ISSN 1977-1061

doi:10.3000/19771061.C_2013.327.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 327

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

56 årgången
12 november 2013


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer och yttranden

 

YTTRANDEN

 

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

 

491:a plenarsessionen den 10 och 11 juli 2013

2013/C 327/01

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s konkurrenskrafts outnyttjade ekonomiska potential – reform av offentliga företag (förberedande yttrande)

1

2013/C 327/02

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Det civila samhällets roll i förbindelserna mellan EU och Serbien (förberedande yttrande)

5

 

III   Förberedande akter

 

EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

 

491:a plenarsessionen den 10 och 11 juli 2013

2013/C 327/03

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Grönbok – Långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin – COM(2013) 150 final/2

11

2013/C 327/04

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om riskhantering på tullområdet och säkerhet i leveranskedjan – COM(2012) 793 final

15

2013/C 327/05

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Att skapa en europeisk handlingsplan för handel och distribution – COM(2013) 36 final

20

2013/C 327/06

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Grönbok om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel – COM(2013) 37 final

26

2013/C 327/07

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Smart lagstiftning – tillgodose de små och medelstora företagens behov – COM(2013) 122 final

33

2013/C 327/08

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett stödprogram för rymdövervakning och spårning – COM(2013) 107 final – 2013/0064 (COD)

38

2013/C 327/09

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (Omarbetning) COM(2013) 162 final – 2013/0089 (COD)

42

2013/C 327/10

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG om redovisning av stora företags och koncerners icke-finansiella information och mångfaldspolitik – COM(2013) 207 final – 2013/0110 (COD)

47

2013/C 327/11

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om främjande av den fria rörligheten för medborgare och företag genom förenkling av godtagande av vissa officiella handlingar i Europeiska unionen och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012COM(2013) 228 final – 2013/0119 (COD)

52

2013/C 327/12

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat – COM(2012) 669 final

58

2013/C 327/13

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter – COM(2012) 788 final – 2012/0366 (COD)

65

2013/C 327/14

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning – Uppdatering av meddelandet om industripolitiken – COM(2012) 582 final

82

2013/C 327/15

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukterCOM(2013) 106 final – 2013/0063 (COD)

90

2013/C 327/16

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Strategi för att skydda Europas vattenresurser – COM(2012) 673 finalRapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) – Förvaltningsplaner för avrinningsdistrikten – COM(2012) 670 final och Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Rapport om översynen av EU-politiken för problemet med vattenbrist och torka – COM(2012) 672 final

93

2013/C 327/17

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation – COM(2013) 147 final – 2013/0080 (COD)

102

2013/C 327/18

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om flerårig finansiering av Europeiska sjösäkerhetsbyråns åtgärder i fråga om insatser vid förorening från fartyg och havsföroreningar från olje- och gasanläggningar – COM(2013) 174 final – 2013/0092 (COD)

108

2013/C 327/19

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för tillträde till marknaden för hamntjänster och för finansiell insyn i hamnar – COM(2013) 296 final – 2013/0157 (COD)

111

2013/C 327/20

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Gemensamma regler om kompensation och assistans till flygpassagerare (löpande program) – COM(2013) 130 final

115

2013/C 327/21

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Fjärde järnvägspaketet som består av följande sju dokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om fjärde järnvägspaketet – fullborda det gemensamma europeiska järnvägsområdet för att främja konkurrenskraft och tillväxt i EU – COM(2013) 25 final,Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1192/69 om införande av enhetliga regler för järnvägsföretagens redovisning – COM(2013) 26 final – 2013/0013 (COD),Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens järnvägsbyrå och om upphävande av förordning (EG) nr 881/2004 – COM(2013) 27 final – 2013/0014 (COD),Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1370/2007 avseende öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg – COM(2013) 28 final – 2013/0028 (COD),Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde vad avser öppnandet av marknaden för inhemsk persontrafik på järnväg och om styrningen av järnvägsinfrastrukturen – COM(2013) 29 final – 2013/0029 (COD),Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom Europeiska unionen (omarbetning) – COM(2013) 30 final – 2013/0015 (COD) ochFörslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om järnvägssäkerhet (omarbetning) – COM(2013) 31 final – 2013/0016 (COD)

122

2013/C 327/22

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen – COM(2013) 195 final/2 – 2013/0105 (COD)

133

SV

 


I Resolutioner, rekommendationer och yttranden

YTTRANDEN

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

491:a plenarsessionen den 10 och 11 juli 2013

12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/1


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”EU:s konkurrenskrafts outnyttjade ekonomiska potential – reform av offentliga företag” (förberedande yttrande)

2013/C 327/01

Föredragande: Raymond HENCKS

Den 15 april 2013 bad Vytautas LEŠKEVIČIUS, vice utrikesminister, på det kommande litauiska ordförandeskapets vägnar Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om

"EU:s konkurrenskrafts outnyttjade ekonomiska potential – reform av offentliga företag".

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 10 juli) antog Europeiska ekonomiska och kommittén följande yttrande med 170 röster för, 10 röster emot och 2 nedlagda röster.

1.   Bakgrund

1.1

Detta förberedande yttrande från EESK syftar till att klargöra på vilket specifikt sätt de offentliga företagen kan bidra till EU:s konkurrenskraft. Det ska precisera vilka specifika utmaningar för EU:s politik och institutioner som finns på området.

1.2

Bakgrunden är att fördragen ger medlemsstaterna ett mycket stort handlingsutrymme när det gäller definition, organisation och finansiering av deras tjänster av allmänt intresse. Enligt fördragen har medlemsstaterna också behörighet när det gäller att välja vilka företag som ska genomföra uppdragen av allmänt intresse och vilken typ av ägandeform de ska ha (privat, offentligt eller offentlig-privat partnerskap) (1).

1.3

En offentlig myndighet kan från fall till fall med hjälp av en analys av en viss sektor, definierade mål och uppdrag samt utifrån den långsiktiga inriktning som ska främjas besluta att använda sig av ett offentligt företag för att genomföra sina åtgärder.

1.4

I kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag definieras "offentligt företag" enligt följande: "varje företag, över vilket de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt kan utöva ett dominerande inflytande till följd av ägarskap, finansiell medverkan eller gällande regler.

Ett dominerande inflytande skall anses föreligga, när de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt

a)

äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital,

b)

kontrollerar majoriteten av röstetalet för bolagets samtliga aktier, eller

c)

har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa eller verkställande ledning eller i dess styrelse."

1.5

Alla europeiska länder har någon gång skapat offentliga företag, antingen direkt eller genom att förstatliga eller kommunalisera privata företag. Anledningarna till att göra detta har t.ex. varit att

genomföra strategiska mål kopplade till yttre eller inre säkerhet eller till försörjningstrygghet avseende vissa oumbärliga varor eller tjänster,

bygga den infrastruktur som är nödvändig för det ekonomiska och sociala livet,

mobilisera stora investeringar (särskilt efter de två världskrigen),

främja ny verksamhet som inte nödvändigtvis lönar sig på kort sikt,

åtgärda marknadsmisslyckanden (naturligt monopol, outsourcing) eller brist på privata initiativ,

hitta lösningar i krissituationer på det finansiella, ekonomiska, sociala eller miljömässiga området,

utföra allmännyttiga uppdrag.

1.6

Mätningen av ändamålsenligheten och effektiviteten hos, och i förekommande fall behovet av att reformera, offentliga företag kan inte begränsas till de vanliga lönsamhetsindikatorerna för ekonomisk verksamhet utan bör omfatta alla mål och uppdrag som de offentliga myndigheterna har tilldelat dessa företag.

1.7

Enligt den officiella europeiska definitionen är konkurrenskraft förmågan att varaktigt höja levnadsstandarden samt säkra en hög sysselsättning och en hög grad av social sammanhållning för medborgarna.

1.8

Varje år tappar EU lite mark när det gäller produktiviteten. Denna avmattning är detsamma som försämrad konkurrenskraft. Tecknen på denna tillbakagång är t.ex. otillräcklig innovation och brist på investeringar i infrastruktur och teknik samt i humankapital.

1.9

EU:s konkurrenskraft och attraktionskraft beror alltså på de investeringar som görs i infrastruktur, utbildning, forskning och utveckling, hälso- och sjukvård, socialt skydd, miljöskydd osv. På alla dessa områden kan de offentliga myndigheterna använda sig av offentliga företag som ett av verktygen för att agera.

1.10

Men staten och de lokala och regionala offentliga myndigheterna är inte per definition felfria, och det finns även brister i de offentliga företagen som kan ha följande orsaker:

Administrativ, byråkratisk eller "politisk" kontroll.

Brist på ansvar hos den offentliga myndigheten, som kan begränsa sig till enbart finansiella eller ekonomiska mål.

Användande av ett offentligt företag i andra syften än det dess uppdrag gäller.

1.11

Det offentliga företaget kan ingå som ett led i defensiva eller offensiva strategier från den behöriga offentliga myndighetens sida:

I en defensiv strategi kan det offentliga företaget ha som syfte att begränsa krisens effekter, agera som räddningstjänst om ett företag går i konkurs eller rädda arbetstillfällen, tillfälligt förstatliga företaget tills man hittat en köpare, sanktionera uppenbart missbruk av ett privat företag osv.

I en offensiv strategi kan det offentliga företaget ha som syfte att främja en viss industripolitik eller ny teknik, genomföra en viss offentlig politik, utforma nya politiska mål, främja nya mål (t.ex. biologisk mångfald, förnybar energi eller övergång till andra energislag) eller skapa en ny utvecklingsmodell (t.ex. hållbar eller inkluderande).

1.12

Detta förutsätter att den offentliga myndigheten tar på sig ansvaret för att utforma de strategiska riktlinjerna men samtidigt lämnar tillräckligt med självbestämmande åt företagets ledning. Den offentliga myndigheten bör dock se till att det sker en verklig offentlig kontroll och reglering, vilket innebär att styrningen av de offentliga företagen måste bygga på att alla berörda aktörer, och även representanter för företagens personal, deltar.

1.13

De tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som medlemsstaterna tillhandahåller med hjälp av sina offentliga företag är tjänster av industriell och kommersiell karaktär som ofta konkurrerar direkt med tjänster som andra företag erbjuder.

1.14

Bland de offentliga företag som utvecklas i en liberaliserad och konkurrensutsatt miljö bör man först och främst nämna nätverkföretagen (el, gas, elektronisk kommunikation, transport och post). Att dessa företag kan erbjuda tillgänglighet och en kontinuerlig försörjning av god kvalitet till ett överkomligt pris är oumbärligt, inte bara för medborgarna utan även för en stor del av de privata företagen. Därför spelar de en avgörande roll för en medlemsstats ekonomi och globala konkurrenskraft. Detta gäller även för andra sektorer såsom audiovisuella medier, bostäder och hälso- och socialvård, där marknadsmisslyckanden kan hindra medborgare från att på ett eller annat sätt hävda sina grundläggande rättigheter.

2.   Syftet med begäran om ett förberedande yttrande

2.1

I sin remiss bad det kommande litauiska ordförandeskapet särskilt om att tyngdpunkten skulle läggas på att förbättra de offentliga företagens effektivitet och på deras betydelse för den nationella konkurrenskraften. Det kommande ordförandeskapet begärde en analys av den aktuella situationen och av god (eller dålig) praxis, vilket fortfarande saknas på EU-nivå, liksom en strukturell reform när det gäller utvärderingen av hur effektiva denna typ av företag är mot bakgrund av samordningen av den ekonomiska politiken och dess konsekvenser för den inre marknaden.

2.2

Trots att EU:s lagstiftning endast berör vissa specifika delar av de offentliga företagens verksamhet (statligt stöd och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse) föreslår det kommande litauiska ordförandeskapet att de initiativ som läggs fram på EU-nivå när det gäller reformen av de offentliga företagen begränsas till icke-lagstiftningsåtgärder och att inga mål för den nya lagstiftningen fastställs. Eventuell privatisering av offentliga företag bör även i fortsättningen tillhöra medlemsstaternas exklusiva behörighet.

2.3

Slutligen beklagar det kommande litauiska ordförandeskapet att det hittills inte har funnits någon allmän diskussion, i vare sig kommissionens existerande eller planerade initiativ och dokument, om reformen av de offentliga företagen, deras förvaltning, förbättringen av deras effektivitet och deras bidrag till konkurrenskraften och till genomförandet av målsättningarna för Europa 2020-strategin. Kommissionen och Europaparlamentet har hittills enbart koncentrerat sig på två aspekter, nämligen efterlevnaden av bestämmelserna för statligt stöd och bestämmelserna för tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

3.   EESK:s förslag

3.1

EESK kan inte annat än stödja det kommande litauiska ordförandeskapets begäran om en analys av den aktuella situationen och av god (eller dålig) praxis samt en strukturell reform när det gäller utvärderingen av hur effektiva denna typ av företag är mot bakgrund av samordningen av den ekonomiska politiken och dess konsekvenser för den inre marknaden.

3.2

Enligt fördragen har unionen och medlemsstaterna nu en starkare förpliktelse att sörja för att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse utförs på ett välfungerande sätt, i synnerhet genom fortlöpande utvärdering av dessa tjänsters effektivitet. Så länge detta inte åstadkommits kan utvärderingarna av effektiviteten inte bidra till att uppfylla medborgarnas och ekonomins behov på nationell nivå och EU-nivå.

3.3

En sådan utvärdering bör tjäna till att göra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse ändamålsenligare och effektivare och till att anpassa dem till medborgarnas och företagens föränderliga behov. Den bör även ge de offentliga myndigheterna underlag för att fatta så bra beslut som möjligt. Den är också viktig för att uppnå en god balans mellan marknad och allmänintresse samt mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga mål.

3.4

I sitt yttrande "En oberoende utvärdering av tjänster av allmänt intresse" (2) gav EESK konkreta förslag på hur man kunde fastställa formerna för utbyte, sammanförande, jämförelse och samordning på EU-nivå. Det är således EU:s uppgift att driva på utvecklingen av denna oberoende utvärdering – i linje med subsidiaritetsprincipen och de principer som anges i det protokoll som fogats till de ändrade fördragen – genom att i dialog med företrädarna för de berörda aktörerna utarbeta en harmoniserad utvärderingsmetod på EU-nivå utifrån gemensamma indikatorer samt anvisningar om hur metoden ska tillämpas.

3.5

EESK har i samband med sina överväganden om hur de offentliga företagen skulle kunna bidra mer till EU:s ekonomiska återhämtning och konkurrenskraft tagit upp frågan om europeiska tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i olika yttranden.

3.6

Sedan den 8 oktober 2001 finns en stadga för Europabolag. Stadgan, som har kunnat användas sedan den 8 oktober 2004, ger företag med verksamhet i flera medlemsstater möjlighet att etablera sig som ett enda företag som omfattas av EU-lagstiftningen och således tillämpar samma regler, dvs. ett enda system för förvaltning och publicering av finansiell information. De företag som använder sig av stadgan behöver alltså inte anpassa sig till den nationella lagstiftningen i varje medlemsstat där de har en filial och kan därmed minska sina administrativa kostnader.

3.7

Mot denna bakgrund bör man överväga att införa en stadga för offentliga Europabolag enligt vad kommissionen föreslog 2011 i samband med Galileo (3), som nu i praktiken är ett offentligt Europabolag.

3.8

Man skulle särskilt kunna tänka sig offentliga Europabolag för de stora transeuropeiska energi- eller transportinfrastrukturnäten, som enligt fördragen definieras som gemensam politik. De skulle samarbeta med de nationella eller lokala företagen inom dessa sektorer i syfte att genomföra de nya bestämmelser och tillämpa de nya behörigheter som Lissabonfördraget innehåller, särskilt i fråga om EU:s energipolitik (artikel 194 i EUF-fördraget).

3.9

EESK föreslog i sitt yttrande om grönboken "Mot ett tryggt, hållbart och konkurrenskraftigt europeiskt energinät" (4) att man skulle utföra studier om möjligheterna för och genomförbarheten av en europeisk tjänst i allmänhetens intresse på energiområdet, medborgarna till fromma, med en enhetlig infallsvinkel i fråga om pris, beskattning, finansieringsregler, säkerhet, kontinuitet, ekonomisk utveckling och klimatskydd.

3.10

I samma grönbok pläderar kommissionen för inrättandet av en europeisk systemansvarig för överföringssystemen för gas genom att gradvis bygga upp ett självständigt bolag som ska ha som uppgift att förvalta ett gemensamt nät för transport av gas i hela EU.

3.11

Sådana gemensamma tjänster skulle oavsett ägandeform (offentligt, privat eller offentlig-privat partnerskap) kunna ge mervärde på mycket viktiga och multinationella eller transnationella områden, till exempel när det gäller att trygga energiförsörjningen och vattenresurserna, bevara den biologiska mångfalden och luftkvaliteten samt upprätthålla en god inre och yttre säkerhet osv., i den mån dessa tjänster kan tillhandahållas effektivare på EU-nivå än på nationell eller lokal nivå.

3.12

Mot denna bakgrund välkomnar EESK offentliga (unionen och medlemsstaterna) och privata partnerskap för att öka energiförsörjningstryggheten och nå fram till en integrerad styrning av de sammankopplade energinäten (gas, el, olja). Kommittén förordar även utbyggnaden av vindkraftnätet till havs och anslutningen av vindkraftparker till det markbundna nätet, vilket skulle kunna sänka drifts- och investeringskostnaderna väsentligt och uppmuntra till ytterligare investeringar i nya nätprojekt (5).

3.13

Inom ramen för varje medlemsstats befogenheter, exempelvis på energimixområdet, överskrider sociala och samhälleliga frågor i samband med förvaltningen och användningen av naturresurser, kärnenergi, klimatförändringen och hållbar förvaltning samt säkerhet staternas traditionella gränser, och dessa frågor kan besvaras på ett mer tillfredsställande sätt genom ett europeiskt koncept i fråga om allmänt intresse och lämpliga tjänster.

3.14

Man skulle också kunna ta upp frågan om de europeiska genomförandeorganens ekonomiska verksamhet.

3.15

Det finns för närvarande sex genomförandeorgan (6) som för perioden 2007–2013 tillsammans förvaltar program för omkring 28 miljarder euro. De flesta av programmen berör områden där EU har behörighet att stödja medlemsstaterna.

3.16

Å ena sidan kan man betrakta dessa genomförandeorgan som en slags underleverantörer av vissa av kommissionens funktioner och då kan det uppstå tvivel om hur oberoende de egentligen är. Men å andra sidan innebär deras uppdrag och ansvarsområden att de är direkt involverade i ekonomisk och social verksamhet. Är detta verkligen så långt ifrån den breda definition som EU-domstolen har gett av begreppen ekonomisk verksamhet och företag?

Bryssel den 10 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Fördragen ska inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas egendomsordning. Enligt artikel 345 i EUF-fördraget ska EU förhålla sig neutralt till om andelarna i företaget är privat eller offentligt ägda och inte påverka medlemsstaternas egendomsordning.

(2)  EUT C 162, 25.6.2008, s. 42.

(3)  Impact assessment on the Proposal for a Regulation on further implementation of the European satellite navigation programme (Konsekvensbedömning för förslaget till förordning om det fortsatta genomförandet av det europeiska satellitnavigeringsprogrammet) (2014–2020) (SEC(2011) 1446).

(4)  EUT C 306, 16.12.2009, s. 51.

(5)  EUT C 128, 18.5.2010, s. 65.

(6)  Genomförandeorganet för det transeuropeiska transportnätet, genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet, genomförandeorganet för forskning, genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation, genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor samt genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur.


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/5


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Det civila samhällets roll i förbindelserna mellan EU och Serbien” (förberedande yttrande)

2013/C 327/02

Föredragande: Ionuț SIBIAN

Medföredragande: Christoph LECHNER

I ett brev av den 12 december 2012 från kommissionsledamot Maroš Šefčovič bad Europeiska kommissionen att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 262 i fördraget och artikel 9 i samarbetsprotokollet mellan EESK och Europeiska kommissionen skulle utarbeta ett förberedande yttrande om

"Det civila samhällets roll i förbindelserna mellan EU och Serbien".

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 10 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 171 röster för, 1 röst emot och 1 nedlagd röst:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar de ansträngningar som de serbiska regeringarna har gjort under de senaste tio åren för att reformera landets ekonomi och institutioner. Vi ser Serbiens EU-anslutningsprocess som ett tillfälle att konsolidera och effektivt genomföra de reformer som man förbundit sig att göra, och understryker vikten av det civila samhällets medverkan i processen för att anpassa Serbiens lagstiftning till EU:s regelverk. EESK vill uppmana Serbiens regering och EU-institutionerna att ge det civila samhällets organisationer ökat stöd och att i stor utsträckning låta dem delta i de kommande stegen inför ett EU-medlemskap.

1.2

EESK välkomnar Europeiska rådets beslut att inleda anslutningsförhandlingar med Serbien senast i januari 2014. Det är mycket positivt att Belgrad och Pristina har undertecknat det första avtalet om principerna för en normalisering av förbindelserna (Bryssel den 19 april 2013) och dess genomförandeplan som antogs i maj. Vi vill nu uppmana båda parter att genomföra avtalet med stöd av EU. EESK framhåller att det civila samhällets organisationer måste delta i genomförandefasen, eftersom de på ett avgörande sätt kan bidra till försoningen.

1.3

EESK uppmuntrar de serbiska offentliga myndigheterna att genomföra fler offentliga hearingar och samråd med det civila samhällets organisationer, både på ett tidigt stadium när politiken utformas och i genomförandefasen. EESK understryker betydelsen av att involvera dem på områden som är av central betydelse för reformprocessen, t.ex. när det gäller rättstatsprincipen, regionalt samarbete och försoning, socioekonomisk utveckling, miljö, jordbruk, minoriteters rättigheter och kampen mot diskriminering.

1.4

EESK anser att regeringen särskilt bör uppmärksamma människohandel, korruption och organiserad brottslighet. Vidare vill vi påpeka att säkerheten för människorättskämpar och personer som är aktiva inom civilsamhällesorganisationer som deltar i kampen mot den organiserade brottsligheten är ett behov som måste erkännas och tillgodoses av myndigheterna.

1.5

EESK vill framhålla att även om det har gjorts stora framsteg när det gäller att främja ett inkluderande samhälle, återstår det dock mycket att göra för att bygga upp ett samhälle där alla är jämlika, oavsett kön, sexuell läggning, ursprung eller religion. EESK uppmanar regeringen att omgående genomföra den antidiskrimineringsstrategi som antogs i juni 2013. EESK rekommenderar att kommissionen, i nära samarbete med civilsamhällesorganisationerna, använder sig av sina årsrapporter för att övervaka genomförandet av strategin.

1.6

EESK ser positivt på att kontoret för samarbete med det civila samhällets organisationer ingår i premiärministerns sakkunniggrupp inom samordningsorganet för EU-anslutningsprocessen. EESK välkomnar även att civilsamhällesorganisationer, däribland företrädare för arbetsmarknadsparterna, sitter med i premiärministerns råd för EU-integration. Detta är ett erkänt bra tillvägagångssätt som bör vidareutvecklas genom att man överväger att låta civilsamhällesorganisationer, inklusive företrädare för arbetsmarknadsparterna, ingå i Serbiens delegation vid de kommande anslutningsförhandlingarna. Man bör dock fortfarande se till att hålla täta och breda samråd med civilsamhällesorganisationerna, så att viktiga gemensamma ståndpunkter och rekommendationer kan arbetas fram. Det är viktigt att sakkunniga från civilsamhällesorganisationer erbjuds att delta i olika utskott inom samordningsorganets övergripande sakkunniggrupp.

1.7

EESK uppmanar kommissionen att använda IPA II för att öka stödet till kapacitetsuppbyggnad inom civilsamhällesorganisationerna (däribland arbetsmarknadsorganisationerna) och att rikta in sig på att öka stödet till partnerskap, inte bara mellan civilsamhällesorganisationer, utan även mellan civilsamhällesorganisationer och offentliga myndigheter. Ökade medel bör anslås till finansieringsmekanismen för civilsamhället och inriktas på fler projekt som också genomförs av arbetsmarknadens parter. Det bör även i fortsättningen vara en prioritet att förbättra civilsamhällesorganisationernas förmåga att på ett meningsfullt sätt delta i EU:s integrationsprocess genom att verka för enklare förfaranden för urval och genomförande av projekt, institutionellt stöd och stöd som vidarebefordras till tredje part. Inte bara ekonomiskt stöd är önskvärt, utan även stöd till mekanismer för att förbättra dialogen mellan civilsamhället och offentliga myndigheter.

1.8

EESK uppmanar EU:s delegation i Serbien att även fortsättningsvis tillåta att stöd beviljas mindre civilsamhällesorganisationer via större sådana (s.k. re-granting) som ett sätt att göra stödet tillgängligt för fler civilsamhällesorganisationer.

1.9

Ökad insyn i de offentliga utgifterna måste även i fortsättningen utgöra ett centralt mål i utvecklingsplanen för det civila samhället. Mekanismerna för planering och utbetalning av stöd till EU-projekt som genomförs av civilsamhällesorganisationer måste förbättras och medfinansieringen öka.

1.10

EESK uppmanar Serbiens regering att öka insatserna för att genomföra ett institutionellt och rättsligt ramverk som främjar det civila samhällets utveckling och hållbarhet. För att främja enskilda personers gåvor till välgörenhet rekommenderar EESK att man (i enlighet med den modell som redan finns i central- och östeuropeiska länder) överväger att införa en "procentbestämmelse" som gör det möjligt för enskilda att öronmärka en del av sin inkomstskatt för civilsamhällesorganisationer, samt även inför skatteincitament för gåvor från såväl enskilda som företag.

1.11

EESK rekommenderar att man ser över den nyligen antagna lagen om offentlig upphandling, som har gjort det svårare för civilsamhällesorganisationerna att konkurrera i offentliga upphandlingar. Lagen innebär krav på ekonomiska garantier som civilsamhällesorganisationerna inte kan ge. Det kan hindra dem från att konkurrera i offentliga upphandlingsförfaranden, inte bara på området sociala tjänster utan även när det gäller hälso- och utbildningstjänster.

1.12

EESK uppmanar Serbiens regering att utarbeta en enhetlig strategi för att bekämpa och begränsa den grå ekonomin. Det skulle förbättra den ekonomiska situationen i landet genom att förhindra illojal konkurrens och därmed skapa ett bättre ekonomiskt klimat, samtidigt som det skulle garantera en större respekt för arbetstagarnas sociala rättigheter. Detta skulle även bidra till att återställa förtroendet för institutionerna och främja rättsstatsprincipen.

1.13

EESK understryker vikten av social dialog och uppmanar aktörerna att på bästa sätt utnyttja de befintliga institutionerna, särskilt det sociala och ekonomiska rådet. Vi vill även uppmana regeringen att ytterligare främja det sociala och ekonomiska rådet, och att konsultera det mer systematiskt i all politik där arbetsgivare och arbetstagare har ett legitimt intresse. EESK anser att den sociala dialogen bör vara regelbunden och strukturerad och inte ske på ad hoc-basis, och den bör även vara mer effektiv och resultatinriktad.

1.14

EESK efterlyser att främjandet av den sociala dialogen ska ingå som en grundläggande prioritering för EU:s institutioner i deras förbindelser med Serbien, och detta bör därför återspeglas i alla kommissionsprogram som Serbien får delta i. Det kräver ökad delaktighet från det sociala och ekonomiska rådets sida. Rådet bör involveras formellt och rådfrågas under varje fas i anslutningsförhandlingarna, samt delta i övervakningen av genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Serbien. Rådet bör ha möjlighet att lämna kommentarer och synpunkter till EU:s institutioner när de bedömer Serbiens framsteg mot en anslutning till EU.

1.15

EESK anser att den sociala dialogen bör uppmuntras ytterligare på regional och lokal nivå och att man i detta sammanhang kan bygga vidare på Serbiens sociala och ekonomiska råds regionala strukturer. Den sociala dialogen bör även vidareutvecklas mer systematiskt på sektorsnivå, framför allt inom den privata sektorn. Undertecknandet – och genomförandet – av kollektivavtal inom så många branscher som möjligt skulle stabilisera förhållandet mellan arbetsmarknadens parter i Serbien. Lokala och nationella myndigheter bör ständigt påminnas om fördelarna med och vikten av en social dialog.

1.16

EESK konstaterar att en trepartsarbetsgrupp har inrättats som ska se över arbetsrätten, bl.a. strejkreglerna, förfarandet för registrering av fackföreningar samt bestämmelserna avseende arbetsmarknadsparternas representativitet. EESK vill uppmana Internationella arbetsorganisationen (ILO) och kommissionen att stödja det arbete som pågår i syfte att fullt ut anpassa Serbiens lagstiftning och praxis till internationell standard och EU-standard.

1.17

EESK anser att ökade möjligheter för arbetsmarknadsparterna att delta aktivt i den sociala dialogen bör ingå i prioriteringarna i EU:s stödprogram. Det behövs stöd för att utveckla deras förmåga att delta aktivt i alla ekonomiska, sociala och rättsliga frågor, och även i EU:s anslutningsförhandlingar. Deras organisationsstruktur, interna kommunikation och kapacitet att ge sina medlemmar stöd bör stärkas.

1.18

EESK vill påpeka att arbetstagarnas grundläggande rättigheter fortfarande kränks regelbundet i Serbien och att mekanismerna för förebyggande av och sanktioner mot sådana kränkningar inte är tillräckligt effektiva. EESK uppmanar den serbiska regeringen att granska myndigheten för en fredlig lösning av arbetsrättsliga tvister. EESK föreslår att man överväger att inrätta särskilda arbetsdomstolar. EESK vill dessutom be kommissionen att i sina årsrapporter ta med ett kapitel om fackföreningarnas rättigheter och grundläggande rättigheter för arbetstagare i nära samråd med nationella och europeiska fackföreningar och ILO.

1.19

De kvinnliga företagarna i Serbien spelar en viktig roll för hela Balkanregionen och har skapat effektiva nätverk. En samlad regional strategi håller nu på att ta form för att utveckla kvinnors företagande på lokal nivå. EESK rekommenderar ökat stöd från europeisk, regional och nationell nivå i syfte att påskynda de positiva ekonomiska och sociala effekterna markant. Dessutom krävs det ett erkännande av den ekonomiska och sociala nödvändigheten av att stödja kvinnligt företagande i Serbien.

1.20

EESK rekommenderar att en gemensam rådgivande kommitté EU–Serbien inrättas mellan EESK och det civila samhällets organisationer i Serbien. Detta gemensamma civilsamhällesorgan bör etableras när förhandlingarna om Serbiens EU-medlemskap har inletts officiellt. Den gemensamma rådgivande kommittén kommer att göra det möjligt för det civila samhällets organisationer på båda sidor att fullfölja en mer djupgående dialog samt förse de politiska myndigheterna med underlag till de olika kapitlen i anslutningsförhandlingarna.

2.   Bakgrund till yttrandet

2.1

Det senaste årtiondet har Serbien gjort enorma ansträngningar för att reformera sina institutioner och regelverk samt sin ekonomiska lagstiftning för att de ska stämma överens med internationella och europeiska standarder och för att främja en öppen och effektiv marknadsekonomi.

2.2

Undertecknandet av stabiliserings- och anslutningsavtalet (SAA) mellan Serbien och EU 2008 var ett tydligt ställningstagande från de serbiska myndigheternas sida för en EU-anslutning och gav reformprocessen ny drivkraft. Ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor (som ingår i SAA) trädde i kraft 2010.

2.3

Den nya regering som tillträdde 2012 har bekräftat Serbiens vilja att ansluta sig till EU. Regeringen har vidtagit konkreta åtgärder för att fortsätta reformarbetet och har särskilt inriktat sig på att bekämpa korruptionen, stärka rättstatsprincipen, skydda minoriteters rättigheter och främja landets ekonomiska återhämtning. Den har även gjort ansträngningar för att förbättra regionalt samarbete.

2.4

I december 2012 gav Europeiska rådet kommissionen i uppdrag att senast under våren 2013 lägga fram en rapport om de framsteg som Belgrad gjort när det gäller dialogen med Pristina och dess EU-orienterade reformer. Baserat på denna rapport, som innehåller en positiv rekommendation, beslutade Europeiska rådet vid sitt möte den 28 juni 2013 att villkoren för att anslutningsförhandlingar ska kunna inledas med Serbien har uppfyllts.

2.5

Den 19 april 2013 nådde Belgrad och Pristina äntligen en överenskommelse under den tionde EU-ledda förhandlingsrundan om framtiden för det Serbienstyrda Nordkosovo genom att underteckna det första avtalet om principerna för en normalisering av förbindelserna. I maj antogs en genomförandeplan av båda sidor. En genomförandekommitté har inrättas av de två parterna och bistås av EU.

3.   Den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen

3.1

Serbien är fortfarande ett land i omvandling. Vissa privatiseringar har skett, men en stor del av ekonomin består fortfarande av statligt ägda företag som ofta är i stort behov av omstruktureringar. Arbetslösheten har ökat betydligt (24 % av arbetskraften 2012). De yngre försöker emigrera. Befolkningen blir allt äldre. En stor del av befolkningen är fortfarande sysselsatt inom jordbruket och bor i landsbygdsområden där bristen på investeringar hindrar en effektiv utveckling. Den utbredda informella ekonomin undergräver ekonomin i stort, försvagar statsbudgeten och innebär att de anställda står utan något som helst socialt skydd. Korruptionen, som ibland kan kopplas till den organiserade brottsligheten, utgör ett hinder inte bara för den ekonomiska utvecklingen utan även för arbetet med att stärka landets institutioner. Rättsväsendet är i stort behov av reformer för att kunna garantera att människors och organisationers rättigheter verkligen respekteras.

3.2

EESK framhöll dessa olika problem i sitt yttrande om Förbindelserna mellan EU och Serbien – Det civila samhällets roll (av den 29 maj 2008), men har även lyft fram de offentliga myndigheternas ansträngningar att genomföra nödvändiga reformer. Många nya regler har införts; nya institutioner – främst för att organisera en dialog med arbetsmarknadsparterna och andra civilsamhällesorganisationer – har inrättats, och minoriteternas rättigheter erkänns nu officiellt. Denna process är inte avslutad än, men det största problemet är att omsätta alla dessa institutionella och rättsliga förändringar i praktiken.

3.3

Serbien har ratificerat 77 av Europarådets fördrag och konventioner, däribland centrala texter som konventionerna om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, skydd för nationella minoriteter, förhindrande av tortyr, skydd för barn, korruptionsbekämpning och den europeiska sociala stadgan. Ytterligare åtta konventioner har undertecknats men ännu inte ratificerats, bland annat konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. På internationell nivå har Serbien ratificerat 75 ILO-konventioner (73 har trätt i kraft).

3.4

Såsom Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter framhållit (1), kräver många av dessa konventioner ytterligare insatser för ett korrekt genomförande. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter lyfte fram problemen med försvinnanden och personer som fördrevs från sina hem under kriget, den stora diskrimineringen av romer, våldet mot kvinnor och den utbredda homofobin.

3.5

I oktober 2011 antog regeringen en mediestrategi, men våld och hot mot journalister förekommer fortfarande. Ekonomisk och politisk inblandning i medierna hör också till vardagen, något som hotar massmediernas oberoende och journalisternas möjligheter att utföra sitt arbete. Vidare trakasseras eller avskedas fortfarande fackligt aktiva för att de är medlemmar i en fackförening.

3.6

EESK anser att en fortsatt konsolidering av reformprocessen, reformen av rättssystemet och genomdrivandet av civila, sociala och mänskliga rättigheter givetvis bör prioriteras av Serbien. Detta bör stå i fokus i EU:s förbindelser med Serbien. Det är även en viktig fråga för civilsamhällesorganisationerna, varför ett aktivt deltagande från deras sida bör uppmuntras på alla sätt.

4.   Nuläget och civilsamhällesorganisationernas roll

4.1

Mötes- och föreningsfriheten är grundlagsskyddad och respekteras generellt. Dock äventyras föreningsfriheten av de ökande hoten från våldsbenägna nationalistiska grupper.

4.2

Det serbiska civilsamhället är i första hand baserat i större städer och har en ojämn utbredning i de olika regionerna. I landsbygdsområden är civilsamhället mycket begränsat och dess kapacitet inte särskilt väl utvecklad. Ökat stöd behövs för att främja föreningslivet, bygga upp kapaciteten och stödja nätverksbyggandet för civilsamhällesorganisationerna på landsbygden och/eller på mindre orter.

4.3

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid jordbruket, utvecklingen av intressegrupper för jordbrukare och jordbrukarnas deltagande i den sociala dialogen. Jordbruket spelar alltjämt en central roll i Serbien – cirka en fjärdedel av den förvärvsarbetande befolkningen är sysselsatt inom jordbruket, och jordbrukssektorn är även en viktig ekonomisk sektor. Jordbruket och jordbrukspolitiken kommer att spela en viktig roll i anslutningsprocessen till EU, samtidigt som anpassningen till EU:s lagstiftning kommer att utgöra en stor utmaning för den serbiska jordbrukssektorn.

4.4

Välorganiserade och strukturerade intressegrupper kan inte bara bidra till att främja jordbrukets intressen, utan framför allt kan de ge värdefullt stöd till den kommande integrationsprocessen, inte minst när det gäller utformningen och tillämpningen av specifika stödprogram för jordbruket, landsbygdsområdena och de människor som bor där.

4.5

Det finns flera aktiva partnerskap och koalitioner bland civilsamhällesorganisationerna, men deras resurser och stöd räcker inte för att de ska kunna bli mer aktiva och öka sitt inflytande. När det gäller partnerskapen mellan det civila samhällets organisationer och de offentliga myndigheterna, kan de etablerade Seco- (2) och KOCD (3)-mekanismerna komma att ses som exempel på god praxis, under förutsättning att deras synpunkter beaktas och att de kan finansieras och stödjas på ett kontinuerligt och systematiskt sätt.

4.6

De största hindren för starka civilsamhällesorganisationer är att det statliga stödet är otillräckligt och inte baseras på tydligt definierade prioriteringar, samt en underutvecklad företagssponsring, brist på privata bidragsgivare, indraget stöd från internationella givare, ett underutvecklat samarbete med lokala myndigheter och överhuvudtaget begränsade möjligheter att utkräva ansvar av beslutsfattare. Ansträngningar bör göras och stöd ges för att öka civilsamhällesorganisationernas medlemskretsar. Deras begränsade medlemsunderlag gör att de har svårt att etablera ett starkt varumärke och bli erkända, samtidigt som offentligt stöd fortfarande inte regleras ordentligt på alla nivåer. Organisationernas möjligheter att påverka den sociala och politiska agendan är i allmänhet små, med undantag för ett tiotal starka organisationer som i de flesta fall är baserade i Belgrad.

4.7

EESK välkomnar insatserna för att förbättra regelverken för föreningar och stiftelser, t.ex. genom föreningslagen (oktober 2009), lagen om fonder och stiftelser (november 2010), lagen om frivilligarbete (maj 2010) och förenklade redovisningsförfaranden för mindre föreningar och stiftelser (ännu inte antagna). Andra viktiga lagar har antagits men ännu inte tillämpats, t.ex. socialförsäkringslagen (2011). EESK stöder utarbetandet av ett regelverk, i enlighet med denna lag, som säkerställer att civilsamhällesorganisationer får lika tillgång till offentliga resurser som ska främja tillgången till sociala tjänster.

4.8

EESK välkomnar ändringarna av artikel 41 i den serbiska regeringens arbetsordning. Den handlar om offentliga samråd och anger kriterierna för när dessa ska vara obligatoriska. Kriterierna innebär att offentliga samråd ska vara regel snarare än undantag och anger rimliga tidsramar för hur länge de ska pågå. EESK framhåller behovet av att säkerställa att mekanismen genomförs på ett riktigt sätt. Insatser för att öka de offentliga myndigheternas medvetenhet om fördelarna med att samarbeta med civilsamhällesorganisationer, både i ett tidigt skede när politiken utformas och därefter när politiken genomförs, bör prioriteras. Även förfaranden för att utse företrädare från civilsamhällesorganisationer som ska delta i olika offentliga organ på nationell och lokal nivå bör övervägas, varvid hänsyn ska tas till grannländers exempel på bästa praxis och förslag från civilsamhällesorganisationer.

4.9

Kontoret för samarbete med det civila samhället inledde sin verksamhet 2011. Handlingsplanen för 2013–2014 innehåller viktiga mål som bör eftersträvas:

Utveckling av strategin för att skapa ett gynnsamt klimat för civilsamhällets utveckling och inrättande av ett nationellt råd för civilsamhällets utveckling.

Främjande av nya finansieringskällor som en förutsättning för hållbarhet, t.ex. genom institutionella bidrag, företagens sociala verksamhet och välgörenhetsarbete, socialt företagande, införande av kriterier för civilsamhällets användning av offentliga platser, osv.

Ytterligare framsteg för att skapa institutionella ramar som är gynnsamma för civilsamhällets utveckling, dvs. inrättande av särskilda enheter eller arbetsgrupper inom relevanta regeringsministerier, eventuellt inrättande av en utvecklingsfond för civilsamhället och starkare mekanismer för samarbete mellan civilsamhällesorganisationer och det serbiska parlamentet.

4.10

EESK välkomnar de ansträngningar som kontoret för samarbete med det civila samhället har gjort för att ge ökad insyn i vilka statliga stöd som ges till civilsamhällesorganisationer genom att ge ut en sammanfattande årsrapport om stöd som beviljats föreningar och andra civilsamhällesorganisationer från Serbiens statsbudget. Kontoret för samarbete med det civila samhället bör dock få större inflytande i syfte att förbättra svarsfrekvensen bland myndigheter på alla nivåer och uppnå en fullständig datainsamling som offentliggörs varje år. EESK välkomnar därför det stöd som EU:s delegation ger kontoret för samarbete med civilsamhället via det treåriga program för tekniskt bistånd som inleddes i december 2012 (4).

4.11

Uppgifter från 2011 visar att endast blygsamma bidrag beviljades och faktiskt betalades ut för att medfinansiera program och projekt, även där givarstödet garanterades, trots att det finns ett stort behov av sådan finansiering bland civilsamhällesorganisationer.

5.   Den sociala dialogen

5.1

Den sociala dialogen är av grundläggande betydelse för ekonomisk utveckling och för att säkerställa den sociala sammanhållning som behövs i Serbien. Ett allmänt kollektivavtal ingicks 2008. I april 2011 antog Serbiens sociala och ekonomiska råd ett socialt och ekonomiskt avtal som undertecknades av arbetsmarknadsparternas ledare och Serbiens premiärminister, ett avtal som innehåller viktiga åtaganden från de båda parternas sida. Detta avtal bekräftar att en social dialog är en förutsättning för att nå gemensamma utvecklingsmål, lösa problem orsakade av den ekonomiska krisen och få till stånd en ekonomisk och social utveckling i Serbien. Ett minimilöneavtal undertecknades av det sociala och ekonomiska rådet 2012. På sektorsnivå ingicks 2011 och 2012 fyra branschkollektivavtal för jordbrukssektorn, byggsektorn, den kemiska industrin och metallindustrin. Arbetsmarknadsministern utvidgade dessa kollektivavtal till att omfatta samtliga statsanställda. Kollektivavtal finns även för större delen av den offentliga sektorn och omfattar hälso- och sjukvårdssektorn, anställda inom kommunala och nationella myndigheter, kultur, utbildning och polisväsende.

5.2

Serbiens sociala och ekonomiska råd inrättades formellt 2005 och utgör den institutionella plattformen för trepartsförhandlingarna. Dessutom finns det nu 18 sociala och ekonomiska råd på lokal nivå, även om knappt hälften av dem är operativa, främst på grund av bristande engagemang från de regionala myndigheternas sida. Serbiens sociala och ekonomiska råd brottas fortfarande med ett antal problem som försvårar verksamheten. Det största problemet är de bristande finansiella och mänskliga resurserna. Man har dock lyckats tillsätta ständiga arbetsgrupper för ekonomiska frågor, lagstiftning, kollektivavtal och arbetsmiljö- och arbetarskyddsfrågor. Företrädare för arbetsmarknadens parter deltar nu regelbundet i det nationella rådets sammanträden, till skillnad från regeringen som ofta företräds av tjänstemän. Deras medverkan har ökat sedan rådet ombildades i september 2012. Nu är även premiärministern medlem i rådet, men rådet har fortfarande problem med att organisera sina sammanträden.

5.3

Den sociala dialogen kan sägas ha lyckats när det gäller att ge resultat, men den måste fortfarande konsolideras och utvidgas. Arbetsmarknadsparterna är svaga, särskilt i den privata sektorn. Att kollektivavtal undertecknas innebär inte nödvändigtvis att de kommer att gälla, och det finns stora områden som helt enkelt inte omfattas av den sociala dialogen. På nationell nivå rådfrågas inte Serbiens sociala och ekonomiska råd i alla frågor som faller inom dess ansvarsområde, eller så är rådfrågningen rent formell och regeringen tar alltför ofta inte hänsyn till rekommendationerna. Ett positivt undantag är arbetsmarknadsministeriet som skickar samtliga lag- och strategiförslag på remiss till rådet. Nyligen föreslogs det även att man ska inrätta en trepartsarbetsgrupp som ska utarbeta förslag till ändringar av arbetsrätten. Förbättringar har även skett när det gäller lagstiftningen på utbildningsområdet i och med att utbildnings- och forskningsministeriet har skickat tre lagförslag på remiss till rådet. Trots dessa mer positiva tecken ignoreras dock rådet fortfarande i stor utsträckning när det gäller allmänna ekonomiska strategier och åtgärder som trots allt direkt påverkar företagens och arbetstagarnas verksamhet.

5.4

Myndigheten för en fredlig lösning av arbetsrättsliga konflikter inrättades 2005 i syfte att hitta en lösning på både enskilda och kollektiva arbetsrättsliga konflikter. Arbetet är främst inriktat på enskilda fall där en skiljedomare kan fatta ett tvingande beslut och har samma rättsliga verktyg som en domstol. I praktiken förefaller det dock som om myndigheten inte riktigt lyckats med att etablera sig som ett alternativ, utan de flesta tvister går fortfarande till domstol, och domstolarna är notoriskt överbelastade. I samband med kollektiva tvister agerar myndigheten medlare och kan därmed inte tvinga de tvistande parterna att nå en lösning men försöker få båda parter att frivilligt gå med på en fredlig lösning.

5.5

År 2013 ska den serbiska regeringen och ILO underteckna ett program för anständiga arbetsförhållanden. Programmet ska hjälpa regeringen att dels se över sociallagstiftningen och förfarandena och få dem att fullt ut överensstämma med internationella standarder, dels bygga upp arbetsmarknadsparternas kapacitet så att de effektivt kan bidra till den sociala dialogen med stöd av EU:s finansiering och program.

5.6

Arbetsmarknadens parter måste integreras bättre i regeringens ekonomiska politik och social- och sysselsättningspolitik, inte minst med tanke på EU-anslutningsförhandlingarna. De bör även involveras i förberedelserna med hänsyn till Serbiens stödberättigande inom ramen för Europeiska socialfonden och andra EU-fonder. Endast då blir det möjligt för arbetsmarknadens parter i Serbien att på ett effektivt sätt i framtiden fylla sin funktion i de forum för deltagandedemokrati som finns på EU-nivå.

6.   Arbetsmarknadens parter – nuläget

6.1

Serbiska arbetsgivarföreningen är den viktigaste intresseorganisationen för arbetsgivare på nationell nivå. Den företräder de serbiska företagarna i det nationella sociala och ekonomiska rådet. Det faktum att de flesta av de största företagen som är verksamma i Serbien, liksom även bl.a. de små och medelstora företagens organisation, inte är medlemmar i serbiska arbetsgivarföreningen försvagar dock denna organisations legitimitet som part i den sociala dialogen.

6.2

Serbiens industri- och handelskammare, som är den största näringslivsorganisationen, ingick tidigare inte i det sociala och ekonomiska rådet på grund av ett system med obligatoriskt medborgarskap. Den 1 januari 2013 infördes dock frivilligt medlemskap, och kammaren har ett starkt intresse av att bidra till den sociala dialogen, särskilt på områdena yrkesutbildning, främjande av utrikeshandeln och regional utveckling. Den stöder strävandena att stärka den serbiska arbetsgivarföreningens ställning i det sociala och ekonomiska rådet, under förutsättning att den kan ge röst åt så många arbetsgivarintressen som möjligt genom en effektiv samrådsprocess som inbegriper samtliga arbetsgivarföreningar.

6.3

Mot bakgrund av den höga arbetslösheten bör arbetsgivarna kunna utöva ett starkare inflytande på utvecklingen av en gynnsam affärsmiljö. Det skulle uppmuntra företagarandan och en snabbare etablering av nya företag, särskilt små och medelstora företag som är en av de viktigaste källorna till nya arbetstillfällen i EU. De största hindren för en gynnsammare affärsmiljö inbegriper följande: bristande insyn och förutsebarhet, oattraktiva beskattningssystem som även omfattar vissa skatteliknande avgifter samt brister när det gäller tillgång till finansiering, förfaranden för företagsregistrering och administration i anslutning till utrikeshandeln osv. Den övergripande bedömningen av näringslivet i Serbien är att det inte är tillräckligt involverat i lagstiftningsförfarandet och dess konsekvensbedömningar, särskilt när det gäller effekterna på små och medelstora företag.

6.4

Fackföreningarna är splittrade och svaga. Många av dem är medlemmar i något av Serbiens två största förbund: Serbiska förbundet för oberoende fackföreningar (SSSS) eller Oberoende fackförbundet (Nezavisnost). Det finns ytterligare två förbund som anser sig vara representativa: Serbiska förbundet för fria och oberoende fackföreningar (ASNS) och Fria fackföreningsförbundet (KSSS). Detta påstående ska verifieras i enlighet med en ny lag om representativitet som för närvarande håller på att diskuteras. Enligt arbetsmarknadsministeriet finns det dessutom cirka 2 000 fackliga organisationer ute på företagen som inte är medlemmar i ett nationellt fackförbund. Alla relevanta fackliga organisationer måste involveras mer i arbetsmarknadsparternas beslutsprocess på arbetstagarsidan. Fackföreningarnas roll i Serbien är oerhört viktig för att stärka den sociala dialogen.

6.5

Problemen i samband med omvandlingen och den ekonomiska krisen har accentuerat fackförbundens splittring och deras svaghet. Fackförbundens tunga registreringsförfarande och det motstånd och de trakasserier som i vissa fall utövas av företagsledare som inte är redo att acceptera den sociala dialogen på företagsnivå hindrar en normal utveckling av arbetstagarnas representation och undergräver den sociala dialogen. Mot denna bakgrund bör dock de senaste årens effektiva samarbete mellan de två representantförbunden SSSS och Nezavisnost välkomnas.

Bryssel den 10 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Thomas Hammarbergh. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Rapport efter hans besök i Serbien den 12–15 juni 2011. CommDH(2011)29.

(2)  Seco (sektorsvisa sammanslutningar av civilsamhällesorganisationer) svarar för nätverksarbete och kapacitetsuppbyggnad när det gäller EU-integrationen och civilsamhällets deltagande i programplaneringen för IPA (instrumentet för stöd inför anslutningen).

(3)  KOCD-nätverken samlar olika organisationer som arbetar med socialt skydd för marginaliserade grupper så att de ska kunna agera gemensamt gentemot beslutsfattarna på detta område.

(4)  Budgeten för programmet för tekniskt bistånd uppgår till 1,2 miljoner euro, och fokus ligger på stöd till ytterligare ändringar av regelverket för civilsamhällesorganisationerna, införande av ett regelverk för transparent statligt stöd och åtgärder för att göra civilsamhällesorganisationerna delaktiga i beslutsprocessen.


III Förberedande akter

EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

491:a plenarsessionen den 10 och 11 juli 2013

12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/11


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Grönbok – Långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin”

COM(2013) 150 final/2

2013/C 327/03

Föredragande: Michael SMYTH

Den 25 mars 2013 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Grönbok – Långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin"

COM(2013) 150 final/2.

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 19 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 10 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 151 röster för, 3 röster emot och 3 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och slutsatser

1.1

Ett av de viktigaste inslagen i en strategi som har som mål att återigen uppnå hållbar tillväxt i EU består i att säkra en adekvat tillgång till långsiktig finansiering till rimlig kostnad. Kommissionens samrådsdokument om denna fråga är välkommet, och det kommer vid rätt tidpunkt.

1.2

Kommittén välkomnar grönbokens inriktning på produktiva investeringar och skapande av materiellt och immateriellt kapital med lång livslängd, men vi uppmanar kommissionen att lägga större vikt vid behovet av att finansiera mer samhällsnyttiga kapitalinvesteringar.

1.3

Då det är troligt att bankerna i framtiden kommer att spela en mindre framträdande roll som tillhandahållare av långsiktig finansiering kan andra mellanhänder tas i anspråk, t.ex. nationella och multilaterala utvecklingsbanker, institutionella investerare, statliga investeringsfonder samt framför allt obligationsmarknaderna. Det är dock viktigt att man inte skapar hinder för att bankerna ska kunna fungera som de främsta tillhandahållarna av långsiktig finansiering. Det är också viktigt att man inför en rättslig ram som säkerställer att finansiering och kapitalflöden inte drivs bort från den reglerade sektorn.

1.4

EESK välkomnar den rekapitalisering av EIB som nyligen genomförts, eftersom detta kommer att stärka bankens kapacitet att påskynda ytterligare finansiering från privata investeringar och spela en starkare konjunkturutjämnande roll när det gäller finansiering av investeringar och krediter till små och medelstora företag. Även om ett kapitaltillskott på tio miljarder euro är ett betydande belopp är det under nuvarande omständigheter ändå otillräckligt.

1.5

Införandet av EU 2020-projektobligationer är också positivt, även om de befinner sig på försöksstadiet. Projektobligationerna har tagits fram gemensamt av kommissionen och EIB. Ett liknande samarbete bör även övervägas när det gäller statliga investeringsfonder.

1.6

Om man genom sådana initiativ som projektobligationerna lyckas utöka marknaden för finansiering via obligationer bör de utökas så snart försöksfasen är avslutad och utvärderad.

1.7

I grönboken granskas sparkapitalets roll i utbudet av långsiktig finansiering av investeringar. Medan vissa medlemsstater har infört särskilda sparformer för att öka det långsiktiga sparandet i syfte att finansiera bredare samhällsinvesteringar kan det vara värt att överväga att inrätta ett sparinstrument på EU-nivå eller inom eurozonen, som eventuellt kan erbjuda en högre ränta.

1.8

Genom att använda skattesystemet på ett skickligt sätt har vissa medlemsstater varit relativt framgångsrika när det gäller att uppmuntra pensionssparande och andra sparformer. Medborgarna är ofta ovilliga att först betala skatt på inkomsten av sitt arbete och sedan betala mer skatt på ett långsiktigt sparande av en del av denna inkomst efter skatt. När det gäller socialt ansvarsfulla investeringar borde det vara möjligt att utforma och marknadsföra lämpliga personliga sparprodukter med låg eller ingen skatt och med adekvata årliga gränser för att uppmuntra en ökad långsiktig ekonomisk planering.

1.9

Kortsiktighet i det finansiella systemet har utgjort ett allvarligt hinder för lämpliga, långsiktiga investeringar och är nära knutet till företagsstyrning. Det är inte någon lätt utmaning att ändra incitamenten i syfte att främja långsiktiga resultat. EESK välkomnar kommissionens förslag om att öka långsiktiga investerares rösträtter och utdelningar samt att ändra direktivet om aktieägares rättigheter. Vidare skulle man kunna överväga en samordnad användning av skattereduktion på realisationsvinster för att stimulera fondförvaltarna till ett långsiktigare aktieinnehav.

1.10

Beträffande riskkapital innehåller grönboken några intressanta förslag. EESK har redan föreslagit att Europeiska investeringsfondens roll bör utvidgas från beviljande av lån till att även omfatta tillhandahållande av riskkapital. Detta är också vad dess skapare ursprungligen avsåg 1994. Om EIF i likhet med EIB rekapitaliserades på ett adekvat sätt skulle den kunna bli en av de viktigaste aktörer som tillhandahåller riskkapital för de små och medelstora företagen.

1.11

Mot bakgrund av att nationella och regionala regeringar redan främjar de små och medelstora företagens överlevnad och tillväxt på lång sikt via sina organ för regional utveckling, bör dessa organ bidra till verksamheten i sådana handelsplattformar för små och medelstora företag. Denna roll skulle kunna sträcka sig från bedömning av små och medelstora företags kreditvärdighet till att bevilja institutionella investerare begränsade garantier.

1.12

Kommittén skulle önska att större tonvikt läggs på socialt ansvarsfulla investeringar, och föreslår att det inrättas en observationsgrupp för att övervaka villkoren för långsiktiga investeringar.

2.   Inledning och bakgrund till grönboken

2.1

Den viktigaste anledningen till att kommissionen utarbetat denna grönbok är behovet av att återigen uppnå smart och hållbar tillväxt för alla inom EU. EU står inför krav på betydande, långsiktiga och storskaliga investeringar som en grundval för hållbar tillväxt. Att uppnå detta försvåras dock betydligt av den riskovillighet som hushållen och företagen för närvarande uppvisar samt många regeringars behov av budgetkonsolidering, vilket sammantaget begränsar tillgången till långsiktig finansiering av investeringar.

2.2

För närvarande är även misslyckanden inom de traditionella kanalerna för finansförmedling ett problem. Bankerna har varit den huvudsakliga källan till finansiering av investeringar i EU, men vissa av dem är nu framför allt upptagna med att minska skuldsättningen och således ur stånd att fullgöra sin vanliga uppgift. Grönboken är inte begränsad till den nuvarande krisen, utan söker lösningar när det gäller tillhandahållandet av nödvändig långsiktig finansiering av investeringar.

2.3

Kommissionen fokuserar på produktiva investeringar och skapandet av materiellt och immateriellt kapital med lång livslängd, som tenderar att verka mindre konjunkturförstärkande än kapital med kortare livslängd. Kommissionen definierar långsiktig finansiering som en process där det finansiella systemet står för finansieringen av investeringar som sträcker sig över en längre tidsperiod.

2.4

EU har inlett ett reformprogram för den finansiella sektorn för att återställa stabiliteten och förtroendet på finansmarknaderna. Det finansiella systemets stabilitet är nödvändigt för att uppmuntra långsiktiga investeringar, men det är inte tillräckligt. Kommissionen fastställer ytterligare en rad områden där åtgärder är nödvändiga, till exempel följande:

Finansinstituts förmåga att kanalisera långfristig finansiering.

Finansmarknaders effektiva och ändamålsenliga tillhandahållande av långsiktiga finansieringsinstrument.

Strategier som främjar sparande och finansiering på längre sikt.

Små och medelstora företags möjligheter att få tillgång till bankfinansiering och annan finansiering.

3.   Kommentarer till förslagen

3.1   Finansinstituts förmåga att kanalisera långfristig finansiering

3.1.1

Affärsbanker. Kommissionens analys av utmaningarna när det gäller att säkra adekvat långsiktig finansiering i EU är i princip korrekt. Den ledande roll som bankerna av tradition innehaft i egenskap av de viktigaste tillhandahållarna av långsiktig finansiering håller på att förändras, och bankerna kommer antagligen att spela en mindre framträdande roll i framtiden. De eventuella inkonsekvenserna mellan viss ny banklagstiftning och grönbokens målsättningar, som syftar till att stimulera långsiktiga investeringar, behandlas inte. I grönboken konstateras endast att effekterna av nyligen genomförda finansiella reformer och sannolika framtida reformer kan innebära att bankernas verksamhet inom förmedlingskedjan kommer att minska. Det behövs en bättre balans mellan tillsynskraven i Basel III och incitamenten för bankerna att fortsätta att tillhandahålla långsiktig finansiering av investeringar. Hur som helst är det troligt att andra typer av mellanhänder kommer att tas i anspråk, exempelvis nationella och multilaterala utvecklingsbanker, institutionella investerare, samt en ökad användning av obligationsmarknader och statliga investeringsfonder.

3.1.2

Nationella och multilaterala utvecklingsbanker. Dessa institutioner spelar en viktig roll när det gäller att dela risken med privata investerare och operatörer i syfte att utveckla viktiga projekt och därigenom förebygga marknadsmisslyckanden. De spelar även en konjunkturutjämnande roll genom sina mer långsiktiga strategiska åtgärder. EIB och EIF har spelat en alltmer framträdande roll när det gäller riskdelning, och den nyligen genomförda rekapitaliseringen av EIB kommer utan tvivel att stärka dess kapacitet att påskynda ytterligare finansiering från privata investeringar, även om EESK anser att den är otillräcklig. EESK uppmuntrar EIB att vidta ytterligare åtgärder för att främja viktiga gränsöverskridande infrastrukturprojekt som står inför specifika finansieringshinder.

3.1.3

EESK välkomnar införandet av EU 2020-projektobligationerna, som nu håller på att prövas inom ett antal offentlig-privata partnerskap för investeringar i infrastrukturprojekt på områdena energi, transport och IKT (1). Kommissionen omnämner de statliga investeringsfondernas potentiella roll i samband med finansiering av mer långsiktiga investeringsprojekt. Liksom när det gäller projektobligationerna, som tagits fram gemensamt av kommissionen och EIB, skulle det kunna vara en fördel att utarbeta ett liknande gemensamt initiativ med de statliga investeringsfonderna för att därigenom öka den tillgängliga reserven för finansiering av mer långsiktiga investeringsprojekt.

3.1.4

Beträffande institutionella investerare konstateras i grönboken att det kan finns en konflikt mellan behovet av en effektiv reglering av placeringsrisker hos försäkringsbolag och behovet av att skapa incitament som gör dem beredda att finansiera långsiktiga investeringsprojekt. Det pågår diskussioner mellan kommissionen och EU:s försäkringsmyndigheter om denna fråga. Kommissionen avser att lägga fram förslag om långsiktiga investeringsfonder (LTIF) i syfte att stimulera inrättandet av en rad verktyg för poolning av risker, där olika typer av institutionella investerare deltar. Det är ett lovvärt förslag. Pensionsfonderna skulle kunna spela en mer framträdande roll i samband med långsiktiga investeringar, men detta stöter på en rad institutionella, lagstiftningsmässiga och politiska hinder. De är särskilt oroade över att beslutsfattarna försöker ge dem i uppdrag att finansiera vissa typer av projekt som inte ligger i deras medlemmars intresse. Man bör rådgöra med pensionsfonderna om hur dessa hinder kan minimeras eller övervinnas. Inrättandet av en bankunion kan vara till hjälp i detta sammanhang.

3.1.4.1

När det gäller att få de institutionella investerarna att i större utsträckning bidra till tillhandahållandet av långsiktig finansiering kan även incitament i fråga om företagsbeskattning spela en viss roll. Ett system med degressiva avdrag i samband med investeringar i stora infrastrukturprojekt skulle kunna leda till att fler institutionella investerare deltar.

3.2   Finansmarknaders effektiva och ändamålsenliga tillhandahållande av långsiktiga finansieringsinstrument

3.2.1

I grönboken noteras att vissa kapitalmarknader i Europa måste utvecklas och mogna för att man ska kunna utöka och fördjupa reserven av långsiktig finansiering. Obligationsmarknaderna i EU är mindre utvecklade än i USA och anses vara otillgängliga för de flesta medelstora företag och småföretag. Också införandet av projektobligationer har mottagits med försiktighet av kreditvärderingsinstituten, vilket tydligt visar på den stora insats som krävs för att förbättra obligationsmarknadernas kapacitet. Om initiativ som projektobligationer, som skulle kunna skapa så mycket som 4,6 miljarder euro för nya infrastrukturprojekt, lyckas utöka marknaden för finansiering via obligationer bör de utökas så snart försöksfasen är avslutad och utvärderad.

3.3   Strategier som främjar sparande och investeringar på längre sikt

3.3.1

Grönboken innehåller en utförlig översikt över de faktorer som påverkar långsiktigt sparande och finansiering. Trots att en del medlemsstater har arbetat för att främja utbudet av långsiktigt sparande återstår fortfarande mycket att göra på utbudssidan. I grönboken föreslås att man kunde skapa verktyg för sparande på EU-nivå i syfte att öka långsiktigt sparande, kopplat till bredare samhällsmål. Denna idé kan ha fördelar när det gäller att utvidga gränsöverskridande infrastruktur. Den kan också främja en större rörlighet för arbetskraften samt pensionsplaneringen inom hela den inre marknaden. Det kan vara nödvändigt att erbjuda nya sparprodukter till högre eller differentierade räntesatser för att stimulera mer långsiktigt sparande.

3.3.2

Beskattning. Förhållandet mellan beskattning, långsiktigt sparande och långsiktiga investeringar undersöks relativt detaljerat. Det faktum att investeringar är underställda företagsbeskattning tenderar att gynna skuldsättning framför finansiering med eget kapital. För att hitta lämpliga reformer för att uppmuntra en större användning av eget kapital för finansiering av långsiktiga investeringar kan det vara värt att överväga att införa ett system med gradvis avtagande lättnader. Sådana system är vanliga för beskattning av realisationsvinster, och de skulle kunna konfigureras så att de utjämnar en del av de nuvarande skattefördelarna med finansiering genom skuld.

3.3.3

Vad gäller långsiktigt sparande och skattesystemet noterar kommissionen betydelsen av att säkra ett stabilt och tillräckligt utbud av sparande och av de incitament som behövs för att uppnå detta utbud. Genom att använda skattesystemet på ett skickligt sätt har vissa medlemsstater varit relativt framgångsrika när det gäller att uppmuntra pensionssparande och andra sparformer. Medborgarna är ofta ovilliga att betala skatt först på inkomsten av sitt arbete och sedan mer skatt på ett långsiktigt sparande av en del av denna inkomst efter skatt. Det borde vara möjligt att utforma och marknadsföra lämpliga personliga sparprodukter med låg eller ingen skatt och med adekvata årliga gränser för att uppmuntra en ökad långsiktig ekonomisk planering.

3.3.4

Användningen av skattelättnader för att uppnå önskvärda långsiktiga investeringsresultat har också nackdelar. Allvarliga problem, såsom dödviktseffekt och arbitrage, måste hanteras. Användningen av skattelättnader inom en enhetlig, stark och långsiktig planering är dock nödvändig för att stimulera och uppnå den önskade investeringsnivån.

3.3.5

Företagsstyrning. Frågan om kortsiktighet ligger i kärnan för tillhandahållandet av långsiktiga investeringar och är starkt kopplad till företagsstyrning. Hittills har många av incitamenten för fondförvaltare, investerare och företagsledare tenderat att vara kortsiktiga. Det är inte någon lätt uppgift att ändra dessa incitament i syfte att främja bättre långsiktiga resultat. I grönboken finns ett antal intressanta förslag om bland annat att öka långsiktiga investerares rösträtter och utdelningar samt att ändra direktivet om aktieägares rättigheter. Ett sätt att uppmuntra fondförvaltarna till ett långsiktigare aktieägande skulle kunna vara en mer proaktiv användning av skattereduktion på realisationsvinster.

3.4   Små och medelstora företags möjligheter att få tillgång till bankfinansiering och annan finansiering

3.4.1

Kommissionen påpekar i grönboken att små och medelstora företag i många medlemsstater möter allt större svårigheter att få krediter för att överleva och växa. Vid sidan av följderna av bankernas minskningar av utlåningen måste små och medelstora företag också hantera en fragmenterad och ganska osystematisk samling alternativa finansieringskällor. Lokala banker har i stor utsträckning förlorat eller minskat sina kopplingar till de lokala regionerna. Förhållandet mellan banker och små och medelstora företag har försvagats och måste byggas upp på nytt eller förbättras. Man har vidtagit ett flertal initiativ för att tillhandahålla andra finansieringskällor än banker för små och medelstora företag, bland annat vissa riskkapitalfonder, användning av lån mot säkerhet i tillgångar (2), leverantörsfinansiering och gräsrotsfinansiering. Mycket mer måste göras. Försäkringsbranschen och pensionsfonderna är villiga att spela en mer framträdande roll, men kräver lämpliga incitament som nu bör behandlas av kommissionen. Vid framtida åtgärder för att hjälpa små och medelstora företag att få tillgång till mer långsiktig finansiering bör man se till att företagen också kan dra nytta av dessa åtgärder på det sätt som man ursprungligen har tänkt sig – utan att bankerna lägger till ytterligare orimliga villkor, om åtgärderna ska genomföras via bankerna.

3.4.2

Riskkapital. Kommissionen föreslår ett tillvägagångssätt med fondandelsfonder ("funds-of-funds") för att skapa en kritisk massa för riskkapitalfinansiering. Dessutom skulle den föreslagna säkerhetsfonden för institutionella investerare kunna utvidga marknaden. EESK har redan föreslagit att Europeiska investeringsfondens roll bör utvidgas från beviljande av lån till att även omfatta tillhandahållande av riskkapital (3). Detta är också vad dess skapare ursprungligen avsåg 1994. Om EIF i likhet med EIB rekapitaliserades skulle den kunna bli en av de viktigaste aktörer som tillhandahåller riskkapital för de små och medelstora företagen.

3.4.2.1

Utökandet av riskkapitalfinansieringen för små och medelstora företag går parallellt med utvecklingen av befintliga handelsplattformar för finansieringen av små och medelstora företag genom eget kapital eller skapandet av nya sådana plattformar. Grönboken innehåller ett antal nyttiga förslag vad gäller detta. Mot bakgrund av att nationella och regionala regeringar redan främjar de små och medelstora företagens överlevnad och tillväxt på lång sikt via sina organ för regional utveckling bör dessa organ bidra till verksamheten i sådana handelsplattformar för små och medelstora företag. Denna roll skulle kunna sträcka sig från bedömning av små och medelstora företags kreditvärdighet till att bevilja institutionella investerare begränsade garantier.

3.4.3

EESK skulle ha önskat att grönboken i högre grad stöder investeringar i socialt ansvarsfulla fonder genom skapandet av en lämplig skattereglering och finansiell reglering samt genom offentlig upphandling. I detta hänseende vore det kanske bra att inrätta en europeisk observationsgrupp för långsiktiga investeringar. Detta organ skulle med hjälp av aktivt deltagande av det organiserade civila samhället kunna övervaka utvecklingen vad gäller både utbud och efterfrågan av långsiktiga investeringar och långsiktigt sparande och bidra till att säkra ett tillräckligt utbud av information för ekonomiska aktörer om bra beslut vad gäller långsiktiga investeringar.

Bryssel den 10 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Jfr t.ex. COM(2009) 615 final.

(2)  Se t.ex. det brittiska Funding for Lending Scheme http://www.hm-treasury.gov.uk/ukecon_fundingforlending_index.htm.

(3)  EUT C 143, 22.5.2012, s. 10.


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/15


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om riskhantering på tullområdet och säkerhet i leveranskedjan”

COM(2012) 793 final

2013/C 327/04

Föredragande: Antonello PEZZINI

Den 18 mars 2013 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om riskhantering på tullområdet och säkerhet i leveranskedjan"

COM(2012) 793 final.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 10 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 168 röster för och 1 röst emot.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att en gemensam strategi för riskhantering på tullområdet och säkerhet i leveranskedjan är av grundläggande betydelse för att kunna garantera att samtliga berörda myndigheter tillämpar EU-lagstiftningen på ett enhetligt och icke-diskriminerande sätt i hela tullunionen, som är ett område där EU har exklusiv befogenhet, i enlighet med artikel 3 i EUF-fördraget.

1.2

Kommittén stöder fullt ut kommissionens förslag, avsedda att säkerställa större effektivitet och ändamålsenlighet i riskhanteringen och vid varuförflyttningar över EU:s gränser, med hjälp av en gemensam strategi och med datasystem som är lämpliga för en EU-riskhantering.

1.3

EESK hyser stor oro över att det i tullunionen – inrättad genom Romfördraget från 1957 och förverkligad 1968 som en gemensam politik för att säkerställa ett sammanhållet handelsområde, där personer och varor kan cirkulera fritt och där det finns ett system med "gemensamma kontaktpunkter" för samtliga marknadsaktörer när det gäller tullförfaranden, utan diskriminerande behandling i hela EU – fortfarande finns olika riktlinjer och metoder, som utgör hinder för en effektiv och verkningsfull riskhantering och som därigenom dämpar takten i handelsutbytet och den fria rörligheten för varor i EU.

1.4

EESK anser att det är mycket viktigt att förbättra tullens kapacitet i alla delar av EU:s territorium, för att säkerställa en hög riskhanteringsnivå i hela tullunionen när det gäller en enhetlig implementering av definitioner och klassifikationer samt insamling och överföring av uppgifter till EU-databasen, i enlighet med entydiga EU-kriterier som kontrolleras genom ett enhetligt system för kvalitetssäkring och följs upp med påföljder för dem som bryter mot bestämmelserna.

1.5

EESK rekommenderar att det utformas europeiska tekniska och rättsliga standarder för ett enhetligt genomförande av en högkvalitativ riskhantering inom hela EU:s territorium, parallellt med en EU-satsning på utbildning i syfte att uppnå hög yrkeskompetens och som även beaktar att de skilda förutsättningarna i olika medlemsstater också medför att uppdragen skiljer sig åt.

1.6

EESK anser att man måste garantera full kompatibilitet mellan de olika databaser som finns i det europeiska systemet för marknadskontroll, på grundval av en gemensam strategi och med ett starkt stöd från EU:s program för teknisk utveckling, i syfte att säkerställa utbyte i realtid av information mellan olika myndigheter på olika nivåer, samt för att stärka kampen mot eventuella risker för sanitär, miljörelaterad och social dumpning.

1.7

EESK begär att man stärker EU:s åtgärder för utveckling av kvalificerade mänskliga resurser och främjar ledningskompetensen, bland annat genom att säkerställa en bättre balans i den ojämna fördelningen av kontrolluppdrag och att inrätta en gemensam tullinsatsstyrka, som på begäran kan agera snabbt för att ge stöd i svåra situationer.

1.8

Enligt EESK är det nödvändigt att stärka partnerskapet mellan tullmyndigheter, transportföretag och godkända ekonomiska aktörer (AEO), bl.a. genom höjd status och ökade fördelar. Därmed skulle man garantera ett optimalt samarbete i riskhanteringen genom att data överförs endast en gång, utan onödigt byråkratiskt dubbelarbete.

1.9

EESK menar att man bör införa ett nytt styrningssystem som omfattar samtliga myndigheter på nationell och europeisk nivå, europeiska byråer och varnings- och informationssystem, i syfte att skapa ett mer strukturerat och systematiskt samarbete mellan tullmyndigheter och andra operativa myndigheter på den inre marknaden.

1.10

EESK anser att det åtgärdspaket som anges i den fleråriga handlingsplanen för marknadskontroll bör genomföras på ett konsekvent och samordnat sätt, så att man kan undvika dubbelkontroller, användning av olika kriterier, en mängd förfrågningar som rör samma data, bristande överensstämmelse mellan de olika marknadskontroll- och tillsynsmyndigheternas synsätt, samt bristande driftskompatibilitet.

2.   Inledning

2.1

Tullunionen omfattas av EU:s exklusiva befogenhet, i enlighet med artikel 3 i EUF-fördraget.

2.2

Redan 2004 framhöll EESK att det är nödvändigt med "ett strategiskt förhållningssätt i fråga om gemenskapens tullbestämmelser genom att i större utsträckning uppmärksamma de utmaningar som gemenskapen ställs inför när det gäller att tillämpa gemensamma tullbestämmelser vid ett antal nya yttre gränser efter unionens utvidgning. Kommittén inser också att tullens förutsättningar har förändrats på grund av att det har blivit viktigare att ta fasta på olika säkerhetsaspekter i syfte att skydda unionens medborgare, framför allt med hänsyn till de erfarenheter som gjorts på detta område i USA" (1).

2.3

Med tanke på de allvarliga problem med tullunionens funktionssätt som följer av att EU-lagstiftningen tillämpas på olika sätt och som riskerar att försvaga den övergripande effektiviteten på grund av ineffektivitet, slöseri och bristande överensstämmelse mellan behov och tillgängliga resurser, har EESK efterlyst "en samlad tullpolitik som bygger på enhetliga, uppdaterade, öppna, effektiva och förenklade förfaranden och som kan främja EU:s ekonomiska konkurrenskraft på internationell nivå […]" (2).

2.4

Tullunionen är den operativa grenen av en stor del av EU:s handelspolitiska åtgärder och det är genom den som många av EU:s internationella handelsavtal får verkan. Via medlemsstaternas förvaltningar utvecklas viktiga övergripande processer för datahantering, hantering av näringsidkare och "riskhantering, vilket innefattar identifiering, bedömning, analys och begränsning av oräkneliga risker av olika typer och på olika nivåer i anslutning till internationell varuhandel" (3).

2.5

Införandet av en gemensam strategi för integrerad riskhantering vid införsel- och utförselställen skulle kunna uppfylla följande mål:

Bättre fördelning av personalresurser och ekonomiska resurser genom att de kan koncentreras där de behövs bäst.

Integrerad och enhetlig tillämpning av EU:s tullregler.

Ett integrerat system för samarbete mellan myndigheter, näringsidkare och transportörer.

Förenklade förfaranden samt snabbare och billigare transaktioner.

3.   Tullens säkerhetsroll

3.1

I kommissionens meddelande om tullunionens tillstånd anges att "tullen är den enda offentliga myndighet som har fullständig överblick och kontrollansvar för alla varor som passerar EU:s yttre gränser och som, när de väl övergått till fri omsättning någonstans i EU, kan röra sig fritt var som helst på EU:s tullområde" (4).

3.2

Tack vare denna särställning har tullmyndigheterna det primära ansvaret för att övervaka unionens internationella handel och bidrar därigenom till rättvis och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan EU-politik som har betydelse för handeln och säkerheten i hela leveranskedjan.

3.3

EESK har understrukit att "en effektiv tullunion är en absolut grundläggande förutsättning för den europeiska integrationsprocessen och för att man ska kunna säkerställa att den fria rörligheten för varor är effektiv, säker och öppen för insyn, att konsumenterna och miljön skyddas i största möjliga utsträckning och att bedrägerier och förfalskning bekämpas på ett effektivt och enhetligt sätt inom hela EU" (5), och vi har efterlyst en samlad tullpolitik som bygger på enhetliga, uppdaterade, öppna, effektiva och förenklade förfaranden.

3.4

Även om tullunionen bygger på gemensam lagstiftning och politik, är dess operativa funktionssätt komplext och implementeras alltjämt av 27 olika myndigheter i EU. En kombination av mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser används på olika nivåer, dels för tullklarering och kontroll, dels för hantering och behandling av data och näringsidkare samt riskhantering på olika nivåer i anslutning till internationell varuhandel och till säkerheten i den internationella leveranskedjan.

3.5

EESK understryker att man måste undvika att medlemsstaterna får alltför begränsade handlingsmöjligheter när det gäller tillämpningen av tullagstiftningen, så att de även fortsättningsvis kan beakta omfattningen av de relevanta handelsflödena. I detta sammanhang noterar EESK att medlemsstaterna har vidtagit en allt större mängd handelsfrämjande åtgärder, t.ex. elektronisk tullbehandling, förenklade förfaranden och införande av status som godkänd ekonomisk aktör.

3.6

All form av harmonisering bör baseras på "bästa praxis" och inte på en europeisk genomsnittsnivå.

3.7

Om målet är att uppnå kostnadsrationalisering, resultatorientering – också när det gäller budgetens intäktssida – och reella framsteg, anser EESK att kontrollerna inte bör vara fokuserade på enskilda transaktioner utan snarare utgå från en systembaserad metod (systems-based approach) som bygger på riskanalys.

4.   Riskhantering i leveranskedjan

4.1

Ständigt ökande handelsflöden, nya och alltmer komplexa affärsmodeller och högre tempo sätter ökad press på tullunionens operativa funktion, med ett snabbt växande antal uppgifter och förväntningar från berörda parter. Modernisering av de operativa funktionerna i en elektronisk tullmiljö innebär

att nya förfaranden tillämpas i hela EU,

att man gör större investeringar på it-området,

nya färdigheter för personalen.

4.2

För att uppnå effektiva gemensamma strategier för analys, kontroll och hantering av risker krävs en kulturell förändring inom alla berörda administrationer i riktning mot gemensamma strategiska mål och metoder, inom en ram av gemensam riskhantering tillsammans med andra organ och internationella partner, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa och miljö.

4.3

För en effektiv riskhantering krävs särskilt ett närmare samarbete mellan tullmyndigheterna och marknadskontrollmyndigheterna på nationell nivå och EU-nivå. Avsaknaden av ett sådant samarbete skulle innebära ett allvarligt hinder för utvecklingen av gemensamma riskkriterier och särskilda riskprofiler.

4.4

Vid införandet av en gemensam strategi för riskhantering vid införsel- och utförselställen måste man ta hänsyn till att tullen i dag har delegerat kontrollansvar i mer än 60 rättsakter (6), medan tillsynsmyndigheterna har ansvar för en kedja av ömsesidigt beroende processer, allt från inspektioner, provtagning, laboratorietester, tolkning av resultat och riskbedömning till korrigerande åtgärder och sanktioner som syftar till att förbättra säkerheten för produkter som omsätts på marknaden, såsom fastställs i inremarknadsakten I (7) och II (8).

4.5

Riskbedömningsmetoderna bör finnas i en gemensam systemplattform – bland annat med utnyttjande av administrativa samarbetsgrupper – där tullen och marknadskontrollmyndigheterna på olika nivåer deltar, och bör kunna dra nytta av de erfarenheter som redovisas i de olika databaserna som finns inom olika områden.

4.6

Tullen och marknadskontrollmyndigheterna bör samla resurser och expertis samt "tillämpa metoder som gynnar små och medelstora företag" (9), bl.a. genom att använda riktlinjer från båda myndigheterna, stärka samordningen och samarbetet, utbyta information och genomföra gemensamma insatser i syfte att på ett målinriktat sätt hantera sändningar som innebär en hög säkerhetsrisk.

5.   Rollen för partnerskapet mellan tull, handel och transportörer

5.1

Partnerskapet mellan tullen, handeln och transportörerna är grundläggande för att säkra leveranskedjans integritet, vilket är ett gemensamt intresse för allmänheten, näringslivet och den offentliga förvaltningen.

5.2

Ett sådant partnerskap bör bygga på stabila mekanismer för ömsesidigt förtroende, genom att

man anpassar de ekonomiska aktörernas allmänna skyldigheter för att säkra produktsäkerheten och klargöra ansvaret för tillverkare, importörer och distributörer, med betydande åtgärder för att göra leveranskedjan säker,

näringsidkarna tillhandahåller kodifierade handelsuppgifter till alla myndigheter som ansvarar för riskhantering samtidigt som identifieringen och spårbarheten vad gäller varor och faktiskt involverade parter säkerställs,

man ser till att aktörerna behandlas lika vad gäller riskhantering i hela EU och vid varje ställe längs de yttre gränserna och förhindrar olika behandling,

ett närmare samarbete upprättas med de företag som transporterar varor över gränserna,

man begränsar bördorna som rör administration, förfaranden och byråkrati för aktörerna, i synnerhet när dessa är små och medelstora företag.

5.3

Redan i Världstullorganisationens (WCO) (reviderade) Kyotokonvention om förenkling och harmonisering av tullförfaranden (10) fastställs att man ska begränsa de störande kontrollerna, vilket också är ett mål i WTO:s förhandlingar om att underlätta handeln (11), trots frestelsen att trappa upp de systematiska kontrollerna i synnerhet efter händelserna den 11 september 2001.

5.4

Man bör ta itu med splittringen av informationsflödena och övervinna svårigheterna förknippade med skillnaderna mellan medlemsstaternas riskhanteringskapacitet för att säkerställa en enhetlig nivå på den elektroniska riskhanteringen och riskanalysen: Det grundläggande är fortfarande att utveckla en gemensam europeisk kultur för riskhantering och försörjningstrygghet.

6.   Ny teknik: systemens driftskompatibilitet och informationsdelning

6.1

EU:s fleråriga FoU-program – i synnerhet det sjunde ramprogrammet, men också IDABC (12) och ISA (13) för interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar – har lagt en grund för utveckling av olika gemensamma projekt inom riskhantering, med nya verktyg med vilka man kan undvika nationella processer och domäner i it-infrastruktur och it-tillämpningar, som skiljer sig avsevärt från en medlemsstat till en annan.

6.2

Det är mycket viktigt att satsningar på innovation och FoU inom området för riskhantering och säkerhet i leveranskedjan samordnas i EU så att tekniken snabbt kan tas i bruk och användas kommersiellt. Särskilt gäller att preliminära demonstrationsprojekt och pilottillverkningslinjer måste föregå ibruktagandet av teknik i industriell skala. Offentlig-privata partnerskap kan ge finansiering till sådana projekt inom ramen för strukturfonderna, Horisont 2020 och andra EU-program.

7.   Strukturerat och systematiskt samarbete och samordning mellan tullen och andra myndigheter

7.1

Kommittén har nyligen betonat behovet av "ett närmare samarbete mellan tullförvaltningarna, myndigheterna för marknadsövervakning, kommissionen och de europeiska organen för att kunna förbättra kontrollen av kvaliteten på de varor som korsar gränserna" (14) och påpekat att det är viktigt att tillhandahålla nödvändig information och utbildning.

7.2

Kommissionen anser att det "på EU-nivå krävs en bättre sammanslagning av medlemsstaternas kapacitet och resurser för att effektivare nå riskhanteringsmålen längs hela den yttre gränsen", bland annat genom "realtidsanvändning av en elektronisk riskmodell" för att stärka kapaciteten på EU-nivå.

7.3

EESK anser att frågan om samarbete och samordning inom området för riskhantering är en av de viktigaste punkterna i kommissionens förslag, och inte bara i form av systematisk samordning mellan medlemsstaternas myndigheter, utan även på EU-nivå mellan de olika generaldirektoraten och de operativa organen.

8.   Allmänna kommentarer

8.1

EESK välkomnar kommissionens initiativ, som syftar till att säkerställa effektivitet när det gäller riskhantering och rörlighet av varor över EU:s gränser. Detta ska ske med hjälp av en gemensam flerdimensionell strategi för att identifiera riskens typ och nivå samt de möjliga åtgärderna, inom en europeisk ram för samordning mellan olika myndigheter och på grundval av ett enhetligt tillvägagångssätt och gemensamma på förhand fastställda kriterier.

8.2

Kommittén är övertygad om behovet av att centralisera processen för elektronisk tullklarering, och att kommissionen måste förses med lämpliga informationssystem för en riskhantering på EU-nivå, baserade på ett nätverk av driftskompatibla databaser och systematisk användning av standardiserade arbetsmetoder, vilka slår vakt om arbetstagares, konsumenters och företags skydd mot sanitär, miljörelaterad och social dumpning.

8.3

Enligt EESK är det viktigt att stärka tullens kapacitet, så att man kan säkerställa en enhetlig riskhanteringsnivå i hela EU, på basis av entydiga gemensamma kriterier som kontrolleras genom ett kvalitetssäkringssystem och följs upp med påföljder för dem som bryter mot bestämmelserna.

8.4

Kommittén anser att denna fråga faller inom ramen för den fleråriga handlingsplanen för marknadskontroll, som fastställer 20 konkreta åtgärder  (15) som ska genomföras senast 2015, särskilt vad gäller följande:

Stöd till tull- och marknadskontrollmyndigheterna för genomförandet av riktlinjerna i medlemsstaterna (åtgärd 17).

Effektivare kontroll av säkerhet och överensstämmelse vid gränserna (åtgärd 18).

Kartläggning av skillnader i kontrollen av säkerhet och överensstämmelse för produkter som förs in i unionen (åtgärd 19).

Utarbetande av en gemensam riskstrategi för tullens kontroller av produktsäkerhet och produktöverensstämmelse (åtgärd 20).

8.5

EESK anser att hanteringen av tullkontroller och hanteringen av marknadskontroll inte kan behandlas separat och att man måste utarbeta en gemensam strategi på EU-nivå för båda dessa aktiviteter, samt säkerställa full driftskompatibilitet mellan verktygen för analys, insamling och behandling av data i nätverk från de olika berörda myndigheternas sida.

8.6

Kommittén ställer sig positiv till ett stödsystem för att förbättra medlemsstaternas riskhanteringsförmåga, i syfte att säkerställa enhetliga kvalitetsstandarder och tillhandahålla en EU-mekanism för verifiering, kontroll och övervakning samt påföljder, men också med en större gemensam satsning på utbildning i syfte att uppnå hög yrkeskompetens, något som speciellt krävs där åliggandena är mer omfattande och kostnaderna högre, som vid Schengenområdets gränser.

8.7

EESK begär i detta hänseende att man stärker EU:s åtgärder för utveckling av kvalificerade mänskliga resurser och främjar ledningskompetensen, bland annat genom att inrätta en gemensam tullinsatsstyrka, som kan agera snabbt för att ge stöd i svåra situationer.

8.8

För att säkerställa tydliga och samstämmiga gemensamma standarder inom hela den inre marknaden i syfte att uppnå en enhetlig säkerhetsnivå, efterlyser EESK ett närmare samarbete och utbyte av information – enligt höga gemensamma standarder – mellan tullförvaltningarna, marknadskontrollmyndigheterna, kommissionen och de europeiska organen i syfte att förbättra kvalitetskontrollen för de varor som korsar gränserna.

8.9

EESK stöder rådets slutsatser om de framsteg som gjorts inom ramen för strategin för vidareutveckling av tullunionen (16) när det gäller förbättrad styrning av tullunionen, tullunionens förmåga att mäta sin verkan, främja en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen och förbättra samarbetet mellan organen samt, framför allt, att "anta ett mer övergripande synsätt på den internationella leveranskedjan", genom att främja handel och skapa "reella och konkreta fördelar för godkända ekonomiska aktörer".

Bryssel den 10 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  EUT C 110, 30.4.2004, s. 72.

(2)  EUT C 229, 31.7.2012, s. 68.

(3)  COM(2012) 791 final.

(4)  COM(2012) 791 final.

(5)  EUT C 229, 31.7.2012, s. 68.

(6)  Bilaga 2 till SEC(2011) 1317 final "Impact Assessment of an action programme for customs and taxation in the European Union for the period 2014-2020 (FISCUS)".

(7)  COM(2011) 206 final.

(8)  COM(2012) 573 final.

(9)  COM(2013) 76 final, åtgärd 9.

(10)  WCO 2003.

(11)  Artikel VIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), som syftar till att minimera formaliteterna i samband med import och export.

(12)  Interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare (IDABC). IDABC bidrar till i2010-initiativet för modernisering av den europeiska offentliga sektorn.

(13)  ISA-programmet – Lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (2010–2015).

(14)  EUT C 229, 31.7.2012, s. 68.

(15)  COM(2013) 76 final.

(16)  EUT C 80, 19.3.2013, s. 11.


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/20


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Att skapa en europeisk handlingsplan för handel och distribution”

COM(2013) 36 final

2013/C 327/05

Föredragande: Daniela RONDINELLI

Den 18 mars 2013 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Att skapa en europeisk handlingsplan för handel och distribution"

COM(2013) 36 final.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för EESK:s beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 10 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 174 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder det övergripande synsättet i handlingsplanen och har redan uttryckt sina åsikter om många av de 11 föreslagna åtgärderna. Dessa behöver dock tid och stöd av olika slag – även ekonomiskt – för att kunna genomföras

1.2

EESK anser att det finns risk för att vissa av åtgärderna antingen inte vidtas alls eller inte kan genomföras fullt ut eftersom ingen hänsyn tas till den ekonomiska krisens effekter inom sektorn, särskilt inte i de länder som har drabbats hårdast av åtstramningsåtgärderna.

1.3

EESK anser att man vid genomförandet av handlingsplanen bör beakta och värdesätta den mångfald som ofta finns i små och medelstora företag samt mikroföretag.

1.4

EESK välkomnar förslaget om att inrätta en ständig arbetsgrupp för konkurrenskraft inom detaljhandeln och ser gärna att arbetsmarknadens parter på EU-nivå samt företrädare för konsumentorganisationer och för de små och medelstora företagens organisationer ingår i denna.

1.5

EESK rekommenderar att konsumenterna får tillgång till relevant och sanningsenlig information som de verkligen kan ta till sig. Informationen ska tillhandahållas i ett format som innebär att den bli kort, koncis och lättbegriplig (där tekniskt och juridiskt språk undviks).

1.6

EESK rekommenderar att man stimulerar medlemsstaterna att fastställa vilka delar av detaljhandeln som kan anses falla under allmänintressen (på det sociala och kulturella området) i enlighet med tjänstedirektivet.

1.7

EESK anser att företagen bör stimuleras att integrera sin verksamhet online och offline. I dagsläget fokuserar företagen ofta på en av dessa verksamhetstyper. En ökad integrering skulle minska problemen med reglerna rörande tider och dagar för öppethållande.

1.8

Den extrema koncentrationen inom distributionssektorn medför flera olika problem, däribland svårigheter att skapa verklig konkurrens.

1.9

EESK anser att missbruket av systemet med internprissättning (transfer pricing) där priserna på transaktioner inom samma företagskoncern fastställs utifrån en bedömning av koncernens skattebehov i stället för normala marknadsförhållandena, måste hanteras på EU-nivå, vilket vi också har föreslagit i ett tidigare yttrande (1).

1.10

EESK rekommenderar att man försöker nå hållbarhet inom handeln och minskat avfall, bl.a. genom att främja dispenserbaserade system som innebär färre förpackningar och därmed minskad miljöförstöring.

1.11

Kommissionen bör använda sig av alla de instrument som kommissionen har tillgång till för att aktivt sträva efter innovation och förändring. Konkurrens är visserligen en förutsättning för förändringar men kan i sig inte skapa någon förändring.

1.12

EESK anser att efterfrågan på kompetens måste matchas med den kompetens som faktiskt finns hos arbetstagarna. Företagens delaktighet ska dock inte bara begränsas till utbildningsinsatsernas innehåll, utan bör även omfatta riktade investeringar.

1.13

Mot bakgrund av erfarenheterna från European Skills Council for Commerce uppmanar EESK medlemsstaterna att inrätta bilaterala organismer för arbetsmarknadsparterna för utveckling av yrkesutbildning (kompetensmatchning, utbildningsplaner, finansiering, kartläggning av fortbildningsbehov, samt genomförande och utvärdering av utbildning).

1.14

EESK stöder kommissionens initiativ att inleda en dialog med alla berörda parter för att fastställa effektiva åtgärder på EU-nivå i syfte att bekämpa den informella ekonomin samt svart och odeklarerat arbete. EESK tror att det finns en stark politisk vilja bland medlemsstaterna som kommissionen skulle kunna mobilisera med hjälp av ett stärkt partnerskap.

2.   Att skapa en inre marknad för handel och distribution

2.1

I handlingsplanen föreslås fem prioriterade områden och elva åtgärder inom ramen för Europa 2020-strategin som bör genomföras senast 2014, så att en inre marknad för handel och distribution kan skapas. Kommissionen ska övervaka handlingsplanen, och 2015 ska en rapport läggas fram om de framsteg som har gjorts.

2.2

Handel och distribution är viktigt för att stimulera tillväxten och skapa arbetstillfällen och innovativa och mer hållbara konsumtionsmönster. Sektorn står för 11 % av BNP och nästan 15 % av sysselsättningen, vilket motsvarar cirka 36 miljoner anställda i mer än 6 miljoner företag. Detta motsvarar i sin tur 29 % av alla företag, varav många är små eller medelstora företag eller mikroföretag.

2.3

Handlingsplanen visar att handel och distribution blir alltmer integrerade i andra ekonomiska sektorer och att gränserna mellan dem håller på att suddas ut. I handlingsplanen betonar man att det fortfarande finns hinder för en effektiv, konkurrenskraftig och integrerad inre marknad för handel och distribution. Konkurrenskraften och produktiviteten inom denna sektor måste stärkas och de ekonomiska, sociala och miljömässiga resultaten förbättras, samtidigt som hänsyn ska tas till mångfalden i allmänhet och situationen för små och medelstora företag samt mikroföretag i synnerhet.

2.4

EESK påpekar att många små och medelstora företag inom detaljhandeln håller på att försvinna, trots de moderniseringsansträngningar som gjorts inom sektorn de senaste 20 åren. Orsaken till detta är inte bara ökad priskonkurrens och urholkade vinstmarginaler, utan även den ekonomiska krisen, som har lett till en betydande nedgång i konsumtionen och minskad köpvilja.

2.5

Finanskrisen, stigande råvarupriser, en åldrande befolkning och tekniska innovationer (t.ex. e-betalningar och handel via självskanning) innebär att förfarandena och affärsmodellerna inom såväl den storskaliga detaljhandeln som de små och medelstora företagen genomgår radikala förändringar.

2.6

EESK välkomnar förslaget om att inrätta en ständig arbetsgrupp för konkurrenskraft inom detaljhandeln (där medlemsstaterna, berörda aktörer samt små och medelstora företag finns företrädda) i syfte att sätta problemen inom denna sektor i fokus för den politiska debatten inom EU, identifiera utvecklingsmöjligheter, övervaka de framsteg som görs och utfärda rekommendationer. EESK anser att sektorns arbetsmarknadsparter på EU-nivå (UNI-Europa Commerce och EuroCommerce), som ända från slutet av 1980-talet har fört en konstruktiv social dialog, bör ingå i denna grupp, liksom företrädare för det civila samhället, i synnerhet konsumentorganisationer och organisationer som företräder små och medelstora företag.

2.7

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stimulera och främja alla rättvisa och balanserade former av samarbete och handelssammanslutningar mellan olika fristående företag och mellan större detaljhandelsföretag och fristående företag utifrån avtal med tydliga och väl avvägda garantier.

3.   Ökat konsumentinflytande (åtgärderna 1 och 2)

3.1

Rättigheter existerar egentligen bara om de utövas, och för detta krävs att man känner till dem. Information är inte detsamma som kunskap, som är konsumenternas viktigaste rättighet eftersom kunskap ger möjlighet att göra sådana val som ger välbefinnande och såväl individuell som kollektiv nytta. I samband med många konsumtionsval finns i dag en ansenlig mängd information att ta del av.

3.2

Ett av de största problemen inom sektorn för närvarande är marknadsföringen inom den storskaliga detaljhandeln där man i princip helt fokuserar på priset ut till konsumenten och ignorerar förhållandet mellan kvalitet och pris. I många medlemsstater har detta lett till sämre livsmedelskvalitet, bl.a. på grund av att naturliga ingredienser byts ut mot ersättningsämnen. Detta ger färre valmöjligheter för konsumenterna, eftersom man ofta skulle vara beredd att betala mer för en produkt av högre kvalitet men inte kan hitta någon sådan i affären.

3.3

Kunskap om produkten ger medborgarna möjlighet att göra medvetna inköp och därmed stimulera ett utbud som präglas av kvalitet, mångfald och service. Men mer information är inte detsamma som större kunskaper. Många gånger är det snarare tvärtom: Om det finns för mycket information väljer konsumenten ofta att inte läsa den, på grund av tidsbrist eller på grund av att språket är alltför tekniskt och svårbegripligt.

3.4

Förutom att utarbeta riktlinjer för god praxis samt uppförandekoder (åtgärd 1) (2), bör kommissionen även föreslå effektiva och bindande instrument för att producenter och distributörer ska underlätta för konsumenterna att få viktig information om deras produkter, tjänster och priser som har relevans för andra sociala, miljömässiga, territoriella och ekonomiska ändamål. All nödvändig information bör dessutom göras tillgänglig i ett kortfattat och lättbegripligt format. På så sätt kan konsumenterna själva avgöra vilken faktor de prioriterar och behöver inte basera sitt val enbart på marknadsföringsaspekter.

3.5

Saluföringssystemet genererar en stor mängd information som konsumenten kan använda sig av vid ett köpval, men denna information är ofta inriktad på köprelaterade aspekter och produktens omedelbara användning. Prioritet ges åt konsumenttillfredsställelse i ett initialt skede, medan man ignorerar de senare faserna i produktens livscykel (förpackningens återvinningsbarhet, produktens livslängd, tillgång till support och reservdelar, värdet vid en eventuell försäljning av produkten i begagnat skick och service efter köp).

3.6

Förutom att föreslå metoder för att mäta och meddela de övergripande miljökonsekvenserna av en produkt eller organisation (åtgärd 2) (3) bör kommissionen även arbeta för att kunskapsnivån hos konsumenterna förbättras så att de kan göra informerade köpval (4). Arbetet bör resultera i att tydlig information ges om följande faktorer:

Produkternas och förpackningarnas återvinningsgrad.

Den mängd förpackningsmaterial som krävs för att en förpackning ska kunna fylla sin grundfunktion (kunna transporteras, ge viktig information, möjliggöra förvaring, vara hygienisk och hålla en viss kvalitet under hållbarhetstiden) i förhållande till mindre nödvändiga funktioner.

Produktions- och distributionskedjans förenlighet med bestämmelser om produktion, miljöskydd och arbetstagares rättigheter.

Tillgång till service efter köp.

3.7

EESK föreslår därför att denna åtgärd genomförs på ett effektivt och realistiskt sätt för såväl konsumenterna genom att konsumentskyddet stärks som för företagen, särskilt de små och medelstora, genom att de vet hur de ska genomföra åtgärden i praktiken.

4.   Ökad tillgång till konkurrenskraftiga och hållbara detaljhandelstjänster (åtgärderna 3–5)

4.1

I tjänstedirektivet anges att förbudet mot vissa krav inte ska omfatta "planeringskrav som inte rör ekonomiska mål utan tjänar överordnade syften som rör allmänintresset", och man anger även att direktivet inte påverkar "medlemsstaternas frihet att i enlighet med gemenskapsrätten definiera vad de anser vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse". Bland sådana "överordnade syften som rör allmänintresset" ingår enligt direktivet "bevarande av det nationella historiska och konstnärliga kulturarvet, socialpolitiska och kulturpolitiska mål".

4.2

Vissa former av detaljhandel är kännetecknande för kulturen och levnadssättet i ett visst område. Sådana handelsformer – men endast dessa – måste kunna konkurrera i ett system med liknande företag, där man ständigt strävar efter bättre kvalitet och högre effektivitet till förmån för konsumenterna. Att utsätta dessa företag för storföretagens aggressiva metoder innebär visserligen att man upprätthåller principerna för den fria marknaden, men samtidigt skulle ett kulturarv och ett sätt att leva gå förlorat för all framtid, något som även skulle innebära att samhället och området försvagas, inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv.

4.3

Genom konkurrensen har detaljhandeln förbättrat kvaliteten på tjänsterna och produktionseffektiviteten. Det är viktigt att kommissionen skiljer mellan å ena sidan en sund konkurrens mellan företag av samma slag (vilket stimulerar en ständig strävan efter att förbättra kvaliteten och effektiviteten till förmån för konsumenterna) och olika typer av ekonomiska eller handelsrelaterade konflikter mellan olika företag å den andra.

4.4

Det är viktigt att det inom ett visst geografiskt område råder en sund konkurrens mellan företagen inom en viss sektor, oberoende av företagens storlek. Syftet med konkurrensen ska dock inte vara utslagning, utan snarare att företagen ska kunna sporra varandra till ständigt bättre resultat. Detta ger bättre tjänster, ett större sortiment, konsumentvänligare strukturer, fördelaktigare priser och en lokal identitet.

4.5

Om de stora kedjorna på grund av sin överlägsna ekonomiska styrka lyckas undergräva den traditionella handeln måste detta betraktas som en förlust, eftersom det förstör såväl ett kulturarv och ett sätt att leva som det ekonomiska och sociala nätet i en region eller ett samhälle, aspekter som är värdefullare än konsumenternas möjlighet att dra fördel av ett stort utbud och fördelaktiga priser.

4.6

När det gäller åtgärderna 3 och 4 bör kommissionen, i linje med tjänstedirektivet, uppmuntra medlemsstaterna att fastställa vilka detaljhandelstyper det eventuellt finns som kan göra att de socialpolitiska och kulturella målen kan nås. Kommissionen bör således verka för att den lokala traditionella och oberoende detaljhandeln ska anses utgöra ett allmänintresse i de fall där den kan anses vara ett uttryck för en regions särdrag. Man måste dock se till att nationella särintressen inte finns dolda bland sådana allmänintressen som t.ex. miljön och samhällsplanering. Kommissionen bör därför mycket tydligt ange vad som kan godtas som en regions allmänintresse, t.ex. genom att uppmana varje region/område att själv fastställa tre prioriterade intressen som ska vara vägledande vid bedömningen av nya handelsföretagsetableringar.

4.7

Näthandeln kan inte ersätta den fysiska detaljhandeln, men båda bör försöka finna nya sätt att komplettera varandra, särskilt med tanke på att detaljhandeln även har andra roller i samhället förutom att bara tillhandahålla varor och tjänster till förmånliga priser.

4.8

EESK uppmanar kommissionen att i samråd med medlemsstaterna och tillsammans med de små och medelstora företagens organisationer främja utbildningsinsatser inom små och medelstora företag när det gäller att integrera olika försäljningssätt som komplement till traditionell handel.

4.9

Utvecklingsmöjligheterna för näthandeln är svåra att förutse, eftersom de beror på hur denna typ av handel kommer att regleras av marknaden och myndigheterna. Kommissionen bör vidta och främja åtgärder som syftar till att förbättra sådana tjänster som inte avser försäljning, dvs. tjänster som inte direkt kan härledas till ett specifikt köp och som tillhandahålls av detaljhandeln offline.

4.10

I dag ger butikerna kunderna många tjänster gratis (t.ex. skyltfönster (fönstershopping)), vars kostnader täcks av försäljningsmarginalen. Av det skälet hindrar producenterna ofta onlineköp och tvingar kunderna att handla utanför nätet. Allt fler konsumenter tillämpar dock en modell där de handlar såväl på nätet (produkt- och prisjämförelser) som utanför nätet (för att känna på och prova varorna). EESK rekommenderar att man överger denna konkurrens mellan köp via respektive utanför nätet, och att man i stället främjar en integrering och förbättring av de tjänster som de traditionella butikerna erbjuder, eftersom butikshandeln skapar konkreta sociala relationer, något som är omöjligt på nätet. Det är således integration vi behöver, inte alternativa metoder.

4.11

På medlemsstatsnivå skiljer sig lagstiftningen åt vad gäller detaljhandelns dagliga öppettider och öppethållande på söndagar respektive nattetid. Denna lagstiftning diskuteras i många länder med hänvisning till konkurrensen mellan oberoende företag, små och medelstora företag och mikroföretag samt konsekvenserna för personalen. Kommittén vill uppmana kommissionen att försöka övervinna detta hinder för inre marknaden och den europeiska sociala modellen, bl.a. genom en integration av handeln via respektive utanför nätet.

5.   Handelsrelationer i hela leverantörskedjan för detaljhandeln (åtgärd 5)  (5)

5.1

EESK anser att sektorn för handel och distribution är en av de mest koncentrerade. I varje medlemsstat kontrolleras marknaden av 3–5 företag, ofta multinationella. Detta medför ett stort problem för konkurrensen, eftersom den sektorn har blivit alltför stark i förhållande till leverantörerna, som är många fler till antalet

6.   Att utveckla en mer miljömässigt hållbar leveranskedja för detaljhandeln (åtgärder 6 och 7)

6.1

EESK stöder åtgärd 6, som syftar till att stödja distributörerna i samband med åtgärder för att minska slöseriet med livsmedel (6) och välkomnar beslutet att ett meddelande om hållbar livsmedelshantering ska antas under 2013.

6.2

EESK stöder också kommissionens åtgärd 7, som syftar till att "göra leveranskedjan miljövänligare och mer långsiktigt hållbar" genom metoder som minskar energiförbrukningen och produktionen av förorenande material. Vad gäller sådana material föreslår kommittén att man främjar ett distributionssätt för masskonsumtionsvaror som bygger på dispenserbaserade system i stället för styckförpackade produkter. För att denna åtgärd, som syftar till att minska avfallsmängden, ska kunna genomföras i praktiken uppmanar EESK kommissionen att rådfråga alla berörda parter.

6.3

Denna metod tillämpas i dag i några situationer och för ett fåtal produkter, men skulle kunna tillämpas i mycket större utsträckning:

Färre förpackningar. Om konsumenterna köper en refillprodukt avstår de från att köpa en ny behållare och kan i stället återanvända den som de redan har.

Bättre hygien. En dispenser ger produkten ett effektivare skydd eftersom produkten inte vidrörs av någon annan än den som faktiskt köper den.

Minskat slöseri. Tack vare ett dispenserbaserat system kan man dosera den mängd som man köper och på så sätt undvika att köpa produkter i behållare som inte motsvarar behovet, vilket leder till ett större slöseri.

Bättre information om varumärkena. Dispensrar är generellt sett större än de vanliga produkterna och det ökade utrymme som därmed ges på förpackningen kan användas för att ge mer information än vad som är möjligt på mindre etiketter.

6.4

Detta system används i dag vid småskalig försäljning, t.ex. försäljning av färsk mjölk, och vid försäljning av fordonsbränslen används dispensersystemet redan i mycket stor omfattning. Produkten i sig är inte miljövänlig, men själva försäljningen genererar inte ett enda gram plast och orsakar inte något slöseri.

6.5

Systemet skulle leda till en förändring av hur försäljningsställena är utformade. De skulle behöva vara utrustade med påfyllningsrör från lager till butik eller åtminstone någon form av system för att fylla på dispensrarna. I vilket fall som helst skulle butikshyllorna bli mer dynamiska och levande.

6.6

För att det nya systemet ska bli riktigt framgångsrikt bör det främjas av de stora distributörerna som står för merparten av konsumtionsvaruförsäljningen, eftersom de har den kapacitet och de resurser som krävs för att genomföra en sådan genomgripande förändringsprocess. Även de små och medelstora företagen har här en nyckelroll att spela.

6.7

Kommissionen skulle kunna ta initiativ till en sådan förändring genom att öka medvetenheten om de samhälls- och miljömässiga fördelarna och använda alla till buds stående instrument – även ekonomiska och finansiella – för att främja och underlätta konkreta initiativ och projekt.

7.   Mer innovativa lösningar (åtgärderna 8–10)

7.1

Återhämtningen inom den reala ekonomin sker även med hjälp av innovationer (åtgärd 8) inom denna sektor, och det är mycket viktigt att de små och medelstora företagen får ökad och lättare tillgång till bankkrediter för att kunna inleda projekt och verksamhet av innovativ karaktär.

7.2

Till skillnad från vad som varit fallet i USA måste företagens investeringar i innovation åtföljas av åtgärder för arbetstagarskydd och upprätthållande av arbetets kvalitet.

7.3

Kommissionen verkar förvänta sig att dessa förändringar uppstår som en följd av ökad konkurrenskraft inom detaljhandeln, och att ökad konkurrenskraft är det enda syftet med de åtgärder som föreslås i meddelandet. Även om bristande konkurrens hindrar förändring, är konkurrens i sig ingen garanti för förändring.

7.4

Kommissionen, som menar att detaljhandeln "både genererar och förmedlar […] innovation", är medveten om att de små och medelstora företagen inom detaljhandeln har en mer direkt konsumentkontakt och att de därför har större kunskap om de behov som uppstår och bättre kan anpassa utbudet till den föränderliga och varierade efterfrågan, eftersom de är mer flexibla än stora företag.

7.5

Vissa system- eller metodmässiga förändringar kräver dock en viss planeringsförmåga och framför allt en stark förhandlingsposition, vilket innebär att även de stora företagen måste vara involverade. Kommissionen bör göra allt för att få med alla företag – små, medelstora och stora – i innovations- och förändringsprocessen.

7.6

EESK välkomnar den databas som ska skapas för alla EU-bestämmelser och nationella bestämmelser om livsmedelsmärkning (åtgärd 9) (7).

7.7

EESK stöder kommissionens avsikter att verka för en bättre integration av marknaderna för kort-, internet- och mobilbetalningar (åtgärd 10) (8) och förutspår en ökning på detta område.

8.   Att skapa gynnsammare arbetsvillkor (åtgärd 11)

8.1

Det är viktigt med kompetensmatchning för att kunna öka kvaliteten på arbetena (9) inom denna sektor, som ofta fungerar som en väg in på eller tillbaka till arbetsmarknaden och generellt sett inte betraktas som någon attraktiv eller intressant sektor som man vill satsa sin karriär på.

8.2

För att öka detaljhandelns konkurrenskraft och produktivitet är det viktigt att det finns en stark koppling mellan det yrkeskunnande som behövs och arbetstagarnas kompetens (åtgärd 11). De anställda måste få möjligheter att förbättra sina arbetsprestationer, också som svar på ökande automatisering.

8.3

Kommissionen avser att stärka samarbetet mellan arbetsmarknadens parter för att förbättra möjligheterna till vidareutbildning och omskolning, t.ex. inom ramen för det europeiska rådet för branschkompetens.

8.4

Trots de åtgärder som har vidtagits för teknisk innovation är produktiviteten inom sektorn fortfarande ganska låg, och små och medelstora företag har svårt att investera i ny teknik, innovation och vidareutbildning av sina anställda.

8.5

Man kan dock i handlingsplanen inte förbise det faktum att sektorn drabbas av social dumpning och otillbörlig konkurrens mellan återförsäljarföretag på den inre marknaden, oavsett deras storlek. Detta beror på att systemen för arbetsmarknadsrelationer och kollektivavtalsförhandlingar skiljer sig från land till land, något som ger upphov till olika utvecklingsmodeller och investeringsåtgärder.

8.6

En begränsande faktor i analysen är att den endast hänvisar till en matchning mellan den kompetens som behövs och den kompetens som finns tillgänglig och inte beaktar alla de problem som i dag utgör ett hinder för en integrerad och konkurrenskraftig europeisk inre marknad för denna sektor när det gäller arbetsvillkor, arbetsorganisation, låga löner, flexibilitet, osäkra anställningar och ett stort antal "falska egenföretagare".

8.7

I meddelandet föreslås investeringar på utbildningsområdet, och att regeringar, enskilda individer och utbildningssystemet bör ta ansvar för utbildningsinsatserna. Företagen uppmanas att spela en framträdande roll vid utarbetandet av nya program för studier, vidareutbildning och praktik. EESK anser att företagen inte bara ska delta i fastställandet av vilka behov som finns när det gäller vidareutbildning, utan att de själva även måste vara aktiva och investera i den kunskap som de behöver (10).

8.8

Sådana offentliga och privata investeringar, som samordnas inbördes, skulle inte bara hjälpa ungdomar att komma in på arbetsmarknaden, utan även de grupper i samhället som har mycket svårt att komma tillbaka in på arbetsmarknaden (långtidsarbetslösa, äldre arbetstagare, invandrare och personer med funktionshinder). Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt sysselsättningen bland kvinnor, som är de som löper störst risk att förlora sina arbeten efter en omorganisation och som har det svårast att förena arbete och familjeliv.

8.9

Kompetensmatchning, stärkta partnerskap mellan skolor och företag samt praktikbaserade utbildningssystem kan inte ge de förväntade resultaten i fråga om arbetstagarnas rörlighet eller ökad produktivitet inom sektorn, om den inte åtföljs av ett erkännande inom hela EU av olika länders utbildningsbevis, praktikplatser, lärlingsplatser och förvärvad kompetens.

8.10

Trots de ansträngningar som har gjorts på nationell nivå är svart och odeklarerat arbete fortfarande ett allvarligt problem som gör att företagen konkurrerar sinsemellan med olika villkor i fråga om arbetskraftskostnader. Arbetstagarna inom den informella ekonomin utestängs inte bara från hälso- och sjukvårdsförmåner och välfärdssystemet. De får inte heller någon möjlighet till vidareutbildning eller praktik, vilket helt klart får negativa konsekvenser för deras möjligheter att förbättra sin kompetens och sina yrkesfärdigheter.

8.11

EESK välkomnar kommissionens initiativ att inleda en dialog med alla berörda parter för att bedöma den informella ekonomins effekter på arbetsförhållanden och för att på EU-nivå fastställa effektiva åtgärder för att bekämpa den informella ekonomin. EESK anser att ju starkare politisk vilja medlemsstaterna kan mobilisera, desto effektivare skulle initiativet bli, och kommissionen skulle kunna samordna arbetet genom ett stärkt partnerskap.

8.12

EESK anser att det är viktigt att åtgärderna för att bekämpa svart och informellt arbete diskuteras regelbundet av arbetsmarknadens parter inom ramen för den europeiska sociala dialogen (11).

Bryssel den 10 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  EESK:s yttrande om "Skatte- och finansparadis", punkterna 3.25 och 3.26, EUT C 229, 31.7.2012, s. 7.

(2)  Rapporten "Comparison Tools" presenterades vid den europeiska konsumentkonferensen den 18 mars 2013.

(3)  Kommissionens meddelande "Upprättande av den inre marknaden för gröna produkter" av den 9 april 2013.

(4)  Exempel på information som nu utgör kunskap: ursprunget och produktionskedjan när det gäller köttprodukter, den geografiska täckningen för mobiltelefoni samt nollutsläppsprodukter när det gäller livsmedelstransporter.

(5)  EESK:s yttrande om "Otillbörliga affärsmetoder i leveranskedjan" (Se sidan 26 i detta nummer i EUT).

(6)  EESK:s yttrande om "Förebyggande och minskning av livsmedelssvinn", föredragande Yves Somville, EUT C 161, 6.6.2013, s. 46.

(7)  EUT C 198, 10.7.2013, s. 77 och EUT C 204, 9.8.2008, s. 47.

(8)  EUT C 351, 15.11.2012, s. 52.

(9)  32 % av de anställda är obehöriga eller endast delvis behöriga, jämfört med ett genomsnitt på 27 %. 15 % av de anställda inom denna sektor är under 24 år, vilket ska jämföras med ett genomsnitt på 9 %. Vidare är 60 % av arbetstagarna kvinnor.

(10)  I vissa länder, t.ex. Italien och Frankrike, har stöd för utbildning inom olika yrkesgrupper inom bilaterala organ eller gemensamma kommittéer gett intressanta resultat.

(11)  Gemensamt yttrande från UNI-Europa Commerce och EuroCommerce av den 24 april 2012.


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/26


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Grönbok om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel”

COM(2013) 37 final

2013/C 327/06

Föredragande: Igor ŠARMÍR

Den 18 mars 2013 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Grönbok om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel"

COM(2013) 37 final.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 11 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 140 röster för, 1 röst emot och 9 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK noterar att kommissionen har offentliggjort grönboken i denna fråga och anser att denna visar på att det har skett en positiv och tydlig förskjutning i kommissionens syn på problemet med otillbörliga affärsmetoder.

1.2

EESK anser inte bara att det är orättvist utan även oetiskt att använda sig av otillbörliga affärsmetoder samt att det strider mot grundläggande rättsliga principer och mot både utbuds- och efterfrågesidans intressen. Eftersom det i själva verket handlar om missbruk av en betydligt starkare marknadsställning, anser vi att man i detta sammanhang bör använda termen "affärsmetoder som grundar sig på missbruk", som också rutinmässigt används i franskan och engelskan.

1.3

Enligt EESK är de otillbörliga affärsmetodernas nuvarande utbredning och graden av dem framför allt en följd av de företagskoncentrationer som har ägt rum under de senaste årtiondena.

1.4

De resultat som högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja har uppnått hittills är enligt EESK oklara, och förslagen är inte tillräckliga om man vill lösa problemet med otillbörliga metoder. Kommittén uppmanar därför kommissionen att komma med ytterligare initiativ.

1.5

Kommittén betvivlar inte att otillbörliga metoder kan tillämpas inom alla avtalsförhållanden men är övertygad om att situationen är särskilt allvarlig i relationerna mellan stormarknader å ena sidan och små och medelstora företag inom jordbruks- och livsmedelskedjan å andra sidan. Här uppträder olika former av missbruk i en grad som inte förekommer i några andra förhållanden.

1.6

Kommittén är framför allt positiv till att kommissionen i grönboken uttryckligen ställer frågan om det råder faktisk avtalsfrihet i förhållanden som är mycket obalanserade, och på så sätt instämmer i EESK:s uppfattning.

1.7

Enligt EESK fångar kommissionen i grönboken de otillbörliga affärsmetodernas väsen och främsta former mycket väl. Å andra sidan är kommittén övertygad om att kommissionen borde föreslå en enhetlig definition av otillbörliga affärsmetoder, en definition liknande den som redan finns i direktiv 2005/29/EG, eftersom det finns en viss likhet mellan de metoder som omtalas i grönboken och "vilseledande marknadsföringsmetoder" (1).

1.8

Otillbörliga affärsmetoder är desto mer framträdande när det råder "ett klimat av rädsla", som är ett resultat av den svagare avtalsslutande partens fruktan för att den starkare parten ska säga upp det kommersiella samarbetet. Detta är bland annat fallet när storskaliga detaljhandelsföretag utövar otillbörliga påtryckningar på sina leverantörer och/eller vältrar över alltför höga priser på detaljhandlarna och därigenom även på konsumenterna.

1.9

De negativa effekterna av otillbörliga affärsmetoder sträcker sig enligt EESK längre än förbindelserna mellan företag och de drabbar inte bara svagare avtalsslutande parter. Konsumenterna och "staternas ekonomiska intressen" drabbas också. Detta framhävs inte tillräckligt i grönboken.

1.10

Enligt EESK är de lagar som i många medlemsstater antas i syfte att minska användningen av otillbörliga affärsmetoder ett resultat av dagens oacceptabla situation. Av olika skäl har dessa lagar hittills visserligen inte lett till någon tillfredsställande lösning, men man kan ändå inte säga att ingenting har uppnåtts. Ett framsteg är att man har skapat större insyn i vinstfördelningen och satt stopp för de mest anstötliga utpressningsmetoderna.

1.11

Även om EESK inte har några uppgifter som tyder på att antagandet av ovannämnda lagar på nationell nivå har en negativ inverkan på den fria rörligheten för varor inom EU, kan det uppstå vissa begränsningar. Inga av dessa lagar är dock protektionistiska och de gäller i lika hög grad för lokala företagare som för företagare från andra medlemsstater.

1.12

I alla ytterligare reflexioner om hur man ska lösa problemet med otillbörliga affärsmetoder bör man utgå ifrån att det i vissa förhållanden inte råder avtalsfrihet.

1.13

Kommittén anser att man i framtida bestämmelser om ojämlika affärsförbindelser bör ta hänsyn till faktorn rädsla. Man måste se till att nödvändig jämvikt råder mellan de avtalsslutande parterna så att förbindelserna mellan dem blir jämlika. Det primära syftet med bestämmelser om otillbörliga metoder kan därför inte bara vara att skydda svagare avtalsslutande parter. Det bör också vara att skydda "staternas ekonomiska intressen". Detta skulle till exempel innebära att leverantörer av livsmedel inte aktivt behöver delta i administrativa och rättsliga förfaranden.

1.14

EESK uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning som förbjuder otillbörliga affärsmetoder. Denna bör grunda sig på en vägledande förteckning, som omfattar de mest typiska formerna av otillbörliga metoder som tillämpas av starkare avtalsslutande parter för att övervältra egna naturliga kostnader och risker på den svagare avtalsslutande parten.

1.15

Kommittén uppmanar kommissionen att i samarbete med nationella konkurrensskyddsorgan och mot bakgrund av de senaste årtiondenas faktiska erfarenheter göra en radikal översyn av de befintliga men helt klart föråldrade konkurrensbestämmelserna, i syfte att främja en rättvis konkurrens som också grundar sig på ett rättvist utbyte av relevant information inom denna sektor så att alla fall av dominerande ställning kan beaktas.

2.   Inledning

2.1

I grönboken skiljer man på leverantörs- och distributörskedjor för livsmedel och icke-livsmedel. Detta är helt motiverat, eftersom livsmedelskedjan jämfört med andra har sina egna särdrag.

2.2

Under de senaste två årtiondena har det skett stora koncentrationer bland företagen inom leverantörs- och distributörskedjorna, och detta har lett till verkliga oligopol. När det gäller livsmedelskedjan är det framför allt inom detaljhandeln som det har skett en koncentration. Detta gäller i något mindre grad även för livsmedelsförädlingssektorn och minst av allt den primära jordbruksproduktionen. Detta har lett till stora obalanser inom livsmedelskedjan, eftersom oligopolen har en stark förhandlingsposition gentemot sina betydligt mer splittrade affärspartner.

2.3

Kommittén är övertygad om att de strukturella obalanser som har uppstått leder till att otillbörliga affärsmetoder i vissa fall tillämpas och att dessa metoder ofta inte bara står i strid med rättvisa, ärlighet och etikett utan även med grundläggande rättsliga principer.

2.4

Uppgifterna i grönboken om att de första diskussionerna om otillbörliga affärsmetoder på EU-nivå inte började förrän 2009 stämmer inte. Det som hände detta år var att denna problematik fördes upp på kommissionens officiella dagordning. Redan 2005 antog EESK ett viktigt yttrande (2), som i en tid då frågan om otillbörliga affärsmetoder fortfarande var tabubelagd mycket kritiskt framhöll en mängd negativa aspekter i stormarknadernas beteende. Man bör också nämna den viktiga roll som Europaparlamentsledamöternas skriftliga förklaring från 2007 (3) spelade, där kommissionen direkt uppmanades att vidta nödvändiga åtgärder för att åtgärda situationen.

2.5

Enligt EESK är de resultat som högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja hittills har uppnått ganska osäkra, eftersom den genomföranderam med "god praxis" som föreslås inte har lett till någon överenskommelse om att lösa det problemet som otillbörliga affärsmetoder utgör. Tre kommissionsledamöter har beklagat detta (4).

2.6

Europeiska konkurrensnätverkets rapport bekräftar att otillbörliga metoder tillämpas, framför allt inom livsmedelssektorn. Detta stämmer överens med EESK:s övertygelse om att stormarknadernas missbruk av sin ekonomiskt starkare ställning gentemot små och medelstora företag inom produktion och förädling av livsmedel är betydligt allvarligare än inom andra avtalsförhållanden. Ett bevis är också att det i åratal bara har varit dessa leverantörer av livsmedel till de stora storskaliga detaljhandelsföretagen som har gjort anmälningar och inga andra.

2.7

EESK noterar kommissionens uttalande om att användningen av otillbörliga metoder inverkar skadligt på EU:s ekonomi som sådan och inte bara på avtalsförhållandena mellan två företag.

3.   Definition av otillbörliga affärsmetoder

3.1   Begreppet otillbörliga affärsmetoder

3.1.1

Hittills har man inte officiellt ställt sig frågan om det råder avtalsfrihet i affärsrelationer, inte ens i förhållandet mellan stormarknader och små och medelstora livsmedelsproducenter. Fram till nyligen var avtalsfriheten ett av de främsta argumenten mot bestämmelser om otillbörliga affärsmetoder, inte bara från stormarknadernas utan även från de offentliga myndigheternas sida. Att kommissionen i grönboken nu överger denna ståndpunkt och uttryckligen medger att det inte råder någon faktisk avtalsfrihet vid betydande obalans i ekonomisk styrka mellan två avtalsslutande parter, är enligt kommittén ett mycket viktigt steg.

3.1.2

Att man erkänner att det inte råder avtalsfrihet är enligt kommittén en grundläggande förutsättning för att man effektivt ska kunna leta efter sammanhängande lösningar på problem som beror på obalanser i leverantörs- och distributörskedjan, framför allt på livsmedelsområdet.

3.1.3

Kommissionen fångar i detta avsnitt av grönboken mycket skickligt de otillbörliga affärsmetodernas väsen och deras främsta former. Framför allt i förhållandet mellan stormarknaderna och livsmedelsleverantörerna har den svagare parten inte något verkligt alternativ, eftersom det finns mycket få stora köpare på marknaden och, än viktigare, eftersom alla köpare har ungefär samma förhållningssätt till leverantörerna.

3.1.4

Flera exempel på otillbörliga affärsmetoder som nämns i dokumentet visar att vissa köpare inte tvekar att använda alla tillgängliga medel för att utverka ytterligare och helt oberättigade förmåner på den andra avtalsslutande partens bekostnad. Det handlar framför allt om betalningar för fiktiva tjänster eller om obeställda tjänster som saknar värde för den andra parten.

3.1.5

När det gäller de frågor som ställs i detta avsnitt av grönboken har EESK följande ståndpunkt:

Fråga nr 1: EESK anser att grönboken bör innehålla en definition av "otillbörliga affärsmetoder" liknande den som redan finns i direktiv 2005/29/EG. Kommittén instämmer dock när det gäller de element och parametrar som enligt grönboken är typiska för situationer med otillbörliga affärsmetoder.

Fråga nr 3: Konceptet "otillbörliga affärsmetoder" bör inte bara avse förhandlingar utan bör omfatta hela affärsrelationen så länge den varar.

Fråga nr 4: Otillbörliga affärsmetoder kan i teorin förekomma i alla stadier av leverantörs- och distributionskedjan, men i den form som kritiseras här förekommer de endast i förhållandet mellan stormarknader och små och medelstora företag inom produktion och förädling av livsmedel. Det finns till exempel inga tecken på att multinationella livsmedelsföretag, som också är oligopol, kräver arvoden av sina leverantörer för att föra upp dem på sina leverantörslistor eller betalning för en påhittad tjänst. Man bör dock också nämna exempel där multinationella livsmedelsföretag ställer som villkor att (den efterfrågade) varan endast levereras om ingen liknande vara köps från konkurrenterna.

Fråga nr 5: Faktorn rädsla är ett känt faktum, framför allt i förhållandet mellan stormarknader och små och medelstora livsmedelsproducenter. Detta är en följd av det uttalade eller outtalade hotet om att säga upp samarbetet och de allvarliga ekonomiska problem som detta skulle medföra för leverantören. Vid varje försök att fastställa bestämmelser om de otillbörliga affärsmetoderna måste man ta hänsyn till faktorn rädsla. Denna innebär nämligen att man inte kan förvänta sig vare sig anmälningar eller vittnesmål från leverantören i administrativa förfaranden eller domstolsförfaranden.

3.2   Exempel på otillbörliga affärsmetoder

3.2.1

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen här hänvisar till uppgifter från ett antal nationella konkurrensmyndigheter. Bortsett från dem som nämns rekommenderar vi framför allt samarbete med de franska och tjeckiska myndigheterna, eftersom dessa har direkta erfarenheter av att tillämpa nationella lagar mot otillbörliga affärsmetoder. Myndigheter som ska motverka monopolbildning har vid sina kontroller rätt att få insyn i räkenskapshandlingar (bl.a. avtal, fakturor och kontoutdrag) som gör det möjligt att direkt bevisa användning av otillbörliga metoder.

3.2.2

De exempel som nämns och som har tillhandahållits av de brittiska, spanska och irländska konkurrensmyndigheterna visar att många av de metoder som används inte bara bör betecknas som "oetiska", eftersom de tydligt faller utanför lagens gränser (framför allt när det handlar om "mobbning och trakasserier").

3.3   Möjliga effekter av otillbörliga affärsmetoder

3.3.1

Det råder ingen tvekan om att otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av en starkare mot en svagare avtalsslutande part har en negativ inverkan, och minskade investeringar och innovationer inom produktion är en logisk följd av detta. Enligt EESK tar man dock inte i tillräcklig utsträckning upp effekterna på konsumenterna, eftersom dessa effekter inte bara yttrar sig i minskad innovation. I detta avsnitt talas det inte alls om hotet mot staternas ekonomiska intressen, som till viss del tas upp i tidigare avsnitt i grönboken. Detta är tydligast i länderna i Central- och Östeuropa, där den storskaliga distributionen av livsmedel helt och hållet befinner sig i händerna på företag från andra medlemsstater. Eftersom de lokala producenterna, till största delen små och medelstora företag, inte klarar av att uppfylla de ofta utpressningsliknande kommersiella villkoren, håller hela jordbruks- och livsmedelssektorn i regionen på att gå under, och de länder som traditionellt sett har varit självförsörjande på baslivsmedel har i stor utsträckning förlorat sin livsmedelstrygghet. Inhemsk produktion ersätts på så sätt av importerade varor av ofta mycket tveksam kvalitet.

3.3.2

EESK har följande svar på de frågor som ställs i detta avsnitt av grönboken:

Fråga nr 6: Inom livsmedelssektorn hör otillbörliga affärsmetoder till framför allt stormarknadernas rutinmässiga vardagspraxis.

Fråga nr 7: Leverantörer av andra varor än livsmedel drabbas helt uppenbart i betydligt mindre utsträckning av livsmedelskedjornas otillbörliga affärsmetoder. Detta beror förmodligen på att de är mindre beroende av de storskaliga detaljhandelsföretagen, eftersom leverantörer av t.ex. leksaker, sportartiklar eller kläder har betydligt större avsättningsmöjligheter än livsmedelsproducenterna. Otillbörliga affärsmetoder förekommer i franchiseförhållanden i detaljhandeln både i och utanför livsmedelssektorn. Där råder i princip samma problematik som den som beskrivs i yttrandet om leveranskedjan för livsmedel. Även här råder det obalans i förhållandet mellan en starkare part (franchisegivaren/kedjan) och en mycket svagare part (franchisetagaren). Här gäller därför samma utgångspunkt, dvs. frånvaro av avtalsfrihet (förhandlingsfrihet). Franchisetagarna undertecknar franchiseavtal på franchisegivarnas villkor och har inget annat val om de vill ha avtalet. Det som sägs om faktorn rädsla, att distributörerna (franchisegivarna) övervältrar egna kostnader på leverantörerna (franchisetagarna), utan motprestation/mervärde för franchisetagarna, gäller också i franchiseförhållanden. Under avtalets genomförande kommer franchisegivaren ofta med unilaterala ändringar av gjorda överenskommelser i form av "anvisningar", dvs. utanför kontraktet.

Fråga nr 8: Otillbörliga affärsmetoder har stor inverkan på de möjligheter som små och medelstora företag inom jordbruks- och livsmedelskedjan har till investeringar och innovation. Investeringarna för att skydda olika allmänintressen, t.ex. miljön, arbetsförhållanden, djurskydd och klimat, är mindre, till följd av beroendet av ett litet antal köpare och den osäkerhet som detta leder till.

Fråga nr 9: Effekterna på konsumenterna av otillbörliga affärsmetoder som tillämpas mellan företag behandlas i detalj i en separat studie (5). Konsumenterna får betala för dagens system, framför allt på lång sikt, eftersom det saknas investeringar i hållbar produktion och innovation. På lång sikt kommer konsumenterna också att få betala för marknadsmisslyckandena på områdena miljö, klimat, arbetsförhållanden och djurskydd. Mer acceptabelt verkar det därför vara att konsumenterna i dag betalar något mer för sina livsmedel, eftersom den rådande konkurrensen mellan olika handelssystem bara grundar sig på lägsta möjliga konsumentpris och allt annat offras för detta.

Fråga nr 10: Otillbörliga affärsmetoder har utan tvivel en negativ inverkan på den inre marknadens funktion, eftersom de kraftigt kringskär små och medelstora företags möjligheter att hävda sig. De storskaliga detaljhandelsföretagen beslutar i princip vad som ska säljas och var, och kriteriet är i många fall inte det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet utan ofta den största "villigheten" eller "förmågan" att godta otillbörliga affärsmetoder.

4.   Lagstiftning om otillbörliga affärsmetoder

4.1

När man analyserar den lagstiftning som redan finns på nationell nivå och EU-nivå verkar två faktorer vara framträdande. Att vissa ekonomiskt starka aktörer tillämpar otillbörliga affärsmetoder är i dag för det första ett allmänt känt och obestridligt faktum. De behöriga myndigheterna i en mängd medlemsstater har också kommit fram till att det krävs bestämmelser för att avhjälpa den rådande situationen.

4.2

Den utsträckning i vilken otillbörliga affärsmetoder tillämpas i dag, särskilt mellan storskaliga detaljhandelsföretag och livsmedelsproducenter, är framför allt ett tecken på hur föråldrad konkurrenslagstiftningen är. Vissa av de otillbörliga affärsmetoder som tillämpas tyder på kraftigt snedvridna konkurrensförhållanden och att vissa företag verkligen har en dominerande ställning som inte kan hanteras med den nuvarande antimonopollagstiftningen.

4.3

Utöver att se över konkurrenslagstiftningen är det fullständigt legitimt att man på EU-nivå förbjuder användning av vissa på förhand fastställda otillbörliga metoder, så att man uppnår den så välbehövliga harmoniseringen av den splittrade rättsliga miljön. Det måste dock finnas ett logiskt samband mellan bestämmelserna om otillbörliga affärsmetoder och den ändrade antimonopolslagstiftningen, så att det bara är de logiska initiativtagarna till ett avtal med otillbörliga kommersiella villkor, dvs. den part som har en dominerande ställning, som bestraffas.

4.4

För att dessa harmoniserade bestämmelser ska bli verkningsfulla måste man ta hänsyn till att det finns en "risk att bli struken" från leverantörslistan och att svagare avtalsslutande parter, framför allt små och medelstora företag som levererar till stormarknader, därför inte vågar anmäla. Målsättningen med bestämmelserna måste vara bredare än att bara lösa problem mellan företag.

4.5

EESK har följande svar på de frågor som ställs i detta avsnitt av grönboken (och som inte har besvarats i tidigare avsnitt):

Fråga nr 11: De bestämmelser mot otillbörliga affärsmetoder som har antagits i vissa medlemsstater har hittills inte gett tillfredsställande resultat. Enligt EESK beror detta dock på att de flesta av dessa bestämmelser antogs ganska nyligen (Italien, Slovakien, Tjeckien, Ungern och Rumänien) och på att de rättsligt sett inte uttryckligen utgår från att det inte råder avtalsfrihet, även om själva erkännandet av att otillbörliga affärsmetoder tillämpas innebär att allt inte är som det ska med den faktiska avtalsfriheten. Man kan dock inte säga att ingenting har uppnåtts med dessa lagar. I de länder där de har antagits tillämpas inte längre de mest anstötliga avtalsvillkoren, och de stormarknader som vill utverka oberättigade förmåner måste tillämpa mer sofistikerade metoder. Den största framgången har uppnåtts i Frankrike, där man genom lagstiftning och tvångsåtgärder har lyckats sänka de s.k. leverantörsrabatterna till en godtagbar nivå (10–15 % i stället för tidigare 50–60 %) (6). Detta har lett till en mycket större insyn i vinstfördelningen inom livsmedelskedjan.

Fråga nr 12: Vikten av att man snabbt antar en särskild lag beror också på hur utbredd användningen av otillbörliga affärsmetoder är. Detta varierar också mellan de enskilda länderna. Situationen skiljer sig åt mellan södra Europa, Central- och Östeuropa och Nordeuropa. Varje region har också sin rättskultur och tradition. Detta är orsaken till att vissa länder har och andra ännu inte har någon ram för reglering (eller självreglering).

Fråga nr 14: Kommittén är övertygad om att nya harmoniseringsåtgärder bör vidtas på EU-nivå (se punkterna 4.2, 4.3 och 4.4).

Fråga nr 15: Det är redan tydligt att regleringen har en viss positiv effekt (se ovan). Det finns vissa farhågor när det gäller bestämmelser på detta område, men dessa hänger samman med antagandet om att det råder avtalsfrihet. Eftersom detta inte är fallet i de avtalsförhållanden som omtalas här finns det dock ingen grund för dessa farhågor.

5.   Tillämpningen av bestämmelserna mot otillbörliga affärsmetoder

5.1   Tillämpningsmekanismer på nationell nivå

5.1.1

Kommittén instämmer i kommissionens uppfattning att de mekanismer som i dag tillämpas mot otillbörliga avtalsvillkor på nationell nivå rent generellt är otillräckliga. De främsta orsakerna till detta är att man inte tar hänsyn till att det faktiskt inte råder avtalsfrihet och till att det finns en "rädsla för bli struken" från leverantörslistan och därmed ett visst klimat av rädsla. Detta problem har man hittills bäst lyckats hantera i Frankrike, där tillsynsorganet också ingriper på grundval av icke-formella uppgifter och på eget initiativ. Bekämpningen av otillbörliga metoder grundar sig dessutom på skyddet av staternas ekonomiska intressen och inte på skyddet av den svagare avtalsslutande parten.

5.1.2

I vissa medlemsstater finns det lagar mot otillbörliga avtalsvillkor men i andra återigen inte. Dessutom finns det betydande skillnader mellan de enskilda lagarna. Detta är utan tvivel ett visst hinder för gränsöverskridande handel (fråga nr 16).

5.1.3

Det enda förståndiga sättet att hantera de negativa effekterna av skillnaderna mellan lagarna på området i en gemensam strategi är enligt EESK att man antar harmoniserande lagstiftning mot otillbörliga avtalsvillkor (fråga nr 17).

5.2   Tillämpningsmekanismer på EU-nivå

5.2.1

EESK instämmer i kommissionens påstående att det i nuläget inte finns någon specifik mekanism för kampen mot otillbörliga affärsmetoder på EU-nivå. Kommittén är också övertygad om att man för att övervinna faktorn rädsla måste ge de nationella organ som har behörighet på detta område befogenhet att agera på eget initiativ, godta anonyma eller informella anmälningar och utdöma påföljder (fråga nr 18).

6.   Typer av otillbörliga affärsmetoder

6.1

Kommittén instämmer i att otillbörliga affärsmetoder tillämpas i hela leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel, men är med tanke på vad som nämns ovan övertygad om situationen är som mest allvarlig i förhållandet mellan stora livsmedelsdistributörer och små och medelstora producenter.

6.2

När det gäller de arvoden som krävs för att bli upptagen på en leverantörslista är det inte alls tydligt vilken motprestation som motsvarar det arvode som en potentiell leverantör måste betala. Betalningen av detta arvode, som är ett nödvändigt förhandsvillkor för allt kommersiellt samarbete, ger i de flesta fall inte heller leverantören någon garanti för att köparen verkligen köper varan av leverantören eller mot att leverantören utan anledning "blir struken" från köparens leverantörslista.

6.3

S.k. leverantörsrabatter ingår i de storskaliga detaljhandelsföretagens rutinmässiga vardagspraxis, och enligt EESK är den allmänna nyttan av dessa minst sagt tveksam. Å ena sidan är leverantörsrabatterna en symbol för missbruk av en verkligt dominerande ställning eftersom de ofta används som täckmantel för obeställda eller fiktiva tjänster. Å andra sidan leder de till en mycket dålig insyn i vinstfördelningen. Leverantörsrabatterna gör det mycket svårt för leverantörer (och utomstående observatörer) att fastslå hur mycket som faktiskt har betalats för en levererad vara. I själva verket förutsätter leveransen av en vara att leverantören godtar tjänster som erbjuds av köparen. Enligt EESK bör avgifterna för verkliga och motiverade tjänster som köparen tillhandahåller räknas in i inköpspriset för livsmedlen.

6.4

EESK har följande svar på de frågor som ställs i detta avsnitt av grönboken (och som inte har besvarats i tidigare avsnitt):

Fråga nr 19: Till listan över otillbörliga affärsmetoder skulle vi vilja lägga till avgifter för påhittade och obeställda tjänster, orimligt höga avgifter för faktiskt tillhandahållna tjänster samt överföring av affärsrisk och marknadsföringskostnader på leverantören.

Fråga nr 20: Att det finns en förteckning över otillbörliga metoder är en grundläggande förutsättning för att man ska kunna bekämpa dem. Denna förteckning bör naturligtvis uppdateras regelbundet. Man kan dock inte begränsa sig till bara förteckningar. Man bör föreslå en tillräckligt bred definition av otillbörliga metoder som innefattar fall som inte uppfyller den allmänna definitionen på "god affärspraxis" enligt kriterierna "god tro", "avtalsrättslig balans" och "gemensamma regler för företagare i de ekonomiska sektorerna i fråga".

Fråga nr 21: EESK anser att varje led i hela leverantörskedjan bör bära sina egna kostnader och risker och verka för en rättvis fördelning av den totala marginalen. Detta innebär att producenten bör bära de kostnader och risker som hänger samman med produktionen, och handlaren dem som hänger samman med försäljningen.

Fråga nr 23: EESK anser att rättvisa metoder bör tas med i en ram på EU-nivå.

Fråga nr 24: Kommittén är övertygad om att man bör anta ett bindande rättsligt instrument på EU-nivå, t.ex. en förordning.

Fråga nr 25: Enligt EESK ägnas det i grönboken inte tillräcklig uppmärksamhet åt effekten på konsumenterna och på staternas ekonomiska intressen av att otillbörliga metoder tillämpas mellan företag.

Bryssel den 11 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Se EESK:s yttrande "Vilseledande marknadsföringsmetoder" (EUT C 271,19.09.2013, s. 61-65).

(2)  EUT C 255, 14.10.2005, s. 44.

(3)  Europaparlamentsledamöternas skriftliga förklaring 0088/2007 om utredning av och åtgärder mot det maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen utövar.

(4)  Europeiska kommissionen, pressmeddelande, Bryssel, 5 december 2012: "Improving the functioning of the food supply chain".

(5)  Consumers International, "The relationship between supermarkets and suppliers: What are the implications for consumers?", 2012.

(6)  Uppgifter från Direction Générale de la Concurrence, de la Consommation et de la Répression des Fraudes (DGCCRF, det franska generaldirektoratet för konkurrens, konsumtion och bedrägeribekämpning).


BILAGA

till Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Följande ändringsförslag fick mer än en fjärdedel av rösterna men avslogs av plenarförsamlingen (artikel 54.3 i arbetsordningen):

Punkt 1.10

Ändra enligt följande:

"Enligt EESK är de lagar som i många medlemsstater antas i syfte att minska användningen av otillbörliga affärsmetoder ett resultat av dagens oacceptabla situation. Av olika skäl har dessa lagar hittills visserligen inte lett till någon tillfredsställande lösning, men man kan ändå inte säga att ingenting har uppnåtts. Det återstår dock fortfarande en hel del att göra när det gäller att skapa Ett framsteg är att man har skapat större insyn i vinstfördelningen prissättningen och satt sätta stopp för de mest anstötliga utpressningsmetoderna."

Motivering

Ges muntligt.

Resultat av omröstningen:

För

:

54

Emot

:

63

Nedlagda

:

27


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/33


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Smart lagstiftning – tillgodose de små och medelstora företagens behov”

COM(2013) 122 final

2013/C 327/07

Föredragande: Anna Maria DARMANIN

Medföredragande: Brendan BURNS

Den 18 april 2013 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Smart lagstiftning – tillgodose de små och medelstora företagens behov"

COM(2013) 122 final.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 11 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 156 röster för, 2 röster emot och 2 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK stöder kommissionens mål att placera smart lagstiftning högt upp på dagordningen. Lagstiftning är nödvändig, men den måste vara väl utformad om EU:s politiska mål ska kunna uppnås till minsta möjliga kostnad. EESK välkomnar de satsningar som kommissionen gjort under årens lopp för att främja utformning och tillämpning av bättre regleringsverktyg, t.ex. konsekvensbedömningar och deltagande från berörda aktörer.

1.2

Kommittén vill därför framföra följande:

a)

Vi noterar att smart lagstiftning visserligen är nödvändig för företag av alla storlekar, men att onödig byråkrati får oproportionerligt stora konsekvenser för mindre företag, särskilt mikroföretag.

b)

Vi vill påminna kommissionens alla avdelningar om att test som avser följderna för de små och medelstora företagen är en nödvändig del av konsekvensbedömningarna. Vi uppmanar EU-lagstiftaren att i samband med förberedelserna av konsekvensbedömningar och rättsakter beakta de små företagens och mikroföretagens särart i gruppen av små och medelstora företag.

c)

EESK välkomnar Refit-programmet, som kommer att sätta fingret på bördor och ineffektiva åtgärder som drabbar små och medelstora företag. Programmet bör användas för att finna befintliga regler som inte längre fyller sitt syfte och föreslå att de upphävs, och för att konsolidera befintlig lagstiftning. Vi föreslår att kommissionen så snart som möjligt inleder nya kontroller av ändamålsenligheten genom att prioritera de som följer av de tio mest betungande rättsakter som presenteras i meddelandet, med särskild inriktning på mikroföretagen.

d)

EESK påminner om en grundsats i programmet, nämligen att konsekvensbedömningarna ska göras mer användarvänliga genom att man använder en standardiserad mall och tillhandahåller en tydlig sammanfattning som lyfter fram huvudfrågorna, bl.a. genomförandekostnaderna, särskilt för mikroföretagen.

e)

Kommittén anser att man på längre sikt bör inrätta en oberoende konsekvensbedömningsnämnd med verksamhet inom alla EU-institutioner. Denna oberoende konsekvensbedömningsnämnd skulle kunna använda externa sakkunniga för ytterligare granskning av kommissionens förslag för att säkerställa korrekt förståelse för de olika faktorer som ska granskas.

f)

EESK instämmer i att mikroföretag inte bör undantas som helhet, utan att en bedömning bör göras från fall till fall i samband med lagstiftningsförslag efter en grundlig konsekvensbedömning.

g)

EESK påminner kommissionen om att den bör tillfoga ytterligare information om vilka förändringar som har gjorts och om orsaken till förändringarna, som ett resultat av samrådsförfarandet.

h)

Vi anser att kommissionen fortlöpande bör övervaka den resultattavla för små och medelstora företag som inrättats genom en centraliserad samordningstjänst i nära samarbete med småföretagsorganisationer.

i)

EESK efterlyser ett nytt program för att minska onödiga regelbördor och säkerställa att smartare lagstiftning inte undantar företag från arbetarskyddsbestämmelser, jämställdhetsnormer och miljöstandarder. Vi förespråkar därför varmt en ny mandatperiod fram till 2020 för Stoiber-gruppen, för att övervaka och genomföra särskilt sådana politiska åtgärder som berör mikroföretag och småföretag, i samarbete med de små och medelstora företagens organisationer.

j)

Vi uppmanar även rådet och parlamentet att begränsa den administrativa bördan för företag också när de utarbetar EU-lagstiftning.

k)

EESK föreslår att medlemsstaterna utbyter bästa praxis i fråga om smart lagstiftning för att undvika överreglering (s.k. gold plating).

2.   Kommissionens förslag

2.1

I november 2011 offentliggjorde kommissionen en rapport om "Att minska regelbördan för små och medelstora företag – Anpassning av EU:s regler till småföretagens behov" (1), där den fastställde åtgärder med specifik inriktning på små och medelstora företag. Rapporten återspeglade principen "tänk småskaligt först" som anges i småföretagsakten (2), och som kräver att man tar hänsyn till konsekvenserna för små och medelstora företag vid utformningen av lagstiftning och att befintlig lagstiftning förenklas. Kommissionen förklarade sig villig att ta itu med bördan för de små och medelstora företagen i ett nytt program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit: Regulatory Fitness and Performance Programme) (3), som också lanserades i december 2012.

2.2

Kommissionens meddelande till rådets vårtoppmöte, "Smart lagstiftning – tillgodose de små och medelstora företagens behov" (4), som antogs den 7 mars 2013, innehåller en inventering av alla de åtgärder som kommissionen vidtagit sedan 2011 i fråga om bördan för småföretag. Här granskas framstegen på följande områden:

Den roll som konsekvensbedömningar spelar för småföretagslagstiftningen.

Utarbetandet av en årlig resultattavla för små och medelstora företag.

Kontroller av lagstiftningens ändamålsenlighet.

3.   Observationer och kommentarer

3.1   Smart lagstiftning är viktigt för småföretagen – särskilt mikroföretagen

3.1.1

EESK har alltid stött och uppmuntrat initiativ för bättre lagstiftning, vilket framgår av tidigare yttranden (5). Kommittén noterar att smart lagstiftning visserligen är nödvändig för alla företag, men att onödig byråkrati får oproportionerligt stora konsekvenser för mikroföretag och små företag. Därför måste tillämpningen av principen "tänk småskaligt först" vara en prioritering när man utarbetar ny lagstiftning och genom hela beslutsprocessen.

3.1.2

De små och medelstora företagen skiljer sig åt vad avser storlek, verksamhetsområde, mål, finansiering, ledning, geografisk placering samt rättslig status (6). De politiska beslutsfattarna måste därför beakta dessa faktorer när de utarbetar lagstiftning för dem. De måste komma ihåg att enskilda bestämmelser kanske inte tycks särskilt betungande, men att det bland annat är ansamlingen av lagar och bestämmer som avskräcker ett mikroföretag eller ett småföretag från att utveckla nya idéer, utvidga sin marknadsnärvaro eller anställa nya medarbetare.

3.1.3

Som en konsekvens av detta uppfattar många små och medelstora företag, särskilt mikro- och småföretag, lagstiftning som ett sätt att kväva företagsutvecklingen snarare än som ett sätt att underlätta tillväxt. EESK anser att smartare lagstiftning på EU-nivå inte kommer att hjälpa om det inte i lagstiftningen tydligt fastställs vilka företag man försöker hjälpa och vilka (eventuella) undantag som dessa företag kan åtnjuta eller åberopa. EESK uppmanar därför med kraft kommissionen att göra en fullständig utvärdering av konsekvenserna för små och medelstora företag (småföretagstest) i samband de konsekvensbedömningar som genomförs i de olika generaldirektoraten. Vår kommitté anser att dessa småföretagstest måste innehålla uppgifter om förslagens potentiella kostnader och fördelar med beaktande av företagens storlek, varvid man bör göra tydlig åtskillnad mellan mikroföretag, små företag och medelstora företag. Om småföretagstesten inte genomförs korrekt skulle det leda till ett negativt yttrande från konsekvensbedömningsnämnden.

3.2   Konsekvensbedömningarnas roll

3.2.1

EESK anser att konsekvensbedömningarna (7) är en nyckelfaktor för utformningen av politiken för små och medelstora företag på EU-nivå. Kommittén anser att kommissionen bör förbereda gedigna konsekvensbedömningar som är lämpliga för sitt syfte och logiska. Kommittén vill påminna kommissionen om att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna måste respekteras. Konsekvensbedömningarna måste också inriktas på kostnadsanalys. De ökade kostnader som lagstiftningen innebär för företagen gör viss verksamhet olönsam, verksamhet som skulle ha varit lönsam om det inte vore för regleringen. Som en följd av detta kommer vissa små aktörer att tvingas lämna marknaden, vilket minskar potentialen för ekonomisk verksamhet inom den privata sektorn. EESK uppmanar kommissionen att offentliggöra en årsredovisning som kontrollerats av ett oberoende organ över den totala nettokostnad som lagstiftningsförslagen orsakar för företagen. Denna redovisning bör också innehålla information om viktiga förändringar av politiska förslag som gjorts som en följd av konsekvensbedömningar.

3.2.2

EESK inser att konsekvensbedömningar är tekniska dokument, men de kan bli ogenomträngliga som en följd av omfång och språkbruk, särskilt för småföretag som skulle vilja bidra. Kommittén rekommenderar därför att de görs mer användarvänliga (8) genom att man utgår från en standardiserad mall och tillhandahåller en tydlig sammanfattning där man lyfter fram de viktigaste punkterna och fokuserar på var och en av de olika undergrupperna av små och medelstora företag.

3.2.3

EESK efterlyser oberoende och öppen granskning från de berörda aktörernas sida av utkasten till konsekvensbedömningar, inte minst från företagsorganisationer som företräder mikroföretag samt små och medelstora företag, i syfte att säkerställa att konsekvensbedömningarna är av hög kvalitet och utarbetas i enlighet med riktlinjerna (9).

3.2.4

I konsekvensbedömningarna bör man i detalj bedöma hur och i vilken utsträckning särskilda åtgärder och modeller (t.ex. undantag, förenklingar osv.) bör användas för att minska regelbördan för små och medelstora företag. Vi välkomnar ökad användning av småföretagstesten, men vi vill påminna om behovet av en noggrann och separat granskning av lagstiftningens konsekvenser för de tre olika undergrupperna, och därefter en prövning av möjligheterna till undantag för mikroföretagen från de nya bestämmelserna eller till regellättnader.

3.2.5

EESK noterar att kommissionen tycks vara på väg bort från sina planer på ett generellt undantag för mikroföretag från EU-bestämmelser efter konsekvensbedömning. EESK välkomnar detta och understryker att smart lagstiftning bör anpassas till företagets typ och storlek och inte vara alltför komplicerad. Om dessa villkor är uppfyllda blir det lätt för företagsägarna att ta fram lämpliga interna förfaranden som uppfyller målen för smart lagstiftning.

3.2.6

Mikroföretag och småföretag inser att de befinner sig närmare sina kunder än stora, multinationella företag. De inser också att det finns en växande efterfrågan från kunderna på lokala företag som har en etisk profil och värnar om den lokala miljön. EESK påminner kommissionen om att det därför är av central betydelse att de standarder och bestämmelser som reglerar kvaliteten på företagen, deras produkter och deras tjänster faktiskt respekteras av företagen om de vill bli framgångsrika och förbli konkurrenskraftiga på olika marknader. Att t.ex. undanta mikroföretagen från konsumentskydds- och miljöskyddsbestämmelser skulle i slutändan kunna skada dessa företag (10).

3.2.7

Konsekvensbedömningarna bör utöver vad som tidigare nämnts även syfta till att exakt mäta den dominoeffekt som sådana åtgärder skulle kunna få som har som målsättning att minska den administrativa bördan genom en ändring av lagstiftningen för små och medelstora företag. På så vis skulle eventuella sidoeffekter visa sig som kan ändra den sociala jämvikten och förbindelserna med de statliga myndigheterna (svartarbete, kännedom om skatteinformation, sociala avgifter, kvalifikationer och typ av arbetskontrakt osv.).

Det hör till sakens natur att en smart lagstiftning som riktar sig till små och medelstora företag bör syfta till att de externa effekterna ska vara om inte obefintliga så åtminstone utan negativa konsekvenser. Vi vill påminna kommissionen om att smart lagstiftning varken bör undergräva arbetstagarnas rättigheter (11) eller minska deras grundläggande skyddsnivå, särskilt i fråga om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

3.3   Resultattavlan för små och medelstora företag

3.3.1

EESK välkomnar upprättandet av en årlig resultattavla för små och medelstora företag som gör det möjligt att följa specifika åtgärder genom de olika stegen i beslutsfattandet. Vi ser fram emot genomförandet och resultaten.

3.3.2

EESK anser att kommissionen fortlöpande bör övervaka resultattavlan för små och medelstora företag genom en centraliserad samordningstjänst i nära samarbete med olika EU-institutioner och EU-organ. Medlemsstaterna och organisationer som företräder små och medelstora företag uppmanas också att delta.

3.4   Förbättring av samrådet med små och medelstora företag

3.4.1

EESK ser positivt på att färdplanerna, som informerar de berörda aktörerna om möjliga kommissionsinitiativ, görs tillgängliga för dem i anslutning till planerat förberedande och rådgivande arbete. Information om samråd med aktörerna bör ges bred spridning så att aktörerna kan reagera i god tid. Samråden bör dock inte baseras på kvantitet utan på kvalitet, och de bör underbyggas med empiriska belägg från intervjuer med verkliga företagare, anställda och företagsorganisationer, besök eller observationer av mikroföretag och småföretag. Vi vill påminna kommissionen om att färdplanerna alltid bör innehålla en första ungefärlig uppskattning av förväntade kostnader så att aktörerna kan göra en kvalitativ kontroll av eventuella konsekvenser. Kommittén vill erinra om att grundliga samråd med aktörerna är av stor betydelse för insamlingen av högkvalitativa uppgifter och för utarbetandet av förslag till smart lagstiftning.

3.4.2

Efter samrådet undrar många av företagssammanslutningarna och deras medlemmar om deras insatser för att identifiera potentiella problem och möjliga lösningar har gett något resultat. EESK förespråkar att några av dem, utsedda i enlighet med ett officiellt förfarande, får delta i konsekvensbedömningsnämnden som externa sakkunniga i syfte att granska kommissionens förslag ytterligare för att säkerställa god förståelse för de olika koncepten.

3.4.3

På senare år har EESK noterat en relativ ökning av antalet delegerade akter från lagstiftarna. Många av de beslut som tas i form av delegerade akter kan få stora konsekvenser för de små och medelstora företagen. Kommittén anser därför att samrådens omfattning bör utökas så att de också innefattar vissa viktiga delegerade akter som kan få avsevärda ekonomiska, miljömässiga eller sociala följder för en viss sektor eller för viktiga aktörer.

3.4.4

EESK efterlyser en verklig och strukturerad dialog med de små och medelstora företagen och olika parter i samband med att lagstiftning utarbetas. Detta partnerskap bör säkerställa deltagande av alla små och medelstora företag och deras organisationer, särskilt sammanslutningar av småföretag som hävdar tillämpningen av principen "tänk småskaligt först" och engångsprincipen från småföretagsakten (12) för att stimulera effektivitetsmålen.

3.4.5

EESK stöder i princip Enterprise Europe Network (EEN). Vi beklagar att dess potential ännu inte har uppnåtts – många europeiska små och medelstora företag tycks omedvetna om dess existens. De tjänster som EEN erbjuder borde baseras på de små och medelstora företagens verkliga krav och behov, i nära samarbete med de små och medelstora företagens organisationer.

Kommittén anser att värdorganisationerna för Enterprise Europe Network bör få stöd så att de kan avsätta större resurser till arbetet för små och medelstora företags behov i kontakterna med den offentliga administrationen. EESK anser att detta stöd särskilt bör inriktas på de minsta företagen, som bör höras direkt av sitt lokala Enterprise Europe Network-centrum när det gäller regleringsfrågor. Resultaten av mötena och bidragen från de små och medelstora företagens organisationer bör beaktas av kommissionens alla avdelningar, i linje med principen "tänk småskaligt först".

3.4.6

Vi välkomnar utvidgningen av ansvarsområdet för arbetsgruppen för administrativa bördor med oberoende intressenter på hög nivå ("Stoiber-gruppen") (13). Kommittén skulle särskilt gärna se att gruppen fick en ny nyckelroll när det gäller att bistå kommissionen vid utarbetandet, övervakningen och genomförandet av all politik som rör mikroföretag och småföretag, i nära samarbete med organisationer för små och medelstora företag och fackföreningar.

3.4.7

EESK noterar resultatet av "tio-i-topp"-samrådet om de värsta exemplen på byråkrati som drabbar de små och medelstora företagen (14). Kommittén uppmanar kommissionen att reagera på resultaten så snart som möjligt genom att offentliggöra särskilda förenklingsförslag.

3.5   Beakta de små och medelstora företagens behov

3.5.1

EESK ställer sig bakom genomförandet av en kontroll av lagstiftningens ändamålsenlighet i fråga om politiken för små och medelstora företag (15) (det s.k. Refit-programmet). EESK ser fram emot att få ta del av resultaten av pilotförsöken (16) och uppmuntrar kommissionen att införa ytterligare kontroller i programmet för 2014 för viktiga områden som vi anser vara av central betydelse för att skapa tillväxt och sysselsättning. Kommissionen uppmanas att på sin webbplats offentliggöra alla kontroller som har genomförts eller som planeras.

3.5.2

Vi föreslår också en övergripande kontroll av den EU-lagstiftning som företagen möter när de handlar över EU:s yttre gränser. Kommittén anser att den regleringsbörda som denna lagstiftning orsakar är tung, och menar att en sådan kontroll skulle utgöra ett betydande bidrag till EU:s dagordningar för smart lagstiftning, tillväxt och handel.

3.5.3

Vi uppmanar kommissionen att använda Refit-programmet för att finna befintliga och planerade bestämmelser som inte längre fyller någon funktion och föreslå att de upphävs så snart som möjligt, och för att konsolidera befintlig lagstiftning som en del av förenklingssträvandena. Vi rekommenderar att alla minskningsmål ska vara mätbara och inriktade på att ge konkreta, positiva förändringar för företagen.

3.5.4

EESK föreslår ett bättre val av rättsliga instrument, bl.a. mekanismer för själv- och samreglering (17).

3.6   I riktning mot bättre styresformer och en samordningsmekanism i utarbetandet av politiken för små och medelstora företag

3.6.1

EESK pekar på att smart lagstiftning är ett gemensamt ansvar för alla som deltar i utarbetandet av EU:s politik, oavsett om det är på EU-nivå eller på medlemsstatsnivå.

3.6.2

På EU-nivå:

Kommittén anser att kommissionen bör åta sig att se till att lagstiftningsförslagen orsakar minsta möjliga administrativ börda för företagen, och rådet och parlamentet bör på samma sätt åta sig att minska eller begränsa den administrativa bördan för företagen till den nivå som avsågs i kommissionsförslagen.

Om rådet och parlamentet överskrider dessa nivåer bör de vara skyldiga att motivera sina beslut. EESK uppmanar därför parlamentet och rådet att stärka sina åtaganden att vid behov genomföra konsekvensbedömningar för större ändringar i kommissionsförslagen.

3.6.3

På medlemsstatsnivå:

EESK anser att principen om smart lagstiftning endast kommer att fungera om man också uppnår smart genomförande. Vi uppmanar medlemsstaterna att undvika att undergräva de förenklingsåtgärder som vidtas på EU-nivå när de genomför åtgärderna på medlemsstatsnivå. Överreglering (s.k. gold plating) är ett klart hinder för företagsutvecklingen. Kommittén föreslår därför obligatorisk utbildning av politiker, tjänstemän inom ministerier och andra som arbetar med att införliva EU-regler i den nationella lagstiftningen.

Detta hindrar dock inte medlemsstaterna från att ha striktare regler om de så önskar.

EESK uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna genom möten och workshoppar med de offentliga myndigheterna i syfte att göra genomförandet smidigare. Vi anser att kommissionen noggrant bör samordna uppföljningen av genomförandet, i nära samarbete med olika generaldirektorat och med medlemsstaterna.

EESK föreslår att kommissionen och medlemsstaterna samarbetar mer för att utbyta exempel på goda metoder när det gäller konsekvensbedömningar, i syfte att utveckla jämförbara, insynsvänliga och flexibla förfaranden. Medlemsstaterna uppmanas också att öka utbytet av bästa praxis vad gäller förenkling av lagstiftningen för små och medelstora företag (18) (t.ex. e-förvaltningslösningar för företag i fråga om att efterleva och förstå bestämmelserna (19)).

Bryssel den 11 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/simplification/sme/sme_en.htm.

(2)  Se Lannoo – yttrande om översynen av småföretagsakten, EUT C 376, 22.12.2011, s. 51.

(3)  http://ec.europa.eu/governance/better_regulation/documents/1_SV_ACT_part1_v2.pdf.

(4)  http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2013:0122:FIN:SV:PDF.

(5)  Se Pegado Liz – yttrande om smart lagstiftning, EUT C 248, 25.8.2011, s. 87.

(6)  Se Cabra de Luna – Yttrande om olika företagsformer (initiativyttrande), EUT C 318, 23.12.2009, s. 22.

Exempelvis är de fria yrkena en grupp som måste uppfylla strikta yrkesmässiga föreskrifter i kundernas och allmänhetens intresse.

(7)  Se Pegado Liz – yttrande om smart lagstiftning – punkt 4 A, EUT C 248, 25.8.2011, s. 87.

(8)  Den konsekvensbedömning som nyligen gjordes om trafiksäkerhetspaketet omfattade 102 sidor, och konsekvensbedömningen för dataskydd omfattade 241 sidor.

(9)  Se Pegado Liz – yttrande om smart lagstiftning – punkt 4 B, EUT C 248,25.8.2011, s. 87.

(10)  BEUC – Smart Regulation – Response to stakeholder consultation http://ec.europa.eu/governance/better_regulation/smart_regulation/consultation_2012/docs/registered_organisations/beuc_en.pdf.

(11)  http://www.etuc.org/IMG/pdf/our_priorities_soc_dial_in_smes.pdf.

(12)  Idem, punkt 2.

(13)  http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/admin_burden/ind_stakeholders/ind_stakeholders_en.htm.

(14)  http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-168_en.htm?locale=en.

(15)  http://ec.europa.eu/governance/better_regulation/documents/1_SV_ACT_part1_v2.pdf.

(16)  http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/evaluation/docs/fitness_check_en.pdf.

(17)  http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.self-and-co-regulation.

(18)  http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/admin_burden/best_practice_report/best_practice_report_en.htm.

Se följande exempel: http://www.bru.gov.mt/15-6-reduction-in-administrative-burden-registered_news-posted-on-17th-december-2012. På Malta inrättades enheten för bättre lagstiftning (Better Regulation Unit, BRU) 2006, som en följd av ett nationellt åtagande från regeringens sida att främja villkor för bättre lagstiftning.

(19)  http://www.irma-international.org/viewtitle/21237/ Ron Craig "E-government and SMEs".


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/38


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett stödprogram för rymdövervakning och spårning”

COM(2013) 107 final – 2013/0064 (COD)

2013/C 327/08

Föredragande: Edgardo Maria IOZIA

Europaparlamentet och rådet beslutade den 14 mars respektive den 20 mars 2013 att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett stödprogram för rymdövervakning och spårning"

COM(2013) 107 final – 2013/0064 (COD).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 10 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 165 röster för, 1 röst emot och 7 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK håller med om att det är viktigt för Europa att ha ett självständigt rymdövervakningssystem för att skydda sin egen rymdinfrastruktur och sina uppsändningar, och välkomnar kommissionens initiativ som för första gången behandlar frågan och föreslår alternativ för att inleda en samarbets- och integrationsprocess inom detta område i EU.

1.2

EESK stöder kommissionens idé om att medlemsstaterna ska lägga fram konkreta förslag för godkännande av kommissionen, eftersom Europa har ett uppenbart intresse av information av sådan kvalitet och kvantitet som planeras och av att dela kunskap om metoder och resurser för dataanalys.

1.3

Kommittén är medveten om svårigheten att finna gemensamma lösningar mellan medlemsstaterna och anser att kommissionens förslag är ett första och viktigt steg mot mer ambitiösa mål för samarbete. Förekomsten av starka militära intressen i detta program gör det mycket svårt att skapa en gemensam infrastruktur, och kommittén hoppas att detta initiativ leder till att en sådan skapas så fort som möjligt. Det är dock bra att sätta igång med grunden för detta samarbete mellan det civila och det militära, som bör delas med ESA, Europeiska försvarsbyrån och direktoratet för krishantering och planering.

1.4

Enligt EESK bör man prioritera att använda finansieringen för SST:s verksamhet under de sju år som tjänsten etableras för att bygga upp en första början till en oberoende europeisk kapacitet dit en del av den kapacitet som för närvarande finns i medlemsstaternas försvarsdepartement överförs. Detta bör uppnås med hjälp av optiska teleskop som redan används i Europa (Kanarieöarna) och genom att bygga minst en europeisk radar i samma klass som de som används för försvarsfunktionerna. Detta skulle ge intrycket av en långsiktig investering där nya kunskaper och färdigheter överförs till den civila sektorn för att förbättra de europeiska medborgarnas livskvalitet.

1.5

För de sju år som planerats för genomförandet av detta program anser EESK att det är nödvändigt att fastställa särskilda bestämmelser för att förtydliga den tjänstenivå som de nationella partnerna förväntar sig med hänsyn till den mängd och typ av data som ska lämnas och deras frekvens, kvalitet och tillgänglighet. På så sätt finns de nödvändiga instrumenten tillgängliga för att utvärdera tjänsten på liknande sätt som för forskningsprogrammen inom det sjunde ramprogrammet, där dessa parametrar är tydliga och överenskomna.

1.6

EESK rekommenderar att åtkomstkriterierna till programmet hålls öppna och förklaras tydligare i artikel 7.1 a. Det är viktigt att inte bara de länder som redan besitter en oberoende kapacitet (t.ex. Frankrike, Tyskland, Storbritannien) är berättigade att delta i programmet, utan att alla får delta som har möjlighet att ställa kompetens till förfogande för hanteringen av data. Den föreslagna texten bör ses över.

1.7

Kommittén noterar att övervakningsverksamheten (kallad Space Situational Awareness, SSA) förutom Space Surveillance and Tracking också omfattar Space Weather (rymdväder, om solens magnetiska aktivitet) och övervakning av jordnära objekt.

1.8

Det är ett välkänt faktum att de faror för rymdinfrastrukturen som beror på solaktivitet är minst lika stora, om inte mycket större, när man beaktar effekterna av särskilt intensiva händelser. EESK anser att de två aspekterna, som ursprungligen avsågs i definitionen av SSA, bör övervakas parallellt. Kommittén uppmanar därför kommissionen att utarbeta en övergripande och integrerad ram för de olika aspekterna av försvaret av rymdinfrastruktur, särskilt med ESA, som redan deltar aktivt i ett program för skydd mot solstrålning. I slutsatserna från konferensen om rymd- och säkerhetsfrågor, som hölls i Madrid den 10–11 mars 2011 (och som man hänvisar till i konsekvensanalysen), fastställs tydligt vägen för ett fördjupat samarbete på detta område mellan alla intressenter, särskilt EU, ESA och medlemsstaterna.

1.9

EESK stöder kommissionens förslag om att stärka samarbetet med USA och med andra stater som är intresserade av ett gemensamt projekt för skydda rymdinfrastrukturen i syfte att undvika farliga och ibland katastrofala kollisioner, bland annat med små objekt som kan slå ut en satellit som är dyr och oumbärlig för mänsklig verksamhet.

2.   Kommissionens dokument

2.1

Kommissionen föreslår i meddelandet att man inrättar ett nytt europeiskt program för rymdövervakning och spårning av objekt i omloppsbana runt jorden, som kallas Space Surveillance and Tracking, SST.

2.2

Programmet inrättas som ett svar på behovet av att skydda den europeiska rymdinfrastrukturen, särskilt den som involverar programmen Galileo och Copernicus/GMES, men också europeiska uppsändningar, mot risker som rör kollisioner med rymdskrot.

2.3

I meddelandet fastställs också programmets rättsliga ram och dess finansiering för perioden 2014–2020.

2.4

Meddelandet åtföljs av en rapport (1) som särskilt handlar om fem finansierings- och förvaltningsmöjligheter för programmet och fastställer deras specifikationer, kostnader och fördelar.

2.5

Själva lagtexten föregås av en motiveringsdel som förklarar bakgrunden till förslaget.

2.6

Det preliminära totala bidraget från unionen till genomförandet av SST uppgår till 70 miljoner euro under perioden 2014–2020.

2.7

Denna kostnad skulle täcka driften av sensorer som redan ägs av de deltagande medlemsstaterna (vanligtvis deras militära strukturer) och ett varningssystem som bygger på data från de deltagande medlemsstaterna och som tillhandahålls av Europeiska unionens satellitcentrum (EUSC).

2.8

Deltagandet i programmet är frivilligt och kräver att de deltagande staterna har sensorer (teleskop, radar) som redan är i bruk samt nödvändiga tekniska resurser och personalresurser eller den kompetens som krävs för databehandling.

2.9

Enligt sammanfattningen av den konsekvensanalys som åtföljer förslaget uppgår kostnaderna i samband med kollisioner mellan skrot och europeiska satelliter i drift till minst 140 miljoner euro per år i Europa, en siffra som beräknas öka till upp till 210 miljoner euro som ett resultat av den förväntade ökningen på 50 % av tjänster relaterade till satellitsektorn under de kommande åren. Dessa siffror är en mycket försiktig beräkning och omfattar inte förlusten "på marken", dvs. den ekonomiska förlusten på grund av avbrott i tjänster som förlitar sig på satellitdata.

2.10

Det är viktigt att notera att nästan alla förluster orsakas av att satelliternas operativa livslängd förkortas på grund av manövrar som genomförs för att undvika kollisioner, inte av den fysiska förlusten av satelliter.

2.11

Även om flera medlemsstater redan har en egen övervakningstjänst anser kommissionen att EU:s medverkan är nödvändig för att samla den investering som krävs för att finansiera projektet, inrätta styrmekanismer, fastställa en datastrategi och se till att den befintliga och framtida kapaciteten används på ett samordnat sätt.

2.12

För närvarande utgör det amerikanska Space Surveillance Network (SSN), som förvaltas av det amerikanska försvarsdepartementet, standarden för alla varningstjänster. Samarbetet mellan EU och USA, där data från USA görs tillgängliga utan kostnad, anses otillräckligt, eftersom dessa data inte är tillräckligt tillförlitliga och EU inte kan ha kontroll över förvaltningen av dem.

2.13

Att införa denna tjänst skulle därför vara helt i linje med strategin att göra Europa oberoende inom områden som anses kritiska, särskilt tillträde till rymden.

2.14

För närvarande uppskattar man att 65 % av sensorerna för satelliter i låg bana runt jorden (LEO) i Europa helt eller delvis förvaltas av institutioner med anknytning till försvaret (2).

2.15

Europeiska rymdorganisationen (ESA) anses inte vara den lämpligaste byrån för att genomföra ett sådant program eftersom den inte har de resurser som behövs för att hantera konfidentiella data av det slag som härrör från sensorer som förvaltas av militären.

2.16

Det EU-organ som bör ansvara för driften av den tjänst som planerats för samordningen är Europeiska unionens satellitcentrum (EUSC), en EU-byrå som inrättades genom rådets gemensamma åtgärd av den 20 juli 2001 och som tillhandahåller geospatiala bildtjänster och produkter med olika nivåer av säkerhetsskyddsklassificering till civila och militära användare. EUSC skulle kunna underlätta tillhandahållandet av SST-tjänsterna och delta (i samarbete med de deltagande medlemsstaterna) i upprättandet och driften av SST-systemet, vilket är ett av målen i SST-stödprogrammet. I dagsläget föreskrivs dock inga åtgärder inom SST-området för EUSC.

2.17

Förvaltningen av programmet förväntas kräva en personal på 50 personer (inklusive personal som ställs till förfogande av deltagande medlemsstater, EUSC och kommissionen).

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK anser att förslaget inte föreskriver skapandet av tillräckliga instrument och färdigheter på EU-nivå för insamling och analys av data. Därför kommer Europa i slutet av den fem år långa finansieringsperioden för detta program att befinna sig i samma situation som fem år tidigare, och förmodligen behöva förnya detta avtal för att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av data från försvaret i de deltagande medlemsstaterna.

3.2

Det fastställs inga krav på tillgänglighet, kvalitet och aktualitet för de data som de nationella organen ska tillhandahålla för den föreslagna finansieringen på 70 miljoner euro. Därför är det svårt att fastställa kriterier för utvärderingen av den tjänst som tillhandahållits. Detta blir möjligt först när kommissionen har antagit de genomförandeakter som bör utarbetas.

3.3

Medlemsstaterna anser att ESA inte ger tillräckliga garantier för behandlingen av känsliga data och att EUSC bör ansvara för den. De länder som har en egen övervaknings- och spårningstjänst (t.ex. Storbritannien, Frankrike, Tyskland) sköter dock uppgiften genom ett samarbete mellan rymd- och försvarsorganisationer, vilket antyder att denna typ av samarbete mellan sådana organisationer faktiskt är effektivt. Därför är det oklart varför ESA utesluts från en tjänst av detta slag, inte minst med tanke på att ESA redan deltar i en global tjänst för varning och katastrofhantering, International Charter on Space and Major Disasters.

3.4

SST-programmet är en av de tre delarna i det förberedande programmet för Space Situational Awareness (SSA), som preoperativt drivs av ESA sedan 2009. De andra två är Space Weather (rymdväder) och Near-Earth Objects (jordnära objekt).

3.5

ESA:s förberedande SSA-program har finansierats med en budget på 55 miljoner euro. Förhållandet mellan dessa två program är oklart. Framför allt är det oklart hur denna SST-tjänst kommer att fungera jämsides med ett liknande system som genererar och hanterar varningar om risker som härrör från solaktivitet.

3.6

Det är nyttigt att jämföra graden av de skador som orsakas av kollisioner med skrot med de skador som beror på geomagnetisk aktivitet och solaktivitet. Enligt en studie från amerikanska NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) (3) är de ekonomiska förluster som beror på solstormars inverkan på satellitinfrastrukturen mycket stora. År 2003 förstördes ADEOS-2, en japansk satellit värd 640 miljoner dollar, av intensiv solaktivitet. År 1997 orsakade en magnetisk storm förlusten av telekommunikationssatelliten Telstar, värd 270 miljoner dollar, och 1989 orsakade en annan magnetisk storm ett nio timmars strömavbrott i Kanada, med skador som uppskattades till 6 miljarder dollar.

3.7

Det antas att en enorm solstorm (solar superstorm), som den som inträffade år 1859, i dag skulle orsaka skador på 30 miljarder dollar bara på geostationära satelliter, medan skadorna på elnätet skulle höja denna siffra till 1–2 biljoner dollar, och det skulle krävas 4 till 10 år för att helt återställa driften (4).

3.8

Risknivån på grund av solaktivitet är minst lika hög som på grund av skrot. De borde därför behandlas gemensamt, såsom föreslogs vid konferensen i Madrid i mars 2011. I meddelandet klargörs emellertid inte vem som ska stå för en sådan operativ tjänst för varningar om solaktivitet.

3.9

EESK anser att förslaget bör beakta skyddet av europeisk rymdinfrastruktur, som också omfattar en kompletterande verksamhet för övervakning av rymdväder (Space Weather), tidsplanen för genomförandet och integrationsgraden för de två systemen.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

Enligt artikel 5.2 ska inga nya tillgångar skapas, utan medlemsländerna ska bara återanvända sina befintliga tillgångar. I kapitel 2 i motiveringen sägs dock uttryckligen att de nuvarande tillgångarna är otillräckliga. Det är alltså inte helt klart vilken typ av system man i detalj vill genomföra, inte heller när det gäller de fem typer som anges i den bifogade konsekvensanalysen.

4.2

Systemets tekniska specifikationer definieras inte uttryckligen. Dess syfte förklaras men man hänvisar till en framtida diskussion mellan medlemsstaterna för att avgöra vad det ska omfatta.

4.3

Förhållandet mellan militär och civil användning. Systemet är byggt som ett civilt system. Den största delen av informationen kommer dock från militära källor. Det finns inga uttryckliga krav eller protokoll som tvingar militären att lämna denna information till den civila parten. Även här hänvisar man i dokumentet till ett framtida beslut i frågan.

4.4

Förhållandet mellan medlemsstaterna och EU. I förslaget konstateras att alla sensorer är, och måste förbli, i de enskilda medlemsstaternas ägo. Det verkar inte finnas uttryckliga krav som garanterar en miniminivå på data- och informationsflödet.

4.5

Definition av tjänsten. Förslaget ger ingen uttrycklig definition. Det är alltså inte möjligt att bedöma om den är tillräcklig för de projekt som fastställts för programmet.

4.6

I sin resolution av den 26 september 2008, "Att gå vidare med den europeiska rymdpolitiken", hänvisade rådet till behovet av att "utveckla en kapacitet för att uppfylla de europeiska användarnas behov av en omfattande medvetenhet om situationen inom rymdmiljön".

4.7

Det är viktigt att fortsätta utveckla såväl SST-programmet som befintliga SSA-program.

4.8

"Indikatorerna för bedömning av resultat eller verkan" i punkt 1.4.4 är ganska tautologiska och har operativt sett inte mycket att tillföra efterhandsbedömningen av programmets effektivitet.

4.9

Utöver definitionen av styrning är systemets driftsmodell inte bra definierad.

Medlemsstaternas deltagande är inte obligatoriskt. Vilka är minimikraven för en välfungerande tjänst?

Bryssel den 10 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Kommissionens arbetsdokument Impact Assessment (Konsekvensanalys, inofficiell översättning), SWD(2013) 55 final.

(2)  Study on Capability Gaps concerning Space Situational Awareness, ONERA, 2007.

(3)  Value of a Weather-Ready Nation, 2011, NOAA.

(4)  Se: National Research Council (2008), Severe Space Weather Events. Understanding Societal and Economic Impacts: A Workshop Report. Washington, DC, The National Academies Press.


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/42


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar” (Omarbetning)

COM(2013) 162 final – 2013/0089 (COD)

2013/C 327/09

Huvudföredragande: Bernardo HERNÁNDEZ BATALLER

Den 15 april 2013 beslutade rådet, och den 16 april 2013 Europaparlamentet, att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar" (Omarbetning)

COM(2013) 162 final – 2013/0089 (COD).

Den 16 april 2013 gav kommitténs presidium facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär utsågs Bernardo Hernández Bataller till huvudföredragande vid Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 11 juli). EESK antog följande yttrande med 116 röster för, 0 röster emot och 2 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Med hänsyn till varumärkenas obestridliga ekonomiska värde och deras positiva effekt på den inre marknadens funktionssätt är den gällande överstatliga ramlagstiftningen uppenbarligen otillräcklig. Förslaget till direktiv innebär emellertid ett framsteg i förhållande till den nuvarande situationen, som utmärks av rättsliga skillnader mellan EU:s och medlemsstaternas ramlagstiftningar.

1.2

Kommittén förespråkar följaktligen ett starkare skydd för de immateriella rättigheter som ingår i en legitim användning av ett varumärke och stöder, så långt det är möjligt, varumärkesregistreringen i EU samt uppmanar kommissionen att stödja Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (KHIM) i dess uppgifter att övervaka dessa rättigheter.

1.3

EU-lagstiftningen ger på så sätt innehavaren av ett varumärke både ensamrätt att använda det i vinstsyfte ("ius utendi") och möjligheten att förhindra att det utnyttjas genom skadliga handlingar av tredje man, som imiterar eller obehörigt utnyttjar dess särskiljande drag ("ius prohibendi"). Kommittén efterlyser förebyggande åtgärder och skadestånd vid piratkopiering som innebär förlorad konkurrenskraft för de europeiska företagen.

1.4

I gällande EU-lagstiftning anges dock inte klart villkoren för hur varumärkesinnehavaren kan vidta effektiva åtgärder för att förhindra sådana handlingar.

1.5

Generellt sett bör hela harmoniseringsprocessen inom de närmaste åren utmynna i enhetliga varumärkesrättsliga bestämmelser. EU bör också anta ett regelverk för varumärken som bland annat fastställer skapandet av ett flexibelt, enhetligt och ekonomiskt förfarande som gör det lättare för berörda parter att frivilligt välja att registrera varumärken och att komma till rätta med de nuvarande lagstiftningsskillnaderna.

1.6

EESK bör spela en aktiv roll i lagstiftningsförfarandet inför antagandet av samtliga lagar som rör immateriella rättigheter. Därför beklagar vi att förslaget till ändring av förordningen om gemenskapsvarumärken inte remitterats till kommittén.

1.7

EESK hoppas att det i framtiden kommer att finnas ett system som säkerställer ett enhetligt varumärkesskydd för företag och konsumenter.

2.   Inledning

2.1

På internationell nivå regleras varumärkeslagstiftningen av Konventionen för industriellt rättsskydd, som undertecknades i Paris den 20 mars 1883 och senast reviderades i Stockholm den 14 juli 1967 och ändrades den 28 september 1979 (1) (nedan "Pariskonventionen").

2.2

Enligt artikel 19 i Pariskonventionen förbehåller sig de stater som omfattas av konventionen rätten att separat ingå särskilda ömsesidiga överenskommelser om industriell äganderätt.

2.3

Denna bestämmelse utgjorde grunden för antagandet av Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken, som antogs vid den diplomatiska konferensen i Nice den 15 juni 1957 och som senast reviderades i Genève den 13 maj 1977 och ändrades den 28 september 1979 (2). En expertkommitté ser vart femte år över Niceklassificeringen.

2.4

Enligt databasen inom den internationella byrån vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (nedan kallad "den internationella byrån") är det bland EU-länderna bara Cypern och Malta som inte är anslutna till Niceöverenskommelsen, men båda använder sig av Niceklassificeringen.

2.5

Varumärkesskyddet är i grunden territoriellt eftersom varumärket utgör en egendomsrättighet som skyddar ett tecken på ett bestämt territorium.

2.5.1

I EU:s primärrätt fastställs skyddet av immateriella rättigheter i artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.5.2

Dessutom fastställs i artikel 118 i EUF-fördraget att inom ramen för den inre marknadens upprättande eller funktion ska Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, föreskriva åtgärder i europeiska lagar för att skapa europeiska rättigheter som säkerställer ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter i unionen och för att upprätta centraliserade system för beviljande av tillstånd, samordning och kontroll på unionsnivå.

2.6

I EU samexisterar skydd av nationella respektive europeiska varumärken. Innehavaren av ett nationellt varumärke kan utöva de rättigheter som följer av varumärket på medlemsstatens territorium i enlighet med det skydd som fastställs av den nationella varumärkeslagstiftningen. Innehavaren av ett gemenskapsvarumärke kan göra samma sak på de 28 medlemsstaternas territorium eftersom märket har rättsverkan på hela detta territorium.

2.7

Medlemsstaternas lagstiftning om varumärken harmoniserades delvis genom direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988, senare kodifierat som direktiv 2008/95/EG.

2.8

Parallellt med detta, och kopplat till de nationella varumärkessystemen, infördes genom rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, kodifierad som förordning (EG) nr 207/2009, ett fristående system för registrering av enhetliga rättigheter med samma rättsverkan i hela EU. I detta sammanhang inrättades kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (nedan kallat KHIM) för att ansvara för registrering och förvaltning av gemenskapsvarumärken.

2.9

Under de senaste åren har kommissionen inlett offentliga debatter om immateriella rättigheter där EESK har deltagit, och 2011 tillkännagav kommissionen en översyn av det europeiska varumärkessystemet i syfte att modernisera det på både EU-nivå och nationell nivå genom att göra det mer effektivt, ändamålsenligt och konsekvent.

2.10

I sin resolution av den 25 september 2008 om den övergripande europeiska planen mot förfalskning och piratkopiering efterlyste rådet en översyn av "Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter" (3). EESK efterlyser förbättringar av ramlagstiftningen för att stärka skyddet av immateriella rättigheter av tullmyndigheterna och säkerställa en adekvat rättssäkerhet.

2.11

Det europeiska varumärkessystemet bygger på principen om samexistens och komplementaritet mellan nationellt varumärkesskydd och ett varumärkesskydd på EU-nivå.

2.12

Förordningen om ett europeiskt varumärke tillhandahåller ett heltäckande system med bestämmelser om samtliga frågor som rör materiell rätt och processrätt, medan direktivet omfattar en tillnärmning som endast gäller valda bestämmelser inom materiell rätt. Syftet med förslaget är att de materiella reglerna i allt väsentligt ska vara enhetliga och att åtminstone de viktigaste procedurreglerna ska vara förenliga.

2.13

Syftet med förslaget att främja innovation och ekonomisk tillväxt genom att göra varumärkesregistreringssystemen i hela EU mer tillgängliga och ändamålsenliga för företag tack vare lägre kostnader, mindre komplexitet, snabbare hantering samt bättre förutsägbarhet och rättslig säkerhet.

2.14

Detta omarbetningsinitiativ har följande konkreta mål:

Att modernisera och förbättra de befintliga bestämmelserna i direktivet genom en ändring av föråldrade bestämmelser, öka den rättsliga säkerheten och klargöra varumärkesrättigheter vad gäller omfattning och begränsningar.

Att öka tillnärmningen av nationella lagar och förfaranden som rör varumärken – i syfte att öka deras överensstämmelse med gemenskapens varumärkessystem – på följande sätt:

a)

Införa nya materiella bestämmelser och

b)

införa de viktigaste procedurreglerna i direktivet i enlighet med bestämmelserna i förordningen, särskilt de där befintliga skillnader skapar betydande problem från användarsynpunkt, och de där sådana anpassningar anses nödvändiga för att skapa ett harmoniskt, kompletterande system för varumärkesskydd i Europa.

Att underlätta samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter och KHIM i syfte att främja konvergens mellan praxis och utveckling av gemensamma verktyg genom att införa en rättslig grund för detta samarbete.

2.15

Å ena sidan uppdaterar och förbättrar förslaget till direktiv gällande bestämmelser i följande avseenden:

Definitionen av varumärket ger möjlighet till registrering av material som kan återges med tekniska medel som erbjuder tillfredsställande säkerhet.

Rättigheter som är knutna till ett varumärke (artiklarna 10 och 11) som avser rättigheter som ges utan att det påverkar tidigare rättigheter, fall av dubbel identitet, användning som firma eller bolagsnamn, användning i jämförande reklam, försändelser från kommersiella leverantörer, införsel av varor i tullområdet, förberedande rättsakter och begränsningar av ett varumärkes rättsverkan.

2.16

Å andra sidan är avsikten med förslaget att uppnå en högre grad av materialrättslig tillnärmning genom att lägga till skydd av geografiska beteckningar och traditionella uttryck, skydd av renommerade varumärken och behandling av varumärken som förmögenhetsobjekt, eftersom det kan röra sig om överlåtelse av sakrätter, samt skydd av kollektivmärken.

2.17

Anpassningen av viktiga procedurregler omfattar beteckningen och klassificeringen av varor och tjänster, obligatoriskt granskningsförfarande, avgifter, invändningsförfarande, bristande användning som försvar i invändningsförfaranden, förfarande för upphävande eller ogiltighetsförklaring och bristande användning som försvar i förfaranden som avser ansökan om ogiltighetsförklaring.

2.18

Förslaget syftar även till att underlätta samarbetet mellan myndigheter. Som ett komplement till den rättsliga ramen för samarbete som föreslås i samband med översynen av förordningen utgör artikel 52 en rättslig grund för att underlätta samarbetet mellan KHIM och medlemsstaternas myndigheter för immateriella rättigheter.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar Europeiska kommissionens förslag till direktiv som förefaller särskilt lägligt i ljuset av en konkurrenskraftig global ekonomisk miljö och konjunkturavmattningen i Europa.

3.1.1

Varumärket kan å ena sida bidra till att öka företagens affärsvärde och skapa kundlojalitet, och å andra sidan till att skydda konsumenterna.

3.1.2

Den senare aspekten har här stor betydelse av olika skäl:

För det första minskar varumärkesskyddet konsumenternas sökkostnader.

För det andra garanterar det en enhetlig kvalitetsnivå som tvingar producenten att vårda produktens eller tjänstens innehåll.

För det tredje kräver det en investering i förbättringar och innovationer som stärker konsumenternas förtroende för marknaden.

3.2

Förslaget till direktiv kommer att innebära en avsevärd förbättring av den nuvarande rättsliga ramen i medlemsstaternas lagstiftning i tre avseenden:

En förenkling av varumärkesregistreringssystemen i hela EU, vilket kommer att leda till en minskning av kostnaderna och snabbare förfaranden.

Ökad rättssäkerhet som resultat av bättre komplementaritet mellan de nationella och de överstatliga reglerna på området och bättre samordning mellan de behöriga myndigheterna.

Ökad skyddsnivå för immateriella rättigheter, huvudsakligen som en följd av tydligare regler om transitering av varor, införande av nya registreringskriterier som t.ex. ljudmärken, och vissa specifikationer om skydd av geografiska beteckningar eller av språk som inte är EU-språk m.m.

3.3

Vad gäller den ekonomiska, handelsmässiga och rättsliga utvecklingen innehåller förslaget också viktiga nyheter, t.ex. en definition av ett varumärke som möjliggör återgivning med andra än grafiska medel och tydligare identifiering av varumärket, vilket ger möjligheter att registrera varumärken som kan återges med tekniska hjälpmedel som erbjuder tillfredsställande garantier.

3.4

Vi ser positivt på avsikten att uppnå en högre grad av materialrättslig tillnärmning, t.ex. genom att lägga till skydd av geografiska beteckningar och traditionella uttryck, skydd av renommerade varumärken och behandling av varumärken som förmögenhetsobjekt, exempelvis i samband med överlåtelser, vilket är viktiga aspekter av kommersiellt utnyttjande. Förslaget till direktiv omfattar kollektivmärken och garantimärken, vilket är mycket viktigt för såväl företagen som konsumenterna.

3.5

Slutligen välkomnar EESK anpassningen av de viktigaste procedurreglerna, eftersom detta innebär gemensamma regler dels för beteckning och klassificering av varor och tjänster i linje med de principer som fastställts av EU-domstolen, dels för obligatorisk granskning och förfaranden för invändning, återkallande eller ogiltighetsförklaring.

3.6

Kommittén ser också positivt på att utarbetandet av direktivförslaget har skett med stor öppenhet och deltagande från berörda sektorer ur det civila samhället.

3.7

EESK har dock vissa invändningar mot förslagets syfte och innehåll, oavsett de eventuella ändringar som kommer att finnas i förslaget till ändring av den gällande förordningen (EG) nr 207/2009, där ett fristående system för registrering av EU-enhetliga rättigheter fastställs, och som kommer att utgöra ett lagstiftningspaket tillsammans med direktivförslaget.

3.8

I det sammanhanget vill kommittén uttrycka sin förvåning över att förslaget COM (2013) 161 final av den 27 mars 2013 om ändring av ovannämnda förordning om gemenskapsvarumärken inte har blivit föremål för samråd med EESK.

3.9

Med tanke på att det handlar om en rättsakt med direkta konsekvenser på inre marknadens funktion (artikel 118 i EUF-fördraget) och som påverkar konsumentskyddsnivån (artikel 169 i EUF-fördraget) innebär en kontextuell och konsekvent tolkning av fördragets bestämmelser, som uttryckligen ger kommittén behörighet att yttra sig om frågor inom detta område, ett krav på att EESK ska delta i lagstiftningsförfarandet i samband med antagandet av denna akt.

3.10

EU-lagstiftningen ger på så sätt innehavaren av ett varumärke både ensamrätt att använda det i vinstsyfte ("ius utendi") och möjligheten att förhindra att det utnyttjas genom skadliga handlingar av tredje man, som imiterar eller obehörigt utnyttjar dess särskiljande drag ("ius prohibendi") (artikel 9 i förordning (EG) nr 207/2009).

3.11

I gällande EU-lagstiftning anges dock inte klart under vilka villkor varumärkesinnehavaren kan vidta relevanta åtgärder för att förhindra sådana handlingar.

3.11.1

Även om förslaget till direktiv innebär en avsevärd ökning av antalet fall där varumärkesinnehavaren kan förbjuda att tredje man använder varumärket (artikel 10) och fastställer en ny bestämmelse i detta avseende, nämligen överträdelse av innehavarens rättigheter genom användning av utstyrsel, förpackning eller andra sätt (artikel 11) eller otillåten användning av ett varumärke av ombud eller företrädare för innehavaren (artikel 13), är det en behörig domstol som måste avgöra lagens räckvidd om den berörda aktören inleder en rättsprocess.

3.11.2

Det blir därför det relevanta rättsliga organet som får fastställa om det finns en risk för förväxling eller obehörigt utnyttjande av det skyddade varumärket av tredje part och om så är fallet också fastställa den ersättning som innehavaren bör få som en följd av den talan som väckts.

3.11.3

Följaktligen erbjuder inte direktivförslaget något enhetligt skydd för varumärkesinnehavarens nyttjanderätt eller för konsumenternas rättigheter om de skulle påverkas av otillbörlig användning eller förfalskning av ett varumärke.

3.12

Komplementariteten mellan de övernationella och de nationella systemen för varumärkesskydd innebär därför en tydlig risk för att detta skydd inte är så snabbt och effektivt som möjligt, vilket det i linje med direktivets mål bör vara.

3.12.1

Det finns t.ex. inte någon garanti för att man kan komma tillrätta med nationella skillnader som följer av ett felaktigt genomförande av bestämmelserna i direktiv 2004/48/EG (om skyddet för immateriella rättigheter) när det gäller skyddsåtgärder som syftar till

förbudsföreläggande, inbegripet eventuell förstörelse av varor och utrustning för tillverkning av dessa, eller vitesföreläggande,

skadestånd, eller möjlighet att offentliggöra relevant dom.

3.12.2

Denna rättsliga osäkerhet förvärras om det är fråga om intrång i varumärkesinnehavarens rättigheter i en rad medlemsstater.

3.13

En bidragande orsak till detta är att det i direktivförslaget finns exempel på omständigheter som gör skyddet mer komplext.

3.13.1

I artikel 4.3 (Absoluta registreringshinder eller ogiltighetsgrunder) anges t.ex. att "ett varumärke ska kunna förklaras ogiltigt om den sökande gjorde sin ansökan om registrering av varumärket i ond tro" och att "varje medlemsstat [också får] föreskriva att ett sådant varumärke inte ska registreras".

3.14

Eftersom avsaknad av nyttjandeuppsåt enligt KHIM inte kan betraktas som ond tro, uppstår frågan vilken myndighet som då ska fastställa enhetliga kriterier som gör det möjligt för behöriga prövningsorgan att avgöra om det finns andra tecken på ond tro.

3.15

Denna lucka i reglerna är paradoxal vid en jämförelse med den nya bestämmelsen i direktivförslagets artikel 10.5, som ger innehavaren av ett registrerat varumärke rätt att förhindra tredje man från att införa varor från ett tredjeland in i tullunionen, utan att dessa har övergått till fri omsättning där. Därför ligger förslaget inte i linje med det aktuella målet i EU-domstolen om transitering av varor (förenade målen C-446/09 och C-495/09, Philips och Nokia) och upphäver varje antagande om eller bevis för god tro från tredje mans sida (4).

3.16

Å andra sidan kommer arbetet med att förebygga och bekämpa olagliga affärsmetoder av detta slag att tydligt stärkas om det i direktivförslaget fastställs en specifik rättslig grund som ger kommissionen befogenhet att intensifiera sina insatser genom samarbete med myndigheterna i tredjeländer där dessa affärsmetoder är allmänt utbredda och systematiska.

3.17

Inte heller bestämmelserna i artikel 45.1 i direktivförslaget är tillräckliga. Där anges i allmänna ordalag att "medlemsstaterna ska sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande inför sina myndigheter för att invända mot registrering av en varumärkesansökan av de skäl som föreskrivs i artikel 5". Det bör fastställas mer konkreta bestämmelser om detta förfarandes karaktär, och en rimlig tidsram inom vilken de behöriga nationella myndigheterna kan vidta åtgärder bör fastläggas juridiskt, i linje med artikel 41 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (rätt till god förvaltning).

3.18

Med avseende på den effektivitet och förutsebarhet som ett överstatligt skydd ger varumärkesinnehavarna krävs på samma sätt också en översyn av innehållet i de andra bestämmelserna i direktivförslaget, t.ex. artiklarna 44 och 52. Vad gäller artikel 44, som fastställer en ytterligare (klass)avgift för varje varu- och tjänsteklass utöver den första klass som ska inkluderas i den första (ansöknings- eller registrerings-)avgiften, bör det fastställas en maximal procentsats för dessa avgifter.

3.19

Vad gäller artikel 52 å andra sidan, som föreskriver samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter och KHIM i syfte att främja konvergens mellan praxis och gemensamma verktyg och uppnå samstämmiga resultat i samband med granskning och registrering av varumärken, bör man fastställa en särskild bestämmelse som, i enlighet med artikel 129 i EUF-fördraget, ger kommissionen genomförandebefogenheter när det gäller att anta en bindande uppförandekod.

3.20

Det administrativa samarbetet mellan KHIM och de olika nationella myndigheterna bör betraktas som en fråga av allmänt intresse, i linje med artikel 197 i EUF-fördraget. I detta sammanhang vore det särskilt intressant att underlätta utbyte av information och personal och att stödja utbildningsprogram genom att inrätta en offentlig budget för detta.

3.21

Generellt sett bör hela harmoniseringsprocessen inom de närmaste åren utmynna i enhetliga varumärkesrättsliga bestämmelser. EU bör också anta ett regelverk för varumärken som bland annat fastställer skapandet av ett flexibelt, enhetligt och ekonomiskt förfarande som gör det lättare för berörda parter att frivilligt välja att registrera varumärken.

Bryssel den 11 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Förenta nationernas fördragssamling, volym 828, nr 11851.

(2)  Förenta nationernas fördragssamling, volym 818, nr 11849.

(3)  http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2003:196:0007:0014:sv:PDF.

(4)  I direktivförslagets artikel 10.5 anges följande: "Innehavaren av ett registrerat varumärke ska också ha rätt att förhindra tredje man från att i samband med kommersiell verksamhet föra in varor i tullområdet för den medlemsstat där varumärket är registrerat utan att ha övergått till fri omsättning, om dessa varor, inbegripet emballage, kommer från tredjeland och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor, eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från det varumärket." Kort sagt är det fråga om att inrätta en effektiv mekanism för bekämpning av förfalskade varor som produceras utanför EU och om att förhindra berörda parter från att utnyttja den rättsliga konstruktionen att varor i transit inte införs i EU:s tullområde.


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/47


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG om redovisning av stora företags och koncerners icke-finansiella information och mångfaldspolitik”

COM(2013) 207 final – 2013/0110 (COD)

2013/C 327/10

Föredragande: Evelyne PICHENOT

Rådet och Europaparlamentet beslutade den 2 respektive den 21 maj 2013 att i enlighet med artikel 50.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG om redovisning av stora företags och koncerners icke-finansiella information och mångfaldspolitik"

COM(2013) 207 final – 2013/0110 (COD).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 11 juli 2013) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 95 röster för, 31 röster emot och 4 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar kommissionens förslag till ändringar av redovisningsdirektiven när det gäller såväl redovisning av icke-finansiell information som frågan om mångfald i ledningsorgan. Dessa begränsade ändringar kommer att bidra till att förbättra ramen för hur företagen i EU styrs (1).

1.2

Kommittén vill rekommendera Europaparlamentet och rådet att ta hänsyn till den jämvikt som uppnås genom dessa ändringar, som ökar insynen när det gäller miljömässiga och sociala samt samhälls- och styrningsrelaterade aspekter. Kommissionens förslag innebär en flexibel och adekvat uppsättning bestämmelser för att förbättra kommunikationen till aktieägare, investerare, arbetstagare och andra berörda aktörer. Förslaget berör endast stora företag, eftersom man vill undvika att belasta mindre företag med ytterligare krav.

2.   Rekommendationer

2.1

Den balanserade samordningen av nedanstående faktorer gör det möjligt att tillhandahålla aktieägarna icke-finansiell information vid bolagsstämmor och håller storföretagens berörda aktörer informerade. Bestämmelseuppsättningen uppfyller de uppställda målen om insyn och enhetlighet.

Viktig icke-finansiell information ska ingå i den årliga förvaltningsberättelsen.

Informationen ska främst avse miljörelaterade, sociala och personalrelaterade frågor, respekt för mänskliga rättigheter samt bekämpning av korruption.

Informationen ska även inbegripa en beskrivning av företagets politik i dessa frågor, av resultatet av denna politik samt av risker förenade med dessa frågor och hur företaget hanterar dessa risker.

Bestämmelserna gäller alla aktiebolag som omfattas av de nuvarande redovisningsdirektivens tillämpningsområde.

Ett tröskelvärde för tillämpningen innebär att redovisningsskyldigheten endast gäller de företag som i genomsnitt har över 500 anställda och som antingen har en balansomslutning på över 20 miljoner euro eller en nettoomsättning på över 40 miljoner euro, vilket utesluter små och medelstora företag.

Företagen får stödja sig på nationella, EU-baserade eller internationella ramar för att fastställa principer och/eller indikatorer samt riktlinjer för redovisning.

Information som är relevant för företaget ska prioriteras.

"Följ-eller-förklara"-metoden innebär att rapporteringen är obligatorisk men ger företagen viss flexibilitet om avsaknaden av information enligt deras åsikt kan motiveras.

Tack vare bestämmelsernas flexibilitet ökar inte den administrativa bördan, i synnerhet som det finns möjlighet att även i fortsättningen utarbeta en separat rapport som uppfyller samma krav och som ingår som en del i förvaltningsberättelsen.

2.2

Mot bakgrund av denna balans anser kommittén att förslaget till direktiv om ändring av redovisningsdirektiven antas vid en lämplig tidpunkt:

Det civila samhället uppmärksammar nu i allt högre grad företagens samhällseffekter, staten och näringslivet avkrävs ökad insyn, och hållbara och ansvarsfulla investeringar håller på att utvecklas (2).

Medlemsstaternas lagstiftningar och rekommendationer på det icke-finansiella området skiljer sig fortfarande åt men skillnaderna försvinner alltmer; under det senaste årtiondet har internationella referenssystem som OECD:s och ILO:s reviderats och standarden ISO 2600 har införts, och instrument för redovisning av icke-finansiell information håller på att finslipas, t.ex. instrumenten hos det globala redovisningsinitiativet, European Federation of Financial Analysis Societies, kreditvärderingsinstitut och organ för samhällsanalys samt sektorsspecifika referenssystem.

Erfarenheterna av kriserna – på det finansiella, ekonomiska, sociala och ekologiska området – ökar behovet av insyn (3), såväl på europeisk som på internationell nivå, när det gäller investeringar, beskattning och korruptionsbekämpning, särskilt inom utvinningsindustrin.

Olika verktyg håller på att tas fram för att mäta produktionsverksamhetens miljöeffekter, t.ex. livscykelanalys av olika produkter, ekologiskt fotavtryck och kostnadsberäkningar av negativa externa effekter.

Vissa företag tar hänsyn till medvetna konsumenters önskemål och erbjuder varor och tjänster som är mer hållbara, t.ex. genom att undvika produkter med "planerad föråldring" och genom att främja rättvis handel.

2.3

Kommittén ser positivt på att dessa ändringar av redovisningsdirektiven öppnar upp för nya utsikter i och med att de

strävar efter att inbegripa miljömässiga, sociala och styresrelaterade faktorer i företagens strategier och kommunikation,

lyfter fram bolagsstämmornas roll och principerna om ansvarsfulla investeringar,

ger garantier och flexibilitet som gör det möjligt för alla företag som betraktar företagens sociala ansvar som en form av utveckling på mikroekonomisk nivå att medverka i denna strategi för förbättring,

inför en ny presentations- och beslutsform i företagens strategi som främjar långsiktighet och stärker kontakterna mellan dotterbolag och huvudkontor.

2.4

Kommittén vill fästa Europaparlamentets och rådets uppmärksamhet på följande rekommendationer:

Företagen bör redogöra för sitt agerandes positiva eller negativa konsekvenser för samhället.

Företagen bör i sina rapporter nämna om de har arbetstagarrepresentanter i styrelsen.

De personalföreträdande organen bör informeras och konsulteras när förvaltningsberättelsen utarbetas.

Den kontroll som avser information om miljömässiga, sociala och företagsstyrningsrelaterade frågor i rapporteringen bör utföras av personer med kompetens på dessa områden, särskilt när det gäller sociala och miljömässiga aspekter.

De uppdragsgivande företagen bör informera om sina förbindelser med leverantörs- eller förädlingskedjan, särskilt i fråga om arbetsrätt och mänskliga rättigheter.

De företag som inte omfattas av direktivet bör frivilligt tillämpa denna öppenhet för insyn i syfte att förbättra sitt sätt att bedriva verksamhet.

Värdet av redovisningen av icke-finansiell information bör lyftas fram i medlemsstaternas nationella strategier för företagens sociala ansvar.

Vid införlivandet av direktivet bör de medlemsstater som anser det lämpligt sänka kraven så att ett betydande antal nationella företag kan inbegripas.

Kommissionen bör uppmanas att inleda eller underlätta en process som medger ett "fleraktörsperspektiv" (4) i syfte att bättre definiera riktlinjer och referensstandarder som kan göra det lättare att göra jämförelser och på längre sikt uppnå en harmonisering.

I sina egna insatser för att främja och informera om företagens sociala ansvar i enlighet med meddelandet från oktober 2011 bör kommissionen rekommendera de berörda företagen att använda sig av de internationella referenssystem för vägledning om redovisning av icke-finansiell information som bäst motsvarar dess nya definition av företagens sociala ansvar.

2.5

Kommittén stöder den föreslagna ändringen av det fjärde direktivet som avser skyldigheten att redovisa företagens mångfaldspolitik i ledningsorganen.

2.6

Styrelserna och tillsynsorganen inte är de enda som berörs, och det vore lämpligt att låta mångfaldspolitiken omfatta även styrelsekommittéer och i synnerhet revisionskommittéer.

2.7

Kommittén vill erinra om att målen avseende kvinnornas plats i styrelserna inte har uppnåtts i merparten av medlemsstaterna (5).

2.8

Bland mångfaldskriterierna bör man inbegripa medverkan av styrelseledamöter som kommer från arbetstagarsidan, t.ex. europeiska företagsråd, och som deltar på uppdrag av fackföreningarna.

2.9

Slutligen rekommenderar kommittén kommissionen att komplettera denna översyn med en klausul om att ingen försämring får ske i förhållande till den gällande nationella lagstiftningen samt att inom fem år efter direktivets ikraftträdande göra en bedömning av konsekvenserna av dessa ändringar av redovisningsdirektiven för företagens redovisningspraxis beträffande icke-finansiell information.

3.   Bakgrund

3.1

Detta förslag om ändring av redovisningsdirektiven innebär en förlängning av de insatser som gjorts sedan grönboken om företagens sociala ansvar från 2001 (6), vilken kompletterades av meddelandet från 2006 (7), och uppfyller de åtaganden som gjordes i handlingsplanen i meddelandet från 2011 (8). Denna ändring har blivit nödvändig till följd av resultaten av konsekvensbedömningen, som visar på bristande effektivitet när det gäller icke-finansiell information som offentliggörs av företagen, och detta stöds i hög grad av bidragen från offentliga samråd. Informationen är av ojämn kvalitet. Företagen är för övrigt inte tillräckligt många.

3.2

Planerna på att stärka företagens öppenhet på det sociala och miljömässiga området tillkännagavs i april 2011 i kommissionens meddelande om inremarknadsakten.

3.3

Redan i sitt yttrande om verktyg för att mäta och informera om företagens sociala ansvar (9) från 2005 tog kommittén upp det fjärde direktivet om årsbokslut, vilket innehåller en bestämmelse avseende icke-finansiell information som ger företagen möjlighet att offentliggöra viss information om verksamhetens sociala och miljömässiga aspekter. År 2012 stödde kommittén kommissionen i dess målsättning att öka mångfalden i styrelser och tillsynsorgan. I sitt yttrande från 2012 (10) om meddelandet om företagens sociala ansvar erinrade EESK om att man förordade en obligatorisk rapportering av icke-finansiell information.

3.4

Storbritannien var den första medlemsstaten som införde en kod (den s.k. Cadbury-koden) (11) det gäller företagsstyrning. Detta skedde redan 1992 och innebar att man introducerade "följ-eller-förklara"-metoden. Liknande arrangemang har införts i olika former i andra länder, bland annat i Tyskland och Danmark. Metodens flexibilitet gör det möjligt att på vissa känsliga områden utöva rätten till förbehåll avseende information som t.ex. korruptionsbekämpning, som för att vara effektiv kan kräva viss diskretion eller till och med sekretess.

3.5

Flera medlemsstater, bland annat Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Sverige och Spanien har under de senaste årtiondena antagit lagstiftning som syftar till att etablera en nationell ram för rapportering i syfte att harmonisera den europeiska standarden.

3.6

Under det irländska ordförandeskapet slöts ett europeiskt avtal om ökad öppenhet inom utvinningsindustrin som innebar en ändring av redovisningsdirektivet. Därigenom föreskriver direktivet öppenhet (land för land och projekt för projekt) när det gäller alla finansiella flöden från de europeiska företagen inom utvinnings- och skogssektorn till de länder där de är verksamma.

3.7

I sin resolution från februari 2013 (12) erkände Europaparlamentet vikten av att företagen sprider social och miljörelaterad information för att fastställa hållbarhetsrisker och öka investerarnas och konsumenternas förtroende. Europaparlamentet har bett kommissionen att lägga fram ett förslag om företagens redovisning av icke-finansiella uppgifter.

3.8

I en period av kris när den europeiska opinionen efterlyser mer etik från företagens sida anses företagens sociala ansvar utgöra en faktor som kan bidra till EU:s handelspolitik och utvecklingspolitik och till genomförandet av Europa 2020-strategin. Den främjar den sociala dialogen och den civila dialogen (samhällsdialogen). Den bör även göra det möjligt att få ett bättre grepp om situationen i hela underleverantörskedjan. Tragedier som när komplexet Rana Plaza i Bangladesh rasade samman erinrar om nödvändigheten av att fästa uppmärksamheten på uppdragsgivarnas ansvar.

Bryssel den 11 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  EUT C 24, 28.1.2012, s. 91.

(2)  EUT C 21, 21.1.2011, s. 33.

(3)  EESK:s yttrande om "Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning" (ännu ej offentliggjort i EUT).

(4)  EUT C 161, 6.6.2013, s. 35.

(5)  EUT C 133, 9.5.2013, s. 68–76.

(6)  COM(2001) 366 final.

(7)  COM(2006) 136 final och EUT C 286, 17.11.2005, s. 12.

(8)  COM(2011) 681 final och EUT C 229, 31.7.2012, s. 77.

(9)  EUT C 286 du 17.11.2005, s. 12.

(10)  EUT C 229 du 31.7.2012, s. 77.

(11)  "The financial aspects of corporate governance" 1.12.1992.

(12)  Resolution 2012/2098 (INI), föredragande: Raffaele Baldassarre.


BILAGA

till yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Följande ändringsförslag, som fått mer än en fjärdedel av de avgivna rösterna, avslogs under debatten (artikel 54.3 i arbetsordningen):

Ersätt texten i yttrande CES3548-2013_00_00_TRA_AS med följande text:

1.   Allmänna kommentarer

1.1

EESK anser att förslaget till direktiv är onödigt (framför allt när det gäller kravet att bolagen ska redovisa sin ”mångfaldspolitik”). Kommittén anser nämligen inte att det behövs ytterligare EU-lagstiftning på detta område. Förslaget har i stort sett inget väsentligt mervärde i förhållande till de nuvarande bestämmelserna. Kommittén befarar tvärtom att det kan leda till en ökning av den administrativa bördan.

1.2

EESK uppfattar öppenhet som ett led i modern företagsledning. Europeiska företag har visat att de är tillräckligt öppna inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. Det sociala ansvaret är en fråga som i Europa regleras i företagen, det ingår i företagens strategier och utövas på frivillig bas. De europeiska företagen har inte minskat sin öppenhet eller sitt ansvar, inte ens under krisen.

1.3

EESK noterar att vissa berörda parter och allmänheten känner ett behov av större öppenhet när det gäller bolagens politiska strategier och framför allt när det handlar om redovisning av social information och miljöinformation. Detta gäller i synnerhet bolag med verksamhet i länder utanför EU – t.ex. gruvbolag i Afrika (miljörisker och korruption), konfektionsbolag i Asien (sociala frågor och mänskliga rättigheter) m.m.

1.4

Förslagets enda potentiella mervärde är inriktningen på riskproblematiken: definitionen av riskerna, hanteringen av dem och skyldigheten att redovisa dem. Detta skulle kunna hjälpa bolagen att bättre hantera dessa risker och möjligheter och på så sätt ta ett större ansvar för effekterna av verksamheten på det icke-finansiella området. Även här gäller dock att det borde vara bolaget självt som beslutar om det vill göra detta eller inte.

2.   Om icke-finansiell information

2.1

Kommittén är medveten om att ökad öppenhet rent generellt i hög grad bidrar till den inre marknadens effektivitet. Om det blir lättare att jämföra information om hur företag fungerar kan detta påverka effektiviteten i investerares och aktieägares beslut.

2.2

EESK anser att den redovisning av icke-finansiell information som sker i dag och dess utsträckning uppvisar hög kvalitet och står i proportion till det mål som eftersträvas. Det nya redovisningskrav som föreslås skulle medföra en onödig börda, i strid med proportionalitetsprincipen. I förslaget bör man därför endast ställa krav på redovisning av information som verkligen är relevant och meningsfull, så att man inte ökar den administrativa bördan för bolagen i onödan. Förslaget skulle i detta fall också få största möjliga mervärde för användarna av denna information (investerare, aktieägare och arbetstagare).

2.3

EESK föredrar att bolagen endast redovisar icke-finansiell information på frivillig basis. Därför föreslår vi att artiklarna 1 och 2 i förslaget till direktiv ändras på lämpligt sätt.

2.4

Av förslaget framgår att små och medelstora företag inte ska ha en skyldighet att redovisa icke-finansiell information. Detta ligger i linje med EU:s långsiktiga mål att minska den administrativa bördan för företagen.

2.5

EESK anser att förslagets bestämmelser om redovisning av icke-finansiell information i förvaltningsberättelsen och om kontroll av en revisor är betungande och svårgripbara. Man kommer att behöva utarbeta en praktisk vägledning för detta. Enligt EU-lagstiftningen ska revisorn uttala sig om förenligheten mellan förvaltningsberättelse och årsbokslut. Enligt EU:s nuvarande bestämmelser måste förvaltningsberättelsen omfatta årsbokslut och revisionsberättelse samt eventuellt andra dokument. Kontrollen av icke-finansiell information kan dock vara mycket problematisk och kostsam. Man måste noggrant specificera kraven i förvaltningsberättelsen och ta hänsyn till att användarna av årsredovisningen inte får överbelastas med irrelevant information. EESK kommer att främja redovisning av icke-finansiell information i dokument som inte måste kontrolleras av revisor.

3.   Om mångfald

3.1

EESK betraktar skyldigheten för bolagen att redovisa sin ”mångfaldspolitik” som en onödig administrativ börda utan tungt vägande skäl och utan påvisbara positiva resultat. Kommittén betraktar varje slags tvång för privata aktörer att införa en ”mångfaldspolitik”, inklusive en skyldighet för bolag att redovisa sin ”mångfaldspolitik” eller att motivera varför man inte har infört en sådan politik, som ett omotiverat övergrepp mot näringsfriheten och bolagsägarnas frihet att fatta beslut. Kommittén avvisar därför detta förslag bestämt. Beslutet att redovisa information bör helt och hållet överlåtas åt bolagen själva på frivillig bas. Bolagen får sedan själva avgöra om detta innebär en konkurrensfördel eller inte. Kommittén ställer sig också avvisande till förslaget om att redovisa detaljer om ”mångfaldspolitiken” och detta av flera skäl.

3.2

Man måste framför allt framhålla att ett bolags redovisning av sin mångfaldspolitik, som hänger samman med bolagsorganens sammansättning, inte påverkar vare sig bolagets förvaltning eller resultat, i motsats till vad som felaktigt påstås i motiveringsdelen. EESK anser att rätten att besluta om vem som ska leda bolaget, vilka kontrollmekanismer som ska användas för styrningen av det och vilket inflytande medlemmar av kontroll- och förvaltningsorgan ska ha i dessa processer, bör vila hos bolagets ägare eller aktieägare. Hur bolaget fungerar är framför allt ägarens/aktieägarens eget ansvar. Detta gäller även risken för förluster till följd av dåliga företagsbeslut. Artificiella ingrepp i kontroll- och förvaltningsorganens sammansättning kan bara störa sakernas nuvarande och fungerande tillstånd.

3.3

Kommissionen borde under inga omständigheter ingripa i bolagens beslutsfattande (t.ex. när det handlar om antalet styrelsemedlemmar, deras kvalifikationer, ålder och kön). Den analys som kommissionen lägger fram ger inte vid handen att det skulle finnas ett direkt samband mellan ålder, kön och andra aspekter å ena sidan och bolagets resultat å andra sidan, och även om så är fallet motiverar inte detta auktoritära ingrepp i sammansättningen på bolagens lednings- eller tillsynsorgan.

4.   Sammanfattning

Med tanke på ovanstående argument kommer EESK att

1)

prioritera att beslutet om redovisning av icke-finansiell information som nyligen har begärts i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen överlåts till bolagen själva på frivillig bas eller att man på nationell nivå fastställer vilka informationskrav som ska gälla,

2)

rekommendera att man i artikel 1 i förslaget till direktiv stryker punkt 2 om ”mångfaldspolitik” eller att man, om detta krav inte visar sig vara genomförbart, överlåter beslutet om att redovisa information om mångfaldspolitik och motivera varför ett bolag inte har infört en sådan politik, till bolagen själva på frivillig bas eller fastställer detta i inhemsk lagstiftning.

Omröstningsresultat

Röster för

:

37

Röster emot

:

96

Nedlagda röster

:

2


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/52


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om främjande av den fria rörligheten för medborgare och företag genom förenkling av godtagande av vissa officiella handlingar i Europeiska unionen och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012”

COM(2013) 228 final – 2013/0119 (COD)

2013/C 327/11

Huvudföredragande: Vincent FARRUGIA

Den 13 maj och den 21 maj 2013 beslutade rådet respektive Europaparlamentet att i enlighet med artikel 114.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om främjande av den fria rörligheten för medborgare och företag genom förenkling av godtagande av vissa officiella handlingar i Europeiska unionen och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012"

COM(2013) 228 final – 2013/0119 (COD).

Den 21 maj 2013 gav presidiet facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion i uppdrag att utarbeta kommitténs yttrande i ärendet.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär utsågs Vincent Farrugia till huvudföredragande vid Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 11 juli). EESK antog följande yttrande med 96 röster för, 2 röster emot och 2 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Medborgarna står i centrum för den europeiska integrationen. I rapporten om EU-medborgarskapet understryks att EU-medborgarskapet medför nya rättigheter och möjligheter för medborgarna. Rapporten fäster uppmärksamheten på att den rätt som personer som bor i medlemsstaterna känner bäst till är rätten att flytta och leva fritt inom EU: möjligheten att resa fram och tillbaka mellan EU:s medlemsstater för kortare eller längre perioder, för att arbeta, studera, utbilda sig, åka på affärsresa eller shoppa på andra sidan en gräns (1).

1.2

I rapporten om EU-medlemskapet 2013 presenteras tolv nya åtgärder på följande sex områden, i syfte att undanröja ytterligare hinder som står i vägen för medborgarnas utövande av sina EU-rättigheter, inklusive möjligheten att röra sig fritt över gränserna. Dessa områden är (2):

(01)

Undanröja hinder för arbetstagare, studerande och praktikanter i EU för att underlätta en bättre fungerande EU-arbetsmarknad och därigenom göra det möjligt för dem att dra nytta av arbetstillfällen i andra medlemsstater och bidra till EU-ekonomin.

(02)

Minska byråkratin i anslutning till rätten till fri rörlighet med tanke på att medborgare som använder sin rätt till fri rörlighet ofta stöter på problem på grund av långdragna och otydliga administrativa förfaranden.

(03)

Skydda de sårbara personerna i EU eftersom feedback vid samråd har visat att personer med funktionshinder möter hinder i samband med den fria rörligheten inom EU.

(04)

Undanröja hinder för EU-medborgarna inom den kraftigt ökande e-handeln, eftersom de fortfarande stöter på problem då de handlar via nätet.

(05)

Lämna målinriktad och lättillgänglig information i syfte att medborgarna ska vara medvetna om och förstå sina EU-rättigheter.

(06)

Se till att EU-medborgarna medverkar i EU:s demokratiska liv.

1.3

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar Europeiska kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om främjande av den fria rörligheten för medborgare och företag genom förenkling av godtagande av vissa officiella handlingar i Europeiska unionen och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012, COM(2013) 228 final – 2013/0119 (COD).

1.4

Förslaget är i linje med rapporten om EU-medborgarskapet eftersom det inför åtgärder som kommer att förbättra EU-medborgarnas möjligheter att i praktiken åtnjuta den sanna innebörden i de rättigheter de har som EU-medborgare.

1.5

Även om Lissabonfördraget och EU:s stadga om grundläggande rättigheter förstärkte de rättigheter EU-medborgarna hade enligt Maastrichtfördraget, inklusive rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU, så har de administrativa förfaranden som avser denna rättighet inte ändrats på samma sätt. Uppvisandet av en apostill – en formalitet baserad på Haagkonventionen om apostill från 1961 och utformad för att underlätta rörlighet över internationella gränser i en värld utan teknik – avspeglar inte det faktum att EU saknar inre gränser, och det försvårar därför snarare än underlättar utövandet av EU-medborgarskapsrättigheten att röra sig fritt inom EU.

1.6

Att i enlighet med förslaget förenkla följande officiella handlingar inom EU är en viktig åtgärd som kommer att leda till en mer enhetlig rättslig ram, vilket kommer att underlätta rätten att röra sig inom EU:

 

EU-medborgares officiella handlingar

Civilståndsuppgifter (t.ex. handlingar rörande födelse, dödsfall, namn, äktenskap, registrerat partnerskap, föräldraskap och adoption).

Handlingar som rör bostadsort, medborgarskap och nationalitet.

Handlingar som rör fast egendom.

Handlingar som rör immateriella rättigheter.

Handlingar som bevisar frånvaro av noteringar i belastningsregister.

 

EU-företags officiella handlingar (bolag och andra företag)

Handlingar som rör deras rättsliga status och företrädarskap.

Handlingar som rör fast egendom.

Handlingar som rör immateriella rättigheter.

Handlingar som bevisar frånvaro av noteringar i belastningsregister.

En förenkling av dessa officiella handlingar kommer otvivelaktigt att underlätta den fria rörligheten för medborgare och företag eftersom det kommer att ytterligare öka handeln på den inre marknaden och göra det lättare för medborgare i alla medlemsstater att skaffa dessa handlingar.

1.7

Att införa en förenklad ram för godkännande av vissa officiella handlingar även på de lokala myndigheternas nivå bör betraktas som ett viktigt strategiskt instrument eftersom det:

Minskar kostnaderna för företagen och den offentliga förvaltningen: enligt statistik från 2010 är det nästan 30 % av de små och medelstora företagen som sysslar med import eller export och 2 % som gör direktinvesteringar utomlands. Dessutom är omkring 7 % av EU:s små och medelstora företag involverade i internationell underleverantörsverksamhet, och omkring 26 % har kunder i andra medlemsstater (3).

Underlättar kontakterna med den offentliga förvaltningen och minskar kostnaderna för medborgare och företag: den genomsnittliga årskostnaden för att få en apostill uppgår till 13,20 euro. Kostnaden för EU-medborgare och företag för att få en apostill för användning inom EU uppskattas vara över 25 miljoner euro. Dessutom är kostnaden för att legalisera officiella handlingar som inte omfattas av apostillkonventionen betydande och genomsnittspriset är 16,50 euro. Vidare beräknas kostnaden för en auktoriserad översättning till 30 euro per sida, och kostnaden för de auktoriserade översättningar som krävs för ett äktenskap över gränserna uppgår till 120 euro i merparten av medlemsstaterna (4).

Skapar en nettobesparing för medlemsstaterna på 5–7 miljoner euro som ett resultat av att man överger apostillan och uppskattningsvis ytterligare 500 000 euro till 1 miljon euro som en följd av att man avskaffar legaliseringen (5).

Undanröjer indirekt diskriminering av medborgare i andra medlemsstater i jämförelse med medlemsstatens egna medborgare i gränsöverskridande situationer, mot bakgrund av att nationella myndigheter i allmänhet inte känner till vilka krav som gäller för officiella handlingar i ursprungsmedlemsstaten, inberäknat underskrifter och stämplar.

1.8

EESK beklagar att de reformer som enligt förslaget ska genomföras för att underlätta för medborgarna och företagen att utöva sin rätt till att röra sig fritt inom EU kommer 20 år efter lanseringen av EU-medborgarskapet och 42 år efter Haagkonventionen. EU har inte hållit jämna steg med de tekniska framstegen, vilket borde ha varit möjligt i syfte att minska eller undanröja de bördor som medborgarna och företagen drabbas av om de vill utöva sin rätt till rörlighet. EESK understryker att informationssystemet för den inre marknaden (IMI) är ett viktigt verktyg som bör utnyttjas mer offensivt så att EU-medborgarna kan utöva sina grundläggande rättigheter.

1.9

EESK drar därför slutsatsen att den policyrekommendation som kommissionen lagt fram

om en lagstiftningsåtgärd som främjar fri rörlighet för medborgare och företag genom att förenkla administrativa formaliteter som rör användning och godtagande av vissa officiella handlingar i EU,

kompletterad med ett förbättrat administrativt samarbete mellan medlemsstaterna, baserat på informationssystemet för den inre marknaden (IMI), och

som stöder sig på optimala flerspråkiga standardformulär som används oberoende av varandra i gränsöverskridande fall

är ett utmärkt förslag. Kommittén framhåller dock att vissa bestämmelser i förslaget kan omformuleras i syfte att ytterligare stärka EU-medborgarnas rätt till rörlighet, vilket bland annat skulle skapa ömsesidiga ekonomiska fördelar för företag och medborgare.

1.10

EESK rekommenderar följande:

1.10.1

Framtida insatser för att förenkla officiella handlingar bör inriktas på viktiga officiella handlingar, t.ex. de som rör arbetstagares rörlighet inom EU (vilket är av stor betydelse för tillväxten inom gränsöverskridande företagande och handel) eller sårbara personer, t.ex. personer med funktionshinder, eftersom dessa officiella handlingar inte omfattas av andra EU-direktiv.

1.10.2

En medborgare eller ett företag ska kunna känna sig helt säkra på att officiella handlingar som presenteras är undantagna från alla former av legalisering eller liknande formaliteter, och definitionen av "rimligt tvivel" i förslaget bör följaktligen ändras på följande sätt:

"2.

De rimliga tvivel som det hänvisas till i punkt 1 gäller

a)

underskriftens äkthet,

b)

i vilken egenskap den som har undertecknat en handling har agerat,

c)

stämpelns identitet."

1.10.3

Om en medlemsstat vill framföra en officiell begäran rörande rimligt tvivel till de berörda myndigheterna i den medlemsstat där handlingen upprättades, måste medlemsstaten uttryckligen informera den berörda personen eller det berörda företaget om varför denna begäran framförs.

1.10.4

Det behövs ett balanserat ansvarssystem, vilket uppnås genom att kommissionen gör en årlig riktmärkning i syfte att bedöma om medlemsstaterna genomför förslaget på ett effektivt sätt.

1.10.5

Om fördelar uppstår då IMI är i full gång ska den maximala tidsfristen för ett svar inom systemet för administrativt samarbete minskas till två veckor. Detta kommer att sända ett kraftfullt budskap både till medborgare och företag om att EU verkligen ser till att EU-medborgarskapet är effektivt och att unionen sätter medborgarna i centrum för EU-politiken.

1.10.6

Utbytet och överföringen av information och handlingar mellan medlemsstaterna som en följd av förslaget är i enlighet med EU:s principer om skydd av personuppgifter.

2.   Inledning

2.1

I Stockholmsprogrammet från 2009, "Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd" (6), betonas vikten av att införa ett unionsmedborgarskap och sätta medborgarna i centrum för EU:s politik inom rättviseområdet. I den åtföljande handlingsplanen (7) bekräftas detta mandat. Där anges också att ett välfungerande europeiskt rättsligt område bör "komma medborgarna och företagen till godo genom att bidra till att främja ekonomisk verksamhet på den inre marknaden (…)". Som svar bekräftade EU-kommissionen sitt åtagande att underlätta den fria rörligheten i fråga om officiella handlingar inom EU i sin rapport om medborgarskapet 2010, och kommissionen presenterade i december 2010 en konkret vision för allmänheten i grönboken "Minskad byråkrati för medborgarna: att underlätta fri rörlighet i fråga om officiella handlingar och erkännande av verkningarna av civilståndshandlingar" (8).

2.2

Parallellt med detta inrättades även inremarknadsakten (9), som syftar till att stärka medborgarnas förtroende för den inre marknaden och maximera dess potential som drivkraft för unionens ekonomi. Detta förutsätter bland annat att man undanröjer oproportionerliga barriärer som hindrar unionens medborgare och företag från att utnyttja den inre marknadens friheter. Att främja människors och företags rörlighet inom EU är en av hörnstenarna i inremarknadsakten II (10).

2.3

Kommissionens handlingsplan för europeisk bolagsrätt och företagsstyrning (11) är inriktad på att stödja europeiska företag, särskilt när det gäller att stärka rättssäkerheten i samband med deras gränsöverskridande verksamhet. Den digitala agendan (12) för Europa hänvisar till den föreslagna lagstiftningen om elektronisk identifiering och e-signaturer (13), vilket omfattar införande av en lagstiftningsram för gemensamma administrativa instrument som används för elektronisk identifiering av medborgare och företag.

2.4

I den nya handlingsplanen för företagande 2020 (14) understryks att en av de första punkterna på kommissionens politiska dagordning är att minska den alltför stora tillsynsbördan. I handlingsplanen efterfrågas en eliminering eller minskning av byråkratin närhelst det är möjligt för alla företag, särskilt för mikroföretag. Såväl att minska byråkratin, förenkla förfarandena för gränsöverskridande användning och godtagande av officiella handlingar mellan medlemsstaterna som en harmonisering av tillhörande regler bidrar därför till alla de åtgärder vars mål är en vidareutveckling mot ett medborgarnas Europa och en väl fungerande inre marknad för europeiska företag.

2.5

I rapporten om EU-medborgarskapet understryks att EU-medborgarskapet medför nya rättigheter och möjligheter för medborgarna. Rapporten fäster uppmärksamheten på att den rätt som personer som bor i medlemsstaterna känner bäst till är rätten att flytta och leva fritt inom EU: möjligheten att resa fram och tillbaka mellan EU:s medlemsstater för kortare eller längre perioder, för att arbeta, studera, utbilda sig, åka på affärsresa eller shoppa på andra sidan en gräns. I rapporten om EU-medlemskapet 2013 presenteras tolv nya åtgärder på följande sex områden, i syfte att ytterligare undanröja hinder som står i vägen för medborgarnas utövande av sina EU-rättigheter, inklusive möjligheten att fritt röra sig och driva företag över gränserna. Dessa områden är (15):

(01)

Undanröja hinder för arbetstagare, studerande och praktikanter.

(02)

Mindre byråkrati.

(03)

Skydda sårbara personer.

(04)

Undanröja hinder för EU-medborgarna inom e-handeln.

(05)

Målinriktad och lättillgänglig information.

(06)

EU-medborgarnas medverkan i EU:s demokratiska liv.

2.6

Även om Lissabonfördraget och EU:s stadga om grundläggande rättigheter förstärkte de rättigheter EU-medborgarna hade enligt Maastrichtfördraget, inklusive rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU, så har de administrativa förfaranden som avser denna rättighet inte ändrats på samma sätt. Det finns fortfarande en splittrad rättslig ram i EU eftersom medlemsstaterna fortsätter att tillämpa administrativa formaliteter, t.ex. presentation av en apostill för att bestyrka kopior och översättningar, en formalitet som grundar sig på Haagkonventionen om apostill från 1961, utformad för att underlätta rörlighet över internationella gränser. Detta är en formalitet som inte avspeglar det faktum att EU saknar inre gränser, och det försvårar därför snarare än underlättar utövandet av EU-medborgarskapsrättigheten att röra sig fritt inom EU.

2.7

För närvarande måste t.ex. medborgare som flyttar till en annan medlemsstat ägna mycket tid och pengar åt att se till att officiella handlingar från ursprungsmedlemsstaten är bestyrkta. Företagen och medborgarna kommer otvivelaktigt att ha glädje av en ram av enhetliga och insynsvänliga bestämmelser avseende vissa officiella handlingar som är viktiga för flödet av varor, tjänster och människor inom EU och på den inre marknaden.

2.8

EU har inte hållit jämna steg med de tekniska framstegen, vilket borde ha varit möjligt i syfte att minska eller undanröja de bördor som medborgarna och företagen drabbas av om de vill utöva sin rätt till rörlighet. EESK anser att IMI – en webbaserad applikation som möjliggör för nationella, regionala och lokala myndigheter att snabbt och lätt kunna kommunicera med sina motsvarigheter utomlands – är en lämplig IKT-plattform som kommer att underlätta det administrativa samarbetet när förslaget väl genomförs. IMI kommer också att fungera som ett arkiv med mallar för de mest använda nationella officiella handlingarna inom EU, inklusive översättning av dem till unionens alla officiella språk, i syfte att hjälpa myndigheter med otillräcklig lingvistisk sakkunskap att bedöma korrektheten eller kvaliteten på översättningar av officiella handlingar som presenteras för dem (16).

2.9

EESK beklagar att de reformer som enligt förslaget ska genomföras för att underlätta för medborgarna och företagen att utöva sin rätt till att röra sig fritt inom EU kommer 20 år efter lanseringen av EU-medborgarskapet och 42 år efter Haagkonventionen.

3.   Förslagets rättsliga aspekter

Detta är EESK:s reaktioner på huvudinnehållet i förslaget.

3.1   Syfte, räckvidd och definitioner

3.1.1

EESK håller med om att definitionen av "officiella handlingar" i förslagets artikel 3.1 omfattar de viktiga officiella handlingar som rör EU-rättigheterna för medborgarna och företagen inom EU.

3.1.2

EESK understryker dock att de officiella handlingar som identifierats i förslaget i praktiken bör vara de första av en rad officiella handlingar som bör ingå i ett förenklingsförfarande som syftar till att öka rörligheten inom EU och den gränsöverskridande verksamheten samt skapa en välfungerande inre marknad.

3.1.3

EESK understryker att framtida insatser för att förenkla officiella handlingar bör inriktas på viktiga officiella handlingar, t.ex. de som rör arbetstagares rörlighet inom EU (vilket är av stor betydelse för tillväxten inom gränsöverskridande företagande och handel) eller personer med funktionshinder eftersom dessa officiella handlingar inte omfattas av andra EU-direktiv. Sådana officiella handlingar skulle t.ex. kunna vara nationella utbildningsintyg och officiella handlingar rörande social trygghet.

3.2   Undantag från legalisering, förenkling av andra förfaranden och begäranden om information

3.2.1

EESK framhåller att de nuvarande kraven på presentation av en apostill avspeglar internationella förfaranden och sålunda inte utvecklingen av EU som en inre marknad. Det finns cirka 12,5 miljoner EU-medborgare som bor i en annan medlemsstat än sin egen och över 380 000 mikroföretag samt små och medelstora företag som är involverade i underleverantörsverksamhet över gränserna mellan medlemsstaterna. Dessa stöter ständigt på krånglig och onödig byråkrati vid flytt från en medlemsstat till en annan eller då de vill göra affärer över gränserna. Denna situation avspeglar inte ett EU utan gränser.

3.2.2

EESK instämmer därför i kommissionens förslag att undanta de officiella handlingarna från de rättsliga och administrativa krav som finns i de olika medlemsstaterna. EESK betraktar detta som en första fas i ett pågående program för att förenkla officiella handlingar.

3.2.3

EESK instämmer i att man bör införa bestämmelser som gör att nödvändig verifiering sker i fall av rimliga tvivel. EESK inser att det kommer att finnas tillfällen där det krävs administrativt samarbete mellan medlemsstaterna för att se till att en officiell handling eller en bestyrkt kopia av den är äkta.

3.2.4

EESK stöder kraftfullt principen om att en medborgare eller ett företag ska kunna känna sig helt säkra på att officiella handlingar som presenteras är undantagna från alla former av legalisering eller liknande formaliteter. Denna säkerhet kommer att möjliggöra för en medborgare eller ett företag att i förväg planera sina aktiviteter och på detta vis se till att de materiella och immateriella fördelar som anges i kommissionens konsekvensbedömning verkligen uppnås (17).

3.2.5

Inom det nuvarande systemet leder 99 % av de ungefärligen 1,4 miljoner apostillor som presenteras för aktiviteter inom EU inte till några problem. EESK anser därför att det alternativ som kommissionen lägger fram för det administrativa samarbetet (vilket baseras på IMI i fall av rimligt tvivel på äktheten i officiella handlingar på grundval av flerspråkiga formulär) bör leda till förbättrade resultat.

3.2.6

EESK rekommenderar att definitionen av "rimligt tvivel" som den formulerats i kommissionens förslag görs tydlig för att undvika osäkerhet. I detta syfte föreslår EESK följande ändring:

"2.

De rimliga tvivel som det hänvisas till i punkt 1 gäller

a)

underskriftens äkthet,

b)

i vilken egenskap den som har undertecknat en handling har agerat,

c)

stämpelns identitet."

3.2.7

Om en medlemsstat vill framföra en officiell begäran rörande rimligt tvivel, på grundval av denna nya definition, till de berörda myndigheterna i den medlemsstat där handlingen upprättades, måste medlemsstaten uttryckligen informera den berörda personen om varför denna begäran framförs.

3.2.8

Kommittén är övertygad om att så snart IMI har genomförts i medlemsstaterna och de löpande framstegsrapporterna visar att systemet är stabilt och välfungerande och att medlemsstaternas personal har förvärvat de kunskaper som behövs, så kommer begärandena om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna att utföras mycket mer effektivt än den maximala tidsfrist på en månad som fastställs i förslaget. Om resultaten visar på en sådan betydande förbättring rekommenderar EESK sålunda att kommissionen minskar den fastställda maximala tidsfristen till två veckor. En sådan revidering skulle sända ett kraftfullt budskap både till medborgare och företag om att EU verkligen ser till att EU-medborgarskapet är effektivt och att unionen sätter medborgarna i centrum för EU-politiken.

3.2.9

EESK fäster stor vikt vid behovet av ett balanserat ansvarssystem som bedömer om medlemsstaterna genomför förslaget på ett effektivt sätt. EESK rekommenderar att kommissionen årligen utfärdar riktmärken för medlemsstaternas prestationer vad gäller genomförandet.

3.3   Administrativt samarbete

EESK instämmer i att informationssystemet för den inre marknaden (artikel 8) ska användas i fall då myndigheterna i en medlemsstat har ett rimligt tvivel om en officiell handlings eller en bestyrkt kopias äkthet och då det inte går att lösa på annat sätt (artikel 7). Kommittén håller också med om att medlemsstaterna ska utse åtminstone en central myndighet och att alla utsedda centrala myndigheter och deras kontaktuppgifter ska meddelas kommissionen (artikel 9) och att dessa centrala myndigheter ska erbjuda bistånd vid begäran om information enligt artikel 7, och vidta alla andra åtgärder som är nödvändiga för att underlätta tillämpningen av denna förordning (artikel 10).

3.4   Flerspråkiga unionsstandardformulär

Kommittén är införstådd med att flerspråkiga unionsstandardformulär rörande födelse, dödsfall, äktenskap, registrerat partnerskap och rättslig status och företrädarskap för ett bolag eller andra företag upprättas och fastställs i bilagorna (artikel 11) och att dessa formulär på förfrågan görs tillgängliga för medborgare, bolag eller andra företag som ett alternativ till motsvarande officiella handlingar, och att de ska vara försedda med datum för utfärdande samt den utfärdande myndighetens underskrift och stämpel (artikel 12). EESK är också införstådd med att kommissionen ska utarbeta detaljerad vägledning om användningen (artikel 13) av dessa standardformulär och även utarbeta elektroniska versioner av dem (artikel 14), och att formulären ska ha samma formella bevisvärde som motsvarande officiella handlingar och godtas av myndigheterna i medlemsstaten utan några formaliteter (artikel 15).

3.5   Förhållande till andra instrument

EESK instämmer i att denna förordning inte ska påverka annan unionslagstiftning eller användningen av andra system för administrativt samarbete som inrättas genom den (artikel 16) och att den inte ska påverka tillämpningen av internationella konventioner i vilka en eller flera medlemsstater är parter, utan ha företräde framför konventioner som slutits av dem om dessa konventioner gäller frågor som regleras i denna förordning (artikel 18). Kommittén håller också med om införandet av standardtext enligt artikel 17.

3.6   Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

3.6.1

EESK instämmer i att utbyte och överföring av information och handlingar mellan medlemsstaterna ska ha till ändamål att verifiera officiella handlingars äkthet via informationssystemet för den inre marknaden (artikel 19). Kommittén instämmer också i att medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka centrala myndigheter de har utsett och om alla eventuella ändringar av dessa uppgifter, och att kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter (artikel 20). Slutligen håller EESK med om att kommissionen senast vart tredje år ska lägga fram en rapport om denna förordning till Europaparlamentet (artikel 21).

3.6.2

EESK understryker att man i artikel 19 om skydd av personuppgifter måste säkerställa att utbytet och överföringen av information och handlingar mellan medlemsstaterna som en följd av förslaget är i enlighet med EU:s principer om skydd av personuppgifter.

Bryssel den 11 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  COM(2013) 269 final.

(2)  Ibid.

(3)  COM(2013) 144 final.

(4)  Ibid.

(5)  Ibid.

(6)  EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.

(7)  COM(2010) 171 final.

(8)  COM(2010) 747 final.

(9)  COM(2011) 206 final.

(10)  COM(2012) 573 final.

(11)  COM(2012) 740 final.

(12)  COM(2012) 784 final.

(13)  COM(2012) 238 final.

(14)  COM(2012) 795 final.

(15)  Ibid.

(16)  Förordning 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden, som offentliggjordes i EUT den 14 november 2012, är i hög grad flexibel för att i framtiden utvidga IMI att även omfatta unionsrättsakter som ännu inte förtecknats i bilagan (artikel 4 i IMI-förordningen), baserat på pilotprojekt som utförts av kommissionen och utvärderingar av resultaten av dem, inklusive frågor om skydd av personuppgifter och effektiva översättningsredskap.

(17)  COM(2013) 144 final.


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/58


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat”

COM(2012) 669 final

2013/C 327/12

Föredragande: Mário SOARES

Medföredragande: Pavel TRANTINA

Den 20 november 2012 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat"

COM(2012) 669 final.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 26 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 10 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 154 röster för och 3 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén stöder generellt sett kommissionens initiativ, framför allt strävan att bekämpa ungdomsarbetslösheten, men anser att meddelandets innehåll inte lever upp till målsättningen i titeln "En ny syn på utbildning".

1.2

Den nuvarande ekonomiska och sociala krisen medför budgetbegränsningar för EU-länderna, särskilt för dem som omfattas av finanspolitiska anpassningsprogram, och minskningen av EU:s budget leder till att situationen förvärras ytterligare. EESK varnar för att de nedskärningar som i dag görs i utbildningsanslagen riskerar att omvandla nödvändiga initiativ och förslag till enbart uttalanden om goda föresatser.

1.3

Kommittén är medveten om att det finns stora brister i utbildningssystemen som måste rättas till och att det är nödvändigt att lösa problemen med att skapa förbindelser mellan skolvärlden och arbetslivet.

 

EU-institutionerna bör därför

1.3.1

se över de nuvarande systemen för att samla in, presentera och tolka uppgifterna om utbildning för att garantera att de är öppna och jämförbara,

1.3.2

även se över de nuvarande europeiska utbildningsprocesserna och de olika styrmedel som finns på plats och i synnerhet de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring,

1.3.3

tillämpa de föreslagna åtgärderna och integrera dem i andra initiativ som syftar till att unga ska komma in på arbetsmarknaden, särskilt handlingsplanen "Unga på väg" för sysselsättning och företagande,

1.3.4

säkerställa att EU:s nästa budget tillhandahåller de anslag som krävs för hela programmet, framför allt till det nyligen godkända ungdomssysselsättningsinitiativet.

 

Medlemsstaterna bör

1.3.5

göra en översyn och/eller en framtidsinriktad uppdatering av åtgärder som berör sysselsättning och offentliga tjänster av hög kvalitet utifrån övertygelsen att man, för att man helt och fullt ska kunna uppnå utbildningsmålen, måste se till att investeringar i denna sektor går hand i hand med arbetsrelaterade, sociala och ekonomiska åtgärder som stöder en hållbar tillväxt och välfärd samt säkerställa att arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället är fullt delaktiga i denna process,

1.3.6

uppmuntra införlivande av förvärvande av entreprenörskunskap i utbildningspolitik och utbildningsprogram, som utöver skolundervisningen eventuellt kan kompletteras med arbetsplatsutbildning och med främjande av företagens deltagande i projekt som bedrivs av skolorna,

1.3.7

uppmuntra införande av varvade utbildningssystem i skolorna, som innebär att undervisning i klassrummet varvas med arbetsplatspraktik, och öka skolförvaltningarnas och företagens förståelse för vikten av sådana initiativ,

1.3.8

snarast möjligt se över förbindelserna mellan yrkesinriktad utbildning och sysselsättning för att få en bättre förståelse av eventuella brister och utforma en yrkesinriktad utbildning som verkligen avspeglar arbetsmarknadens behov,

1.3.9

se till att villkoren för att alla kan genomgå fortbildning och för att förbättra utbildningen (avancerade kurser och omskolning) är uppfyllda samt värna om rätten till livslångt lärande av hög kvalitet,

1.3.10

på ett kreativt och nytänkande sätt erkänna och uppvärdera icke-formellt lärande, i högre grad uppmärksamma färdigheter som har förvärvats utanför det formella systemet, verka för att icke-formellt och formellt lärande kompletterar varandra och samtidigt främja lika möjligheter,

1.3.11

anta gemensamma regler och principer för att definiera kvalitetskriterier för system som garanterar erkännande och validering av icke-formellt lärande,

1.3.12

investera i utbildning och anställa bra lärare samt förbättra deras akademiska och yrkesmässiga utbildning i en strävan att garantera en jämn könsfördelning vid lärarrekrytering, och tillhandahålla lämpliga arbets-, löne- och karriärvillkor för att läraryrket ska bli mer attraktivt för yngre generationer,

1.3.13

betrakta utbildningsbudgetar som investeringar i framtiden och en fortlöpande nödvändighet för att kunna fullgöra skyldigheten att erbjuda relevant utbildning av hög kvalitet för alla samt undvika nedskärningar som gör det svårare att fullgöra denna skyldighet.

1.3.14

Alla berörda aktörer (bl.a. ungdoms- och samhällsorganisationer, skolor och lärare, föräldrar och vårdnadshavare, företag och fackföreningar) bör engageras i arbetet med att utarbeta och följa upp utbildningspolitiska strategier och upptäcka eventuella problem, och de bör även involveras i utbildningen och integrationen av unga i samhället genom att man sätter upp klara mål, genomför regelbundna utvärderingar och avsätter tillräckliga budgetmedel för att säkerställa att målen är hållbara.

 

Arbetsmarknadens parter bör

1.3.15

ta ansvar för och genomföra åtgärdsramen för ungdomssysselsättning, som antogs inom deras gemensamma arbetsprogram 2012–2014, och fokusera på kopplingen mellan utbildning, ungdomars förväntningar och arbetsmarknadens behov, och samtidigt ta hänsyn till ungdomarnas övergång från skolan till arbetslivet med målet att öka sysselsättningsgraden i allmänhet.

2.   Inledning

2.1

Utbildning står ofta i centrum för EESK:s diskussioner, och kommittén välkomnar därför kommissionens ståndpunkt i meddelandet att "investeringar i allmän och yrkesinriktad utbildning är nyckeln till högre produktivitet och ekonomisk tillväxt"  (1). Kommittén delar också kommissionens oro beträffande de stora förändringar som sker på Europas arbetsmarknader, vilket visar att utbildningssystemen bör omformas för att åtgärda eventuella tillkortakommanden eller brister i systemen.

2.2

EESK har utarbetat ett stort antal yttranden som har bidragit till att utbildning erkänns som en grundläggande mänsklig rättighet (2), där kommittén gör det klart att utbildningens huvudmål är att utbilda fria, kritiskt tänkande och självständiga individer som har förmåga att bidra till att utveckla det samhälle som de lever i och förstå att de delar värderingar och en kultur.

2.3

Kommittén är övertygad om att man som ett led i lärarutbildningen bör uppmärksamma moderna kommunikationskunskaper, och att det skulle bidra till att göra skolgången viktig och intressant (3).

2.4

EESK instämmer även i att det finns ett akut behov av överensstämmande och övergripande politiska svar på en rad centrala frågor: skolavhoppen i EU, som fortfarande ligger på höga nivåer, arbetstagares låga deltagande i livslångt lärande, miljontals vuxna som fortfarande är lågutbildade, bristfälliga läskunskaper bland barn under 15 år och massarbetslöshet bland ungdomar i några EU-länder.

2.5

Kommittén fruktar emellertid att värdet av de initiativ som föreslås i meddelandet kommer att gå förlorat i den verklighet som EU-länderna konfronteras med under den pågående krisen. Framför allt nedskärningar av budgetanslag som öronmärkts för utbildning kan göra det svårare att åtgärda elevernas ojämlika förutsättningar och att arbeta för en utbildning av hög kvalitet för alla (4).

2.6

Även om utbildning är medlemsstaternas ansvar har också EU en viktig roll att spela genom sin öppna metod för samordning bland de olika utbildningsministrarna, genom EU:s datainsamlingssystem och genom olika europeiska utbildningsinitiativ, till exempel Bologna- och Köpenhamnsprocesserna, Bryggeförklaringen, det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS), det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet), den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) och de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring (ESGQA) (5).

2.7

Den oro som uttrycks av breda lager i det civila samhället om den bristande överensstämmelsen mellan ungdomars kunskaper i dag och företagens krav samt om den svåra övergången mellan skola och arbetsliv eller mellan arbetslöshet och arbete är förståelig och bör följaktligen tas upp till diskussion. EESK välkomnar därför särskilt kommissionens beslut att vidareutveckla utbytet mellan utbildningssektorn och arbetslivet, främja gemensamma initiativ och åtgärder för att underlätta övergången från skola till arbete, sänka barriärerna för rörlighet i EU, på ett väsentligt sätt förbättra arbetsmarknadens funktion och garantera lika möjligheter. Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullfölja denna strategi och samtidigt värna om den europeiska sociala modellen och stärka den sociala sammanhållningen.

2.8

EESK ser positivt på den nya åtgärdsramen för ungdomssysselsättning, som utformades av arbetsmarknadens parter som ett viktigt inslag i deras gemensamma arbetsprogram 2012–2014, och som för första gången presenterades vid det sociala trepartstoppmötet den 14 mars 2013.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Kommittén noterar med tillfredsställelse att kommissionen ägnar särskild uppmärksamhet åt att bekämpa ungdomsarbetslöshet på fyra centrala områden: utbildning av hög kvalitet, införande av praktiskt arbetsbaserat lärande, införande av lärlingsutbildning och varvad utbildning samt uppmuntrande av partnerskap för att uppnå ett gemensamt mål.

3.2

Meddelandets titel leder tankarna till en ambition som inte motsvaras av dess innehåll, förmodligen för att kommissionen har velat fokusera sitt arbete på ett enda mål. Vi anser emellertid att dokumentet skulle ha kunnat gå längre och behandla sådana överhängande problem och utmaningar som den nuvarande demografiska situationen i Europa, energi och migration, vilket skulle ha krävt betydligt mer komplexa svar. På samma sätt borde man i framtiden ta hänsyn till andra undersökningar, däribland nyligen genomförda undersökningar från FN och Unesco (6).

3.3

När det gäller kommissionens förslag anser kommittén att man inte bör behandla utbildning enbart som ett verktyg för att utveckla arbetsrelaterade färdigheter och öka anställbarheten (7). EESK vill än en gång framhålla att anställbarheten inte bara hänger samman med förvärvandet av grundläggande kompetenser och praktiska erfarenheter, utan också med sådana egenskaper och attityder som t.ex. aktivt medborgarskap, personlig utveckling och välbefinnande. Även om anställbarheten kan anses vara ett mål som bör utvecklas inom ramen för den nya synen på utbildning får man därför inte tolka detta begrepp alltför snävt.

3.4

Kommittén påpekar att om investeringar i utbildning helt och fullt ska uppnå sina mål måste de gå hand i hand med arbetsrelaterade, sociala och ekonomiska åtgärder i syfte att stödja hållbar tillväxt och välstånd. Kommittén har tidigare rekommenderat att EU och medlemsstaterna, särskilt mot bakgrund av krisen, bör göra en översyn och/eller en framtidsinriktad uppdatering av åtgärder som berör sysselsättning och offentliga tjänster av hög kvalitet och fokusera mer på särskilda grupper (barn, vuxna med särskilda behov, invandrare osv.), och att dessa åtgärder bör bygga på ett jämställdhetsperspektiv och det civila samhällets fulla deltagande (8).

3.5

Erkännandet av att det finns en bristande överensstämmelse mellan de färdigheter som krävs på arbetsmarknaden och de färdigheter som ungdomar och arbetstagare i allmänhet besitter gör det ännu mer angeläget att koppla samman skola och arbete för att åtgärda denna klyfta. Det står emellertid också klart att skoltimmar och arbetstimmar inte är och inte kan vara desamma.

3.6

EESK välkomnar det beslut som Europeiska rådet nyligen fattade om att lansera en ungdomsgaranti med syftet att alla under 25 år ska få ett bra erbjudande om sysselsättning, fortsatt utbildning eller praktik inom fyra månader efter avslutad utbildning eller efter det att de har blivit arbetslösa.

3.7

Kommittén vill dock påpeka att de nuvarande arbetslöshetsnivåerna inte bara påverkar unga utan också äldre arbetstagare. Man bör därför ta till vara dessa äldre arbetstagares kunskaper, inte bara för att hjälpa unga att få jobb utan även för att förmedla kunskap som inhämtats från en mängd olika erfarenheter.

3.8

EESK beklagar att kommissionen i sitt meddelande inte har tagit tillfället i akt att erkänna den roll som icke-formell utbildning kan spela som ett komplement till formell utbildning. Vi vill därför fästa uppmärksamheten på den uppmaning som framfördes av deltagarna i Strasbourgsymposiet om att det bör lanseras en gemensam process på lång och medellång sikt för erkännande av icke-formell utbildning i Europa (9).

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Grundläggande och övergripande färdigheter

4.1.1

EESK delar kommissionens uppfattning att "man bör koncentrera insatserna på att utveckla övergripande färdigheter, i synnerhet entreprenörskunskap", men anser att det första steget måste vara att alla får grundläggande färdigheter. Kommittén håller även med om att språkinlärning fortfarande behöver uppmärksammas särskilt. I praktiken kommer det förmodligen att vara mindre svårt för en ung person som har förvärvat goda grundläggande och övergripande färdigheter (i synnerhet i fråga om lagarbete, kunskaper i flera olika språk, användning av IT-verktyg, förmåga att formulera och framföra åsikter och delta i beslutsfattande etc.) att etablera på arbetsmarknaden och lyckas inom näringslivet.

4.1.2

"Entreprenörskunskap" är självfallet mycket viktig, under förutsättning att den inte enbart syftar till att bilda företag. Utan en entreprenörattityd är det inte mycket man kan uträtta i livet, framför allt inte i dessa hårda tider. Det är därför positivt om dessa färdigheter införs i utbildningspolitik och utbildningsprogram.

4.1.3

För att utveckla företagarandan kan det, utöver frågor som rör läroplanen, vara viktigt att skapa möjlighet att delta i utbildning på arbetsplatsen eller i en organisation och uppmuntra näringslivets och organisationernas engagemang i projekt som stöds av skolor. Kommissionen och medlemsstaterna bör i samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhället klarare definiera rättvis tillgång till lämpligt lärande och program för livskunskap och utforma en sammanhängande uppsättning indikatorer för att göra jämförelser på de olika nivåerna och utvärdera resultaten.

4.1.4

Företagarandan kan emellertid endast nå sin fulla potential om den kopplas till den laganda som utbildning också bör uppmuntra hos barn och ungdomar.

4.1.5

Det måste fortfarande läggas särskild tyngd på de tekniska och naturvetenskapliga ämnena samt matematik (STEM) (10) i utbildningssystemen eftersom dessa ämnen befinner sig i kärnan av ett samhälle som domineras av teknik och teknisk utveckling samt för att det i framtiden kommer att finnas en ännu större efterfrågan på högkvalificerade arbetstagare med omfattande vetenskapliga kunskaper (11). Det är emellertid viktigt att dessa ämnen framställs på ett användarvänligare, kreativare och följaktligen attraktivare sätt som också bidrar till en bättre och jämnare könsfördelning (12).

4.1.6

I meddelandet hänvisas inte till effekterna av krisen och anpassningsåtgärderna för vetenskap och forskning och dess aktörer (forskare, akademiker, universitet) eller till den kompetensflykt som pågår i vissa EU-länder. EESK har i flera yttranden (13) pekat på behovet av att gå vidare med fullbordandet av det europeiska området för forskningsverksamhet och uppgett att fri rörlighet för forskare, vetenskaplig kunskap och teknik borde bli den "femte friheten" på den inre marknaden.

4.2   Yrkesinriktade färdigheter

4.2.1

EESK delar kommissionens oro beträffande den bristande överensstämmelsen mellan utbildning och arbetsmarknaden. Ett utbildningssystem som inte är i fas med arbetsmarknaden kan inte bara ge upphov till ofullständiga färdigheter utan också, och ännu värre, till arbetslöshet (14). EESK håller med om att man bör ägna större uppmärksamhet åt en översyn av yrkesutbildningen och en ökad ömsesidig förståelse av kopplingarna mellan den och arbetsmarknaden för att säkerställa att yrkesutbildningen verkligen uppfyller arbetsmarknadens krav. Vi betonar därför att medverkan av arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället är nödvändig för en yrkesinriktad utbildning som är relevant på arbetsmarknaden  (15).

4.2.2

Certifiering av utbildning och färdigheter i informations- och kommunikationsteknik har en enorm betydelse på arbetsmarknaden, och man bör därför investera i lämpliga program för att garantera dessa färdigheter inom yrkesinriktad och högre utbildning, särskilt bland yngre kvinnor. EESK stöder förslaget om en europeisk kvalitetsmärkning för branschen samt utbildning och certifiering på IKT-området.

4.2.3

EESK upprepar varje individs rätt att ha en rad kunskaper och färdigheter som gör att han eller hon kan delta fullt ut i arbetslivet och samhället. Rätten till yrkesinriktad utbildning bör inte bara garanteras ungdomar som är på väg ut på arbetsmarknaden, utan även alla arbetstagare för att de ska kunna uppdatera sina färdigheter och möta de utmaningar som de pågående förändringarna ger upphov till. Anställbarhet är inte förbehållet endast ungdomar.

4.2.4

Arbetsbaserat lärande och i synnerhet varvade utbildningssystem som kombinerar klassrumsbaserad utbildning med arbetsplatspraktik kan spela en viktig roll i de förändringar som krävs för att skapa nya arbetstillfällen (16), men de måste utgöra en del av utbildningssystemet, vilket kräver att man klargör de olika aktörernas roller. Ökad medvetenhet inom skolor och företag om denna typ av lärande är ytterst viktigt (17).

4.3   Att främja öppet och flexibelt lärande

4.3.1

Insikten att modellerna i dag förändras i en aldrig tidigare skådad hastighet (från ett industrisamhälle till ett kunskapssamhälle och därefter till nätverkssamhälle) kräver ett mer kreativt och innovativt förhållningssätt, som förbinder olika livs- och aktivitetsområden, erkänner och värdesätter framstegen, bygger broar mellan kultur, allmän utbildning och yrkesinriktad utbildning och arbetsmarknaden, stärker komplementariteten mellan icke-formellt och formellt lärande och samtidigt främjar lika möjligheter.

4.3.2

Att uppmuntra lärande är en klok strategi under förutsättning att man ger individerna de möjligheter som krävs och att denna uppgift inte enbart är beroende av den ansträngning som varje person kan och måste göra. Annars kommer de grupper som redan till sin natur är de mest missgynnade eller marginaliserade att kollektivt förbli segregerade. EESK noterar därför med växande oro att deltagandet i vuxenutbildningsprogram fortfarande är mycket lågt: Enligt kommissionen uppgår EU-genomsnittet för vuxna i livslångt lärande till 8,9 %, och i sju medlemsstater uppgår andelen till knappt 5 %.

4.3.3

Förfarandena för erkännande av kunskaper som förvärvats utanför skolan (icke-formell utbildning) är för närvarande för formalistiska och måste förbättras. Man bör också betona att beslut måste vara resultatet av samråd med berörda arbetsmarknadsparter och andra organisationer i det civila samhället samt att staten bör ha ansvaret för att trygga kvaliteten på detta erkännande. Förfarandena för erkännande kan på ett effektivare sätt bidra till att göra fördelarna med icke-formell utbildning synligare, särskilt bland arbetsmarknadens parter. Det är också viktigt att tillhandahålla så bred och så lättförståelig information som möjligt om metoderna för erkännande och validering av färdigheter, så att de kommer alla till godo.

4.3.4

I en tid med hög arbetslöshet, särskilt bland unga, är en ny syn på förvärvandet av färdigheter på ett öppnare och flexiblare sätt en stor utmaning för Europa på medellång och lång sikt. För att möta dessa utmaningar måste medlemsstaterna bland annat göra följande:

a)

Säkerställa att alla kan ta del av livslångt lärande som gör att de kan uppgradera sina färdigheter och få tillträde till mer högkvalificerade yrken och på så sätt uppnå målet "tillväxt för alla" i Europa 2020-strategin.

b)

Se till att ungdomar har möjlighet att följas upp av experter på yrkesvägledning.

c)

Genom praktiska, innovativa och kreativa åtgärder som man enats om inom ramen för social dialog förbättra utbildningen (vidareutbildning och omskolning) för dem som redan har ett arbete eller som vill ha ett, men som har otillräckliga akademiska eller icke-akademiska färdigheter. Dessa initiativ bör ta hänsyn till de berörda arbetstagarnas ålder, erfarenheter och kunskaper.

d)

Formalisera den enskildes rätt till högkvalitativ, certifierad utbildning, genom att fastställa ett antal utbildningstimmar per år för alla arbetstagare, oberoende av deras kvalifikationer eller typ av kontrakt.

e)

Uppmuntra företagen att utarbeta planer för kompetensutveckling med deltagande av både arbetstagare och arbetsgivare, med hänsyn tagen till företagets situation, särskilt när det gäller små och medelstora företag, för att på så sätt följa överenskommelserna mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå.

f)

Stödja initiativ för att öka synligheten för färdigheter som förvärvats utanför formell utbildning, i syfte att förbättra erkännandet av icke-formellt lärande och trygga dess kvalitet.

4.3.5

Kommittén stöder kommissionens avsikt att inrätta ett europeiskt område för färdigheter och kvalifikationer för att skapa större konvergens och öppenhet i erkännandet av färdigheter och kvalifikationer i EU.

4.4   Stöd till Europas lärare och utbildare

4.4.1

EESK instämmer i meddelandets erkännande av att lärare och utbildare har en nyckelroll när det gäller att förbättra lärandet och uppmuntra barn och ungdomar att skaffa sig de kunskaper som krävs för att gripa sig an globaliseringens utmaningar. Att investera i utbildning och anställa högkvalitativa lärare och utbildare är därför en nödvändig och positiv strategi.

4.4.2

Att säga att bra lärare och utbildare kan göra skillnad är dock inte detsamma som att säga att enbart undervisningen är avgörande för de studerandes inlärning eller att underskatta det socioekonomiska sammanhang där detta äger rum.

4.4.3

Mot bakgrund av de långtgående ekonomiska, sociala och tekniska förändringarna bör läraryrket ses som en central del av främjandet av högkvalitativ utbildning som kan anpassas till dagens krav, vilket innebär att en förbättring av lärarnas akademiska och yrkesmässiga utbildning i kombination med lämpliga löne- och karriärvillkor och att yrket görs attraktivare för unga människor är på väg att bli avgörande frågor i detta hänseende. Det är också synnerligen viktigt att trygga en jämnare könsfördelning vid rekrytering av lärare.

4.4.4

När man anställer lärare bör man värna om att integrera mångfaldsaspekter (bl.a. med avseende på etniskt ursprung, kultur, religion och ålder). Med tanke på fri rörlighet och migration är det dessutom särskilt viktigt att förstärka språkkunskaper och interkulturell kompetens såväl bland barn och ungdomar som bland lärare så att samarbetet förbättras också i de fall där man inte delar samma modersmål. Man måste också se till att lärarna har fått lämplig utbildning för att kunna arbeta med elever som lämnar skolan i förtid och med elever som hamnar i den sociala riskzonen eller riskerar utslagning. Därför finns det ett behov av lärare med förmågan att integrera sig i en multikulturell och mångfacetterad inlärningsmiljö (18).

4.5   Finansiering av utbildning

4.5.1

EESK välkomnar kommissionens åtagande att fokusera mer på finansieringen av utbildning genom att inleda en debatt med de viktigaste aktörerna om fördelarna med att investera i utbildning (19). Vi stöder också tanken på att samarbeta med arbetsmarknadens parter för att undersöka hur man kan öka utbudet av högkvalitativ arbetsplatsförlagd utbildning.

4.5.2

Kommittén noterar med tillfredsställelse att medlemsstaterna främjar nationella debatter om hållbara finansieringsmekanismer för utbildning. Trots denna uppmärksamhet minskar emellertid medlen för utbildning i många medlemsstater (20). EESK understryker hur viktigt det breda och fortlöpande deltagandet av arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället är under hela processen. Kommittén välkomnar ansträngningarna att involvera den privata sektorn i medfinansieringen av utbildningssektorn, särskilt yrkesutbildningen, men rekommenderar samtidigt att man fastställer tydliga kriterier för det ansvar som delas mellan olika sektorer (offentliga, privata och andra sektorer) i dessa fall. Detta får dock inte innebära att staterna fritas från ansvaret för sina nationella och internationella åtaganden om att garantera lämplig finansiering och högkvalitativ utbildning för alla (21).

4.5.3

EESK framhåller med eftertryck vikten av ungdomars rörlighet i program såsom Erasmus, Erasmus Mundus och Aktiv ungdom, vilkas bidrag till unga människors personliga utveckling, färdigheter och kvalifikationer är allmänt erkänt. Finansieringen av dessa program bör därför ökas inom den nya fleråriga budgetramen. Man bör också förbättra förfarandet för urval av deltagare för att se till att alla har rättvisa, lika och realistiska möjligheter genom att man med hjälp av program främjar enskilda riskgruppers medverkan i dessa åtgärder och genom att man erbjuder lösningar på de hinder i form av finansiella resurser och kvalifikationer som många skolelever och ungdomar stöter på.

4.6   Partnerskap

4.6.1

EESK håller med kommissionen om vikten av närmare samarbete med de olika aktörerna och sociala grupperna på utbildningsområdet. Partnerskap kan erbjuda ett berikande utbyte av erfarenheter och utgör en möjlighet att i utbildningsprocessen inkludera alla som kan tillhandahålla och/eller uppdatera specifika färdigheter, särskilt dem som efterfrågas på arbetsmarknaden.

4.6.2

EESK betonar vikten av att engagera alla aktörer (bl.a. ungdoms- och samhällsorganisationer, skolor och lärare, föräldrar och vårdnadshavare, företag och fackföreningar, lokala och regionala myndigheter och andra nationella institutioner) i skolverksamheten samt att sätta upp klara mål, genomföra regelbundna utvärderingar och avsätta tillräckliga budgetmedel för att säkerställa att målen är hållbara. Kommittén hoppas att programmet "Erasmus för alla" kommer att ge ett avgörande bidrag till att stödja, uppmuntra och främja partnerskap som syftar till att trygga högkvalitativ utbildning och lika möjligheter. Utbildning är en helhetsprocess och förutsätter därför en hög grad av karriärvägledning kombinerad med yrkesvägledning. Dessutom bör man sprida de goda erfarenheterna från många skolor som efter skoldagens slut förvandlas till centrum för kultur, möten och livslångt lärande med ett utbud för olika generationer och samhällsgrupper.

4.6.3

Kommittén erkänner värdet av ungdomsorganisationer för dynamiken i ungdomarnas deltagande och deras bidrag till att lösa de oerhörda problem som påverkar ungdomarna i dag. Ett av dessa problem är naturligtvis ungdomsarbetslösheten, vars extrema omfattning är helt oacceptabel. Inrättandet av partnerskap med dessa organisationer för att främja förvärvandet av s.k. mjuka färdigheter, t.ex. organisationsförmåga, kommunikationsförmåga, ledarskap, initiativförmåga, kunskaper i främmande språk och andra färdigheter skulle kunna vara en positiv strategi, förutsatt att även de resurser som krävs för att genomföra detta garanteras (22).

4.6.4

EESK välkomnar tanken på att inrätta ungdomsgarantier i medlemsstaterna som finansieras genom en särskild fond inom det fleråriga finansieringsprogrammet, men vi anser att 6 miljarder euro är alldeles för lite, med tanke på att en del av dessa pengar redan tillhandahålls av Europeiska socialfonden.

Bryssel den 10 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  COM(2012) 669 final.

(2)  EUT C 161, 6.6.2013, s. 67-72; EUT C 161, 6.5.2013, s. 27-34; EUT C 11, 15.1.2013, s. 8-15; EUT C 299, 4.10.2012, s. 97; EUT C 191, 29.6.2012, s. 103; EUT C 76, 14.3.2013, s. 1; EUT C 181, 21.6.2012, s. 154; EUT C 143, 22.5.2012, s. 94; EUT C 181, 21.6.2012, s. 143; EUT C 68, 6.3.2012, s. 11; EUT C 318, 29.10.2011, s. 50; EUT C 68, 6.3.2012, s. 1; EUT C 318, 29.10.2011, s. 142; EUT C 318, 29.10.2011, s. 1; EUT C 132, 3.5.2011, s. 55; EUT C 21, 21.1.2011, s. 66; EUT C 255, 22.9.2010, s. 81; EUT C 318, 23.12.2009, s. 113; EUT C 128, 18.5.2010, s. 10; EUT C 224, 30.8.2008, s. 100; EUT C 204, 9.8.2008, s. 95; EUT C 151, 17.6.2008, s. 45; EUT C 218, 11.9.2009, s. 85; EUT C 151, 17.6.2008, s. 41.

(3)  Survey of Schools: ICT in Education (https://ec.europa.eu/digital-agenda/node/51275).

(4)  I övervakningsrapporten 2012 om Unescos initiativ "Utbildning för alla" kritiseras de bristande framstegen mot målen om utbildning för alla, och det konstateras att om utbildningssystemen ska få effekter för medborgarna måste de bygga på tillräcklig och långsiktig finansiering. OECD har dock nyligen påpekat att offentlig utbildning som fokuserar på kvalitet och jämlikhet är det bästa regeringarna kan göra för att både spara pengar och göra sunda investeringar. Olika samhällsgrupper och missgynnade grupper bör emellertid vara delaktiga eftersom det bara är då som ett utbildningssystem av hög kvalitet kan bli möjligt (Education International - OECD Conference on "Quality and dialogue key to public education", 4 februari 2013).

(5)  Samtliga akronymer avser de engelska namnen.

(6)  I Unescos högkvarter i Paris inledde den 12–14 februari 2013 tolv internationella utbildningsexperter en kritisk granskning av de viktigaste rapporter om utbildning som utarbetats av organisationen under 1900-talet – Learning to Be, av Edgar Faure (1972) och Jacques Delors rapport, Learning: The Treasure Within (1996) – i ljuset av de senaste långtgående samhällsförändringarna www.unesco.org.

(7)  Begreppen "anställbarhet" och "sysselsättningsskapande" betyder inte samma sak och uttrycker inte samma idé. Medan "sysselsättningsskapande" är ett invecklat fenomen som omfattar ansvar som delas mellan staten, arbetsgivarna och arbetstagarna och som kräver social dialog och förhandlingar, förefaller "anställbarhet" nästan uteslutande avse den arbetssökandes individuella ansvar.

(8)  EUT C 18, 19.1.2011, s. 18.

(9)  Symposiet hölls den 14–16 november 2011 och organiserades av Europeiska kommissionen och Europarådet i samverkan med ett antal ungdomsorganisationer, bland annat Europeiska ungdomsforumet, JUGEND für Europa – den tyska nationella organisationen inom programmet Aktiv ungdom – och SALTO Training and Cooperation Resource Centre (http://youth-partnership-eu.coe.int/youth-partnership/documents/EKCYP/Youth_Policy/docs/Youth_Work/Policy/STATEMENT_Symposium_participants_160312.pdf).

(10)  STEM är den engelska akronymen.

(11)  Enligt Cedefop kan behovet av högkvalificerade personer öka med 16 miljoner personer till 2020 och behovet av medelhögt kvalificerad arbetskraft med 3,5 miljoner personer, samtidigt som behovet av lågkvalificerad arbetskraft kan minska med 12 miljoner personer.

(12)  Flera projekt som genomförts i olika medlemsstater visar att undervisning i matematik kan göras mer attraktiv.

(13)  EUT C 95, 23.4.2003, s. 8; EUT C 218, 11.9,2009, s. 8; EUT C 306, 16.12.2009, s. 13; EUT C 132, 3.5.2011, s. 39; EUT C 318, 29.10.2011, s. 121; EUT C 181, 21.6.2012, s. 111; EUT C 299, 4.10.2012, s. 72; EUT C 229, 31.7.2012, s. 60; EUT C 44, 15.2.2013, s. 88; EUT C 76, 14.3.2013, s. 43; EUT C 76, 14.3.2013, s. 31.

(14)  I Unescos reviderade rekommendation om teknisk och yrkesinriktad utbildning påpekas att teknisk och yrkesinriktad utbildning bör utgöra ett centralt inslag i utbildningen i alla länder med tanke på den oerhörda vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska utveckling – antingen pågående eller förutsedd – som är utmärkande för vår tid, framför allt globaliseringen och revolutionen inom informations- och kommunikationsteknik (Unesco, 2001).

(15)  Avsiktsförklaring om samarbete inom yrkesinriktad utbildning i Europa, Berlin den 10–11 december 2012.

(16)  I meddelandet bedöms följande sektorer ha en tillväxtpotential: informations- och kommunikationsteknik, hälsa och omsorg, koldioxidsnål teknik, individanpassade tjänster, företagstjänster, sjöfartsekonomi och miljövänliga sektorer samt sektorer som genomgår stora förändringar och som kräver en mer kvalificerad arbetskraft.

(17)  Erfarenheterna av det varvade utbildningssystemet i Österrike är ett exempel på god praxis som förtjänar stor uppmärksamhet på de förutsättningar som krävs för att uppnå det och på de resultat som uppnås under tiden.

(18)  EUT C 151, 17.6.2008, s. 41, EUT C 218, 11.9.2009, s. 85.

(19)  Unesco har offentliggjort en ny studie med en analys av företags och privata stiftelsers bidrag till utbildning, som visar att dessa bidrag bara uppgår till sammanlagt 683 miljoner US-dollar per år. För att sätta detta i något slags perspektiv motsvarar det 0,1 % av vinsterna hos världens två största oljebolag eller kostnaden för två Airbus A380-flygplan. Detta är ett mycket litet bidrag jämfört med de 16 miljarder US-dollar som behövs varje år för att alla barn ska kunna gå i låg- och mellanstadiet. Presentation vid Davos-forumet den 23 januari 2013.

(20)  Rapport från Eurydice "Funding of Education in Europe 2000-2012. The Impact of the Economic Crisis",

http://eacea.ec.europa.eu/education/eurydice/documents/thematic_reports/147EN.pdf.

(21)  Åtagandet om att garantera högkvalitativ utbildning för alla finns i alla nationella grundlagar samt på internationell nivå i slutförklaringen från världskonferensen om utbildning, Unesco, Jomtien, 2000, och i millennieutvecklingsmålen, FN, New York, 2000, som alla EU-medlemsstater har undertecknat.

(22)  En rapport från University of Bath/GHK från 2012 visade på den formella utbildningens inverkan på ungdomars anställbarhet och den betydelse som ungdomsorganisationer kan ha i denna process.


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/65


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter”

COM(2012) 788 final – 2012/0366 (COD)

2013/C 327/13

Föredragande: José Isaías RODRÍGUEZ GARCÍA-CARO

Den 15 januari 2013 beslutade Europaparlamentet och rådet att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter"

COM(2012) 788 final – 2012/0366 (COD).

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 26 mars 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 11 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 173 röster för, 52 röster emot och 28 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

1.1

Rättslig grund för det lagförslag som kommissionen har lagt fram är artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (1). Följaktligen är det mål som lagstiftningsförslaget eftersträvar tillnärmning av lagar om tobaksprodukter för att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt. I punkt 3.9.1 i direktivförslagets motiveringsdel anges att valet av denna rättsliga grund bekräftades av EU-domstolen beträffande direktiv 2001/37/EG (2) och att samma rättsliga grund därför är lämplig för detta förslag, som syftar till att uppnå en hög folkhälsoskyddsnivå i förhållande till tobakens risker.

1.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar i princip denna rättsliga grund, med tanke på målen i förslaget. EESK stöder till fullo målen, som i synnerhet syftar till att förhindra att särskilt unga börjar röka. EESK konstaterar dock att det i vissa fall, t.ex. i Europaparlamentets rättsutskott, har uttryckts betänkligheter vad gäller denna rättsliga grund, särskilt eftersom man anser att det eftersträvade målet kan uppnås av medlemsstaterna själva.

1.3

EESK instämmer helt och fullt med kommissionen i att rätten till hälsa måste ha företräde framför alla ekonomiska överväganden. På detta område förespråkar EESK också starkt främjandet av offentliga planer och utbildnings- och upplysningskampanjer om rökningens skadliga hälsoeffekter. Det är dock fortfarande tveksamt om de föreslagna åtgärderna kommer att underlätta den gradvisa processen att sluta röka. EESK rekommenderar därför att den åtgärd som håller på att utredas utvidgas, och att man tydligt understryker vikten på EU-nivå av upplysnings- och rådgivningsstrategier i grundskolan och gymnasiet för att alla barn och unga regelbundet ska ges korrekt och uttömmande information om tobaken och dess skadeverkningar samt om cancerrisken vid exponering för tobaksrök i omgivningen (3).

1.4

Kommittén konstaterar att ett betydande antal arbetstillfällen kommer att riskeras i hela EU i alla sektorer i värdekedjan, dvs. jordbruk, produktion, förpackning och detaljhandel av tobak och liknande produkter. EESK anser att nödvändig uppmärksamhet bör riktas mot att förhindra dessa arbetsmarknadsrisker och rekommenderar starkt att man vidtar alla tillgängliga former av övergångs- och omstruktureringsåtgärder, i synnerhet utbildningsprogram för arbetstagare och tillhandahållande av vetenskapligt, tekniskt och innovationsrelaterat stöd för företag och jordbruksföretag som producerar nya typer av produkter i syfte att bibehålla sysselsättningen. Det bör noteras att tobaksodlingen bidrar till sysselsättningen på landsbygden. Sammanhållnings- och strukturfonderna, regionala fonder och fonder avsedda för forskning och innovation bör användas effektivt i de medlemsstater som drabbas hårdast av denna eventuella omstrukturering, i synnerhet under den pågående ekonomiska krisen.

1.5

Det finns en risk för att skatteintäkterna kommer att minska kraftigt, inte bara på grund av ökningen av den olagliga handeln utan också till följd av fallande försäljning och priser. I dag inbringar skatt på tobak nästan 100 miljarder euro i EU.

1.6

Det kommer att ske en kraftig ökning av den olagliga handeln (smuggling och förfalskning) som bedrivs av kriminella nätverk, vilket kommer att leda till minskad försäljning av laglig tobak, fallande intäkter från punktskatter på tobaksvaror, hot mot konsumenternas säkerhet på grund av avsaknaden av hälso- och kvalitetskontroller samt lättare tillgång till tobak för minderåriga. I EU går årligen 10 miljarder euro i skatteintäkter förlorade på grund av den olagliga handeln (siffror från Olaf (4)), och försäljningen i EU av smuggeltobak uppgår i dag till ca 10 % (5). EESK välkomnar att man inom ramen för Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll nyligen undertecknade ett protokoll för att stoppa olaglig handel med tobaksvaror, i vilket de berörda aktörerna uppmanas att vidta effektiva åtgärder för att eliminera olaglig produktion av och handel med tobak (6).

1.7

Det aktuella förslaget kommer i hög grad att påverka förutsättningarna för marknadstillträde, konkurrens och den nödvändiga frihandeln i fråga om en laglig men ovanligt strikt reglerad produkt. EESK noterar problem på detta område som lyfts fram i vissa konsekvensbedömningar på europeisk och global nivå. EESK anser ändå att man också bör beakta de förväntade fördelarna, både vad gäller en minskning av sjukvårdskostnaderna och en förbättring av den allmänna hälsan, med tanke på att EU-medborgarna har rätt att förvänta sig att EU sörjer för en hög nivå av skydd för deras hälsa, i enlighet med artikel 35 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

1.8

Att kommissionen får omfattande befogenheter att senare vidareutveckla väsentliga delar av direktivet med hjälp av delegerade akter kommer att inkräkta på medlemsstaternas suveränitet och tveklöst strida mot subsidiaritetsprincipen. EESK kan inte acceptera delegerade akter som inte uttryckligen nämns i artikel 290 i EUF-fördraget. Dessutom har åtta nationella parlament (kontroll av subsidiariteten) avgett 14 röster emot kommissionens förslag på grund av bristande överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen (7).

1.9

EESK stöder avsikten att minska riskerna och ber därför kommissionen om en klar definition och en tydlig rättslig ram för "produkter med reducerad risk" som med ett otvetydigt vetenskapligt underlag kan visa på en minskad risk jämfört med konventionella cigaretter. Det gäller framför allt produkter som innehåller tobak (och inte kemisk nikotin) och därmed omfattas av direktivet.

2.   Inledning

2.1

Kommittén är fullt medveten om tobakens risker för folkhälsan. Som kommissionen påpekar i punkt 1 i direktivförslagets motiveringsdel är tobak den vanligaste orsaken till förtida dödlighet i EU och orsakar nästan 700 000 dödsfall varje år. Mot denna bakgrund lyfter förslaget fram lovvärda mål som har vårt fulla stöd, till exempel målet om att förhindra att människor börjar konsumera tobak. Det gäller särskilt ungdomar med tanke på att 70 % av rökarna börjar innan de fyllt 18 år och 94 % innan de fyllt 25 år, vilket understryker behovet av att genomföra åtgärder inriktade på barn och unga (8).

2.2

Mot denna bakgrund anser EESK att en översyn av direktivet är absolut nödvändig och att den måste genomföras utan dröjsmål. Översynen är flera år försenad, trots att det i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställs att en hög nivå av skydd för människors hälsa ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. Det står klart att rätten till hälsa måste ha företräde framför alla ekonomiska överväganden. Man måste också ha klart för sig att konsumtionen av tobak knappast har förändrats i länder som infört en mycket restriktiv tobakslagstiftning. En rapport som kommissionen nyligen har publicerat om rökfria miljöer visar att i till exempel Spanien har konsumtionsnivån de senaste tre åren endast minskat med två procentenheter trots stränga tobakslagar (9). Utöver den aktuella åtgärden förespråkar EESK därför starkt främjandet av offentliga planer och utbildnings- och upplysningskampanjer om rökningens skadliga hälsoeffekter. Sådana åtgärder kommer att stärka effektiviteten på lång sikt hos de föreslagna åtgärderna i folkhälsohänseende, eftersom det fortfarande råder skepsis beträffande huruvida de kommer att underlätta den nödvändiga och gradvisa processen att sluta röka.

2.3

Utkastet till förslaget om ändring av direktivet om tobaksvaror (2001/37/EG), som kommissionen lade fram den 19 december 2012, kan emellertid få allvarliga konsekvenser för sysselsättningen, ekonomin och skatteintäkterna i EU och därmed motverka EU:s grundläggande målsättningar, däribland full sysselsättning och ekonomisk tillväxt (artikel 3 i EU-fördraget), om inga kompletterande åtgärder vidtas. Nästan 1,5 miljoner personer arbetar inom tobakssektorn i EU. Av dessa är 400 000 jordbrukare som odlar tobaksblad medan 956 000 arbetstillfällen är beroende av detaljhandelsförsäljning av tobak (10). Dessutom uppgår skatteintäkterna från tobaksvaror till nästan 100 miljarder euro varje år. Sektorn är också mycket viktig i exporthänseende och utgör en av få sektorer som fortfarande uppvisar en positiv balans både på europeisk nivå och i många medlemsstater. År 2010 uppgick EU:s totala export av tobaksprodukter till ca 55 000 ton. De största volymerna kom från Bulgarien (13 200), Grekland (11 200) och Frankrike (8 000). Tobak är dessutom en jordbruksprodukt som svarar för 400 000 arbetstillfällen i EU, framför allt i missgynnade områden utan alternativ. Statistik från Unitab och Copa visar att 96 % av de lantbruk som odlar tobak är familjeföretag med en genomsnittlig odlingsareal på mellan 0,5 och 3 hektar (11).

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Kommissionens förslag om tobaksprodukter är inriktat på sex politikområden:

Märkning och förpackningar

Ingredienser

Format

Spårbarhet och säkerhetsmärkning

Gränsöverskridande distansförsäljning

Rökfria tobaksvaror och en utvidgning av antalet reglerade produkter.

Av dessa sex områden har tre en oerhört stor inverkan på sysselsättningen och skatteintäkterna i EU:s medlemsstater. När det gäller märkning, förpackningar och ingredienser inför förslaget hälsovarningar som är överdrivet stora jämfört med de nuvarande och begränsar tobaksvarornas format, smak och innehåll. Till exempel ska alla paket ha hälsovarningar i text och bild som täcker 75 % av paketen. Sidorna ska dessutom ha nya informationstexter (50 % på vardera sidan), utöver skattemärken som krävs i några medlemsstater, text om förbud mot försäljning till minderåriga och ett utrymme reserverat för nya åtgärder som garanterar kontroll och spårbarhet av tobaksvarorna. Detta innebär i praktiken en kraftig minskning av utrymmet för att presentera lagligt registrerade varumärken. Det kommer också att införas minimikrav för paketens höjd och bredd, vilket innebär att flera paketformat kommer att försvinna. Det gäller formatet "casket", som är mycket populärt i vissa länder, däribland Grekland. Även det mest populära förpackningsformatet i Portugal kommer att försvinna. Denna förändring av förpackningen, som inte bygger på vetenskapliga bevis, kan också äventyra arbetstillfällen inom förpackningsindustrin, som är mycket viktig i många europeiska länder, till exempel Tyskland, Polen, Frankrike, Storbritannien och Österrike. Det bör noteras att minimikraven för tobaksprodukternas höjd och bredd inte ingick i det offentliga samrådet och inte heller i konsekvensbedömningen. Direktivförslaget förbjuder också försäljning av cigaretter med karakteristisk smak och inför en ny definition av cigariller som strider mot den skattelagstiftning som trädde i kraft i EU för drygt ett år sedan (12).

3.2

Till följd av detta, och eftersom alla förpackningar får samma format och alla produkter samma smak, kommer priset att utgöra den enda skillnaden mellan varumärkena, vilket kommer att leda till en förlust av värde i sektorns hela värdekedja. Med priset som enda konkurrensfaktor kommer priserna att falla, vilket leder dels till en minskning av inkomsterna för de som är verksamma inom sektorn och av medlemsstaternas skatteintäkter, dels till förlorade arbetstillfällen inom sektorn.

3.3

Att priset blir den enda särskiljande faktorn innebär bland annat att tobak av hög kvalitet som odlas i EU inte längre kommer att vara attraktiv för företag med fabriker i EU eftersom kvalitet inte längre kommer att vara ett kriterium vid inköp av tobaksblad. I motsats till kommissionens påstående i konsekvensbedömningen kommer det att innebära ett allvarligt hot mot de arbetstillfällen som är beroende av denna gröda. I dag uppgår skörden av tobaksblad i EU till 250 000 ton per år. Italien är den största producenten med 89 000 ton, följt av Bulgarien med 41 056 ton, Spanien med 38 400 ton och Grekland med 24 240 ton. Denna länk i kedjan sysselsätter 400 000 personer, med Bulgarien i topp med 110 000 personer som arbetar inom tobaksodlingen, följt av Polen med 75 100 och Italien med 59 300 (13).

3.4

En annan konsekvens av standardiseringen av format och smak skulle kunna vara att smugglingen av tobak kommer att öka. Om alla produkter till slut är nästan identiska kommer det att gynna maffian, som mycket lätt kan utforma sina smuggelvaror med de ursprungliga format och smaker som konsumenterna är vana vid, och därmed möter efterfrågan via olagliga kanaler och utan att betala en enda euro till skattemyndigheterna i medlemsstaterna. Till detta ska läggas att avsaknaden av all kvalitetskontroll av dessa produkter kommer att utgöra ett allvarligt hot mot konsumenternas säkerhet.

3.5

Enligt de senast tillgängliga uppgifterna i EU går 10 miljarder euro förlorade i intäkter från skatter på tobaksvaror till följd av den olagliga handeln. I dag utgör försäljningen av smuggeltobak 10 % av den totala försäljningen i EU (14). EESK välkomnar därför undertecknandet den 12 november 2012 av protokollet mot olaglig handel med tobak i anslutning till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll. Kommissionen företrädde EU och dess medlemsstater i förhandlingarna om protokollet, som innehåller en uppmaning till aktörerna att vidta effektiva åtgärder för att eliminera olaglig produktion av och handel med tobak (15).

3.6

Förutom förlorade skatteintäkter kommer ökningen av den olagliga handeln att leda till minskad tobaksförsäljning, vilket kommer att påverka hela värdekedjan men också slå hårt mot detaljhandelsförsäljningen av tobaksvaror. I EU beror nästan en miljon arbetstillfällen direkt eller indirekt på detaljhandelsförsäljning i närbutiker, kiosker eller specialiserade butiker som till exempel i Frankrike, Italien, Spanien och, sedan en kort tid, Ungern, där nätverk av licensierade tobaks- och frimärksbutiker regleras och kontrolleras av staten. Bara i Grekland är 40 000 arbetstillfällen beroende av detaljhandelsförsäljningen av tobak (16).

3.7

Kommittén är medveten om att sysselsättningen kan vara hotad i alla sektorer i värdekedjan, dvs. produktion, förpackning och återförsäljning av tobak och tillhörande produkter, samt i jordbruksområden där det inte har utvecklats några alternativ och där stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken inte längre är tillgängligt. Det bör noteras att tobaksodling bidrar till sysselsättningen på landsbygden. EESK framhåller att man måste fästa tillräcklig uppmärksamhet vid att minimera dessa arbetsmarknadsrisker och rekommenderar starkt att alla tillgängliga övergångs- och omstruktureringsåtgärder vidtas i syfte att bibehålla sysselsättningen, framför allt vidareutbildningsprogram för arbetstagare samt vetenskapligt, tekniskt och innovationsrelaterat stöd för företag och jordbruksföretag som producerar nya typer av produkter i syfte att bibehålla sysselsättningen. Sammanhållnings- och strukturfonderna, regionala medel samt medel för forskning och innovation bör användas effektivt i de medlemsstater som påverkas mest av den här eventuella omstruktureringen, särskilt mot bakgrund av den rådande ekonomiska krisen.

3.8

Sammanfattningsvis konstaterar EESK att direktivförslaget kan innebära avsevärda risker. Kommittén anser emellertid att hänsyn bör tas till de förväntade förbättringarna vad avser både de minskade vårdkostnaderna och den förbättrade hälsonivån, med tanke på att EU-medborgarna har rätt att förvänta sig att EU verkar för en hög nivå av skydd för människors hälsa i enlighet med artikel 35 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

3.9

Direktivförslaget innehåller också 16 delegerade akter som ger kommissionen befogenhet att reglera och fatta beslut om väsentliga delar av direktivet, något som uttryckligen är förbjudet enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (17). Därmed står rådet, Europaparlamentet och de nationella parlamenten nästan utan handlingsutrymme vid regleringen av grundläggande inslag i direktivet.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

De åtgärder som ingår i förslaget till direktiv är mycket restriktiva och de är baserade på kriterier som syftar till att minska tobakens "attraktionskraft" för att uppnå de eftersträvade hälsomålen. Direktivet måste fokusera på att uppnå de föreslagna folkhälsomålen. EESK vill dessutom framhålla att man måste genomföra planer och utbildningskampanjer med särskild inriktning på Europas ungdomar. I detta sammanhang bör man hålla i minnet att kommissionens egna uppskattningar om åtgärdernas hälsoeffekter kanske inte verkar särskilt ambitiösa (2 %). Denna progressivitet kommer dock att förebygga svåra ekonomiska skador och därför potentiellt oproportionerligt stora skador.

4.1.1

Det saknas ovedersägliga vetenskapliga bevis som stöder införandet av hälsovarningar som täcker 75 % av paketens fram- och baksida, tillsammans med nya informationstexter som täcker 50 % av sidorna (artikel 9). Även om en undersökning av David Hammond (18) har påvisat att dessa varningar är effektiva, har andra undersökningar, t.ex. från universitetet i Maastricht (19) och USA:s Food and Drug Administration (20) visat på det motsatta, det vill säga att varningsbilder inte bidrar till att minska antalet rökare. Enligt kommissionens egen Eurobarometer (21) uppger nio av tio rökare att storleken på varningarna inte får dem att sluta röka och sju av tio anser att denna typ av åtgärder inte bidrar till att minska konsumtionen bland minderåriga. En amerikansk kassationsdomstol kom nyligen i en dom fram till att det inte finns tillräckliga bevis för de stora varningsbildernas effektivitet. I domen påpekas att det inte finns "några bevis för att dessa varningar har medfört en direkt och väsentlig minskning av rökningen i något av de länder som i dag kräver det" och att "bevisunderlaget är mycket svagt" (22).

4.2

Denna oproportionerliga ökning av hälsovarningarnas storlek kommer dessutom att föra med sig följande:

En unilateral expropriering av producenternas legitima immateriella och industriella rättigheter eftersom de inte kan använda sina registrerade varumärken. Enligt EU-domstolen (23) har producenterna rätt att använda sina registrerade varumärken och fortsätta att individuellt utforma sina produkter.

En ny begränsning av konkurrensen i en sektor där det redan finns mycket få åtskiljande faktorer.

En kränkning av grundläggande handelsrättigheter som ingår i all laglig kommersiell verksamhet.

En broms mot att införa nya produkter på marknaden.

Upphörande av forskning och en möjlig förbättring av kvaliteten på de produkter som finns till försäljning. Man begränsar på ett egenmäktigt sätt marknadstillträdet för nya produkter av den nya generationen utan att göra det möjligt att fastställa en klar lagstiftningsram för att analysera minskningen av de risker som dessa produkter kan innebära för befolkningen. Det innebär också att man bromsar skapandet av rikedom och arbetstillfällen i anslutning till innovation och forskning som rör dessa produkter. Dessutom bör dessa nya produkter, som sannolikt utgör en mindre risk, inte omfattas av samma restriktioner som de konventionella produkterna.

4.3

Detsamma gäller begränsningen av ingredienser för att ta bort karakteristiska smaker och aromer (artikel 6), som inte är baserad på vetenskapliga bevis som till exempel en minskning av ingrediensernas toxicitet eller beroendeframkallande effekt utan på ett så subjektivt kriterium som en minskning av tobakens attraktionskraft och på subjektiva stereotyper när det gäller vilken typ av tobak som individerna röker beroende på åldersgrupp eller kön. Samma subjektivitet visar sig i samband med det ensidiga och ogrundade förbudet av vissa format, till exempel så kallade slimcigaretter – vilket inte togs upp i det offentliga samrådet och inte nämns i konsekvensbedömningen –, korta cigaretter och hela kategorin mentolcigaretter, en minimivikt på rulltobaksförpackningar, standardisering av formatet på tobaksburkar och till och med uppfinningen av en ny kategori "cigariller" som strider mot direktiv 2011/64/EU (24), som varit i kraft sedan den 1 januari 2011. Ett förbud mot slim- och mentolcigaretter, som är mycket populära i flera EU-länder, skulle innebära att konsumenterna inte har tillgång till sådana cigaretter och tvingas vända sig till smuggelmarknaden för att komma över dem. Det handlar dessutom om tobaksprodukter som huvudsakligen konsumeras av vuxna rökare, och i detta konkreta fall är därför argumentet att avsikten är att förhindra minderåriga från att röka inte giltigt. I till exempel det konkreta fallet mentol bör man ha klart för sig att denna typ av tobak främst konsumeras av vuxna och att länder med mycket omfattande lagstiftning mot rökning och mycket precisa bestämmelser om förbud mot specifika ingredienser, som USA och Kanada, inte har förbjudit mentoltobak. EESK föreslår därför att förbudet mot mentol stryks i direktivförslaget.

4.3.1

Sammanfattningsvis är vi helt överens med kommissionens förslag att man bör förbjuda nya produkter på marknaden med smak av tuggummi, piña colada, mojito etc., så kallade "candy-flavored cigarettes" som i första hand kan rikta sig till unga.

4.3.2

En överdriven begränsning av ingredienser skulle leda till en standardisering av smaken, göra det omöjligt för konkurrenter att skilja sig åt och begränsa investeringar och möjligheten att lansera nya produkter, vilket kommer att missgynna konsumenterna som kommer att berövas sina valmöjligheter.

4.4

EESK ber kommissionen om en klar definition och en tydlig rättslig ram för "produkter med reducerad risk" som med ett otvetydigt vetenskapligt underlag kan visa på en minskad risk jämfört med konventionella cigaretter. Uttrycket "reducerad risk" används för produkter som kan ersätta konventionella cigaretter och innebär en mycket lägre hälsorisk, men inte för produkter som syftar till att sluta röka. Produkter som innehåller tobak (och inte kemiskt nikotin) och därmed omfattas av direktivet bör definieras och regleras klart och tydligt för att man ska kunna informera konsumenterna om deras egenskaper.

4.5

Kommissionens förslag till direktiv innehåller även åtgärder som syftar till att minska den olagliga handeln med tobak. I till exempel artikel 14 i förslaget inför kommissionen ett spårningssystem samt olika säkerhetsåtgärder för att det i EU endast ska säljas produkter som uppfyller bestämmelserna i direktivet. Dessa åtgärder kommer att innebära en oproportionerlig ekonomisk och administrativ börda som många små och medelstora företag inte kan bära, och det kommer – snarare än att minska den olagliga handeln – att innebära en större administrativ börda för medlemsstaterna i samband med kontroller. Systemet kommer inte heller att hejda smugglingen och den olagliga handeln, som tvärtom kommer att gynnas av de övriga åtgärderna i direktivförslaget. I detta sammanhang anser EESK att bestämmelserna i direktivförslagets artikel 14 bör vara identiska med bestämmelserna om uppföljning och spårbarhet i protokollet om olaglig handel med tobaksvaror, som antogs 2012 under partskonferensen i WHO (25).

4.6

Slutligen kommer direktivet att göra det möjligt för kommissionen att via en rad delegerade akter reglera och ändra väsentliga delar som till exempel halter av tillsatser, ordalydelsen i hälsovarningar och deras placering och storlek. Därmed lämnas medlemsstaterna nästan helt utan handlingsutrymme vid regleringen av direktivet. Detta utgör det en extrem grad av interventionism som sällan har använts i EU och som kränker subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, något som de nationella parlamenten i åtta medlemsstater (26) redan påpekat (Italien, Tjeckien, Grekland, Bulgarien, Danmark, Portugal, Rumänien och Sverige). I Italien har parlamentet inte bara påpekat att förslaget kränker dessa principer utan också betonat att några av de typer av cigaretter som ska förbjudas, däribland slimcigaretter och cigaretter med låg tjärhalt, skulle kunna vara värdefulla i en politik som syftar till att minska rökningen eller att sluta helt (27).

4.6.1

Enligt artiklarna 8, 9 och 11 i förslaget till direktiv får kommissionen till exempel genom delegerade akter ändra hälsovarningarnas ordalydelse, utformning, layout, format och placering. På samma sätt får kommissionen enligt artikel 6 fastställa högsta tillåtna halter av tillsatser genom en delegerad akt.

4.6.2

När det gäller cigarrer, cigariller och piptobak förbehåller sig kommissionen i direktivförslaget rätten att automatiskt upphäva vissa undantag i texten om det sker en "betydande förändring av omständigheterna", det vill säga en ökning av försäljningsvolymen med minst 10 % i minst 10 medlemsstater eller en ökning med 5 % av rökarna under 25 år. Kommissionen är inte medveten om att marknaden för dessa produkter i 10 av de nuvarande 27 medlemsstaterna är mycket liten och att det lätt kan ske en förändring med 10 %, vilket innebär att denna åtgärd helt saknar mening och ger upphov till en stor juridisk osäkerhet i denna delsektor.

4.7

Även om artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställer delegeringen av befogenheter genom delegerade akter måste de uppfylla en rad villkor. En delegerad akt får dock endast användas när det gäller icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt. Så är inte fallet med detta förslag.

Bryssel den 11 juli 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Artikel 114 i EUF-fördraget.

"1.

Om inte annat föreskrivs i fördragen ska följande bestämmelser tillämpas för att nå de mål som anges i artikel 26. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera."

(2)  Se mål C-491/01, The Queen mot Secretary of State for Health, ex parte British American Tobacco (Investments) Ltd och Imperial Tobacco Ltd.

(3)  EUT 128, 18.5.2010, s. 89–93.

(4)  http://europa.eu/rapid/press-release_OLAF-11-5_en.htm?locale=EN.

(5)  "The European Tobacco Sector. An analysis of the socio-economic footprint", utarbetad av Nomisma och pressmeddelande från Europeiska kommissionen, 16 november 2012.

(6)  Ibid.

(7)  http://www.ipex.eu/IPEXL-WEB/dossier/files/download/082dbcc53b70d21c013c010403f9152e.do.

(8)  EUT C 351, 15.11.2012, s. 6–11.

(9)  Report on the implementation of the Council Recommendation of 30 November 2009 on Smoke-free Environments.

(10)  The European Tobacco Sector. An analysis of the socio-economic footprint, utarbetad av Nomisma.

(11)  DIVTOB: diversification for Tobacco Growing Regions in the Southern European Region. Hohenheim University. Sixth Framework Programme funded European Research and Technological Development.

(12)  Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror, EUT L 176, 5.7.2011, s. 24–36.

(13)  Se fotnot 10.

(14)  Se fotnot 5.

(15)  Se fotnot 5.

(16)  Se fotnot 10.

(17)  EUT C 115, 9.5.2008, s. 172.

(18)  Hammond, David, “Health warning messages on tobacco products: a review.” (Health warning messages on tobacco products: a review. Tobacco Control 2011; 20:327-3. Sambrook Research International, “A review of the science base to support the development of health warnings for tobacco packages”, Newport: Sambrook Research International; 2009 (rapport utarbetad av Europeiska kommissionen).

(19)  http://www.maastrichtuniversity.nl/web/Main/Sitewide/News1/SmokersWillNotBePutOff1.htm.

(20)  Nonnemaker, J., et al., Experimental Study of Graphic Cigarette Warning Labels: Final Results Report Prepared for Center for Tobacco Products, Food and Drug Administration, Contract No. HHSF-223-2009-10135G, Dec. 2010.

(21)  http://ec.europa.eu/health/tobacco/docs/eurobaro_attitudes_towards_tobacco_2012_en.pdf.

(22)  RJ Reynolds Tobacco Company v Food & Drug Administration, United States Court of Appeals for the District of Columbia Circuit, August 2012.

(23)  EU-domstolens dom av den 17 oktober 1990 i mål C-10/89.

(24)  Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror, EUT L 176, 5.7.2011, s. 24–36.

(25)  http://apps.who.int/gb/fctc/PDF/cop5/FCTC_COP5(1)-en.pdf.

(26)  http://www.ipex.eu/IPEXL-WEB/dossier/dossier.do?code=COD&year=2012&number=0366&appLng=EN.

(27)  Yttrande av italienska parlamentets utskott för sociala frågor om kommissionens dokument COM(2012) 788 final.


BILAGA

till Yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna:

Motyttrande

Yttrandet ersätts i sin helhet med följande text:

1.    Slutsatser

1.1

Rättslig grund för det direktivförslag som kommissionen har lagt fram är artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (1). Följaktligen är det mål som förslaget eftersträvar en tillnärmning av lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror för att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt. I punkt 3.9.1 i direktivförslagets motiveringsdel anges att valet av denna rättsliga grund bekräftades av EU-domstolen beträffande direktiv 2001/37/EG (2) och att samma rättsliga grund därför är lämplig för detta förslag. Direktivet från 2001 och den översyn av det som nu föreslås syftar till att få den inre marknaden att fungera bättre, med en hög folkhälsoskyddsnivå i förhållande till tobakens risker.

1.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att målsättningen att förbättra den inre marknadens funktion förtjänar starkt stöd. Detta ger också medlemsstaterna ytterligare incitament att vidta de åtgärder som är nödvändiga och önskvärda för att skydda människors hälsa och gör det möjligt för medlemsstaterna att anta striktare åtgärder än de som fastställs i förslaget.

1.3

EESK instämmer – i linje med sina många tidigare yttranden om hälsofrågor och närliggande ämnen – helt och fullt med kommissionen i att rätten till hälsa måste ha företräde framför alla ekonomiska överväganden. EESK förespråkar därför starkt främjandet av offentliga planer och utbildnings- och upplysningskampanjer om rökningens skadliga hälsoeffekter. Dessa bör genomföras parallellt med de olika åtgärder som föreslås här för att göra det mindre lockande för ungdomar att börja röka och hjälpa dem som redan är beroende av nikotin att sluta. EESK rekommenderar att punkten utvidgas så att man tydligt understryker vikten på EU-nivå av upplysnings- och rådgivningsstrategier i skolan för att alla barn och unga regelbundet ska ges korrekt och uttömmande information om tobaken och dess skadeverkningar, om nikotinets beroendeframkallande verkan och andra hälsorisker samt om cancerrisken och andra hälsorisker i samband med rökning eller exponering för tobaksrök i omgivningen (3).

1.4

EESK konstaterar också att vissa arbetstillfällen riskerar att gå förlorade i jordbruksområden där inga alternativa former av sysselsättning har utvecklats och där produktionsrelaterat tobaksstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken inte längre finns tillgängligt. I dessa områden är det angeläget att stöd ges under en övergångsperiod, tillsammans med vetenskapligt och tekniskt stöd för att utveckla andra, lika lönsamma, mer hållbara, mer socialt acceptabla och mindre skadliga grödor, samt – där så är möjligt – arbetstillfällen av högre kvalitet. Detsamma gäller andra arbetstillfällen som riskerar att gå förlorade i distributionskedjan som en direkt följd av detta förslag: Om det är till folkhälsans fromma är offentligt stöd till arbetstillfällen av högre kvalitet helt motiverat och bör uppmuntras.

1.5

I alla händelser måste den viktigaste nyttan beaktas: Att förebygga dödsfall och tobaksrelaterade sjukdomar hos alla företagsledare, arbetstagare och konsumenter som redan nu röker, samt hos potentiella rökare i alla åldrar och från alla samhällsklasser, som, om dessa åtgärder antas, i fortsättningen kommer att uppleva ett minskat direkt kommersiellt tryck att börja röka. Enligt kommissionens konsekvensbedömning kommer det att resultera i en nettovinst för EU:s ekonomi på ungefär fyra miljoner euro, en årlig minskning av hälsovårdsutgifterna med 506 miljoner euro och en vinst på 16,8 miljoner levnadsår (4). Med hjälp av adekvata åtgärder skulle nya arbetstillfällen kunna skapas genom en omfördelning av EU-medlen och bättre utnyttjande av skatteintäkterna på nationell nivå.

1.6

EESK noterar att skatt på tobak i dag inbringar nästan 100 miljarder euro i EU. Skatt på tobaksvaror är det mest effektiva och ekonomiska sättet att minska tobakskonsumtionen, särskilt bland ungdomar och låginkomsttagare (dvs. de mest sårbara grupperna i samhället) (5). Undersökningar har visat att bland de skäl som rökare uppger för att sluta röka är priset på tobaksvaror det tredje vanligaste (6). De pengar som tidigare användes till inköp av tobaksvaror kan användas för att köpa andra varor, som även de är belagda med skatt. Det bör också noteras att dagens skatteintäkter går till sjukvård för personer som började röka för 50 år sedan. De som börjar röka i dag kommer att behöva samma vård om 50 år. Erfarenheter från senare tid visar att medlemsstaternas regeringar är helt medvetna om detta, och har kunnat fortsätta att öka skatteintäkterna trots minskad konsumtion och försäljning av tobak i hela EU. Det finns inga skäl till att detta förslag skulle förändra förhållandena i detta avseende.

1.7

För att förhindra ytterligare ökningar av den olagliga handeln (dvs. stor- och småskalig smuggling, förfalskning och olaglig tillverkning) som bedrivs av kriminella nätverk och som utgör det enskilt största hotet mot både sysselsättningen och uppbörden av skatter inom EU, anser EESK att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att säkerställa att relevant lagstiftning tillämpas snabbt och effektivt i medlemsstaterna. Ytterligare förslag bör läggas fram i samförstånd med tobaksindustrin om andra åtgärder som syftar till att begränsa förfalskning och smuggling och underlätta identifiering, t.ex. att lägga in svårförfalskade identifieringsmärken eller elektronisk märkning i förpackningen. EESK konstaterar att det med modern teknik är ganska lätt att förfalska nästan vilken vara eller förpackning som helst. Att öka hälsovarningarnas storlek ger troligtvis inte några betydande effekter.

1.8

Utöver att kommissionen får omfattande befogenheter att vidareutveckla väsentliga delar av direktivet med hjälp av delegerade akter måste det säkerställas att beslutsfattandet sker på ett sätt som präglas av insyn och respekterar medlemsstaternas intressen. EESK betonar att bindande åtgärder måste vara förenliga med artikel 290 i EUF-fördraget.

1.9

EESK stöder helt avsikten att minska riskerna och ber därför kommissionen om en klar definition och en adekvat rättslig ram för "produkter med reducerad risk". Det gäller framför allt varor som innehåller tobak men endast lägre halter av nikotin, eller som innehåller nikotin men ingen tobak och som omfattas av direktivet. EESK konstaterar att vissa av dessa kan innebära ett steg i rätt riktning (under strikt kontroll som bör utvecklas) för att minska de långsiktiga negativa effekterna av rökning som följd av nikotinberoende.

2.    Inledning

2.1

Kommittén är fullt medveten om att tobak i alla former innebär risker för folkhälsan. Tobak är den vanligaste orsaken till förtida dödlighet i EU och orsakar nästan 700 000 dödsfall varje år. Förslaget är därför inriktat på att förhindra att människor, särskilt ungdomar och andra sårbara grupper, börjar konsumera tobak. I förslaget konstateras att 70 % av rökarna börjar före 18 års ålder, och 94 % innan de fyllt 25 år, vilket understryker behovet av att genomföra åtgärder inriktade på barn och unga (7).

2.2

Mot denna bakgrund anser EESK att en översyn av direktivet är absolut nödvändig och att den måste genomföras utan dröjsmål. Kommittén noterar också att tobaksförbrukningen i vissa länder har förblivit hög, trots att man infört en mycket restriktiv tobakslagstiftning. Det står också klart att de befintliga kontrollerna har medfört avsevärda minskningar i de flesta medlemsstater. I Spanien visar rapporter på en minskning med 2 % på kort tid. Med det nuvarande förslaget förväntar man sig liknande minskningar i hela Europa. EESK förespråkar också starkt främjandet av offentliga planer och kampanjer inriktade på utbildning och upplysning som lyfter fram rökningens skadliga hälsoeffekter.

2.3

EESK noterar att förslaget har skapat farhågor för sysselsättningen, skatteintäkterna och ekonomin som helhet i Europeiska unionen. Tobakssektorn har uppgett att den sysselsätter nästan 1,5 miljoner människor i EU, varav ca 400 000 ägnar sig åt odling av tobaksblad. Uppgifter från kommissionen och andra källor visar emellertid att dessa siffror inbegriper säsongsarbetare inom försörjningskedjan för tobaksvaror, och personer med tidsbegränsade anställningar eller deltidsarbete. Antalet personer som arbetar direkt och uteslutande med tobaksodling bedöms t.ex. vara färre än 100 000. Dessa jordbrukare producerar ca en fjärdedel av den tobak som används för produktion och försäljning av tobaksvaror i EU. Resten importeras, främst från USA. Övriga arbetstillfällen inom förpackning, marknadsföring, försäljning, juridiska tjänster, forskning och distribution torde inte påverkas. Det är därför oklart varför de föreslagna förändringarna beträffande de färdiga produkternas förpackning skulle få några större konsekvenser för den nuvarande sysselsättningsnivån. Det är än mer oklart hur de föreslagna åtgärderna kan beskrivas som både "oprövade och sannolikt verkningslösa" och "potentiellt katastrofala" för tobaksindustrin. EESK anser att det motsatta är fallet i båda fallen: Dessa åtgärder kommer att ha en ändamålsenlig, värdefull och proportionerlig effekt på människors hälsa och enbart liten effekt på den sammantagna tillväxten och lönsamheten i branschen. Eventuellt förlorad ny försäljning till ungdomar torde mer än kompenseras av minskningen av den mycket större olagliga försäljningen, som enbart gynnar de kriminella gäng som ägnar sig åt den.

2.4

Tobaksodlingen ger dock arbetstillfällen i EU, framför allt i missgynnade områden där få andra alternativ har utvecklats hittills. Nu när det inte längre finns stöd för produktion av tobak inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken finns det trängande behov av tekniskt och ekonomiskt stöd under en övergångsperiod för en omställning till mindre skadliga, långsiktigare och hållbarare inkomstkällor. Samma resonemang gäller övriga arbetstillfällen i försörjningskedjan: Om det allmänna bästa innebär att sysselsättning går förlorad är det utan tvekan lämpligt med offentligt stöd.

2.5

Skatteintäkterna från tobaksvaror uppgår till nästan 100 miljarder euro varje år. EESK noterar att dessa medel bidrar till hälsovårdskostnaderna för dem som började röka för 50 år sedan eller mer, och att samma skatteintäktsnivå kommer att behövas om 50 år för att vårda dem som börjar köpa och konsumera tobaksvaror i dag. Skattehöjningar kommer därför att vara nödvändiga för att väga upp eventuell minskad försäljning. Erfarenheterna hittills visar att medlemsstaternas regeringar är medvetna om detta och med framgång kan upprätthålla eller till och med öka de totala skatteintäkterna trots minskande försäljning de senaste åren. I t.ex. Storbritannien visar en nylig offentliggjord rapport från "All Party Parliamentary Group on Smoking and Health" (2013) (8) att med stadigt stigande priser mellan 1992 och 2011 och med en skatt på 75 % eller mer av det totala detaljhandelspriset, minskade cigarettförsäljningen med 51 % samtidigt som statens skatteintäkter ökade med 44 %. Under en liknande tidsperiod minskade rökningen bland vuxna från 27 % till 20 %.

2.6

Även om merparten av de tobaksvaror som produceras i EU går till kunder inom EU går en viss mängd till export. Siffror från sektorn visade att den totala exporten av tobaksvaror uppgick till ca 55 000 ton år 2010, främst till länder i Afrika och Asien, där den förväntade medellivslängden dessvärre är för låg i dag för att detta ska åstadkomma några synliga negativa hälsoeffekter. Med tiden, när andra problem har lösts och den förväntade livslängden ökar som förväntat, kommer följderna av nikotinberoende och tobakskonsumtion att visa sig tydligare, som med andra exporterade sjukdomar.

2.7

I de mer utvecklade EU-länderna kommer följderna av rökning däremot att bli allt tydligare, på arbetsplatser och i samhället som helhet, i takt med att den förväntade livslängden ökar och arbetslivet förlängs, noterar EESK. Rökningens konsekvenser kommer därför att bli ett växande och synligare problem och ansvarsområde för arbetsgivare samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Under den rådande recessionen kommer de förtida dödsfallen (som skulle ha kunnat undvikas) bland löntagare och förlusten av deras inkomster eller pensioner att förvärra problemen för familjer som redan kämpar för ekonomisk överlevnad.

2.8

EESK konstaterar att latenstiden för olika cancerformer relaterade till rökning är konstant, medan den totala förväntade livslängden för icke-rökare fortsätter att öka. Förlusten i den förväntade livslängden p.g.a. tobakskonsumtion blir därför allt större – från 2–3 år i början av 1900-talet till 20–30 år för dem som börjar röka i dag eller under den period som förslaget omfattar.

3.    Allmänna kommentarer

3.1

Kommissionens förslag till direktiv om tobaksvaror är inriktat på en rad åtgärder för att säkerställa en välfungerande inre marknad, inklusive åtgärder för att minska den olagliga handeln, och uppnå en hög folkhälsoskyddsnivå i förhållande till riskerna med tobaksrökning. Åtgärderna avser följande:

Märkning och förpackning.

Ingredienser.

Spårbarhet och säkerhetsmärkning.

Gränsöverskridande distansförsäljning.

Rökfria tobaksvaror och en utvidgning av antalet reglerade produkter.

3.2

När det gäller märkning, förpackning och ingredienser införs genom förslaget utvidgade hälsovarningar med tanke på de allvarliga hälsorisker som bruket av tobak innebär.

3.3

Enligt förslaget tillåts tillverkarna att behålla smaktillsatser som är nödvändiga för deras nuvarande märken, men användningen av nya icke-tobaksrelaterade tillsatser som är avsedda för att öka avsättningen, särskilt bland ungdomar, begränsas. Alla paket ska ha hälsovarningar i text och bild som täcker 75 % av förpackningen. Sidorna ska dessutom ha nya informationstexter (50 % på vardera sidan), utöver skattemärken som krävs i vissa medlemsstater, text om förbud mot försäljning till minderåriga och ett utrymme reserverat för nya åtgärder som garanterar kontroll och spårbarhet av tobaksvarorna. Detta innebär en minskning av utrymmet för att presentera lagligt registrerade varumärken och andra marknadsföringsrelaterade bilder. Medlemsstaterna får om de vill införa helt neutrala förpackningar, men det är inte obligatoriskt enligt förslaget. Det kommer också att införas minimikrav för paketens höjd och bredd, vilket innebär att vissa paketformat, särskilt sådana som är avsedda att attrahera ungdomar, kommer att försvinna. Liknande bestämmelser infördes i USA 2009 för att minska inriktningen på barn och ungdomar. EESK stöder alla dessa åtgärder.

3.4

Detta kommer att medföra förändringar i förpackningarnas utformning, men det är svårt att se varför detta skulle få några betydande konsekvenser för arbetstillfällena i förpackningsindustrin i länder som Tyskland, Polen, Frankrike, Tjeckien och Österrike. Basförsäljningen av färdiga tobaksvaror av alla slag förväntas fortsätta i stort sett som nu till ett fast marknadssegment i EU bestående av ca 150 000 000 befintliga användare som är beroende av nikotin. Möjligheterna till betydande folkhälsovinster – både ekonomiskt och framför allt i fråga om minskat mänskligt lidande – bör dock framhållas, tillsammans med det faktum att de före detta rökarna kommer att spendera pengar på annat och därigenom skapa möjligheter till nya jobb. Enligt uppskattningar uppgår den årliga bördan för tobaksbruket i EU till 517 miljarder euro (9). I medlemsstaterna bedöms de totala kostnaderna uppgå till ungefär 4,6 % av EU:s BNP (10). För närvarande förlorar EU 25,3 miljarder euro i behandling av sjukdomar som förorsakas av tobakskonsumtion, och 8,3 miljarder euro i förlorad produktivitet (11). Dessa siffror motsvarar ungefär tobaksindustrins intäkter i hela försörjningskedjan (före skatt), som uppgår till 35 miljarder euro.

3.5

EESK noterar att de kostnader som är direkt knutna till sjukdomar som beror på användningen av nikotin- och tobaksrelaterade produkter är de för närvarande bästa uppskattningarna av medlemsstaternas verkliga kostnader. De är betydligt lägre än det teoretiska "värdet av ett människoliv" (en miljon euro för varje förlorat eller förkortat liv), som kommissionen har använt i tidigare konsekvensbedömningar för att motivera lagstiftning och balansera de förväntade kostnaderna för företag och andra. Om detta mycket högre tal användes här skulle de uppfattade incitamenten att anta detta förslag öka till 700 miljarder euro, vilket skulle få alla andra överväganden att verka obetydliga.

3.6

Det bör också noteras att rökning och liknande vanor inte ger användarna några andra faktiska sociala eller ekonomiska fördelar än att lindra följderna av deras beroende av nikotin. Att sluta är verkligen svårt och går långsamt, till följd av detta beroende. Tråkigt nog är t.o.m. medvetenheten om att nästan hälften av alla användare ("kunder", "medborgare" och "utsatta personer") så småningom kommer att dö i förtid p.g.a. denna vana inte i sig själv tillräcklig för att bryta beroendet. Därför måste man minska alla incitament för att börja röka.

3.7

De åtgärder som införs här är inte avsedda att, och kommer med största sannolikhet inte att, påverka beteendet hos de vuxna som redan röker, men enligt erfarenheter från hela världen torde åtgärderna ytterligare minska incitamenten för ungdomar att börja röka. Framför allt kommer en minskning av antalet rökare att medföra betydligt lägre hälso- och sjukvårdskostnader och med tiden rädda många liv och minska det mänskliga lidandet.

3.8

EESK noterar att detta förslag inte går så långt som att införa fullständigt standardiserade förpackningar med standardiserade färger och typsnitt, som i Australien. De enskilda märkena kommer att finnas kvar och kan särskiljas genom tillverkarnas namn och särskilda tobakssmaktillsatser. Produktkvalitetskravet kommer även fortsättningsvis att vara relevant, eftersom konsumenterna fortfarande kommer att informeras om tillverkaren av den produkt som de köper.

3.9

Detta finns få övertygande bevis för att dessa förändringar av förpackningsreglerna kommer att leda till ökad förfalskning eller smuggling av tobak. Tvärtom beror rökarnas bruk av olaglig tobak till stor del på priset och tillgängligheten (12). Enligt de senaste uppgifterna från branschen går varje år 10 miljarder euro förlorade i intäkter från skatter på tobaksvaror till följd av denna olagliga handel. I dag utgör försäljningen av smuggeltobak 10 % av den totala försäljningen i EU (13). Varor från utanför EU, främst från Ryssland och Kina, finns lätt tillgängliga. Efterfrågan är stor i de länder som har ekonomiska problem och/eller där skatterna på tobaksvaror är höga. Olaglig försäljning äventyrar arbetstillfällen i EU, minskar staternas skatteintäkter och minskar den lagliga försäljningens lönsamhet. Därför bör man göra allt för att begränsa tobakssmugglingen, genom att öka säkerheten, genomföra övervakningsåtgärder och förebyggande åtgärder samt göra kvalitetskontrollen av tobaksvaror strängare, för att bara nämna några exempel. Man bör överväga präglade identifieringsmärken eller elektronisk märkning, tillsammans med andra åtgärder som man redan enats om med tobaksindustrin.

3.10

Oavsett kostnaderna för att genomföra dessa förslag måste man betänka att de möjliga sammantagna vinsterna av förbättrad folkhälsa om tobaksbruket minskar är betydligt högre. Studier har visat att regeringar och arbetsgivare som har vidtagit åtgärder för att förbjuda rökning på arbetsplatsen har noterat omedelbara positiva effekter (ökad produktivitet, lägre sjukfrånvaro, lägre kostnader för skötsel och underhåll av lokalerna samt lägre kostnader för hälso- och sjukvård och sjukförsäkringar) (14).

3.11

Förslaget innehåller också 16 delegerade akter som ger kommissionen befogenhet att ändra och fatta beslut om specifika delar av direktivet i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (15).

4.    Särskilda kommentarer

4.1

Direktivet bör även fortsättningsvis inriktas på att uppnå både de inremarknadsmål och de folkhälsomål som anges genom att både kort- och långsiktiga åtgärder genomförs. I detta sammanhang bör man hålla i minnet att kommissionens egen uppskattning av åtgärdernas hälsoeffekter är en minskning på 2 % i antalet personer som för närvarande röker eller troligen kommer att börja. Direktivet syftar främst till att begränsa ökningen snarare än att minska omfattningen på det nuvarande bruket. Denna procentsats må verka blygsam, men det finns uppenbara positiva effekter inom många områden.

4.2

Människor i arbetsför ålder som slutar röka (och potentiella rökare som inte börjar) lever längre, och följaktligen blir även deras yrkesliv längre. Enligt uppskattningar dör en rökare för närvarande fjorton år tidigare än en icke-rökare, på grund av sjukdomar och komplikationer som rökningen orsakar. I takt med att den allmänna förväntade livslängden ökar, särskilt för icke-rökare, kommer även denna skillnad att öka. En minskning av tobakskonsumtionen med 2 % motsvarar 2,4 miljoner människor som slutar röka och därigenom vinner 16,8 miljoner levnadsår. Detta skulle innebära en vinst för samhället på 10,3 miljarder euro per år, och varje år skulle dessutom hälso- och sjukvårdsutgifterna minska med 506 miljoner euro. Den årliga vinsten av ökad produktivitet tack vare mindre sjukfrånvaro, förtidspensionering och andra företeelser skulle uppgå till 165 miljoner euro (16).

4.3

Införandet av hälsovarningar som täcker 75 % av paketens fram- och baksida, tillsammans med nya informationstexter som täcker 50 % av sidorna (artikel 9), ingår i ett paket av åtgärder som bidrar till att minska det totala antalet rökare. Tobaksvarornas förpackningar måste utformas på ett sätt som garanterar att den information som tillhandahålls om innehållet inte är vilseledande. Därför måste det finnas tydliga upplysningar om hälsoriskerna, inte minst att en av dem är förtida dödsfall. Det bör finnas varningar vid försäljningsställena. Reklam vid försäljningsställena bör naturligtvis förbjudas.

4.4

Begränsningarna av ingredienser för att ta bort avsiktligt tillsatta karakteristiska smaker (artikel 6) och av paketens visuella utformning är särskilt viktiga. Ett av de objektiva kriterierna – att minska tobakens attraktionskraft – är särskilt relevant för vissa åldersgrupper eller ett visst kön, närmare bestämt unga kvinnor och flickor, som nu utgör en av de snabbast växande marknaderna i EU och därför utsätts för det mest intensiva reklamtrycket att börja röka.

4.5

EESK instämmer därför helt i kommissionens förslag om att förbjuda nya s.k. cigaretter med godissmak, med smak av tuggummi, piña colada, mojito etc., som särskilt riktar sig till unga och främst kvinnliga potentiella konsumenter. "Slim"-paket riktar sig också särskilt till unga kvinnor, i ett försök att koppla kroppsform, vikt och glamour till en vana som så småningom kommer att leda till att hälften av dem dör i förtid. Med tanke på att alla berörda parter nu känner till och accepterar att nikotininducerad tobaksrökning medför långsiktiga och oundvikliga faror kan EESK inte förstå hur ansvarstagande tillverkare kan ha utvecklat, för att inte tala om genomfört, dessa marknadsföringsstrategier.

4.6

EESK ber kommissionen om en klar definition och en tydlig rättslig ram för "produkter med reducerad risk" för vilka man med ett otvetydigt vetenskapligt underlag kan visa på en minskad risk jämfört med konventionella cigaretter. Uttrycket "reducerad risk" används för produkter som kan ersätta konventionella cigaretter och innebär en mycket lägre hälsorisk, men inte för rökavvänjningsprodukter. Sådana produkter som innehåller tobak med lägre nikotinhalt eller, ännu bättre, nikotin utan tobak ("elektroniska cigaretter") och som omfattas av direktivet bör definieras tydligt och regleras så att konsumenterna kan informeras om de långsiktiga riskerna eller fördelarna med dem jämfört med konventionella tobaksvaror.

4.7

Förslaget innehåller även åtgärder som syftar till att minska den olagliga handeln med tobak. I till exempel artikel 14 i förslaget inför kommissionen ett övervaknings- och spårningssystem samt olika säkerhetsåtgärder för att det i EU endast ska säljas produkter som uppfyller bestämmelserna i direktivet. Dessa åtgärder kommer att innebära en ekonomisk och administrativ börda som små och medelstora företag (i motsats till de 4–5 stora multinationella företag som dominerar världshandeln med tobaks- och nikotinrelaterade produkter) kan få svårt att bära, och kommer att innebära en större administrativ börda för medlemsstaterna i samband med kontroller. Förhoppningsvis kommer systemet att minska smugglingen och den olagliga handeln. EESK anser därför att bestämmelserna i artikel 14 i förslaget bör vara identiska med bestämmelserna om uppföljning och spårbarhet i protokollet om olaglig handel med tobaksvaror, som antogs i slutet av förra året under partskonferensen i WHO (17).

4.8

När det gäller cigarrer, cigariller och piptobak ger förslaget befogenhet att automatiskt upphäva vissa undantag i texten om det sker en "betydande förändring av omständigheterna", det vill säga en ökning av försäljningsvolymen med minst 10 % i minst 10 medlemsstater eller en ökning med 5 % bland rökare yngre än 25 år. Marknaden för dessa produkter i 10 av de nuvarande 27 medlemsstaterna är dock mycket liten, och en förändring med 10 % kan enkelt inträffa utan betydande konsekvenser för sysselsättningen eller skatteintäkterna.

4.9

EESK noterar att artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställer delegeringen av befogenheter genom delegerade akter som uppfyller en rad villkor. Delegerade akter får endast användas när det gäller icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt.

Omröstning

För

:

89

Emot

:

162

Nedlagda röster

:

17

Ny punkt 1.4

Lägg till en ny punkt:

"EESK framhåller betydelsen av en frisk befolkning och de fördelar som detta innebär på en rad områden och föreslår att medlemsstaterna ska främja rökfria miljöer (smoke-free environments), där medborgarna kan få både moraliskt och medicinskt stöd, och som särskilt riktar sig till ungdomar, skolor, företag, etc. Det är också nödvändigt att stödja utarbetande och upprätthållande av olika stödmetoder och nätverk för samarbete, som är innovativa och pedagogiska."

Resultat av omröstningen:

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 1.5

Ändra enligt följande:

"Det finns en risk för att skatteintäkterna kommer att minska kraftigt, inte bara på grund av ökningen av den olagliga handeln utan också till följd av fallande försäljning och priser. I dag inbringar skatt på tobak nästan 100 miljarder euro i EU. Tobaksskatten är det effektivaste och mest förmånliga instrumentet i syfte att minska tobakskonsumtionen, särskilt när det gäller ungdomar och låginkomsttagare (18). Enligt en rad undersökningar är priset på tobaksprodukter den tredje vanligaste orsaken som rökarna uppger som skäl till att sluta röka (19). Det bör även framhållas att de sparade pengarna, som tidigare användes till inköp av tobaksprodukter, kan användas till inköp av andra varor, som även de är belagda med skatt."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 1.8

Ändra enligt följande:

"Vid sidan av de omfattande befogenheter som Att kommissionen tilldelats får omfattande befogenheter r att senare vidareutveckla väsentliga delar av direktivet med hjälp av delegerade akter är det nödvändigt att säkerställa att beslutsfattandet sker på ett öppet sätt och i enlighet med kommer att inkräkta på medlemsstaternas intressen suveränitet och tveklöst strida mot subsidiaritetsprincipen. EESK understryker att obligatoriska åtgärder måste vara förenliga med kan inte acceptera delegerade akter som inte uttryckligen nämns i artikel 290 i EUF-fördraget. Dessutom har åtta nationella parlament (kontroll av subsidiariteten) avgett 14 röster emot kommissionens förslag på grund av bristande överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen (20)."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 1.9

Ändra enligt följande:

"EESK stöder avsikten att minska riskerna och ber därför kommissionen om en klar definition och en tydlig rättslig ram för "produkter med reducerad risk" som med ett otvetydigt vetenskapligt underlag kan visa på en minskad risk jämfört med konventionella cigaretter. Det gäller framför allt produkter som innehåller tobak (och inte kemisk nikotin) och därmed omfattas av direktivet."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 3.1

Ändra enligt följande:

"[…]

Av dessa sex områden har tre en oerhört stor inverkan på sysselsättningen och skatteintäkterna i EU:s medlemsstater. När det gäller märkning, förpackningar och ingredienser inför förslaget hälsovarningar som är överdrivet stora jämfört med de nuvarande ännu synligare och begränsar tobaksvarornas format, smak och innehåll. Till exempel ska alla paket ha hälsovarningar i text och bild som täcker 75 % av paketen. Sidorna ska dessutom ha nya informationstexter (50 % på vardera sidan), utöver skattemärken som krävs i några medlemsstater, text om förbud mot försäljning till minderåriga och ett utrymme reserverat för nya åtgärder som garanterar kontroll och spårbarhet av tobaksvarorna. Detta innebär i praktiken en kraftig minskning av utrymmet för att presentera lagligt registrerade varumärken. Det kommer också att införas minimikrav för paketens höjd och bredd, vilket innebär att flera paketformat kommer att försvinna. Det gäller formatet "casket", som är mycket populärt i vissa länder, däribland Grekland. Även det mest populära förpackningsformatet i Portugal kommer att försvinna. Denna förändring av förpackningen, som inte bygger på vetenskapliga bevis, kan också äventyra arbetstillfällen inom förpackningsindustrin, som är mycket viktig i många europeiska länder, till exempel Tyskland, Polen, Frankrike, Storbritannien och Österrike. Det bör noteras att minimikraven för tobaksprodukternas höjd och bredd inte ingick i det offentliga samrådet och inte heller i konsekvensbedömningen. Direktivförslaget förbjuder också försäljning av cigaretter med karakteristisk smak och inför en ny definition av cigariller som strider mot den skattelagstiftning som trädde i kraft i EU för drygt ett år sedan (21). Paketens nya grafiska utformning samt minimikraven för paketens höjd och bredd kommer att ge positiva resultat särskilt genom att inte fresta riskgrupperna barn och ungdomar. Studier visar otvetydigt att förpackningen är ett marknadsföringsverktyg för att sälja varan. För närvarande är tobaksvaruförpackningar ofta strategiskt utformade för att locka en specifik målgrupp. Till exempel visar studier att kvinnor i Lettland när de väljer varor med en ljus förpackning tror att varorna har en lägre tjärhalt och därför är mindre skadliga för hälsan. För övrigt anser målgruppen barn att en färgglad förpackning innebär att varan inte alls är skadlig för hälsan (22). Följaktligen kommer en enhetlig förpackning, om möjligt med ett förenklat utseende, inte att vilseleda konsumenterna beträffande varans verkliga effekter. Tvärtom visar studier att en enkel förpackning förknippas med t.ex. leda, dålig lukt, motvilja och ålderdomlighet (23)

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 3.2

Ändra enligt följande:

"Till följd av detta, och eftersom alla förpackningar får samma format och alla produkter samma smak, kommer priset att utgöra den enda skillnaden mellan varumärkena, vilket kommer att leda till en förlust av värde i sektorns hela värdekedja. Med priset som enda konkurrensfaktor kommer priserna att falla, även om medlemsstaterna kan ta ut en högre punktskatt och på så sätt öka sina inkomster vilket leder dels till en minskning av inkomsterna för de som är verksamma inom sektorn och av medlemsstaternas skatteintäkter, dels till förlorade arbetstillfällen inom sektorn."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 3.3

Lägg till en ny punkt:

"Trots att tobaksvarornas förpackningar kommer att standardiseras genom att skillnaderna mellan kännetecknen för de olika producenterna minskar, kommer det på förpackningen på en för detta avsedd plats att anges producent och produktnamn i enhetlig storlek, färg och teckensort. Kriteriet produktkvalitet kommer därför att behålla sin betydelse, eftersom konsumenten fortfarande får information om vem som har producerat den produkt som han eller hon köper."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 3.3

Ändra enligt följande:

"Att priset blir den enda särskiljande faktorn innebär bland annat att tobak av hög kvalitet som odlas i EU inte längre kommer att vara attraktiv för företag med fabriker i EU eftersom kvalitet inte längre kommer att vara ett kriterium vid inköp av tobaksblad. I motsats till kommissionens påstående i sin konsekvensbedömning kommer det att innebära ett allvarligt hot mot de arbetstillfällen som är beroende av denna gröda. I dag uppgår skörden av tobaksblad i EU till 250 000 ton per år. Italien är den största producenten med 89 000 ton, följt av Bulgarien med 41 056 ton, Spanien med 38 400 ton och Grekland med 24 240 ton. Denna länk i kedjan sysselsätter 400 000 personer, med Bulgarien i topp med 110 000 personer som arbetar inom tobaksodlingen, följt av Portugal med 75 100 och Italien med 59 300 (24)."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 3.7

Ändra enligt följande:

"Direktivförslaget innehåller också 16 delegerade akter som ger kommissionen befogenhet att reglera och fatta beslut om väsentliga enskilda delar av direktivet, något som uttryckligen är förbjudet enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (25). Därmed står rådet, Europaparlamentet och de nationella parlamenten nästan utan handlingsutrymme vid regleringen av grundläggande inslag i direktivet."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 4.1.1

Lägg till en ny punkt 4.1.1:

"I de länder som har drabbats av de senaste årens ekonomiska kris, t.ex. Lettland, är de hälsomässiga och ekonomiska kostnader som tobakskonsumtionen orsakar förvånansvärt höga: 25 % av dödfallen bland män och 4 % av dödsfallen bland kvinnor har samband med tobakskonsumtion, medan 12 % av sjukdomarna i landet är kopplade till konsekvenserna av tobakskonsumtion. De ungefärliga kostnaderna för behandlingen av dem har nått 29 miljoner euro, dvs. 3,27 % av den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten. Produktionsbortfallet i samband med frånvaro på grund av rökningsrelaterade hälsoproblem uppgår till 29,5 %, vilket, fortfarande i Lettland, motsvarar en förlust på 12 miljoner euro. Även förtida dödsfall på grund av rökning orsakar höga kostnader, som uppgår till ca 2,5 miljarder euro, eller 9,38 % av BNP (26)."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 4.2

Ändra enligt följande:

1.1

"Denna oproportionerliga ökning av Dessa hälsovarningarnas storlek kommer dessutom att föra med sig följande effekter:

En unilateral expropriering Bevarande av producenternas legitima immateriella och industriella rättigheter eftersom de inte kan använda sina registrerade varumärken. Enligt EU-domstolen  (27) kan dessa rättigheter begränsas eftersom de inte är absoluta har producenterna rätt att använda sina registrerade varumärken och fortsätta att individuellt utforma sina produkter.

En ny begränsning av konkurrensen i en sektor där det redan finns mycket få åtskiljande faktorer.

En kränkning av grundläggande handelsrättigheter som ingår i all laglig kommersiell verksamhet Ett erkännande av att folkhälsan och de fördelar som är förknippade med denna har ett grundläggande värde som har företräde framför tobakshandeln.

En broms mot att införa införandet på marknaden av nya produkter på marknaden som är särskilt skadliga för folkhälsan och därmed också för den ekonomiska tillväxten.

Upphörande av forskning och en möjlig förbättring av kvaliteten på de produkter som finns till försäljning. Man begränsar på ett egenmäktigt sätt marknadstillträdet för nya produkter av den nya generationen utan att göra det möjligt att fastställa en klar lagstiftningsram för att analysera minskningen av de risker som dessa produkter kan innebära för befolkningen. Det innebär också att man bromsar skapandet av rikedom och arbetstillfällen i anslutning till innovation och forskning som rör dessa produkter. Dessutom bör dessa nya produkter, som sannolikt utgör en mindre risk, inte omfattas av samma restriktioner som de konventionella produkterna."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 4.3

Ändra enligt följande:

"Detsamma gäller b Begränsningarna en av ingredienser för att ta bort karakteristiska smaker och aromer (artikel 6), och av paketens visuella utformning är särskilt viktiga. Ett av de objektiva kriterierna – att minska tobakens attraktionskraft – är särskilt relevant för vissa åldersgrupper eller ett visst kön. som inte är baserad på vetenskapliga bevis som till exempel en minskning av ingrediensernas toxicitet eller beroendeframkallande effekt utan på ett så subjektivt kriterium som en minskning av tobakens attraktionskraft och på subjektiva stereotyper när det gäller vilken typ av tobak som individerna röker beroende på åldersgrupp eller kön. Samma subjektivitet visar sig i samband med det ensidiga och ogrundade förbudet av vissa format, till exempel så kallade slimcigaretter vilket inte togs upp i det offentliga samrådet och inte nämns i konsekvensbedömningen–, korta cigaretter och hela kategorin mentolcigaretter, en minimivikt på rulltobaksförpackningar, standardisering av formatet på tobaksburkar och till och med uppfinningen av en ny kategori "cigariller" som strider mot direktiv 2011/64/EU (28), som varit i kraft sedan den 1 januari 2011. Ett förbud mot slim- och mentolcigaretter, som är mycket populära i flera EU-länder, skulle innebära att konsumenterna inte har tillgång till sådana cigaretter och tvingas vända sig till smuggelmarknaden för att komma över dem. Det handlar dessutom om tobaksprodukter som huvudsakligen konsumeras av vuxna rökare, och i detta konkreta fall är därför argumentet att avsikten är att förhindra minderåriga från att röka inte giltigt. I till exempel det konkreta fallet mentol bör man ha klart för sig att denna typ av tobak främst konsumeras av vuxna och att länder med mycket omfattande lagstiftning mot rökning och mycket precisa bestämmelser om förbud mot specifika ingredienser, som USA och Kanada, inte har förbjudit mentoltobak. EESK föreslår därför att förbudet mot mentol stryks i direktivförslaget."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 4.3.1

Ändra enligt följande:

"Vi är helt överens med kommissionens förslag att man bör förbjuda nya produkter på marknaden med smak av tuggummi, piña colada, mojito etc., så kallade "candy-flavored cigarettes" som i första hand kan rikta sig till unga."

[Påverkar ej den svenska översättningen.]

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 4.3.2

Ändra enligt följande:

"En överdriven b Begränsningen av ingredienser skulle leda till en standardisering av smaken, vilket för befintliga och potentiella konsumenter av tobaksvaror skulle innebära ytterligare ett incitament att skaffa information om den produkt de konsumerar eller att undvika att använda dessa produkter. Detta skulle förbättra deras hälsa, deras produktivitet och alla andra faktorer som på ett avgörande sätt påverkar livskvaliteten. göra det omöjligt för konkurrenter att skilja sig åt och begränsa investeringar och möjligheten att lansera nya produkter, vilket kommer att missgynna konsumenterna som kommer att berövas sina valmöjligheter."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 4.5

Ändra enligt följande:

4.5

"Kommissionens förslag till direktiv innehåller även åtgärder som syftar till att minska den olagliga handeln med tobak. I till exempel artikel 14 i förslaget inför kommissionen ett spårningssystem samt olika säkerhetsåtgärder för att det i EU endast ska säljas produkter som uppfyller bestämmelserna i direktivet. Dessa åtgärder kommer att innebära en oproportionerlig ekonomisk och administrativ börda som många små och medelstora företag inte kan bära, och det kommer– snarare än att minska den olagliga handeln att innebära en större administrativ börda för medlemsstaterna i samband med kontroller. Systemet kommer inte heller att hejda smugglingen och den olagliga handeln, som tvärtom kommer att gynnas av de övriga åtgärderna i direktivförslaget. I detta sammanhang EESK anser att bestämmelserna i direktivförslagets artikel 14 bör vara identiska med bestämmelserna om uppföljning och spårbarhet i protokollet om olaglig handel med tobaksvaror, som antogs 2012 under partskonferensen i WHO (29)."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29

Punkt 4.6

Ändra enligt följande:

"Slutligen kommer direktivet att göra det möjligt för kommissionen att via en rad delegerade akter reglera och ändra väsentliga delar som till exempel halter av tillsatser, ordalydelsen i hälsovarningar och deras placering och storlek. Därmed lämnas medlemsstaterna nästan helt utan handlingsutrymme vid regleringen av direktivet. I EU utgör det en extrem grad av interventionism som sällan har använts i EU och som kränker subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, något som de nationella parlamenten i åtta medlemsstater redan påpekat (30) (Italien, Tjeckien, Grekland, Bulgarien, Danmark, Portugal, Rumänien och Sverige). I Italien har parlamentet inte bara påpekat att förslaget kränker dessa principer utan också betonat att några av de typer av cigaretter som ska förbjudas, däribland slimcigaretter och cigaretter med låg tjärhalt, skulle kunna vara värdefulla i en politik som syftar till att minska rökningen eller att sluta helt (31)."

Resultat av omröstningen

För

:

69

Emot

:

157

Nedlagda röster

:

29


(1)  Artikel 114 i EUF-fördraget:

"1.   Om inte annat föreskrivs i fördragen ska följande bestämmelser tillämpas för att nå de mål som anges i artikel 26. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera."

(2)  Se mål C-491/01, The Queen mot Secretary of State for Health, ex parte British American Tobacco (Investments) Ltd och Imperial Tobacco Ltd.

(3)  EUT C 128, 18.5.2010, s. 89–93.

(4)  Konsekvensbedömning, http://ec.europa.eu/health/tobacco/docs/com_2012_788_ia_en.pdf.

(5)  Stefan Callan, Smoke Free Partnership, Making Tobacco Tax Trendy Toolkit, 2012, s. 5,

http://www.smokefreepartnership.eu/sites/sfp.tttp.eu/files/LV%20-%20Tax%20Toolkit_4.pdf.

(6)  Europeiska kommissionen, Attitudes of Europeans Towards Tobacco,

http://ec.europa.eu/health/tobacco/docs/eurobaro_attitudes_towards_tobacco_2012_en.pdf, s. 84.

(7)  EUT C 351, 15.11.2012, s. 6–11.

(8)  http://www.ash.org.uk/APPGillicit2013.

(9)  S. 15 i konsekvensbedömningen.

(10)  I kommissionens studie "A study on liability and the health costs of smoking" uppskattas de sammantagna kostnaderna under 2009 (för hälso- och sjukvård, förlorad produktivitet och förlorade liv) till 544 miljarder euro. (http://ec.europa.eu/health/tobacco/docs/tobacco_liability_final_en.pdf, s. 2).

(11)  Kommissionens konsekvensbedömning.

(12)  Moodie C, Hastings G, Joossens L, "Young adult smokers’ perceptions of illicit tobacco and the possible impact of plain packaging on illicit tobacco purchasing behaviour", Eur J Public health. Först publicerad online den 26 mars 2011, DOI:10.1093/eurpub/ckr038, i "Claims that Standardised Packaging Would Increase Illicit Trade are Untrue", Smoke Free Partnership, 10 september 2012, http://www.smokefreepartnership.eu/response-to-tobacco-retailers.

(13)  Se fotnot 5.

(14)  Carin Hakansta, Internationella arbetsorganisationen, arbetsdokument "Workplace smoking: A Review of National and Local Practical and Regulatory Measures", mars 2004, s. 6, http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---ed_protect/---protrav/---safework/documents/publication/wcms_108424.pdf-.

(15)  EUT C 115, 9.5.2008, s. 172.

(16)  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar "Impact Assessment accompanying the document Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on the approximation of the laws, regulations and administrative provisions of the Member States concerning the manufacture, presentation and sale of tobacco and related products": http://ec.europa.eu/health/tobacco/docs/com_2012_788_ia_en.pdf, s. 116.

(17)  http://apps.who.int/gb/fctc/PDF/cop5/FCTC_COP5(1)-en.pdf.

(18)  Stefan Callan, Smoke Free Partnership, Tabakas nodokļi un nelikumīga tirdzneicība, Making Tobacco Tax Trendy Toolkit, 2012, p. 5., http://www.smokefreepartnership.eu/sites/sfp.tttp.eu/files/LV%20-%20Tax%20Toolkit_4.pdf.

(19)  Europeiska kommissionen, Attitudes of Europeans Towards Tobacco, http://ec.europa.eu/health/tobacco/docs/eurobaro_attitudes_towards_tobacco_2012_en.pdf, s. 84.

(20)   http://www.ipex.eu/IPEXL-WEB/dossier/files/download/082dbcc53b70d21c013c010403f9152e.do.

(21)  Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror, EUT L 176, 5.7.2011, s. 24–36.

(22)  http://www.cancercampaigns.org.uk/ourcampaigns/theanswerisplain/moreinformation/

(23)  The Packaging of Tobacco Products, March 2012, The Centre for Tobacco Control Research Core funded by Cancer Research UK,

http://www.cancerresearchuk.org/prod_consump/groups/cr_common/@nre/@new/@pre/documents/generalcontent/cr_086687.p df, s. 40.

(24)  Se fotnot 11.

(25)   EUT C 115, 9.5.2008, s. 172 .

(26)  http://ec.europa.eu/health/tobacco/docs/tobacco_liability_final_en.pdf

(27)  EU-domstolens dom av den 17 oktober 1990 i mål C-10/89.

(28)  Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror, EUT L 176, 5.7.2011, s. 24–36.

(29)  http://apps.who.int/gb/fctc/PDF/cop5/FCTC_COP5(1)-en.pdf.

(30)   http://www.ipex.eu/IPEXL-WEB/dossier/dossier.do?code=COD&year=2012&number=0366&appLng=EN.

(31)  Yttrande av italienska parlamentets utskott för sociala frågor om kommissionens dokument COM(2012) 788 final.


12.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 327/82


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning – Uppdatering av meddelandet om industripolitiken”

COM(2012) 582 final

2013/C 327/14

Föredragande: Joost VAN IERSEL

Medföredragande: Enrico GIBELLIERI

Den 10 oktober 2012 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

"En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning – Uppdatering av meddelandet om industripolitiken"

(COM(2012) 582 final).

Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI), som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 18 juni 2013.

Vid sin 491:a plenarsession den 10–11 juli 2013 (sammanträdet den 11 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 132 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar varmt den starka fokuseringen på EU:s industri – tillverkning och tjänster – som kommissionen ger uttryck för i sin uppdatering av meddelandet om industripolitiken från oktober 2012, inklusive bilagorna som innehåller tydliga analyser av industripolitiken och de brister som finns i medlemsstaterna. Det här överensstämmer på många punkter med åsikter som EESK tidigare framfört (1). Genomförandet kommer att utgöra det verkliga beviset.

1.2

Industripolitiken, ett av de sju flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin, bör vara ett centralt element i EU:s tillväxtinitiativ, som det talas så mycket om samtidigt som det görs så lite. Rätt synsätt behövs, liksom enhetliga strategier. Den politiska effekten är självklar. EESK uppmanar kommissionen, rådet och Europaparlamentet att intensifiera (sammanhängande!) initiativ och övergripande politik som utgör ett svar på den stora utmaning som det innebär att främja industripolitiken i hela Europa.

1.3

Rådet borde ta ledningen i arbetet med att fastställa en dagordning för industripolitiken. Kommissionen bör engageras fullt ut. Det krävs en målinriktad och gemensam fokusering i de olika rådskonstellationerna (konkurrenskraft, forskning, miljö och socialpolitik), kommissionen och Europaparlamentet för att kartlägga och främja de bästa strategierna i EU.

1.4

För att industripolitiken ska bli en effektiv strategi i Europa måste man ge riklig information om beslut inom ramen för industripolitiken som gäller åtgärder, färdplaner och tidsgränser. Det är för närvarande inte är fallet.

1.5

Vidare behöver EU optimal överensstämmelse mellan de 27 medlemsstaternas och EU:s industripolitik, vilket enligt många analyser saknas i dag. Mångfald är en tillgång medan uppsplittring är skadligt. Geopolitiska obalanser bör åtgärdas.

1.6

Förbättrade ramvillkor innebär framför allt fullbordandet av EU:s inre marknad inom en social marknadsekonomi, vilket säkerställs genom adekvata bedömningar och bestämmelser samt ett konsekvent genomförande i hela EU. Offentliga investeringar i gränsöverskridande förbindelser som vägar, vattenvägar, hamnar, flygplatser och järnvägar måste stödja den inre marknaden.

1.7

I en situation med över 26 miljoner arbetslösa, låg tillväxt och budgetnedskärningar behöver industri och innovation stimulerande framtidsutsikter och förutsättningar. Rätt balans måste säkerställas mellan budgetkonsolidering (åtstramningsåtgärder), de nationella reformprogrammen och industripolitiken för att skapa investeringar och arbetstillfällen och därigenom öka förtroendet.

1.8

Alla initiativ från EU:s sida bör bidra till att stärka EU:s ställning på global nivå som konkurrent och partner. Det mycket ambitiösa målet att tillverkningsindustrins andel av BNP ska uppgå till 20 % senast 2020 kräver omfattande investeringar och avsevärda politiska anpassningar. Dessutom finns det ett stort behov av att förbättra produktiviteten.

1.9

Smarta villkor för industrin handlar om mycket mer än tekniska bestämmelser och justeringar. Det handlar om hela den industriella miljön, framför allt en enhetlig och förutsägbar långsiktig klimat- och energipolitik som stöder en konkurrenskraftig industriell bas. Villkoren bör främja industrins prestationsförmåga och nya framväxande industrier.

1.10

EU-politiken bör vara skräddarsydd och sektorsspecifik samt bygga på "nedifrån och upp"-bedömningar som bäst kan beakta teknisk-ekonomiska möjligheter och utmaningar. Dessa principer bör även tillämpas vid genomförandet av målsättningarna för flaggskeppsinitiativet för resurseffektivitet, som syftar dels till att öka effektiviteten när råmaterial används, dels till att främja innovationen och de europeiska företagens återhämtningsförmåga.

1.11

Industripolitiken har en stark social dimension som påverkar alla samhällsskikt: regioner och kommuner, alla företag, arbetskraften i snabbt föränderliga arbetsplatsmiljöer (digitalisering, robotisering, tjänsterelaterad tillverkning, IKT), utbildningssektorn och universitet, konsumenter och medborgare. Industripolitiken omfattar både omstrukturering och föregripande åtgärder, och den bör tillhandahålla aktuell utbildning och information samt främja teknik, innovation, kreativitet och entreprenörskap. Man bör också på ett förutseende och lämpligt sätt reagera på den demografiska utvecklingen.

1.12

Ambitiösa regioner främjar industrins prestationsförmåga. EU och medlemsstaterna bör uppmuntra deras självständiga metoder, inklusive specialisering och motsvarande forskning, kvalifikationer och kluster. Här finns mycket att vinna.

1.13

Initiativ och projekt samt framgångsrika nationella och regionala exempel som ökar allmänhetens och de socioekonomiska aktörernas förtroende måste lyftas fram. Partnerskapsavtal mellan EU och medlemsstaterna och nätverkssamarbete mellan medlemsstater och regioner måste intensifieras. Den årliga europeiska planeringsterminen erbjuder många möjligheter till fortlöpande övervakning.

1.14

EU:s industripolitik bör vara en process där man på EU-nivå och nationell nivå delar visioner och befogenheter samt gemensamma insatser, och där företagscirklar och fackföreningar är fullvärdiga partner. Andra intressenter som utbildningssektorn, universitet (forskning), icke-statliga organisationer, konsumenter och andra aktörer bör också engageras, när så är lämpligt.

1.15

Trots stora skillnader mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat bör alla medlemsstater kunna dra nytta av bästa praxis och stödjande synsätt och strategier.

1.16

EESK lämnar regelbundet förslag om olika sektorer och industripolitiken, se bilagan. Det här yttrandet handlar först och främst om överensstämmelsen mellan viktiga frågor, samt om effektiv styrning med hjälp av samordning och finjustering.

2.   Bakgrund

– A.   På global nivå

2.1

Enligt kommissionens analys ser arbetskraftskostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna ut att minska (2). Produktiviteten är en viktig faktor. Delar av produktionen återvänder till EU, men samtidigt ökar konkurrensen på andra områden, bl.a. till följd av förbättrad ekonomisk infrastruktur i Briks-länderna, eurons ökade värde och energipriserna, vilket stimulerar investeringar utomlands.

2.2

Dessutom utvecklas EU långsammare än Förenta staterna och Japan när det gäller innovationsresultat och teknisk specialisering. Europa är starkare representerat än Förenta staterna inom industrier med medelhög eller medellåg tekniknivå, men den traditionella klyftan mellan de två kontinenterna i det högteknologiska segmentet har vidgats betydligt under de senaste åren.

2.3

Vita huset och kongressen visar ett starkt engagemang för att blåsa nytt liv i tillverkningsindustrin, vilket den nationella strategin för konkurrenskraft 2014–2018 (3) vittnar om. En central fråga är tillverkningsindustrins roll och värde för Förenta staternas ekonomi, säkerhet och globala ledarskap.

2.4

Offentlig–privata partnerskap förstärker den teknologiska och innovativa infrastrukturen. Försvars-, energi- och handelsministerierna samt den nationella vetenskapliga stiftelsen NSF (National Science Foundation) och Nasa är direkt involverade, vilket ger drivkraft åt ett stort antal nationella forskningsinstitut och universitet.

2.5

Detta är en anmärkningsvärd utveckling i ett land som fram till helt nyligen ivrade för en postindustriell ekonomi. Kinas och andra länders ökade konkurrenskraft fungerar som en väckarklocka. Världen förändras. Man räknar med att Kina kommer att ta över som den främsta ekonomiska stormakten i världen före 2030, medan Förenta staterna kommer att behålla sitt globala ledarskap. Japan och Europa kommer att hamna långt efter (4).

2.6

Nya försöksborrningar efter olja och framför allt skiffergas förväntas leda till att Förenta staterna blir energioberoende. Denna utvinning betraktas som en energirevolution som ger upphov till en industriell renässans i Förenta staterna och till geopolitiska förskjutningar. Miljö- och hälsofrågor måste fortfarande lösas (5).

2.7

Uppgången i Kina, Brasilien och Indien fortsätter. Ryssland är också på väg. Andra asiatiska och sydamerikanska länder följer snabbt efter i deras kölvatten. Tillväxtsiffrorna i tillväxtländerna, framför allt i Asien, har i åratal legat långt över genomsnittet. Nyetablerade utbildningssystem producerar ett mycket stort antal välutbildade och kvalificerade tekniker och ingenjörer. Parallellt med detta inrättas enorma forskningsinstitut. Kvaliteten på varor och innovativa processer förbättras över hela linjen. Transportresurserna och tjänsteinfrastrukturen kommer snabbt ifatt.

2.8

I Kina växer ett blandat system med statskapitalism och fria marknadsmekanismer fram (6). Systemet har starka kopplingar till den rådande nationella kulturen och till (politiska) traditioner. Välståndsskapandet går inte hand i hand med demokrati eller mänskliga rättigheter och arbetstagarnas rättigheter. Miljö- och hälsoförhållandena fortsätter att vara underutvecklade även om kvaliteten på produktionen förbättras. Bakslag är långt ifrån osannolika. Statens kapitalistiska ingripanden kommer dock sannolikt att fortsätta att styra vissa produktionstyper som är viktiga för de nationella ambitionerna. Statsägda förmögenhetsfonders investeringar kan utvecklas i en liknande riktning, såväl externt som internt.

2.9

Ett antal länder drar vanligen nytta av att ha en mer rationaliserad styrningsstruktur än EU, eftersom de har ett huvudsakligt beslutscentrum, en gemensam strategi och överenskomna mål i den offentliga sektorn.

2.10

Delar av Afrika utvecklas också snabbt. Kina investerar starkt utan att ta hänsyn till de sociala följderna.

2.11

Världssituationen och de geopolitiska förhållandena förändras oavbrutet. Tillräcklig information är av yttersta vikt för att skapa betydligt större medvetenhet hos den allmänna och den politiska opinionen. EESK rekommenderar att en årlig resultattavla för EU inrättas med ett antal socioekonomiska, tekniska och sysselsättningsrelaterade utvecklingstendenser i relevanta delar av världen.

– B.   På europeisk nivå

2.12

Kommissionens ingående analyser av tendenserna på EU-nivå och i medlemsstaterna visar på ett ökat medvetande om behovet av en tillverkningsindustri.

2.13

Situationen skiljer sig stort mellan länderna, från Tyskland där nästan 30 % av EU:s tillverkningsindustri finns, till länder, både större och mindre, med betydligt lägre till mycket små procentandelar. I vissa medlemsstater har industriinvesteringarna minskat betydligt under de senaste tjugo åren. I vissa länder hänger detta samman med storskaliga omstruktureringar, medan det i andra länder beror på att man i viss mån har försummat sin industri (7).

2.14

Det råder stor variation mellan medlemsstaternas strävan att förbättra villkoren, och vissa är naturligtvis mer framgångsrika än andra. Sysselsättningen i sektorn minskar stadigt. Sedan den nuvarande krisen började 2008 har över fyra miljoner arbetstillfällen försvunnit inom tillverkningsindustrin.

2.15

Medlemsstaterna verkar inte diskutera politiska åtgärder och instrument eller bästa praxis sinsemellan. Nationella koncept för industri- och innovationspolitik drivs främst av nationella traditioner och förfaranden, och fastställs genom nationella ramar och relationerna mellan den offentliga och den privata sektorn, bland annat näringslivet, forskningsinstitut och universitet, fackföreningar och andra aktörer.

2.16

Många politiska åtgärder och motsvarande finansiella arrangemang har följaktligen i första hand en nationell inriktning, vilket inte främjar den inre marknaden eller övergripande gränsöverskridande projekt.

2.17

Förutom några mycket lyckade resultat i vissa länder hämmar en icke önskvärd fragmentering av den inre marknaden, vilket kommissionen helt riktigt påpekar, potentiella tillväxtfaktorer.

2.18

Kreativ mångfald är en stor tillgång i EU, men kommer endast att gynna alla EU-medborgare om alla arbetar mot gemensamma mål. Optimal balans bör uppnås mellan kreativ mångfald bland medlemsstaterna och en transparent och övertygande konvergens.

2.19

Som det amerikanska exemplet visar kommer en sådan konvergens att vara särskilt givande för kontinentala nätverk av små och medelstora företag med tillväxtpotential.

3.   Europa 2020: gemensamma visioner, befogenheter och insatser

3.1

Den inre marknaden behöver förnyad drivkraft. Även om den dolda protektionismen har ökat och åternationalisering och fragmentering fortfarande hotar i bakgrunden, lyckas EU hålla den inre marknaden intakt och se till att principen om öppna marknader inte urholkas, även om genomförandet förblir en svag punkt.

3.2

Europa 2020-strategin, som innebär delade befogenheter mellan EU och medlemsstaterna, bör visa vägen i det här sammanhanget. Genom att respektera nationella synsätt och metoder tillhandahåller Europa 2020-strategin lämpliga instrument för att dra nytta av fördelarna på EU-nivå. De möjliga fördelarna med en sådan målinriktad styrning har systematiskt undervärderats.

3.3

Det finns även ett brådskande behov av synliga resultat när det gäller att anpassa framgångsrika innovativa processer och de arbetstillfällen som skapas till de ändrade mönstren för tillverkning, saluföring och tjänster.

3.4

Det behövs ett genomtänkt föregripande av omstruktureringar. Det gör att anpassningen uppfattas mer positivt, och det gynnar även uppgradering/omskolning av arbetskraften och bidrar till att begränsa otrygga arbeten (8).

3.5

Kommissionens meddelande från 2010 har redan gett upphov till ett antal initiativ, såsom Horisont 2020, konkurrenskraftsanalyser, industriell innovation, resurseffektivitet, kompetens och utbildning, tillgång till finansiering, samspel och otydligare gränser mellan industri- och tjänstesektorerna samt en ökad medvetenhet om komplikationer rörande internationella investeringar och tekniköverföring.

3.6

Det är förvånande att öppna inbördes utvärderingar mellan medlemsstaterna fram till helt nyligen var sällsynta. Kommissionens övervakande roll bör utvidgas.

3.7

Sådana inbördes utvärderingar skulle lyfta fram föråldrade strukturer i industrin och beslutsprocessen. De skulle bidra till att påskynda moderniseringen genom framgångsrika metoder och fungera som indikatorer på EU:s konvergens "ända upp till toppen" inom både den offentliga och den privata sektorn.

3.8

Kommissionens arbetsdokument innehåller landsspecifika rekommendationer som är relaterade till industriell utveckling (9). Dessa landsspecifika rekommendationer måste beaktas bättre i de nationella reformprogram som medlemsstaterna och kommissionen diskuterar inom ramen för den årliga europeiska planeringsterminen.

3.9

Det skulle dock vara ett allvarligt misstag att lägga över hela ansvaret på kommissionen. Det här är också en huvudsaklig uppgift för de behöriga ministerier i medlemsstaterna som ansvarar för politik som inte omfattas av lagstiftning och åtgärder på EU-nivå. Dessa ministerier måste också garantera ett korrekt genomförande av EU-lagstiftningen.

3.10

Finanspolitiken inom euroområdet innebär nära samordning mellan EU-institutionerna och de nationella myndigheterna. Det finns inget som hindrar en jämförbar samordning när det gäller att stärka ramvillkoren för industrin, innovationer och sysselsättningsskapandet, inspirerad av en gemensam vision.

3.11

Kommissionens arbetsdokument kan också hjälpa medlemsstaterna att genomföra bilaterala eller trilaterala granskningar av industrirelaterade områden, till exempel kompetens och utbildning, teknik och innovation, administrativa bördor, skattepolitik och statligt stöd. Varje land kan lätt dra slutsatser om vilken politik som passar de nationella förhållandena bäst i ett gemensamt europeiskt perspektiv. En seriös utvärdering av de vidtagna åtgärderna bör i alla händelser ingå i de nationella programmen.

3.12

Eftersom dessa tendenser måste stödjas av hela samhället är det mycket viktigt att näringslivsorganisationer och fackföreningar deltar som fullvärdiga partner i processen. Detsamma gäller andra intressenter såsom utbildningssektorn, icke-statliga organisationer, konsumenter och andra aktörer när så är lämpligt. Gemensamt överenskomna tillvägagångssätt lönar sig. Social dialog på nationell och regional nivå samt på bransch- och företagsnivå utgör ett värdefullt bidrag.

4.   Frågor som bör lösas

4.1   EESK håller med kommissionen om att komplementaritet mellan nationella insatser och EU-insatser i industripolitiken är en grundläggande förutsättning för en framgångsrik europeisk industripolitik. Detta kommer att öka effekten av åtgärder på EU-nivå och nationell nivå och skapa många möjligheter för att gå från ord till handling.

4.1.1   Ett helhetskoncept innebär en helhetssyn och en övergripande politik. Nedan anges ett antal relaterade frågor som kommittén anser vara avgörande för den europeiska industrins framtid.

4.2   Industriell innovation

4.2.1

Industriell innovation kräver en stark europeisk teknisk bas som stöds av gränsöverskridande samordning och samarbete mellan forskningsinstitut och universitet, tillämpad teknik och företag.

4.2.2

Viktig möjliggörande teknik och annan övergripande teknik är avgörande för FoU-program på europeisk och nationell nivå. Många aktiviteter i efterföljande led i förädlingskedjan samt offentlig politik för infrastruktur och hållbarhet drar nytta av detta. EU-ramen för offentlig-privat samarbete och samråd, särskilt via EU:s teknikplattformar, är mycket viktig. Offentlig upphandling bör också skapa incitament för avancerad innovation.

4.2.3

Teknik är framtidens slagfält. Genom att främja internationella (flaggskepps)projekt bör kommissionen och forskningsrådet gå före och visa vägen i insatserna för att stärka den inre marknaden för teknik samt gränsöverskridande projekt. Framgångsrika FoU-projekt och europeiska patent bör stödja innovativa investeringar och arbetstillfällen av hög kvalitet.

4.2.4

EESK betonar att EU-medel är av mycket stor betydelse för FoU och gränsöverskridande projekt. Horisont 2020 bör kunna mäta sig med snabbt expanderande insatser i andra länder. Även om EU fortfarande har en stark ställning håller dess av tradition ledande ställning på att försvagas. Att skära ned budgeten för Horisont 2020 är kontraproduktivt.

4.2.5

Den avgörande roll som den högre utbildningen och den därtill knutna forskningen kring innovation spelar borde vara självklar. Programmen och förvaltningen bör vid behov anpassas.

4.2.6

Årlig information om offentliga och privata investeringar i viktig teknik är önskvärd.

4.2.7

Innovation påverkar många fler områden. Det handlar om att skapa ny dynamik i företagen och ute på arbetsplatserna: en ändring av befintliga produktionsmetoder, behovet av att omstrukturera föråldrade verksamheter, utveckling av värdekedjor och nya "sektorer" och allt otydligare gränser mellan industri- och tjänstesektorerna. Innovation handlar om modernisering och kreativitet i samhället, och det bör vara också vara budskapet.

4.2.8

Kommissionen understryker behovet av teknik och innovation som en övergripande prioritet för sina avdelningar. Det skulle vara välkommet om även de nationella förvaltningarna tog till sig denna metod.

4.3   Kunskaper och kvalifikationer

4.3.1

Teknik, innovation, omarbetade produktionsprocesser, integrering av industri- och tjänstesektorerna, nya samhällsbehov och spjutspetsar innebär att lämpliga kunskaper och kvalifikationer är en central aspekt i alla bemärkelser.

4.3.2

Moderna utbildningssystem på alla nivåer är av avgörande betydelse. Det fästs allt större uppmärksamhet vid utbildning, skolgång och yrkesinriktad utbildning på EU-nivå, och detsamma gäller på den nationella och regionala nivån. Utbildning är ett grundläggande krav och måste vara tillgänglig för alla.

4.3.3

Alla tillväxtinitiativ som vidtas på EU-nivå kräver kontinuerlig betoning av alla utbildningsaspekter. Med tanke på de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna är utbyte av god praxis nödvändigt för att man ska kunna åtgärda i synnerhet ungdomsarbetslösheten.

4.3.4

De berörda aktörerna spelar en central roll. Den sociala dialogen bör på varje nivå – inom företagen (inklusive företagsnämnder) och på lokal, regional, nationell och europeisk nivå –handla om utbildning, praktikutbildning/kombinerad utbildning inom industrin och avancerad (livslång) utbildning, med målsättningen att förbättra kompetensen och öka anställningsbarheten för att tillgodose arbetsmarknadens behov. Gränsöverskridande erkännande av kompetens och kvalifikationer bör vara regel för att främja internationell rörlighet.

4.3.5

I linje med OECD bör kommissionen få i uppdrag att genomföra inbördes granskningar av utbildningssystemen och deras resultat i medlemsstaterna. Dessa kommer att ge användbara indikatorer för förbättring där så krävs, vilket redan sker inom många andra områden.

4.3.6

Den kompetensnivå som behövs i näringslivet och samhället stiger stadigt. Teknisk utbildning och tjänster inom tillverkningsindustrin är prioriteringar, från kvalifikationer på lägre nivå till högre utbildning. Tekniska gymnasier och yrkesutbildningssystem spelar en viktig roll.

4.3.7

Inom den högre utbildningen bör man ta itu med den strukturella bristen på vetenskapsmän, ingenjörer och matematiker – studerande och forskare – och man bör åtgärda den bristande överensstämmelsen mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden.

4.3.8

Alla arbetstagare bör ha rätt till yrkesutbildning. Detta är särskilt nödvändigt för arbetstagare och hantverkare med specialkunskaper i små och medelstora företag och hantverksföretag.

4.3.9

Skapandet av en hållbar industriell sysselsättning som grundas på moderna arbetsvillkor och hälso- och säkerhetsförhållanden är en del av ett riktigt synsätt när det gäller moderniseringen av industrin. Ökad konkurrenskraft bör gå hand i hand med skäliga arbetsvillkor och rättigheter för arbetstagarna.

4.3.10

Särskild hänsyn måste tas till de effekter som befolkningens åldrande i EU har på tillgången till arbetskraft inom industrin. Arbetsvillkoren för äldre arbetstagare måste därför anpassas, liksom strukturen och kapaciteten när det gäller yrkesutbildning och livslångt lärande.

4.4   Tillgång till finansiering

4.4.1

Tillgången till finansiering är fortfarande en svag punkt. Industrisektorn har drabbats hårt av bankkrisen, och bankerna är fortfarande ovilliga att bevilja krediter. Krisen har dessutom utlöst åternationaliseringar av verksamheter. Den traditionella riskaversionen förstärks av strängare internationella bestämmelser om eget kapital, och förmodligen även av EU:s finanspolitik. Lyckligtvis kommer tillämpningen av Basel III-reglerna, som hämmar utlåning, att mildras gradvis.

4.4.2

Små och medelstora företag behöver lämpligare finansieringsalternativ och nya finansieringskällor, exempelvis försäkringsbolag och pensionsfonder. Ett huvudmål är att sprida eller minska riskerna, bland annat genom garantiordningar eller statliga medel. Så kallad crowd funding (gräsrotsfinansiering) kan skapa attraktiva möjligheter.

4.4.3

Samtidigt bör privat finansiering och finansiering med hjälp av andra finansieringsmekanismer än banker öka. Privata initiativ i medlemsstaterna bör lyftas fram. Skillnaden jämfört med Förenta staterna är belysande: två tredjedelar av de amerikanska investeringarna finansieras utanför finanssektorn, jämfört med endast en tredjedel i Europa. Tendensen mot ökad privat finansiering och riskkapitalfonder bör uppmuntras i lagstiftningen på EU-nivå och nationell nivå, särskilt för att stödja innovation.

4.4.4

Subsidiaritetsprincipen ger upphov till stora skillnader i skattepolitiken samt i bidrags- och lånesystemen i EU. EESK framhåller att kommissionen bör göra en bedömning och en sakkunniggranskning av de nationella instrumenten, i syfte att skapa effektiv konvergens mellan olika instrument.

4.4.5

Europeiska investeringsbanken (EIB) och kommissionen arbetar med nästa generation av EU-omfattande instrument med starkare verkan och hävstångseffekt än bidrag. EU-fondernas riskkapacitet kombinerat med EIB:s finansieringskapacitet bör leda till en mix av resurser för utformning och genomförande av finansiella instrument för industripolitiska mål.

4.4.6

Roterande fonder, som samordnas av EIB och kommissionen och tillämpas i Horisont 2020, Cosme, den fleråriga budgetramen och regionalpolitiken måste tillsammans skapa en multiplikatoreffekt. Det är särskilt viktigt att förklara vem som är ansvarig för vad. EESK understryker behovet av en robust och väl förvaltad EU-budget, som anpassas till framgångsrika (om)strukturerade nationella kreditinstrument. Projektobligationer och miljömål måste utökas.

4.4.7

De nuvarande EU-reglerna är för stränga och byråkratiska. EESK upprepar att EU-instrumenten måste skräddarsys för marknaden och vara lätta att tillämpa. De måste vara flexibla så att de följer de snabba förändringarna av marknadsvillkoren och passa innovativa företag och små mikroekonomiska projekt som inte fångas upp på andra sätt. En ny balans måste skapas mellan en tillförlitlig styrning av instrumenten och marknadens behov.

4.5   Hållbar utveckling

4.5.1

Även om det förekommer stora skillnader mellan medlemsstaterna ingår hållbar utveckling och resurseffektivitet allt oftare i företagens strategier och verksamhet i föregående och efterföljande led i förädlingskedjan. Hållbara affärsmodeller kommer att öka de europeiska företagens motståndskraft. Offentliga och privata aktörer måste kunna lita på varandra.

4.5.2

Klimatförändringarna och koldioxidutsläppen är en fråga för sig. Med de kvarstående riskerna med koldioxidutsläpp och minskade investeringar, insisterar EESK på en ny utvärdering av EU:s politik, som bör ligga till grund för en hållbar övergång till en koldioxidsnål ekonomi.

4.5.3

Kostnadseffektivitet och teknisk genomförbarhet för att upprätthålla företagens konkurrenskraft är en nödvändig förutsättning för hållbar ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser i EU. Först då skapas det synergier mellan miljömålen och industrins kapacitet.

4.5.4

En teknikdriven övergång till en koldioxidsnål/resurseffektiv ekonomi bör också vara socialt rättvis för alla generationer av arbetstagare.

4.5.5

Befolkningens åldrande innebär att andelen äldre konsumenter ökar. Dessa har andra konsumtionsmönster, och industrin måste anpassa sin produktion till detta. Det innebär också nya affärsmöjligheter och skapar utrymme för innovationer, såsom mervärdesmat och anpassning av bostäder och transporter samt ny teknik inom vård och långvård.

4.5.6

EU:s program och rättsliga bestämmelser bör främja hållbar innovation, bland annat i enlighet med riktlinjerna i flaggskeppsinitiativet för resurseffektivitet. Med tanke på de enorma industriella intressen som berörs är det synnerligen viktigt med jämförbara, stabila och förutsägbara miljökrav i hela EU. "Ekodesignens" (10) verkningsfullhet och införandet av ett absolut tak på industrins användning av råmaterial bör noga utvärderas.

Överreglering påverkar också innovationer och investeringar och kan leda till att marknadsandelar går förlorade. Kommissionen och rådet bör skydda EU:s (energiintensiva) basindustri och undanröja snedvridningar av konkurrensen i förhållande till tredjeland.

4.6   Tjänster

4.6.1

Tjänster står för 70 % av den europeiska ekonomin, och sysselsätter den största delen av arbetskraften. De är också oupplösligt sammankopplade med industriprocesser och bidrar till att stärka deras grund. Genomförandet av tjänstedirektivet har dock varit ojämnt. Dessutom är företagstjänster fortsatt underutvecklade på de flesta håll i EU.

4.6.2

Avsaknaden av en integrerad marknad för tjänster – ett välkänt problem som man blundar för – har en negativ effekt på både handeln och produktiviteten inom EU. Förenta staterna har en ledande roll på båda dessa områden till följd av att landets tjänstemarknad är mycket mer integrerad. Det finns fortfarande en stark tendens till att favorisera inhemska tjänster, vilket förstärks av hindren för gränsöverskridande tjänster. "Minskad handel innebär minskad konkurrens: EU:s tjänstemarknader är fortfarande till allra största delen nationella, vilket hämmar produktivitetsökningar" (11).

4.6.3

Denna svaga utveckling utgör också ett hinder för en konkurrenskraftig IKT-sektor i EU, bromsar banbrytande initiativ och motverkar produktivitetsökningar. EU bör följaktligen garantera en fri marknadsutveckling för tjänster samt främja företagstjänster och de arbetstillfällen de ger i EU.

4.7   Administrativa hinder

4.7.1

Det klagas ofta på administrativa hinder. Trots detta görs det ingen systematisk omvärdering av nationella regler och förordningar, för vilka konsekvensbedömningar, i likhet med dem som kommissionen genomför i all sin politik, vore mycket önskvärda. Samordningen mellan medlemsstaterna är oftast obefintlig. Administrativa svårigheter och hinder skadar många försök att etablera nya företag och främja små och medelstora företag.

4.7.2

Den dolda protektionismen ökar på detta område. EESK efterlyser kontinuerliga och öppna utvärderingar. Kommissionen bör ges befogenhet att genomföra undersökningar. Inbördes utvärderingar bör diskuteras i rådet, som bör fastställa mål och tidsfrister.

4.8   Små och medelstora företag

4.8.1

Det finns många olika typer av små och medelstora företag, som ofta är omöjliga att jämföra. Inom vissa sektorer, exempelvis detaljhandeln, utsätts de små och medelstora företagen för en stark press. I andra sektorer tar de dock över verksamhet från större företag – utläggning på entreprenad, värdekedjor etc. De spelar ofta en viktig roll för innovation av produkter och tjänster. På grund