makroregionala strategier som hittills har antagits, Östersjö- och Donaustrategierna, som redan visar resultat, uppfyller förväntningarna om mervärde ”på fältet”. Betydande gemensamma beslut har fattats och tidigare outnyttjade resurser har använts, t.ex. på områdena miljöskydd, sjöfart, översvämningsskydd och bevarande av vattenkvaliteten.

2.2

I de två nyligen lanserade initiativen till makroregionalt samarbete kan man stödja sig på tidigare erfarenheter. Betydande obalanser har identifierats i adriatisk-joniska regionen och Alpregionen vad gäller stadsstrukturer samt ekonomisk och social utveckling. I analysen diskuteras också hur erfarenheterna från Atlantkustregionerna kan utnyttjas.

2.3

EESK anser att en god styrning som är anpassad till de särskilda uppgifterna är nödvändig vid utformningen och genomförandet av makroregionala strategier.

2.4

I kommissionens analys framhålls tre styrningsrelaterade områden som är avgörande för framgång:

Politiskt ledarskap (strategisk ledning och styrningsstruktur), ansvar, vikten av identifiering med strategierna, kommunikation och ansvarsskyldighet.

Samordning som ett sätt att genomföra strategierna.

Förvaltning av genomförandeprocessen, handlingsplaner där det praktiska utförandet av uppgifter fastställs, samarbete, stöd till samarbete.

2.5

Enligt kommissionens analys är ”styrning” en verksamhet som generellt avgör hur resultaten uppnås. I detta sammanhang finns det emellertid en stor skillnad mellan politiskt ledarskap och de organ som genomför en strategi, vilket innebär att begreppet ”ansvar” är kopplat till olika typer av aktörer.

2.6

EESK anser att utformningen och genomförandet av makroregionala strategier kräver ett särskilt styrningssystem som bygger på samarbete och samordning. Inom detta system kan och bör ansvaret för enskilda program, projekt och åtgärder kopplas till enskilda specifika verksamheter och dem som utför dem. Ett sådant system är en förutsättning för enskilda verksamheters effektivitet och ändamålsenlighet och grunden för deras mätbarhet.

2.6.1

Analysen bekräftar att de makroregionala strategierna erbjuder en särskild ram för samarbete mellan EU, medlemsstaterna, deras regioner och vissa tredjeländer inom ett givet geografiskt område. Handlingsplanerna är verktygen för att genomföra strategierna och möjliggör deltagande på ekonomisk och social nivå.

2.7

Den högsta styrningsnivån är högnivågruppen, där det arbete som utförs av samordnare för prioriterade områden, ledare för övergripande åtgärder, samordnare för pelare och styrgrupper sammanförs. Denna institutionella struktur (nätverk) kompletteras av nationella kontaktpunkter, som stärker samordningen på nationell nivå.

3.   Vad återstår att göra för ett effektivare genomförande av de makroregionala strategierna?

3.1

EESK anser att kommissionens analys ger en korrekt överblick över de viktigaste områden där styrningen måste stärkas. För ett effektivt genomförande av makroregionala strategier krävs följande:

En kraftfullare politisk styrning.

Utöver fastställande och antagande av övergripande mål bör regeringarna på nationell nivå omsätta målen bättre i inhemsk verksamhet.

3.1.1

EESK anser att det behövs insatser för att intensifiera genomförandet av partnerskap på EU-nivå och mellan EU-institutionerna.

3.1.2

Organisationer som verkar på transnationell nivå i en viss region bör delta i utvecklingen av styrningen och göras delaktiga i processen.

3.2

Det skulle vara ändamålsenligt att tillhandahålla olika, mer lättillgängliga resurser och samtidigt ta fram sektorsspecifika instrument, även riktade till den privata sektorn.

3.3

Förutsägbarhet, en trygg miljö för viktiga aktörer, fortlöpande kapacitetsuppbyggnad, effektivare tillhandahållande av information till det civila samhället – samtidigt som det görs delaktigt i genomförandet av handlingsplanerna – intensivare användning av e-förvaltnings- och IKT-verktyg, samt rent generellt en starkare subnationell och regional identitet och en bättre anpassning till strategierna är förutsättningar för genomförandet av de makroregionala strategierna.

4.   Rekommendationer för vidareutvecklingen av de viktigaste aspekterna av styrningen

4.1

Samarbete mellan politiska och strategiska ledare och ansvariga – samarbetspartner

4.1.1

Samtidigt som förslag till förbättringar läggs fram bekräftas den rådande styrningsstrukturen i kommissionens analys. Man menar att tätare regelbundna möten på olika nivåer, från utformningen av strategin via handlingsplanerna till genomförandet, dels kommer att ge viktiga aktörer en bättre överblick, dels ge den politiska nivån möjlighet att gå utöver uttalanden och förstå processerna bättre och mer korrekt bedöma värdet av det arbete som utförts.

4.1.2

En av de viktigaste praktiska rekommendationerna är att kommissionen bör stärka de makroregionala strategiernas roll bland EU-politikområdena, utan att överskrida sina befogenheter att tillhandahålla stöd och vägledning.

4.1.3

Ett viktigt bidrag skulle kunna vara att anordna tematiska möten för att diskutera utmaningar som uppstår under utformningen och genomförandet av strategierna. Sådana problem får effekter på EU-nivå, de påverkar EU-politiken och påverkas av dem, och de kräver samordning på hög nivå.

4.1.4

EESK anser också att de nationella kontaktpunkternas roll bör stärkas, med tanke på att de utgör länken mellan den politiska nivån och genomförandeprocessen. I synnerhet skulle vi vilja att det utses en särskild företrädare för att övervaka genomförandet av de enskilda strategierna, utvärdera dem och rapportera vid verkställande eller ministeriella samrådsmöten.

4.1.5

I kommissionens rapport framhålls vikten av att se till att viktiga aktörer, samarbetspartner och berörda parter i de enskilda länderna och regionerna engagerar sig i processen och gemensamt tar fram strategier, fastställer ekonomiska mål och en tidsplan för genomförandet, anordnar regelbundna diskussioner, ökar medvetenheten och i allmänhet tryggar ett effektivt deltagande.

4.1.6

För EESK är de viktigaste berörda parterna de nationella, regionala och lokala beslutsfattarna samt det civila samhället, inklusive arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt företrädare för forskarvärlden och mer allmänt för icke-statliga organisationer.

4.1.6.1

Stöd till dessa berörda parters deltagande är en prioritet, även om det redan finns omfattande bästa praxis vad gäller att involvera både politiska aktörer och det civila samhället.

4.1.7

När det gäller framtiden fäster kommissionen i sin analys (1) stor vikt vid att intensifiera verksamheten inom framgångsrika forum, med ökat deltagande av parlament och parlamentsutskott. Man framhåller även att företrädare för det civila samhället måste ge sitt bidrag i hela makroregionen, informera om sina åsikter och delta i ett effektivare fastställande av tematiska mål och uppgifter.

4.1.8

Närmare samarbete mellan teori (den akademiska världen) och praktik (näringslivet, små och medelstora företag) samt starkare kopplingar mellan studerande från olika universitet skulle kunna bidra väsentligt till utformningen och genomförandet av strategierna.

4.1.9

Sist, men inte minst, är det mycket viktigt att kommissionens delegationer och representationer deltar i processerna, särskilt när det gäller användningen av it-system.

4.2   Samordning

4.2.1

För närvarande håller en högnivågrupp med företrädare för EU:s 28 medlemsstater på att inrättas och dess första årliga möte planeras. Detta är en förutsättning för att stärka samordningen på EU-nivå i syfte att uppnå en bättre avstämning av de praktiska processerna och mellan de politiska nivåerna. En av gruppens uppgifter är att ha kontakt med andra centrala berörda parter. EESK anser att gruppens arbete visar på behovet av att utforma en Europaomfattande makroregional strategi.

4.2.2

I likhet med de nationella kontaktpunkternas nuvarande uppgifter har högnivågruppen ansvar för att se till att de medel som används för att stödja genomförandet av EU-strategierna stämmer överens med de makroregionala strategierna. De institutionella strukturerna kompletteras av ”nationella samordningsplattformar” som möjliggör samrådsdialog mellan olika organisationer och berörda parter på ministernivå, på regional och lokal nivå, i det civila samhället och i vetenskapssamhället.

4.2.3

I kommissionens analys betonas de nationella kontaktpunkternas viktiga roll när det gäller samordning. Utöver grundläggande uppgifter, som att anpassa och samordna processerna, utföra övervakning, säkerställa och kontrollera informationsflödet mellan de olika beslutsfattande organen samt hålla de politiska aktörerna informerade, har de nationella kontaktpunkterna även ansvar för att årligen rapportera till de institutioner, t.ex. parlament, som berörs av de makroregionala strategierna, och de deltar dessutom i kartläggningen och om möjligt samordningen av nationella och regionala resurser.

4.3   Genomförande

4.3.1

EESK instämmer i rekommendationen att de berörda parterna behöver betydande politiskt och administrativt stöd vid genomförandet, tillsammans med ökade finansiella och mänskliga resurser.

4.3.2

När det gäller genomförandet av de makroregionala strategierna behövs det oberoende och nationellt erkända personer, som är väl integrerade lokalt och som har den nödvändiga sakkunskapen, för att sörja för samordningen, vid behov med hjälp av de berörda styrgrupperna på nivån i fråga.

4.3.3

EESK håller med om att möjligheten att enligt de nya bestämmelserna använda EU-finansiering för att direkt stödja makroregionala strategier utgör en stor förändring.

4.3.4

I sin analys konstaterar kommissionen att de enskilda ministrarna bär huvudansvaret för att säkerställa tydlighet bland dem som deltar i genomförandet genom att ge dem de resurser som krävs. Om inte de nödvändiga villkoren för detta uppfylls kan man inte förvänta sig något mervärde.

4.3.5

Samordnarna fungerar som en förbindelselänk mellan den politiska nivån å ena sidan och de enskilda projekten och genomförandet av dem å den andra. Tillsammans med styrgrupperna utgör de den verkliga verkställande myndigheten.

4.3.6

Kommissionen påpekar i sin analys att det redan finns betydande organisatoriska och finansiella resurser på EU-nivå. Tack vare dessa kan och bör dubbelarbete och överlappningar i styrningen, samordningen och genomförandet av strategierna undvikas, vilket torde leda till betydande besparingar. Befintlig kunskap och praxis bör vidareutvecklas.

4.3.7

När det gäller genomförandet bör samarbetet göras mer omfattande, möten hållas oftare och samordningen mellan temaområden intensifieras, bl.a. genom närmare kopplingar inom kommissionen själv.

4.3.8

Samarbetet mellan enskilda länder och regioner varierar från en makroregion till en annan. Vi måste undvika att skapa alltför konventionella institutionella strukturer. Ett par bra exempel som kan följas är det atlantiska forum som inrättats för att utveckla Atlantkustregionerna samt andra innovativa initiativ.

4.3.9

I kommissionens analys fästs uppmärksamheten på ett alternativ som skulle kunna genomföras genom samarbete mellan de olika länderna och som skulle kunna ge betydande fördelar. EESK håller med om att de ”tekniska kontaktpunkterna” skulle kunna stödja informationsflödet, den organisatoriska verksamheten, rapporteringen, spridningen av bästa praxis, inrättandet av enskilda kommittéer och arbetsgrupper samt organisationen och dokumentationen av möten.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  COM(2014) 284 final.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/69


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 604/2013 när det gäller att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd av ensamkommande barn utan någon familjemedlem, något syskon eller någon släkting som lagligen vistas i en medlemsstat

COM(2014) 382 final – 2014/0202 (COD)

(2015/C 012/11)

Föredragande:

Grace Attard

Den 3 juli 2014 beslutade Europaparlamentet att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 604/2013 när det gäller att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd av ensamkommande barn utan någon familjemedlem, något syskon eller någon släkting som lagligen vistas i en medlemsstat”

COM(2014) 382 final – 2014/0202 (COD).

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 30 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 143 röster för och 1 röst emot.

1.   Rekommendationer och synpunkter

1.1

EESK stöder förslaget till ändring av förordning (EU) nr 604/2013. Hinder såsom komplexiteten i de administrativa, rättsliga och andra systemen i medlemsstaterna, bristen på information och rädslan för att bli anmäld måste dock åtgärdas för att se till att inget barn hamnar i en situation med rättslig osäkerhet eller statslöshet.

1.2

EESK rekommenderar starkt att principen om barnets bästa ska ha företräde framför all annan nationell och internationell rätt.

1.3

EESK konstaterar att det aktuella förslaget inte innehåller några kriterier för ”hur” och ”av vem” barnets bästa ska fastställas. Denna definition bör vara förenlig med bestämmelserna och normerna i internationella människorättskonventioner.

1.4

Kommittén rekommenderar att den personal som arbetar med ensamkommande barn ska ha lämplig utbildning för att respektera barns rättigheter.

1.5

För att undvika intressekonflikter och se till att personalen är kvalificerad bör det organ som fastställer barnets bästa vara ett oberoende organ utan koppling till invandringsmyndigheterna. Det bör helst vara det nationella organ som ansvarar för skydd av barn (1).

1.6

EESK understryker att det bör betraktas som en brådskande prioritering att sätta stopp för att barn hålls i förvar, oavsett om de är ensamkommande eller inte, och oberoende av vilket förfarande som de omfattas av.

1.7

Ensamkommande barn och barn som har skilts från föräldrarna bör aldrig nekas inresa till ett land, i enlighet med skyldigheterna vad gäller non-refoulement enligt internationell människorättslagstiftning, humanitär rätt och flyktingrätt.

1.8

Kommissionen bör fastställa enhetliga förfaranden samt lämpliga och flexibla tidsfrister för fall enligt punkterna 4b, 4c och 4d när det gäller att sörja för överenskommelser mellan medlemsstaterna som bygger på barnets bästa.

1.9

Begreppen ”upplysa” och ”faktisk möjlighet” måste definieras tydligt för att säkerställa att den underårige bistås av socialarbetare med lämplig utbildning, oberoende tolkar och ett kvalificerat ombud som fungerar som förmyndare för att förstå konsekvenserna av hela processen med att lämna in en ansökan om internationellt skydd i en EU-medlemsstat.

1.10

EESK anser att en förmyndare bör vara ett ”kvalificerat ombud”, som måste ha erfarenhet av att arbeta med underåriga och kunskaper om den nationella utlänningsrätten och lagstiftningen om skydd av barn.

1.11

EESK uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att se till att alla förfaranden för åldersbedömning bygger på barnets bästa, med huvudsyftet att se till att barnet beviljas de rättigheter och det skydd som han eller hon är berättigad till. Bedömningen bör genomföras i närvaro av en förmyndare.

1.12

I de fall där den underårige blir vuxen under den process som syftar till att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva ansökan om internationellt skydd, rekommenderar EESK starkt att man utgår från personens ålder vid tidpunkten för den ursprungliga ansökan.

1.13

En rad EU-politiska agendor för skydd av papperslösa underåriga migranter måste ses över (2). Dessa omfattar legalisering som ett migrationspolitiskt verktyg, information och stöd till papperslösa familjer, uppbyggnad av en databas med dokumentation, födelseregistrering och uppgiftsskydd samt rätt till utbildning och yrkesutbildning, hälso- och sjukvård och bostad.

1.14

EESK anser att det behövs en mer heltäckande definition av ”ensamkommande barn i en irreguljär migrationssituation” som täcker de olika situationer som har uppstått i praktiken och som inte omfattas av den föreslagna förordningen.

1.15

EESK framhåller vikten av samråd med sakkunniga i det civila samhället, rättstillämpare och yrkesverksamma med erfarenhet när det gäller invandrarbarn och ser fram emot att samarbeta med kommissionen i denna process.

2.   Sammanfattning av kommissionen förslag

2.1

Kommissionens förslag syftar till att ändra artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (den s.k. Dublin III-förordningen).

2.2

Förslaget har lagts fram mot bakgrund av en nyligen avkunnad dom (3) från EU-domstolen, som klargör vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva ansökningar från ensamkommande barn. Detta kommer att förbättra situationen för de underåriga sökande av internationellt skydd som inte har någon familjemedlem, något syskon eller någon släkting i EU.

2.2.1

Punkt 4a utgör en kodifiering av domstolens dom i mål C-648/11 och lyder som följer: ”Om det ensamkommande barnet inte har någon familjemedlem, något syskon eller någon släkting som lagligen vistas i en medlemsstat i enlighet med vad som avses i punkterna 1 och 2 ska den ansvariga medlemsstaten vara den där det ensamkommande barnet har lämnat in en ansökan om internationellt skydd och där han eller hon befinner sig, förutsatt att detta är för barnets bästa.”

2.2.2

Punkt 4b gäller en situation där en underårig som är en sökande som avses i punkt 4a befinner sig i en medlemsstat utan att ha lämnat in någon ansökan där. Den medlemsstaten ska upplysa det ensamkommande barnet om rätten att göra en ansökan och ge honom eller henne en faktisk möjlighet att lämna in en ansökan i den medlemsstaten, utom om detta inte är för barnets bästa.

2.2.3

Barnet har följaktligen två möjligheter: att ansöka om internationellt skydd eller att inte ansöka.

2.2.4

Enligt punkt 4c ska den underårige i det sistnämnda fallet, dvs. om han eller hon beslutar att inte lämna in en ny ansökan i den medlemsstat där han eller hon befinner sig, vilket inte behandlas i mål C-648/11, överföras till den medlemsstat som är lämpligast med hänsyn till hans eller hennes bästa. Denna bestämmelse syftar till att frågan om vilken medlemsstat som är ansvarig ska kunna fastställas med säkerhet, genom en regel som är säker och förutsägbar, och till att se till att förfarandet inte drar ut på tiden i onödan. Det skydd för underåriga som fastställs i artikel 6 i förordning (EU) nr 604/2013 gäller för alla underåriga som omfattas av förfarandena i denna förordning, men i förslaget införs i punkt 4c även en skyldighet för den anmodade och den anmodande medlemsstaten att samarbeta vid bedömningen av barnets bästa.

3.   Bakgrund

3.1

De utmaningar som ensamkommande barn ställs inför är olikartade och komplexa, vilket kräver multilaterala, heltäckande och helhetsinriktade strategier.

3.2

EESK rekommenderar att alla barn ska ges information om sina rättigheter som är lämplig med hänsyn till hans eller hennes ålder, på grundval av den berörda FN-konventionen, för att se till att underåriga, särskilt ”osynliga” underåriga utan ordentlig omvårdnad, ges möjlighet att söka skydd.

3.3

År 2013 var ca 1 20  000 asylsökande i EU underåriga, vilket motsvarade mer än en fjärdedel av det totala antalet asylsökande. 12  685 asylsökande var ensamkommande barn (4). Andelen ensamkommande barn som söker asyl i Europa har under de senaste tio åren legat stabilt på ca 5 % av det totala antalet asylansökningar i Europa.

3.4

Statusen för migrerande barn kan variera i olika skeden av deras resa, och de kan råka ut för många olika situationer av utsatthet (5), som alla måste åtgärdas.

3.5

De kan resa med sin familj eller ensamma eller med personer som de inte är släkt med eller ha lämnats ensamma efter att de anlänt till medlemsstaten. Dessa barns föräldrar eller vårdnadshavare kan också vara papperslösa, t.ex. om de rest in olagligt eller stannat längre än vad familjens uppehållstillstånd eller viseringar tillåtit. Föräldrarna eller vårdnadshavarna kan också ha en reguljär migrationsstatus, t.ex. när barnen kommer till Europa för att återförenas med sin familj men inte omfattas av ordningarna för återförening. Även barn som föds i Europa kan vara papperslösa, eftersom deras föräldrar är papperslösa. Dessutom kan barn lämnas kvar vid deportering.

3.6

Medlemsstaterna har en rättslig skyldighet att se till att EU-domstolens domar, särskilt i mål C-648/11 som rör förordning (EU) nr 604/2013, samt skyddet och normerna enligt FN:s konventioner införlivas i nationell lagstiftning, och de måste följa de två övergripande principerna i konventionen om barnets rättigheter: i) principen om icke-diskriminering (artikel 2) och ii) barnets bästa (artikel 3). All politik eller praxis som strider mot internationell eller europeisk rätt bör bestridas som olaglig, och överträdelseförfaranden bör inledas när barns rättigheter kränks.

4.   Allmänna kommentarer

4.1

Den föreslagna förordningen kommer att se till att medlemsstaterna rättar sig efter allmän kommentar nr 6 till FN:s konvention om barnets rättigheter, som handlar om behandlingen av ensamkommande barn och barn som har skilts från föräldrarna utanför ursprungslandet.

4.2

Enligt 1996 års Haagkonvention (6) är åldersgränsen för ”barn” eller ”underåriga” ALLTID 18 år, oberoende av nationell lagstiftning.

4.3

De grundläggande principerna när det gäller barns rättigheter måste integreras i utarbetandet, genomförandet och övervakningen av lagar, politik, förfaranden och praxis som påverkar ensamkommande invandrarbarn.

4.4

Underåriga vars ansökan tidigare har avslagits i någon medlemsstat bör omfattas av detta förslag till lagstiftning.

4.5

Personal som arbetar med ensamkommande barn (bl.a. brottsbekämpande myndigheter, rättsliga myndigheter, intervjuare, tolkar, social- och ungdomsarbetare, sjukvårdspersonal, förmyndare, juridiska ombud, poliser och gränskontrolltjänstemän) bör ha lämplig utbildning vad gäller barns rättigheter.

4.6

Enligt FN-konventionen måste staterna behandla papperslösa barn på samma sätt som ”alla andra” barn, utan åtskillnad. I praktiken finns det emellertid en motsättning mellan de nationella regelverken för invandringskontroll och för skydd av barn. EESK uppmanar medlemsstaterna att se till att barn i en irreguljär situation betraktas och skyddas som barn, först och främst, enligt de nationella systemen för skydd av barn.

5.   Särskilda kommentarer

5.1

EESK har kraftfullt framfört sina synpunkter på politik och praxis när det gäller reguljära och irreguljära migranters grundläggande rättigheter i ett flertal olika yttranden (7) och genom sitt deltagande i det europeiska integrationsforumet.

5.2

Barnvänliga mottagningsvillkor i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och andra internationella konventioner, t.ex. konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, bör tryggas för alla invandrarbarn eller barn i en irreguljär migrationssituation, oavsett om de är papperslösa eller inte, även vid migration inom Europa.

5.3

Omedelbart efter att ett ensamkommande barn eller barn som har skilts från föräldrarna har anlänt bör man erbjuda kostnadsfri rättshjälp och utse en kvalificerad, oberoende förmyndare som ska stödja, ge råd till och skydda barnet tills han eller hon återförenas med sin familj eller placeras i lämplig omsorg.

5.4

I EU-rätten erkänns visserligen betydelsen av förmyndarskap, men förmyndarens uppgifter fastställs inte. Förmyndaren bör vara ett ”kvalificerat ombud” som har erfarenhet av att arbeta med underåriga och kunskaper om den nationella utlänningsrätten och lagstiftningen om skydd av barn och som har befogenhet att företräda barnet i alla beslutsprocesser, förutsatt att barnet ger sitt samtycke (8). Förmyndaren ska förfoga över tillräckliga ekonomiska medel för att engagera ytterligare expertis om det är nödvändigt med hänsyn till barnets bästa.

5.5

Under hela processen för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig bör de ensamkommande barnen ha tillgång till boende, utbildning och yrkesutbildning samt hälso- och sjukvård på samma villkor som andra barn inom den mottagande medlemsstatens jurisdiktion, med särskild hänsyn tagen till barnets psykiska tillstånd.

5.6

Barnens åsikter och redogörelser för sina erfarenheter måste införlivas i utarbetandet av politik och handlingsplaner för barn. Forskning om behovet av barncentrerad dokumentation, inklusive ett barns rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som påverkar det, har gett värdefull förstahandsdokumentation för EU-handlingsplanen för underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014) (9).

5.7

Begreppen ”upplysa” och ”faktisk möjlighet” måste definieras tydligt för att säkerställa i) att den underårige bistås av socialarbetare med lämplig utbildning, oberoende tolkar och en förmyndare för att förstå konsekvenserna av hela processen med att lämna in en ansökan om internationellt skydd i en EU-medlemsstat på ett språk som den underårige förstår och ii) att han eller hon måste ge eller vägra sitt samtycke, vid behov skriftligen.

5.8

Under inget skede av processen för att ansöka om internationellt skydd bör en underårig hållas i förvar. Dessutom kommer förvar inte att ge dem möjlighet att utöva sin rätt att bege sig till en annan medlemsstat för att lämna in en ansökan där (10).

5.9

Alla beslut som fattas enligt Dublin II- och III-förordningarna och som rör ensamkommande asylsökande barn bör vara förenliga med EU-domstolens senaste rättspraxis (11).

5.10

De avtal och protokoll med olika medlemsstater som efterlyses i den föreslagna förordningen bör vara förenliga med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

5.11

EESK håller till fullo med om att kommissionen efter att denna ändrade förordning antagits bör göra en översyn av delegerade akter i enlighet med Dublin III-förordningen och på grundval av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

5.12

Begreppet ”vuxet syskon” måste förtydligas när det handlar om den underåriges rätt till familjeåterförening för att säkerställa att den vuxne kan fullgöra sina skyldigheter gentemot den underårige på ett ansvarsfullt sätt i enlighet med lagstiftningen.

5.13

EESK rekommenderar att medlemsstaterna tillhandahåller nödvändigt stöd och specialiserad vård till utsatta barn, inklusive barn med psykiska problem, psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar och/eller hälsoproblem, samt barn i nödsituationer, inklusive barn som kommer från konfliktregioner där de eller deras familj har genomgått traumatiska upplevelser, och gravida tonåringar eller föräldrar som är yngre än 18 år.

5.14

EESK uppmanar medlemsstaterna starkt att se till att alla förfaranden för åldersbedömning i) bygger på barnets bästa (12), ii) förutsätter att en förmyndare närvarar och iii) genomförs av en rad oberoende yrkesutövare, bl.a. barnpsykologer, socialarbetare och juridiska experter, som en del av ett lag med manliga och kvinnliga experter. Processen med bedömning och beslut bör dokumenteras noggrant.

5.15

Tills bedömningen är slutförd bör alla personer som hävdar att de är underåriga betraktas och behandlas som underåriga.

5.16

Åldersbedömningen bör främst genomföras på grundval av styrkande dokumentation. I en nyligen avkunnad dom från en spansk domstol fastställs att dokumentation inte bör ifrågasättas.

5.17

Den underårige bör få fullständig information om processen för åldersbedömning och dess konsekvenser, och hans eller hennes åsikter bör tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.

5.18

Om det saknas dokumentation eller om det råder starka tvivel beträffande den underåriges ålder får medicinska/fysiska undersökningar utföras som en sista utväg, med respekt för barnets kultur, värdighet samt fysiska och moraliska integritet, eftersom vissa fysiska bedömningar kan vara särskilt påfrestande, inkräktande och traumatiska. Informerat samtycke bör begäras och erhållas när medicinska/fysiska undersökningar anses vara nödvändiga. Den medicinska/fysiska undersökningen ska åtföljas av en sociopedagogisk bedömning som utförs av experter. Båda förfarandena bör vara kumulativa.

5.19

Slutsatserna från ett förfarande bör kunna överklagas.

5.20

Den rättsliga ställningen för ensamkommande barn som blir vuxna är komplex och skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. I asyldirektivet anges visserligen förfarandereglerna i denna fråga, men man måste fastställa bestämmelser om rättigheterna för en person som fyller 18 år under förfarandets gång.

5.21

EESK rekommenderar starkt att åldern i sådana fall ska fastställas i början av ansökningsprocessen, för att minska risken för att den underårige hamnar i en irreguljär situation och försvinner.

5.22

Staternas hantering av problemet med barnhandel får inte avgöras av barnets invandringsstatus och asylansökan, utan måste styras av barnets bästa.

5.23

Barn i en irreguljär migrationssituation bör aldrig bli föremål för straffrättsliga förfaranden av skäl som enbart avser deras invandringsstatus eller om deras inblandning i brottslig verksamhet beror på utnyttjande.

5.24

Medlemsstaterna har fram till slutet av juli 2015 på sig att införliva asylskyddsdirektivet, som bl.a. ålägger medlemsstaterna en skyldighet att i ett tidigt skede identifiera fall av utsatta, ensamkommande barn.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  T.ex. Oficina de Proteccion de Menores i Spanien eller Jugendamt i Tyskland.

(2)  Sarah Spencer, COMPAS, University of Oxford.

(3)  Mål C-648/11, MA m.fl. mot Secretary of State for the Home Department, Förenade kungariket.

(4)  Eurostat (2014), Asylum Statistics, http://epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/index.php/Asylum_statistics

(5)  Bakgrundsnot från det europeiska forumet för barnets rättigheter (2012), http://ec.europa.eu/justice/fundamental-rights/files/background_cps_children_on_the_move_en.pdf

(6)  1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention), http://www.hcch.net/index_en.php?act=conventions.text&cid=70

(7)  (EUT C 128, 8.5.2010 s. 29), (EUT C 24, 15.2.2011, s. 6), (EUT C 67, 6.3.2014;) (EUT C 317, 23.12.2009, s. 110).

(8)  1996 års Haagkonvention.

(9)  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (2009), Developing indicators for the protection, respect and promotion of the Rights of the Child in the European Union.

(10)  FN:s kommitté för barnets rättigheter, allmän kommentar nr 6, Behandlingen av ensamkommande barn och barn som har skilts från föräldrarna utanför ursprungslandet, CRC/GC/2005/6.

(11)  EU-domstolen, 6 juni 2013, mål C-648/11.

(12)  Enoc, det europeiska nätverket för barnombudsmän, www.ombudsnet.org


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/75


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX/XXX (Official controls Regulation) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007

COM(2014) 180 final – 2014/0100 (COD)

(2015/C 012/12)

Föredragande:

Armands Krauze

Den 2 april 2014 och den 28 april 2014 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artiklarna 43.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX/XXX [Official controls Regulation] och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007

COM(2014) 180 final – 2014/0100 (COD).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 2 oktober 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 16 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 61 röster för, 1 röst emot och 5 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1.

Kommittén ställer sig positiv till kommissionens förslag till rättsakt och planerna på att främja det ekologiska jordbrukets utveckling i Europa parallellt med utvecklingen av efterfrågan, samt instämmer i att luckorna i det nuvarande systemet måste åtgärdas. Kommissionen bör främja både det ekologiska jordbrukets utveckling och konsumenternas förtroende för ekologiska produkter.

1.2

Vi befarar dock att kommissionen i sin konsekvensbedömning inte har tagit tillräcklig hänsyn till de nya bestämmelsernas inverkan på det ekologiska jordbrukets fortsatta utveckling i Europa. Man har inte heller beaktat konsekvenserna för de ekologiska jordbrukarna och förordningens följder för kontinuiteten i produktionen.

1.3

EESK stöder kommissionens strävan att öka de små jordbrukens andel i det ekologiska jordbruket och minska den administrativa bördan i hela sektorn för ekologiska produkter.

1.4

EU är nettoimportör av ekologiska produkter men de allt högre produktionskostnaderna och den administrativa börda som vilar på EU:s jordbrukare gör det inte möjligt att på ett adekvat sätt öka den ekologiska produktionen i EU:s medlemsstater så att den tillgodoser konsumenternas allt större efterfrågan.

1.5

EESK stöder på det hela taget kommissionens mål att alla blandade jordbruk ska gå över till ekologisk produktion, men med undantag i vissa enskilda fall. Det behövs ytterligare stödåtgärder för att göra det lättare för jordbrukarna att övergå till ett fullständigt ekologiskt jordbruk.

1.6

Kommittén uppmanar kommissionen att göra förslaget till förordning mer specifikt i fråga om förökningsmaterial och utsäde. Det kommer nämligen att bli svårt för de ekologiska producenterna att uppnå målet med 100 % ekologiskt utsäde fram till 2021.

1.7

EESK hoppas att EU:s ekologiska standarder inte kommer att undergrävas och att villkoren för handel med och certifiering av ekologiska produkter i EU inte kommer att tas upp igen och ändras i förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) och inom ramen för andra avtal.

1.8

De ekologiska jordbruken måste på många områden uppfylla högre djurskyddsnormer än de konventionella, men i vissa fall kan det vara svårt för de ekologiska producenterna att uppfylla de höga kraven. Vissa metoder är otillåtna på de ekologiska jordbruken av djurskyddsskäl. Kommittén rekommenderar kommissionen att noggrant undersöka och fastställa möjliga undantag när det gäller djurskyddskraven på de ekologiska jordbruken, så att man kan fortsätta använda de traditionella uppfödningsmetoder som under lång tid har tillämpats på lokala raser.

1.9

Kommittén rekommenderar kommissionen att ta ställning och hänsyn till skillnaderna i traditioner, historia och klimat mellan medlemsstater och EU-regioner och särdragen i den nationella produktionen och att se till att det finns utrymme för flexibilitet vid tillämpningen av undantagen, samtidigt som en viss grad av harmonisering bör säkerställas.

1.10

Man måste göra det möjligt för de ekologiska producenterna att fullgöra sina åtaganden. När den nya förordningen har trätt i kraft och halva tiden av finansieringsperioden (2014–2020) för landsbygdsutvecklingsprogrammen har gått, måste man därför ge producenterna möjlighet att välja mellan att fortsätta med befintliga åtaganden och att följa den nya förordningen. Man måste se till att förändringar i den gällande rättsliga ramen under en pågående avtalsperiod inte leder till retroaktiva sanktioner för de jordbrukare som inte kan anpassa sig till de ändrade kraven.

1.11

EESK uppmanar kommissionen att beakta särdragen hos EU:s yttersta randområden så att de kan utveckla ett lokalt ekologiskt jordbruk (tillgång till utsäde, otillräckligt diversifierad försörjning, hälsoproblem).

1.12

EESK uppmanar kommissionen att förtydliga ställningen för bidrottninggelé, pollen och bivax genom att föra upp dem på förteckningen över andra produkter i bilaga I till förslaget till förordning om ekologisk produktion.

1.13

EESK uppmanar kommissionen att avsätta lämpligt stöd för innovationer och utbildning inom det ekologiska jordbruket och framför allt ägna särskild uppmärksamhet åt yrkesutbildning för ungdomar och livslångt lärande för befintliga producenter.

1.14

EESK uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag till förordning som främjar direktförsäljning och korta distributionskanaler för ekologiska produkter.

1.15

EESK uppmanar kommissionen att se till att förordningen tillhandahåller de verktyg som krävs för att främja offentlig och kollektiv upphandling av ekologiska livsmedel i skolor, sjukhus och andra offentliga inrättningar.

2.   Allmänna kommentarer

Allmän information om de berörda parternas ståndpunkter

2.1

Det ekologiska jordbruket är ett omfattande produktionssystem, som grundar sig på en hantering av naturresurser präglad av stränga restriktioner mot användning av kemiska och syntetiska insatsvaror, begränsad användning av mineralgödsel och förbud mot genetiskt modifierade organismer.

2.2

Ekologiskt jordbruk handlar inte bara om en särskild form av produktion eller om utveckling av vissa produkter, utan ska ses i ett mycket vidare perspektiv. Ekologiskt jordbruk tar hänsyn till såväl den fysiska miljö där jordbruket bedrivs som till dess sociala aspekter. Det handlar om en produktionsform med ett mycket vidare synsätt där man också tar hänsyn till den socioekonomiska, politiska och sociokulturella dimensionen.

2.3

Den biologiska mångfalden är vanligtvis större på de ekologiska jordbruken, där det finns fler växtsorter och insektsarter än på de icke-ekologiska jordbruken. Marken innehåller mer levande organismer som bidrar till att bevara markens struktur och dess höga halt av organiskt material och därmed bidrar till att förbättra dess luft- och vattengenomsläpplighet.

2.4

Kvaliteten på vattnet nära jordbruken är högre. De ekologiska jordbrukarna använder nämligen inga skadliga syntetiska pesticider eller mineralgödsel. Ett korrekt växelbruk bidrar till att förbättra jordens bördighet och effektiviteten i användningen av näringsämnena. Jämförelser mellan jordbruken visar att nitratutlakningen per hektar är lägre än 57 % på de ekologiska jordbruken.

2.5

Det ekologiska jordbruket främjar skapandet av ”gröna” arbetstillfällen. Vid en undersökning av sysselsättningsnivån på de ekologiska jordbruken i Storbritannien och Irland 2011 konstaterade man att de ekologiska jordbruken tillhandahåller 135 % fler heltidsarbetstillfällen än de konventionella jordbruken (1).

2.6

De organisationer som representerade de berörda parterna vid kommissionens samråd 2013 framhöll att en översyn av rättsakterna på detta område bör grunda sig på det som uppnåtts med de nuvarande rättsakterna och göra det möjligt för EU att utveckla den ekologiska produktionen. När det gäller de scenarier som kommissionen har föreslagit har de flesta av de berörda parterna uttryckt sitt stöd för det politiska alternativet att förbättra status quo, dvs. att bättre tillämpa de nuvarande rättsakterna och anpassa dem.

2.7

Utan att beakta intresseorganisationernas och det civila samhällets synpunkter på de nya rättsakterna har kommissionen utarbetat och lagt fram ett lagstiftningsinitiativ som innebär stora förändringar.

Allmän information om kommissionens lagstiftningsinitiativ

2.8

Kommissionens förslag har tre huvudmål: att behålla konsumenternas förtroende, att behålla producenternas förtroende och att göra det lättare för jordbrukare att övergå till ekologiskt jordbruk.

2.9

Kommissionen föreslår att man stärker och harmoniserar bestämmelserna (både inom EU och för importerade produkter), att man avskaffar de många undantag som gäller inom produktion och kontroll, att man ägnar de internationella aspekterna på handeln med ekologiska produkter större uppmärksamhet och inför nya bestämmelser om export, stärker kontrollerna och gör dem riskbaserade.

2.10

Ett av kommissionens främsta mål är att förenkla övergången till ekologiskt jordbruk för små jordbrukare genom att införa möjligheten att ansluta sig till ett gruppcertifieringssystem och att förenkla rättsakterna för att minska jordbrukarnas administrativa kostnader och förbättra överskådligheten.

3.   Allmänna och särskilda kommentarer

3.1

Vi instämmer i att luckorna i det nuvarande systemet måste åtgärdas. Man måste exempelvis öka de små jordbrukens andel i det ekologiska jordbruket och minska den administrativa bördan så att konkurrensen sker på lika villkor och för att främja konsumenternas förtroende för det ekologiska jordbruket.

3.2

Genom att höja kvalitetsnormerna för de ekologiska produkterna och tillämpa strängare bestämmelser på produktionen kan man öka konsumenternas förtroende och också motivera prisskillnaden mellan ekologiska och konventionella produkter. Man måste dock ta hänsyn till att de små jordbruken kan stöta på ekonomiska problem när de ska uppfylla dessa normer.

3.3

Kommittén uppmanar kommissionen att tydligt förklara att de viktigaste bestämmelserna i den gällande förordningen också kommer att ingå i den nya förordningen, och inte behandlas i delegerade akter, och att de kommer att fortsätta gälla. Man bör i god tid och i samråd med berörda parter avgöra i vilka fall det krävs genomförandeakter och i vilka det krävs delegerade akter.

3.4

Ekologiskt jordbruk är inte förenligt med användning av genetiskt modifierade organismer inom produktionen eller med odling av genetiskt modifierade växter vid de ekologiska jordbruken eller i närheten av dem.

3.5

EESK uppmanar kommissionen att beakta vetenskapliga studier om pollinering. Pollinerande arter, särskilt honungsbin (Apis mellifera), bidrar oavsiktligt till att pollen sprids inom deras flygradie. Detta är en process som har pågått i miljontals år och som syftar till att pollinera blomväxter, men nu för tiden sprider de pollinerande arterna också pollen med genetiskt modifierade gener. Enligt vetenskapliga undersökningar (2) kan till exempel en av de viktigaste pollinerande arterna, honungsbiet, flyga upp till 14 km,

3.6

Vi befarar att jordbrukarna kan drabbas av betydande ytterligare kostnader till följd av införandet av särskilda gränsvärden för produkter från ekologiskt jordbruk, såsom planeras med beaktande av i synnerhet direktiv 2006/125/EG. Detta skulle hämma eller förhindra en framgångsrik utveckling av sektorn och framför allt drabba de mindre ekologiska producenterna. EESK utgår ifrån att miljöförhållandena är exakt desamma för ekologiska producenter som för alla andra jordbrukare. Därför bör särskilda gränsvärden inte införas. Konsumentskyddet bör inte tudelas.

3.7

EESK framhåller att halten restsubstanser i princip är lägre i produkter från det ekologiska jordbruket än i produkter från det konventionella jordbruket. Man har ännu dock inte fastställt några gränsvärden, och EESK rekommenderar därför att man till att börja med genomför en noggrann undersökning av situationen, inklusive en konsekvensbedömning. EESK betonar dessutom att det inte finns några enhetliga regler på EU-nivå när det gäller europeiska laboratoriers utrustning, de metoder som används eller de befintliga tröskelvärdena för tillbakadragande av certifiering inom certifieringsorganen. En sådan harmonisering bör föregå varje annan form av fastställande av ett EU-tröskelvärde för tillbakadragande av certifiering. Detta initiativ måste åtföljas av införandet av en EU-ordning för ersättning/kompensation för aktörer som drabbas av oavsiktlig eller indirekt kontaminering.

3.8

EESK förstår på det hela taget målet om en fullständig övergång till ekologiskt jordbruk. För ögonblicket finns det dock många blandade jordbruk där den ena delen drivs i enlighet med kraven för ekologiskt jordbruk och den andra fungerar som ett konventionellt jordbruk. Enligt förslaget till rättsakt ska de blandade jordbruken gradvis avskaffas fram till 2017. För många jordbruk kommer det att bli svårt att ställa om hela jordbruket. Vidare är det mycket oklart vilka konsekvenser ett strikt genomförande av denna princip kan få. En strategisk uppstyckning av företagen eller att den ekologiska produktionen gradvis upphör skulle vara kontraproduktivt. EESK rekommenderar därför i vissa fall en fortsatt flexibilitet.

3.9

EESK anser att man i vissa enskilda fall bör behålla undantagen för parallell produktion (där ett företag bedriver både ekologisk och konventionell produktion). Utan möjligheter till undantag kan det hända att det ekologiska jordbrukets utveckling bromsas. Undantagen måste bibehållas i följande fall: 1. för vetenskapliga institutioner som bedriver forskning om både ekologiskt och konventionellt jordbruk; 2. på andra områden än livsmedelsområdet – t.ex. ekologiska jordbruk som ägnar sig åt lantgårdsturism bör t.ex. ha rätt att hålla konventionella hästar för ridning; 3) för eget bruk – t.ex. på ett åkerbruk där jordbrukaren håller sig med ett antal kor och höns för eget bruk; 4) för jordbruk som befinner sig på geografiskt olika platser – där t.ex. en del av jordbruksmarken och byggnaderna ligger i bergen och en annan del i en dal, eller där två jordbruk som befinner sig flera tiotals kilometer från varandra historiskt har gått samman och där den ekologiska produktionen inte förorenas av den konventionella; 5) för fleråriga grödor, bl.a. trädodling, vinodling och parfymväxter; 6) för grödor utan avsättningsmöjligheter inom det ekologiska jordbruket.

3.10

De ekologiska jordbruken måste på många områden uppfylla högre djurskyddsnormer än de konventionella. EESK rekommenderar kommissionen att noga se över de särskilda krav som har fastställts för de ekologiska producenterna och att införa möjliga undantag från specifika djurskyddsmotiverade förbud (mot kupering, tjudring m.m.) på de ekologiska jordbruken. Exempelvis har det i flera EU-stater till följd av många år av selektiv avel uppstått traditionella fårraser som måste kuperas eftersom de långa svansarna i annat fall vållar djuren lidande. Vissa enskilda förbud kan (om de tillämpas utan undantag) försämra djurskyddet om traditionella uppfödningsmetoder som under lång tid har tillämpats på lokala raser inte får användas. Ett förbud kan till och med leda till att vissa enskilda raser försvinner, och detta skulle innebära en stor förlust av genetiska resurser.

3.11

Det undantag som gör det möjligt att använda icke ekologiskt utsäde kommer gradvis att avskaffas fram till 2021. Organisationer för ekologiskt jordbruk framhåller att det i många länder kommer att bli svårt för de jordbrukare som odlar vissa sorter att uppnå målet med 100 % ekologiskt utsäde fram till 2021. För att förhindra att de ekologiska jordbrukarna får problem på detta område uppmanar EESK kommissionen att göra förslaget till förordning mer specifikt. Undantag bör dock endast tillämpas på de grödor där utsäde som lämpar sig för det lokala klimatet och de lokala förhållandena inte finns att tillgå på marknaden.

3.12

Kommissionen bör föreslå stödmekanismer för att utveckla produktionen av utsäde och uppnå detta mål, och förordningen bör kompletteras med villkor. Om dessa uppfylldes skulle man uppnå målet – att inom det ekologiska jordbruket endast använda ekologiskt utsäde och ekologiskt växtförökningsmaterial.

3.13

Även andra aspekter på marknaden för ekologiskt utsäde bör ägnas särskild uppmärksamhet. Det handlar t.ex. om att man inte får begränsa jordbrukarnas rätt att byta utsädesmaterial med varandra. Detta är en viktig förutsättning för att man ska få ett utsäde som har 100 % ekologiskt ursprung. Detta byte är nödvändigt för det urval som jordbrukarna gör på lokal nivå. Detta urval gör det möjligt för jordbrukarna att ta fram arter anpassade till det lokala klimatet i en viss region och att odla dem utan användning av mineralgödsel eller pesticider och med respekt för historiska skillnader och klimatskillnader och särdrag i den nationella produktionen.

3.14

EESK framhåller den vikt som ekotyper av de lokala sorter och grödor som inte ingår i sortregistret spelar i den ekologiska produktionen. Man bör verka för att jordbrukarna ska spela en större roll inom produktion av utsäde och framtagande av nya sorter. Ett av de främsta argumenten är bristen på ekologiskt utsäde, framför allt för grönsaker. I det konventionella jordbruket lägger man vikt vid produkter av intresse för den globala marknaden. Det handlar om hybridsorter som används globalt, som tillhör multinationella företag, som liksom alla vet odlas konventionellt och därför inte kan användas inom ekologisk produktion.

3.15

EU:s nya logotyp för ekologiskt jordbruk är ännu inte allmänt känd. De nationella ekologiska logotyperna är viktiga för konsumenterna, och användningen av dem bör fortsätta. EESK anser därför att man bör ge medlemsstaterna möjlighet att fastställa strängare krav och införa nationella eller privata normer för djurarter som inte omfattas av förordningen (t.ex. hjortar, vaktlar och vildsvin) samt för restaurang- och cateringsektorn.

3.16

EESK instämmer i att det behövs strängare kontroller på produkter från länder utanför EU för att se till att de motsvarar EU:s krav. Man kan förbättra importkontrollerna genom en övergång från likvärdighet till överensstämmelse för erkännande av kontrollorgan i länder utanför EU. Ändå är man inte helt medveten om vilka negativa konsekvenser övergången från likvärdighet till överensstämmelse kan få för de lokala ekologiska marknaderna i EU-länderna. Exempelvis minskade den inhemska marknaden för ekologiska produkter i Japan 2001 till följd av införandet av nya importkrav. Det behövs en mer detaljerad konsekvensbedömning.

3.17

När det gäller handel och avtal med länder utanför EU måste man också se till att produkter för export till EU uppfyller samma höga produktionsnormer som den ekologiska produktionen i EU. EESK stöder införandet av elektroniska certifikat för produktpartier med hjälp av säkra databaser som gör det möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbt vid överträdelser och förhindra handel med oförenliga produkter.

3.18

EESK utgår från att EU:s normer för ekologisk produktion inte får undergrävas och att villkoren för produktionen av, handeln med och certifieringen av ekologiska produkter i EU inte kommer att tas upp igen och ändras i förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP).

3.19

Ekologiskt jordbruk är en produktionsmetod som kännetecknas av en process och inte av att de färdiga produkterna uppfyller en eller flera fastställda normer. Det är viktigt att kontrollerna även i fortsättningen är inriktade på processen.

3.20

Kommittén förespråkar fortsatta årliga kontroller på jordbruk. Kontrollerna måste dessutom grunda sig på riskbedömningsprincipen och detta tillvägagångssätt måste harmoniseras på EU-nivå. Kontrollkostnaderna måste vara proportionerliga så att de inte ökar kostnaderna för de ekologiska producenterna utan ger konsumenterna möjlighet att köpa produkter från det ekologiska jordbruket till ett rimligt pris. Om en riskbaserad kontrollstrategi visar sig vara ett säkert och trovärdigt system skulle intervallen mellan inspektionerna på jordbruksföretagen dock kunna anpassas.

3.21

Kommittén stöder kommissionens förslag om certifiering av grupper av småbrukare i syfte att minska kostnaderna för inspektioner och certifiering för småföretagare och den administrativa börda som dessa medför samt för att skapa lika konkurrensvillkor som för aktörer i länder utanför EU. Samtidigt framhåller EESK att det är en svår åtgärd vars genomförande bör fastställas stegvis.

3.22

Man bör inte avskaffa den möjlighet som detaljhandlare enligt lagstiftningen har att utnyttja undantag. Detta skulle nämligen leda till att handelsföretag som säljer färdigförpackade ekologiska produkter i fortsättningen måste vara certifierade. Ett sådant krav kommer att försvåra handeln med ekologiska produkter och minska antalet försäljningsställen och konsumenternas tillgång till dem. T.ex. småbutiker vill kanske inte spendera medel på ett certifikat för handel med ekologiska produkter för att bara sälja vissa särskilda ekologiska produkter under säsongen. Detta kommer kraftigt att försvåra möjligheterna för de ekologiska producenterna att sälja sina produkter.

3.23

Det krävs åtgärder på EU-nivå för att bevaka marknaden och skaffa fram information om utbudet av olika produkter på EU-marknaden och tendenser på marknaden, bl.a. om tillgången till ekologiskt utsäde i olika medlemsstater.

3.24

Kommittén ställer sig positiv till kommissionens önskan om att utarbeta en handlingsplan för den ekologiska produktionens framtid i Europeiska unionen och till dess mål. Planen är dock mycket allmänt formulerad och ofullständig. Åtgärderna i kommissionens handlingsplan måste definieras tydligt och exakt. I vissa enskilda åtgärder kommer kommissionen t.ex. bara att föreslå, rekommendera, hjälpa, överväga eller uppmuntra. Jordbrukarna och allmänheten förväntar sig dock verklig handling.

3.25

En av prioriteringarna i handlingsplanen bör vara samexistensen mellan producenter av ekologiska, konventionella och genetiskt modifierade växter, så att risken för föroreningar med genetiskt modifierade organismer minskar. Resultat uppnås endast om man i tid och tillsammans kommunicerar, löser problem och söker lösningar och detta krävs för att olika områden ska kunna samexistera. EESK rekommenderar kommissionen att avsätta tillräckliga medel för att informera och involvera berörda parter i beslutsfattandet.

3.26

Konkurrensförmågan och produktionsvolymen hos EU:s ekologiska producenter kommer inte att öka om man bara, i enlighet med handlingsplanen, ökar kunskapen om EU:s instrument med avseende på ekologisk produktion. EESK anser att man med hjälp av en EU-finansierad kampanj bör öka informationen om EU:s system för ekologisk produktion som helhet och om den nya EU-logotypen för ekologiskt jordbruk.

3.27

Kommissionen bör ge mer stöd till yrkesutbildning för ungdomar, livslångt lärande och innovationer inom det ekologiska jordbruket och skapa möjligheter i landsbygdsutvecklingsprogrammet och andra EU-program. EESK rekommenderar kommissionen att komplettera lagstiftningen och de berörda programmen och skapa en möjlighet för yrkesskolor och andra utbildningsinstitutioner att få stöd till utbildning och innovationer inom det ekologiska jordbruket.

3.28

Ekologisk produktion är också på väg att bli en av jordbrukssektorns viktigaste inkörsportar för ungdomar. Utvecklingen av ny informations- och kommunikationsteknik och inträdet av ungdomar från stadsområden i den ekologiska produktionen ger denna sektor en mycket god möjlighet att bli en drivkraft för innovation i mindre gynnade områden.

Bryssel den 16 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Morison, J., Hine, R. and Pretty, J., 2005. Survey and Analysis of Labour on Organic Farms in the UK and Republic of Ireland. International Journal of Agricultural Sustainability Volume 3 (1).

(2)  Displaced honey bees perform optimal scale-free search flights Andrew M. Reynolds, Alan D. Smith, Randolf Menzel, Uwe Greggers, Donald R. Reynolds, and Joseph R. Riley, Rothamsted Research, Harpenden, Hertfordshire AL5 2JQ United Kingdom, Freie Universität Berlin, FB Biologie/Chemie/Pharmazie, Institut für Biologie – Neurobiologie, Königin-Luise-Str. 28/30, 14195 Berlin, Germany, Natural Resources Institute, University of Greenwich, Chatham, Kent ME4 4TB United Kingdom

Ecology, 88(8), 2007, s. 1955–1961.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/81


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Commission Staff Working Document: Towards a roadmap for delivering EU-wide multimodal travel information, planning and ticketing services

SWD(2014) 194 final

(2015/C 012/13)

Föredragande:

Jan Simons

Den 13 juni 2014 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Commission Staff Working Document: Towards a roadmap for delivering EU-wide multimodal travel information, planning and ticketing services

SWD(2014) 194 final.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 oktober 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 147 röster för och 3 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Kommittén välkomnar arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar som en första ansats för att uppnå en EU-omfattande marknad för multimodal reseinformation, reseplanering och biljettförsäljning. Det bör dock anges i titeln att det handlar om persontrafik.

1.2

EESK stöder kommissionens strategi att inte lägga fram lagstiftningsförslag, utan försöka att sörja för att denna omfattande marknad uppstår genom inrättandet av en ram.

1.3

Kommittén föreslår därför att man ska inrätta en samrådsplattform, där de erfarenheter som hittills gjorts med befintliga samrådsforum beaktas och utnyttjas och där alla parter är företrädda. Plattformen ska fungera som katalysator så att man så snabbt som möjligt kan tillhandahålla information i realtid när det gäller reseplanering, reseinformation och biljettinformation. Kommittén är beredd att delta i denna plattform, särskilt för att värna det civila samhällets intressen.

1.4

Om samarbetet mellan företrädare för resenärerna, leverantörerna av transporttjänster, de nationella myndigheterna och EU-institutionerna inte blir framgångsrikt, bör kommissionen undersöka om lagstiftning skulle kunna införas, och i så fall beträffande vilka delar.

1.5

Kommittén noterar med oro den växande skillnaden mellan de möjligheter som står till resenärernas förfogande för att få information i realtid, t.ex. genom appar i mobiltelefoner, och transportleverantörernas utbud som släpar efter. Ytterligare uppmärksamhet bör också ägnas åt en förbättring av situationen för utsatta grupper av resenärer såsom personer med funktionsnedsättning, och åt passagerarrättigheter, som för övrigt skiljer sig åt beroende på transportslaget, åt passagerarnas rättigheter gentemot leverantörerna och vice versa, men i detta sammanhang även åt rättsförhållandena mellan leverantörerna, bl.a. med avseende på passagerarrättigheter.

1.6

Problem med insamling av data och framför allt fördelningen av avkastningen mellan leverantörerna av transporttjänster utgör svåra stötestenar. Kommittén rekommenderar i detta sammanhang att man noga undersöker inrättandet en clearingcentral, som i Japan, så att resenären i slutändan bara behöver köpa en enda biljett.

2.   Inledning

2.1

Den 13 juni 2014 bad kommissionen formellt kommittén att yttra sig om arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (nedan kallat ”arbetsdokumentet”) om en färdplan för tillhandahållande av EU-omfattande multimodala reseinformations-, reseplanerings- och biljettförsäljningstjänster.

2.2

Kommittén välkomnar att ett kommissionsdokument har lagts fram, eftersom vi anser att ämnet, bättre tillgång för EU-medborgarna till multimodala reseplanerings-, reseinformations- och biljettsystem, är viktigt för EU-medborgarna.

2.3

Vid ett offentligt samråd som föregick arbetsdokumentet kom det fram att ett antal betydande problem måste lösas för att man ska kunna uppnå en öppen, multimodal reseinformationsmarknad för passagerare i EU:

Tillgången till data är otillräcklig.

Det finns stora problem när det gäller driftskompatibilitet.

Data och informationsflöden är inte harmoniserade.

Marknadsdominerande företag tenderar att koncentrera sig på sina egna system.

2.4

Kommissionen vill att kommittén lägger fram idéer om hur man, med tanke på de problem som nämns i punkt 2.3, kan uppnå en öppen, multimodal marknad för persontrafik där resenärerna har tillgång till information i realtid beträffande reseplanering och reseinformation och kan köpa en enda biljett online för alla resor inom EU.

2.5

Kommittén insåg betydelsen av detta ämne redan innan vitboken (”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem”, COM(2011) 144 final) lades fram den 28 mars 2011.

2.5.1

Den 13 maj 2009 antog EESK nämligen ett yttrande (1) om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om en ram för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportsätt”.

2.5.2

I det yttrandet rekommenderar kommittén att man snabbt ska utveckla en ITS-struktur som bygger på den ökande användningen av betydande datavolymer och omfattas av en långsiktig vision och där den framtida utvecklingen av systemet och skyddet av personuppgifter beaktas.

2.6

Fem år senare måste kommittén tyvärr konstatera att situationen inte har förändrats i grunden. Problemet med obefintlig eller otillräcklig tillgång till onlinedata är fortfarande aktuellt, och dessutom är själva uppgifterna ofullständiga och inte kompatibla. Därmed är det för skaparna av rörlighetsplattformar och i slutändan även för de enskilda resenärerna inte möjligt att få direkt och tillräcklig insikt i reseplanering, typ av resa, restid och reskostnader när de vill resa inom EU och utnyttja de olika transportslagen optimalt.

3.   Arbetsdokumentets innehåll

3.1

Kommissionens förslag i arbetsdokumentet ligger i linje med visionen i vitboken om transporter från 2011, där man betonade att de olika transportslagen måste integreras mer i syfte att göra transporterna effektivare och användarvänligare.

3.2

Kommissionens politiska mål i vitboken om transporter är att det till 2020 ska upprättas en ram för multimodala transportinformations- och betaltjänster. Det betonades att tillgången till information är avgörande för att uppnå friktionsfria transporter från dörr till dörr.

3.3

Dessutom bör man skapa ramvillkor för att främja utveckling och användning av intelligenta system för driftskompatibla och multimodala reseplanerare, informations- och bokningssystem och smarta biljettsystem.

3.4

I arbetsdokumentet anger kommissionens avdelningar att det för närvarande finns mer än 100 multimodala reseplanerare i EU, men ändå är den information som står till resenärernas förfogande ofullständig, vilket medför att de inte kan göra ett val som baseras på fullständig information. Detsamma gäller för biljetterna. Det är inte möjligt att köpa en enda biljett för en gränsöverskridande multimodal resa i EU.

3.5

Vid det informella ministerrådet i Nicosia den 17 juli 2012 framhöll ministrarna att det är nödvändigt att garantera tillgänglighet och tillgång till EU-omfattande multimodal reseinformation och trafikinformation i realtid samt fastställa standarder för att trygga driftskompatibiliteten. Dessutom uppmanades kommissionen att undersöka möjligheterna till att förbättra tillgången till transportdata.

3.6

Det har tagits initiativ, t.ex. den första ”Smart Mobility Challenge”, som syftar till att uppmuntra branschen och andra berörda parter att utveckla idéer för att skapa en allmän multimodal reseplanerare i Europa, grundandet av ”Smart Ticket Alliance” för att förbättra driftskompatibiliteten mellan regionala och nationella elektroniska biljettsystem för kollektivtrafik samt inrättandet av ”Full Service Model”, ett initiativ från de berörda parterna i järnvägssektorn för att ta fram en standard för utbyte av järnvägsdata, inklusive transporter från dörr till dörr.

3.7

Kommissionen välkomnar dessa initiativ, men de åtgärdar bara vissa delproblem. De är inte EU-omfattande, de täcker inte alla passagerartransportslag och de är inte helt i realtid.

3.8

Kommissionen anger i arbetsdokumentet att den anser att följande hinder måste övervinnas för att man ska kunna uppnå friktionsfria transporter från dörr till dörr:

Otillräcklig tillgång till multimodala rese- och trafikdata.

Otillräcklig tillgänglighet i fråga om multimodala rese- och trafikdata av god kvalitet.

Avsaknad av driftskompatibla dataformat och av protokoll för datautbyte.

Bristande samarbete mellan berörda parter.

3.9

Dessa hinder kan enligt kommissionen undanröjas med en integrerad strategi som bygger på sex handlingslinjer:

a)

Rättvis och fri tillgång till multimodala rese- och trafikdata.

b)

Optimal tillgång till tillförlitliga multimodala rese- och trafikdata.

c)

Driftskompatibla, harmoniserade dataformat och protokoll för datautbyte.

d)

Främjande av sammankoppling av befintliga tjänster.

e)

Underlättande av effektivt samarbete mellan berörda parter.

f)

Ökad medvetenhet om fördelarna med multimodala reseinformations-, reseplanerings- och biljettförsäljningstjänster.

3.10

Kommissionen har fastställt en vägledande tidsplan för dessa åtgärder och uppger att den för närvarande utför en konsekvensbedömning.

4.   Allmänna kommentarer

4.1

Kommittén är en varm förespråkare av åtgärder som syftar till att undanröja hinder för att den inre marknaden ska fungera bra, särskilt när det gäller den oerhört stora marknaden för persontrafik. För tydlighetens skull bör ”persontrafik” även anges i titeln.

4.2

Det bör noteras att det finns en motsättning i fråga om det aktuella ämnet: Å ena sidan ökar möjligheterna för resenären att ta del av information allt snabbare, men å andra sidan släpar ett instrument såsom lagstiftning, som ska tjäna konsumenten, av just detta skäl alltid efter, oberoende av om lagstiftning skulle ha stöd bland dataleverantörerna eller inte.

4.3

Kommittén anser att lösningen på denna motsättning skulle vara ett starkt samarbete mellan företrädare för resenärerna, operatörerna av de olika transportslagen samt de nationella och europeiska myndigheterna. Detta samarbete skulle kunna ta formen av en permanent samrådsplattform där problem diskuteras gemensamt. I detta sammanhang bör man naturligtvis beakta erfarenheterna från de olika forumen om detta i anslutning till kommissionen. Kommittén är beredd att spela en – t.ex. förmedlande – roll i denna samrådsplattform.

4.4

En förutsättning för att en sådan plattform ska fungera väl är att leverantörerna av transporttjänster är villiga att på ett öppet och rättvist sätt ta upp sina data och sin information, även beträffande taxor, i diskussionerna. En förbehållsam inställning och ett protektionistiskt beteende hör inte hemma i detta sammanhang.

4.5

Skälen till en förbehållsam inställning från leverantörernas sida är bl.a. det faktum att passagerarrättigheterna skiljer sig åt beroende på transportslag, problem när det gäller insamling av data och – framför allt – fördelningen av avkastningen. Kravet på konkurrens inom och mellan de olika transportslagen utgör eventuellt ett problem även här, men det kan lösas genom att man inrättar ett slags clearingcentral där betalningar mellan transportleverantörerna kan utföras. En sådan lösning fungerar tillfredsställande i Japan.

4.6

Standarder för teknik för närfältskommunikation (NFC) (2) samt andra befintliga eller framtida teknikformer bör enligt kommittén göra det möjligt att resa smidigt med olika transportörer och mellan olika länder med hjälp av en mobiltelefon som är utrustad med en av dessa teknikformer.

4.7

För närvarande håller man på att utveckla närapå Europatäckande kombinerade reseinformations-, planerings- och prissystem, bl.a. det redan fungerande Qixxit (www.Qixxit.de) från DB Bahn och pilotprojektet från det globala vetenskapliga konsortiet ”Enhanced Wisetrip”, som har fått EU-stöd. Det handlar om lovande utvecklingar, men de är ännu så länge begränsade till reseplanerare i informationssyfte. Det är en uppgift för leverantörerna av dessa tjänster att göra allmänheten uppmärksam på dessa möjligheter.

4.8

Dessutom betonar kommittén att vi kan stödja den hållning som kommissionens avdelningar intar när de anser att kommissionens roll framför allt ligger i att stimulera, underlätta och innovera snarare än att utarbeta ny lagstiftning.

4.9

Kommittén vill emellertid påpeka att om de berörda parterna inom plattformen inte uppnår verkliga lösningar bör kommissionen överväga kompletterande åtgärder, vid behov i form av ramlagstiftning.

5.   Särskilda kommentarer

5.1

Kommittén noterar en snabbt växande obalans mellan å ena sidan resenärernas starkt ökande behov av information i realtid beträffande reseplanering, reseinformation och prisinformation och å andra sidan utbudssidans eftersläpning när det gäller att tillgodose detta behov.

5.2

På området för tekniska innovationer måste man med beaktande av företagsmodeller och go to market-strategier utveckla standardiserade gränssnitt, så att olika it-system för information och bokning kan kommunicera med varandra. Operatörer och tredje parter arbetar med detta.

5.3

Kommittén påpekar att det finns tillgängliga tidtabellsdata av god kvalitet för de flesta europeiska järnvägar. Det kan finnas undantag, men kommissionens förordning (EU) nr 454/2011 om telematikapplikationer för persontrafik ska säkerställa att alla auktoriserade järnvägsföretag fullgör sina skyldigheter inom de närmaste åren. Utmaningen består i att kunna dela dessa data med andra transportslag på ett sätt som är förenligt med marknaden.

5.4

Att följa en förbehållslös strategi för öppna data riskerar t.ex. att leda till att kunden får inkonsekventa resultat genom olika informationskanaler. Kunden behöver inte data, utan snarare tillförlitlig information. Det är absolut nödvändigt att operatörerna i egenskap av dataleverantörer ger tillgång till tidtabellsdata. De måste dock i detta sammanhang säkerställa att informationen om deras tjänster håller högsta kvalitet och att ansvaret för fel hamnar på rätt plats.

5.5

När man inrättar en multimodal reseplanerare är det en komplex och kostnadsintensiv uppgift att integrera transportslagens olika dataformat i operatörernas och andra informationsleverantörers system. Detsamma gäller för anslutbarheten mellan dessa system i privat regi.

5.6

Samtidigt har dataformaten visat sig fungera väl inom sina respektive tillämpningsområden. De tillgodoser till största delen det nuvarande behovet och förbättras ständigt i enlighet med kundernas och företagens ändrade behov och de tekniska framstegen. Detta gör att anslutbarhetsproblem inte automatiskt åtgärdas genom att man föreskriver särskilda dataformat.

5.7

Tvärtom riskerar man att sänka kvaliteten på data och informationen till kunderna, eftersom en minsta gemensam nämnare skulle behöva hittas. Föreskriven användning av dataformat över hela linjen skulle kunna medföra att dessa inte har någon funktion och att man inte i samma utsträckning strävar efter att omedelbart utnyttja tekniska framsteg.

5.8

I ”Full Service Model”-initiativet tar järnvägssektorn för närvarande tillsammans med tredje parter fram sådana gränssnitt för järnvägsmarknaden i ett multimodalt sammanhang. Det är viktigt att principen om icke-diskriminering värnas i detta sammanhang och att alla aktörer har samma möjligheter att lansera sina egna idéer. Med sin internetliknande decentraliserade it-struktur bygger ”Full Service Model”-initiativet på denna princip. Det gör att teknikleverantörerna kan utnyttja specifikationerna för att skapa sina egna nya plattformar, eller appar eller vilka tekniska innovationer som framtiden nu kommer att ge.

5.9

Med samma mål har IATA lanserat sitt initiativ ”New Distribution Capability” (NDC). Inom kollektivtrafiken verkar UITP för en ”Smart Ticketing Alliance” (STA), som syftar till datautbyte genom driftskompatibla smartkort. Detta visar att lösningar kommer att släppas ut på marknaden genom branschdrivna initiativ för att övervinna svårigheterna att integrera dataformat.

5.10

För att få tillräckligt med data för att skapa en reseplanerare och för att möjliggöra smidiga övergångar mellan transportmedlen krävs ett effektivt samarbete mellan olika transportslag, kommuner osv. Marknaden för multimodala reseplanerare är visserligen jämförelsevis ung, men den utvecklas snabbt: Flera nystartade företag (t.ex. fromAtoB, GoEuro och Waymate) samt etablerade företag i transportsektorn (t.ex. Daimler med Moovel och DB med Qixxit) utvecklar sådana reseplanerare.

5.11

Kommittén anser att leverantörerna av transporttjänster inom alla transportslag inte längre bör begränsa sig till ett enbart affärsmässigt marknadstänkande, utan bör arbeta tillsammans för att kunna erbjuda ett olikartat utbud av rese- och prisinformation som är anpassat till resenärernas olika önskemål.

5.12

Kommittén stöder varmt kommissionens mål att uppnå ett slags integrerat biljettsystem, dvs. en enda biljett för alla transportslag, men mot denna marknadsbakgrund kommer just det att vara det svåraste och troligen sista hinder som måste övervinnas.

5.13

Lovande utvecklingstendenser kan noteras. Till exempel lanserades i juni i år en multimodal plattform i järnvägssektorn där även data från luftfarten ingår, liksom från andra transportslag såsom persontrafik med buss och information om cykeluthyrning. Tyvärr ger dock plattformen ännu ingen biljettinformation.

5.14

Kommittén konstaterar att alla förbindelser för närvarande är möjliga offline, men ännu inte online. Det är precis där som skon klämmer. Resenären vill ha information online och en enda biljett för en internationell resa inom EU med olika transportslag.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  EUT C 277, 17.11.2009, s. 85.

(2)  EUT C 24, 28.1.2012, s. 146.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/87


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – En ny era för luftfarten – Luftfartsmarknaden öppnas för en säker och hållbar civil användning av fjärrstyrda luftfartssystem

COM(2014) 207 final

(2015/C 012/14)

Föredragande:

Jan Simons

Den 15 maj 2014 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – En ny era för luftfarten – Luftfartsmarknaden öppnas för en säker och hållbar civil användning av fjärrstyrda luftfartssystem”

COM(2014) 207 final.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 oktober 2014.

Rådgivande utskottet för industriell omvandling bidrog till detta arbete genom ett kompletteringsyttrande (föredragande: Jan Simons, medföredragande: Marcel Philippe), som antogs den 16 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 168 röster för och 8 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europa är utomordentligt väl ägnat att dra nytta av fördelarna med en framväxande industri för fjärrstyrda luftfartygssystem (Remotely Piloted Aerial Systems, RPAS), vilken främjar sysselsättningen och befäster Europas roll som kompetenscentrum för teknik och utveckling. EU:s befintliga finansiering för små och medelstora företag kan ytterligare stimulera RPAS-industrins utveckling.

1.2

Beteckningarna RPAS och UAV (Unmanned Aerial Vehicle) följer Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) internationella regelverk. Beteckningen drönare (drone) används inte vid Icao, men är numera väl förankrad i folkmun. För att undvika rättslig förvirring, bl.a. när det gäller ansvar och försäkringar, rekommenderas det emellertid att man i EU-sammanhang följer Icaos terminologi.

1.3

Det råder allmän samsyn om att RPAS måste integreras fullständigt i de befintliga formerna av luftfart, inklusive igenkänning och identifiering av alla luftfartyg. En faktor i detta sammanhang, särskilt i Europa, är det ökande intresset för kommersiella tillämpningar av mindre RPAS (< 150 kg).

1.4

Det kommersiella utnyttjandet av i synnerhet mindre RPAS kommer att kräva ytterligare anpassningar (t.ex. mer begränsat skadeståndsansvar gentemot tredje man, införande av lägre viktklasser för RPAS under 500 kg, anpassning av risknivåerna i samband med flygegenskaperna hos mycket små RPAS osv.).

1.5

Ett av de grundläggande villkoren för användning av små RPAS är att det finns harmoniserade regler, särskilt för RPAS-operatörer, om säkerhet och utbildning, samt regler och lämpliga bestämmelser om personlig integritet, dataskydd, ansvar och försäkring. Detta gör det nödvändigt med nya eller skärpta normer som gäller för både privat och kommersiell användning, t.ex. identifiering av mindre RPAS, samt skydd mot dataintrång och mot att tredje part tar över kontrollen. I detta sammanhang rekommenderar vi att kommissionen intar en proaktiv roll.

1.6

Kommittén stöder till fullo syftet med detta meddelande (1) att beskriva hur man i EU kan skapa ett utmärkt investeringsklimat för både produktion och operativ RPAS-verksamhet. Vi framhåller också de positiva följdeffekterna för den direkta och indirekta sysselsättningen och den tillhörande produktivitetsökningen i allmänhet.

1.7

Med sikte på framtiden måste Europa samordna den civila och den militära utvecklingen på detta område och utnyttja samverkanseffekter när det är möjligt.

1.8

Det behövs en så exakt bild som möjligt av flygtrafiken med RPAS i samband med alla luftfartyg som redan befinner sig i trafik. Lämpliga verktyg måste sättas in för detta.

2.   Inledning

2.1

RPAS har använts allmänt både militärt och civilt i många år. Den grundläggande diskussionen om de kommersiella tillämpningarna och deras integration i övrig civil luftfart och om de tillhörande säkerhetsfrågorna såsom lagstiftning, certifiering och utbildning samt integritets-, ansvars- och försäkringsaspekter har först nyligen kommit i gång ordentligt. Användningen av dem kan leda till en samhällsomvandling som i viss mån kan jämföras med den som orsakades av internet, som hade militärt ursprung och som har anpassats och demokratiserats och både förändrat många yrken och gett upphov till nya.

2.2

Användningen av RPAS i synnerhet för civila tillämpningar har ökat exponentiellt såväl i antal som i storlek och vikt och i fråga om de olika tillämpningarna, som fortfarande ökar i antal. För tillfället har man redan fastställt fem stora marknader: fritid, information och media, övervakning och inspektion (el, rörledningar, industrianläggningar), geovetenskap (jordbruk, miljö) och civil säkerhet (sökning och räddning, föroreningar, polisinsatser, kontroll av folksamlingar osv.).

2.3

Tillgången till billigare, mycket flexibla och mindre inkräktande RPAS kommer endast delvis att ta över den roll som bemannade luftfartyg, särskilt helikoptrar, har. Större delen av RPAS-användningen kommer att skapas av de många nya användningsområdena för små och ytterst mångsidiga luftburna verktyg som är billiga i drift. Detta kommer att ge upphov till nya tillämpningar med de tillhörande direkta och indirekta sysselsättningseffekterna och allmänna ekonomiska effekterna, t.ex. ökad produktivitet.

2.4

Frågan är således inte längre om utan hur och när RPAS kommer att integreras i de befintliga formerna av luftfart. En faktor i detta sammanhang, särskilt i Europa, är det ökande intresset för kommersiella tillämpningar av mindre RPAS (< 150 kg).

2.5

Man måste därför i god tid beakta dessa faktorer i upplägget för att integrera RPAS inom både EU och Icao. Säkerhets- och integritetsfrågor samt harmoniserade relevanta föreskrifter kommer att spela en avgörande roll för allmänhetens acceptans av RPAS i Europa och övriga världen.

2.6

I kommissionens meddelande (2) ges en god och tämligen heltäckande bild av de befintliga problemen, av nuläget vad gäller användningen av mindre RPAS i Europa samt av kommissionens regleringsinitiativ.

3.   Innehållet i kommissionens meddelande

3.1

Man förväntar sig att det år 2050 kommer att finnas många olika sorters luftfartyg i olika format inom den civila luftfarten. Vissa av dessa luftfartyg kommer att vara bemannade, andra inte. Det är därför viktigt att inrätta en europeisk marknad för RPAS, även kända som ”drönare”. Drönare ingår i en bredare kategori av obemannade luftfartygssystem (Unmanned Aerial Systems, UAS) som kan programmeras för att flyga autonomt. RPAS fjärrstyrs däremot av en pilot.

3.2

Denna teknik har utvecklats snabbt och kan nu användas även i icke-militära sammanhang. Därför bör RPAS kunna flyga i icke separerat luftrum och således delta i den normala civila luftfarten. Hittills har tekniken använts för t.ex. fotografering och infrastrukturövervakning, men i framtiden skulle den också kunna användas för transport av varor och människor.

3.3

I meddelandet redogör kommissionen för sin ståndpunkt beträffande hur RPAS kan integreras i en politisk ram på EU-nivå och hur denna marknad kan utvecklas på ett sådant sätt att skyddet av allmänintresset tryggas. Regelverket samt forskningen och utvecklingen ska bygga på initiativ från ett antal aktörer, bl.a.

Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa),

de nationella civila luftfartsmyndigheterna,

Europeiska organisationen för civil luftfartsutrustning (Eurocae),

Eurocontrol, och

Jarus (Joint Authorities for Rulemaking on Unmanned Systems).

3.4

Säkerhet är en prioritering inom EU:s luftfartspolitik. Det nuvarande regelverket hämmar utvecklingen av en europeisk marknad, eftersom nationella tillstånd inte omfattas av ömsesidigt erkännande i medlemsstaterna och således hela EU. Regelverket måste beakta den stora mångfalden av luftfartyg och måste först inriktas på redan utvecklade teknikformer. Mer detaljerade bestämmelser kan införas gradvis, vilket i slutändan bör leda till att mer komplex RPAS-användning tillåts.

3.5

En del av den teknik som krävs för en säker integrering av RPAS är ännu inte tillgänglig. De olika organens FoU-insatser kommer därför att behöva inriktas på att vidareutveckla denna teknik. Det handlar framför allt om ledning och kontroll, detect and avoid-teknik, skydd mot olika slags angrepp, öppet redovisade och harmoniserade beredskapsplaner, beslutskapacitet som säkerställer förutsägbart flygbeteende samt mänskliga faktorer.

3.6

Det är naturligtvis också viktigt att det finns garantier för skyddet av de uppgifter som skickas från och till RPAS. Även de uppgifter som operatörerna utbyter för att se till att systemet fungerar som det ska måste kunna överföras på ett säkert sätt.

3.7

RPAS-användning får inte leda till kränkning av de grundläggande rättigheterna, t.ex. rätten till personlig integritet. Om uppgifter måste samlas in måste bestämmelserna om dataskydd enligt direktiv 95/46/EG om uppgiftsskydd eller rambeslut 2008/977/RIF följas. Öppnandet av RPAS-marknaden innebär därför också att de åtgärder som ska trygga de grundläggande rättigheterna bör utvärderas.

3.8

Med tanke på att olyckor alltid kan inträffa måste man även beakta försäkringar och kompensationssystem. Kommissionen kommer att undersöka om de gällande bestämmelserna måste ändras. Den kommer att stödja den framväxande RPAS-marknaden och stimulera konkurrenskraften hos de företag som är aktiva på detta område, varav många är små och medelstora företag och nystartade företag.

4.   Allmänna kommentarer

4.1

Trots att RPAS redan har använts länge både militärt och civilt och att användningen har ökat starkt särskilt de senaste åren, har diskussionen om internationell och nationell reglering och tillsyn kommit i gång först ganska nyligen.

4.2

Den nuvarande terminologin för obemannade civila eller militära luftfartyg varierar: drönare, obemannat luftfartyg (UAV), obemannat luftfartygssystem (UAS) eller fjärrstyrt luftfartygssystem (RPAS) eller luftfartyg (RPA). Dessa beteckningar ger inte alltid inblick i de olika luftfartygens och systemens särdrag. Ordet ”drönare” har militärt ursprung, men används ibland även för civila ändamål.

4.3

Begreppen RPAS och RPA bygger på Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) regelverk, där man försöker anpassa sig till det gällande regelverket för bemannade luftfartyg. I Icaos RPAS-handbok hänvisas det till RPA som ett särskilt slags obemannade luftfartyg. Alla obemannade civila luftfartyg omfattas av bestämmelserna i artikel 8 i Chicagokonventionen (3). Beteckningen drönare (drone) används inte vid Icao. För att undvika förvirring, bl.a. när det gäller ansvar och försäkringar, rekommenderas det att man i EU-sammanhang följer Icaos terminologi.

4.4

I enlighet med kommissionens meddelande används i detta yttrande begreppet UAV för ett obemannat, autonomt fungerande luftfartyg. RPAS är ett luftfartyg som fjärrstyrs. Numera är beteckningen ”drönare” för alla typer väl förankrad i folkmun. För att undvika rättslig förvirring är det emellertid lämpligare att i regelverket använda den formella terminologin.

4.5

I den europeiska RPAS-färdplanen (4) beskrivs utvecklingen och integreringen i ett gemensamt luftrum av civila RPAS inom en tidsperiod på 15 år. I färdplanen anges tre specifika pelare: 1) forskning och utveckling, 2) säkerhetsföreskrifter och teknisk standardisering samt kompletterande åtgärder såsom personlig integritet och dataskydd och 3) försäkringar och ansvar. Förslagen om inrättande av ett gemensamt luftrum med civila RPAS är inriktade på 2016 och efterföljande år.

4.6

Samtidigt har Icao börjat införa det sedan länge emotsedda regelverket för integrering av obemannade luftfartyg (UAV). Icaos studiegrupp för UAS lade 2011 fram ett cirkulär (328) om UAS (obemannade luftfartygssystem) och föreslog ändringar i bilagorna 2, 7 och 13 till Chicagokonventionen vad gäller användningen av RPAS i internationell civil luftfart. En ny RPAS-handbok förväntas under 2014 med ämnen såsom villkoren för luftvärdighetsbevis, operativt godkännande för RPAS, certifiering av operatörer samt nya villkor för luftvärdighet, underhåll och drift.

4.7

Icao har för avsikt att under perioden 2016–2018 införa standardbestämmelser och rekommendationer (Standards and Recommended Practices, SARP) och förfaranden för flygtrafik (Procedures for Air Navigation, PAN) för RPAS vad gäller luftfartyg, användare, certifiering, ”sense and avoid”, kommunikation och bestämmelser om flygkontrolltjänst. I enlighet med vad studiegruppen för UAS har uppgett ska Icao ha offentliggjort alla föreskrifter om RPAS senast 2018.

4.8

Diskussionerna om regelverket äger rum både inom Icao och på EU-nivå. I detta sammanhang spelar diskussionerna i Jarus (Joint Authorities for Rulemaking on Unmanned Systems), en internationell expertgrupp med företrädare för nationella civila luftfartsmyndigheter och regionala luftfartssäkerhetsorgan, en viktig roll. Säkerhet och åtgärder för att förhindra brottslig användning av såväl stora som mindre system bör ägnas stor uppmärksamhet i detta sammanhang.

4.9

Vid behandlingen av RPAS är det önskvärt att man beaktar både de allmänna aspekterna av större fjärrstyrda luftfartyg och den snabbast växande RPAS-typen i Europa, nämligen mindre RPAS. Vid sidan av de mer offentliga funktionerna som rör kontroll av efterlevnaden, katastrofhantering och eftersökningar, har den kommersiella användningen av (mycket) små system för observation, fotografering, övervakning och kontroll ökat mycket kraftigt på nationell nivå. Det är därför viktigt att det inrättas en europeisk marknad för denna RPAS-användning.

4.10

Frågan om skyddet av grundläggande rättigheter såsom personlig integritet i samband med bilder och personuppgifter var aktuell redan när det gäller användningen av bemannade flygplan och helikoptrar. Här är framför allt skalökningen till följd av användningen av mindre RPAS viktig när det gäller att förstärka och verkställa skyddet av person- och företagsuppgifter samt av personlig integritet och respekt för de grundläggande rättigheterna. Lämpliga bestämmelser är en förutsättning. För det stegvisa införandet och den tillhörande lärprocessen kan även tillfälliga regler samt en uppförandekod eller integritetsstadga för företag spela en viktig roll.

5.   Särskilda kommentarer

5.1   Stöd till den europeiska marknaden

5.1.1

Kommittén konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen även tar hänsyn till de kommersiella intressena hos operatörer av mindre RPAS. Europa är utomordentligt väl ägnat att dra nytta av fördelarna med en framväxande RPAS-industri. En stark RPAS-sektor främjar sysselsättningen och befäster Europas roll som kompetenscentrum för teknik och utveckling.

5.1.2

I en fragmenterad sektor där sannolikheten för konsolidering är stor kommer enbart de mest innovativa företagen och de företag som är finansiellt starkast eller stöds av stora koncerner att gå vinnande ur striden. Det är därför viktigt att dessa företag ges resurser, synlighet och ett stabilt regelverk så att de kan anta utmaningarna och utnyttja utvecklingsmöjligheterna i denna sektor. Överst på listan över nödvändiga resurser står kapaciteten för innovation och för FoU genom tillgång till finansiering. Det är också viktigt att användningen av rätts- och regleringsinstrumenten underlättas för dessa företag. Det kan vara ändamålsenligt att sörja för ömsesidigt tillhandahållande av tjänster mellan flera aktörer.

5.1.3

För att de möjligheter som EU:s inre marknad erbjuder ska kunna utnyttjas måste regleringsmyndigheterna anta utmaningen att genomföra ett tydligt men samtidigt flexibelt regelverk som jämnar väg för investeringar i ny RPAS-teknik och nya tillämpningar såsom 3D-skrivare och industriellt internet. I detta sammanhang kan EU:s befintliga finansiering för små och medelstora företag ytterligare stimulera RPAS-industrins utveckling. På liknande sätt erbjuder det gemensamma Sesar-företaget en utmärkt plattform för mer finansiering av forskning och utveckling (FoU) för ökad integrering av RPAS. Sesar 2020 och Horisont 2020 måste avspegla detta i tillräcklig utsträckning.

5.1.4

Å ena sidan kommer tillverkarna att behöva övergå från den nuvarande produktionen av små serier till produktion av större serier, vilket innebär att de måste anpassa sina produktionsmedel. Anpassningen får inte gå ut över den höga kvaliteten på deras produkter och måste gå hand i hand med vidareutvecklingen av deras affärsstrategi. För andra typer kan å andra sidan innovation och skräddarsydda lösningar stimulera grundande av nya och tillväxt i befintliga företag, särskilt små och medelstora företag.

5.1.5

Den förväntade utvecklingen av den civila användningen av drönare kommer att leda till viktiga förändringar. För att förebygga förluster av arbetstillfällen och stödja uppkomsten av nya yrken måste man förutse vad dessa förändringar kommer att innebära för sysselsättningen. Alla arbetsmarknadsparter måste involveras i detta från första början. Forskning och pilotstudier måste genomföras om detta, bl.a. om möjligheterna till hållbara och miljövänliga lösningar och motverkande av elektroniska föroreningar. Denna utveckling måste föregripas på ett effektivt sätt inom utbildningen.

5.1.6

RPAS-industrins kommersiella intressen kommer dessutom att gynnas om EU intar en proaktiv hållning vid ITU-förhandlingarna om frekvensallokering och när det gäller att förebygga illojal konkurrens från tredje part. Denna fråga är särskilt viktig i samband med de nuvarande frihandelsförhandlingarna med USA.

5.2   Ansvar och försäkringar

5.2.1

Ett grundläggande villkor för användning av RPAS är att det finns eller införs ett lämpligt regelverk där RPAS-operatörernas och RPAS-användarnas ansvar och skadeståndsansvar fastställs. Det råder allmän samsyn om att skadeståndsansvaret för RPAS bör bygga på bestämmelserna i fråga om bemannade luftfartyg.

5.2.2

Utbildning av piloter: Beroende på under vilka villkor som civila RPAS används kan – ibland stora – risker uppstå för såväl användarna som för eventuella offer, och materiella skador kan uppstå. För att skapa optimala användningsvillkor är det nödvändigt att tillsammans med regleringsmyndigheterna och branschorganisationerna för civila RPAS eller liknande organisationer fastställa regelverket för utbildning av piloter eller operatörer som fjärrstyr luftfartyg samt för certifiering. Detta skulle minska otydligheten i fråga om försäkringsaspekter och skadeståndsansvar.

5.2.3

Bland annat med tanke på den höga automatiseringsgraden är det rimligt att operatören av en RPAS ska vara direkt ansvarig. Den nuvarande ansvarsordningen för lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer fastställs i bl.a. förordning (EG) nr 785/2004. I denna förordning beaktas för närvarande inte de särskilda ansvars- och försäkringsaspekterna beträffande RPAS.

5.2.4

Det kommersiella utnyttjandet av i synnerhet mindre RPAS kommer att kräva ytterligare anpassningar (t.ex. mer begränsat skadeståndsansvar gentemot tredje man, införande av lägre viktklasser för RPAS under 500 kg, anpassning av risknivåerna i samband med flygegenskaperna hos mycket små RPAS osv.).

5.2.5

Det finns försäkringar för RPAS, men eftersom de flesta RPAS-uppdragen för närvarande utförs med statliga luftfartyg är efterfrågan begränsad. Beräkningen av premierna bygger vanligen på bemannade flygningar (startvikt). Även detta system måste anpassas till mindre RPAS.

5.3   Personlig integritet

5.3.1

Den kommersiella användningen av mindre RPAS (< 150 kg), som framför allt kan samla in mycket information och bildmaterial, måste redan från början åtföljas av tydliga garantier för skyddet av privatlivet. Man skulle bland annat kunna överväga övertäckning av kamerabilder eller på- och avslagning av kameror samt skydd av bildmaterial och annan information. Det finns ett tydligt behov av nya eller skärpta normer som gäller för både privat och kommersiell användning och som t.ex. även gör det möjligt att identifiera mindre RPAS samt skydd mot dataintrång och mot att tredje part tar över kontrollen.

5.3.2

Förslagen till anpassning av det gällande EU-regelverket om skydd av personuppgifter befinner sig nu i ett långt framskridet förhandlingsskede. I förslagen klargörs bl.a. RPAS-tillverkarnas och RPAS-användarnas ansvar och skyldigheter. Inte minst mot bakgrund av frågan om sådana normer bör införas och genomföras på europeisk eller nationell nivå är förväntningarna på en aktiv hållning från kommissionens sida rättfärdigade.

5.4   Civilt och militärt samarbete

5.4.1

Civil och militär användning av luftrummet av såväl bemannade som obemannade luftfartyg och de tillhörande säkerhetsnormerna kommer att leda till en ökad börda för flygtrafikledningstjänsterna. Därför stöder kommittén kommissionens avsikt att ta initiativ i denna fråga, liksom samarbete mellan civil och militär verksamhet där kommersiella tillämpningar och innovationer kan prövas och samverkanseffekter utnyttjas när det är möjligt. Därutöver kommer man säkerligen också att behöva beakta regleringsprioriteringar och förhållandet mellan det europeiska och det internationella regelverket.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  En ny era för luftfarten – Luftfartsmarknaden öppnas för en säker och hållbar civil användning av fjärrstyrda luftfartygssystem, COM(2014) 207 final, 8.4.2014.

(2)  Se föregående fotnot.

(3)  Artikel 8 – Obemannade luftfartyg:

Inget luftfartyg som kan flygas utan pilot får flygas utan pilot över en fördragsslutande stats territorium utan särskilt tillstånd från den staten och i enlighet med villkoren för ett sådant tillstånd. Varje fördragsslutande stat förbinder sig att se till att flygningen med ett sådant luftfartyg utan pilot i områden som är öppna för civila luftfartyg kontrolleras på ett sådant sätt att fara för civila luftfartyg undanröjs.

(4)  Roadmap for the integration of civil Remotely-Piloted Aircraft Systems into the European Aviation System, slutrapport från den europeiska RPAS-styrgruppen, juni 2013.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/93


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt

COM(2014) 254 final/2

(2015/C 012/15)

Föredragande:

Seamus Boland

Medföredragande:

Gonçalo Lobo Xavier

Den 13 maj 2014 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt

COM(2014) 254 final/2.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 oktober 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober 2014) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 143 röster för, 1 röst emot och 1 nedlagd röst:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar kommissionens dokument, som syftar till ett maximalt utnyttjande av havens sysselsättningspotential genom innovation, med särskild betoning på marin bioteknik, havsenergi och gruvdrift på havsbottnen.

1.2

Kommittén är bekymrad över bristen på samordning av de åtgärder som inletts av den privata och den offentliga sektorn och noterar att det finns liknande spänningar mellan medlemsstaterna. Även avsaknaden av tillräckliga data och de datasystem som krävs för korrekt information om våra hav och deras potential är ett hinder för innovation, trots de ansträngningar som gjorts av flera universitet och kunskapsinrättningar i de olika medlemsstaterna. Om vi misslyckas med att lösa dessa frågor förlorar EU-medborgarna möjligheten att få tillgång till ny sysselsättningspotential.

1.3

EESK anser att flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen är av grundläggande betydelse för utvecklingen av den blå ekonomin, men menar att det behöver ökat stöd från kommissionen. Detta stöd omfattar uppbackning i form av nödvändig rättssäkerhet och långsiktigt finansiellt stöd och dessutom mer information om befintliga innovationsprogram.

1.4

EESK rekommenderar starkt att kommissionen och de enskilda medlemsstaterna så snart som möjligt tar itu med de brister som identifierats inom ramen för Innovationsunionen.

1.5

Parallellt med den vetenskapliga strategin i dokumentet finns det ett behov av att integrera kustturismen i processen, inte bara för att öka det civila samhällets intresse för frågan, utan också för att dra nytta av ett integrerat samarbete mellan de två sätten att se på processen.

1.6

EESK rekommenderar att de kust- och ösamhällen som upplever en kraftig nedgång i traditionella verksamheter, bl.a. fiske, integreras fullt ut i alla skeden av utvecklingen av den blå ekonomin för att säkerställa en korrekt balans mellan FoU och turismverksamhet som kan skapa arbetstillfällen och välstånd. Med denna rekommendation vill EESK klargöra att alla lokalsamhällen som påverkas av den blå ekonomin bör vara företrädda i en meningsfull dialog mellan alla aktörer. Dessutom har dessa lokalsamhällen, i synnerhet öar, en särskild potential på detta område och kan bidra specifikt till innovationsverksamheten inom ramen för den blå ekonomin.

1.7

När man utvecklar sysselsättningsfrämjande strategier i den blå ekonomin är det av största vikt att man inbegriper innovation inom branscher som varvsindustri, vattenbruk, hamninfrastruktur och fiskeri. Eftersom det redan finns ett allt större behov av att efterleva olika miljökrav rekommenderar EESK att alla havspolitiska åtgärder som utarbetas av kommissionen ska inriktas på sysselsättningspotentialen i anpassningen till nya miljökrav.

1.8

Det är uppenbart att det kommer att gå mycket långsamt att öka sysselsättningen genom innovation i den blå ekonomin med den nuvarande politiken. I detta sammanhang rekommenderar EESK starkt att kommissionen eftersträvar en överenskommelse mellan alla parter om en välavvägd tidtabell i syfte att koncentrera insatserna för att strategierna ska ge snabba resultat.

1.9

Kommittén välkomnar de åtgärder som kommissionen föreslår, men anser att de är för få och att tillräckliga åtaganden från medlemsländernas sida saknas. Mot den bakgrunden bör man hålla ett särskilt EU-toppmöte om innovation inom ramen för den blå ekonomin före 2016 med deltagande av de ministrar som ansvarar för havsfrågor och närliggande frågor. Syftet skulle vara att prioritetsordna huvudstrategierna och komma överens om tidtabeller för genomförandet som är rimliga för alla medlemsstater i enlighet med deras särskilda förhållanden. EESK rekommenderar också att det civila samhället, inklusive arbetstagare och marginaliserade grupper, företräds på ett adekvat sätt i det näringslivs- och vetenskapsforum för den blå ekonomin som planeras 2015.

2.   Inledning och bakgrund

2.1

År 2011 antog Europeiska kommissionen ett meddelande om blå tillväxt (1), som visade på den potential för sysselsättning som skulle kunna erhållas genom stöd till Europas hav och kuster. Dessutom framhävdes den roll som havsenergin skulle kunna spela för ökade sysselsättningsmöjligheter.

2.2

För närvarande kommer uppskattningsvis 3–5 % av EU:s BNP från havssektorn som helhet, vilken sysselsätter omkring 5,6 miljoner människor och bidrar med 495 miljarder euro till den europeiska ekonomin. Cirka 90 % av utrikeshandeln och 43 % av handeln inom EU sker sjövägen. Den europeiska varvsindustrin och närstående industrier står för 10 % av den globala produktionen. Nästan 1 00  000 fartyg är verksamma i Europa, antingen inom fiske eller inom vattenbruk. Även andra nyare verksamheter, t.ex. mineralutvinning och vindkraftsparker, utvecklas (Insyn i EU-politiken – Fiske och havsfrågor, 2014, http://europa.eu/pol/pdf/flipbook/sv/fisheries_sv.pdf).

2.3

Det står också klart att alla medlemsstater och EU-organ hyser farhågor för att den ohållbara användningen av våra hav hotar den känsliga balansen i de marina ekosystemen. Detta innebär i sin tur svårigheter för marina initiativ som syftar till att skapa fler jobb och bidra till Europa 2020-strategin.

2.4

Kommissionen är också medveten om flera brister som identifierats inom ramen för flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen. Det handlar om t.ex. underinvestering i kunskap, dålig tillgång till finansiering, höga kostnader för immateriella rättigheter, långsam utveckling av interoperabla standarder, ineffektiv användning av offentlig upphandling och överlappningar inom forskningen. I kommissionens årliga tillväxtöversikt för 2014 rapporterades också andra svagheter, t.ex. otillräckligt samarbete mellan offentlig och privat sektor när det gäller innovation, en oförmåga att omsätta forskningsresultat i varor och tjänster samt en allt större kompetensbrist.

2.5

Tillgången till uppgifter om havsbottnens egenskaper, t.ex. kartläggning av livsmiljöer på havsbottnen, havsbottnens geologi och andra oklarheter i samband med havet, är begränsad och hindrar snabbare innovation.

2.6

Det stora antalet initiativ som omfattas av Europeiska kommissionens politik noteras. Bland dessa återfinns följande:

Tillgång till data utan begränsningar.

Integrering av datasystem.

Antagande av en europeisk strategi för havs- och sjöfartsforskning.

2.7

Trots reformen av den gemensamma fiskeripolitiken har tusentals kustsamhällen drabbats av nedgång. Många av dem ser nu att de inte kan konkurrera på haven och skulle behöva avsevärt stöd för att uppgradera fiskeflottorna. Det har också skett en nedgång inom stödtjänster som fartygsbyggnad, underhåll och tillhandahållande av anknutna tjänster.

2.8

Europa omges av hav: Adriatiska havet och Joniska havet, Norra ishavet, Atlanten, Irländska sjön, Östersjön, Svarta havet, Medelhavet och Nordsjön.

3.   Bakgrund till kommissionens meddelande

3.1

Torsdagen den 8 maj presenterade kommissionen en handlingsplan om ”innovation i den blå ekonomin”. Det allmänna syftet med meddelandet är att utnyttja havens potential i fråga om tillväxt och sysselsättning. Kommissionen föreslår en rad initiativ för att öka kunskaperna om haven, förbättra de färdigheter som behövs för att använda ny teknik i havsmiljön samt stärka samordningen av havsforskningen. Följande åtgärder har föreslagits:

Ta fram en digital karta för hela havsbottnen i europeiska vatten senast 2020.

Inrätta en informationsplattform online som ska vara operativ senast 2015 för alla havsforskningsprojekt inom Horisont 2020-programmet och för nationellt finansierade havsforskningsprojekt samt utbyta resultat från avslutade projekt.

Inrätta ett näringslivs- och vetenskapsforum för den blå ekonomin som ska inbegripa den privata sektorn, forskare och icke-statliga organisationer i syfte att bidra till utformningen av den framtida blå ekonomin och till utbyte av idéer och resultat. Ett första möte kommer att äga rum i samband med Havets dag 2015 i Pireus i Grekland.

Uppmuntra aktörer inom forskning, näringsliv och utbildning att senast 2016 kartlägga vilka behov och vilka kompetenskrav som kommer att finnas för arbetskraften inom havssektorn i framtiden.

Undersöka möjligheten att föra samman de viktigaste aktörerna inom forskning, näringsliv och utbildning för att inrätta en kunskaps- och innovationsgrupp för den blå ekonomin efter 2020. Kunskaps- och innovationsgrupper, som är en del av Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), kan stimulera innovation på flera sätt, till exempel genom att driva fortbildnings- och utbildningsprogram, stärka kopplingen mellan forskning och marknad och inrätta innovationsprojekt och företagsinkubatorer.

3.2

Bland de näringsgrenar som ingår i den blå ekonomin kan följande nämnas: vattenbruk, kustturism, marin bioteknik, havsenergi och gruvdrift på havsbottnen.

3.3

I ekonomiska termer står den blå ekonomin för hållbarheten för 5,4 miljoner arbetstillfällen och ett bruttoförädlingsvärde på nästan 500 miljarder euro per år. Man bör emellertid notera att marin bioteknik, havsenergi och gruvdrift på havsbottnen ännu inte har utvecklats till nettobidragsgivare ekonomiskt sett.

3.4

Kommissionen anser att alla dessa sektorer kan bidra avsevärt till den blå ekonomin på följande sätt:

Marin bioteknik erbjuder möjligheter att utforska havet i syfte att genomföra dna-sekvensering med användning av ny undervattensteknik. De deltagande EU-länderna bildar en kritisk massa som kommer att stimulera lukrativa nischmarknader.

Havsenergi är fortfarande en tillväxtsektor. Rätt skött kan den bidra till att målen rörande förnybar energi och minskade växthusgasutsläpp uppnås. Den ekonomiska tillväxtpotentialen till följd av ny innovativ teknik bedöms som realistisk mot bakgrund av de framsteg som redan gjorts.

Gruvdrift på havsbottnen har potential att skapa nya arbetstillfällen mot bakgrund av att det kan finnas en stor mängd mineraler på havsbottnen. Om man kan utvinna dessa mineraler (med vederbörligt beaktande av miljön) kan de fylla luckor på marknaden när återvinning är antingen otillräcklig eller omöjlig eller när gruvdrift på land orsakar för stora påfrestningar. Denna sektor är fortfarande liten, men har potential att skapa hållbar tillväxt och sysselsättning för kommande generationer.

3.5

Den blå ekonomin har stöd av EU:s flaggskeppsinitiativ Innovationsunionen, som syftar till att skapa en innovationsvänlig miljö. Det nya programmet Horisont 2020 utgör med sina 79 miljarder euro EU:s största forsknings- och innovationsprogram.

3.6

I dokumentet beskrivs också flera problem för initiativet. Det handlar om underinvestering i kunskap, dålig tillgång till finansiering, höga kostnader för immateriella rättigheter, långsam utveckling av interoperabla standarder, ineffektiv användning av offentlig upphandling och överlappningar inom forskningen.

3.7

Kommissionen föreslår bl.a. följande åtgärder:

Ett hållbart förfarande som ska säkerställa att havsdata är lättillgängliga, interoperabla och utan begränsningar från 2014.

En karta med multiupplösning för hela havsbottnen i europeiska vatten senast i januari 2020.

En informationsplattform för all havsforskning inom Horisont 2020-programmet och för information om nationellt finansierade havsforskningsprojekt vid utgången av 2015.

Ett första sammanträde inom näringslivs- och vetenskapsforumet för den blå ekonomin ska hållas under 2015.

Det ska inrättas en allians för sektorskompetens för havsnäringen under perioden 2014–2016.

3.8

Det bör noteras att ”den blå ekonomin” inte definieras i kommissionens dokument. I EU:s tredje interimsrapport från mars 2012 om scenarier och drivkrafter för hållbar utveckling från hav och kuster fastställs emellertid en definition av blå tillväxt som smart och hållbar ekonomisk och sysselsättningsrelaterad tillväxt från hav och kuster för alla. Den maritima ekonomin består av alla sektorsspecifika och sektorsövergripande aktiviteter kopplade till hav och kuster. Dessa aktiviteter är ofta geografiskt specifika, men definitionen omfattar också den närmaste direkt och indirekt understödjande verksamhet som krävs för att de maritima ekonomiska sektorerna ska fungera väl. Denna verksamhet kan bedrivas var som helst, också i inlandsstater. Maritim sysselsättning är all sysselsättning (mätt i heltidstjänster) som är ett resultat av ovannämnda aktiviteter relaterade till hav och kuster.

4.   Allmänna kommentarer

4.1

Den blå ekonomins potential i Europa kommer att förverkligas om medlemsstaterna och alla berörda aktörer, inbegripet det civila samhället, deltar aktivt i utformningen av politiken och av lokala lösningar för att råda bot på de många svagheter som identifierats inom ramen för flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen och som påpekats i den årliga tillväxtöversikten 2014.

4.2

Detta flaggskeppsinitiativ är av grundläggande betydelse för utvecklingen av den blå ekonomin. Det behövs emellertid betydligt mer stöd och utveckling om man ska kunna ta vara på havens ekonomiska potential.

4.3

I samband med den europeiska planeringsterminen måste kommissionen se till att medlemsstaternas nationella reformplaner tar hänsyn till prioriteringarna för blå tillväxt.

4.4

Havsföroreningarna, som till stor del härrör från land, har betydande konsekvenser för den framtida hållbarheten i den blå ekonomin. Miljöaspekterna på gruvdrift på havsbottnen, behovet av bättre hamninfrastruktur och miljöförbättringar inom sjöfartsindustrin riskerar också att begränsa sysselsättningspotentialen i den blå ekonomin om man inte tar itu med problemen omedelbart.

4.5

Den svåra situationen för de kustsamhällen som påverkas av den ekonomiska krisen i hela Europa och som är beroende av den blå ekonomin behöver särskild uppmärksamhet i form av starkare koppling till EU-program som den gemensamma fiskeripolitiken.

4.6

I Europa har fragmenteringen i fråga om den politik och de åtgärder som haft som syfte att förbättra havens ekonomiska värde lett till svårigheter att uppnå hållbarhet i de olika ekonomiska kategorierna. Potentialen i de ekonomiska avtalen avseende den blå ekonomin mellan EU och USA och andra globala intressen kan också skapa ökad sysselsättning.

4.7

Den blå ekonomin är avhängig utvecklingen inom varvsindustrin, som består av ca 150 stora varv i Europa, varav ca 40 är aktiva på världsmarknaden för stora havsgående handelsfartyg. Varven (civila och militära, för byggande och reparation av fartyg) i EU sysselsätter direkt cirka 1 20  000 personer. I kommissionens dokument borde det finnas en mer detaljerad genomgång av sjöfartens bidrag till den blå ekonomin som helhet.

4.8

Parallellt med den vetenskapliga strategin i dokumentet finns det ett behov av att integrera kustturismen i processen, inte bara för att öka det civila samhällets intresse för frågan, utan också för att dra nytta av ett integrerat samarbete mellan de två sätten att se på processen. Ett övergripande mål för all utveckling är behovet av anpassning till miljökrav och kartläggning av möjligheterna.

4.9

Kommissionsdokumentet är mycket snävt inriktat på den vetenskapliga forskning som uppenbarligen behövs för att upprätthålla ett stabilt ekosystem, men det borde också finnas en helhetssyn med avseende på det politiska beslutsfattandet. Därför bör effekterna av gruvdrift på havsbottnen utredas vetenskapligt och integreras i allt politiskt beslutsfattande. Om man ska uppnå fördelar för forskningen, de ekonomiska aktörerna och samhället som helhet måste det finnas en balans mellan behovet av att bevara haven och deras ekonomiska hållbarhet.

4.10

Analysen av den blå ekonomin försvagas om man inte riktar tillräcklig uppmärksamhet mot nedgången inom de traditionella delarna av den blå ekonomin, t.ex. de små fiskesamhällena, sjöfarten och turismen. Man måste också ta hänsyn till EU:s minskande budget inom sektorn.

4.11

Den traditionella sektorns förmåga att bidra till ökad sysselsättning får inte undermineras. Inom vattenbrukssektorn är EU ännu inte självförsörjande i fråga om att tillgodose efterfrågan på fisk. Varvsindustrin har också en enorm sysselsättningspotential. Om behovet av att modernisera hamninfrastrukturen tillgodoses skulle det också avsevärt öka sysselsättningsmöjligheterna.

4.12

I vissa medlemsstater stöder redan innovationsstrategierna hållbarhetstanken och haven som en nationell prioritet. Den portugisiska nationella forsknings- och innovationsstrategin för smart specialisering för 2014–2020 visar exempelvis en korrekt användning av miljöeffektiva sjötransporter inom ett område för sjötransporter utan gränser i syfte att bättre utforska sjöfartsindustrin och dess integration i hamnlogistiken med anpassning till den globala logistiken. Detta visar medlemsstaternas engagemang på detta område samt hur viktig den blå ekonomin och Europas ledarskap i frågan är.

4.13

EESK anser att Europas öar spelar en särskild roll i den blå ekonomin på alla de tre innovationsområden som fastställts för sektorn, i synnerhet havsenergi. Av denna anledning uppmanar EESK kommissionen att i meddelandet särskilt fokusera på de europeiska öarna, inte bara på grund av den särskilda påverkan som den blå ekonomin kommer att ha på dessa områden, utan också på grund av det bidrag som de kan lämna i fråga om innovation.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Blå tillväxt – möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn, COM(2012) 494 final.


15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/99


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av ett program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2): Interoperabilitet för modernisering av den offentliga sektorn

COM(2014) 367 final – 2014/0185 (COD)

(2015/C 012/16)

Föredragande utan studiegrupp:

Stuart Etherington

Den 3 juli 2014 och den 17 juli 2014 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artiklarna 172 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av ett program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2): Interoperabilitet för modernisering av den offentliga sektorn

COM(2014) 367 final – 2014/0185 (COD).

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 oktober 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 151 röster för och 5 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Slutsatser

1.1.1

Kommittén välkomnar förslaget till ett nytt program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, det civila samhället och medborgarna (”ISA2”). Förslaget är väl underbyggt och kommer sannolikt att bidra till den digitala agendan för Europa genom att säkerställa att offentliga förvaltningar på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kan utbyta data tack vare gemensamma standarder och verktyg.

1.1.2

Även om offentliga förvaltningar står i centrum för ISA2 anser EESK att förslaget även kan innebära fördelar för det civila samhället, och kommittén hoppas att dessa fördelar kan förverkligas fullt ut.

1.1.3

Det finns emellertid två viktiga utmaningar som, om de hanteras på ett bra sätt, kan stärka ISA2.

1.1.4

För det första har medborgarna blivit allt mer medvetna om, och oroade av, de offentliga förvaltningarnas insamling och användning av personuppgifter och data som samlas in mer generellt. De är också medvetna om att större interoperabilitet påverkar hur data kan delas och användas. I förslaget nämns inga sådana risker och farhågor, vare sig ur medborgarnas perspektiv eller när det gäller det framgångsrika genomförandet av ISA2. EESK vill också fästa uppmärksamheten på ett av kommitténs tidigare yttranden om skydd av personuppgifter och på Europeiska datatillsynsmannens synpunkter, samt framhålla behovet av att stärka skyddet för medborgarna (1) (se skrivelsen från Europeiska datatillsynsmannen om förslaget till allmän uppgiftsskyddsförordning: https://secure.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Comments/2014/14-02-14_letter_Council_reform_package_EN.pdf).

1.1.5

För det andra kan ISA2 komma att leda till en snedvridning av den aktuella marknaden för interoperabilitetslösningar, i synnerhet genom att man bedriver ”kuvösverksamhet”.

1.2   Rekommendationer

1.2.1

EESK välkomnar ISA2-programmet om interoperabilitet och ställer sig bakom förslaget.

1.2.2

Kommittén rekommenderar att programmet bygger vidare på det befintliga ISA-programmet och andra program i syfte att bidra till genomförandet av den digitala agendan för Europa.

1.2.3

Kommittén skulle vilja bli informerad om hur arbetet med ISA2 framskrider.

1.2.4

Allmänhetens förtroende för och tillit till offentliga förvaltningar och deras förmåga att förvalta personuppgifter och respektera privatlivet är en källa till oro. I förslaget tas inte allmänhetens förtroende och tillit upp som en risk, och man nämner inte heller några andra risker eller nackdelar när det gäller interoperabilitet. Man bör också beakta Europeiska datatillsynsmannens farhågor vad gäller behandling av personuppgifter i fler än en medlemsstat. Dessa bör tas upp på ett tydligare sätt i programverksamheten.

1.2.5

En gedigen sammanfattning för allmänheten bör utarbetas för att ta itu med farhågorna avseende valuta för pengarna och för att styrka de sociala fördelar som man hävdar att programmet kommer att medföra.

1.2.6

Fler exempel på konkreta användningsområden bör ges för att visa på det praktiska behovet, ur allmänhetens perspektiv, av interoperabilitet mellan nationella offentliga förvaltningar.

1.2.7

EESK rekommenderar att man särskilt satsar på att informera det civila samhället om det arbete som utförts avseende ISA2, eftersom organisationer kan dra nytta av arbetet med interoperabilitet, eller bidra till genomförandet av programmet.

1.2.8

Genomförandet av åtgärderna som rör ”interoperabilitetskuvöser” eller ”interoperabilitetsbryggor” kan komma att snedvrida marknaden. Därför är följande viktigt:

Kommissionen kan behöva försäkra sig om att dessa åtgärder inte kommer att snedvrida marknaden och få till följd att det kommersiella utbudet av IKT-lösningar för interoperabilitet minskar.

Valet av nya lösningar, och valet av vilka lösningar som ska ges stöd på längre sikt tills de är bärkraftiga, bör kontrolleras noggrant och utvärderas genom ett förfarande som intressenterna har förtroende för.

Om det faktiskt föreligger en risk för marknadssnedvridning bör kuvöserna i stället inriktas på att utveckla eller anta standarder och programbibliotek snarare än att tillhandahålla ”nyckelfärdiga” lösningar.

1.2.9

Begränsningen till icke-kommersiella ändamål kan minska genomslagskraften för ISA2: Om organisationerna i det civila samhället inte kan bygga vidare på ISA2-arbetet för kommersiella ändamål är det mindre sannolikt att de kommer att delta i programmet.

1.2.10

Av flerspråkighetsskäl måste samtliga it-lösningar vara kompatibla med den universella teckenuppsättningen (Unicode, ISO/IEC 10646) (UCS), vilket krävdes i slutrapporten från högnivågruppen för flerspråkighet (2007). Om det finns ett aktuellt eller potentiellt framtida rättsligt krav på interoperabilitet på EU-nivå ska en underuppsättning av UCS fastställas för att underlätta hanteringen.

2.   Inledning

2.1

Många menar att man genom data på ett grundläggande sätt kan förändra tjänster till medborgarna och de organisationer som tillhandahåller dem inom den offentliga och den privata sektorn och det civila samhället. Data kan fungera som drivkraft för forskning och utveckling och öka produktiviteten och innovationen. Det är inte för inte som uttrycket ”data är vår nya naturresurs” har fått bred spridning. Se bland annat artikeln http://www.forbes.com/sites/ibm/2014/06/30/why-big-data-is-the-new-natural-resource

2.2

Data genereras och samlas in i allt högre grad från alla aspekter av vardagslivet: från administrativa förfaranden som elektroniska skatteformulär till en passiv insamling av hälsouppgifter från smartklockor. Så kallade stordata, t.ex. data från användare av kollektivtrafiksystem, kan revolutionera det sätt på vilket vi utformar och planerar offentliga tjänster. Politiska initiativ och offentliga tjänster är i själva verket allt mer beroende av digital kapacitet. Ett aktuellt exempel i Storbritannien är fordonsskatten: För att ersätta bilskattemärket i papper krävs interoperabilitet (för en definition av interoperabilitet, se http://www.ariadne.ac.uk/issue24/interoperability) mellan databaser över försäkringar, ägaruppgifter och fordonsbesiktning. Detta har gjort det lättare för medborgarna att anmäla bilskatt, samtidigt som det enligt uppgifter ökar efterlevnaden. Vi lever kort sagt i ett digitalt samhälle där det är möjligt att avsevärt förbättra vår förmåga att tillhandahålla digitalbaserade sammankopplade tjänster. EU har utvecklat en lång rad program och en bredare ”digital agenda för Europa” som stöder förverkligandet av en digital ekonomi och ett digitalt samhälle (se http://ec.europa.eu/digital-agenda).

2.3

Vi kan dra nytta av fördelarna med ett digitalt samhälle, och i synnerhet e-förvaltning, genom att göra data lättillgängligare eller, i vissa fall, lättare att vidareutnyttja på grund av att upphovsrättsinnehavare har tillåtit vidareutnyttjande utan restriktioner (öppna data, en definition finns på http://theodi.org/guides/what-open-data). När data finns att tillgå kan vi fastställa standarder för interoperabilitet, det vill säga göra det lättare att utbyta och vidareutnyttja data. Detta kan vara så enkelt som att göra data ”maskinläsbara” (och inte låsta i proprietära format som PDF) eller fastställa gemensamma format för inrapportering och insamling av data (t.ex. iXBRL för företagens redovisning, se http://sv.wikipedia.org/wiki/XBRL). I samband med detta yttrande är det också värt att notera att en stor del av de data som samlas in av offentliga förvaltningar utgörs av privata personuppgifter (se diagram). Detta är viktigt, eftersom frågan om personuppgifter påverkar allmänhetens syn på interoperabilitet och dess tillämpning.

Bild 1: Stordata, öppna data och personuppgifter

Image

2.4

Kommissionen menar att interoperabilitet mellan nationer utgör ett särskilt ”e-hinder” för att medborgarna på ett mer effektivt sätt ska kunna utnyttja offentliga tjänster som hälso- och sjukvård, som i dagsläget i stor utsträckning är beroende av data och IKT-kapacitet. Man hävdar också att brist på interoperabilitet hindrar genomförandet av politiken i hela EU. Omvänt är politiska initiativ som den inre marknaden beroende av interoperabilitet mellan nationella företagsregister. Interoperabilitet är kort sagt avgörande för ett modernt och integrerat Europa.

3.   Det föreslagna ISA2-programmet för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare

3.1

Kommissionen har genomfört program för att utveckla interoperabiliteten sedan 1995. Detta har omfattat utvecklingen av en interoperabilitetsstrategi och en ram (se http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0744:FIN:SV:PDF för en utmärkt översikt). Kommissionen menar att stödet till interoperabilitet har varit framgångsrikt och har lett till ”en effektiv gräns- och sektorsöverskridande elektronisk samverkan mellan […] förvaltningar, […] för att kunna tillhandahålla elektroniska offentliga tjänster som stöder genomförandet av gemenskapens politik och verksamheter” (nämns i Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av ett program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2) (s. 3)).

3.2

Det nuvarande programmet, ”Lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar” (ISA), löper ut den 31 december 2015. Mycket återstår emellertid att göra: Begreppet ”digital som standard” är inom vissa områden fortfarande i sin linda. Om behovet av interoperabilitet inte planeras in och ges stöd i samband med att förslag på ny lagstiftning läggs fram kommer offentliga förvaltningar troligen inte att kunna dra nytta av fördelarna med interoperabilitet.

3.3

Förslaget om ett nytt ISA2-program (http://ec.europa.eu/isa/isa2/index_en.htm) syftar till att

kartlägga hela interoperabilitetsbilden,

lyfta fram och stödja interoperabilitetslösningar,

stödja och lyfta fram IKT-konsekvenserna av ny lagstiftning för att främja interoperabilitet,

uppmuntra utbyte och vidareutnyttjande av data över sektors- och nationsgränser, i synnerhet när detta underlättar samverkan mellan europeiska offentliga förvaltningar och mellan dessa organ, medborgarna och det civila samhället.

3.4

Det nya ISA2-programmet har varit föremål för ett brett samråd. Deltagarna i samrådet svarade att ISA:s fokus även i fortsättningen bör ligga på offentliga förvaltningar. Det vanligaste svaret var att ISA bör bidra till att minska dubbelarbete och att programmet bör inriktas på samordning med andra EU-program.

3.5

Det föreslagna programmet har utformats mot bakgrund av utvärderingarna av föregående program. Det föreslagna ISA-programmet kommer i synnerhet att inriktas på att tillhandahålla interoperabilitetslösningar och sedan se till att offentliga förvaltningar får tillgång till dessa lösningar.

3.6

De föreslagna utgifterna för ISA2-programmet uppgår till 131 miljoner euro för perioden 2014–2020.

3.7

Om ISA2 inte skulle komma att genomföras har vissa menat att ett minskat stöd till interoperabilitet kommer att leda till en fragmentering av standarder och system, och ett onödigt dubbelarbete när det gäller att utveckla nya lösningar eller system. Detta kommer troligen att leda till minskad effektivitet på grund av att offentliga förvaltningar får svårare att samarbeta.

4.   Allmänna kommentarer

4.1

Ett fortsatt stöd till, och investeringar i, interoperabilitet är både nödvändigt och välkommet. ISA2 är nödvändigt för att EU ska kunna fortsätta arbetet med den digitala agendan för Europa. Det kommer att krävas att de berörda aktörerna förstår kopplingarna mellan de olika programmen för att undvika förvirring (se exempelvis http://ec.europa.eu/isa/documents/isa_the_difference_between_the_digital_agenda__isa__egov_action_plan_eis_eif_en.pdf, där ISA:s ställning i förhållande till den digitala agendan för Europa förklaras).

4.2

Att döma av Storbritanniens erfarenheter behöver handläggare vid offentliga förvaltningar fortfarande stöd och hjälp för att få tillgång till och vidareutnyttja data (se http://theodi.org/blog/guest-blog-how-make-open-data-more-open-close-gaps). Detta omfattar ett behov av teknisk kompetens. ISA2 kan bidra till detta.

4.3

I takt med att fler och fler offentliga tjänster blir ”digitala som standard” är det viktigt att maximera effektiviteten i de offentliga utgifterna för IKT-lösningar. Detta bör främjas genom att man ser till att tillhandahållandet planeras i tillräckligt god tid och att lösningar, när så är möjligt, delas och återanvänds i syfte att se till att offentliga utgifter ger största möjliga utdelning. ISA2 utgör ett välkommet bidrag till detta mål.

4.4

Även om det föreslagna programmet är inriktat på offentliga förvaltningar är det värt att notera att även organisationer inom det civila samhället troligen kommer att dra nytta av interoperabilitetsåtgärder. När det gäller det civila samhället ökar inriktningen på samproduktion. Några av de mest innovativa nyheterna inom det civila samhället har tagits fram genom att samproduktion och tekniklösningar utnyttjas på offentliga tjänsteområden som hälso- och sjukvård eller socialtjänster. Den europeiska referensarkitekturen för interoperabilitet kommer troligen att gynna detta nya område.

4.5

Allmänhetens förtroende för och tillit till offentliga förvaltningar och deras förmåga att förvalta personuppgifter och respektera privatlivet är en källa till oro. I förslaget tas inte allmänhetens förtroende och tillit upp som en risk, och man nämner inte heller några andra risker eller nackdelar när det gäller interoperabilitet.

5.   Särskilda kommentarer om det föreslagna programmet

5.1

Kommittén ser positivt på att man vid utformningen av ISA2 har tagit hänsyn till de berörda parternas synpunkter och lärdomar från tidigare program. EESK välkomnar också att programmet bygger på tidigare arbete och inte försöker ta en helt ny riktning.

5.2

Det är positivt att man både lyfter fram interoperabilitet och tillhandahåller mer praktisk rådgivning och praktiskt stöd. Med tanke på att Storbritanniens offentliga förvaltning har en lång historia av storskaliga IKT-problem är inriktningen på en tidig planering när det gäller lagstiftningsändringarnas påverkan på IKT särskilt välkommen.

5.3

Förslaget skulle stärkas om fler exempel på konkreta användningsområden angavs för att visa på det praktiska behovet, ur allmänhetens perspektiv, av interoperabilitet mellan olika länder. För närvarande kan det för de berörda parterna tyckas som om det enbart är handläggare vid offentliga förvaltningar som är intresserade av gränsöverskridande harmonisering som kan dra nytta av förslaget, snarare än medborgare som utnyttjar typiska offentliga tjänster. En gedigen sammanfattning för allmänheten (sammanfattningen för allmänheten från 2010 finns på http://ec.europa.eu/isa/documents/isa_20101216_citizens_summary_en.pdf) bör utarbetas för att ta itu med farhågorna avseende valuta för pengarna och för att styrka de sociala fördelar som man hävdar att programmet kommer att medföra.

5.4

Det har redan konstaterats att de aktörer som tillfrågades i samband med utvecklingen av ISA2 menade att programmets fokus även i fortsättningen bör ligga på offentliga förvaltningar. EESK har likaså konstaterat att det civila samhället kommer att gynnas av interoperabilitet. Det kan vara så att aktörerna inom det civila samhället inte var tillräckligt medvetna om samrådet, vilket resulterade i att tonvikten för ISA2 lades på offentliga förvaltningar. Det kan vara så att det krävs mer fokus på kommunikation med det civila samhället för att man fullt ut ska kunna dra nytta av utgifterna för ISA2-programmet.

5.5

I förslaget anges att man inom ISA2-programmet ska utveckla och bygga upp interoperabilitetslösningar (i form av ”kuvöser”). Det anges också att ISA2 ska fungera som en ”interoperabilitetsbrygga” för att säkerställa IKT-lösningarnas hållbarhet. Valet av nya lösningar, och valet av vilka lösningar som ska ges stöd på längre sikt tills de är bärkraftiga, bör kontrolleras noggrant och utvärderas genom ett förfarande som intressenterna har förtroende för.

5.6

Genomförandet av åtgärderna som rör ”interoperabilitetskuvöser” eller ”interoperabilitetsbryggor” kan komma att snedvrida marknaden. Kommissionen kan behöva försäkra sig om att denna verksamhet inte kommer att snedvrida marknaden och få till följd att det kommersiella utbudet av IKT-lösningar för interoperabilitet minskar.

5.7

Om det faktiskt föreligger en risk för marknadssnedvridning bör kuvöserna i stället inriktas på att utveckla eller anta standarder och programbibliotek snarare än att tillhandahålla ”nyckelfärdiga” lösningar. Detta kommer att minska marknadssnedvridningen samtidigt som man fortfarande underlättar spridningen av standarder.

5.8

I artikel 13 anges att lösningar som inrättas eller drivs genom ISA2-programmet kan användas inom icke-unionsinitiativ för icke-kommersiella ändamål. Begränsningen till icke-kommersiella ändamål kan minska genomslagskraften för ISA2: Om organisationerna i det civila samhället inte kan bygga vidare på ISA2-arbetet för kommersiella ändamål är det mindre sannolikt att de kommer att delta i programmet.

5.9

Allmänhetens inställning till statens digitala kapacitet innebär en risk för att interoperabilitetsförslag inte kommer att kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt. I takt med att medborgarna har blivit mer medvetna om ”övervakningsstatens” omfattning, art och befogenheter har de blivit mer noga med att det finns tillräckliga säkerhetsmekanismer (se https://www.privacyinternational.org/blog/defining-the-surveillance-state). Medborgarna värnar allt mer om sin rätt till personlig integritet och oroas av de etiska konsekvenserna av samkörda och delade data. Trots detta nämns praktiskt taget ingenting om allmänhetens uppfattning av samkörda data eller interoperabilitet i förslaget. Europeiska datatillsynsmannen hyser också farhågor vad gäller behandlingen av personuppgifter i mer än en europeisk stat, en aktivitet som interoperabilitet förmodligen kommer att underlätta. EESK vill också fästa uppmärksamheten på ett av kommitténs tidigare yttranden om skydd av personuppgifter och framhålla behovet av att stärka skyddet för medborgarna när det gäller deras personuppgifter (2) (se skrivelsen från Europeiska datatillsynsmannen om förslaget till allmän uppgiftsskyddsförordning:

https://secure.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Comments/2014/14-02-14_letter_Council_reform_package_EN.pdf).

5.10

Förslaget skulle stärkas om dessa farhågor togs upp och åtgärdades. Programmets utformning skulle dessutom kunna förbättras genom en mer uttrycklig hänvisning till samarbete med civilsamhällesorganisationer och den akademiska världen i syfte att skapa en bättre förståelse av och bemöta allmänhetens uppfattning samt stärka de etiska garantier som blir allt viktigare för de offentliga förvaltningarnas rykte och för allmänhetens förtroende för dem.

5.11

Den sista detaljerade kommentaren rör en teknisk aspekt. Den universella teckenuppsättningen är avgörande för att flerspråkighet ska kunna tillämpas på skrivna språk. Högnivågruppen för flerspråkighet, som inrättades hösten 2006 av EU:s kommissionsledamot med ansvar för utbildning, Ján Figeľ, offentliggjorde sin slutrapport på Europeiska språkdagen 2007 (se http://www.lt-innovate.eu/resources/document/ec-high-level-group-multilingualism-final-report-2007). Den innehåller följande rekommendation: ”... databaserna för intern dokumenthantering och gränssnitten för program- och maskinvara har byggs upp med utgångspunkt i Unicode, vilket gör att alfabeten på alla språk kan visas. Gruppen uppmanar de myndigheter i medlemsstaterna och de webbpostleverantörer som fortfarande inte har bytt till Unicode att göra detta i syfte att undvika en fortsatt diskriminering av EU-medborgare på grund av nationalitet eller språk. En underuppsättning av UCS ska fastställas för att underlätta hanteringen. Detta kan vara ett urval med latinska tecken eller latinska, grekiska och kyrillisk