8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/1

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/2

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/2

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/3

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/3

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/3

1)

Är beslut 2013/448/EU (1) giltigt och strider det mot artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG (2) i den mån kommissionen inte i beräkningsunderlaget enligt artikel 10a.5 andra strecksatsen led a och b har tagit med utsläpp relaterade till rökgaser från anläggningar som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG och värme som används i anläggningar som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG och som stammar från kraftvärmeanläggningar, för vilka gratis tilldelning ges enligt artikel 10a.1 och 10a.4 i direktiv 2003/87/EG och beslut 2011/278/EU (3)?

2)

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot artikel 3e och 3u i direktiv 2003/87/EG, i sig och/eller i förening med artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i den mån det föreskriver att koldioxidutsläpp relaterade till rökgaser – vilka kommer från anläggningar som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG – och värme som används i anläggningar som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG och som stammar från kraftvärmeanläggningar utgör utsläpp från ”elproducenter”?

3)

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot målen med direktiv 2003/87/EG, i den mån det ger upphov till en assymmetri på så sätt att utsläpp relaterade till förbränning av rökgaser och kraftvärme inte tas med i beräkningsunderlagt enligt artikel 10a.5 andra strecksatsen led a och b fastän de ska ges gratis tilldelning enligt artikel 10a.1 och 10a.4 i direktiv 2003/87/EG och beslut 2011/278/EU?

4)

Är beslut 2011/278/EU ogiltigt och strider det mot artikel 290 FEUF och artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i den mån dess artikel 15.3 ändrar artikel 10a.5 andra strecksatsen led a och b i direktiv 2003/87/EG på ett sådant sätt att angivelsen ”anläggningar som inte omfattas av punkt 3” ersätts med ”anläggningar som inte genererar el”?

5)

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot artikel 23.3 i direktiv 2003/87/EG, i den mån beslutet inte antagits enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll, vilket föreskrivs i artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG och artikel 12 i förordning nr 182/2011/EU?

6)

Ska artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att det inte är möjligt att innehålla gratis tilldelningar på grund av rättsstridig beräkning av en sektorsövergripande korrigeringsfaktor?

7)

Ska artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i sig och/eller i förening med artikel 15.3 i beslut 2011/278/EU, tolkas så, att det inte är möjligt att tillämpa en nationell bestämmelse enligt vilken den på ett rättsstridigt sätt beräknade enhetliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn i artikel 4 i beslut 2013/448/EU och dess bilaga II ska tillämpas på gratis tilldelningar i en medlemsstat?

8)

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i den mån det endast innefattar utsläpp från anläggningar som ingick i gemenskapssystemet från och med år 2008, vilket innebär att beslutet inte innefattar utsläpp relaterade till verksamhet som ingår i gemenskapssystemet sedan år 2008 (i den ändrade versionen av bilaga I till direktiv 2003/87/EG) när denna verksamhet har bedrivits i anläggningar som redan ingick i gemenskapssystemet före år 2008?

9)

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i den mån det endast innefattar utsläpp från anläggningar som ingick i gemenskapssystemet från och med år 2013, vilket innebär att beslutet inte innefattar utsläpp relaterade till verksamhet som ingår i gemenskapssystemet sedan år 2013 (i den ändrade versionen av bilaga I till direktiv 2003/87/EG) när denna verksamhet har bedrivits i anläggningar som redan ingick i gemenskapssystemet före år 2013?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/5

1.

Är beslut 2013/448/EU (1) giltigt och strider det mot artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG (2) i den mån kommissionen inte i beräkningsunderlaget enligt artikel 10a.5 andra strecksatsen led a och b har tagit med utsläpp relaterade till rökgaser från anläggningar som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG och värme som används i anläggningar som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG och som stammar från kraftvärmeanläggningar, för vilka gratis tilldelning ges enligt artikel 10a.1 och 10a.4 i direktiv 2003/87/EG och beslut 2011/278/EU (3)?

2.

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot artikel 3e och 3u i direktiv 2003/87/EG, i sig och/eller i förening med artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i den mån det föreskriver att koldioxidutsläpp relaterade till rökgaser – vilka kommer från anläggningar som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG – och värme som används i anläggningar som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG och som stammar från kraftvärmeanläggningar utgör utsläpp från ”elproducenter”?

3.

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot målen med direktiv 2003/87/EG, i den mån det ger upphov till en assymmetri på så sätt att utsläpp relaterade till förbränning av rökgaser och kraftvärme inte tas med i beräkningsunderlagt enligt artikel 10a.5 andra strecksatsen led a och b fastän de ska ges gratis tilldelning enligt artikel 10a.1 och 10a.4 i direktiv 2003/87/EG och beslut 2011/278/EU?

4.

Är beslut 2011/278/EU ogiltigt och strider det mot artikel 290 FEUF och artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i den mån dess artikel 15.3 ändrar artikel 10a.5 andra strecksatsen led a och b i direktiv 2003/87/EG på ett sådant sätt att angivelsen ”anläggningar som inte omfattas av punkt 3” ersätts med ”anläggningar som inte genererar el”?

5.

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot artikel 23.3 i direktiv 2003/87/EG, i den mån beslutet inte antagits enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll, vilket föreskrivs i artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG och artikel 12 i förordning nr 182/2011/EU?

6.

Ska artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att det inte är möjligt att innehålla gratis tilldelningar på grund av rättsstridig beräkning av en sektorsövergripande korrigeringsfaktor?

7.

Ska artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i sig och/eller i förening med artikel 15.3 i beslut 2011/278/EU, tolkas så, att det inte är möjligt att tillämpa en nationell bestämmelse enligt vilken den på ett rättsstridigt sätt beräknade enhetliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn i artikel 4 i beslut 2013/448/EU och dess [Orig. s. 3] bilaga II ska tillämpas på gratis tilldelningar i en medlemsstat?

8.

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i den mån det endast innefattar utsläpp från anläggningar som ingick i gemenskapssystemet från och med år 2008, vilket innebär att beslutet inte innefattar utsläpp relaterade till verksamhet som ingår i gemenskapssystemet sedan år 2008 (i den ändrade versionen av bilaga I till direktiv 2003/87/EG) när denna verksamhet har bedrivits i anläggningar som redan ingick i gemenskapssystemet före år 2008?

9.

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt och strider det mot artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, i den mån det endast innefattar utsläpp från anläggningar som ingick i gemenskapssystemet från och med år 2013, vilket innebär att beslutet inte innefattar utsläpp relaterade till verksamhet som ingår i gemenskapssystemet sedan år 2013 (i den ändrade versionen av bilaga I till direktiv 2003/87/EG) när denna verksamhet har bedrivits i anläggningar som redan ingick i gemenskapssystemet före år 2013?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/6

1)

Strider det mot direktiv 77/388/EEG (1) att uppbära mervärdesskatt vid import av en vara som återexporteras som icke-gemenskapsvara men för vilken en tullskuld uppstått till följd av bristande uppfyllelse av en förpliktelse enligt artikel 204 i tullkodexen, (2) i detta fall underlåtenhet att i tid bokföra uttag av varan från ett tullager i den därför avsedda lagerbokföringen senast vid tidpunkten för uttaget.

Om fråga 1 besvaras nekande:

2)

Fordrar direktiv 77/388/EEG att mervärdesskatt vid import i sådana fall ska uppbäras för varan, eller har medlemsstaterna ett utrymme att själva bestämma detta?

3)

Är en innehavare av ett tullager, som på grundval av ett avtal om tillhandahållande av tjänst förvarar en vara från ett tredjeland i sitt lager, utan att kunna förfoga över varan, skyldig att betala den mervärdesskatt för import som ska erläggas till följd av att denne inte uppfyller sina förpliktelser enligt artikel 10.3 andra stycket i direktiv 77/388/EEG jämförd med artikel 204.1 i tullkodexen, även om varan inte används i samband med dennes skattepliktiga transaktioner i den mening som avses i artikel 17.2 a i direktivet?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/7

—

Ska mervärdesskatt vid import av varor som har återexporterats som icke-gemenskapsvaror under tulltillsyn, men för vilka det på grund av ett åsidosättande av en skyldighet enligt artikel 204 i tullkodexen (1) – nämligen underlåtelse att i rätt tid avsluta förfarandet för extern gemenskapstransitering genom att visa upp varorna på behörigt tullkontor för import i tredje land – har uppkommit en tullskuld, inte erläggas enligt bestämmelserna i artikel 236.1 i tullkodexen jämförd med bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG (2), åtminstone inte när den som bär ansvaret för åsidosättandet av skyldigheten ska anses som debitor utan att vederbörande förfogade över varorna?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/8

1.

Ska den tillämpliga unionsrätten, särskilt artikel 1.1 a i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1) tolkas så, att den utgör hinder för nationella bestämmelser eller praxis, vilka vid den beräkning av antalet anställda som föreskrivs i bestämmelsen inte tar hänsyn till en ledamot i företagsledningen i ett bolag med begränsat ansvar, även om vederbörande utför sitt arbete under ett annat bolagsorgans ledning och kontroll, får ersättning som vederlag för sin verksamhet och själv inte äger andelar i bolaget?

2.

Ska den tillämpliga unionsrätten, särskilt artikel 1.1 a i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar tolkas så, att det är obligatoriskt att, vid den beräkning av antalet anställda som föreskrivs i bestämmelsen, som arbetstagare räkna in också de personer som, utan ersättning från arbetsgivaren ändå med ekonomiskt stöd och erkännande från de offentliga organ som har ansvar för främjande av arbete, i praktiken utför arbete för att förvärva eller fördjupa kunskaper eller genomgå en yrkesutbildning (praktikanter), eller kommer det an på medlemsstaterna att anta nationella bestämmelser eller utarbeta praxis för detta?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/8

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/9

1)

Är en jordbrukare som inte har slutit något avtal med innehavaren av växtförädlarrätten skyldig att betala rimlig ersättning enligt artikel 94.1 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt vid användning av skördeprodukten från odling av förökningsmaterial från en skyddad sort och att ¬ – om handlandet är avsiktligt eller försumligt – ersätta eventuell ytterligare skada till följd av överträdelsen av växtförädlarrätten enligt artikel 94.2 i 5 f i nämnda förordning även om vederbörande ännu inte har uppfyllt den skyldighet att betala den rimliga ersättning (odlingsavgift) som föreskrivs i artikel 14.3 fjärde strecksatsen i denna förordning jämförd med artikel 5 f i kommissionens förordning (EG) nr 1768/95 av den 24 juli 1995 om införande av genomförandebestämmelser för det undantag i jordbruket som föreskrivs i artikel 14.3 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 när vederbörande faktiskt använder skördeprodukten som utsäde för förökningsändamål?

2)

Om den första frågan ska besvaras så, att jordbrukaren, även efter att faktiskt ha använt skördeprodukten för förökningsändamål som utsäde, fortfarande kan uppfylla sin skyldighet att betala en rimlig odlingsavgift, ska då nämnda bestämmelser tolkas så, att däri föreskrivs en frist inom vilken den jordbrukare som har använt skördeprodukten från odling av förökningsmaterial från en skyddad sort måste uppfylla skyldigheten att betala en rimlig odlingsavgift för att odlingen ska anses vara ”berättigad” i den mening som avses i artikel 94.1 i förordning (EG) nr 2100/94 jämförd med artikel 14 i nämnda förordning?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/10

1)

Ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (1) tolkas så, att svaranden kan ansöka om förnyad prövning av ett europeiskt betalningsföreläggande med stöd av artikel 20.2 i nämnda förordning även när betalningsföreläggande har delgivits svaranden på ett korrekt sätt, men föreläggandet har utfärdats av en obehörig domstol på grund av uppgifter om behörighet i ansökningsformuläret?

2)

För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Föreligger exceptionella omständigheter i den mening som avses i artikel 20.2 i förordning 1896/2006 enligt skäl 25 i kommissionens meddelande 2004/0055 av den 7 februari 2006 när ett europeiskt betalningsföreläggande har utfärdats på grundval av uppgifter i ansökningsformuläret vilka senare visar sig vara felaktiga, i synnerhet när domstolens behörighet beror på dessa uppgifter?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/10

1)

Ska artiklarna 4.1 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG, (1) tolkas så att utöver de kvalitetskrav som fastställs i nationella bestämmelser som antagits på grundval av detta direktiv, får inte andra nationella bestämmelser ålägga en leverantör av bränsle kvalitetskrav som återfinns i en nationell bestämmelse utöver dem som föreskrivs i direktivet?

2)

Ska artikel 1.6 och 1.11 i Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter [och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster], (2) tolkas så att om tekniska föreskrifter gäller (i förevarande mål ett ministerbeslut som fattats med stöd av bemyndigande i lag), får tillämpningen av en nationell bestämmelse som antagits inom samma område endast vara frivillig, det vill säga att lagen inte får föreskriva en tvingande tillämpning av den?

3)

Uppfyller en bestämmelse som vid den tidpunkt då den enligt myndigheten borde ha tillämpats inte finns tillgänglig på landets språk kravet i artikel 1.6 i direktiv 98/34/EG på att en nationell standard ska vara allmänt tillgänglig?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/11

1)

Uppfyller storleken på den administrativa sanktionsavgift som har fastställts med stöd av artikel 5/A i 2007 års lag nr XLVIII om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen (1) (nedan kallad den nationella lagen om genomförande) kravet i artikel 9.1 i nämnda förordning, enligt vilket de sanktioner som införs i nationell rätt ska vara effektiva, avskräckande och samtidigt proportionerliga … i förhållande till den överträdelse som har begåtts och det eftersträvade syftet?

2)

Medför inte de avgiftsbelopp som fastställs i artikel 5/A i den nationella lagen om genomförande att denna lag strider mot förbudet mot förtäckta begränsningar … av den fria rörligheten för kapital som föreskrivs i fördraget om Europeiska unionen och i artikel 65.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/12

1)

Utgör Europeiska unionens rättsordning hinder för att ett privat företag, som tillhandahåller infrastruktur för distribution av naturgas, tar ut mervärdesskatt på belopp avseende markavgifter, som företaget har betalat till de kommuner i vilka de rör som ingår i dess infrastruktur är belägna, vilka av företaget övervältras på ett annat företag som köper tjänster av det förstnämnda företaget?

2)

Utgör Europeiska unionens rättsordning hinder för att ett privat företag, som tillhandahåller infrastruktur för distribution av naturgas, tar ut mervärdesskatt på belopp avseende markavgifter, som företaget har betalat och som av företaget övervältras på ett annat företag som köper tjänster av det förstnämnda företaget, med hänsyn till att markavgifterna påförs detta företag av kommuner och andra lokala samfalligheter inom ramen för deras myndighetsutövning och utan att mervärdesskatt tas ut av dessa?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/12

1.

Hur ska begreppet händelse i skäl 14 [i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 (1). av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91] tolkas?

2.

Extraordinära omständigheter i den mening som avses i skäl 14 sammanfaller, enligt punkt 22 i domen i målet Wallentin-Hermann, (2) inte med de exempel på händelser som sammanfattas i andra meningen i skäl 14 och som domstolen betecknar som händelser i punkt 22. Är det riktigt att de händelser som avses i ovannämnda punkt 22 inte är samma typ av händelser som de händelser som avses i skäl 14?

3.

Vad avses med begreppet extraordinära omständigheter, som enligt punkt 23 i domen i målet Wallentin-Hermann är kopplade till de ”oförutsedda brister i flygsäkerheten” som nämns i ovannämnda skäl 14, eftersom oförutsedda brister i flygsäkerheten, enligt punkt 22, inte i sig kan utgöra extraordinära omständigheter, utan endast ge upphov till sådana omständigheter?

4.

Enligt punkt 23 i domen i målet Wallentin-Hermann kan ett tekniskt problem anses utgöra ”oförutsedda brister i flygsäkerheten” och således utgöra en ”händelse” i den mening som avses i punkt 22 i domen i målet Wallentin-Hermann. Enligt punkt 23 i domen i målet Wallentin-Hermann kan omständigheterna kring en sådan händelse icke desto mindre endast betecknas som ”extraordinära” om de avser en händelse som till sin art eller sitt ursprung faller utanför det berörda lufttrafikföretagets normala verksamhet och som ligger utanför dess faktiska kontroll. Enligt punkt 24 måste det anses ingå i lufttrafikföretagets normala verksamhet att lösa ett tekniskt problem som har uppstått på grund av bristande underhåll av ett flygplan. Enligt punkt 25 i domen i målet Wallentin-Hermann kan sådana tekniska problem inte anses utgöra extraordinära omständigheter. Av ovanstående följer att ett tekniskt problem som hör till ”oförutsedda brister i flygsäkerheten” samtidigt är en händelse som kan kopplas till extraordinära omständigheter, och i sig kan utgöra en extraordinär omständighet. Hur ska punkterna 22–25 i domen i målet Wallentin-Hermann tolkas för att lösa den motsägelse som här tycks föreligga?

5.

Orden ”ingår i [ett] lufttrafikföretags normala verksamhet” tolkas i lägre instansers rättspraxis i regel som ”verksamhet som hänger samman med ett lufttrafikföretags normala verksamhet” – vilket dessutom är en tolkning som är förenlig med användningen av ordet ”inherent” i den nederländska språkversionen av domen (som inte är det språk som domen ursprungligen avfattades på) – vilket innebär att inte heller exempelvis kollisioner med fåglar och askmoln betraktas som händelser i den mening som avses i punkt 23 i domen i målet Wallentin-Hermann. I annan rättspraxis läggs tonvikten vid orden ”en händelse som [...] till sin art eller sitt ursprung [...] ligger utanför dess faktiska kontroll”, som också förekommer i punkt 23 i domen i målet Wallentin-Hermann. Ska ”ingå i” tolkas så, att endast händelser som ligger inom lufttrafikföretagets faktiska kontroll omfattas av detta begrepp?

6.

Hur ska punkt 26 i domen i målet Wallentin-Hermann förstås och hur ska denna punkt tolkas mot bakgrund av domstolens svar på frågorna 4 och 5?

7.

8.

Ett lufttrafikföretag kan endast åberopa extraordinära omständigheter om det kan visa att den inställda flygningen/förseningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Är den slutsatsen riktig att syftet med att vidta alla rimliga åtgärder är att undvika att extraordinära omständigheter inträffar, och inte att vidta åtgärder för att se till att förseningen inte överskrider den gräns på tre timmar som anges i artikel 5.1 c iii i förordning nr 261/2004 jämförd med punkterna 57–61 i domen i det ovannämnda målet Sturgeon m.fl. (C 402/07)? (3)

9.

I princip finns det två tänkbara åtgärder som kan vidtas för att begränsa förseningar på grund av tekniska problem till högst tre timmar. Den ena är att ha reservdelslager på flera platser i världen, och således inte enbart på lufttrafikföretagets hemmaflygplats, den andra är att boka om passagerarna på den försenade flygningen. Får lufttrafikföretagen vid fastställandet av hur stora reservdelslager de ska ha, och på vilka platser i världen dessa ska vara belägna, utgå från gängse praxis inom luftfartsektorn, även vid de företag som endast delvis omfattas av förordningen?

10.

Ska Kantonrechter, för att besvara frågan huruvida alla rimliga åtgärder har vidtagits för att begränsa den försening som orsakats av tekniska problem som påverkar flygsäkerheten, ta hänsyn till omständigheter som förvärrar konsekvenserna av en försening, såsom att det flygplan som har drabbats av tekniska problem innan det återvänder till sin hemmaflygplats, såsom i förevarande fall, måste mellanlanda på flera andra flygplatser, vilket kan leda till en ackumulering av förlorad tid?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/14

1)

upphäva punkt 2 i beslutet, varigenom talan i övrigt ogillas,

2)

återförvisa målet till tribunalen för ny prövning och med hänvisning till tillämplig lag, och

3)

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet vid tribunalen och domstolen.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/15

1)

Ska artikel 1.2 i kommissionens beslut 2011/5/EG (1) av den 28 oktober 2009 om [skattemässig avskrivning av] finansiellt mervärde vid förvärv av betydande aktieinnehav i utländska företag C 45/07 tolkas så, att de berättigade förväntningar som erkänns i beslutet är tillämpliga, med de förbehåll som anges i beslutet, på avdrag för avskrivning av goodwill i enlighet med artikel 12.5 i den konsoliderade versionen av lagen om bolagsskatt (Texto Refundido de la Ley del Impuesto sobre Sociedades) vad gäller indirekta förvärv av andelar i utländska bolag som genomförs genom ett direkt förvärv av ett utländskt holdingbolag?

2)

För det fall svaret på den första frågan är jakande: Är beslut C(2013) 4399 final av den 17 juli 2013 i ärende om statligt stöd SA.35550 13/C) f.d. 13/NN, f.d. 12/CP) – [Skattemässig avskrivning av] finansiellt mervärde vid förvärv av aktieinnehav i utländska företag ogiltigt, i den del det beslutas att inleda ett förfarande i enlighet med artikel 108.2 FEUF, på grund av åsidosättande av denna artikel 108 FEUF och av rådets förordning EG) nr 659/1999 (2) av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (nu artikel 108 FEUF)?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/16

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/16

1.

Ska artiklarna 2.1, 4.1, 4.2, 5.1 samt 10.1 och 10.2 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (1) (EGT L 145, 1977, s. 1, med ändringar) (nedan kallat sjätte direktivet) tolkas så, att det är fråga om en leverans av varor i samband med en handling som har utförts under de omständigheter som är i fråga i det nationella målet där varken den skattskyldiga personen eller skattemyndigheterna kan fastställa varuleverantörens identitet?

2.

Om den första frågan ska besvaras jakande: Ska artiklarna 17.2 a, 18.1 a och 22.3 i sjätte direktivet tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka den skattskyldiga personen – under de omständigheter som är i fråga i det nationella målet – inte får dra av den ingående mervärdesskatten, eftersom fakturan har utfärdats av en person som inte är den faktiska leverantören av varan och det inte är möjligt att fastställa den faktiska leverantörens identitet och förplikta denna att betala in skatten, eller att ange den person som är skyldig att betala skatten enligt artikel 21.1 c i sjätte direktivet på grund av att denna person har utfärdat fakturan?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/17

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/18

1.

Ska förordning nr 261/2004, (1) mot bakgrund av skäl 15 i förordningen, tolkas så, att en extraordinär omständighet som föranleder ett lufttrafikföretag att medvetet dirigera om flygningar och i första hand ta igen de flygningar som berörts direkt av den extraordinära omständigheten kan motivera en försening i den mening som avses i artikel 5 i förordningen och befria företaget från dess skyldighet att betala kompensation enligt artikel 5.1 c till den passagerare vars flygning genomfördes först efter det att nämnda omständighet undanröjts och alla flygningar kunnat tas igen?

2.

Ska artikel 5.3 i förordning nr 261/2004 i detta sammanhang tolkas så, att ett lufttrafikföretag som genomför flygningar enligt ett omloppssystem ska anses ha vidtagit alla rimliga åtgärder och därmed är befriat från kompensationsskyldighet, när det i första hand transporterar passagerare vars flygningar redan är avsevärt försenade direkt på grund av en extraordinär omständighet, med plan som egentligen är tänkta att användas någon annanstans i omloppssystemet?

3.

Ska skäl 15 uppfattas så, att enbart det flygplan som berörs direkt av en strejk, som kan beröra en eller flera flygningar med detta plan, kan anses berört av extraordinära omständigheter, eller omfattar denna krets flera flygplan?

4.

Får lufttrafikföretaget inom ramen för rimliga åtgärder i den mening som avses artikel 5.3 i förordning nr 261/2004 sätta in icke berörda flygplan för att minimera följderna av en strejk för de direkt berörda passagerarna och därmed sprida ut effekterna av strejken på flera flygplan och passagerare?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/18

1)

Innebär det faktum att den ersättningsskyldighet som följer av ett åsidosättande av unionsrätten åvilar medlemsstaten att reglerna avseende detta ansvar inte kan tillämpas mot det av medlemsstatens organ som har gjort sig skyldigt till åsidosättandet i fråga när en skadeståndstalan väcks på denna grund?

2)

För det fall den första frågan ska besvaras nekande, innebär artikel 10.3 i förordning EG) nr 561/2006 (1) att medlemsstaten inte kan anta nationella bestämmelser som innebär att sanktionerna för att ha åsidosatt dessa, för det fall skyldigheterna enligt nämnda förordning har åsidosatts, kan riktas mot den förare av fordonet som har gjort sig skyldig till överträdelsen i fråga, utöver, eller i stället för, transportföretaget?

3)

För det fall den andra frågan ska besvaras jakande, kan ett avgörande från en nationell domstol i ett förvaltningsmål som i stället för att grundas på artikel 10.3 i förordning nr 561/2006, är baserat på nationella bestämmelser som strider mot denna bestämmelse, anses åsidosätta unionsrätten på ett uppenbart sätt?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/19

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/20

—

upphäva tribunalens dom av den 20 mars 2014 i mål T-46/10, eller

—

alternativt ogiltigförklara eller avsevärt sätta ned de böter som sökanden påförts, eller

—

återförvisa målet till tribunalen för ny prövning, och

—

under alla förhållanden förplikta Europeiska kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader i tribunalen och i domstolen.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/21

1)

Är en sotares hela kommersiella verksamhet enligt artikel 2.2 i) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (1) undantagen från tillämpningsområdet för nämnda direktiv, eftersom sotare även fullgör uppgifter som tillhör brandskyddsmyndigheten (brandinspektion, sakkunnigutlåtanden i samband med byggprojekt etcetera)?

För det fall fråga 1 ska besvaras nekande:

2)

Är en nationell lagbestämmelse, enligt vilken en sotares yrkestillstånd i princip är begränsat till ett särskilt område, förenlig med artikel 10.4 och artikel 15.1, 15.2 a och 15.3 i direktiv 2006/123/EG?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/21

Fråga 1:

Ska artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tolkas så, att verksamhetsutövare vid anläggningar som från och med 2013 omfattades av reglerna om handel med utsläppsrätter i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EGT L 275, s. 32), med undantag av verksamhetsutövare vid sådana anläggningar som avses i artikel 10 a.3 i direktivet och nya deltagare, vid tribunalen otvivelaktigt hade kunnat yrka på ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 5 september 2013 om nationella genomförandeåtgärder för övergångsutdelningen av gratis utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (2013/448/EU, EUT L 240, 2013, s. 27), i den del som avser den enhetliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn?

Fråga 2:

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt, i den del som avser den enhetliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn, eftersom beslutet inte har fattats i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 10a.1 i direktiv 2003/87/EG?

Fråga 3:

Strider artikel 15 i kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 130, s. 1) mot artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG, eftersom den förstnämnda artikeln hindrar att utsläpp från elproducenter inbegrips vid fastställandet av den enhetliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn? Om så är fallet, vad får detta för betydelse för beslut 2013/448/EU?

Fråga 4:

Är beslut 2013/448/EU ogiltigt, i den del som avser den enhetliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn, eftersom beslutet även bygger på utsläppsdata som lämnats in för att genomföra artikel 9a.2 i direktiv 2003/87/EG utan att de, i enlighet med artikel 14.1 antagna, bestämmelser som avses i artikel 9a.2 hade fastställts?

Fråga 5:

Strider beslut 2013/448/EU, i den del som avser den enhetliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn, mot framför allt artikel 296 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller artikel 41 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1), eftersom de utsläppskvantiteter och utsläppsrätter som ligger till grund för beräkningen av korrigeringsfaktorn endast till viss del anges i beslutet?

Fråga 6:

Strider beslut 2013/448/EU, i den del som avser den enhetliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn, mot framför allt artikel 296 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom korrigeringsfaktorn har fastställts utifrån data som verksamhetsutövarna vid de anläggningar som omfattas av handeln med utsläppsrätter inte har kunnat ta del av?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/22

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/23

1)

Ska artiklarna 45 FEUF och 49 FEUF och direktiv 2005/36 av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (1) tolkas så, att de är tillämpliga i en situation där en belgisk medborgare, som är bosatt i Belgien och som inte har utövat någon yrkesverksamhet i en annan medlemsstat, till stöd för sin ansökan om att få delta i ett uttagningsprov för rekrytering av rättssekreterare vid belgiska Cour de cassation åberopar ett examensbevis som utfärdats av ett franskt universitet, nämligen en yrkesinriktad masterexamen i juridik, ekonomi och administration, med inriktning på privaträtt och med specialisering som juristlingvist, utfärdad den 22 november 2010 av det franska universitetet i Poitiers?

2)

Ska befattningen som rättssekreterare vid belgiska Cour de cassation, beträffande vilken det i artikel 259 duodecies i domstolsprocesslagen föreskrivs att det för utnämning uppställs krav på ha avlagt doktors- eller kandidatexamen i juridik, anses utgöra en reglerad befattning i den mening som avses i artikel 3 i ovannämnda direktiv 2005/36 av den 7 september 2005?

3)

Ska befattningen som rättssekreterare vid Cour de cassation, vars arbetsuppgifter fastställs i artikel 135 bis i domstolsprocesslagen, anses utgöra en anställning i offentlig tjänst i den mening som avses i artikel 45.4 FEUF, och är följaktligen en tillämpning av artiklarna 45 FEUF och 49 FEUF och direktiv 2005/36 av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer utesluten genom ovannämnda artikel 45.4 FEUF?

4)

Om artiklarna 45 FEUF och 49 FEUF och direktiv 2005/36 av den 7 september 2005 är tillämpliga i förevarande fall, ska då dessa bestämmelser tolkas så, att de utgör hinder för att uttagningskommittén för rekrytering av rättssekreterare vid Cour de cassation kräver, för deltagande i detta uttagningsprov, ett examensbevis för doktors- eller kandidatexamen i juridik som utfärdats av ett belgiskt universitet eller att den franskspråkiga gemenskapen, som är behörig i utbildningsfrågor, har erkänt att den masterexamen som utfärdats till klaganden av det franska universitetet i Poitiers akademiskt sett är likvärdig med en doktors-, kandidat- eller masterexamen i juridik som utfärdats av ett belgiskt universitet?

5)

Om artiklarna 45 FEUF och 49 FEUF och direktiv 2005/36 av den 7 september 2005 är tillämpliga i förevarande fall, ska då dessa bestämmelser tolkas så, att de ålägger uttagningskommittén för rekrytering av rättssekreterare vid Cour de cassation att jämföra klagandens kvalifikationer, vilka framgår av hans examensbevis och hans yrkeserfarenhet, med de kvalifikationer som en doktors- eller kandidatexamen i juridik från ett belgiskt universitet ger och i förekommande fall ålägga honom en sådan kompensationsåtgärd som avses i artikel 14 i direktiv 2005/36?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/24

1)

Åsidosätts artikel 288 (konsoliderad version) i fördraget av den 25 mars 1957 om Europeiska unionens funktionssätt, såtillvida som Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 (1) om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar inte tillämpas direkt eftersom

2)

Om svaret är nekande: mot bakgrund av att en unionsförordning är direkt tillämplig vad ska förstås med ”prövning av domen” i den mening som avses i artikel 19.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar? Ska det endast ske en förnyad prövning … när stämningsansökan eller motsvarande handling har delgivits eller gjorts känd på något av de sätt som avses i artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, med andra ord utan bevis för att handlingarna har mottagits? Innehåller inte belgisk rätt, för att uppfylla kriteriet om ”förnyad prövning” i artikel 19.1 i förordning (EG) nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, på grund av möjligheten till förnyad prövning av tredskodomar enligt artikel 1047 och följande artiklar i Belgisch Gerechtelijk Wetboek möjligheten att överklaga enligt artikel 1050 och följande artiklar i Belgisch Gerechtelijk Wetboek redan tillräckliga garantier härvidlag?

3)

Ger artikel 50 i Belgisch Gerechtelijk Wetboek, enligt vilken de frister som anges i artiklarna 860.2 55 och 1048 kan förlängas vid force majeure eller exceptionella omständigheter utan den berördes egen förskyllan, ett tillräckligt skydd i den mening som avses i artikel 19.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 juli 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar?

4)

Är intygandet som europeisk exekutionstitel av obestridda fordringar ett domstolsavgörande varom yrkande ska framföras i stämningsansökan? Om svaret är ja: ska domstolen då intyga avgörandet som en europeisk exekutionstitel och ska domstolens kansli dokumentera intygandet?

On svaret är nekande: Kan det ankomma på domstolens kansli att intyga avgöranden om en europeisk exekutionstitel?

5)

Såvida intygande som europeisk exekutionstitel inte är ett domstolsavgörande, kan då en kärande – som inte har yrkat en europeisk exekutionstitel i stämningsansökan – senare, efter att avgörandet vunnit laga kraft, begära att kansliet ska intyga att den som europeisk exekutionstitel?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/25

1)

Är det fråga om en djurtransport som inte har samband med en ekonomisk verksamhet, i den mening som avses i artikel 1.5 i förordning (EG) nr 1/2005 (1), när transporten genomförs av en allmännyttig djurskyddsförening i syfte att förmedla hemlösa hundar till tredje man mot en ersättning (så kallad beskyddsavgift) som

2)

Föreligger en handel inom gemenskapen i den menig som avses i artikel 12 i direktiv 90/425/EEG (2) när en erkänt allmännyttig djurskyddsförening för hemlösa hundar till Tyskland där de förmedlas till tredje man mot ersättning (så kallad beskyddsavgift) som

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/26

1.

Hur ska begreppet ”tillverkningsprocess” i artikel 27.2 d i rådets direktiv 92/83/EEG (1) av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker tolkas, och omfattar detta begrepp rengöring och/eller desinfektion i egenskap av processer för att uppnå en viss renlighetsgrad som föreskrivs enligt god tillverkningssed för läkemedel?

2.

Utgör artikel 27.2 d i direktiv 92/83 hinder mot – efter att medlemsstaterna i lag har föreskrivit en befrielse från harmoniserad punktskatt för alkohol på villkor att denna används i en tillverkningsprocess och att den slutliga produkten inte innehåller alkohol – ett införande av en lagbestämmelse enligt vilken alkohol som används för rengöring inte anses användas i en tillverkningsprocess vid tillämpningen av detta undantag?

3.

Är det med hänsyn till principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar tillåtet att med omedelbar verkan (det vill säga utan en rimlig tidsperiod för marknadsaktörerna att förändra sitt beteende) föreskriva en fiktion som den i artikel 22.7 ZADS som inskränker en befrielse från punktskatt med avseende på återbetalning av skatt på alkohol som används som rengöringsmedel som en medlemsstat har infört efter eget skön?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/27

1)

Innebär artikel 4.1.2 (investeringstjänster och investeringsverksamheter) och 4.1.17 (finansiellt instrument), samt bilaga I avsnitt C punkt 4 (transaktioner avseende terminer, derivatinstrument), i direktiv [2004/39/EG] (1) att erbjudande till kunder av en (valutakurs)transaktion utgör ett finansiellt instrument när det rättsligt är utformat som ett avtal om lån i utländsk valuta, och som består i ett kontantköp vid tidpunkten för utbetalningen av lånet och ett framtida köp vid tidpunkten för återbetalningen av lånet, som sker genom omvandling till forinter av ett belopp som registrerats i utländsk valuta och som innebär att kundens lån påverkas av kapitalmarknaden och dess risker (valutakursrisk)?

2)

Innebär bestämmelsen i artikel 4.1.6 (handel för egen räkning), och bestämmelsen i bilaga I avsnitt A punkt 3 (handel för egen räkning) i direktiv 2004/39/EG att en verksamhet avseende handel för egen räkning i fråga om det ovan i fråga 1 beskrivna finansiella instrumentet utgör en investeringstjänst eller en investeringsverksamhet?

3)

Ska det finansiella institutets bedömning enligt artikel 19.4 och 19.5 i direktivet av om investeringstjänsten är passande ske med beaktande av att terminstransaktionen – vilken utgör en investeringstjänst avseende derivatinstrument – erbjöds som en del av en annan finansiell produkt (nämligen ett låneavtal), och av att derivatinstrumentet i sig utgör ett sammansatt finansiellt instrument? Är artikel 19.9 i direktivet inte tillämpligt eftersom de risker som kunden tar i fråga om lånet och det finansiella instrumentet är fundamentalt olika, varför det måste ske en bedömning av huruvida investeringstjänsten är passande när transaktionen omfattar ett derivatinstrument?

4)

Innebär kringgåendet av artikel 19.4 och 19.5 i direktivet att det låneavtal som banken ingått med kunden är ogiltigt?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/28

1)

Är ingripande av utomstående som handlar under eget ansvar och på vilka uppgifter anförtrotts som hör till driften av ett lufttrafikföretag, att anse som extraordinära omständigheter i den mening som avses i artikel 5.3 i förordningen (1)?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande, har det då betydelse för bedömningen vem (flygbolag, flygplatsoperatör och så vidare) som anförtrott den utomstående aktören uppgifterna?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/28

—

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 45 FEUF och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen, (1)genom att kräva att de som ansöker om en tjänst vid de lokala enheterna i de franskspråkiga eller tyskspråkiga regionerna, som inte har utbildningsbevis eller intyg som visar att de har fullgjort sina studier i det aktuella språket, ska erhålla ett av SELOR utfärdat intyg efter att ha genomgått det prov som anordnats av detta organ, som enda bevis på att de har de språkkunskaper som krävs för att få tillträde till sådana tjänster, och

—

förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/29

1)

Ska principen om flexibilitet och möjlighet till ändring i [skäl] 20 i förordning (EG) nr 796/2004 (1), [skäl] 27 i samma förordning och [skälen] 18, 23 och 26 i förordning (EG) nr 1122/2009 (2) tolkas så, att en nationell lagstiftning enligt vilken det i fall av odling av en sällsynt växtart uppställs krav på att certifikatet avseende den sällsynta växtarten ska bifogas ansökan om utbetalning strider mot nämnda princip, med beaktande av den administrativa praxis som tillämpas och som innebär att ansökan om certifikat ska lämnas in före ansökan om utbetalning mellan den 2 och den 15 april 2010 och att certifikatet ska bifogas i samband med att den samlade ansökan ges in, samt med beaktande av att lagstiftningen innebär att det inte är möjligt att avhjälpa en brist i ansökan i form av att certifikatet inte bifogats?

2)

Är nämnda lagstiftning förenlig med en medlemsstats skyldighet att inte äventyra målen med den gemensamma jordbrukspolitiken eller kan det sägas att 2010 års ändring av lagstiftningen [ändring av 43 § sjätte stycket i jordbruks- och landsbygdsutvecklingsministeriets förordning nr 61/2009 av den 14 maj, införd genom jordbruks- och landsbygdsutvecklingsministeriets förordning nr 31/2010 av den 30 mars] medförde att det i praktiken blev omöjligt eller orimligt svårt och oförutsebart att utöva rätten till det unionsrättsligt grundade stödet för jordbrukare som odlar sällsynta växtarter?

3)

Utgör [skäl] 57 i förordning (EG) nr 796/2004 eller [skäl] 75 i förordning (EG) nr 1122/2009 och, i synnerhet, proportionalitetsprincipen, hinder för administrativ praxis som innebär att det, i fall då certifikatet avseende den sällsynta växtarten saknas, utan hänsyn till om underlåtelsen är avsiktlig eller om jordbrukaren har gjort något fel och utan hänsyn till omständigheterna, åläggs en påföljd på grund av för hög deklaration med avseende på ansökan i dess helhet, trots att ansökan om utbetalning i övriga delar, såvitt avser hela skiftet, uppfyller kraven för beviljande av stödet och att jordbrukaren odlar den deklarerade växtarten på den deklarerade arealen?

4)

Är undantagen i [skälen] 67 eller 71 i förordning (EG) nr 796/2004 eller i [skäl] 75 i förordning (EG) nr 1122/2009 tillämpliga om jordbrukaren gör gällande, såsom exceptionella omständigheter, att den administrativa praxisen är motstridig eller olämplig, i syfte att styrka att förvaltningsorganets praxis helt eller delvis var orsaken till jordbrukarens fel?

5)

Kan en godkänd deklaration om force majeure som jordbrukaren lämnat in med avseende på en totalförlust av odlingen (sådden) anses utgöra sådana riktiga uppgifter som det hänvisas till i [skälen] 67 i förordning (EG) nr 796/2004 respektive 93 i förordning (EG) nr 1122/2009, vilka medför att jordbrukaren inte ska lastas för underlåtenheten att lämna in certifikatet avseende den sällsynta växtarten och, som en följd därav, innebär att inga påföljder ska åläggas med avseende på ansökan i dess helhet?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/30

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/31

1)

Utgör artikel 13 A.1 b och 13 A.1 c i sjätte mervärdesskattedirektivet (1) hinder för att transporter av organ och prover för medicinsk analys eller medicinsk eller terapeutisk behandling som tillhandahålls av en oberoende tredje part vars tjänster är inkluderade i den ersättning som enligt socialförsäkringen utges till kliniker och laboratorier, undantas från mervärdesskatt såsom tjänster som är närbesläktade med medicinska tjänster, det vill säga tjänster som har till syfte att diagnostisera, tillhandahålla vård för och, i möjligaste mån, bota sjukdomar eller komma till rätta med hälsoproblem?

2)

Kan transporter av organ och prover för medicinsk analys eller medicinsk eller terapeutisk behandling som tillhandahålls av en oberoende tredje part vars tjänster är inkluderade i den ersättning som försäkringskassan utger till kliniker och laboratorier för utförande av medicinska analyser, undantas från mervärdesskatt med stöd av artikel 13 A.1 b och artikel 13 A.1 c i sjätte mervärdesskattedirektivet?

3)

Ska begreppet andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar av liknande natur i artikel 13 A.1 b i sjätte direktivet tolkas så, att detta inbegriper privata företag vars verksamhet består i att transportera prover från människor för utförande av de analyser som krävs för att uppnå de terapeutiska mål som vårdinrättningar eftersträvar och för medicinsk behandling?

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/32

1)

Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) beslut AFA-C-0000004274-77-09/F av den 24 januari 2014 får tillsvidare inte verkställas, i den mån det innebär att en tredje part, med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, ges tillgång till en version av en kemikaliesäkerhetsrapport och analys av alternativ till ämnet di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) som är mer detaljerad än den version där delar dolts i enlighet med vad som närmare angivits i ansökan om uppskov med verkställigheten och som återfinns i bilagorna A.4.5 och A.4.6 till denna ansökan, med undantag av dels uppgifter avseende klassificeringen och märkningen av ämnen, dels uppgifter som specifikt och uteslutande rör Arkema France, Grupa Azoty Zakłady Azotowe Kędzierzyn S.A. och Vinyloop Ferrara S.p.A.

2)

Echa åläggs att inte ge tillgång till

3)

Frågan om rättegångskostnader anstår.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/33

—

ogiltigförklara i dess helhet det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 6 mars 2014 i ärende R 1601/2013-1, och

—

förplikta svaranden och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/33

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet i den mån en överträdelse omfattande perioden 1 oktober 2001 till 28 januari 2009 däri fastställs,

—

ogiltigförklara eller nedsätta de ålagda böterna, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Den första och den andra grunden avser att kommissionen felaktigt fann att sökanden deltog i en överträdelse som omfattade perioden 1 oktober 2001 till 28 januari 2009.

2.

Den tredje och den fjärde grunden avser att kommissionens tillämpning av punkt 18 i riktlinjerna för beräkning av böter (1) innebär ett åsidosättande av principerna om proportionalitet och lika skydd genom att i) europeiska tillverkare av elkablar gynnas oproportionerligt och ii) kommissionen inte beaktar betydande olikheter avseende överträdelsens betydelse för olika tillverkare.

3.

Den femte grunden avser att kommissionen vid beräkningen av bötesbeloppet felaktigt tillskrev sökanden försäljning som genomförts av dess aktieägare.

4.

Den sjätte grunden avser att kommissionen felaktigt ökade proportionen av det försäljningsvärde som skulle beaktas, på grundval av parterna sammanlagda marknadsandel.

5.

Den sjunde grunden avser att kommissionen felaktigt underlät att nedsätta bötesbeloppet till följd av förmildrande omständigheter.

6.

Genom den åttonde grunden yrkar sökanden att domstolen ska utöva sin obegränsade behörighet och väsentligt nedsätta böternas storlek.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/34

—

ogiltigförklara svarandens beslut att neka sökanden tillgång till de handlingar som vederbörande begärt tillgång till med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, vilket sökanden underrättades om den 3 april 2014 genom skrivelsen med referensnummer SG.B.4/LR/rc – sg.dsg2.b.4(2014) 1028887, och

—

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader i enlighet med artikel 87 i tribunalens rättegångskostnader, inklusive eventuella intervenienters rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001 (1)är inte tillämplig och kommissionen har brustit i motiveringsskyldigheten. Sökanden anför att kommissionen gjorde en felaktig tolkning av och felaktigt åberopade undantaget från rätten att få tillgång till handlingar i artikel 4.3 första stycket då de begärda handlingarna inte är hänförliga till kommissionens beslutsförfarande. Vidare hävdar sökanden att kommissionen har underlåtit att ange skälen till varför artikel 4.3 första stycket skulle vara tillämplig.

2.

Andra grunden: Artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001 har tillämpats på ett felaktigt sätt och kommissionen har brustit i motiveringsskyldigheten. Sökanden anför att även om artikel 4.3 första stycket skulle vara tillämplig har kommissionen inte visat att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle äventyra beslutsförfarandet och inte lämnat någon särskild förklaring på denna punkt.

3.

Tredje grunden: Kriteriet avseende ett övervägande allmänintresse i artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001 har tillämpats på ett felaktigt sätt och kommissionen har brustit i motiveringsskyldigheten. Sökanden anför att även om artikel 4.3 första stycket skulle vara tillämplig har kommissionen gjort en felaktig tillämpning och tolkning av avvägningskriteriet avseende ett övervägande allmänintresse och har inte visat att det inte föreligger något övervägande allmänintresse av utlämnandet av de begärda handlingarna. Vidare hävdar sökanden att kommissionen inte har lämnat någon tillräcklig motivering på denna punkt.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/35

—

ogiltigförklara svarandens beslut att neka sökanden tillgång till de handlingar som vederbörande begärt tillgång till med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, vilket sökanden underrättades om den 1 april 2014 genom skrivelsen med referensnummer SG.B.4/LR/rc-sg.dsg2.b.4(2014) 1029188, och

—

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader i enlighet med artikel 87 i tribunalens rättegångskostnader, inklusive eventuella intervenienters rättegångskostnader.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/36

—

ogiltigförklara, med stöd av artikel 264.1 FEUF, artiklarna 1.2 och 2 b samt – i den mån sökandena berörs däri – artikel 3 i svarandens beslut av den 2 april 2014 i ärende AT.39610 – Elkablar,

—

i andra hand, med stöd av artikel 261 FEUF och artikel 31 i förordning nr 1/2003, nedsätta de böter sökandena ålagts i artikel 2 b i svarandens beslut av den 2 april 2014 i ärende AT.39610 – Elkablar, i enlighet med domstolens bedömning, och

—

under alla omständigheter, förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 87. 2 i tribunalens rättegångsregler.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och till en rättvis rättegång genom att neka tillgång till handlingar och genom att delge begäran om upplysningar samt invändningarna på engelska:

2.

Andra grunden: Bristande behörighet hos svaranden vad gäller tredjelandsöverträdelser utan verkningar inom EES:

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av oskuldspresumtionen genom att bevisbördan flyttats och vidgats inom ramen för en enhetlig, upprepad eller en enda, fortlöpande överträdelse:

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av utrednings- och motiveringsskyldigheten genom felaktigt fastställda omständigheter och förvrängd bevisning:

5.

Femte grunden: Åsidosättande av materiell rätt genom en felaktig tillämpning av artikel 101 FEUF respektive artikel 53 i EES-avtalet.

Svaranden åsidosatte artikel 101 FEUF respektive artikel 53 i EES-avtalet genom att med användning av det juridiska begreppet en enhetlig, upprepad eller en enda, fortlöpande överträdelse hålla sökandena ansvariga för andra deltagande företags överenskommelser, i vilka sökanden objektivt sett inte varit i stånd att delta.

6.

Sjätte grunden: Maktmissbruk genom felaktig beräkning av böterna:

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/38

—

ogiltigförklara artikel 1.9 a i beslutet, i den mån det där anges att en överträdelse, i vilken Furukawa var inblandad, av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet ägde rum under perioden 18 februari 1999 till 30 september 2001; i andra hand ogiltigförklaring av artikel 1.9 a i beslutet i den mån det där anges att en överträdelse, vilken som helst, i vilken Furukawa var inblandad inleddes den 18 februari 1999 och/eller att Furukawas direkta inblandning i en överträdelse, vilken som helst, fortsatte efter den 11 juni 2001,

—

ogiltigförklara artikel 2 n i beslutet och/eller väsentligt nedsätta bötesbeloppet,

—

för det fall domstolen skulle pröva en talan av VISCAS Corporation och därvid nedsätta de böter som åläggs i artikel 2 p i beslutet avseende överträdelser begångna av VISCAS Corporation för vilka Furukawa är solidariskt ansvarigt, förklara att Furukawa har rätt till motsvarande nedsättning av det bötesbelopp för vilket det är solidariskt ansvarigt, samt

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande.

1.

Första grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet och/eller förordning nr 1/2003 (1) genom en felaktig bedömning av det handlande som ägde rum under perioden 18 februari 1999 till 30 september 2001. Sökanden gör gällande att

2.

Andra grunden: Alternativt görs gällande att kommissionen inte uppfyllde de krav dess bevisbörda ställer avseende påståendet att sökanden fortsatte att vara delaktig i en överträdelse, vilken som helst, efter den 11 juni 2001 eller att den ”fortsatte” vara inblandad genom VISCAS Corporation efter den 30 september 2001.

3.

Tredje grunden: Alternativt görs gällande att kommissionen inte uppfyllde de krav dess bevisbörda ställer avseende graden av inblandning i överträdelsen från sökandens sida.

4.

Fjärde grunden: Alternativt görs gällande att de böter sökanden ålagts avseende perioden före den 1 oktober 2001 är preskriberade.

5.

Femte grunden: Alternativt görs gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktigheter i beräkningen av de böter sökanden ålades, genom att

6.

Sjätte grunden: Sökanden yrkar att domstolen ska låta sökanden omfattas av eventuella nedsättningar av de böter VISCAS Corporation åläggs, inom ramen för varje ansökan av VISCAS Corporation avseende ogiltigförklaring eller ändring av de böter det ålagts i det överklagade beslutet.

7.

Sjunde grunden: Sökanden gör gällande att böterna under alla omständigheter är uppenbart oproportionerliga, alltför långgående och olämpliga och att domstolen därför med utövande av sin obegränsade behörighet enligt artikel 261 FEUF och artikel 31 i förordning nr 1/2003 ska pröva böternas storlek och därvid väsentligt nedsätta desamma.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/39

—

delvis ogiltigförklara artikel 1 i beslutet, varigenom det fastställs att sökandena deltog i en enda fortlöpande överträdelse inom sektorn för högspänningskablar för förläggning i mark (extra hög spänning) och/eller elkablar under vatten, i den mån konstaterandet omfattar samtliga projekt rörande elkablar för förläggning i mark med spänningar på 110 kV eller över (och inte endast projekt för elkablar för förläggning i mark med spänningar på 220 kV och över),

—

delvis ogiltigförklara artikel 1 i beslutet, varigenom det fastställs att sökandena deltog i en enda fortlöpande överträdelse inom sektorn för högspänningskablar för förläggning i mark (extra hög spänning) och/eller elkablar under vatten, i den mån konstaterandet omfattar alla tillbehör för projekt rörande elkablar för förläggning i mark med spänningar på 110 kV eller över (och inte endast projekt för elkablar för förläggning i mark med spänningar på 220 kV och över),

—

delvis ogiltigförklara artikel 1 i beslutet, i den mån det konstateras att sökandenas deltagande i överträdelsen påbörjades den 1 april 2000, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen fullgjorde inte sin bevisbörda och gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att anta att överträdelsen omfattade samtliga projekt för elkablar för förläggning i mark med spänningar på 110 kV och över, när det i kommissionens handlingar fanns tydliga tecken på att inte alla projekt med spänningar under 220 kV omfattades av överträdelsen.

2.

Andra grunden: Kommissionen fullgjorde inte sin bevisbörda när den fastställde sökandenas deltagande i en sådan överträdelse som omfattar samtliga projekt för elkablar för förläggning i mark med spänningar på 220 kV och över.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den omfattade alla elkabelstillbehör rörande projekt för elkablar för förläggning i mark med spänningar på 110 kV eller över i överträdelsen, när uppgifterna i kommissionens handlingar visade att överträdelsen endast omfattade elkabelstillbehör rörande projekt för elkablar för förläggning i mark med spänningar på 220 kV och över.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att sökandena deltog i överträdelsen från den 1 april 2000.

5.

Femte grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning och åsidosatte oskuldspresumtionen genom att anta att sökandenas deltagande i överträdelsen påbörjades så tidigt som möjligt.

6.

Sjätte grunden: Det angripna beslutet är otillräckligt motiverat, i strid med artikel 296 FEUF.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/40

—

i första hand, ogiltigförklara beslutet, i den mån det fastställs att sökandena är ansvariga för en enda komplex och fortlöpande överträdelse, vilken omfattar europeiska tillverkare och ordinarie och associerade medlemmar, eller i andra hand, kraftigt sätta ned bötesbeloppet,

—

i tredje hand, ogiltigförklara artikel 1.8 a-c i beslutet, i den mån det fastställs att sökandena är ansvariga för en överträdelse under tidsperioden från den 26 juli 2006 till den 10 april 2008,

—

i fjärde hand, ogiltigförklara artikel 2 m i kommissionens beslut och sätta ned det bötesbelopp som ålagts sökandena med hänsyn till sökandenas mycket begränsade deltagande under tidsperioden från den 26 juli 2006 till den 10 april 2008, och

—

ogiltigförklara beslutet i sin helhet eftersom det till stor del grundas på bevis som rättsstridigt beslagtogs i Nexans SAs och Nexans Frances lokaler, och

—

förplikta kommissinen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen bevisade inte en enda komplex och fortlöpande överträdelse som omfattar ett avtal mellan asiatiska och europeiska tillverkare om att hålla sig borta från varandras marknader på hemmaplan och ett avtal om att tilldela europeiska företag projekt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 101 FEUF, i den mån det angripna beslutet inte styrker sökandenas deltagande under hela överträdelsens varaktighet.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning vid beräkningen av det bötesbelopp som ålagts sökandena, eftersom det bötesbelopp som ålagts inte återspeglar överträdelsens allvar och sökandenas mycket begränsade roll under en betydande del av överträdelsens varaktighet.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och rätten till försvar eftersom det angripna beslutet till stor del grundas på bevis som kommissionen rättsstridigt beslagtog under inspektioner i Nexans lokaler.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/41

—

sätta ned de böter som ålagts sökanden i artikel 2 o i beslutet för dess direkta deltagande i kartellen från den 18 februari 1999–30 september 2001,

—

ogiltigförklara artikel 2 p i beslutet, i den mån det fastställs att Fujikura hålls solidariskt betalningsansvarigt för de böter som ålagts Viscas från den 1 januari 2005–28 januari 2009, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till ett fel när den omfattade Viscas moderbolags oberoende försäljning år 2004 i det försäljningsvärde som användes för att fastställa grundbeloppet för böterna. Sökanden gör gällande att denne endast deltog i den påstådda kartellen fram till den 30 september 2001 och att dess oberoende försäljning under år 2004 inte omfattades av kartellen.

2.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att inte i tillräcklig mån beakta den begränsade betydelsen av japanska företags agerande i kartellen när den fastställde grundbeloppet för böterna. Sökanden gör gällande att eftersom denne ställdes inför betydande tekniska och handelsrelaterade hinder för inträde i Europa, var dess åtagande att inte konkurrera inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) oväsentligt för inverkan av de europeiska leverantörernas avtal om uppdelning av kundkretsen inom EES. Kommissionen borde därför ha gjort större åtskillnad mellan de omständigheter som användes för att bedöma allvarlighetsgraden för att fastställa de böter som ålades sökanden (eller andra asiatiska leverantörer) och andra europeiska leverantörer.

3.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde sig även skyldig till ett fel genom att vidhålla att sökanden var ansvarig för de böter som ålagts Viscas som moderbolag från och med den 1 januari 2005. Sökanden gör gällande att när Viscas omvandlades till ett självständigt fungerande gemensamt företag i januari 2005 blev de ekonomiska banden (till exempel rapportering), de organisatoriska banden (till exempel utplacering av direktörer på heltid) och de juridiska banden (till exempel lånegarantier) mellan Viscas och sökanden för svaga för att kommissionen skulle kunna fastställa att sökanden fortsatte att utöva ett avgörande inflytande över Viscas under överträdelseperioden januari 2005-januari 2009.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/42

—

ogiltigförklara beslutet MS/sd[IPOL-COM-PETI D (2014) 14486] som Europaparlamentets utskott för framställningar meddelade den 16 april 2014, om att lägga den framställan som inlämnats i ärendet Castillo Lónyai de Rusovce (Slovakien) till handlingarna utan ytterligare åtgärd,

—

förplikta Europaparlamentets utskott för framställningar att pröva framställan och vidta alla de åtgärder som lagen kräver,

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/43

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 307/2014 av den 24 mars 2014 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 875/2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av viss beredd eller konserverad sockermajs i form av korn med ursprung i Thailand till följd av en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1225/2009,

—

förelägga rådet att rätta genomförandeförordning (EU) nr 875/2013 i syfte att upphäva rådets genomförandeförordning (EU) nr 307/2004;

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Institutionerna gjorde en uppenbart oriktig bedömning och åsidosatte artikel 2.3 och 2.4 i rådets förordning nr 1225/2009 (1) genom att inte på ett korrekt sätt bedöma huruvida den inhemska försäljning som River Kwai International Food Industry genomförde kunde anses ha skett vid normal handel och huruvida den inhemska försäljningen därför kunde ligga till grund för beräkningen av normalvärdet för River Kwai International Food Industry.

2.

Andra grunden: Institutionerna åsidosatte artikel 2.10 i rådets förordning nr 1225/2009 genom att inte göra en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet hos River Kwai International Food Industry.

3.

Tredje grunden: Institutionerna åsidosatte artikel 11.3 i rådets förordning nr 1225/2009 genom att inte korrekt värdera den påstådda förändringen i dumpningsmarginalen för River Kwai International Food Industry och genom att inte korrekt bedöma den varaktiga naturen hos en sådan påstådd förändring.

4.

Fjärde grunden: Institutionerna åsidosatte artiklarna 19.2 och 20.2 rådets förordning nr 1225/2009 genom att inte tillställa sökanden en meningsfull sammanfattning av de belägg de hade för att ändra dumpningsmarginalen för River Kwai International Food Industry och genom att inte underrätta sökanden om skälen till att antidumpningstullen för River Kwai International Food Industry skulle ändras.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/44

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut C(2014) 2093 i den del direktiv 2004/17/EG fortsatt ska gälla för ingående av avtal om sådana posttjänster som inte nämns i artikel 1 i genomförandebeslutet för vilka sökanden sökt undantag med stöd av artikel 30.6 i direktiv 2004/17/EG,

—

subsidiärt, för det fall tribunalen anser att det angripna beslutet inte kan ogiltigförklaras endast delvis, ogiltigförklara beslutet i dess helhet,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/45

—

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut 2014/216/GUSP av den 14 april 2014 om genomförande av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 111, s. 91) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 381/2014 av den 14 april 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 111, s. 33), i den del sökanden i de angripna rättsakterna har förts upp på förteckningen över personer och enheter som är föremål för de restriktiva åtgärderna, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/46

—

Genom interimistiskt beslut förplikta Europeiska unionen att på grundval av artikel 340 andra stycket FEUF ersätta hela den ekonomiska skada som alla sökandena lidit under perioden från och med den 1 januari 2012 till dess att sökandena tillträdde som offentliga tjänstemän i det kroatiska exekutionsväsendet i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 36.1 i anslutningsakten och i punkt 1 i bilaga VII till denna akt, som är rättsligt bindande för samtliga de 28 stater som ingått fördraget om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, samt Europeiska kommissionen från den 9 december 2011, till följd av att kommissionen åsidosatt sin tillsynsskyldighet enligt artikel 36.1 och 36.2 i anslutningsakten, som skulle säkerställa att Republiken Kroatien såg till att införa offentliga exekutionstjänstemän från den 1 januari 2012, en skyldighet som denna stat åtagit sig vid förhandlingarna om dess anslutning till Europeiska unionen, i kapitel 23, ”rättvisa och grundläggande rättigheter”, som behandlas i punkt 1 i bilaga VII till anslutningsakten, ”Särskilda åtaganden av Republiken Kroatien i anslutningsförhandlingarna”, som stadgar att denna stat ska ”1. Fortsatt säkerställa en effektiv tillämpning av dess strategi och handlingsplan för rättsreformer”,

—

tills det interimistiska beslut som yrkas i den första strecksatsen vinner laga kraft, vilandeförklara prövningen av storleken på den totala ekonomiska skada som sökandena begär ersättning för från Europeiska unionen genom denna talan,

—

efter att det interimistiska beslutet vunnit laga kraft och efter förhandlingen i målet och framläggande av bevisning angående storleken på den totala ekonomiska skadan, förplikta Europeiska unionen att ersätta var och en av sökandena för den ekonomiska skada denne lidit till följd av kommissionens rättsstridiga underlåtenhet, som anges i den första strecksatsen, nämligen sökandenas samtliga faktiska förluster (damnum emergens) och förlorade inkomster (lucrum cessans) under perioden från och med den 1 januari 2012 till den dag tribunalen framställer motsvarande krav till de kroatiska finans- och justitieministerierna, uppgående till ett belopp på 6 00  000 euro per år och sökande jämte dröjsmålsränta på 12 procent årligen, som ska beräknas

—

efter att det interimistiska beslutet vunnit laga kraft och efter förhandlingen i målet och framläggande av bevisning angående storleken på de totala yrkade beloppen, förplikta Europeiska unionen att ersätta sökandenas rättegångskostnader.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/47

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden den 30 april 2014 i ärendena R 240/2013-5 och R 303/2013-5, i den mån det angår ärende R 240/2013-5, och

—

förplikta svaranden bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/48

—

ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd meddelade den 29 april 2014 i ärende R 2324/2013-1, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009

—

Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/49

—

ogiltigförklara det angripna beslutet med stöd av artikel 263 FEUF, i den mån det däri förklaras att ett statligt stöd föreligger och att detta ska återkrävas från de som har investerat i de ekonomiska intressegrupperingarna,

—

alternativt bifalla de yrkanden som framställts och förklara att artikel 4.1 in fine i det angripna beslutet, som rör investerarnas återbetalningsskyldighet, ska lämnas utan avseende på grund av att den strider mot principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar, då återkrav inte kan avse en tidpunkt som ligger före offentliggörandet i EUT av beslutet om att inleda förfarandet, det vill säga den 21 september 2006, samt förklara att de ekonomiska intressegrupperingar som uppfyllt de objektiva villkoren för att erhålla de omtvistade skatteförmånerna före offentliggörandet i EUT av 2006 års beslut har rätt till skydd för sina berättigade förväntningar,

—

delvis ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet och förklara att den metod som anges i punkterna 263–269 i beslutet för att fastställa den påstådda förmån som investerarna ska återbetala och som borde omfatta vissa avdrag som inte beaktats är rättsstridig,

—

delvis förklara att artikel 4.1 i beslutet, eftersom kommissionen klart har överskridit sina befogenheter genom att i den bestämmelsen slå fast att de avtalsklausuler som gav en rätt till ersättning för investerarna för det fall det spanska systemet för finansiell leasing (SEAF) skulle anses utgöra ett olagligt statligt stöd utgör en nullitet, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/49

—

ogiltigförklara det angripna beslutet med stöd av artikel 263 FEUF, i den mån det däri förklaras att ett nytt statligt stöd föreligger och att detta ska återkrävas från investerarna,

—

alternativt ogiltigförklara artiklarna 1, 2 och 4.1 i det angripna beslutet, i den mån investerarna pekas ut som återbetalningsskyldiga mottagare av dessa påstådda stöd,

—

alternativt förklara att artikel 4.1 in fine i det angripna beslutet, som rör investerarnas återbetalningsskyldighet, ska lämnas utan avseende på grund av att den strider mot principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar, då återkrav inte kan avse en tidpunkt som ligger före offentliggörandet av beslutet om att inleda förfarandet,

—

alternativt ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet och förklara att den metod som anges i punkterna 263 och 167 i beslutet för att fastställa den påstådda förmån som investerarna ska återbetala och som borde anpassas för att ta hänsyn till vissa avdrag är rättsstridig,

—

förklara att artikel 4.1 i beslutet ska anses utgöra en nullitet alternativt ogiltigförklara den artikeln, som rör förbudet mot att ”överföra ansvaret för återkrav på andra personer”, i den mån det innebär ett uttalande om förbud mot eller påstådd ogiltighet av avtal om återgång som görs gällande mot tredje man avseende de belopp som investerarna måste återbetala till spanska staten, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/50

—

ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd meddelade den 27 mars 2014 i ärende R 1230/2013-1 i dess helhet, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/51

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 5 maj 2014 i ärende R 1522/2013-4, och

—

förplikta svaranden och motparten vid överklaganden nämnden, för det fall att den intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/52

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 9 april 2014 i ärende R 1523/2013-1, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta samtliga kostnader för förfarandet.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/52

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 5 maj 2014 i ärende R 1777/2013-4;

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/53

—

ogiltigförklara det beslut som meddelats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 29 april 2014 i ärende R 1326/2013-1, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/54

—

ogiltigförklara det partiella avslaget på ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 1 1 6 24  483 av den 13 augusti 2013 och beslutet som meddelades av den fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 5 maj 2014 i ärende nr R 1940/2013-4,

—

förordna att ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 1 1 6 24  483 också ska bifallas för följande tjänster:

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i ärendet R 1940/2013-4 och i förevarande mål.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b–d i förordning nr 207/2009

—

Åsidosättande av artikel 7.1 f i förordning nr 207/2009

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/55

—

ogiltigförklara beslut 2011/137/Gusp och beslut 2011/178/Gusp,

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Rådet saknar befogenhet att föra in sökanden i förteckningen över personer som är föremål för restriktiva åtgärder, eftersom han inte nämns i resolutionerna 1970(2011) och 1973(2011) från Förenta nationernas säkerhetsråd.

2.

Åsidosättande av motiveringsskyldigheten genom att rådet endast grundat sig på ovannämnda resolutioner, utan att beakta sökandens personliga situation.

3.

Åsidosättande av sökandens rätt till försvar och principen om oskuldpresumtion på grund av att något kontradiktoriskt förfarande inte ägt rum.

4.

Åsidosättande av de grundläggande rättigheterna, eftersom rådet olagligen har inskränkt sökandens rörelsefrihet och äganderätt genom att låta honom bli föremål för de restriktiva åtgärderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/55

—

ogiltigförklara artikel 1 i rådets beslut 2014/222/Gusp av den 16 april 2014 i den del den rör sökanden, och ta bort sökandens namn från bilagan till beslutet,

—

ogiltigförklara artikel 1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 397/2014 av den 16 april 2014 i den del den rör sökanden, och ta bort sökandens namn från bilagan till förordningen, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna

1.

Den första grunden avser en uppenbart oriktig bedömning med avseende på de faktiska omständigheter som lagts till grund för de angripna bestämmelserna, då dessa inte överensstämmer med de verkliga omständigheterna och inte har styrkts.

2.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten genom att de angripna rättsakterna, vad gäller NDC, innehåller en felaktig motivering som saknar stöd, är generell och är stereotyp och som inte gör det möjligt för sökanden att försvara sig på ett adekvat sätt.

3.

Den tredje grunden avser ett åsidosättande av rätten till ett effektivt domstolsskydd med avseende på rättsakternas motivering, bristen på bevis för det påstådda motivet samt rätten till försvar och äganderätten, eftersom rådet inte har uppfyllt sin motiveringsskyldighet, vilket har påverkat övriga rättigheter.

4.

Den fjärde grunden avser maktmissbruk med hänsyn till att det finns objektiva, precisa och samstämmiga indicier för att rådet har beslutat om sanktionsåtgärden för att uppnå andra syften än dem som angetts.

5.

Den femte grunden avser en felaktig tolkning av de rättsregler som påstås ha tillämpats. Rättsreglerna har tolkats och tillämpats på ett felaktigt och extensivt sätt, vilket inte är tillåtet när det är fråga om sanktionsbestämmelser.

6.

Den sjätte grunden avser ett åsidosättande av äganderätten eftersom denna inskränkts utan att det funnits grund för detta och utan iakttagande av proportionalitetsprincipen.

7.

Den sjunde grunden avser ett åsidosättande av principen om likabehandling genom att sökandens konkurrenskraft har försämrats utan att det funnits skäl för detta.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/56

—

ogiltigförklara beslut R 917/2013-4 som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 21 maj 2014,

—

förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/57

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/58

8.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/58