24.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 193/2

EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 5 februari 2014

om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner

(CON/2014/10)

2014/C 193/02

Inledning och rättslig grund

Den 31 oktober 2013 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från rådet om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (1) (nedan kallad förslaget till förordning).

ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eftersom förslaget till förordning innehåller bestämmelser som berör Europeiska centralbankssystemets (ECBS) uppgifter att främja ett väl fungerande betalningssystem och medverka till ett smidigt genomförande av politiken för det finansiella systemets stabilitet i enlighet med artikel 127.2 fjärde strecksatsen och 127.5 i fördraget. I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

Allmänna kommentarer

I förslaget till förordning fastställs enhetliga tekniska krav och verksamhetskrav för sådana betalkortstransaktioner inom Europeiska unionen där både betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är etablerade i unionen. Förslaget till förordning innehåller två delar. I den första delen fastställs ett tak för förmedlingsavgifter (2) för konsumenters bankkortstransaktioner till högst 0,20 % av transaktionsvärdet samt ett tak för konsumenters kreditkortstransaktioner till högst 0,30 % av transaktionsvärdet, vilka ska börja gälla för inhemska eller gränsöverskridande (3) transaktioner efter olika övergångsperioder (4). Transaktioner med företagskort, kort som utfärdas av tredjepartssystem samt kontantuttag från bankautomater undantas från kraven i den första delen av förslaget till förordning.

I den andra delen av förslaget till förordning fastställs affärsregler och andra tekniska krav som ska gälla för alla kategorier av kortbaserade betalningstransaktioner. Det handlar framför allt om en separation av betalkortssystem och bearbetningsenheter (5), förändringar i tillämpningen av regeln om att alla kort måste godtas (Honour All Cards Rule) (6) samt ett förbud mot regler som förhindrar att flera betalmärken kombineras på ett kort (7). Det införs också en ny regel om att licensavtal för utfärdande av betalkort eller inlösen av betalkortstransaktioner som system ställer ut ska omfatta hela unionen, liksom regler för att öka öppenheten kring avgifter för näringsidkare (individuell prissättning, s.k. unblending) samt för att förbjuda ”no-steering measures” i licensavtal (8). Nya regler införs också för att öka öppenheten kring avgiftsstrukturer, t.ex. ett förbud mot alla regler som förhindrar näringsidkare från att underrätta sina kunder om de avgifter som de erlägger till förvärvare samt ett krav om att inlösande betaltjänstleverantörer ska lämna minst en månatlig redovisning av de avgifter som de tar ut från näringsidkarna, där de avgifter som näringsidkarna har erlagt för varje månad ska specificeras för varje kortkategori och varje enskilt varumärke som inlösaren tillhandahåller inlösenstjänster för.

ECB välkomnar att det i förslaget till förordning fastställs gemensamma EU-omfattande regler om förmedlingsavgifter samt enhetliga affärsregler och tekniska krav för kortbaserade betalningstransaktioner. Förslagen är generellt sett i linje med Eurosystemets aktuella ställningstaganden. Betalkort är det vanligaste elektroniska betalningsmedlet vid inköp i detaljhandeln och står därför för en stor andel av betalningstransaktionerna i unionen. Men trots detta är förmedlingsavgifterna för närvarande till stor del oreglerade och varierar därför i hög grad mellan medlemsstaterna. Införandet av gemensamma regler bör bidra till att den inre marknaden för betalningar slutförs samt stödja upprättandet av ett gemensamt eurobetalningsområde (Sepa). De nya reglerna har visserligen en starkt konkurrensrelaterad aspekt, men bör även minska marknadsfragmenteringen och skapa likvärdiga förutsättningar, så att det blir lättare för befintliga aktörer att konkurrera samt för nya leverantörer att komma in på marknaden för kortbetalningar, vilket leder till större effektivitet och ökad användning av elektroniska betalningsinstrument i största allmänhet.

Specifika kommentarer

1. Definierade begrepp

De begrepp som definieras i förslaget till förordning (9) har i viss mån, men inte fullt ut, anpassats till begreppen i förslaget till ett andra betaltjänstdirektiv (nedan kallat förslaget till andra betaltjänstdirektivet) (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 (11). Det finns fördelar med att använda sig av likartade definitioner för begrepp som förekommer i närbesläktade unionsrättsakter, eftersom det förhindrar missförstånd och gör det enklare för medborgarna att förstå regelverket. ECB anser därför att definitionerna av ett antal nyckelbegrepp som betalningsorder, betaltjänstleverantör och betalningstransaktion i ännu högre grad bör anpassas till begreppen i förslaget till andra betaltjänstdirektivet. Vidare är de föreslagna definitionerna av kortbaserad betalningstransaktion och betalkortstransaktion mycket likartade. ECB skulle därför föreslå att de slås samman till en enda definition. Bilagan till detta yttrande innehåller ett antal ytterligare tekniska kommentarer till definitionerna.

2. Övriga bestämmelser

2.1

ECB välkomnar att det blir ökad klarhet om förmedlingsavgifterna. Men om taken på gränsöverskridande förmedlingsavgifter införs före taken på nationella förmedlingsavgifter skulle detta kunna missgynna nationella, mindre kortinlösare, eftersom de inte kommer att kunna konkurrera med utländska inlösare som gynnas av de lägre gränsöverskridande förmedlingsavgifter som detta leder till. ECB skulle därför föreslå att de båda taken införs samtidigt.

2.2

ECB stöder förslaget om att valet av varumärke ska avgöras på försäljningsstället om det finns mer än ett varumärke på ett kort (co-branding) (12). Samtidigt kan detta utgöra ett incitament för betalarna att välja kortmärken som ger dem extrafördelar såsom bonusprogram, vilket i sin tur skulle kunna leda till en ökad användning av dyra kortmärken. Här föreslår ECB att kortinnehavaren och näringsidkaren på försäljningsstället gemensamt ska enas om valet av ett visst varumärke.

2.3

ECB välkomnar förbudet mot regler som tvingar näringsidkare att acceptera alla kort av ett visst varumärke, men är tveksam inför undantaget om att näringsidkare ska vara skyldiga att godta andra betalningsinstrument av samma varumärke och/eller kategori som omfattas av samma reglerade förmedlingsavgift (13). Beslutet om olika kort ska accepteras eller ej, samt vilka varumärken eller kortprodukter som kan godtas inom ett visst system, bör vara ett affärsbeslut som fattas av näringsidkaren.

2.4	Vidare föreslår ECB att det ska klargöras att betalkortssystemen inte får diskriminera bearbetningsenheter genom att det införs affärsregler som på ett oskäligt sätt begränsar driftskompatibiliteten mellan bearbetningsenheter.

2.5	Utöver detta kan det krävas ytterligare tid för att anpassa betalkortssystemen till de nya kraven. För detta ändamål skulle en övergångsperiod för kravet på separation (14) kunna övervägas.

2.6	Av effektivitetsskäl skulle ECB vilja föreslå att en enda behörig myndighet ska ansvara för att se till att förordningen efterlevs, men är medveten om att detta i praktiken kan bli svårt eftersom den nationella praxisen varierar.

I de fall där ECB rekommenderar att förslaget till förordning ska ändras anges de specifika förslagen i bilagan åtföljt av en förklaring.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 5 februari 2014.

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande

(1) COM(2013) 550 final/2.

(2) Se kapitel II och III i förslaget till förordning. Förmedlingsavgifter är avgifter mellan banker som vanligtvis tillämpas mellan inlösande och utfärdande betaltjänstleverantörer som tillhör ett särskilt kortsystem. De utgör huvuddelen av de avgifter som inlösande betaltjänstleverantörer tar ut av näringsidkare för varje korttransaktion.

(3) Gränsöverskridande transaktioner är när konsumenter använder sina betalkort i en annan medlemsstat eller när en detaljhandlare använder sig av en inlösande betaltjänstleverantör i en annan medlemsstat.

(4) Taken för gränsöverskridande transaktioner kommer att börja gälla två månader från och med att förordningen har trätt i kraft. Två år efter det att förordningen har trätt i kraft kommer dessa tak att gälla även för inhemska transaktioner.

(5) Betalkortssystem och enheter som bearbetar kortbaserade betalningar bör vara oberoende från varandra vad gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande.

(6) Denna regel gäller kortsystem eller betaltjänstleverantörer som kräver att näringsidkarna ska acceptera alla kort av ett visst varumärke, vilket innebär att näringsidkarna inte får begränsa godkännandet till endast en viss typ av kort. Enligt artikel 10 i förslaget till förordning ska näringsidkare tillåtas acceptera endast en kortkategori av ett visst varumärke i och med att betaltjänstleverantören eller kortsystemet inte får kräva att näringsidkarna ska acceptera flera eller alla kategorier av samma varumärke. I förslaget till förordning införs också ett krav som hindrar näringsidkare från att diskriminera mellan kort som omfattas av samma reglerade förmedlingsavgift, dvs. om näringsidkare accepterar ett betalkort av ett visst varumärke ska de också acceptera betalkort av alla andra varumärken.

(7) Dvs. att placera två eller flera varumärken på ett kortbaserat betalningsinstrument.

(8) Betaltjänstleverantören eller kortsystemet får inte hindra näringsidkaren från att styra konsumenterna till att använda det betalningsinstrument de föredrar eller från att upplysa konsumenterna om förmedlingsavgifter eller serviceavgifter.

(9) Se artikel 2 i förslaget till förordning.

(10) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2013/36/EU och 2009/110/EG samt upphävande av direktiv 2007/64/EG (COM(2013) 547 slutlig).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).

(12) Se artikel 8.5 i förslaget till förordning.

(13) Artikel 10.1 och skäl 29 i förslaget till förordning.

(14) Se artikel 7 i förslaget till förordning.

BILAGA

Ändringsförslag

Kommissionens förslag

ECB:s ändringsförslag (1)

Ändring 1

Skäl 15–17

”(15)

Denna förordning genomförs stegvis. Först är det nödvändigt att underlätta utfärdande och inlösen av betalkortstransaktioner över gränserna. Att tillåta företagen att välja inlösande bank utanför den egna medlemsstaten (”gränsöverskridande inlösen”) och att fastställa en högsta nivå på förmedlingsavgifter för gränsöverskridande inlösentransaktioner bör ge nödvändig rättslig klarhet. Dessutom bör licenser för utfärdande eller inlösen av betalningsinstrument vara giltiga inom unionen utan geografiska begränsningar. Dessa åtgärder skulle underlätta den inre marknadens funktion vad gäller kort-, internet- och mobilbetalningar och gynna konsumenter och detaljhandlare.

(16)

Till följd av ensidiga initiativ och åtaganden som gjorts i samband med konkurrensförfaranden genomförs redan nu många gränsöverskridande kortbetalningstransaktioner i unionen i enlighet med de maximala förmedlingsavgifter som är tillämpliga under den första fasen av denna förordning. Bestämmelserna om dessa transaktioner bör därför träda i kraft snarast för att göra det möjligt för detaljhandlarna att söka billigare inlösentjänster över gränserna och ge incitament till inhemska banksammanslutningar eller system att sänka inlösenavgifterna.

(17)

För inhemska transaktioner är en övergångsperiod nödvändig så att leverantörer av betalningstjänster och system får tid att anpassa sig till de nya kraven. För att slutföra den inre marknaden för kortbetalningar bör taken på förmedlingsavgifter för konsumenters korttransaktioner omfatta alla gränsöverskridande och inhemska betalningar inom två år från den dag då denna förordning träder i kraft.”

”(15)

Denna förordning genomförs stegvis. Först är det nödvändigt att underlätta utfärdande och inlösen av betalkortstransaktioner över gränserna. Att tillåta företagen att välja inlösande bank utanför den egna medlemsstaten (”gränsöverskridande inlösen”) och att fastställa en högsta nivå på förmedlingsavgifter för gränsöverskridande inlösentransaktioner bör ge nödvändig rättslig klarhet. Dessutom bör och säkerställa att licenser för utfärdande eller inlösen av betalningsinstrument är vara giltiga inom unionen utan geografiska begränsningar. Dessa åtgärder skulle underlätta den inre marknadens funktion vad gäller kort-, internet- och mobilbetalningar och gynna konsumenter och detaljhandlare.

(16)

Till följd av ensidiga initiativ och åtaganden som gjorts i samband med konkurrensförfaranden genomförs redan nu många gränsöverskridande kortbetalningstransaktioner i unionen, samt en del nationella transaktioner i vissa medlemsstater, i enlighet med de maximala förmedlingsavgifter som är tillämpliga under den första fasen av i denna förordning. Bestämmelserna om dessa transaktioner bör därför träda i kraft snarast för att göra det möjligt för detaljhandlarna att söka billigare inlösentjänster över gränserna och ge incitament till inhemska banksammanslutningar eller system att sänka inlösenavgifterna.

(17)

För inhemska transaktioner är en övergångsperiod nödvändig så att leverantörer av betalningstjänster och system får tid att anpassa sig till de nya kraven. För att slutföra den inre marknaden för kortbetalningar bör taken på förmedlingsavgifter för konsumenters korttransaktioner omfatta alla gränsöverskridande och inhemska betalningar inom förefaller det vara tillräckligt med en övergångsperiod på två år från den dag då denna förordning träder i kraft.”

Förklaring

Förslaget om ett intervall på 22 månader mellan införandet av taken på gränsöverskridande respektive nationella förmedlingsavgifter skulle kunna missgynna nationella, mindre kortinlösare, eftersom de inte skulle kunna konkurrera med utländska inlösare som gynnas av de lägre gränsöverskridande förmedlingsavgifterna. Det vore därför att föredra om taken på förmedlingsavgifter infördes samma dag. ECB tar emellertid inte ställning till de föreslagna tidsramarna.

Ändring 2

Skäl 24

”(24)

Konsumenterna är ofta inte medvetna om de avgifter som näringsidkarna betalar för konsumentens betalningsinstrument. Samtidigt kan ett antal incitament som tillämpas av de utfärdande betaltjänstleverantörerna (t.ex. rabatter på resor, bonusar, andra rabatter, återbetalning av vissa belopp, kostnadsfria försäkringar osv.) styra konsumenterna till att använda betalningsinstrument som genererar höga avgifter för utfärdande betaltjänstleverantörer. För att motverka detta bör åtgärderna med restriktioner på förmedlingsavgifter endast tillämpas på betalkort som har blivit massprodukter och som det i allmänhet är svårt för detaljhandlarna att neka att ta emot eftersom de utfärdas och används i stor utsträckning (dvs. betal- och kreditkort för konsumenter). För att stärka en effektivt fungerande marknad i icke-reglerade delar av sektorn och för att begränsa att verksamhet överförs från de reglerade till de icke-reglerade delarna av sektorn är det nödvändigt att anta en rad åtgärder, bl.a. att separera system och infrastruktur, att betalningsmottagaren kan rikta styråtgärder mot betalaren och att betalningsmottagaren kan välja de betalningsinstrument som godtas.”

”(24)

Konsumenterna är ofta inte medvetna om de avgifter som näringsidkarna betalar för konsumentens betalningsinstrument. Samtidigt kan ett antal incitament som tillämpas av de utfärdande betaltjänstleverantörerna (t.ex. rabatter på resor, bonusar, andra rabatter, återbetalning av vissa belopp, kostnadsfria försäkringar osv.) styra konsumenterna till att använda betalningsinstrument som genererar höga avgifter för utfärdande betaltjänstleverantörer. För att motverka detta bör åtgärderna med restriktioner på förmedlingsavgifter endast tillämpas på betalkort som har blivit massprodukter och som det i allmänhet är svårt för detaljhandlarna att neka att ta emot eftersom de utfärdas och används i stor utsträckning (dvs. betal- och kreditkort för konsumenter). För att stärka en effektivt fungerande marknad i icke-reglerade delar av sektorn och för att begränsa att verksamhet överförs från de reglerade till de icke-reglerade delarna av sektorn är det nödvändigt att anta en rad åtgärder, bl.a. att separera system systemet och infrastruktur den bearbetande infrastrukturen, att betalningsmottagaren kan rikta styråtgärder mot betalaren och att betalningsmottagaren kan välja de betalningsinstrument som godtas.”

Förklaring

Detta tillägg föreslås för att klargöra sammanhanget.

Ändring 3

Skäl 29

”(29)

[…].

För att skydda konsumenterna och deras möjligheter att använda betalkort så ofta som möjligt bör näringsidkarna dock vara skyldiga att acceptera alla kort som omfattas av samma reglerade förmedlingsavgift. En sådan begränsning skulle också leda till en mer konkurrenskraftig miljö för de kort med förmedlingsavgifter som inte regleras enligt denna förordning eftersom näringsidkarna skulle få ett utökat förhandlingsutrymme om villkoren för att godta sådana kort.”

”(29)

[…].

Förklaring

Näringsidkare bör själva kunna fatta affärsbeslut om vilka kort, system, varumärken eller produkter de ska godta. Om man inför ett krav på obligatoriskt godtagande av kort som omfattas av samma reglerade förmedlingsavgift förefaller detta bli alltför omfattande.

Ändring 4

Artikel 2.1

”(1)	Inlösare: en betaltjänstleverantör som direkt eller indirekt ingår avtal med en betalningsmottagare för att behandla betalningsmottagarens betalningstransaktioner.”

”(1)	Inlösare: en betaltjänstleverantör som direkt eller indirekt ingår avtal med en betalningsmottagare för att ta emot och behandla betalningsmottagarens betalningstransaktioner som initierats av en betalares betalningsinstrument.”

Förklaring

Denna artikel behöver ändras för att täcka in ytterligare några aspekter av inlösen. Ändringsförslaget är i linje med Eurosystemets föreslagna definition av ”inlösen av betalningstransaktioner” i dess yttrande om förslaget till andra betaltjänstdirektivet.

Ändring 5

Artikel 2.2

”(2)	Utfärdare: en betaltjänstleverantör som direkt eller indirekt ingår avtal med en betalare för att initiera, bearbeta och slutföra betalarens betalningstransaktioner.”

”(2)	Utfärdare: en betaltjänstleverantör som direkt eller indirekt ingår avtal med en betalare förser betalaren med ett betalningsinstrument för att initiera, bearbeta och slutföra betalarens betalningstransaktioner.”

Förklaring

Ändras för att täcka in ytterligare några aspekter av utfärdande. Ändringsförslaget är i linje med Eurosystemets föreslagna definition av ”utfärdande av betalningsinstrument” i dess yttrande om förslaget till andra betaltjänstdirektivet.

Ändring 6

Artikel 2.4

”(4)	Betalkortstransaktion: en kortbetalningstransaktion, bl.a. med förbetalda kort som är knutna till ett girokonto eller ett inlåningskonto som transaktionen debiteras från högst 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts.”

”(4)	Betalkortstransaktion: en kortbetalningstransaktion som initierats med ett betalkort , bl.a. med förbetalda kort som är knutna till ett girokonto eller ett inlåningskonto som transaktionen debiteras från högst 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts.”

(4a)	Betalkort: ett kort som gör det möjligt för innehavarna att genomföra inköp och/eller ta ut kontanter, som direkt och omedelbart ska debiteras deras betalkonton, oavsett om kontot finns hos kortutgivaren eller ej.”

Förklaring

Det kan inte tas för givet att ett betalkort debiteras inom 48 timmar. Vid distinktionen mellan betal- och kreditkort bör fokus därför ligga på omedelbar debitering av kontot (betalkort) och debitering vid förutbestämda datum (kreditkort). Till skillnad från definitionen av kreditkort (se nedan) bör definitionen av betalkort också behandla aspekten om vilka fördelar kortet medför för betalningsmottagaren, för att ange en icke-godtycklig motivering till den föreslagna skillnaden mellan de olika taken på förmedlingsavgifter.

Ändring 7

Artikel 2.5

”(5)	Kreditkortstransaktion: en kortbetalningstransaktion där transaktionen avräknas mer än 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts.”

”(5)	Kreditkortstransaktion: en kortbetalningstransaktion som initierats med ett kreditkort där transaktionen avräknas mer än 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts.

(5a)

Kreditkort: ett kort som gör det möjligt för kortinnehavarna att genomföra inköp och/eller ta ut kontanter upp till en viss förutbestämd kreditgräns. Den beviljade krediten kan antingen regleras till fullo i slutet av en angiven period eller också till viss del, där saldot ses som en förlängd kredit på vilken ränta vanligtvis tas ut. Systemreglerna, bearbetningen av transaktionen liksom näringsidkarens förfaranden för att hantera kort kan vara mer omfattande än vid transaktioner med ett betalkort.”

Förklaring

Se förklaringen till ändring 6.

Ändring 8

Artikel 2.7

”(7)

Kortbaserad betalningstransaktion: en tjänst som används för att komplettera en betalningstransaktion genom utrustning eller programvara som består av ett kort, telekommunikation, digital teknik eller informationsteknik om detta leder till en betalkortstransaktion. I de kortbaserade betalningstransaktionerna ingår inte transaktioner som grundar sig på andra typer av betaltjänster.”

”(7)

Kortbaserad betalningstransaktion: en tjänst som används för att komplettera en betalningstransaktion som initieras genom utrustning eller programvara som består av ett kort, telekommunikation, digital teknik eller informationsteknik ett kortbaserat betalningsinstrument enligt ett kortsystems regler, förfaranden, standarder och/eller genomföranderiktlinjer om detta leder till en betalkortstransaktion. I de kortbaserade betalningstransaktionerna ingår inte transaktioner som grundar sig på andra typer av betaltjänster som inte leder till en betalning eller autogirering enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EU) nr 260/2012.”

Förklaring

Kommissionens förslag till definition av ”kortbaserad betalningstransaktion” är något bredare än definitionen av ”betalkortstransaktion” och omfattar även transaktioner som genomförs utan något fysiskt kort. ECB föreslår att de båda definitionerna slås samman med tanke på den snabba utvecklingen inom kortområdet och den ökande mångfalden av betalningslösningar som bygger på kortinfrastruktur.

Ändring 9

Artikel 2.8

”(8)

Gränsöverskridande betalningstransaktion: en kortbetalning eller en kortbaserad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller en betalningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer är etablerade i olika medlemsstater eller där betalkortet utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat än försäljningsstället.”

”(8)

Gränsöverskridande kortbetalningstransaktion betalningstransaktion: en kortbetalning eller en kortbaserad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller en betalningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer transaktionens utfärdare och inlösare är etablerade i olika medlemsstater eller där betalkortet betalkortsinlösaren utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat än försäljningsstället.”

Förklaring

Denna definition skulle kunna förenklas enligt ovannämnda ändringsförslag.

Ändring 10

Artikel 2.9

”(9)	Förmedlingsavgift: en avgift som betalas för varje transaktion direkt eller indirekt (dvs. genom en tredje part) mellan betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer som deltar i en betalkortstransaktion eller en betalkortsbaserad transaktion.”

”(9)

Förmedlingsavgift: en avgift som betalas för varje transaktion per kortbaserad betalningstransaktion direkt eller indirekt (dvs. genom en tredje part) mellan betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer som deltar i en betalkortstransaktion eller en betalkortsbaserad transaktion transaktionens utfärdare och inlösare.”

Förklaring

Denna definition skulle kunna förenklas genom hänvisningar till begreppen utfärdare och inlösare.

Ändring 11

Artikel 2.10

”(10)

Näringsidkarens serviceavgift: en avgift som betalas av betalningsmottagaren till förvärvaren för varje transaktion som omfattar en förmedlingsavgift, en avgift till betalningssystemet, en handläggningsavgift och inlösarens marginal.”

”(10)

Förklaring

ECB föreslår att definitionen av näringsidkarens serviceavgift inte ska begränsas till de uppräknade punkterna.

Ändring 12

Artikel 2.13

”(13)

Betalkortssystem: en uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer för att genomföra betalningstransaktioner i hela unionen och inom medlemsstaterna och som är avskilda från den infrastruktur eller det betalningssystem som ligger till grund för dess drift.”

”(13)

Betalkortssystem: en uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer för att genomföra betalningstransaktioner som initierats av ett kortbaserat betalningsinstrument i hela unionen och inom medlemsstaterna och som är avskilda från den infrastruktur eller det betalningssystem som ligger till grund för dess drift.”

Förklaring

Ändras för att inbegripa initieringsaspekten. Hänvisningarna till unionen och medlemsstaterna bör strykas eftersom de inte är nödvändiga.

Ändring 13

Artikel 2.14

”(14)

Fyrpartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där betalningarna görs från en kortinnehavares betalkonto till en betalningsmottagares betalkonto genom systemet; en betaltjänstleverantör som utfärdar betalkort (på kortinnehavarens sida) och en förvärvande betaltjänstleverantör (på betalningsmottagarens sida) och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur.”

”(14)

Fyrpartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där utfärdande- och inlösenstjänster tillhandahålls av andra enheter än den enhet som administrerar kortsystemet där betalningarna görs från en kortinnehavares betalkonto till en betalningsmottagares betalkonto genom systemet; en betaltjänstleverantör som utfärdar betalkort (på kortinnehavarens sida) och en förvärvande betaltjänstleverantör (på betalningsmottagarens sida) och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur.”

Förklaring

ECB föreslår att tillhandahållandet av utfärdande- och inlösenstjänster inte ska ligga till grund för distinktionen mellan treparts- och fyrpartskortsystem.

Ändring 14

Artikel 2.15

”(15)

Trepartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där betalningarna görs från ett betalkonto som innehas av systemet på kortinnehavarens vägnar till ett betalkonto som innehas av systemet på betalningsmottagarens vägnar och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur. När ett trepartsbetalkortssystem ger andra betaltjänstleverantörer tillstånd att utfärda och/eller förvärva betalkort anses det vara ett fyrpartsbetalkortssystem.”

”(15)

Trepartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där både utfärdande och inlösen av betalningstransaktioner i systemet görs av den enhet som administrerar kortsystemet betalningarna görs från ett betalkonto som innehas av systemet på kortinnehavarens vägnar till ett betalkonto som innehas av systemet på betalningsmottagarens vägnar och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur. När ett trepartsbetalkortssystem ger andra betaltjänstleverantörer tillstånd att utfärda dess kortbaserade betalningsinstrument och/eller förvärva betalkort dess kortbaserade betalningstransaktioner anses det vara ett fyrpartsbetalkortssystem.”

Förklaring

Se förklaringen till ändring 13.

Ändring 15

Artikel 2.16

”(16)

Betalningsinstrument: varje form av personlig(a) anordning(ar) och/eller rutiner som betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören har träffat avtal om och som används av betaltjänstanvändaren eller på dess vägnar för att initiera en betalningsorder.”

”(16)

Förklaring

Denna definition bör anpassas till förslaget till andra betaltjänstdirektivet.

Ändring 16

Artikel 2.17

”(17)

Kortbaserat betalningsinstrument: ett betalningsinstrument, inklusive kort, mobiltelefoner, datorer eller annan teknisk anordning som innehåller en lämplig applikation som betalaren använder för att initiera en betalningsorder som inte är en betalning eller en autogirering enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EU) nr 260/2012.”

”(17)

Kortbaserat betalningsinstrument: ett betalningsinstrument, inklusive kort, eller betalningsinstrument med liknande egenskaper som ett betalkort, mobiltelefoner, datorer eller annan teknisk anordning som innehåller en lämplig applikation som betalningsmottagaren godkänner för att erhålla en betalning och som betalaren använder för att initiera en betalning betalningsorder som inte är leder till en betalning eller en autogirering enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EU) nr 260/2012.”

Förklaring

Denna definition bör anpassas till ändringsförslaget för ”kortbaserad betalningstransaktion” i ändring 8.

Ändring 17

Artikel 2.18

”(18)

Betalningsapplikation: en programvara eller motsvarande som laddats på en apparat varigenom kortbaserade betalningstransaktioner kan initieras och betalaren kan utfärda betalningsorder.”

”(18)

Betalningsapplikation: en programvara eller motsvarande som laddats på en apparat eller som är tillgänglig via fjärråtkomst varigenom kortbaserade betalningstransaktioner kan initieras och av betalaren kan utfärda betalningsorder.”

Förklaring

ECB föreslår att definitionen av detta begrepp även ska inbegripa aspekten fjärråtkomst.

Ändring 18

Artikel 2.19

”(19)

Betalningsorder: en instruktion som en betalare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genomföras.”

”(19)

Betalningsorder: en instruktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genomföras.”

Förklaring

Betalningsorder för kortbetalningar skulle även kunna initieras av betalningsmottagaren. Genom ändringsförslaget anpassas definitionen också till förslaget till andra betaltjänstdirektivet.

Ändring 19

Artikel 2.20

”(20)

Betalkortstransaktion: en betalningstransaktion som görs med ett betalkort eller genom att använda infrastruktur för en betalkortstransaktion och som grundas på företagsreglerna för en korttransaktion.”

”(20)

Förklaring

Definitionen påminner i hög grad om definitionen av ”kortbaserad betalningstransaktion”. De båda definitionerna skulle med fördel kunna slås samman.

Ändring 20

Artikel 2.21

”(21)

Betaltjänstleverantör: fysiska eller juridiska personer som har rätt att tillhandahålla de betaltjänster som anges i bilagan till direktiv 2007/64/EG. En betaltjänstleverantör kan vara en utfärdare, en förvärvare eller båda. sådana organ som avses i artikel 1.1 i förslaget till andra betaltjänstdirektivet (2) COM(2013) 547/3, och juridiska och fysiska personer som omfattas av undantaget enligt artikel 27 i förslaget till andra betaltjänstdirektivet.”

Förklaring

Bör anpassas till förslaget till andra betaltjänstdirektivet.

Ändring 21

Artikel 2.23

”(23)

Betalningstransaktion: en åtgärd som initieras av betalaren eller på dennas vägnar av betalningsmottagaren vid överföring av medel, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren.”

”(23)

Betalningstransaktion: en åtgärd som initieras av betalaren eller på dennas vägnar av betalningsmottagaren vid placering, överföring eller uttag av medel, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren.”

Förklaring

Bör anpassas till förslaget till andra betaltjänstdirektivet.

Ändring 22

Artikel 2.24

”(24)

Bearbetning: utförande av bearbetningstjänster vid betalningstransaktioner vad gäller de åtgärder som krävs för att hantera en betalningsinstruktion mellan förvärvaren och utfärdaren.”

”(24)

Bearbetning: utförande av bearbetningstjänster vid betalningstransaktioner vad gäller de åtgärder som krävs för att hantera en betalningsinstruktion mellan förvärvaren och utfärdaren all automatisk databehandling som utförs för utfärdarens eller inlösarens räkning i samband med en kortbaserad betalningstransaktion.”

Förklaring

Ändras för att ytterligare klargöra vad betaltjänstleverantörernas bearbetningstjänster vid betalningstransaktioner omfattar.

Ändring 23

Artikel 2.25

”(25)

Bearbetningsenhet: en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller bearbetningstjänster vid betalningstransaktioner.”

”(25)

Bearbetningsenhet: en leverantör av tekniska tjänster i form av fysisk eller juridisk person som tillhandahåller bearbetningstjänster vid betalningstransaktioner.”

Förklaring

Ändras för att understryka den tekniska aspekten, dvs. att detta inbegriper databearbetning av de levererade betaltjänsterna.

Ändring 24

Artiklarna 3 och 4

”Artikel 3

Förmedlingsavgifter för konsumenters gränsöverskridande bank- eller kreditkortstransaktioner

Med verkan från och med två månader efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,2 % av transaktionsvärdet av en gränsöverskridande betalkortstransaktion.

Med verkan från och med två månader efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en gränsöverskridande kreditkortstransaktion.

Artikel 4

Förmedlingsavgifter för konsumenters samtliga bank- eller kreditkortstransaktioner

Med verkan från och med två år efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift per transaktion eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,2 % av transaktionsvärdet av en betalkortstransaktion.

Med verkan från och med två år efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift per transaktion eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en kreditkortstransaktion.”

”Artikel 3

Förmedlingsavgifter för konsumenters gränsöverskridande bank- eller kreditkortstransaktioner

Med verkan från och med två månader efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en gränsöverskridande kreditkortstransaktion.

Artikel 4

Förmedlingsavgifter för konsumenters samtliga bank- eller kreditkortstransaktioner

Med verkan från och med två år efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift per transaktion eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en kreditkortstransaktion.”

Förklaring

Se förklaringen till ändring 1

Ändring 25

Artikel 7.3

och artikel 7.5 och 7.6 (ny) (3)

”3.	Territoriell diskriminering av de bearbetningsregler som används av betalkortsystem är inte tillåten.

[…]”

”3.	Territoriell diskriminering i fråga om valet av bearbetningsenhet av i de bearbetningsregler regler som används av betalkortssystem är inte tillåten.

[…]

5.	Betalkortssystem bör ha ett rättvist och öppet förfarande för att säkerställa att andra bearbetningsenheter inte diskrimineras och att den tekniska driftskompatibiliteten med oberoende bearbetningsenheter inte begränsas.

6.	Denna artikel ska tillämpas från och med två år efter det att denna förordning har trätt i kraft.”

ECB föreslår att punkt 3 ändras för att förtydliga den nuvarande formuleringen, som i sin nuvarande form skulle kunna tolkas som att det inte finns något utrymme för länderna att utföra någon riskhantering under olika skeden av bearbetningen, dvs. i samband med godkännandet.

En ny punkt 5 föreslås för att förhindra att betalkortssystemen diskriminerar bearbetningsenheter genom att det införs affärsregler som på ett oskäligt sätt begränsar driftskompatibiliteten mellan bearbetningsenheter.

Slutligen föreslår ECB att en ny punkt 6 ska införas. Betalningssektorn kan behöva ytterligare tid för att genomföra separeringen av systemet och den bearbetande infrastrukturen. ECB föreslår därför att denna artikel inte ska tillämpas förrän två år efter det att förordningen har trätt i kraft.

Ändring 26

Artikel 8.3 och 8.5

”3.

Betalkortsystemen får inte införa rapporteringskrav, skyldigheter att erlägga avgifter eller andra skyldigheter med samma syfte eller effekt för kortutfärdande och kortinlösande betaltjänstleverantörer vid transaktioner som genomförs med en apparat där deras varumärke är företrätt i förhållande till transaktioner där deras system inte används.

[…]

5.	Om det på en betalningsanordning är möjligt att välja mellan olika varumärken på betalningsinstrument, ska det varumärke som används vid betalningstransaktionen i fråga avgöras av betalaren på försäljningsstället.”

”3.

Betalkortssystemen får inte införa rapporteringskrav, skyldigheter att erlägga avgifter eller andra skyldigheter med samma syfte eller effekt för kortutfärdande och kortinlösande betaltjänstleverantörer vid transaktioner som genomförs med en apparat där deras varumärke är företrätt i förhållande till transaktioner där deras system inte används, med undantag för rapporteringskrav som de åläggs av regel- och tillsynsmyndigheter eller centralbanker.

[…]

5.	Om det på en betalningsanordning är möjligt att välja mellan olika varumärken på betalningsinstrument, ska det varumärke som används som ska användas vid betalningstransaktionen i fråga avgöras överenskommas mellan av betalaren och betalningsmottagaren på försäljningsstället.”

För tillsynsändamål kräver centralbankerna att kortsystemen ska rapportera statistik om kortbedrägerier. Det skulle utgöra en betydande belastning om rapporteringskraven ändrades så att de omfattar fler leverantörer. Som lösning föreslår ECB därför att det ska åläggas rapporteringskrav som ger den information som regleringsmyndigheter, tillsynsmyndigheter eller centralbanker behöver.

Valet av ett visst varumärke bör vara något som kortinnehavaren (dvs. betalaren) och näringsidkaren (betalningsmottagaren) gemensamt kommer överens om. Om det enbart är upp till betalaren att avgöra detta, finns det en risk att betalaren väljer ett dyrt varumärke som visserligen ger honom eller henne extrafördelar men samtidigt skulle leda till högre kostnader för näringsidkaren, vilket i slutänden kan resultera i högre priser för samtliga näringsidkarens kunder.

Ändring 27

Artikel 10.1

”1.

Betalningssystem och betaltjänstleverantörer ska inte tillämpa någon regel som kan tvinga betalningsmottagare som godtar betalkort och andra betalningsinstrument som utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör inom ramen för ett system för betalningsinstrument att även godta andra betalningsinstrument av samma varumärke och/eller kategori som utfärdats av andra utfärdande betaltjänstleverantörer inom ramen för samma system, utom när de omfattas av samma reglerade förmedlingsavgift.”

”1.

Betalningssystem och betaltjänstleverantörer ska inte tillämpa någon regel som kan tvinga betalningsmottagare som godtar betalkort och andra betalningsinstrument som utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör inom ramen för ett kortsystem system för betalningsinstrument att även godta andra varumärken, betalningsinstrument eller produkter av samma varumärke och/eller kategori som utfärdats av andra utfärdande betaltjänstleverantörer inom ramen för samma system, utom när de omfattas av samma reglerade förmedlingsavgift.”

Förklaring

Beslutet om olika kort ska accepteras eller ej, samt vilka system, varumärken eller produkter som ska godtas eller vilka kort inom ett visst system som ska godtas, bör vara ett affärsbeslut som fattas av näringsidkaren. Om man tillåter att system och leverantörer tillämpar regler som innebär att betalningsmottagarna måste godta kort som omfattas av samma reglerade förmedlingsavgift, förefaller detta bli alltför omfattande. De andra ändringsförslagen syftar till att förenkla de krav som anges i denna punkt. Enligt skäl 29 är målet med denna punkt att avlägsna inslaget med att alla kortprodukter måste godtas från regeln om att alla kort måste godtas. De villkor som ställs på utfärdarna behövs inte för att uppnå detta mål.

Ändring 28

Artikel 10.5 (ny)

Ingen text

”5.	Näringsidkare får besluta att inte acceptera alla kort eller andra betalningsinstrument om de håller låg säkerhet och om inlösaren inte garanterar full betalning av de godkända transaktionerna.”

Förklaring

Näringsidkare ska ha rätt att inte godta kort med lägre säkerhetsnivå, t.ex. kort utan mikrochip, eftersom betalningar där sådana kort används inte skulle kunna garanteras och därigenom utsätta dem för en större ekonomisk risk.

(1) Text markerad med fet stil anger ECB:s förslag till ny text. Genomstruken text anger de strykningar som ECB föreslår.

(2) COM(2013) 547/3.

(3) Observera att hänvisningarna i detta yttrande avspeglar punktnumreringen i COM(2013) 550/2 final.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 193

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	femtiosjunde årgången 24 juni 2014

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2014/C 193/01	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende M.7185 – Agroenergi/Neova Pellets/JV) ( 1 )	1

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Rådet
2014/C 193/03	Meddelande till personer och enheter som omfattas av de restriktiva åtgärder som föreskrivs i rådets beslut 2011/137/Gusp och i rådets förordning (EU) nr 204/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen	19

2014/C 193/04	Meddelande till de personer som omfattas av restriktiva åtgärder enligt rådets beslut 2013/798/Gusp, genomfört genom rådets genomförandebeslut 2014/382/Gusp, och rådets förordning (EU) nr 224/2014, genomförd genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 691/2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Centralafrikanska republiken	20

2014/C 193/05	Meddelande till de personer som omfattas av de restriktiva åtgärder som föreskrivs i rådets beslut 2013/255/Gusp och i rådets förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien	21

	Europeiska kommissionen
2014/C 193/06	Eurons växelkurs	22

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2014/C 193/07	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende M.7267 – Sopra Group/Groupe Steria) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	23

2014/C 193/08	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende M.7271 – Russian Machines/Fritzmeier/JV) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	24

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,3596
JPY	japansk yen	138,46
DKK	dansk krona	7,4549
GBP	pund sterling	0,79940
SEK	svensk krona	9,1283
CHF	schweizisk franc	1,2167
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	8,3240
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	27,458
HUF	ungersk forint	305,25
LTL	litauisk litas	3,4528
PLN	polsk zloty	4,1498
RON	rumänsk leu	4,3969
TRY	turkisk lira	2,9044
AUD	australisk dollar	1,4405
CAD	kanadensisk dollar	1,4594
HKD	Hongkongdollar	10,5385
NZD	nyzeeländsk dollar	1,5573
SGD	singaporiansk dollar	1,6972
KRW	sydkoreansk won	1 385,25
ZAR	sydafrikansk rand	14,4086
CNY	kinesisk yuan renminbi	8,4643
HRK	kroatisk kuna	7,5766
IDR	indonesisk rupiah	16 297,11
MYR	malaysisk ringgit	4,3691
PHP	filippinsk peso	59,606
RUB	rysk rubel	46,5038
THB	thailändsk baht	44,131
BRL	brasiliansk real	3,0261
MXN	mexikansk peso	17,6486
INR	indisk rupie	81,7874

	III Förberedande akter
	Europeiska centralbanken
2014/C 193/02	Europeiska centralbankens yttrande av den 5 februari 2014 om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (CON/2014/10)	2