ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2013.177.swe |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177 |
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
56 årgången |
Informationsnummer |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
IV Upplysningar |
|
|
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
Europeiska kommissionen |
|
2013/C 177/01 |
||
|
UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA |
|
2013/C 177/02 |
Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 16.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen – Ändring av allmän trafikplikt för regelbunden lufttrafik ( 1 ) |
|
2013/C 177/03 |
||
2013/C 177/04 |
Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 16.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen – Ändring av allmän trafikplikt för regelbunden lufttrafik ( 1 ) |
|
2013/C 177/05 |
||
|
V Yttranden |
|
|
FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN |
|
|
Europeiska kommissionen |
|
2013/C 177/06 |
Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6959 – Onex/JELD-WEN) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 ) |
|
|
ÖVRIGA AKTER |
|
|
Europeiska kommissionen |
|
2013/C 177/07 |
||
2013/C 177/08 |
||
2013/C 177/09 |
||
2013/C 177/10 |
||
|
||
2013/C 177/11 |
||
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES |
SV |
|
IV Upplysningar
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europeiska kommissionen
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/1 |
Eurons växelkurs (1)
21 juni 2013
2013/C 177/01
1 euro =
|
Valuta |
Kurs |
USD |
US-dollar |
1,3180 |
JPY |
japansk yen |
128,66 |
DKK |
dansk krona |
7,4582 |
GBP |
pund sterling |
0,85330 |
SEK |
svensk krona |
8,6927 |
CHF |
schweizisk franc |
1,2257 |
ISK |
isländsk krona |
|
NOK |
norsk krona |
7,9090 |
BGN |
bulgarisk lev |
1,9558 |
CZK |
tjeckisk koruna |
25,825 |
HUF |
ungersk forint |
298,87 |
LTL |
litauisk litas |
3,4528 |
LVL |
lettisk lats |
0,7016 |
PLN |
polsk zloty |
4,3289 |
RON |
rumänsk leu |
4,5350 |
TRY |
turkisk lira |
2,5515 |
AUD |
australisk dollar |
1,4296 |
CAD |
kanadensisk dollar |
1,3705 |
HKD |
Hongkongdollar |
10,2239 |
NZD |
nyzeeländsk dollar |
1,7004 |
SGD |
singaporiansk dollar |
1,6790 |
KRW |
sydkoreansk won |
1 521,52 |
ZAR |
sydafrikansk rand |
13,4906 |
CNY |
kinesisk yuan renminbi |
8,0832 |
HRK |
kroatisk kuna |
7,4905 |
IDR |
indonesisk rupiah |
13 088,24 |
MYR |
malaysisk ringgit |
4,2222 |
PHP |
filippinsk peso |
57,707 |
RUB |
rysk rubel |
43,2260 |
THB |
thailändsk baht |
41,003 |
BRL |
brasiliansk real |
2,9737 |
MXN |
mexikansk peso |
17,5558 |
INR |
indisk rupie |
78,1200 |
(1) Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.
UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/2 |
Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 16.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen
Ändring av allmän trafikplikt för regelbunden lufttrafik
(Text av betydelse för EES)
2013/C 177/02
Medlemsstat |
Finland |
|||||||||
Berörd flyglinje |
Helsingfors–Varkaus |
|||||||||
Ursprungligt datum när den den allmänna trafikplikten trädde i kraft |
Från och med den 1 oktober 2010 |
|||||||||
Datum när ändringarna träder i kraft |
Från och med den 1 januari 2014 |
|||||||||
Adress där texten och all annan relevant information och/eller dokumentation om den allmänna trafikplikten kan erhållas |
|
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/3 |
Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen
Anbudsinfordran om tillhandahållande av regelbunden lufttrafik i enlighet med allmän trafikplikt
2013/C 177/03
Medlemsstat |
Finland |
|||||||||
Berörd flyglinje |
Helsingfors–Varkaus |
|||||||||
Avtalets giltighetstid |
1 januari 2014–31 december 2015 |
|||||||||
Tidsfrist för inlämnande av anbud |
61 dagar efter dagen för offentliggörandet av meddelandet om allmän trafikplikt |
|||||||||
Adress där texten med inbjudan att lämna anbud, och all annan relevant information och/eller dokumentation om det offentliga anbudsförfarandet och den allmänna trafikplikten, kan erhållas kostnadsfritt |
|
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/4 |
Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 16.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen
Ändring av allmän trafikplikt för regelbunden lufttrafik
(Text av betydelse för EES)
2013/C 177/04
Medlemsstat |
Finland |
|||||||||
Berörd flyglinje |
Helsingfors–Nyslott (Savolinna) |
|||||||||
Ursprungligt datum när den allmänna trafikplikten trädde i kraft |
Från och med den 22 augusti 2005 |
|||||||||
Datum när ändringarna träder i kraft |
Från och med den 1 januari 2014 |
|||||||||
Adress där texten och all annan relevant information och/eller dokumentation om den allmänna trafikplikten kan erhållas |
|
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/5 |
Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen
Anbudsinfordran om tillhandahållande av regelbunden lufttrafik i enlighet med allmän trafikplikt
2013/C 177/05
Medlemsstat |
Finland |
|||||||||
Berörd flyglinje |
Helsingfors–Nyslott (Savonlinna) |
|||||||||
Avtalets giltighetstid |
1 januari 2014–31 december 2015 |
|||||||||
Tidsfrist för inlämnande av anbud |
61 dagar efter dagen för offentliggörandet av meddelandet om allmän trafikplikt |
|||||||||
Adress till den plats där texten med inbjudan att lämna anbud, och all annan relevant information och/eller dokumentation om det offentliga anbudsförfarandet och den allmänna trafikplikten, kan erhållas kostnadsfritt. |
|
V Yttranden
FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
Europeiska kommissionen
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/6 |
Förhandsanmälan av en koncentration
(Ärende COMP/M.6959 – Onex/JELD-WEN)
Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande
(Text av betydelse för EES)
2013/C 177/06
1. |
Den 17 juni 2013 tog Kommissionen emot en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1) (EG:s koncentrationsförordning), genom vilken företaget Onex Corporation (”Onex”, Kanada) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning förvärvar fullständig kontroll över företaget JELD-WEN Holding, inc. (”JELD-WEN”, USA) genom förvärv av aktier. |
2. |
De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:
|
3. |
Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt EG:s koncentrationsförordning (2). |
4. |
Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen. Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.6959 – Onex/JELD-WEN, till
|
(1) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1 (EG:s koncentrationsförordning).
(2) EUT C 56, 5.3.2005, s. 32 (Tillkännagivande om ett förenklat förfarande).
ÖVRIGA AKTER
Europeiska kommissionen
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/8 |
Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel
2013/C 177/07
Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).
SAMMANFATTANDE DOKUMENT
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006
om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)
”LIERS VLAAIKE”
EG-nr: BE-PGI-0005-0967-22.02.2012
SGB ( X ) SUB ( )
1. Beteckning
”Liers vlaaike”
2. Medlemsstat eller tredjeland
Belgien
3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet
3.1 Produkttyp
Klass 2.4. |
Bröd, konditorivaror, konfekt, skorpor och andra bagerivaror |
3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig
”Lierse vlaaikes” är små, runda tarteletter som är cirka 3 cm höga, mäter mellan 5 och 6 cm i diameter och väger cirka 45 gram.
Tarteletten består av ett skal och en fyllning.
Skalet är ett tunt pajskal, 3–4 mm tjockt och med relativt höga kanter, som bakas av mördeg utan socker och förgräddas.
Skalet fylls med en söt, kryddig smet som är mörk till färgen. Skalet fylls till brädden. Under gräddningen reser sig fyllningen något, så att ovandelen blir aningen kupformad. Fyllningen är krämig till konsistensen och mörkt brun till färgen.
Den smakar framförallt av kryddor och kandisirap.
Konsistens |
: |
skal: frasigt fyllning: krämig |
Färg |
: |
skal: blek färg fyllning: mörkbrun |
Smak |
: |
skal: torrt och utan sötma fyllning: söt smak av kandisirap och smak av kryddor (kanel, kryddnejlika, muskot och koriander) |
3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter)
Skalet bakas av neutralt vetemjöl (kvalitet 11,5/680), vatten och smör.
Fyllningen består av består av grovt ströbröd, ljus kandisirap, helmjölk och neutralt vetemjöl (kvalitet 11,5/680).
Den smaksätts med en blandning av fyra olika kryddor som består av lika delar kanel, kryddnejlika, muskot och koriander.
3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)
—
3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området
Beredningen av degen, utbakningen till tarteletter och gräddningen av ”Lierse vlaaikes” måste ske inom det avgränsade geografiska området.
3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.
—
3.7 Särskilda regler för märkning
Etiketten måste vara märkt med följande: ”Liers vlaaike”, EU:s logotyp för skyddade geografiska beteckningar och den ”Liers vlaaike”-logotyp som visas nedan.
4. Kort beskrivning av det geografiska området
Det geografiska området omfattar staden Lier, inklusive distriktet Koningshooikt i provinsen Antwerpen.
5. Samband med det geografiska området
5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området
Olika former av ”vlaaien” utgör en del av den flamländska traditionen med avseende på konditorivaror. Det rör sig i allmänhet om enkla pajer som bakas såväl av amatörer som av professionella bagare. Bakverken finns till och med förevigade av flamländska mästare som Pieter Bruegel. Vissa varianter har överlevt tidens tand och blivit autentiska regionala specialiteter.
Liers bagare har hållit fast vid den traditionella ”Liers vlaaike”. Receptet och hantverkskunnandet är så starkt knutna till Lier att bakverken aldrig har bakats någon annanstans än i denna stad. Däremot såldes de även utanför stadsgränsen, till exempel på marknaderna i Antwerpen.
Det är ingen slump att ”Liers vlaaike” har sitt ursprung så nära hamnstaden Antwerpen. Bakverkets karakteristiska smak domineras av kryddblandningen och kandisirapen, och Antwerpen var bland Europas främsta hamnar när det gällde införseln av kryddor och sockerrör från Asien. Sockerrören bearbetades på plats och användes för tillverkning av kandisocker och farinsocker.
Ett antal gamla tartelettformar i trä finns än idag bevarade i Lier. Fram till andra världskriget användes små träformar av denna typ för att forma pajskalet. Det gick till så att degen bereddes med varmt vatten, bakades ut i formarna och lämnades att vila några dagar för att torka. Först därefter togs skalen ur formarna, försågs med fyllning och gräddades.
5.2 Specifika uppgifter om produkten
Det unika, traditionella receptet på ”Liers vlaaike” har bevarats av bagarna i Lier.
”Liers vlaaike” skiljer sig från andra flamländska ”vlaaien” genom
— |
formen, eftersom det rör sig om ett mindre bakverk, avsett för en person, |
— |
skalet, som bakas av en torr, osötad deg, och |
— |
fyllningen som görs av ströbröd, kandisocker och kryddor. |
En ”Liers vlaaike” innehåller inga ägg, inget salt och inga konserveringsmedel eller andra förbättrande tillsatser. De flesta bagare gör sitt eget ströbröd genom att riva överblivet torkat bröd.
Det osötade pajskalet i kombination med den mycket söta, kryddiga fyllningen gör bakverket till en unik regional produkt som bagarna i Lier är ensamma om att erbjuda. Det är alltså verkligen endast denna specifika typ av tartelett som är känd under namnet ”Liers vlaaike”. Det finns inga andra varianter.
5.3 Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)
Den skyddade geografiska beteckningen ”Liers vlaaike” bygger på det rykte som omger produkten, som tillverkas i Lier sedan mer än 300 år tillbaka.
Enligt traditionen går bakverkets historia tillbaka till 1722. Lodewijk Jozef van Kessel, kanik i Sint-Bavo-katedralen i Gent, nämner receptet i sina memoarer. ”Tag en ”uper” (0,34 liter) sötmjölk, tre skorpor, tre krossade kryddnejlikor. Låt alltsammans koka upp, och söta med sirap. Häll blandningen i ett pajskal. Grädda.” Receptet på fyllningen är nästan detsamma än idag, även om skorporna har bytts ut mot ströbröd och kryddnejlikan ersatts av en blandning av flera kryddor.
År 1890 arrangerades i samband med festligheterna till sankt Gummarus ära en utställning där handelssektorn i Lier visades upp. Utställningen besöktes av kung Leopold II och drottning Maria Henrietta, som av bagaren Van den Eynde erbjöds några ”Lierse vlaaikes” på en silverbricka. Ingen visste på förhand vad bagaren hade planerat. Drottningen tog en tartelett och lät sig väl smaka. Hon vände sig sedan till Van den Eynde för att berätta hur utsökt den var och för att fråga hur han åstadkom sådana bakverk. Bagaren, som inte hade lust att avslöja sitt recept för alla inom hörhåll, ska ha svarat henne: ”Bli inte ond, Ers Majestät, men huset måste bevara sina hemligheter!” Drottningen svarade då med ett leende: ”Ja, det är ju helt riktigt. Jag vill ju inte att Ni ska få konkurrens …”. Några veckor senare pryddes Van den Eyndes bageri av ett kungligt vapen, följt av titeln ”Hovleverantör”.
Den berömde flamländske författaren Felix Timmermans nämnde ”Liers vlaaike” i sin hyllningssång ”Schoon Lier” från 1925.
”Liers vlaaike” finns också med i ett stort antal både äldre och nyare publikationer om regionala specialiteter. Exempelvis omnämns den i boken ”De Zoete Provincie; Ambachtelijke specialiteiten uit Antwerpen” (1998 och 2007) som en av de äldsta regionala konditorivarorna. Vidare skriver A. Vanaise i ”Wat folklore in betrekking met de Pasteibakkerij” (1932) följande: ”Liersche Vlaaikens är en välkänd godsak. Dessa runda små kakor gräddas i formar och görs av en blandning av malet bröd, sirap och mjölk.”
”Liers vlaaike” tas också upp i guideböcker som ”Zwerven door Vlaanderen” av Jan Lambin (1961), ”Ippa’s Streekgerechtengids voor België” (1995), ”Lekker Antwerpen” (1993) och ”Kleine culinaire encyclopedie” (2009). Detta bakverk har till och med fått ett internationellt erkännande på Internet.
I samband med en kvantitativ marknadsundersökning som genomfördes av VLAM (Vlaams Centrum voor Agro- en Visserij Marketing vzw) visade det sig 72 % av de tillfrågade invånarna i provinsen Antwerpen såg ”Liers vlaaike” som en traditionell regional produkt (2003).
”Liers vlaaike” har lagts till på den flamländska Euroterroirs-förteckningen (1995) och erkänns sedan 2007 som traditionell regional produkt från Flandern.
Tarteletterna bakas året om, och bland Lierborna är det en populär present att ta med sig när man besöker vänner utanför staden. ”Liers vlaaike” brukar stå på menyerna vid både stora och små festligheter i staden, liksom i stadshuset. Vid ett besök i Lier år 2000 hade prinsparet Philippe och Mathilde av Belgien förmånen att få smaka på tarteletterna från Lier. Vid lokala festligheter, t.ex. när Liers alla 75-åringar firas, bjuder staden alla gäster på kaffe och en ”Liers vlaaike”. De lokala restaurangerna serverar gärna en ”Liers vlaaike” som sötsak till kaffet.
Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen
(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (3))
http://lv.vlaanderen.be/nlapps/data/docattachments/20120117_dossier%20met%20bijlage.pdf
eller
http://www.vlaanderen.be/landbouw – beleid – kwaliteitssystemen – Europese kwaliteitssystemen – vlaamse dossiers
(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.
(2) Ersatt av förordning (EU) nr 1151/2012.
(3) Se fotnot 2.
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/12 |
Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel
2013/C 177/08
Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).
ANSÖKAN OM REGISTRERING AV EN GARANTERAD TRADITIONELL SPECIALITET
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 509/2006
om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel (2)
”SALINĀTĀ RUDZU RUPJMAIZE”
EG-nr: LV-TSG-0007-01043-11.10.12
1. Den ansökande gruppens namn och adress
Latvijas Maiznieku biedrība |
Adress: Lizuma iela 5 |
Rīga, LV-1006 |
LATVIJA |
Tfn +371 6754540, +371 27063370 |
E-post: birojs@maizniekubiedriba.lv |
2. Medlemsstat eller tredjeland
Lettland
3. Produktspecifikation
3.1 Benämning(ar) som ska registreras (artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 1216/2007)
”Salinātā rudzu rupjmaize”
3.2 Ange om benämningen
☒ |
Har en särart i sig |
|
Uttrycker särarten hos jordbruksprodukten eller livsmedlet |
Ordet ”salināt” betyder att söta, t.ex. genom att hälla hett vatten över mjöl (K. Karulis, Latviešu etimoloģijas vārdnīca [Etymologisk ordbok över det lettiska språket], Vol. II, 1992). Ordet är gammalt och var i allmänt bruk i den västra delen av Lettland på 1700-talet.
Formuleringen ”salinātā rudzu rupjmaize” avser bröd som bakas med skållat rågmjöl, vilket innebär att hett vatten hälls över en del av mjölet för att ge brödet en sötma.
I sitt forskningsarbete Mūsu maize. Our Daily Bread (2004), förklarar etnografen Indra Čekstere att ”rågbröd (rupjmaize) (i Kurzemeis) kallas ’salinātā’ när en del av mjölet har skållats med hett vatten”.
3.3 Om registrering med förbehåll önskas enligt artikel 13.2 i förordning (EG) nr 509/2006
☒ |
Registrering av benämningen med förbehåll |
|
Registrering av benämningen utan förbehåll |
3.4 Produkttyp
Klass 2.3. |
Konfektyr, matbröd, kaffebröd, kakor, skorpor och andra bakverk. |
3.5 Beskrivning av den jordbruksprodukt eller det livsmedel som benämningen under punkt 3.1 avser (artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1216/2007)
”Salinātā rudzu rupjmaize” är ett naturjäst bröd som bakas på rågmjöl i Lettland, där skållat mjöl och surdeg används under produktionsprocessen. Denna typ av bröd bakas i vedeldad ugn i avlånga limpor som väger minst ett kilo och har en jämn och blank skorpa som efter gräddning penslas med en stärkelseblandning eller vatten.
Utseende och form: En avlång limpa med rundade ändar som är minst dubbelt så lång som den är bred. Ovansidan kan ha ett mönster och sidorna vara skårade.
Skorpa: mörk, jämn och blank, eventuellt strödd med kumminfrön. På brödets undersida eventuellt kli, mjöl eller lönnlöv.
Inkråm: mörkt, stor- eller finporigt, segt och möjligen något saftigt.
Smak och doft: angenäm doft av nybakat bröd och kummin, med en sötsur rågbrödssmak.
3.6 Beskrivning av den produktionsmetod av den jordbruksprodukt eller det livsmedel som benämningen under punkt 3.1 avser (artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1216/2007)
Den teknik som används för att baka ”salinātā rudzu rupjmaize” består av flera steg: tillredning, avsvalning och fermentering av skållning, knådning och jäsning av deg, delning och formande till limpor, gräddning.
Skållning
rågmjöl |
3 kg |
||||||
kumminfrön |
0,08–0,1 kg |
||||||
hett vatten |
6–8 liter |
||||||
ofermenterad malt |
0,2–0,3 kg |
||||||
Vattentemperatur: |
85–95 °C |
||||||
Temperatur hos skållning |
|
||||||
Tillredningstid: |
12–24 timmar |
Fermentering av skållning
avsvalnad skållning |
7–10 kg |
surdeg |
0,4–0,6 kg |
Fermenteringstid: |
3–6 timmar |
Fermenteringstemperatur: |
35–36 °C |
Deg
fermenterad skållning |
7–10 kg |
rågmjöl |
7 kg |
socker |
0,4–0,8 kg |
salt |
0,15–0,2 kg |
Jästid: |
2–3 timmar |
Jästemperatur: |
30–34 °C |
Det mjöl som skållas för att baka ”salinātā rudzu rupjmaize” är rågmjöl. Skållningen görs av tradition i tråg av lövträ (asp eller lind) som rymmer omkring 30 liter och rörs ihop med en träslev. Den mikroflora som finns bevarad i tråget från tidigare jästa degar sätter igång fermenteringen, varför tråget inte rengörs utan noggrant skrapas och förvaras på ett torrt ställe. Omkring 30 % (3 kg) av den totala mängden mjöl som används för att baka brödet (10 kg) skållas. Det mjöl som mäts upp för skållning och kumminfröna ”sötas”, dvs. skållas med vatten som har en temperatur på omkring 95 °C. Skållningen har därefter en temperatur på omkring 63–68 °C.
Det krävs normalt 2–2,5 ggr så mycket vatten som mjöl. Vattnet tillsätts efter hand så att mjölet och vattnet lättare kan blandas ihop till en homogen massa med ungefär samma konsistens som tjock grädde. När skållningen har en temperatur på 63–65 °C tillsätts omkring 200–300 g ofermenterad rågmalt och blandas noggrant med mjölet. Kumminfröna och malten tillför skållningen doften av kummin och brödets särskilda sötsura smak. Den söta smaken beror på att malten gör att stärkelsen bryts ner till sockerarter, medan den syrliga smaken kommer från den mjölk- och ättikssyra som uppstår under mjölksyrefermenteringen.
Om skållningen har tillretts på rätt sätt ska den ha en homogen konsistens som påminner om tjock grädde och vara gråbrun till färgen. När skållningen är klar ska den vila i 2–4 timmar i degtråget i en optimal temperatur på 63–65 °C så att stärkelsen kan omvandlas till sockerarter. Därefter rörs skållningen så att den svalnar. Skållningen ska svalna och fermentera i samma tråg i ca 12–24 timmar. När temperaturen är omkring 36 °C tillsätts ungefär 0,2 kg surdeg från det föregående baket till skållningen för att få igång mjölksyrefermenteringen. Surdegen tillsätts först överst i tråget och rörs efter ett par timmar ned halvvägs i skållningen och till sist ända ned i botten. Under fermenteringen surnar skållningen något och får en angenäm sötsur smak.
När skållningen har fermenterat ska degen knådas ihop i ett baktråg eller en skål av trä. När skållningen har fermenterat tillsätts rågmjöl, socker och salt. Ungefär 10 % vetemjöl kan tillsättas. Degen knådas tills den inte längre fastnar på händerna och alla ingredienser är väl ihopblandade. Degytan jämnas till med våta händer, varpå degen täcks och ställs på en varm plats för att jäsa. När ytan har spruckit och degen har fördubblats i storlek har den jäst klart. Den kan därefter delas och bakas ut.
Den jästa degen delas upp med våta händer. ”Salinātā ruzdu rupjmaize” formas till avlånga limpor som jämnas till med våta händer. Sidorna skåras för att inte spricka och ett kors, en skåra eller en symbol kan skäras in på limpans översida. Limporna kan placeras på en handduk, ett bord eller en bakspade som har strötts med kli eller täckts med lönnlöv och bakas därefter i ugn. Limporna bakas i vedeldad ugn, inte på plåtar eller i formar. Ugnen hettas upp till en högre temperatur (280–350 °C) i början av baktiden, så att brödet får en skorpa som inte spricker. Därefter bakas brödet i en lägre temperatur (200–250 °C). Baktiden är omkring 1–2 timmar, beroende på limpans storlek. När brödet har tagits ut från ugnen penslas det med en stärkelseblandning eller vatten för att få en mjukare och blankare skorpa.
Form, utseende |
Avlång limpa som är minst dubbelt så lång som den är bred, tjock, mörk, blank skorpa, eventuellt strödd med kumminfrön |
Inkråmets porositet |
Fin- eller storporigt inkråm |
Inkråmets elasticitet |
Mörkt, segt och något saftigt |
Smak och doft |
Smak och doft: angenäm doft av nybakat bröd och kummin, med en sötsur rågbrödssmak. |
Brödets surhetsgrad, pH-värde |
8–14 |
Brödets saftighet i % |
38–45 |
Efter gräddning får det varma brödet svalna och placeras därefter i ett svalt, välventilerat rum eller täcks över med handduk. När det har svalnat kan brödet säljas som en hel limpa eller skäras i mindre bitar eller skivor. Brödet kan även förpackas i tyg-, pappers- eller plastpåse. Det kan förvaras i rumstemperatur (15–25 °C) eller frysas in (– 18 °C). ”Salinātā rudzu rupjmaize” har lång hållbarhet, minst 5–10 dagar.
3.7 Ange särdrag hos jordbruksprodukten eller livsmedlet (artikel 3.3 i förordning (EG) nr 1216/2007)
”Salinātā rudzu rupjmaize” får sin särskilda karaktär av det recept och den teknik som används i produktionen.
Till skillnad från andra typer av rågbröd innehåller receptet på ”salinātā rudzu rupjmaize” inte bakjäst, utan rågmjöl, ca 0,8 % kumminfrön, 4–8 % socker och 0,3 % ofermenterad rågmalt.
Produktionstekniken är specifik i så måtto att omkring 30 % av rågmjölet, innan degen blandas ihop, ”sötas”, dvs. skållas och att skållningen därefter får fermentera i minst 12 timmar. Skållningen tillreds dessutom i baktråg av lövträ, där den svalnar mycket långsammare än den skulle göra i bunkar av metall eller andra material. När mjölet har skållats med hett vatten (85–95 °C) får det stå i en temperatur på 63–65 °C i ytterligare 2–4 timmar så att stärkelsen bryts ner till sockerarter, vilket ger produkten dess söta smak. I tråget finns dessutom en mikroflora av mjölksyrebakterier från tidigare skållningar som sätter igång en mjölksyrefermentering och ökar skållningens surhetsgrad när den svalnar. Om ej önskvärda mikroorganismer utvecklas sker ingen mjölksyrefermentering. Den tid det tar att tillreda och fermentera skållningen gör att mikroorganismer kan föröka sig i tillräckliga mängder för att ge brödet nödvändig syrlighet, arom och porositet och därför tillsätts ingen bakjäst.
Ett annat särdrag hos det lettiska ”salinātā rudzu rupjmaize” är att kumminfrön tillsätts skållningen och degen, vilket ger brödet dess distinkta kumminsmak.
Det lettiska ”salinātā rudzu rupjmaize”-brödet är även känt för att limporna är minst dubbelt så långa som de är breda, med rundade ändar som formas för hand, en jämn och blank, mörkbrun skorpa som penslas med en stärkelseblandning och ett smakrikt inkråm. ”Salinātā rudzu rupjmaize” gräddas i vedeldad ugn, inte på plåtar eller i formar. Det ger en intensiv överföring av värme som bevarar limpornas form och ger en större limpa med en hårdare skorpa.
3.8 Traditionella drag hos jordbruksprodukten eller livsmedlet (artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1216/2007)
Rågbröd har alltid varit en basvara i lettiska hem och är därför än i dag en symbol för den lettiska nationella identiteten. Rågbröd finns med i Lettlands kulturkanon under avsnittet ”Folkliga traditioner”. I likhet med sina motsvarigheter i andra europeiska länder är den lettiska kulturkanon en samling av de mest enastående och betydelsefulla konstnärliga verken och kulturskatterna som speglar de viktigaste kulturella gärningarna i nationens historia.
I sitt forskningsarbete Mūsu maize. Our Daily Bread (2004), förklarar etnografen Indra Čekstere att ”rågbröd (rupjmaize) (i Kurzemeis) kallas ’salinātā’ när en del av mjölet har skållats med hett vatten”. Ett stycke deg från den föregående bakningen blandas ut med varmt vatten och tillsätts för att få igång jäsprocessen. Den flytande degblandningen blandas ihop i ett tråg och får stå och fermentera över natten. Den rörs ihop kraftigt med en långskaftad träslev. På morgonen börjar knådningen. Degen knådas länge och det tillsätts kumminfrön och mer mjöl. När degen inte längre fastnar på händerna är knådningen färdig. Tråget med degen placeras bredvid ugnen och långa, smala limpor formas på en bakspade som är mjölad eller har strötts med lönnlöv och skjuts snabbt in i ugnen.
I publikationen Latviešu tradicionālie ēdieni (Traditionella lettiska rätter) (sammanställd av I. Heinola och S. Stinkule och utgiven 2006 med stöd från statens stiftelse för det kulturella kapitalet) sägs att invånarna i Lettland och Livland ända in på tidigt 1900-tal fortfarande främst ägnade sig åt jordbruk och fiske, varför hembakat rågbröd och olika typer av kokta rätter utgjorde stommen i deras kosthållning. I publikationen finns en beskrivning av ”salinātā rudzu rupjmaize” där det påpekas att brödet bakas med rågmjöl och att en del av mjölet skållas. Degen tillreds i ett baktråg och jäsningen sätts igång genom att surdeg från den föregående bakningen tillsätts och genom att mikroorganismer finns kvar i trågets insida. Avlånga limpor formas av degen och gräddas därefter i vedeldad ugn.
I sin bok Daudzveidīgā maizīte (Brödets många former) (1993) ger även brödbaksexperten Zigrīda Liepiņa en beskrivning av hur man bakar traditionella ”salinātā rudzu rupjmaize” på samma sätt som i början av 1900-talet. I beskrivningen framhålls skållningens unikhet och den långa jästiden i baktråg av trä, vilket ger brödet dess distinkta och angenäma arom och dess poriga och sega inkråm.
Hushålls- och handarbetsläraren M. Leiše beskrev tillredningen och receptet för ”salinātā rudzu rupjmaize”. Hon påpekade att det är bäst att använda ett tråg av lövträ när man bakar brödet, och att en viss mängd hett vatten ska hällas över mjölet som därefter ska röras ihop med en träslev till en jämn konsistens. Ungefär 12 timmar senare, när skållningen har svalnat, tillsätts surdeg och blandningen får jäsa. Först därefter knådas degen. Den jästa degen delas därefter upp i bitar och gräddas i hög temperatur i vedeldad ugn. (Praktiskā mājturība [Praktisk hushållsskötsel], utgiven av A. Gulbis, Riga, 1931).
L. Dumpe beskrev hur ”salinātā rudzu rupjmaize” bakas omkring 1915 i sin bok Latviešu tautas ēdieni (Lettiska nationalrätter) (2006) med hjälp av material som samlats in under etnografiska expeditioner. Hon konstaterar att ”jäsning av vanligt bröd sattes igång med vatten som hade en temperatur på 45–65 °C, medan jäsning av ’salinātā’-bröd sattes igång med vatten som hade en temperatur på 95 °C. Degen blandades tills den inte längre fastnade på händerna och en vit skåra blev kvar när degen drogs ut med ett finger. Den knådade degen täcktes över och fick jäsa än en gång på en varm plats. Den jästa degen delades upp i delar, som formades till avlånga limpor och gräddades i vedeldad ugn. De varma bröden penslades därefter med vatten eller stärkelseblandning. Detta gjorde skorpan mjuk och blank.”
3.9 Minimikrav och förfarande för kontroll av särarten (artikel 4 i förordning (EG) nr 1216/2007)
”Salinātā rudzu rupjmaize” måste uppfylla de grundläggande minimikrav som anges i specifikationen och ha produktens relevanta särdrag.
De grundläggande minimikraven för ”salinātā rudzu rupjmaize” är följande:
1. |
”Salinātā rudzu rupjmaize” framställs enligt den produktionsmetod som beskrivs i punkt 3.6 och med de angivna ingredienserna. |
2. |
Det gräddade rågbrödet ska ha följande särdrag:
|
Mängden ”salinātā rudzu rupjmaize” som en producent bakar och säljer måste anges i det relevanta registret.
Producenter måste sammanställa och överlämna den dokumentation som krävs för att kontrollera produktens sammansättning till inspektören.
Överensstämmelse med specifikationen, användning av angivna ingredienser, produktionsprocess och slutproduktens utseende och organoleptiska egenskaper kontrolleras för varje sats av en anställd hos producenten som har ålagts denna uppgift, samt en gång om året av kontrollmyndigheten.
4. Myndigheter eller organ som kontrollerar att produktspecifikationen följs
4.1 Namn och adress
Namn: |
Pārtikas un veterinārais dienests (Livsmedels- och veterinärmyndigheten) |
Adress: |
Peldu iela 30 Rīga, LV-1050 LATVIJA |
Tfn |
+371 67095230 |
E-post: |
pvd@pvd.gov.lv |
☒ Offentligt |
Privat |
4.2 Myndighetens eller organets specifika uppgifter
Kontrollmyndigheten – Livsmedels- och veterinärmyndigheten – ansvarar för att kontrollera överensstämmelse med den produktionsprocess och de kvalitetsindikatorer som beskrivs i punkt 3.6. Kontrollerna sker genom att produktionsprocess och det recept som används kontrolleras, samt genom en bedömning av produktens organoleptiska egenskaper.
(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.
(2) EUT L 93, 31.3.2006, s. 1.
(3) Detta recept ger omkring 15–20 kg deg som kan bakas ut till 13–18 limpor på 1 kg vardera, eftersom 10 % av vikten går förlorad under gräddningen. Efter gräddningen penslas limporna med en stärkelseblandning som tillreds genom att potatismjöl kokas ihop med vatten.
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/18 |
Offentliggörande av en ansökan om ändring i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel
2013/C 177/09
Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).
ANSÖKAN OM ÄNDRING
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006
om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)
ANSÖKAN OM ÄNDRING ENLIGT ARTIKEL 9
”PERAS DE RINCÓN DE SOTO”
EG-nr: ES-PDO-0105-0251-05.10.2010
SGB ( ) SUB ( X )
1. Rubrik i produktspecifikationen som berörs av ändringen
— |
|
Produktens beteckning |
— |
☒ |
Produktbeskrivning |
— |
☒ |
Geografiskt område |
— |
☒ |
Bevis på ursprung |
— |
☒ |
Framställningsmetod |
— |
|
Samband |
— |
|
Märkning |
— |
|
Nationella krav |
— |
☒ |
Annat (kontrollorgan, rättsliga krav) |
2. Typ av ändring(ar)
— |
☒ |
Ändring av sammanfattande dokument eller sammanfattning |
— |
|
Ändring av produktspecifikationen för en registrerad SUB eller SGB för vilken varken det sammanfattande dokumentet eller sammanfattningen har offentliggjorts |
— |
|
Ändring i specifikationen som inte kräver någon ändring i det offentliggjorda sammanfattande dokumentet (artikel 9.3 i förordning (EG) nr 510/2006) |
— |
|
Tillfällig ändring i specifikationen till följd av att de offentliga myndigheterna har infört obligatoriska sanitära eller fytosanitära åtgärder (artikel 9.4 i förordning (EG) nr 510/2006) |
3. Ändring(ar)
3.1 Beskrivning
Punkt B.3. Särskiljande egenskaper har ändrats för att strukturera innehållet i flera underrubriker: B.3.1. Fysikalisk-kemiska egenskaper, B.3.2. Organoleptiska egenskaper B.3.3. Fysiska egenskaper.
Under underrubriken ”B.3.1. Fysikalisk-kemiska egenskaper” (som mäts när produkten sänds iväg, inte när den skördas) har bland annat gränsvärdet för halten av löslig torrsubstans tagits bort, eftersom det är onödigt att fastställa ett sådant gränsvärde med tanke på den speciella, tydliga sötman hos den aktuella produkten. Samma gäller för gränsvärdet för hårdhet som har anpassats utifrån hur denna frukt utvecklas, marknadens behov och konsumenternas smak. Frukten mognar nämligen färdigt efter skörd (vilket ökar sötman och gör fruktköttet mjukare). Mot bakgrund av den erfarenhet som samlats in är det nu också tillåtet att vid behov minska minimistorleken med 5 mm för att slutmarknadens behov ska kunna tillgodoses. Under underrubriken ”B.3.3. Fysiska egenskaper” har hänvisningen till kravet att följa förordning (EG) nr 1619/2001 strukits.
3.2 Geografiskt område
För att rätta till en geografisk avgränsning som blev fel från början har det geografiska området utökats så det nu även omfattar kommunerna i Ebro-dalen: Albelda, Alberite, Alcanadre, Agoncillo, Arrubal, Ausejo, Azofra, Cenicero, Entrena, Fuenmayor, Hormilla, Hormilleja, Huércanos, Lardero, Logroño, Murillo, Nalda, Nájera, Navarrete, Pradejón, San Asensio, Torremontalbo, Uruñuela och Villamediana de Iregua.
Detta område som ligger helt i Ebro-dalen och avskilt från bergsområdet har samma mänskliga och naturliga faktorer som det område som först avgränsades. De utgör därför en enhetlig, odelbar enhet.
3.3 Bevis på ursprung
Denna rubrik har ändrats så att innehållet blir kortare och koncisare genom införandet av den nya terminologin från ”Instituto de Calidad Agroalimentaria de La Rioja” samt den nya strukturen för branschregistret. Uppgiften ”Asociación para la Promoción de la Pera de Rincón de Soto” har ersatts med ”Consejo Regulador”.
3.4 Framställningsmetod
Innehållet i denna rubrik har gjorts kortare och koncisare genom att det har anpassats till utvecklingen av tekniska kunskaper utan att produktkvaliteten minskar, och till nya privata kvalitetsprotokoll. Hänvisningarna till åtgärder som tidigare enbart kunde utföras manuellt har därför tagits bort, likaså att det enbart är tillåtet att använda storlådor av trä.
3.5 Annat
Under rubrik ”G – Kontrollstruktur” har den nya beteckningen för den aktuella strukturen anpassats, och under rubrik ”I. – Rättsliga krav” har den tillämpliga lagstiftningen uppdaterats.
SAMMANFATTANDE DOKUMENT
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006
om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (3)
”PERAS DE RINCÓN DE SOTO”
EG-nr: ES-PDO-0105-0251-05.10.2010
SGB ( ) SUB ( X )
1. Beteckning
”Peras de Rincón de Soto”
2. Medlemsstat eller tredjeland
Spanien
3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet
3.1 Produkttyp
Klass 1.6 |
Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade |
3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig
Frukter av sorterna Pyrus Communis L., framtagna ur sorterna Blanquilla och Conference, tillhörande klasserna ”Extra” och ”I” och avsedda att ätas färska.
När päronen sänds iväg ska de ha följande egenskaper:
|
Hårdhet: högst 6,12 kg/cm2. |
|
Löslig torrsubstans: halten av löslig torrsubstans ska vara minst 13 Brixgrader. |
|
Minsta storlek: den minsta storleken mätt som största diametern mitt på frukten är 58 mm för Blanquilla och 60 mm för Conference. För att uppfylla marknadens behov kan dessa storlekar minskas med 5 mm. |
Naturlig rodnad utan användning av kemiska slipmedel.
Synligt skaft.
3.2.1
Päronet Blanquilla som odlas i detta område kännetecknas av en tydlig smak som är intensiv och har en god balans mellan syra och sötma. Päronet Conference med sin trådiga konsistens har ett utmärkt förhållande mellan syra och sötma och en tydlig, intensiv och välbalanserad smak. Båda sorterna är mycket saftiga med hög sockerhalt, en avgörande faktor för att frukten ska smaka gott.
3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter)
—
3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)
—
3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området
Produktionsområdet sammanfaller med området för lagring och slutligt urval.
Det päron som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Peras de Rincón de Soto” ska inte bara nå konsumenten i perfekt skick, utan även uppfylla alla kriterier som är specifika för det under alla etapper.
Förutom kravet på lämplig lagring ska därför Rincón de Soto-päron innan de sänds iväg genomgå ett komplett slutligt produkturval, där defekta eller skadade päron tas bort samt sådana som inte uppfyller de särskilda kvalitetskriterierna.
Detta slutliga urval kan enbart ske precis innan produkten lämnar fruktcentralen, när päronen tas upp från de storlådor som de lagrats i sedan skörden. Urvalet ses som en del av produktionsprocessen och måste därför ske i det skyddade geografiska området.
När produktion, lagring och slutligt urval sker i det skyddade geografiska området är det en garanti inte bara för produktens ursprung, utan även för att den kontrolleras på bästa sätt samt att dess fysiska och organoleptiska egenskaper bevaras.
3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.
Under det slutliga urvalet av den produkt som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Peras de Rincón de Soto” förpackas den också. Päron som överensstämmer med de angivna kriterierna i produktspecifikationen flyttas över från storlådorna till mindre lådor avsedda för distribution. Förpackningen måste också ske i det avgränsade geografiska området.
Det är viktigt att frukten i centralen packas i ett enda lager med ett skyddande material ovanpå som gör att frukten ligger stilla, för att undvika eventuella skador under transport och distribution.
Förpackningen anses dock inte som ett slutemballage, eftersom den inte är avsedd att användas när produkten presenteras för slutkunden.
3.7 Särskilda regler för märkning
Etiketterna måste innehålla uppgiften Denominación de Origen Protegida”Peras de Rincón de Soto”. Etiketter som av någon anledning kan vilseleda konsumenten får inte användas.
4. Kort beskrivning av det geografiska området
Följande kommuner ingår i det geografiska området: Albelda, Alberite, Alcanadre, Aldeanueva de Ebro, Alfaro, Agoncillo, Arrubal, Ausejo, Azofra, Calahorra, Cenicero, Entrena, Fuenmayor, Hormilla, Hormilleja, Huércanos, Lardero, Logroño, Murillo, Nalda, Nájera, Navarrete, Pradejón, Rincón de Soto, San Asensio, Torremontalbo, Uruñuela och Villamediana de Iregua, utspridda i hela Ebro-dalen.
5. Samband med det geografiska området
5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området
Rioja påverkas så kraftigt av terrängens topografi att bergen i söder utgör en tydlig, naturlig gräns mellan Ebro-dalen och resten av regionen, vilket medför ett tydligt avgränsat område för nederbörd och temperatur.
Det geografiska området som helt ligger i Ebrodalen avskilt från bergen har specifika, enhetliga jordmåns- och klimatförhållanden som gör det till ett område särskilt lämpligt för odling av päron med särskilda och mycket uppskattade organoleptiska egenskaper. I kombination med den starka jordbrukstraditionen bakom denna odlingsform skapar dessa förhållanden ett unikt och odelbart område.
Landskap: Det skyddade geografiska områdets läge, med tanke på närheten till Ebro-dalen och dess förhållanden i fråga om frost, bevattning och avdunstning, är idealiskt för att päronen ska utveckla en utsökt kvalitet. Landskapet utgörs nämligen av öppna slätter utan hinder, välventilerade och fuktiga som å ena sidan passar för hög bevattning och å andra sidan bildas ingen frost genom avdunstning.
Jordmån: Eftersom päronträd är krävande koncentreras odlingarna till det inre av det skyddade geografiska området, på de stora flodslätterna vid vattendrag, välventilerade, med slamjordar eller kiselhaltiga lerjordar, friska, enhetliga och utan aktiv kalk som i för stora mängder ger kloros, och genomsläppliga eftersom päronträd odlas med bevattning och är mycket känsliga för väta som stannar kvar i jorden.
Klimat: Det avgränsade geografiska området som ligger i Ebro-dalen avskilt från bergsområdet har ett tempererat medelhavsklimat med ett visst kontinentalt inslag. Det kännetecknas av milda vintrar, långa somrar och små skillnader mellan dag- och nattemperaturer (utom under sommarmånaderna). Det är ett idealiskt klimat för päronträdens utveckling.
När det gäller regnmängder och varaktighet, intensitet och säsong för torrperioder är klimatet av typen torrt medelhavsklimat.
Villkor för odling och/eller produktion: Odlarna ser till att deras träd ger en skörd som är anpassad efter trädet, genom att i rätt tid gallra för hand.
De har också alltid sett till att deras träd är i balans med fin form, så att tillräckligt med luft och ljus tränger in vilket främjar fotosyntes, cellandning och en jämn produktion tack vare manuell beskärning.
För at få fram en bra produkt och undvika överhettning på sommaren på grund av medelhavsklimatet i det avgränsade området måste odlarna dessutom tillföra vatten i form av bevattning. Utifrån odlarnas erfarenheter, som bygger på de specifika klimatförhållandena i området, är bevattningarna som tätast mellan lövsprickning och fruktsättning och mot slutet av sommaren. Det är då vattenbehovet är som störst, vilket sammanfaller med de perioder då nederbörden är som lägst.
Alla odlare är eniga om att skörden är ett avgörande moment för att få fram kvalitetsfrukter: den måste göras försiktigt och vid rätt mognadstidpunkt. Mognaden är grundläggande, inte bara för att få fram kvalitetsfrukter utan även för att få en lång och bra lagring. Frukten skärs av precis i skarven mellan skaft och gren, vilket gör att den håller sig under lagringen. Päronsorten Blanquilla måste behandlas extra försiktigt vid skörd, eftersom den har mycket känsligare skal än sorten Conference och ett mycket skörare skaft.
5.2 Specifika uppgifter om produkten
Det päron som produceras i det skyddade geografiska området är större, med mer avlång form, sötare, något hårdare och med ett grönare skal än andra päron som produceras i angränsande områden, vilket ger det högre värde på marknaden. Det är bland annat områdets höjd över havet och närheten till vattendrag som ger en naturlig rodnad, utan användning av kemiska produkter.
5.3 Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)
De första historiska uppgifterna som nämner produktionens betydelse och försäljningen av frukten i området går tillbaka till 1747, en tidpunkt då päron av sorten Blanquilla beskrivs som en ”utsökt frukt” som förtärs vid Filip V:s kungliga hov. Handskrifter från 1752 visar att odling och skörd av päron redan förekom vid denna tid i kommunen Rincón de Soto. På 1800-talet börjar jordbruket liberaliseras i det geografiska området, likaså försäljningen av färsk frukt, tack vare ”Desamortización de Mendizábal”. Alfaro, administrativ huvudort, delar historien och traditionen bakom ”Rincón de Soto” med Calahorra och blir en administrativ enhet först på 1800-talet. De säljer sina utsökta frukter och fantastiska Blanquilla-päron till hela landet och till utlandet, även Conference-päronen börjar få allt större betydelse. Så blir jordbruket den enda källan till rikedom i regionen, och päronet (”La Pera”) får ett särskilt omnämnande. Det var redan mycket uppskattat på den tiden.
Landskap: Dalens läge över havet och närheten till vattendrag medför att det bildas morgondimma som skingras efter bara några timmar för att lämna plats åt en strålande sol. När den fukt som dimman lämnar på Conference-päronets yta avdunstar genom den varma solstrålningen uppstår en naturlig rodnad utan att det krävs några kemiska produkter som på konstgjord väg bränner skalet. Denna naturliga rodnad är en mycket uppskattad egenskap i området, eftersom den gör att produkten särskiljer sig från grannregionernas produkt.
Klimatet i det skyddade geografiska området påverkar helt klart det faktum att ”Peras de Rincón de Soto” har en färg, arom, storlek, syrlighet, konsistens på fruktköttet och en hög halt löslig torrsubstans som är specifika för området. De höga medeltemperaturerna i juni utan större skillnader mellan dag och natt och utan vårfrost gynnar en snabb tillväxt av frukterna. Under mognaden däremot är de kortare dagarna, temperaturskillnaden på natten, det höga antalet soltimmar och intensiteten hos solstrålningen direkt avgörande för den höga halten löslig torrsubstans hos ”Peras de Rincón de Soto” jämfört med andra päron från angränsande geografiska områden. Det är nämligen sockerhalten tillsammans med syran som är de båda avgörande smakfaktorerna.
Kontrasten mellan de varma dagstemperaturerna på sommaren och de svala nattemperaturerna under den period som föregår skörden ger den karaktäristiska hårdheten och texturen, medan de höga temperaturerna under mognadsperioden gör att det utsöndras flyktiga ämnen, främst etylen och aromämnen som bidrar till den unika aromen hos ”Peras de Rincón de Soto”.
Traditionella och specifika metoder i området utgör också en aspekt av sambandet mellan de specifika egenskaperna hos ”Peras de Rincón de Soto” och deras mänskliga och geografiska miljö.
Eftersom de lokala odlarna är noga med att se till att deras träd ger en skörd som är anpassad efter trädet gallrar och beskär de för hand, precis som förr i tiden. Genom att ha ett lämpligt antal frukter per träd ökar man deras storlek och sötma. För att få en fin skörd och undvika överhettning på sommaren görs bevattningarna vid lämpligaste tidpunkt, utifrån odlarnas erfarenheter som bygger på de specifika klimatförhållandena i området. På så sätt undviker man att frukterna blir för små, tappar i smak, att det uppstår rynkor eller omfattande fruktfall. Bortsett från under ogynnsamma klimatförhållanden krävs ingen bevattning under den period som föregår skörden. Det skulle leda till lägre halt av löslig torrsubstans, försämra frukten och äventyra lagringen.
Med tanke på att man nu kan avgöra nästan exakt datum för skörd, tack vare övervakning på plats av frukternas utveckling, deras färg, färgen på kärnorna, motstånd mot plockning och köttets hårdhet, och genom analyser av löslig torrsubstans och fruktens hårdhet, kan ”Peras de Rincón de Soto” skördas vid rätt mognadsgrad, varken för gröna eller övermogna.
På de fruktcentraler som byggts i det avgränsade geografiska området finns en stor erfarenhet av hantering, lagring och urval av päronen och man känner till exakt vilka särdrag som ”Peras de Rincón de Soto” har och vet hur de ska lagras fram tills de sänds iväg. Man kan också med blotta ögat upptäcka de frukter som är avvikande eller skadade.
Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen
(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (4))
http://www.larioja.org/upload/documents/733015_Pliego_y_documento_unico_peras_de_rincon.pdf?idtab=438497
(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.
(2) Ersatt av förordning (EU) nr 1151/2012.
(3) Se fotnot 2.
(4) Se fotnot 2.
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/24 |
Offentliggörande av en ansökan om ändring i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel
2013/C 177/10
Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).
ANSÖKAN OM ÄNDRING
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006
om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2).
ANSÖKAN OM ÄNDRING ENLIGT ARTIKEL 9
”MONTES DE GRANADA”
EG-nr: ES-PDO-0105-0169-28.07.2008
SGB ( ) SUB ( X )
1. Rubrik i produktspecifikationen som berörs av ändringen
— |
|
Produktens beteckning |
— |
|
Produktbeskrivning |
— |
☒ |
Geografiskt område |
— |
☒ |
Bevis på ursprung |
— |
☒ |
Framställningsmetod |
— |
☒ |
Samband |
— |
|
Märkning |
— |
☒ |
Nationella krav |
— |
☒ |
Annat [kontrollorgan] |
2. Typ av ändring(ar)
— |
☒ |
Ändring av sammanfattande dokument eller sammanfattning |
— |
|
Ändring i specifikationen för en registrerad SUB eller SGB för vilken varken det sammanfattande dokumentet eller sammanfattningen har offentliggjorts |
— |
|
Ändring i specifikationen som inte kräver någon ändring i det offentliggjorda sammanfattande dokumentet (artikel 9.3 i förordning (EG) nr 510/2006) |
— |
|
Tillfällig ändring i specifikationen till följd av att de offentliga myndigheterna har infört obligatoriska sanitära eller fytosanitära åtgärder (artikel 9.4 i förordning (EG) nr 510/2006 |
3. Ändring(ar)
3.1 Geografiskt område
Det geografiska området för tillverkning av olivolja med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Montes de Granada” har utvidgats till att omfatta ytterligare 22 kommuner:
Dels kommunerna Peligros och Viznar i regionen Sierra Arana, dels följande kommuner på Altiplano de Granada:
Beas de Guadix, Benalúa de Guadix, Cortes y Graena, Gor (utom den del av kommunen som ingår i naturreservatet Sierra de Baza), Gorafe, Guadix, Marchal, Purullena, Baza och Caniles (utom de delar av dessa två kommuner som ingår i naturreservatet Sierra de Baza), Benamaurel, Cortes de Baza, Cúllar, Cuevas del Campo, Freila, Zújar, Castilléjar, Castril, Galera och Huéscar.
Anledningen till att dessa kommuner ska inkluderas i tillverkningsområdet för olivolja med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Montes de Granada” är att de, tillsammans med det i dag avgränsade området, bildar en homogen helhet i fråga om naturliga förhållanden (orografi, geologi, jordmån, klimat etc.) och mänskliga faktorer (olivsorter som odlas, odlingsmetoder och metoder som används för att utvinna jungfruoljan). Den olivolja som produceras i de kommuner som enligt förslaget ska inkluderas har dessutom samma fysiska, kemiska och organoleptiska egenskaper som olivoljan med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Montes de Granada”.
3.2 Förpackning
Restriktionen om att produkten måste förpackas på produktionsplatsen har avskaffats, eftersom det numera finns metoder för att garantera spårbarhet.
3.3 Samband
Texten har ändrats så att den överensstämmer med punkt 5 ”Samband med det geografiska området” i det sammanfattande dokumentet.
3.4 Kontrollorgan
Den behöriga myndighet som ansvarar för kontroller har angetts liksom dess webbadress, där det anges vilka myndigheter som är ansvariga för att kontrollera att specifikationen följs innan produkten saluförs.
3.5 Nationella krav
De rättsliga kraven har uppdaterats för att till fullo ta hänsyn till den nuvarande lagstiftningen.
SAMMANFATTANDE DOKUMENT
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006
om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (3).
”MONTES DE GRANADA”
EG-nr: ES-PDO-0105-0169-28.07.2008
SGB ( ) SUB ( X )
1. Beteckning
”Montes de Granada”
2. Medlemsstat eller tredjeland
Spanien
3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet
3.1 Produkttyp
Klass 1.5. |
Oljor och fetter (smör, margarin, oljor etc.) |
3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är lämplig
Extra jungfruolja, framställd av friska och mogna oliver (Olea europaea) av huvudsorterna Picual, Lucio och Loaime, men även av de kompletterande sorterna Escarabajuelo, Negrillo de Iznalloz, Hojiblanca y Gordal de Granada, som odlats i det avgränsade området.
Oljan framställs genom att huvudsorter och kompletterande sorter pressas tillsammans och den präglas därför av de olika olivsorternas särskilda egenskaper. Bland oljans organoleptiska egenskaper utmärker sig den kraftiga smaken hos den dominerande olivsorten Picual (dess gröna färg, måttliga till intensiva bitterhet och fruktiga doft), som emellertid mildras av sorterna Lucio, Loaime och de kompletterande sorterna, som tillför en frisk arom som påminner om olika frukter, en mindre bitter smak och mer gyllengul färg.
Den extra jungfruolja som produceras i området har överlag en fruktig doft och smak (måttlig till stark intensitet) som påminner om nypressade gröna eller mogna oliver, en något bitter och fyllig smak, som varierar i intensitet beroende på hur mogna oliverna är när de pressas. Surhetsgraden är låg och färgen skiftar från intensivt grön till gulgrön.
Oljans fettsammansättning kännetecknas av en hög oljesyrehalt som normalt ligger över 80 % och ibland når upp till 83 %. Oljan har även ett gynnsamt förhållande mellan enkelomättade och fleromättade fettsyror (12:20), vilket ger den ett högt näringsvärde och stark motståndskraft mot härskning. Den har en hög kemisk stabilitet, främst tack vare polyfenolerna som ger den bittra smaken och som gör den mer motståndskraftig mot härskning än andra extra jungfruoljor.
3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter)
Ej tillämpligt.
3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)
Ej tillämpligt.
3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området
Oliverna måste odlas och oljan produceras i det avgränsade område som beskrivs i punkt 4.
3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.
Oljan måste förpackas under lämpliga förhållanden i livsmedelsförpackningar som ger produkten längre hållbarhet. Den förpackade produkten måste lagras mörkt och svalt så att den är i bästa tänkbara tillstånd när den når konsumenten.
3.7 Särskilda regler för märkning
Produkten ska vara försedd med ett överensstämmelsemärke (kontrolletikett) som identifieras med hjälp av en alfanumerisk kod som ska anbringas på ett sådant sätt att den inte kan återanvändas och produkten kan spåras.
4. Kort beskrivning av det geografiska området
Det geografiska området omfattar följande kommuner: Alamedilla, Alfacar, Alicún de Ortega, Beas de Guadix, Benalúa de Guadix, Benalúa de las Villas, Benamaurel, Calicasas, Campotéjar, Castillejar, Castril, Cogollos Vega, Colomera, Cortes de Baza, Cortes y Graena, Cúllar, Cuevas del Campo, Darro, Dehesas de Guadix, Deifontes, Diezma, Fonelas, Freila, Galera, Gobernador, Gorafe, Guadahortuna, Guadix, Güevéjar, Huélago, Huéscar, Iznalloz, den norra delen av kommunen La Peza (upp till floden Fardes), Marchal, Montejícar, Montillana, Morelábor, Nívar, Pedro Martínez, Píñar, Peligros, Purullena, Torrecardela, Villanueva de las Torres, Víznar, Zújar, Moclín (den östra delen upp till den naturliga gräns som utgörs av floden Velillos), Albolote och Atarfe, (den norra delen mellan floderna Cubillas och Colomera upp till den punkt där de möts) och Baza, Caniles och Gor (utom de delar av dessa tre kommuner som ingår i naturreservatet Sierra de Baza).
5. Samband med det geografiska området
5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området
Ur agrologisk synpunkt är produktionsområdet för ”Montes de Granada” en homogen odlingsmiljö för oliver som inte liknar någon annan på Iberiska halvön.
Området ligger på en högre genomsnittlig höjd än något annat olivodlingsområde på Iberiska halvön (över 900 meter över havet) och är omgivet av de subbetiska bergsystemen. Montes de Granada, som det traditionellt har kallats, är alltså ett vidsträckt ”sierra”-område eller lågt bergsområde med olivodlingar som ligger i provinsen Granada. Det första omnämnandet av ”terrenos montuosos” (bergstrakter) och ”cultivo del olivo” (olivodling) i Montes de Granada-regionen är från 1500-talet. Den berörda texten handlar om fördelningen av land efter Ferdinand och Isabellas erövring av Granada och det sägs att: ”... varje grannskap tilldelas även en del av olivodlingen” (Peinado Santaella, 1989; La repoblación de la tierra de Granada: Los Montes, Granadas universitet).
Landskapet i regionen utgörs omväxlande av dalar på omkring 750–900 meter över havet och bergskedjor som sträcker sig från öst till väst och når en högsta höjd på 1 400–2 000 meter över havet. Landskapet uppvisar de skarpaste formationerna i kalkstensmassiven tillsammans med andra typer av formationer i likaså brant terräng som består av åsar och kullar av kalksten, kalkhaltig märgel och märgelsten. Om man förflyttar sig österut från Peligros, som är den sydvästligaste kommunen i det avgränsade geografiska området, nära Vega de Granada (den intrabetiska dalen), blir landskapet mjukare och sträcker sig till en högplatå på 1 200 meter över havet, där de subbetiska bergssystemen smälter samman med dalen i Huéscar, den nordöstligaste kommunen i det avgränsade geografiska området ”Montes de Granada”.
Det avgränsade geografiska området har särskilda klimatförhållanden som har en avgörande inverkan på egenskaperna hos den extra jungfruolja som produceras.
Det är ett kontinentalt medelhavsklimat som kännetecknas av stora temperaturskillnader mellan dag och natt och mellan olika årstider. Vintrarna är långa och kalla och varar från november till mars, då medeltemperaturen är 5–6 °C och som lägst under 2 °C, med ofta förekommande snöfall på grund av den höga höjden (750–2 000 meter över havet). Granadas sydliga läge ger å andra sidan långa och varma somrar som varar från slutet av maj till oktober, med en medeltemperatur över 30 °C. Den genomsnittliga nederbörden är 400–600 mm och ännu mindre under regnfattiga år.
Vintrarna liknar, trots det sydliga läget, dem på den norra delen av Iberiska halvöns högplatå. Dessa temperaturer, som är ovanliga så långt söderut, beror på Montes de Granada-regionens geografiska läge. Den ligger mitt i ett kvadratiskt område som omges av bergskedjor som har de lägsta temperaturerna i den södra delen av Iberiska halvön: i sydväst gränsar det mot Sierra Nevada (som har en årlig medeltemperatur på 8–10 °C), i nordöst gränsar det mot Sierra Mágina-Sierra de Lucena-Montejícar (årlig medeltemperatur på 10–12 °C), i sydöst gränsar det mot Sierra de Baza (årlig medeltemperatur på 10–12 °C) och i nordöst gränsar det mot Sierra de Castril och Sierra de la Sagra (årlig medeltemperatur på 8–10 °C).
Det extrema klimatet har under historien påverkat olivodlingsmetoderna i Montes de Granada, allt ifrån att man har valt olivsorter som är anpassade till de extrema vintrarna och som t.ex. skördas tidigt för att undvika frosten i januari och februari, till beskärningsmetoderna, som går ut på att uppnå bästa tänkbara förhållande mellan bladverk och stam och därmed skydda träden mot sträng vinterfrost. Dessa klimatförhållanden förhindrar å andra sidan även spridning av skadedjur och sjukdomar som är endemiska i andra olivodlingsområden i Andalusien, t.ex. olivflugan och bladfläcksjukan, vilket förbättrar frukternas kvalitet (låg surhetsgrad) och därmed kvaliteten på oljan.
De inhemska olivsorter som odlas i det avgränsade geografiska området, t.ex. Lucio, Loaime, Escarabajuelo och Negrillo de Iznalloz, har valts ut genom århundradena eftersom de är anpassade till de extrema förhållandena. De är framför allt frosthärdiga och frukten mognar tidigt, så att den kan skördas före vinterfrosten. I ett verk från 1634 nämns odling av ”Olivas de Marca” (kvalitetsoliver) i kommunen Cogollos Vega när det talas om träd som ger rika skördar av oliver av hög kvalitet (Libro de Apeos de Cogollos Vega, Real Chancillería de Granada). Över 500 gamla Loaimeträd, som planterades innan Granada återerövrades av Ferdinand och Isabella, finns än i dag i Montes de Granada-regionen (namnet Loaime är av arabiskt ursprung).
Picualsorten (huvudsorten) introducerades i området i mitten av 1800-talet och är mer produktiv och livskraftig än de ovannämnda inhemska sorterna. Den har anpassat sig till de lokala förhållanden och odlas i de flesta olivodlingar parallellt med de äldre, inhemska sorterna.
I ett viktigt historiskt dokument från mitten av 1800-talet (Diccionario Geografico Estadístico E Histórico, Pascual Madoz, 1845, återutgivet av Bosque Maurel, 1987) lovordas traktens olivodlingar och den utsökta olivoljan: ”Montes de Granada... och fastän tillgången på dricksvatten är begränsad använder man vattnet från floderna Cubillas, Benalúa och Moclín för bevattning av mark utmed flodstränderna där det produceras olika sorters spannmål, klar och utsökt olivolja, vin och alla sorters frön...”
5.2 Specifika uppgifter om produkten
Olivoljan ”Montes de Granada” har följande särskilda egenskaper:
— |
En särskild fettsammansättning som kännetecknas av en hög oljesyrehalt (över 80 % och ibland så mycket som 83 %). Den har också ett gynnsamt förhållande mellan enkelomättade och fleromättade fettsyror (12:20), vilket ger ett högt näringsvärde. |
— |
Låg surhetsgrad. |
— |
Färgen skiftar från intensivt grön till gulgrön beroende på olivernas mognadsgrad och andelarna av de olika sorter som ingår i oljan. |
— |
Fruktig doft och smak som påminner om grön eller mogen frukt, medelintensiv till intensiv (medianvärde för fruktighet ≥ 3). |
— |
Lätt bitterhet, kraftig smak av varierande intensitet beroende på fruktens mognadsgrad och oljans polyfenolhalt. |
5.3 Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)
Att produktionsområdet Montes de Granada är så högt beläget och har så extrema temperaturer under höst och vinter, då oliverna mognar, är av avgörande betydelse för oljans distinkta kvalitet.
Det är välkänt bland forskare att olivodlingsområdens omgivningstemperatur och höjd påverkar fruktens mognad under höst och vinter. Oljans fettsyresammansättning och klorofyllhalt (som ger den dess gröna färg) påverkas starkt av dessa förhållanden. Ju högre höjd och ju lägre omgivningstemperatur, i synnerhet under höst- och vintermånaderna då frukten mognar, desto större halt av omättade fettsyror (i synnerhet oljesyra) och klorofyll, vilket är en följd av att frukten mognar långsamt i de låga temperaturer som kännetecknar produktionsområdet Montes de Granada. En annan viktig faktor är vilken olivsort som används. Huvudsorten i området är Picual, som har en högre oljesyrehalt än någon annan sort som odlas i Spanien. Olivoljan ”Montes de Granada” har en av de högsta oljesyrehalterna (80–83 %) av alla jungfruoljor. Förhållandet mellan enkelomättade och fleromättade fettsyror är av samma skäl mycket gynnsamt i denna olja (12:20), och sjunker något till följd av de inhemska sorterna Lucio och Loaime, som innehåller mindre än Picual. Det är Picual som ger oljan ”Montes de Granada” dess gröna färg, som skiftar från intensivt grön till gröngul. Picual har en av de högsta klorofyllhalterna av alla spanska oliver och när de mognar långsamt – som de gör i det avgränsade området – ökar halten ännu mer.
Eftersom en stor del av Montes de Granada-området utgörs av bergstrakter (genomsnittshöjden är över 900 meter över havet) har oljan dessutom en låg surhetsgrad på grund av de låga temperaturerna under skördeperioden (vintern), vilket beror på att aktiviteten hos enzymet lipas minskar när temperaturen sjunker. Den begränsade förekomsten av vissa skadedjur, t.ex. olivflugan, förhindrar dessutom lipolys i frukten på hösten.
Man har sedan antiken dessutom känt till att jungfruoljors organoleptiska kvalitet påverkas av lokala oldingsvillkor, och att olja som produceras i bergsområden är mer doftrik och smakar bättre än olja som produceras i låglandsområden eller i öppna landskap. Detta beror på att den oförtvålbara andelen av jungfruoljan som ger den dess arom ökar ju högre upp området är beläget. Att frukten mognar långsammare i Montes de Granada-regionens ”sierra”-område eller låga bergsområde innebär således att oliverna innehåller högre halter av aromatiska ämnen. En långsammare mognad i kombination med miljöpåfrestningar under höst och vinter (låga temperaturer och vattenstress) får polyfenolföreningarna att öka och därmed även oljans bittra och kraftiga smak. En annan viktig faktor när det gäller halten polyfenolföreningar är olivsorten och Picualsorten har en högre halt än någon annan sort som odlas i Spanien.
Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen
(Artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (4))
Produktspecifikationens konsoliderade text finns att läsa på följande webbplats:
http://www.juntadeandalucia.es/agriculturaypesca/portal/export/sites/default/comun/galerias/galeriaDescargas/cap/industrias-agroalimentarias/denominacion-de-origen/Pliegos/PliegoMontesdeGranadamodificado.pdf
(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.
(2) Ersatt av förordning (EU) nr 1151/2012.
(3) Se fotnot 2.
(4) Se fotnot 2.
22.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 177/s3 |
MEDDELANDE
Den 22 juni 2013 utkommer i Europeiska unionens officiella tidning C 177 A ”Gemensamma sortlistan över arter av köksväxter – fjärde tillägget till den 31:a fullständiga utgåvan”.
Prenumeranter på EUT kan utan extra kostnad erhålla detta nummer i samma antal och språkversioner som man prenumererar på. De som önskar erhålla denna tidning ombeds att returnera nedanstående beställningssedel vederbörligen ifylld inklusive prenumerationskod (står till vänster på adressetiketterna och börjar med O/…). Detta nummer av EUT kommer att levereras utan extra kostnad i upp till ett år från utgivningsdatumet.
Den som inte är prenumerant kan beställa och betala denna EUT hos någon av våra kommersiella distributörer (se http://publications.europa.eu/others/agents/index_sv.htm).
Detta nummer av EUT – liksom alla EUT (L, C, CA och CE) – kan läsas gratis på internet (http://eur-lex.europa.eu).