5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/2

DOMSTOLENS BESLUT

av den 25 mars 2014

om lagstadgade helgdagar och rättsferier

2014/C 135/02

DOMSTOLEN ANTAR FÖLJANDE BESLUT

med beaktande av artikel 24.2, 24.4 och 24.6 i rättegångsreglerna, och av följande skäl:

Enligt nämnda artikel ska det upprättas en förteckning över lagstadgade helgdagar och fastställas datum för rättsferierna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De lagstadgade helgdagar som avses i artikel 24.4 och 24.6 i rättegångsreglerna ska vara:

—	nyårsdagen,

—	annandag påsk,

—	första maj,

—	Kristi himmelsfärdsdag,

—	annandag pingst,

—	den 23 juni,

—	den 15 augusti,

—	den 1 november,

—	den 25 december,

—	den 26 december.

Artikel 2

För perioden den 1 november 2014 till den 31 oktober 2015, ska de rättsferier som avses i artikel 24.2 och 24.6 i rättegångsreglerna infalla enligt följande:

—	Jul 2014: från och med måndag den 15 december 2014 till och med söndag den 4 januari 2015,

—	Påsk 2015: från och med måndag den 30 mars 2015 till och med söndag den 12 april 2015,

—	Sommar 2015: från och med fredag den 17 juli 2015 till och med söndag den 30 augusti 2015.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Luxemburg den 25 mars 2014.

A. CALOT ESCOBAR

Justitiesekreterare

V. SKOURIS

Ordförande

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/3

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Tartu Ringkonnakohus – Estland) – A Karuse AS mot Politsei- ja Piirivalveamet

(Mål C-222/12) (1)

((Vägtransport - Förordning (EG) nr 561/2006 - Skyldighet att använda färdskrivare - Undantag för fordon som används i samband med underhåll av vägar - Fordon som transporterar grus från lastningsplatsen till den plats där vägunderhållsarbetet genomförs))

2014/C 135/03

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Tartu Ringkonnakohus

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A Karuse AS

Motpart: Politsei- ja Piirivalveamet

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tartu Ringkonnakohus – Tolkning av artikel 13.1 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, s. 1) – Skyldighet att använda en färdskrivare – Undantag från skyldigheten för fordon som används i samband med underhåll av vägar – Lastbil, med en högsta tillåtna vikt på 25,5 ton, som på en allmän väg transporterar grus från ett grustag till den plats där förbättrings- och underhållsarbeten av en väg genomförs

Domslut

Begreppet ”fordon som används i samband med underhåll av vägar” i artikel 13.1 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 – som är fordon som kan undantas från skyldigheten att använda färdskrivare – ska tolkas så att det omfattar fordon som transporterar material till en plats där vägunderhållsarbete genomförs, under förutsättning att transporten i sin helhet och uteslutande utförs i samband med genomförandet av vägunderhållsarbetet och att den utgör en underordnad verksamhet i förhållande till detta arbete. Det ankommer på den nationella domstolen att med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i målet bedöma om så är fallet.

(1) EUT C 209, 14.7.2012

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/4

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Finanzamt Dortmund-West mot Klinikum Dortmund gGmbH

(Mål C-366/12) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Undantag från skatteplikt - Artikel 13 A.1 b - Leverans av varor - Tillhandahållande av läkemedel för cytostatikabehandling inom ramen för öppenvård - Tjänster som tillhandahålls av olika skattskyldiga personer - Artikel 13 A.1 c - Vårdtjänster - Läkemedel som skrivs ut av en läkare som bedriver självständig verksamhet på sjukhuset - Närbesläktade verksamheter - Tjänster som är underordnade vårdtjänster - Verksamheter som i materiellt och ekonomiskt hänseende inte går att skilja från varandra))

2014/C 135/04

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt Dortmund-West

Motpart: Klinikum Dortmund gGmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Bundesfinanzhof – Tolkning av artikel 13 A 1 b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – Uttrycket verksamheter som är närbesläktade med sjukhusvård och sjukvård – Verksamhet som inte utgör tillhandahållande av tjänst i den mening som avses i artikel 6 i direktivet – Verksamhet som tillhandahålls av en annan skattskyldig person än den som tillhandahåller sjukhusvården eller sjukvården – Verksamhet som är närbesläktad med sjukvård som inte är skattebefriad

Domslut

En leverans av varor, såsom de läkemedel för cytostatikabehandling som är aktuella i det nationella målet, vilka läkare som bedriver självständig verksamhet på ett sjukhus skriver ut inom ramen för öppenvård av cancer, kan inte undantas från mervärdesskatteplikt enligt artikel 13 A.1 c i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2005/92/EG av den 12 december 2005, med mindre än att leveransen i materiellt och ekonomiskt hänseende inte kan skiljas från den huvudsakliga sjukvårdstjänsten. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva om så är fallet.

(1) EUT C 366, 24.11.2012

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/5

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal administratif de Grenoble – Frankrike) – Margaretha Bouanich mot Direction départementale des finances publiques de la Drôme

(Mål C-375/12) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 63 FEUF - Fri rörlighet för kapital - Artikel 49 FEUF - Etableringsfrihet - Inkomstskatt för fysiska personer - Mekanism med en inkomstbaserad övre gräns för direkta skatter - Bilateralt skatteavtal för undvikande av dubbelbeskattning - Beskattning av utdelning som lämnas av ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat på vilken källskatt redan innehållits - Hänsyn har inte alls eller endast delvis tagits till den skatt som betalats i denna andra medlemsstat vid beräkningen av den övre gränsen för skatten - Artikel 65 FEUF - Restriktion - Motivering))

2014/C 135/05

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal administratif de Grenoble

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Margaretha Bouanich

Motpart: Direction départementale des finances publiques de la Drôme

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tribunal administratif de Grenoble – Tolkning av artiklarna 49, 63 och 65 FEUF – Nationell lagstiftning avseende inkomstskatt för fysiska personer enligt vilken en övre gräns ska gälla för den direkta skatt som den skattskyldige har att erlägga – Den så kallade begränsningsregeln – Bilateralt skatteavtal – Beskattning av utdelning som ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat lämnar och på vilken källskatt redan innehållits – Belopp som innehållits i källskatt beaktas delvis vid beräkningen av den övre gränsen för skatten – Motivering av en sådan lagstiftning i form av behovet att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang, den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, eller någon annat tvingande skäl av allmänintresse

Domslut

Artiklarna 49 FEUF, 63 FEUF och 65 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat innebärande att när en person med hemvist i den medlemsstaten som äger aktier i ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat uppbär utdelning som beskattas i båda dessa stater – varvid dubbelbeskattning undanröjs genom avräkning i aktieägarens hemviststat för ett belopp motsvarande den skatt som betalats i bolagets hemviststat – ska en mekanism med en övre gräns för olika direkta skatter upp till en viss procent av den under ett år uppburna inkomsten inte alls eller endast delvis omfatta den skatt som betalats i det utdelande bolagets hemviststat.

(1) EUT C 319, 20.10.2012.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/6

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Nederländerna) – O mot Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel, Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel mot B

(Mål C-456/12) (1)

((Direktiv 2004/38/EG - Artikel 21.1 FEUF - Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier - Personer som omfattas av denna rätt - Rätt för en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare att uppehålla sig i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare - Unionsmedborgarens återvändande till den medlemsstaten efter kortare vistelser i en annan medlemsstat))

2014/C 135/06

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: O, Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel

Motpart: Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel, B

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Raad van State – Nederländerna – Tolkning av artiklarna 20, 21, 45 och 56 FEUF och av artiklarna 3.1, 6 och 7.1 och 7.2 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77) – Rätt till inresa och uppehåll för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare – Unionsmedborgarens återvändande till sin ursprungsmedlemsstat efter en vistelse i en annan medlemsstat i egenskap av unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 21 FEUF och i egenskap av mottagare av tjänster i den mening som avses i artikel 56 FEUF – Analog tillämpning av direktivet såsom i domarna i målen C-370/90 (Singh) och C-291/05 (Eind)

Domslut

Artikel 21.1 FEUF ska tolkas så, att i en situation där en unionsmedborgare har utvecklat och befäst ett familjeliv tillsammans med en tredjelandsmedborgare under en verkningsfull vistelse – med stöd av och i överensstämmelse med villkoren enligt artikel 7.1 och 7.2 eller artikel 16.1 och 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG – i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare, ska direktivets bestämmelser tillämpas analogt när nämnda unionsmedborgare, tillsammans med sin familjemedlem, återvänder till sin ursprungsmedlemsstat. Villkoren för att bevilja en härledd uppehållsrätt för nämnda tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till unionsmedborgaren, i unionsmedborgarens ursprungsmedlemsstat bör således i princip inte vara strängare än de som föreskrivs i nämnda direktiv för att bevilja en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, en härledd uppehållsrätt i en situation där unionsmedborgaren har utövat sin rätt till fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare.

(1) EUT C 26, 26.1.2013

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/7

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Nederländerna) – S mot Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel, Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel mot G

(Mål C-457/12) (1)

((Artiklarna 20 FEUF, 21.1 FEUF och 45 FEUF - Direktiv 2004/38/EG - Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier - Personer som omfattas av denna rätt - Rätt för en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare att uppehålla sig i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare - Unionsmedborgare som är bosatt och är medborgare i samma medlemsstat - Förvärvsarbete - Regelbundna resor till en annan medlemsstat))

2014/C 135/07

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: S och Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel

Motparter: Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel och G

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Raad van State – Nederländerna – Tolkning av artiklarna 20, 21, 45 och 56 FEUF och av artiklarna 3.1, 6 och 7.1 och 7.2 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77 och rättelser i EUT L 229, s. 35, EUT L 197, 2005, s 34 och EUT L 204, 2007, s. 28) – Personer som har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier – Tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som är bosatt i sin ursprungsmedlemsstat och som arbetar i en annan medlemsstat för en arbetsgivare som är etablerad i denna medlemsstat – Tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som är bosatt i och arbetar i sin ursprungsmedlemsstat men som ofta i arbetet reser till en annan medlemsstat

Domslut

Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat vägrar en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, uppehållsrätt när unionsmedborgaren är medborgare i den medlemsstaten och är bosatt där, men regelbundet reser till en annan medlemsstat i arbetet.

Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den ger en unionsmedborgares familjemedlem som är tredjelandsmedborgare en härledd uppehållsrätt i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare, när unionsmedborgaren är bosatt i den medlemsstaten men regelbundet reser till en annan medlemsstat i egenskap av arbetstagare i nämnda bestämmelses mening, för det fall ett beslut att vägra en sådan uppehållsrätt avskräcker den berörda unionsmedborgaren från att verkligen utöva sina rättigheter enligt artikel 45 FEUF, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

(1) EUT C 26, 26.1.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/8

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret – Danmark) – ATP Pension Service A/S mot Skatteministeriet

(Mål C-464/12) (1)

((Sjätte mervärdesskattedirektivet - Undantag från skatteplikt - Artikel 13 B d punkterna 3 och 6 - Särskilda investeringsfonder - Tjänstepensionssystem - Förvaltning - Transaktioner rörande spar- och transaktionskonton, betalningar och överföringar))

2014/C 135/08

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ATP Pension Service A/S

Motpart: Skatteministeriet

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Østre Landsret – Tolkning av artikel 13 B d 3 och 6 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – Undantag för transaktioner rörande spar- eller transaktionskonton och rörande särskilda investeringsfonder – Leverans som består i att pengar från fonden betalas in till en pensionskassa

Domslut

Artikel 13 B d punkt 6 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas så att pensionskassor sådana som de i det nationella målet kan omfattas av denna bestämmelse när de finansieras av de personer som ska få pensionerna utbetalda, när sparmedlen investeras utifrån en princip om riskspridning och när investeringsrisken bärs av pensionskunderna. Det saknar härvidlag betydelse att avgifterna betalas in av arbetsgivaren, att deras storlek beror på kollektivavtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare, att de sätt som pensionen betalas ut på kan variera, att avgifterna ger rätt till avdrag enligt bestämmelserna om inkomstsskatt eller att det är möjligt att komplettera pensionen med ett underordnat försäkringsinslag.

Artikel 13 B d punkt 6 i sjätte direktivet 77/388 ska tolkas så att begreppet ”förvaltning av särskilda investeringsfonder” i den mening som avses i denna bestämmelse omfattar tjänster genom vilka ett institut tillvaratar rättigheter för pensionskunder i en pensionskassa genom att upprätta konton och genom att gottskriva inbetalda avgifter på pensionskundernas konton i pensionsordningen. Begreppet omfattar även bokföringstjänster och kontoupplysningstjänster sådana som de som anges i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdedepapper (fondföretag), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG och 2001/108/EG av den 21 januari 2002.

Artikel 13 B d punkt 3 i sjätte direktivet 77/388 ska tolkas så att det undantag från skyldigheten att erlägga mervärdesskatt för transaktioner avseende betalningar och överföringar, som föreskrivs i bestämmelsen, ska tillämpas på tjänster genom vilka ett institut tillvaratar rättigheter för pensionskunderna i en pensionskassa genom att upprätta konton för dessa kunder i pensionsordningens system och genom att gottskriva dessa kunders avgifter på deras konton, samt på transaktioner, vilka är underordnade i förhållande till dessa tjänster, eller som tillsammans med dessa utgör ett enda ekonomiskt tillhandahållande.

(1) EUT C 9, 12.1.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/9

Domstolens dom (första avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Octapharma France SAS mot Agence nationale de sécurité du médicament et des produits de santé (ANSM), Ministère des affaires sociales et de la santé

(Mål C-512/12) (1)

((Tillnärmning av lagstiftning - Direktiv 2001/83/EG - Direktiv 2002/98/EG - Tillämpningsområde - Labila blodprodukter - Industriellt framställd plasma - Samtidig eller exklusiv tillämpning av direktiv - En medlemsstats möjlighet att införa strängare regler för plasma än för läkemedel))

2014/C 135/09

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Octapharma France SAS

Motpart: Agence nationale de sécurité du médicament et des produits de santé (ANSM), Ministère des affaires sociales et de la santé

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Conseil d’État (Frankrike) – Tolkning av artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, s. 67) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG av den 31 mars 2004 om ändring av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EUT L 136, s. 34) – Tolkning av artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG (EUT L 33, s. 30), och av artikel 168 FEUF – Labila blodprodukter – Industriellt framställd plasma – Samtidig tillämpning av båda direktiven eller enbart av direktiv 2001/83/EG med anledning av att det regelverk som har antagits i direktiv 2002/98/EG är mindre strängt – En medlemsstats möjlighet att anta eller behålla nationella bestämmelser som är strängare för industriellt framställd plasma än för läkemedel – Avsaknad av faktisk tillämpning av bestämmelserna i direktiv 2001/83/EG om kravet på förhandstillstånd för försäljning

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG av den 31 mars 2004, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG ska tolkas på så sätt, att plasma från helblod avsedd för transfusion som framställts med hjälp av en industriell process omfattas, enligt artikel 109 i direktiv 2001/83, av tillämpningsområdet för direktiv 2002/98 vad avser dess insamling och kontroll, och av tillämpningsområdet för direktiv 2001/83, i dess lydelse enligt direktiv 2004/27, vad avser dess framställning, förvaring och distribution, under förutsättning att den ska anses utgöra ett läkemedel enligt definitionen i artikel 1.2 i nämnda direktiv.

Artikel 4.2 i direktiv 2002/98, jämförd med artikel 168 FEUF, ska tolkas på så sätt, att det är tillåtet att upprätthålla eller införa strängare nationella bestämmelser för plasma som framställts med hjälp av en industriell process än dem som gäller för läkemedel, men enbart såvitt avser dess insamling och kontroll.

(1) EUT C 26, 26.1.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/10

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Krefeld – Tyskland) – Marc Brogsitter mot Fabrication de Montres Normandes Eurl., Karsten Fräßdorf

(Mål C-548/12) (1)

((Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Domstols behörighet på privaträttens område - Förordning (EG) nr 44/2001 - Särskilda behörighetsregler - Artikel 5.1 och 5.3 - Skadeståndstalan - Fråga huruvida talan avser avtal eller skadestånd utanför avtalsförhållanden))

2014/C 135/10

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Krefeld

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Marc Brogsitter

Svarande: Fabrication de Montres Normandes Eurl., Karsten Fräßdorf

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Landgericht Krefeld – Tolkning av artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) – Särskilda behörighetsregler – Talan väckt vid en domstol som är behörig i fråga om talan som avser skadestånd utanför avtalsförhållanden – Situation där det otillåtna agerandet har företagits inom ramen för ett avtal mellan den som agerat och den som lidit skadan och där domstolen på uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser, är belägen i en annan medlemsstat – Bestämmande av behörig domstol

Domslut

Sådana skadeståndsanspråk som dem i det nationella målet, som enligt den nationella rätten betraktas som utomobligatoriska, ska ändå anses ha anknytning till ett ”avtal”, i den mening som avses i artikel 5.1 a i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, när det påtalade agerandet kan betraktas som ett åsidosättande av avtalsförpliktelserna, såsom dessa låter sig bestämmas utifrån avtalets syfte.

(1) EUT C 101, 6.4.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/10

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank van eerste aanleg te Brugge – Belgien) – Jetair NV, BTW-eenheid BTWE Travel4you mot FOD Financiën

(Mål C-599/12) (1)

((Mervärdesskatt - Särskild ordning för resebyråer - Transaktioner som genomförts utanför Europeiska unionen - Sjätte direktivet 77/388/EEG - Artikel 28.3 - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 370 - ”Standstill”-klausuler - Ändring av den nationella lagstiftningen under införlivandefristen))

2014/C 135/11

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van eerste aanleg te Brugge

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Jetair NV, BTW-eenheid BTWE Travel4you

Motpart: FOD Financiën

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Rechtbank van eerste aanleg te Brugge – Tolkning av artiklarna 49 och 63 FEUF, artiklarna 26.3 och 28.3 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – Tolkning och giltighet av artiklarna 153, 309 och 370 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) – Särskilda bestämmelser för resebyråer – Tillhandahållande av tjänster som innebär att andra skattskyldiga används för att genomföra transaktioner utanför unionen – Undantag från skatteplikt föreligger inte – Likhetsprincipen, principen om skatteneutralitet och proportionalitetsprincipen

Domslut

Artikel 28.3 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund och artikel 370 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt utgör inte hinder för att en medlemsstat före den 1 januari 1978, under sjätte direktivets införlivandefrist, införde en bestämmelse som ändrade den gällande lagstiftningen på så sätt att resebyråers transaktioner avseende resor utanför Europeiska unionen blev föremål för mervärdesskatt.

En medlemsstat kan utan att åsidosätta artikel 309 i direktiv 2006/112 välja att inte likställa resebyråers tillhandahållanden av tjänster med från mervärdesskatt undantagen förmedlingsverksamhet när tillhandahållandena avser resor utanför unionen och genom att föreskriva att tillhandahållandena ska vara föremål för mervärdesskatt, under förutsättning att medlemsstaten beskattade dem den 1 januari 1978.

3)	Det förhållandet att artikel 370 i direktiv 2006/112, jämförd med punkt 4 i del A i bilaga X till det direktivet, ger medlemsstaterna rätt att välja huruvida tjänster som avser resor utanför unionen ska fortsätta att beskattas eller inte innebär inte att artikeln strider mot unionsrätten.

En medlemsstat åsidosätter inte unionsrätten, och särskilt inte likabehandlingsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om skatteneutralitet, genom att behandla resebyråer, i den mening som avses i artikel 26.1 i sjätte direktivet 77/388 och artikel 306 i direktiv 2006/112, annorlunda än förmedlare och genom att föreskriva – på så sätt som görs i kunglig förordning av den 28 november 1999 – att enbart resebyråers tillhandahållanden, och inte förmedlares tillhandahållanden, ska beskattas när dessa avser resor utanför Europeiska unionen.

(1) EUT C 86, 23.3.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/11

Domstolens dom (första avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad – Bulgarien) – Global Trans Lodzhistik OOD mot Nachalnik na Mitnitsa Stolichna

(Förenade målen C-29/13 och C-30/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Gemenskapens tullkodex - Artiklarna 243 och 245 - Förordning (EEG) nr 2454/93 - Artikel 181a - Beslut mot vilket talan kan väckas - Fråga huruvida en talan vid domstol mot ett beslut kan tas upp till prövning utan att beslutet först har angripits på administrativ väg - Principen om iakttagande av rätten till försvar))

2014/C 135/12

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Global Trans Lodzhistik OOD

Svarande: Nachalnik na Mitnitsa Stolichna

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Administrativen sad Sofia–grad – Tolkning av artiklarna 243 och 245 rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) samt av artikel 181а.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1) – Principerna om rätten till försvar och res judicata – Rätt att överklaga ett beslut från tullmyndigheten uppbörd i efterhand av tullskulder, även då myndighetens beslut är slutliga – Fråga huruvida en talan vid domstol mot ett beslut kan tas upp till prövning utan att beslutet först har angripits på administrativ väg – Tullmyndighetens beslut har fattats i strid med processuella krav – Fråga huruvida en domstol i ett sådant fall är skyldig att pröva talan mot beslutet, trots att sökanden egentligen först måste angripa det på administrativ väg

Domslut

Ett beslut av det slag som är aktuellt i de nationella målen, som rör en rättelse, på grundval av artikel 30.2 b i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996, av varors tullvärde, vilket lett till att deklaranten delges ett beslut om påförande av ytterligare mervärdesskatt, utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas, i den mening som avses i artikel 243 i förordning nr 2913/92. Artikel 245 i förordning nr 2913/92 utgör, med hänsyn till de allmänna principerna om iakttagande av rätten till försvar och om rättskraft, inte hinder mot en nationell lagstiftning, av det slag som är aktuellt i de nationella målen, som föreskriver två skilda rättsmedel som kan användas för att angripa tullmyndighetens beslut, förutsatt att denna lagstiftning varken strider mot likvärdighetsprincipen eller mot effektivitetsprincipen.

2)	Artikel 243 i förordning nr 2913/92 innebär inte att ett beslut som antas med stöd av artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 3254/94, endast kan överklagas om det dessförinnan har varit föremål för ett omprövningsförfarande.

Artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 3254/94, ska tolkas så, att ett beslut som antas med stöd av denna artikel ska anses slutgiltigt. Den berörde har rätt att överklaga detta beslut direkt till en oberoende rättslig myndighet, även i fall då dennes rätt att yttra sig och framföra invändningar har åsidosatts.

Vid ett åsidosättande av den berördes rätt att yttra sig och framföra invändningar enligt artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 3254/94, ankommer det på den nationella domstolen att, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det mål den har att avgöra och till likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, avgöra huruvida den omständigheten, att det aktuella beslutet ska upphävas på grund av att det antagits med åsidosättande av principen om iakttagande av rätten till försvar, medför att den nationella domstolen är skyldig att avgöra ett mål om överklagande av detta beslut eller om den kan välja att återförvisa ärendet till den behöriga myndigheten.

(1) EUT C 108, 13.4.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/13

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy w Białymstoku – Polen) – Małgorzata Nierodzik mot Samodzielny Publiczny Psychiatryczny Zakład Opieki Zdrowotnej im. dr Stanisława Deresza w Choroszczy

(Mål C-38/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 4 - Begreppet anställningsvillkor - Uppsägningstiden för ett avtal om visstidsanställning - Särbehandling av visstidsanställda arbetstagare))

2014/C 135/13

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy w Białymstoku

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Małgorzata Nierodzik

Motpart: Samodzielny Publiczny Psychiatryczny Zakład Opieki Zdrowotnej im. dr Stanisława Deresza w Choroszczy

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Sąd Rejonowy w Białymstoku – Tolkning av artikel 1 i samt punkterna 1 och 4 i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43) – Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs mindre fördelaktiga uppsägningsfrister vid visstidsanställningar än vid tillsvidareanställningar

Domslut

Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete av den 18 mars 1999, vilket är bilagt rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas så, att den – när visstidsanställda och tillsvidareanställda arbetstagare befinner sig i jämförbara situationer – utgör hinder mot en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, som i fråga om avtal om visstidsanställning i minst sex månader föreskriver en möjlighet att tillämpa en fast uppsägningstid på två veckor oberoende av den berörda arbetstagarens anställningstid, medan uppsägningstiden för avtal om tillsvidareanställning fastställs i förhållande till den berörda arbetstagarens anställningstid och kan variera från två veckor till tre månader.

(1) EUT C 141, 18.5.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/13

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Posteshop SpA – Divisione Franchising Kipoint mot Autorità garante della concorrenza e del mercato, Presidenza del Consiglio dei Ministri

(Mål C-52/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2006/114/EG - Begreppen ”vilseledande reklam” och ”jämförande reklam” - Nationell lagstiftning enligt vilken vilseledande reklam och otillåten jämförande reklam utgör två separata överträdelser))

2014/C 135/14

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Posteshop SpA – Divisione Franchising Kipoint

Motpart: Autorità garante della concorrenza e del mercato, Presidenza del Consiglio dei Ministri

ytterligare deltagare i rättegången: Cg srl, Tacoma srl

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Consiglio di Stato – Tolkning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, s. 21) – illojal handelspraxis mellan näringsidkare – Begreppet ”vilseledande reklam och jämförande reklam” – Nationell lagstiftning om förbud mot dels reklam som är både vilseledande och otillåtet jämförande, dels vilseledande reklam och jämförande reklam såsom två separata överträdelser

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam ska tolkas så, att det, i fråga om skyddet för näringsidkarna, betraktar vilseledande reklam och otillåten jämförande reklam som två separata överträdelser och att det, för att kunna förbjuda och beivra vilseledande reklam, inte krävs att reklamen i fråga samtidigt utgör otillåten jämförande reklam.

(1) EUT C 123, 27.4.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/14

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Veliko Tarnovo – Bulgarien) – FIRIN OOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Veliko Tarnovo pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

(Mål C-107/13) (1)

((Gemensamt system för mervärdesskatt - Avdrag för ingående mervärdesskatt - Förskottsbetalningar - Beslut att neka avdrag - Skatteundandragande - Jämkning av avdrag när den skattepliktiga transaktionen inte ägt rum - Villkor))

2014/C 135/15

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Veliko Tarnovo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: FIRIN OOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Veliko Tarnovo pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Administrativen sad Veliko Tarnovo – Tolkning av artikel 168 a jämförd med artiklarna 65, 90.1 och 185.1 samt artikel 205 jämförd med artiklarna i 168 a och 193 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) – Principen om mervärdesskattens neutralitet, effektivitetsprincipen och proportionalitetsprincipen – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Förskottsbetalning för en framtida och klart definierad leverans – Avdrag nekas när betalningen mottas på grund av att varorna ej levererats – Möjlighet för leverantören att korrigera det ursprungliga avdraget och påverkan på beslutet att neka sådant avdrag – Mottagaren av en leverans vägras avdrag på grund av dennes solidariska ansvar för en annan beskattningsbar persons betalning av skatten – En person hålls solidariskt ansvarig på grundval av presumtioner som bygger på formulerade institut i civilrätten

Domslut

Artiklarna 65, 90.1, 168 a, 185.1 och 193 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att det avdrag för mervärdesskatt som mottagaren av en faktura rörande förskottsbetalning för en leverans av varor har gjort ska justeras när, under sådana omständigheter som i det nationella målet, leveransen i slutändan inte äger rum, även om leverantören fortsätter att vara betalningsskyldig för denna skatt och inte har betalat tillbaka förskottet.

(1) EUT C 129, 4.5.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/15

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs eV mot ILME GmbH

(Mål C-132/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Direktiv 2006/95/EG - Begreppet elektrisk utrustning - CE-märkning - Höljen till flerpoliga elektriska kopplingar))

2014/C 135/16

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs eV

Svarande: ILME GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Landgericht Köln – Tolkning av artiklarna 1, 8 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/95/EG av den 12 december 2006 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser liksom bilagorna II, IV och III till samma direktiv (EGT L 374, s. 10) – Begreppet elektrisk utrustning – Förbud mot att anbringa CE-märkning på höljen till flerpoliga elektriska kopplingar som säljs som delar

Domslut

Artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/95/EG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser ska tolkas så, att höljen till flerpoliga elektriska kopplingar för industriellt bruk, såsom de som är aktuella i det nationella målet, omfattas av begreppet elektrisk utrustning i den mening som avses i nämnda bestämmelse. De ska följaktligen vara försedda med CE-märkning i den mån den omständigheten att de blivit korrekt monterade och används för de ändamål de är avsedda för inte i något fall kan leda till att de inte längre överensstämmer med de säkerhetskrav som de kontrollerats mot.

(1) EUT C 164, 8.6.2013

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/16

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Commissione Tributaria Regionale di Mestre-Venezia – Italien) – Società Italiana Commercio e Servizi srl, en liquidation (SICES) m.fl. mot Agenzia Dogane Ufficio delle Dogane di Venezia

(Mål C-155/13) (1)

((Jordbruk - Förordning (EG) nr 341/2007 - Artikel 6.4 - Tullkvoter - Vitlök med ursprung i Kina - Importlicenser - Rättigheter som följer av vissa importlicenser kan inte överlåtas - Kringgående - Rättsmissbruk))

2014/C 135/17

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione Tributaria Regionale di Mestre-Venezia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Società Italiana Commercio e Servizi srl, i likvidation (SICES), Agrima KG D. Gritsch Herbert & Gritsch Michael & Co., Agricola Lusia srl, Romagnoli Fratelli SpA, Agrimediterranea srl, Francesco Parini, Duoccio srl, Centro di Assistenza Doganale Triveneto Service srl, Novafruit srl, Evergreen Fruit Promotion srl

Motpart: Agenzia Dogane Ufficio delle Dogane di Venezia

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Commissione Tributaria Regionale di Mestre-Venezia – Tolkning av artikel 6 i kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 av den 29 mars 2007 om öppnande och förvaltning av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och vissa andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer (EUT L 90, s. 12) – Rättigheter knutna till A-licenser kan inte överföras – Företag som innehar importlicenser vilka, före varje import, köpt vitlök från Kina via ett företag som saknar sådana licenser och vilka, efter tullinbetalning, vidaresålt vitlöken ifråga till förstnämnda företag.

Domslut

Artikel 6.4 i kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 av den 29 mars 2007 om öppnande och förvaltning av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och vissa andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer, ska tolkas så, att den i princip inte utgör hinder för transaktioner genom vilka en importör som innehar licenser för import med nedsatt tullsats köper en vara utanför unionen av en näringsidkare som själv är traditionell importör i den mening som avses i artikel 4.2 i samma förordning men som har uttömt sina egna licenser för import med nedsatt tullsats, och sedan säljer tillbaka varan till samma näringsidkare efter att ha importerat den till unionen. Sådana transaktioner utgör emellertid rättsmissbruk när de har konstruerats huvudsakligen i syfte att uppnå tillämpning av förmånstull. Vid prövningen av huruvida det är fråga om ett förfarande som utgör missbruk ska den nationella domstolen beakta alla omständigheter i det aktuella fallet, däribland affärstransaktioner före och efter den berörda importen.

(1) EUT C 178, 22.6.2013

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/17

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona – Spanien) – Antonio Márquez Samohano mot Universitat Pompeu Fabra

(Mål C-190/13) (1)

((Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Universitet - Biträdande lektorer - På varandra följande visstidsanställningsavtal - Klausul 5.1 - Åtgärder för att förhindra missbruk vid tillämpningen av på varandra följande visstidsanställningsavtal - Begreppet ”objektiva grunder” som kan motivera sådana avtal - Klausul 3 - Begreppet tillsvidareanställning - Sanktioner - Rätt till ersättning - Skillnad i behandling mellan tillsvidareanställda arbetstagare))

2014/C 135/18

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Antonio Márquez Samohano

Svarande: Universitat Pompeu Fabra

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Juzgado de lo Social n. 3 de Barcelona – Tolkning av klausulerna 3 och 5 i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EUT L 175, s. 43) – Anställningsavtal som ingåtts med en offentlig arbetsgivare – Universitetslektorer – Avsaknad av åtgärder för att undvika missbruk av på varandra följande tidsbestämda anställningsavtal

Domslut

Klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete, vilket ingicks den 18 mars 1999 och återfinns som bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationella bestämmelser, såsom de som är aktuella i det nationella målet, vilka tillåter att universiteten kan förnya på varandra följande visstidsanställningsavtal vilka ingåtts med biträdande lektorer, utan någon som helst begränsning vad gäller längsta tillåtna sammanlagda giltighetstid eller hur många gånger dessa avtal kan förnyas, under förutsättning att sådana avtal är motiverade av en objektiv grund i den mening som avses i punkt 1 a i denna klausul, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Det ankommer emellertid även på den hänskjutande domstolen att företa konkreta kontroller av att den aktuella förnyelsen av flera på varandra följande visstidsanställningsavtal verkligen syftade till att tillgodose tillfälliga behov och att bestämmelser såsom de som är aktuella i det nationella målet i praktiken inte har tillämpats för att tillgodose universitetens permanenta och varaktiga behov av undervisande personal.

(1) EUT C 189, 29.6.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/18

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 13 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Finanzamt Saarlouis mot Heinz Malburg

(Mål C-204/13) (1)

((Beskattning - Mervärdesskatt - Avdragsrättens inträde och räckvidd - Bolagsmans upplösning av ett bolag - Förvärv av en del av detta bolags kundstock - Apport av annan egendom än pengar till ett annat bolag - Betalning av den ingående mervärdesskatten - Fråga huruvida rätt till avdrag föreligger))

2014/C 135/19

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Finanzamt Saarlouis

Svarande: Heinz Malburg

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Bundesfinanzhof – Tolkning av artiklarna 4.1, 4.2 och 17.2 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – Avdragsrättens inträde och räckvidd – En del av kundstocken tillhörande ett bolag som upplösts förvärvas av en bolagsman i detta bolag i syfte att tillskjuta denna som apportegendom till ett nytt bolag – Möjlighet att dra av den erlagda ingående skatten

Domslut

Artiklarna 4.1, 4.2 och 17.2 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/7/EG av den 10 april 1995, ska med beaktande av principen om mervärdesskattens neutralitet tolkas så, att en bolagsman i ett bolag som bedriver skatterådgivning vilken förvärvar en del av kundstocken från detta bolag i enda syfte att direkt därefter utan vederlag ställa denna kundstock till ett nybildat bolags förfogande, vilket bedriver skatterådgivning och i vilket denne innehar majoriteten av andelarna, för att nämnda bolag ska använda den i sin verksamhet, dock utan att kundstocken blir en del av bolagets tillgångar, har inte rätt att dra av den ingående mervärdesskatt som erlagts vid förvärvet av denna kundstock.

(1) EUT C 178, 22.6.2013

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 22 januari 2014 – Ryanair Ltd mot PR Aviation BV

(Mål C-30/14)

2014/C 135/20

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ryanair Ltd

Motpart: PR Aviation BV

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

Gäller [databasdirektivet] (1) även för online-databaser som inte åtnjuter upphovsrättsligt skydd enligt kapitel II i direktivet och inte heller åtnjuter ett skydd av en rätt av sitt eget slag enligt kapitel III med innebörden att rätten att använda sådana databaser med direkt (eller analog) tillämpning av artiklarna 6.1 och 8 i förening med artikel 15 i [databasdirektivet] inte kan begränsas genom avtal?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, s. 20).

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) den 27 januari 2014 – Minister Finansów mot Wojskowej Agencji Mieszkaniowej w Warszawie

(Mål C-42/14)

2014/C 135/21

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Minister Finansów

Motpart: Wojskowej Agencji Mieszkaniowej w Warszawie

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 14.1, 15.1, 24.1 och 73.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) tolkas, så att hyresvärden ska anses ha levererat el, värmeenergi och vatten samt tillhandahållit renhållningstjänster till en lokalhyresgäst, som direkt använt dessa varor och tjänster, vilka levereras till lokalen av specialiserade tredjemän, i det fall där hyresvärden är part i avtalet om leverans av dessa varor och tjänster och endast för de kostnader som uppkommer i detta sammanhang vidare på lokalhyresgästen som faktiskt har använt dessa?

Om den första frågan besvaras jakande, innebär detta att kostnaderna för el, värmeenergi och vatten samt renhållningstjänster som används av lokalhyresgästen ökar beskattningsunderlaget (hyra) som avses i artikel 73 i direktiv 2006/112 för hyresvärden avseende tillhandahållandet av tjänsten uthyrning, eller utgör aktuella leveranser och tjänster ett tillhandahållande som är fristående från tjänsten uthyrning av lokaler?

(1) EGT L 347, s. 1.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia de Cartagena (Spanien) den 3 februari 2014 – Finanmadrid E.F.C, SA mot Jesús Vicente Albán Zambrano m.fl.

(Mål C-49/14)

2014/C 135/22

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia de Cartagena

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Finanmadrid E.F.C, SA

Svarande: Jesús Vicente Albán Zambrano, María Josefa García Zapata, Jorge Luis Albán Zambrano, Miriam Elisabeth Caicedo Merino

Tolkningsfrågor

Ska direktiv 93/13/EEG (1) tolkas så, att det utgör hinder för nationell lagstiftning såsom den gällande spanska lagstiftningen om betalningsförelägganden (artiklarna 815 och 816 i civilprocesslagen) – som varken fordrar domstolsprövning av oskäliga avtalsvillkor eller domstolsingripande, utom om behörig domstolstjänsteman (secretario judicial) finner detta lämpligt eller om gäldenären bestrider kravet – av den anledningen att den försvårar eller förhindrar domstolsprövning ex officio av avtal som kan innehålla oskäliga villkor?

Ska direktiv 93/13 tolkas så, att det utgör hinder för nationell lagstiftning såsom de spanska bestämmelser som inte medger att domstolen i ett efterföljande verkställighetsförfarande ex officio vid förfarandets inledning prövar huruvida det beträffande en exekutionstitel i form av ett domstolsavgörande (ett utslag meddelat av secretario judicial i ett ärende om betalningsföreläggande) föreligger oskäliga villkor i det avtal som låg till grund för utslaget, av den anledningen att saken enligt nationell rätt anses rättskraftigt avgjord (artiklarna 551 och 552 jämförda med artikel 816.2 i civilprocesslagen)?

Ska Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2) tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning, såsom lagstiftning om betalningsförelägganden och om verkställighet av exekutionstitlar i form av domstolsavgöranden, som inte föreskriver obligatorisk domstolsprövning i det skede av förfarandet där rätten till betalning fastställs och inte heller medger att domstolen i verkställighetsskedet överprövar secretario judicials bedömning?

4)	Ska Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning som inte medger att domstolen ex officio prövar huruvida rätten att yttra sig har iakttagits, på grund av att saken anses rättskraftigt avgjord?

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

(2) EGT C 364, 2000, s. 1.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia Madrid (Spanien) den 5 februari 2014 – Rafael Villafañez Gallego och María Pérez Anguio mot Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, S.A.

(Mål C-54/14)

2014/C 135/23

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia no 34 de Madrid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Rafael Villafañez Gallego och María Pérez Anguio

Svarande: Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, S.A.

Tolkningsfrågor

Ska artikel 3.1 och 3.2 i rådets direktiv 93/13/EEG (1) av den 5 april 1993 tolkas så, att ett villkor i ett avtal mellan banken och låntagaren/konsumenten enligt vilket villkoren för räntornas gränser ändras och konsumenten åläggs att stå för kostnaderna för att ändra de officiellt bestyrkta handlingarna rörande lånet och den inteckning som banken och konsumenten har utfärdat, en ändring som erbjöds av banken som ett av två möjliga alternativ för att ändra villkoren för hypotekslånet och som godtogs frivilligt av konsumenten, till följd av förhandlingarna mellan banken och den försäkringskassa som konsumenten är ansluten till för medlemmarnas räkning, utgör ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling?

För det fall ovanstående fråga ska besvaras nekande, ska då artikel 3.1 i direktiv 93/13/EEG, jämförd med artikel 6.1 i samma direktiv, beträffande frågan huruvida villkoret är oskäligt tolkas så, att den utgör hinder för ett avtalsvillkor som det som beskrivits i föregående fråga, mot bakgrund av syftet och ändamålet med avtalet mellan banken och försäkringskassan?

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank van eerste aanleg te Turnhout (Belgien) den 5 februari 2014 – Openbaar Ministerie mot Marc Emiel Melanie De Beuckeleer m.fl.

(Mål C-56/14)

2014/C 135/24

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van eerste aanleg te Turnhout

Parter i målet vid den nationella domstolen

Åklagarmyndighet: Openbaar Ministerie

Tilltalade: Marc Emiel Melanie De Beuckeleer, Michiel Martinus Zeeuws, Staalbeton NV/SA

Tolkningsfråga

Är skyldigheten med en föregående Limosaanmälan för arbetstagare enligt artiklarna 137–152 i ramlagen av den 27 december 2006 oförenlig med den frihet för tillhandahållande av tjänster som garanteras i artikel 49 EG och artikel 56 FEUF?

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale regionale di giustizia amministrativa di Trento (Italien) den 7 februari 2014 – Orizzonte Salute – Studio Infermieristico Associato mot Azienda Pubblica di Servizi alla persona ”San Valentino” m.fl.

(Mål C-61/14)

2014/C 135/25

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale regionale di giustizia amministrativa di Trento

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Orizzonte Salute – Studio Infermieristico Associato

Motparter: Azienda Pubblica di Servizi alla persona ”San Valentino” – Città di Levico Terme, Ministero della Giustizia, Ministero dell’Economia e delle Finanze, Presidenza del Consiglio dei Ministri e Segretario Generale del Tribunale Regionale di Giustizia Amministrativa di Trento

Övrig part i målet: Associazione Infermieristica D & F. Care

Tolkningsfråga

Utgör principerna i rådets direktiv 89/665/EEG (1) av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG (2) av den 18 juni 1992 [och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 (3)], hinder för sådana nationella bestämmelser som de som återfinns i artiklarna 13.1 bis, 13.1 quater, 13.6 bis och 14.3 ter i presidentdekret nr 115 av den 30 maj 2002 (i deras lydelse enligt senare lagstiftning) där höga ansökningsavgifter fastställs för tillgång till prövning vid förvaltningsdomstol i mål rörande offentlig upphandling?

(1) Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48)

(2) Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139)

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, s. 31).

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/22

Talan väckt den 10 februari 2014 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-63/14)

2014/C 135/26

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky)

Svarande: Republiken Frankrike

Yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 288 fjärde stycket FEUF och artiklarna 3, 4 och 5 i kommissionens beslut 2013/435/EU av den 2 maj 2013 om det statliga stöd SA.22843 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Frankrike har genomfört till förmån för Société Nationale Corse Méditerranée och Compagnie Méridionale de Navigation (1) genom att inte inom de föreskrivna fristerna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att stödmottagaren betalar tillbaka det statliga stöd som förklarats olagligt och oförenligt med den inre marknaden i artikel 2.1 i ovannämnda beslut, genom att inte inom de föreskrivna fristerna ställa in alla utbetalningar av det stöd som avses i nämnda artikel 2.1 och genom att inte inom den fastställda fristen informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att följa det aktuella beslutet, samt

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den frist inom vilken Republiken Frankrike borde ha sett till att det olagliga stöd som betalats ut till SNCM betalades tillbaka löpte ut fyra månader efter den dag då beslutet delgavs.

(1) EUT L 220, s. 20.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Administrativo e Fiscal de Viseu (Portugal) den 10 februari 2014 – Agrocaramulo – Empreendimentos Agropecuários do Caramulo SA mot Instituto de Financiamento da Agricultura e Pescas, IP (IFAP)

(Mål C-70/14)

2014/C 135/27

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Administrativo e Fiscal de Viseu

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Agrocaramulo – Empreendimentos Agropecuários do Caramulo SA

Motpart: Instituto de Financiamento da Agricultura e Pescas, IP (IFAP)

Tolkningsfråga

Institutet för finansiering av jordbruk och fiske (Instituto de Financiamento de Agricultura e Pescas, IP) under ministeriet för jordbruk, landsbygdsutveckling och fiske (Ministério da Agricultura, do Desenvolvimento Rural e das Pescas, IFAP), har bedömt att ”exportbidrag endast kan tillåtas för produkter som omfattas av

—	nummer 0207 12 10 9900 i exportbidragsnomenklaturen för så kallade 70 %-kycklingar hos vilka yttersta spetsen av bröstbenet, lårbenet och skenbenet inte är fullständigt förbenade, eller

—

nummer 0207 12 10 9190 i exportbidragsnomenklaturen för så kallade 65 %-kycklingar hos vilka yttersta spetsen av bröstbenet, lårbenet och skenbenet inte är fullständigt förbenade”. Ska, med hänsyn härtill och till att företaget faktiskt har exporterat uttjänta höns (värphöns som undvaras vid utgången av värpningsperioden, då deras skelett är fullständigt förbenat), produkten ”uttjänta höns” anses ingå eller inte ingå i varuslaget ”Andra” i produktkoderna nr 0207 12 10 9900 och 0207 12 90 9190, som anges i bilaga I till förordning (EEG) nr 3846/87, (1) som ändrats genom kommissionens förordning (EG) nr 2319/2002 av den 13 december 2002, (2) kommissionens förordning (EG) nr 2180/2003 av den 5 december 2003, (3) kommissionens förordning (EG) nr 2199/2004 av den 10 december 2004, (4) och kommissionens förordning (EG) nr 2091/2005 av den 15 december 2005, (5) om offentliggörande för 2003, 2004, 2005 och 2006 av exportbidragsnomenklaturen för jordbruksprodukter?

(1) Kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december 1987 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter (EGT L 366, s. 1 ; svensk specialutgåva, område 3, volym 25, s. 19).

(2) EGT L 325, s. 35.

(3) EUT L 335, s. 1.

(4) EUT L 380, s. 1.

(5) EUT L 343, s. 1.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia e Instrucción no 3 de Ávila (Spanien) den 11 februari 2014 – Banco de Caja España de Inversiones, Salamanca y Soria, SA mot Francisco Javier Rodríguez Barbero och María Ángeles Barbero Gutiérrez

(Mål C-75/14)

2014/C 135/28

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia e Instrucción de Ávila

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Banco de Caja España de Inversiones, Salamanca y Soria, SA

Motparter: Francisco Javier Rodríguez Barbero och María Ángeles Barbero Gutiérrez

Tolkningsfrågor

Om en nationell domstol – i enlighet med rådets direktiv 93/13/EEG (1) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, särskilt artikel 6.1 i direktivet, och i syfte att säkerställa skyddet för konsumenter och användare i enlighet med likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen – finner att ett villkor avseende dröjsmålsränta för hypotekslån är oskäligt ska nämnda domstol fastställa att detta villkor är ogiltig och inte bindande, eller ska den tvärtom jämka räntevillkoret och därefter överlåta på den som sökt verkställighet eller långivaren att därefter göra en ny beräkning av räntan?

Innebär den andra övergångsbestämmelsen i lag 1/2013 av den 14 maj 2013, en klar begränsning av skyddet för konsumenten när den underförstått förpliktar en nationell domstol som finner att ett villkor avseende dröjsmålsränta är oskäligt att jämka detta villkor och göra en ny beräkning av de föreskrivna räntorna istället för att ogiltigförklara villkoret och fastställa att konsumenten inte är bunden av detta villkor?

Strider den andra övergångsbestämmelsen i lag 1/2013 av den 14 maj 2013 mot rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, särskilt artikel 6.1 i detta direktiv, genom att den hindrar tillämpningen av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen när det gäller konsumentskydd och innebär att de villkor avseende dröjsmålsränta som funnits vara oskäliga inte ogiltigförklaras eller förklaras ej bindande vad gäller avtal om hypotekslån som ingåtts före ikraftträdandet av lag 1/2013 av den 14 maj 2013?

(1) EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/24

Talan väckt den 21 februari 2014 – Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C-88/14)

2014/C 135/29

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Smulders, B. Martenczuk, G. Wils)

Svarande: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

ogiltigförklara artikel 1.1, och artikel 1.4 såvitt denna inför en ny artikel 4b, i Europaparlamentets och rådets förordning nr 1289/2013 av den 11 december 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (1),

—

fastställa att rättsverkningarna av den ogiltigförklarade bestämmelsen, och av de genomförandebestämmelser som antagits med stöd av denna, ska fortsätta att gälla till dess att nya rättsakter som antagits i enlighet med fördraget vilka ersätter denna bestämmelse, inom en skälig tid, har trätt i kraft, och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

I andra hand, för det fall domstolen skulle finna att ovanstående bestämmelser inte kan särskiljas från övriga delar av den omtvistade förordningen, yrkar kommissionen att domstolen ska

—

ogiltigförklara i sin helhet Europaparlamentets och rådets förordning nr 1289/2013 av den 11 december 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav,

—	fastställa att rättsverkningarna av ovannämnda förordning, och av de genomförandebestämmelser som antagits med stöd av denna, ska fortsätta att gälla till dess att nya rättsakter som antagits i enlighet med fördraget vilka ersätter förstnämnda förordning, inom en skälig tid har trätt i kraft, och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen yrkar ogiltigförklaring av artikel 1.1, och artikel 1.4 såvitt denna inför en ny artikel 4b, i Europaparlamentets och rådets förordning nr 1289/2013 av den 11 december 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav. För det fall domstolen skulle finna att ovanstående bestämmelser inte kan särskiljas från övriga delar av den omtvistade förordningen, yrkar kommissionen i andra hand ogiltigförklaring av förordningen i dess helhet.

Kommissionen anser att ovannämnda bestämmelser är oförenliga med artiklarna 290 FEUF och 291 FEUF i den mån de föreskriver användningen av delegerade akter, eftersom de delegerade akterna i fråga inte kompletterar eller ändrar lagstiftningsakten, utan genomför den.

(1) EUT L 347, s. 74.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/25

Överklagande ingett den 4 mars 2014 av Investigación y Desarrollo en Soluciones y Servicios IT, SA av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 13 januari 2014 i mål T-134/12, Investigación y Desarrollo en Soluciones y Servicios IT mot kommissionen

(Mål C-102/14 P)

2014/C 135/30

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Investigación y Desarrollo en Soluciones y Servicios IT, SA (ombud: advokaten M. Jiménez Perona)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens beslut (andra avdelningen) av den 13 januari 2014 i mål T-134/12, angående rättegångshinder för talan om ogiltigförklaring, i dess helhet, eller

—

i andra hand, upphäva delar av beslutet:

—	den del av beslutet som avser stöd till de projekt som anges på första sidan i talan om ogiltigförklaring,

—	den del av beslutet som avser att yrkandena om ersättning för projektet Bey Watch inte kan prövas i sak,

—	den del av beslutet som avser att yrkandena om ersättning för projektet Indect inte kan prövas i sak, och

—	den del av beslutet som avser att yrkandena om ersättning för övriga projekt inte kan prövas i sak,

—	återförvisa målet i dess helhet till tribunalen för prövning i sak, eller

—	i andra hand, återförvisa målet till tribunalen i de delar som domstolen finner lämpligt för prövning i sak, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande instans och dem i mål T-134/12, som avser samma grunder för talan.

Grunder och huvudargument

Tribunalen bedömde de faktiska omständigheterna felaktigt vid bevisvärderingen i det överklagade beslutet, genom att den underlät att beakta vissa handlingar som sökanden gett in till stöd för sin talan. Tribunalen förbisåg, enligt sökanden, faktiska omständigheter, utelämnandet och handlingar av stor betydelse för motiveringen av beslutet.

Tribunalens bevisvärdering i det överklagade målet utgör felaktig rättstillämpning, eftersom endast artikel 272 FEUF och inte artikel 263 FEUF är möjlig grund för talerätt.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den inte beaktade att kommissionen förledde sökanden att göra fel, då debitnotorna framställdes som en slutlig rättsakt som kommissionen antog med utövande av sin egen behörighet och därmed kunde överklagas. Tribunalen åsidosatte också likhets- och icke-diskrimineringsprinciperna i artik[larna] 20 [och 21] i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Tribunalens bevisvärdering i det överklagade beslutet utgjorde felaktig rättstillämpning genom att inte beakta de faktiska omständigheter, utelämnanden och handlingar som angavs i inledningen i sökandens ansökan.

Tribunalen gjorde sig också skyldig till felaktig rättstillämpning när den bedömde bristen på motivering och att kommissionen inte ens kommenterat stora delar av de påståenden sökanden fört fram i dess talan om ogiltigförklaring.

Vidare utgör tribunalens bevisvärdering i det överklagade målet felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, vad gäller avvisning av begäran om ersättning avseende projektet Bey Watch, vilket riskerar dess genomförbarhet. Sökandens har visat att yrkandet om utomobligatoriskt skadestånd är välgrundat och att samtliga villkor enligt gemenskapens rättspraxis för att ansvar ska föreligga är uppfyllda.

Tribunalens bevisvärdering i det överklagade beslutet utgör även felaktig rättstillämpning såvitt avser avvisning av begäran om ersättning beträffande projektet Indect, eftersom tribunalen fann att den enda vägen att väcka talan var att väcka talan om kontraktuellt ansvar, fastän talan om utomobligatoriskt ansvar enligt gemenskapens rättspraxis är den enda möjliga vägen att utkräva ansvar av kommissionen för bristande motivering.

Slutligen utgör tribunalens bevisvärdering i det överklagade målet felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, vad gäller avvisning av begäran om ersättning avseende övriga projekt, eftersom tribunalen utsträckt sin egen behörighet som om den kunde agera ex officio.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/26

Talan väckt den 10 mars 2014 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Sverige

(Mål C-114/14)

2014/C 135/31

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Enegren, L. Lozano Palacios)

Svarande: Konungariket Sverige

Yrkanden

Kommissionen yrkar att domstolen ska:

—

fastställa att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 132.1 a och 135.1 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt genom att inte undanta posttjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet och därmed förenade varuleveranser från mervärdesskatteplikt samt genom att inte undanta tillhandahållande till nominella värdet av frimärken giltiga för posttjänster inom landet från mervärdesskatteplikt.

—	besluta att Konungariket Sverige ska ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europeiska kommissionen har väckt talan mot konungariket Sverige enligt artikel 258 FEUF på följande grunder.

Artikel 132.1 a i direktiv 2006/112 anger att medlemsstaterna ska undanta tjänster och därmed förenade varuleveranser som tillhandahålls av det offentliga postväsendet från skatteplikt.

Artikel 135.1 h i direktiv 2006/112 föreskriver att medlemsstaterna ska undanta leverans till nominella värdet av frimärken giltiga för posttjänster från skatteplikt.

Konungariket Sverige har uppdragit åt Posten AB att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänster som inbegriper stadigvarande tilhandahållna posttjänster av fastställd kvalitet inom hela territoriet till rimliga priser för samtliga användare enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG (2) av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna.

Kommissionen anser att Posten AB genom att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänster som omnämns i artikel 3 i direktiv 97/67 utgör ett offentligt postväsen enligt artikel 132 i direktiv 2006/112.

Konungariket Sverige har underlåtit att från skatteplikt undanta de posttjänster som tillhandahålls av Posten AB samt tilhandahållandet till nominella värdet av frimärken giltiga för posttjänster inom landet.

(1) EUT L 347, s. 1

(2) EGT L 15, s. 14

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/27

Talan väckt den 10 mars 2014 – Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-116/14)

2014/C 135/32

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: N. Yerrell, P. Guerra e Andrade)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8.1 och 8.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG (1) av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet, genom att inte anta erforderliga riktlinjer och genom att inte meddela några riktlinjer till kommissionen, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 8.1 i direktiv 2008/96 ska medlemsstaterna se till att riktlinjer, om de inte redan finns, antas senast den 19 december 2011, i syfte att bistå de behöriga organen vid tillämpningen av direktivet.

Trots att det gått mer än två år efter det att fristen för att anta nämnda riktlinjer gick ut, har Portugisiska staten ännu inte antagit några sådana.

Enligt artikel 8.2 i direktiv 2008/96 ska medlemsstaterna meddela nämnda riktlinjer till kommissionen inom tre månader från det att de antagits.

Då Portugisiska staten över huvud taget inte antagit några riktlinjer, har den följaktligen även åsidosatt sin skyldighet att meddela sådana riktlinjer till kommissionen.

(1) EUT L 319, s. 59.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/28

Talan väckt den 12 mars 2014 – Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C-121/14)

2014/C 135/33

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: M. Holt och D.J. Rhee, Barrister)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

ogiltigförklara artikel 29 samt bilaga II I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (1) av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 i den mån vad som tidigare i ursprungsbilagan till förordning (EU) nr 913/2010 utgjorde korridor 2 utökades till att gälla bortom London (nu kallad Nordsjön – Medelhavskorridoren) , och

—	förplikta Europaparlamentet och europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Innebörden av de delar i den angripna förordningen som sökanden yrkar ogiltigförklaring av är att ändra Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 (2) av den 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik. Ändringen består i att ersätta ”de första godskorridorerna” i bilaga I till den förordningen med en uppdaterad förteckning över ”de första godskorridorerna” såsom dessa framgår av bilaga II I den angripna förordningen.

Den nämnda ändringen innebär bland annat till att Förenade kungariket ska delta i upprättandet av ”Nordsjön – Medelhavskorridoren” med en skyldighet att, per den 10 november 2016, upprätta huvudlinjer mellan de andra medlemsstaterna i korridoren och London, och, per den 20 november 2018, huvudlinjer från London till Glasgow, Edinburgh, Southampton och Felixstowe. Förenade kungariket har inte godtagit denna utvidgning av den första godskorridor som föreskrevs i förordning (EU) 913/2010.

Förenade kungariket yrkar därför ogiltigförklaring av följande skäl:

Den utvidgning av den första godskorridoren som införs genom artikel 29 i den angripna förordningen strävar efter att uppnå det syfte som föreskrivs i artikel 170 FEUF med avseende på policyn för transeuropeiska nät. Då artiklarna 170– 172 FEUF utgör lex specialis för denna typ av åtgärder kan de endast antas med stöd av och i enlighet med dessa bestämmelser.

Den utvidgning av den första godskorridoren som införs genom artikel 29 i den angripna förordningen (a) är projekt av gemensamt intresse (i den mening som avses i artikel 171.1 FEUF) och (b) avser territoriet i respektive medlemsstat som ska delta i upprättandet. Utvidgningarna har, såvitt gäller Förenade kungariket, antagits i strid med kravet på den berörda medlemsstatens godkännande i artikel 172 andra stycket FEUF.

Den del I bilaga II i den angripna förordningen som kräver att Förenade kungariket deltar i upprättandet av Nordsjön – Medelhavskorridoren på sitt territorium (i) bortom London (det vill säga till Glasgow, Edinburgh, Felixstowe och Southampton) eller (ii) över huvudtaget, kan särskiljas från resterande delar av bilaga II. Hela bilaga II (och artikel 29) i den angripna förordningen är vidare och under alla omständigheter distinkt och kan särskiljas från resterande delar av förordningen.

(1) EUT L 348, s. 129

(2) EGT L 276, s. 22

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/29

Tribunalens dom av den 14 mars 2014 – Cemex m.fl. mot kommissionen

(Mål T-292/11) (1)

((Konkurrens - Administrativt förfarande - Beslut att begära upplysningar - Fråga huruvida de begärda upplysningarna är nödvändiga - Motiveringsskyldighet - Proportionalitet))

2014/C 135/34

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Cemex SAB. de CV (Monterrey, Mexiko), New Sunward Holding BV (Amsterdam, Nederländerna), Cemex España, SA (Madrid, Spanien), Cemex Deutschland AG (Ratingen, Tyskland), Cemex UK (Egham, Förenade kungariket), Cemex Czech Operations s.r.o. (Prag, Tjeckien), Cemex France Gestion (Rungis, Frankrike), Cemex Austria AG (Langenzersdorf, Österrike) (ombud: advokaterna J. Folguera Crespo, P. Vidal Martínez, H. González Durántez och B. Martínez Corral)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: É. Gippini Fournier, F. Castilla Contreras och C. Hödlmayr, biträdda av advokaten J. Rivas Andrés)

Saken

Yrkande om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2011) 2360 slutlig om ett förfarande enligt artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende 39520 – Cement och cementprodukter)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Cemex SAB de CV, New Sunward Holding BV, Cemex España, SA, Cemex Deutschland AG, Cemex UK, Cemex Czech Operations s.r.o., Cemex France Gestion och Cemex Austria AG förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive dem som är hänförliga till det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 238, 13.8.2011.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/29

Tribunalens dom av den 14 mars 2014 – Holcim (Deutschland) och Holcim mot kommissionen

(Mål T-293/11) (1)

((Konkurrens - Administrativt förfarande - Beslut om begäran om upplysningar - Behovet av de begärda upplysningarna - Motiveringsskyldighet - Proportionalitet))

2014/C 135/35

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Holcim (Deutschland) AG (Hamburg, Tyskland) och Holcim Ltd (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaterna P. Niggemann och K. Gaßner)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Kellerbauer, R. Sauer och C. Hödlmayr biträdda av advokaten A. Böhlke)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2011) 2363 slutlig av den 30 mars 2011 om ett förfarande enligt artikel 81.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende 39520 – cement och cementprodukter)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Holcim (Deutschland) AG och Holcim Ltd förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 238, 13.8.2011.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/30

Tribunalens dom av den 14 mars 2014 – Cementos Portland Valderrivas mot kommissionen

(Mål T-296/11) (1)

((Konkurrens - Administrativt förfarande - Beslut att begära upplysningar - Fråga huruvida de begärda upplysningarna är nödvändiga - Tillräckligt tydliga indicier - Domstolsprövning - Proportionalitet))

2014/C 135/36

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Cementos Portland Valderrivas (Pamplona, Spanien) (ombud: advokaterna L. Ortiz Blanco, A. Lamadrid de Pablo och N. Ruiz García)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castilla Contreras, C. Urraca Caviedes och C. Hödlmayr, biträdda av advokaten A. Rivas)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2011) 2368 slutlig av den 30 mars 2011 om ett förfarande enligt artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende COMP/39520 – Cement och cementprodukter),

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Cementos Portland Valderrivas, SA ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 238, 13.8.2011.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/31

Tribunalens dom av den 14 mars 2014 – Buzzi Unicem mot kommissionen

(Mål T-297/11) (1)

((Konkurrens - Administrativt förfarande - Beslut att begära upplysningar - Fråga huruvida de begärda upplysningarna är nödvändiga - Principen om god förvaltningssed - Motiveringsskyldighet - Proportionalitet))

2014/C 135/37

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Buzzi Unicem SpA (Casale Monteferrato, Italien) (ombud: advokaterna C. Osti och A. Prastaro)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis B. Gencarelli, L. Malferrari och C. Hödlmayr, därefter L. Malferrari och C. Hödlmayr, biträdda av advokaten M. Merola)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2011) 2356 slutlig om ett förfarande enligt artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende 39520 – Cement och cementprodukter).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Buzzi Unicem SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 226, 30.7.2011.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/31

Tribunalens dom av den 14 mars 2014 – HeidelbergCement mot kommissionen

(Mål T-302/11) (1)

((Konkurrens - Administrativt förfarande - Beslut att begära upplysningar - Fråga huruvida de begärda upplysningarna är nödvändiga - Motiveringsskyldighet - Proportionalitet))

2014/C 135/38

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: HeidelbergCement AG (Heidelberg, Tyskland) (ombud: advokaterna U. Denzel, T. Holzmüller och P. Pichler)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Kellerbauer, R. Sauer och C. Hödlmayr, biträddda av advokaten A. Böhlke)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2011) 2361 slutlig av den 30 mars 2011 om ett förfarande enligt artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende 39520 – Cement och cementprodukter).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	HeidelbergCement AG förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive dem som är hänförliga till det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 238, 13.8.2011.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/32

Tribunalens dom av den 14 mars 2014 – Italmobiliare mot kommissionen

(Mål T-305/11) (1)

((Konkurrens - Administrativt förfarande - Beslut att begära upplysningar - Fråga huruvida de begärda upplysningarna är nödvändiga - Principen om god förvaltning - Motiveringsskyldighet - Proportionalitet))

2014/C 135/39

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Italmobiliare SpA (Milano, Italien) (ombud: inledningsvis advokaterna M. Siragusa, F. Moretti, L. Nascimbene, G. Rizza och M. Piergiovanni, därefter advokaterna M. Siragusa, F. Moretti, L. Nascimbene och G. Rizza)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis B. Gencarelli, L. Malferrari, É. Gippini Fournier och C. Hödlmayr, därefter L. Malferrari, É. Gippini Fournier och C. Hödlmayr, biträdda av advokaten M. Malaguti)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2011) 2364 slutlig om ett förfarande enligt artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende 39520 – Cement och cementprodukter).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Italmobiliare SpA förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 232, 6.8.2011.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/32

Tribunalens dom av den 14 mars 2014 – Schwenk Zement mot kommissionen

(Mål T-306/11) (1)

((Konkurrens - Administrativt förfarande - Beslut att begära upplysningar - Fråga huruvida de begärda upplysningarna är nödvändiga - Motiveringsskyldighet - Proportionalitet))

2014/C 135/40

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Schwenk Zement (Ulm, Tyskland) (ombud: advokaten M. Raible)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Kellerbauer, R. Sauer och C. Hödlmayr, biträdda av advokaten A. Böhlke)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2011) 2367 slutlig av den 30 mars 2011 om ett förfarande enligt artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende 39520 – cement och cementprodukter).

Domslut

1)	Kommissionens beslut K(2011) 2367 slutlig av den 30 mars 2011 om ett förfarande enligt artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende 39520 – Cement och cementprodukter) ogiltigförklaras i den del det avser den elfte frågeserien i frågeformuläret som utgör bilaga I till beslutet.

2)	Schwenk Zement KG ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av Europeiska kommissionens rättegångskostnader. Kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av Schwenk Zements rättegångskostnader.

3)	Talan ogillas i övrigt.

(1) EUT C 238, 13.8.2011.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/33

Tribunalens dom av den 14 mars 2014 – Lardini mot harmoniseringsbyrån (Anbringande av en blomma på en krage)

(Mål T-131/13) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett märke i form av anbringandet av en blomma på en krage - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009))

2014/C 135/41

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Lardini (Filottrano, Italien) (ombud: advokaterna P. Roncaglia, G. Lazzeretti, F. Rossi och N. Parrotta)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: P. Bullock och N. Bambara)

Saken

Gemenskapsvarumärke – Talan om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 13 december 2012 (ärende R 2578/2011-1), om avslag på överklagandet av granskarens beslut att avslå ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett positionsmärke i form av anbringandet av en blomma på en krage för varor i klass 25.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Lardini Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 141, 18.5.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/34

Tribunalens beslut av den 7 mars 2014 – FESI mot rådet

(Mål T-134/10) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Dumpning - Omfattningen av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och Folkrepubliken Kina som är utvidgad till att omfatta import av vissa skodon med överdelar av läder från Macao - Sammanslutning som företräder oberoende importörer - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Rättsakt innehållande genomförandebestämmelser - Avvisning))

2014/C 135/42

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Fédération européenne de l’industrie du sport (FESI) (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna E. Vermulst och Y. van Gerven)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis J.P. Hix och B. Driessen, biträdda av advokat G. Berrisch och N. Chesaites, barrister, därefter J.P. Hix och B. Driessen)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Eurpopeiska kommissionen (ombud: nom, profession)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 av den 22 december 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och Folkrepubliken Kina, utvidgad till att omfatta import av vissa skodon med överdelar av läder som avsänds från den särskilda administrativa regionen Macao, oavsett om produktens deklarerade ursprung är den särskilda administrativa regionen Macao eller inte, efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 352, s. 1)

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Fédération européenne de l’industrie du sport (FESI) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnader.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 148, 5.6.2010.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/34

Tribunalens beslut av den 10 mars 2014 – Magnesitas de Rubián m.fl. mot kommissionen

(Mål T-430/10) (1)

((Miljö - Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar - Referensdokument för bästa tillgängliga teknik inom produktion av cement, kalk och magnesiumoxid - Yrkande om fastställande av att det saknas anledning att döma i saken - Avslag - Återkallande - Avskrivning))

2014/C 135/43

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Magnesitas de Rubián, SA (Incio, Spanien), Magnesitas Navarras, SA (Zubiri, Spanien) och Ellinikoi Lefkolithoi Anonymos Metalleftiki, Viomichaniki, Naftiliaki kai Emporiki Etaireia (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna H. Brokelmann och P. Martínez-Lage Sobredo)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Alcover San Pedro, S. Petrova och E. Sanfrutos Cano)

Saken

I första hand ogiltigförklaring av kapitel 3 i referensdokumentet om bästa tillgängliga teknik inom produktion av cement, kalk och magnesiumoxid (EUT C 166, s. 5), med titeln ”magnesiumoxidindustrin (torrprocesstillverkning utifrån bruten naturlig magnesit)”, och de hänvisningar till magnesiumoxidindustrin som görs i nämnda dokument och, i andra hand, ogiltigförklaring av punkt 3.5.5.4 i nämnda dokument.

Avgörande

1)	Yrkandet om att rätten ska fastställa att det saknas anledning att döma i målet ogillas.

2)	Mål T-430/10 avskrivs.

3)	Magnesitas de Rubián, SA, Magnesitas Navarras, SA och Ellinikoi Lefkolithoi Anonymos Metalleftiki, Viomichaniki, Naftiliaki kai Emporiki Etaireia ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 317, 20.11.2010.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/35

Tribunalens beslut av den 10 mars 2014 – Magnesitas de Rubián m.fl. mot parlamentet och rådet

(Mål T-158/11) (1)

((Miljö - Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar - Individuellt beslut ingående i artikel 13.7 i direktiv 2010/75/EU - Begäran om förklaring av att det saknas anledning att döma i saken - Avslag - Återkallelse - Avskrivning))

2014/C 135/44

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Svarande: Europaparlamentet (ombud: inledningsvis M. Gómez-Leal, I. Anagnostopoulou och L. Visaggio, därefter M. Gómez-Leal och M. Visaggio); och Europeiska unionens råd (ombud: F. Florindo Gijón och K. Michoel)

Part som intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis A. Alcover San Pedro och L. Banciella Rodríguez-Miñón, därefter S. Petrova och E. Sanfrutos Cano)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det individuella beslut som finns i artikel 13.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (omarbetning) (EUT L 334, s. 17), i den del denna bestämmelse medför en skyldighet för medlemsstaterna att beakta slutsatserna om bästa tillgängliga teknik i punkt 3.5 i referensdokumentet för bästa tillgängliga teknik inom produktion av cement, kalk och magnesiumoxid” (EUT C 166, 2010, s. 5) vad gäller villkoren för behöriga myndigheters beviljande av tillstånd avseende sådana anläggningar för produktion av magnesiumoxid vilka enligt nämnda direktiv är tillståndspliktiga.

Avgörande

1)	Begäran om förklaring av att det saknas anledning att döma i saken avslås.

2)	Mål T-158/11 avskrivs.

3)	Magnesitas de Rubián, SA, Magnesitas Navarras, SA och Ellinikoi Lefkolithoi Anonymos Metalleftiki, Viomichaniki, Naftiliaki kai Emporiki Etaireia ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.

4)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 139, 7.5.2011.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/36

Tribunalens beslut av den 10 mars 2014 – Hemofarm mot harmoniseringsbyrån – Laboratorios Diafarm (HEMOFARM)

(Mål T-411/11) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Invändningen har återkallats - Anledning saknas att döma i saken))

2014/C 135/45

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Hemofarm AD farmaceutsko-hemijska industrija Vršac (Vršac, Serbien) (ombud: advokaten D. Cañadas Arcas)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Laboratorios Diafarm, SA (Barberà del Vallès, Spanien) (ombud: advokaten E. Sugrañes Coca)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 17 maj 2011 (ärende R 298/2010-4) om ett invändningsförfarande mellan Laboratorios Diafarm, SA och Hemofarm AD farmaceutsko-hemijska industrija Vršac.

Avgörande

1)	Anledning saknas att döma i saken.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 311, 22.10.2011.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/36

Tribunalens beslut av den 7 mars 2014 – Eni mot kommissionen

(Mål T-240/12 och 211/13) (1)

((Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för Butadiengummi och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Kommissionens beslut upphävs i viss del och ändras av tribunalen - Förfarandet återupptas - Nytt meddelande om invändningar - Förfarandet avslutas - Anledning saknas att döma i saken))

2014/C 135/46

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Eni (Rom, Italien) (ombud: advokaterna G.M. Roberti och I. Perego)

Svarande: kommissionen (ombud: V. Bottka, G. Conte, R. Striani och T. Vecchi)

Saken

I mål T-240/12 yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut, som enligt sökanden meddelades i skrivelse av den 23 mars 2012, genom vilket sökanden underrättades om att kommissionen avser att återuppta förfarandet och sända ett nytt meddelande om invändningar, och i mål T-211/13 ogiltigförklaring av kommissionens beslut C (2013) 1200 slutlig av den 26 februari 2013 och C (2013) 1199 slutlig av den 27 februari 2013 att återuppta förfarandet och anta ett nytt meddelande om invändningar till i ärende AT.40032 – BR/ESBR – Upprepning av överträdelse, följd av att tribunalen delvis ogiltigförklarat kommissionens beslut C (2006) 5700 slutlig av den 29 november 2006 angående ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.638 – Gummi och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi).

Avgörande

1)	Målen T-240/12 och T-211/13 förenas vad gäller beslutet.

2)	Anledning saknas att döma i saken.

3)	Eni SpA och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 217, 21.7.2012.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/37

Tribunalens beslut av den 7 mars 2014 – Versalis mot kommissionen

(Förenade målen T-241/12 och T-210/13) (1)

((Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för butadiengummi och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi - Beslut vari en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Tribunalen har delvis ogiltigförklarat och ändrat kommissionens beslut - Återupptagande av förfarandet - Nytt meddelande om invändningar - Avslutande av förfarandet - Anledning saknas att döma i saken))

2014/C 135/47

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Versalis SpA (San Donato Milanese, Italien) (ombud: advokaterna F. Moretti, L. Nascimbene och M. Siragusa)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Bottka, G. Conte, R. Striani och T. Vecchi)

Saken

I mål T-241/12, talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut, som enligt sökanden meddelats genom en skrivelse av den 23 april 2012, i vilken sökanden informerades om kommissionens avsikt att återuppta förfarandet och anta ett nytt meddelande om invändningar och, i mål T-210/13, talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C (2013) 1200 final av den 26 februari 2013 och C (2013) 1199 final av den 27 februari 2013 om att återuppta förfarandet och att skicka ett nytt meddelande om invändningar till sökanden i ärende AT.40032 – BR/ESBR – Upprepad överträdelse, till följd av att tribunalen delvis ogiltigförklarade kommissionens beslut K(2006) 5700 slutlig av den 29 november 2006, om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F/38.638 – Butadiengummi och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi).

Avgörande

1)	Målen T-241/12 och T-210/13 förenas såvitt avser beslutet.

2)	Det finns inte längre anledning att döma i saken i de aktuella målen.

3)	Versalis SpA och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 227, 28.7.2012.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/38

Tribunalens beslut av den 10 mars 2014 – Spirlea mot kommissionen

(Mål T-518/12) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Folkhälsa - Beslut om att avsluta ett förfarande inom ramen för EU Pilot-projektet - Avskrivning av ett klagomål - Underlåtenhet att inleda ett fördragsbrottsförfarande - Avvisning))

2014/C 135/48

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Darius Nicolai Spirlea (Capezzano Pianore, Italien) och Mihaela Spirlea (Capezzano Pianore) (ombud: advokaterna V. Foerster och T. Pahl)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Sipos och G. Wilms)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Spanien (ombud: inledningsvis S. Centeno Huerta, därefter J. García-Valdecasas Dorrego, abogados del Estado)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avsluta EU Pilot-förfarandet 2070/11/SNCO, såsom nämns i skrivelse av den 27 september 2012 till sökanden, med referensen SANCO/A2/AM/kva (2012) 1245353.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Darius Nicolai Spirlea och Mihaela Spirlea ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 32, 2.2.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/38

Tribunalens beslut av den 20 februari 2014 – Jannatian mot rådet

(Mål T-187/13) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Iran - Förteckning över personer och enheter på vilka restriktiva åtgärder är tillämpliga - Tidsfrist för väckande av talan - Dröjsmål - Avvisning))

2014/C 135/49

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mahmoud Jannatian (Teheran, Iran) (ombud: advokaterna E. Rosenfeld och S. Monnerville)

Svarande: rådet (ombud: Europeiska unionens råd) (ombud: F. Naert och M. Bishop

Saken

Talan om ogiltigförklaring, i den mån de rör sökanden, av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/479/Gusp av den 23 juni 2008 om ändring av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 163, s. 43), rådets beslut 2008/475/EG av den 23 juni 2008 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot (EUT L 163, s. 29), rådets gemensamma ståndpunkt 2008/652/Gusp av den 7 augusti 2008 om ändring av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 213, s. 58), rådets beslut 2009/840/Gusp av den 17 november 2009 om genomförande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT 303, s. 64), rådets förordning (EG) nr 1100/2009 av den 17 november 2009 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av beslut 2008/475/EG (EUT L 303, s. 31), rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39), rådets beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010 om ändring av beslut 2010/413(EUT L 281, s. 81), rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007(EUT L 281, s. 1) och rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Mahmoud Jannatian ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska unionens råd.

(1) EUT C 171, 15.6.2013.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/39

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 13 februari 2014 – Luxembourg Pamol (Cypern) och Luxembourg Industries mot kommissionen

(Mål T-578/13 R)

((Interimistiskt förfarande - Förfarande för utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden - Offentliggörande av handlingar avseende upptagandet av ett verksamt ämne - Avslag på ansökan om konfidentiell behandling av vissa uppgifter - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Upptagande till sakprövning - Situation som ställer krav på skyndsamhet - Fumus boni juris - Intresseavvägning))

2014/C 135/50

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Luxembourg Pamol (Cyprus) Ltd (Nicosie, Cypern) och Luxembourg Industries Ltd (Tel-Aviv, Israel) (ombud: advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem)

Svarande: Euroepiska kommissionen (ombud: G. von Rintelen och P. Ondrůšek)

Saken

Talan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut, som delgavs sökandena genom skrivelse från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 8 oktober 2013, att avslå sökandenas ansökan om konfidentiell behandling av vissa uppgifter i rapporten avseende den inbördes utvärderingen (peer review) jämte tillägget till denna rapport angående den aktiva substansen kaliumfosfonater som de ingett med stöd av artikel 14 i rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236,) och av kommissionens förordning (EU) nr 188/2011 av den 25 februari 2011 om genomförandebestämmelser för rådets direktiv 91/414/EEG rörande förfarandet för bedömning av verksamma ämnen som inte salufördes två år efter datum för anmälan av det direktivet (EUT L 53, s. 51).

Avgörande

Uppskov beviljas med verkställigheten av kommissionens beslut, som delgavs Luxembourg Pamol (Cyprus) Ltd och Luxembourg Industries Ltd genom skrivelse från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 8 oktober 2013, att avslå sökandenas ansökan om konfidentiell behandling av vissa uppgifter i rapporten avseende den inbördes utvärderingen (peer review) jämte tillägget till denna rapport angående den aktiva substansen kaliumfosfonater.

Europeiska kommissionen åläggs att se till att Efsa inte offentliggör en version av rapporten avseende den inbördes utvärderingen (peer review) jämte tillägget till denna rapport angående den aktiva substansen kaliumfosfonater som är mer detaljerad än den redigerade versionen i skrivelsen från Luxembourg Pamol (Cyprus) och Luxembourg Industries av den 25 februari 2013, enligt vad som framgår av bilaga A 3 till ansökan.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/40

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 7 mars 2014 – Aluminios Cortizo och Cortizo Cartera mot kommissionen

(Mål T-1/14 R)

((Interimistiskt förfarande - Statligt stöd - Stöd som beviljats vissa ekonomiska intressegrupperingar och deras investerare av de spanska myndigheterna - Skattesystem tillämpligt på vissa avtal avseende finansiell leasing för förvärv av fartyg (det spanska ”tax lease”-systemet) - Begäran om uppskov med verkställigheten - Åsidosättande av formkraven - Avvisning))

2014/C 135/51

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Aluminios Cortizo, SA (Padrón, Spanien) och Cortizo Cartera, SL (Padrón) (ombud: advokaten A. Beiras Cal)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Di Bucci, M. Afonso, É. Gippini Fournier och P. Němečková)

Saken

Begäran om uppskov med verkställigheten av bland annat kommissionens beslut K (2013) 4426 slutlig av den 17 juli 2013 angående statligt stöd SA.21233 C/2011 (f.d. NN/2011, f.d. CP 137/2006) – Skattesystem är tillämpligt på vissa avtal avseende finansiell leasing.

Avgörande

1)	Det interimistiska yrkandet avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader meddelas senare.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/40

Överklagande ingett den 12 mars 2014 av Eva Cuallado Martorell av den dom som personaldomstolen meddelade den 18 september 2012 i mål F-96/06, Cuallado Martorell mot kommissionen

(Mål T-506/12 P)

2014/C 135/52

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Eva Cuallado Martorell (Augsburg, Tyskland) (ombud: advokaten C. Pinto Cañón)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

bifalla överklagandet av den dom som personaldomstolen (andra avdelningen) meddelade i mål F-96/09 och upphäva domen delvis, närmare bestämt i den del som den ogillade klagandens yrkande om ogiltigförklaring av dels uttagningskommitténs beslut att inte låta henne delta i det muntliga provet, dels besluten att inte lämna ut hennes rättade skriftliga prov och den individuella utvärderingsblanketten rörande dessa prov till henne,

—

bifalla yrkandena i första instans, utom vad gäller yrkandet om ogiltigförklaring av besluten att inte lämna ut de skriftliga proven b och c i den mån som dessa beslut innebar en vägran att lämna ut de skrivelser som klaganden upprättat och utvärderingsblanketterna för vart och ett av dessa prov som upprättats av kommittén, eftersom EPSO lämnade ut dessa till klaganden i skrivelse av den 16 juni 2010, punkterna 72 och 73, samt

—	fastställa personaldomstolens beslut att kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna i första instans, samt förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål om överklagande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder.

Första grunden: Personaldomstolen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att avvisa vissa av klagandens yrkanden. Personaldomstolen åsidosatte därigenom rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—

Klaganden gör härvid gällande att personaldomstolen slog fast att talan hade väckts för sent med avseende på vissa av yrkandena med hänvisning till, i strid med principen pro actione, att personaldomstolen vid beräkningen av fristen för att väcka talan från tidpunkten för det berörda beslutet inte ska beakta det klagomål som klaganden ingav enligt artikel 90.2 i Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 296 FEUF, genom att förklara att kommunikationen i sig till klaganden av de poäng hon tilldelades i två skriftliga prov i ett allmänt uttagningsprov, utan ytterligare förklaringar, utgjorde en tillräcklig motivering.

—

Med avseende på att personaldomstolens påpekade att en uttagningskommittés arbete alltid ska vara hemligt, så att besluten inte kan prövas, gör klaganden gällande att uttagningskommitténs beslut kan prövas med utgångspunkt från en åtskillnad, inom ramen för den tekniska bedömningen, mellan ”beslutets materiella kärna” och beslutets ”övriga delar”.

Tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 42 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—

Klaganden gör här gällande att personaldomstolen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att när klaganden i det allmänna uttagningsprovet ansåg att hon inte blev tilldelad rätt antal poäng inte hade rätt att få tillgång till de rättade skriftliga proven, vilket innebär ett åsidosättande av hennes rätt att få tillgång till handlingar.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/41

Talan väckt den 3 januari 2014 – Grundig Multimedia mot harmoniseringsbyrån (Pianissimo)

(Mål T-11/14)

2014/C 135/53

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Grundig Multimedia AG (Stansstad, Schweiz) (ombud: advokaten S. Walter)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 5 november 2013 i ärende R 441/2013-4, och

—	förplikta svarande att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna vid harmoniseringsbyrån.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”Pianissimo” för varor i klass 7 – Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 11 102 266

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 7.1 b och7.2 i förordning nr 207/2009.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/42

Talan väckt den 15 januari 2014 – St’art m.fl. mot kommissionen

(Mål T-36/14)

2014/C 135/54

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: St’art – Fonds d’investissement dans les entreprises culturelles (Mons, Belgien); Stichting Cultuur – Ondernemen (Amsterdam, Nederländerna) och Angel Capital Innovations Ltd (London, Förenade konungariket) (ombud: advokaterna L. Dehin och C. Brüls)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

förklara att ansökan kan tas upp till sakprövning och i konsekvens därmed ogiltigförklara de angripna rättsakterna, närmare bestämt antingen

—	det beslut, av okänt datum, från Europeiska kommissionen att avsluta projektet ”Factor SI.2.609157-2/G/ENT/CIP/11/C/N03C011” och avveckla det stöd som beviljats de av parterna bildade konsortiet, eller

—	beslutet av den 29 november 2013 om fastställande av nämnda beslut, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och åsidosättande av rätten till likabehandling och den allmänna god tros-principen när det gäller genomförande av klausuler och villkor i ett avtal. Kommissionen har nämligen lämnat en inkorrekt motivering och inget av villkoren för uppsägning av avtalet är uppfyllt. Sökandena gör gällande att det förhållandet att de med projektet eftersträvade målen har uppfyllts på andra sätt, och att projektet därmed förlorat sitt ändamål, inte är ett giltigt skäl för att säga upp avtalet om stöd.

Andra grunden: Maktmissbruk och åsidosättande av principen om god förvaltningssed, principen om ett kontradiktoriskt förfarande och den allmänna principen om att den som har stiftat en lag, själv måste följa den (patere legem quam ipse fecisti). Kommissionen har nämligen inte hänvisat till några omständigheter som visar dels huruvida den har prövat de anmärkningar som det konsortium som parterna ingår har framfört, dels skälen till varför den inte beaktade dessa anmärkningar.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/43

Talan väckt den 28 januari 2014 – Bank Refah Kargaran mot rådet

(Mål T-65/14)

2014/C 135/55

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Bank Refah Kargaran (Teheran, Iran) (ombud: advokaten J.-M. Thouvenin)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1154/2013 av den 15 november 2013, i den del den avser sökanden,

—	ogiltigförklara rådets beslut 2013/661/GUSP av den 15 november 2013, i den del det avser sökanden,

—	förklara att rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 inte får tillämpas gentemot sökanden,

—	förklara att beslut 2010/413/GUSP inte får tillämpas gentemot sökanden,

—	alternativt, ogiltigförklara genomförandeförordning nr 1154/2013 och beslut 2013/661/GUSP från och med den 20 januari 2014,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.

1.	Första grunden: Bristande motivering i strid med artikel 296 FEUF, eftersom det i genomförandeförordningen, som innebär att sökanden tas upp i förteckningen över personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder, inte uttryckligen anges någon rättslig grund för förordningen.

Andra grunden: Avsaknad av rättslig grund, eftersom den rättsliga grunden för den angripna genomförandeförordningen är förordning nr 267/2012, (1) som inte är tillämplig på sökanden. Denna förordning har nämligen antagits i strid med den i artikel 296 FEUF föreskrivna motiveringsskyldigheten och i strid med artikel 215 FEUF. Dessutom innebär artikel 23.2 d i förordningen, som utgör den rättsliga grunden för att ta upp sökanden i bilaga IX till förordning nr 267/2012, ett åsidosättande av fördragen och av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.	Tredje, fjärde, femte och sjätte grunden: i) felaktig rättstillämpning, ii) felaktig bedömning av sakomständigheterna och en uppenbart oriktig bedömning, iii) åsidosättande av rätten till försvar och av rätten till ett effektivt domstolsskydd, och iv) åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

Sjunde grunden: Artikel 20.1 c i beslut 2010/413, (2) som utgör den rättsliga grunden för den sanktionsåtgärd som vidtagits mot sökanden, får inte tillämpas gentemot sökanden eftersom nämnda bestämmelse strider mot fördragen, stadgan om de grundläggande rättigheterna och mot proportionalitetsprincipen. Sökanden gör gällande att beslutet att ta upp sökanden i förteckningen över personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder således ska ogiltigförklaras.

Åttonde grunden: Den vidtagna sanktionsåtgärden har blivit olaglig från och med den 20 januari 2014 eftersom rådet denna dag erkände att Iran inte längre bedrev den kärnkraftsverksamhet som var föremål för sanktionsåtgärden. Sökanden gör gällande att ändamålet med sanktionsåtgärden därmed gått förlorat.

(1) Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1).

(2) Rådets beslut 2010/413/GUSP av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/GUSP (EUT L 195, s. 39).

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/44

Talan väckt den 31 januari 2014 – Frankrike mot kommissionen

(Mål T-74/14)

2014/C 135/56

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Republiken Frankrike (ombud: E. Belliard, G. de Bergues, D. Colas och J. Bousin)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2013)7066 final av den 20 november 2013 om statligt stöd SA. 16237 som genomförts av Frankrike till Société Nationale Corse Méditerranée, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att tribunalen ogiltigförklarar kommissionens beslut C(2013) 7066 final av den 20 november 2013. I detta beslut slog kommissionen fast att dels det omstruktureringsstöd som anmäldes den 18 februari 2002 av de franska myndigheterna uppgående till 15,81 miljoner euro, dels de tre åtgärder som vidtagits av franska myndigheter år 2006 till förmån för Société Nationale Corse Méditerranée (nedan kallat SNCM) (nämligen överlåtelsen av 75 procent av SNCM till ett negativt pris om 158 miljoner euro, höjningen av aktiekapitalet om 8,75 miljoner euro som undertecknats av Compagnie générale maritime et financière (nedan kallat CGMF) samt förskottet om 38,5 miljoner euro), utgör olagligt statligt stöd som inte är förenligt med den inre marknaden. Kommissionen förordnade därför att stödet skulle betalas åter.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Kommissionen har åsidosatt sökandens rätt till försvar, eftersom kommissionen beslutade att inte på nytt inleda ett formellt granskningsförfarande med anledning av den dom som tribunalen meddelade den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France mot kommissionen.

Andra grunden: Denna grund åberopas alternativt för det fall tribunalen finner att kommissionen gjorde rätt då den inte på nytt inledde något formellt granskningsförfarande med anledning av domen av den 11 september 2012. Sökanden gör i denna del gällande att kommissionen har åsidosatt begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF i och med att kommissionen fann att 2006 års åtgärder skulle anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i bestämmelsen. Grunden delas in i tre delgrunder och sökanden gör gällande att kommissionen åsidosatt artikel 107.1 FEUF i följande avseenden:

—	Kommissionen gjorde fel då den fann att överlåtelsen av 75 procent av SNCM till ett negativt pris om 158 miljoner skulle anses utgöra statligt stöd och att rekvisitet privat investerare inte var uppfyllt i ärendet.

—	Kommissionen gjorde fel då den fann att kapitaltillskottet om 8,75 miljoner euro skulle anses utgöra statligt stöd.

—	Kommissionen gjorde fel då den fann att förskottet om 38,5 miljoner euro till SNCM:s anställda skulle anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i bestämmelsen.

Tredje grunden: Även denna grund åberopas alternativt för det fall tribunalen finner att kommissionen gjorde rätt då den inte på nytt inledde något formellt granskningsförfarande med anledning av domen av den 11 september 2012. Sökanden gör i denna del gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 107.3 c FEUF genom att anse att det kapitaltillskott om 15,81 miljoner euro som anmälts år 2002 såsom omstruktureringsstöd skulle anses utgöra statligt stöd som inte är förenligt med den inre marknaden.

4.	Fjärde grunden: Kommissionen har motiverat det angripna beslutet på ett undermåligt sätt.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/45

Talan väckt den 4 februari 2014 – Morningstar mot kommissionen

(Mål T-76/14)

2014/C 135/57

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Morningstar, Inc. (Chicago, Förenta staterna) (ombud: S. Kinsella, K. Daly och P. Harrison, solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut i ärende COMP/39.654 – Reuters Instrument Codes, av den 20 december 2012, vilket offentliggjordes i Officiella tidningen den 12 november 2013 (EUT C 326, s. 4),

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	vidta övriga åtgärder som tribunalen finner nödvändiga.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut i ärende COMP/39.654 – Reuters Instrument Codes, om ett förfarande enligt artikel 102 FEUF och artikel 54 EES rörande förfaranden från Thomson Reuters sida som medför hinder för byte till en annan leverantör av konsoliderad datainmatning i realtid. Genom det angripna beslutet gjorde kommissionen vissa åtaganden enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) bindande för Thomson Reuters och beslutade att det inte längre finns skäl att ingripa. Sökanden är konkurrent till Thomson Reuters.

Sökanden anför fyra grunder till stöd för talan.

1.	Den första grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den antog beslutet, eftersom det är uppenbart att åtagandena inte undanröjer de betänkligheter angående konkurrensen som angetts i beslutet.

2.	Den andra grunden: Kommissionen handlade utanför sina befogenheter (ultra vires), eftersom den överskred de befogenheter som Europeiska rådet har tillerkänt den, och beslutet fattades således på felaktig rättslig grund.

3.	Den tredje grunden: Beslutet strider mot proportionalitetsprincipen.

4.	Den fjärde grunden: Beslutet strider mot kommissionens motiveringsskyldighet.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget, EGT L 1, 2003, s. 1

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/46

Talan väckt den 4 februari 2014 – EE mot harmoniseringsbyrån (avbildning av ett grått mönster)

(Mål T-77/14)

2014/C 135/58

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: EE Ltd (Hatfield, Förenade kungariket) (ombud: P. Brownlow, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 24 oktober 2013 i ärende R 704/2013-1.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket föreställande en figur bestående av ett grått mönster för varor och tjänster i klasserna 7, 9, 16, 25, 35–39, 41, 42 och 45 – Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 11 388 386

Granskarens beslut: Fann att det märke som ansökan gäller inte kan registreras

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/46

Talan väckt den 4 februari 2014 – Benediktinerabtei St. Bonifaz mot harmoniseringsbyrån – Andechser Molkerei Scheitz (Genuß für Leib & Seele KLOSTER Andechs SEIT 1455)

(Mål T-78/14)

2014/C 135/59

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Benediktinerabtei St. Bonifaz Köperschaft des öffentlichen Rechts (München, Tyskland) (ombud: G. Würtenberger och R. Kunze, Rechtsanwälte)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Andechser Molkerei Scheitz GmbH (Andechs, Tyskland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd meddelade den 14 november 2013 i ärende R 1272/2012-1 angående invändningsförfarande nr B 1 754 228 (ansökan om gemenskapsvarumärke nr 9 255 811), och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke innehållande orden ”Genuß für Leib & Seele KLOSTER Andechs SEIT 1455”, för varor i klass 29 (Ansökan om gemenskapsvarumärke nr 9 255 811)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Andechser Molkerei Scheitz GmbH

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Nationellt figurmärke och gemenskapsfigurmärke innehållande orden ANDECHSER NATUR och ANDECHSER NATUR SEIT 1908, för varor och tjänster i klasserna 29 och 35

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 75 första meningen i förordning nr 207/2009;

—	Åsidosättande av artikel 76.1 andra meningen i förordning nr 207/2009

—	Åsidosättande av artikel 75 andra meningen i förordning nr 207/2009

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/47

Talan väckt den 6 februari 2014 – Energy Brands mot harmoniseringsbyrån – Smart Wines (SMARTWATER)

(Mål T-81/14)

2014/C 135/60

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Energy Brands, Inc. (New York, Förenta staterna) (ombud: D. Stone and R. Allos, Solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Smart Wines GmbH (Köln, Tyskland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd meddelade den 19 november 2013 i ärende R 903/2013-2, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån och motparten i förfarandet vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket SMARTWATER, för varor i klasserna 30, 32 och 33 – Ansökan om gemenskapsvarumärke nr 8 400 194

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten i förfarandet vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Det äldre gemenskapsvarumärket med registreringsnummer 5 853 601, avseende ordmärket SMART WINES, för varor i klasserna 30 och 33

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 8.1 a, 8.1 b och 8.5 i förordningen om gemenskapsvarumärke

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/48

Talan väckt den 6 februari 2014 – Harrys Pubar mot harmoniseringsbyrån – Harry's New York Bar (HARRY'S NEW YORK BAR)

(Mål T-84/14)

2014/C 135/61

Ansökan är avfattad på: engelska

Parter

Sökande: Harrys Pubar AB (Göteborg, Sverige) (ombud: advokaten L.-E. Ström)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Harry’s New York Bar SA (Paris, Frankrike)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	Ogiltigförklara det beslut som meddelades den 14 november 2013 av första överklagandenämnen vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, monster och modeller) i de förenade ärendena R 1038/2012-1 and R 1045/2012-1, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Harry's New York Bar SA

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket HARRY’S NEW YORK BAR för varor och tjänster i klasserna 25, 30, 32 och 43 – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 3 383 445

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Harrys Pubar AB

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Svenska varumärkesregistreringarna nr 356 009, 320 026, 315 142 och 55 6513-1066 för varor och tjänster i klasserna 25 och 42

Invändningsenhetens beslut: Delvis bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Delvis bifall till överklagandet i ärende R 1038/2012-1 och avslag på överklagandet i ärende R 1045/2012-1

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.4 i varumärkesförordningen.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/48

Talan väckt den 7 februari 2014 – Infocit mot harmoniseringsbyrån– DIN (DINKOOL)

(Mål T-85/14)

2014/C 135/62

Ansökan är avfattad på: engelska

Parter

Sökande: Infocit – Prestação de Serviços, Comércio e Indústria, Lda (Luanda, Angola) (ombud: advokaten A. Oliveira)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: DIN – Deutsches Institut für Normung eV (Berlin, Tyskland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd meddelade den 12 november 2013 i ärende R 1106/2012-2.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket DINKOOL, för varor i klasserna 7, 9 och 11 – Ansökan om gemenskapsvarumärke nr 9 768 061

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten i förfarandet vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Det internationella varumärket med registreringsnummer 229 048, avseende ett figurmärke innehållande ordet DIN, för varor i klasserna 1–34, och det äldre, men inte registrerade, ordmärket DIN i Tyskland

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Bifall till överklagandet, upphävande av det överklagade beslutet och avslag på den omtvistade ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke i dess helhet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 8.1 b, 8.4 och 8.5 i förordningen om gemenskapsvarumärke

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/49

Talan väckt den 10 februari 2014 – Export Development Bank of Iran mot rådet

(Mål T-89/14)

2014/C 135/63

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Export Development Bank of Iran (Teheran, Iran) (ombud: advokaten J.-M. Thouvenin)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1154/2013 av den 15 november 2013 till den del den avser sökanden,

—	ogiltigförklara rådets beslut 2013/661/Gusp av den 15 november 2013 till den del det avser sökanden,

—	fastställa att rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 inte är tillämplig på sökanden,

—	fastställa att beslut 2010/413 Gusp inte är tillämpligt på sökanden,

—	i andra hand ogiltigförklara genomförandeförordningen och det beslut som anges i de två första strecksatserna i dessa yrkanden från och med den 20 januari 2014,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat nio grunder, varav åtta huvudsakligen är identiska med eller liknar de grunder som åberopats i mål T-65/14, Bank Refah Kargaran mot rådet.

Sökanden har därutöver åberopat en grund avseende åsidosättande av likhetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/50

Talan väckt den 3 februari 2014 – Secolux mot kommissionen och översättningscentrum

(Mål T-90/14)

2014/C 135/64

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Secolux, Association pour le contrôle de la sécurité de la construction (Capellen, Luxemburg) (ombud: advokaten N. Prüm-Carré)

Svarande: Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT) och Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som kommissionen fattade den 3 december 2013, både i eget namn och för andra upphandlande myndigheters räkning, nämligen Översättningscentrum för Europeiska unionens organ och Europeiska unionens publikationsbyrå, om att förkasta sökandens anbud för del 1 ”tillsyn avseende säkerhet, trivsel och miljö” i anbudsinfordran nr 02/2013/0IL ”säkerhetskontroll” samt att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet,

—	förplikta kommissionen att utge ersättning med 467 186,08 euro för den skada som sökanden påstår sig ha lidit, jämte lagenlig ränta från den dag då kontraktet tilldelades och fram till betalning sker,

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: oriktigt förfarande, eftersom sökanden fick kännedom om motstridiga uppgifter med avseende på beloppet för det anbud som valdes för del 1. Sökanden har hävdat att

—

Antingen är anbudet från den anbudsgivare som valts, vilket angavs i kommissionens skrivelse av den 11 december 2013 om utformningen av och de relativa fördelarna med det antagna anbudet, oriktigt, eftersom det är för lågt. I så fall har sökanden inte haft tillgång till säker information om priset enligt det valda anbudet, vilket kan innebära att motiveringsskyldigheten åsidosätts.

—

I annat fall är det marknadsvärde som anges i det meddelande om tilldelning av kontrakt som publicerades den 24 december 2013 (1) felaktigt, eftersom det är för högt. I så fall återspeglar meddelande om tilldelning inte värdet på det valda anbudet, vilket innebär åsidosättande av skyldigheten att lämna insyn.

—

I annat fall är det belopp i det valda anbudet som angavs i kommissionens skrivelse av den 11 december 2013 och det marknadsvärde som angavs i meddelandet om tilldelning av kontrakt korrekt. I så fall tilldelades kontraktet för ett högre belopp än det valda anbudet, vilket innebär ett allvarligt åsidosättande av principerna om insyn och likabehandling samt icke-diskrimineringsprincipen.

2.	Andra grunden: oriktighet i det valda anbudet, eftersom den valda anbudsgivaren inte för det erbjudna priset kan utföra samtliga begärda tjänster på ett korrekt sätt och med personal som har de erforderliga kvalifikationerna.

Tredje grunden: onormalt lågt anbud. Sökanden har hävdat att det i förevarande fall finns ett antal uppgifter som tyder på att det valda anbudet inte överensstämmer med en ekonomisk verklighet. Kommissionen borde därför ha begärt att den valda anbudsgivaren skulle lämna förtydliganden av anbudet i enlighet med artikel 151 i den delegerade förordningen nr 1268/2012. (2)

Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen både när anbuden förbereddes och när de utvärderades. Sökanden har hävdat att

—

Eftersom den anbudsgivare som valts även tilldelats kontrakten i de tidigare anbudsförfarandena, hade denne tillgång till konfidentiella upplysningar om platsen, vika tjänster som skulle tillhandahållas och om vilka egenskaper kommissionen verkligen begärde. Detta borde ha lett till att kommissionen begärde att sökanden skulle lämna förtydliganden på grundval av artikel 160.3 i den delegerade förordningen nr 1268/2012.

—	Vid utvärderingen av de anbud som avgetts för det kontrakt som skulle tilldelas beaktade kommissionen kvaliteten på de tjänster som den som tilldelats kontraktet tillhandahållit i samband med tidigare kontrakt.

(1) EUT S 249-433951 2013.

(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, s. 1).

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/51

Talan väckt den 10 februari 2014 – St’art m.fl. mot kommissionen

(Mål T-93/14)

2014/C 135/65

Rättegångsspråk: franska

Parter

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

Förklara att talan kan tas upp till sakprövning och i konsekvens därmed ogiltigförklara den angripna rättsakten, närmare bestämt

—

det beslut, av okänt datum, vilket formellt fastställdes av Europeiska kommissionen det 29 november 2013, att kräva 140 500,01 euro av bolaget EDC inom ramen för kontraktet ”Factor SI.2.609157-2/G/ENT/CIP/11/C/N03C011”, att utfärda en kreditnota i det syftet och kräva beloppet, i förekommande fall, ska utges solidariskt av andra medlemmar i konsortiet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed och i synnerhet motiveringsskyldigheten, samt åsidosättande av legalitetsprincipen. Kommissionens beslut att kräva tillbaka de förskott som utbetalats till bolaget EDC i samband med projektet ”C-1 Factor” och göra gällande solidariskt ansvar för sökandena, vilka är medlemmar i konsortiet, grundar sig nämligen på ett rättsstridigt beslut att säga upp avtalet om stöd.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/52

Talan väckt den 11 februari 2014 – EE mot harmoniseringsbyrån (Märke med ett färgat mönster)

(Mål T-94/14)

2014/C 135/66

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: EE Ltd (Hatfield, Förenad kungariket) (ombud: P. Brownlow, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 20 november 2013 i ärende R 495/2013-1.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurvarumärket föreställande ett märke med ett färgat mönster för varor och tjänster i klasserna 7, 9, 16, 25, 28, 35-39, 41, 42 och 45 – Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 11 177 631

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/52

Talan väckt den 11 februari 2014 – Vimeo mot harmoniseringsbyrån – PT Comunicações (VIMEO)

(Mål T-96/14)

2014/C 135/67

Ansökan är avfattad på: engelska

Parter

Sökande: Vimeo LLC (New York, Förenta staterna) (ombud: A. Poulter och M. Macdonald, Solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: PT Comunicações, SA (Lissabon, Portugal)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 27 november 2013 i ärende R 1092/2013-2, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”VIMEO” för tjänster i klasserna 38, 41 och 42 – gemenskapsvarumärkesansökan nr 9 843 061

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Figurmärke innehållande ordelementet ”meo” för varor och tjänster i klasserna 9, 16, 35, 37, 38, 41 och 42

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagande

Grunder: Artikel 8.1 b i gemenskapsvarumärkesförordningen

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/53

Överklagande ingett den 24 februari 2014 av Europeiska unionens råd av den dom som personaldomstolen meddelade den 12 december 2013 i mål F-142/11, Simpson mot rådet

(Mål T-130/11 P)

2014/C 135/68

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och A. Bisch)

Övrig part i målet: Erik Simpson (Bryssel, Belgien)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

upphäva den dom som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 12 december 2013 i mål F-142/11, Simpson mot rådet, i den del det beslut som antagits av Europeiska unionens råd den 9 december 2010 ogiltigförklaras och det slås fast att Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Erik Simpsons rättegångskostnader,

—	återförvisa målet till personaldomstolen, och

—	förplikta sökanden i första instans att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden en grund. Klaganden gör gällande att det saknas stöd för personaldomstolens slutsats, enligt vilken det omtvistade beslutet är rättsstridigt på grund av att motiveringsskyldigheten åsidosatts, eftersom den grundar sig på ett felaktigt antagande till följd av att bevisning missuppfattats.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/53

Talan väckt den 24 februari 2014 – Albis Plastic mot harmoniseringsbyrån – IQAP Masterbatch Group (ALCOLOR)

(Mål T-132/14)

2014/C 135/69

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Albis Plastic GmbH (Hamburg, Tyskland) (ombud: C. Klawitter, Rechtsanwalt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: IQAP Masterbatch Group, SL (Masíes de Roda, Spanien)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd meddelade den 3 december 2013 i ärende R 1015/2012-2, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Ordmärket ALCOLOR, för varor och tjänster i klass 1 – gemenskapsvarumärke nr 3 073 889

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: IQAP Masterbatch Group, SL

Grunder för ansökan om ogiltighetsförklaring: Nationellt figurmärke innehållande ordet ALCOLOR, för varor i klass 2, samt firman ALCOLOR, som används i näringsverksamhet inom färgbranschen i Spanien

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring

Överklagandenämndens beslut: Bifall till överklagandet och återförvisning av ärendet till annulleringsenheten

Grunder: Åsidosättande av artikel 53.1 i förordning nr 207/2009 och motsvarande genomförandebestämmelser

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/54

Talan väckt den 20 februari 2014 – Kicktipp mot harmoniseringsbyrån – Società Italiana Calzature (kicktipp)

(Mål T-135/14)

2014/C 135/70

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Kicktipp GmbH (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: juristen A. Dreyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Società Italiana Calzature Srl (Milan, Italien)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 12 december 2013 i ärende R 1061/2012-2, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”kicktipp” för varor och tjänster i klasserna 25, 35, 38 och 41 – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 8 874 281

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden.

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Italienska ordmärkena med nr 348 149, 905 554 och 905 554 för varor i klass 25

Invändningsenhetens beslut: Bifall av invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 8.1 b och 8.5 förordningen om gemenskapsvarumärken.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/55

Talan väckt den 24 februari 2014 – Tilda Riceland Private mot harmoniseringsbyrån – Siam Grains (BASMALI LONG GRAIN RICE RIZ LONG DE LUXE)

(Mål T-136/14)

2014/C 135/71

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Tilda Riceland Private Ltd (Gurgaon, Indien (ombud: S. Malynicz, barrister samt N. Urwin and D. Sills, solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Siam Grains Co. Ltd (Bangkok, Thailand)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 18 december 2013 (ärende R 1086/2012-4), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket BASMALI LONG GRAIN RICE RIZ LONG DE LUXE för varor i klass 30 – Ansökan om gemenskapsvarumärke nr 3 520 641

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Det äldre icke registrerade varumärket och kännetecknet ”som används i handeln och som betecknar en varuklass” BASMATI, vilket används i Förenade kungariket för ”ris”

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.4 i rådets förordning nr 207/2009.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/55

Talan väckt den 25 februari 2014 – I Castellani mot harmoniseringsbyrån – Chomarat (Återgivning av en cirkel)

(Mål T-137/14)

2014/C 135/72

Ansökan är avfattad på: engelska

Parter

Sökande: I Castellani Srl (Meldola, Italien) (ombud: advokaterna M. Caramelli, F. Boscariol de Roberto, I. Gatto and D. Martucci)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Compagnie Chomarat (Paris, Frankrike)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 13 december 2013 i mål R 1001/2012-2;

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om upphävande: Figurmärke bestående av en återgivning av en cirkel för varor i klass 19 – Registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket under nummer 2 844 033

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Den part som har ansökt om upphävande av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Annulleringsenhetens beslut: Upphävande av registreringen av gemenskapsvarumärke nr 2 844 033

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 51.2 i förordning nr 207/2009.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/56

Talan väckt den 28 februari 2014 – Bora Creations mot harmoniseringsbyrån (gel nails at home)

(Mål T-140/14)

2014/C 135/73

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Bora Creations, SL (Ceuta, Spanien) (ombud: R. Lange, G. Hild och E. Schalast, Rechtsanwälte)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) meddelade den 5 december 2013 i ärende R 450/2013-1, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”gel nails at home” för varor i klasserna 3, 8, 11 och 21 – Registreringsansökan nr 11 331 634

Granskarens beslut: Ansökan avslås.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslås.

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/57

Talan väckt den 3 mars 2014 – EE mot harmoniseringsbyrån (emblem med gult mönster)

(Mål T-143/14)

2014/C 135/74

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: EE Ltd (Hatfield, Storbritannien) (ombud: P. Brownlow, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av andra överklagandebyrån vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 27 november 2013 i ärende R 703/2013-2.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke föreställande ett emblem med gult mönster för varor och tjänster i klasserna 7, 9, 16, 25, 35-39, 41, 42 och 45 – Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 11 388 311

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/57

Talan väckt den 3 mars 2014 – EE mot harmoniseringsbyrån (Märke med ett prickigt elfenbensmönster)

(Mål T-144/14)

2014/C 135/75

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: EE Ltd (Hatfield, Förenade kungariket) (ombud: P. Brownlow, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 7 januari 2014 i ärende R 705/2013-1.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurvarumärket föreställande ett märke med elfenbensmönster för varor och tjänster i klasserna 7, 9, 16, 25, 35-39, 41, 42 och 45 – Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 11 388 493

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/58

Talan väckt den 7 mars 2014 – Volkswagen mot harmoniseringsbyrån (StartUP)

(Mål T-156/14)

2014/C 135/76

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Volkswagen AG (Wolfsburg, Tyskland) (ombud: advokaten U. Sander)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) meddelade den 7 januari 2014 i ärende R 1335/2013-4,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”StartUP” för varor och tjänster i klasserna 12, 28, 35 och 37 – registreringsansökan nr 11 792 009

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/58

Talan väckt den 28 februari 2014 – Canadian Solar Emea m.fl. mot rådet

(Mål T-162/14)

2014/C 135/77

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Canadian Solar Emea GmbH (München, Tyskland), Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc. (Changshu, Kina), Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc. (Luoyang, Kina), Csi Cells Co. Ltd (Suzhou, Kina), och Csi Solar Power (Kina), Inc. (Suzhou) (ombud: advokaterna A. Willems, S. De Knop och J. Charles)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan kan tas upp till sakprövning

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 325, s. 1), i den del den är tillämplig på sökandena,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

Första grunden: Institutionerna har åsidosatt artikel 5.10 och 5.11 i rådet förordning (EG) nr 1225/2009 (1) genom att införa antidumpningsåtgärder avseende solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter avsända från Folkrepubliken Kina trots att tillkännagivandet om inledande av antidumpningsförfarandet endast angav solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter med ursprung i Folkrepubliken Kina.

2.	Andra grunden: Institutionerna har åsidosatt artiklarna 1 och 17 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 genom att införa antidumpningsåtgärder avseende solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter som inte var föremål någon antidumpningsundersökning.

3.	Tredje grunden: Institutionerna har åsidosatt artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 genom att tillämpa en metod som inte är marknadsekonomisk vid fastställandet av dumpningsmarginalen för varor från länder med marknadsekonomi.

4.	Fjärde grunden: Institutionerna har åsidosatt artikel 1.4 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 genom att göra en enda undersökning för två åtskiljda varor (det vill säga solcellsmoduler av kristallint kisel och celler).

5.	Femte grunden: Institutionerna har åsidosatt artikel 2.7 c i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 genom att inte pröva sökandenas ansökningar om marknadsekonomisk behandling.

Sjätte grunden: Institutionerna har åsidosatt artiklarna 3 och 9.4 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 genom att inte göra en separat bedömning av den skada som unionsindustrin vållats både av den dumpade importen och av andra kända faktorer och, följaktligen, genom att påföra en högre antidumpningstull än vad som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats av den dumpade importen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51).

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/59

Talan väckt den 28 februari 2014 – Canadian Solar Emea m.fl. mot rådet

(Mål T-163/14)

2014/C 135/78

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Canadian Solar Emea GmbH (München, Tyskland), Canadian Solar Manufacturing (Changshu), Inc. (Changshu, Kina), Canadian Solar Manufacturing (Luoyang), Inc. (Luoyang, Kina), Csi Cells Co. Ltd (Suzhou, Kina) och Csi Solar Power (Kina), Inc. (Suzhou) (ombud: advokaterna A. Willems, S. De Knop och J. Charles,)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan kan tas upp till sakprövning,

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 325, s. 66), i den del den avser sökandena, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

Första grunden: Institutionerna har åsidosatt artikel 10.12 och 10.13 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (1), genom att vidta utjämningsåtgärder på solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter avsända från Folkrepubliken Kina trots att det i tillkännagivandet om inledande endast angavs solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter med ursprung i Folkrepubliken Kina.

2.	Andra grunden: Institutionerna har åsidosatt artiklarna 1 och 27 i rådets förordning (EG) nr 597/2009, genom att vidta utjämningsåtgärder på solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter som inte var föremål för en antisubventionsundersökning.

3.	Tredje grunden: Institutionerna har åsidosatt artikel 2 c i rådets förordning (EG) nr 597/2009, genom att göra en enda undersökning avseende två separata produkter (nämligen solcellsmoduler av kristallint kisel och celler).

(1) Rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 188, s. 93).

5.5.2014

Europeiska unionens officiella tidning

C 135/60

Talan väckt den 13 mars 2014 – Pérez Gutiérrez mot Europeiska kommissionen

(Mål T-168/14)

2014/C 135/79

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Ana Pérez Gutiérrez (Mataró, Spanien) (ombud: advokat J. Soler Puebla)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att det skett en kränkning av rätten till skydd av heder, privatliv och den egna bilden genom att Europeiska kommissionen lägga in ett foto av Patrick Johannes Jacquemyn, utan dennes samtycke, i det bildarkiv som användes i samband med varningstexter för hälsorisker på tobaksförpackningar i Europeiska unionen,

—	förplikta svaranden att till sökanden erlägga ett belopp på 181 104 euro i skadestånd,

—

förplikta svaranden att till sökanden erlägga en cent per tobaksförpackning eller tobaksprodukt på vilken fotot av Patrick Johannes Jacquemyn återfinns, varvid det totala beloppet ska fastställas när beslutet verkställs och för närvarande uppgår till tjugosju miljoner femhundraåttioåtta tusen femhundratjugofyra euro (27 588 524 euro),

—	förplikta svaranden att till sökanden erlägga ersättning för den vinst som gjorts på grund av den olagliga användningen av fotot av Patrick Johannes Jacquemyn till ett belopp på 13 790 000 euro i Spanien, där sökanden och Patrick Johannes Jacquemyn är bosatta.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser fastställelse av utomobligatoriskt ansvar i syfte att erhålla ersättning för den skada som lidits genom att Europeiska kommissionen olagligen använde ett foto av Patrick Johannes Jacquemyn, sökandens make, i samband med de varningar om hälsorisker som automatiskt ska återfinnas på samtliga tobaksprodukter i Europeiska unionen.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden att Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 och dess artikel 5.3 genomfördes genom Europeiska kommissionens beslut 2003/641/EG av den 5 september 2003 om användning av färgfotografier eller andra illustrationer för att varna för hälsorisker på tobaksförpackningar. Senare antogs om beslut K(2005)1452 av den 26 maj 2005 om arkivet med utvalda källdokument med färgfotografier eller andra illustrationer för var och en av de kompletterande varningstexterna i förteckningen i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG, som därefter ändrades genom beslut K(2006)1502 av den 13 april 2006.

Nämnda direktiv och beslut avseende bilder som skulle återges på tobaksförpackningar införlivades med samtliga medlemsstaters rättsordningar. Såvitt avser Spanien genomfördes nämnda rättsakter genom kungligt dekret nr 639/2010 av den 14 maj. Spanska staten hade att välja mellan 42 bilder som föreslagits av Europeiska kommissionen och valde ut 14 av dem, däribland fotot på Patrick Johannes Jacquemyn.

Sökanden anger att Patrick Johannes Jacquemyn var inskriven på Hospital de Barcelona från den 21 juni till den 16 augusti 2002 och att han låg i koma under 22 dagar. Ett flertal foton på Patrick Johannes Jacquemyn återfanns därefter på internet eftersom det rörde sig av ett kliniskt fall av Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), han genomgick en svår intubation samt en trakeotomi och utgjorde en fallstudie. Han lämnade dock inte sitt samtycke därtill.

Genom denna olagliga användning av foton på honom när han låg i koma, hamnade ett av fotona i bildarkivet som används vid varningar för hälsorisker, efter att först ha behandlats av den reklambyrå som anlitats för kampanjen.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 135

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	57 årgången 5 maj 2014

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2014/C 135/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 129, 28.4.2014	1

2014/C 135/02	Domstolens beslut av den 25 mars 2014 om lagstadgade helgdagar och rättsferier	2