19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/2

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – UPC Telekabel Wien GmbH mot Constantin Film Verleih GmbH, Wega Filmproduktionsgesellschaft GmbH

(Mål C-314/12) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Upphovsrätt och närstående rättigheter - Informationssamhället - Direktiv 2001/29/EG - Webbplats som gör filmverk tillgängliga för allmänheten utan tillåtelse från innehavarna av en närstående rättighet - Artikel 8.3 - Begreppet ”mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet” - Internetleverantör - Föreläggande riktat till en internetleverantör som förbjuder denna att ge kunderna tillgång till en webbplats - Avvägning mellan grundläggande rättigheter))

2014/C 151/02

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: UPC Telekabel Wien GmbH

Motparter: Constantin Film Verleih GmbH, Wega Filmproduktionsgesellschaft GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Oberster Gerichtshof – Tolkning av artiklarna 3.2, 5.1 och 5.2 b samt 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10) – Webbplats från vilken filmer kan laddas ner olagligt – Huruvida innehavaren av upphovsrätten till en av dessa filmer har rätt att begära att en accessleverantör ska blockera tillgången till denna specifika webbplats – Huruvida blockeringsåtgärder kan genomföras och är proportionerliga

Domslut

Artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att en person som utan rättsinnehavarens tillåtelse, i den mening som avses i artikel 3.2 i direktivet, gör alster tillgängliga för allmänheten på en webbplats ska anses utnyttja de tjänster som tillhandahålls av internetleverantören – som ska anses vara en mellanhand i den mening som avses i artikel 8.3 i direktiv 2001/29 – till de personer som tar del av dessa alster.

De grundläggande rättigheterna i unionsrätten ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en domstol att, genom ett föreläggande, förbjuda en internetleverantör att ge kunderna tillgång till en webbplats som gör alster tillgängliga online utan rättsinnehavarnas tillåtelse, när det i föreläggandet inte preciseras vilka åtgärder internetleverantören ska vidta och internetleverantören kan undgå vite för överträdelse av förbudet genom att visa att vederbörande har vidtagit alla rimliga åtgärder. Detta gäller dock under förutsättning dels att åtgärderna inte onödigtvis fråntar internetanvändarna möjligheten att på ett tillåtet sätt ta del av information, dels att åtgärderna hindrar, eller åtminstone gör det svårt att få, otillåten tillgång till alster och i betydande utsträckning avhåller de internetanvändare som nyttjar tjänster från mottagaren av föreläggandet från att ta del av alster som gjorts tillgängliga för dem i strid med rätten till immateriell egendom, vilket det ankommer på de nationella myndigheterna och domstolarna att kontrollera.

(1) EUT C 303, 6.10.2012.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/3

Domstolens dom (första avdelningen) av den 27 mars 2014 – Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) mot National Lottery Commission

(Mål C-530/12 P) (1)

((Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 52.2 c - Ansökan om ogiltighetsförklaring grundad på en äldre upphovsrätt som erhållits enligt nationell rätt - Harmoniseringsbyråns tillämpning av nationell rätt - Unionsdomstolens uppgift))

2014/C 151/03

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: P. Bullock och F. Mattina)

Övrig part i målet: National Lottery Commission (ombud: R. Cardas, advocate, och B. Brandreth, barrister)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 13 september 2012 i mål T-404/10, National Lottery Commission mot harmoniseringsbyrån, genom vilken tribunalen ogiltigförklarade beslut R 1028/2009-1 som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 9 juni 2010, om avslag på överklagandet av invändningsenhetens beslut att bifalla ansökan om ogiltighetsförklaring som lämnats in av Mediatek Italia och Giuseppe De Grégorio – Figurmärke föreställande en hand med två korsade fingrar och ett leende ansikte – Artikel 53.2 c i förordning (EG) nr 207/2009 – Förekomst av en tidigare upphovsrätt skyddad enligt nationell rätt – Bevisbörda – Harmoniseringsbyråns tillämpning av nationell rätt

Domslut

1)	Europeiska unionens tribunals dom av den 13 september 2012 i mål T-404/10, National Lottery Commission mot harmoniseringsbyrån – Mediatek Italia och De Gregorio (Återgivning av en hand) upphävs.

2)	Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal för ny prövning i sak.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

(1) EUT C 26, 26.1.2013

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'instance d'Orléans – Frankrike) – LCL Le Crédit Lyonnais, SA mot Fesih Kalhan

(Mål C-565/12) (1)

((Konsumentskydd - Konsumentkreditavtal - Direktiv 2008/48/EG - Artiklarna 8 och 23 - Skyldighet för kreditgivaren att innan avtalet ingås bedöma konsumentens kreditvärdighet - Nationell bestämmelse som föreskriver sökning i databas - Förlust av rätt till avtalad ränta vid åsidosättande av denna skyldighet - Effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner))

2014/C 151/04

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal d'instance d'Orléans

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: LCL Le Crédit Lyonnais, SA

Svarande: Fesih Kalhan

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tribunal d'instance d'Orléans – Tolkning av artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, s. 66), mot bakgrund av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169) – Skyldighet för kreditgivaren att bedöma konsumentens kreditvärdighet – Krav på effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner om kreditgivaren åsidosätter denna skyldighet – Förlust av rätt till avtalad ränta – Tillåtligheten av att kreditgivaren behåller rätten till automatiskt utkrävbar, lagstadgad ränta med förhöjd räntesats

Domslut

Artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG ska tolkas så, att den hindrar att nationell rätt, som sanktion för en kreditgivare som underlåter att innan avtal ingås bedöma konsumentens kreditvärdighet genom sökning i en relevant databas, fråntar kreditgivaren dennes rätt till avtalad ränta, samtidigt som denne däremot har rätt till lagstadgad ränta – utkrävbar från det att det meddelas ett rättsligt avgörande som förpliktar konsumenten att betala resterande belopp – en ränta som dessutom höjs med fem procentenheter om denne inte har betalat sin skuld inom två månader från det att avgörandet meddelades. Detta gäller då den nationella domstolen i ett fall som det förevarande – där kapitalbeloppet kan utkrävas omedelbart vid utebliven betalning från konsumentens sida – konstaterar att de belopp som kreditgivaren kan utkräva om sanktionen med förlorad ränta tillämpas inte är avsevärt lägre än vad denne kunnat utkräva om skyldigheten att kontrollera konsumentens kreditvärdighet hade iakttagits.

(1) EUT C 38, 9.2.2013.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 27 mars 2014 – Ballast Nedam NV mot Europeiska kommissionen

(Mål C-612/12 P P) (1)

((Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Nederländska marknaden för vägbitumen - Fastställande av bruttopriset på vägbitumen - Fastställande av en rabatt till vägbyggnadsföretag - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 27 - Rätten till försvar - Nedsättning av böterna))

2014/C 151/05

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Ballast Nedam NV (ombud: A. Bosman och E. Oude Elferink, advocaten)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: F. Ronkes Agerbeek och P. Van Nuffel, biträdda av F. Tuytschaever, avocat)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 27 september 2012 i mål T-361/06, Ballast Nedam mot kommissionen, i vilken tribunalen ogillade en talan om, i första hand, ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 4090 slutlig av den 13 september 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] (Ärende COMP/F/38.456 – Bitumen (Nederländerna)), i den del som rör klaganden, och, i andra hand, delvis ogiltigförklaring av nämnda beslut i den del överträdelsens varaktighet fastslås avseende klaganden, dels nedsättning av de böter som påförts klaganden i nämnda beslut

Domslut

Europeiska unionens tribunals dom i mål T-361/06, Ballast Nedam/kommissionen, upphävs i den del tribunalen underkände den grund som Ballast Nedam NV åberopat om åsidosättande av artikel 27.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [81 EG] och [82 EG] och rätten till försvar under det administrativa förfarande som föregick kommissionens beslut av den 13 september 2006 K(2006) 4090 slutlig om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] (Ärende COMP/F/38.456 – Bitumen (Nederländerna)).

2)	Artikel 1 a i beslut K(2006) 4090 slutlig ogiltigförklaras såvitt avser Ballast Nedam NV:s överträdelse av artikel 81 [EG] under perioden 21 juni 1996–30 september 2000.

3)	Artikel 2 a i beslut K(2006) 4090 slutlig ogiltigförklaras i den del det bötesbelopp som Ballast Nedam NV ska betala fastställts till 4,65 miljoner euro.

4)	Det bötesbelopp som med solidariskt ansvar åläggs Ballast Nedam NV i artikel 2 a i beslut K(2006) 4090 slutlig fastställs till 3,45 miljoner euro.

5)	Europeiska kommissionen ska ersätta samtliga kostnader som är hänförliga till förevarande överklagande.

6)	Respektive part ska bära sina kostnader för förfarandet i första instans.

(1) EUT C 71, 9.3.2013.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/5

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Alpina River Cruises GmbH, Nicko Tours GmbH mot Ministero delle infrastrutture e dei trasporti – Capitaneria di Porto di Chioggia

(Mål C-17/13) (1))

((Sjötransport - Förordning (EEG) nr 3577/92 - Begreppet cabotage - Kryssningstrafik - Kryssning genom Venediglagunen, det italienska territorialhavet och floden Po - Avresa och ankomst till samma hamn))

2014/C 151/06

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Alpina River Cruises GmbH, Nicko Tours GmbH

Motpart: Ministero delle infrastrutture e dei trasporti – Capitaneria di Porto di Chioggia

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Consiglio di Stato – Tolkning av artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (EGT L 364, s. 7; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 203) – Tillämpningsområde – Begreppet cabotage – Kryssningsverksamhet – Ombord- och landstigning av passagerare i samma hamn efter att fartyget har lagt till i andra hamnar

Domslut

En sjötransporttjänst som består av en kryssning som påbörjas och avslutas, med samma passagerare, i en och samma hamn i den medlemsstat inom vilken den genomförs omfattas av tillämpningsområdet för rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage).

(1) EUT C 86, 23.3.2013.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/6

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Cour administrative d’appel de Versailles – Frankrike) – Le Rayon d’Or SARL mot Ministre de l’Économie et des Finances

(Mål C-151/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Tillämpningsområde - Fastställande av beskattningsunderlaget - Begreppet ”subvention som är direkt kopplad till priset” - Schablonbelopp som den nationella sjukförsäkringskassan betalar ut till äldreboenden för personer i behov av omsorg))

2014/C 151/07

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative d’appel de Versailles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Le Rayon d’Or SARL

Motpart: Ministre de l’Économie et des Finances

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Cour administrative d’appel de Versailles – Tolkningen av artikel 11 A.1 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), som inarbetats i artikel 73 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) – Tillämpningsområdet för mervärdesskatt – Subvention som är direkt kopplad till priset för vården – Fråga huruvida det schablonbelopp för vård som sjukförsäkringskassorna betalar ut till institutioner för boende för vårdbehövande äldre personer omfattas

Domslut

Artikel 11.A.1 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, och artikel 73 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, ska tolkas så, att en sådan schablonbetalning som det i det nationella målet aktuella ”schablonbeloppet för vård” utgör vederlag för de vårdtjänster som ett äldreboende för personer i behov av omsorg mot ersättning ger de boende, och omfattas därför av tillämpningsområdet för mervärdesskatt.

(1) EUT C 171, 15.6.2013.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/7

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 2 de Terrassa – Spanien) – Emiliano Torralbo Marcos mot Korota SA, Fondo de Garantía Salarial

(Mål C-265/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Domstolsavgifter vid överklagande i arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål - Genomförande av unionsrätten - Föreligger inte - Unionsrättens tillämpningsområde - Domstolen saknar behörighet))

2014/C 151/08

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 2 de Terrassa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Emiliano Torralbo Marcos

Motpart: Korota SA, Fondo de Garantía Salarial

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Juzgado de lo Social de Terrassa – Tolkning av artikel 47 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna (EGT C 364, 2000, s. 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (kodifierad version) (EUT L 283, s. 36) – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Nationell lagstiftning enligt vilken betalning av kostnader för förfarandet är en förutsättning för att väcka talan vid domstol – Befogenheterna för den nationella domstol vid vilken talan väckts – Tillämpning på socialpolitikens område – Arbetsgivares insolvens

Domslut

Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara de frågor som har ställts av Juzgado de la Social no 2 de Terrassa (Spanien).

(1) EUT C 207, 20.7.2013.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/7

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana – Spanien) – Ayuntamiento de Benferri mot Consejería de Infraestructuras y Transporte, Iberdrola Distribución Eléctrica SAU

(Mål C-300/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 85/337/EEG - Miljökonsekvensbedömning av vissa projekt - Anläggning av vissa starkströmsluftledningar - Utbyggnad av en transformatorstation - Projektet har inte varit föremål för miljökonsekvensbedömning))

2014/C 151/09

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ayuntamiento de Benferri

Motpart: Consejería de Infraestructuras y Transporte, Iberdrola Distribución Eléctrica SAU

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana – Tolkning av punkt 20 i bilaga I och punkt 3 b i bilaga II till rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt direktiv 97/11/EG (EGT L 73, s. 5) – Anläggning av starkströmsluftledningar med en spänning på 220 kV eller mer och en längd över 15 km – Begrepp – Projekt som avser utbyggnad av en transformatorstation oberoende av den existerande luftledningen – Nationell lagstiftning enligt vilken det inte krävs någon miljökonsekvensbedömning för ett sådant projekt

Domslut

Bestämmelserna i punkt 20 i bilaga I och punkt 3 b i bilaga II till rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997, ska tolkas på så sätt att ett sådant projekt som det som är aktuellt i det nationella målet, som avser enbart utbyggnad av en transformatorstation, inte som sådant ingår bland de projekt som avses med de nämnda bestämmelserna, såvida inte utbyggnaden utgör ett led i anläggningen av starkströmsluftledningar, vilket är en fråga som det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

(1) EUT C 226, 3.8.2013.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/8

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Bozen – Italien) – Ulrike Elfriede Grauel Rüffer mot Katerina Pokorná

(Mål C-322/13) (1)

((Unionsmedborgarskap - Icke-diskrimineringsprincipen - Regler om språkanvändning i tvistemål))

2014/C 151/10

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Bozen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ulrike Elfriede Grauel Rüffer

Motpart: Katerina Pokorná

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tribunale di Bolzano/Landesgericht Bozen – Tolkning av artiklarna 18 FEUF och 21 FEUF – Icke-diskriminering och unionsmedborgarskap – Regler om språkanvändning i tvistemål – Undantag för medborgare i landet – Utvidgning av detta undantag till att gälla även unionsmedborgare som befinner sig i samma situation som den inhemska medborgaren

Domslut

Artiklarna 18 FEUF och 21 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder mot en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, som endast tillerkänner medborgare i en medlemstat som är bosatta inom ett visst geografiskt område, rätten att i tvistemål vid domstolarna i denna medlemstat, vars domkrets omfattar detta geografiska område, använda ett annat språk än det officiella språket i nämnda medlemstat.

(1) EUT C 226, 3.8.2013

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/9

Överklagande ingett den 10 december 2013 av Sven A. von Storch m.fl. av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 7 februari 2014 i mål T-492/12, Sven A. von Storch m.fl. mot Europeiska centralbanken

(Mål C-64/14 P)

2014/C 151/11

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Sven A. von Storch m.fl. (ombud: M. C. Kerber, Rechtsanwalt, B. von Storch, Rechtsanwältin)

Övrig part i målet: Europeiska centralbanken

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 10 december 2013 i mål T-492/12,

—	bifalla de yrkanden som klagandena framställt i sin ansökan av den 11 november 2012, och

—	förplikta Europeiska centralbanken att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 122 första stycket i domstolens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Klagandena har anfört följande grunder till varför de anser att det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 10 december 2013 i mål T-492/12 är rättsstridigt:

Ordalydelsen i ECB:s beslut av den 6 september 2012 om de tekniska förutsättningarna för Eurosystemets monetära operationer på sekundärmarknaderna för statsobligationer och i beslutet från samma datum om ytterligare åtgärder för att garantera tillgången på säkerheter för motparter, för att säkerställa Eurosystemets tillgång till likviderande transaktioner, samt

—

(subsidiärt) i Europeiska centralbankens riktlinje 2012/641/EU av den 10 oktober 2012 om ändring av riktlinje ECB/2012/18 om ytterligare tillfälliga åtgärder som berör Eurosystemets refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas (ECB/2012/23) (1), medför rättsverkningar, varför talan kan väckas mot dessa beslut. Enligt fast rättspraxis baserad på artikel 19 FEUF ska en rättsakts bindande karaktär bedömas på grundval av dess syfte.

2.	De angripna beslutens ordalydelse innebär att klagandena är direkt och personligen berörda, även om beslutet inte är riktat till klagandena.

Beslutet av den 10 december 2013 är felaktigt eftersom tribunalen godtagit ECB:s argument att de aktuella besluten inte har någon verkan för medborgarnas rättsliga ställning. På samma sätt bortsåg tribunalen från att besluten de facto innebär långtgående följder för värdepappersmarknaderna, och särskilt för utgivningen av statspapper, vilket är exakt vad ECB åsyftade.

Beslutet av 10 december 2013 är felaktigt eftersom tribunalen fann klagandens talerätt var avhängig av faktiska åtgärder eller senare mer konkreta transaktioner från ECB:s sida, vilket klagandena i förevarande fall inte kunnat känna till, oberoende av att en eventuell hävning av köpen av värdepapper i praktiken är omöjlig.

Beslutet av 10 december 2013 är felaktigt eftersom tribunalen åsidosatt klagandenas rätt till ett effektivt domstolsskydd, som slås fast i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950. I synnerhet har den möjlighet till laglighetsprövning i enlighet med artikel 277 FEUF som tribunalen hänvisat till inte samma rättsverkningar som en talan i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF.

(1) EUT L 284, s. 14.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Braşov (Rumänien) den 12 februari 2014 – Mihai Manea mot Instituția Prefectului – județul Brașov – Serviciul Public Comunitar Regim de Permise de Conducere și Înmatriculare a Vehiculelor

(Mål C-76/14)

2014/C 151/12

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Braşov

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Mihai Manea

Motpart: Instituția Prefectului – județul Brașov – Serviciul Public Comunitar Regim de Permise de Conducere și Înmatriculare a Vehiculelor

Tolkningsfrågor

Mot bakgrund av bestämmelserna i lag nr 9/2012 och föremålet för den skatt som föreskrivs i lagen, är det nödvändigt att anse att artikel 110 FEUF ska tolkas så att den utgör hinder för att en medlemsstat i Europeiska unionen inför en utsläppsskatt som är tillämplig på alla utlänska motorfordon då de registreras i nämnda stat och denna skatt även ska tillämpas vid överföring av äganderätten till nationella motorfordon med undantag för då en sådan skatt eller en liknande skatt redan har erlagts?

Mot bakgrund av bestämmelserna i lag nr 9/2012 och föremålet för den skatt som föreskrivs i lagen, är det nödvändigt att anse att artikel 110 FEUF ska tolkas så att den utgör hinder för att en medlemsstat i Europeiska unionen inför en utsläppsskatt som är tillämplig på alla utlänska motorfordon då de registreras i nämnda stat, medan skatten endast ska erläggas för nationella motorfordon när äganderätten för ett sådant fordon överförs, vilket medför att ett utländskt fordon inte kan användas om inte skatten erläggs medan ett nationellt fordon kan användas obegränsat i tiden utan att skatten erläggs tills dess äganderätten till det nämnda fordonet överförs, för det fall en sådan överföring sker?

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England and Wales) (Civil Division) (Förenade kungariket) den 14 februari 2014 – Union of Shop, Distributive and Allied Workers (USDAW), B. Wilson mot WW Realisation 1 Ltd (i likvidation), Ethel Austin Ltd, Secretary of State for Business, Innovation and Skills

(Mål C-80/14)

2014/C 151/13

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England och Wales) (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Union of Shop, Distributive and Allied Workers (USDAW), B. Wilson

Motpart: WW Realisation 1 Ltd (i likvidation), Ethel Austin Ltd, Secretary of State for Business, Innovation and Skills

Tolkningsfrågor

I artikel 1.1 a ii i direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1), avser uttrycket ”minst 20” antalet uppsägningar vid samtliga arbetsplatser hos arbetsgivaren där uppsägningar äger rum under en period av 90 dagar, eller avser det i stället antalet uppsägningar vid varje enskild arbetsplats?

Om artikel 1.1 a ii i direktiv 98/59 avser antalet uppsägningar vid varje enskild arbetsplats, vilken innebörd har begreppet ”arbetsplats”? I synnerhet önskas klarhet i huruvida begreppet ”arbetsplats” ska tolkas på så sätt att det avser hela det berörda detaljhandelsföretaget, betraktad som en enda ekonomisk verksamhetsenhet, eller den del av företaget vid vilken uppsägningar planeras, och inte den enhet vid vilken de berörda arbetstagarna utför sina arbetsuppgifter, det vill säga varje enskild butik?

(2)

I fall där en arbetstagare begär uppsägningsersättning av en privat arbetsgivare, kan en medlemsstat åberopa att direktiv 98/59 inte medför några rättigheter med direkt effekt gentemot arbetsgivaren, när följande omständigheter föreligger:

Den privata arbetsgivaren skulle, om det inte vore för medlemsstatens underlåtenhet att på ett korrekt sätt införliva direktivet med nationell rätt, ha varit skyldig att betala uppsägningsersättning till arbetstagaren på grund av sin underlåtenhet att inleda överläggningar i enlighet med direktivet.

ii)

Om nämnda arbetsgivare är insolvent och en arbetstagare förgäves har begärt att denne ska betala uppsägningsersättning, varvid arbetstagaren i stället begär att medlemsstaten ska betala ersättning, skulle medlemsstaten vara skyldig att betala uppsägningsersättning till arbetstagaren enligt den nationella lagstiftning som genomför direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (2), med förbehåll för eventuella begränsningar i ansvaret för medlemsstatens garantiinstitution enligt artikel 4 i det direktivet?

(1) EUT L 225, s. 16.

(2) EUT L 283, s. 36.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het Bedrijfsleven (Nederländerna) den 18 februari 2014 – KPN BV mot Autoriteit Consument en Markt (ACM), intervenienter: UPC Nederland BV m.fl.

(Mål C-85/14)

2014/C 151/14

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het Bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: KPN BV

Motpart: Autoriteit Consument en Markt (ACM)

Intervenienter: UPC Nederland BV, UPC Nederland Business BV, Tele2 Nederland BV, BT Nederland BV

Tolkningsfrågor

Medger artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster (1) priskontroll, även om det inte gjorts en marknadsanalys som visar att en part har ett betydande inflytande på marknaden avseende den reglerade tjänsten, i en situation där det utan vidare är tekniskt möjligt att över gränserna välja icke-geografiska telefonnummer och det enda som kan tänkas utgöra hinder för tillträde till dessa nummer är taxor som gör uppringning av ett icke-geografiskt nummer dyrare än uppringning av ett geografiskt nummer?

Om fråga 1 besvaras jakande, uppkommer följande två frågor:

a)	Gäller behörigheten att införa priskontroller även när effekten av högre taxor på samtalsvolymen till icke-geografiska nummer endast är begränsad?

b)	I vilken utsträckning har den nationella domstolen ännu utrymme att besluta huruvida en nödvändig åtgärd enligt artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster är orimligt betungande för transitleverantören, sett till åtgärdens syften?

Lämnar artikel 28.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster möjligheten öppen att ovannämnda åtgärder vidtas av en annan myndighet än den nationella regleringsmyndigheten, vilken normalt utövar behörigheten enligt artikel 13.1 i tillträdesdirektivet, (2) så att sistnämnda myndighet då endast har verkställande behörighet?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, s. 7).

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia de Miranda de Ebro (Spanien) av den 24 februari 2014 – Banco Grupo Cajatres S.A. mot María Mercedes Manjón Pinilla och dödsboet efter Miguel Ángel Viana Gordejuela

(Mål C-90/14)

2014/C 151/15

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia de Miranda de Ebro

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Banco Grupo Cajatres S.A.

Svarande: María Mercedes Manjón Pinilla och dödsboet efter Miguel Ángel Viana Gordejuela

Tolkningsfrågor

Utgör artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13/EEG (1)hinder för en bestämmelse som den andra övergångsbestämmelsen i lag 1/2013 av den 14 maj 2013, i vilken det föreskrivs att dröjsmålsräntan under alla förhållanden ska sänkas, oberoende av om villkoret om dröjsmålsränta var ogiltigt från början på grund av att det var oskäligt eller inte?

Utgör artiklarna 3.1, 4.1, 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13 hinder för en nationell bestämmelse som artikel 114 i hypotekslagen, enligt vilken den nationella domstolen vid en prövning av huruvida ett villkor om dröjsmålsränta är oskäligt endast får kontrollera om den avtalade räntan överstiger den lagstadgade räntan multiplicerad med 3 och inte får beakta några andra omständigheter?

Utgör artiklarna 3.1, 4.1, 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13 hinder för en nationell bestämmelse som artikel 693 i civilprocesslagen, enligt vilken hela lånet får sägas upp till förtida betalning om gäldenären under tre månader har underlåtit att betala av på lånet utan att andra faktorer beaktas som lånets löptid eller lånebeloppet eller andra relevanta grunder och enligt vilken möjligheten att undvika verkningarna av en sådan förtida uppsägning är beroende av borgenärens vilja, utom i de fall då panträtt har upplåtits i gäldenärens stadigvarande bostad?

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT 95, s. 29).

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sección Tercera de la Audiencia Provincial de Navarra (Spanien) den 26 februari 2014 – Miguel Angel Zurbano Belaza och Antonia Artieda Soria mot Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, S.A.

(Mål C-93/14)

2014/C 151/16

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Navarra

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Miguel Angel Zurbano Belaza och Antonia Artieda Soria

Motpart: Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, S.A.

Tolkningsfrågor

Om en bank år 2009 har väckt talan om obligationsrättsliga förhållanden och yrkat betalning av en fordran som den anser sig ha mot sina kunder efter att de intecknade fastigheterna har sålts på auktion, är då direktiv 1993/13 (1)tillämpligt vid prövningen av villkoren i ett avtal om hypotekslån som ingicks år 1986, med beaktande av att såväl den tredje auktionen (19 juli 1993) som de domstolsbeslut där fastställandet av räntan (3 juli 2000) och det slutliga budet för fastigheterna (18 juli 2000) godkändes, ägde rum efter det att direktivet offentliggjordes?

Om en bank år 2009 har väckt talan om obligationsrättsliga förhållanden och yrkat betalning av en fordran som den anser sig ha mot sina kunder efter att de intecknade fastigheterna har sålts på auktion, ska då den nationella domstolen tolka artikel 10 i lag 26/1984 mot bakgrund av direktiv 1993/13, med beaktande av att såväl den tredje auktionen (19 juli 1993) som de domstolsbeslut genom vilka fastställandet av räntan (3 juli 2000) och det slutliga resultatet av auktionen rörande fastigheterna (18 juli 2000) godkändes, ägde rum efter det att direktivet offentliggjordes?

Påverkar den omständigheten att regel 12 i artikel 131 i hypotekslagen är tvingande med avseende på det undantag som föreskrivs i artikel 1.2 i direktiv 1993/13, endast det sätt på vilket man ska förfara vid den tredje auktionen, om borgenären har väckt talan om sakrätt, samtidigt som den inte hindrar den nationella domstolen, om borgenären därefter har väckt talan om obligationsrättsliga förhållanden, att pröva huruvida det sätt på vilket fordringsbeloppet har beräknats är förenligt med unionsrätten?

Strider det mot de unionsrättsliga bestämmelserna om konsumentskydd (artiklarna 3 och 5 i direktiv 1993/13) att en bank efter att de intecknade fastigheterna sålts på auktion till ett ”löjligt lågt” belopp senare väcker talan mot sina kunder om sakrätt, och då utgår från detta ”löjligt låga” belopp som tidigare bjudits för de utauktionerade fastigheterna då fordringsbeloppet fastställs?

Om en bank år 2009 har väckt talan om obligationsrättsliga förhållanden och yrkat betalning av en fordran som den anser sig ha mot sina kunder efter att de intecknade fastigheterna har sålts på auktion, vilka såldes till banken till ett ”löjligt lågt” pris, strider det då mot den allmänna principen om likabehandling att inte beakta de lagändringar som skedde genom lag 1/2000 och lag 4/2011?

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social no 23 de Madrid (Spanien) den 11 mars 2014 – Grima Janet Nisttauz Poclava mot Jose María Ariza Toledano (Taberna del Marqués)

(Mål C-117/14)

2014/C 151/17

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 23 de Madrid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Grima Janet Nisttauz Poclava

Motpart: Jose María Ariza Toledano (Taberna del Marqués)

Tolkningsfrågor

Är nationella bestämmelser enligt vilka det vid en tillsvidareanställning för att främja företagande ska tillämpas en prövotid på ett år under vilken anställningsförhållandet fritt får avslutas, oförenliga med unionsrätten och förenliga med den grundläggande rättighet som garanteras i artikel 30 i [Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna] (1)?

2)	Innebär den prövotid på ett år som ska tillämpas vid tillsvidareanställning för att främja företagande ett åsidosättande av målen för och bestämmelserna i rådets direktiv 1999/70/EG (2)av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – klausulerna 1 och 3?

(1) EGT C 364, 2000, s. 1.

(2) EGT L 175, s. 43.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad (Varna, Bulgarien) den 14 mars 2014 – Itales OOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Varna pri Tsentralno Upravlenie na Natsionalnata Agentsia za Prihodite

(Mål C-123/14)

2014/C 151/18

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad – Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Itales OOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Varna pri Tsentralno Upravlenie na Natsionalnata Agentsia za Prihodite

Tolkningsfrågor

Ska artikel 168 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas på så sätt att när varor säljs till en tredje part uppkommer rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt genom tredje partens köp även om det saknas bevis för att underleverantören har varit i besittning av varor av samma art?

Är administrativ praxis, såsom den från Natsionalna agentsia po prihodite (nationell skattemyndighet) – enligt vilken beskattningsbara personer enligt mervärdesskattelagen (Zakon za danak varhu dobavenata stoynost) nekas rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt på grund av att det saknas bevisning avseende varornas ursprung, utan att det åberopats ett deltagande i ett skatteundandragande och/eller angetts objektiva omständigheter som styrker att den beskattningsbara personen kände till eller borde ha känt till att den överlåtelse som åberopats till stöd för avdrag för ingående mervärdesskatt var inblandad i ett skatteundandragande – förenlig med direktivet och dess tolkning i rättspraxis?

(1) EUT L 347, s. 1.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Nürnberg (Tyskland) den 20 mars 2014 – brottmål mot Zoran Spasic

(Mål C-129/14)

2014/C 151/19

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Nürnberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Zoran Spasic

Övrig part: Generalstaatsanwaltschaft Nürnberg

Tolkningsfrågor

Är artikel 54 i Schengenavtalet förenlig med artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1)i den del förbudet mot dubbelbestraffning i den förstnämnda artikeln villkoras med att vid fällande dom straffet avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagarna i den stat som avkunnat domen?

2.	Är nämnda villkor i artikel 54 i Schengenavtalet även uppfyllt om endast en del (i detta fall bötesstraff) av det straff som dömts ut i den stat som avkunnat domen hittills har verkställts, när detta består av två fristående delar (i detta fall frihetsstraff och bötesstraff)?

(1) EGT L 239, 2000, s. 19.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/16

Tribunalens dom av den 27 mars 2014 – Saint-Gobain Glass France m.fl. mot kommissionen

(Mål T-56/09 och T-73/09) (1)

((Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Europeiska marknaden för bilglas - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Avtal om uppdelning av marknader och utbyte av kommersiellt känslig information - Förordning (CE) nr 1/2003 - Invändning om rättsstridighet - Böter - Retroaktiv tillämpning av riktlinjer för beräkning av bötesbelopp för år 2006 - Försäljningsvärde - Tilläggsbelopp - Ansvar för överträdelsen - Tak för böterna - Koncernens konsoliderade omsättning))

2014/C 151/20

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Saint-Gobain Glass France SA (Courbevoie, Frankrike); Saint-Gobain Sekurit Deutschland GmbH & Co. KG (Aachen, Tyskland); Saint-Gobain Sekurit France SAS (Thourotte, Frankrike) (ombud: inledningsvis advokaterna B. van de Walle de Ghelcke, B. Meyring, E. Venot och M. Guillaumond sedan advokaterna B. Van de Walle de Ghelcke, B. Meyring och E. Venot) (mål T-56/09), och Compagnie de Saint-Gobain SA (Courbevoie) (ombud: advokaterna P. Hubert och E. Durand) (mål T-73/09)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis A. Bouquet, F. Castillo de la Torre, M. Kellerbauer och N. von Lingen, sedan A. Bouquet, F. Castillo de la Torre, M. Kellerbauer och F. Ronkes Agerbeek)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska unionens råd (ombud: E. Karlsson och F. Florindo Gijón)

Saken

Talan avseende yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 6815 av den 12 november 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.125 – Bilglas), i dess lydelse enligt kommissionens beslut K(2009) 863 slutligt av den 11 februari 2009 och enligt beslut K(2013) 1118 slutligt av den 28 februari 2013, i den mån det berör sökandena och, i andra hand, yrkande om ogiltigförklaring av artikel 2 i nämnda beslut om påförande av böter för sökandena samt, i tredje hand, yrkande om nedsättning av böterna.

Domslut

1)	Målen T-56/09 och T-73/09 förenas med avseende på domen.

De böter som Saint-Gobain Glass France SA, Saint-Gobain Sekurit Deutschland GmbH & Co. KG, Saint-Gobain Sekurit France SAS och Compagnie de Saint-Gobain SA solidariskt ålagts att betala i artikel 2 b i kommissionens beslut K (2008) 6815 slutligt av den 12 november 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.125 – Bilglas), i dess lydelse enligt kommissionens beslut K(2009) 863 slutligt av den 11 februari 2009 och enligt beslut K(2013) 1118 slutligt av den 28 februari 2013, fastställs till 715 miljoner euro.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Vardera part ska bära sina rättegångskostnader, med undantag av Europeiska unionens råd vars rättegångskostnader ska ersättas av Saint-Gobain Glass France, Saint-Gobain Sekurit Deutschland och Saint-Gobain Sekurit France.

(1) EUT C 90, 18.4.2009

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/17

Tribunalens dom av den 28 mars 2014 – Italien mot kommissionen

(Mål T-117/10) (1)

((ERUF - Nedsättning av finansiellt stöd - Regionala operativa programmet Puglia (Italien) vilket omfattas av mål 1 (2000–2006) - Allvarliga brister i förvaltnings- eller kontrollsystemen som kan leda till systembetingade oegentligheter - Partnerskapsprincipen - Proportionalitet - Artikel 39.3 b i förordning (EG) nr 1260/1999 - Artiklarna 4, 8, 9 och 10 i förordning (EG) nr 438/2001 - Motiveringsskyldighet - Bristande behörighet))

2014/C 151/21

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili, avvocato dello stato)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Steiblytė och D. Recchia)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2009) 10350 slutligt av den 22 december 2009 om nedsättning av det stöd som beviljats Republiken Italien ur Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) i enlighet med kommissionens beslut K(2000) 2349 av den 8 augusti 2000 om godkännande av verksamhetsprogrammet POR Puglia vilket omfattas av mål 1 (2000–2006).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Italien ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 148, 5.6.2010.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/17

Tribunalens dom av den 27 mars 2014 – Intesa Sanpaolo mot harmoniseringsbyrån – equinet Bank (EQUITER)

(Mål T-47/12) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av gemenskapsfigurmärket EQUITER - Äldre gemenskapsordmärke EQUINET - Relativt registreringshinder - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Artikel 42.2 i förordning (EG) nr 207/2009 - Motiveringsskyldighet))

2014/C 151/22

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Intesa Sanpaolo SpA (Turin, Italien) (ombud: advokaterna P. Pozzi, G. Ghisletti och F. Braga)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: P. Bullock)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: equinet Bank AG, Frankfurt am Main (Tyskland)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 6 oktober 2011 (ärende R 2101/2010 1) om ett invändningsförfarande mellan equinet Bank AG och Intesa Sanpaolo SpA.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 6 oktober 2011 (ärende R 2101/2010 1) ogiltigförklaras.

2)	Harmoniseringsbyrån ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Intesa Sanpaolo SpA.

(1) EUT C 109, 14.4.2012.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/18

Tribunalens dom av den 2 april 2014 – Ben Ali mot rådet

(Mål T-133/12) (1)

((Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien - Frysning av tillgångar - Rättslig grund - Rätt till egendom - Artikel 17.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Tidsmässig anpassning av en ogiltigförklarings verkningar - Utomobligatoriskt ansvar - Materiell skada föreligger inte))

2014/C 151/23

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Mehdi Ben Tijani Ben Haj Hamda Ben Haj Hassen Ben Ali (Saint-Étienne-du-Rouvray, Frankrike) (ombud: advokaten A. de Saint Remy)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: G. Étienne och S. Kyriakopoulou)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: É. Cujo och M. Konstantinidis)

Saken

Talan dels om ogiltigförklaring av rådets beslut 2012/50/Gusp av den 27 januari 2012 om ändring av beslut 2011/72/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien (EUT L 27, s. 11), i den mån beslutet avser sökanden, dels om skadestånd.

Domslut

Bilagan till rådets beslut 2011/72/Gusp av den 31 januari 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien, i dess lydelse enligt rådets genomförandebeslut 2011/79/Gusp av den 4 februari 2011 om genomförande av beslut 2011/72, ogiltigförklaras i den del nämnda bilaga har förlängts genom rådets beslut 2012/50/Gusp av den 27 januari 2012 om ändring av beslut 2011/72, och i den del den innehåller Mehdi Ben Tijani Ben Haj Hamda Ben Haj Hassen Ben Alis namn.

Verkningarna av bilagan till beslut 2011/72, i dess lydelse enligt rådets genomförandebeslut 2011/79, och enligt förlängningen genom beslut 2012/50, i förhållande till Mehdi Ben Tijani Ben Haj Hamda Ben Haj Hassen Ben Ali ska bestå till dess att tiden för överklagande av denna dom har löpt ut eller, om ett överklagande har skett inom den tiden, till dess att överklagandet har ogillats.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Mehdi Ben Tijani Ben Haj Hamda Ben Haj Hassen Ben Alis rättegångskostnader.

5)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 165, 9.6.2012

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/19

Tribunalens dom av den 27 mars 2014 – Oracle America mot harmoniseringsbyrån – Aava Mobile (AAVA MOBILE)

(Mål T-554/12) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket AAVA MOBILE - Äldre gemenskapsordmärket JAVA - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Risk för association föreligger inte - Koppling mellan kännetecknen - Renommé - Likhet mellan kännetecknen saknas - Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009))

2014/C 151/24

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Oracle America, Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Graf och T. Heydn

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: inledningsvis F. Mattina och P. Bullock)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Aava Mobile Oy (Oulu, Finland)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) (ärende R 1205/2011-2) den 9 oktober 2012 angående ett invändningsförfarande mellan Oracle America, Inc. och Aava Mobile Oy.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Oracle America, Inc. ska ersätta rättgångskostnaderna.

(1) EUT C 63, 2.3.2013

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/19

Tribunalens beslut av den 25 mars 2014 – Hawe Hydraulik mot harmoniseringsbyrån – HaWi Energietechnik (HAWI)

(Mål T-347/13) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Invändning - Återkallelse av registreringsansökan - Anledning saknas att döma i saken))

2014/C 151/25

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hawe Hydraulik SE (München, Tyskland) (ombud: advokaterna G. Würtenberger och R. Kunze)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Poch)

Motpart i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd: HaWi Energietechnik AG (Eggenfelden, Tyskland)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 26 april 2013 (ärende R 1690/2012-4) om ett invändningsförfarande mellan Hawe Hydraulik SE et HaWi Energietechnik AG.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Sökanden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta svarandens rättegångskostnader.

(1) EUT C 252, 31.8.2013.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/20

Talan väckt den 31 december 2013 – Invivo mot OLAF

(Mål T-690/13)

2014/C 151/26

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Invivo Ltd (Abinsk, Ryssland) (ombud: advokaten T. Huopalainen)

Svarande: Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	pröva lagenligheten av svarandens underlåtenhet att agera i ärende OF/2013/0902 efter att sökanden har anmodat denne att vidta åtgärder, och

—	förplikta svaranden att vidta åtgärder.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund. Första grunden: Underlåtenhet att vidta åtgärder med stöd av artikel 265 FEUF, då EU:s ekonomiska intressen är påkallade enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 1073/1999 (1), eftersom den nationella myndigheten som beviljar stödet erhåller merparten av sina medel från EU och eftersom juridiska personer från minst två medlemsstater är delaktiga på samma sida som den som är utpekad för bedrägerier.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (EGT L 136, s. 1)

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/20

Talan väckt den 10 februari 2014 – Schniga mot växtsortsmyndigheten – Brookfield New Zealand (Gala-Schnitzer)

(Mål T-91/14)

2014/C 151/27

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Schniga GmbH (Bolzano, Italien) (ombud: advokaterna G. Würtenberger och R. Kunzes)

Svarande: Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO)

Motpart vid växtsortsmyndighetens överklagandenämnd: Brookfield New Zealand Ltd (Havelock North, Nya Zeeland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som växtsortsmyndighetens överklagandenämnd fattade den 20 september 2013 i ärende A 004/2007, och

—	förplikta växtsortsmyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av växtförädlarrätt: Sökanden

Gemenskapens växtförädlarrätt som avses i ansökan: Gala Schnitzer – Ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt nr EU 18759

Beslut av växtsortsmyndighetens kommitté: Biföll ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt

Överklagandenämndens beslut: Biföll överklagandet och upphävde det angripna beslutet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 61.1 b, 55.4, 59.3 och 62 i förordning nr 2100/94.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/21

Talan väckt den 10 februari 2014 – Schniga mot växtsortsmyndigheten – Elaris (Gala-Schnitzer)

(Mål T-92/14)

2014/C 151/28

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Schniga GmbH (Bolzano, Italien) (ombud: advokaterna G. Würtenberger och R. Kunzes)

Svarande: Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO)

Motpart vid växtsortsmyndighetens överklagandenämnd: Elaris SNC, Angers (Frankrike)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som växtsortsmyndighetens överklagandenämnd fattade den 20 september 2013 i ärende A 003/2007, och

—	förplikta växtsortsmyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av växtförädlarrätt: Sökanden

Gemenskapens växtförädlarrätt som avses i ansökan: Gala Schnitzer – Ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt nr EU 18759

Beslut av växtsortsmyndighetens kommitté: Biföll ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt

Överklagandenämndens beslut: Biföll överklagandet och upphävde det angripna beslutet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 61.1 b, 55.4, 59.3 och 62 i förordning nr 2100/94.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/22

Överklagande ingett den 17 februari 2014 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 11 december 2013 i mål F-130/11, Verile och Gjergji mot kommissionen

(Mål T-104/14 P)

2014/C 151/29

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall, D. Martin och G. Gattinara)

Övriga parter i målet: Marco Verile (Cadrezzate, Italien) och Anduela Gjergji (Bryssel, Belgien)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva den dom som personaldomstolen meddelade den 11 december 2013 i mål F-130/11, Verile och Gjergji mot kommissionen,

—	förordna att vardera parterna ska bära sina rättegångskostnader i tribunalen,

—	förplikta Marco Verile och Anduela Gjergji att ersätta rättegångskostnaderna i personaldomstolen

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klagandena fyra grunder.

Första grunden: Personaldomstolen har åsidosatt begreppet rättsakt som går någon emot

—

Personaldomstolen fann att talan kunde tas upp till sakprövning genom att som rättsakt som går någon emot kvalificera det förslag om antalet pensionsgrundande tjänsteår som skulle tas i beaktande i samband med överföring av deras pensionsrättigheter enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna (avser punkterna 37–55 i den överklagade domen).

Andra grunden: Personaldomstolen har rättsstridigt på eget initiativ tagit upp en invändning om rättsstridighet avseende de allmänna genomförandebestämmelser om överföring av pensionsrättigheter som antogs år 2011.

—	Kommissionen gör gällande att denna grund inte har åberopats uttryckligen av sökandena i första instans och att den inte heller varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande (avser punkterna 72 och 73 i den överklagade domen).

Tredje grunden: Personaldomstolen har tolkat artikel 11 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och bestämmelserna om överföring av pensionsrättigheter fel

—

Kommissionen gör gällande att personaldomstolen – genom att anse att begreppet uppräknat kapitalvärde i artikel 11.2 är skilt från begreppet försäkringsteknisk motsvarighet i artikel 11.1 och som definieras i artikel 8 – enbart har gjort en bokstavstolkning för att komma fram till en slutsats som kan medföra stora skillnader i behandlingen mellan tjänstemän som har ansökt om en överföring ”in” av sina pensionsrättigheter och tjänstemän som har ansökt om en överföring ”out”. Kommissionen hävdar att personaldomstolens tolkning är oförenlig med kraven på finansiell balans i Europeiska unionens pensionssystem och med äganderätten för de tjänstemän som har ansökt om en överföring ”in” (avser punkterna 74–98, 106, 109 och 110 i den överklagade domen).

Fjärde grunden: Personaldomstolens rättstillämpning är felaktig

—

Personaldomstolens rättstillämpning var felaktig när den fann att sökandenas rättigheter redan var ”fullständigt förvärvade” när de nya allmänna genomförandebestämmelser om överföring av pensionsrättigheter, vilka antogs år 2011, trädde ikraft, eftersom det endast är det slutliga beräkningsbeslutet som de överförda pensionsrättigheterna fastställs (avser punkterna 99–108 i den överklagade domen).

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/23

Talan väckt den 17 februari 2014 – Cargill mot rådet

(Mål T-117/14)

2014/C 151/30

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cargill SACI (Buenos Aires, Argentina) (ombud: advokaterna J. Bellis och R. Luff)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1194/2013 av den 19 november 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien (EUT L 315, s. 2) såvitt den avser sökanden, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegüngskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Institutionerna har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att slå fast att priserna på sojabönor och sojabönsolja snedvridits vilket motiverar tillämpningen av artikel 2.5 andra ledet i grundförordningen. (1)

2.	Andra grunden: Andra ledet i artikel 2.5 i grundförordningen, såsom denna bestämmelse tolkats av institutionerna i detta mål, får inte tillämpas på import från ett land som är medlem i WTO i och med att bestämmelsen inte är förenlig med WTO:s avtal om antidumpning.

3.	Tredje grunden: Vid skadeprövningen har man underlåtit att beakta omständigheter som bryter kausalsambandet mellan den påstådda skadan och den påstått dumpade importen, vilket strider mot artikel 3.7 i grundförordningen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51)

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/23

Talan väckt den 17 februari 2014 – LDC Argentina mot rådet

(Mål T-118/14)

2014/C 151/31

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: LDC Argentina (Buenos Aires, Argentina) (ombud: advokaterna J. Bellis och R. Luff)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1194/2013 av den 19 november 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien (EUT L 315, s. 2), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Institutionerna gjorde en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, genom att slå fast att det förelåg en snedvridning av priserna på sojabönor och sojabönolja och att det därför var motiverat att tillämpa artikel 2.5 i grundförordningen (1).

2.	Andra grunden: Artikel 2.5 första stycket andra meningen i grundförordningen, såsom den tolkas av institutionerna i förevarande fall, får inte tillämpas på import från en WTO-medlem, eftersom den strider mot WTO:s antidumpningsavtal.

3.	Tredje grunden: Det togs vid skadebedömningen inte hänsyn till faktorer som bryter orsakssambandet mellan den påstådda skadan och den påstått dumpade importen, vilket strider mot artikel 3.7 i grundförordningen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51).

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/24

Talan väckt den 18 februari 2014 – Carbio mot rådet

(Mål T-119/14)

2014/C 151/32

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cámara Argentina de Biocombustibles (Carbio) (Buenos Aires, Argentina) (ombud: advokaterna J. Bellis och R. Luff)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Institutionerna gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när de fann att snedvridningen av priserna på sojabönor och sojabönsolja motiverade att artikel 2.5 andra stycket i antidumpningsgrundförordningen (1) var tillämplig.

2.	Andra grunden: Artikel 2.5 andra stycket i antidumpningsgrundförordningen, såsom den tolkas av institutionerna i det aktuella målet, ska inte tillämpas på import från en WTO-medlemsstat eftersom den är oförenlig med WTO:s antidumpningsavtal.

3.	Tredje grunden: Skadebedömningen tar inte hänsyn till faktorer som bryter orsakssambandet mellan den påstådda skadan och den påstådda dumpade importen i strid med artikel 3.7 i antidumpningsgrundförordningen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 343, s. 51)

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/25

Talan väckt den 21 februari 2014 – Daimler mot kommissionen

(Mål T-128/14)

2014/C 151/33

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Daimler AG (Stuttgart, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Arhold, B. Schirmer och N. Wimmer)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandebolaget yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 13 december 2013 – SG.B.5/MF/rc – sg.dsg1.b.5(2013) 3963453 – GESTDEM 2013/463, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan är riktad mot kommissionens beslut vad rör sökandens andra begäran att få tillgång till handlingarna i ett förfarande enligt artikel 29 i direktiv 2007/46/EG (1), vad rör Republiken Frankrikes vägran att registrera vissa av sökandens fordon.

Sökandebolaget har anfört följande grunder för sin talan:

Första grunden: Åsidosättande av rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet

—

Kommissionen har med orätt vägrat sökanden att få tillgång till handlingarna i ärendet, i den mening som avses i artikel 41.2 b i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sökandebolaget menar att det berörs direkt och personligen av förfarandet enligt artikel 29 i direktiv 2007/46. Sökandebolaget har rätt att få tillgång till de handlingar som rör det, vilket är ett nödvändigt villkor för att det ska kunna yttra sig.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandebolagets rättigheter enligt Århuskonventionen (2)

—

Sökandebolaget har i detta sammanhang gjort gällande ett åsidosättande av Århuskonventionen, jämförd med förordning (EG) nr 1367/2006 (3). De handlingar sökandebolaget begär att få tillgång till rör information om miljöfrågor. Det finns inga skäl knutna till skydd för en pågående utredning som motiverar en vägran till tillgång, varken med hänsyn till lagstiftning eller till de faktiska omständigheterna, och Århuskonventionens bestämmelser utgör hinder för en sådan vägran.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten till tillgång till handlingarna enligt artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 15.3 FEUF och förordning (EG) nr 1049/2001 (4)

—

Sökandebolaget har gjort gällande att beslutet strider mot artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1049/2001, och således mot artikel 15.3 FEUF och artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, från och med den tidpunkt då sökandebolaget fick rätt att få tillgång till begärda handlingar samt att det inte finns några skäl att vägra sökandebolaget denna tillgång.

—

Sökandebolaget har härvid gjort gällande att kommissionen har åsidosatt sina skyldigheter genom att inte göra en individuell och konkret bedömning av de begärda handlingarna och att kommissionen felaktigt har grundat sitt beslut på ett allmänt undantag. Dessutom är det fråga om ett allmänintresse som är viktigare än intresset att inte bevilja tillgång till handlingarna. Kommissionen har med orätt åsidosatt detta intresse. Kommissionen har med orätt underlåtit att göra den bedömning som krävs enligt artikel 4 i förordning nr 1049/2001 och har endast allmänt hänvisat till skyddet för intresset att kunna göra utredningar.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

—	Sökandebolaget har härvid gjort gällande att kommissionen inte motiverat sitt beslut på ett sätt som överensstämmer med vad som föreskrivs i artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv) (EUT L 263, s. 1).

(2) Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor, undertecknad den 25 juni 1998 i Århus.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, s. 43).

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/26

Talan väckt den 19 februari 2014 – PT Wilmar Bioenergi Indonesia och PT Wilmar Nabati Indonesia mot rådet

(Mål T-139/14)

2014/C 151/34

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PT Wilmar Bioenergi Indonesien (Kodya Dumai, Indonesien) och PT Wilmar Nabati Indonesia (Medan, Indonesia) (ombud: advokaten P. Vander Schueren)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena åberopar elva grunder till stöd för sin talan.

1.	Första grunden: EU-institutionerna handlade på ett sätt som strider mot grundförordningen, (1) eftersom kostnaderna inte beräknades på grundval av den bokföring som fördes av producent-exportörerna för den vara som var föremål för utredning och av de producenter som var föremål för utredning.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av grundförordningen då det fastställda normalvärdet inkluderar kostnader som inte är kopplade till produktion och försäljning av den vara som var föremål för utredning.

3.	Tredje grunden: EU-kommissionen handlade på ett sätt som strider mot grundförordningen genom att inkludera kostnader baserade på internationella referenspriser snarare än på kostnader i ursprungslandet (Indonesien).

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av grundförordningen med anledning av det normalvärde som fastställts i avsaknad av en särskild marknadssituation för den aktuella varan.

5.	Femte grunden: Artikel 2.5 i grundförordningen får inte tillämpas eftersom den strider mot artikel 2.2.2.1 i WTO:s antidumpningsavtal om artikel 2.5 tillät ett undantag från skyldigheten att använda produktionskostnaden i ursprungslandet vid fastställandet av normalvärdet.

Sjätte grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning i förordning nr 1194/2013 både vad gäller de rättsliga och de faktiska omständigheterna, då det aktuella pris som biodieselproducenter betalar för råpalmolja inte regleras av regeringen så att det pris som faktiskt betalats inte kan godtas.

7.	Sjunde grunden: Rådets förordning nr 1194/2013 åsidosätter grundförordningen i avsaknad av beaktande av olikheter som påverkar prisjämförelsen, vilket innebär att det inte gjordes någon rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset.

8.	Åttonde grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning vid tillämpningen av de kostnadsjusteringar som använde felaktigt råmaterial avseende sökandena.

Nionde grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning i förordning nr 1194/2013 då det anpassade kostnaderna för råpalmolja från närstående råpalmoljeproducenter för att de inte var på armlängds avstånd utan att därvid göra någon prövning enbart utifrån den påstådda inverkan av exportskatten på råpalmoljepriset.

10.

Tionde grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning i förordning nr 1194/2013 då det i) inte godtog användningen av inhemsk vinstmarginal från försäljningen av varor som ingår i samma allmänna kategori som biodiesel på grundval av att dessa försäljningar inte gjordes inom ramen för vanliga handelstransaktioner samt ii) bedömde att det var rimligt att beakta en vinstmarginal baserad på långsiktiga intressen snarare än på kortfristig eller mellanlång låneränta.

11.

Elfte grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning i förordning nr 1194/2013 då det inte godtog fastställandet av rimlig vinstmarginal baserad på påståendet att kapitalavkastningen därvid är irrelevant för handelsbolag eftersom de är tjänsteföretag utan någon betydande kapitalinvestering, vilket felaktigt inte beaktar behovet för handelsbolag att ha arbetande kapital för att kunna bedriva sin verksamhet.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51) (nedan kallad grundförordningen).

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/28

Talan väckt den 17 mars 2014 – Ferring mot harmoniseringsbyrån – Kora Corporation (Koragel)

(Mål T-169/14)

2014/C 151/35

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Ferring BV (Hoofddorp, Nederländerna) (ombud: advokaten A. Thünken)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Kora Corporation Ltd (Swords, Irland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 13 januari 2014 (ärende R 721/2013-4),

—	förplikta svarande, och motparten om denne skulle intervenera, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”Koragel” för varor i klass 5 – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 10 490 027

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Ordmärket ”CHORAGON” för varor i klass 5 – Gemenskapsvarumärke nr 8 695 314

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/28

Talan väckt den 20 mars 2014 – Léon Van Parys mot kommissionen

(Mål T-171/14)

2014/C 151/36

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Firma Léon Van Parys NV (Antwerpen, Belgien) (ombud: advokaterna P. Vlaemminck, B. Van Vooren och R. Verbeke)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens skrivelse av den 24 januari 2014, varigenom denna upplyste sökanden om att enligt artikel 907 i förordning (EEG) nr 2454/93 ,

—	fastställa att artikel 909 i förordning (EEG) nr 2454/93 har full verkan till sökandens förmån till följd av tribunalens dom av den 19 mars 2013 i mål T-324/10 i ärendet REM/REC 07/07,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Den första grunden avser åsidosättande av artiklarna 907 och 909 i förordning nr 2452/93 (1) och åsidosättande av Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, bland annat artikel 41 i denna beträffande rätten till god förvaltningssed.

—	I tribunalens dom av den 19 mars 2013 i mål T-324/10, Firma Van Parys mot kommissionen, ogiltigförklaradesex tunc kommissionens beslut C(2010) 2858, vilket innebar att handläggningstiden på nio månader redan hade löpt ut och att kommissionen inte längre kunde fatta beslut om ansökan om eftergift.

—

Det ska minst beaktas att kommissionen inte är behörig att anta rättsakter som går utöver att uppnå samstämmighet mellan kommissionens delvis ogiltigförklarade beslut och tribunalens dom av den 19 mars 2013 i mål T-324/10. Kommissionens åsidosatte härvid artikel 266.1 FEUF om kommissionens behörighet att vidta åtgärder för att genomföra tribunalens dom.

Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 907 i förordning nr 2454/93 och åsidosättande av Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, bland annat artikel 41 i denna beträffande rätten till god förvaltningssed, eftersom kommissionen rättsstridigt använde möjligheten att begära de upplysningar som anges i artikel 907 i förordning nr 2454/93 för att undvika eller åtminstone skjuta fram tillämpningen av artikel 909 i förordning nr. 2454/93.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1).

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/29

Talan väckt den 20 mars 2014 – Nürburgring mot harmoniseringsbyrån – Biedermann (Nordschleife)

(Mål T-181/14)

2014/C 151/37

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Nürburgring (Nürburg, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Viefhues och C. Giersdorf)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)(harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Lutz Biedermann (Villingen-Schwenningen, Tyskland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 20 januari 2014 (ärende R 163/2013-4),

—	förplikta svaranden och, om så är nödvändigt, motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”Nordschleife” för varor och tjänster i klasserna 2–4, 6, 9, 11, 12, 14, 16, 18, 21, 22, 24–30, 32–34, 39, 41 och 43 – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr. 7 379 399

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Lutz Biedermann

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Nationella ordmärket ”Management by Nordschleife” för varor och tjänster i klasserna 6, 9, 16, 25, 28 och 41

Invändningsenhetens beslut: Delvis bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/30

Talan väckt den 20 mars 2014 – Sonova Holding mot harmoniseringsbyrån (Flex)

(Mål T-187/14)

2014/C 151/38

Ansökan är avfattad på: engelska

Parter

Sökande: Sonova Holding AG (Stäfa, Schweiz) (ombud: C. Hawkes, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, monster och modeller) fattade den 12 december 2013 i ärende R 357/2013-2.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”Flex” för varor I klass 10 – registreringsansökan nr 10 866 887

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 7.1 b och c, och 7.2 i förordning nr 207/2009

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/30

Talan väckt den 20 mars 2014 – Grunding Multimedia mot harmoniseringsbyrån (GentleCare)

(Mål T-188/14)

2014/C 151/39

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Grunding Multimedia AG (Stansstad, Schweiz) (ombud: advokaterna M. Neuner och S. Walter)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 24 januari 2014 i ärende R 739/2013-5.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”GentleCare” för varor i klass 7– registreringsansökan nr 11 102 522

Granskarens beslut: Delvis avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 7.1 b och 7.2 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/31

Talan väckt den 21 mars 2014 – Lubrizol France mot rådet

(Mål T-191/14)

2014/C 151/40

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Lubrizol France SAS (Rouen, Frankrike) (ombud: R. MacLean, Solicitor och B. Hartnett, Barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan ska tas upp till prövning,

—

ogiltigförklara artiklarna 1 och 4 i rådets förordning (EU) nr 1387/2013 (1) i den mån den fråntar sökanden rätten att åtnjuta tre befrielser från tullar enligt de tidigare TARIC-koderna 2918.2900.80, 3811.2900.10 och 3811.9000.30, på grund av att förordningen innehåller uppenbara rättsliga och materiella fel samt att den antogs i strid med väsentliga formföreskrifter och säkerhetskrav, och

—	förplikta svaranden och eventuella intervenienter att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Svaranden har gjort sig skyldig till uppenbara rättliga och materiella fel vid konstaterandet av att villkoren var uppfyllda för att avsluta de tre autonoma tullbefrielserna, eftersom svaranden inte gjorde en korrekt tillämpning av testet för att kontrollera förekomsten av tillräckliga mängder av samma eller utbytbara kvantiteter av produkter som tillverkats i Europeiska unionen och av kriteriet avseende identiska, likvärdiga varor eller ersättningsvaror.

Svaranden har åsidosatt väsentliga formföreskrifter och säkerhetskrav som införts i syfte att säkerställa att de förfarandebestämmelser som innebär att företag som anför invändningar ska svara inom en viss frist, och i syfte att förhindra vilseledande och felaktiga uppgifter som anförs mot fortsatt autonom tullbefrielseuppgifter, tillämpas och införlivas på korrekt sätt.

(1) Rådets förordning (EU) nr 1387/2013 av den 17 december 2013 om befrielse från Gemensamma tulltaxans autonoma tullar för vissa jordbruks- och industriprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 1344/2011 (EUT L 354, 2013, s. 201).

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/32

Talan väckt den 21 mars 2014 – Cristiano di Thiene mot harmoniseringsbyrån – Nautica Apparel (AERONAUTICA)

(Mål T-193/14)

2014/C 151/41

Ansökan är avfattad på: engelska

Parter

Sökande: Cristiano di Thiene SpA (Thiene, Italien) (ombud: advokaterna F. Fischetti och F. Celluprica)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Nautica Apparel, Inc. (New York, Förenta staterna)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 10 januari 2014 i ärende R 96/2013-4.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”AERONAUTICA” för varor och tjänster I klasserna 9, 18, 20, 25, 35, 42 och 43 – Ansökan om gemenskapsvarumärke nr 7 508 237

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Äldre gemenskapsregistreringar och brittiska registreringar av ordmärkena ”NAUTICA” och ”NAUTICA BLUE” för varor och tjänster i klasserna 8, 9, 18, 20, 25, 27 och 35

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordningen om gemenskapsvarumärken

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/33

Talan väckt den 20 mars 2014 – Bristol Global mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-194/14)

2014/C 151/42

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Bristol Global Co. Ltd (Birmingham, Förenade konungariket) (ombud: advokaten F. Bozhinova)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Bridgestone Corp. (Tokyo, Japan)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades den 12 december 2013 av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) i ärende R 916/2013-2

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Bristol Global Co. Ltd

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke som innehåller ordelementet AEROSTONE för varor i klass 12 – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 10 066 736

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Bridgestone Corp.

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärkena STONE för varor i klasserna 12, 28, 35 och 37 och BRIDGESTONE för varor i klass 12. Känt varumärke och icke-registrerat tecken, som innehåller ordbeståndsdelen BRIDGESTONE

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b, 8.4 och 8.5 i varumärkesförordningen.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/33

Talan väckt den 24 mars 2014 – Swedish Match North Europe mot harmoniseringsbyrån – Skruf Snus (portionssnus)

(Mål T-196/14)

2014/C 151/43

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Swedish Match North Europé AB (Stockholm, Sverige) (ombud: advokaterna H. Wistam and L. Holm)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Skruf Snus AB (Stockholm, Sverige)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av tredje överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 3 december 2013 i ärende R 1803/2012-3, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Formgivningen av en produkt innehållande ”portionssnus” – Registrerad under nr 1265805-0010

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Grunder för ansökan om ogiltighetsförklaring: Det gjordes gällande att formgivningen saknade särprägel

Annulleringsenhetens beslut: Bifall till ansökan om ogiltigförklaring av den omtvistade registrerade gemenskapsformgivningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet och ansökan om ogiltigförklaring

Grunder: Åsidosättande av artikel 6 i förordning nr 6/2002.

19.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/34

Talan väckt den 31 mars 2014 – Bopp mot harmoniseringsbyrån (figurmärke föreställande en åttakantig grön ram)

(Mål T-209/14)

2014/C 151/44

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Carsten Bopp (Glashütten, Tyskland) (ombud: advokat C. Russ)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån (varumärken, mönster och modeller) den 9 januari 2014 i ärende R 1276/2013-1

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke föreställande en åttakantig grön ram för tjänster i klass 35 – ansökan nr 8 248 965

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 65.6 i förordning nr 207/2009

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 151

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	57 årgången 19 maj 2014

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2014/C 151/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 142, 12.5.2014	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2014/C 151/02	Mål C-314/12: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – UPC Telekabel Wien GmbH mot Constantin Film Verleih GmbH, Wega Filmproduktionsgesellschaft GmbH (Begäran om förhandsavgörande — Tillnärmning av lagstiftning — Upphovsrätt och närstående rättigheter — Informationssamhället — Direktiv 2001/29/EG — Webbplats som gör filmverk tillgängliga för allmänheten utan tillåtelse från innehavarna av en närstående rättighet — Artikel 8.3 — Begreppet mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet — Internetleverantör — Föreläggande riktat till en internetleverantör som förbjuder denna att ge kunderna tillgång till en webbplats — Avvägning mellan grundläggande rättigheter)	2

2014/C 151/03	Mål C-530/12 P: Domstolens dom (första avdelningen) av den 27 mars 2014 – Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) mot National Lottery Commission (Överklagande — Gemenskapsvarumärke — Förordning (EG) nr 40/94 — Artikel 52.2 c — Ansökan om ogiltighetsförklaring grundad på en äldre upphovsrätt som erhållits enligt nationell rätt — Harmoniseringsbyråns tillämpning av nationell rätt — Unionsdomstolens uppgift)	3

2014/C 151/04	Mål C-565/12: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'instance d'Orléans – Frankrike) – LCL Le Crédit Lyonnais, SA mot Fesih Kalhan (Konsumentskydd — Konsumentkreditavtal — Direktiv 2008/48/EG — Artiklarna 8 och 23 — Skyldighet för kreditgivaren att innan avtalet ingås bedöma konsumentens kreditvärdighet — Nationell bestämmelse som föreskriver sökning i databas — Förlust av rätt till avtalad ränta vid åsidosättande av denna skyldighet — Effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner)	4

2014/C 151/05	Mål C-612/12 P P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 27 mars 2014 – Ballast Nedam NV mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Nederländska marknaden för vägbitumen — Fastställande av bruttopriset på vägbitumen — Fastställande av en rabatt till vägbyggnadsföretag — Förordning (EG) nr 1/2003 — Artikel 27 — Rätten till försvar — Nedsättning av böterna)	4

2014/C 151/06	Mål C-17/13: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Alpina River Cruises GmbH, Nicko Tours GmbH mot Ministero delle infrastrutture e dei trasporti – Capitaneria di Porto di Chioggia ) (Sjötransport — Förordning (EEG) nr 3577/92 — Begreppet cabotage — Kryssningstrafik — Kryssning genom Venediglagunen, det italienska territorialhavet och floden Po — Avresa och ankomst till samma hamn)	5

2014/C 151/07	Mål C-151/13: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Cour administrative d’appel de Versailles – Frankrike) – Le Rayon d’Or SARL mot Ministre de l’Économie et des Finances (Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Mervärdesskatt — Tillämpningsområde — Fastställande av beskattningsunderlaget — Begreppet subvention som är direkt kopplad till priset — Schablonbelopp som den nationella sjukförsäkringskassan betalar ut till äldreboenden för personer i behov av omsorg)	6

2014/C 151/08	Mål C-265/13: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 2 de Terrassa – Spanien) – Emiliano Torralbo Marcos mot Korota SA, Fondo de Garantía Salarial (Begäran om förhandsavgörande — Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Artikel 47 — Rätt till ett effektivt rättsmedel — Domstolsavgifter vid överklagande i arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål — Genomförande av unionsrätten — Föreligger inte — Unionsrättens tillämpningsområde — Domstolen saknar behörighet)	7

2014/C 151/09	Mål C-300/13: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana – Spanien) – Ayuntamiento de Benferri mot Consejería de Infraestructuras y Transporte, Iberdrola Distribución Eléctrica SAU (Begäran om förhandsavgörande — Direktiv 85/337/EEG — Miljökonsekvensbedömning av vissa projekt — Anläggning av vissa starkströmsluftledningar — Utbyggnad av en transformatorstation — Projektet har inte varit föremål för miljökonsekvensbedömning)	7

2014/C 151/10	Mål C-322/13: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Bozen – Italien) – Ulrike Elfriede Grauel Rüffer mot Katerina Pokorná (Unionsmedborgarskap — Icke-diskrimineringsprincipen — Regler om språkanvändning i tvistemål)	8

2014/C 151/11	Mål C-64/14 P: Överklagande ingett den 10 december 2013 av Sven A. von Storch m.fl. av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 7 februari 2014 i mål T-492/12, Sven A. von Storch m.fl. mot Europeiska centralbanken	9

2014/C 151/12	Mål C-76/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Braşov (Rumänien) den 12 februari 2014 – Mihai Manea mot Instituția Prefectului – județul Brașov – Serviciul Public Comunitar Regim de Permise de Conducere și Înmatriculare a Vehiculelor	10

2014/C 151/13	Mål C-80/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England and Wales) (Civil Division) (Förenade kungariket) den 14 februari 2014 – Union of Shop, Distributive and Allied Workers (USDAW), B. Wilson mot WW Realisation 1 Ltd (i likvidation), Ethel Austin Ltd, Secretary of State for Business, Innovation and Skills	10

2014/C 151/14	Mål C-85/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het Bedrijfsleven (Nederländerna) den 18 februari 2014 – KPN BV mot Autoriteit Consument en Markt (ACM), intervenienter: UPC Nederland BV m.fl.	11

2014/C 151/15	Mål C-90/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia de Miranda de Ebro (Spanien) av den 24 februari 2014 – Banco Grupo Cajatres S.A. mot María Mercedes Manjón Pinilla och dödsboet efter Miguel Ángel Viana Gordejuela	12

2014/C 151/16	Mål C-93/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sección Tercera de la Audiencia Provincial de Navarra (Spanien) den 26 februari 2014 – Miguel Angel Zurbano Belaza och Antonia Artieda Soria mot Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, S.A.	13

2014/C 151/17	Mål C-117/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social no 23 de Madrid (Spanien) den 11 mars 2014 – Grima Janet Nisttauz Poclava mot Jose María Ariza Toledano (Taberna del Marqués)	14

2014/C 151/18	Mål C-123/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad (Varna, Bulgarien) den 14 mars 2014 – Itales OOD mot Direktor na Direktsia Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika Varna pri Tsentralno Upravlenie na Natsionalnata Agentsia za Prihodite	14

2014/C 151/19	Mål C-129/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Nürnberg (Tyskland) den 20 mars 2014 – brottmål mot Zoran Spasic	15

	Tribunalen
2014/C 151/20	Mål T-56/09 och T-73/09: Tribunalens dom av den 27 mars 2014 – Saint-Gobain Glass France m.fl. mot kommissionen (Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Europeiska marknaden för bilglas — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Avtal om uppdelning av marknader och utbyte av kommersiellt känslig information — Förordning (CE) nr 1/2003 — Invändning om rättsstridighet — Böter — Retroaktiv tillämpning av riktlinjer för beräkning av bötesbelopp för år 2006 — Försäljningsvärde — Tilläggsbelopp — Ansvar för överträdelsen — Tak för böterna — Koncernens konsoliderade omsättning)	16

2014/C 151/21	Mål T-117/10: Tribunalens dom av den 28 mars 2014 – Italien mot kommissionen (ERUF — Nedsättning av finansiellt stöd — Regionala operativa programmet Puglia (Italien) vilket omfattas av mål 1 (2000–2006) — Allvarliga brister i förvaltnings- eller kontrollsystemen som kan leda till systembetingade oegentligheter — Partnerskapsprincipen — Proportionalitet — Artikel 39.3 b i förordning (EG) nr 1260/1999 — Artiklarna 4, 8, 9 och 10 i förordning (EG) nr 438/2001 — Motiveringsskyldighet — Bristande behörighet)	17

2014/C 151/22	Mål T-47/12: Tribunalens dom av den 27 mars 2014 – Intesa Sanpaolo mot harmoniseringsbyrån – equinet Bank (EQUITER) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering av gemenskapsfigurmärket EQUITER — Äldre gemenskapsordmärke EQUINET — Relativt registreringshinder — Verkligt bruk av det äldre varumärket — Artikel 42.2 i förordning (EG) nr 207/2009 — Motiveringsskyldighet)	17

2014/C 151/23	Mål T-133/12: Tribunalens dom av den 2 april 2014 – Ben Ali mot rådet (Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien — Frysning av tillgångar — Rättslig grund — Rätt till egendom — Artikel 17.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna — Tidsmässig anpassning av en ogiltigförklarings verkningar — Utomobligatoriskt ansvar — Materiell skada föreligger inte)	18

2014/C 151/24	Mål T-554/12: Tribunalens dom av den 27 mars 2014 – Oracle America mot harmoniseringsbyrån – Aava Mobile (AAVA MOBILE) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket AAVA MOBILE — Äldre gemenskapsordmärket JAVA — Relativa registreringshinder — Risk för förväxling föreligger inte — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 — Risk för association föreligger inte — Koppling mellan kännetecknen — Renommé — Likhet mellan kännetecknen saknas — Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009)	19

2014/C 151/25	Mål T-347/13: Tribunalens beslut av den 25 mars 2014 – Hawe Hydraulik mot harmoniseringsbyrån – HaWi Energietechnik (HAWI) (Gemenskapsvarumärke — Invändning — Återkallelse av registreringsansökan — Anledning saknas att döma i saken)	19

2014/C 151/26	Mål T-690/13: Talan väckt den 31 december 2013 – Invivo mot OLAF	20

2014/C 151/27	Mål T-91/14: Talan väckt den 10 februari 2014 – Schniga mot växtsortsmyndigheten – Brookfield New Zealand (Gala-Schnitzer)	20

2014/C 151/28	Mål T-92/14: Talan väckt den 10 februari 2014 – Schniga mot växtsortsmyndigheten – Elaris (Gala-Schnitzer)	21

2014/C 151/29	Mål T-104/14 P: Överklagande ingett den 17 februari 2014 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 11 december 2013 i mål F-130/11, Verile och Gjergji mot kommissionen	22

2014/C 151/30	Mål T-117/14: Talan väckt den 17 februari 2014 – Cargill mot rådet	23

2014/C 151/31	Mål T-118/14: Talan väckt den 17 februari 2014 – LDC Argentina mot rådet	23

2014/C 151/32	Mål T-119/14: Talan väckt den 18 februari 2014 – Carbio mot rådet	24

2014/C 151/33	Mål T-128/14: Talan väckt den 21 februari 2014 – Daimler mot kommissionen	25

2014/C 151/34	Mål T-139/14: Talan väckt den 19 februari 2014 – PT Wilmar Bioenergi Indonesia och PT Wilmar Nabati Indonesia mot rådet	26

2014/C 151/35	Mål T-169/14: Talan väckt den 17 mars 2014 – Ferring mot harmoniseringsbyrån – Kora Corporation (Koragel)	28

2014/C 151/36	Mål T-171/14: Talan väckt den 20 mars 2014 – Léon Van Parys mot kommissionen	28

2014/C 151/37	Mål T-181/14: Talan väckt den 20 mars 2014 – Nürburgring mot harmoniseringsbyrån – Biedermann (Nordschleife)	29

2014/C 151/38	Mål T-187/14: Talan väckt den 20 mars 2014 – Sonova Holding mot harmoniseringsbyrån (Flex)	30

2014/C 151/39	Mål T-188/14: Talan väckt den 20 mars 2014 – Grunding Multimedia mot harmoniseringsbyrån (GentleCare)	30

2014/C 151/40	Mål T-191/14: Talan väckt den 21 mars 2014 – Lubrizol France mot rådet	31

2014/C 151/41	Mål T-193/14: Talan väckt den 21 mars 2014 – Cristiano di Thiene mot harmoniseringsbyrån – Nautica Apparel (AERONAUTICA)	32

2014/C 151/42	Mål T-194/14: Talan väckt den 20 mars 2014 – Bristol Global mot harmoniseringsbyrån	33

2014/C 151/43	Mål T-196/14: Talan väckt den 24 mars 2014 – Swedish Match North Europe mot harmoniseringsbyrån – Skruf Snus (portionssnus)	33

2014/C 151/44	Mål T-209/14: Talan väckt den 31 mars 2014 – Bopp mot harmoniseringsbyrån (figurmärke föreställande en åttakantig grön ram)	34

2014/C 151/45	Mål T-542/13: Tribunalens beslut av den 25 mars 2014 – Nederländerna mot kommissionen	35