26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/1

Föredragande:

Christa Schweng

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) betraktar kampen mot ungdomsarbetslösheten som en politisk prioritering. För att dagens ungdomar ska kunna utforma morgondagens Europa behöver de utsikter till ett självständigt liv, vilket inbegriper ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer. Enbart en tillväxtorienterad strategi som är inriktad på att stärka konkurrenskraften och återställa investerarnas och hushållens förtroende samt hållbara investeringar och ett konjunkturprogram kan stimulera efterfrågan på arbetskraft.

1.2

Det behövs lämpliga incitament för att uppmuntra företagen att även i ekonomiskt osäkra tider anställa ny, ofta oerfaren arbetskraft. Till detta hör ett utbildningsväsende som skapar en yrkesmässig och personlig grund för inträdet i arbetslivet, i större utsträckning inriktar yrkesutbildningarna på arbetsmarknadens behov samt främjar företagarandan. Det behövs också en dynamisk och inkluderande arbetsmarknad där människorna har de färdigheter som är avgörande för den europeiska ekonomins konkurrenskraft, sammanhållningen i samhället och långsiktigt hållbara tillväxtutsikter. De motsvarande reformerna måste leda till en balans mellan flexibilitet och trygghet. Detta kan på bästa sätt tryggas genom att arbetsmarknadens parter görs delaktiga.

1.3

De unga bör få stöd från kvalificerade yrkesvägledare när de väljer yrke. En analys av behovet av arbetskraft på medellång sikt, särskilt på lokal nivå, kan påverka yrkesvalet positivt. De medlemsstater vars utbildningssystem utöver teoretisk utbildning även erbjuder praktisk sådan har under krisen utmärkt sig genom en i europeisk jämförelse relativt låg ungdomsarbetslöshet. Kommittén är övertygad om att arbetsbaserade yrkesutbildningsmodeller, såsom de varvade utbildningssystem som finns i vissa medlemsstater, ger framgång. Dessa utbildningsprogram är särskilt framgångsrika när alla berörda aktörer (arbetsgivare och arbetstagare, deras intresseorganisationer samt det offentliga) tar sitt ansvar.

1.4

Även de offentliga arbetsförmedlingarna har en viktig roll att spela i övergången från utbildning till arbete. De måste ha tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att inte bara stödja arbetslösa i arbetssökandet utan också hålla nära kontakt med efterfrågesidan.

1.5

Arbetsmarknadsparternas delaktighet i tillväxtstrategier, arbetsmarknadsreformer, utbildningsprogram och reformer av de offentliga arbetsförmedlingarna samt ungdomsorganisationernas delaktighet i genomförandet av ungdomsgarantin säkerställer samtycke från stora delar av befolkningen och tryggar således den sociala freden. Endast gemensamma beslut har en chans att leda till varaktig förändring.

2.1

En effektiv bekämpning av ungdomsarbetslösheten är en av vår tids största utmaningar. Arbetslösheten bland 15–24-åringar har alltid varit högre än bland 24–65-åringar, men den finansiella och ekonomiska krisen har drabbat de unga som försöker få in en första fot på arbetsmarknaden särskilt hårt. Medan ungdomsarbetslösheten enligt Eurostat (1) i slutet av 2008 var dubbelt så hög som arbetslösheten bland befolkningen som helhet var den i slutet av 2012 2,6 gånger högre än arbetslösheten bland befolkningen som helhet.

2.2

Orsakerna till detta är färre arbetstillfällen p.g.a. den svaga eller negativa tillväxten, den minskade inhemska efterfrågan, besparingarna och det därmed sammanhängande anställningsstoppet i den offentliga sektorn, vilket förvärrats av att man inte i tid genomfört strukturreformer inom utbildningen och på arbetsmarknaden, bristande kvalifikationer samt kvalifikationer som inte efterfrågas på arbetsmarknaden.

2.3

Ungdomsarbetslösheten – dvs. andelen arbetslösa 15–24-åringar i förhållande till arbetskraften i samma ålder – uppgick 2013 till 23,3 % i EU-28. Eurostat (2) använder även en annan indikator, nämligen andelen arbetslösa ungdomar (andelen arbetslösa 15–24-åringar i förhållande till den totala befolkningen i denna åldersgrupp), som 2013 uppgick till 9,8 % i EU. Denna indikator visar att många ungdomar i denna åldersgrupp befinner sig i utbildning och inte alls står till arbetsmarknadens förfogande. Arbetslösheten bland ungdomar varierar mycket kraftigt mellan medlemsstaterna: Andelen arbetslösa ungdomar sträcker sig från 4 % i Tyskland till 20,8 % i Spanien, medan ungdomsarbetslösheten sträcker sig från 7,9 % i Tyskland till 58,3 % i Grekland.

2.4

Även om det bör klargöras att ungdomsarbetslösheten inte anger hur många procent av alla ungdomar som är arbetslösa, så finns det en betydande andel ungdomar som söker arbete.

2.5

Bland de unga förtjänar de som varken arbetar eller studerar (s.k. Neets) särskild uppmärksamhet: Enligt Eurofound (3) löper dessa större risk att även senare bara finna otrygga anställningar, och den frustration som de upplever tidigt i livet gör att de löper större risk för fattigdom, social utestängning och radikalisering. Kostnaden för att dessa unga människor står utanför arbetsmarknaden uppgår enligt en försiktig uppskattning till 153 miljarder euro, eller 1,2 % av EU:s BNP.

2.6

I vissa EU-medlemsstater kan man – oberoende av nivån på ungdomsarbetslösheten – observera ett ökande antal lediga tjänster som inte kan tillsättas. Detta gäller yrkesarbetare inom olika branscher, högkvalificerade s.k. Mint-yrken (matematik, it, naturvetenskap och teknik) samt chefstjänster på mellannivå, där människor med övergripande färdigheter (t.ex. kommunikationsförmåga, laganda och företagaranda) efterfrågas.

3.1.1

Tanken på en ungdomsgaranti började dyka upp i kommissionens meddelanden under 2011 (4). I april 2013 antog rådet en rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti. Genomförandet av den ska säkerställa att alla unga under 25 år inom fyra månader efter det att de lämnat skolan eller blivit arbetslösa får ett högkvalitativt erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik.

3.1.2

Flertalet åtgärder inom ungdomsgarantin kan medfinansieras genom Europeiska socialfonden. Dessutom är 20 medlemsstater berättigade till ytterligare medel från sysselsättningsinitiativet på grund av regionalt hög ungdomsarbetslöshet (mer än 25 % i minst en region).

3.1.3

Inom ramen för den europeiska planeringsterminen ska bedömningen och övervakningen av genomförandeplanerna beaktas i de landsspecifika rekommendationerna, för att säkerställa att ungdomsgarantin är förenlig med Europa 2020-strategins mål.

3.1.4

Europeiska investeringsbanken lanserade 2013 programmet ”Skills and Jobs – Investing for Youth” med en budget på 6 miljarder euro. Samma belopp ska avsättas för programmet även under 2014 och 2015.

3.3.1

EESK har behandlat de ungas situation på arbetsmarknaden i samband med ett flertal yttranden (6), konferenser och hearingar (7). Observationsgruppen för arbetsmarknaden använder sig av en ny arbetsmetod, nämligen att utarbeta pilotstudier om bestämda ämnen. I detta arbete inhämtas åsikterna hos det organiserade civila samhället i några medlemsstater, så att man kan avgöra om EU:s politik och åtgärder har avsedd verkan. Den viktiga frågan om ungdomssysselsättning var på grund av sin aktualitet en av de första som valdes ut för en pilotstudie.

3.3.2

I sitt yttrande om ”Ungdomssysselsättningspaketet” (8) konstaterade kommittén att ”det krävs en verklig tillväxtstrategi på EU-nivå och nationell nivå för att kunna stödja skapandet av fler och stabilare jobb. Detta kräver en samordnad syn på alla insatser och politiska åtgärder som har till syfte att öka konkurrenskraften och återupprätta investerarnas och hushållens förtroende.” Dessutom konstaterade EESK att de 6 miljarder euro som anslagits till ungdomsgarantin inte kommer att räcka.

3.3.3

I sitt yttrande om ”Kvalitetskriterier för praktikprogram” (9) påpekade EESK att praktiktjänstgöring är ett viktigt sätt att komma in på arbetsmarknaden, men inte ett universalmedel för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Utöver kravet på att praktik bör integreras bättre i kursplanerna och att grundläggande social trygghet bör tillhandahållas, bör det även utarbetas riktlinjer som kan ge en överblick över stödmöjligheter så att praktikprogram med delat finansiellt ansvar kan inrättas.

3.3.4

Kommittén välkomnade varmt beslutet om utökat samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna, bland annat med tanke på deras betydelse i kampen mot ungdomsarbetslösheten (10). De offentliga arbetsförmedlingarna måste vara i stånd att omedelbart, flexibelt och kreativt reagera på förändringarna i omvärlden och kombinera kortsiktiga insatser med hållbara lösningar. Detta måste avspeglas i lämplig kapacitet och tillräckligt ekonomiskt stöd. De offentliga arbetsförmedlingarna bör i högre grad fokusera på utbudet på arbetsmarknaden, eftersom arbetsgivarna får allt svårare att hitta de arbetstagare som behövs.

3.3.5

I sitt yttrande om meddelandet ”En öppen utbildning” (11) betonade EESK att ett digitalt tillvägagångssätt inom utbildningssystemen kan hjälpa till att förbättra kvaliteten och kreativiteten i den undervisning som tillhandahålls. Lärarnas deltagande i utformningen och genomförandet av initiativet, i kombination med lämplig fortbildning, är en avgörande faktor för möjligheten att på ett innovativt sätt åstadkomma ”en öppen utbildning” som drar nytta av ny teknik och öppna utbildningsresurser för att främja undervisning och lärande för alla. För att nå framgång är det också viktigt att det sker en mobilisering av alla aktörer och att man stöder inrättandet av ”partnerskap för lärande”.

3.3.6

De projekt som beskrivs i följande kapitel rekommenderas av kommitténs ledamöter. Eftersom många projekt är relativt nya finns det ofta inga uppgifter om effektivitet och ändamålsenlighet, vilket gör att bedömningen enbart bygger på ledamöternas iakttagelser.

3.4.1

I samband med den europeiska planeringsterminen rekommenderades 16 medlemsstater att modernisera sina utbildningssystem, och i 12 fall rekommenderades det att yrkesutbildningarna i större utsträckning ska inriktas på arbetsmarknadens behov eller att den varvade yrkesutbildningen ska stärkas.

3.4.2

Utbildningssystemen är en nationell befogenhet och bör förbli det. EU-nivån kan dock ge viktiga impulser genom erfarenhetsutbyte och inbördes lärande samt genom finansiella incitament. Utbildningssystemen bör utformas så att de inte bara ger unga människor grundläggande färdigheter utan också lär dem att självständigt kunna reagera på ändrade krav, så att livslångt lärande blir en del av den enskildes karriär.

3.4.3

Yrkesvägledning och yrkesinformation i god tid bör bidra till att identifiera de egna talangerna och färdigheterna, och dessutom ge information om utvecklingen på arbetsmarknaden. Projekt såsom ”Wiener Töchtertag” (”Dotterdagen i Wien”) (12), då flickor besöker ett företag för att få insikt i nya yrkesområden och sysselsättningsmöjligheter, kan också bidra till att göra flickor intresserade även av tekniska yrkesutbildningar.

3.4.4

Det finns många orsaker till skolavhopp, och därför krävs individanpassade åtgärder. Exempel på sådana är ”Jugendcoaching” (”Ungdomscoaching”) (13) i Österrike och ”Joblinge” (14) i Tyskland, där ungdomar som riskerar att hamna utanför systemet under en begränsad tid får individuell rådgivning och individuellt stöd i sökandet efter en utbildningsplats eller ett arbete.

3.4.5

Det är intressant att notera att de europeiska länder där ungdomsarbetslösheten är låg har ett utbildningssystem med nära koppling till arbetsmarknaden och företagen och med erkända och överförbara yrkeskvalifikationer. Inom dessa system sker – i olika former – en del av utbildningen direkt hos företaget och en del på skolan. Detta tillvägagångsätt har erkänts av EU-institutionerna och arbetsmarknadens parter i EU, som stöder den europeiska alliansen för lärlingsutbildning (15). Lärlingsutbildning hör till de viktigaste inslagen i ett ungdomsgarantisystem, och dess framgång är beroende av ett brett partnerskap där berörda företrädare för företagen, arbetstagarna och utbildningsväsendet samlas. När ett varvat system som är inriktat på företagens, arbetsmarknadens och de ungas behov inrättas är det viktigt att det organiseras och genomförs med aktivt deltagande av organ som står företagen nära. Arbetsmarknadsparternas aktiva deltagande gör att de identifierar sig med systemet och stöder det (”delägare av systemet”). Dessutom måste arbetsgivarna ta ansvar och vara villiga att investera. Även om andra medlemsstater inte kan införa ett omfattande lärlingssystem på kort sikt, skulle man t.ex. kunna prova enskilda varvade utbildningar med en fast grupp företag inom samma sektor. Arbetsmarknadens parter inom den sektorn skulle då behöva fastställa gemensamma utbildningsstandarder och intyg. En annan möjlighet skulle vara ett förstärkt samarbete mellan enskilda skolor, inom ramen för deras självbestämmande, och enskilda företag, såsom är fallet i t.ex. Polen.

3.4.6

Malta har de senaste åren tagit stora steg i denna riktning med utbildningar vid Malta College of Arts, Science and Technology (MCAST) där en del av utbildningen sker direkt hos ett företag. Det här har gjort att 163 av de 284 studenter som slutfört sin praktiska utbildning hos Lufthansa Malta har fått jobb.

3.4.7

Erkännande av kvalifikationer som förvärvats informellt. Validering av läranderesultat, särskilt kunskap, färdigheter och kompetens som erhållits genom icke-formellt och informellt lärande, kan spela en viktig roll för att förbättra anställbarheten och rörligheten samt öka motivationen till livslångt lärande särskilt hos socioekonomiskt mindre gynnade eller lågutbildade människor.

3.4.8

I en tid då EU står inför en svår ekonomisk kris som har lett till en kraftigt ökad arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, och med tanke på den åldrande befolkningen, är validering av relevanta kunskaper, färdigheter och kompetenser viktigare än någonsin för att förbättra arbetsmarknadens funktion, främja rörligheten och förbättra konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten.

3.5.1

Kvalifikationer och (yrkes)utbildningsåtgärder: Bristande arbetslivserfarenhet är en viktig orsak till att företagen i ekonomiskt svåra tider tvekar att anställa unga människor. Rent teoretisk undervisning utan krav på att praktiskt tillämpa det som man lärt sig visar sig i allt större utsträckning vara ett hinder för tillträdet till arbetsmarknaden.

3.5.2

”Thinking outside the box on recruitment” är ett litauiskt projekt som syftar till att göra unga människor redo för anställning och förmedla dem praktikplatser hos lämpliga företag. Den österrikiska offentliga arbetsförmedlingens ”Implacementstiftungen” (16) fungerar på liknande sätt. Där sammanförs företag som inte kan täcka sitt personalbehov och arbetssökande som saknar en del av den utbildning som krävs för ett visst jobb. Kostnaderna för utbildning och uppehälle delas mellan arbetsförmedlingen och företaget. Utvärderingar har visat att ca 75 % av deltagarna har sysselsättning tre månader efter det att åtgärderna upphört.

3.5.3

I Frankrike har man genom yrkesövergripande överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter sedan 2011 genomfört särskilda åtgärder för unga människor med eller utan (hög)skol(e)utbildning för att stödja dem i arbetssökandet. Kurser i hur man söker arbete utgör tyngdpunkten i denna åtgärd. En utvärdering har visat att integreringen i arbetslivet bland dem som deltagit i denna åtgärd uppgår till 65 %, vilket är 18 % högre än i jämförelsegruppen.

3.5.4

I Irland erbjuds genom programmet ”JobBridge” (17) unga människor som har fått socialbidrag i minst 78 dagar 6–9 månaders praktiktjänstgöring vid företag. Utöver socialbidraget får praktikanterna 50 euro per vecka. En brist i detta program är att människor som t.ex. vid sidan av en utbildning arbetar deltid inte kan komma i fråga för detta program efter att ha avslutat sin utbildning eftersom de inte är socialbidragstagare. Kommittén anser att aktiveringsåtgärderna bör vidtas tidigare eftersom den långa väntetiden gör att människorna tappar modet, i stället för att uppmuntra dem att börja arbeta.

3.5.5

Scottish Council for Voluntary Organisations inrättade 2011 programmet ”Community Jobs Scotland”. Det riktar sig till unga arbetslösa och arbetar med sociala hjälporganisationer som under 6–9 månader erbjuder ungdomar med både högre och grundläggande kvalifikationer anställning inom en rad sektorer. De unga får en riktig anställning, måste ta sig igenom en ansökningsprocess och får lön och vidareutbildning. Mer än 4  000 ungdomar har deltagit i programmet, varav 47,3 % fick sysselsättning direkt och 63,6 % indirekt kunde dra nytta av ytterligare utbildning och frivilligarbete.

3.5.6

I Danmark skapar fackföreningarna och sysselsättningsfonden i samarbete med offentliga och privata arbetsgivare praktikplatser för unga människor med avslutad utbildning för att ge dem arbetslivserfarenhet och möjlighet att specialisera sig inom sitt fackområde. Av de som har avslutat en sådan praktik har i genomsnitt 60 % fått arbete. Närmare uppgifter kommer dock att finnas först efter det att projektet avslutats i april 2014.

3.5.7

Genom det slovenska projektet ”Moje izkušnje” (18) (”Min erfarenhet”), som har fått en utmärkelse av ILO, skapas genom en onlineplattform där studenter kan ladda upp sin arbetslivserfarenhet en koppling mellan studerande och arbetsgivare. Dessutom utfärdas intyg som bekräftar arbetslivserfarenheten.

3.5.8

I Spanien erbjuder Fundación Novia Salcedo, en privat, icke vinstdrivande kulturorganisation, ett praktikprogram för att stödja yrkesutbildade genom en kombination av teoretiskt lärande och praktisk arbetslivserfarenhet i företag. Utvärderingen visade att mer än 52,23 % av deltagarna fick ett anställningsavtal efter att ha avslutat programmet.

3.5.9

I Tjeckien är arbetsgivare och yrkessammanslutningar partner i projektet ”Pospolu” (”Tillsammans”), som verkar för ändringar i det sätt på vilket utbildning anordnas samt en förstärkning av det arbetsplatsbaserade lärandet, genom att partnerskap mellan skolor och företag ingås och förslag till ändringar av läroplanerna utarbetas. Projektet är i första hand inriktat på utbildningar inom maskinteknik, elektroteknik, bygg- och anläggningsteknik, transporter och it.

3.5.10

I Portugal främjar nätverket av teknikcentrum (RECET) två projekt (”Think Industry” och ”F1 in Schools”) som är inriktade på de nya industriella färdigheter som behövs på arbetsmarknaden och där man använder sig av en praktisk metod som inbegriper att öka användningen av verktyg och maskiner och att ge de kunskaper som behövs för att bygga en riktig F1-bil i miniatyr och få ut idén/projektet på marknaden. Skolorna och industrin har ingått partnerskap som syftar till att ändra unga studerandes bild av en karriär inom industrin och rikta in dem på marknadens behov (19).

3.5.11

I Italien finns det ett program för treårsperioden 2014–2016 där elever i gymnasieskolans två sista årskurser kan tillbringa en tid hos företag genom ett bättre utnyttjande av lärlingsavtalet.

3.5.12

Främjande av rörlighet: Att främja unga människors gränsöverskridande rörlighet i syfte att ge dem arbetslivserfarenhet kan också bidra till att minska klyftan mellan en rent teoretisk utbildning och den första anställningen.

3.5.13

Det bilaterala avtal mellan Tyskland och Spanien som fram till 2017 ska ge omkring 5  000 unga spanjorer sysselsättnings- och utbildningsmöjligheter är ett exempel på detta, liksom de tyska stödprogrammen ”The job of my life” och ”Make it in Germany”, som båda syftar till att få unga människor att komma till Tyskland för att utbilda sig till yrken där det inte finns tillräckligt många kvalificerade arbetstagare. Deltagarna erbjuds en förberedande tyskkurs i hemlandet, ett bidrag för res- och flyttkostnaderna samt en språkkurs i Tyskland för att förbereda sig för praktiktjänstgöring. Om arbetsgivaren är nöjd när praktiken är slut kan den följas av en utbildning på 3–3,5 år, där ett ekonomiskt stöd betalas ut utöver utbildningsersättningen och den unge får stöd i skolan, företaget och vardagslivet.

3.5.14

Inom programmet ”Integration durch Austausch” (”Integration genom utbyte”) får grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden hjälp med yrkesintegrationen genom att de erbjuds praktisk arbetslivserfarenhet i ett annat EU-land. Halvtidsutvärderingen av detta program, som får stöd från ESF, visade att 41 % av deltagarna hade arbete, 18 % gick en utbildning, 7 % gick i skola och 4 % studerade sex månader efter utbytet.

3.5.15

För att uppnå en bättre överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden behövs det en reform av Eures. EESK kommer att avge ett särskilt yttrande om detta. Det kommer dock att vara synnerligen viktigt att Eures utnyttjas som arbetsmarknadspolitiskt instrument i alla medlemsstater – och inte bara i några få – och att lediga platser offentliggörs även där. Initiativet ”Ditt första Euresjobb” (20) är ett annat bra exempel på hur unga arbetstagares gränsöverskridande rörlighet kan främjas genom att de får hjälp att hitta ett första jobb (i stället för utbildning eller praktik) samt ett bidrag för de merkostnader som uppstår när de börjar arbeta i ett annat land.

3.5.16

För att bättre inrikta kvalifikationerna på behovet måste man inrätta observationsorgan för prognoser för och tidig kartläggning av kvalifikationsbehovet. Detta bör göras på regional och/eller sektoriell nivå med medverkan av arbetsmarknadens parter, så att man kan reagera snabbt på de olika ekonomiska och rättsliga men även tekniska förändringarna. På denna nivå har man även bättre kunskaper om företagens och arbetsmarknadens krav.

3.6.1

Ungdomar med särskilda behov behöver också särskilt stöd för att komma in på arbetsmarknaden I Österrike sköts detta genom programmet ”Jobcoaching” (21), som hjälper människor med funktionsnedsättning eller inlärningssvårigheter genom individuell rådgivning och individuellt stöd under de första månaderna i ett nytt jobb. Detta stöd tjänar både ungdomarnas och företagens intresse.

3.6.2

I Wales har man särskilt för dem som varken arbetar eller studerar utformat projektet ”Intermediate Labour Market”, som erbjuder de ungdomar som befinner sig längst från arbetsmarknaden ett välstrukturerat program samt sysselsättningsmöjligheter. Syftet är att motivera ungdomarna att börja arbeta, bibringa dem allmänna uppföranderegler, ge dem grundläggande kvalifikationer samt erbjuda dem hjälp när de söker arbete. Av de sammanlagt 249 deltagarna har 35 fått arbete.

3.6.3

Ett exempel på integration av människor som står långt från arbetsmarknaden är projektet ”Equality of Opportunity” (22) från U.S. Steel Košice. Projektet erbjuder sysselsättning och utbildning i synnerhet åt romer från trakten kring Košice, som på detta sätt ofta för första gången kommer i kontakt med arbetslivet. Sedan 2002 har mer än 150 romer fått arbete.

3.6.4

Inom ramen för det belgiska programmet ”Activa” (23) får företag minskade arbetsgivaravgifter för socialförsäkringen samt lönebidrag under fem kvartal om de anställer unga lågutbildade människor under 25 år som har varit arbetslösa i minst 12 månader.

3.7.1

Enligt Forschungsinstitut zur Zukunft der Arbeit (IZA) har man i många europeiska länder sedan 1980-talet liberaliserat tillfälliga anställningsavtal för att skapa större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden utan att behöva ifrågasätta det i många länder starka anställningsskyddet (24). Detta har lett till att unga människor i allt större utsträckning enbart erbjuds tidsbegränsade anställningar utan möjlighet att få en fast anställning. Ett starkt anställningsskydd ger visserligen medarbetare som varit anställda i flera år ett starkare skydd mot uppsägning i kristider än unga anställda, men i det osäkra ekonomiska klimatet utgör det ett hinder för anställning av unga, oerfarna arbetstagare och ökar således segmenteringen på arbetsmarknaden.

3.7.2

Kommittén rekommenderar att man i synnerhet i de medlemsstater som har en särskilt hög ungdomsarbetslöshet fortsätter med arbetsmarknadsreformerna med medverkan av arbetsmarknadens parter, för att finna den rätta balansen mellan flexibilitet och trygghet. Reformer får visserligen verkan först på medellång sikt, men kan under den ekonomiska återhämtningen bidra väsentligt till en snabb sänkning av ungdomsarbetslösheten.

3.8.1

För att göra det lättare för företagen att besluta att anställa unga, oerfarna arbetstagare kan det vara ändamålsenligt att erbjuda ytterligare incitament, som ofta består av lönebidrag eller sänkta avgifter till de sociala trygghetssystemen. Man måste dock se till att detta inte leder till att konkurrensen snedvrids och att de sociala trygghetssystemen urholkas. Ett exempel på sådana incitament är de bidrag som HRDA (25) ger cypriotiska företag för utbildningsprogram för unga arbetstagare. Särskilt små och medelstora företag kan på så sätt täcka kostnaderna för den nödvändiga utbildningen och den därmed sammanhängande produktionsförlusten i inledningsskedet.

3.8.2

Med det finländska ”Sanssi”-kortet (26) får en ung arbetslös under 30 år intyg på att hans eller hennes arbetsgivare kan ansöka om ett lönebidrag under tio månader.

3.8.3

Ungern har valt att ge företagen incitament att anställa människor som är yngre än 25 år genom att bruttolönen och socialförsäkringsavgifterna sänks under en viss tid.

3.8.4

I Italien får företagen under 12 månader ett skatteincitament när det gäller de sociala avgifterna om de tillsvidareanställer ungdomar mellan 18 och 29 år som inte har haft någon ordinarie avlönad anställning under de senaste sex månaderna eller som inte har gymnasiekompetens eller yrkesutbildning.

3.9.1

En av de tre pelarna i ”Handlingsplan för företagande 2020 – Stärka företagarandan i EU” (27) är utbildning i företagande för att stödja tillväxt och nya företag. Med ”Unternehmerführerschein” (28) (”företagarkörkortet”) får unga människor en utbildning i ekonomi och företagsekonomi som efter avklarat prov ersätter det företagarprov som krävs för att bli egenföretagare i Österrike.

3.9.2

Med hjälp av ”Junior Company”-programmet grundar skolelever i åldern 15–19 år riktiga företag under ett läsår och erbjuder egenutvecklade produkter och tjänster på den verkliga marknaden, vilket ger direkt erfarenhet av företagarkompetens.

3.9.3

Projektet ”Extraordinary EducationTM” ger unga människor möjlighet att i en avslappnad miljö prova en affärsidé och det förser dem också med grundläggande företagar- och kommunikationsfärdigheter oberoende av ålder eller språk.

3.9.4

För att ge nya företag tillgång till finansiering och motivera dem att skapa arbetstillfällen befriar Rumänien nystartade företag från registreringskostnaderna. Dessutom erbjuds en skattelättnad för två till fyra anställda, ett lån på upp till 10  000 euro, som kan utgöra upp till 50 % av affärsplanen, samt garantier från regeringen för 80 % av de upptagna krediterna. Mellan 2011 och mars 2014 grundades sammanlagt 12  646 små och medelstora företag, och 22  948 arbetstillfällen skapades. Bara 188 små och medelstora företag har därefter lagts ned igen. Detta framgångsrika program fortsätter även under 2014.

26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/9

Föredragande:

Jacek Krawczyk

Medföredragande:

Sandy Boyle

1.1

Kommittén anser att ett framgångsrikt transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar skulle kunna bli en viktig faktor för att skapa verklig tillväxt och optimism. Med tanke på att återhämtningen efter 2008 års finansiella och ekonomiska kris låter vänta på sig, skulle ett balanserat avtal ytterligare stimulera Europas ekonomi när det gäller ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

1.2

Kommittén välkomnar de viktiga möjligheter som ett omfattande handelsavtal mellan EU och Förenta staterna skulle kunna föra med sig, inte bara när det gäller att öka handel och investeringar över Atlanten, utan även när det gäller förbättrade internationella bestämmelser och standarder som gynnar det multilaterala handelssystemet.

1.3

Mot bakgrund av EU-medborgarnas legitima och ofta förekommande begäran att handelsförhandlingarna ska präglas av en fullständig öppenhet och insyn vill kommittén göra rådet och kommissionen uppmärksamma på nödvändigheten av att konsekvent och noggrant tillämpa artikel 218 i EUF-fördraget, särskilt punkt 10: ”Europaparlamentet ska omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet”.

1.4

I enlighet med Lissabonfördraget är det helt nödvändigt att kommissionen erkänner EESK:s institutionella roll under hela förhandlingsprocessen om partnerskapet. Fullständig öppenhet och största möjliga samråd med kommittén och intressenter från det civila samhället är en nödvändig förutsättning om ett sådant avtal ska kunna få ett brett stöd bland allmänheten. Intressenterna måste få ta del av texterna i ett så tidigt skede som möjligt.

1.5

Det är viktigt att fördelarna med ett partnerskapsavtal kommer näringslivets alla aktörer, arbetstagare, konsumenter och invånare till godo.

1.6

I takt med att förhandlingarna går framåt och konsekvensbedömningarnas resultat blir kända måste de statistiska och ekonomiska prognoserna uppdateras och följas upp.

1.7

Det transatlantiska partnerskapet kommer att innebära stora fördelar på lagstiftningsområdet. De starka utfästelserna från de båda parternas sida om att partnerskapet inte kommer att leda till sänkta standarder är mycket viktiga. Om man ska kunna få ett brett stöd hos allmänheten och politikerna måste detta åtagande respekteras. Kommittén förbehåller sig rätten att bedöma slutresultatet med hänsyn tagen till samtliga ovanstående faktorer.

1.8

Till skillnad från nästan alla andra bilaterala handelsavtal härrör det transatlantiska partnerskapets eventuella besparingar och fördelar från icke-tariffära handelshinder. Trots att man endast förväntar sig att sänkta tullavgifter kommer att medföra besparingar på runt 20 % finns det särskilt höga tullavgifter inom vissa viktiga industrier som man måste ta itu med. När det gäller marknadstillträde är det viktigt med ömsesidighet.

1.9

Ett kraftfullt kapitel om handel och hållbar utveckling behövs i avtalet. Detta är något som det civila samhället på båda sidor av Atlanten kommer att slå vakt om.

1.10

Transatlantiska investeringar skulle kunna göra mycket för att stimulera tillväxten. Förslaget om att i avtalet inkludera ett förfarande för tvistlösning mellan investerare och stat har gett upphov till stor oro bland allmänheten på båda sidor av Atlanten. Kommissionen har inlett ett offentligt samråd på internet om arrangemang för investeringsskydd och tvistlösning mellan investerare och stat i avtalet och det är viktigt att man efter det att samrådet avslutats håller en öppen och inkluderande dialog. EESK kan spela en viktig roll för att underlätta detta.

1.11

Det planerade avtalet har fått stor uppmärksamhet från alla delar av det civila samhället både i EU och USA. EESK har redan hunnit etablera utmärkta kontakter med näringslivsaktörer, fackföreningar och organisationer för jordbruk, konsumenter och miljöfrågor i USA. Det finns en tydlig vilja att upprätthålla och utveckla dessa kontakter, och EESK är väl lämpat att främja och uppmuntra till fortgående dialog och samarbete.

1.12

Kommittén välkomnar det faktum att en övervakningsgrupp från EESK bestående av tre ledamöter kommer att få tillgång till dokument på samma sätt som den rådgivande expertgrupp som kommissionen inrättat. Kommittén betraktar det som ett erkännande av dess roll som en officiell rådgivande institution i enlighet med Lissabonfördraget.

1.13

EESK måste behandla partnerskapsavtalet som en prioriterad fråga under hela förhandlingsperioden och vid genomförandet av eventuella avtal. EESK måste noga övervaka alla aspekter av avtalsförhandlingarna. Ett projektbaserat tillvägagångssätt bör användas, och de områden som kräver mest uppmärksamhet bör identifieras i samråd med EU:s och USA:s civila samhälle och Europeiska kommissionen.

1.14

När det gäller konsekvens i lagstiftningen bör man tillämpa ett ambitiöst och öppet arbetssätt, och bästa praxis bör utgöra grunden för förhandlingarna. Det är avgörande att båda parters garantier om att det inte kommer att bli någon försämring av standarderna respekteras.

1.15

Avtalet bör omfatta effektiva mekanismer och samarbete på lagstiftningsområdet för att underlätta tidiga samråd om nya bestämmelser som kan komma att påverka endera partens intressen. Detta får inte påverka EU:s, medlemsstaternas eller USA:s rätt att själva fastställa lämpliga nivåer när det gäller hälso- och sjukvård, konsumenträtt, arbetsrätt och miljöskydd.

1.16

Båda parter bör sätta ambitiösa mål gällande tullavgifter och sträva efter ett avskaffande eller en utfasning av dessa, även på områden som är extra känsliga. Detta måste ske på ett sätt som är ömsesidigt fördelaktigt.

1.17

EU:s vilja att sluta ett bilateralt handelsavtal bör inte försvaga unionens engagemang för WTO och ett starkt, multilateralt internationellt avtal.

1.18

Avtalet måste innehålla ett kraftfullt och gediget kapitel om hållbar utveckling. Viktiga delar i detta är

1.19

EESK bör underlätta en bred dialog om frågan om tvistlösning mellan investerare och stat efter att kommissionens samråd om arrangemang för investeringsskydd och tvistlösning mellan investerare och stat i partnerskapsavtalet med USA har avslutats. För att underlätta detta bör kommissionen förtydliga hur den kommer att bedöma och beakta resultaten av samrådet samt ge en första preliminär definition av begrepp som ”okynneskrav” när det gäller det angivna syftet att ”undvika okynneskrav”, eller ”det allmännas intresse” när det gäller undantag från förbudet mot expropriation.

1.20

EESK bör som en del av sitt pågående arbete om avtalet om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar utarbeta ett yttrande på eget initiativ om en mekanism för tvistlösning mellan investerare och stater.

1.21

EESK stöder införandet av ett kapitel om små och medelstora företag.

1.22

Särdragen hos de allmännyttiga tjänsterna måste bevaras i enlighet med åtagandena i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.23

Det är ytterst viktigt att trygga energiförsörjningen och tillgången till strategiska råvaror. Partnerskapsavtalet bör även främja energieffektivitet och förnybar energi samt ge båda parter rätt att behålla eller fastställa standarder och bestämmelser på detta område, samtidigt som man eftersträvar så stor konvergens som möjligt mellan EU:s och USA:s standarder.

1.24

Det är mycket viktigt att det råder lika tillgång till offentliga upphandlingar på båda sidor av Atlanten. Inga sådana bestämmelser får undergräva EU-medlemsstaternas och de regionala och lokala myndigheternas rätt att vidta demokratiskt fastställda sociala och miljömässiga åtgärder.

1.25

Båda avtalsparter måste inse att främjande och skydd av konsumenternas intressen är en nödvändig förutsättning om man ska kunna utarbeta ett avtal med ett brett stöd hos allmänheten.

1.26

Befintliga jordbruks- och livsmedelskriterier inom EU måste beaktas och Lissabonfördragets försiktighetsprincip respekteras.

1.27

Inom ramen för partnerskapsavtalet bör man finna ett praktiskt sätt att skapa rättssäkerhet för företag med hjälp av geografiska indikatorer.

1.28

De informationsmöten för det civila samhällets aktörer som hållits i slutet av varje förhandlingsomgång bör fortsätta under hela förhandlingsperioden och fortgå fram till den sista förhandlingsfasen före paraferingen. Allmänhetens stöd för sådana informationsmöten skulle vara mycket större om Europeiska kommissionen klargjorde att de är rådgivande och att förhandlarna kommer att ta vederbörlig hänsyn till aktörernas åsikter.

1.29

En stark gemensam civilsamhällelig övervakningsmekanism måste tillåtas bli en viktig del av avtalet. Det bör ställas krav på båda parter om att rådfråga representanter för det inhemska civila samhället genom en särskild inhemsk rådgivande grupp, så att det kan göras en avvägning mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga intressen. EESK bör spela en viktig roll i EU:s del av denna mekanism. De inhemska rådgivande grupperna bör

1.30

Det är också viktigt att inkludera en bestämmelse om att de inhemska övervakningsmekanismerna för de båda parterna ska mötas minst en gång per år som ett gemensamt organ, i syfte att se över genomförandet av kapitlet om hållbar utveckling och utfärda gemensamma meddelanden och rekommendationer till avtalsparterna.

1.31

De transatlantiska arbetsmarknads- och miljödialogerna inom ramen för det transatlantiska ekonomiska rådet måste komma igång. Detta är en upprepning av uppmaningen i EESK:s yttrande från mars 2009 (1).

1.32

EESK bör snarast möjligt upprätta en kontaktgrupp för EU och USA.

2.1

Då det offentliggjordes att förhandlingar inletts om ett omfattande transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar mellan EU och Förenta staterna publicerades ett gemensamt uttalande från kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso, Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy och USA:s president Barack Obama. Där sades att förhandlingarna är en möjlighet för EU och USA att öka handel och investeringar över Atlanten, men även för att bidra till utvecklingen av internationella bestämmelser som kan stärka det multilaterala handelssystemet.

2.2

Uttalandet understryker avtalets inneboende potential att utgöra en standard i ett multilateralt sammanhang. På senare tid har EU påbörjat, och i vissa fall även slutfört, förhandlingar om ett flertal bilaterala handelsavtal. Dessa har förvisso en betydande potential, men EESK föredrar trots detta ett stabilt multilateralt avtal som förhandlas fram genom WTO. Det är av stor vikt att EU fortsätter att sträva efter ett sådant och att man bygger vidare på de, förvisso relativt blygsamma, framgångarna från ministerkonferensen på Bali 2013.

3.1

Det finns en enorm politisk vilja på båda sidor av Atlanten och inom båda blocken i den amerikanska politiken att sluta ett partnerskapsavtal. Målet bör vara att avsluta förhandlingarna under den nuvarande amerikanska administrationens mandatperiod.

3.2

Kommittén upprepar sin önskan att förhandlingarna ska fortskrida i samma hjärtliga och positiva ton som tidigare och med sikte på ett progressivt resultat. Kommittén ser med glädje på båda parters försäkringar om att förhandlingarna inte kommer att resultera i sänkta standarder. Med tanke på att frågan är mycket känslig och de enträgna uppmaningar om maximal insyn som EESK har mottagit från det breda civila samhället kommer kommittén att nära följa förhandlingarna och ser fram emot ett utbyte av bästa praxis i detta sammanhang.

3.3

Kommittén noterar att alla förhandlingsstadier ända fram till ett slutgiltigt avtal kommer att behöva ett omfattande stöd från EU-medborgarna, som ”företräds direkt på unionsnivå i Europaparlamentet” (artikel 10.2 i EU-fördraget). EESK uppmanar därför rådet och kommissionen att ytterst noggrant följa de förfaranden som fastställs i artikel 218 i EUF-fördraget, särskilt punkt 10: ”Europaparlamentet ska omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet.”.

3.4

Avtalsparterna måste göra stora ansträngningar för att regelbundet rådfråga och informera det civila samhället under hela förhandlingsprocessen. Det krävs fullständig öppenhet och det är också av största vikt att intressenterna får ta del av texterna så tidigt som möjligt, eftersom det gör det möjligt att i god tid framföra konstruktiva synpunkter i ett skede då de kan beaktas inom ramen för förhandlingsprocessen. Detta skulle också underlätta övergången när den nya kommissionen utses.

3.5

De transatlantiska relationerna har ansträngts av avslöjandena om NSA:s spioneri. I ett tal i den tyska förbundsdagen den 18 november kopplade förbundskansler Angela Merkel samman den känsliga NSA-frågan och de pågående avtalsförhandlingarna. Angela Merkel sade att de transatlantiska relationerna, och därmed även förhandlingarna om ett frihandelsavtal, för närvarande är mycket ansträngda på grund av de kvarvarande anklagelserna mot USA. Hon sade också att anklagelserna är allvarliga och kräver en förklaring, och att det är mycket viktigt inför framtiden att förtroendet återuppbyggs. Europaparlamentet har antagit en resolution (2) där det klargörs att parlamentets godkännande av ett handelsavtal mellan EU och USA ”skulle kunna äventyras” om NSA:s massövervakning inte upphör. Kommittén hoppas att dessa problem kan lösas med hjälp av diplomati och god vilja.

3.6

Förhandlingarna om ett partnerskapsavtal kommer att bli ett test på huruvida det nödvändiga förtroendet kan återuppbyggas. Man bör minnas det positiva budskap som genomsyrade meddelandet från den amerikanske presidentens kansli till representanthusets talman (mars 2013) och som slog an tonen för förhandlingarna. Där sades att de potentiella fördelarna är så stora att de är värda alla ansträngningar. Kommittén har i princip samma inställning till avtalet.

4.1

Det är berättigat med en viss skepsis när det gäller utsikterna till förhandlingsframgångar, särskilt med tanke på tidigare erfarenheter såsom Leon Brittans initiativ 1998 och de transatlantiska dialogerna under 2000-talet. För att se till att avtalet blir en framgång för båda parter behövs gemensamma studier om utsikterna för ökad sysselsättning och var arbetstillfällen kan förväntas gå förlorade. Sysselsättningen kan emellertid inte öka utan tillväxt. Slutsatserna i en studie utförd av Copenhagen Economics under 2010 om inverkan av EU:s utgående utländska direktinvesteringar visade att detta inte skulle få någon mätbar negativ effekt på sysselsättningen. Detta är relevant även i det här sammanhanget.

4.2

EU bör uppställa ambitiösa mål om vi ska kunna få till stånd ett framgångsrikt avtal. När det gäller marknadstillträde är det viktigt med ömsesidighet. Nyligen genomförda studier (3), bland annat kommissionens egen konsekvensbedömning, visar att det behövs ett omfattande avtal om vi ska kunna uppnå märkbara fördelar.

4.3

Förhandlingarna bör bygga vidare på befintliga framgångar. Det beräknas att relationen mellan EU och USA redan i nuläget ger upphov till 13 miljoner arbetstillfällen och närmare 3,9 biljoner US-dollar i investeringar, och att den står för 45 % av världens BNP.

4.4

Vissa detaljerade statistiska prognoser har redan gjorts. Centre for Economic Research menar att ett omfattande avtal skulle kunna öka EU:s BNP med 119 miljarder euro och USA:s BNP med 95 miljarder euro.

Enligt beräkningar från Business Coalition for Transatlantic Trade skulle avtalet leda till 5 00  000 nya, välbetalda jobb i EU och USA.

4.5

Det finns emellertid även mindre optimistiska prognoser. Centre for Economic Policy Research (CEPR) förutspår att de flesta arbetstillfällen kommer att skapas i sektorer som kräver lågkvalificerad arbetskraft, medan särskilt arbetstillfällen för högkvalificerade personer inom elektronik kommer att minska inom EU. Enligt CEPR:s uppskattningar kan 0,2-0,5 % av EU:s arbetskraft tvingas byta jobb på grund av den ekonomiska omstrukturering som avtalet kommer att leda till. Sådana förändringar måste uppmärksammas i ett tidigt skede och lämpliga åtgärder måste vidtas inom de berörda industrierna och medlemsstaterna, så att man kan identifiera överförbara färdigheter och omskola den kvalificerade arbetskraften.

4.6

Det är oundvikligt att ett partnerskapsavtal, även ett lyckat sådant, får olika genomslagskraft, på grund av nationella, regionala och sektorsrelaterade variabler. Därför måste de statistiska prognoserna hela tiden uppdateras och övervakas i takt med att förhandlingarna går framåt – visionerna måste kontrolleras så att de överensstämmer med verkligheten efterhand som den utvecklas.

4.7

Kommittén måste uppmuntra och hålla sig ajour med nödvändiga konsekvensstudier, särskilt när det gäller sysselsättning, arbetskraftens rörlighet, kvalitet i arbetet och teknikanvändning.

4.8

Sådana studier har redan bidragit stort till EU:s process (t.ex. konsekvensstudien om hållbar handel som för närvarande genomförs för kommissionens räkning (4)), men det är enormt viktigt att studierna genomförs på ett brett, öppet och transparent sätt så att det inkluderar det civila samhället. Kommittén ser fram emot att kunna lämna ett betydande och regelbundet bidrag till denna process. Det civila samhällets aktörer bör delta på ett konstruktivt sätt under hela processen så att det återspeglar deras oerhört viktiga roll. Detta yttrande utgör EESK:s inledande bidrag till detta.

4.9

Kommittén förbehåller sig rätten att bedöma slutresultatet med hänsyn tagen till samtliga ovanstående faktorer.

5.1

Trots relativt låga tullavgifter tillämpas höga avgifter för vissa känsliga produkter på båda sidor av Atlanten. Det rör sig om tobak, textil och klädesplagg, socker, skor, mejeriprodukter och vissa grönsaker. Dessutom tillämpar USA höga tullar på vissa bearbetade livsmedel, fisk och köttberedningar, spannmålsprodukter, pasta och choklad. Om tullavgifterna inom dessa sektorer avskaffades skulle det kunna uppmuntra dessa producenter att öka sin export.

5.2

Den transatlantiska handeln kännetecknas också av en hög grad av handel mellan företag och handel med halvfabrikat. Slutprodukterna är ofta ett resultat av en relativt komplex distributionskedja där även små tullavgifter kan få stor inverkan på produktens konkurrenskraft. Därför bör så många tullavgifter som möjligt avskaffas direkt när avtalet träder i kraft. När det gäller övriga avgifter bör övergångsperioden inte överstiga fem år.

6.1

Både USA och EU anser att avtalet innebär stora möjligheter på lagstiftningsområdet. EESK välkomnar det starka engagemang som EU:s chefsförhandlare Ignacio Garcia Bercero har gett uttryck för. Han menar att förhandlingarna absolut inte rör sig om att sänka standarderna.

6.2

EESK ser detta som en grundförutsättning för avtalet. På grund av Ignacio Garcia Berceros inställning, och eftersom USA:s chefsförhandlare Dan Mullaney upprepade denna försäkran vid informationsmötet för det civila samhället i november 2013, har EESK i detta yttrande uteslutit en del av de många invändningar som annars hade uppkommit.

6.3

USA är inte bara EU:s största handelspartner utan även en likasinnad partner som vi delar många ideal och värderingar med. Likheterna är långt större än skillnaderna. Detta är en ovanlig situation och en utmärkt utgångspunkt för ett lyckat avtal. För att till fullo kunna utnyttja exportens potential bör vi rikta in oss på att avskaffa och hitta lösningar för icke-tariffära handelshinder på ett ömsesidigt fördelaktigt sätt, samtidigt som dagens skyddsnivåer och standarder för invånare, konsumenter, arbetsmarknad och miljö upprätthålls. Vi bör bygga vidare på detta.

6.4

Det föreligger emellertid olika synsätt på reglering/standardisering, och det kommer att krävas betydligt mer ingående undersökningar inom flera sektorer, såsom kemikalier, livsmedelssäkerhet, jordbruk, motorfordon, kosmetika, textilier-kläder och läkemedel. På många områden bör det gå att uppnå ömsesidiga fördelar genom större samstämmighet i lagstiftningen, harmonisering och ömsesidigt erkännande av tester och kontroller med syftet att uppnå likartade resultat vid likartade förfaranden. Internationella standarder bör dock alltid följas.

6.5

För att underlätta handeln bör man modernisera förfarandena och öka tullmyndigheternas samarbete. Detta bör leda till förenklingar, mindre onödigt arbete och färre onödiga inspektioner.

6.6

En central del av EU:s och USA:s närmare samarbete på lagstiftningsområdet bör vara främjande och utbyte av bästa praxis och förbättringar av invånarnas säkerhet, hälsa och ekonomiska välstånd på båda sidor av Atlanten.

6.7

Samma ambitionsnivå bör gälla vid förhandlingarna om tekniska handelshinder, och man bör utarbeta ett kapitel om detta, grundat på målet att inte sänka standarderna, som ett av flera sätt att öka förtroendet för parternas respektive lagstiftning.

6.8

Effektiva mekanismer för att undvika nya hinder bör inkluderas i avtalet, genom samråd i ett tidigt skede om bestämmelser som kan komma att få betydande inverkan på industrin i USA eller EU, under förutsättning att alla berörda parter ges möjlighet att bidra. Detta får inte påverka rätten att lagstifta i enlighet med de nivåer som anses vara lämpliga när det gäller hälso- och medborgar-/konsumentskydd eller arbetsmarknads- och miljöstandarder som parterna anser lämpliga med hänsyn till det allmännas bästa.

6.9

Det är viktigt att beslutsfattandet på lagstiftningsområdet, på båda sidor av Atlanten och inom de områden där ett samarbete mellan USA och EU föreligger, grundas på principer om öppenhet, ansvarsskyldighet och ett öppet och opartiskt beslutsfattande som lyssnar till alla delar av samhället.

6.10

Skillnader i avtalsparternas regler och standarder kan minskas betydligt i framtida bestämmelser genom dialoger och samråd som är inkluderande och genomförs i ett tidigt skede. Detta kan leda till minskade skillnader och lägre kostnader, både för producenter och för konsumenter.

7.1

EU och USA är viktiga parter i diskussionen om hållbar utveckling på global nivå och även när det gäller det internationella samarbetet för att nå målen för detta. Det är samtidigt viktigt att både EU och USA arbetar för en hållbar utveckling inom sina tre pelare (ekonomisk tillväxt, social utveckling och miljöskydd), för de egna invånarnas bästa. I detta sammanhang kommer partnerskapsavtalet, i synnerhet avsnittet om handel och hållbar utveckling, att ge EU och USA möjlighet att upprepa sitt åtagande för hållbar utveckling genom sina respektive politiska åtgärder, och likaså genom ett förbättrat handels- och investeringsflöde, en ökad dialog och ett bättre samarbete inom ramen för det framtida avtalet.

7.2

Sedan december 2009 har EU i enlighet med Lissabonfördraget (5) strävat efter att inkludera ett kapitel om handel och hållbar utveckling i varje nytt handelsavtal. Denna tanke har ett starkt stöd inom EESK, och även inom Europaparlamentet.

7.3

Det är viktigt att det nya avtalet bekräftar parternas rätt att lagstifta och upprätta egna prioriteringar, åtgärder och bestämmelser när det gäller hållbar utveckling, i enlighet med sina åtaganden om att följa internationella standarder och avtal.

7.4

Kommissionens uttalande om att EU:s skyddsstandarder för hälsa, säkerhet, miljö, arbetsmarknad och konsumenter inte kommer att sänkas har många gånger citerats, och detta är ett välkommet åtagande. EESK bör också övervaka detta för att säkerställa att åtagandet inte undergrävs.

7.5

Vi bör bygga vidare på detta genom att fastställa ett antal huvudfrågor och föreslå en positiv väg framåt, som bland bör omfatta sociala frågor. EESK måste behandla partnerskapsavtalet som en prioriterad fråga under hela förhandlingsperioden och genomförandet.

7.6

Parterna bör upprepa sitt åtagande att tillämpa sin lagstiftning på arbetsområdet och kontrollera efterlevnaden i praktiken. De bör också upprepa sitt åtagande att efterleva de krav som följer av deras medlemskap i Internationella arbetsorganisationen (ILO), inbegripet kraven i ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet från 1998, som är bindande för alla medlemmar. De åtta grundläggande ILO-konventionerna (som godkändes genom WTO:s Singaporedeklaration 1996) måste utgöra en miniminivå för partnerskapsavtalet när det gäller de sociala aspekterna i ett eventuellt kapitel om hållbar utveckling, på samma sätt som för alla de frihandelsavtal som EU slutit på senare tid (6).

7.7

EU har alltid strävat efter att främja den sociala agendan vid genomförandet av den inre marknaden, och EESK är ett tydligt exempel på EU:s engagemang för dialog och konsensus. Samtidigt som man visar respekt för USA:s något annorlunda sociala modell, bör EU i högsta grad slå vakt om sin egen modell, som grundas på social solidaritet.

7.8

Parterna bör erkänna vikten av en internationell miljöregim och internationella bestämmelser för att hantera gemensamma miljöproblem. De bör även upprepa sina åtaganden om ett effektivt genomförande och verkställande av sin egen miljölagstiftning, och om att fortsätta att säkerställa och främja bevarande, hållbart utnyttjande och förvaltning av naturresurser. I detta sammanhang bör parterna även bekräfta sitt engagemang för multilaterala miljöavtal.

7.9

Partnerskapsavtalet bör ge EU och USA möjlighet att fortsätta att främja handel och investeringar som stöder hållbar utveckling, exempelvis liberalisering av handel med miljövänliga varor och tjänster (i enlighet med det initiativ som offentliggjordes i Davos den 24 januari 2014, och som båda parter är delaktiga i), företagens ökade sociala ansvar och andra frågor.

7.10

Till skillnad från USA har EU ännu inte inkluderat arbetsmarknads- och miljöfrågorna som omfattas av kapitlet om hållbar utveckling i det allmänna tvistlösningsförfarandet. Tvister på dessa områden behandlas i stället genom ett samrådsförfarande som inte kan resultera i handelssanktioner. Det står inte klart vad tanken bakom detta är, och EESK ber därför kommissionen om ett förtydligande.

8.1

EU har sedan Lissabonfördragets ikraftträdande befogenheter när det gäller investeringar. Ett nytt avtal skulle ersätta alla befintliga individuella bilaterala investeringsavtal mellan USA och nio medlemsstater.

8.2

Både EU och USA är parter i WTO:s multilaterala avtal om handelsrelaterade investeringsåtgärder. Detta avtal gäller emellertid endast åtgärder som påverkar handeln med varor, och inte handeln med tjänster och andra viktiga områden som har utvecklats under de senaste 20 åren. EU och USA enades också i april 2012 om ett antal ambitiösa investeringsprinciper och uppmanade andra länder att göra detsamma.

8.3

Förslaget om att inkludera ett förfarande för tvistlösning mellan investerare och stat har gett upphov till stor oro på båda sidor av Atlanten. Kommittén välkomnar att kommissionen har tagit hänsyn till allmänhetens stora oro över förekomsten av aggressiva rättstvister (7) och fattat beslutet att anordna ett separat offentligt samråd om investeringsskydd och tvistlösning mellan investerare och stat till följd av det stora offentliga intresset. Det offentliga samrådet inleddes den 27 mars 2014 och är ett bra exempel på hur man kan uppmuntra det civila samhället att delta i förhandlingarna.

8.4

EESK anser att det är av yttersta vikt att en eventuell bestämmelse i partnerskapsavtalet om tvistlösning mellan investerare och stat inte står i vägen för EU-medlemsstaters rätt att lagstifta i allmänhetens intresse. Kommittén noterar ansträngningarna att skapa större insyn och kommer att utarbeta ett yttrande på eget initiativ om tvistlösning mellan investerare och stat.

8.5

I punkt 8 i det faktablad som publicerades den 3 oktober 2013 lägger kommissionen fram förslag på hur man kan förhindra ett eventuellt missbruk av förfarandena för tvistlösning mellan investerare och stat. Kommittén anser emellertid att det fortfarande saknas tillräckligt tydliga definitioner av flera termer, bl.a. ”okynneskrav” och ”offentligt ändamål”. Det är mycket viktigt att det omgående fastställs en ordentlig definition.

8.6

EESK anser att EU under förhandlingarna måste ställa ett flertal villkor när det gäller inkluderingen av ett system för tvistlösning mellan investerare och stat i avtalet. Ett villkor bör vara att avtalets olika bestämmelser tillåter medlemsstaterna att på ett icke-diskriminerande sätt eftersträva legitima offentliga mål gällande sociala, miljömässiga och säkerhetsmässiga frågor, konsumentskydd, stabilitet i det finansiella systemet samt folkhälsa och säkerhet. Detta måste vara en vägledande princip för EU:s förhandlare, och det bör vara en uttrycklig del av avtalet.

9.1

Både i EU och USA är små och medelstora samt nystartade företag viktiga drivkrafter för tillväxt och sysselsättning. Det finns över 20 miljoner små och medelstora företag inom EU, och i USA är antalet 28 miljoner. På båda sidor av Atlanten är dessa företag en viktig källa till innovation och nya produkter och tjänster, och de drar redan nytta av den transatlantiska handeln.

9.2

Partnerskapsavtalet kommer att vara särskilt värdefullt för små och medelstora företag, med tanke på att handelshinder ofta innebär oproportionerligt stora bördor för dessa företag, som inte har lika stora resurser för att ta itu med hindren som de större företagen. Avtalet kan eventuellt föra med sig fördelar för små och medelstora företag på områden som tullar, lagstiftningsfrågor och icke-tariffära handelshinder, tjänster, e-handel, offentliga upphandlingar, förenklade tullförfaranden och handelsprocedurer samt immateriella rättigheter.

9.3

EESK stöder inkluderingen av ett kapitel om frågor som berör små och medelstora företag. Ett sådant kapitel skulle kunna innehålla mekanismer för ett samarbete mellan avtalsparterna i syfte att göra det lättare för de små och medelstora företagen att delta i den transatlantiska handeln. Man skulle också kunna inkludera bestämmelser om en kommitté för små och medelstora företag och utveckling av webbaserad information och andra resurser för att hjälpa företagen att förstå bestämmelserna i avtalet och hur de kan dra nytta av dem.

10.1

Konsumenternas förtroende är nödvändigt för att avtalet ska bli framgångsrikt. Ökad konsumtion skulle leda till mer sysselsättning och tillväxt. Därför måste konsumenterna förses med garantier som gör att de kan känna förtroende för den transatlantiska marknaden. Det tydliga löftet om att befintliga standarder inte kommer att sänkas är en bra början. Utmaningen består i att infria detta löfte, och tillhandahålla en tydlig rättslig ram för att undvika att en sådan sänkning av standarderna äger rum. Man bör också bland andra initiativ se till att det civila samhället vederbörligen informeras i god tid om regelsamordningsprocessen. Man bör dessutom fastställa bestämmelser som säkerställer allmänhetens rätt att kräva kontroll av efterlevnaden vid kränkning av sådana bestämmelser.

10.2

Det finns en rädsla för att öppna gränser och avskaffande av handelshinder kan leda till att förorenade livsmedel sprids i större utsträckning och får större konsekvenser. Avtalet är i själva verket ett utmärkt tillfälle att utveckla ett gemensamt varningssystem för EU och USA. Det skulle kunna leda till förbättrat konsumentskydd och minimering av de negativa effekterna på handeln i en situation då förorenade livsmedel sprids.

10.3

Det är nödvändigt att kunna spåra livsmedel och avledda produkter om man ska kunna garantera säkerheten och kvaliteten och ge konsumenterna möjlighet att fatta välinformerade beslut. Avtalet ger båda parter möjlighet att få en bättre förståelse för de komplexa, globala distributionskedjorna och nätverken för livsmedel, och att utveckla kraftfulla och kompatibla sätt att säkra spårbarhet och autenticitet, även när det gäller identifiering av djur.

10.4

Det bör upprättas obligatoriska system för rapportering och informationsutbyte om nya produkter, för att hålla uppsikt över framställda nanomaterial. En omfattande offentligt tillgänglig förteckning över dessa bör också upprättas.

11.1

Det finns gott om statistik som visar på att ökad handel och ökade investeringar inom tjänstesektorn skulle kunna öka tillväxten på ett betydande sätt. Det är därför viktigt att avtalet innehåller meningsfulla åtaganden om tjänstesektorn (inklusive finansiella tjänster) från båda parter. Förbättrat marknadstillträde är en prioriterad fråga för EU:s företag.

11.2

Under förhandlingarna måste man också ta full hänsyn till särdragen hos allmännyttiga tjänster i EU, vilka måste bevaras i enlighet med åtagandena i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

11.3

Samarbetet på lagstiftningsområdet bör också omfatta tjänstesektorn. Man bör sträva efter närmare samarbete mellan lagstiftare, större öppenhet och avskaffande av onödiga och betungande krav.

12.1

Avtalet bör omfatta ambitiösa mål när det gäller sanitära och fytosanitära åtgärder. USA och EU bör sträva efter att utarbeta ett ambitiöst kapitel om sådana åtgärder.

12.2

Det finns stora skillnader mellan USA och EU när det gäller metoderna för jordbruks- och livsmedelsproduktion (t.ex. vad gäller djurskydd, bestämmelser om livsmedelssäkerhet och användning av växtskyddsmedel). I USA baserar man sig enbart på vetenskapliga överväganden när det gäller att avgöra om en produkt ska släppas ut på marknaden eller ej. I Europa däremot grundar sig sådana beslut på försiktighetsprincipen. Denna skillnad bör man ta hänsyn till i förhandlingarna.

12.3

Kommissionens nyss nämnda åtagande att inte urholka EU-normerna, bland annat med avseende på konsumentskydd, bör få oss att särskilt uppmärksamma frågor om livsmedelssäkerhet (genmodifierade livsmedel, hormonbehandlade eller kemiskt rengjorda livsmedel osv.), samt se till att alltid respektera försiktighetsprincipen (som är rättsligt förankrad genom Lissabonfördraget). Om man vill öka samstämmigheten mellan regelsystemen i USA och EU måste man respektera de höga säkerhetskraven för livsmedel på båda sidor av Atlanten.

13.1

Offentliga upphandlingar är en särskilt känslig fråga. Här bör EU inta en mer offensiv ställning, eftersom amerikanska företag i nuläget vinner mer på öppenheten på EU:s marknad än tvärtom. Det är mycket viktigt att avtalet fastställer regler för lika tillgång till offentliga upphandlingar på båda sidor av Atlanten.

13.2

Förhandlarna måste säkerställa att EU-medlemsstaternas och de regionala och lokala myndigheternas rätt att vidta demokratiskt fastställda sociala och miljömässiga åtgärder inte undergrävs.

15.1

Det är ytterst viktigt att trygga energiförsörjningen. Energitrygghet och tryggad försörjning av strategiska råvaror är en fråga som måste genomsyra hela avtalet, och det bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt att identifiera befintliga och framtida flaskhalsar när det gäller försörjning och infrastruktur som skulle kunna påverka handeln. Mekanismer för hantering av försörjningskriser och avbrott bör också inkluderas.

15.2

Energieffektivitet och främjande av förnybar energi är en viktig del av EU:s och USA:s energipolitik. Partnerskapsavtalet bör främja dessa mål och ge båda parter rätt att behålla eller fastställa standarder och bestämmelser på detta område, t.ex. när det gäller produkters och processers energiåtgång, samtidigt som man eftersträvar en så stor konvergens som möjligt mellan EU:s och USA:s standarder.

17.1

EESK välkomnar det numera vedertagna och mycket värdefulla förfarandet att hålla ett stort informationsmöte för det civila samhällets aktörer efter varje förhandlingsomgång. Det är av största vikt att alla intressenter rådfrågas även i fortsättningen och att EESK ges möjlighet att spela en viktig roll i processen. Inom det civila samhället finns emellertid ett missnöje med att förhandlingstexterna är belagda med sekretess i onödigt stor utsträckning, vilket hindrar informationstillgången. Detta skulle i hög grad kunna påverka allmänhetens förtroende och stöd för ett eventuellt avtal.

17.2

EESK:s yttrande från mars 2009 (8) gav en bra bild av det transatlantiska ekonomiska rådet och bristerna och skillnaderna i de fem transatlantiska dialogerna (om handel, konsumenter, lagstiftare, arbetsmarknad och miljö). Som de transatlantiska dialogerna om näringsliv och konsumenter visar kan dessa organ, förutsatt att de inrättas och används på rätt sätt, ha potential att bidra stort till förhandlingarna. EESK upprepar därför sin uppmaning om att de transatlantiska dialogerna för arbetsmarknad och miljö måste komma igång.

17.3

Som redan har nämnts innebär partnerskapsavtalet både risker och möjligheter. Det civila samhället kommer att spela en viktig roll för huruvida ett framtida avtal godkänns eller inte.

På senare tid har alla bilaterala handelsavtal som EU har ingått omfattat bestämmelser om en civilsamhällelig övervakningsmekanism.

17.4

Var och en av dessa mekanismer måste utformas på sitt eget sätt, beroende på omständigheterna. EESK är emellertid orubbligt i sitt krav på att en sådan mekanism snarast möjligt ska inrättas för partnerskapsavtalet, och att kommittén rådfrågas om dess utformning.

18.1

EESK:s institutionella roll måste erkännas under hela förhandlingsprocessen och en regelbunden dialog måste upprätthållas mellan EESK, Europeiska kommissionen och Europaparlamentet under hela förhandlingsprocessen.

18.2

I Lissabonfördraget slås det fast att kommittén ska utgöra en bro mellan det civila samhället och EU-institutionerna, och detta är en grundläggande del av det nära samarbetet mellan EESK och kommissionen. Med tanke på partnerskapsavtalets potentiella betydelse är följande punkter mycket viktiga:

18.3

Trots att USA inte har någon organisation som motsvarar EESK visade besöket i Washington i februari 2014 att det finns ett moget och välorganiserat civilt samhälle i USA. Detta kompletterar tregruppssystemet inom EESK. Partnerskapsavtalet är därför ett utmärkt tillfälle för EESK att vidareutveckla sin redan etablerade policy att utveckla relationerna med det civila samhället på andra sidan Atlanten. Vi rekommenderar därför att en kontaktgrupp för EU och USA inrättas så snart som möjligt.

18.4

Detta yttrande är början – inte slutet – på EESK:s deltagande i förhandlingarna kring partnerskapsavtalet. Det rekommenderas att kommittén upprättar ett projekt i syfte att fortlöpande delta i övervakningen av förhandlingarna på det civila samhällets vägnar. Detta kan komma att innebära ytterligare yttranden, offentliga utfrågningar, seminarier, konferenser osv. om frågor såsom hållbar utveckling, små och medelstora företag, tvistlösning mellan investerare och stat, offentliga upphandlingar och analyser av specifika sektorer.

26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/20

Föredragande:

Denis Meynent

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens meddelande om ”En vision av den inre marknaden för industriprodukter”. Detta meddelande ingår i den senaste tidens positiva utveckling mot en industripolitik på EU-nivå, som i synnerhet avspeglas i meddelandet ”För en industriell renässans i Europa”.

1.2

EESK anser att de tekniska standarderna för industriprodukter ska omfattas av en öppen, insynsvänlig och demokratisk reglering, som inbegriper ett brett spektrum av berörda parter, bl.a. minst följande: företag, inbegripet små och medelstora företag, arbetstagare eller deras företrädare, konsumenter samt icke-statliga miljöskyddsorganisationer. För att detta ska bli konkret verklighet är det rimligt att offentligt stöd ges till aktörer som saknar tillräckliga resurser för att delta.

1.3

Tillämpningsområdet för de ”viktigaste kraven” gällande faktorer av offentligt intresse som kan regleras i tekniska standarder bör inte begränsas till säkerhet, hälsa, miljöskydd och konsumentskydd. Det bör omfatta sådant allmänintresse som via demokratiska beslut anses legitimt, särskilt sociala och miljömässiga produktionsförhållanden, driftskompatibilitet mellan tekniska system samt tillgänglighet för alla användare.

1.4

Tekniska standarder måste ses över och förbättras regelbundet. Ju mer innovativ branschen är, desto oftare måste detta ske. EESK anser inte att dessa ändringar ska fördröjas, men deras inverkan på företag, i synnerhet små och medelstora företag, bör minimeras.

1.5

Man bör utvärdera konsekvenserna av lagstiftningsförslag för små och medelstora företag i småföretagsaktens anda (1). Små och medelstora företag bör således inte undantas från föreskrivna normer eftersom dessa syftar till att skydda allmänintresset, som är oberoende av storleken på det företag som har utformat eller tillverkat produkten. Om de undantas skulle det dessutom leda till en tudelad marknad.

1.6

EESK stöder kommissionens förslag om att i stället för ett direktiv använda en förordning som instrument för att harmonisera standarderna för industriprodukter, eftersom detta medför en enhetlig och omedelbar tillämpning i hela unionen. Vi ställer oss också positiva till förslaget att omvandla Europaparlamentets och rådets beslut 768/2008/EG till en förordning med allmän räckvidd, vilket kommer att förenkla lagstiftningsstrukturen och underlätta förståelsen, särskilt för små och medelstora företag.

1.7

EESK ser positivt på att man kostnadsfritt kommer att tillhandahålla sammandrag av standarderna för alla intresserade parter, inklusive små och medelstora företag.

1.8

EESK föreslår att kommissionen både på den inre marknaden och på marknaderna i tredjeländer ger bred spridning åt information om kvaliteten och de höga krav som ställs på produkter som uppfyller europeiska standarder, och att man avsätter en särskild budget för kommunikation, med deltagande av de berörda parter som nämns i punkt 1.2.

1.9

De nuvarande tekniska standarderna för marknaden för industriprodukter präglas av ett demokratiskt, öppet och transparent förfarande. Detta måste absolut behållas när man sluter frihandelsavtal.

1.10

EESK välkomnar inrättandet av en centraliserad elektronisk databas för att sprida relevant standardiseringsinformation för varje produkt.

1.11

EESK stöder inrättandet av en mekanism för ”online-övervakning” av den inre marknaden så att visselblåsare som agerar i god tro konfidentiellt kan meddela myndigheterna om avvikelser som de bevittnat i samband med konstruktion, tillverkning eller import av industriprodukter.

1.12

EESK anser att teknisk information om en industriprodukt på papper utgör ett varaktigt, autentiskt och förfalskningssäkert medium och att ett elektroniskt medium endast kan accepteras om det uppfyller samma krav.

1.13

EESK noterar att det fortfarande föreligger vissa hinder för den fria rörligheten och den fria konkurrensen på den inre marknaden för industriprodukter. EESK vill se en förstärkning av marknadsövervakningen. Medlemsstaterna måste uppmuntras till större samstämmighet i fråga om sanktioner, och till jämförbara nivåer och tekniska krav vad gäller marknadskontroller och distribution av produkter och tjänster, för att öka deras enhetlighet inom EU.

2.1

I detta meddelande, som bygger på meddelandet från oktober 2012, granskar kommissionen de möjliga utvecklingsvägarna för lagstiftningen om industriprodukter på den inre marknaden i samband med internationaliseringen av handeln, den tekniska produktutvecklingen och utsläppandet på marknaden av nya produkter och ny teknik. Det handlar om att bedöma konsekvenserna av den nuvarande lagstiftningen på marknaden för produkterna ur industrins och inremarknadsaktörernas perspektiv, med utgångspunkt i resultaten av ett offentligt samråd och fallstudier, som återfinns i bilagan (endast på engelska) till arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

2.2

I kommissionens dokument redovisas utvecklingen i fråga om unionens lagstiftning om industriprodukter sedan den ”nya metoden” för harmoniserad lagstiftning antogs 1985: Unionens lagstiftare fastställer de ”viktigaste kraven”, dvs. målen gällande hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd som företagen måste uppfylla innan de kan saluföra sina produkter på unionsmarknaden i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå (art. 114 i EUF-fördraget). När det gäller dessa ”viktiga krav”, uppnås harmonisering genom standarder som tagits fram av de europeiska standardiseringsorganen på uppdrag av Europeiska kommissionen.

2.3

Industriprodukter definieras som icke-livsmedelsprodukter som är resultatet av en industriell tillverkningsprocess, men meddelandet berör främst de produkter som inte nyligen har behandlats i en rättsakt, en översyn eller en utvärdering. Meddelandet rör inte produkter som är mycket specifika och behandlas separat, t.ex. läkemedel.

2.4

Enligt kommissionen har harmoniseringen bidragit till en betydande ökning av handeln med de berörda produkterna, snabbare än tillverkningsindustrins samlade förädlingsvärde inom EU mellan 2000 och 2012. Lagstiftningen på EU-nivå har främjat stordriftsfördelar och samtidigt stärkt företagens konkurrenskraft medan man undvikit de efterlevnadskostnader som tidigare nödvändiggjordes av de olika nationella reglerna, eller i vissa fall av avsaknaden av regler.

2.5

De regler som har fastställts på detta sätt sedan 1985 har också stärkt konsumentförtroendet för europeiska produkter.

3.1

En absolut förutsättning för att den inre marknaden för industriprodukter ska fungera väl är konsumenternas och de yrkesverksamma användarnas förtroende – i hela värdekedjan – för att dessa produkter uppfyller grundläggande krav av allmänt intresse. Om detta förtroende saknas upphör transaktionerna, marknaden kollapsar och endast varor av undermålig kvalitet återstår (2).

3.2

Dessa krav omfattar hälsa, konsumenternas och industriarbetarnas säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd, och mer allmänt varje allmänintresse som genom demokratiska beslut anses legitimt, särskilt de sociala och miljömässiga förhållanden som råder vid produktionen, driftskompatibilitet mellan tekniska system samt tillgänglighet för alla användare.

3.3

Dessa ”viktiga krav” är resultatet av en demokratisk politisk beslutsprocess som lett fram till lagar eller förordningar och som ligger till grund för deras legitimitet. Den offentliga makten har rätt att fastställa dessa ”viktiga krav” och att se till att de respekteras av alla aktörer på den inre marknaden.

3.4

För EESK är de tekniska normerna för industriprodukter den tekniska återgivningen av dessa ”viktiga krav” av allmänt intresse. Därför är de politiska instrument och måste fullt ut betraktas som sådana. De är i första hand allmänpolitiska styrmedel för att nå något av de mål av allmänt intresse som anges i artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, men de omfattar också mer än så: Användarnas hälsa och säkerhet (konsumenter eller anställda på arbetsplatsen), arbetsförhållanden som kan bidra till ökad produktivitet och motivation för arbetstagare, bevarande av naturresurser som är känsliga, icke-förnybara eller sällsynta (klimat, mineralresurser, biosfär, levande arter, vatten), djurskydd, sekretess och skydd vad avser kommunikation och data, driftskompatibla komponenter i komplexa system och ytterligare andra, fastställda genom demokratiska beslut.

3.5

De är också, i andra hand, industripolitiska verktyg och marknadsordningsverktyg. Uppfyllandet av krävande tekniska standarder är ett sätt att skapa differentiering och konkurrenskraft på annan väg än genom priset, nämligen genom kvalitet, på den internationella marknaden. Genom att förutse de framtida behoven och marknadsutvecklingen hjälper en standard den europeiska industrin att ligga i framkant, vara innovativ och att erbjuda ett utbud som inte är så priskänsligt, vilket innebär att industrin blir lönsam och dessutom skapar arbetstillfällen av hög kvalitet. Om det finns konkurrerande standarder (framför allt i fråga om driftskompatibilitet) på en marknad, kommer företagen att välja den standard som ger en konkurrensfördel, vilket inverkar på den geografiska placeringen av ekonomisk verksamhet och därmed sammanhängande sysselsättning.

3.6

Denna politiska aspekt av tekniska standarder för industriprodukter innebär att de inte kan överlämnas till privata intressen och tekniska specialister. De måste i stället bli föremål för en öppen, insynsvänlig och demokratisk kontroll, med deltagande av ett stort antal berörda parter. Regleringen omfattar följande fem beslutsfaser:

3.7

Detta regelverk bör bygga på öppna och legitima institutioner, som konkret ger alla berörda parter möjlighet att påverka beslutet. Förteckningen över legitima berörda parter som ska bidra till detta regelverk är enligt EESK en öppen lista som är beroende av det exakta innehållet (t.ex. berör en standard för djurskydd inte samma aktörer som en standard för interoperabilitet för digitala kommunikationsmedel). Förteckningen över aktörer bör dock åtminstone omfatta följande aktörer: Företag, inbegripet små och medelstora företag, arbetstagare eller deras företrädare, konsumenter samt icke-statliga miljöskyddsorganisationer.

3.8

Det faktum att de tekniska standarderna är industripolitiska instrument och instrument för konkurrenskraft på grundval av kvalitet och planering inför förväntade tekniska, samhälleliga och miljömässiga behov, samt en källa till teknisk innovation, innebär att de för att kunna spela sin roll bör ses över och förbättras regelbundet. Ju mer innovativ branschen är, desto oftare måste detta ske. När det gäller sektorer som är mycket innovativa och har mycket stor utvecklingspotential rekommenderar kommittén att man samtidigt driver målet om demokratisk och social legitimitet i reglerings- och standardiseringsprocessen enligt punkterna 3.2–3.7 ovan och påskyndar fastställandet och sedan uppdateringen av standarder. Konsekvenserna av dessa förändringar för företagen dock bör minimeras.

3.9

De tekniska standarderna för industriprodukter är det viktigaste sättet att informera och utbilda slutkonsumenter och mellanhänder. De ger dem objektiva och strikta uppgifter som möjliggör en oberoende bedömning av hur lämpad produkten är för de behov som föreligger. En välinformerad och kunnig konsument är medveten om kvalitetsskillnader och bidrar därmed till den europeiska industrins icke-prisrelaterade konkurrenskraft på grundval av de anställdas höga nivå vad avser kompetens och motivation. Standarderna är alltså en viktig beståndsdel i samspelet mellan högkvalitativa industrileverantörer och krävande och noggranna konsumenter.

4.1

Reglering av standarder som harmoniseras genom direktiv, den metod som tillämpats hittills, skapar instabilitet och kräver ständig anpassning i företagen, ibland i onödan. Sådan reglering riskerar att leda till en geografiskt heterogen lagstiftning med skillnader mellan olika medlemsstater. Dessa skillnader kan tyckas små, men de är viktiga när man kommer in på den detaljnivå som krävs för att den industriella produkten ska uppfylla standarden. Denna geografiska heterogenitet kombineras med de skillnader som uppstår beroende på när direktivet införlivas av de 28 medlemsstaterna, eftersom införlivandet inte sker samtidigt. En sådan genomförandeperiod kan sträcka sig över 36 månader och uppdateringen av standarder kan behöva ske ungefär lika ofta, t.o.m. oftare för sektorer som är mycket innovativa. Detta innebär att företag sannolikt kommer att befinna sig i permanent osäkerhet och förvirring i samband med övergångsperioder.

4.2

Inför denna situation, som är särskilt svår för små och medelstora företag med små resurser för uppföljning av lagstiftning, välkomnar vi kommissionens förslag om att i stället för ett direktiv använda förordningen som instrument. Det innebär enhetlig och omedelbar tillämpning i hela unionen. EESK anser att detta är mycket positivt. Det kommer att innebära att man undanröjer en betydande källa till instabilitet i lagstiftningen, och att man låter dem som sysslar med forskning, utveckling och innovation arbeta i en verkligt enhetlig miljö som omfattar 500 miljoner konsumenter. Det kommer att ge flerårig stabilitet där förändringar kommer att ske med lämpliga tidsintervall avpassade för innovationsintensiteten i varje sektor.

4.3

Samma resonemang motiverar också varför användningen av en förordning som instrument för antagande av tekniska standarder för industriprodukter i fråga om subsidiaritet är ett fall där åtgärder på EU-nivå helt klart är mer effektiva än på medlemsstatsnivå.

4.4

EESK stöder också omvandlingen av Europaparlamentets och rådets beslut 768/2008/EG till en förordning med allmän räckvidd. Sammanförandet av ett antal definitioner, termer och begrepp som används övergripande för all sektorsvis teknisk standardisering innebär att man undviker dubbelarbete och upprepningar, gör texten lättare att utveckla, och motsvarar bästa praxis för tekniska skrifter.

4.5

Det faktum att en mängd olika intressenter bidrar till standardiseringsarbetet i de fem faser som anges ovan i punkt 3.6 är ett mål av allmänt intresse. Denna stora grupp omfattar intressenter med begränsade resurser, t.ex. fackföreningar, små och medelstora företag och sammanslutningar för konsumenter och för miljöskydd. EESK anser att det därför är legitimt att ett offentligt stöd ges intressenterna så att de kan delta i detta arbete – med rösträtt – och så att processen verkligen kan bli öppen.

4.6

EESK ser positivt på att man kostnadsfritt kommer att tillhandahålla sammandrag av standarderna. Ingen får vara okunnig om lagen, men när det gäller tekniska standarder får man i nuläget betala för att få tillgång till dem, till och med innan man i detalj vet syftet med och omfattningen av standarden, och därmed huruvida den är tillämplig i det särskilda fallet. Detta är till nackdel inte bara för små och medelstora företag utan för alla berörda parter. EESK stöder därför denna åtgärd, samtidigt som vi anser att standarderna ska vara allmänt tillgängliga för alla intresserade.

4.7

EESK stöder inrättandet av en centraliserad elektronisk databas som för varje produkt innehåller en förteckning över de standarder som produkten uppfyller, och vilken dokumentation som styrker överensstämmelsen (särskilt om det gäller självcertifiering eller certifiering av godkänd tredje part). Denna databas skulle kostnadsfritt genom ett prenumerationssystem kunna skicka automatiska e-postmeddelanden om ändringar av standarden för den berörda produkten.

4.8

EESK stöder möjligheten för personer som slår larm om missförhållanden (visselblåsare) att konfidentiellt meddela myndigheterna (via ett verktyg för online-övervakning av inre marknaden) om avvikelser som de bevittnat i samband med konstruktion, tillverkning eller import av industriprodukter. Visselblåsare som agerar i god tro måste skyddas från lagföring eller påföljder, såsom uppsägning om de är anställda. Denna samarbetsinriktade och distribuerade marknadsövervakning kan, med användning av Web 2.0-teknik, förbättra hälsan och säkerheten för användarna av industriprodukter i unionen, och skydda företag som följer reglerna mot illojal konkurrens.

4.9

EESK anser att teknisk information om en industriprodukt är en grundläggande del av köpeavtalet och ska bidra till ett upplyst och välinformerat köp, och är av stor betydelse efter köpet i händelse av fel eller olycksfall, eller om produkten inte har de egenskaper som tillverkaren utlovat. Informationskraven är inte ”onödiga och störande för produktestetik”, i motsats till vad som påstås i kommissionens meddelande. Informationen måste i stället överlämnas till kunden i varaktig, autentisk och förfalskningssäker form som kan läsas oberoende av utvecklingen av de elektroniska verktyg som finns tillgängliga under produktens livstid. EESK anser därför att pappersbaserad dokumentation på landets språk som finns tillgänglig på försäljningsstället och i förpackningen uppfyller dessa villkor, och att ett elektroniskt medium kan godkännas endast om det uppfyller de strikta funktionella specifikationer som anges ovan.

4.10

EESK föreslår att kommissionen både på den inre marknaden och på marknaderna i tredjeländer ger bred spridning åt information om kvaliteten och de höga krav som ställs på produkter som uppfyller europeiska standarder, och att man avsätter en särskild budget för kommunikation, med deltagande av de berörda parter som nämns i punkt 3.7. Konsumenter och yrkesmässiga köpare kommer på detta sätt att vara bättre informerade om fördelarna med att välja dessa produkter. Detta innebär att kvaliteten kommer att ge konkurrensfördelar som är helt objektiva och tillförlitliga för produkter som konstruerats och tillverkats i Europa eller överensstämmer med europeiska normer, och därmed också konkurrensfördelar för de europeiska företagen och arbetstagarna.

4.11

Man bör utvärdera konsekvenserna av lagstiftningsförslag för små och medelstora företag i småföretagsaktens anda (3). EESK ger således sitt fulla stöd till kommissionens ståndpunkt att inte bevilja några undantag för små och medelstora företag. De risker som en produkt utgör för konsumenters eller yrkesmässiga användares hälsa eller säkerhet, för bevarandet av naturresurser och förenligheten med befintliga tekniska system är mål av allmänt intresse, oberoende av storleken på de företag som har konstruerat eller tillverkat produkten. Dessutom är hela sektorer, särskilt för vissa konsumentvaror som kläder eller produkter för hemmet, fragmenterade och består av ett stort antal små och medelstora företag. Man kan inte sänka kraven för små och medelstora företag eftersom det i praktiken skulle innebära undantag för dessa sektorer som har stor inverkan på den totala konsumtionen, och därmed på riskerna. Ett sådant undantag skulle också skapa en tudelad marknad, där produkter från små och medelstora företag (med rätta) skulle anses hålla sämre kvalitet på grund av mindre strikta eller färre standarder, vilket skulle öka deras konkurrensnackdel i förhållande till stora koncerner, som dessutom har större reklambudget.

4.12

EESK delar inte kommissionens ståndpunkt att förändringarna av standarderna sker så ofta att företagen blir överbelastade. Hur ofta standarderna ändras beror på innovationstakten i sektorn, som bidrar till den europeiska industrins icke-prisrelaterade konkurrenskraft. Takten får inte dämpas, men små och medelstora företag bör få bättre information om utvecklingen, vid behov med användning av den databas som avses i punkt 4.7. Genom att kommissionen nu övergår till att reglera ändringar av standarderna genom en förordning i stället för ett direktiv har man på ett lämpligt och tillräckligt sätt bemött de betänkligheter som framförts.

4.13

De historiska erfarenheter som medlemsstaterna har förvärvat sedan 1993 och fortfarande förvärvar på den fortsatta vägen mot en fullbordad inre marknad för industriprodukter, inbegripet hänsynen till den politiska karaktären – i form av demokrati, öppenhet och insyn – i lagstiftningen runt de tekniska standarderna, bör absolut bevaras i samband med att frihandelsavtal sluts. EESK uppmanar därför kommissionen att vid förhandlingarna inrätta en institutionell ram som präglas av demokrati, öppenhet och insyn under de ovannämnda fem faserna av standardiseringsprocessen (se punkt 3.6) och därefter i kontrollen av efterlevnaden. Produktstandarder samt bestämmelser och beslut som skyddar offentliga intressen, och påföljder för överträdelser, bör inte kunna ifrågasättas såsom icke-tariffära handelshinder när de överensstämmer med gemenskapslagstiftningen och WTO:s avtal.

4.14

Att uppnå mål av allmänt intresse genom tekniska standarder innebär särskilda, ännu olösta svårigheter när de värdeskapande kedjorna är internationella och går utöver en enskild jurisdiktions behörighetsområde. EESK föreslår att man här främst satsar på att erhålla och certifiera objektiva och tillförlitliga uppgifter om produkten och om de fysiska och sociala aspekterna av dess tillverkning. Dessa uppgifter skulle sedan föras vidare i värdekedjan och jämföras mot de ”viktiga krav” som fastställts av varje jurisdiktion, med full respekt för dess suveränitet.

4.15

Vissa problem med hinder för den fria rörligheten och den fria konkurrensen kvarstår. Det handlar t.ex. om patent som rör tekniska standarder, eller effektiviteten i kontrollen av genomförandet av standarder och lagstiftning.

4.16

Om ett patent har erhållits för en innovation som sedan blir teknisk standard är det viktigt att nya aktörer kan få tillträde till tvångslicenser till ett rimligt pris. Lagstiftning om immateriella rättigheter ska utgöra ett verkligt skydd för innovation utan att patent eller upphovsrätt kan användas som hinder för industriell konkurrens och innovation. Dess roll bör därför enligt kommittén beaktas i samband med främjandet av den fria rörligheten på den inre marknaden, som det enhetliga europeiska patentetet, som EESK fäster särskild vikt vid, kommer att ge ett viktigt bidrag till. EESK noterar dock att tilldelningen av patent i vissa utomeuropeiska länder, bl.a. USA, inte alltid föregås av en tillräcklig nyhetsgranskning, vilket gör att man kan ifrågasätta huruvida de är nyskapande: Man godkänner triviala patent vilket gör att man kan ifrågasätta originaliteten. Man tilldelar patent på grundval av abstrakta begrepp som utseende och känsla (look and feel), oberoende av tekniken bakom utseendet, vilket strider mot den princip enligt vilken patent endast tilldelas med utgångspunkt i hur ett resultat uppnåtts. Denna situation ger upphov till rättegångsmissbruk, vilket medför en svag ställning för europeiska företag.

4.17

Det handlar också om påföljder som inte alltid är lämpliga, proportionella och tillräckligt avskräckande för att motverka överträdelser av nationella eller europeiska tekniska standarder. Administrativa eller straffrättsliga påföljder och marknadskontroll faller inom medlemsstaternas behörighetsområde. Skillnaderna mellan dem kan leda till ”forum shopping” vid införandet av nya produkter på den europeiska marknaden. Därför bör ”Blue Guide”, Rapex, Solvit och andra åtgärder främja större enhetlighet i fråga om påföljder och jämförbarhet i fråga om nivå och tekniskt djup för marknadskontroller och distribution av produkter och tjänster i syfte att öka deras enhetlighet inom EU. Kommissionen, som inleder lagstiftningsprocessen och kontrollerar dess tillämpning genom tillsyn av arbetet i medlemsstaterna, kan vända sig till unionsdomstolen i fall av överträdelse. Det är EU-domstolen som i sista hand säkerställer samstämmigheten i medlemsstaternas lagstiftning och i deras kontroll av marknaden och av produkter och tjänster.

4.18

EESK vill se en förstärkning av marknadsövervakningen.

4.18.1

I syfte att bekämpa otillbörlig CE-märkning av dåligt informerade eller skrupelfria producenter är det särskilt viktigt att förbättra tullkontroller kopplade till marknadstillträde och utsläppande på marknaden av produkter, och säkerställa att såväl tillverkarnas representanter som importörer och distributörer respekterar kraven på uppfyllande av standarder för produkterna, i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning. Om CE-märkningen innehöll ett referensnummer kopplat till den juridiskt ansvarige för märkningen, med online-tillgång till uppgifterna om hans eller hennes juridiska identitet och om överensstämmelse med standarder, skulle detta kunna utgöra en del av en sådan överensstämmelsekontroll, som också skulle kunna användas av konsumenter som rapporterar om missförhållanden (punkt 4.8).

4.18.2

Mot bakgrund av de finanspolitiska åtstramningarna, vill EESK poängtera att det är nödvändigt att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakningen får tillräckliga resurser för att utföra sina uppgifter och rikta sina insatser mot de områden där bedrägeriförsök oftast förekommer (hamnar, lågpriskedjor eller mobil försäljning). Samtidigt bör man stärka det administrativa samarbetet, inte minst i fråga om kampen mot förfalskning. Den möjlighet att slå larm om missförhållanden som tas upp i punkt 4.8 kan förbättra effektiviteten, till låg kostnad för de offentliga finanserna.

4.18.3

Kommittén är oroad över att vissa aktörer inom industrin kan få en sådan inverkan på den ekonomiska aktiviteten och sysselsättningen i en medlemsstat att hot från deras sida om omlokalisering riskerar att tvinga de nationella myndigheterna att avstå från påföljd (och därigenom utsätta konsumenterna för fara och främja illojal konkurrens med avseende på företag och anställda inom hela EU).

4.19

Med krav på regelbundna rapporter och fältundersökningar kan man bättre följa utvecklingen av produkterna. Konsument- och arbetstagarorganisationer är fullt kapabla att fungera som visselblåsare, särskilt när det gäller hälsa och säkerhet, och de bör också delta på alla nivåer i utformning och genomförande av standarder.

26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/27

Föredragande:

Vladimíra Drbalová

Medföredragande:

Luis Miguel Pariza Castaños

1.1

EESK stöder kommissionens förslag om att ersätta förordning 492/2011 och genomförandebeslut 2012/733/EU med ett enda instrument som ökar öppenheten, möjliggör effektiv automatisk matchning, definierar stödtjänster, inför ett system för utbyte av information om över- och underskott på arbetskraft samt grundar sig på icke-diskriminering och lika behandling.

1.2

EESK rekommenderar att kommissionen i artikel 2 Definitioner definierar rättvis rörlighet med beaktande av de nya rörlighetsmönstren och det ökande behovet av rättvis rörlighet. Definitionen måste vara välbalanserad. Kommissionen skulle kunna utgå från den redan existerande formuleringen i avsnitt 2 i förordning 492/2011, och den skulle samtidigt kunna uttrycka sin avsikt att se till att fullt stöd ges till personer som önskar utnyttja sin rätt att arbeta i en annan medlemsstat på basis av ett välunderbyggt beslut.

1.3

EESK förstår kommissionens intention att erbjuda en i princip komplett uppsättning lediga tjänster på Euresportalen genom att öppenhetsprincipen utvidgas till att omfatta även andra organisationer än de offentliga arbetsförmedlingarna, genom ett frivilligt deltagande av Euressamarbetspartner i Euresnätverket på basis av gemensamma minimikriterier. Kommittén ser dock risker med detta om man inte säkerställer att privata tjänsteleverantörer uppfyller samma kvalitetskrav som offentliga arbetsförmedlingar. I vilket fall som helst kan medlemsstaterna införa ytterligare kriterier utöver dem som finns i bilagan om de bedömer att det är nödvändigt. Dessa får dock aldrig vara diskriminerande. Deltagande privata tjänsteleverantörer får inte i något fall tillåtas att ta betalt för sina tjänster.

1.4

EESK uppmuntrar medlemsstaterna att systematiskt tillhandahålla grundläggande information om Euresnätverket och dess särskilda stödtjänster, framför allt till gränsarbetare och ungdomar, och att informera om och bättre lyfta fram Eurestjänsterna.

1.5

EESK välkomnar fokuseringen på utveckling av och stöd till gränsöverskridande samarbete samt förslaget om en enda kontaktpunkt för kommunikation med gränsarbetare och arbetstagare i gränsområden. Kommittén rekommenderar en förstärkning av Eures-T-partnerskapens roll.

1.6

Kommittén efterlyser enhetlighet och synergi med EU:s strategier för att främja rörlighet, särskilt vad gäller inrättandet av ett nätverk av offentliga arbetsförmedlingar och åtgärder för att främja fri rörlighet i EU för arbetstagare och medborgare samt deras familjer. När det gäller genomförandet av ungdomsgarantin stöder kommittén en utvidgning av Euresnätverkets tillämpningsområde till att även omfatta medborgare som söker lärlingsplatser, arbetsbaserade praktikplatser eller andra möjligheter som omfattar ett anställningsavtal, så länge detta är i enlighet med artiklarna 45 och 46 i EUF-fördraget, för att tillåta dessa arbetstagare att uppehålla sig i en medlemsstat i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten.

1.7

Med tanke på Eures utvidgade befogenhetsområde och dess nya roll i stödtjänsterna upprepar EESK också att de nationella samordningskontoren bör ha tillräckligt med personal och övriga resurser för att kunna utföra sina uppgifter, inklusive bra utbildningsprogram för personalen.

1.8

EESK uppmanar medlemsstaterna att utnyttja kommissionens tekniska stöd och respektera tidsgränserna för upprättandet av en första sammanställning av de nationella klassificeringssystemen. Det här gör det möjligt att jämföra alla klassificeringsuppgifter med den europeiska klassificeringen av färdigheter/kompetens, kvalifikationer och yrken.

1.9

EESK välkomnar det faktum att det nya finansieringssystemet inte får äventyra den roll som Eures gränsöverskridande partnerskap har, och anser att dessa bör fortsätta att stödjas genom övergripande åtgärder i hela EU, som kan kompletteras av nationella resurser eller ESF.

1.10

Vad gäller insamling av data och indikatorer framhåller EESK att man måste gå försiktigt till väga när man i förordningen fastställer medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter i fråga om överföringen av information och statistik om exempelvis rörliga arbetstagare i de fall det inte finns något system för övervakning av vissa indikatorer. Kommittén föreslår att de kvantitativa indikatorerna kompletteras med kvalitativa indikatorer.

1.11

EESK framhåller att arbetsmarknadsparterna spelar en avgörande roll på alla nivåer i egenskap av viktiga aktörer på arbetsmarknaden. Kommittén vill se dem som fullvärdiga partner med uppgift att ge råd och hjälp åt företag och arbetstagare samt information om företagsrelaterade frågor och arbetsvillkor. Medlemsstaterna bör införa system som gör det möjligt för arbetsmarknadsparterna att aktivt delta i de nationella samordningskontoren, med beaktande av nationella förfaranden och lagstiftningssystem.

1.12

EESK uppmanar kommissionen att lägga fram ett lämpligt lagstiftningspaket för att förbättra samordningen av de sociala trygghetssystemen samt erkännandet och överföringen av rättigheter som arbetstagare erhållit.

1.13

I fråga om dataskyddet rekommenderar EESK att kommissionen tar hänsyn till rekommendationerna i yttrandet om Europeiska datatillsynsmannen av den 3 april 2014.

2.1

I EU:s ekonomi har det skett en återgång till tillväxt, med arbetslöshetsnivåer som varit relativt stabila sedan mitten av 2013 (1). Långtidsarbetslösheten fortsätter dock att öka på grund av den utdragna krisen. Ungdomsarbetslösheten har nått alarmerande nivåer och fattigdomen bland den arbetande befolkningen ökar också (2).

2.2

Situationen kräver att man snarast sätter in alla åtgärder och instrument för att främja öppenheten och dynamiken på EU:s arbetsmarknad, i syfte att bättre matcha utbud och efterfrågan samt öka arbetstagarnas rörlighet inom EU. Ökad rörlighet inom EU kommer att öka arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter och hjälpa arbetsgivare att tillsätta lediga tjänster på ett bättre och snabbare sätt (3).

2.3

I ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen” (4), förband sig kommissionen att förnya Euresnätverket för att förbättra dess möjligheter att matcha och placera arbetstagare, som ett bidrag till den europeiska sysselsättningsstrategin (inklusive initiativet ”Ditt första Eures-jobb”).

2.4

Åtagandet att uppdatera Eures ingår också i rapporten om EU-medborgarskapet (5) och ligger i linje med andra initiativ från kommissionen för att stödja fri rörlighet för arbetstagare i EU (6), inrättandet av ett europeiskt nätverk för offentliga arbetsförmedlingar (7), genomförandet av ett paket med sysselsättningsåtgärder (8) och alla instrument för att ge ungdomar arbete (9).

2.5

EESK anser att EU fortfarande bör prioritera fri rörlighet för arbetstagare baserad på icke-diskriminering och lika behandling (10) samt avlägsnande av de återstående hindren för rörlighet (11). Kommittén har i ett antal rekommendationer framhållit att Eures (12) bör göras till ett verkligt instrument för att matcha utbud och efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden.

3.1

Euresnätverket genomgick vissa förändringar efter ett beslut (13) som kommissionen fattade på eget initiativ år 2012. Kapitel II i förordning 492/2011, som utgör det europeiska regelverket för platsförmedling och informationsutbyte mellan medlemsstaterna avseende arbetskraftens rörlighet inom EU, har dock knappast ändrats alls sedan 1992. Eures-stadgan kommer att ses över mot bakgrund av den nyligen föreslagna förordningen (14).

3.2

Det krävs snarast en omfattande översyn av Eures sätt att fungera för att man ska kunna ta hänsyn till nya former av rörlighet och förändringar i tekniken för utbyte av information om lediga tjänster samt de många och varierande rekryteringskanalerna för arbetssökande och arbetsgivare, arbetsförmedlarnas allt större roll, men även det allt större antalet arbetstagare som beslutar sig för att söka arbete utomlands.

3.3

Det optimala alternativet för att snabbt uppnå målen och avlägsna de brister som upptäckts är att införa en ny förordning och skapa ett separat instrument. Målet är att Eures ska bli ett verkligt instrument för att placera och rekrytera arbetstagare baserat på icke-diskriminering och lika behandling. Nätverket kommer gradvis att utvidgas till att omfatta lärlingsutbildning och praktiktjänstgöring (pilotprojektet ”Ditt första Eures-jobb”).

3.4

Innan kommissionen fattade beslutet 2012, och på basis av en utvärdering av Eures som gjordes 2010 (15), genomförde kommissionen ett samråd om befintliga brister och en eventuell framtida vägledande plan för nätverket. Den rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft, som skulle spela en mer aktiv roll i processen, rådfrågades om förslaget.

3.5

Vid utvärderingen noterades ett antal grundläggande brister med Eures. De största var 1) en ofullständig pool av lediga platser och meritförteckningar tillgängliga på EU-nivå för alla medlemsstater, 2) Euresportalens begränsade förmåga att matcha, 3) ojämn tillgång till Eurestjänster inom EU, 4) begränsade möjligheter att bistå med matchning, rekrytering och placering för arbetssökande och arbetsgivare, och 5) ineffektivt informationsutbyte mellan medlemsstaterna om över- och underskott på arbetskraft.

3.6

Eures kan inte längre fungera i sin nuvarande form. Samtliga medlemsstater har uttryckt sitt stöd för förslaget om att ändra inriktning på Eures och införa programplanering och gemensamma indikatorer avseende Eures verksamhet för att öka öppenheten i fråga om resultatet samt förbättra informationsutbytet och samordningen av insatser.

3.7

Grundläggande information om Euresnätverket bör tillhandahållas i hela unionen för alla arbetssökande och arbetsgivare som söker kundtjänster för rekrytering. De bör erbjudas tillgång till Euresnätverket, och nätverkets verksamhet bör stödjas genom utbyte av information om över- och underskott på arbetskraft på nationell nivå.

3.8

Syftet med förslaget är att uppnå en situation där Euresportalen har ett nästan fullständigt utbud av lediga tjänster och där arbetssökande i hela Europa har omedelbar tillgång till samma tjänster. Samtidigt ska det också finnas en fullständig pool av tillgängliga meritförteckningar som registrerade arbetsgivare kan använda för att rekrytera.

3.9

Det är viktigt att se till att Euresportalen kan göra välgrundade, automatiska matchningar mellan lediga tjänster och meritförteckningar i de olika medlemsstaterna, med översättningar till alla språk och information om de färdigheter, kvalifikationer och yrken som erhålls på nationell och sektoriell nivå.

3.10

Eventuella åtgärder som kommissionen vidtar för Euresnätverket och som kräver personalresurser och/eller ekonomiska resurser faller inom ramen för förordningen om inrättande av programmet för sysselsättning och social innovation (16) (2014–2020).

4.1.1

Kommissionen bör definiera rättvis rörlighet på ett lämpligt sätt med beaktande av de nya rörlighetsmönstren och det större behovet av rättvis rörlighet. Kommissionen skulle kunna utgå från den redan existerande formuleringen i avsnitt 2 i förordning 492/2011, och samtidigt klargöra att rättvis rörlighet även ska omfatta rätten att få tillgång till och dra nytta av alla arbetserbjudanden inom EU.

4.1.2

Rörlighetskonceptet bör även alltid ta hänsyn till varje lands ståndpunkter och specifika situation, så att färdigheter kan cirkulera effektivt. Enligt artikel 26 i förslaget ska medlemsstaterna utarbeta rörlighetsstrategier som en integrerad del av sin sysselsättningspolitik.

4.2.1

EESK förstår kommissionens intention att öppenhetsprincipen ska utvidgas till andra enheter, men kommittén ser en risk om offentliga arbetsförmedlingar, privata bemanningsföretag och andra organisationer som erbjuder sysselsättningstjänster inte uppfyller samma kvalitetskriterier (som de som gäller för de offentliga arbetsförmedlingarna). Systemet måste vara öppet och iaktta principen om lika behandling av de sökande organisationerna.

4.2.2

Samtidigt kräver förslaget att offentliga arbetsförmedlingar och andra Euressamarbetspartner skapar bättre tillgång till Euresportalen via sina egna portaler för arbetssökning. I vissa länder är det mycket svårt att få kontakt med en Euresrådgivare. Många arbetssökande möter också en rad byråkratiska och ekonomiska hinder, framför allt ungdomar.

4.2.3

Nya erfarenheter visar dessutom att kännedomen om Euresnätverket och dess tjänster i många länder är dålig, framför allt bland unga. Endast en tredjedel av arbetsgivarna hade hört talas om Eures innan de kom i kontakt med nätverket. Medlemsstaterna måste informera om och lyfta fram Eurestjänsterna bättre så att personer som beslutar att ta anställning i ett annat land är välinformerade om vad detta innebär.

4.2.4

Kommittén stöder en utvidgning av Euresnätverket till att även omfatta de grupper av medborgare, i synnerhet ungdomar, som söker lärlingsplatser, arbetsbaserade praktikplatser eller andra möjligheter som omfattar ett anställningsavtal i enlighet med artiklarna 45 och 46 i EUF-fördraget, för att tillåta dessa arbetstagare att uppehålla sig i en medlemsstat i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten.

4.2.5

EESK välkomnar också fokuseringen på stöd till gränsöverskridande samarbete samt användningen av en enda kontaktpunkt för kommunikation med gränsarbetare och arbetsgivare i gränsområden. Kommittén rekommenderar att man använder de redan etablerade kontaktpunkterna för företag.

4.2.6

Eures-T-partnerskapen, som för samman offentliga arbetsförmedlingar, fackföreningar, regionala arbetsgivarorganisationer och, i vissa fall, lokala eller regionala myndigheter, bör förstärkas och deras roll klart anges.

4.2.7

EESK rekommenderar ett förtydligande av kopplingen mellan Euresnätverket och Solvit, rådgivnings- och informationsportalen för EU:s inre marknad. Detta gäller framför allt bestämmelserna (artikel 7.4) om stöd från det nationella samordningskontoret vid klagomål som gäller lediga arbetsplatser och rekrytering i Euresnätverket samt samarbete med offentliga myndigheter, t.ex. yrkesinspektionerna.

4.3.1

Även om mekanismen för att skapa balans mellan utbud och efterfrågan redan ingår i artikel 13 i förordning 492/2011 (17) sker det för närvarande inte något automatiskt elektroniskt utbyte av meritförteckningar eller annan information om arbetssökande.

4.3.2

Kommittén är medveten om att interoperabilitet i detta skede inte kräver någon harmonisering av de nationella klassificeringssystemen. Kommittén stöder ändå kommissionens strävan att få medlemsstaterna att göra en första sammanställning av de nationella klassificeringssystemen. Det här kommer att göra det möjligt att jämföra alla klassificeringsuppgifter med den europeiska klassificeringen av färdigheter/kompetenser, kvalifikationer och yrken (Esco), som kommer att fungera som ett instrument för automatiskt utbyte och full interoperabilitet mellan inhemska myndigheter.

4.4.1

Euresnätverket måste tillhandahålla ett omfattande paket med tjänster för sina kunder (arbetssökande och arbetsgivare). De måste öka medvetenheten, kanalisera information, införa mekanismer som förenklar registreringen, följa upp meritförteckningar och lediga tjänster, erbjuda automatisk matchning, förmedla arbeten, hjälpa till vid rekrytering samt ge de sökande kontaktuppgifter till relevanta organisationer, framför allt fackföreningar, som de kan vända sig till när de väl har blivit anställda.

4.4.2

Tjänster för arbetstagare och arbetsgivare bör vara avgiftsfria.

4.4.3

EESK välkomnar det faktum att medlemsstaterna måste bli mer systematiska i sitt utbyte av nationell information om över- och underskott på arbetskraft och om politiken på detta område. Beslut om sådan politik omfattas dock inte av denna förordning.

4.4.4

EESK anser att det är viktigt med en tydlig uppdelning av befogenheter och skyldigheter mellan Europeiska samordningsbyrån, vars uppgift är att skapa en enhetlig ram och tillhandahålla tvärgående stöd, och nationella samordningskontor, offentliga arbetsförmedlingar och Euressamarbetspartner.

4.4.5

I och med att Eures befogenheter utvidgas kommer de nationella samordningskontoren att få ett antal nya uppgifter, varför de bör få tillräckligt med personal och finansiering, inklusive bra utbildningsprogram för personalen. Kommissionen bör se till att de får så mycket tekniskt stöd och rådgivning som möjligt.

4.4.6

Det vore värdefullt om de nationella samordningskontoren utarbetade arbetsprogram för de organisationer som är involverade i arbetet inom Euresnätverket i respektive land. I programmen bör man fastställa planerade aktiviteter, det sammanlagda antal anställda och den finansiering som avsatts för att genomföra dessa aktiviteter samt mekanismer för att övervaka och utvärdera de planerade aktiviteterna.

4.5.1

Åtgärderna i förordningen måste genomföras i linje med EU:s lagstiftning om skydd av personuppgifter (18)änglig via Eures-portalen ska vara uttryckligt, entydigt, frivilligt, specifikt och välinformerat.

4.5.2

Syftet är att garantera såväl a) verklig respekt för bestämmelserna om skydd av enskildas grundläggande fri- och rättigheter som b) det fria flödet av personuppgifter mellan medlemsstaterna samt gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen eller inbördes mellan gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen, då de utövar sina respektive befogenheter.

4.5.3

EESK noterar att det med Europeiska datatillsynsmannen har hållits samråd som avspeglar Euresnätverkets nya och utvidgade roll. EESK rekommenderar att kommissionen beaktar rekommendationerna och slutsatserna i datatillsynsmannens yttrande av den 3 april 2014 (19).

4.6.1

EESK välkomnar det faktum att det nya finansieringssystemet inte kommer att äventyra den viktiga roll som Eures gränsöverskridande partnerskap har, framför allt i utsatta regioner, och anser att dessa bör fortsätta att stödjas genom övergripande åtgärder i hela EU, som kan kompletteras genom nationella resurser eller ESF.

4.6.2

ESF bör fastställa tydliga prioriteringar beträffande Eures och tillhandahålla lämpligt stöd. Förfarandena för ansökan om och beviljande av stöd måste förbli enhetliga, öppna och enkla.

4.7.1

Kommissionen talar om en ny definition av arbetsmarknadsparternas roll (20). Dessa bör involveras fullt ut i programplanerings- och rapporteringscykeln och bjudas in till möten.

4.7.2

EESK betonar ändå att arbetsmarknadsparterna har en grundläggande roll på alla nivåer i egenskap av viktiga aktörer på arbetsmarknaden som i hög grad är involverade i Eures arbete med att matcha färdigheter med lediga tjänster. Deras roll får inte inskränkas till att vara associerade medlemmar (21). Framför allt bör de nationella samordningskontoren utöka sitt samarbete med arbetsmarknadsparter och yrkesorganisationer. Kommittén föreslår att arbetsmarknadsparterna på EU-nivå och nationell nivå på lämpligt sätt deltar i den europeiska byråns och de nationella samordningskontorens arbete.

4.8.1

För att se till att det finns tillräckligt med information för att man ska kunna mäta resultatet av Euresnätverket bör det införas gemensamma indikatorer som de organisationer som deltar i nätverket kan använda som riktlinje när de fastställer sina resultat. De bör även bidra till bedömningen av vilka framsteg som görs mot de mål som fastställts för Euresnätverket som helhet. Det är också viktigt att använda kvalitativa indikatorer, såsom arbetets kvalitet, lika behandling och rättigheter som rör den sociala tryggheten. Man måste gå försiktigt till väga när man i förordningen fastställer medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter i fråga om överföringen av information och statistik om exempelvis rörliga arbetstagare i de fall det inte finns något system för övervakning av vissa indikatorer.

26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/34

Föredragande:

Josef Zbořil

Medföredragande:

Sorin Ioniţă

1.1

EU genomgår genomgripande omvandlingar på energiområdet, och den europeiska ekonomin och utsatta konsumenter står inför en ökande risk för otillförlitlig försörjning och höga energipriser.

1.2

Hydraulisk högvolymsspräckning, även kallad frackning, ger upphov till oro för effekterna på folkhälsan och miljön. Man måste ge bästa möjliga information till de berörda samhällena för att underlätta skyddet av dem samt förbättra den lokala delaktigheten vid beslut om enskilda projekt i överensstämmelse med respektive rättsliga krav.

1.3

Kommissionens politiska riktlinjer för utvinning av okonventionella kolväten består av en uppsättning principer som medlemsstaterna ska genomföra inom sex månader och ett övervakningssystem efter detta. Öppenhet och insyn när det gäller undersökning och utvinning betraktas som nödvändigt för att minimera riskerna och trygga allmänhetens acceptans av sådana projekt.

1.4

EESK anser att kommissionens dokument (meddelande och rekommendationer) bygger på en realistisk syn på ämnet och att de fortsatta diskussionerna måste bygga på fakta och rön. Man måste dock även beakta viktiga subjektiva faktorer såsom allmänhetens uppfattning av riskerna. Vi intar en balanserad syn på de okonventionella kolvätenas potentiella roll i EU:s energimix.

1.5

EESK uppskattar den påskyndade processen, där rekommendationerna gör det lättare att inleda öppna godkännandeförfaranden för undersökningar i länder som anser att användning av okonventionella kolväten är nödvändig för deras energibehov.

1.6

EESK anser att denna ram, om den genomförs ordentligt, är tillräcklig för användning på lokal nivå och att det åtminstone för närvarande inte behövs något särskilt direktiv om skiffergas. EU:s regelverk tillhandahåller tillräckliga medel för att finna lösningar på eventuella gränsöverskridande konsekvenser av hydraulisk spräckning. I framtiden bör frågan omprövas om denna verksamhet ökar betydligt i omfattning.

1.7

EESK skulle vilja framhålla att om okonventionella kolväteresurser utvecklas inom den rätta institutionella ramen kan de bli en tillväxtfaktor i Europa. Relativt ren, tillförlitlig och flexibel produktion som bygger på fossila bränslen är nödvändig för att förhindra obalans i elsystemen. Dessutom visar de ofta förekommande politiska kriserna i EU:s östra grannskap hur viktigt det är med en sådan lämplig diversifiering av försörjningskällorna.

1.8

EESK rekommenderar att ett antal ytterligare punkter som rör tekniken för hydraulisk spräckning framhålls i framtida kommissionsdokument. Vattenförbrukningen är inte så hög som man ibland antar, men verksamhet i områden med vattenstress kräver särskild uppmärksamhet. De kemikalier som används är reglerade (enligt Reach) och inga farliga ämnen bör användas. Gasläckor måste hanteras ordentligt, liksom fackling av överskottsgas. Principen om att förorenaren betalar är tillämplig.

1.9

Det är avgörande för den sociala rättvisan och allmänhetens acceptans av okonventionella kolväten att intäkterna från ersättningar och punktskatter delas med de lokala budgetarna i de berörda samhällena på ett öppet och förutsägbart sätt för att kompensera dem för eventuella negativa externa effekter.

2.1

EU genomgår genomgripande omvandlingar på energiområdet som bestäms av överlappande faktorer såsom stora tekniska genombrott (när det gäller både förnybara och fossila bränslen), betydande geopolitiska förändringar och ambitiösa politiska mål som ibland leder till invecklade åtgärder vars effekter är svåra att reda ut. Medan energikällorna förvisso har blivit fler och diversifierats står ellertid den europeiska ekonomin och utsatta konsumenter inför en ökande risk för otillförlitlig försörjning och höga priser.

2.2

En av de nya metoder som har kommit de senaste årtiondena är hydraulisk högvolymsspräckning, även kallad frackning, som i USA har utvecklats snabbt och gett obestridliga fördelar genom att öka den mängd naturgas som finns tillgänglig för ekonomiskt utnyttjande och kraftigt sänka priserna. Samtidigt ger hydraulisk spräckning upphov till oro för effekterna på folkhälsan och miljön, och allmänheten klagar på bristande öppenhet, insyn och samråd när det gäller skiffergasverksamhet. De berörda samhällena måste informeras bättre, och det behövs mer lokal delaktighet i besluten om enskilda projekt, även vid konsekvensbedömningen i enlighet med de tillämpliga rättsliga skyldigheterna.

2.3

EESK skulle vilja förstärka kommissionens budskap, dvs. att om okonventionella kolväteresurser utvecklas inom den rätta institutionella ramen kan de bli en tillväxtfaktor i Europa. Lärdomarna från utnyttjandet av förnybara energikällor visar att det under överskådlig framtid ännu kommer att behövas relativt ren, tillförlitlig och flexibel produktion som bygger på fossila bränslen för att förhindra obalans i elsystemen. Dessutom visar de ofta förekommande politiska kriserna i EU:s östra grannskap återigen hur viktigt det är med en diversifiering av försörjningskällorna.

3.1

Europas ekonomier och invånare behöver ha säker och tillförlitlig tillgång till hållbar och ekonomiskt överkomlig energi. Ett stort importberoende och en låg diversifiering av energiresurser, bland andra faktorer, har bidragit till ökande priser i EU, särskilt jämfört med vissa av våra främsta konkurrenter.

3.2

Den tekniska utvecklingen har gett tillgång till okonventionella fossila bränslen som det tidigare var alltför svårt eller kostnadskrävande att utvinna. I USA står okonventionella gaskällor för närvarande för 60 % av den inhemska gasproduktionen och skiffergas har den högsta tillväxttakten, vilket gör billigare amerikanskt kol tillgängligt för export, särskilt till EU.

3.3

Potentiella reserver av naturgas från skifferformationer har väckt höga förväntningar i delar av EU: Skiffergas kan vara en möjlig ersättning för mer koldioxidintensiva fossila bränslen, minska beroendet av energileverantörer utanför EU samt skapa ytterligare arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och offentliga intäkter. Vissa medlemsstater undersöker därför aktivt möjligheterna att utvinna skiffergas.

3.4

De risker som förknippas med tekniken för hydraulisk högvolymsspräckning, även kallad frackning, ger dock upphov till oro för effekterna på folkhälsan och miljön. En stor del av befolkningen upplever dessutom att de åtgärder för skydd, insyn och offentligt samråd som vidtas rörande skiffergasverksamhet är otillräckliga. Vissa medlemsstater har förbjudit hydraulisk spräckning eller infört ett moratorium.

3.5

Som ett svar på allmänhetens oro har kommissionen åtagit sig att utveckla en ram för säker och trygg utvinning av okonventionella kolväten i EU i syfte att

3.6

Meddelandet åtföljer en rekommendation, som kompletterar EU:s gällande regelverk, om minimiprinciper för undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning. Syftet med rekommendationen är att möjliggöra en säker och trygg utveckling av dessa resurser samt att främja lika konkurrensvillkor för denna bransch i alla EU-medlemsstater som väljer att utveckla dem.

3.7

Enligt tillgängliga uppgifter verkar produktionen av naturgas från skifferformationer ha störst potential i Europa jämfört med andra okonventionella fossila bränslen: De tekniskt utvinningsbara skiffergasresurserna har uppskattats till ungefär 16 biljoner kubikmeter, vilket är mycket mer än för gas från lågpermeabla reserver (3 biljoner kubikmeter) eller kolbunden metangas (2 biljoner kubikmeter). I takt med att undersökningsprojekt utvecklas kommer kunskapen att öka om de ekonomiskt utvinningsbara resurserna från skifferformationer och andra okonventionella källor till gas och olja.

3.8

Den nya tekniken skulle kunna ge medlemsstater med högt importberoende en möjlighet att diversifiera sina energikällor och öka sin försörjningstrygghet. Till och med en måttlig minskning eller en utebliven höjning av gaspriserna, till exempel genom en starkare eller bibehållen förhandlingsposition gentemot gasleverantörer utanför EU, skulle vara till gagn för medlemsstaterna. Skiffergasverksamhet kan också ge direkta eller indirekta ekonomiska fördelar, till exempel genom regionala investeringar i infrastruktur, direkta och indirekta sysselsättningsmöjligheter samt offentliga intäkter via skatter, avgifter och ersättningar.

3.9

Experterna är överens om att utvinning av skiffergas i allmänhet leder till större miljöavtryck än exploatering av konventionell gas, eftersom den kräver en intensivare brunnstimuleringsteknik, huvudsakligen sker på land och omfattar större områden. Eftersom skiffergasbrunnars produktivitet generellt är lägre än den hos konventionella brunnar måste dessutom fler brunnar borras. En del av dessa risker och konsekvenser kan vara gränsöverskridande, till exempel i fråga om vatten- och luftföroreningar.

3.10

Miljöriskerna, som också för med sig hälsorisker, har gett upphov till varierande grad av oro hos allmänheten, inklusive till uttalad opposition mot skiffergasprojekt. I synnerhet informationsasymmetrin mellan operatörerna och de behöriga myndigheterna eller allmänheten betraktas som ett problem, särskilt med avseende på spräckningsvätskornas sammansättning och de geologiska förhållanden under vilka spräckning ska ske.

3.11

I ovannämnda rekommendation uppmanas medlemsstaterna att när de tillämpar eller anpassar sin lagstiftning om kolväten som inbegriper hydraulisk högvolymsspräckning se till att

3.12

Medlemsstaterna rekommenderas också att se till att företagen använder bästa tillgängliga teknik, i tillämpliga fall, och god branschpraxis för att förebygga, hantera och minska effekterna och riskerna med undersöknings- och utvinningsprojekt. Kommissionen ser dessutom över det befintliga referensdokumentet (BREF-dokumentet) om utvinningsavfall som omfattas av direktivet om avfall från gruvdrift. Det bör offentliggöras inom kort.

3.13

För att göra det lättare för allmänheten att delta kommer kommissionen att inrätta ett europeiskt vetenskaps- och tekniknätverk om utvinning av okonventionella kolväten, där yrkesverksamma från industrin, forskningsvärlden, den akademiska världen och aktörer från civilsamhället förs samman. Ytterligare forskning på området för förståelse, förebyggande och minskning av miljöeffekter och risker i samband med undersökning och utvinning av skiffergas aviseras också i 2014-2015 års arbetsprogram för Horisont 2020.

3.14

Medlemsstaterna uppmanas att börja tillämpa principerna i rekommendationen inom sex månader och att från och med 2015 varje år informera kommissionen om de åtgärder som har vidtagits. Kommissionen kommer att övervaka genomförandet med hjälp av en offentlig resultattavla där situationen i de enskilda medlemsstaterna jämförs, och kommer att se över politikens effektivitet inom 18 månader.

4.1

EESK uppskattar kommissionens balanserade syn på frågan om okonventionella kolväten. Diskussionen måste vara öppen och bygga på fakta och rön. Man måste dock även beakta subjektiva aspekter såsom allmänhetens uppfattning av riskerna. Meddelandet är heltäckande, informativt och välstrukturerat samt framhäver de viktigaste frågor som man måste ta itu med vad gäller skydd av hälsa och miljö samt allmänhetens acceptans. Det ger en balanserad syn på de okonventionella kolvätenas potentiella roll i EU:s energimix.

4.2

Eftersom inte alla medlemsstater förfogar över denna primära energikälla måste subsidiaritetsprincipen följas. EU:s regelverk tillhandahåller tillräckliga medel för att finna lösningar på eventuella gränsöverskridande konsekvenser av hydraulisk spräckning. EESK anser att de gällande EU-bestämmelserna är tillräckliga och täcker de flesta aspekterna av hydraulisk spräckning. För närvarande behövs inget särskilt direktiv om skiffergas. Ett ordentligt genomförande av de gällande rättsliga skyldigheterna är ett säkert sätt att utveckla denna nya utvinningsteknik.

4.3

Det råder en relativ brist på råvarukällor i EU. Alla tillgängliga resurser bör användas på effektivast möjliga sätt, med hänsyn tagen till hälso- och miljöriskerna. Samtidigt är ingen mänsklig verksamhet helt utan risk, och rationell riskhantering måste vara en inneboende del i alla mänskliga aktiviteter, inklusive undersökning och utvinning av okonventionella kolväten.

4.4

En hög grad av öppenhet och insyn i alla undersöknings- och utvinningsprojekt är avgörande för att trygga allmänhetens acceptans av den nya tekniken. Öppenhet och insyn bör tillämpas från och med de tidiga stadierna av dess utveckling, eftersom det för en realistisk bedömning av förekomsterna av resurserna och den ekonomiska nyttan av att utvinna dem krävs provborrning i områden där det kan finnas skiffergas. En ingående konsekvensbedömning av undersökningen måste läggas fram. En trygg och hållbar försörjning är grundläggande pelare i EU:s energipolitik. Eftersom de obalanser i systemet som skapats av vind- och solenergikällor ännu inte kan utjämnas utan att äventyra andra mål, t.ex. minskade koldioxidutsläpp eller ökad effektivitet, tycks dock alternativet med okonventionell gas vara lämpligt för att jämna ut energiomställningen.

4.5

Även geopolitiska överväganden måste beaktas, särskilt mot bakgrund av den senaste utvecklingen i Ukraina efter att meddelandet och rekommendationerna lades fram. Dessa har samband med energiförsörjningstryggheten i händelse av långvariga spänningar i EU:s närmaste grannländer eller ett handelskrig med Ryssland. De har dock även att göra med utvecklingen i andra delar av världen och EU:s gradvisa nedgång bland de största handelsblocken.

4.6

EESK konstaterar att det har gjorts framsteg i tekniken för att utvinna okonventionella kolväten under de senaste åren. Man har på ett trovärdigt sätt lyckats åtgärda de viktigaste miljö- och säkerhetsrelaterade farhågorna, och riskerna inom avgörande miljöområden har minskat. Icke desto mindre måste i synnerhet risken för vattenföroreningar övervakas noga, och särskild uppmärksamhet måste ägnas områden med vattenstress. EESK rekommenderar att kommissionens dokument ses över så snart som möjligt i syfte att införliva följande förslag.

4.7

När utvinningsprojekt bedöms bör fördelarna för lokalsamhällena (infrastruktur, arbetstillfällen, skatter och ersättningar osv.) anges i sin helhet. Det är mycket viktigt – och god praxis – att intäkterna från ersättningar och punktskatter delas med de lokala budgetarna på ett öppet och förutsägbart sätt, helst med hjälp av en formel som kan kontrolleras av allmänheten, för att kompensera samhällena för eventuella negativa konsekvenser av utvinningen och minska deras motstånd mot sådana projekt. EESK rekommenderar att denna punkt införlivas i kommissionens rekommendationer.

4.8

Klimatskyddsfördelarna bör anges i sin helhet: Utsläppen från förbränningsprocesserna skulle vara ungefär hälften så höga som från kol. I detta sammanhang bör vi beakta konsekvenserna av gasläckage från brunn till brännare, som i vissa delar av världen är ganska omfattande men nästan aldrig offentliggörs. Inofficiellt medger experterna att gasläckorna på dåligt förvaltade gasfält kan uppgå till 12–13 %, medan goda driftsstandarder gör att sådana läckor kan hållas under 3 %!

4.9

Geologiska och seismiska risker måste bedömas noggrant i specifika områden, men i meddelandet bör man nämna att spräckningsprocessen äger rum i mycket djupare brunnar än vid konventionell utvinning, när det gäller skiffergas långt under akvifererna. Man bör dock fortsätta att utveckla kunskaperna om de risker på medellång och lång sikt som uppstår p.g.a. omfattningen av verksamheten i samband med den nya tekniken.

4.10

Kommissionen skulle också kunna nämna att vattenförbrukningen per brunn är ganska låg, och att en stor del av detta vatten kommer tillbaka till ytan för att antingen återanvändas eller behandlas på lämpligt sätt. De kemikalier som används omfattas av Reachförordningen i EU, och gasläckor måste hanteras ordentligt, liksom fackling av överskottsgas. Dessutom är landanvändningen i förhållande till effekttätheten i andra gasfält mycket lägre än i fråga om solcells-, vind- och biomassaanläggningar. För närvarande underskattas denna aspekt kraftigt av dem som förespråkar alla slags förnybara energikällor, trots att den ofta spelar en roll när man fattar beslut om det är möjligt att utnyttja primära energikällor.

26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/39

Föredragande:

Ulla Sirkeinen

1.1

EESK kommer till slutsatsen

1.2

EESK ger sitt stöd till

1.3

EESK rekommenderar följande:

2.1

Sedan Europeiska rådet i mars 2008 fattade beslut om de klimat- och energipolitiska målen 20-20-20 som ska uppnås senast 2020 har mycket förändrats. För det första drabbades vi av den värsta ekonomiska krisen sedan kriget, och återhämtningen i Europa har bara börjat och är fortfarande svag. För det andra har andra huvudaktörer inte följt EU:s exempel och fastställt mål och åtgärder för att begränsa klimatförändringen. För det tredje har skiffergasrevolutionen i USA förändrat energiscenen – åtminstone för de branscher som påverkas av gassektorn – och därmed konkurrenskraftsförhållandena. För det fjärde har energipriserna i detaljhandelsledet ökat snabbt under de senaste åren i stora delar av EU, vilket äventyrar industrins konkurrenskraft och utsätter sårbara konsumenter för risker. För det femte har också den politiska utvecklingen i Ukraina under den senaste tiden på ett dramatiskt sätt visat hur viktigt det är att minska EU:s beroende av ryska fossila energikällor. För det sjätte har vi sett en verkligt revolutionerande teknisk utveckling i fråga om förnybar energi, som har möjliggjort allt kostnadseffektivare produktion av koldioxidsnål energi. EESK rekommenderar i sammanhanget att kommissionen ger bredare spridning åt sin analys att ”kostnaderna för en övergång till en koldioxidsnål ekonomi inte skiljer sig nämnvärt från de kostnader som under alla omständigheter kommer att uppstå till följd av behovet av att förnya ett åldrande energisystem, ökande priser på fossila bränslen och efterlevnaden av dagens klimat- och energipolitik”. ”(...) Energisystemskostnaderna förväntas under alla omständigheter öka under perioden fram till 2030, till en nivå på cirka 14 % av BNP, jämfört med cirka 12,8 % 2010. Däremot förväntas en kraftig skiftning från bränsleutgifter till innovativ utrustning med stort mervärde, som kommer att främja investeringar i innovativa produkter och tjänster, skapa sysselsättning och tillväxt och förbättra unionens handelsbalans.”För det sjunde har det i vissa medlemsstater utvecklats intressanta initiativ vad gäller decentraliserad energiproduktion på grundval av förnybara energikällor, med direkt deltagande från det civila samhället. De har visat att man genom aktivt och direkt deltagande från medborgare, kommuner och regioner i fråga om energiproduktionen får nya regionala värdeskapande möjligheter, vilket ökar acceptansen i samhället för en ny klimat- och energipolitik avsevärt. För det åttonde blir det allt tydligare att det finns en stor ekonomisk framtidspotential i att vara tekniskt ledande inom förnybar energi och att regional utveckling och energipolitik kan kopplas samman.

2.2

Man har gjort betydande framsteg när det gäller de mål som satts upp för 2020. Utsläppen av växthusgaser hade 2012 minskat med 18 % jämfört med 1990, och de förväntas ha minskat ytterligare med 24 % år 2020 och med 32 % år 2030 som en följd av de hittills beslutade åtgärderna. Andelen förnybar energi i den slutliga energiförbrukningen var 13 % år 2012. Kommissionen räknar med en ytterligare ökning till 21 % år 2020 och till 24 % år 2030. Energiintensiteten i EU:s ekonomi minskade med 24 % från 1995 till 2011, även om det verkar som att det vägledande målet på 20 procents förbättring av energieffektiviteten inte kommer att nås. Dessa siffror kan delvis förklaras av den långvariga ekonomiska nedgången, koldioxidläckage och bättre energieffektivitet.

2.3

Men de kommande utmaningarna är ändå allvarliga och kräver omedelbara åtgärder. Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) har nyligen publicerat delar av sin femte bedömningsrapport, och den visar att de globala utsläppen av växthusgaser har ökat till de högsta nivåerna hittills, trots de begränsningsåtgärder som vidtagits. Enligt IPCC är det enbart omfattande institutionella och tekniska förändringar och stora investeringar som kan öka sannolikheten för att den globala uppvärmningen inte kommer att passera 2-gradersgränsen.

2.4

Europeiska rådet fattade 2008 beslut om ett mål att minska utsläppen av växthusgaser med 80–95 % fram till 2050, i linje med det internationella åtagandet att förhindra att den globala uppvärmningen blir mer än + 2 grader C. Kommissionen har lagt fram färdplaner för klimat och energi för att detta ska bli verklighet 2050.

2.5

EESK har aktivt understött och noggrant följt besluten om och genomförandet av EU:s klimat- och energipolitik. Många yttranden om relaterade frågor har utarbetats, antingen efter remiss eller på kommitténs eget initiativ, inbegripet yttranden om de internationella klimatförhandlingarna (1), en europeisk energigemenskap (2), energikostnader (3), energifattigdom (4) och senast om marknadsbaserade instrument för en ekonomi med låga koldioxidutsläpp (5).

2.6

Detta yttrande bygger på tidigare yttranden och kompletterar dem. Det är precis som andra EESK-yttranden en kompromiss mellan olika ståndpunkter. Det omfattar endast meddelandet ”En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020–2030” (6). EESK kommer att presentera separata yttranden om de andra delarna av paketet – reformen av systemet för handel med utsläppsrätter (7), meddelandet om energipriser (8), rekommendationerna om skiffergas (9) och meddelandet om en industriell renässans (10).

3.1

På grundval av klimat- och energifärdplanerna fram till 2050, en grönbok för offentligt samråd och en konsekvensbedömning har kommissionen lagt fram ett förslagspaket i ett rammeddelande om 2030 års klimat- och energipolitik, omnämnt i punkt 2.8.

3.2

Kommissionen föreslår ett 40-procentigt mål för minskade utsläpp av växthusgaser jämfört med 1990. De sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet ska uppnå en minskning med 43 % i förhållande till 2005, och de sektorer som står utanför med 30 %. Den årliga faktorn för att sänka utsläppstaken inom ETS efter 2020 kommer att öka från nuvarande 1,74 % till 2,2 %. Målen för de sektorer som står utanför utsläppshandelssystemet ska tilldelas medlemsstaterna genom i huvudsak samma metod som används för närvarande.

3.3

Kommissionen föreslår att minst 27 % av den slutliga energiförbrukningen i EU ska utgöras av förnybar energi. Detta mål är bindande på EU-nivå, men kommer inte att fördelas på medlemsstaterna. Detta innebär att det är oklart vem som ska hållas ansvarig om målet inte uppnås. Andelen förnybar energi inom elsektorn bör öka från 21 % i dag till 45 % år 2030.

3.4

Inga förslag om energieffektivitet läggs fram. En bedömning av genomförandet av direktivet om energieffektivitet kommer att läggas fram i mitten av 2014, och även ytterligare förslag på samma grunder.

3.5

Kommissionen föreslår att man ska reformera systemet för handel med utsläppsrätter  (11) genom att inrätta en reserv för marknadsstabilitet, och den har lagt fram ett förslag till förordning om detta.

3.6

Kommissionen tar också upp konkurrensen på de integrerade marknaderna och främjandet av en trygg energiförsörjning. Kommissionen har lagt fram ett särskilt meddelande om energipriser  (12).

3.7

En ny styrningsmetod föreslås på grundval av de nationella planerna.

3.8

En bredare uppsättning indikatorer föreslås för att bättre kunna utvärdera framstegen.

3.9

Viktiga kompletterande politikområden – jordbruk och markanvändning, avskiljning och lagring av koldioxid samt innovation och finansiering – tas också upp.

3.10

Kommissionen lägger slutligen fram en kortfattad översikt över den internationella situationen när det gäller begränsningen av växthusgasutsläpp.

4.1

EESK välkomnar meddelandet eftersom det syftar till att garantera att de klimat- och energipolitiska målen förblir förutsägbara. En stabilt och förutsägbart regelverk, och i synnerhet ett enhetligt genomförande av det, är förutsättningar för de långsiktiga beslut och omfattande investeringar som behövs för att vända utvecklingen i rätt riktning.

4.2

En viktig del av förutsägbarheten är budskapet att huvudinnehållet i klimat- och energipolitiken kommer att vara oförändrat fram till 2020.

4.3

I meddelandet beaktas emellertid även de omfattande förändringar som har ägt rum sedan antagandet av 2020-strategin. Trots behovet av förutsägbarhet, gör utmaningarna i det förändrade internationella sammanhanget samt behovet av ekonomisk återhämtning och ökad konkurrenskraft samt de stigande energipriserna det nödvändigt att anpassa nuvarande politik.

4.4

Den globala uppvärmningen är ett omfattande långsiktigt hot mot vår planet och kommande generationers välbefinnande samt det ekonomiska välståndet i allmänhet. Den kostar redan i dag mycket pengar. Ansträngningarna inom EU måste inriktas på målet att minska utsläppen av växthusgaser med 80–95 % fram till 2050. EESK stöder kommissionens förslag att målet för 2030 fastställs till 40 %, även om detta kan verka ambitiöst. Enligt den konsekvensbedömning som åtföljer meddelandet skulle ett mål på 35 % vara tillräckligt för att hålla minskningen på rätt väg mot målen för 2050.

4.5

När man år 2008 beslutade att minska utsläppen med 20 % till 2020 i förhållande till 1990 års nivåer, låg utsläppen redan 10 % under värdet för referensåret 1990. I nuläget ser det ut som att vi kommer att nå en minskning på 24 % till 2020, vilket betyder att man kommer att ha nått en minskning på 14 % på 11 år. Sedan skulle man behöva åstadkomma en ytterligare minskning på 16 % på tio år. Med tanke på de tekniska framstegen, de minskade kostnaderna för förnybar energi och de ökande kostnaderna för fossil energi torde det inte vara alltför svårt att uppnå detta mål. Insatserna efter 1990 har dock underlättats avsevärt genom den ekonomiska tillbakagången, de omfattande omstruktureringarna inom de tidigare kommunistiska ekonomierna och användningen av Kyotoprotokollets mekanismer.

4.6

För att nå detta mål utan negativa konsekvenser för andra aspekter av hållbarheten – ekonomiska och sociala aspekter – är det dock av största vikt att säkerställa att de mest kostnadseffektiva åtgärderna används vid genomförandet. EESK välkomnar därför att kommissionen inte fastställer ytterligare mål för biobränslesektorn, som är ett av de dyraste sätten att minska växthusgasutsläppen. EESK rekommenderade detta redan år 2008 (13). Därför bör användningen av de flexibla mekanismer som kommissionen nu föreslår inte ska ingå efter 2020 utvärderas noggrant och bli föremål för en bred diskussion. Vid utvärderingen bör man ta hänsyn till observerade problem samt fördelarna med global kostnadseffektivitet och det internationella klimatsamarbetets utveckling.

4.7

Politiken kommer att påverka olika sektorer av ekonomin på olika sätt. Åtgärderna bör därför vara noggrant utformade och målriktade i syfte att minska skadeverkningarna och skydda de mest utsatta energianvändarna. Övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp måste vara rättvis. Centrala frågor är utbildning, högkvalitativa arbetstillfällen och arbetstagardeltagande, samt eventuellt också kompensationsåtgärder.

4.8

EESK stöder också kommissionens förslag om ett gemensamt mål på minst 27 % för andelen förnybara energikällor. Medan målet på 40 % i fråga om minskade utsläpp av växthusgaser är en viktig klimatpolitisk signal, inte minst mot bakgrund av de förestående förhandlingarna inom ramen för COP 20/COP 21, är utbyggnaden av förnybar energi snarare ett energipolitiskt mål som syftar till att minska det i dagsläget alltför stora importberoendet. Kommittén ställer sig kritisk till att det inte ska fastställas enskilda bindande mål för varje medlemsstat. Det är högst oklart hur kommissionen utan enskilda nationella mål ska kunna se till och kontrollera att målet uppfylls, samt i förekommande fall utmäta påföljder vid överträdelser.

4.9

Förbättrad energieffektivitet är det mest lovande sättet att arbeta kostnadseffektivt mot alla energipolitiska mål – miljörelaterade, ekonomiska och försörjningstrygghetsmässiga. Potentialen är hög, men det krävs radikala åtgärder. EESK förväntar sig att kommissionen senare i år lägger fram effektiva politiska åtgärder på grundval av sin bedömning, och att den beaktar den mängd frågor som kommer att tas upp på detta område. Man bör ta hänsyn till erfarenheterna från befintlig och nyligen antagen lagstiftning. När det gäller målen bör man överväga branschvisa sådana, i synnerhet för att utnyttja byggnads- och transportsektorernas stora potential.

4.10

EESK välkomnar den nya styrningsmetod som föreslås av kommissionen och den upprepade processen för att fastställa nationella planer. Utarbetandet av dessa planer skulle kunna erbjuda en god möjlighet att inte bara involvera de berörda parterna, utan också det bredare civila samhället i energipolitikfrågorna, och även omfatta ett åtagande att genomföra dem. Det viktigaste inslaget i förslaget är kravet att konsultera grannländer, och detta bör bli obligatoriskt inför nationella beslut som kan få stora konsekvenser för andra. Det skulle även kunna bli ett avgörande steg mot en sann europeisk energigemenskap. Att kombinera olika nationella resurser och strategier och därmed olika energimixar skulle kunna erbjuda kostnadseffektiva regionala system och marknader samt bidra till balans, tillräcklig produktion och försörjningstrygghet. EESK uppmanar därför medlemsstaterna att reagera positivt på ett effektivt styresförfarande och tillsammans med kommissionen och det civila samhället besluta hur det kan genomföras. Denna nya styrningsmetod bör vara insynsvänlig och inbegripa deltagande av det civila samhället, samtidigt som man minimerar de ytterligare administrativa bördorna för medlemsstaterna.

4.11

Hållbarhet och diversifiering är viktiga mål då medlemsstaterna utövar sin rätt att besluta om sin egen energimix. Att öka användningen av förnybara energikällor kommer även fortsättningsvis att vara nödvändigt av båda anledningarna, kompletterat av andra källor med låga utsläpp. EU-politiken får inte hindra de medlemsstater som så vill att använda kärnkraft eller utnyttja inhemska energikällor, inbegripet okonventionella gaser.

4.12

Man bör öka biståndet till associerade länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken i deras arbete med att skapa ett utsläppssnålt samhälle, samt underlätta deras tillgång till nödvändig teknik och stödja forskningscentrum som är specialiserade på detta område i dessa länder.

4.13

Problemet med EU:s mycket stora beroende av fossil energi från otillförlitliga källor har accentuerats under de senaste veckorna och måste snarast åtgärdas. Kraftfulla åtgärder måste vidtas för att diversifiera energiförsörjningen, enligt redogörelsen i punkt 4.10, och i samband med detta måste man framför allt satsa på varaktiga resurser med så låga utsläpp som möjligt. Det behövs även en fungerande inre marknad för energi och en gemensam energipolitik gentemot omvärlden om man ska kunna diversifiera försörjningskällorna.

4.14

EESK välkomnar förslaget att använda en bredare uppsättning indikatorer för att bättre kunna utvärdera utvecklingen. Otillräcklig gränsöverskridande överföringskapacitet är fortfarande det viktigaste hindret för en fungerande inre marknad för energi. Det bästa sättet att utvärdera framstegen på detta område är att övervaka utvecklingen av prisskillnaderna mellan regioner och länder.

4.15

En viktig roll för kommissionen i denna utveckling är att skapa rättvisa villkor genom att fasa ut skadliga subventioner och granska systemen för offentligt stöd (14). Detta bör även gälla de stödåtgärder som finns inom systemet för handel med utsläppsrätter i syfte att kompensera industrier som hotas av koldioxidläckage för indirekta klimatförändringskostnader, t.ex. stigande elpriser. Denna ersättning bör utgöra ett EU-omfattande system så att man undviker snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna. EESK lägger även fram ett separat yttrande om förslaget till reform av systemet för handel med utsläppsrätter (15). Kommissionen måste också verka för lika konkurrensvillkor på internationell nivå, och detta innebär att denna fråga måste regleras i WTO-förhandlingar samt i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar.

4.16

En viktig del av de nationella energiplanerna är strategier för sektorn utanför systemet för handel med utsläppsrätter. Transport- och uppvärmningssektorerna är särskilt viktiga. Kommittén har vid flera tillfällen uttalat sig om politiken för biobränslen och hänvisar till dessa yttranden (16).

4.17

Jordbruk och markanvändning kommer att ge sitt eget bidrag till att begränsa klimatförändringarna, men strategierna kräver mer ingående analyser och diskussion. Hållbar biomassa från jordbruk och skogsbruk kan spela en roll för att diversifiera energikällorna. Om sektorn för förändrad markanvändning ska inkluderas i målen för sektorn utanför utsläppshandelssystemet, måste man räkna bort hela nettoökningen av koldioxidsänkor i skog.

4.18

Något som också saknas i meddelandet är information om vilka resultat som nåtts när det gäller att skapa nya gröna jobb, vilket var ett viktigt mål i 20-20-20-besluten. Studier pekar hittills på ett neutralt eller endast i mindre grad positivt inflytande på sysselsättningen, medan jobbstrukturerna kommer att förändras radikalt.

4.19

En omfattande miljöanpassning av befintliga arbetstillfällen i EU har antagligen ägt rum. Ett tecken på det är till exempel den kraftigt förbättrade energieffektiviteten inom tillverkningsindustrin. De energiintensiva industrierna har hittills kunnat reagera på klimatförändringarna genom att förbättra sin effektivitet, men eftersom en stor del av den potentialen redan har utnyttjats, bör risken för koldioxidläckage tas på ännu större allvar i framtiden.

4.20

Många delar av energiintensiva industrier i Europa konkurrerar på öppna globala marknader, utan någon möjlighet att ensidigt kunna lägga till extrakostnader till sina priser, och de löper därför risk för koldioxidläckage. Dessa industrier är också i de flesta fallen de mest energi- och koldioxideffektiva globalt sett. Under sådana omständigheter skulle koldioxidläckage till och med kunna leda till en ökning av de globala utsläppen. EU-politiken får därför inte leda till ökande energikostnader, vare sig direkt eller indirekt, för dessa industrier, eller så bör den innehålla tydliga bestämmelser för hur man ska räkna av dessa ökade kostnader. Bestämmelserna om förebyggande av koldioxidläckage måste erbjuda fullständigt fri utsläppstilldelning, baserad på tekniskt uppnåbara riktmärken, till dess att ny teknik visar sig kunna leverera väsentliga utsläppsminskningar på ett ekonomiskt sunt sätt.

4.21

Det bästa sättet att lösa de klimat- och energipolitiska utmaningarna är genom innovation. EU och medlemsstaterna samt andra finansiella aktörer måste agera radikalt för att utnyttja denna potential genom att stödja både utveckling av ny teknik och försök med mer riskfyllda banbrytande innovationer. Utan verkliga teknikhopp inom många sektorer kommer de långsiktiga målen inte att kunna uppnås. För att kunna uppnå resultat när det gäller dessa innovationer behöver vi en konkurrenskraftig industrisektor, och genom att anpassa sig till denna utmaning kan sektorn också förbli konkurrenskraftig och erövra ny terräng. En avgörande faktor för detta är högkvalitativ utbildning. Den industri som är specialiserad på produktion av utrustning för ett utsläppssnålt samhälle skulle kunna bidra till den europeiska ekonomins konkurrenskraft och öka tillgången till sådan utrustning. För detta krävs att forskningsinsatser och stödinsatser integreras.

4.22

Om man ska kunna möta klimatförändringens utmaningar och även fortsättningsvis tillhandahålla trygg och säker energi till rimligt pris för alla i Europa krävs det att alla ändrar attityd och beteende. Vilken politisk linje EU-ländernas beslutsfattare än väljer så är ett smidigt genomförande beroende av att alla berörda parter medverkar i ett tidigt skede. Som nämns i punkt 4.9 har det civila samhället en viktig roll att spela, och detta kan stödjas av EESK.

4.23

Den viktigaste frågan på det klimatpolitiska området är dock den internationella utvecklingen. Den politiska ram som presenteras i meddelandet skulle i avsevärd grad minska EU:s andel av de globala växthusgasutsläppen från nuvarande nivå på ungefär 11 %. Internationella energiorganet (IEA) har dragit slutsatsen att även den befintliga politiken skulle minska EU:s andel till 7 % år 2035. EU har ett särskilt historiskt ansvar för att vidta åtgärder mot klimatförändringarna, men på egen hand kan unionen inte göra någon större skillnad när det gäller att begränsa förändringen till två grader. Ett ambitiöst internationellt avtal och ett effektivt genomförande av det är ett viktigt mål för EU:s politik. Om detta inte uppnås kan EU tvingas att se över sina egna strategier. Samtidigt bör man lägga mycket större vikt vid och agera för en anpassning till klimatförändringarna, som inte längre går att ignorera.

26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/46

Föredragande:

Antonello Pezzini

1.1

EESK anser att EU:s utsläppshandelssystem är ett centralt instrument i EU:s klimat- och energipolitik när det gäller att minska industriutsläppen i EU. Kommittén uppmanar därför till att genomföra en genomgripande reform av systemet som syftar till att uppnå EU:s klimatmål för 2020 och 2030 och samtidigt skydda industrins konkurrenskraft och undvika minskade investeringar.

1.2

EESK stöder förslaget att skapa en reserv för marknadsstabilitet för utsläppshandelssystemet i början av nästa handelsperiod (2021) som en möjlig åtgärd för att hantera prisvolatiliteten inom utsläppshandelssystemet efter 2020.

1.3

Kommittén noterar att rådet den 21 mars 2014 särskilt efterlyste åtgärder för att fullt ut kompensera för de direkta och indirekta kostnader som orsakas av EU:s klimatpolitik för sektorer som utsätts för global konkurrens, fram till dess att man genom ett övergripande internationellt klimatavtal har infört lika villkor på global nivå för den europeiska industrin.

1.4

EESK efterlyser

1.5

Kommittén anser att utsläppshandelssystemet överlappar annan europeisk och nationell politik på områdena miljö, klimat, energi och industriell utveckling, som bör samordnas bättre för att skapa positiva effekter. Kommittén menar därför att reformen av systemet måste ses i relation till andra bestämmelser som påverkar växthusgasutsläppen och kostnaderna för den energi som används inom industrin.

1.6

EESK betonar att utsläppshandelssystemet måste förstärkas inte bara som ett instrument för att optimera kostnaderna och främja energieffektivitet i alla sektorer, utan även som ett instrument för att öka medvetenheten hos allmänheten för att

1.7

Kommittén betonar att industrin ständigt ägnar sig åt en kontinuerlig innovationsprocess för att minska energiförbrukningen och öka energieffektiviteten, men det är tydligt att snedvridningarna på marknaden för utsläppshandel, med överdrivet sänkta koldioxidpriser, kan göra det svårare att uppnå en förstärkt hållbar vetenskaplig och teknisk innovation.

1.8

Enligt EESK bör EU:s utsläppshandelssystem från och med 2020–2030 inte bara ha rollen av att underlätta en kostnadseffektiv minskning av koldioxidutsläppen från berörda anläggningar och sektorer genom investering i teknik med låga koldioxidutsläpp, användning av förnybara energikällor och åtgärder för ökad energieffektivitet. Det bör också främja tillgången till internationella kompensationer för att begränsa utsläppen på den globala koldioxidmarknaden, inte minst inför det globala klimatavtalet 2015 och i enlighet med målen för hållbar utveckling som fastställs i utvecklingsagendan för tiden efter 2015 vad gäller integrerade metoder för utveckling, jämlikhet, mänskliga rättigheter och fullständig miljömässig hållbarhet.

1.9

Kommittén anser att den föreslagna översynen av utsläppshandelssystemet från och med 2021, som utgör en del av den nya klimat- och energipolitiska ramen för 2030, bör ha en nära koppling till användningen av Horisont 2020-programmet och samordningen av nationella program, så att man kan påskynda nylanseringen av hållbar teknisk innovation, i syfte att upprätthålla den europeiska industrins konkurrenskraft och främja nya och bättre industriområden.

1.10

Kommittén är övertygad om att koldioxidmarknaden måste bli mer stabil, flexibel och öppen för de viktigaste aktörerna på global nivå, och uppmanar därför kommissionen, Europaparlamentet och rådet att utforma en detaljerad och samordnad ram för framtida åtgärder i syfte att uppnå målet om en konkurrenskraftig och hållbar tillverkningsindustri.

1.11

EESK understryker att politiken för minskade koldioxidutsläpp kan öka sysselsättningen och att den kan ha positiva effekter på minskningen av utsläpp och på luftkvaliteten. Kommittén uppmanar till att beakta dessa faktorer i internationella förhandlingar.

2.1

EU:s utsläppshandelssystem bör vara ett effektivt och centralt instrument för att minska de energirelaterade utsläppen i EU. För att vara kostnadseffektivt måste systemet vara marknadsbaserat och kunna stimulera koldioxidpriserna. Samtidigt bör det ha en positiv effekt på investeringarna i teknik med låga koldioxidutsläpp, utvecklingen av förnybar energi och ökningen av energieffektiviteten för att säkerställa en konkurrenskraftig tillverkningsindustri som uppfyller de hållbarhetsmål som har fastställts och delas av alla de viktigaste partnerna runt om i världen.

2.2

Enligt de nuvarande bestämmelserna för systemet för handel med utsläppsrätter ska de företag som omfattas av kravet på minskade utsläpp erhålla utsläppsrätter som motsvarar det antal ton koldioxid som de får släppa ut, varvid tilldelningen minskar år från år (- 1,74 %). Från och med 2021 ska denna procentuella minskning uppgå till 2,2 %.

2.3

EU:s utsläppshandelssystem har ända sedan det skapades tillhandahållit ett referenspris för koldioxid på EU-nivå, som varje dag styr operativa och strategiska investeringsbeslut, i syfte att minska utsläppen inom alla sektorer i den europeiska ekonomin, som står för ca hälften av utsläppen av växthusgaser i EU.

2.4

Efter den allvarliga ekonomiska krisen och den efterföljande minskade aktiviteten har systemet dock orsakat en strukturell obalans mellan tillgång och efterfrågan på utsläppsrätter, vilket lett till ett överskott på omkring 2 miljarder utsläppsrätter. Denna obalans ser ut att hålla i sig i mer än tio år.

2.5

Marknadsöverskottet har lett till en kraftig prisnedgång inom EU:s utsläppshandelssystem – priset har fallit från ca 30 euro per ton koldioxid till 13,09 euro per ton år 2010 och 11,45 euro per ton år 2011, för att år 2012 nå en genomsnittlig global koldioxidprisnivå på runt 5,82 euro per ton.

2.6

I många europeiska länder har man utvecklat olika initiativ (t.ex. de vita och gröna certifikaten i Italien) som syftar till att minska koldioxidutsläppen genom besparingar och ökad effektivitet (vita certifikat) eller genom att ersätta kolväten som primära energikällor med förnybar energi (gröna certifikat) (1).

2.7

Industrin ägnar sig ständigt åt en kontinuerlig innovationsprocess för att minska energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten. Det är emellertid uppenbart att överdrivna sänkningar av priset på koldioxid skulle göra det svårt att uppnå en förstärkt hållbar vetenskaplig och teknisk innovation.

2.8

Enligt de nuvarande bestämmelserna för utsläppshandelssystemet fastställs tillgången av utsläppsrätter vid auktionerna för många år, och den går inte att justera för att reagera på stora förändringar i efterfrågan på utsläppsrätter. På så sätt uppstår ihållande obalanser med negativa konsekvenser på innovation och investeringar i ny teknik med låga koldioxidutsläpp.

2.9

I december 2013 diskuterade Europaparlamentet och rådet vilka justeringar som ska göras i utsläppshandelssystemet och beslutade att ge kommissionen möjlighet att – i undantagsfall och för att säkerställa att marknaden fungerar korrekt tills det antas långsiktiga strukturella åtgärder – vid endast ett tillfälle skjuta upp försäljningen av högst 900 miljoner utsläppsrätter för koldioxid med en ny tidsgräns år 2020 i stället för treårsperioden 2014-2016.

2.10

Trots dessa framsteg på kort sikt har EU fortfarande långt kvar till en lösning på problemet med det långsiktiga överskottet.

2.11

Enligt kommissionen skulle skapandet av en reserv för marknadsstabilitet som ska träda i kraft 2021, dvs. under fas 4, göra det möjligt att integrera nuvarande bestämmelser för att säkerställa en mer balanserad marknad, där koldioxidpriset i högre grad skulle styras av utsläppsminskningar på medellång till lång sikt och tillhandahålla stabila förväntningar i syfte att uppmuntra investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp, som skulle vara till nytta för företag som fortfarande begränsas av en hög energiintensitet.

2.12

Reserven bör göra det möjligt att hantera det överskott av utsläppsrätter som uppstått under de senaste åren och att förbättra systemets motståndskraft mot allvarliga chocker genom att automatiskt justera tillgången till utsläppsrätter vid auktioner.

2.13

Skapandet av en sådan reserv – kanske bättre än den senareläggning (”back-loading”) av utauktioneringen av 900 miljoner utsläppsrätter till 2019–2020 som nyligen beslutades – stöds av en lång rad olika intressenter. Enligt bestämmelserna i den föreslagna lagstiftningen ska reserven helt fungera enligt på förhand definierade regler, utan att kommissionen eller medlemsstaterna får något handlingsutrymme vad gäller genomförandet.

3.1

Kommissionen föreslår att det skapas en reserv för marknadsstabilitet i början av nästa handelsperiod inom utsläppshandelssystemet år 2021. Reserven bör, tillsammans med den nyligen beslutade senareläggningen av utauktioneringen av 900 miljoner utsläppsrätter till 2019–2020, göra det möjligt att:

3.2

Enligt bestämmelserna i den föreslagna lagstiftningen ska sådana på förhand fastställda automatiska justeringsmekanismer inte ge kommissionen eller medlemsstaterna något handlingsutrymme vad gäller genomförandet.

3.3

Förslaget om EU:s utsläppshandelssystem från och med 2021 är en integrerad del av den nya klimat- och energipolitiska ram för 2030 som föreslagits av kommissionen (denna ram är föremål för ett annat EESK-yttrande) och som omfattar ett antal olika aspekter, bland annat följande: minskning av utsläppen av växthusgaser med 40 % jämfört med 1990, bindande mål på EU-nivå för att höja andelen förnybar energi till minst 27 %, en mer ambitiös energieffektivitetspolitik, ett nytt styrsystem och ett antal nya indikatorer för att säkerställa ett konkurrenskraftigt och säkert energisystem.

4.1

EESK stöder fortfarande ”en mer omfattande utauktionering av utsläppsrätter. Auktionering ligger i linje med principen om att förorenaren betalar och gör att man kan undvika oförtjänta vinster. Vidare utgör det ett incitament och skapar resurser som kan investeras i anläggningar och produkter med låga koldioxidutsläpp; på så sätt främjas innovation”  (2).

4.2

EESK anser att det är av grundläggande betydelse att bevara ett starkt utsläppshandelssystem som en hörnsten i EU:s klimat- och energipolitik. Det får inte leda till en nedgång av tillverkningssektorn och investeringsflykt. Detta möjliggörs av ett reviderat styrsystem för koldioxidmarknaden som ett effektivt instrument för att minska utsläppen inom industrin och andra relevanta sektorer och främja investeringar i innovativ teknik med låga koldioxidutsläpp som är konkurrenskraftig på global nivå.

4.3

Gällande åtgärder för att stödja industrin inom EU:s utsläppshandelssystem kommer till stor del att försvinna före 2021, och den kostnadsfria tilldelningen kommer helt att avskaffas 2027. Ett nytt mål för minskning av koldioxidutsläpp före 2030 för EU:s sektorer inom utsläppshandelssystemet skulle kunna medföra ytterligare bördor för EU:s industri.

4.4

Fram till dess att man ingått ett övergripande internationellt avtal om klimatförändringarna som inrättar lika villkor på global nivå för industrin, bör EU:s utsläppshandelssystem omformas så att det tillåter full kompensation för de direkta kostnaderna för minskning av koldioxidutsläpp som orsakas av EU:s klimatpolitik för sektorer som utsätts för global konkurrens. Ett sådant tillvägagångssätt är förenligt med rådets slutsatser av den 21 mars 2014, där rådet uppmanar till att utveckla åtgärder för perioden 2020–2030 för att förhindra potentiellt koldioxidläckage, och efterlyser långsiktig planeringssäkerhet för industriella investeringar i syfte att säkerställa konkurrenskraften i Europas energiintensiva industrier.

4.5

I sitt yttrande om färdplanen för ett utsläppssnålt samhälle 2050 (3) rekommenderade EESK kommissionen att lägga fram ett omfattande nytt åtgärdspaket för att ge incitament till de omfattande nyinvesteringar som krävs för att uppnå dessa nya mål, som bör inkludera ett stärkande av EU:s system för utsläppshandel som ett kostnadsoptimerande instrument för vägledning av investeringsbeslut samt andra åtgärder som syftar till följande: främja energieffektivitet inom alla sektorer, öka konsumenternas medvetenhet och förmåga att använda sin egen köpkraft till att gynna utsläppssnåla produkter och tjänster, stödja investeringar i den infrastruktur som kommer att behövas och främja utbildning och kapacitetsuppbyggnad inom nyckelsektorerna.

4.6

Kommittén anser att EU:s strategier och politik för miljö, klimat, energi och industriell utveckling bör samordnas bättre för att man ska kunna uppnå positiva samverkanseffekter. Att enbart betrakta värdet på utsläppsrätterna för koldioxid på utsläppshandelsmarknaden som ”koldioxidpriset” och inte beakta kostnader förknippade med andra instrument, såsom incitament för förnybara energikällor eller energieffektivitetspolitik, kan visa sig vara en för enkel och ofullständig metod och leda till förvanskade bedömningar överlag (4).

4.7

EESK ställer sig bakom rådets slutsatser från våren 2014 om industrins behov inom alla områden, från energi till konkurrens och från handel till utbildning, och understöder särskilt principen om att industrins konkurrenskraft ”måste ses i relation till en konsekvent europeisk klimat- och energipolitik, inbegripet genom åtgärdande av frågan om höga energikostnader, särskilt för energiintensiva industrier”.

4.8

Utsläppshandelssystemet bör tillhandahålla en gemensam rättslig ram för energisektorn och energiintensiva sektorer, som åtgärdar förlusten av konkurrenskraft med hjälp av åtgärder för att övervaka koldioxidläckage och påskynda genomförandet av ytterligare förbättringar inom sektorer som inte ingår i utsläppshandelssystemet, vilka står för mer än hälften av de nuvarande koldioxidutsläppen i EU, i synnerhet sektorer med verklig potential för energieffektivitet, t.ex. byggnads- och transportsektorerna.

4.9

EESK uppmanar med eftertryck till att komplettera översynen av utsläppshandelssystemet med kraftfulla åtgärder för att stimulera ekonomisk återhämtning med hjälp av investeringar i sektorer med stor potential, såsom infrastruktur och grön ekonomi, och i strategiska industriella sektorer, såsom forskning och innovation, och i synnerhet i tillverkningssektorn och i små och medelstora företag.

4.10

Kommittén är övertygad om att utsläppshandelssystemet skulle kunna vara ett effektivt marknadsinstrument för att uppnå en minskning av växthusgasutsläppen på ett ekonomiskt hållbart sätt, eftersom det kan säkerställa större stabilitet genom att begränsa självständigt utformade åtgärder och säkerställa flexibilitet i enlighet med på förhand fastställda regler och baserat på kriterier om öppenhet, förutsägbarhet och enkelhet, så att det blir möjligt för marknadsaktörerna att beakta justeringar av tillgångsutsikterna i sitt beteende.

4.11

För att utsläppshandelssystemet ska vara effektivt bör man

4.12

EU:s utsläppshandelssystem bör från perioden 2020–2030 ha som uppgift att underlätta för relevanta anläggningar och sektorer att minska koldioxidutsläppen på ett kostnadseffektivt sätt genom investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp, användning av förnybara energikällor och ett starkt åtagande för energieffektivitet.

4.13

Marknadspriset för utsläppsrätter bör fortsättningsvis vara en giltig referenspunkt för investeringar i syfte att minska utsläppen.

4.14

I det framtida utsläppshandelssystemet bör man bevara tillgången till internationella kompensationer, eftersom de utgör en trovärdig metod för att begränsa utsläppen på ett effektivt sätt genom att utnyttja möjligheterna till att skapa en global koldioxidmarknad.

4.15

Mekanismen för en ren utveckling bör bevaras, förbättras och utvidgas, och man bör på ett lämpligt sätt stödja kopplingarna mellan det europeiska utsläppshandelssystemet och de nya systemen som håller på att skapas på andra håll i världen.

4.16

EESK anser att det är nödvändigt att Europeiska unionen gör allt den kan för att skapa en verklig internationell koldioxidmarknad och sprida effektiva mekanismer för utsläppshandel, som är öppna för alla stora aktörer, till hela världen.

4.17

Man bör snabbt utveckla nya mekanismer som regeringarna kan använda på frivillig basis efter sina nationella behov. Dessa mekanismer bör planeras så att man så långt som möjligt kan undvika konkurrenssnedvridningar mellan regioner för varor som är föremål för handel på global nivå.

4.18

Utsläppshandelssystemet överlappar i själva verket andra europeiska och nationella politikområden, såsom incitament för förnybar energi och energieffektivitet, vilket skapar snedvridningar och ineffektivitet på marknaden. Reformen av systemet bör därför ses i relation till andra bestämmelser som påverkar växthusgasutsläppen och energikostnaderna för industrianvändning.

4.19

Ensidiga val leder till ökade koldioxidrelaterade kostnader (främst energikostnader) för företagen, och kan underminera konkurrenskraften för strategiska tillverkningssektorer utan att säkerställa konkreta framsteg ur klimatsynvinkel. Undersökningar som gjorts under den senaste tiden har visat (6) att de minskningar av koldioxidutsläpp som uppnåtts i EU mer än utjämnas av ökningen av utsläpp som ”upptagits” i produkter som importerats till EU.

4.20

EESK anser att man – trots att det är oerhört viktigt att uppnå en global överenskommelse om klimatförändringarna 2015 som omfattar de länder som främst är ansvariga för utsläppen – genom att använda Horisont 2020 och samordna nationella investeringar, måste fortsätta med den tekniska innovationen i syfte att bevara den europeiska tillverkningsindustrins konkurrenskraft och främja nya och bättre industriområden.

4.20.1

För att kunna uppnå detta mål är det nödvändigt att utforma en detaljerad och samordnad ram för åtgärder som ska vidtas för att skapa ett konkurrenskraftigt och hållbart industrisystem på global nivå. EESK uppmanar därför kommissionen, Europaparlamentet och rådet att utforma en sådan ram i överensstämmelse med millennieutvecklingsmålen för hållbar utveckling, som ingår i FN:s utvecklingsagenda för perioden efter 2015.

4.21

Kommittén upprepar behovet att ”ta hänsyn till lärdomen om utsläppshandelssystemets sårbarhet för globala ekonomiska krafter. Det är tydligt att en global klimatpolitik (eller ett misslyckande i fråga om att åstadkomma en sådan) kommer att vara avgörande för utsläppshandelssystemets framtid, och utgången av förhandlingarna år 2015 kommer att spela en central roll, samtidigt som de radikala stödåtgärder som utsläppshandelssystemet kräver inte kan genomföras utan större politisk klarhet på global nivå” (7).

4.22

EESK understryker att konsekvensbedömningen för 2030 visar att ”när auktionsintäkterna återanvänds och om prissättningen på koldioxidutsläpp utvidgas till alla sektorer kan strategier för minskade koldioxidutsläpp leda till att sysselsättningen ökar”  (8). På samma sätt leder det till positiva effekter när det gäller att minska utsläppen och förbättra luftkvaliteten. EESK begär därför att dessa faktorer ska beaktas i de internationella förhandlingarna.

26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/52

Föredragande:

Antonio Polica

1.1

EESK framhåller att den kraftiga ökningen på senare tid av den illegala handeln med vilda djur och växter utgör ett nytt hot mot Europeiska unionen ur ekonomisk, miljömässig och social synvinkel och av folkhälsoskäl samt mot ursprungsfloran och -faunan. EESK stöder därför Europaparlamentets och kommissionens initiativ att utforma en samordnad och övergripande strategi för att bekämpa sådan brottslighet på ett effektivare sätt.

1.2

EESK anser att strategin bör bygga på respekt för och på en förstärkning och samordning av redan existerande internationella avtal (särskilt Cites (1)), lagar, regler, politik och verktyg, vilket bör leda fram till mer omfattande integration mellan alla berörda sektorer – t.ex. miljöskydd, tullkontroll, rättsväsende, kamp mot den organiserade brottsligheten osv. – och till ett effektivare samarbete mellan ursprungs-, transit- och destinationsländer för vilda djur och växter.

1.3

Kommittén är övertygad om att en förstärkt samordning kommer att bli effektiv om den åtföljs av ett adekvat och enhetligt system för utbildning av och information till samtliga myndigheter på EU-nivå och medlemsstatsnivå som är involverade i att bekämpa olaglig handel med vilda djur och växter.

1.4

EESK anser att det civila samhället har en avgörande roll i kampen mot den olagliga handeln med vilda djur och växter, både i ursprungsländerna och i destinationsländerna. Kommittén vill i synnerhet betona vikten av en aktiv och välinformerad medverkan av konsumenter och av den privata sektorn som stöd vid införandet av ett märknings- och spårbarhetssystem.

1.5

Kommittén anser att man måste se till att människor i tredjeländer som är involverade i denna handel erbjuds nya och förbättrade möjligheter till hållbar utveckling och sysselsättning.

1.6

Den olagliga handeln med vilda djur och växter ökar kraftigt på grund av den stora lönsamheten och den låga risken för påföljder. Denna typ av brottslighet är, med hänsyn till den förväntade vinsten för den internationella organiserade brottsligheten, att jämställa med handel med människor, vapen eller narkotika, men betydligt mindre medel avsätts för bekämpning och den prioritet som ges åt problemet är avsevärt lägre. Dessutom är åtgärderna för att bestraffa och åtala sådan handel inte enhetliga ens inom EU, vilket stimulerar överflyttning av olaglig verksamhet till länder där påföljderna är låga eller de behöriga myndigheternas effektivitet är sämre.

1.7

EESK vill därför framhålla att olaglig handel med vilda djur och växter måste inkluderas bland de brott som omfattas av åtgärder för att bekämpa penningtvätt och korruption, och vi efterlyser införandet av påföljder som är effektiva, proportionella och avskräckande, t.ex. fängelse med ett högsta straff på minst fyra år.

2.1.1

Olaglig handel med vilda djur och växter är en av de mest allvarliga formerna av organiserad brottslighet vid sidan av människo- , narkotika- och vapenhandel (2).

2.1.2

Under 2013 ökade tjuvjakten i sådan omfattning att den omintetgör den återhämtning av hotade arter – t.ex. elefanter, tigrar och noshörningar – som ägt rum under de tre föregående årtiondena, och den utgör ett verkligt hot mot bevarandet av biologisk mångfald och mot en hållbar utveckling.

2.1.3

Olaglig skogsavverkning står för upp till 30 % av den globala handeln med trä och svarar för mer än 50 % av avskogningen i Centralafrika, Amazonas och Sydostasien, vilket innebär att ursprungsbefolkningarna berövas viktiga utvecklingsmöjligheter.

2.1.4

Olagligt fiske beräknas motsvara 19 % av det rapporterade fångstvärdet.

2.1.5

Spridningen av olaglig handel sammanhänger med ökad efterfrågan på produkter av vilda djur, särskilt i vissa asiatiska länder (t.ex. Kina och Vietnam), exempelvis elfenben, noshörningshorn och tigerben. EU är en av de största destinationsmarknaderna för olagliga produkter av vilda djur och växter (3) samt en viktig knutpunkt för utgående trafik från Afrika, Latinamerika och Asien.

2.2.1

Olaglig handel med vilda djur och växter är en av de främsta orsakerna till förlust av biologisk mångfald: Varje år bortförs hundratals miljoner sällsynta djur och växter från sin naturliga miljö för att säljas på illegala marknader.

2.2.2

Olaglig avverkning av skog är orsak till avskogning av världens viktigaste skogsområden, till förlust av biologisk mångfald och ökad växthuseffekt och till strider om kontrollen över områden och resurser samt till ursprungsbefolkningarnas förlust av ekonomisk makt.

2.2.3

Olagligt fiske utarmar fiskbestånden, förstör de marina livsmiljöerna, snedvrider konkurrensen och försvagar kustsamhällena, särskilt i utvecklingsländerna.

2.2.4

Risken för utrotning av vilda djur och växter förstärks av andra faktorer, t.ex. icke hållbar markanvändning, klimatförändringar och överexploatering av medicinalväxter, samt intensiv turism, särskilt jaktresor.

2.2.5

Det finns risk för att den globaliserade konsumtionen får så stor miljöbelastning på den biologiska mångfalden att ekosystemen förstörs och att de naturligt förekommande arternas överlevnadsförmåga försvagas (4).

2.2.6

Olaglig handel med vilda djur och växter utgör ett hot mot folkhälsan och mot de naturligt förekommande djur- och växtarterna. De djur som olagligt transporteras genom EU:s medlemsstater är inte certifierade av de ansvariga veterinärmyndigheterna, vilket kan leda till spridning av sjukdomar, särskilt till uppfödda djur. Om adekvata växtskyddskontroller kringgås kan naturligt förekommande odlade och vilda växtarter exponeras för en betydande risk för spridning av nya patogener. Dessutom beräknas att 75 % av infektionssjukdomarna är av animaliskt ursprung och till stor del härrör från vilda arter. Olaglig handel med dessa arter ökar risken för globala epidemier, t.ex. fågelinfluensan H5N1 och sars (5).

2.3.1

Washingtonkonventionen (Cites) från 1973 reglerar handeln i fråga om export, återexport, import, transitering och omlastning eller kvarhållande, oavsett syfte, för vissa utrotningshotade arter av djur och växter. Konventionen syftar till att bevara och på ett hållbart sätt utnyttja djur- och växtpopulationerna på global nivå.

2.3.2

FN:s kommission för brottsförebyggande arbete och straffrätt definierade i sin resolution av den 26 april 2013 handeln med vilda djur och växter som en allvarlig form av organiserad brottslighet, utförd av organiserade kriminella grupper på internationell nivå.

2.3.3

Vissa milisgrupper finansierar sin verksamhet med hjälp av olaglig handel med vilda djur och växter, och detta har fått FN:s generalsekreterare (rapport S/2013/297) och FN:s säkerhetsråd (resolution 2013/2121) att erkänna tjuvjakt och olaglig handel med vilda djur och växter som en av de faktorer som orsakar instabilitet i Afrika söder om Sahara och äventyrar freden och säkerheten. I januari 2014 antog dessutom säkerhetsrådet för första gången riktade påföljder mot dem som deltar i handeln med vilda djur och växter i Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken.

2.3.4

I juni 2013 åtog sig G8-ledarna att vidta åtgärder för att bekämpa olaglig handel med utrotningshotade eller skyddade arter och att ge politiskt och ekonomiskt stöd till internationell och territoriell gränsövervakning för att bekämpa korruption och gränsöverskridande organiserad brottslighet.

2.3.5

I sin resolution av den 15 januari 2014 (2013/2747(INI)) uppmanade Europaparlamentet kommissionen att utarbeta en riktad EU-handlingsplan för kontroll av olaglig handel med vilda djur och växter, där det fastställs en strategi med tydliga mål och tidsplaner för insatser på medlemsstatsnivå och på internationell nivå.

2.3.6

I Londonförklaringen (6) från februari 2014 fastställs nya och mer ambitiösa mål i kampen mot handeln med vilda djur och växter, bland annat ändring av gällande lagstiftning så att denna kategoriserar tjuvjakt och illegal handel med vilda djur som ”allvarliga brott”, stopp för användning av utrotningshotade djur, förstärkning av det gränsöverskridande samarbetet och samordning av ”nätverken för kamp mot handel med vilda djur och växter” (7).

2.3.7

I slutförklaringen från toppmötet mellan EU och Afrika den 2–3 april 2014 anges avsikten att vidta gemensamma åtgärder i kampen mot organiserad brottslighet, inbegripet handel med vilda djur och växter.

3.1.1

EESK anser att den lagstiftning som för närvarande gäller i EU-länderna ännu inte är tillräcklig för en effektiv bekämpning av miljöbrott, bl.a. på grund av att straffen är för låga.

3.2.1

I dagens internationella situation finns det absolut behov av att utarbeta lagstiftning som är bindande för medlemsstaterna och som fastställer enhetliga kriterier för inspektion och effektiv övervakning, bl.a. genom samordning med de särskilda reglerna för straffrättsligt skydd av djur och växter i deras naturliga miljö.

3.2.2

EESK ställer sig bakom att det antas en handlingsplan efter mönster av sådana som redan antagits mot andra former av organiserad brottslighet, t.ex. vapen- och människosmuggling.

3.3.1

EESK välkomnar att de länder som berörs av handeln med vilda djur och växter (särskilt ursprungs-, transit- och avsättningsländerna) har ökat sina diplomatiska insatser, något som nyligen ledde fram till undertecknandet av en gemensam avsiktsförklaring att vidta beslutsamma och skyndsamma åtgärder för att bekämpa efterfrågan och utbudet av produkter som härrör från hotade arter (8). EESK uppmanar det internationella samfundet att vidta åtgärder för att undanröja den olagliga marknaden, säkerställa tillämpningen av en gemensam och säker rättslig ram och främja en hållbar förvaltning av naturresurser, under medverkan av lokalsamhällena.

3.3.2

EESK uppmanar EU att främja en global strategi för att bekämpa handeln med vilda djur och växter, med utgångspunkt i en omformulering av målen i FN:s agenda för tiden efter 2015.

3.4.1

Kommittén anser att man vid tullkontoren kan övervaka, ingripa mot och kontrollera den olagliga handeln mer effektivt genom samordning mellan nationella myndigheter och genom enhetliga bestämmelser, metoder och mål. EU bör främja åtgärder som syftar till att underlätta ett synergiskapande samarbete och en gemensam underrättelseverksamhet mellan de ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna för att förenhetliga verksamheten och arbetsmetoderna. I detta sammanhang bör även nya partnerländer stödjas (t.ex. genom tidsbegränsad coaching).

3.4.2

Den nya frontlinjen för olaglig handel är emellertid internethandeln, som är svår att kontrollera och som också kan skada den lagliga handeln. Ett av de exempel på god praxis som EESK finner intressant är det samförståndsavtal som undertecknats av Italiens nationella skogsmyndighet (Corpo Forestale) och de två största portalerna för internetannonsering (”eBay annunci” och ”Subito.it”), som innehåller bestämmelser om mer information till konsumenterna och möjligheten att snabbt avlägsna suspekta annonser. Enligt samförståndsavtalet ska annonserna också kunna kontrolleras genom ”filter” för att säkerställa att det endast offentliggörs annonser som garanterar att de marknadsförda produkterna kan spåras.

3.4.3

Ett krav för internationella insatser när frihandelsavtal ingås med tredjeländer är att multilaterala miljö- och handelsavtal inom skogs- och fiskerisektorn respekteras. Det är viktigt att eftersträva målen i Cites-konventionen om handel med vilda djur och växter. Parterna till konventionen har förbundit sig att vidta konkreta åtgärder mot smuggling av och olaglig handel med vissa utrotningshotade arter.

3.4.4

Deltagarna i den internationella sammanslutningen ICCWC (9), bl.a. Cites, Interpol, FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC), Världstullorganisationen och Världsbanken, har en auktoritet som kan säkerställa effektiviteten i de insatser som görs för att förbättra kapaciteten att genomföra och efterleva bestämmelserna i avtalen om kontroll av handel med vilda djur och växter. I sitt arbete bör ICCWC använda sig av de bästa experterna i Europa för informationskampanjer, stöd till berörda nationella myndigheter och inte minst den praktiska utbildningen av kontrollanter och tjänstemän.

3.4.5

Införandet och stärkandet av rättsstatsprincipen i ursprungsländerna för vilda djur och växter utgör tillsammans med korruptionsbekämpningen en viktig förutsättning för att utrota handeln med vilda djur och växter. I detta syfte önskar EESK att EU bidrar direkt, bland annat finansiellt, för att göra det möjligt att inrätta en åklagarmyndighet och en domstol och upplysa de lokala myndigheterna om frågan.

3.5.1

För att framgångsrikt bekämpa olaglig handel med vilda djur och växter behövs en dubbel insats: Utbudet bör minskas med hjälp av strategier för att avskräcka från och förebygga bedrägerier, och efterfrågan bör nedbringas. EESK anser därför att det är ytterst viktigt att den privata sektorn och konsumenterna deltar på ett aktivt och informerat sätt.

3.5.2

EESK menar i likhet med vad som framförs i Londonförklaringen att man bör införa särskilda åtgärder för att få den privata sektorn att agera på ett ansvarsfullt sätt, och efterlyser ett märknings- och spårningssystem som garanterar att handeln med vilda djur och växter genomförs på ett lagligt och hållbart sätt (ekonomiskt, miljömässigt och för de lokala samhällena). En förebild här kan vara de befintliga systemen för handel med kaviar och tropiska träslag (10).

3.5.3

EESK anser att det är lika viktigt att upplysa civilsamhällesorganisationerna och konsumenterna och göra dem medvetna om de mycket allvarliga miljöskador som orsakas av olaglig handel och vilka konsekvenser de har för framtida generationer. EESK upprepar sin vilja att främja de initiativ som EU vill genomföra inom området, dels i institutioner (skolor, museer osv.), dels via nätverk, konferenser, reklaminslag och dokumentärer, både i och utanför EU, genom att utnyttja det nätverk av ekonomiska och sociala aktörer i EU och Afrika som inrättats vid kommittén.

3.6.1

EESK anser att man i detta sammanhang bör lägga särskild vikt vid arter som på grund av sitt stora värde särskilt uppmärksammas av den organiserade brottsligheten på ett sätt som hotar inrikes säkerhet eller rent av världsfreden. Här bör man säkerställa lämpliga åtgärder på EU-nivå och globalt genom samarbete med Europol, Interpol och andra organisationer och forum samt med de nyckelländer som berörs av problemen.

3.6.2

Kommittén är fullt medveten om att den senaste tidens globala epidemier såsom fågelinfluensan H5N1 och sars är en indirekt följd av den olagliga handeln med vilda djur och växter. De ovannämnda märknings- och spårningssystemen kan tillsammans med en lämplig veterinär och fytosanitär kontrollmekanism bidra till att motverka dessa sjukdomars utbrott och spridning på global nivå.

3.7.1

Internationellt samarbete inom en bredare ram av handelsavtal och/eller partnerskap med tredjeländer kan vara ett effektivt instrument för att utrota olaglig handel.

3.7.2

Icke-statliga organisationer kan som en länk mellan institutionerna och de berörda befolkningarna spela en viktig roll i informationskampanjer och som stöd för de politiska insatser som syftar till att minska tillgången.

3.7.3

Kommittén konstaterar att man måste erbjuda den befolkning i tredjeländer som sysslar med illegal handel med vilda djur och växter nya och bättre möjligheter till hållbar utveckling och varaktig sysselsättning, bland annat genom att omvandla olaglig verksamhet till laglig, såsom ansvarsfull turism (11).

3.8.1

EESK anser att insamling, sammanställning och analys av data om kriminalitet (databas) som genomförs av internationella säkerhetsorgan (Europol, Interpol, UNODC), kan bidra till att förbättra förståelsen för hur den organiserade brottsligheten fungerar och förebygga sådan verksamhet.

3.8.2

I detta sammanhang kan Traffic (12) spela en viktig roll genom att informera det internationella samfundet och stödja spridningen av data och information om olaglig handel till alla berörda myndigheter och intressenter.

3.9.1

Eftersom miljöbrottslighet är starkt kopplad till korruption och olagliga penningflöden anser kommittén att det är nödvändigt att klassificera handel med vilda djur och växter som ett brott som omfattas av åtgärderna för bekämpning av penningtvätt och korruption. Kommittén förespråkar därför att man tillämpar riktlinjer som beskriver hur man använder lämpliga finansiella instrument (t.ex. due diligence) som syftar till bättre spårbarhet av transaktioner inom EU och internationellt.

3.9.2

EESK rekommenderar att man inför verkligt effektiva, proportionella och avskräckande påföljder först och främst för att motverka den omfattande olagliga handel som styrs av internationella kriminella organisationer. I detta syfte är det nödvändigt att EU-lagstiftningen säkerställer att medlemsstaterna kategoriserar olaglig handel med vilda djur och växter som ”allvarliga brott” som kan bestraffas med en maximal påföljd på minst fyra års fängelse.

3.9.3

Enligt EESK är det av avgörande betydelse att öka medvetenheten bland alla myndigheter som deltar i kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter och anordna lämplig utbildning för såväl kontrolltjänstemän som behöriga domstolar. Denna verksamhet bör ingå i den nya samordningen mellan de nationella myndigheterna i EU och i mån av möjlighet också omfatta myndigheterna i tredjeländer.

26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/58

Föredragande:

Edgardo Maria Iozia

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder kommissionens meddelande av den 17 december 2013 och anser att det är mycket viktigt att fullfölja stödprogrammen för utveckling av en effektiv och hållbar rörlighet i städer, t.ex. Civitas, IEE osv. För att genomföra så ambitiösa projekt som de föreslagna med de knappa finansiella medel som finns tillgängliga krävs det en grundlig och noggrann utvärdering av alla tänkbara lösningar när det gäller de initiativ inom området hållbar rörlighet som inte kan uppskjutas.

1.2

EESK anser att det är nödvändigt att

1.3

EESK håller med om den strategiska roll som hållbar rörlighet spelar i skapandet av smarta städer med mänskliga dimensioner, som kan hantera miljömässiga utmaningar och anpassa sig till nya situationer. Kommittén betonar det fortsatta behovet av att gå ifrån den sektorsspecifika metod som fortfarande ofta karakteriserar transportpolitiken.

1.4

De insatser som planeras bör genomföras med beaktande av behovet av jämvikt mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter, som är den hållbara utvecklingens tre pelare.

1.5

EESK är inte motståndare till en konkurrensutsättning av kollektivtrafiken på villkor att man säkerställer arbetstagarnas rättigheter och arbetstillfällen, upprätthåller ett distribuerat nät och konkret förbättrar tjänster och prisnivåer. Fortlöpande övervakning krävs för att noggrant kunna kontrollera efterlevnaden av kontraktsvillkoren.

1.6

EESK anser att en effektiv, ändamålsenlig och hållbar transportpolitik bygger på följande åtgärder:

1.7

EESK understryker vikten av ett närmare samarbete mellan de behöriga offentliga organen och medborgarna, och hänvisar till vad som anges i kommissionens handlingsplan om rörlighet i städer (1) och särskilt rörlighetsbehoven för utsatta grupper såsom äldre, låginkomsttagare och personer med funktionsnedsättning, som kräver specifika politiska strategier.

1.8

EESK anser att kommissionen än en gång borde ha understrukit dessa aspekter, eftersom det handlar om en oacceptabel form av diskriminering. Kommissionen bör övervaka att medlemsstaterna garanterar denna grundläggande europeiska rättighet – rätten till rörlighet – för alla medborgare utan diskriminering.

1.9

Kommittén begär att också frågan om fattigdom och rörlighet behandlas och avgörs, såsom EU har gjort när det gäller energifattigdom och fattigdom inom andra områden. Medlemsstaterna bör planera åtgärder som främjar de mest utsatta och fattigaste samhällsgrupperna. Rätten till rörlighet är en grundläggande rättighet som inte får begränsas enbart till välbärgade medborgare.

1.10

EESK vill rikta uppmärksamheten på stadslogistikens potential som en beståndsdel i arbetet med att öka effektivitet och hållbarhet. Logistik bör därför uppmärksammas i tillräcklig utsträckning i stadsplaneringen och olika samarbetsprojekt. Kommittén välkomnar också de initiativ som kommissionen planerar i detta sammanhang.

1.11

EESK uppmanar kommissionen att samla alla initiativ och all politik inom området rörlighet i städer i ett enda instrument. Det finns för närvarande minst fem portaler som behandlar denna fråga, vilket medför ett slöseri av resurser och effektivitet.

1.12

Europa och medlemsstaterna måste utveckla en gemensam, integrerad politik med en gemensam ambitiös vision. Medborgarna måste göras medvetna om alternativa och mindre förorenande transportformer. Utbildning är det främsta sättet att få till stånd en förändring: Människorna måste återupptäcka hur trevligt det är att promenera i staden, cykla till jobbet och träffa vänner. De offentliga myndigheterna bör uppmuntra denna hållbara rörlighet genom kulturella initiativ, såsom att planera historiska och arkitektoniska rundturer i stadskärnorna, erbjuda guidade rundturer och stödja anordnandet av cykelturer som ger liv åt gatubilden och därigenom också sporrar andra att ta fram cykeln.

1.13

Dagens städer kommer att genomgå djupgående förändringar när det gäller arkitektur och stadsplanering under de kommande årtiondena. EESK rekommenderar att alla tillgängliga åtgärder sprids. Tack vare IKT, innovation i städerna och lokala initiativ är det möjligt att förbättra rörligheten och skapa mer beboeliga städer för framtida generationer.

1.14

Kommittén rekommenderar att man tar vederbörlig hänsyn till behovet av att se till att kollektivtrafiknätet fördelas opartiskt och jämnt, så att man undviker en situation där personer som bor i områden där kollektivtrafiktäckningen är dålig eller obefintlig tvingas leva instängda i moderna stadsghetton.

1.15

Det är absolut nödvändigt med en stark och enhetlig samordning mellan alla offentliga och privata beslutsfattare på samtliga nivåer. Planerna för hållbar rörlighet i städer, som ska stämma överens med målsättningarna i fråga om klimat, miljö, energi, hälsoskydd, samt tids- och energibesparing, som är viktiga drivkrafter för ekonomin, bör bli en prioritet på alla nivåer i EU.

1.16

EESK rekommenderar att man antar konkreta handlingsplaner inriktade på att utveckla cykelbanor och gångvägar avsedda enbart för denna typ av hållbar rörlighet. De bör genomföras där det är möjligt och i anslutning till intermodala noder för kollektivtrafik.

2.1

Europa är en av de mest urbaniserade kontinenterna i världen. Mer än två tredjedelar av Europas befolkning bor i dag i stadsområden och denna andel fortsätter att växa (”Cities of tomorrow”, Europeiska kommissionens rapport, 2011). I många städer blir rörligheten alltmer komplicerad och resursineffektiv, och den karakteriseras ofta av kroniska trafikstockningar, med årliga kostnader på uppskattningsvis 80 miljarder euro (totalkostnaden för trafikstockningar, se SEC(2011) 358 final), dålig luftkvalitet, olyckor, buller och stora koldioxidutsläpp. Rörligheten i Europas städer bygger i stor utsträckning på användning av privatbilar med konventionella drivmedel.

2.2

Siim Kallas, kommissionens vice ordförande med ansvar för transportfrågor, har förklarat följande: ”Att ta itu med problemen med rörlighet i städer är en av de viktigaste uppgifterna på dagens transportområde. Med samordnade åtgärder kan vi nå bättre resultat” (http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-1255_sv.htm).

2.3

Europaparlamentet och rådet har framhållit att ökad energieffektivitet och större energibesparingar förutsätter att man vidtar lämpliga åtgärder på transportområdet i syfte att ta itu med frågorna om energianvändning och utsläpp av växthusgaser. Av detta skäl antogs direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009, som syftar till att stimulera marknaden för rena och energieffektiva vägtransportfordon med beaktande av energi- och miljöpåverkan under hela livscykeln.

2.4

Vitboken ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem” (COM(2011) 144 av den 28 mars 2011), syftar till att bygga upp ett modernt och konkurrenskraftigt transportsystem som kan stimulera ekonomisk tillväxt och sysselsättning, reducera Europas beroende av olja och minska koldioxidutsläppen.

2.5

I EU svarar transporterna för en fjärdedel av de totala koldioxidutsläppen och bidrar påtagligt, särskilt i städerna, till försämrad luftkvalitet (partiklar, kväveoxider, kolväten och kolmonoxid). Användning av sådana drivmedel som utgör alternativ till bensin och diesel skulle minska vägtrafikens miljöeffekter, förutsatt att dessa drivmedel produceras på ett hållbart sätt.

2.6

I sitt yttrande om ”Handlingsplan för rörlighet i städerna” (2) gav EESK sitt fulla stöd till kommissionens offentliggörande 2009 av en handlingsplan för rörlighet i städer som gav lokala, regionala och nationella myndigheter olika möjligheter att erbjuda en så hög och hållbar livskvalitet som möjligt i stadsområdena. De flesta av de föreslagna åtgärderna var dock inte bindande.

2.7

Bland målsättningarna för ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem som föreslagits av kommissionen är att när det gäller stadstransporter fram till 2030 halvera användningen av fordon som drivs med konventionella drivmedel och fasa ut dem fram till 2050, samt att fram till 2030 uppnå i princip koldioxidfri stadslogistik i stadskärnorna, och slutligen att fram till 2050 uppnå ett mål med nästan inga dödsolyckor i trafiken (3).

2.8

Föreliggande yttrande ger en kortfattad översikt över de initiativ som EU har inlett för att uppnå hållbar rörlighet i städerna, och det är framför allt fokuserat på kommissionens aktuella meddelande ”Tillsammans mot konkurrenskraftig och resurseffektiv rörlighet i städer”. Med tanke på städernas höga befolkningstäthet är det just där som det finns möjlighet att omorientera den aktuella utvecklingsmodellen i riktning mot en mer effektiv användning av tillgängliga resurser.

2.9

De nya miljöutmaningar som städer och invånare kommer att ställas inför inom en snar framtid har bidragit till att framhäva den centrala betydelsen av rörlighet i städer genom uppbyggnad av ”motståndskraftiga” städer (transition town, omställningsrörelsen). Vid en granskning av politiken för rörlighet i städerna bör begreppet motståndskraft kunna innebära ett avgörande steg i riktning mot en mer effektiv integration av förändringar i städerna och säkerställa en integrerad styrningsstrategi när det gäller energi-, miljö- och rörlighetspolitik.

2.10

EESK ställer sig bakom användningen av en integrerad strategi som främjar åtgärder inom olika områden, t.ex. miljö och hälsovård, ren och energieffektiv teknik, förbättrad infrastruktur, stads- och transportplanering, logistik för varuleveranser, innovation och forskning, trafiksäkerhet och informationskampanjer riktade till allmänheten.

2.11

EESK framhåller vikten av att minska antalet trafikolyckor och förbättra folkhälsan genom att anta långsiktiga strategier för genomförandet av alla åtgärder som kan vara lämpliga för att uppnå de ambitiösa målen. Varje människoliv som räddas genom sådana politiska åtgärder, varje olycka som kan undvikas, varje medborgare som kan skyddas innebär en ovärderlig tillgång för samhället, och detta bör utgöra måttstocken för bedömningen av åtgärdernas nödvändighet.

3.1

Europeiska strategier och initiativ har syftat till att underlätta olika former av hållbar rörlighet i städerna, t.ex. att uppmuntra innovationer som rör transportmedel och metoder för stadstransporter, främja ett intermodalt system, utforma en politik till förmån för kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafik, och införliva rörlighet i städerna i ett integrerat strategiskt ramverk för stadsutveckling. Tyvärr har de befintliga medlen minskats, och är otillräckliga för de initiativ som måste vidtas på olika nivåer. Medlemsstaterna har i sin tur skurit ner på finansieringen till de lokala myndigheterna, som har tvingats banta sina planer för att förbättra rörligheten i städerna. Här behövs en radikal kursändring och en återgång till den rätta vägen i fråga om investeringar och arbete. Framför allt behöver man snabbt förbättra människors livskvalitet.

3.2

Smarta städer och samhällen

3.3

Det europeiska innovationspartnerskapet för smarta städer och samhällen är en utveckling av initiativet ”smarta städer och samhällen” som kommissionen lanserade 2011. Det sammanför företrädare för invånare, företag och samhällen och erbjuder dem ett forum där de kan identifiera, utveckla och genomföra innovativa lösningar och omsätta dem i praktiken. Hållbar rörlighet i städer är ett av de viktigaste inslagen som det europeiska innovationspartnerskapet ska fokusera på, vid sidan av hållbar stads- och byggnadsmiljö, samt infrastruktur och integrerade processer inom områdena energi, informations- och kommunikationsteknik och transporter.

3.4

Civitas

3.5

Sedan 2002 har Civitas-initiativet, som samfinansieras av kommissionen, inneburit en frisk fläkt i städerna genom införandet av hållbara transportsystem i mer än 200 europeiska städer, och det är i dag ett mycket aktivt nätverk på detta område. Inom ramen för Horisont 2020 avser kommissionen att stärka initiativet så att det även omfattar användning av innovativ teknik i syfte att skapa en konkurrenskraftig och resurseffektiv rörlighet. EESK har vid flera tillfällen betonat vikten av detta initiativ, liksom av andra initiativ som genomförs för att främja hållbar rörlighet.

3.6

Det transeuropeiska transportnätet (TEN-T)

3.7

EU stöder projekt av gemensamt intresse i stadsområden, exempelvis för att förbättra stadslogistikverksamhet som ingår i nationella eller internationella försörjningskedjor.

3.8

Borgmästaravtalet

3.9

Endast långsamma framsteg görs i övergången till mer hållbara transportsätt för rörlighet i städsområden. Genom initiativet ”Borgmästaravtalet”, som Europeiska kommissionen lanserade 2008, uppmuntras de medverkande städerna att integrera frågor om transport och rörlighet i städer i handlingsplanerna för hållbar energi, samt att säkerställa invånarnas deltagande och, mer generellt, det civila samhällets medverkan (borgmästaravtalets riktlinjer för handlingsplanerna för hållbar energi).

4.1

Kommissionens meddelande är fokuserat på de svårigheter och den ineffektivitet som nu karakteriserar rörligheten i Europas städer, och man behandlar problem såsom trafikstockningar, höga koldioxidutsläpp, luftkvalitet, trafikdödligheten i städerna och effekterna på människors hälsa.

4.2

Syftet med meddelandet är att ge EU:s städer ökat stöd i deras arbete med att hantera problem med avseende på rörligheten i städerna, i syfte att garantera en hållbar utveckling och uppnå EU:s mål för ett mer konkurrenskraftigt och resurseffektivt europeiskt transportsystem.

4.3

Kommissionen kommer därför att stärka sina åtgärder för att stödja hållbar rörlighet på områden med ett europeiskt mervärde på följande sätt:

4.3.1

Utbyta erfarenheter och lyfta fram bästa praxis: lämpliga åtgärder för att sprida bästa praxis, särskilda portaler och inrättandet av en expertgrupp utgör kärnan i de aktiviteter som kommissionen har beslutat att inleda.

4.3.2

Tillhandahålla riktat ekonomiskt stöd: med hjälp av EU:s struktur- och investeringsfonder kommer man att kunna genomföra konkreta och gemensamma åtgärder, särskilt i de minst gynnade regionerna. Strukturfonderna, Europeiska socialfonden och andra tillgängliga medel kommer även fortsättningsvis att finansiera utgiftsåtaganden för stadstransporter.

4.4

Stödja forskning och innovation: Initiativet Civitas 2020 inom ramen för Horisont 2020 kommer att göra det möjligt för städer, företag, den akademiska världen och andra partner att utveckla och testa nya strategier för rörlighet i städer.

4.4.1

Kommissionen vill särskilt arbeta med följande:

4.5

Involvera medlemsstaterna: Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att skapa goda förutsättningar för städer och storstäder att kunna utforma och genomföra sina planer för hållbar rörlighet i städer. Detta är kärnpunkten i kommissionens förslag, och det är av största betydelse att medlemsstaterna agerar övertygat och positivt på det. Subsidiaritetsprincipen är en nödvändig och vinnande strategi under förutsättning att alla entusiastiskt gör sin del.

4.6

Samarbete: Kommissionen lägger fram en rad specifika rekommendationer för åtgärder som kan samordnas mellan alla förvaltningsnivåer och mellan den offentliga och den privata sektorn när det gäller fyra aspekter:

26.11.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/64

Föredragande:

Richard Adams

1.1.

Energipriserna har sammantaget nått historiskt höga nivåer och kan förväntas stiga ytterligare. Detta har fått stora konsekvenser för många privatkonsumenters ekonomi runt om i EU, och samma sak gäller många industrikonsumenter. I meddelandet understryks behovet av större medvetenhet i det civila samhället om hur energiprisernas sammansättning kan användas för att förena våra klimatmål och vårt behov av energitrygghet. Utan denna medvetenhet kan varken politisk vilja eller acceptans bland konsumenterna uppnås.

1.2.

Energipriserna kan utgöra en viktig konkurrensfaktor för industrin. En ekonomisk analys av industrins konkurrenskraft bör emellertid inte enbart begränsas till energipriserna. Andra viktiga faktorer bör också undersökas, såsom energiintensiteten och energikostnadens andel av den totala produktionskostnaden och av vinstmarginalerna. Det är mycket viktigt att få till stånd en global enighet om att begränsa klimatförändringen. Om EU spelar en ledande roll kan detta leda till sämre konkurrenskraft samt till utlokalisering av industrier och till koldioxidexport.

1.3.

Energieffektivitet, förnybar energi och andra inhemska energikällor är olika sätt att öka försörjningstryggheten, men för vart och ett av dessa sätt måste hänsyn tas till olika faktorer när det gäller kostnader, risker, miljöpåverkan och social acceptans. Nationella strategier och attityder varierar, och därför är en transparent kostnadsanalys samt en översyn och en bättre samordning av stödinstrumenten (såsom lagar om inmatning och inmatningstariffer) viktig om medlemsstaterna ska kunna välja en godtagbar energimix. Samarbete med grannländer är också av stor vikt.

1.4.

Det är nödvändigt att säkra industrins möjlighet att anpassa sig i framtiden, på samma sätt som den gjort tidigare, och att främja i synnerhet energisektorns kapacitet att göra de investeringar som behövs i energisystemet. Detta kommer att kräva fasta åtaganden från regeringarnas sida, och dessa måste vara förenliga med principerna för EU:s inre marknad för energi.

1.5.

Den inre marknaden för energi måste fullbordas, men för att den ska kunna nå sin fulla potential måste den stödjas av lämpliga marknadsbaserade instrument, en omfattande samordning på EU-nivå av de olika ländernas nationella energipolitik samt en tydlig, gemensam inriktning. Förnyad tonvikt på transparenta och tillförlitliga uppgifter är en nödvändig förutsättning för detta. Man bör framhålla de specifika situationerna i medlemsstaterna, t.ex. de ‘energiöar’ som finns, och när man analyserar priserna bör man ta hänsyn till att den inre marknaden för energi inte kan slutföras och att länderna inte kan utnyttja de fördelar som denna ger om det inte finns en utvecklad infrastruktur och för denna krävs det stora investeringar.

1.6.

Kostnadsoptimering genom bättre EU-samordning och solidaritet är nödvändig, särskilt med tanke på att medlemsstaterna fortfarande har direkt kontroll över sin energipolitik. Samordningen har hittills inte fungerat på ett tillfredsställande sätt, och därför behövs en ny metod. Solidariteten mellan medlemsstaterna är också mycket viktig med tanke på att vi står inför ökande osäkerhet vad gäller försörjningen, liksom en ökad satsning på att fortsätta den gemensamma forskningen och utvecklingen för att lösa problemen i energiproduktionen och försörjningskedjan.

1.7.

Om grupper av medlemsstater utvecklar marknadsplatser för flytande gas kan kostnaderna optimeras och minskas genom en frikoppling av oljepriset från gaspriset, och flexibiliteten för producenterna kan förbättras.

1.8.

För att förbättra samordningen uppmanar EESK till åtgärder för och direkt stöd till ett omfattande program för en integrerad energidialog på EU-nivå. Dialogen bör äga rum mellan hushåll och industriella energikonsumenter, kommersiella och institutionella intressenter i energikedjan samt lokala, regionala och nationella myndigheter.

1.9.

Denna europeiska energidialog, som ska vara inkluderande, representativ, oberoende och öppen, bör också ligga till grund för den nya förvaltning som kommissionen föreslagit i syfte att genomföra energi- och klimatmålen i rampaketet för perioden fram till 2030.

2.1.

Under flera år har energipriserna inom EU, särskilt elpriserna, för de flesta hushåll och industrier stigit snabbare än inflationen. Hushållen inom EU har känt av prisökningen, och den energirelaterade fattigdomen har ökat påtagligt i vissa medlemsstater. Vissa industriers konkurrenskraft har också påverkats, särskilt de energiintensiva industriernas. Tidigare kunde industrin ofta hantera stigande priser genom att öka sin energieffektivitet och specialisera sig på produktion med högt mervärde, men utrymmet för att göra detta kommer troligen att bli allt mindre. Den ekonomiska nedgången har ytterligare försvårat situationen, och trots ökad energieffektivitet och minskad energianvändning fortsätter kostnaderna att öka för de flesta konsumenter.

2.2.

Det paket som Europeiska kommissionen presenterade i januari 2014 innehåller två större rapporter om priser och kostnader, dels ett arbetsdokument om energipriser och energikostnader, dels ett arbetsdokument om den energiekonomiska utvecklingen inom EU. Paketet omfattar energi- och klimatmål för perioden fram till 2030 och bygger på tanken att det tre målen klimatskydd, industrins fortsatta konkurrenskraft och energi till överkomliga priser för invånarna kan förenas. Detta kommer att kräva att alla förstår, erkänner och kommunicerar om de konkreta ekonomiska, sociala och miljömässiga fördelarna med minskade utsläpp och en grönare ekonomi. Paketet bygger på tanken att man kommer att behöva allmänhetens stöd för att genomföra det, och att man måste närma sig utmaningar, särskilt ekonomiska sådana, på ett mer realistiskt sätt. Kommissionen menar att målen sänder en tydlig signal till marknaden och uppmuntrar till privata investeringar i nya ledningar och elnätverk eller i koldioxidsnål teknik. (1)

2.3.

Av det meddelande om energipriser och energikostnader som behandlas i detta yttrande, liksom av en rapport från Internationella energiorganet (IEA) (2), framgår det att energipriserna förmodligen kommer att ligga kvar på sin nuvarande, historiskt höga nivå på grund av världsmarknadspriserna, nödvändiga omfattande investeringar i infrastruktur och energieffektivitet samt klimatavgifter. Detta kan inte bara få allvarliga konsekvenser för konsumenterna, utan innebär även att det nuvarande grossistpriset på el till energisektorn på runt 40 euro per MWh kommer att göra det omöjligt för sektorn att göra de investeringar som skulle behövas för att ersätta gammal utrustning och ta itu med klimatförändringarna. Yttrandet behandlar främst det civila samhällets förväntade respons, och tar upp i vilken grad tydliga signaler till marknaden och politisk lyhördhet kan utnyttjas för att uppnå de politiska målen.

3.1.

Under de fem åren efter 2008 steg energipriserna i detaljhandelsledet i EU, i vissa medlemsstater på ett mycket kännbart sätt, trots relativt stabila grossistpriser på el och stabila grossistpriser på gas. Hushållen och industrierna har påverkats stort, särskilt under den ekonomiska nedgången, och detta ser ut att fortsätta. Det finns också betydande skillnader mellan medlemsstaterna, och vissa konsumenter betalar 250–400 % mer än andra. Prisökningarna beror till stor del på ökade kostnader för överföring och distribution samt högre skatter och avgifter. Kostnaderna för primärenergi är emellertid fortfarande den största faktorn vid prissättningen.

3.2.

EU:s regeringar måste fullborda den inre marknaden för energi under 2014. Liberaliseringen av marknaden kommer att leda till större investeringar och konkurrens och förbättra effektiviteten på flera områden, vilket eventuellt kan leda till lägre priser. Både konsumenterna och industrin (särskilt små och medelstora företag) kan sänka sina elkostnader genom att byta till energileverantörer med lägre priser, i de fall det finns tillräckligt många leverantörer.

3.3.

Regeringarna inom EU måste också satsa på att förbättra energiinfrastrukturen, diversifiera energitillförseln och tillförselvägarna och genomföra gemensamma förhandlingar med de större energipartnerna.

3.4.

Medlemsstaterna bör också se till att deras energipolitik, som finansieras av slutanvändarna och skattebetalarna, genomförs på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt och i enlighet med bästa praxis.

3.5.

EU och medlemsstaternas regeringar måste göra större ansträngningar för att jämföra nätverkskostnader och praxis. En europeisk konvergens när det gäller nätpraxis skulle kunna förbättra effektiviteten och därmed minska nätkostnadsdelen av priserna.

3.6.

Privatkonsumenter och industri kan, i viss mån, hålla nere energikostnaderna genom att öka sin energieffektivitet. Frivilliga åtgärder från konsumenternas sida för att styra mängd och tidpunkt för sin energikonsumtion (laststyrning) och innovativ energiteknik kan leda till besparingar av både energi och pengar.

3.7.

EU måste fortsätta sina ansträngningar tillsammans med internationella partner när det gäller energisubventioner och exportrestriktioner och skydda vissa industrikonsumenter genom skattemässiga överföringar, undantag och rabatteringar av skatter och avgifter.

3.8.

Grundbudskapet i kommissionens meddelande är att den inre marknaden för energi måste fullbordas, och kommissionen uppmanar både hushåll och industrier att vidta åtgärder för att öka sin energieffektivitet, tillämpa laststyrning och andra nya energitekniker och innovationer för att spara energi och pengar. Kommissionen vill också se medlemsstaterna göra omfattande förbättringar när det gäller överföring och distribution av energi. Man påpekar också att tillväxten vad gäller förnybara energikällor på ett direkt sätt kan öka energitryggheten. I vissa medlemsstater behövs insatser, främst socialpolitiska åtgärder, för att komma till rätta med energirelaterad fattigdom. Om den förväntade minskningen av konkurrensen när det gäller energi till industrierna blir till verklighet bör man också ta itu med detta problem, främst med hjälp av WTO, genom att minimera internationella konkurrentländers energisubventioner och genom andra skattetransfereringar.

4.1.

Det finns tre huvudaspekter i kommissionens strategiska åtgärder. Oavsett om den inre energimarknaden fullbordas eller inte bör man först och främst fråga sig om det finns tillräckligt starka skäl att fortsätta eller till och med förstärka åtgärderna för en grön ekonomi, i enlighet med vad som sägs i ramen för perioden fram till 2030. Vad skulle detta innebära för energipriser och energikostnader? Kan det civila samhället dessutom genom en effektiv social dialog övertygas om att ett sådant mål är önskvärt och godtagbart? Slutligen, kommer det att vara möjligt att stimulera EU:s marknad att generera privata investeringar i nya ledningar, elnät och koldioxidsnåla tekniker?

4.2.

Energi i alla dess former är sett till värdet den vara som det handlas med allra mest på världsmarknaden. Energins centrala roll för den ekonomiska utvecklingen innebär att det kommer att behövas massiva investeringar i forskning, prospektering och utveckling samt i produktion och överföring av energi under en överskådlig framtid. Detsamma gäller det nyligen uppmärksammade behovet av energiförsörjningstrygghet. Ofta hör man sägas att ‘ljuset måste hållas tänt’, vilket syftar på den oumbärliga roll som energin har i dagens samhälle. Man måste inse att det för tillfället finns andra energipolitiska mål, både på nationell nivå och på EU-nivå, som kan var avhängiga av en trygg energiförsörjning. Detta borde betonas mer i meddelandet, och även att detta kan komma att innebära extra kostnader.

4.3.

Om kostnaderna på kort och medellång sikt för övergången till en koldioxidsnål energiproduktion ska kunna hanteras måste man samtidigt fortsätta att ta hänsyn till, och starkare betona, ett flertal viktiga faktorer på global nivå.

En energiomställning bort från fossila bränslen måste oundvikligen genomföras. Övergångstakten är mycket viktig – snabb nog för att undvika en alltför stor klimatpåverkan samtidigt som man upprätthåller stabila ekonomiska och sociala strukturer. Det kommer att krävas gemensamma världsomspännande insatser, och det är avgörande att EU behåller sin ekonomiska kapacitet att bidra till denna övergång. Det är mycket viktigt att få till stånd en global enighet om att begränsa klimatförändringen. Om EU spelar en ledande roll kan detta leda till sämre konkurrenskraft samt till utlokalisering av industrier och till koldioxidexport.

4.4.

Det har tydligt visat sig att marknaderna själva ofta misslyckas med att ta hänsyn till sociala och miljömässiga frågor – och det är inte heller deras uppgift. EESK anser att marknaderna, trots att de ofta är bra på att uppfylla kortsiktiga kostnads- och effektivitetsmål, måste förändras i grunden med hjälp av marknadsbaserade instrument så att de kan ta hänsyn till sociala prioriteringar (4). Detta kräver effektiv lagstiftning, det civila samhällets stöd och engagemang samt utveckling av ett gediget engagemang när det gäller företagens sociala ansvar.

4.5.

Om samhället inte är medvetet om det dilemma som EU och världen står inför kommer det att saknas både politisk vilja och acceptans hos konsumenterna. Allt tyder på att priserna kommer att fortsätta att öka. Konsumenterna kommer att fortsätta att starkt motsätta sig sådana ökningar. Utmaningen består i att minska de politiska och sociala konsekvenserna.

4.6.

EESK anser att det mest effektiva sättet skulle vara att fullt ut involvera EU:s energikonsumenter, både hushåll och industrier, och de kommersiella och institutionella intressenterna i energikedjan i en aktiv och kreativ dialog om dessa frågor som kommer att leda till åtgärder.

4.7.

Det finns inte mycket i det nuvarande meddelandet som tyder på en medvetenhet om detta. Trots att marknaden nämns 41 gånger i dokumentet finns det bara några få hänvisningar till saker som engagemang, medborgare, dialog och samråd. Det politiska ramdokumentet för 2020–2030 uppvisar ett liknande mönster.

4.8.

Denna fråga kräver konsekvens och handlingskraft, vilket uppmärksammades i 2011 års ramdokument om en energifärdplan för 2050. I detta angavs att ‘allmänhetens deltagande är avgörande’ (punkt 3.4), men hittills har väldigt lite gjorts.

4.9.

EESK uppmanar därför med kraft EU-institutionerna och medlemsstaterna att snarast anta och påbörja arbetet med ramen för en europeisk energidialog. Denna antogs av EESK 2013 i yttrandet om behovet av och metoderna för allmänhetens deltagande och engagemang på energipolitikens område (5). En sådan dialog skulle spela en grundläggande roll för att upprätta och vidhålla en EU-omfattande förvaltningsprocess för att nå energi- och klimatmålen.

4.10.

I en sådan process bör man eftersträva

4.11.

Variationen i energipriserna runt om i EU har påpekats tidigare. Även om skillnader i produktions- och försörjningskostnader spelar in är det stora antalet skatter och avgifter på energi en viktig bidragande faktor. Energiskatter utgör en betydande del av statsinkomsterna i samtliga medlemsstater, och till och med om man undantar beskattning av olja skulle det innebära en stor utmaning att hitta andra inkomstkällor för att väga upp eventuella skatteminskningar (6).

4.12.

Det bör också noteras att en hög skattesats på vissa typer av energi har kommit att accepteras, om än motvilligt. I EU utgör oljeskatter över 55 % av priset jämfört med exempelvis 14 % i USA och 41 % i Japan.

4.13.

Man bör framhålla de specifika situationerna i medlemsstaterna, t.ex. de ‘energiöar’ som finns, och när man analyserar priserna bör man ta hänsyn till att den inre marknaden för energi inte kan slutföras och att länderna inte kan utnyttja de fördelar som denna ger om det inte finns en utvecklad infrastruktur och för denna krävs det stora investeringar.

5.1.

Den inre marknaden för energi är särskilt problematisk eftersom energiförsörjningstrygghet är en mycket viktig nationell fråga, som trots att vi rör oss mot en inre energimarknad fortfarande kontrolleras eller påverkas direkt av varje stats regering. Tekniska, resursmässiga och geografiska faktorer bidrar också till att det är svårare att skapa en enda marknad för energi än för många andra konsumentvaror.

5.1.1.

Målet att skapa en inre marknad för elektricitet och gas, som fastställdes i 2009 års tredje energipaket, kommer inte att nås, och viktiga delar av avregleringen av energimarknaderna har visat sig vara svåra att genomföra. Regeringar, företag och andra samhällsaktörer har motsatt sig marknadsintegration. Vissa medlemsstater anser att de omfattande förändringar i produktionen, distributionen och konsumtionen av energi som skulle krävas kan få oacceptabla följder.

5.1.2.

Den allmänna konvergensen när det gäller grossistpriserna i Central- och Västeuropa leder inte till konvergens i detaljhandelspriserna. Detta beror på att medlemsstaterna har olika system för att stödja investeringar i energisektorn och olika sätt att fördela kostnaderna för detta stöd på slutkonsumenterna. Resultatet är att en ‘grund’ elmarknad håller på att utvecklas, vilken är inriktad på att optimera utnyttjandet av det befintliga europeiska systemet. Detta är emellertid inte tillräckligt: I stället behövs en ‘djup’ marknad som uppmuntrar till optimala investeringar på europeisk nivå, både för att tillräckliga investeringar ska göras och för att dessa ska bli kostnadseffektiva. Det är till exempel viktigt med en översyn och en bättre samordning av stödinstrumenten (såsom lagar om inmatning och inmatningstariffer).

5.1.3.

Detta förutsätter ökad marknadslikviditet och prissättning via börser, särskilt vad gäller gas. Gasmarknader har etablerats i vissa medlemsstater, men de är ännu inte tillräckligt likvida för att utgöra ett hållbart alternativ till den (expansiva) oljeindexeringen och tillhandahålla en marknadsbaserad prissättning. Det är därför väsentligt att det utvecklas regionala gasbörser och att man förbättrar sammankopplingen dem emellan i fråga om överföringskapacitet, avtalsvillkor och marknadstillträde, särskilt vad avser flexibla utbudstrancher. Om elproducenterna får tillträde till gasmarknaderna får de större flexibilitet när det gäller att optimera produktionsperioderna. De kan undvika produktion under förlustperioder och bevara kraftverkens konkurrenskraft, och därmed minska de kostnader som inte täcks och som läggs över på konsumenterna.

5.1.4.

Det råder fortfarande ovisshet om exakt vad som ingår i energipriserna i medlemsstaterna. De ingående undersökningar som kommissionen genomför om hur man kan öka insynen i energiprisernas sammansättning och energisubventionernas omfattning och effekt är en viktig del i att skapa lika villkor när det gäller energiproduktion och prissättning. Det behövs en kontinuerlig insamling av uppgifter om energipriser och energikostnader på kraftverksnivå för att information om driftsvillkoren för industrierna ska bli mer tillgänglig och för att politiken ska kunna grundas på tillförlitliga uppgifter. Öppenhet är ett nödvändigt första steg mot kostnadseffektiva politiska val och en meningsfull politisk diskussion med allmänheten. Detta gäller även strukturen på energileverantörernas vinstnivåer. Bristen på tillförlitlig statistik kan undergräva trovärdigheten i beslut som påstås vara evidensbaserade. Sådan statistik bör finnas tillgänglig på alla förvaltningsnivåer.

5.1.5.

Industrin kan fortsätta att göra investeringar för att minska intensiteten i energianvändningen. Sådana investeringar måste emellertid föra med sig acceptabla vinster, och investeringarna tenderar att bli dyrare med tiden.

5.1.6.

Tidigare har EU och medlemsstaterna skyddat sårbara industrier genom kostnadsfri tilldelning, undantag från skatter och avgifter och i vissa fall genom kompensation. De klimatpolitiska kostnaderna är högre i EU-länderna än för vissa av EU:s största handelspartner, och skillnaderna kommer inte att minska inom en överskådlig framtid. Kommissionen bör därför utvärdera den befintliga ramen och undersöka nya förhållningssätt för att hjälpa sårbara industrier som är mer kompatibla med den inre marknaden.

5.1.7.

Eftersom energitrygghet är en viktig fråga för varje stat kommer regeringarna att godta extra kostnader för att trygga energiförsörjningen. Eftersom medlemsstaterna på grund av sin suveränitet har svårt att komma överens om en godtagbar nivå vad gäller EU-förvaltning tolererar staterna en marknad som är utformad på ett inte helt optimalt sätt. I situationer där försörjningen hotas är emellertid solidaritet avgörande för en kontinuerlig energiförsörjning.

5.1.8.

Överlag finns det få tecken på att medlemsstaterna, som alla sköter sin nationella energipolitik på mycket olika sätt, anser att det finns ett behov av större integration på EU-nivå. Detta undergräver den inre marknaden för energi och skickar förvirrande signaler till investerare. EESK anser att det behövs ett avgörande steg i riktning mot en verklig europeisk energigemenskap för att samordna de nationella energistrategierna, särskilt i syfte att trygga EU:s energiförsörjning till lägsta möjliga kostnad.

5.2.1.

I teorin finns ett starkt stöd för en övergång till en mer hållbar och resurseffektiv ekonomi. I praktiken har den ekonomiska nedgången, den internationella konkurrensen och medlemsstaternas svårigheter att komma överens om prioriteringar gjort att övergången blivit långsammare och mindre effektiv än förväntat (7).

5.2.2.

Ofta görs politiska uttalanden om en grönare ekonomi, i enlighet med EU:s mål för hållbar utveckling, men det verkar saknas förståelse både för omfattningen av den ekonomiska och samhälleliga omställning som skulle bli nödvändig och för de strukturella hinder som står i vägen för detta.

5.2.3.

Målet har ofta missförståtts som att det rör sig om att göra de befintliga ekonomiska aktiviteterna mer miljövänliga, dvs. mindre beroende av fossila bränslen, och att detta skulle leda till större tillväxt och fler arbetstillfällen. En grönare ekonomi kräver emellertid betydligt mer djupgående förändringar av produktions- och konsumtionsmönstren – och av människors livsstil – än vad som kan förväntas bli socialt accepterat det närmaste årtiondet. Nästan alla ekonomiska aktiviteter skulle behöva förändras i grunden, och under övergångsperioden från en traditionell ekonomi till en grön ekonomi kan en hög tillväxt- och sysselsättningsnivå inte garanteras. Detta bör understödjas genom samordnade insatser för forskning och utveckling.

5.2.4.

De hinder som finns för en snabb, effektiv och positiv omställning till en grön ekonomi har i mycket hög grad tonats ner. Ekonomiska faktorer är till exempel en stor del av följande hinder:

5.2.5.

Oavsett hindren kommer den gröna omställningen emellertid att bli nödvändig. Det kommer att kräva stora ansträngningar, men det finns inget alternativ om vi vill skapa en hållbar framtid. För att uppnå detta mål måste man fastställa en takt som tar hänsyn till balansen mellan politisk trovärdighet, ekonomisk styrka, stabila sociala system och medborgarnas valfrihet. De nödvändiga förutsättningarna saknas dock, särskilt när det gäller den offentliga viljan att ta itu med hindren. Vissa fördelar kan emellertid komma av omställningen, såsom en utveckling mot en marknadsledande roll för EU när det gäller hållbar och koldioxidsnål energi. EU ligger långt fram när det gäller användningen av koldioxidsnåla energikällor för värmeproduktion, och här finns en stor sektor för utveckling av hållbara transporter.