ISSN 1977-1061

doi:10.3000/19771061.C_2014.009.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 9
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

57 årgången
11 januari 2014

Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2014/C 009/01

Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 377, 21.12.2013

1

 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2014/C 009/02

Mål C-4/11: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Hessischer Verwaltungsgerichtshof — Tyskland) — Bundesrepublik Deutschland mot Kaveh Puid (Asyl — Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Artikel 4 — Förordning (EG) nr 343/2003 — Artikel 3.1 och 3.2 — Fastställande av vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen av en asylansökan som en tredjelandmedborgare gett in i någon av medlemsstaterna — Artiklarna 6–12 — Kriterier för att fastställa ansvarig medlemsstat — Artikel 13 — Restbestämmelse)

2

2014/C 009/03

Mål C-322/11: Domstolens dom (första avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen — Finland) — förfarande anhängiggjort av K (Begäran om förhandsavgörande — Artiklarna 63 FEUF och 65 FEUF — Fri rörlighet för kapital — Skattelagstiftning i en medlemsstat som innebär att förlust vid försäljning av fast egendom belägen i en annan medlemsstat inte får dras av från vinst vid överlåtelse av värdepapper i den beskattande medlemsstaten)

3

2014/C 009/04

Förenade målen C-514/11 P och C-605/11 P P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 november 2013 — Liga para a Protecção da Natureza (LPN), Republiken Finland mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Tillgång till institutionernas handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Artikel 4.2 tredje strecksatsen — Undantag beträffande skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner — Miljöinformation — Förordning (EG) nr 1367/2006 — Artikel 6.1 — Handlingar hänförliga till den administrativa fasen av ett fördragsbrottsförfarande — Nekande av tillgång — Skyldighet att göra en konkret och individuell prövning av innehållet i de handlingar som avses i ansökan om tillgång — Övervägande allmänintresse)

3

2014/C 009/05

Mål C-518/11: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te Amsterdam — Nederländerna) — UPC Nederland BV mot Gemeente Hilversum (Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiven 97/66/EG, 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG — Materiellt tillämpningsområde — Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel — Överlåtelse av en kommuns kabelnät till ett privat företag — Avtalsklausul om priset — Nationella regleringsmyndigheters behörighet — Principen om lojalt samarbete)

4

2014/C 009/06

Mål C-638/11 P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 november 2013 — Europeiska unionens råd mot Gul Ahmed Mills Ltd, Europeiska kommissionen (Överklagande — Dumpning — Import av sänglinne av bomull med ursprung i Pakistan — Förordning (EG) nr 384/96 — Artikel 3.7 — Begreppet andra faktorer)

5

2014/C 009/07

Mål C-60/12: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Vrchní soud v Praze — Republiken Tjeckien) — förfarande avseende verkställighet av bötesstraff för Marián Baláž (Polissamarbete och straffrättsligt samarbete — Rambeslut 2005/214/RIF — Tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff — Domstol med särskild behörighet i brottmål — Unabhängiger Verwaltungssenat i österrikisk rätt — Arten och omfattningen av den prövning som utförs av domstolen i den verkställande medlemsstaten)

5

2014/C 009/08

Mål C-72/12: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht — Tyskland) — Gemeinde Altrip, Gebrüder Hört GbR, Willi Schneider mot Land Rheinland-Pfalz (Begäran om förhandsavgörande — Miljö — Direktiv 85/337/EEG — Miljökonsekvensbedömning — Århuskonventionen — Direktiv 2003/35/EG — Rätt att väcka talan mot ett tillståndsbeslut — Tillämpning i tiden — Tillståndsförfarande som inletts innan det att fristen för införlivande av direktiv 2003/35/EG löpt ut — Beslut som antagits efter den tidpunkten — Sakprövningsförutsättningar — Kränkning av en rättighet — Vilka förfarandefel som med framgång kan göras gällande — Prövningens omfattning)

6

2014/C 009/09

Mål C-90/12: Domstolens dom (nionde avdelningen) den 7 november 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen (Fördragsbrott — Luftfart — Luftfartsavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer — Skyldighet för medlemsstaterna att fördela trafikrättigheter mellan berättigade lufttrafikföretag i Europeiska unionen enligt ett icke-diskriminerande och öppet förfarande samt att omedelbart underrätta kommissionen om detta förfarande)

7

2014/C 009/10

Förenade målen C-187/12–C-189/12: Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — SFIR — Società fondiaria industriale romagnola SpA, Italia Zuccheri SpA, Co.Pro.B. — Cooperativa Produttori Bieticoli Soc. coop. Agricola, Eridania Sadam SpA mot AGEA — Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura, Ministero delle Politiche agricole, alimentari e forestali (Begäran om förhandsavgörande — Förordning (EG) nr 320/2006 — Förordning (EG) nr 968/2006 — Jordbruk — Tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin — Villkor för att bevilja stöd för omstrukturering — Begreppen produktionsanläggningar och fullständig demontering)

7

2014/C 009/11

Förenade målen C-199/12–C-201/12: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel mot X (C-199/12), Y (C-200/12), Z mot Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel (C-201/12) (Direktiv 2004/83/EG — Miniminormer för när flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska beviljas — Artikel 10.1 d — Tillhörighet till en viss samhällsgrupp — Sexuell läggning — Skäl till förföljelse — Artikel 9.1 — Begreppet förföljelse — Välgrundad fruktan för förföljelse på grund av tillhörigheten till en viss samhällsgrupp — Handlingar som är tillräckligt allvarliga för att en sådan fruktan ska vara motiverad — Lagstiftning som straffbelägger homosexuella handlingar — Artikel 4 — Individuell bedömning av fakta och omständigheter)

8

2014/C 009/12

Mål C-221/12: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State van België — Belgien) — Belgagom mot Interkommunale voor Teledistributie van het Gewest Antwerpen (Integan), Inter-Media, West-Vlaamse Energie- en Teledistributiemaatschappij (WVEM), Provinciale Brabantse Energiemaatschappij CVBA (PBE) (Begäran om förhandsavgörande — Artikel 49 FEUF — Etableringsfrihet — Artikel 56 FEUF — Frihet att tillhandahålla tjänster — Principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen — Skyldighet att lämna insyn — Tillämpningsområde — Avtal som ingåtts mellan offentliga organ i en medlemsstat och ett företag i samma medlemsstat — Nämnda organs överlåtelse av verksamhet för tillhandahållande av tv-tjänster samt överlåtelse, för en begränsad tidsperiod, av ensamrätt att nyttja deras kabelnät till ett företag i nämnda medlemsstat — Möjlighet för en ekonomisk aktör i samma medlemsstat att vid domstolarna i den medlemsstaten åberopa artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF — Anbudsinfordran har ej skett — Motivering — Ett äldre avtal föreligger — Åtgärd avsedd att avsluta en tvist avseende tolkningen av det äldre avtalet — Risk för värdeminskning av den överlåtna verksamheten)

9

2014/C 009/13

Mål C-225/12: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — C.Demir mot Staatssecretaris van Justitie (Begäran om förhandsavgörande — Associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet — Artikel 13 i associeringsrådets beslut nr 1/80 — Standstill-klausuler — Begreppet uppehållstillstånd i enlighet med gällande lagstiftning)

9

2014/C 009/14

Förenade målen C-249/12 och C-250/12: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från l’Inalta Curte de Casație și Justiție — Rumänien) — Corina-Hrisi Tulică mot Agenția Națională de Administrare Fiscală — Direcția Generală de Soluționare a Contestațiilor (C-249/12), Călin Ion Plavoșin mot Direcția Generală a Finanțelor Publice Timiș — Serviciul Soluționare Contestații, Activitatea de Inspecție Fiscală — Serviciul de Inspecție Fiscală Timiș (C-250/12) (Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 73 och 78 — Fysiska personers transaktioner avseende fast egendom — Dessa transaktioner har kvalificerats som beskattningsbara transaktioner — Fastställande av den mervärdesskatt som ska erläggas när parterna inte reglerat detta då avtalet ingicks — Fråga om leverantören har möjlighet eller inte att återfå mervärdesskatten av förvärvaren — Följder)

10

2014/C 009/15

Mål C-313/12: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Corte dei Conti — Sezione Giurisdizionale per la Regione Siciliana — Italien) — Giuseppa Romeo mot Regione Siciliana (Nationellt administrativt förfarande — Rent inhemsk situation — Förvaltningsbeslut — Motiveringsskyldighet — Möjlighet att under ett domstolsförfarande i vilket talan väckts mot ett förvaltningsbeslut komplettera en avsaknad av motivering av detta beslut — Tolkning av artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Domstolen saknar behörighet)

11

2014/C 009/16

Mål C-383/12 P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 november 2013 — Environmental Manufacturing LLP mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Société Elmar Wolf (Överklagande — Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Figurmärke som återger ett varghuvud — Invändning från innehavaren av internationella och nationella figurmärken innehållande ordelementen WOLF Jardin och Outils WOLF — Relativa registreringshinder — Förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga — Förordning (EG) nr 207/2009 — Artikel 8.5 — Förändring i det ekonomiska beteendet hos genomsnittskonsumenten — Bevisbörda)

11

2014/C 009/17

Mål C-388/12: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per le Marche — Italien) — Comune di Ancona mot Regione Marche (Strukturfonder — Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) — En strukturfonds finansiella bidrag — Kriterier för att utgifter ska vara stödberättigade — Förordning (EG) nr 1260/1999 — Artikel 30.4 — Principen om insatsens eller projektets varaktighet — Begreppet betydande förändring av en insats eller ett projekt — Tilldelning av koncessionsavtal utan föregående annonsering eller anbudsförfarande)

12

2014/C 009/18

Mål C-442/12: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna) — Jan Sneller mot DAS Nederlandse Rechtsbijstand Verzekeringsmaatschappij NV (Rättsskyddsförsäkring — Direktiv 87/344/EEG — Artikel 4.1 — Försäkringstagares rätt att fritt välja advokat — Klausul i de allmänna villkor som är tillämpliga på kontraktet som garanterar rättsligt bistånd från försäkringsgivarens egen personal vid rättsliga och administrativa förfaranden — Tillkommande kostnader för rättsligt bistånd från en extern juridisk rådgivare ersätts endast i de fall försäkringsgivaren anser att det är nödvändigt att låta ärendet handläggas av en extern juridisk rådgivare)

13

2014/C 009/19

Mål C-473/12: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionelle — Belgien) — Institut professionnel des agents immobiliers (IPI) mot Geoffrey Englebert, Immo 9 SPRL, Grégory Francotte (Behandling av personuppgifter — Direktiv 95/46/EG — Artiklarna 10 och 11 — Informationsskyldighet — Artikel 13.1 d och g — Undantag — Undantagens räckvidd — Privatdetektiver som arbetar på uppdrag av tillsynsorganet för ett lagreglerat yrke — Direktiv 2002/58/EG — Artikel 15.1)

13

2014/C 009/20

Mål C-478/12: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Feldkirch — Österrike) — Armin Maletic, Marianne Maletic mot lastminute.com GmbH, TUI Österreich GmbH (Domstols behörighet på privaträttens område — Förordning (EG) nr 44/2001 — Artikel 16.1 — Reseavtal som ingåtts mellan en konsument som har hemvist i en medlemsstat och en resebyrå som är etablerad i en annan medlemsstat — Den tjänsteleverantör som resebyrån anlitar är etablerad i den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist — Konsumentens rätt att väcka talan mot båda företagen vid domstolen i den ort där konsumenten har sin hemvist)

14

2014/C 009/21

Mål C-522/12: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Bundesarbeitsgericht — Tyskland) — Tevfik Isbir mot DB Services GmbH (Begäran om förhandsavgörande — Frihet att tillhandahålla tjänster — Utstationering av arbetstagare — Direktiv 96/71/EG — Minimilön — Schablonbelopp och arbetsgivarens bidrag till en flerårig sparplan för löntagarna)

14

2014/C 009/22

Mål C-547/12 P: Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 7 november 2013 — Republiken Grekland mot Europeiska kommissionen (Överklagande — EUGFJ — Garantisektionen — Avslut av räkenskaper för utbetalningsställen i medlemsstaterna beträffande utgifter som finansierats av EUGFJ — Belopp som kan återkrävas från Republiken Grekland till följd av att återkrav inte skett inom föreskriven tid — Missuppfattning av bevisningen)

15

2014/C 009/23

Mål C-560/12 P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 november 2013 — Wam Industriale SpA mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Statligt stöd — Etablering av ett företag i vissa tredjeländer — Lån med nedsatt ränta — Beslut i vilket det fastställs att stödet delvis var oförenligt med den gemensamma marknaden och enligt vilket det ska återbetalas — Beslut som fattats efter att tribunalen ogiltigförklarat det ursprungliga beslutet rörande samma förfarande — Åtgärder för att följa tribunalens dom)

15

2014/C 009/24

Mål C-587/12 P P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 november 2013 — Republiken Italien mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Statligt stöd — Ett företag som är etablerat i vissa tredjeländer — Räntesubventionerade lån — Beslut vari stöden förklaras delvis oförenliga med den inre marknaden och att de ska återkrävas — Beslutet fattades sedan tribunalen ogiltigförklarat det initiala beslutet beträffande samma förfarande — Åtgärder för att följa tribunalens dom)

16

2014/C 009/25

Mål C-23/13: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 7 november 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike (Fördragsbrott — Direktiv 91/271/EEG — Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse — Artiklarna 3 och 4)

16

2014/C 009/26

Mål C-527/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Spanien) den 7 oktober 2013 — Lourdes Cachaldora Fernandez mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS), Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS)

17

2014/C 009/27

Mål C-537/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 14 oktober 2013 — Birutė Šiba mot Arūnas Devėnas

17

2014/C 009/28

Mål C-538/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 14 oktober 2013 — eVigilo Ltd mot Priešgaisrinės apsaugos ir gelbėjimo departamentas prie Vidaus reikalų ministerijos

18

2014/C 009/29

Mål C-539/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (Förenade kungariket) den 14 oktober 2013 — Sigma Pharmaceuticals PLC mot Merck Canada Inc., Merck Sharp & Dohme Ltd

19

2014/C 009/30

Mål C-541/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 16 oktober 2013 — Douane Advies Bureau Rietveld mot Hauptzollamt Hannover

20

2014/C 009/31

Mål C-554/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 28 oktober 2013 — Z. Zh. mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie & Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie mot I. O.

20

2014/C 009/32

Mål C-562/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour du travail de Bruxelles (Belgien) den 31 oktober 2013 — Centre public d'action sociale d'Ottignies-Louvain-La-Neuve mot Moussa Abdida

20

2014/C 009/33

Mål C-564/13 P: Överklagande ingett den 31 oktober 2013 av Planet AE Anonymi Etaireia Parochis Symvouleftikon Ypiresion av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 9 september 2013 i mål T-489/12 Planet mot kommissionen

21

 

Tribunalen

2014/C 009/34

Mål T-377/10: Tribunalens dom av den 18 november 2013 — Preparados Alimenticios mot harmoniseringsbyrån — Rila Feinkost-Importe (Jambo Afrika) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Jambo Afrika — Äldre figurativa gemenskapvarumärkena JUMBO, JUMBO CUBE, JUMBO MARINADE, JUMBO NOKKOS, JUMBO ROF, JUMBO CHORBA MOUTON-MUTTON, JUMBO Aroma All purpose seasoning Condiment — Äldre nationellt icke registerat figurmärke JUMBO — Relativa registreringshinder — Risk för förväxling föreligger inte — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

22

2014/C 009/35

Mål T-313/11: Tribunalens dom av den 21 november 2013 — Heede mot harmoniseringsbyrån (Matrix-Energetics) (Gemenskapsvarumärke — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Matrix-Energetics — Absoluta registreringshinder — Beskrivande karaktär — Omsättningskrets — Tidpunkt för bedömning av den beskrivande karaktären — Artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009)

22

2014/C 009/36

Mål T-337/12: Tribunalens dom av den 21 november 2013 — El Hogar Perfecto del Siglo XXI mot harmoniseringsbyrån — Wenf International Advisers (korkskruv) (Gemenskapsformgivning — Ogiltighetsförfarande — Registrerad gemenskapsformgivning för en korkskruv — Tidigare nationell formgivning — Ogiltighetsgrund — Särprägel saknas — Helhetsintrycken skiljer sig inte åt — Kunnig användare — Formgivarens grad av frihet — Artiklarna 4, 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002)

22

2014/C 009/37

Mål T-443/12: Tribunalens dom av den 21 november 2013 — Equinix (Germany) mot harmoniseringsbyrån Acotel (ancotel.) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket ancotel — Det äldre gemenskapsfigurmärket ACOTEL — Absolut registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

23

2014/C 009/38

Mål T-524/12: Tribunalens dom av den 21 november 2013 — Recaro mot harmoniseringsbyrån — Certino Mode (RECARO) (Gemenskapsvarumärke — Upphävandeförfarande — Gemenskapsordmärket RECARO — Verkligt bruk av varumärket — Artikel 15.15 a i förordning (EG) nr 207/2009 — Fråga om hur varumärket använts — Upptagande till sakprövning av ny bevisning — Artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 — Motiveringsskyldighet — Artikel 75 i förordning nr 207/2009)

23

2014/C 009/39

Mål T-248/13: Talan väckt den 6 november 2013 — FK mot kommissionen

24

2014/C 009/40

Mål T-534/13: Talan väckt den 4 oktober 2013 — Panrico mot harmoniseringsbyrån — HDN Development (Krispy Kreme DOUGHNUTS)

24

2014/C 009/41

Mål T-557/13: Talan väckt den 24 oktober 2013 — Tyskland mot kommissionen

25

2014/C 009/42

Mål T-562/13: Talan väckt den 24 oktober 2013 — ISOTIS mot kommissionen

26

2014/C 009/43

Mål T-584/13: Talan väckt den 4 november 2013 — BASF Agro m.fl. mot kommissionen

27

 

Personaldomstolen

2014/C 009/44

Mål F-82/11: Personaldomstolens dom av den 1 oktober 2013 — Loukakis m.fl. mot parlamentet (Personalmål — Parlamentets personalkommitté — Val — Oegentligheter under valförfarandet)

28

2014/C 009/45

Mål F-59/12: Personaldomstolens (första avdelningen) dom av den 17 oktober 2013 — BF mot Revisionsrätten (Personalmål — Utnämning — Tillsättning av en tjänst som direktör — Meddelande om lediga tjänster — Rättsakt som går någon emot — Föreligger inte — Avvisning)

28

2014/C 009/46

Mål F-97/12: Personaldomstolens (första avdelningen) dom av den 7 oktober 2013 — Thomé mot kommissionen (Personalmål — Allmänt uttagningsprov — Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/177/10 — Beslut att inte anställa en kandidat — Behörighetskrav — Universitetsexamen)

28

2014/C 009/47

Mål F-7/12: Personaldomstolens beslut (första avdelningen) av den 23 oktober 2013 — Aristidis Psarras mot Enisa (Personalmål — Tillfälligt anställd — Bedömning — Bedömningsförfarandet för år 2009 — Rapport om karriärutveckling — Begäran om ogiltigförklaring av rapport om karriärutveckling — Rättsakt som går någon emot — Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning)

29

2014/C 009/48

Mål F-57/12: Personaldomstolens beslut (första avdelningen) av den 7 oktober 2013 — Marcuccio mot kommissionen (Personalmål — Tjänstemän — Invaliditetsersättning — Avdrag med ett belopp som motsvarar en institutions fordran — Uppenbart att talan till viss del inte kan tas upp till prövning och till viss del är grundad)

29

2014/C 009/49

Mål F-50/10: Personaldomstolens beslut av den 16 oktober 2013 — De Roos — Le Large mot Kommissionen

29

SV

 

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/1

2014/C 9/01

Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 377, 21.12.2013

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 367, 14.12.2013

EUT C 359, 7.12.2013

EUT C 352, 30.11.2013

EUT C 344, 23.11.2013

EUT C 336, 16.11.2013

EUT C 325, 9.11.2013

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Hessischer Verwaltungsgerichtshof — Tyskland) — Bundesrepublik Deutschland mot Kaveh Puid

(Mål C-4/11) (1)

(Asyl - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 4 - Förordning (EG) nr 343/2003 - Artikel 3.1 och 3.2 - Fastställande av vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen av en asylansökan som en tredjelandmedborgare gett in i någon av medlemsstaterna - Artiklarna 6–12 - Kriterier för att fastställa ansvarig medlemsstat - Artikel 13 - Restbestämmelse)

2014/C 9/02

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Hessischer Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bundesrepublik Deutschland

Motpart: Kaveh Puid

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hessischer Verwaltungsgerichtshof — Tolkningen av artikel 3.2 första meningen i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, s. 1) — En medlemsstats skyldighet att överta ansvaret för att pröva en asylansökan enligt artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 när det föreligger en risk för åsidosättande av sökandens grundläggande rättigheter och/eller av de miniminormer som föreskrivs i direktiven 2003/9/EG och 2005/85/EG i den medlemsstat som ska pröva asylansökan enligt kriterierna i förordning nr 343/2003

Domslut

När medlemsstaterna inte kan sväva i okunnighet om att de systembrister vad beträffar asylförfarandet och mottagningsvillkoren för asylsökande som finns i den medlemsstat som först fastställts som ansvarig enligt kriterierna i kapitel III i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat utgör allvarliga och klarlagda skäl att anta att den asylsökande löper en verklig risk att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling i den mening som avses i artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva, är den medlemsstat som ska avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig skyldig att inte överföra den asylsökande till den medlemsstat som först fastställts som ansvarig. Om den inte utnyttjar möjligheten att själv pröva ansökan är den vidare skyldig att fortsätta prövningen av kriterierna i kapitel III i förordningen, för att avgöra om det är möjligt att fastställa en annan ansvarig medlemsstat enligt något av de kriterierna eller, om detta inte är möjligt, enligt artikel 13 i förordningen.

Enbart det förhållandet att en asylsökande inte får överföras till den medlemsstat som först fastställts som ansvarig innebär däremot inte, i ett fall som det nyss angivna, att den medlemsstat som ska avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig blir skyldig att själv pröva asylansökan på grundval av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003.

(1)  EUT C 95, 26.3.2011.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/3

Domstolens dom (första avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen — Finland) — förfarande anhängiggjort av K

(Mål C-322/11) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 63 FEUF och 65 FEUF - Fri rörlighet för kapital - Skattelagstiftning i en medlemsstat som innebär att förlust vid försäljning av fast egendom belägen i en annan medlemsstat inte får dras av från vinst vid överlåtelse av värdepapper i den beskattande medlemsstaten)

2014/C 9/03

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Part i målet vid den nationella domstolen

K

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) — Tolkning av artiklarna 63 FEUF och 65 FEUF — Fri rörlighet för kapital — Nationella bestämmelser enligt vilka en obegränsat skattskyldig person inte har rätt att dra av en förlust som uppstått vid överlåtelse av fast egendom belägen i en annan medlemsstat från skatten på vinst som uppstått vid överlåtelse av lös egendom i den beskattande medlemsstaten

Domslut

Artiklarna 63 FEUF och 65 FEUF utgör inte hinder för en sådan skattelagstiftning i en medlemsstat som den i det nationella målet aktuella, enligt vilken skattskyldiga med hemvist i denna medlemsstat, där de är obegränsat skattskyldiga till inkomstskatt, saknar rätt till avdrag för förlust vid överlåtelse av fast egendom belägen i en annan medlemsstat från i förstnämnda medlemsstat skattepliktig inkomst av kapital, medan rätt till sådant avdrag under vissa förutsättningar skulle föreligga om den fasta egendomen hade varit belägen i den första medlemsstaten.

(1)  EUT C 252, 27.8.2011

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/3

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 november 2013 — Liga para a Protecção da Natureza (LPN), Republiken Finland mot Europeiska kommissionen

(Förenade målen C-514/11 P och C-605/11 P P) (1)

(Överklagande - Tillgång till institutionernas handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Artikel 4.2 tredje strecksatsen - Undantag beträffande skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner - Miljöinformation - Förordning (EG) nr 1367/2006 - Artikel 6.1 - Handlingar hänförliga till den administrativa fasen av ett fördragsbrottsförfarande - Nekande av tillgång - Skyldighet att göra en konkret och individuell prövning av innehållet i de handlingar som avses i ansökan om tillgång - Övervägande allmänintresse)

2014/C 9/04

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Liga para a Protecção da Natureza (LPN) (ombud: P. Vinagre e Silva och L. Rossi, advogadas), Republiken Finland (ombud: J. Heliskoski, M. Pere et M. J. Leppo)

Part som har intervenerat till stöd för klagandena:Republiken Estland (ombud: M. Linntam)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: P. Costa de Oliveira och D. Recchia), Konungariket Danmark (ombud: V. Pasternak Jørgensen och C. Thorning), Konungariket Sverige (ombud: A. Falk och C. Meyer-Seitz)

Part som har intervenerat till stöd för Europeiska kommissionen: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze et A. Wiedmann)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 9 september 2011 i mål T-29/08, LPN mot kommissionen, genom vilken tribunalen ogillade den talan som LPN hade väckt såvitt den avsåg de handlingar och de delar av handlingar som kommissionen nekade Liga para a Protecção da Natureza (LPN) tillgång till genom kommissionens beslut SG.E.3/MIB/psi D(2008) 8639 av den 24 oktober 2008.

Domslut

1.

Överklagandena ogillas.

2.

Liga para a Protecção da Natureza och Republiken Finland förpliktas att till lika delar ersätta rättegångskostnaderna.

3.

Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland och Konungariket Sverige ska i egenskap av intervenienter bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 58, 25.2.2012.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/4

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te Amsterdam — Nederländerna) — UPC Nederland BV mot Gemeente Hilversum

(Mål C-518/11) (1)

(Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Direktiven 97/66/EG, 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG - Materiellt tillämpningsområde - Tillhandahållande av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel - Överlåtelse av en kommuns kabelnät till ett privat företag - Avtalsklausul om priset - Nationella regleringsmyndigheters behörighet - Principen om lojalt samarbete)

2014/C 9/05

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof te Amsterdam

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: UPC Nederland BV

Svarande: Gemeente Hilversum

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Gerechtshof te Amsterdam — Tolkning av artikel 8.4 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet) (EUT L 108, s. 51), av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) (EUT L 108, s. 33) och av Europaparlamentet och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster) (EUT L 108, s. 51) — Tillhandahållande av ett paket av radio- och tv-program som är fritt tillgänglig via kabel — Kommun som överlåtit sitt kabelföretag — Begränsning av konsumentpriser — Konkurrensregler — Nationella domstolars tillämpnings. 51) — Tillhandahållande av ett paket av radio- och TV-program som är fritt tillgänglig via kabel — Kommun som överlåtit sitt kabelföretag — Begränsning av konsumentpriser — Konkurrensregler — Nationella domstolars tillämpning

Domslut

1.

Artikel 2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) ska tolkas så, att en tjänst bestående av tillhandahållandet av ett baspaket via kabel, för vilken det tas ut en överföringskostnad och en avgift för ersättningen till sändande stationer och organisationer för kollektiv upphovsrätt för spridning av deras innehåll, ingår i begreppet elektronisk kommunikationstjänst och därmed faller inom det materiella tillämpningsområdet för såväl detta direktiv som Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster), vilka tillsammans utgör det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster. Detta gäller i den mån denna tjänst i huvudsak omfattar överföring av tv-sändningar genom kabelnätet till konsumenternas mottagare.

2.

Dessa direktiv ska tolkas så, att de efter det att införlivandefristen löpt ut inte medger att ett sådant organ som det i det nationella målet, som inte är en nationell regleringsmyndighet, ingriper direkt i prissättningen mot konsument för tillhandahållande av ett baspaket via kabel.

3.

Samma direktiv ska tolkas så, att de under sådana omständigheter som i det nationella målet och mot bakgrund av principen om lojalt samarbete utgör hinder för ett organ som inte har ställning som nationell regleringsmyndighet att gentemot en leverantör av ett baspaket av radio- och tv-program via kabel göra gällande en klausul i ett avtal som ingåtts innan det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster antogs och som begränsar denna leverantörs fria prissättning.

(1)  EUT C 25, 28.1.2012.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/5

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 november 2013 — Europeiska unionens råd mot Gul Ahmed Mills Ltd, Europeiska kommissionen

(Mål C-638/11 P) (1)

(Överklagande - Dumpning - Import av sänglinne av bomull med ursprung i Pakistan - Förordning (EG) nr 384/96 - Artikel 3.7 - Begreppet andra faktorer)

2014/C 9/06

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: J.-P. Hix och G. Berrisch, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Gul Ahmed Mills Ltd (ombud: L. Ruessmann, avocat) och Europeiska kommissionen (ombud: A. Stobiecka-Kuik, biträdd av E. McGovern, Barrister)

Saken

Överklagande av den dom tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 27 september 2011 i mål T-199/04 Gul Ahmed Textile Mills mot rådet, varigenom rådets förordning (EG) nr 397/2004 av den 2 mars 2004 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av sänglinne av bomull med ursprung i Pakistan (EUT L 66, s. 1), upphävs i den del den avser Gul Ahmed Textile Mills Ltd — Åsidosättande av artikel 3.7 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT 1996 L 56, s. 1) — Fastställande av huruvida skada föreligger — Fastställande av huruvida det föreligger ett orsakssamband mellan den dumpade importen och orsakad skada — Omständigheter som ska beaktas.

Domslut

1.

Den dom som meddelats av Europeiska unionens tribunal den 27 september 2011 i mål T-199/04, Gul Ahmed Textile Mills mot rådet, upphävs.

2.

Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal.

3.

Frågan om rättegångskostnader anstår.

(1)  EUT C 65, 3.3.2012.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/5

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Vrchní soud v Praze — Republiken Tjeckien) — förfarande avseende verkställighet av bötesstraff för Marián Baláž

(Mål C-60/12) (1)

(Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Rambeslut 2005/214/RIF - Tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff - ”Domstol med särskild behörighet i brottmål” - ”Unabhängiger Verwaltungssenat” i österrikisk rätt - Arten och omfattningen av den prövning som utförs av domstolen i den verkställande medlemsstaten)

2014/C 9/07

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Vrchní soud v Praze

Part i målet vid den nationella domstolen

Marián Baláž

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Vrchní soud v Praze — Tolkningen av artikel 1 a iii i rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (EUT L 76, s. 16) — Begreppet domstol med särskild behörighet i brottmål — ”Unabhängiger Verwaltungssenat” i österrikisk lagstiftning — Begreppet ”möjlighet att få fallet prövat” inför en domstol i den mening som avses i artikel 1 a iii i rambeslutet — Räckvidd

Domslut

1.

Begreppet ”domstol med särskild behörighet i brottmål” i artikel 1 a iii) i rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, är ett självständigt unionsrättsligt begrepp och ska tolkas så, att det omfattar varje domstol som tillämpar ett förfarande som uppvisar de viktigaste kännetecknen för ett straffrättsligt förfarande. Unabhängiger Verwaltungssenat in den Ländern (Österrike) uppfyller dessa kriterier och ska således anses omfattas av detta begrepp.

2.

Artikel 1 a iii) i rambeslut 2005/214, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska tolkas så, att en person ska anses ha haft möjlighet att få fallet prövat inför en domstol med särskild behörighet i brottmål när vederbörande inte kunde överklaga direkt till domstol, utan först var tvungen att begära omprövning hos förvaltningsmyndighet. En sådan domstol ska ha obegränsad behörighet att pröva ärendet vad gäller såväl rättsfrågor som faktiska omständigheter.

(1)  EUT C 109, 14.4.2012.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/6

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht — Tyskland) — Gemeinde Altrip, Gebrüder Hört GbR, Willi Schneider mot Land Rheinland-Pfalz

(Mål C-72/12) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 85/337/EEG - Miljökonsekvensbedömning - Århuskonventionen - Direktiv 2003/35/EG - Rätt att väcka talan mot ett tillståndsbeslut - Tillämpning i tiden - Tillståndsförfarande som inletts innan det att fristen för införlivande av direktiv 2003/35/EG löpt ut - Beslut som antagits efter den tidpunkten - Sakprövningsförutsättningar - Kränkning av en rättighet - Vilka förfarandefel som med framgång kan göras gällande - Prövningens omfattning)

2014/C 9/08

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gemeinde Altrip, Gebrüder Hört GbR, Willi Schneider

Motpart: Land Rheinland-Pfalz

Ytterligare deltagare i rättegången: Vertreter des Bundesinteresses vid Bundesverwaltungsgericht

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesverwaltungsgericht Leipzig — Tolkning av artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (EUT L 156, s. 17) samt av artikel 10a i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt direktiv 2003/35/EG — Byggnation av anläggningar som ska hålla tillbaka högvatten — Rätt att överklaga ett tillståndsbeslut — Tillämpning i tiden — Tillståndsförfarandet har inletts före utgången av fristen för att införliva direktiv 2003/35/EG och beslutet har fattats efter detta datum

Domslut

1.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG, varigenom artikel 10a infördes i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt — med beaktande av att det föreskrivs att direktivet ska ha införlivats i den nationella rättsordningen senast den 25 juni 2005 — ska tolkas så, att de nationella bestämmelser som antagits för att införliva nämnda artikel 10a även är tillämpliga på sådana administrativa tillståndsförfaranden som inletts före den 25 juni 2005, i den mån som de ledde till att tillstånd lämnades efter detta datum.

2.

Artikel 10a i direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska tolkas så, att den utgör hinder för att medlemsstaterna föreskriver att nationella bestämmelser som har antagits för att införliva artikel 10a endast ska vara tillämpliga i fall där ett besluts giltighet ifrågasätts på grund av att det inte har genomförts någon miljökonsekvensbedömning, men att de inte omfattar de fall där en miljökonsekvensbedömning visserligen har genomförts men genomförts på ett bristfälligt sätt.

3.

Artikel 10a b i direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell rättspraxis enligt vilken det inte anses föreligga någon kränkning av en rättighet i den mening som avses i den artikeln om det visas att det utifrån omständigheterna i målet finns en konkret möjlighet att det överklagade beslutet inte skulle ha fått ett annat innehåll utan det förfarandefel som den som har väckt talan har gjort gällande. Detta gäller emellertid endast förutsatt att den domstol eller det organ som har att pröva frågan inte beslutar att bevisbördan härför åvilar den som har väckt talan och uttalar sig, i förekommande fall, mot bakgrund av den bevisning som byggherren eller berörda myndigheter har anfört, och mera allmänt mot bakgrund av samtliga de handlingar i målet som tillhandahållits, och därvid beaktar hur allvarligt förfarandefel det är fråga om och särskilt prövar huruvida förfarandefelet innebär att någon av den berörda allmänhetens rättigheter kränks som enligt målen i direktiv 85/337 har införts i syfte att den ska ges tillgång till information och ges rätt att delta i beslutsförfarandet.

(1)  EUT C 133, 5.5.2012

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/7

Domstolens dom (nionde avdelningen) den 7 november 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-90/12) (1)

(Fördragsbrott - Luftfart - Luftfartsavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer - Skyldighet för medlemsstaterna att fördela trafikrättigheter mellan berättigade lufttrafikföretag i Europeiska unionen enligt ett icke-diskriminerande och öppet förfarande samt att omedelbart underrätta kommissionen om detta förfarande)

2014/C 9/09

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Simonsson och M. Owsiany-Hornung)

Svarande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna och M. Szpunar)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 5 och 6 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 847/2004/EG av den 29 april 2004 om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer (EUT L 157, s. 7) — Skyldighet för medlemsstaterna att fördela trafikrättigheter mellan berättigade lufttrafikföretag i Europeiska unionen enligt ett icke-diskriminerande och öppet förfarande samt att omedelbart underrätta kommissionen om detta förfarande

Domslut

1.

Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 och 6 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 847/2004/EG av den 29 april 2004 om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer genom att inte vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa dessa bestämmelser.

2.

Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 126, 28.04.2012

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/7

Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — SFIR — Società fondiaria industriale romagnola SpA, Italia Zuccheri SpA, Co.Pro.B. — Cooperativa Produttori Bieticoli Soc. coop. Agricola, Eridania Sadam SpA mot AGEA — Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura, Ministero delle Politiche agricole, alimentari e forestali

(Förenade målen C-187/12–C-189/12) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EG) nr 320/2006 - Förordning (EG) nr 968/2006 - Jordbruk - Tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin - Villkor för att bevilja stöd för omstrukturering - Begreppen produktionsanläggningar och fullständig demontering)

2014/C 9/10

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SFIR — Società fondiaria industriale romagnola SpA, Italia Zuccheri SpA, Co.Pro.B. — Cooperativa Produttori Bieticoli Soc. coop. Agricola, Eridania Sadam SpA

Motparter: AGEA — Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura, Ministero delle Politiche agricole, alimentari e forestali

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Consiglio di Stato — Tolkning av artiklarna 3 och 4 i rådets förordning (EG) nr 320/2006 av den 20 februari 2006 om inrättande av en tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i gemenskapen och om ändring av förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 58, s. 42) och artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 968/2006 av den 27 juni 2006 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 320/2006 om inrättande av en tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i gemenskapen (EUT L 176, s. 32) — Villkor för att erhålla hela stödet — Begreppen ”produktionsanläggning” och ”fullständig nedmontering” — Huruvida de anläggningar som är avsedda för produktion av socker, isoglukos eller inulinsirap kan erhålla hela stödet för det fall att anläggningar finns kvar som inte är knutna till produktionen av sådana produkter och de används för annan verksamhet

Domslut

1.

Artiklarna 3 och 4 i rådets förordning (EG) nr 320/2006 av den 20 februari 2006 om inrättande av en tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i gemenskapen och om ändring av förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 968/2006 av den 27 juni 2006 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för förordning nr 320/2006 ska tolkas så, att begreppet produktionsanläggningar inkluderar silor som är avsedda för lagring av stödmottagarens socker, detta oberoende av om de även används för andra ändamål. Begreppet omfattar däremot inte silor som enbart används för lagring av kvotproducerat socker som andra producenter lagrar där eller som köpts av andra producenter, ej heller silor som enbart används för färdigställande eller förpackning av socker för saluföring. Det ankommer på den nationella domstolen att göra denna bedömning i det enskilda fallet, med hänsyn tagen till de berörda silornas tekniska egenskaper eller faktiska användning.

2.

Vid prövningen av den tredje och den fjärde frågan i mål C-188/12 och den andra och den tredje frågan i mål C-189/12 har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artiklarna 3 och 4 i förordning nr 320/2006 och artikel 4 i förordning nr 968/2006.

(1)  EUT C 194, 30.6.2012

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/8

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel mot X (C-199/12), Y (C-200/12), Z mot Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel (C-201/12)

(Förenade målen C-199/12–C-201/12) (1)

(Direktiv 2004/83/EG - Miniminormer för när flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska beviljas - Artikel 10.1 d - Tillhörighet till en viss samhällsgrupp - Sexuell läggning - Skäl till förföljelse - Artikel 9.1 - Begreppet förföljelse - Välgrundad fruktan för förföljelse på grund av tillhörigheten till en viss samhällsgrupp - Handlingar som är tillräckligt allvarliga för att en sådan fruktan ska vara motiverad - Lagstiftning som straffbelägger homosexuella handlingar - Artikel 4 - Individuell bedömning av fakta och omständigheter)

2014/C 9/11

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Minister voor Immigratie Integratie en Asiel, Z

Motparter: X (C-199-12), Y (C-200/12), Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel (C-201/12)

Ytterligare deltagare i rättegången: Förenta nationernas flyktingkommissariat (C-199/12–C-201/12)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Raad van State — Tolkning av artiklarna 9.1 a, 9.2 c och 10.1 d i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12) — Beviljande av flyktingstatus — Villkor — Orsaker till förföljelse — Homosexualitet — Begreppet särskild samhällsgrupp — Nationell lagstiftning i ursprungslandet som föreskriver ett fängelsestraff på minst tio år för homosexuellt samröre

Domslut

1.

Artikel 10.1 d i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet ska tolkas så, att det faktum att det existerar en sådan strafflagstiftning som den som är i fråga i de nationella målen, med bestämmelser som riktar sig särskilt till homosexuella personer, gör att dessa personer ska anses utgöra en viss samhällsgrupp.

2.

Artikel 9.1 i direktivet, jämförd med artikel 9.2 c, ska tolkas så, att enbart kriminaliseringen av homosexuella handlingar inte i sig utgör förföljelse. Däremot ska ett fängelsestraff som föreskrivs för homosexuella handlingar och som verkligen tillämpas i det ursprungsland som har antagit en sådan lagstiftning betraktas som ett straff som är oproportionerligt eller diskriminerande och som därmed utgör förföljelse.

3.

Artikel 10.1 d i direktivet, jämförd med artikel 2 c, ska tolkas så, att det endast är sådana homosexuella handlingar som är brottsliga enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning som är undantagna från direktivets tillämpningsområde. De behöriga myndigheterna kan inte, vid prövningen av en ansökan om flyktingstatus, rimligen förvänta sig att en asylsökande för att undvika förföljelse hemlighåller sin homosexualitet i ursprungslandet eller iakttar återhållsamhet när han eller hon ger uttryck för sin sexuella läggning.

(1)  EUT C 217, 21.7.2012

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/9

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State van België — Belgien) — Belgagom mot Interkommunale voor Teledistributie van het Gewest Antwerpen (Integan), Inter-Media, West-Vlaamse Energie- en Teledistributiemaatschappij (WVEM), Provinciale Brabantse Energiemaatschappij CVBA (PBE)

(Mål C-221/12) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 49 FEUF - Etableringsfrihet - Artikel 56 FEUF - Frihet att tillhandahålla tjänster - Principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen - Skyldighet att lämna insyn - Tillämpningsområde - Avtal som ingåtts mellan offentliga organ i en medlemsstat och ett företag i samma medlemsstat - Nämnda organs överlåtelse av verksamhet för tillhandahållande av tv-tjänster samt överlåtelse, för en begränsad tidsperiod, av ensamrätt att nyttja deras kabelnät till ett företag i nämnda medlemsstat - Möjlighet för en ekonomisk aktör i samma medlemsstat att vid domstolarna i den medlemsstaten åberopa artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF - Anbudsinfordran har ej skett - Motivering - Ett äldre avtal föreligger - Åtgärd avsedd att avsluta en tvist avseende tolkningen av det äldre avtalet - Risk för värdeminskning av den överlåtna verksamheten)

2014/C 9/12

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Belgacom NV

Motpart: Interkommunale voor Teledistributie van het Gewest Antwerpen (Integan), Inter-Media, West-Vlaamse Energie- en Teledistributiemaatschappij (WVEM), Provinciale Brabantse Energiemaatschappij CVBA (PBE)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Raad van State van België — Tolkning av artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF — Tillämpningsområde — Öppenhetsprincipen — Avtal mellan ett offentligt organ och ett företag i samma medlemsstat om överföring av vissa rättigheter från det offentliga organet till företaget, utan offentliggörande eller möjlighet för andra företag att inkomma med anbud

Domslut

1.

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att en ekonomisk aktör i en medlemsstat vid domstolarna i samma medlemsstat kan åberopa åsidosättande av den skyldighet att lämna insyn som följer av dessa artiklar i samband med att ett avtal ingås som innebär att ett eller flera offentliga organ i nämnda medlemsstat antingen har beviljat en tjänstekoncession med ett bestämt gränsöverskridande intresse till en ekonomisk aktör i samma medlemsstat, eller har beviljat en ekonomisk aktör ensamrätt att bedriva ekonomisk verksamhet med ett sådant intresse.

2.

Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF ska tolkas

—

så, att strävan efter att förhindra ett åsidosättande av vissa rättigheter som offentliga organ redan genom ett befintligt avtal har gett den ekonomiska aktören avseende nyttjandet av kabelnät som tillhör nämnda organ innebär inte att det är motiverat att avtalet ges ett mer omfattande innehåll som strider mot unionsrätten i form av direkt beviljande av en tjänstekoncession eller av ensamrätt att bedriva verksamhet som har ett bestämt gränsöverskridande intresse, och det saknar härvid betydelse om det mer omfattande avtalsinnehållet innebär att en lösning kan nås i en tvist mellan de berörda parterna, som uppkommit av skäl som ligger helt utanför deras kontroll, avseende omfattningen av nämnda avtal, och

—

så, att ekonomiska skäl — såsom strävan efter att förhindra att en ekonomisk verksamhet minskar i värde — inte kan anses utgöra tvingande skäl av allmänintresse som, med undantag från principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen som följer av dessa artiklar, kan motivera direkt beviljande av en tjänstekoncession avseende den verksamheten eller av ensamrätt att bedriva nämnda verksamhet när det föreligger ett bestämt gränsöverskridande intresse.

(1)  EUT C 243, 11.8.2012.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/9

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — C.Demir mot Staatssecretaris van Justitie

(Mål C-225/12) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet - Artikel 13 i associeringsrådets beslut nr 1/80 - Standstill-klausuler - Begreppet uppehållstillstånd i enlighet med gällande lagstiftning)

2014/C 9/13

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: C.Demir

Motpart: Staatssecretaris van Justitie

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Raad van State — Nederländerna — Tolkning av artikel 13 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, vilket antogs av det associeringsråd som inrättats genom associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet — Förbud för medlemsstaterna att införa nya begränsningar med avseende på vistelse och arbete för turkiska arbetstagares tillträde till arbetsmarknaden när de redan lovligt uppehåller sig inom deras områden — Nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs ett materiellt och/eller ett processuellt villkor för första inresa i Nederländerna som ska tillämpas på turkiska medborgare — Krav på innehav av ett tillfälligt uppehållstillstånd redan innan inresan i Nederländerna och att begära uppehållstillstånd före nämnda inresa — Punkt 85 i domstolens dom i de förenade målen C- 317/01 (Abatay) och C -369/01 (Sahin) (REG 2003, s. I-12301)

Domslut

1.

Artikel 13 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, antaget av det associeringsråd som inrättades genom avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, som undertecknades den 12 september 1963 i Ankara av Republiken Turkiet, å ena sidan, och av medlemsstaterna i EEG och gemenskapen, å andra sidan, och som ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963, ska tolkas så, att om värdmedlemsstaten antar en bestämmelse för att definiera kriterierna för lovlig vistelse för turkiska medborgare genom att anta eller ändra de materiella och/eller processuella villkoren för inresa, vistelse och i förekommande fall anställning för dessa medborgare, och om dessa villkor utgör en ny begränsning av turkiska arbetstagares rätt till fri rörlighet i den mening som avses i standstill-klausulen i artikel 13, innebär inte den omständigheten i sig att bestämmelsen syftar till att motverka olovlig inresa och vistelse, innan en ansökan om uppehållstillstånd lämnas in, att det är tillåtet att underlåta att tillämpa denna klausul.

2.

Artikel 13 i beslut nr 1/80 ska tolkas så, att innehav av ett provisoriskt uppehållstillstånd som endast är giltigt i avvaktan på ett slutgiltigt beslut i uppehållstillståndsfrågan inte utgör ett ”uppehållstillstånd i enlighet med gällande lagstiftning”.

(1)  EUT C 243, 11.08.2012

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/10

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från l’Inalta Curte de Casație și Justiție — Rumänien) — Corina-Hrisi Tulică mot Agenția Națională de Administrare Fiscală — Direcția Generală de Soluționare a Contestațiilor (C-249/12), Călin Ion Plavoșin mot Direcția Generală a Finanțelor Publice Timiș — Serviciul Soluționare Contestații, Activitatea de Inspecție Fiscală — Serviciul de Inspecție Fiscală Timiș (C-250/12)

(Förenade målen C-249/12 och C-250/12) (1)

(Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 73 och 78 - Fysiska personers transaktioner avseende fast egendom - Dessa transaktioner har kvalificerats som beskattningsbara transaktioner - Fastställande av den mervärdesskatt som ska erläggas när parterna inte reglerat detta då avtalet ingicks - Fråga om leverantören har möjlighet eller inte att återfå mervärdesskatten av förvärvaren - Följder)

2014/C 9/14

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Inalta Curte de Casație și Justiție

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Corina-Hrisi Tulică (C-249/12), Călin Ion Plavoșin (C-250/12)

Motpart: Agenția Națională de Administrare Fiscală — Direcția Generală de Soluționare a Contestațiilor (C-249/12), Direcția Generală a Finanțelor Publice Timiș — Serviciul Soluționare Contestații, Activitatea de Inspecție Fiscală — Serviciul de Inspecție Fiscală Timiș (C-250/12)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Inalta Curte de Casație și Justiție — Tolkning av artiklarna 73 och 78 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EGT L 347, s. 1) — Beskattningsunderlag — Överlåtelse av fast egendom som gjorts av fysiska personer vilka inte är registrerade för mervärdesskatt — Nationella myndigheter har omkvalificerat nämnda transaktioner såsom skattepliktiga transaktioner — Fastställande av beskattningsunderlaget då mervärdesskatt inte nämnts då avtalet ingicks — Avdrag för mervärdesskattebeloppet från det avtalade priset eller tillägg för nämnda belopp på det totala pris som betalats av köparen

Domslut

Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i synnerhet artiklarna 73 och 78 däri, ska tolkas så, att när priset för en vara har fastställts av parterna utan att någon uppgift om mervärdesskatt angetts och leverantören av varan är den person som är betalningsskyldig för den mervärdesskatt som ska erläggas för den beskattningsbara transaktionen, ska det avtalade priset — för det fall leverantören inte har möjlighet att från förvärvaren återfå den mervärdesskatt som skattemyndigheten kräver — betraktas som ett pris som redan inbegriper mervärdesskatt.

(1)  EUT C 243, 11.8.2012.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/11

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Corte dei Conti — Sezione Giurisdizionale per la Regione Siciliana — Italien) — Giuseppa Romeo mot Regione Siciliana

(Mål C-313/12) (1)

(Nationellt administrativt förfarande - Rent inhemsk situation - Förvaltningsbeslut - Motiveringsskyldighet - Möjlighet att under ett domstolsförfarande i vilket talan väckts mot ett förvaltningsbeslut komplettera en avsaknad av motivering av detta beslut - Tolkning av artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Domstolen saknar behörighet)

2014/C 9/15

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte dei Conti — Sezione Giurisdizionale per la Regione Siciliana

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Giuseppa Romeo

Motpart: Regione Siciliana

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Corte dei Conti (Sezione Giurisdizionale per la Regione Siciliana) — Tolkning av artikel 296 FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Nationella bestämmelser enligt vilka förvaltningen under vissa omständigheter kan undgå skyldigheten att motivera sina rättsakter eller kan inkomma med motiveringen av ett förvaltningsbeslut under det domstolsförfarande som inletts mot samma beslut — Nationella bestämmelser som reglerar rent inhemska situationer med hänvisning till EU-rätten — Huruvida den nationella domstolen kan tolka och tillämpa bestämmelser och principer i nationell rätt på ett sätt som avviker från EU-domstolens tolkning.

Domslut

1.

Den första frågan som har ställts av Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Siciliana (Italien), genom beslut av den 19 juni 2012 kan inte prövas i sak.

2.

Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara den andra och den tredje frågan som har ställts av Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Siciliana, genom beslut av den 19 juni 2012.

(1)  EUT C 295, 29.9.2012

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/11

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 november 2013 — Environmental Manufacturing LLP mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Société Elmar Wolf

(Mål C-383/12 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Figurmärke som återger ett varghuvud - Invändning från innehavaren av internationella och nationella figurmärken innehållande ordelementen ”WOLF Jardin” och ”Outils WOLF” - Relativa registreringshinder - Förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 8.5 - Förändring i det ekonomiska beteendet hos genomsnittskonsumenten - Bevisbörda)

2014/C 9/16

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Environmental Manufacturing LLP (ombud: M. Atkins, solicitor, K. Shadbolt, advocate, och S. Malynicz, barrister)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral) och Société Elmar Wolf

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 22 maj 2012 i mål T-570/10, Environmental Manufacturing mot harmoniseringsbyrån — Wolf, varigenom tribunalen ogillade en talan om ogiltigförklaring som den som ansökt om registrering av ett figurmärke föreställande ett varghuvud som gemenskapsvarumärke för varor i klass 7 väckt mot det beslut som andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) meddelat den 6 oktober 2010 i ärende R 425/2010-2 om upphävande av invändningsenhetens beslut att avslå en invändning som framställts av innehavaren av internationella och nationella figurmärken innehållande ordelementen ”WOLF Jardin” och ”Outils WOLF” och registrerade i klasserna 1, 5, 7, 8, 12, 13 och 31 — Tolkning av artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 — Relativa registreringshinder — Skadlig inverkan på det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé

Domslut

1.

Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 22 maj 2012 i mål T-570/10, Environmental Manufacturing mot harmoniseringsbyrån — Wolf (återgivning av ett varghuvud) upphävs.

2.

Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal.

3.

Frågan om rättegångskostnader anstår.

(1)  EUT C 331, 27.10.2012.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/12

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per le Marche — Italien) — Comune di Ancona mot Regione Marche

(Mål C-388/12) (1)

(Strukturfonder - Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) - En strukturfonds finansiella bidrag - Kriterier för att utgifter ska vara stödberättigade - Förordning (EG) nr 1260/1999 - Artikel 30.4 - Principen om insatsens eller projektets varaktighet - Begreppet ”betydande förändring” av en insats eller ett projekt - Tilldelning av koncessionsavtal utan föregående annonsering eller anbudsförfarande)

2014/C 9/17

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per le Marche

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Comune di Ancona

Motpart: Regione Marche

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale Amministrativo Regionale per le Marche — Tolkning av artikel 30.4 a i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (EGT L 161, s. 1) — Indragning och återkrav av gemenskapens finansiella stöd — Begreppet betydande förändring — Förhållandet mellan, å ena sidan, förutsättningen att ändringen inte ska ha påverkat anläggningens karaktär eller villkoren för dess genomförande och, å andra sidan, förutsättningen att ändringen inte ska ha inneburit att ett företag eller ett offentligt organ får en otillbörlig förmån — Funktionell ändring — Villkoret att unionsbestämmelserna om offentlig upphandling följs vid genomförande av det finansierade projektet — Användningen av den finansierade anläggningen har till viss del ändrats och driften av anläggningen har tilldelats en privat aktör utan genomförande av en offentlig upphandling

Domslut

1.

Artikel 30.4 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna ska tolkas så, att de förändringar som avses i denna bestämmelse omfattar såväl sådana förändringar som äger rum under uppförandet av en anläggning som senare inträffade förändringar, bland annat i förvaltningen av anläggningen, under förutsättning att sådana förändringar äger rum inom den femårsfrist som föreskrivs i bestämmelsen.

2.

Artikel 30.4 i förordning nr 1260/1999 ska tolkas så, att det inte är nödvändigt, för att kunna bedöma huruvida beviljandet av en koncession inte leder till väsentliga intäkter för koncessionsgivaren eller otillbörliga förmåner för koncessionstagaren, att i förväg pröva huruvida den överlåtna anläggningen har varit föremål för en betydande förändring.

3.

Artikel 30.4 i förordning nr 1260/1999 ska tolkas så, att denna bestämmelse avser såväl en fysisk förändring, det vill säga när den uppförda anläggningen inte överensstämmer med vad som angavs för det projekt som beviljats finansiering, som en funktionell förändring. När det gäller en förändring som består i att en anläggning används för annan verksamhet än den som ursprungligen angetts för det projekt som beviljats finansiering, måste emellertid en sådan förändring vara ägnad att i väsentlig utsträckning minska möjligheten för det aktuella projektet att uppnå det fastställda målet.

4.

Under de omständigheter som är aktuella i det nationella målet, utgör unionsrätten inte något hinder för att tilldela en offentlig tjänstekoncession avseende en anläggning utan någon anbudsinfordran, under förutsättning att denna tilldelning sker med iakttagande av principen om insyn, vilken, utan att nödvändigtvis innebära en skyldighet att genomföra en anbudsinfordran, ska möjliggöra för ett företag i en annan medlemsstat än den i vilken den koncessionsgivande myndigheten är belägen att få tillgång till de uppgifter som krävs med avseende på nämnda koncession innan tilldelning sker, för att ge detta företag möjlighet, om det så önskar, att tillkännage sitt intresse av att tilldelas koncessionen. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva dessa förhållanden.

(1)  EUT C 295, 29.9.2012.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/13

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna) — Jan Sneller mot DAS Nederlandse Rechtsbijstand Verzekeringsmaatschappij NV

(Mål C-442/12) (1)

(Rättsskyddsförsäkring - Direktiv 87/344/EEG - Artikel 4.1 - Försäkringstagares rätt att fritt välja advokat - Klausul i de allmänna villkor som är tillämpliga på kontraktet som garanterar rättsligt bistånd från försäkringsgivarens egen personal vid rättsliga och administrativa förfaranden - Tillkommande kostnader för rättsligt bistånd från en extern juridisk rådgivare ersätts endast i de fall försäkringsgivaren anser att det är nödvändigt att låta ärendet handläggas av en extern juridisk rådgivare)

2014/C 9/18

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Jan Sneller

Motpart: DAS Nederlandse Rechtsbijstand Verzekeringsmaatschappij NV

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna — Tolkning av artikel 4.1 i rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT L 185, s. 77; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 161) — Frihet för försäkringstagaren att välja advokat

Domslut

1.

Artikel 4.1 a i rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987, om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT L 185 s.77, svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s 161), ska tolkas så, att den utgör hinder för att en rättsskyddsförsäkringsgivare, som i sina försäkringsbrev föreskriver att rättsligt bistånd i princip ska tillhandahållas av försäkringsgivarens egen personal, även föreskriver att kostnaderna för det rättsliga bistånd från en advokat eller ett ombud som den försäkrade fritt har valt endast ska bäras av försäkringsgivaren i det fall försäkringsgivaren anser att det är nödvändigt att handläggningen av ärendet anförtros externa rådgivare.

2.

Det saknar betydelse för svaret på den första frågan huruvida det vid det aktuella rättsliga eller administrativa förfarandet är obligatoriskt med rättsligt bistånd enligt nationell lagstiftning.

(1)  EUT C 9, 12.1.2013.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/13

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionelle — Belgien) — Institut professionnel des agents immobiliers (IPI) mot Geoffrey Englebert, Immo 9 SPRL, Grégory Francotte

(Mål C-473/12) (1)

(Behandling av personuppgifter - Direktiv 95/46/EG - Artiklarna 10 och 11 - Informationsskyldighet - Artikel 13.1 d och g - Undantag - Undantagens räckvidd - Privatdetektiver som arbetar på uppdrag av tillsynsorganet för ett lagreglerat yrke - Direktiv 2002/58/EG - Artikel 15.1)

2014/C 9/19

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour constitutionelle

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Institut professionnel des agents immobiliers (IPI)

Motpart: Geoffrey Englebert, Immo 9 SPRL, Grégory Francotte

Ytterligare deltagare i rättegången: Union professionnelle nationale des détectives privés de Belgique (UPNDP), Association professionnelle des inspecteurs et experts d’assurances ASBL (APIEA), Conseil des ministres,

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Cour constitutionnelle (Belgien) — Tolkningen av artiklarna 11.1 samt 13.1 d och g i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31) samt artikel 6.3 FEU — Fullständig harmonisering? — En medlemsstats befogenhet att föreskriva en begränsning av eller ett undantag till skyldigheten att omedelbart informera den berörda personen — Omfattningen av undantaget till denna skyldighet — Huruvida privatdetektivers verksamhet omfattas — För det fall frågan besvaras nekande, huruvida artikel 13 i direktiv 95/46/EG är förenlig med artikel 6.3 FEU särskilt med beaktande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering

Domslut

Artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ska tolkas på så sätt att medlemsstaterna inte är skyldiga, men har möjlighet, att med sin nationella lagstiftning införliva ett eller flera av de i direktivet föreskrivna undantagen från skyldigheten att informera den registrerade om behandling av personuppgifter som rör denne.

Verksamhet som bedrivs av en privatdetektiv som handlar på uppdrag av en yrkesorganisation i syfte att undersöka överträdelser av etiska regler som gäller för ett lagreglerat yrke, i det aktuella fallet fastighetsmäklaryrket, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 13.1 d i direktiv 95/46.

(1)  EUT C 26, 26.1.2013.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/14

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 14 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Feldkirch — Österrike) — Armin Maletic, Marianne Maletic mot lastminute.com GmbH, TUI Österreich GmbH

(Mål C-478/12) (1)

(Domstols behörighet på privaträttens område - Förordning (EG) nr 44/2001 - Artikel 16.1 - Reseavtal som ingåtts mellan en konsument som har hemvist i en medlemsstat och en resebyrå som är etablerad i en annan medlemsstat - Den tjänsteleverantör som resebyrån anlitar är etablerad i den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist - Konsumentens rätt att väcka talan mot båda företagen vid domstolen i den ort där konsumenten har sin hemvist)

2014/C 9/20

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Feldkirch

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Armin Maletic, Marianne Maletic

Motparter: lastminute.com Gmbh, TUI Österreich GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Landesgericht Feldkirch — Tolkning av artikel 16.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 12, s. 1) — Behörighet vid konsumentavtalstvister — Avtal om paketresa som ingåtts mellan en konsument och ett företag — Företaget har hemvist i en annan medlemsstat än konsumenten och anlitar ett företag som har hemvist i samma medlemsstat som konsumenten för verkställandet av nämnda avtal — Fråga om konsumenten har rätt att väcka talan mot båda dessa företag vid domstolen i den ort där konsumenten har sin hemvist

Domslut

Begreppet ”den andra avtalsparten” i artikel 16.1 i rådets förordning (EG) 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas på så sätt att det, under sådana omständigheter som de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, även avser avtalsparten till den aktör med vilken konsumenten har ingått avtalet, när nämnda avtalspart har sitt säte i den medlemsstat där konsumenten har hemvist.

(1)  EUT C 26, 26.1.2013.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/14

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 7 november 2013 (begäran om förhandsavgörande från Bundesarbeitsgericht — Tyskland) — Tevfik Isbir mot DB Services GmbH

(Mål C-522/12) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Frihet att tillhandahålla tjänster - Utstationering av arbetstagare - Direktiv 96/71/EG - Minimilön - Schablonbelopp och arbetsgivarens bidrag till en flerårig sparplan för löntagarna)

2014/C 9/21

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Tevfik Isbir

Motpart: DB Services GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesarbeitsgericht — Tolkningen av artikel 3.1 första stycket c i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, s. 1) — Beräkning av minimilön — Arbetsgivarens bidrag till en plan för ett flerårigt sparande till förmån för löntagarna ska eventuellt inbegripas — Situation i vilken löntagarna inte kan förfoga över dessa tillgodohavanden under flera år

Domslut

Artikel 3.1 andra strecksatsen c i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster ska tolkas så, att bestämmelsen inte utgör hinder för att i minimilönen räkna in sådana delar av ersättningen som inte ändrar förhållandet mellan arbetstagarens prestation och det vederlag han eller hon uppbär som ersättning för prestationen. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida detta är fallet beträffande de delar av ersättningen som är i fråga i det nationella målet.

(1)  EUT C 32, 2.2.2013.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/15

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 7 november 2013 — Republiken Grekland mot Europeiska kommissionen

(Mål C-547/12 P) (1)

(Överklagande - EUGFJ - Garantisektionen - Avslut av räkenskaper för utbetalningsställen i medlemsstaterna beträffande utgifter som finansierats av EUGFJ - Belopp som kan återkrävas från Republiken Grekland till följd av att återkrav inte skett inom föreskriven tid - Missuppfattning av bevisningen)

2014/C 9/22

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Republiken Grekland (ombud: I. Chalkias och S. Papaïoannou)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: H. Tserepa-Lacombe och D. Triantafyllou)

Saken

Talan som väckts mot tribunalens dom (andra avdelningen) av den 10 oktober 2012 i mål T-158/09, Grekland mot kommissionen, genom vilken tribunalen delvis ogillade en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 13 februari 2009, K(2009) 810 slutlig, avseende de finansiella följderna vid avslutningen av räkenskaperna med avseende på de kostnader som finansierats av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), garantisektionen, i vissa fall av oegentligheter från aktörernas sida.

Domslut

1.

Överklagandet ogillas.

2.

Republiken Grekland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 26, 26.1.2013.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/15

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 november 2013 — Wam Industriale SpA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-560/12 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Etablering av ett företag i vissa tredjeländer - Lån med nedsatt ränta - Beslut i vilket det fastställs att stödet delvis var oförenligt med den gemensamma marknaden och enligt vilket det ska återbetalas - Beslut som fattats efter att tribunalen ogiltigförklarat det ursprungliga beslutet rörande samma förfarande - Åtgärder för att följa tribunalens dom)

2014/C 9/23

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Wam Industriale SpA (ombud: E. Giliani och R. Bertoni, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: V. Di Bucci och D. Grespan)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 27 september 2012 i mål T-303/10, Wam Industriale mot kommissionen i vilken tribunalen ogillade en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2011/134/EU av den 24 mars 2010 om det statliga stöd som Italien har genomfört till förmån för Wam SpA (EUT L 57, 2011, s. 29) — Motiveringsskyldighet — Rätten till försvar — Proportionalitetsprincipen — Principen om en god förvaltning — Skälig tid

Domslut

1.

Överklagandet ogillas.

2.

Wam Industriale SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 63, 2.3.2013.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/16

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 november 2013 — Republiken Italien mot Europeiska kommissionen

(Mål C-587/12 P P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Ett företag som är etablerat i vissa tredjeländer - Räntesubventionerade lån - Beslut vari stöden förklaras delvis oförenliga med den inre marknaden och att de ska återkrävas - Beslutet fattades sedan tribunalen ogiltigförklarat det initiala beslutet beträffande samma förfarande - Åtgärder för att följa tribunalens dom)

2014/C 9/24

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: V. Di Bucci och D. Grespan)

Saken

Överklagande av den dom tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 27 september 2012 i mål T-257/10, Italien mot kommissionen, vari tribunalen ogillade en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2011/134/EU av den 24 mars 2010 om det statliga stöd C 4/03 (f.d. NN 102/02) som Italien har genomfört till förmån för WAM SpA (EUT 2011, L 57, s. 29) — Motiveringsskyldighet — Principen om ett kontradiktoriskt förfarande — Rättskraft — Proportionalitetsprincipen — Förordning angående stöd av mindre betydelse

Domslut

1.

Överklagandet ogillas.

2.

Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 63, 02.03.2013.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/16

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 7 november 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-23/13) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 91/271/EEG - Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse - Artiklarna 3 och 4)

2014/C 9/25

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-P. Keppenne och E. Manhaeve)

Svarande: Republiken Frankrike (ombud: D. Colas och S. Menez)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 3 och 4 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93) — Underlåtelse att ta hand om och rena avloppsvatten från tätbebyggelse i åtta tätorter

Domslut

1.

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3, 4.1 och 4.3 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, genom att inte säkerställa

—

hopsamling av avloppsvatten från tätbebyggelse från tätorten Basse-Terre, som har mer än 15 000 personekvivalenter, och

—

rening av avloppsvatten från tätbebyggelse från tätorterna Ajaccio-Sanguinaires, Basse-Terre, Bastia-Nord, Cayenne-Leblond och Saint-Denis, som har mer än 15 000 personekvivalenter.

2.

Republiken Frankrike ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 79, 16.3.2013.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Spanien) den 7 oktober 2013 — Lourdes Cachaldora Fernandez mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS), Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS)

(Mål C-527/13)

2014/C 9/26

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Galicia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lourdes Cachaldora Fernandez

Motparter: Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS), Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS)

Tolkningsfrågor

1.

Ska en sådan nationell bestämmelse som tilläggsbestämmelse 7 nr 1 regel 3 b till den spanska allmänna lagen om social trygghet — som berör en grupp som till övervägande delen utgörs av kvinnor och enligt vilken bestämmelse de perioder under vilka det inte har gjorts någon avgiftsinbetalning, och vilka hänför sig till tiden efter ett deltidsarbete, beaktas, inom perioden för fastställande av beräkningsunderlaget för en avgiftsgrundad pension vid bestående invaliditet, på grundval av det minsta avgiftsunderlag som gällt vid varje tidpunkt, minskat enligt delningskoefficienten för detta tidigare arbete före den period under vilken det inte har gjorts någon avgiftsinbetalning, medan någon minskning inte sker om det är ett heltidsarbete — anses strida mot artikel 4 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män (1)?

2.

Ska en sådan nationell bestämmelse som tilläggsbestämmelse 7 nr 1 regel 3 b till den spanska allmänna lagen om social trygghet — som berör en grupp som till övervägande delen utgörs av kvinnor och enligt vilken bestämmelse de perioder under vilka det inte har gjorts någon avgiftsinbetalning, och vilka hänför sig till tiden efter ett deltidsarbete, beaktas, inom perioden för fastställande av beräkningsunderlaget för en avgiftsgrundad pension vid bestående invaliditet, på grundval av det minsta avgiftsunderlag som gällt vid varje tidpunkt, minskat enligt delningskoefficienten för detta tidigare arbete före den period under vilken det inte har gjorts någon avgiftsinbetalning, medan någon minskning inte sker om det är ett heltidsarbete — anses strida mot klausul 5.1 a i rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (2)?

(1)  EGT L 6, 1979, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111.

(2)  EGT L 14, 1998, s. 9.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 14 oktober 2013 — Birutė Šiba mot Arūnas Devėnas

(Mål C-537/13)

2014/C 9/27

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Birutė Šiba

Motpart: Arūnas Devėnas

Tolkningsfrågor

1.

Ska en fysisk person som tillhandahålls juridiska tjänster enligt avtal som ingåtts med en advokat (advokatas) om juridiska tjänster mot arvode, vilka tillhandahålls i fall som kan antas ha samband med den fysiska personens personliga intressen (äktenskapsskillnad, uppdelning av tillgångar som förvärvats under äktenskapet etcetera), betraktas som en konsument i den mening som avses i unionsrättens bestämmelser om konsumentskydd?

2.

Ska en advokat (advokatas, som är ”fri yrkesutövare”) som upprättar ett avtal med en fysisk person om tillhandahållande av juridiska tjänster mot arvode, enligt vilket advokaten är skyldig att tillhandahålla juridiska tjänster så att den fysiska personen kan uppnå mål som saknar samband med denna persons arbete eller yrkesverksamhet, betraktas som en näringsidkare i förhållande till unionsrättens bestämmelser om konsumentskydd?

3.

Omfattas avtal om tillhandahållande av juridiska tjänster mot arvode, som en advokat (advokatas) upprättar under utövandet av sin yrkesverksamhet såsom utövare av ett fritt yrke, av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1)?

4.

Om den tredje frågan ska besvaras jakande, ska då allmänna kriterier tillämpas vid klassificering av sådana avtal som konsumentavtal eller ska de klassificeras som konsumentavtal enligt särskilda kriterier? Om det är nödvändigt att tillämpa särskilda kriterier för att klassificera sådana avtal som konsumentavtal, vilka är då dessa kriterier?

(1)  EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 14 oktober 2013 — eVigilo Ltd mot Priešgaisrinės apsaugos ir gelbėjimo departamentas prie Vidaus reikalų ministerijos

(Mål C-538/13)

2014/C 9/28

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Högsta domstolen i Litauen)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: eVigilo Ltd

Motpart: Priešgaisrinės apsaugos ir gelbėjimo departamentas prie Vidaus reikalų ministerijos

Tolkningsfrågor

1.

Ska de unionsrättsliga reglerna om offentlig upphandling — artikel 1.1 tredje stycket i [direktiv 89/665, i dess lydelse enligt] direktiv 2007/66 (1) (principerna om effektivitet och skyndsamhet med avseende på tillvaratagande av anbudsgivares åsidosatta rättigheter), artikel 2 i direktiv 2004/18 (2) (principerna om likabehandling av anbudsgivare och öppenhet) och artiklarna 44.1 och 53.1 a i direktiv 2004/18 (förfarandet för ingående av kontrakt med den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet) — förstås och tolkas, i förening eller separat (utan begränsning till de ovannämnda bestämmelserna), så att

a)

i ett sådant fall då en anbudsgivare har upptäckt att en annan anbudsgivare eventuellt har en nära anknytning (förbindelse) med de experter hos den upphandlande myndigheten som utvärderade anbuden och (eller) att denna andra anbudsgivare eventuellt har en särskild ställning på grund av att anbudsgivaren tidigare har utfört förberedande arbete i samband med det omtvistade upphandlingsförfarandet, vilket inte föranlett några åtgärder från den upphandlande myndighetens sida, dessa uppgifter i sig utgör tillräcklig grund för ett krav på att prövningsorganet ska slå fast att den upphandlande myndigheten, som inte har garanterat insyn och objektivitet i förfarandet, har handlat på ett rättsstridigt sätt, utan att den rättssökande måste framlägga konkret bevisning för att experterna varit partiska i sin utvärdering,

b)

prövningsorganet, om det finner att det finns grund för att bifalla sökandens krav, inte är skyldigt att — vid bedömningen av vilka konsekvenser de omständigheter som ligger till grund för sökandens krav ska ha för resultaten av anbudsförfarandet — beakta att resultaten av utvärderingen av de anbud som anbudsgivarna lämnat i huvudsak skulle ha blivit desamma om det inte hade funnits några partiska deltagare i den expertgrupp som utvärderade anbuden,

c)

anbudsgivaren får (definitiv) kännedom om innehållet i kriterierna avseende det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet — vilka formulerats i enlighet med de kvalitativa parametrarna och angetts i abstrakta ordalag i upphandlingsvillkoren (såsom fullständighet och förenlighet med den upphandlande myndighetens behov) och enligt vilka anbudgivaren i princip har kunnat lämna ett anbud — först när den upphandlande myndigheten utvärderar de anbud som lämnats av anbudsgivarna utifrån dessa kriterier och ger berörda parter utförlig information om grunderna för de beslut som fattats, varvid det är först vid denna tidpunkt som den i nationell lagstiftning föreskrivna preskriptionsfristen för prövningsförfarandet kan tillämpas på denna anbudsgivare?

2.

Ska artikel 53.1 a i direktiv 2004/18, i förening med de principer som gäller för tilldelning av kontrakt och som framgår av [artikel] 2 i detta direktiv, förstås och tolkas så, att upphandlande myndigheter inte får fastställa (och tillämpa) ett förfarande för utvärdering av anbudsgivarnas anbud som innebär att resultaten av utvärderingen av anbuden beror på hur fullständigt anbudsgivarna har visat att deras anbud uppfyller kraven i upphandlingsdokumenten, det vill säga att anbudsgivaren tilldelas högre poäng ju fullständigare (utförligare) beskrivningen av anbudets förenlighet med upphandlingsvillkoren är?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, s. 31).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114).

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (Förenade kungariket) den 14 oktober 2013 — Sigma Pharmaceuticals PLC mot Merck Canada Inc., Merck Sharp & Dohme Ltd

(Mål C-539/13)

2014/C 9/29

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sigma Pharmaceuticals PLC

Motparter: Merck Canada Inc, Merck Sharp & Dohme Ltd

Tolkningsfrågor

1.

Kan innehavaren av ett patent eller ett tilläggsskydd för läkemedel, eller dennes förmånstagare, enbart stödja sig på rätten enligt första stycket i bestämmelserna om den specifika mekanismen om denne först har visat sin avsikt att göra detta?

2.

Om svaret på fråga 1 är jakande:

a)

Hur ska denna avsikt visas?

b)

Är innehavaren, eller dennes förmånstagare, förhindrad att åberopa sina rättigheter avseende import eller saluföring av läkemedlet i en medlemsstat som ägde rum innan denne visade sin avsikt att åberopa rättigheterna?

3.

Vem är enligt andra stycket i bestämmelserna om den specifika mekanismen skyldig att lämna underrättelse i förväg till innehavaren av eller förmånstagaren till ett patent eller tilläggsskydd för läkemedel? I synnerhet önskas få klarlagt

a)

om underrättelsen i förväg måste lämnas av den person som avser att importera eller saluföra läkemedlet

eller

b)

om, i det fallet att en ansökan om godkännande har gjorts av någon annan än den tänkta importören — när detta är tillåtet enligt de nationella regulatoriska bestämmelserna — underrättelse i förväg kan lämnas av denna sökande om denne inte själv avser att importera eller saluföra läkemedlet men den avsedda importen och saluföringen kommer att ske med stöd av godkännandet i fråga?

i)

Gör det därvid någon skillnad om den person som kommer att importera eller saluföra läkemedlet anges i underrättelsen?

ii)

Gör det någon skillnad om underrättelsen lämnas och ansökan om godkännande inges av en juridisk person inom en koncern som utgör en enda ekonomisk enhet och importen och saluföringen är tänkt att utföras av en annan juridisk person inom samma koncern enligt licens från den förstnämnda personen men den juridiska person som kommer att importera eller saluföra läkemedlet inte anges i underrättelsen?

4.

Vem måste underrättas i förväg i enlighet med andra stycket i bestämmelserna om den specifika mekanismen? I synnerhet önskas få klarlagt

a)

om endast personer som enligt nationell rätt har rättighet att väcka talan för verkställighet av ett patent eller ett tilläggsskydd för läkemedel är att betrakta som förmånstagare till patentet eller tilläggsskyddet,

eller

b)

om det, i en situation där en koncern bildar en enda ekonomisk enhet bestående av flera juridiska personer, räcker att underrättelsen tillställs en juridisk person som är operativt dotterbolag och innehavare av godkännandet för försäljning i importmedlemsstaten, och alltså inte behöver tillställas den enhet inom koncernen som enligt nationell rätt har rättighet att väcka talan för verkställighet av patentet eller tilläggsskyddet, på den grundvalen antingen att en sådan enhet kan betraktas som förmånstagare till patentet eller tilläggsskyddet eller att en sådan underrättelse under normala omständigheter kan förväntas nå de individer som fattar beslut för innehavaren av patentet eller tilläggsskyddet?

c)

Om svaret på fråga 4 b är jakande, är då en underrättelse som i övrigt är korrekt att betrakta som inkorrekt om den tillställs ”chefen för regulatoriska frågor” i ett bolag när det bolaget inte är den enhet inom koncernen som enligt nationell rätt har rättighet att väcka talan för verkställighet av patentet eller tilläggsskyddet men är det operativa dotterbolaget och innehavaren av godkännandet för försäljning i importmedlemsstaten och när avdelningen för regulatoriska frågor i praktiken regelbundet mottar underrättelser från parallellimportörer beträffande den specifika mekanismen och andra frågor?

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 16 oktober 2013 — Douane Advies Bureau Rietveld mot Hauptzollamt Hannover

(Mål C-541/13)

2014/C 9/30

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Douane Advies Bureau Rietveld

Motpart: Hauptzollamt Hannover

Tolkningsfråga  (1)

Ska begreppet reagens, som används i uttrycken ”reagens för diagnostiskt bruk” och ”reagens för laboratoriebruk” i KN nummer 3822 tolkas så, att det måste vara fråga om en substans som, genom en kemisk reaktion på — eller tillsammans med — ett ämne som ska undersökas, används för kemisk omvandling i syfte att påvisa ett tillstånd eller en egenskap hos ämnet?

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 927/2012 av den 9 oktober 2012 (EUT L 304, s. 1).

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 28 oktober 2013 — Z. Zh. mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie & Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie mot I. O.

(Mål C-554/13)

2014/C 9/31

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Z. Zh.

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

&

Klagande: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Motpart: I. O.

Tolkningsfrågor

1.

Räcker det för att en tredjelandsmedborgare som vistas illegalt i en medlemsstat ska anses utgöra en risk för allmän ordning i den mening som avses i artikel 7.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348) (nedan kallat återvändandedirektivet) att han eller hon misstänks för att ha begått en gärning som utgör brott enligt nationell rätt eller krävs det att han eller hon har dömts för brottet och måste i så fall den fällande domen ska ha vunnit laga kraft?

2.

Finns det andra fakta och omständigheter i det enskilda fallet, förutom misstanke om brott eller fällande straffdom, som kan ha en betydelse för bedömningen av huruvida en tredjelandsmedborgare som vistas illegalt i en medlemsstat ska anses utgöra en risk för allmän ordning i den mening som avses i artikel 7.4 i återvändandedirektivet, som till exempel allvarlighetsgraden hos den gärning som enligt nationell rätt utgör brott, typen av gärning, tidsperioden eller den berörda personens avsikt?

3.

Har de fakta och omständigheter i det enskilda fallet som är relevanta vid den bedömning som avses i fråga 2 även betydelse för den möjlighet som ges i artikel 7.4 i återvändandedirektivet att, för det fall den berörda personen utgör en risk för allmän ordning i den bestämmelsens mening, välja mellan att antingen helt avstå från att bevilja en tidsfrist för frivillig avresa eller att bevilja en tidsfrist för frivillig avresa som understiger sju dagar?

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour du travail de Bruxelles (Belgien) den 31 oktober 2013 — Centre public d'action sociale d'Ottignies-Louvain-La-Neuve mot Moussa Abdida

(Mål C-562/13)

2014/C 9/32

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour du travail de Bruxelles

Parter i det nationella målet

Klagande: Centre public d'action sociale d'Ottignies-Louvain-La-Neuve

Motpart: Moussa Abdida

Tolkningsfrågor

1.

Ska direktiven 2004/83/EG, (1) 2005/85/EG (2) och 2003/9/EG (3) tolkas så, att de medför en skyldighet för medlemsstater, när en sökande ”lider av en allvarlig sjukdom som i sig medför en verklig risk för sökandens liv eller fysiska integritet eller en risk för omänsklig eller förnedrande behandling när det inte finns någon adekvat medicinsk behandling i sökandens hemland”, till följd av rätten till alternativt skydd i den mening som avses i artikel 15 b i direktiv 2004/83/EG

—

att tillhandahålla ett förfarande med suspensiv verkan för överklagandet av beslutet genom vilket sökanden vägrades uppehållstillstånd och/eller alternativt skydd och uppmanades att lämna territoriet,

—

att inom ramen för sina system för socialt bistånd eller flyktingmottagning ta ansvar för andra grundläggande behov än de medicinska som sökanden har, tills talan mot detta administrativa beslut har prövats?

2.

Om frågan besvaras nekande, medför då stadgan om grundläggande rättigheter, och i synnerhet dess artiklar 1–3 (mänsklig värdighet, rätten till liv och till integritet), artikel 4 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling), artikel 19.2 (rätten att inte utvisas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling), artiklarna 20 och 21 (likhet inför lagen och icke-diskriminering, i förhållande till andra sökande av alternativt skydd) och/eller artikel 47 (rätten till effektivt rättsmedel) en skyldighet för de medlemsstater som genomför direktiven 2004/83/EG, 2005/85/EG och 2003/9/EG att tillhandahålla ett suspensivt rättsmedel och ta ansvar för sådana grundläggande behov som anges i fråga 1 ovan?

(1)  Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12, och rättelse i EUT L 204, 2005, s. 24).

(2)  Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, s. 13).

(3)  Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, s. 18).

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/21

Överklagande ingett den 31 oktober 2013 av Planet AE Anonymi Etaireia Parochis Symvouleftikon Ypiresion av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 9 september 2013 i mål T-489/12 Planet mot kommissionen

(Mål C-564/13 P)

2014/C 9/33

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Planet AE Anonymi Etaireia Parochis Symvouleftikon Ypiresion (ombud: advokaten V. Christianos)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 9 september 2013 i mål T-489/12,

—

återförvisa målet till tribunalen för avgörande i sak, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att det beslut som tribunalen meddelade den 9 september 2013 i mål T-489/12 innehåller rättsliga bedömningar som strider mot unionsrättsliga bestämmelser. Överklagandet riktar sig mot dessa rättsliga bedömningar.

Enligt klaganden ska det angripna beslutet upphävas, eftersom tribunalen gjorde en oriktig tolkning och tillämpning av unionsrätten i fråga om vad som krävs enligt unionsrätten för att det ska anses föreligga ett berättigat intresse av att väcka en fastställelsetalan angående avtalsbrott samt i fråga om huruvida nämnda intresse är verkligt och aktuellt.

Tribunalen

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/22

Tribunalens dom av den 18 november 2013 — Preparados Alimenticios mot harmoniseringsbyrån — Rila Feinkost-Importe (Jambo Afrika)

(Mål T-377/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Jambo Afrika - Äldre figurativa gemenskapvarumärkena JUMBO, JUMBO CUBE, JUMBO MARINADE, JUMBO NOKKOS, JUMBO ROF, JUMBO CHORBA MOUTON-MUTTON, JUMBO Aroma All purpose seasoning Condiment - Äldre nationellt icke registerat figurmärke JUMBO - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2014/C 9/34

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Preparados Alimenticios SA (Hospitalet de Llobregat, Spanien) (ombud: advokaten D. Pellisé Urquiza)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: P. Geroulakos)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Rila Feinkost-Importe GmbH & Co. KG (Stemwede-Levern, Tyskland) (ombud: advokaten T. Weeg)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslut R 114/2009, som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 9 juni 2010, angående ett invändningsförfarande mellan Preparados Alimenticios SA och Rila feinkost-Importe GmbH & Co. KG.

Domslut

1.

Talan ogillas.

2.

Preparados Alimenticios SA förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 301, av den 6.11.2010.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/22

Tribunalens dom av den 21 november 2013 — Heede mot harmoniseringsbyrån (Matrix-Energetics)

(Mål T-313/11) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Matrix-Energetics - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Omsättningskrets - Tidpunkt för bedömning av den beskrivande karaktären - Artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009)

2014/C 9/35

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Günter Heede (Walldorf-Baden, Tyskland) (ombud: advokaten R. Utz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: K. Klüpfel)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 8 april 2011 (ärende R 1848/2010-4) om en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Matrix-Energetics.

Domslut

1.

Talan ogillas.

2.

Günter Heede ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 238, 13.8.2011

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/22

Tribunalens dom av den 21 november 2013 — El Hogar Perfecto del Siglo XXI mot harmoniseringsbyrån — Wenf International Advisers (korkskruv)

(Mål T-337/12) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning för en korkskruv - Tidigare nationell formgivning - Ogiltighetsgrund - Särprägel saknas - Helhetsintrycken skiljer sig inte åt - Kunnig användare - Formgivarens grad av frihet - Artiklarna 4, 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002)

2014/C 9/36

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: El Hogar Perfecto del Siglo XXI, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna C. Ruiz Gallegos och E. Veiga Conde)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: Ó. Mondéjar Ortuño)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Wenf International Advisers Ltd (Tortola, Brittiska Jungfruöarna) (ombud: advokaterna J. L. Rivas Zurdo, E. Seijo Veiguela och I. Munilla Muñoz)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 1 juni 2012 (ärende R 89/2011-3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Wenf International Advisers Ltd och El Hogar Perfecto del Siglo XXI, SL.

Domslut

1.

Talan ogillas.

2.

El Hogar Perfecto del Siglo XXI, SL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C. 287, 22.9.2012.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/23

Tribunalens dom av den 21 november 2013 — Equinix (Germany) mot harmoniseringsbyrån Acotel (ancotel.)

(Mål T-443/12) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket ancotel - Det äldre gemenskapsfigurmärket ACOTEL - Absolut registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2014/C 9/37

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Equinix (Germany) GmbH, tidigare ancotel GmbH (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaten H. Truelsen)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Poch)

Motpart vid överklagandenämnden: Acotel SpA (Rom, Italien)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 3 augusti 2012 (ärende R 1895/2011-4) om ett invändningsförfarande mellan Acotel SpA och ancotel GmbH, nu Equinix (Germany) GmbH.

Domslut

1.

Talan ogillas.

2.

Equinix (Germany) GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 379, 8.12.2012

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/23

Tribunalens dom av den 21 november 2013 — Recaro mot harmoniseringsbyrån — Certino Mode (RECARO)

(Mål T-524/12) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Upphävandeförfarande - Gemenskapsordmärket RECARO - Verkligt bruk av varumärket - Artikel 15.15 a i förordning (EG) nr 207/2009 - Fråga om hur varumärket använts - Upptagande till sakprövning av ny bevisning - Artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 i förordning nr 207/2009)

2014/C 9/38

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Recaro Holding GmbH, tidigare Recaro Beteiligungs-GmbH (Stuttgart, Tyskland) (ombud: advokaten J. Weiser)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden: Certino Mode, SL (Elche, Spanien)

Saken

Talan mot det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd meddelade den 6 september 2012 (ärende R 1761/2011-1) om ett upphävandeförfarande mellan Recaro Beteiligungs-GmbH och Certino Mode, SL.

Domslut

1.

Talan ogillas.

2.

Recaro Holding GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 32, 2.2.2013.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/24

Talan väckt den 6 november 2013 — FK mot kommissionen

(Mål T-248/13)

2014/C 9/39

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: FK (Damaskus (Syrien) (ombud: E. Grieves, Barrister, och J. Carey, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 14/2007 av den 10 januari 2007 om ändring för sjuttiofjärde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 467/2001 (EUT L 6, s. 6), i den mån den är tillämplig på sökanden, och kommissionens beslut av den 6 mars 2013 att låta sökanden kvarstå i förteckningen, samt

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet antogs inte med skyndsamhet eller inom en skälig tidsrymd.

2.

Andra grunden: Kommissionen försummade att på ett meningsfullt sätt för sig själv bedöma huruvida sökanden uppfyllde de relevanta kriterierna. Sökanden gör i synnerhet gällande att kommissionen (a) försummade att eftersöka och/eller införskaffa de bevis som låg bakom anklagelserna, (b) försummade att säkerställa att motiveringen sammanföll med de skäl som Förenta nationernas sanktionskommitté stödde sig på och försummade att söka eller införskaffa tillräckligt detaljerade uppgifter avseende anklagelserna, som skulle ha möjliggjort för sökanden att på ett ändamålsenligt sätt besvara dessa, (c) försummade att bedöma huruvida någon av anklagelserna kunde vara grundade på information som framkommit genom tortyr och (d) försummade att eftersöka och/eller införskaffa någon som helst bevisning till sökandens fördel.

3.

Tredje grunden: Kommissionens tillämpning av bevisbördan och beviskraven var felaktig.

4.

Fjärde grunden: Den motivering kommissionen grundade sig på är rättsligt felaktig genom att (a) ingen av anklagelserna stöds av bevisning, varför kommissionen misslyckas med att visa att anklagelserna är välgrundade, (b) vissa anklagelser är oprecisa, varför sökanden inte på ett effektivt sätt kan bemöta dem, (c) vissa anklagelser är så föråldrade och/eller vaga att de inte på ett logiskt sätt är kopplade till det relevanta kriteriet, och (d) vissa anklagelser är oförenliga med bevisning som är till fördel för sökanden.

5.

Femte grunden: Kommissionen försummade att göra proportionalitetsprövning genom att väga sökandens grundläggande rättigheter mot den faktiska nuvarande risk han påstås utgöra.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/24

Talan väckt den 4 oktober 2013 — Panrico mot harmoniseringsbyrån — HDN Development (Krispy Kreme DOUGHNUTS)

(Mål T-534/13)

2014/C 9/40

Ansökan är avfattad på spanska

Parter

Sökande: Panrico SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten D. Pellisé Urquiza)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: HDN Development Corp. (Frankfort, Förenta staterna)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förklara att talan kan tas upp till prövning,

—

ogiltigförklara beslut R 623/2011-4 som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 25 juli 2013 och som delgavs sökanden den 29 juli 2013,

—

ogiltigförklara gemenskapsvarumärke nr 1 298 785”KRISPY KREME DOUGHNUTS”.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Krispy Kreme DOUGHNUTS för varor och tjänster i klasserna 25, 30 och 42 — Gemenskapsvarumärke nr 1 298 785

Innehavare av gemenskapsvarumärket: HDN Development Corp.

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Grunder för ansökan om ogiltighetsförklaring: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, jämförd med artikel 53.1 a i samma förordning.

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på ansökan.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, jämförd med artikel 53.1 a i samma förordning.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/25

Talan väckt den 24 oktober 2013 — Tyskland mot kommissionen

(Mål T-557/13)

2014/C 9/41

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och J. Möller)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artikel 1 i och bilagan till kommissionens genomförandebeslut 2013/433/EU av den 13 augusti 2013 om undantagande från EU-finansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), i den del EU-finansiering undantas för betalning av ett totalt belopp om 6 192 951,34 euro som erlagts av behöriga utbetalningsställen i Förbundsrepubliken Tyskland inom ramen för genomförandet av regelverket för stöd till potatissektorn för åren 2003–2005, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Underlåtenhet att beakta villkoren för beviljande av ersättning och stöd — betalning av minimipris

Sökanden gör gällande att kommissionen åsidosatt artikel 7.4 i förordning (EG) nr 1258/1999 (1) och artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005 (2) jämförd med artikel 5 i förordning (EG) nr 1868/94, (3) artikel 11 i förordning (EG) nr 97/95, (4) artikel 10 i förordning (EG) nr 2236/2003 (5) och artikel 26 i förordning (EG) nr 2237/2003 (6) på så sätt att utgifterna undantas från finansiering trots att villkoren för ersättning och stöd är uppfyllda eftersom minimipris har betalts för begärd kvantitet.

2.

Andra grunden: Bristande motivering

Sökanden gör gällande att kommissionen åsidosatt artikel 296.2 FEUF, eftersom kommissionen inte på ett tillfredsställande sätt och med motstridigheter motiverat varför det av artikel 11 i förordning (EG) nr 97/95, artikel 10 i förordning (EG) nr 2236/2003 och artikel 26 i förordning (EG) nr 2237/2003 följer att — med beaktande av samtliga språkversioner, såsom villkor för betalning av ersättning eller stöd — stärkelsefabriken redan betalat minimipris för hela kvantiteten med potatis som leverertas under ett försäljningsår.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av skyldigheten att ange anmärkning inom 24 månader

Sökanden gör gällande att kommissionen åsidosatt artikel 7.4 första stycket jämförd med femte stycket led a i förordning nr 1258/1999, av artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1663/95, (7) av artikel 31.3 första stycket jämförd med artikel 4 a i förordning nr 1290/2005 och av artikel 11.1 i förordning (EG) nr 885/2006, eftersom kommissionen inte skriftligen och på ett giltigt sätt underrättat Förbundsrepubliken Tyskland inom 24 månader från den dag utgifterna uppkommit om den anmärkning (underlåtenhet nyckelkontroller) som ligger till grund för att undanta utgifterna från EU-finansiering.

4.

Fjärde grunden: Förfarandets oskäliga tidsutdräkt

Sökanden gör gällande att kommissionen åsidosatt artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999, artikel 8 i förordning (EG) nr 1663/95, artikel 31 i förordning nr 1290/2005 och artikel 11 i förordning (EG) nr 885/2006, (8) jämförda med den allmänna rättsprincipen att ett administrativt förfarande ska genomföras i skälig tid, samt att kommissionen åsidosatt sökandens rätt till försvar eftersom tidsutdräkten för förfarandet vid kommissionen varit oskälig.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av artikel 7.4 fjärde stycket i förordning nr 1258/1999, artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005 och proportionalitetsprincipen

Sökanden anser att kommissionen — genom att göra en schablonmässigt fastställd korrigering om 10 procent — underlåtit att på ett korrekt sätt bedöma arten av och den under alla omständigheter begränsade omfattningen av en eventuell överträdelse, samt underlåtit att beakta att unionen materiellt sett inte lidit någon ekonomisk skada och att det aldrig funnits någon reell risk för att sådan skada skulle uppkomma.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1).

(3)  Rådets förordning (EEG) nr 1868/94 av den 27 juli 1994 om upprättandet av ett kvotsystem avseende produktionen av potatisstärkelse (EGT L 197, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 5).

(4)  Kommissionens förordning (EG) nr 97/95 av den 17 januari 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad gäller det minimipris som skall betalas och den kompensationsbetalning som skall beviljas till producenter av potatis samt för rådets förordning (EG) nr 1868/94 om upprättande av ett kvotsystem avseende produktionen av potatisstärkelse (EGT L 16, s. 3).

(5)  Kommissionens förordning (EG) nr 2236/2003 av den 23 december 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1868/94 om upprättande av ett kvotsystem avseende produktionen av potatisstärkelse (EUT L 339, s. 45).

(6)  Kommissionens förordning (EG) nr 2236/2003 av den 23 december 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1868/94 om upprättande av ett kvotsystem avseende produktionen av potatisstärkelse (EUT L 339, s. 52).

(7)  Kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 158, s. 6).

(8)  Kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (EUT L 171, s. 90).

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/26

Talan väckt den 24 oktober 2013 — ISOTIS mot kommissionen

(Mål T-562/13)

2014/C 9/42

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Koinonia tis Pliroforias Anoichti stis Eidikes Ananges — ISOTIS (Aten, Grekland) (ombud: advokaten S. Skliris)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

vidgå att kommissionen, genom att begära återbetalning av ett belopp om 47 197,93 euro från sökanden, vilket utbetalades av kommissionen inom ramen för avtalet 238940 REACH 112, har åsidosatt det omstridda avtalet,

—

vidgå att sökanden inte ska återbetala det ovannämnda beloppet som har utbetalats av kommissionen,

—

vidgå att kommissionens begäran med avseende på beloppet om 13 821,12 euro hur som helst är helt ogrundad,

—

vidgå att de generella villkor som är tillämpliga på avtalet FP6 inte är tillämpliga inom ramen för avtalet 238940 REACH 112 och att sökanden, som en konsekvens härav, inte behöver betala något skadeståndsbelopp (liquidated damages) inom ramen för det omstridda avtalet,

—

vidgå att kommissionen, genom att ange dess avsikt att kräva skadestånd (liquidated damages) på grundval av de generella villkoren i avtal FP6, åsidosatte det omstridda avtalet 238940 REACH 112,

—

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan, som för det första grundas på skiljedomsklausulen i det omstridda avtalet och för det andra grundas på belgisk rätt till vilken det omstridda avtalet hänvisar, åberopar sökanden tre grunder.

1.

Den första grunden hänför sig till att kommissionen har åsidosatt god tro och god affärssed. Sökanden framhäver särskilt att kommissionen har krävt olika belopp, utan att ha lagt fram något konkret och specifikt argument till stöd för de återkommande fordringskraven, och att dess affärsmässiga beteende strider mot bestämmelserna i stadgan för de grundläggande rättigheterna. Sökanden framhäver vidare att kommissionens beteende strider mot dess avtalsrättsliga förpliktelser genom avsikten att lägga fram fordringar på grundval av generella villkor för en annan typ av avtal (FP6) än de som är tillämpliga på det omstridda avtalet REACH 112 (CIP).

2.

Den andra grunden avser åsidosättande av innehållet i bestämmelsen i artikel II.28 punkterna 1 och 5 i avtalet 238940 REACH 112. Sökanden framhäver särskilt att kommissionen har lagt fram fordringar utan att först ha genomfört någon kontroll inom ramen för det omstridda avtalet och på ett generellt och vagt sätt hänvisat till resultatet från en kontroll som inte gäller det omstridda avtalet REACH 112.

3.

Tredje grunden, framförd som en alternativ grund, hänför sig till att kommissionens begäran framställdes på ett olagligt vis och i ond tro.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/27

Talan väckt den 4 november 2013 — BASF Agro m.fl. mot kommissionen

(Mål T-584/13)

2014/C 9/43

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BASF Agro BV (Arnhem, Nederländerna), BASF SE (Ludwigshafen am Rhein, Tyskland), BASF Belgium Coordination Center (Antwerpen, Belgien), BASF Española, SL (Barcelona, Spanien), BASF Italia SpA (Cesano Maderno, Italien), BASF Nederland BV (Arnhem), och BASF Slovensko spol. s r. o. (Bratislava, Slovakien) (ombud: advokaterna J. Montfort och M. Peristeraki)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 781/2013 av den 14 augusti 2013 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller villkoren för godkännande av det verksamma ämnet fipronil samt om förbud mot användning och försäljning av utsäde som betats med växtskyddsmedel innehållande detta verksamma ämne (EUT L 219, s. 22),

—

alternativt, och endast för det fall tribunalen inte skulle bifalla förstahandsyrkandet om ogiltigförklaring, ogiltigförklara genomförandeförordning nr 781/2013 i den del den avser återkallelse av godkännandet av användning och försäljning av solrosfrön som betats med fipronil, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sju grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 21 i förordning nr 1107/2009, (1) eftersom den när den antog den angripna förordningen inte stödde sig på ny vetenskaplig och teknisk kunskap, utan snarare på ”synnerligen kontroversiella” uppgifter. Kommissionen underlät även att beakta relevanta övervakningsdata. Tillgängliga övervakningsdata visade inte på några skadliga effecter på honungsbikolonier. Sökandena gör vidare gällande att kommissionen felaktigt ansåg att det verksamma ämnet fipronil inte längre uppfyllde kriterierna i artikel 4 i förordning nr 1107/2009.

2.

Den andra grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 49 i förordning nr 1107/2009, eftersom den med den angripna förordningen antog restriktiva åtgärder för utsäde som betats med fipronil utan att visa att detta betade utsäde kan komma att utgöra en ”allvarlig risk” för bin som inte på ett tillfredsställande sätt kan begränsas på annat sätt. Kommissionen underlät dessutom att beakta riskreducerande åtgärder som skulle kunna begränsa den påstådda risken på ett tillfredsställande sätt.

3.

Den tredje grunden: Den angripna förordningen har antagits på grundval av en metod som anges i förslag till riktlinjer och inte i de befintliga och godkända riktlinjerna. Kommissionen gjorde sig därigenom skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatte de grundläggande principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar, eftersom riktlinjer måste finnas tillgängliga och ha godkänts på förhand, det vill säga före översynen av ett godkännande av ett verksamt ämne, och inte i efterhand.

4.

Den fjärde grunden: Den angripna förordningen kan inte motiveras på grundval av försiktighetsprincipen, eftersom de krav som följer av den principen inte är uppfyllda i förevarande fall. Sökandena anser närmare bestämt att de risker som kommissionen ansåg vara relevanta grundades på rent hypotetiska icke vetenskapligt belagda antaganden, att relevanta data inte beaktades och att kommissionens riskbedömning grundades på fel metod, samtidigt som kommissionen underlät att inhämta sökandenas synpunkter i riskhanteringskedet, vilket den borde ha gjort. Detta medförde att kommissionen antog oproportionerliga och inkonsekventa åtgärder i den angripna förordningen.

5.

Den femte grunden: Den angripna förordningen föreskriver alltför stränga restriktioner för betning av utsäde med fipronil, trots att dessa inte är nödvändiga eller lämpliga för att skydda binas hälsa inom unionen. När det särskilt gäller solrosor anser sökandena att kommissionen bortsåg från att betning med fipronil aldrig har haft skadliga effekter på bihälsan.

6.

Den sjätte grunden: Den snäva tidsram inom vilken den angripna förordningen antogs och ärendets komplexitet medförde att kommissionen inte var i stånd att på ett effektivt sätt beakta sökandenas väsentliga och detaljerade synpunkter på de tekniska, lagstiftningsmässiga och vetenskapliga aspekterna av de slutsatser som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) lagt fram om riskbedömningen av fipronil med avseende på dess inverkan på bin (”Conclusion on the peer review of the pesticide risk assessment for bees for the active substance fipronil”).

7.

Den sjunde grunden: Kommissionen redogjorde inte på ett adekvat sätt för de farhågor som föranledde den att begära att EFSA skulle se över godkännandet för fipronil. Kommissionen angav inte heller varför den tillbakavisade sökandenas argument och bevisning. Härtill kommer att det i den angripna förordningen inte tydligt anges vilket huvudsakligt syfte som kommissionen velat uppnå med den.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, s. 1)

Personaldomstolen

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/28

Personaldomstolens dom av den 1 oktober 2013 — Loukakis m.fl. mot parlamentet

(Mål F-82/11) (1)

(Personalmål - Parlamentets personalkommitté - Val - Oegentligheter under valförfarandet)

2014/C 9/44

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Nicolaos Loukakis m.fl. (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten M.-A. Lucas)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: S. Seyr och M. Ecker, inledningsvis biträdda av advoakten D. Waelbroeck, därefter av advokaten A. Duron)

Parter som har intervenerat till stöd för sökandena: Solidarité pour les agents et fonctionnaires européens, Syndicat général du personnel des organismes européens, Fédération de la fonction publique européenne och Pluralist (ombud: advokaten J. Choucroun)

Saken

Talan om fastställelse av att valet till Parlamentets personalkommitté var rättsstridigt och att parlamentet på ett rättsstridigt sätt har underlåtit att ingripa mot de olika oegentligheter som har förekommit under valförfarandet.

Domslut

1.

Europaparlamentets tysta beslut att inte vidta åtgärder mot de oegentligheter som förekom under valet till personalkommittén i oktober 2010 ogiltigförklaras.

2.

Talan ogillas i övrigt.

3.

Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandenas rättegångskostnader.

4.

De fackliga organisationerna Solidarité pour les agents et fonctionnaires européens, Syndicat général du personnel des organismes européens, Fédération de la fonction publique européenne och Pluralist ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 340, 19.11.2011, s. 41.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/28

Personaldomstolens (första avdelningen) dom av den 17 oktober 2013 — BF mot Revisionsrätten

(Mål F-59/12) (1)

(Personalmål - Utnämning - Tillsättning av en tjänst som direktör - Meddelande om lediga tjänster - Rättsakt som går någon emot - Föreligger inte - Avvisning)

2014/C 9/45

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: BF (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska unionens revisionsrätt (ombud: T. Kennedy och J. Vermer, biträdda av advokaten D. Waelbroeck)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av revisionsrättens meddelande om ledig tjänst ECA/2011/67 avseende tjänsten som chef för personalavdelningen.

Domslut

1.

Talan ogillas.

2.

BF ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Revisionsrättens rättegångskostnader.

(1)  EUT C 227, av den 28.7.2012, s. 38

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/28

Personaldomstolens (första avdelningen) dom av den 7 oktober 2013 — Thomé mot kommissionen

(Mål F-97/12) (1)

(Personalmål - Allmänt uttagningsprov - Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/177/10 - Beslut att inte anställa en kandidat - Behörighetskrav - Universitetsexamen)

2014/C 9/46

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Florence Thomé (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis, É. Marchal och D. Abreu Caldas)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Eggers och M.G. Gattinara)

Saken

Talan dels om ogiltigförklaring av kommissionens tillsättningsmyndighets beslut att inte anställa sökanden efter att hon klarat uttagningsprov EPSO/AD/177/10-EPA, dels om skadestånd

Domslut

1.

Kommissionens beslut av den 11 november 2011 och den 5 juni 2012 ogiltigförklaras.

2.

Kommissionen ska betala 14 000 euro till Florence Thomé.

3.

Talan ogillas i övrigt.

4.

Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Florence Thomés rättegångskostnader.

(1)  EUT C 355, 17.11.2012 s. 39.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/29

Personaldomstolens beslut (första avdelningen) av den 23 oktober 2013 — Aristidis Psarras mot Enisa

(Mål F-7/12) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställd - Bedömning - Bedömningsförfarandet för år 2009 - Rapport om karriärutveckling - Begäran om ogiltigförklaring av rapport om karriärutveckling - Rättsakt som går någon emot - Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning)

2014/C 9/47

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Aristidis Psarras (Heraklion, Grekland) (ombud: advokaterna L. Levi och A. Tymen)

Svarande: Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) (ombud: E. Maurage, biträdd av advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av sökandens karriärsutvecklingsrapport för 2009 och förteckningen över befordrade tjänstemän avseende befordringsomgången 2010 samt, vid behov, beslutet av den 17 oktober 2011 om avslag på sökandens klagomål.

Avgörande

1.

Talan avvisas, då det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2.

Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Aristidis Psarras rättegångskostnader.

(1)  EUT C 133, 5.5.2012, s. 20.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/29

Personaldomstolens beslut (första avdelningen) av den 7 oktober 2013 — Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-57/12) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Invaliditetsersättning - Avdrag med ett belopp som motsvarar en institutions fordran - Uppenbart att talan till viss del inte kan tas upp till prövning och till viss del är grundad)

2014/C 9/48

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Berardis-Kayser och G. Gattinare, biträdda av advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens tysta beslut att sänka sökandens invaliditetsersättning under perioden juni–september 2011, och yrkande om betalning av ränta med 15 procent samt ett belopp på 500 euro.

Avgörande

1.

Talan ogillas eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad.

2.

Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet i målen F-57/12 R och T-464/12 P(R).

3.

Luigi Marcuccio ska betala ett belopp på 2 000 euro till tribunalen.

(1)  EUT C 227, 28.7.2012, s. 37.

11.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 9/29

Personaldomstolens beslut av den 16 oktober 2013 — De Roos — Le Large mot Kommissionen

(Mål F-50/10) (1)

2014/C 9/49

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på personaldomstolen i plenum har förordnat om avskrivning av målet.

(1)  EUT C 260, 25.9.2010 s. 27.