7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/1

—

med beaktande av sin uppdragsbeskrivning (1) vad gäller främjande av flernivåstyre inom och utanför Europeiska unionen,

—

med beaktande av sin vitbok om flernivåstyre (2), där man föreslår att en stadga om flernivåstyre ska utarbetas i syfte att inkludera en gemensam allmän syn på EU:s styresformer i unionens grundläggande värderingar,

—

med beaktande av EU:s stats- och regeringschefers erkännande i Berlinförklaringen (3) av värdet av flernivåstyre i den europeiska integrationsprocessen,

—

med beaktande av att flernivåstyre är en grundläggande princip i genomförandet av sammanhållningspolitiken i de nya gemensamma bestämmelserna om strukturfonderna (4),

—

med den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse från Europarådet (5) som förebild och med beaktande av stödet från kongressen för lokala och regionala myndigheter för denna process, med sikte på att bland annat införliva denna stadga i Europarådets rättsordning,

—

med beaktande av att denna stadga, trots att den inte är rättsligt bindande, förpliktar undertecknarna att förklara och främja principen om flernivåstyre,

—

med tanke på att stadgan kan bidra till konsolideringen av de offentliga finanserna och att de aktiviteter och åtgärder som har sitt ursprung i stadgan därför inte bör leda till nya administrativa hinder eller kostnader,

—

med beaktande av att samtliga styresnivåer måste mobiliseras för att öka det demokratiska ansvarstagandet i Europa och se till att deras åtgärder är effektiva och samstämmiga samt kompletterar varandra.

1.

Regionkommittén godkänner förslaget till stadga om flernivåstyre i Europa.

2.

Kommittén rekommenderar samtliga lokala och regionala myndigheter i Europeiska unionen liksom företrädare för andra styresnivåer (på nationellt, europeiskt och internationellt plan) att ansluta sig till principerna i denna stadga så snart kampanjen för undertecknande inleds.

3.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna och deras nationella myndigheter att ta stadgan till förebild och i praktiken omsätta de principer och mekanismer som förordas för att i större utsträckning beakta de lokala och regionala myndigheternas legitimitet och ansvar.

4.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna att systematiskt tillämpa principerna i stadgan vid utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av EU:s strategier och politik, och upprepar sin rekommendation till Europeiska kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att sörja för mer öppenhet och förfaranden som bygger på delaktighet i enlighet med denna nya stadgas grundläggande värden och principer (6).

5.

Kommittén uppmanar sammanslutningarna av lokala och regionala myndigheter, deras nätverk och de politiker som vill stödja denna process att officiellt tillkännage sitt stöd.

6.

Kommittén uppmanar alla berörda parter att arbeta för att genomförandet av de föreslagna principerna och mekanismerna inte ska medföra vare sig mer tungrodda beslutsprocesser eller ökade administrativa och finansiella bördor för de berörda lokala och regionala myndigheterna.

7.

Kommittén åtar sig att bidra till kartläggningen av god praxis i beslutsprocesserna i Europa, att uppmuntra de undertecknande lokala myndigheternas nätverksbyggande samt att ta initiativ till och aktivt främja konkreta projekt för samarbete på flera nivåer.

8.

Regionkommittén uppdrar åt sin ordförande att översända denna resolution till medlemsstaterna, Europeiska kommissionens ordförande, Europaparlamentets talman, Europeiska rådets ordförande och ordföranden för Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter.

7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/5

1.

Regionkommittén påpekar att Ukrainas framtid är en fråga som tillhör hela det ukrainska folket. Ukrainas framtida inriktning kan endast beslutas på demokratisk väg av den ukrainska befolkningen, utan påtryckningar eller inblandning från andra länder.

2.

Regionkommittén vill än en gång erinra (1) om sin solidaritet med Ukraina och den ukrainska befolkningen, och understryker att den nuvarande krisen måste lösas på fredlig väg.

3.

Regionkommittén fördömer Ryska federationens orättmätiga kränkning av Ukrainas suveränitet och territoriella integritet och anser att den ”folkomröstning” som hölls på Krim den 16 mars 2014 om en anslutning till Ryska federationen var helt lagstridig och illegitim och att den utgjorde en tydlig kränkning av den ukrainska konstitutionen och internationella fördrag. Regionkommittén uppmanar Ryska federationen och Ukraina att snarast inleda förhandlingar om att trappa ner situationen i syfte att återgå till den tidigare situationen i regionen samt fullt ut respektera de relevanta internationella överenskommelserna beträffande Krim.

4.

Regionkommittén uppmanar Ryska federationen att avhålla sig från alla former av hotfulla handlingar av militär, politisk eller ekonomisk karaktär som påverkar grannländernas integritet, samt att trappa ner den militära uppbyggnaden vid gränsen till Ukraina och i den transnistriska regionen samt vid gränserna till de baltiska staterna. Regionkommittén är bekymrad över den senaste utvecklingen i Moldavien – i synnerhet när det gäller den utifrån initierade folkomröstningen i regionen Gagauzien – där utländska styrkor på liknande sätt som i Ukraina försöker blockera Moldaviens väg mot Europeiska unionen. Regionkommittén uppmanar Ryssland att garantera skyddet för alla medborgares rättigheter och egendom på Krim, i synnerhet när det gäller minoritetsgrupperna etniska ukrainare och krimtatarer.

5.

Regionkommittén fördömer de oupphörliga och oacceptabla hotelser som riktas mot företrädare för det civila samhället, press och medier på Krim.

6.

Regionkommittén stöder uppmaningarna om att verkliga förhandlingar bör inledas för att nå en fredlig lösning under överinseende av OSSE:s kontaktgrupp. Kommittén stöder också att ett fullskaligt OSSE-övervakningsuppdrag sätts in på Krim.

7.

Regionkommittén välkomnar undertecknandet av de politiska kapitlen i associeringsavtalet mellan Ukraina och Europeiska unionen den 21 mars 2014, och förespråkar ett snabbt beslut om att tillfälligt upphäva tullar på Ukrainas export till Europeiska unionen.

8.

Regionkommittén ställer sig bakom det beslut som fattades vid rådets möte i mars om att skynda på undertecknandet av associeringsavtalen med Moldavien och Georgien. Regionkommittén betonar att EU:s tillgängliga finansieringsinstrument för Moldavien bör ge snabbare resultat för att stödja landets väg mot Europa.

9.

Regionkommittén vill än en gång uppmana de regionala och lokala myndigheterna i partnerländerna inom konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet (Corleap) att stödja och dela de europeiska värderingarna och perspektiven.

10.

Regionkommittén ställer sig helt och hållet bakom det ukrainska folkets krav på demokrati, frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

11.

Regionkommittén uppmanar den ukrainska regeringen att fortsätta att garantera att minoriteter respekteras fullt ut inom ramen för sina internationella åtaganden, i linje med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Helsingforsöverenskommelsen och den europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk.

12.

Regionkommittén föreslår att respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och respekten för den lokala autonomin i linje med den europeiska stadgan om kommunalt självstyre ska inlemmas i en ny konstitution som ska utarbetas efter presidentvalet i maj 2014.

13.

Regionkommittén uppmuntrar den ukrainska regeringen att lansera ett omfattande program för administrativa och strukturella reformer för politisk, ekonomisk och social förändring, vilket även inbegriper en hållbar decentraliseringsprocess och delegering av ansvar och resurser till lokala och regionala myndigheter.

14.

Regionkommittén hänvisar till att Krim och Sevastopol har en särskild autonom status inom staten Ukraina. Säkerställandet av denna särskilda autonoma status måste utgöra ytterligare en grundval för försöken att lösa den aktuella konflikten.

15.

Vi vill än en gång erinra om att Regionkommittén fullt ut åtar sig att delta i EU:s övergripande stöd till regionala och lokala myndigheter för att hitta lämpliga lösningar på krisen och dela med sig av bästa praxis och sakkunskaper till ukrainska partner i frågor som rör decentralisering. Regionkommittén åtar sig att snabbt utveckla nya förbindelser och ett bredare civilt engagemang med ukrainska städer, kommuner och regionala organ, liksom medborgarorganisationer och föreningar som har anslutit sig till principerna om lokal demokrati och ansvarighet.

16.

Regionkommittén uppmanar Ukraina att säkerställa ett demokratiskt och öppet presidentval den 25 maj 2014, och förväntar sig ett tidigarelagt parlamentsval.

17.

Regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att överlämna denna resolution till Europaparlamentets talman, Europeiska rådets ordförande, Europeiska kommissionens ordförande, det grekiska EU-ordförandeskapet och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/7

Föredragande

Arnoldas Abramavičius (LT–EPP) Ordförande för distriktsfullmäktige i Zarasai och kommunfullmäktigeledamot

Referensdokument

Meddelande från kommissionen – Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2013–2014

COM(2013) 700 fina

1.

I detta yttrande betonas Regionkommitténs engagemang i utvidgningsprocessen och uppmärksamheten riktas mot den nyckelroll som de lokala och regionala och lokala myndigheterna spelar i arbetet med att förbereda både EU och kandidatländerna, deras förvaltningar på olika nivåer samt medborgarna på utvidgningen. I yttrandet redovisas också kommitténs bedömning av de framsteg som gjorts och dess specifika förslag med avseende på länderna på västra Balkan (Montenegro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien, Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Kosovo (1)), Turkiet och Island samt för dess uppslag till en ytterligare utveckling på detta område.

2.

Det andra instrumentet för föranslutningsstöd (IPA II) ska tas i bruk 2014 och finansieringen beräknas uppgå till 11,7 miljarder euro för perioden 2014–2020.

3.

I samband med processen inför anslutningen (2) är det viktigt att förbättra den ekonomiska styrningen och konkurrenskraften så att de ekonomiska anslutningskriterierna kan uppfyllas, dvs. att det ska finnas en fungerande marknadsekonomi. Kommittén konstaterar i sammanhanget att man måste fästa vikt vid att se till att de små och medelstora företagen i kandidatländerna är tillräckligt väl förberedda, särskilt de som bedriver sin verksamhet i andra områden än storstadsområden. Denna fråga är särskilt viktig eftersom inget av länderna på västra Balkan för närvarande är en fungerande marknadsekonomi.

4.

ReK påminner om att det är viktigt att främja jämställdheten mellan kvinnor och män i kandidatländerna, och erinrar om de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att informera allmänheten om denna fråga.

5.

ReK beklagar att Islands regering har för avsikt att dra tillbaka ansökan om anslutning till EU, eftersom vi anser att Islands anslutning skulle ha varit till ömsesidigt gagn för båda parterna.

6.

Vi vill åter uppmana kommissionen att betrakta situationen när det gäller lokalt och regionalt självstyre i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna som en nyckelfaktor i utvärderingen av decentraliseringens framsteg och en förutsättning för ett välfungerande system med flernivåstyre.

7.

Regionkommittén välkomnar varmt de två nyligen antagna strategierna för utvidgning: 1) den strategi som rådet antog 2011 och som innebär att kapitlen om rättsväsen och grundläggande rättigheter, om rättvisa, samt om frihet och säkerhet behandlas på ett tidigt stadium i förhandlingarna, vilket säkerställer att välfungerande rättsliga system och en effektiv kamp mot organiserad brottslighet och korruption är krav för anslutning, och 2) den strategi som rådet antog 2013 om att först behandla ekonomiska grundprinciper och uppfyllandet av ekonomiska kriterier, vilket är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och för skapandet av ett gynnsamt företags- och investeringsklimat.

8.

Erfarenheter från tidigare utvidgningsomgångar visar att utsikterna till ett medlemskap fungerar som ett viktigt incitament för kandidatländerna att genomföra nödvändiga politiska och ekonomiska reformer.

9.

Regionkommittén vill framhålla att utvidgningen av EU är en tvåvägsprocess, vilket innebär att det inte bara är anslutningsländerna som måste vara ordentligt förberedda, utan även att Europeiska unionen måste ha tillräcklig kapacitet att ta emot de nya medlemsstaterna och åta sig att hjälpa dessa länder att klara av de utmaningar de står inför.

10.

Kommittén är övertygad om att man måste respektera principen om goda grannskapsförbindelser mellan EU:s medlemsländer, kandidatländerna och övriga länder, samt den roll och betydelse som utvecklingen av det gränsöverskridande och regionala samarbetet mellan dessa länder har.

11.

ReK vill uppmana Europeiska kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att se till att alla kandidatländer kan dra nytta av det andra instrumentet för stöd inför anslutningen vid sina förberedelser inför EU-anslutningen.

12.

Frågan om energi, och sammanlänkningen av transportnäten, är av stor betydelse för en hållbar utveckling i regionerna, och Regionkommittén välkomnar att kommissionen uppmärksammar denna fråga i sitt senaste meddelande om utvidgningsstrategin.

13.

Vi vill än en gång erinra om betydelsen av effektiva lokala och regionala förvaltningsnivåer, och vi vill fästa uppmärksamheten på rekommendationerna om att stärka det lokala självstyret i föranslutningsländerna och om att ge reformen av den offentliga förvaltningen högre prioritet.

14.

Regionkommittén välkomnar kommissionens planer på att aktivt främja yttrandefriheten i föranslutningsländerna, och noterar att lokala och regionala medier oftast har mer begränsade ekonomiska resurser och är mycket känsligare när det gäller yttre påtryckningar, och därför behöver stöd och utbildning.

15.

Huruvida man lyckas integrera den romska befolkningen beror framför allt på de lokala myndigheterna. Vi efterlyser större fokus på de lokala myndigheternas kapacitet att vidta åtgärder på detta område i de berörda föranslutningsländerna.

16.

Vi vill än en gång påpeka hur viktigt medborgarnas stöd är för utvidgningsprocessen, och vi understryker de lokala och regionala myndigheternas samt det civila samhällets roll när det gäller att mobilisera medborgarna i debatten samt att stödja en tvåvägskommunikation mellan å ena sidan medlemsstaterna och å andra sidan EU-institutionerna respektive medborgarna.

17.

Kommittén anser att utvecklingen av makroregionala strategier är ett användbart verktyg för att i samarbete ta itu med utmaningar som är gemensamma för flera regioner och för att inleda ett konkret samarbete mellan befintliga EU-medlemsstater, kandidatländer och potentiella kandidatländer, eftersom en kollektiv satsning gör det möjligt att använda tillgängliga resurser mer effektivt och för gemensamma projekt.

18.

Vi vill uppmana partnerna, särskilt från de föranslutningsländer som också är grannländer till EU:s medlemsstater, att dra fördel av möjligheterna till gränsöverskridande och decentraliserat samarbete för att säkerställa ett utökat och mer omfattande samarbete med de lokala och regionala myndigheterna i föranslutningsländerna, mot bakgrund av EU:s nya programperiod för 2014–2020 och de nya finansiella stödinstrumenten.

19.

ReK önskar fortsätta att samarbeta med kommissionen när det gäller programmet för kommunal förvaltning (LAF), som omfattar de lokala och regionala myndigheterna i länderna på västra Balkan samt i Turkiet och Island, och vars målsättning är att öka deras förståelse för vad EU står för, i första hand på lokal och regional nivå. Kommittén föreslår att alla intresserade länder som ingår i det östliga partnerskapet ska få tillgång till detta program.

20.

Vi vill uppmana kommissionen att tydligt klargöra utsikterna till EU-medlemskap för de länder inom det östliga partnerskapet som har denna strävan.

21.

Regionkommittén noterar att Island i egenskap av en väletablerad och fungerande demokrati och en mogen marknadsekonomi till fullo uppfyller de politiska och ekonomiska kriterierna för ett EU-medlemskap.

22.

Vi vill erinra om att 27 förhandlingskapitel har inletts och 11 preliminärt har avslutats.

23.

Anslutningsprocessen har skjutits upp av den isländska regeringen. ReK hoppas att frågan om fortsatta anslutningsförhandlingar kommer att bli föremål för en nationell folkomröstning.

24.

Vi vill framhålla att kommittén till fullo är beredd att fortsätta sitt samarbete med Islands kommunförbund som en förberedelse inför anslutningen – framför allt via den gemensamma rådgivande kommitté som inrättats – om Island beslutar att återuppta förhandlingarna.

25.

ReK framhåller sitt fortsatta stöd för kapacitetsuppbyggnaden på lokal nivå, exempelvis med hjälp av programmet för kommunal förvaltning.

26.

Mot bakgrund av att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien var det första landet som undertecknade ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU och att det fick status som kandidatland redan 2005 samt med hänsyn till landets framgångar när det gäller att uppfylla de politiska kriterierna för ett EU-medlemskap och kommissionens rekommendation att inleda anslutningsförhandlingar inom fem år efter undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet, beklagar vi att rådet har skjutit upp sitt beslut och uppmanar det att fatta ett positivt beslut under år 2014.

27.

ReK ställer sig bakom f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens insatser för att förbättra sin förmåga att uppfylla de skyldigheter som ett EU-medlemskap innebär, och betonar behovet av ytterligare insatser i fråga om rättsstatsprincipen (inbegripet rättsväsendets oberoende och åtgärder mot korruption), yttrandefriheten och mediefriheten. Kommittén vill också betona att det är viktigt att upprätthålla goda grannskapsförbindelser, bl.a. genom att finna en ömsesidigt tillfredsställande lösning på namnfrågan under FN:s överinseende.

28.

Vi välkomnar de framsteg som gjorts i riktning mot decentraliserade styresformer, som är ett centralt inslag i Ohrid-ramavtalet, och vi efterlyser ytterligare framsteg på området för administrativ och finansiell decentralisering, framför allt med fokus på ett fullt genomförande av det relevanta rättsliga ramverket i syfte att säkerställa adekvata resurser och ett permanent samråd mellan de centrala och lokala myndigheterna.

29.

Vi betonar att det är viktigt att stärka landets administrativa kapacitet i syfte att säkerställa en effektiv användning och förvaltning av EU:s resurser. Vi anser att man bör lägga större vikt vid landets begränsade nationella kapacitet att utarbeta program och utnyttja IPA-medel inom ramen för systemet för decentraliserat genomförande, och vi rekommenderar att man stärker de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen.

30.

Vi erinrar om att finansieringen på kommunal nivå fortfarande inte är tillräcklig, även om detta är en förutsättning för att säkerställa finansiell stabilitet. Åtgärder på detta område skulle kunna inbegripa överföringar av en större del av momsen och inkomstskatten till kommunerna.

31.

Det är viktigt att samordna den regionala utvecklingen och vi beklagar att relevant lagstiftning om regional utveckling inte har genomförts fullt ut och att de organ som ansvarar för regional ekonomisk utveckling står inför ytterligare nedskärningar i sina redan otillräckliga budgetar.

32.

Vi välkomnar det stora arbete som utförts av Zels, sammanslutningen av enheter för lokalt självstyre, i syfte att införa e-förvaltningsinitiativ i den kommunala offentliga förvaltningen, och vi anser att det är en erfarenhet som bör spridas. Vi vill uppmana centralregeringen att stödja den verksamhet som bedrivs inom ramen för Zels utbildningscentrum i syfte att öka de lokala förvaltningarnas kapacitet.

33.

Regionkommittén välkomnar de framsteg som Montenegro har gjort när det gäller uppbyggnaden av självstyre på statlig och lokal nivå sedan självständighetsförklaringen 2006.

34.

Vi noterar de framsteg som gjorts i anslutningsförhandlingarna som inleddes i juni 2012 och vi välkomnar att det inletts förhandlingar på följande områden: kapitel 23 – Rättsväsendet och grundläggande rättigheter, 24 – Rättvisa, frihet och säkerhet, 20 – Företags- och industripolitik, 6 Bolagsrätt och 5 – Offentlig upphandling efter det att två kapitel preliminärt har avslutats (vetenskap och forskning samt utbildning och kultur).

35.

Vi välkomnar att det har inrättats strukturer för anslutningsförhandlingarna där det ingår företrädare för det civila samhället, samt att ytterligare ansträngningar har gjorts för att öka öppenheten och medborgarnas deltagande i den politiska beslutsprocessen.

36.

Regionkommittén vill uppmana regeringen i Montenegro att fortsätta reformarbetet i syfte att etablera en kompetent, effektiv och ansvarig administration och att snabbt genomföra den nya lagstiftningen avseende offentliga tjänstemän och statsanställda på lokal nivå.

37.

IPA-instrumentet är ett centralt försöksområde när det gäller kandidatländernas kapacitet att förvalta pågående föranslutningsfonder och senare, efter anslutningen, strukturfonderna, och vi vill uppmana Montenegro att stärka sin administrativa kapacitet inom de IPA-strukturer som etablerats och vidta åtgärder för att förbereda dem på ett adekvat sätt i syfte att öka förmågan att utnyttja föranslutningsfonderna.

38.

Montenegro måste fortsätta sitt arbete för att uppfylla de ekonomiska kriterierna för ett medlemskap och säkerställa att de små och medelstora företagen är tillräckligt väl förberedda för att kunna utstå det konkurrenstryck som ett medlemskap innebär.

39.

Regionkommittén välkomnar beslutet att inleda anslutningsförhandlingar med Serbien i januari 2014, ett beslut som bekräftade Serbiens väg mot EU-medlemskap. Vidare ser kommittén positivt på att förberedelserna inför medlemskapsförhandlingarna inletts, dvs. att den analytiska genomgången av regelverket (s.k. screening) påbörjades i september 2013 till följd av att stabiliserings- och associeringsavtalet trädde i kraft den 1 september 2013.

40.

Vi vill understryka betydelsen av en fredlig och övergripande lösning för att normalisera förbindelserna med Kosovo (1), och vi välkomnar de framsteg som gjorts under 2013 när det gäller att uppfylla stabiliserings- och associeringsprocessens politiska kriterier.

41.

Med hänsyn till den regionala nivåns betydelse för en hållbar utveckling vill vi framhålla betydelsen av den förklaring som antogs av provinsförsamlingen i Vojvodina (3) avseende skyddet av dess lagliga rättigheter, och vi vill påpeka att de bestämmelser om egna medel för Vojvodina som föreskrivs i den serbiska konstitutionen fortfarande inte har antagits.

42.

Vi efterlyser en fortsatt decentraliseringsprocess i syfte att ytterligare stärka de lokala myndigheternas befogenheter. Kommittén beklagar den begränsade medverkan av Serbiens nationella råd för decentraliseringsfrågor och den ständiga bristen på tillräckligt samråd med de lokala myndigheterna i beslutsprocessen avseende utvecklingen av lagstiftning med konsekvenser på lokal nivå.

43.

Regionkommittén anser att man omedelbart måste lösa den ouppklarade frågan om den autonoma regionen Vojvodinas status efter domslutet från Serbiens författningsdomstol om att vissa bestämmelser i den autonoma regionen Vojvodinas stadgar inte är förenliga med konstitutionen.

44.

Det befintliga rättsliga ramverket för lokala myndigheter tillämpas fortfarande i mycket begränsad utsträckning, och befogenheter har fortsatt att utövas på lokal nivå utan någon ordentlig analys av vilken kapacitet och vilka resurser som krävs. Den rättsliga ramen för lokalt självstyre måste fortfarande klargöras och genomföras korrekt.

45.

ReK välkomnar de framsteg som har gjorts på området regionalpolitik och samordningen av strukturinstrumenten, men vi vill påpeka att man fortfarande måste säkerställa en lämplig genomförandekapacitet framför allt genom att utarbeta en stabil projektplanering som bygger på relevanta strategier.

46.

Vi vill understryka kommissionens uppmaning att fortsatt arbeta med stärkandet av rättstats-principen, mot korruption och organiserad brottsliget, för mediefrihet och antidiskriminering samt skydd för minoriteter.

47.

Vi föreslår att det inrättas en gemensam rådgivande kommitté med Serbien till följd av att stabiliserings- och associeringsavtalet trätt i kraft.

48.

Kommittén efterlyser särskilda ansträngningar såväl från Turkiets som från EU:s sida i syfte att övervinna de nuvarande spänningarna och fortsätta att föra förhandlingarna framåt i en anda av samarbete och i linje med den senaste positiva bilaterala utvecklingen. Det ligger i båda parters intresse att utsikterna för Turkiets medlemskap måste åtföljas av reformer för att konsolidera rättsstaten och säkerställa pluralism.

49.

Regionkommittén välkomnar den nya reform som innebär en förstärkning av de regionala guvernörernas befogenheter, men vi anser att denna reform bör genomföras i syfte att bidra till regionaliseringen av Turkiet och för att stärka den regionala demokratin genom demokratiska val av guvernörer.

50.

Vi välkomnar att förhandlingar nyligen har inletts om kapitel 22 – Regionalpolitik och samordning av strukturinstrumenten och den nationella strategin för regional utveckling (NSRD) och hoppas att dessa kommer att bidra till en minskning av såväl de regionala skillnaderna som skillnaderna mellan stad och landsbygd.

51.

Kommittén oroar sig över de svårigheter som vissa lokalt folkvalda i Turkiet upplever när de fullgör sin funktion som företrädare för sina valkretsar. Vi begär att de ska behandlas i enlighet med lagen och i en anda av förtroende, och i linje med rekommendationerna från Europarådets kommunalkongress (4).

52.

Såsom kommissionen framfört anser vi att fortsatta reformer av Turkiets rättssystem behövs för att skyddet av yttrande-, medie-, religions-, mötes- och föreningsfrihet ska kunna garanteras och därmed säkra den långsiktiga hållbarheten i den nuvarande reforminriktade lagstiftningen.

53.

Kommittén rekommenderar att man inrättar de regionala appellationsdomstolar som enligt lagstiftningen borde ha varit verksamma i juni 2007 och att man prioriterar vidareutbildningen av domare och åklagare till de regionala appellationsdomstolarna. Kommittén betonar att regionala appellationsdomstolar är viktiga för effektiviteten i rättsväsendet och för att minska eftersläpningen i behandlingen av rättsfall.

54.

Regionkommittén vill åter uttrycka sin besvikelse över att Turkiet inte uppfyller sina åtaganden enligt tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EU och Turkiet, och uppmanar Turkiet att genomföra dem till fullo. ReK understryker att ytterligare förseningar kan få nya konsekvenser för anslutningsprocessen.

55.

Vi påminner också om att goda förbindelser med grannländer är av största vikt för förberedelserna inför en anslutning, och att alla former av hot eller handlingar riktade mot en medlemsstat och dess suveräna rättigheter således utgör en allvarlig kränkning av EU:s gemensamma värderingar.

56.

Kommittén uttrycker oro över den senaste tidens utveckling i Turkiet och betonar vikten av ett oberoende rättsväsen. Vi erinrar om att Turkiet är ett kandidatland för EU-anslutning, och att landet därför har åtagit sig att helt uppfylla de politiska Köpenhamnskriterierna.

57.

Vi konstaterar att det har uttryckts oro över att den turkiska regeringen inte alltid genomför tillräckligt omfattande samråd och konsekvensbedömningar med lokala myndigheter, bland annat när det gäller lagstiftning av central betydelse, t.ex. den nya lagen om storstadskommuner, där en bred debatt hade kunnat utgöra ett steg i rätt riktning och verkligen bidragit till att genomföra principen om flernivåstyre.

58.

Vi välkomnar den senaste tidens framsteg i fråga om decentralisering av befogenheter till lokala myndigheter, som man kan se vissa tecken på t.ex. i den nya lagen om storstadskommuner, som har inneburit en utvidgning av kommunernas befogenheter och delvis besvarat kritiken från Europarådets kommunalkongress (5) om bristande kapacitet hos mindre kommuner att tillhandahålla offentliga tjänster. Kommittén beklagar dock att kongressens rekommendationer om en förstärkning av kommunerna genom att skapa möjligheter för dem att generera egna inkomster inte har genomförts.

59.

Regionkommittén ställer sig positiv till att decentraliseringen och det utökade självstyret för de lokala myndigheterna har diskuterats i samband med arbetet med en ny konstitution, det nyligen antagna demokratiseringspaketet och i förhållande till kurdernas och andra minoriteters rättigheter, och vi understryker att det finns en ökande samsyn om behovet av att övervinna Turkiets reservationer när det gäller Europarådets konvention om kommunalt självstyre.

60.

Kommittén välkomnar varmt demokratiseringspaketets bestämmelser om decentralisering av utbildningssystemet och politiska partiers rätt att använda dialekter och andra språk än turkiska i sina valkampanjer. Vi välkomnar att paketet gör det möjligt att återinföra tidigare ortnamn som inte är på turkiska eller som skrivs med ett icke-turkiskt alfabet.

61.

Vi uppmanar de turkiska myndigheterna att nära samarbeta med Europeiska kommissionen för att utvärdera vilka program inom ramen för föranslutningsinstrumentet som skulle kunna användas för att främja en hållbar utveckling i den sydöstra delen av landet under förhandlingarna om kapitel 22.

62.

Kommittén är bekymrad över den mycket låga andelen kvinnor som deltar i lokalpolitiken, och uppmanar alla politiska partier att nominera fler kvinnor som kandidater i nästa lokalval.

63.

Vi välkomnar att de institutioner som är involverade i genomförandet av föranslutningsstödet (IPA) har förstärkts genom utbildning och tekniskt bistånd, och vi föreslår att ytterligare insatser görs för att öka de lokala myndigheternas administrativa kapacitet.

64.

Vi anser att det behövs ytterligare åtgärder som syftar till att öka öppenheten, och vi stöder den fortlöpande korruptionsbekämpningen, särskilt på kommunal nivå, samt de åtgärder som syftar till att öka öppenheten, ansvarstagandet och deltagandet.

65.

Kommittén uppmanar Turkiet och andra berörda parter att aktivt stödja de pågående FN-förhandlingarna om en rättvis, övergripande och varaktig lösning på Cypernfrågan, och vi uppmanar även Turkiet att stödja fredsprocessen genom att börja dra tillbaka sina militära styrkor från Cypern och återlämna den avspärrade delen av Famagusta till stadens rättmätiga invånare, i enlighet med de tillämpliga resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och i överensstämmelse med de principer som unionen grundar sig på.

66.

Med tanke på de pågående förhandlingarna vill vi upprepa vår begäran om att Regionkommitténs arbetsgrupp med Turkiet ska uppgraderas till en gemensam rådgivande kommitté.

67.

Med hänsyn till de potentiella kandidatländernas strävan att göra framsteg i riktning mot medlemskap och med tanke på de allt intensivare kontakterna mellan lokala och regionala aktörer, ser vi fram emot inrättandet av en gemensam rådgivande kommitté med varje potentiellt kandidatland på västra Balkan.

68.

Regionkommittén noterar de framsteg som gjorts när det gäller principerna om fri och rättvis konkurrens i nationella (6) och lokala val (2011) (7), samt de övergripande framstegen i fråga om att uppfylla de politiska villkor som krävs för att inleda förhandlingar om EU-medlemskap.

69.

Vi vill lyfta fram kommissionens rekommendation från oktober 2012 och 2013 att bevilja Albanien status som kandidatland under förutsättning att ett antal strukturreformer genomförs, och vi uppmanar Albanien att försöka göra framsteg när det gäller reformen av den offentliga förvaltningen, rättsväsendets oberoende, kampen mot korruption och organiserad brottslighet samt skyddet för de mänskliga rättigheterna.

70.

Kommittén menar att endast måttliga framsteg har gjorts vad gäller regionalpolitik och samordning av strukturinstrumenten. Med tanke på IPA-ackrediteringen måste förvaltnings- och kontrollsystemen stärkas ytterligare i syfte att minska risken för förseningar och för att åtaganden dras tillbaka. Programmeringskapaciteten måste dessutom förbättras, särskilt när det gäller utarbetandet av en stabil projektplanering.

71.

Vi noterar Albaniens planer på att minska antalet lokala förvaltningsenheter och upprepar att man måste finna en balans mellan administrativ effektivitet och demokratisk legitimitet samt tillgänglighet för medborgarna i denna process.

72.

Vi välkomnar att lagen om stadsplanering antogs i april 2013 och ser detta som ett steg i riktning mot att bygga upp ett effektivt och modernt lokalt självstyre, men vi beklagar att genomförandet av denna lag fortfarande går mycket långsamt.

73.

Vi beklagar att de lokala myndigheterna trots de pågående administrativa förbättringarna fortfarande har mycket begränsade ekonomiska och administrativa resurser för att utveckla infrastruktur och tjänster och att deras intäkter har minskat med 21 %.

74.

Vi beklagar också att de lokala myndigheternas personalförvaltning och system för finansiell kontroll fortfarande är svaga och anser att detta har hämmat deras effektivitet och begränsat dem och deras sammanslutningar när det gäller att uppnå ökad samordning mellan de lokala myndigheterna och centralregeringen. Vi efterlyser därför en bättre samordning mellan centralregeringen och de lokala myndigheterna och en förstärkt roll för kommunförbunden.

75.

Vi påpekar de allvarliga brister som fortfarande förekommer när det gäller övervakning av korruption, även på lokal nivå, och menar att man bör utse en samordnare mot korruption med ett starkt mandat att göra en bedömning av den övergripande strukturen för korruptionsbekämpning.

76.

Vi ser positivt på att det finns en nationell strategi för att förbättra romernas levnadsvillkor och en nationell handlingsplan för detta. Vi framhåller att de olika åtagandena i samband med detta måste förverkligas.

77.

Regionkommittén beklagar att Bosnien och Hercegovina har gjort mycket begränsade framsteg när det gäller att se till att alla styresnivåer fungerar bättre och blir effektivare. Kommittén ser ett problem med att arbetet med EU-integrationen har avstannat och anser att det fortfarande krävs stora ansträngningar för att uppfylla de villkor som krävs för en trovärdig ansökan om EU-medlemskap.

78.

Vi understryker att Bosnien och Hercegovinas myndigheter inte heller har gjort några framsteg vad gäller att bygga upp de strukturer som behövs för en decentraliserad förvaltning av EU-medel, vilket äventyrar EU:s finansiella stöd (IPA) och redan har lett till en förlust av dessa medel för Bosnien och Hercegovina i år.

79.

Vi framhåller att det råder oklarhet om befogenhetsfördelningen mellan enheter, kantoner och kommuner, med en förhållandevis begränsad finansiell autonomi på kommunal nivå.

80.

Vi påpekar att den rådande politiska situationen i Bosnien och Hercegovina inverkar negativt på landets förmåga att tala med en gemensam röst i frågor som rör EU. Kommittén anser att det är viktigt att stärka den roll som direktoratet för europeisk integration – eller någon annan liknande mekanism – har när det gäller att samordna EU-frågor mellan alla myndighetsnivåer. Vi noterar att kommissionen har tvingats senarelägga de fortsatta diskussionerna om föranslutningsinstrument II på grund av att en sådan mekanism saknas.

81.

Vi beklagar att Bosnien och Hercegovinas parlament har gjort mycket begränsade framsteg i riktning mot ett antagande av EU-relaterad lagstiftning. Politisk oenighet har fortlöpande haft en negativ inverkan på parlamentets sätt att fungera.

82.

Vi framhåller att man måste ta hänsyn till resultaten av arbetet inom den expertgrupp som inrättats med stöd från USA och EU och som har utarbetat rekommendationer om reformen av federationens konstitution. Denna reform syftar till att ta itu med landets kostsamma och komplicerade förvaltningsstrukturer, där det finns en viss överlappning av befogenheterna mellan federationen, kantonerna och kommunerna. Vi välkomnar att denna expertgrupp har baserat sina rekommendationer på ett brett samråd med alla myndighetsnivåer, även med den lokala nivån genom medverkan av kommuner och städer i federationen, samt med det civila samhället.

83.

Vi betonar vidare behovet av att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna, inbegripet genomförande av redan beslutade målstrategier.

84.

Vi uppmanar alla enheterna i federationen att upprätthålla en konstruktiv politisk dialog sinsemellan och med de federala myndigheterna.

85.

Regionkommittén välkomnar rådets beslut att inleda förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal med Kosovo.

86.

Vi välkomnar det regionala samarbetsrådets beslut att ändra sina stadgar i syfte att göra det möjligt för Kosovo att bli en självständig deltagare. Formerna för Kosovos deltagande i det regionala samarbetsrådet ger Kosovo ett gott utgångsläge för att öka och förlänga sitt deltagande i andra regionala forum.

87.

Vi lovordar Kosovos och Serbiens aktiva och konstruktiva deltagande i den EU-stödda dialogen och konstaterar den betydelse som en fredlig och övergripande lösning av tvister mellan Serbien och Kosovo har för utvecklingen av regionen som helhet.

88.

Vi påpekar att de grundläggande förvaltningsstrukturerna visserligen finns på plats både på central och på lokal nivå, men att den kommunala nivån fortfarande är svag och har behov av såväl tillräcklig finansiering som administrativ kapacitet. Vi efterlyser ytterligare satsningar på att förbättra genomförandet av lagstiftningen, ansvarigheten och öppenheten, även på kommunal nivå, och menar att lokala myndigheter måste få stöd så att de kan fortsätta decentraliseringsprocessen.

89.

Vi ser positivt på att de lokala myndigheterna har förbättrat sin kapacitet när det gäller återvändande och återintegrering av flyktingar och fördrivna personer, förvaltningens och budgetinformationens öppenhet och rapporteringen om det kommunala beslutsfattandet.

90.

Vi framhåller återigen hur viktigt det är med en öppen och effektiv administration och uppmanar Kosovos regering att fästa stor vikt vid kommissionens rekommendationer om behovet av att bekämpa organiserad brottslighet och korruption samt av att bygga upp adekvata rättsliga och offentliga administrativa system.

91.

Vi framhåller att samarbetet mellan det civila samhällets organisationer och statliga institutioner i Kosovo fortfarande huvudsakligen sker på tillfällig grund och att det bör förbättras, särskilt när det gäller utformningen och genomförandet av den offentliga politiken.

92.

Vi upprepar behovet av att ytterligare främja rättsstatsprincipen, som är en hörnsten i stabiliserings- och associeringsprocessen. I detta sammanhang är det mycket positivt att den strukturerade dialogen om rättsstatsprincipen förs vidare, eftersom den fortsätter att stödja och vägleda Kosovo på detta område, bland annat i diskussionerna om framtiden för Eulex, EU:s rättsstatsuppdrag i Kosovo.

93.

ReK föreslår ytterligare förhandlingar om särskild status för det lokala självstyret i den serbiskdominerade regionala enklaven runt Mitrovica i norra Kosovo.

7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/15

Föredragande

Christian Illedits, ledamot av Burgenlands delstatsparlament (AT–PES)

Referensdokument

Skrivelse från det grekiska rådsordförandeskapet av den 4 november 2013

1.

Regionkommittén konstaterar att stora delar av den europeiska befolkningen redan i dag lider av energifattigdom, och betonar att det krävs åtgärder med verkan på kort, medellång och lång sikt för att hejda och minska energifattigdomen, som har en direkt påverkan på folkhälsan och människors livskvalitet.

2.

Klyftan mellan ökningen av energipriserna och ökningen av inkomsterna blir allt större, vilket innebär en risk för att energifattigdomen breder ut sig varaktigt i alla EU-medlemsstater.

3.

ReK efterlyser därför åtgärder med mål på såväl kort sikt (t.ex. akut hjälp i extrema situationer) som på medellång och lång sikt, bl.a. energieffektivitetsåtgärder, energibesparande åtgärder, en omställning till hållbara energisystem och lokal produktion av förnybar energi, optimering av transportbehoven, osv.

4.

I debatterna i EU reduceras energifattigdom ofta till det snävare begreppet ”värmefattigdom”, men energifattigdom är ett mer omfattande fenomen, eftersom även den energi som behövs för kommunikation, rörlighet och hygien – som alla är nödvändiga för att kunna delta i samhället – måste vara tillgänglig till ett överkomligt pris. Familjer och hushåll hamnar i kläm mellan sjunkande inkomster och högre energiräkningar, vilket leder till att de antingen inte kan värma sina bostäder ordentligt, tvingas byta till sämre, ofta hälso- eller miljöfarliga, energikällor eller måste skuldsätta sig, samtidigt som deras transportmöjligheter begränsas.

5.

Energifattigdom bör främst ses som en aspekt av fattigdom i stort och i första hand åtgärdas genom nationell och EU-gemensam politik för sysselsättning, sociala frågor, konkurrenskraft, regional utveckling och sammanhållning, och motsvarande åtgärder bör planeras i samordning med EU-nivån. Eftersom EU har delad behörighet med medlemsstaterna på energiområdet, och dessutom beslutar om politiska åtgärder på andra områden (inre marknaden, klimatförändringarna etc.) som påverkar energipriserna och tillgången till energi, finns det dock många poänger med att särskilt hantera energifattigdom inom energipolitiken.

6.

Kommittén anser därför att en definition av ”energifattigdom” behöver fastställas på EU-nivå för att dels se till att problemet erkänns på politisk nivå, dels garantera rättsäkerheten när det gäller åtgärder för att bekämpa energifattigdom. En sådan definition bör vara flexibel med hänsyn till de olika förhållandena i medlemsstaterna och deras regioner så att den lämnar utrymme för de olika energisystemen, inkomstnivåerna och samhällsstrukturerna i EU:s olika delar.

7.

Mot denna bakgrund föreslår kommittén som grund för en diskussion att det införs en kvantitativ definition av energifattigdom, som t.ex. skulle kunna fastställas som en EU-omfattande övre gräns för den andel av hushållens inkomster som läggs på energi. Andra kriterier som skulle kunna ingå i en sådan definition kan till exempel vara ”rätten till tillgång till lämpliga energitjänster” eller en gräns för ”anständigt boende”.

8.

Trots påtryckningar från Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och andra berörda aktörer har kommissionen ännu inte i tillräcklig utsträckning behandlat energifattigdom som en relevant politisk utmaning.

9.

ReK framhåller att direkta riskfaktorer för energifattigdom dels är låg inkomst och lågt socialt skydd (särskilt i de nya medlemsstaterna), dels orsakas av sparåtgärder (bl.a. i de sydeuropeiska medlemsstaterna). En indirekt riskfaktor för ökande energifattigdom är att energipriserna i genomsnitt stiger snabbare än hushållens inkomster och att allt fler människor därför drabbas av energifattigdom.

10.

Kommittén uppmanar därför EU att snarast vidta åtgärder för att bistå de mest utsatta regionala ekonomierna – särskilt i konvergensregionerna – att hantera svårigheterna i samband med kraftigt ökande energipriser i förhållande till enbart svagt ökande, stagnerande eller till och med sjunkande inkomster i många samhällsgrupper.

11.

Kommittén anser i detta sammanhang att man måste fullborda den inre energimarknaden inom EU, och att syftet med denna måste vara en trygg och hållbar energiförsörjning som håller priserna nere på lägsta möjliga nivå. Det krävs mer investeringar i distributionsnät, överföringsinfrastruktur, sammankopplingar och utvecklingen av smarta nät.

12.

I detta sammanhang måste förnybara energikällor utvecklas och marknadsföras så kostnadseffektivt som möjligt. När det gäller bindande kvoter för förnybar energi bör energileverantörerna själva få besluta om på vilket sätt de ska investera sina medel i vind- och solenergi samt biomassa och andra resurser. De kommunala allmännyttiga företagen måste också efter eget gottfinnande kunna välja den kostnadseffektivaste lösningen för sin rena energi. Att t.ex. grunda kooperativ eller jämförbara sammanslutningar för produktion av förnybar energi eller för att förbättra energieffektiviteten är dessutom en bra möjlighet att ställa konsumenternas behov i centrum.

13.

I framtiden måste det energirelaterade stödet med EU:s strukturfondsmedel prioritera projekt som syftar till att minska användningen av fossila bränslen och kärnbränsle, till att byta bränsletyp samt till att undanröja energifattigdomen. Kommittén uppmanar kommissionen att ha dessa mål i åtanke vid utformningen av de relevanta programmen.

14.

ReK efterlyser därför en politik som bidrar till att sänka energikostnaderna genom en förbättrad energieffektivitet och en omorientering av energiförsörjningen till mer lokala energikällor.

15.

Vid planeringen av stödet från strukturfonderna bör man inte enbart beakta hushållen utan också de mest utsatta energikonsumtionssektorerna.

16.

Frågan om energi till ett rimligt pris är på väg att bli en ny politisk prioritering över hela världen, trots konsekvenserna för klimatet. De ekonomiska medel som krävs för att utveckla förnybar energi och efterfrågan på energi till ett överkomligt pris tycks för närvarande stå i strid med varandra.

17.

De samhälleliga och ekologiska (följd)kostnaderna av fossila bränslen och kärnenergi överstiger emellertid med råge alla andra kostnader för energi. Dessa kostnader återspeglas dock till största delen inte på marknaderna och i priserna.

18.

De många fördelarna med smarta distributionssystem där olika förnybara energikällor kombineras, efterfrågestyrning av förnybar energi samt investeringar i energieffektivitet beaktas fortfarande inte tillräckligt från politiskt håll, vare sig i medlemsstaterna eller på EU-nivå.

19.

Det finns ingen anledning att spela ut människor som lider av energifattigdom mot andra energikonsumenter. Det finns ingen oundviklig motsättning mellan stöd till förnybara energikällor och åtgärder för att bekämpa energifattigdom, tvärtom kompletterar dessa två typer av åtgärder varandra.

20.

Kommittén noterar de synpunkter som kommissionen har lagt fram avseende de faktorer som påverkar energipriserna inom EU och påpekar att det finns ett antal faktorer som bidrar till problemet i fråga om rimliga energipriser. Under alla omständigheter står det dock klart att investeringar i energieffektivitet och förnybar energi på lokal och regional nivå bidrar till att skapa nya arbetstillfällen och åtminstone på medellång sikt kan minska energifattigdomen.

21.

Regionkommittén konstaterar med oro att elpriserna för hushåll och industri ökade med i genomsnitt 29 % i EU mellan 2005 och 2011. Under samma tidsperiod ökade elpriserna i USA med bara 5 % och i Japan med så lite som 1 %. Under samma period fördubblades oljepriset per fat på de internationella marknaderna, och under perioden 2001–2011 fyrdubblades det.

22.

Särskilt de nya medlemsstaterna och de krisdrabbade sydeuropeiska länderna hotas av ökande energifattigdom. Eftersom klyftan mellan inkomstökningar och energiprisökningar har växt samtidigt som den sammantagna fattigdomen har ökat och man till en början inte vidtog samordnade åtgärder för att förbättra energieffektiviteten i det snabbt förfallande bostadsbeståndet och i energiinfrastrukturen, omfattas nu stora delar av befolkningen av problemet med energifattigdom.

23.

I detta sammanhang framhåller ReK att mellan 50 och 125 miljoner människor i Europa lider av energifattigdom. I Bulgarien, Portugal, Litauen, Rumänien, Cypern, Lettland och Malta är redan över 30 % av befolkningen ur stånd att värma sina bostäder ordentligt och måste betala oproportionerligt höga energiräkningar. Numera tampas också 20 % av invånarna i Grekland, Polen, Italien, Ungern och Spanien med samma problem. På grund av de kraftigt stigande energipriserna (i förhållande till inkomstutvecklingen) måste man befara att även andra delar av befolkningen kommer att drabbas av energifattigdom, och det i alla EU-medlemsstater.

24.

Kommittén instämmer därför i att energifattigdom är en indikator för materiell fattigdom som kan mätas vid undersökningar av inkomst, social delaktighet och livsvillkor, t.ex. med frågan ”Har du råd att vid behov värma upp din bostad ordentligt?” (Eurostat, 2012) och ”Har du råd att tillgodose ditt transportbehov?”.

25.

Vi välkomnar därför att medlemsstaterna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG och 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el respektive naturgas bl.a. uppmanas att definiera begreppet ”utsatta kunder”. För att få en så tydlig bild som möjligt av energifattigdomen i Europa har också Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) föreslagit en enhetlig EU-definition av energifattigdom och en harmonisering av den existerande statistiken.

26.

Kommittén ställer sig också bakom konstaterandet att antalet hushåll som lider av energifattigdom kan komma att öka, och föreslår att medlemsstaterna ska uppmanas att fullgöra sin skyldighet att definiera ”utsatta kunder”.

27.

En av de lokala och regionala myndigheternas uppgifter är att ge lokalbefolkningen opartiska råd om hur deras hus och lägenheters energieffektivitet kan förbättras. Sådana åtgärder skapar arbetstillfällen i sektorer som är knutna till byggsektorn genom att styra deras verksamhet i riktning mot energisanering av befintliga bostäder, och kan på så sätt även minska energifattigdomen, minimera koldioxidutsläppen och främja teknisk innovation.

28.

Regionkommittén inser också att det med tanke på de stora sociala och geografiska skillnaderna när det gäller energifattigdom i EU är lämpligast att genomföra konkreta åtgärder på lokal nivå.

29.

Undersökningar av risken för energifattigdom på regional nivå ger en betydligt mer informativ bild av den sociala ojämlikheten i Europa än liknande undersökningar på nationell nivå. Mätt i köpkraftsstandard (PPS), där hänsyn tas till olika prisnivåer, betalar t.ex. bulgarer i genomsnitt 17,07 PPS för 100 kWh el, medan britter betalar 15,37 PPS. Klyftan mellan syd och nord respektive öst och väst i EU fanns redan före krisen 2005, men har vuxit ytterligare sedan dess.

30.

Att stödja förbättrad energieffektivitet i hus och lägenheter är därför av grundläggande betydelse såväl för att utrota fattigdomen i allmänhet som för att bekämpa klimatförändringarna. Dessutom skulle hushållen vara bättre rustade för framtida energiprisökningar med energieffektiva lägenheter och hus.

31.

Det är nödvändigt att främja lokala och regionala kampanjer för medvetandegörande och information med lämpligt stöd från EU:s institutioner, för att uppmuntra människor att tillägna sig vanor som bidrar till energisparande.

32.

Kommittén vill fästa uppmärksamheten vid konsekvenserna av kostnaderna för den energi som krävs till transporter. Dessa kostnader bidrar också till energifattigdom och bör leda till långsiktiga regionala strategier för fysisk planering i syfte att minska transportbehovet, och, då så är möjligt, erbjuda mindre energikrävande transportsätt.

33.

Regionkommittén uppmanar därför EU att verka för att alla marknadsbaserade initiativ som medför en risk för att utsatta energikonsumenter utnyttjas i alla händelser kompletteras med socialpolitiska åtgärder på lokal, regional och nationell nivå för att längs hela värdekedjan från energiproducent till slutkonsument hålla skatterna och avgifterna och därigenom energipriserna så låga som möjligt.

34.

Kommittén anser dessutom att konsumenterna inte bör betungas med oskäliga priser genom t.ex. en höjd avgift för förnybar energi, särskilt som ofta ingen förnybar energi alls matas in i nätet. Konsumenterna bör inte heller uppmanas att kompensera de vinster som energiintensiva branscher går miste om bl.a. för att de måste minska ned på produktionen för att skydda nätinfrastrukturen.

35.

Regionkommittén föreslår därför att man ska genomföra program för att förbättra byggnaders energieffektivitet för utsatta konsumenter för att varaktigt sänka kostnadsbördan för energi (t.ex. genom införande av en finansieringsplan för modernisering av den teknik som används i fjärrvärmesystemen och av all teknik för produktion eller omvandling av energi till värme samt genom att förbättra byggnadernas isolering). Dessa program bör samtidigt åtföljas av stöd till anläggningar för energiproduktion främst för eget bruk (varmvatten genom termiska solfångare, el genom små solcellsanläggningar). På så sätt skulle man både minska energibehovet och trygga produktionen av förnybar energi, vilket skulle minska beroendet av fossila, för det mesta importerade, bränslen.

36.

Man bör snabbt genomföra program för energirådgivning och stöd till energieffektivitetsåtgärder som inte är ekonomiskt kostsamma (förändrade beteenden, användning av energieffektiva apparater eller tätning av fönster och dörrar) men som ger goda resultat. Hushåll som är drabbade av energifattigdom bör erhålla ett särskilt stöd

37.

Man bör sträva efter att det ska vara enklare och billigare att få tillgång till förnybar energi som produceras i anläggningar för egenproduktion av energi, oavsett om de är individuella, gemensamma eller regionala, än importerad energi. Det behövs en allmän rättslig ram som tryggar möjligheten att lokalt utnyttja projekt för energiproduktion som initieras och genomförs av invånarna i en region så att befolkningen kan dra nytta av dem.

38.

Kommittén efterlyser socialt stöd till hushåll som lider av energifattigdom (som måste lägga mer än 10 % av sin inkomst på el och värme). Stödet bör dock kombineras med främjande av förbättrad energieffektivitet.

39.

ReK föreslår också att ytterligare stödåtgärder ska genomföras – t.ex. ”överlevnadstariffer” (”lifeline tariffs”) – för att förhindra att fattigare konsumenter med låg förbrukning missgynnas ekonomiskt åtminstone när det gäller det nödvändiga grundbehovet av energi.

40.

Kommittén förespråkar insatser för att sätta ett tak för energiprishöjningar i syfte att bekämpa energifattigdomen och hålla priserna för värmeenergi under nivån för fossila bränslen, för att uppmuntra till en snabbare omställning av värmeförsörjningen från gas-, olje- eller koleldade värmepannor till kraftvärme, lokala biomassaanläggningar eller högeffektiva värmepumpar, som alla drivs med regionalt förekommande förnybara energikällor.

41.

Liksom när det gäller skattelättnader på arbete bör medlemsstaterna införa åtgärder för att undanta låginkomsttagare från energiskatter eller bara beskatta dem i liten utsträckning.

7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/19

Föredragande

Gusty Graas (LU–ALDE), kommunalråd i Bettembourg

Referensdokument

Yttrande på eget initiativ

1.

Enligt Internationella energiorganets prognoser kommer den globala energiförbrukningen att öka med en tredjedel till 2035, främst till följd av ökad efterfrågan i de nyligen industrialiserade länderna.

2.

Energimarknaden håller på att genomgå en kraftig förändring genom att det tillkommer nya producenter av naturgas på marknaden och produktionen av förnybar energi i många medlemsstater utvecklas kraftigt. Detta nödvändiggör en anpassning av riktlinjerna för beviljande av statligt stöd, så att EU:s medlemsstater från och med 2014 har tillgång till tydliga regler för sin subventionspolitik på energiområdet. Denna tydlighet är avgörande för att investerarna ska kunna genomföra sina projekt.

3.

I EU måste de mål som kommissionen föreslår i EU-ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 förenas med medlemsstaternas olika resurser och ibland skiljaktiga intressen.

4.

Konkurrens och förekomst av en fri marknad på energiområdet är inte mål i sig utan medel som är underordnade EU:s övergripande mål enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen.

5.

Mot bakgrund av generaladvokatens förslag till avgörande av den 28 januari 2014 i mål C-573/12 Ålands Vindkraft bör kommissionen vänta på EU-domstolens dom innan den lägger fram sina nya riktlinjer. Generaladvokaten föreslår nämligen att EU-domstolen ogiltigförklarar artikel 3.3 i direktiv 2009/28/EG, eftersom den i fråga om nationella ordningar för el från förnybara energikällor gör det möjligt att begränsa beviljandet av elcertifikat till producenter av grön el som är etablerade i den egna medlemsstaten. Samtidigt skulle ett ogiltigförklarande av bestämmelsen innebära ett fundamentalt ifrågasättande av hur stödordningarna för utveckling av förnybar energi är uppbyggda i ett stort antal medlemsstater. Dessutom skulle riktlinjerna förmodligen bli föråldrade ifall de lades fram före domen, och därmed skapa rättsosäkerhet.

6.

Kommittén bekräftar EU:s klimat- och energipolitiska målsättningar, som bl.a. har förankrats i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna har utarbetat regelverk och åtgärder för att omsätta dessa klimat- och energipolitiska riktlinjer fram till 2020. Nya riktlinjer för statligt stöd på miljö- och energiområdet får inte stå i vägen för dessa fast överenskomna mål och de regelverk och åtgärder som har inletts för att uppnå dessa mål.

7.

Det är i detta sammanhang viktigt att skapa en balans mellan diversifieringen av energikällor och stödmekanismer för förnybar energi å ena sidan, och de gemensamma bestämmelserna på EU-nivå, som syftar till att undvika marknadssnedvridningar, å den andra. Vi är därför oroade över att Europeiska kommissionens förslag i samrådsdokumentet skulle kunna leda till alltför begränsade möjligheter att göra åtskillnad mellan olika energikällor, i synnerhet när det gäller möjligheten att stödja en hållbar energiproduktion från förnybara källor.

8.

Regionkommittén noterar samrådsdokumentet från december 2013 om utkastet till nya riktlinjer för statligt stöd på miljö- och energiområdet för perioden 2014–2020. Kommittén beklagar att dokumentet i fråga enbart har lagts fram på ett officiellt EU-språk och att tidsfristen för att svara på samrådet i praktiken har förkortats till sex veckor i stället för de åtta veckor som är brukligt. Under dessa omständigheter befarar vi att representativiteten i svaren på samrådet kommer att försvagas.

9.

ReK beklagar att kommissionens samrådsdokument inte innehåller någon hänvisning till den europeiska stadgan om energikonsumenters rättigheter.

10.

Kommittén betonar att man bör inta en integrerad hållning till energi- och miljöpolitiken på EU-nivå.

11.

Klimatförändringarna och energipolitiken kan inte betraktas och behandlas var för sig.

12.

Gemenskapens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inrättades genom direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 för att ”på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser”. Fas 3 (2013–2020) borde innebära en förstärkning av systemet i syfte att uppnå en 20-procentig minskning av utsläppen av växthusgaser till 2020 (i förhållande till 1990). ReK konstaterar dock att överskottet av tilldelade utsläppsrätter gör att systemets effektivitet minskar.

13.

I riktlinjerna för statligt stöd på energiområdet bör man även beakta målen för 2030 samt målet om att större delen av energin ska vara förnybar år 2050.

14.

Kommittén är övertygad om att kampen mot klimatförändringarna, den ökade energieffektiviteten, främjandet av produktionen av förnybar energi och minskningen av miljöavtrycket i sig utgör mål av gemensamt intresse.

15.

Utvecklingen av produktionen av förnybar energi ger reella möjligheter att stimulera grön tillväxt och skapa nya stabila arbetstillfällen.

16.

Vi gläder oss åt att energi, klimat och miljömål beaktas mer och mer i strukturfonderna och de europeiska investeringarna.

17.

ReK påminner om att kommissionen vill att 20 % av medlen för regional utveckling i utvecklade regioner och 6 % av medlen i mindre utvecklade regioner ska investeras i energieffektivitet och förnybar energi.

18.

Regionkommittén stöder EU:s insatser på internationell nivå för att bibehålla sin ledande roll i kampen mot klimatförändringarna.

19.

Regionkommittén stöder principen om att statligt stöd är motiverat om marknaden inte är i stånd att på egen hand väsentligt förbättra miljöskyddet. Vi delar kommissionens åsikt att statligt stöd kan vara ett lämpligt instrument för att förverkliga ambitiösa mål om minskade koldioxidutsläpp.

20.

Eftersom den höga kostnaden för produktion av vissa typer av förnybar energi gör det omöjligt för företagen att ta ut konkurrenskraftiga priser på marknaden anser ReK att det är motiverat med statligt stöd i dessa fall, under förutsättning att man räknar med att den använda tekniken och marknaden för den kan utvecklas fullt ut. Detta stöd bör dock om möjligt samordnas på EU-nivå och mellan medlemsstaterna samt ta hänsyn till de specifika förhållandena i de olika regionerna.

21.

Kommittén stöder i princip kommissionens insatser för att införa fler marknadsmekanismer i tilldelningen av stöd, och vi förespråkar därför att man involverar lokala och regionala energiorgan.

22.

Statligt stöd på energiområdet måste anses ha ekonomiska och sociala konsekvenser även på regional och lokal nivå. De externa effekterna, både positiva och negativa, på kort, medellång och lång sikt bör i möjligaste mån internaliseras i den faktiska energikostnaden för att minimera snedvridningen av konkurrensen.

23.

I syfte att säkerställa innovationskapacitet på hög nivå bör Europeiska unionen bereda vägen för en ordning som tillåter olika tekniker att konkurrera på energimarknaden.

24.

Man måste skapa insyn i beviljandet av statligt stöd så att medlemsstaterna, kommissionen, de ekonomiska aktörerna, de lokala och regionala myndigheterna samt medborgarna får tillgång till nödvändiga uppgifter.

25.

Subventioner av fossila bränslen bör avskaffas på kort sikt eftersom de leder till en snedvridning av konkurrensen och betydande miljökostnader.

26.

Utvinning av skiffergas och skifferolja genom hydraulisk spräckning är en kontroversiell metod, men eftersom vissa länder kommer att inleda kommersiell utvinning under innevarande år anser kommittén att man inte kan undvika diskussioner kring statligt stöd för detta.

27.

Riktlinjerna för offentligt stöd på energiområdet bör inte innehålla särskilda bestämmelser som möjliggör offentligt stöd till kärnkraft. Samtidigt bör marknadsprinciperna gälla även för denna teknik.

28.

Alla källor till förnybar energi, såsom vindkraft, solenergi, geotermisk energi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk och biogas, som används av de lokala och regionala myndigheterna, måste ägnas särskild uppmärksamhet. Produktionen av biobränslen bör stödjas under förutsättning att de uppfyller kriterierna för miljöhållbarhet enligt EU-bestämmelserna.

29.

Kommittén understryker att produktion av elektricitet i vattenkraftverk kan bidra till lagring och till balans i näten och därför kan beviljas stöd när man har konstaterat att vederbörliga hållbarhetskriterier uppfylls.

30.

Kommittén frågar sig om den särskilda hänvisningen till CCS-teknik (avskiljning och lagring av koldioxid) är förenlig med den princip om teknikneutralitet som kommissionen följer i övrigt.

31.

EU bör skapa en gemensam rättslig ram för att få till stånd en mer rationell energianvändning och ett mer rationellt stöd till förnybar energi.

32.

På EU-nivå efterlyser ReK större energieffektivitet, en större andel förnybar energi, en bättre energimix och ett regelverk som ger aktörerna rättvisare villkor.

33.

Kommittén hänvisar till svårigheterna att bringa den konkurrensrättsliga ramen på EU-nivå, för vilken EU har exklusiv behörighet, i samklang med grundprinciperna för EU:s energipolitik, som framför allt fastställs i artikel 194 i EUF-fördraget. Enligt dessa grundprinciper ska EU och medlemsstaterna ha delad behörighet och en skyldighet att respektera subsidiaritetsprincipen och de lokala och regionala myndigheternas och i synnerhet de lokala och regionala energiorganens viktiga roll.

34.

ReK inser att risken för strömavbrott kvarstår. Därför kan vi inte förbise att det för att trygga kontinuiteten i elförsörjningen bör vara tillåtet med visst offentligt stöd, för det första för att införa smarta energinät som främjar flexibel och decentraliserad energiproduktion och energiförbrukning, för det andra för att införa energieffektiv lagring och för det tredje för att bygga flexibla miljö- och klimatvänliga kraftverk för utjämningssyften. Dessa s.k. reservkraftverk, som kan behöva stöd i form av statliga utjämningsbetalningar, bör dock inte konkurrera med förnybar energi och bör använda den modernaste tekniken, så att deras koldioxidutsläpp minimeras. Däremot anser vi att nybyggen av kolkraftverk inte längre bör få statligt stöd. Innan man överväger reservkapacitet bör man i större utsträckning uppmuntra konsumenterna att använda el utanför toppbelastningsperioderna. Kommissionen uppskattar att det finns ett manöverutrymme på 10 %.

35.

Genom att smarta elmätare används och terminalutrustningen ansluts till internet kan utbud och efterfrågan på elmarknaden synkroniseras ännu mer. De på detta sätt minskade lagringskostnaderna på leverantörssidan kan bidra till att sänka elpriserna för slutkunderna.

36.

Miljöskatter kan i princip fungera som ett lämpligt verktyg för att minska koldioxidutsläppen men kan under vissa omständigheter också påverka företagens konkurrenskraft negativt. Därför kan undantag från sådana skatter stärka deras ställning. Man bör dock undvika undantag som kan leda till en snedvridning av konkurrensen mellan länder eller regioner, framför allt när de dessutom leder till att vissa konsumentgrupper eller allmänheten beskattas mer. I stället för skatter eller skattebefrielser behövs det därför föreskrifter eller gränsvärden som gäller för alla marknadsaktörer och som både kan öka medvetenheten om miljöfrågor och minska det negativa miljöavtrycket på lång sikt.

37.

Införandet av miljöskatter på vissa produkter kan framför allt övervägas om det finns alternativa produkter med mindre negativa miljökonsekvenser på marknaden, så att konsumenterna har ett visst val.

38.

Vid tilldelningen av stöd bör medlemsstaterna ha större möjligheter att beakta sina regioners särdrag, bl.a. i fråga om klimat, demografi och kultur och särskilt när det gäller de mindre utvecklade regionerna, för att inte bromsa deras energiutveckling. Man måste se till att resultaten av projekt som redan har genomförts blir bestående. Man måste också ta hänsyn till de särskilda villkor som gäller för energikooperativ som upprättats av enskilda personer och privata småinvesterare i samband med upphandlingar och direktförsäljning. Här måste medlemsstaterna få behålla ett lämpligt spelrum vid utformningen.

39.

Det oroväckande är att kommissionens förslag skulle inskränka systemet med fasta inmatningspriser för förnybar energi, som i många medlemsstater används för att främja förnybar energi och uppnå klimatmålen, till mycket små anläggningar eller energimängder och att kommissionen för detta ändamål använder sig av en stelbent definition av teknikformer som är ”färdiga för marknaden” där man ser till deras marknadsandel i EU som helhet. Denna definition gör inte de olika förhållandena i medlemsstaterna och deras regioner rättvisa och äventyrar möjligheterna att utveckla den potential som finns för hållbar energi.

40.

För att skapa en välfungerande marknad måste man se till att det finns många energileverantörer. Om man kan stödja sig på flera leverantörer säkerställer man kontinuiteten i energiproduktionen och energiförbrukningen, och konkurrensen underlättar också införandet av ny teknik.

41.

Regionkommittén instämmer i kommissionens syn att regeringarna innan de överväger en mekanism för offentligt stöd bör analysera orsakerna till att energiproduktionen är otillräcklig och vid behov undanröja snedvridningar som hindrar marknaden från att tillhandahålla incitament för att investera i produktionskapacitet.

42.

Oavsett vilken metod som väljs får principen om teknikneutralitet under inga omständigheter äventyra möjligheterna att uppnå de långsiktiga miljö- och energimålen.

43.

Kommunerna och regionerna bör ha viss frihet att ge ekonomiskt stöd till projekt som inte utan vidare kan marknadsföras på kort sikt men som bygger på en intressant teknik som i framtiden skulle kunna leda till en effektivare energianvändning och ett bättre miljöskydd.

44.

Kooperativ på lokal och regional nivå som medborgare bildar för att i större utsträckning främja förnybar energi bör ägnas särskild uppmärksamhet, för det första för att de innebär att ytterligare energileverantörer tillkommer och för det andra för att de förstärker medvetenheten om en rationell användning av energi genom en betydande utbildningsinsats. Denna stimulanseffekt ska således betraktas som en positiv extern effekt som bör beaktas på marknaden. De nya riktlinjerna för statligt stöd måste därför skapa utvecklingsperspektiv för energianläggningar organiserade som kooperativ.

45.

Man bör respektera de socioekonomiska särdragen hos små nät för vilka metoden med anbudsinfordran från medlemsstaterna inte är lämplig eftersom den inte garanterar lika ingångsvillkor för deltagarna.

46.

Regionkommittén noterar med tillfredsställelse den föreslagna förlängningen av undantagen (allmänna gruppundantagsförordningen) när det gäller stöd till initiativ för fjärrvärme och förbättrad energieffektivitet i byggnader.

47.

Kommittén kräver också särskilda villkor för stöd till utbildning av personal som ger tekniskt stöd och råd till de lokala och regionala myndigheterna.

48.

ReK uppmuntrar medborgarnas engagemang inte bara i miljö- och energidebatten, utan också i konkreta produktionsinitiativ, särskilt genom kooperativ.

49.

Kommittén ställer sig tveksam till kommissionens planer på att ersätta inmatningspriset för el från förnybara energikällor, som innebär att producenterna av grön el får ett fast pris per kWh, med inmatningspremier. Investerarnas legitima förväntningar lönsamheten hos gjorda investeringar måste respekteras för att trygga deras engagemang på lång sikt. Vi anser därför att de 19 medlemsstater som har en modell med inmatningspriser måste få behålla denna.

50.

Taket för stödberättigande för anläggningar för produktion av alternativ energi som för första gången tas i kommersiellt bruk och för små anläggningar bör höjas till 5 MW och taket för vindkraftanläggningar bör höjas till 15 MW.

51.

En omständlig administrativ process för att bedöma det statliga stödets lämplighet skulle kunna medföra merkostnader, särskilt för småskaliga initiativ.

52.

Vi välkomnar kommissionens planer på att även i framtiden stödja användningen av biomassa, särskilt som många lokala och regionala myndigheter driver sådana kraftverk och varje installerad MW dessutom ger upphov till sysselsättning. Vi vill dessutom föreslå att man överväger ett rättsligt och finansiellt stöd till offentliga och privata företagsinitiativ med inriktning på ett hållbart utnyttjande av skogen i syfte att säkerställa tillgången till en biomassa av god kvalitet.

53.

Regionkommittén ställer sig bakom Cedecs (European Federation of Local Energy Companies) ståndpunkt att investeringar i smart distributionsteknik i elnäten bör stödjas, eftersom detta främjar en effektiv energianvändning hos slutkonsumenten. Samtidigt säkrar dessa investeringar i energiinfrastrukturen försörjningstryggheten.

54.

Medlemsstaterna, kommunerna och regionerna bör införa eller förbättra en ordning för att underlätta investeringar i energieffektivisering genom att exempelvis subventionera isolering av bostäders ytterväggar, värmeisolering av väggar som ligger an mot jord eller icke uppvärmda delar av bostäder, värmeisolering av bostäders lutande eller platta tak, värmeisolering av taket på våningar som befinner sig under en icke uppvärmd vind i bostäder, utbyte av bostäders fönster och dörrar, installation av solfångare och solcellspaneler, installation av centralvärme med pellets- eller vedeldning, installation av kontrollerad ventilation med värmeåtervinning, installation av energilösningar som grundar sig på jordvärme och installation av värmepumpar.

55.

Kraftvärme är det effektivaste sättet att producera el och värme samtidigt. ReK uppmanar därför kommunerna att installera kraftvärmeverk. De lokala myndigheter som investerar i ett högeffektivt kraftvärmeverk bör kunna få stöd.

56.

Kommittén välkomnar tanken att riktlinjerna hädanefter ska främja användningen av offentliga subventioner för gränsöverskridande energiinfrastruktur och sådana projekt som främjar regional sammanhållning.

57.

Stöd bör även ges till miljöstudier som de lokala och regionala myndigheterna utför inom följande områden: tillämpning av normer som är strängare än EU-normerna eller en högre nivå på miljöskyddet i avsaknad av sådana normer. I vissa fall bör stöd till studier som inte är direkt kopplade till investeringar, t.ex. studier om stöd till miljövänligt byggande eller ekodesign, kunna beviljas inom ramen för ordningen för stöd av mindre betydelse. Kommissionen bör inrätta särskilda program för att främja tillämpad forskning och en teknisk utveckling där företag inom energisektorn, universitet och forskningscentrum deltar.

58.

Regionkommittén framhåller den viktiga roll som universitet och forskningsinstitut, teknikinstitut och energiorgan måste spela när det gäller tillämpningen av ny teknik på energiområdet. Därför måste tillräckliga medel avsättas för att uppnå dessa mål.

59.

Den höga andelen kostnader för forskning och utveckling för de jämförelsevis unga formerna av förnybar energi och teknik med en hög grad av energieffektivitet å ena sidan och det faktum att externa kostnader vid produktion av nyttiggjord energi ur fossila energibärare till följd av de rådande priserna på utsläppsrätter för växthusgaser inte internaliseras å andra sidan innebär att det krävs ett fördelningsförfarande för att främja investeringar i sådan teknik.

60.

De lokala och regionala stödmottagarna bör göras delaktiga i utformningen av stödordningarna.

61.

Regionkommittén ställer sig positiv till en administrativ förenkling av tilldelningen av statligt stöd.

62.

Kommittén förespråkar en garanti för öppenhet och insyn i alla beslut som ska fattas om statligt stöd på energiområdet samt en utvärdering av de många fördelar som kan uppnås tack vare användningen av de fastställda åtgärderna för tillhandahållande av statligt stöd. Dessutom måste man kontrollera att det inte förekommer någon överlappning mellan de åtgärder som finansieras genom olika ramar.

7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/25

Föredragande

Pedro Sanz Alonso, regionpresident i La Rioja (ES–EPP)

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland

COM(2013) 812 final

1.

Regionkommittén välkomnar och uttrycker sin uppskattning för det förslag till förordning som kommissionen har lagt fram, eftersom kommissionen visar sitt intresse för informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder avseende jordbruksprodukter på inre marknaden och i tredjeländer. Framför allt är det positivt att man föreslår en ny ram för att stödja och stärka informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder avseende europeiska jordbruksprodukter både innanför och utanför våra gränser.

2.

Enligt kommitténs mening är informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder avseende jordbruksprodukter på inre marknaden och i tredjeländer särskilt viktiga för jordbrukssektorns förmåga att hantera de många utmaningar som den allt hårdare konkurrensen ger upphov till samt för att främja öppnare marknader och öka de aktuella produkternas närvaro, eftersom de öppna gränserna och de globaliserade marknaderna utgör en utmaning för de europeiska producenterna av jordbruksprodukter.

3.

ReK anser att detta förslag i fråga om informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder avseende jordbruksprodukter kommer att ge konsumenterna, på europeisk och global nivå, möjlighet att lära sig mer om EU-produkternas kvalitet och höga produktionsstandarder, som garanterar såväl försörjnings- och livsmedelssäkerheten som miljöskyddet och stärker konsumenternas förtroende för de produkter de köper och konsumerar. Detta innebär att producenternas lönsamhet kan förbättras genom att den europeiska jordbruksproduktionen värdesätts.

4.

Kommittén anser att EU:s jordbrukssektor är mycket viktig för utvecklingen av den lokala och regionala ekonomin, och att den på ett mycket väsentligt sätt bidrar till utvecklingen och sysselsättningen på landsbygden och att den ger landsbygdsbefolkningen bättre möjligheter att bo kvar i området eftersom produktionen och förädlingen har en stark regional koppling. Denna regionala dimension bör fortsätta vara en grundläggande aspekt när det gäller att uppnå målet om en balanserad fysisk planering i EU.

5.

Regionerna behöver en ambitiös och effektiv säljfrämjande strategi där jordbruksprodukternas kvalitet och typiska egenskaper framhålls. Dessa produkter är en del av EU:s kulturella och gastronomiska arv och utgör dessutom en viktig del av det ekonomiska och sociala livet i många europeiska regioner eftersom de utgör en garanti för verksamheter som är direkt kopplade till regionerna, framför allt i landsbygdsområdena.

6.

Kommittén rekommenderar att man ägnar särskild uppmärksamhet åt gruppen jordbruks-produkter som utmärks av att de produceras med traditionella ingredienser och bereds på ett sätt som är karakteristiskt för regionen i fråga.

7.

En ökning av budgetanslagen till denna åtgärd är oundgänglig med hänsyn till förslaget om att utvidga såväl ordningen över stödmottagare som förteckningen över berättigade produkter, och dessutom har kommissionens bidrag till multiprogrammen utökats.

8.

De bilaterala avtal som är föremål för förhandlingar med tredje part – såsom Kanada, USA och Mercosur – och andra partnerskapsavtal visar att det finns ett allt större behov av informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder både på inre marknaden och i tredjeländer för att de europeiska produkterna ska kunna vara konkurrenskraftiga.

9.

Vi påpekar att man kan fortsätta finansieringen av informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder på inre marknaden för att upprätthålla konkurrenskraften, åtminstone när det gäller produkter som omfattas av erkända produktionssystem eller med ursprung i ekologiskt jordbruk.

10.

Den överenskomna reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är kopplad till den europeiska och internationella handelspolitiken. EU bör, tillsammans med den internationella handelspolitiken, bidra till den globala försörjningssäkerheten genom att garantera inom WTO att produktionen inom EU:s jordbruk sker på rättvisa villkor.

11.

Om man använder 75 % av budgeten för informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder i tredjeländer finns det enligt ReK:s mening en risk att man försummar den inre marknaden, som är den främsta marknaden för europeiska produkter. Dessutom måste producenterna på inre marknaden arbeta hårt för att upprätthålla sin konkurrenskraft och bemöta konkurrensen från produkter som importeras från tredjeländer.

12.

Kommittén uppmanar kommissionen att avstå från att på förhand fastställa mål i fråga om procenttalet för de medel man planerar att anslå till informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder till stöd för jordbruksprodukter från EU i tredjeländer, eftersom man bör fästa lika stor vikt vid inre marknaden som vid tredjelandsmarknaden.

13.

Kommittén stöder initiativet i fråga om användning av varumärken och hänvisningar till jordbruksprodukters ursprung eftersom varumärkenas synlighet, som ett led i den generella marknadsföringen, kommer att öka intresset för stödmottagarna och förbättra deras finansieringsmöjligheter. En förutsättning i detta sammanhang är dock att balansen upprätthålls, i synnerhet på EU:s inre marknad.

14.

Vi stöder kommissionens tanke att införa kvalitetsordningar med officiella EU-logotyper men anser samtidigt att det bör finnas en koppling mellan regionens namn och det generella budskapet, som bör handla om produkternas verkliga egenskaper, och därför bör man på ett konkret sätt göra det lättare att hänvisa till produkternas geografiska ursprung.

15.

De erkända kvalitetordningarna på EU-nivå utökas och blir allt mer välkända inom EU. Syftet med detta är att täcka de europeiska konsumenternas växande efterfrågan på livsmedel – inte minst lokala produkter – som håller hög kvalitet och följer EU:s strikta regler i fråga om livsmedelssäkerhet och miljöskydd. De produkter som omfattas av de erkända kvalitetsordningarna är mycket viktiga på inre marknaden och därför bör ordningarna bibehållas och stärkas.

16.

Kommissionen bör se till att formerna för genomförandet kan fastställas i genomförandeakter. Dessutom anser kommittén att de säljfrämjande organen bör kunna samordna och delta i genomförandet av kollektiva åtgärder som vidtas av producentorganisationer i regionerna.

17.

Vi utgår från att de positiva samverkanseffekterna mellan olika regionala produkter kan göra det möjligt att dra maximal nytta av den rikedom som varje europeisk region erbjuder. Därför är det viktigt att det finns regionala inkomstkällor och tjänster av hög kvalitet som är kopplade till regionens identitet och kulturarv. Detta skulle hjälpa till att höja kvaliteten på områden med koppling till regionala jordbruksprodukter och bidra positivt till sysselsättningen, i synnerhet i känsliga områden, samt skapa nya möjligheter på såväl närliggande som internationella marknader.

18.

ReK instämmer i att producentorganisationerna inom alla sektorer bör ges en viktig roll och att man bör specificera de krav som kan tillämpas på dessa organisationer i förhållande till deras representativitet, då dessa är representativa för alla sektorer

19.

Inom ramen för producentorganisationerna bör man fästa särskild vikt vid de små och medelstora företagen, under förutsättning att dessa bidrar till att främja de erkända kvalitetsordningarna. Detta är den vanligaste företagstypen i EU:s regioner, och de representerar i stor utsträckning den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin i Europa.

20.

ReK stöder att man gör det möjligt att inrikta informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder på inre marknaden och i tredjeländer på alla produkter med ursprung i EU, med undantag för tobak, och att man prioriterar föreslagna åtgärder med inriktning på dels produkter som bidrar till en balanserad kosthållning, dels andra produkter med en särskild kvalitetsbeteckning som är kopplad till Europas regioner.

21.

Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag att utarbeta ett arbetsprogram som gör det möjligt att förse politiken för säljfrämjande åtgärder med tydliga och väldefinierade strategier.

22.

Vi anser att man tydligt bör ange hur det är tänkt att kommissionen ska ta hänsyn till medlemsstaternas prioriteringar och på vilket sätt kommissionen kommer att införliva dem i arbetsprogrammet.

23.

Vi föreslår att man antar ett arbetsprogram som i likhet med de nuvarande säljfrämjande kampanjerna ska ha en varaktighet på tre år. Man ska kunna ta hänsyn till marknadsutvecklingen, och det ska finnas en möjlighet att göra årliga justeringar.

24.

Enligt vår mening bör utvärderingen och urvalet av programmen inte bara genomföras av kommissionen, utan också medlemsstaterna bör kunna delta. På så sätt skulle de europeiska regionerna kunna medverka, eftersom regionerna medfinansierar de säljfrämjande åtgärder som till sist finns kvar inom ramen för EJFLU under perioden 2014–2020 (artikel 17) under former som i stor utsträckning liknar dem för åtgärd 133 under perioden 2007–2013.

25.

ReK uppmanar kommissionen att överväga åtgärder för att främja medlemsstaternas deltagande och uppmuntra regionerna att samarbeta, dock utan att detta får belasta processen, inom ramen för det EU-finansierade programmet för säljfrämjande åtgärder. Syftet är att de åtgärder som finansieras genom detta program ska vara förenliga med de regionala säljfrämjande strategierna.

26.

ReK delar också tanken att man bör behålla den modell med två förslagsinfordringar som den nuvarande förordningen lämnar utrymme för, eftersom de ansökande inte behöver vänta länge på att göra en ny förslagsinfordran om deras program inte tar sig igenom det första steget i urvalsprocessen.

27.

Regionkommittén stöder de samfinansieringsprocentsatser som kommissionen föreslår och anser att de ligger i linje med målet att uppmuntra inlämningen av program i tredjeländer och multiprogram, men vi vill samtidigt föreslå att samfinansieringen ska vara högre, 75 %, i multiprogram i tredjeländer. Denna procentsats skulle också kunna tillämpas på små och medelstora företag när det gäller program av särskilt intresse.

28.

Vi är medvetna om att den säljfrämjande politik som har förts hittills har bidragit till att återupprätta konsumenternas förtroende i krissituationer, men i fortsättningen bör man använda sig av smidigare och effektivare informationsinstrument och främjandeåtgärder.

29.

Vi föreslår att man överväger en ökning av den europeiska samfinansieringen, framför allt när det gäller informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder vid jordbruksrelaterade kriser, för att inte ge upphov till diskriminering mellan olika producenter.

30.

ReK erinrar också om att man i förslaget till förordning måste klargöra hur man har tänkt förbättra reaktionsförmågan i krissituationer för att kunna agera snabbt och effektivt.

31.

Vi anser att medlemsstaterna frivilligt bör kunna samfinansiera program tillsammans med kommissionen, eftersom detta kan vara nödvändigt när det gäller produktionssektorer som är föga utvecklade eller har begränsad ekonomisk kapacitet.

32.

Vi rekommenderar att kommissionen i större utsträckning ska erkänna de europeiska regionerna och deras grundläggande roll i produktionen av högkvalitativa jordbruksprodukter och livsmedel från jordbruket genom att göra det lättare för dem att delta i urvalet av program.

33.

Vi rekommenderar att kommissionen ska finansiera säljfrämjande åtgärder på inre marknaden för att öka försäljningen av jordbruksprodukter och livsmedel från jordbruket med ursprung i EU som omfattas av erkända kvalitetsordningar eller med ursprung i traditionellt och regionalt ekologiskt jordbruk, eftersom de konsumtionsmönster som beror på globaliseringen av den europeiska marknaden håller på att förändras genom spridningen och främjandet av traditionella produkter.

7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/36

Föredragande

Andrius Kupčinskas (LT–EPP), borgmästare i Kaunas

Referensdokument

Förslag till rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram

COM(2013) 857 final

1.

Regionkommittén välkomnar rådets rekommendation om ett system med kvalitetskriterier för praktikprogram, ett system som har efterlysts redan i tidigare yttranden. Vi beklagar dock djupt att kommissionen har valt att lägga fram systemet i form av en rådsrekommendation i stället för ett direktiv.

2.

Perioden från det att kommissionens förslag lades fram (4 december 2013) till dess att rådets rekommendation antogs (10 mars 2014) var för kort för att Regionkommittén skulle kunna utarbeta ett yttrande enligt det normala förfarandet. Vi uttrycker därför vår förvåning över att kommissionen utarbetat och rådet antagit rekommendationen om ett system med kvalitetskriterier för praktikprogram utan att samråda med EU:s ledamotsförsamling för regionala och lokala företrädare, dvs. Regionkommittén.

3.

Vi beklagar att ungdomsarbetslösheten i EU, framför allt i vissa regioner, fortfarande är mycket hög och framhåller vikten av att aktiva åtgärder vidtas mot ungdomsarbetslösheten. För att uppnå Europa 2020-strategins mål, att 75 % av alla personer i åldern 20–64 år ska ha arbete 2020, måste vi ge ungdomarna bättre utbildning, i högre grad anpassa utbildningen till marknadens behov och ge ungdomarna bättre förutsättningar att ta sig in på arbetsmarknaden.

4.

På både nationell nivå och EU-nivå krävs det större insatser för att uppmuntra unga att söka sig till framtidsyrken. För detta krävs det undersökningar som gör det möjligt att förutsäga och påverka utvecklingstendenser, förutsäga vilka förändringar som kommer att ske i efterfrågan på arbetskraft i olika branscher och yrkesgrupper, hur många arbetstagare som kommer att behöva utbildas för ett visst yrke och för de nya arbetstillfällen som uppstår samt hur många utbildningsplatser som kommer att behövas för unga.

5.

Eftersom praktikperioderna utgör en central del av ungdomsgarantin uttrycker kommittén återigen sitt stöd för den rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti (1) som rådet antog den 22 april 2013 (2) och som syftar till att ”säkerställa att alla unga under 25 år får ett högkvalitativt erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik inom fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning”. De lokala och regionala myndigheterna bör spela en grundläggande roll vid införandet av de system som omfattas av ungdomsgarantin.

6.

Systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram är ett användbart verktyg för att se till att man genom praktikprogram på ett effektivt sätt underlättar övergången från utbildning till arbete och på så sätt ökar de ungas anställbarhet.

7.

Praktiken bör på ett positivt sätt fokusera kunskapsöverföring mellan generationerna enligt modellen ”mästare och gesäll”.

8.

Regionkommittén stöder förändringarna, eftersom systemet ska leda till ökad information om praktikprogrammen och ökat fokus på inlärningsmålen. Det är dock synd att systemet inte omfattar någon diskussion om rekommendationerna till medlemsstaterna i så viktiga frågor som sociala garantier och ersättning till praktikanter. Vi beklagar också att tillämpningsområdena för kvalitetskriterierna för praktikprogram och för ungdomsgarantin inte stämmer överens, eftersom kriterierna för praktikprogram endast omfattar praktiktjänstgöring på den öppna marknaden men inte motsvarande praktik inom ramen för en studiekurs, formell utbildning eller yrkesutbildning.

9.

ReK påminner om att de lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll i utarbetandet och genomförandet av åtgärder som syftar till att bekämpa arbetslöshet, inklusive utbildning och yrkesutbildning. Medlemsstaterna bör ta hänsyn till och utnyttja detta för att underlätta kvalificerade ungdomars övergång från utbildning till arbete, framför allt med tanke på att de lokala och regionala myndigheterna tillhandahåller sådana tjänster som utbildning och arbetsförmedling. Kommittén beklagar därför att rådet i rekommendationen inte tar hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas roll vid genomförandet av systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram.

10.

Vi uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter och de lokala och regionala myndigheterna, så att genomförandet av systemet kröns med framgång.

11.

Vi uppmanar också medlemsstaterna att föra en ingående diskussion om rättsliga och andra aspekter på omsättningen av systemet i nationell praxis och/eller nationell rätt.

12.

Regionkommittén uttrycker sin oro över den höga ungdomsarbetslösheten i EU och den risk för fattigdom bland ungdomar som denna medför, vilket också bekräftas i kommissionens rapport om sysselsättning och social utveckling 2012 (3).

13.

Det behövs effektiva åtgärder för att lösa det allt större problemet i Europa att unga människor varken arbetar eller studerar, och vi framhåller de sociala, ekonomiska och demografiska konsekvenser och risker som ungdomars brist på oberoende medför.

14.

Vi håller med kommissionen om vikten av praktikprogram och betonar att praktikplatser av hög kvalitet kan ge unga människor värdefulla yrkeserfarenheter, kunskaper och färdigheter och därmed öka deras anställbarhet och ge dem en möjlighet att på ett snabbt och varaktigt sätt komma in på arbetsmarknaden.

15.

Regionkommittén instämmer i kommissionens oro över att praktikplatser ibland missbrukas och att de används som en källa till billig eller till och med obetald arbetskraft. Det är därför viktigt att man tydligt fastställer hur lång en praktikperiod får vara och höjer kvaliteten på praktikplatserna för att se till att de ger värdefulla erfarenheter för att komma in på arbetsmarknaden.

16.

De bästa resultaten i fråga om sysselsättning bland ungdomar kan noteras i länder och regioner där unga människor har tillgång till praktikplatser och yrkespraktik av hög kvalitet och där etablerade praktikprogram och yrkespraktik utgör en oskiljaktig del av systemet för utbildning och anställning. Det är viktigt att utbildningsinstitutionerna samarbetar med företagarsfären för att säkerställa att praktikprogrammen ger ömsesidiga fördelar.

17.

Regionkommittén stöder planerna på att inrätta ett system med kvalitetskriterier för praktikprogram och konstaterar vikten såväl av inlärningsprocessen, som gör det lättare att lära känna en arbetsplats, som av att man fastställer tydliga inlärningsmål och utser en lämplig handledare.

18.

Vi stöder förslaget om att de kunskaper och färdigheter och den kompetens som praktikanten förvärvar bör bekräftas officiellt genom att den organisation som har erbjudit praktikplatsen utfärdar ett dokument om genomförd praktik. Detta är nämligen nödvändigt för att praktikplatsens värde ska erkännas formellt som ett instrument som underlättar ungdomarnas etablering och ökar deras möjligheter att hitta ett högkvalitativt arbete.

19.

Kommittén beklagar att rådets rekommendation inte omfattar praktikplatser som ingår i en kursplan på ett universitet eller en högskola eller som avser en formell utbildning eller yrkesutbildning. ReK uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett separat förslag på ett kvalitetssystem som omfattar sådana praktikplatser.

20.

Kommittén ställer sig positiv till det stöd till medlemsstaters åtgärder som enligt systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram ska ges genom EU:s finansieringssystem (finansiering av praktikprogram med medel från Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och sysselsättningsinitiativet för unga) samt genom utbyte av god praxis och övervakning. Man bör dock se till att EU-medlen inte ersätter privata medel.

21.

I syfte att värna om kvaliteten på praktikplatserna bör man i större utsträckning tillämpa den öppna samordningsmetoden för att stimulera en diskussion om utbyte av bästa europeiska praxis genom att uppmuntra medlemsstaterna att formulera miniminormer för praktikplatser som grundar sig på denna praxis.

22.

Vi ställer oss positiva till de informationskrav som systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram ställer på meddelanden om lediga praktikplatser, men understryker att denna information, även om den är viktig, inte är tillräcklig för att praktikprogrammen ska anses uppfylla kraven på hög kvalitet.

23.

Regionkommittén beklagar därför att systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram inte rekommenderar de organisationer som tillhandahåller praktikplatser att erbjuda praktikanterna en adekvat social trygghet och sjukförsäkring utan endast ålägger dem att i sina meddelanden om lediga platser ange huruvida sådant skydd erbjuds.

24.

ReK välkomnar principen i systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram om att meddelanden om lediga praktikplatser bör ange huruvida lön och/eller praktikersättning betalas ut. Vi ställer oss positiva till uttalandet i rådets rekommendation om en mer utbredd praxis att i meddelanden om lediga praktikplatser ange storleken på den eventuella lön eller ersättning som erbjuds. Kommittén menar samtidigt att eventuella informationskrav inte får vara för administrativt betungande för de arbetsgivare som erbjuder praktikplatser och att eventuella bestämmelser på detta område inte får begränsa utan bör stimulera till att praktikplatser inrättas inom alla arbetsmarknadssektorer.

25.

Vi framhåller att systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram inte behandlar frågan om oavlönade och delvis avlönade praktikplatser. Enligt en undersökning som Eurobarometer utförde nyligen (4) får tre av fem praktikanter ingen ekonomisk ersättning. För mer än hälften av dem som får ersättning räcker denna inte till för att täcka grundläggande livsbehov. På så sätt uppstår det en risk för att tillgången till praktikplatser begränsas, dvs. att endast de som har råd med det får tillgång till dem. Detta gör att antalet praktikplatser och den ekonomiska nyttan av dem minskar. Samtidigt ökar ojämlikheten.

26.

Om man i strävan att höja kvaliteten på praktikplatserna inför en skyldighet att erbjuda alla praktikanter en rimlig försäkring och ersättning eller lön kan detta leda till att antalet praktikplatser minskar om följden blir en alltför stor ekonomisk börda för såväl lokala och regionala myndigheter som aktörer inom näringslivet. Vi förstår att Europas mångfald kanske gör det omöjligt att skapa en modell som passar alla och välkomnar därför strävan att skapa effektiva program för att helt eller delvis finansiera praktikplatser genom att kombinera olika källor.

27.

Vi konstaterar att handledarnas roll inte definieras tydligt i rådets rekommendation och föreslår därför, samtidigt som vi förstår att den slutgiltiga lösningen på denna fråga faller inom medlemsstaternas behörighetsområde, att medlemsstaterna och partnerna inom arbetslivet och näringslivet utbyter bästa praxis när det handlar om att reglera praktikhandledarnas roll, uppgifter och ansvar samt andra relaterade frågor och på så sätt gradvis skapar en förståelse om bästa europeiska praxis och i praktiken omsätter principen om flernivåstyre.

28.

Regionkommittén välkomnar den positiva inverkan som systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram har genom att det underlättar internationell praktik (de internationella praktikprogrammen är fortfarande alltför sällsynta), och ökar tillgången till information.

29.

Med tanke på att artikel 153 i EUF-fördraget utgör rättslig grund för kvalitetskriterierna för praktikprogram och att det anges att EU ska stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder, föreslår vi att EU-omfattande insatser ska göras för att samla och sprida information om reglerna för praktikplatser i syfte att främja praktikanternas rörlighet, eftersom det skulle bli lättare för unga människor att bege sig till ett annat land för praktiktjänstgöring om de lätt kan hitta information om vad en praktikant kan förvänta sig.

30.

Kommittén framhåller dock att de fall av avsaknad av ersättning, som är ett vanligt fenomen, eller otillräcklig ersättning i kombination med att det inte erbjuds logi kan utgöra ett hinder för internationell praktik, eftersom potentiella praktikanter ofta inte är i stånd att tacka ja till en praktikplats i en annan medlemsstat på grund av den svåra ekonomiska situationen.

31.

ReK framhåller att mer gynnsamma villkor för internationell praktik kan ge ett antal positiva resultat: Som exempel kan nämnas ökad anställbarhet för praktikanter och större integration på arbetsmarknaden.

32.

Regionkommittén ställer sig positiv till principen i systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram att Euresportalen ska kunna utvidgas till att omfatta praktikprogram i enlighet med slutsatserna (5) från Europeiska rådets möte i juni 2012, och till att man främjar användningen av detta nät för att sprida information om praktikprogram.

33.

ReK stöder idén om att använda Euresnätet för att se till att information om lediga praktikplatser sprids och föreslår att Eures också används som ett verktyg för återkoppling som ger praktikanterna en möjlighet att utvärdera sina erfarenheter från praktikperioderna.

34.

Trots den höga rörligheten bland studenter, t.ex. inom Erasmusprogrammet, finns det mycket få internationella praktikprogram (6). Detta innebär att den viktiga möjligheten att minska ungdomsarbetslösheten genom rörlighet är outnyttjad: Internationella praktikprogram skulle kunna vara en viktig faktor för att hjälpa ungdomar att få arbete i andra medlemsstater. Regionkommittén välkomnar därför Erasmus+-programmet, som kan bidra till att öka antalet internationella praktikprogram.

35.

Möjligheten att skaffa sig erfarenheter i olika miljöer ger unga människor en ovärderlig chans att få fler potentiella arbetsgivare i olika medlemsstater. Därför är det viktigt att man söker möjligheter att göra stödet till internationella praktikprogram effektivt genom lösningar som bidrar till att minska praktikanternas kostnader för flytt till ett annat land och genom information, så att praktikanterna inte hamnar i en svår ekonomisk situation med tanke på levnadsomkostnaderna i det land där den organisation som erbjuder praktikplatsen befinner sig och viktiga administrativa krav i värdlandet (t.ex. arbets- och uppehållstillstånd, i tillämpliga fall anmälan om bosättningsort m.m.).

36.

Regionkommittén påminner om att de lokala och regionala myndigheterna måste involveras till fullo i utarbetandet och genomförandet av nya initiativ och att man måste avsätta de finansiella medel som krävs för detta, eftersom dessa organ har bäst förutsättningar att bedöma olika situationer och behov på lokal nivå.

37.

Vi beklagar att rådet i sin rekommendation inte föreslår att man utvecklar samråden med de lokala och regionala myndigheterna och med aktörer i näringslivet när man utformar och förbättrar utbildningsprogrammen så att hänsyn tas till arbetsmarknadens behov och utbildning ges i yrken som efterfrågas.

38.

ReK påminner också om att de lokala och regionala myndigheterna ofta har ett stort ansvar när det handlar om att genomföra politiska sysselsättnings- och utbildningsstrategier och att den territoriella aspekten på dessa strategier är mycket viktig.

39.

Kommittén ställer sig positiv till att man uppmuntrar att ”arbetsförmedlingar, utbildningsinstitutioner och alla organisationer som erbjuder praktik [...] aktivt bidra[r] till genomförandet av kvalitetskriterierna för praktikprogram” och understryker de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll på dessa tre områden.

40.

Regionkommittén framhåller att de lokala och regionala myndigheterna i sin roll som arbetsgivare måste delta i arbetet för ett lyckat genomförande av systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram och beklagar att kommissionens förslag inte innehåller några konkreta hänvisningar till deras ansvarsområden och erfarenheter. Det är viktigt att inrätta ett rättsligt ramverk som gör det möjligt för offentliga institutioner att ta emot praktikanter och sprida de offentliga myndigheternas bästa praxis.

41.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att samla och sprida information samt stimulera medlemsstaterna att förbättra lagstiftningen i en strävan att se till att villkoren för praktikprogrammen ännu mer överensstämmer med alla berörda parters förväntningar.

42.

Vi understryker att de lokala och regionala myndigheterna, som är stora arbetsgivare och organiserar praktikprogram, kan föregå med gott exempel vid genomförandet av praktikprogram av hög kvalitet och uppmanar därför de lokala och regionala myndigheterna att erbjuda så många praktikprogram av hög kvalitet som möjligt.

43.

Kommittén betonar vikten av att berörda parter från det civila samhället, framför allt unga människor och organisationer som företräder dem, kan involveras aktivt i genomförandet av systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram, bland annat inom ramen för den europeiska alliansen för lärlingsutbildning, en samarbetsplattform som inrättades av kommissionen i juli 2013.

44.

Regionkommittén betonar också den viktiga roll som den privata sektorn och framför allt de små och medelstora företagen spelar i ett lyckat genomförande av systemet.

45.

Vi uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att samarbeta närmare med lokala utbildningsinstitutioner och lokala arbetsgivare och försöka skapa program som stimulerar studenternas färdigheter genom att skapa stipendier och avlönade praktikplatser för de studenter som har bäst studieresultat. Regionkommittén framhåller samtidigt vikten av att man på EU-nivå sprider bästa praxis från medlemsstaterna i denna fråga.

46.

ReK välkomnar kommissionens ståndpunkt att man bör främja ett nära samarbete med berörda parter så att systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram genomförs snabbt, och vi påminner återigen om de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll på detta område.

47.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att följa kommissionens rekommendation och att, när systemet med kvalitetskriterier för praktikprogram tillämpas, kontrollera och förbättra effektiviteten i detta så att målen för medlemsstaternas politik för sysselsättning bland unga uppnås.

7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/43

Föredragande

Linda Gillham Ledamot av Runnymede Borough Council (UK–EA)

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall för att minska användningen av tunna plastbärkassar

COM(2013) 761 final – 2013/0371 (COD)

1.

Samma egenskaper som har gjort plastbärkassar kommersiellt framgångsrika – låg vikt, hållfasthet och motståndsförmåga mot nedbrytning – har också bidragit till deras spridning. Under 2010 använde varje EU-medborgare uppskattningsvis 198 plastbärkassar, varav omkring 90 % uppskattades vara tunna kassar. Dessa återanvänds mindre ofta än tjockare kassar och skräpar oftare ner.

2.

Regionkommittén noterar att de kommersiella fördelarna med plastbärkassar med en tjocklek av mindre än 50 mikrometer (låg vikt, hållfasthet och motståndsförmåga mot nedbrytning) förklarar att återvinningsandelen har varit och fortfarande är noll eller nära noll, med global förorening av vatten och mark som följd.

3.

Avfall från plastpåsar i vattenekosystem påverkar inte enbart länder med havskuster utan också länder med stora sjöar eftersom stora mängder avfall från land forslas via vattendrag. En bortkastad plastbärkasse kan klara sig i hundratals år, för det mesta i flera olika delar. Det sammantagna antalet plastpåsar som skräpar ner ökar med tiden och erkänns som en stor global utmaning.

4.

Plastbärkassar betraktas som förpackningar enligt direktivet om förpackningar och förpackningsavfall (94/62/EG, kallat förpackningsdirektivet). Plastbärkassar får släppas ut på marknaden enbart om de uppfyller grundläggande krav med avseende på minimering av förpackningar, begränsning av farliga ämnen och lämplighet för återanvändning och återvinning, inklusive materialåtervinning, energiåtervinning, kompostering och biologisk nedbrytning. Det finns dock ingen EU-lagstiftning eller EU-politik som är särskilt inriktad på plastbärkassar.

5.

Medlemsstaterna har vidtagit olika åtgärder för att minska användningen av plastbärkassar, från frivilliga överenskommelser via skatteåtgärder (Belgien, Irland och Danmark) till ett totalförbud mot bärkassar som inte är biologiskt nedbrytbara, som i Italien. Vissa medlemsstater har redan nått mycket goda resultat när det gäller att minska användningen av plastkassar, som varierar mellan uppskattningsvis 4 plastkassar per invånare i Danmark och Finland till uppskattningsvis 466 i Polen, Portugal och Slovakien.

6.

Regionkommittén gratulerar de medlemsstater som har minskat sin årliga per capita-förbrukning av tunna plastbärkassar. Det finns alldeles uppenbart utrymme att lära sig av de framgångsrika åtgärderna i flera medlemsstater, och vi uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna i hela världen att ta del av dessa åtgärder.

7.

Allt plastavfall måste hanteras som en resurs, såsom anges i färdplanen för ett resurseffektivt Europa, om man ska kunna uppnå målen för 2020.

8.

Mot bakgrund av nyligen antagna ReK-yttranden (1) anser kommittén att kommissionens förslag inte är tillräckligt långtgående för att förhindra användning av tunna plastbärkassar, och vi uppmanar Europaparlamentet och rådet att överväga följande:

9.

En kombination av dessa åtgärder, inklusive den föreslagna möjligheten för medlemsstaterna att införa saluföringsbegränsningar genom undantag från artikel 18, utgör en effektivare strategi. Åtgärderna bör vara ömsesidigt stödjande. De ekonomiska styrmedlen skulle lämpligen kunna genomföras på nationell och regional nivå, men ett ambitiöst mål på EU-nivå är viktigt för att bidra till genomförandet och öka medvetenheten (2).

10.

Regionkommittén stöder den föreslagna definitionen med en väggtjocklek på 50 mikrometer som en lämplig parameter för att motverka användningen av tunna plastbärkassar utan att negativt påverka återanvändbara flergångsbärkassar (kallade ”bags for life”). Plastbärkassar med en tjocklek av mindre än 50 mikrometer, som beräknas utgöra 90 % av det totala antalet plastbärkassar som förbrukas inom EU, återanvänds mindre ofta än tjockare plastbärkassar och skräpar oftare ner (3).

11.

Kommittén framhåller betydelsen av definitionen i/tillämpningsområdet för det föreslagna direktivet för att undvika oavsiktliga konsekvenser, såsom en övergång till andra material, tjockare plastkassar som ändå bara är avsedda för engångsbruk och andra typer av kassar i plast med liknande funktion, som kanske inte ger de önskade miljömässiga resultaten och kan medföra en ökning av den mängd förpackningar som produceras.

12.

ReK ställer sig bakom att flergångsbärkassar undantas från minskningsmålen och möjliga förbud, men anser att de ekonomiska styrmedlen bör gälla även för flergångsbärkassar. De bör därför inkluderas i definitionen i/tillämpningsområdet för direktivet.

13.

Återförsäljarna byter ofta ut återanvändbara bärkassar (”bags for life”) utan kostnad, och detta bör uppmuntras. Denna åtgärd kan bidra till att öka naturresursens värde och ändra vanan att betrakta kassen som avfall.

14.

Vi önskar ett klargörande av om mycket tunna plastpåsar (mindre än 10 mikrometer) som används för färska eller råa livsmedel eller djurfoder omfattas av den föreslagna definitionen. Sådana påsar undantas vanligen från åtgärder som rör plastbärkassar av praktiska skäl eller av hygien- och livsmedelssäkerhetsskäl (särskilt när de används för rått kött). De kan dock behöva inkluderas i ett EU-mål för förebyggande/minskning för att undvika oavsiktliga förändringar i konsumenternas beteende (4).

15.

Vi vill också ha en förklaring till varför definitionen av tunna plastbärkassar har begränsats till plastkassar i stället för att vara ospecificerad vad gäller materialet och även omfatta engångsbärkassar av papper, växtbaserade material eller stärkelse, i syfte att ta itu med ohållbara konsumtionsmönster och resurseffektivitet.

16.

Kommittén noterar i detta sammanhang att enligt kommissionens konsekvensbedömning kommer människor att för varje 1 000 engångsplastkassar som undviks använda i genomsnitt 127 papperskassar. I konsekvensbedömningen antar man att 50 % av de plastkassar som förbrukas i andra branscher än livsmedelsbutikerna kommer att ersättas med papperskassar om dessa inte omfattas av åtgärderna, vilket har varit erfarenheten i t.ex. Irland (5).

17.

ReK välkomnar kommissionens pågående översyn av avfallspolitiken och ser fram emot att få större klarhet beträffande de positiva och negativa miljöegenskaper som följer av den nya teknik som påstås framställa kassar som är nedbrytbara genom oxidation, biologiskt nedbrytbara eller komposterbara. Det är också nödvändigt att förstå hur dessa mikroskopiska partiklar påverkar livet i haven.

18.

Kommittén motsätter sig starkt att biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar undantas från definitionen i/tillämpningsområdet för detta direktiv. ReK upprepar sina farhågor beträffande vilseledande märkning och definitioner och delvis miljövänlighet när det gäller sådana kassar (6). Dessutom skulle en övergång till biologiskt nedbrytbara kassar inte minska antalet kassar som kastas bort och skräpar ner. Det kan också orsaka problem för kommunerna i samband med plaståtervinningen och leda till förvirring beträffande kompostering i hemmet och kommersiell kompostering.

19.

Vi upprepar vårt krav på ett förbud mot plaster som bryts ned genom oxidation tills ytterligare forskning kan visa att dessa produkter har ett mervärde.

20.

Regionkommittén anser att produktutformningen är avgörande för att minimera avfallet. Det gällande ekodesigndirektivet fokuserar på vatten- och energikonsumtion, men genom en översyn skulle man kunna inkludera förberedelse för återanvändning, reparerbarhet och återvinning samt råd till konsumenterna om en bärkasses hållbarhet.

21.

Kommittén förespråkar ett minimiinnehåll av återvunnet material i framtida designuppdateringar, men förstår att vissa livsmedelsprodukter och produkter för personlig hälsa kräver material med specifika standarder.

22.

Regionkommittén stöder ett lägsta EU-omfattande minskningsmål för varje medlemsstat på 35 förbrukade kassar per person och år som ska uppnås inom en övergångsperiod efter direktivets ikraftträdande. Detta motsvarar en 80-procentig minskning jämfört med den genomsnittliga förbrukningen av engångsplastkassar i EU år 2010, och har redan uppnåtts eller överträffats i vissa medlemsstater.

23.

Kommittén välkomnar den föreslagna bestämmelsen om att medlemsstaterna ska kunna förbjuda tunna plastbärkassar på sitt territorium genom undantag från artikel 18 i direktiv 94/62/EG. Denna nya bestämmelse avspeglar att fler och fler länder, regioner, kommuner och städer i hela världen förbjuder tunna plastkassar eller överväger att införa förbud, och antalet fortsätter att öka.

24.

Sådana nationella saluföringsbegränsningar omfattas av kraven i artiklarna 34–36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det innebär att vissa villkor måste vara uppfyllda: Förbudet får inte innebära att en viss typ av tunn plastbärkasse diskrimineras i förhållande till en annan, och det får inte utgöra en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. I detta avseende anser kommittén att alla för närvarande tillgängliga tunna kassar bör förbjudas senast 2020.

25.

ReK uppmanar kommissionen att undersöka hur ett förbud mot tunna plastbärkassar i detaljhandeln kan införas på EU-nivå senast 2020 (7). Kommissionen uppmanas också att undersöka möjliga konflikter med reglerna för den inre marknaden och den internationella handelsrätten, behovet av att ändra den rättsliga grunden för förpackningsdirektivet, hur lång övergångsperioden bör vara samt behovet av att kombinera förbudet med avgifter för flergångsplastkassar och andra åtgärder för att undvika oavsiktliga konsekvenser.

26.

Medlemsstaterna bör göra företrädare för de lokala och regionala myndigheterna delaktiga i överläggningarna om införandet av ett sådant förbud.

27.

Regionkommittén efterlyser ett fullständigt genomförande av principen om att förorenaren betalar (8) och konstaterar att de medlemsstater som framgångsrikt har minskat förbrukningen av plastkassar har infört ekonomiska styrmedel (avgifter/skatter). Detta kan ses t.ex. i de uppmuntrande resultat som har uppnåtts med den irländska avgiften och den danska skatten på plastkassar (9).

28.

Kommittén upprepar att förbud mot kostnadsfritt tillhandahållande av tunna plastbärkassar och andra bärkassar har gett positiva resultat i flera regioner och därför bör övervägas (10).

29.

Det är inte tillräckligt att såsom föreslås uppmuntra användningen av sådana styrmedel, utan ReK efterlyser en ändring i det föreslagna direktivet så att medlemsstaterna blir skyldiga att använda sig av ekonomiska styrmedel för att minska förbrukningen av plastkassar och se till att tunna plastbärkassar inte tillhandahålls gratis. Denna skyldighet skulle kunna bygga på artikel 15 i förpackningsdirektivet, där användning av ekonomiska styrmedel i allmänhet redan uppmuntras.

30.

Genomförandet av ekonomiska styrmedel bör överlåtas till medlemsstaterna eller de regioner som har relevanta lagstiftande befogenheter.

31.

Kommittén vill framhålla vissa inslag i utformningen som är avgörande för de ekonomiska styrmedlens effektivitet:

32.

Skyldigheten att införa ekonomiska styrmedel bör gälla för alla plastbärkassar, inte bara tunna kassar, för att uppmuntra ökad återanvändning av plastbärkassar generellt och eftersom flergångsplastbärkassar i praktiken ändå sällan delas ut gratis. Flergångskassar kan dock ersättas kostnadsfritt av den ursprungliga återförsäljaren.

33.

Frivilliga initiativ på nationell nivå, bland annat en återtagandeskyldighet för återförsäljarna, skulle kunna bidra till att överföra kostnaderna för att hantera visst plastavfall från avfalls- och miljömyndigheterna till hela värdekedjan.

34.

Vi vill framhålla ekonomiska styrmedels potential att generera intäkter för de lokala och regionala myndigheterna som skulle kunna användas för att kompensera för de administrativa kostnaderna för genomförande och kontroll av efterlevnaden och för att avsätta medel för renhållning och miljöprojekt.

35.

Kommittén upprepar sin uppmaning till kommissionen att undersöka hur man bäst kan tillämpa principen om utökat producentansvar i EU i samband med förebyggande och hantering av plastavfall (11).

36.

Kommissionen bör överväga en hänvisning till utökat producentansvar för att införa en fullständig internalisering av kostnaderna och överföra kostnaderna för hantering av detta slags plast från de lokala och regionala myndigheterna som avfallshanterare till producenterna, inklusive kostnaderna för nedskräpning.

37.

Vi välkomnar kommissionsledamotens förslag om en ”europeisk städdag” från och med i år.

38.

Vi upprepar att vi stöder detta och liknande initiativ som ökar medvetenheten om den utmaning som de lokala och regionala myndigheterna står inför när det gäller nedskräpning i miljön. Detta är en förutsättning för ett ändrat beteende i syfte att minska miljökonsekvenserna av ökad avfallsgenerering och bevara naturresurserna.

39.

Det ökande plastavfallet i den globala marina miljön är en varningssignal, men det är känt att den största delen av det okontrollerade bortskaffandet av avfall härrör från land. Avfall i form av plastpåsar är oacceptabelt i alla miljöer.

7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/50

Föredragande

Paul Lindquist (SE–EPP), kommunstyrelsens ordförande i Lidingö kommun

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om sjöfolk och om ändring av direktiven 2008/94/EG, 2009/38/EG, 2002/14/EG, 98/59/EG och 2001/23/EG

COM(2013) 798 final

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens initiativ att se över den befintliga särregleringen när det gäller tillämpningen av vissa arbetsrättsliga direktiv på sjöfolk och ställer sig i huvudsak positiv till direktivförslaget.

2.

ReK konstaterar att en välfungerande sjöfartsnäring och arbetsmarknad för sjöfolk är av stor betydelse för särskilt de kustnära regionerna och de personer som lever där.

3.

Kommittén understryker vikten av att skyddsregler som är kopplade till artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt så långt som möjligt gäller på samma sätt för alla kategorier arbetstagare i medlemsstaterna samt att samma spelregler gäller för sjöfartsnäringen inom EU oavsett i vilken medlemsstat en verksamhet bedrivs.

4.

En möjlighet för enskilda medlemsstater att göra undantag från regler om arbetstagarskydd som följer av EU-rättslig lagstiftning måste kunna motiveras av starka och konkret fastställda skäl utifrån den aktuella verksamhetens särskilda förutsättningar.

5.

Kommittén anser att kravet på likabehandling av arbetstagare bör väga särskilt tungt när det rör sig om rättigheter som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dit hör, som kommissionen konstaterat, regler om rätten till information och samråd samt rätten till rättvisa arbetsförhållanden.

6.

Kommittén anser att en viktig aspekt vid bedömningen av om en undantagsmöjlighet av det aktuella slaget kan anses vara motiverad är i vilken utsträckning medlemsstaterna har utnyttjat respektive möjlighet och vilka effekter det har fått i bl.a. konkurrenshänseende för sjöfartsnäringen i de medlemsstater som valt att genomföra direktiven så att reglerna gjorts tillämpliga även på sjöfolk.

7.

Kommittén konstaterar att inte någon medlemsstat har rapporterat några påtagligt negativa effekter, när det gäller exempelvis utflaggning och allmänt kostnadsläge, av att samma regler har tillämpats på sjöfolk och arbetstagare på land. Inte heller har medlemsstater som avstått från att undanta sjöfolk från tillämpningen av regler om information och samråd och andra bestämmelser om skyddet för arbetstagare i de aktuella direktiven pekat på några nackdelar i konkurrenshänseende i förhållande till EU-länder som har utnyttjat något eller flera undantag.

8.

Genom att endast vissa medlemsstater har utnyttjat möjligheterna till undantag eller avvikelse från de aktuella direktivens regler om information och samråd gäller olika regler för arbetsgivare inom sjöfartsnäringen beroende på under vilken medlemsstats flagg ett fartyg seglar.

9.

ReK anser att de särskilda omständigheter som gäller för sjöfarten jämfört med landbundna verksamheter alltjämt måste beaktas, särskilt när det gäller svårigheter i rent praktiskt hänseende att på grund av verksamhetens särskilda förutsättningar fullt ut tillämpa en obligatorisk bestämmelse om arbetstagarskydd samt möjliga negativa konsekvenser i konkurrenshänseende för EU-företag till följd av en sådan tillämpning.

10.

Kommittén pekar på ILO:s sjöfartskonvention från 2006 som trädde i kraft den 30 augusti 2013 och som redan har ratificerats av ett stort antal stater. EU har genom direktiv 2009/13/EG genomfört det avtal om konventionen som träffats mellan arbetsmarknadens parter inom sjöfartssektorn på EU-nivå. Direktivet innebär att en minimistandard satts på global nivå när det gäller arbets- och anställningsvillkor till sjöss och att förutsättningar har skapats för gemensamma spelregler inom sjöfartssektorn i stort. De direktiv som kommissionen föreslår ändringar i går dock längre och innehåller ytterligare regler om arbetstagarskydd i förhållande till konventionen.

11.

Kommittén konstaterar att ett utnyttjande av möjligheten till undantag från skyddsbestämmelserna i direktiv 2008/94/EG för fiskare som avlönas separat innebär att denna kategori arbetstagare inte åtnjuter den rätt till lönegaranti som andra arbetstagare i medlemsstaten har. Kommittén anser att en sådan särbehandling inte kan anses motiverad utifrån verksamhetens särskilda förutsättningar och därför bör avskaffas.

12.

Arbetstagares rätt till information och samråd är en grundläggande rättighet enligt den Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. Kommittén anser att högt ställda krav därför måste ställas på skälen bakom en möjlighet att undanta vissa kategorier av arbetstagare från de rättigheter som andra arbetstagare har enligt EU-lagstiftningen på detta område.

13.

Kommittén delar kommissionens bedömning att det, bl.a. mot bakgrund av den utveckling som skett på kommunikationsteknikens område, inte kan anses föreligga några hinder i praktiskt hänseende som i sig kan motivera undantag från att tillämpa samma regler när det gäller information och samråd på sjöfolk.

14.

Kommittén delar kommissionens bedömning att undantagsmöjligheterna respektive möjligheten till särlösningar när det gäller rätten till information och samråd för sjöfolk i de aktuella direktiven bör avskaffas.

15.

Kommittén anser att det i fråga om skyddet för arbetstagare vid en övergång av verksamhet och vid kollektiva uppsägningar gäller särskilda förutsättningar som grundar sig i sjöfartens särart. Handel med fartyg utgör ofta en integrerad del av själva verksamheten och det är praxis på den internationella marknaden att fartyg köps och säljs utan besättning.

16.

ReK noterar att arbetsgivarsidan och flera medlemsstater har pekat på att en obligatorisk tillämpning av de skyddsregler som följer av direktiv 2001/23/EG och 98/59/EG skulle innebära ökade kostnader för sjöfarten och konkurrensnackdelar i förhållande till företag utanför EU, särskilt när det gäller handel med fartyg inom ramen för verksamheten. Det har även lyfts fram att en tillämpning av skyddsbestämmelserna från rent praktiska utgångspunkter skulle innebära betydande svårigheter.

17.

Kommittén anser att invändningar angående risken för konkurrensnackdelar för EU-företag – även om de medlemsstater som tillämpar direktivens skyddsbestämmelser även på sjöfolk inte har rapporterat några påtagligt negativa konsekvenser i konkurrenshänseende – måste tas på allvar. Varje medlemsstat kan bäst bedöma konsekvenserna av en obligatorisk tillämpning av en enskild regel utifrån den praxis och de traditioner som gäller för landets sjöfartsnäring.

18.

Kommittén anser att det alltjämt bör lämnas till respektive medlemsstat att utifrån de regionala förutsättningar som gäller avgöra om de skyddsregler som, vid sidan av rätten till information och samråd, gäller vid övergång av verksamhet och vid kollektiva uppsägningar bör tillämpas på sjöfolk och i vilken utsträckning så ska ske.

19.

Kommittén delar kommissionens uppfattning att undantagsmöjligheterna i direktiv 2001/23/EG och 98/59/EG bör begränsas till situationer där en verksamhetsövergång enbart består i att en fartygsförsäljning äger rum eller en kollektiv uppsägning sker på grund av en sådan förestående försäljning av ett eller flera fartyg. Kommittén delar såvitt gäller direktivet om kollektiva uppsägningar även kommissionens bedömning att undantag endast ska kunna göras i fråga om längden på den s.k. avkylningsperioden.

20.

Kommittén ifrågasätter förslaget till ändring i direktiv 98/59/EG när det gäller hänvisningen till begreppet övergång i direktiv 2001/23/EG. Kommittén anser att det saknas anledning att göra möjligheten till avvikelse när det gäller den s.k. avkylningsperioden i direktiv 98/59/EG beroende av att en försäljning av ett fartyg utgör en verksamhetsövergång i den mening som avses i direktiv 2001/23/EG. En sådan tillämpning skulle dessutom leda till en betydande rättsosäkerhet eftersom det ofta på förhand är svårbedömt huruvida en verksamhetsövergång i den mening som avses i direktiv 2001/23/EG föreligger eller inte.

21.

Kommittén noterar den relativt långa övergångsperioden i förslagets artikel 8. Mot bakgrund av att förslaget rör tillämpningen av regler rörande arbetstagarskydd som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bör i det fortsatta arbetet med förslaget övervägas om inte övergångsperioden kan kortas ned.

22.

De direktiv som berörs av kommissionens förslag syftar till att harmonisera vissa regler om arbetstagarskydd inom EU och skapa förutsättningar för en konkurrens på lika villkor för företag inom unionen. Ändringar i direktiven kan endast göras på EU-nivå. Kommittén anser att de föreslagna ändringarna ligger i linje med principerna om subsidiaritet och proportionalitet.