14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/1

1.

man i rådets resolution om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) (1) såg alla ungdomar som en samhällsresurs och framhöll vikten av att hävda ungdomars rätt att vara med och utarbeta politik som påverkar dem genom en kontinuerlig strukturerad dialog med ungdomar och ungdomsorganisationer,

2.

det i resolutionen av den 27 november 2012 (2) från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om översikten av den strukturerade dialogen med ungdomar om ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv fastslogs att det övergripande prioriterade temaområdet för europeiskt samarbete på ungdomsområdet för den tredje 18 månader långa arbetscykeln (perioden 1 januari 2013–30 juni 2014) ska vara social integration,

3.

den strukturerade dialogen utgår från delaktighet, och att resultatet av den tredje 18 månader långa arbetscykeln bygger på de nationella samråden under det irländska, litauiska och grekiska ordförandeskapet, samt på EU:s ungdomskonferenser i Dublin i mars 2013, Vilnius i september 2013 och Thessaloniki i mars 2014,

4.

de gemensamma slutsatserna från ungdomskonferensen i Dublin var inriktade på följande prioriteringar: sysselsättning, deltagande, välfärd, stödverktyg (socialtjänst och ungdomsförvaltning), ungdomsorganisationer och kvalitativt ungdomsarbete, vilka presenterades för ungdomsministrarna vid mötet i rådet (utbildning, ungdom, kultur och idrott) i maj 2013 (3),

5.

de gemensamma slutsatserna från ungdomskonferensen i Vilnius var inriktade på följande prioriteringar: utbildning, vägledning, övergång från utbildning till arbete, arbetsmarknadsvillkor, autonomi, ungdomsorganisationernas roll och samarbete över sektorsgränserna, vilka presenterades för ungdomsministrarna vid mötet i rådet (utbildning, ungdom, kultur och idrott) i november 2013 (4),

6.

de gemensamma rekommendationerna från ungdomskonferensen i Thessaloniki var inriktade på följande prioriteringar: utbildning av god kvalitet, övergång av god kvalitet, arbetstillfällen av god kvalitet, dialog och lärande mellan generationerna, aktiv integration, ungdomars entreprenörskap och socialt entreprenörskap (5),

7.

det inom ramen för programmet Erasmus+ ges tillgång till utökade finansieringsmöjligheter för att stödja den strukturerade dialogen, inklusive direkta årliga bidrag till de nationella arbetsgrupperna,

8.

den gemensamma EU-rapporten om ungdom av den 27 november 2012 (6) innehöll en utvärdering av den strukturerade dialogen och antydde att processen kan vidareutvecklas genom ytterligare utvärdering av processen och resultaten av den strukturerade dialogen, genom att se till att medlemskap i nationella arbetsgrupper omfattar fler ungdomar från alla olika bakgrunder och genom att uppmana beslutsfattarna att lägga större vikt vid de ungas rekommendationer,

9.

en utvärdering av den strukturerade dialogen bör ingå i den kommande andra EU-ungdomsrapporten och omfatta en översikt av behandlingen av den strukturerade dialogens resultat på nationell nivå och EU-nivå,

10.

Den strukturerade dialogen och de tillhörande samråden bör vara inriktade på den övergripande tematiska prioritering som gemensamt har diskuterats av ungdomar och politiska beslutsfattare och som har fastställts av rådet, för att säkerställa en enhetlig och kontinuerlig process under varje arbetscykel.

11.

En förenklad och tydlig arkitektur bör fastställas för den strukturerade dialogens arbetscykel för att säkerställa det övergripande temats kontinuitet och möjliggöra en bättre tidsplanering i samband med samråd med ungdomar.

Under den första fasen av varje arbetscykel bör man bland alla intressenter utforma ett gemensamt synsätt och en bottom-up-strategi avseende den övergripande tematiska prioritering som har fastställts av rådet, vilka bör fungera som en vägledande ram för den dialog som kommer att föras under senare faser.

Under den andra fasen bör man genomföra samråd i syfte att finna möjliga lösningar, vilka bör meddelas rådet och utmynna i rekommendationer om den övergripande tematiska prioriteringen.

Under den tredje fasen bör den huvudsakliga tyngdpunkten ligga på utformningen av konkreta åtgärder som kommer att lämnas till rådet för vidare behandling.

12.

För att den strukturerade dialogen ska nå ut till allt fler bör nationella arbetsgrupper, med medverkan av ungdomsforskare och ungdomsarbetare och eventuellt i samråd med lokala och regionala myndigheter, försöka säkerställa ett aktivt deltagande av ungdomar, inklusive dem som inte tidigare har deltagit i den strukturerade dialogen. Nätverken för ungdomsinformation och ungdomsarbete kan uppmanas att stödja de nationella arbetsgrupperna i deras ansträngningar att nå ut till fler ungdomar, när så är lämpligt.

13.

För att förbättra kvaliteten på resultaten av EU-ordförandeskapets ungdomskonferenser bör arbetsmetoderna och beslutsprocessen vid ungdomskonferenserna bedömas och ses över. Europeiska kommissionen och medlemsstaterna kan, med fullt beaktande av nationella befogenheter, överväga att införa en mekanism för återkoppling till ungdomar om genomförbarheten av rekommendationerna från den strukturerade dialogen. Rekommendationerna kan när så är lämpligt tas i betraktande som stöd för utformningen av politiken och i syfte att uppnå bättre resultat för ungdomar.

14.

En process som bygger på kreativitet och delaktighet bör inledas i syfte att utveckla en gemensam och bättre synlighet i Europa för den strukturerade dialogen, vilket kommer att möjliggöra nationell och europeisk märkesprofilering av processen. Kommissionen bör fortsätta att utveckla den sektion i den europeiska portalen som rör den strukturerade dialogen.

15.

den övergripande tematiska prioriteringen för den strukturerade dialogen med ungdomar och ungdomsorganisationer för nästa arbetscykel (perioden 1 juli 2014–31 december 2015) är ungdomars medbestämmande enligt bilaga II,

16.

de prioriterade områden som har valts ut kan kompletteras av varje ordförandeskap mot bakgrund av eventuell ny händelseutveckling,

17.

de prioriterade områdena för det följande gruppordförandeskapets arbetscykel (1 januari 2016–30 juni 2017) bör fastställas innan det tillträder.

14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/5

1.

ÄR MEDVETNA OM att krisen, sedan antagandet av resolutionen om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018), har inneburit nya problem för ungdomspolitiken och att det finns ett behov av ett förstärkt samarbete i ungdomsfrågor på EU-nivå för att man på lämpligt sätt ska kunna ta itu med dessa problem,

2.

ERINRAR OM att man i EU:s gemensamma ungdomsrapport efterlyste en starkare koppling och mer samstämmighet mellan de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet 2010–2018 och Europa 2020-strategin,

3.

ERINRAR OM rådets slutsatser av den 16 maj 2013 om att maximera ungdomspolitikens potential att bidra till målen i Europa 2020-strategin (1), där rådet enades om att inom ramen för de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet 2010–2018 utforma en plan för arbetet på medellång sikt för att vägleda arbetet med ungdomspolitiken och den ungdomsrelaterade politiken som svar på aktuella teman och tendenser på ungdomsområdet och närliggande områden och att lyfta fram relevanta områden för samordning och samarbete med strategier för utbildnings- och sysselsättningspolitik i syfte att säkerställa bidrag från ungdomspolitiken till den europeiska planeringsterminen,

4.

ÄR följaktligen ÖVERENS OM att, som en pilotfas och som ett bidrag till genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet 2010–2018, upprätta en 18-månaders EU-arbetsplan för medlemsstaternas och kommissionens åtgärder på ungdomsområdet för perioden 1 juli 2014–31 december 2015,

5.

ANSER att följande principer bör vara vägledande för arbetsplanen, nämligen att

6.

ÄR ÖVERENS OM att, mot bakgrund av den rådande krisen och under den period som omfattas av denna arbetsplan fram till slutet av 2015, medlemsstaterna och kommissionen i sitt samarbete på EU-nivå ska prioritera

är överens om att rådet får se över arbetsplanen mot bakgrund av uppnådda resultat och den politiska utvecklingen på EU-nivå,

7.

ÄR ENIGA OM en förteckning över särskilda åtgärder i linje med dessa prioriterade teman liksom ett tidsschema för genomförandet i enlighet med bilaga I,

8.

ÄR MEDVETNA OM att

9.

ÄR ENIGA OM att

10.

UPPMANAR MOT DENNA BAKGRUND

medlemsstaterna och kommissionen att för den tid som denna arbetsplan gäller inrätta eller behålla expertgrupper för

11.

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA ATT

12.

UPPMANAR ORDFÖRANDESKAPEN I RÅDET ATT

13.

UPPMANAR KOMMISSIONEN ATT

14.

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT INOM RAMEN FÖR SINA RESPEKTIVE BEFOGENHETER OCH MED VEDERBÖRLIGT BEAKTANDE AV SUBSIDIARITETSPRINCIPEN

14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/12

1.

ERINRAR om den befogenhet som tilldelas Europeiska unionen, särskilt i artiklarna 6 och 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det anges att idrott är ett område där åtgärder på EU-nivå bör stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder,

2.

ERINRAR om resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om en EU-arbetsplan för idrott för tiden 2011–2014 (1),

3.

VÄLKOMNAR rapporten från kommissionen om genomförandet av EU-arbetsplanen för idrott 2011–2014 (2),

4.

INSER att idrott kan bidra till förverkligandet av målen i Europa 2020-strategin i fråga om smart och hållbar tillväxt för alla,

5.

ERINRAR om rådets resolution av den 18 november 2010, där rådet var enigt om att med jämna mellanrum, normalt i anslutning till rådets möte, sammankalla ett informellt möte med ledande företrädare för EU:s offentliga myndigheter och idrottsrörelsen i syfte att diskutera idrottsfrågor inom EU (3),

6.

ENAS om att vidareutveckla en ram för europeiskt samarbete på idrottsområdet genom att upprätta en andra treårig EU-arbetsplan för medlemsstaternas och kommissionens åtgärder på idrottsområdet,

7.

ÄR ÖVERENS OM att verksamheten på EU-nivå inom idrott bör inriktas på de prioriterade teman, nyckelfrågor, resultat, arbetsmetoder och strukturer som förtecknas i denna arbetsplan enligt bilaga I,

8.

NOTERAR 2013 års Eurobarometer för idrott och motion och inser att det finns stora skillnaderna mellan medlemsstaterna, bland annat i fråga om resultat när det gäller frivilligarbete och stillasittande livsstil,

9.

ANSER att följande vägledande principer bör styra en treårig EU-arbetsplan för idrott, nämligen

10.

UNDERSTRYKER att denna EU-arbetsplan bör utgöra ett flexibelt ramverk som vid behov kan reagera på utvecklingen inom idrottsområdet,

11.

ÄR ENIGA om att medlemsstaterna och kommissionen under den period som omfattas av den nuvarande arbetsplanen bör prioritera nedanstående teman och nyckelfrågor, de kan kompletteras av varje ordförandeskap mot bakgrund av eventuell ny händelseutveckling,

12.

ÄR ENIGA OM att arbetsplanen får ses över av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, mot bakgrund av uppnådda resultat och av den politiska utvecklingen på EU-nivå,

13.

KONSTATERAR att

det samarbete om idrottsfrågor som etablerats på EU-nivå efter Lissabonfördragets ikraftträdande bör fortsätta på grundval av de vägledande principerna i avsnitt II i denna arbetsplan,

EU också behöver ha ett nära samarbete med idrottsrörelsen och relevanta behöriga organisationer på nationell, europeisk och internationell nivå, t.ex. Europarådet och Wada, framför allt genom strukturerad dialog,

14.

ÄR ENIGA OM att

det bör fastställas olika arbetsstrukturer och -metoder för att följa upp resultaten av EU:s första arbetsplan och för att utveckla nya resultat i enlighet med de prioriterade teman och nyckelfrågor som anges i avsnitt II ovan,

fem ”expertgrupper” med experter som utses av medlemsstaterna därför bör inrättas för att behandla följande frågor: uppgjorda matcher, goda styrelseformer, den ekonomiska dimensionen, hälsofrämjande fysisk aktivitet och utveckling av mänskliga resurser inom idrotten; principerna för medlemskap i arbetsgrupperna och deras arbete återfinns i bilaga II,

vid sidan av expertgrupper kan andra strukturer och arbetsmetoder omfatta t.ex. ordförandeskapskonferenser, möten mellan direktörer för idrottsfrågor och idrottsministrar, kommissionsstudier och -konferenser samt förteckningar över åtaganden (4),

genomförandet av denna arbetsplan ska utvärderas av rådet under första halvåret 2017 på grundval av en rapport som utarbetas av kommissionen senast i november 2016,

15.

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA ATT

16.

UPPMANAR ORDFÖRANDESKAPEN I RÅDET ATT

17.

UPPMANAR KOMMISSIONEN ATT

18.

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA, KOMMISSIONEN OCH ORDFÖRANDESKAPEN ATT INOM RAMEN FÖR SINA RESPEKTIVE BEFOGENHETER OCH MED VEDERBÖRLIGT BEAKTANDE AV SUBSIDIARITETSPRINCIPEN

14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/18

1.

den ekonomiska kris som uppkom under det senaste årtiondets andra hälft har skapat en särskilt utsatt situation för dagens ungdomar, med en ungdomsarbetslöshet som fortfarande är historiskt hög – 23,2 % inom EU-28 och 23,8 % i euroområdet (december 2013),

2.

en sådan hög ungdomsarbetslöshet innebär större fattigdom och socialt utanförskap för unga, och fler och fler känner sig tvingade att lämna sina hemländer, och ibland också Europa, för att söka bättre möjligheter; detta leder till att vissa medlemsstater förlorar kompetens, vilket kan bli svårt att reparera,

3.

Europeiska unionen via Europa 2020 och dess flaggskeppsinitiativ ”Ny kompetens och nya arbetstillfällen”, ”En digital agenda för Europa”, ”Innovationsunionen” och ”Unga på väg” främjar entreprenörskap, genom att verka för entreprenörstänkande och kunskaper, färdigheter och kompetens på entreprenörskapsområdet som kan öka konkurrenskraften och en smart och hållbar tillväxt för alla,

4.

entreprenörskap är en viktig drivkraft för ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen – det skapar nya företag och arbeten, öppnar nya marknader, förbättrar produktiviteten och skapar välfärd; entreprenörstänkande förbättrar ungdomars anställbarhet; entreprenörskap, och i synnerhet små och medelstora företag, är ryggraden i EU:s ekonomi och utgör den viktigaste källan till nya jobb (1),

5.

kulturer som värdesätter och belönar entreprenöriellt beteende till, t.ex. att ta kalkylerade risker och tänka självständigt, tenderar att utveckla nya lösningar på de sociala utmaningarna; allmänhetens uppfattning om entreprenörer måste i detta avseende förbättras, entreprenörskapsutbildningar måste arrangeras i större utsträckning och underrepresenterade grupper måste få särskild uppmärksamhet och stöd för att starta, driva eller utveckla en verksamhet eller ett företag,

6.

entreprenörskap inte enbart bygger på vinsttanken; olika aktörer, både i den offentliga och privata sektorn, civilsamhället och organisationer inom den sociala ekonomin (2), som kombinerar de sociala och entreprenöriella aspekterna, möter våra viktigaste samhällsutmaningar; denna tendens kallas ”socialt företagande” och den nya typen av organisationer som har utvecklats ur detta kallas ”sociala företag”,

7.

kultur och kreativitet i de ”förnyade ramarna för europeiskt samarbete på ungdomsområdet” har identifierats som ett handlingsområde inom ungdomspolitiken; den kulturella och den kreativa sektorn (3) kan innebära stora möjligheter att omvandla ungdomars kreativitet och humankapital till smart tillväxt och sysselsättning; i den digitala tidsåldern är deltagande i kultur ett kraftfullt verktyg för att främja den sociala integrationen och samhällsengagemanget, särskilt bland ungdomar,

8.

expertgruppen för främjande av ungdomars kreativa och innovativa kapacitet genom identifiering av den kompetens och de färdigheter som förvärvats genom icke-formellt och informellt lärande i sin slutrapport övervägde hur man kan förbättra ungdomars anställbarhet,

9.

entreprenörskap kan vara en viktig faktor för ungdomars självständighet, personliga utveckling och välbefinnande; entreprenörskap kan ses som en av lösningarna när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslösheten,

10.

Europa bör satsa på att undervisa och utbilda i entreprenörskap, att skapa en miljö där entreprenörer kan växa och frodas, inbegripet att nå ut till särskilda grupper, samt på att lyfta fram entreprenörer som förebilder,

11.

modellen ”socialt företagande”, som främst syftar till att bidra till samhällets bästa, kan tilltala särskilt ungdomar och ge dem chansen att på ett innovativt sätt möta de aktuella ekonomiska, sociala och miljörelaterade utmaningarna; ett socialt företagande som finns nära invånarna och i närområdet tryggar den sociala sammanhållningen genom att ungdomar, inbegripet från utsatta grupper, engageras,

12.

sociala företag (4) bidrar till smart tillväxt genom att bemöta nya behov med social innovation; de skapar hållbar tillväxt genom att ta hänsyn till sin miljöpåverkan och genom att ha en långsiktig vision; de är på grund av sitt fokus på människor och social sammanhållning centrala när det gäller tillväxt för alla,

13.

ungdomspolitiken kan spela en roll i ett sådant sektorsövergripande samarbete som kan bidra till att övervinna hindren; entreprenörskapet liksom många andra områden kräver långsiktigt synsätt och stark tilltro till ungdomars kapacitet; för att uppnå detta måste ungdomar uppmuntras och redan från tidig ålder få med sig entreprenörsanda – initiativkraft, självförtroende, kalkylerat risktagande, kreativitet, organisationsförmåga och målmedvetenhet – för att på så sätt uppnå sin fulla potential och på framgångsrikt sätt ta plats på arbetsmarknaden; för att främja ungt företagande, med särskilt fokus på socialt företagande, har det fastställts ett antal prioriteringar, nämligen att

14.

erkänna den viktiga roll som entreprenörskap och företag har när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslösheten; utveckla och stärka politiken för att öka ungdomars kunskap om olika aspekter av entreprenörskap,

15.

erkänna vikten av entreprenörskapsutbildning redan från tidig ålder och lyfta fram den roll som icke-formellt och informellt lärande har för att säkerställa ett helhetsgrepp på ungdomars personliga utveckling och underlätta deras integration på arbetsmarknaden,

16.

främja ungdomsarbete och frivilligarbete som nyckelinstrument för att utveckla de övergripande och mjuka färdigheter som krävs för att driva företag och verka som entreprenör; vidareutveckla och betona erkännande och validering av icke-formellt och informellt lärande, också med beaktande av de läranderesultat som är av betydelse för entreprenörskap,

17.

överväga att erkänna ungdomsorganisationer som en av de viktigaste tillhandahållarna av icke-formellt och informellt lärande som leder till ett entreprenörsstänkande och entreprenöriella färdigheter; i detta avseende kan medlemsstaterna överväga att stärka stödet till ungdomsorganisationer när det gäller vägledning, mentorskap och utbildning av hög kvalitet,

18.

gynna och stödja företagsetablering och sociala företag för att övervinna betydande hinder för tillgång till finansiering, stödtjänster och möjligheter till mentorskap (inklusive effektiv användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, där detta är förenligt med partnerskapsavtalen),

19.

i förekommande fall erbjuda stöd genom att minska eventuella hinder enligt de sociala och miljömässiga effekterna,

20.

öka synligheten för socialt företagande och utveckla verktyg som underlättar förståelsen för denna sektor; i detta avseende, öka kunskapen om och gynna olika former av företag, sociala företag (bland annat kooperativ), kulturella och kreativa företag osv.

21.

underlätta praktik och utbyten, erfarenhetsutbyte och annan utbildningsverksamhet som stärker entreprenörsattityder och entreprenöriella färdigheter (t.ex. genom att få ungdomar att delta i direkt entreprenörsverksamhet, utbildning på arbetsplatsen och nätverk, samt genom att främja specialiserade färdigheter) och stödja insatser vars syfte är att definiera läranderesultatet av sådan verksamhet; gynna utveckling av verktyg som gör att ungdomar kan utvärdera och presentera sina färdigheter och kompetenser på entreprenörskapsområdet,

22.

uppmuntra småföretag och unga entreprenörer att förnya och ta vara på alla möjligheter som EU:s inre marknad har att erbjuda genom att uppmuntra dem att satsa utomlands och delta i gränsöverskridande överföringar av kunskap och samarbete; för att nå dessa mål bör nätverk av unga sociala entreprenörer och potentiella partner främjas,

23.

uppmuntra utbyte av möjligheter samt samarbete mellan unga entreprenörer från olika medlemsstater; öka den ömsesidiga solidariteten mellan generationerna genom utbyte av kunskaper mellan mer erfarna företagare och unga blivande sådana; främja mentorprogram för entreprenörskap på nationell och europeisk nivå,

24.

öka det sektorsövergripande samarbetet och trygga tillgång till information och stödtjänster för att skapa gynnsamma villkor och minska den administrativa bördan för unga entreprenörer,

25.

verka för att europeiska program som Erasmus+, Erasmus för unga företagare inom ramen för programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosmeprogrammet), Europeiska socialfonden och andra finansiella program för sociala företag och mikrokrediter i enlighet med programmet för sysselsättning och social innovation blir tillgängliga för alla relevanta aktörer och uppmuntra dem att använda dessa, för att öka entreprenöriella färdigheter bland ungdomar och att, när så är lämpligt, främja specialiserade stöd till unga entreprenörer och bygga upp kapaciteten hos dem som arbetar med ungdomar för att till fullo utnyttja deras potential,

26.

informera om ungt företagande, inbegripet Europeiska ungdomsportalen, och presentera god praxis för ungt företagande (eventuellt i samband med Europaveckan för små och medelstora företag),

27.

inleda en forskningsinsats eller studie samt öka kunskapen om ungt företagande, med fokus på unga entreprenörer, socialt företagande och gröna jobb samt ungdomsarbetets roll i detta sammanhang,

28.

stärka aktivt samarbete mellan unga entreprenörer och relevanta affärspartner och arbetsmarknadens parter samt andra aktörer, inbegripet programmen Erasmus+ och Erasmus för unga företagare.

14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/22

1.

undervisning av hög kvalitet är en allmänt vedertagen central faktor för att goda inlärningsresultat ska uppnås, genom att utveckla kunskaper, färdigheter, förhållningssätt och värderingar som inlärare behöver för att uppnå sin fulla potential, både som individer och som aktiva samhällsmedborgare och arbetstagare,

2.

även lärarnas roll och förväntningarna på dem förändras i en snabbt föränderlig värld, i och med att de ställs inför utmaningar som kommer sig av nya kompetenskrav, snabb teknisk utveckling och ökad social och kulturell mångfald samt behovet av att kunna tillhandahålla mer individualiserad undervisning och tillgodose särskilda inlärningsbehov,

3.

lärarutbildare har en avgörande roll att spela när det gäller att upprätthålla och förbättra kvaliteten på lärarkåren; tillhandahållande av högkvalitativ grundutbildning för lärare, stöd i början av karriären (introduktion) och kontinuerlig fortbildning är en viktig faktor för att säkerställa att lämpliga kandidater lockas till läraryrket och att lärare har och bibehåller den kompetens de behöver för att göra ett bra jobb i dagens klassrum,

4.

man för att kunna förbättra lärarutbildningsprogram och rekryteringsförfaranden först måste kartlägga vilken yrkeskompetens lärare behöver i olika stadier av yrkesbanan; ramar för yrkeskompetens kan användas för att höja kvalitetsstandarderna genom att fastställa vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som lärare, bland annat inom yrkesutbildningen och vuxenutbildningen, bör ha eller skaffa sig; på samma sätt kan de lärarutbildare som förbereder lärarna på deras uppgifter dra nytta av denna typ av ramar,

1.

det inte är ovanligt att nya lärare lämnar yrket i förtid, vilket kan leda till betydande förluster för enskilda berörda och för systemen som helhet; grundläggande program för lärarutbildning som på ett adekvat sätt förbereder lärare från första början kan tillsammans med introduktionsåtgärder, mentorskap och större hänsyn för lärares personliga och yrkesmässiga välbefinnande bidra till att åtgärda situationen,

2.

lärarutbildningen bör ses som en integrerad del av det vidare politiska målet att höja yrkets attraktionsförmåga och kvalitet, vilket kräver adekvat politik för urval och rekrytering samt för att få yrkesutövare att stanna kvar i yrket, en effektiv grundläggande lärarutbildning, stöd under den första tiden i yrket, fortbildning och utveckling under hela yrkesbanan samt pedagogisk återkoppling och incitament för lärarna,

3.

programmen för lärarutbildning, både de för blivande lärare som ännu inte har inlett sin karriär och de för yrkesverksamma lärare inom ramen för den kontinuerliga fortbildningen, bör vara tillräckligt flexibla för att kunna anpassas till förändringar när det gäller undervisning och lärande; de bör bygga på lärarnas egna erfarenheter och ha som mål att främja tvärvetenskapliga strategier och samarbetsstrategier så att utbildningsinstitutionerna och lärarna ser det som en del av sin uppgift att samarbeta med berörda parter som kolleger, föräldrar och arbetsgivare,

4.

den snabba utbredningen av verktyg för digitalt lärande och öppna lärresurser också leder till att lärarna måste lära sig hur dessa fungerar tillräckligt väl för att kunna skaffa sig relevant digital kompetens och på lämpligt sätt kunna använda verktygen och resurserna i undervisningen; dessa nya verktyg kan också bidra till att säkerställa lika tillgång till utbildning av hög kvalitet för alla,

1.

den grundläggande lärarutbildningen bör ge blivande lärare den centrala kompetens som krävs för att förmedla undervisning av hög kvalitet samt stimulera deras motivation att skaffa ny kompetens och uppdatera sin befintliga kompetens under hela yrkesbanan; samtidigt som nationella förhållanden beaktas fullt ut bör utbildningen inte bara innefatta ämneskunskaper och pedagogisk kompetens som förstärks genom integrerade perioder med undervisningspraktik, utan även uppmuntra till egna reflexioner och samverkansinriktat arbete, anpassning till multikulturella klasser och antagande av ledarroller,

2.

särskilda frågor som bör ägnas mer uppmärksamhet inom lärarutbildningen innefattar effektiva metoder för att hjälpa inlärare att skaffa sig övergripande färdigheter som digital kunskap, lära att lära, entreprenörskap samt kreativt och kritiskt tänkande, liksom för att stärka språkkunskaperna; dessutom bör uppmärksamhet riktas mot effektiva sätt att stödja olika grupper av inlärare, bland annat personer med särskilda behov och/eller som kommer från missgynnade miljöer,

3.

den grundläggande lärarutbildningen skulle kunna dra nytta av kvalitetssäkringsarrangemang och regelbundna översyner med tonvikt på att de nödvändiga inlärningsresultaten uppnås, praktiken håller god kvalitet och är tillräckligt lång och på att det som lärs ut är relevant,

4.

institutioner för högre utbildning som ger grundläggande lärarutbildning skulle kunna förstärkas som centrum för utbildning av såväl lärare som lärarutbildare och för bedrivande av forskning om utveckling av lärarkompetens samt effektiva undervisnings- och inlärningsmetoder,

5.

dialog och partnerskap mellan lärarutbildningsanordnare och utbildningsanstalter liksom med företrädare för arbetsmarknaden och samhället kan ge användbara insikter och idéer för utformningen och genomförandet av utbildningsprogram för lärare; sådana partnerskap kan också bidra till att främja en mer samordnad strategi för kvalifikationer, standarder i fråga om kompetens och tillhandahållande av en motsvarande utbildning, särskilt när det gäller yrkesutbildningen och vuxenutbildningen,

6.

både grundläggande lärarutbildning och kontinuerlig fortbildning för lärare bör baseras på gedigen pedagogisk forskning och metoder i fråga om vuxeninlärning som är grundade på praktikgemenskap, e-lärande och peer learning bör tillämpas: lärare bör regelbundet få tillfälle att uppdatera sina ämneskunskaper och få stöd och utbildning i användningen av effektiva och innovativa undervisningssätt, inbegripet sådana som bygger på ny teknik,

1.

sträva efter att säkerställa att programmen för grundläggande lärarutbildning gör det möjligt för blivande lärare att förvärva all den kompetens som krävs för en framgångsrik inledning på yrkesbanan,

2.

främja utarbetandet av omfattande ramar för yrkeskompetens för lärare (2) som fastställer vilken kompetens och vilka kvaliteter som krävs i olika stadier av yrkesbanan eller i olika undervisningssituationer; dessa ramar bör vara tillräckligt flexibla för att uppfylla föränderliga behov och bör diskuteras i samarbete med berörda parter,

3.

på samma sätt uppmuntra till fastställandet av ramar för yrkeskompetens för lärarutbildare som beskriver vilken kompetens de behöver, och samtidigt stärka samarbetet och utbytet av praxis mellan lärarutbildare och utveckla sådana områden som skolbaserat mentorskap för nya lärare,

4.

ytterligare undersöka potentialen för fördjupat samarbete, partnerskap och nätverksarbete med ett stort antal aktörer vid utformningen av program för lärarutbildning,

5.

främja effektiv digital utbildning och digitalt lärande genom att se till att lärarutbildarna och lärarna själva förvärvar tillräcklig digital kompetens och att de lär sig hjälpa inlärare att på ett förståndigt och säkert sätt använda digitala resurser samt att bättre hantera individuella inlärningsprocesser genom uppdaterade program för lärarutbildning och förbättrad tillgång till, och användning av, högkvalitativa öppna lärresurser,

6.

använda finansieringsmöjligheterna inom EU-instrument som programmet Erasmus + och, om så är lämpligt, Europeiska socialfonden för att

1.

på bästa sätt utnyttja strukturerna i Utbildning 2020 inom ramen för den öppna samordningsmetoden för att förstärka evidensbaserat beslutsfattande och utveckla och sprida framgångsrik politisk praxis i fråga om

2.

utnyttja resultaten av relevanta studier och undersökningar, exempelvis Talis (3), för att beakta de politiska konsekvenserna av lärares och skolledares synpunkter och åsikter om lärarutbildningen,

3.

genom forskning fastställa exempel på de effektivaste metoderna och förfarandena för lärare när det gäller att hjälpa inlärare att sköta sin inlärning på ett effektivt sätt i dagens flerdimensionella inlärningsmiljöer,

1.

upprätta grupper av lärare, i synnerhet blivande och nyrekryterade lärare, genom att använda befintliga europeiska plattformar för lärare, som e-vänskolekontakter, i syfte att ytterligare utveckla kollegial samverkan i fråga om undervisningspraxis över hela EU,

2.

stödja samarbete med partner, nätverk och organisationer som kan erbjuda erfarenhet och sakkunskap i fråga om utformningen av effektiva program för lärarutbildning, framför allt program för grundläggande utbildning.

14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/26

—

artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

slutsatserna från Europeiska rådet i Barcelona den 15–16 mars 2002, där man uppmanar till åtgärder för att ”förbättra grundläggande kompetens, i synnerhet genom undervisning i minst två främmande språk från mycket tidig ålder”, samt till upprättande av en indikator för språklig kompetens (1),

—

rådets slutsatser av den 19 maj 2006, där principerna för en europeisk indikator för språkkunskaper fastställs (2),

—

rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020), där rådet betonar vikten av att stärka den språkliga kompetensen (3),

—

rådets slutsatser av den 28–29 november 2011 om språkkunskaper för ökad rörlighet, där det betonas att god behärskning av främmande språk är en nyckelkompetens för att kunna ta sig fram i den moderna världen och på arbetsmarknaden (4),

—

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Erasmus+, vilken inbegriper målet att förbättra språkundervisningen och språkinlärningen (5),

—

rådets slutsatser av den 22 maj 2008 om flerspråkighet där medlemsstaterna uppmanades att arbeta tillsammans för att förstärka det europeiska samarbetet när det gäller flerspråkighet och att vidta lämpliga åtgärder för att effektivisera språkutbildningen (6),

—

rådets resolution av den 21 november 2008 om en europeisk strategi för flerspråkighet, där medlemsstaterna uppmanas att främja flerspråkighet till stöd för konkurrenskraft, rörlighet och anställbarhet och som ett sätt att stärka interkulturell dialog (7),

1.

språklig mångfald är ett grundläggande inslag i den europeiska kulturen och den interkulturella dialogen och att förmågan att kommunicera på ett annat språk än modersmålet betraktas som en av de nyckelkompetenser som medborgarna bör sträva efter att förvärva (8);

2.

det språkliga landskapet i EU är komplext och skiftande, med nationella faktorer som påverkar språkinlärning och språkundervisning, och att det finns betydande skillnader i lagstiftning och praxis på dessa områden,

3.

språkkompetens bidrar till de europeiska medborgarnas, särskilt ungdomarnas, rörlighet, anställbarhet och personliga utveckling i överensstämmelse med målen i Europa 2020-strategin för sysselsättning och tillväxt,

4.

många europeiska ungdomars språkfärdigheter kan förbättras och att det fortfarande, trots vissa framsteg de senaste decennierna, finns avsevärda skillnader mellan olika länder i fråga om tillgång till språkundervisning,

5.

studier i klassiska språk som klassisk grekiska eller latin, som många moderna språk har sitt ursprung i, kan underlätta inlärningen av språk och bidra till bevarandet av vårt gemensamma kulturarv,

1.

EU och medlemsstaterna bör utvärdera framstegen med att utveckla språkkunskaper och att varje land bör bidra till dessa framsteg utifrån sin nationella bakgrund och sina nationella förhållanden,

2.

en utvärdering av språkkunskaperna kan bidra till att främja flerspråkighet och en effektiv språkinlärning och språkundervisning i skolorna,

3.

en sådan utvärdering kan genomföras på grundval av de principer som anges i bilagan och bör omfatta alla de fyra språkfärdigheterna läs-, skriv- och talfärdigheter samt hörförståelse,

4.

utvärderingen kan

1.

vidta och förbättra åtgärder i syfte att främja flerspråkighet och förbättra språkinlärningens och språkundervisningens kvalitet och effektivitet, bland annat genom undervisning i minst två språk utöver det eller de huvudsakliga undervisningsspråken från tidig ålder och genom att undersöka vilka möjligheter innovativa metoder kan innebära för utvecklingen av språkkunskaper,

2.

göra ansträngningar för att utveckla lämpliga metoder för att bedöma språkkunskaper i enlighet med bilagan,

3.

ta fram stödåtgärder för att hjälpa barn och vuxna med utländsk bakgrund att lära sig språket (eller språken) i mottagarlandet,

4.

utnyttja potentialen hos programmet Erasmus+ och de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att uppnå dessa mål,

5.

i högre grad använda europeiska instrument och initiativ för ökad tydlighet som utformats för att stödja och främja språkinlärning, såsom Gemensam europeisk referensram för språk, Europass, Europeiska språkportföljen och Europeiska utmärkelsen för språk,

1.

utbyta erfarenheter och bästa praxis via den öppna samordningsmetoden för att förbättra språkinlärningens och språkundervisningens effektivitet och kvalitet,

2.

erkänna den roll som icke-formellt och informellt lärande kan spela i språkinlärningen genom att utforska sätt att erkänna och validera de språkkunskaper som förvärvats på detta sätt i enlighet med rådets rekommendation från 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (10),

3.

utforska sätt att öka språkinlärningens dragningskraft och säkra ett större engagemang i språkinlärning, bland annat genom utnyttjande av IKT och öppna utbildningsresurser, i syfte att minska antalet inlärare som lämnar språkstudierna innan de har uppnått en adekvat kunskapsnivå,

1.

undersöka om det går att utvärdera språkkunskaperna i medlemsstaterna genom att bland annat använda nationella uppgifter, om sådana finns tillgängliga, med stöd av en grupp experter från medlemsstaterna och i samarbete med den permanenta arbetsgruppen för indikatorer och referensvärden,

2.

tillsammans med medlemsstaterna och Eurostat undersöka sätt att, inom ramen för det europeiska statistiksystemet och i syfte att förbättra jämförbarheten, komplettera befintliga EU-uppgifter om antalet elever på högstadie- och gymnasienivå som studerar ett tredje språk (11) i överensstämmelse med ambitionerna i Barcelonamålet och ramen Utbildning 2020,

3.

fortsätta och förbättra samarbetet med andra organisationer som verkar inom detta område, såsom Europarådet och dess europeiska centrum för moderna språk.

14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/30

1.

EU:s utbildningssystem, som viktiga drivkrafter bakom strävan efter bättre arbetstillfällen, starkare tillväxt och konkurrenskraft, står inför stora utmaningar som en kontinuerlig kvalitetsförbättring kan bidra till att möta, däribland utökat tillträde, minskade avhopp och ökad andel inlärare som stannar kvar, främjande av innovativt lärande och säkerställande av att inlärarna erhåller de kunskaper, färdigheter och kompetenser som krävs för ett inkluderande samhälle, aktivt medborgarskap, livslångt lärande och anställbarhet, oavsett social och ekonomisk bakgrund,

2.

kvalitetssäkringsmekanismer kan spela en viktig roll för att hjälpa utbildningsanstalter och politiska beslutsfattare att möta dessa utmaningar genom att se till att kvaliteten på utbildningssystemen och på enskilda utbildningsanstalter är tillräckligt god och att kvalitetssäkring – som en del av en rad åtgärder från myndigheters och utbildningsanstalters sida – skapar större öppenhet och insyn och stärker tilltron till tillämpligheten av och kvaliteten på kunskaper, färdigheter, kompetenser och kvalifikationer, som i sin tur bygger på tilltron till utbildningsanstalternas och utbildningsanordnarnas kvalitet,

3.

de europeiska kvalitetssäkringsinstrumenten i kombination med den europeiska referensramen för kvalifikationer, referensramen för kvalifikationer i det europeiska området för högre utbildning och de därtill kopplade nationella referensramarna för kvalifikationer alla har bidragit till utvecklingen av en kvalitetskultur vid utbildningsanstalterna, vilket i sin tur har underlättat rörlighet i utbildningssyfte och arbetskraftens rörlighet över gränser och mellan olika system,

4.

flexibla kvalitetssäkringsmetoder kan, med tanke på de erfarenheter som gjorts inom högre utbildning och inom yrkesutbildning, vara till hjälp för kvalitetssäkring inom formellt och icke-formellt lärande inom alla utbildningssektorer och kan dessutom tillämpas på framväxande fenomen som öppna lärresurser och gränsöverskridande utbildning, bl.a. utbildning genom franchise (2),

1.

Det finns avsevärt utrymme för effektivare strategier för kvalitetssäkring inom alla utbildningssektorer, som rör sig bort från en strategi med en ”checklista” och mot utvecklingen av verkliga, djupt förankrade kvalitetshöjningsattityder i undervisning och lärande som kan höja standarden och förbättra läranderesultaten.

2.

Kvalitetssäkring – inom ramen för kontinuerlig kvalitetshöjning – bör understödja reformer av utbildningssystem i linje med reformagendor på EU-nivå och nationell nivå.

3.

Kvalitetssäkringen – särskilt den interna kvalitetssäkringen – på området för högre utbildning har blivit allt effektivare när det gäller att hjälpa högre utbildningsanstalter att nå sina mål. Den externa kvalitetssäkringen är olika utformad i medlemsstaterna alltefter nationella behov och omständigheter, med bl.a. programackreditering och utbildningsanstaltsutvärdering som bidrar till allt större förtroende och högre standarder. Inom den externa kvalitetssäkringen finns en allt starkare tendens till att använda sig av utbildningsanstaltsutvärdering, vilket gör det möjligt för de högre utbildningsanstalterna att anpassa sitt utbud på ett mer flexibelt sätt som motsvarar både deras egna, de studerandes, arbetsmarknadens och samhällets behov.

4.

Gränsöverskridande samarbete inom kvalitetssäkring har inom samma område en avgörande roll att spela när det gäller att bygga upp förtroende och höja kvalitetsstandarderna, främja rörlighet i utbildningssyfte, förbättra förutsättningarna för gemensamma program och bidra till en högre utbildning som fungerar väl både över gränserna och genom franchise. Ökade möjligheter för kvalitetssäkringsorgan att, med iakttagande av nationella krav, erbjuda gränsöverskridande kvalitetssäkring genom det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning (Eqar) bör bidra till att främja en europeisk dimension inom kvalitetssäkring och underlätta gränsöverskridande utvärdering och enklare förfaranden för gemensamma program.

5.

De vägledande verktyg och det utbildningsmaterial som tagits fram av Eqavet (3)-nätverket på området för yrkesutbildning har bidragit till framstegen mot en kvalitetskultur i medlemsstaterna och de flesta medlemsstater har antingen redan infört eller håller på att ta fram en nationell strategi för kvalitetssäkring som ligger i linje med Eqavet. Större ansträngningar bör göras för att i synnerhet se till att läranderesultat i ökad utsträckning beaktas i kvalitetssäkringsmetoderna och metoderna även kan tillämpas på icke-formellt lärande och lärande på arbetsplatsen i antingen formella eller icke-formella miljöer, beroende på vad som är lämpligt i det nationella sammanhanget.

6.

Erfarenheterna från Eqavet kan utgöra grunden för utformningen av en övergripande strategi för kvalitetssäkring på området för vuxenlärande.

7.

Ökad överblickbarhet när det gäller kvalitetssäkringen inom olika sektorer och i system för validering av icke-formellt och informellt lärande – däribland alla former av e-lärande – skulle också bidra till ökat förtroende och större genomtränglighet mellan olika sektorer och länder.

1.

utveckla och främja en kvalitetshöjningskultur som genomsyrar all utbildning för att höja såväl kvaliteten på de kunskaper, färdigheter och kompetenser som inlärarna utvecklar som kvaliteten på inlärningsprocessen och utnyttja de europeiska kvalitetssäkringsinstrumenten på lämpligt sätt,

2.

stärka kvalitetssäkringsmetodernas kapacitet att hantera nuvarande och framtida utveckling på utbildningsområdet, såsom e-lärande i alla dess former, och se till att kvalitetssäkringsorganens verksamhetsområde är tillräckligt flexibelt i detta avseende,

3.

säkerställa ökad öppenhet vad gäller resultaten av kvalitetsbedömningar,

4.

använda de finansieringsmöjligheter som Erasmus+-programmet erbjuder för att ta fram innovativa gränsöverskridande projekt som ökar kvalitetssäkringens kapacitet att understödja hållbara utbildningsreformer över hela EU och i lämpliga fall använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att främja utvecklingen av kvalitetssäkrade utbildningssystem,

5.

genom kvalitetssäkring ge incitament till främjandet av högkvalitativ undervisning,

6.

inom ramen för Bolognaprocessen stödja den redan inledda översynen av standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom det europeiska området för högre utbildning, för att göra dessa tydligare och mer användbara och tillämpliga, också vad gäller deras tillämpningsområde, med tonvikt på högre kvalitetsstandarder,

7.

där så är lämpligt uppmuntra gränsöverskridande samarbete mellan kvalitetssäkringsorgan i alla sektorer och för alla former av utbildning,

8.

säkra kvaliteten på den utbildning som tillhandahålls av högre utbildningsanstalter med universitetsområden och kurser som ges genom franchise utomlands, med stöd av nationella kvalitetssäkringsorgan, genom att stärka samarbetet mellan kvalitetssäkringsorgan i utsändande länder och mottagarländer eller genom att låta Eqar-registrerade organ utvärdera utbildningsanstalter med ett gränsöverskridande och franchisebaserat utbud, så att kvalitetskraven uppfylls och gränsöverskridande samarbete och ömsesidigt lärande uppmuntras,

9.

fortsätta genomföra Eqavet-ramen i syfte att bygga upp en kvalitetssäkringskultur i och mellan medlemsstater, även hos dem som tillhandahåller yrkesutbildning, genom att i första hand anstränga sig för att innan utgången av 2015 på nationell nivå – i enlighet med Bryggekommunikén – inrätta en gemensam referensram för kvalitetssäkring för yrkesutbildningsanordnare som omfattar yrkesutbildningsrelaterat skolbaserat lärande och lärande på arbetsplatsen, beroende på vad som är lämpligt i det nationella sammanhanget,

10.

se till att kvalitetssäkringssystem, kvalitetssäkringsåtgärder och kvalitetssäkringsinstrument regelbundet utvärderas så att de ständigt kan utvecklas och göras effektivare.

1.

Fortsätta att främja öppenhet och insyn i samt komplementaritet mellan olika sektors kvalitetssäkringsmetoder genom att utgå från europeiska principer för kvalitetssäkring ur ett livslångt lärande-perspektiv, i avsikt att garantera kvaliteten på resultaten för inlärare och öka genomträngligheten mellan utbildningssektorerna. Bland möjliga ytterligare åtgärder märks följande:

2.

Utnyttja kvalitetssäkringens potential för att stärka genomförandet av nationella kvalifikationsramar med koppling till den europeiska referensramen för kvalifikationer.

3.

Dra nytta av det pågående arbetet inom högre utbildning inom ramen för Bolognaprocessen i syfte att tillvarata kvalitetssäkringens potential för att stärka det ömsesidiga förtroendet och öppenhet och insyn som grund för en övergång till ett mindre komplicerat erkännande av alla relevanta kvalifikationer.

4.

Sträva, genom att beakta de erfarenheter som förvärvats inom högre utbildning, efter att öka den gränsöverskridande öppenheten avseende kvalitetssäkringsmetoder i andra utbildningssektorer och på andra utbildningsnivåer.

5.

Utforska kvalitetssäkringsmetoder i syfte att bättre ta itu med kvaliteten på icke-formellt lärande och lärande på arbetsplatsen på ett sätt som är lämpligt i det nationella sammanhanget, i förekommande fall genom att utgå från Eqavet-ramen.

6.

Ytterligare utforska relevanta kvalitetssäkringsfrågor i samband med e-lärande, t.ex. bedömning och certifiering av nya in- och utlärningsformer.

7.

Arbeta – särskilt mot bakgrund av kommissionens nya utvärderingsrapport om den europeiska referensramen för kvalifikationer och dess lägesrapporter om kvalitetssäkring inom yrkesutbildning och högre utbildning (6) – för en närmare samordning och förbättring av Eqavet och de europeiska verktygen för kvalitetssäkring inom den högre utbildningen, framför allt genom att införliva en strategi baserad på läranderesultat och med stöd av instrumenten för ökad tydlighet såsom den europeiska referensramen för kvalifikationer, Europass och europeiska meritsystem.

8.

Inom den öppna samordningsmetoden undersöka vilket utrymme medlemsstaterna har att stärka sina kvalitetssäkringsbestämmelser och kvalitetssäkringsinitiativ på områdena förskoleutbildning, skolutbildning och vuxenlärande mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts inom andra sektorer.

9.

Fortsätta att främja kvalitetssäkringssamarbete på internationell nivå inom alla sektorer, genom samarbete med internationella organisationer, politisk dialog med internationella nyckelpartner och partnerskap med utbildningsanstalter i hela världen.

1.

Fortsätta att stärka kopplingarna och synergin mellan olika EU-verktyg för ökad tydlighet som stöder kvalitetssäkring, erkännande och rörlighet, och eftersträva ytterligare komplementaritet och konvergens mellan sådana verktyg, bl.a. genom att ta del av läget i samråden om ett europeiskt område för färdigheter och kvalifikationer.

2.

Fortsätta att stärka det ömsesidiga lärandet genom europeiskt kvalitetssäkringssamarbete inom alla sektorer, bland annat med hjälp av finansiering från Erasmus+-programmet.

3.

Utforska olika sätt att stödja medlemsstaterna i utvecklingen av kvalitetssäkringsmetoder så att dessa kan tillämpas på olika in- och utlärningsformer eller på olika utbildningssektorer och utbildningsnivåer.

14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/36

1.

fördraget föreskriver att unionen ska säkerställa att Europas kulturarv skyddas och utvecklas,

2.

kulturarvet består av de resurser som ärvts från det förflutna i alla former och aspekter – materiella, immateriella och digitala (ursprungligen digitala eller digitaliserade), däribland monument, platser, landskap, färdigheter, seder och bruk, kunskap och uttryck för mänsklig kreativitet såväl som samlingar som förvaras i och förvaltas av offentliga och privata organ som museer, bibliotek eller arkiv; det har sitt ursprung i samverkan mellan människor och platser genom tiderna och är under ständig utveckling; dessa resurser har ur kulturell, miljömässig social och ekonomisk synpunkt ett stort samhällsvärde, och en hållbar förvaltning av dem utgör därför ett strategiskt val för 2000-talet,

3.

kulturarvet är en stor tillgång för Europa och utgör en viktig del i det europeiska projektet,

4.

kulturarvet, en icke-förnybar resurs som är unik och inte kan ersättas eller bytas ut, står idag inför stora utmaningar kopplade till kulturell, miljömässig, social, ekonomisk och teknisk omvandling vilket påverkar alla aspekter av det liv vi lever idag;

5.

kulturarvet spelar en viktig roll i skapandet och stärkandet av socialt kapital eftersom det har kapaciteten att

6.

Kulturarvet har en viktig ekonomisk påverkan, bl.a. som en integrerad del av kultursektorn och den kreativa sektorn eftersom det bland annat

7.

Kulturarvet spelar en särskild roll för att uppnå målen i Europa 2020-strategin om en ”smart och hållbar tillväxt för alla” eftersom det har en social och ekonomisk påverkan och bidrar till miljöhållbarhet.

8.

Begreppet kulturarv spänner över flera områden inom den offentliga politiken, sträcker sig bortom kulturpolitiken och omfattar exempelvis regional utveckling, social sammanhållning, jordbruk, havsfrågor, miljö, turism, utbildning, den digitala agendan, forskning och innovation. Dessa politiska områden har en direkt eller indirekt påverkan på kulturarvet samtidigt som kulturarvet innebär en stor potential för att uppnå deras syften. Därför bör denna potential fullt ut erkännas och utvecklas;

9.

erkänna kulturarvets inneboende värde och utveckla potentialen i kultur och kulturarv som en gemensam strategisk resurs i syfte att utveckla ett samhälle baserat på demokratiska, etiska, estetiska och ekologiska värden, i synnerhet i en tid av kris,

10.

förstärka dialogen med kulturarvets intressenter i syfte att identifiera och genomföra en samordnad politik och samordnade åtgärder för en hållbar förvaltning och utveckling av kulturarvet samt främja samverkan med internationella och mellanstatliga organisationer, särskilt med Europarådet,

11.

mobilisera tillgängliga resurser för att stödja, stärka och främja kulturarvet med hjälp av ett integrerat helhetsperspektiv med beaktande av kulturarvets kulturella, ekonomiska, sociala, miljömässiga och vetenskapliga komponenter,

12.

bidra till att integrera kulturarvet i den nationella och europeiska politiken,

13.

identifiera och bygga vidare på de synergier som skapats mellan EU och nationell offentlig politik bortom kulturpolitiken, t.ex. inom regional utveckling, sammanhållning, jordbruk, havsfrågor, miljö, energi och klimatförändring, turism, utbildning, forskning och innovation, i syfte att skapa mervärde,

14.

när så är möjligt öka tillgången på finansiering, till fullo använda sig av tillgängliga program för den offentliga och privata sektorn och främja investeringar i kulturarv som en del av integrerade strategier för hållbar lokal och regional utveckling inom ramen för tillgängliga nationella program och EU-program, liksom EU:s strukturfonder, i enlighet med partnerskapsavtal,

15.

fortsätta att stödja EU:s insatser för det europeiska kulturarvsmärket (1),

16.

fortsätta att främja utbildning om kulturarvet, informera allmänheten om den potential som kulturarvet innebär för hållbar utveckling och uppmuntra allmänhetens, särskilt barns och ungdomars, deltagande, i samarbete med civilsamhället,

17.

förbättra insamlingen och analysen av kvalitativa bevis och kvantitativa data, inbegripet statistik, som är hänförliga till kulturarvet,

18.

främja finansieringen, utvecklingen och spridningen av digitalt kulturellt innehåll liksom tillgången till innovativa kulturarvsrelaterade tjänster som har kulturellt och utbildningsmässigt värde för medborgarna samt allmänhetens tillgång till dessa digitala kulturarvstillgångar och kulturarvstjänster, inbegripet via Europeana;

19.

främja faktabaserade långsiktiga modeller för kulturarvspolitik som drivs i gemenskapers och medborgares regi,

20.

stärka kulturarvets roll när det gäller hållbar utveckling med inriktning på stads- och landsbygdsplanering samt återuppbyggnads- och återställningsprojekt,

21.

främja nätverksbyggande och partnerskap mellan kulturarv och andra politikområden, mellan offentliga och privata aktörer inom alla berörda områden och mellan olika myndighetsnivåer,

22.

överväga att inkludera kulturarvet inom ramen för rådets nästa handlingsplan för kultur vilken kommer att genomföras från och med 2015 och framåt,

23.

stärka det gränsöverskridande, interregionala och transnationella samarbetet om kulturarvsfrågor med relevanta aktörer,

24.

främja sådana traditionella kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för tryggandet, den hållbara förvaltningen, och utvecklingen av kulturarvet, och som ska föras vidare till kommande generationer och därmed förbättra humankapitalet och säkerställa ett kontinuerligt skydd av och en kontinuerlig tillgång till Europas kulturella tillgångar,

25.

samarbeta ytterligare i fråga om en forskningsagenda för kulturarvet och stärka stödet för forskningsinitiativ rörande kulturarvet inom EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020, till exempel initiativet för gemensam programplanering Kulturarv och globala förändringar;

26.

fortsätta analysen av kulturarvets ekonomiska och sociala påverkan inom EU och bidra till utarbetande av en strategi för kulturarv,

27.

i samband med översynen av Europa 2020-strategin beakta kulturarvets bidrag till att uppnå strategins mål,

28.

ta hänsyn till kulturarvets särskilda natur vid tillämpningen av regler för statligt stöd,

29.

främja utbytet och användningen av bra metoder från projekt som finansierats inom ramen för unionsprogram och som syftar till att främja hållbar användning och förvaltning av kulturarvet,

30.

på EU-nivå ytterligare stödja nätverksbyggande och resurssammanslagning på kulturarvsområdet mellan experter och yrkesverksamma från den offentliga och privata sektorn och från organisationer i civilsamhället.

14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/39

1.

jämställdhet mellan kvinnor och män är en av Europeiska unionens grundläggande principer i enlighet med fördragen och ingår bland unionens mål och uppgifter; unionen har som specifik uppgift att i all sin verksamhet integrera ett jämställdhetsperspektiv (1),

2.

jämställdhet mellan kvinnor och män fastslås i artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

3.

kommissionen i sin strategi för jämställdhet 2010–2015 (2) där fem prioriterade åtgärdsområden fastställdes, nämligen ekonomisk självständighet i praktiken, lika lön för lika arbete och likvärdigt arbete, jämställdhet i beslutsfattandet, värdighet, integritet och ett slut på könsbaserat våld samt jämställdhet i EU:s yttre åtgärder, har åtagit sig att främja integreringen av jämställdhetsperspektiv i all EU-politik; i sitt meddelande om att utveckla EU-dimensionen inom idrotten (3) föreslog kommissionen åtgärder som särskilt fokuserar på tillträdet till idrott för invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, tillgången till beslutsfattande positioner och kampen mot könsstereotyper,

4.

jämställdhet mellan kvinnor och män är avgörande för att uppnå EU:s mål om ekonomisk och social sammanhållning och hög nivå i fråga om sysselsättning, för att säkerställa hållbar tillväxt och konkurrenskraft samt för att möta den demografiska utmaningen,

5.

rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso-och sjukvård samt konsumentfrågor) har antagit slutsatser om flera relevanta aspekter av jämställdhet mellan kvinnor och män (4), i synnerhet rådets slutsatser om den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020) och rådets slutsatser till stöd för genomförandet av Europeiska kommissionens strategi för jämställdhet 2010–2015,

6.

det vid EU:s konferens om jämställdhet och idrott den 3–4 december 2013 i Vilnius undersöktes möjliga strategiska åtgärder för att uppnå målet om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten senast 2016–2020 och att kommissionen, medlemsstaterna och idrottsrörelsen uppmanades att utarbeta en plan för strategiska åtgärder på området,

7.

i Brightonförklaringen, som var resultatet av den första världskonferensen om kvinnor och idrott i Brighton i Storbritannien 1994 samt förklaringarna från ministrar och ledande tjänstemän med ansvar för skolidrott och idrott (Mineps) inom ramen för Unesco i Aten (2004) och Berlin (2013), efterlystes särskilda åtgärder för att främja lika möjligheter inom idrotten,

8.

vid den konferens om våld mot kvinnor i EU avseende övergrepp i hemmet, på arbetsplatsen, offentligen och online som hölls i Bryssel den 5 mars 2014 presenterades resultaten av en undersökning om våld mot kvinnor (5) som genomförts av FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter); undersökningen visade att 33 % av alla kvinnor har varit utsatta för fysiskt och/eller sexuellt våld, varvid 32 % av alla offer för sexuella trakasserier bekräftar att gärningsmannen var en chef, kollega eller kund; flertalet av de kvinnor som var offer rapporterade inte sina erfarenheter vare sig till polisen eller till någon organisation för stöd till brottsoffer. (6)

9.

det grekiska ordförandeskapets seminarium om könsrelaterat våld inom idrott och skydd av minderåriga den 20 mars 2014 i Aten, uppmanade till att behandla och regelbundet övervaka frågan om jämställdhet inom idrotten på alla nivåer och områden, inklusive könsrelaterat våld inom idrotten, och att bedöma arten och omfattningen av könsrelaterat våld inom idrotten, med särskild inriktning på elitidrott, förhållandet mellan tränare och idrottare och deras omgivning samt det inbördes förhållandet mellan olika idrottare; dessutom efterlystes tillräckliga verktyg (t.ex. stödtjänster, rådgivning och telefonjourer) som ska utvecklas för de idrottare som har utsatts för sexuella trakasserier och våld inom idrotten,

10.

betydande uppmärksamhet redan ägnas åt jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten i vissa medlemsstater; även på lokal, regional och europeisk nivå och på den internationella idrottsrörelsens nivå har vissa insatser gjorts, men en acceptabel nivå av jämställdhet mellan kvinnor och män har inte uppnåtts, och i många medlemsstater och inom den internationella idrottsrörelsen har ännu inga konkreta insatser genomförts,

11.

idrotten är en sektor som inbegriper minderåriga och att den därför är en miljö som kan medföra risker för våld och sexuella trakasserier, bl.a. på grund av att förtroende skapas mellan personer som är verksamma inom idrott,

12.

kvinnor är underrepresenterade inom många idrottsområden; enligt Eurobarometern för sport och motion (2013) idrottar och motionerar flickor och kvinnor fortfarande i mindre utsträckning än pojkar och män,

13.

antalet kvinnor i ledande ställning inom styrande organ och som tränare inom idrotten fortfarande är lågt,

14.

könsrelaterat våld inom idrotten, särskilt sexuella trakasserier och sexuellt utnyttjande av minderåriga, är ett stort problem, men att det kräver ytterligare undersökningar för att det bättre ska kunna bedömas,

15.

könsroller lärs ut och uppmuntras redan i mycket tidig ålder och kan påverka kvinnors och mäns önskemål, intressen och ambitioner både privat och i det offentliga livet,

16.

medierna, inbegripet reklambranschen, bidrar till att kulturellt överförda stereotyper och bilder av kvinnor och män reproduceras och kan spela en viktig roll för att bekämpa stereotypa könsmönster,

17.

rådet i sina slutsatser om idrottens roll som upphov till och pådrivande faktor för aktiv social integration (7) uppmanade medlemsstaterna och kommissionen att främja åtgärder med anknytning till integreringen av ett jämställdhetsperspektiv inom idrottsverksamhet, i synnerhet när det gäller positioner inom beslutsfattandet, och att ta upp idrotten i samband med könsroller i enlighet med EU:s strategi för jämställdhet; därutöver bör könsrelaterat våld bekämpas, så att kvinnor och män till fullo kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter och jämställdhet uppnås,

18.

Idrott kan vara ett effektivt redskap för lika möjligheter och social integration. Verklig jämställdhet mellan kvinnor och män kan inte uppnås endast genom lagstiftning. Det krävs även specifika åtgärder och jämställdhetsintegrering för att säkerställa att idrottssektorns betydande potential i detta avseende utnyttjas, med tanke exempelvis på den viktiga roll idrotten spelar för barns och ungas identitetsskapande.

19.

Idrott kan öka kvinnors och mäns kompetens och kunskap och därmed öka deras rörlighet och anställbarhet. Idrotten kan dra nytta av en mer könsinkluderande arbetskraft och kommer att utvecklas därefter och locka till sig fler kvinnor och män till idrotten och leda till nya och innovativa metoder för handledning, utbildning, förvaltning och domarverksamhet.

20.

överväga att utveckla och upprätthålla nationella handlingsplaner, allmänna avtal eller strategier för jämställdhet inom idrott, i nära samarbete med idrottsrörelsen,

21.

understryka värdet av mångfald och jämställdhet inom idrotten och främja jämställdhet i beslutsfattandet inom idrotten på alla nivåer och områden,

22.

överväga utveckling och användning av undervisningsmaterial för utbildning av beslutsfattare och tränare inom idrotten, liksom föräldrar, och på så sätt bidra till att motverka stereotypa könsmönster och främja jämställdheten på alla nivåer inom utbildning och idrottsutbildning,

23.

överväga att utarbeta politik och program för att undanröja könsstereotyper och främja jämställdhet mellan kvinnor och män i läroplaner och undervisningsmetoder från tidig ålder, t.ex. genom forskning, studier, statistik och analys av hur insatser för att uppnå verklig jämställdhet inom idrotten påverkas av könsstereotyper,

24.

främja förebyggandet av könsrelaterat våld inom idrotten från tidig ålder och skyddet av offer och potentiella offer för sexuella trakasserier inom idrotten; utbyta bästa praxis om hur idrottsorganisationer kan förhindra och hantera sexuellt utnyttjande och trakasserier inom idrotten,

25.

överväga de möjligheter som större sportevenemang erbjuder att organisera förebyggande åtgärder och kampanjer för att öka medvetenheten om människohandel som syftar till sexuellt utnyttjande,

26.

överväga att tillsammans med idrottsorganisationerna utveckla lämpliga och proportionella åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och EU-lagstiftning samt tillämplig dataskyddslagstiftning för att kunna kontrollera lämpligheten hos personer som arbetar inom idrottssektorn (särskilt med minderåriga); sådana åtgärder kan utgöras av registreringssystem, intervjuer eller referenser (bl.a. utdrag ur polisregistret),

27.

stärka och integrera jämställdhetsperspektivet inom idrottspolitiken och främja eliminering av könsstereotyper på alla nivåer inom idrottspolitiken, annan relaterad politik eller EU-program, i enlighet med principen om idrottens integritet,

28.

inkludera frågan om jämställdhet inom ramen för relevanta framtida åtgärder för idrott på nationell nivå och EU-nivå,

29.

främja tillträdet för alla relevanta aktörer och vid behov uppmuntra till deltagande i europeiska program såsom Erasmus+ och andra EU:s finansieringsinstrument för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten, med särskild tonvikt på såväl tränare och tränarutbildning som rättvis framställning av idrotten i medierna,

30.

överväga att vid behov göra målen för jämställdhet mellan kvinnor och män till ett villkor för beviljande av offentlig finansiering till idrottsorganisationer,

31.

uppmuntra införandet av en praktisk könsrelaterad metod för offentliga organs bedömning av föreslagna projekt och program inom idrotten,

32.

överväga att fastställa en uppsättning riktlinjer som kan stödja genomförandet av centrala åtgärder på EU-nivå,

33.

överväga att tillsammans med internationella idrottsorganisationer lansera en förteckning över åtaganden om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten,

34.

överväga att utveckla och upprätthålla handlingsplaner eller strategier för jämställdhet inom idrotten,

35.

understryka värdet av mångfald och jämställdhet inom idrottsadministrationen och bland tränare och främja jämställdhet i beslutsfattandet inom idrotten på alla nivåer och områden,

36.

beakta och integrera jämställdhet inom idrotten och främja undanröjandet av könsstereotyper genom informationskampanjer och utveckling och användning av undervisningsmaterial för utbildning av beslutsfattare och tränare i idrott för alla åldrar,

37.

inkludera särskilda åtgärder och förfaranden när det gäller könsrelaterat våld i etiska riktlinjer och överväga att införa målinriktade åtgärder som telefonjourer och särskilda stödtjänster för de berörda,

38.

uppmuntra främjande av en könsneutral mediebevakning av idrott,

39.

främja en jämnare könsfördelning i styrelser och kommittéer på idrottsområdet och även inom ledning och träning samt försöka att undanröja icke-lagstiftningsrelaterade hinder som hindrar kvinnor från att åta sig sådana funktioner,

40.

integrera jämställdhetsperspektiv i alla aspekter av idrottspolitiken och främja elimineringen av könsstereotyper på alla nivåer inom idrotten,

41.

främja aktivt samarbete mellan de berörda arbetsmarknadsparterna inom ramen för den sociala dialogen och med idrottsrörelsen inom ramen för den strukturerade dialogen, i syfte att minska bristande jämställdhet inom flera olika områden, bl.a. på arbetsmarknaden,

42.

stödja gränsöverskridande initiativ (t.ex. kampanjer för att öka medvetenheten, utbyte av god praxis, studier, nätverk, projekt) med fokus på att genomföra nationella och internationella strategiska åtgärder för jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten inom ramen för EU:s program för finansiering, däribland Erasmus+, med inriktning på beslutsfattande inom styrande organ inom idrotten, träning samt bekämpande av könsrelaterat våld och negativa stereotyper inom idrotten,

43.

bedriva forskning om jämställdhet inom idrotten på alla nivåer och områden, med särskild inriktning på handledning, utbildning, förvaltning och domarverksamhet i nära samarbete med Europeiska jämställdhetsinstitutet; dessutom inleda en särskild undersökning för att bedöma arten och omfattningen av könsrelaterat våld inom idrotten,

44.

stödja utarbetandet och främja utnyttjandet av anpassade verktyg för jämställdhetsintegrering såsom jämställdhetsintegrering i budgetarbetet och konsekvensanalyser ur jämställdhetsperspektiv samt överväga att genomföra dessa instrument inom ramen för Erasmus+ och vid behov andra EU-finansieringsinstrument.