ISSN 1977-1061

doi:10.3000/19771061.CE2013.165.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 165E

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

56 årgången
11 juni 2013


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer och yttranden

 

RESOLUTIONER

 

Europaparlamentet
SESSIONEN 2011–2012
Sammanträdena den 1 december 2011
Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 77 E, 16.3.2012.
ANTAGNA TEXTER

 

Torsdagen den 1 december 2011

2013/C 165E/01

ECB:s årsrapport för 2010
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om ECB:s årsrapport 2010 (2011/2156(INI))

1

2013/C 165E/02

Insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid (2011/2088(INI))

7

2013/C 165E/03

Kroatiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om Kroatiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (2011/2191(INI))

19

2013/C 165E/04

Den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken (2011/2071(INI))

24

2013/C 165E/05

Forumet för den inre marknaden
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om resultaten från forumet för den inre marknaden

40

2013/C 165E/06

EU:s globala svar på hiv/aids
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om EU:s åtgärder för hiv/aids i EU och angränsande länder, halvtidsöversyn av kommissionens meddelande

43

2013/C 165E/07

Förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Ukraina
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Ukraina (2011/2132(INI))

48

2013/C 165E/08

Modernisering av tullen
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om modernisering av tullen (2011/2083(INI))

56

 

II   Meddelanden

 

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europaparlamentet

 

Torsdagen den 1 december 2011

2013/C 165E/09

Begäran om upphävande av Georgios Toussas parlamentariska immunitet
Europaparlamentets beslut av den 1 december 2011 om begäran om upphävande av Georgios Toussas immunitet (2011/2057(IMM))

68

2013/C 165E/10

Begäran om fastställelse av Luigi de Magistris parlamentariska immunitet
Europaparlamentets beslut av den 1 december 2011 om begäran om fastställelse av Luigi de Magistris immunitet och privilegier (2011/2076(IMM))

69

2013/C 165E/11

Ändringar av arbetsordningen i samband med en uppförandekod för Europaparlamentets ledamöter avseende ekonomiska intressen och intressekonflikter
Europaparlamentets beslut av den 1 december 2011 om ändringar av arbetsordningen i samband med en uppförandekod för Europaparlamentets ledamöter avseende ekonomiska intressen och intressekonflikter (2011/2174(REG))

70

2013/C 165E/12

Begäranden om fastställelse av Viktor Uspaskichs parlamentariska immunitet
Europaparlamentets beslut av den 1 december 2011 om begäran om fastställelse av Viktor Uspaskichs immunitet och privilegier (2011/2162(IMM) och 2011/2099(IMM))

80

 

III   Förberedande akter

 

Europaparlamentet

 

Torsdagen den 1 december 2011

2013/C 165E/13

Utnyttjande av flexibilitetsmekanismen
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen för EU 2020-strategin och den europeiska grannskapspolitiken i enlighet med punkt 27 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamenet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2011)0373 – C7-0164/2011 – 2011/2126(BUD))

82

BILAGA

83

2013/C 165E/14

Budgetförfarandet för 2012: gemensamt utkast
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förlikningskommitténs gemensamma utkast inom ramen för budgetförfarandet för 2012 (17470/2011 ADD 1, 2, 3, 4, 5 – C7-0446/2011 – 2011/2020(BUD))

83

BILAGA I

85

BILAGA II

97

2013/C 165E/15

Förslag till ändringsbudget nr 6/2011: egna medel, integrerad havspolitik, Grekland, ESF, Palestina
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 6/2011 för budgetåret 2011, avsnitt III – kommissionen (17631/2011 – C7-0440/2011 – 2011/2267(BUD))

98

2013/C 165E/16

Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: ansökan EGF/2011/005 PT/Norte-Centro Automotive – Portugal
Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2011/005 PT/Norte-Centro Automotive från Portugal) (KOM(2011)0664 – C7-0334/2011 – 2011/2262(BUD))

100

BILAGA

102

2013/C 165E/17

Återbetalningspliktigt stöd och finansieringstekniska instrument ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller återbetalningspliktigt stöd och finansieringstekniska instrument (KOM(2011)0483 – C7-0215/2011 – 2011/0210(COD))

102

P7_TC1-COD(2011)0210Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 1 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller återbetalningspliktigt stöd, finansieringstekniska instrument och vissa bestämmelser avseende utgiftsdeklarationen

103

2013/C 165E/18

Ekonomisk förvaltning för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet (Eruf och ESF) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet (KOM(2011)0482 – C7-0221/2011 – 2011/0211(COD))

103

P7_TC1-COD(2011)0211Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 1 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet

104

2013/C 165E/19

Ändring av beslut 2002/546/EG vad gäller dess tillämpningstid *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förslaget till rådets beslut om ändring av beslut 2002/546/EG vad gäller dess tillämpningstid (KOM(2011)0443 – C7-0233/2011 – 2011/0192(CNS))

104

2013/C 165E/20

Ändring av beslut 2007/659/EG när det gäller dess tillämpningstid och den årliga kvot som får omfattas av nedsatt punktskattesats *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förslaget till rådets beslut om ändring av beslut 2007/659/EG när det gäller dess tillämpningstid och den årliga kvot som får omfattas av nedsatt punktskattesats (KOM(2011)0577 – C7-0311/2011 – 2011/0248(CNS))

105

2013/C 165E/21

Finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete – kompletterande åtgärder för banansektorn ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (PE-CONS 00059/2011 – C7-0379/2011 – 2010/0059(COD))

105

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

107

2013/C 165E/22

Inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1934/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (PE-CONS 00056/2011 – C7-0376/2011 – 2009/0059(COD))

107

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

108

2013/C 165E/23

Finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1889/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (PE-CONS 00058/2011 – C7-0378/2011 – 2009/0060B(COD))

109

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

110

2013/C 165E/24

Finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete ***III
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (PE-CONS 00057/2011 – C7-0377/2011 – 2009/0060A(COD))

110

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

111

2013/C 165E/25

Statistikrapportering om varutransporter på väg ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om statistikrapportering om varutransporter på väg (omarbetning) (KOM(2010)0505 – C7-0286/2010 – 2010/0258(COD))

112

P7_TC1-COD(2010)0258Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 1 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 om statistikrapportering om varutransporter på väg (omarbetning)

113

2013/C 165E/26

Kaliningradområdet och vissa polska administrativa distrikt ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1931/2006 vad gäller inlemmande av Kaliningradområdet och vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som gränsområde (KOM(2011)0461 – C7-0213/2011 – 2011/0199(COD))

113

P7_TC1-COD(2011)0199Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 1 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 om ändring av förordning (EG) nr 1931/2006 vad gäller inlemmande av det administrativa distriktet Kaliningrad och vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som gränsområde

114

2013/C 165E/27

Anslutningsfördrag: Fördraget om Republiken Kroatiens anslutning ***
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (14409/2011 – C7-0252/2011 – 2011/0805(NLE))

114

Teckenförklaring

*

Samrådsförfarandet

**I

Samarbetsförfarandet (första behandlingen)

**II

Samarbetsförfarandet (andra behandlingen)

***

Samtyckesförfarandet

***I

Medbeslutandeförfarandet (första behandlingen)

***II

Medbeslutandeförfarandet (andra behandlingen)

***III

Medbeslutandeförfarandet (tredje behandlingen)

(Det angivna förfarandet baserar sig på den rättsliga grund som kommissionen föreslagit)

Politiska ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▐.

Tekniska rättelser och justeringar gjorda av ansvariga enheter: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med kursiv stil och strykningar med symbolen ║.

SV

 


I Resolutioner, rekommendationer och yttranden

RESOLUTIONER

Europaparlamentet SESSIONEN 2011–2012 Sammanträdena den 1 december 2011 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 77 E, 16.3.2012. ANTAGNA TEXTER

Torsdagen den 1 december 2011

11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/1


Torsdagen den 1 december 2011
ECB:s årsrapport för 2010

P7_TA(2011)0530

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om ECB:s årsrapport 2010 (2011/2156(INI))

2013/C 165 E/01

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport 2010,

med beaktande av artikel 284 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

med beaktande av artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som fogats till fördraget,

med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU (1),

med beaktande av sin resolution av den 23 november 2010 om ECB:s årsrapport 2009 (2),

med beaktande av artikel 119.1 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0361/2011), och av följande skäl:

A.

Euroområdet återhämtade sig 2010 med en tillväxt på 1,7 procent, och tillväxten förväntas bli 1,6 procent 2011, efter det stora fallet 2009 som innebar 4,2 procents negativ tillväxt, men vissa internationella organ varnar dock för en möjlig avmattning i världsekonomin.

B.

Det genomsnittliga underskottet i de offentliga finanserna i euroområdet ökade till 6,0 procent av BNP under 2010 och den genomsnittliga skuldbördan låg på 85,1 procent av BNP, medan dessa tal 2007 var 0,7 respektive 66,2 procent. Som jämförelse är skuldbördan 101,1 procent av BNP för USA och 212,71 procent för Japan.

C.

Den genomsnittliga HIKP-inflationen i euroområdet var 1,6 procent på årsbasis 2010 och M3-tillväxten har förblivit låg med en genomsnittlig nivå på 0,6 procent under 2010.

D.

Den 10 maj 2010 tillkännagav ECB att eurosystemet under en begränsad period skulle företa direkta interventioner på euroområdets sekundärmarknader för statspapper genom programmet för värdepappersmarknaderna. Det bokförda värdet av dessa avvecklade köp uppgick till 129 miljarder euro i början av september 2011. Dessa värdepapper köptes till rabatterat pris.

E.

Den 4 juni 2009 beslutade ECB att dra igång ett inköpsprogram för täckta obligationer på primär- och sekundärmarknaderna för 60 miljarder euro, vilket beräknades vara helt genomfört i slutet av juni 2010.

F.

I slutet av 2010 innehade ECB 480 miljarder euro i värdepapperiserade tillgångar och 360 miljarder euro i ej omsättningsbara finansiella instrument, och tillsammans utgjorde dessa båda kategorier 44 procent av dess sammanlagda tillgångar.

G.

De ihållande ryktena om en skuldomstrukturering och effekten av detta på finansmarknaderna och ekonomin i stort kan återigen innebära att slutet på ECB:s icke-standardåtgärder försenas ytterligare. Parlamentet menar dock att en heltäckande och långsiktig lösning för hantering av statsskulderna bör sökas utanför ECB.

H.

Räntorna i euroområdet låg kvar på 1 procent under 2010 men höjdes sedan med 25 baspunkter i april 2011 och med ytterligare 25 baspunkter i juli 2011, vilket förde upp räntan till 1,5 procent.

I.

I artikel 282 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att ECB:s huvudmål är att upprätthålla prisstabilitet och att ECB ska stödja den allmänna ekonomiska politiken för att bidra till att den kan förverkligas. Vidare agerar ESRB under ECB:s överinseende när det gäller finansiell stabilitet.

Inledning

1.

Europaparlamentet välkomnar att ECB hittills varit anmärkningsvärt framgångsrik när det gäller att hålla HIKP-inflationen nära 2 procent trots ett antal makroekonomiska chocker och volatila råvarupriser och under en tid då den genomsnittliga BNP-tillväxten i unionen varit låg.

2.

Europaparlamentet uttrycker oro över räntehöjningars effekt på den ekonomiska tillväxten i euroområdet och konstaterar även att de kan hämma den redan stapplande återhämtningen i euroområdet, särskilt i de svagaste ekonomierna.

3.

Europaparlamentet betonar att HIKP-inflationen från månad till månad visserligen till generellt sett har legat över 2 procent sedan i början av 2010, men det som är viktigt för penningpolitiken är framtida inflationsförväntningar. De låga inflationsförväntningarna är ett vittnesmål om ECB:s höga trovärdighet och oberoende.

4.

Europaparlamentet betonar att den privata skuldsättningen, liksom kreditbubblor och i vissa fall offentlig skuldsättning, ökade på ett ohållbart sätt före finanskrisen och att risker skapades genom den privata sektorns skuldbubblor. Parlamentet konstaterar vidare att ökningen av statsskulden var ett resultat av behovet av att rädda den privata sektorn, särskilt finanssektorn.

5.

Europaparlamentet anser att utöver HIKP är tillgångsprisernas och kredittillväxtens utvecklingstendenser i EU och i medlemsstaterna avgörande indikatorer för en effektiv övervakning av den finansiella stabiliteten inom EMU och mer allmänt hela EU.

6.

Europaparlamentet konstaterar att statsskulden i förhållande till BNP i euroområdet är mycket lägre än i USA och Japan.

7.

Europaparlamentet tror på euroområdets ekonomiska styrka och på eurons betydelse som internationell valuta.

8.

Europaparlamentet påminner om att ECB:s huvudmål i enlighet med artikel 282 i EUF-fördraget är prisstabilitet och att detta bidrar till finansiell stabilitet och ordentlig likviditet på finansmarknaderna. Parlamentet noterar att finansiell instabilitet innebär ett allvarligt hot mot prisstabiliteten på medellång sikt genom att den hindrar att penningpolitikens överföringsmekanismer fungerar friktionsfritt. Parlamentet välkomnar inrättandet av ESRB den 1 januari 2011 under ECB:s överinseende. Parlamentet berömmer ECB för den resoluta roll som den spelat genom de nödåtgärder som vidtagits för att upprätthålla marknadsstabiliteten.

9.

Europaparlamentet betonar att rådet enligt artikel 127.6 i EUF-fördraget, genom förordningar i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet och Europeiska centralbanken, kan tilldela ECB särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut med undantag av försäkringsföretag.

10.

Europaparlamentet betonar att återköp av obligationer på sekundärmarknaderna är motiverat i syfte att återställa en penningpolitik som fungerar effektivt under denna period där vissa sektorer av marknaden fungerar exceptionellt illa. Parlamentet konstaterar att dessa program med återköp av obligationer kompletteras av program som neutraliserar likviditeten.

11.

Europaparlamentet är djupt oroat över att den nya finansiella turbulensen i EU håller i sig och att de omfattande makrofinansiella obalanserna mellan ekonomierna i euroområdet och deflationstrycket i många av euroområdets medlemsstater kvarstår.

12.

Europaparlamentet påminner om att den ihållande och till och med tilltagande bristen på ekonomisk konvergens fortsätter att utgöra ett strukturellt problem för den gemensamma penningpolitiken i euroområdet. Parlamentet betonar att penningpolitikens effekter skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna i euroområdet. Denna asymmetri riskerar sannolikt att bli ännu mer uttalad om ECB fortsätter att öka räntan eftersom många lån är kopplade till korträntor i flera medlemsstater. Parlamentet är därför övertygat om att det finns ett behov av en gemensam finanspolitisk styrning på EU-nivå.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en europeisk kreditvärderingsstiftelse och att utvärdera för- och nackdelarna med att tillfälligt stoppa kreditvärderingarna för länder som följer ett EU/IMF-anpassningsprogram. Parlamentet beklagar vidare det nuvarande oligopolet bland kreditvärderingsinstitut och efterlyser åtgärder för att konkurrensen mellan kreditvärderingsinstituten ska öka och för att dessa ska blir fler.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att inrätta en europeisk valutafond och på så sätt säkerställa att IMF inte kommer att behöva blandas in i Europas framtida kreditpolitik, vilket skulle minska medlemsstaternas beroende av andra internationella institutioner och marknader.

15.

Europaparlamentet välkomnar Estlands anslutning till euroområdet som ett bevis på det gemensamma valutaprojektets styrka.

16.

Europaparlamentet är oroat över den globala monetära utvecklingen och eurons externa värde eftersom icke-konventionella likviditetsinjektioner i de flesta OECD-länder har avsevärda sidoeffekter. Parlamentet menar att en mycket starkare internationell samordning krävs för att göra det globala monetära systemet stabilare.

Krishantering

17.

Europaparlamentet välkomnar ECB:s beslutsamma och förutseende agerande under krisen sedan 2007, särskilt under turbulensen på finansmarknaderna under 2007, 2008 och 2010, och senast under sommaren 2011 när vissa stora EU-ekonomier hade svårigheter och medlemsstaternas fortsatte att tveka, vilket gjorde att ECB tvingades ta på sig en tydligt politisk roll i hanteringen av den pågående skuldkrisen.

18.

Europaparlamentet noterar att penningpolitiken måste ta en del av ansvaret för uppkomsten av tillgångsbubblor med tanke på den ohållbara kredittillväxten under åren som ledde fram till krisen.

19.

Europaparlamentet noterar de krishanteringsförslag som ECB lagt fram både när det gäller ekonomisk styrning och bankavvecklingsmekanismen.

20.

Europaparlamentet beklagar avsaknaden av en tillfredsställande europeisk ekonomisk-politisk ram för krishantering och den tvehågsenhet i krishanteringen som visats av kommissionen och medlemsstaterna, särskilt i de länder där reformerna behövs. Rådet och kommissionen uppmanas att snabbt lägga fram de heltäckande och långtgående åtgärder som krävs för att säkra eurons stabilitet.

21.

Europaparlamentet är mycket oroat över de fortsatta spänningarna på euroområdets statsobligationsmarknader, vilket kommit till uttryck i allt större räntedifferenser under de två senaste åren. Parlamentet påpekar att ”flykten till säkerhet” till följd av panikvågorna under den aktuella finanskrisen har fått enorma snedvridande konsekvenser och skapat kostsamma negativa externa effekter. Parlamentet lovordar de insatser som ECB gjort genom sina program för värdepappersmarknaderna för att få ned räntedifferenserna i utsatta medlemsstater.

22.

Europaparlamentet noterar omstruktureringen av Greklands skulder genom ett samordnat och frivilligt EU-utbyteserbjudande. Parlamentet bedömer att den minskning av den grekiska skuldbördan som man kom överens om vid toppmötet den 21 juli 2011 inte har åstadkommit något alls för att få statsskulden hållbar igen.

23.

Europaparlamentet noterar att skuldsättningen fortsätter att dras ned i delar av den privata sektorn och de flesta medlemsstater, medan överdrivet hög skuldsättning fortsätter att prägla den offentliga sektorn, inte minst till följd av åtgärderna för att hantera följderna av den finansiella krisen.

24.

Europaparlamentet påminner om att innan finanskrisen bröt ut minskade statsskulden i förhållande till BNP i euroområdet från 72 procent 1999 till 67 procent 2007 medan däremot hushållens och företagens skulder och finanssektorns skuldsättningsgrad under samma period ökade kraftigt. Parlamentet påminner särskilt om att hushållens skulder i euroområdet ökade från 52 procent till 70 procent av BNP under samma period och att finansinstitutens skulder ökade från mindre än 200 procent av BNP till mer än 250 procent av BNP. Parlamentet erkänner att vissa länder som Grekland och Italien utgjorde viktiga undantag från denna allmänna trend.

25.

Europaparlamentet noterar den snabba utvecklingen av ECB:s skuldsättningsgrad, mätt som dess eget kapital och reserver i förhållande till des tillgångar, även om skuldsättningsgraden inte kan tillämpas på centralbanker på samma sätt som på affärsbanker. Parlamentet noterar dock att i mitten av augusti 2011 hade ECB:s balansräkning redan krympt med cirka 10 procent från sitt högsta värde, även om den har ökat snabbt sedan dess. Det har också skett en betydande utökning av andra centralbankers balansräkningar, men ECB:s skuldsättningsgrad är högre än jämförbara centralbankers, med undantag för dem som har genomfört program med kvantitativa lättnader, t.ex. amerikanska Federal Reserve och Bank of England.

26.

Europaparlamentet betonar och välkomnar att ECB:s utökade balansräkning inte lett till inflation. Parlamentet uppmärksammar dess ökade roll som central motpart mellan euroområdets banker, vilket är ett uttryck för ett tillfälligt skifte i förmedlingsrollen från interbankmarknaden till eurosystemet och ökade tillgångar i eurosystemet som kommer att utvecklas med tiden. Parlamentet påminner vidare om att likviditetsstöd till solventa banker inte nödvändigtvis innebär en ökning av penningmängden och konstaterar att icke-standardåtgärder har en övergångskaraktär. Parlamentet är övertygat om att dessa utvecklingstendenser, tillsammans med externa faktorer, har säkerställt att inflationen konsekvent hållit sig kvar kring 2 procent.

27.

Europaparlamentet uppmärksammar återigen att många banker i euroområdet i oroande hög grad förlitar sig på likviditet från ECB i avsaknad av en fullt fungerande interbankmarknad. Parlamentet noterar att även om eurosystemet 2010 i genomsnitt accepterade 488 miljarder euro i värdepapperiserade tillgångar (ABS – asset-backed securities) som säkerhet, har kriterierna för att godta värdepapperiserade tillgångar för eurosystemets kredittransaktioner avsevärt skärpts, vilket på sikt bör leda till en minskning av detta belopp.

28.

Europaparlamentet understryker att eurosystemet har vägrat att avslöja vilken metod som har använts för att fastställa det ”teoretiska priset” på värdeminskade tillgångar som kan utnyttjas för dess likviditetsåtgärder inom ramen för programmet för förbättrat kreditstöd. Parlamentet betonar att det därför är omöjligt att kontrollera om ECB har spelat en i det närmaste finanspolitisk roll. ECB uppmanas därför att redovisa de värderingsmetoder som använts under krisen.

29.

Europaparlamentet understryker att ECB på grund av avsaknaden av nödvändiga krishanteringsramar i euroområdet tvingades ta risker som inte täcktes av dess mandat.

30.

Europaparlamentet uppmanar ECB att vara mer öppen om kvaliteten och kvantiteten på de värdepapper som innehas, däribland värdepapperiserade tillgångar som accepterats som säkerhet samt andra omsättningsbara och icke-omsättningsbara värdepapper som innehas i monetärt syfte och värdepapper som inte innehas i monetärt syfte.

31.

Europaparlamentet medger att det är nödvändigt med penningpolitiska icke-standardåtgärder och noterar att de är tillfälliga till sin natur, men begär att dessa program ska fasas ut så snart som finansmarknaderna har stabiliserats och statsskuldskrisen har lösts, och under förutsättning att gemenskapsramar har införs som gör det möjligt att på lämpligt sätt hantera finansiell instabilitet. Parlamentet efterlyser åtgärder för att inrätta en mer integrerad ekonomisk styrning.

32.

Europaparlamentet uppmanar ECB att som en del av programmet för värdepappersmarknaderna införa en diskonteringsmekanism med vilken man via justeringar kan beakta huruvida ett visst värdepapper nedgraderas av de flesta kreditvärderingsinstitut och som säkerställer att ECB inte blir sittande med för många riskabla tillgångar. Parlamentet anser dessutom att ECB bör överväga möjligheten att utvidga policyn att begära minst två kreditvärderingar innan ett värdepapper accepteras som säkerhet från att inte bara omfatta värdepapperiserade tillgångar utan alla andra typer av säkerheter i situationer då det för närvarande endast krävs en kreditvärdering. ECB uppmanas att utveckla sina egna riskvärderingsramar.

33.

Europaparlamentet betonar att de villkor som gäller för banker som utnyttjar Target 2-avvecklingssystemet och mer generellt ECB:s likviditetsfaciliteter är en allvarlig fråga när det gäller kreditrisker för ECB självt. ECB uppmanas därför att mer regelbundet tillhandahålla offentlig information om flödena mellan euroområdets centralbanker, såsom de mäts i Target 2-avvecklingssystemet, i syfte att öka transparensen och möjliggöra verklig insikt i den senaste tidens utvecklingstendenser så att dessa flöden inte av misstag tolkas som permanenta överföringar från länder med överkott i bytesbalansen till länder med underskott.

34.

Europaparlamentet är bekymrat över de stora obalanserna vad gäller löptid och valutor i flera systemviktiga och icke-systemviktiga bankinstitut i euroområdet.

35.

Europaparlamentet anser att det i den nuvarande krissituationen är av största vikt att fastställa och offentliggöra nya stränga villkor i förbindelse med ECB:s likviditetsvillkor, däribland tillsynsbestämmelser som går längre än interna och icke offentliggjorda regler och värderingsavdrag i förbindelse med den säkerhet som den accepterat för sina refinansieringstransaktioner.

36.

Europaparlamentet uppmanar ECB att undersöka huruvida ett krav på obligatoriska reserver skulle kunna vara ytterligare ett instrument som tillsammans med räntan kan bidra till att bevara den finansiella stabiliteten utan att hindra återhämtningen.

37.

Europaparlamentet noterar att en av konsekvenserna av penningpolitiken före och under krisen i USA och EU har varit skapandet av en brant avkastningskurva, vilket hjälper banksystemet att rekapitalisera sig snabbare med hjälp av insättare och kortfristiga lån.

38.

Europaparlamentet understryker ECB:s sedan många år konsekventa och rigorösa ståndpunkt i frågan om att stärka den ekonomiska styrningen i EU:s intresse.

Ekonomisk och finansiell styrning

39.

Europaparlamentet efterlyser en makrotillsyn över finanssystemet som är bättre integrerad i penningpolitiken och som beaktar skillnader mellan länder i och utanför euroområdet. Parlamentet efterlyser även ytterligare insatser för att utveckla en integrerad analytisk ram för en gemensam bedömning av makrotillsynen och penningpolitiken och för att ytterligare utveckla ESRB:s makrotillsynsverktyg, med beaktande av särdragen i nationella, rättsliga och andra finansiella system.

40.

Europaparlamentet efterlyser en betydande ökning i resurserna för den nya finansiella tillsynsarkitekturen i syfte att öka dess effektivitet. Parlamentet efterlyser också en löpande analys av den finansiella tillsynsarkitekturens effektivitet med hjälp av konsekvensbedömningar och för en utveckling av den långsiktiga möjligheten att inrätta ett enda europeisk finansiell tillsynsmyndighet som under samma tak skulle sammanföra de nuvarande europeiska tillsynsmyndigheterna och Europeiska systemrisknämnden.

41.

Europaparlamentet betonar behovet av en gemensam europeisk finansminister, som möjligen skulle kunna komma från kommissionen, enligt principerna i det förslag som Jean-Claude Trichet lade fram i Aachen den 2 juni 2011. Parlamentet anser att frågan om den demokratiska legitimiteten i ett sådant förslag måste tas upp på ett lämpligt sätt. I en monetär union berör finanspolitiken inte bara medlemsstaterna själva, utan har många gränsöverskridande sidoeffekter. Den nuvarande krisen har visat begränsningarna i en hundraprocentigt decentraliserad finanspolitik. Parlamentet anser att en europeisk finansminister bör vara demokratiskt ansvarsskyldig inför Europaparlamentet. Parlamentet understryker att ett steg vidare mot en finanspolitisk union inom ramen för gemenskapsmetoden kräver ökat demokratiskt egenansvar och en eventuell översyn av fördraget på lång sikt, men konstaterar att det inom de nuvarande ramarna är möjligt med en starkare ekonomisk styrning på kort sikt.

42.

Europaparlamentet betonar behovet av ett gemensamt europeiskt skuldkontor för att frigöra ECB från dess i det närmaste finanspolitiska roll. Parlamentet anser att detta europeiska skuldkontor skulle kunna inrättas genom en ändring av EU-fördraget.

43.

Europaparlamentet välkomnar att den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) har fått rätt att köpa statspapper på andrahandsmarknaden, eftersom detta skulle kunna minska pressen på ECB under nuvarande omständigheter.

44.

Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang att ESM har inrättats utanför EU-fördragen och uppmanar därför kommissionen att föreslå en permanent krislösningsmekanism som bygger på gemenskapsbestämmelserna (t.ex. en europeisk valutafond).

45.

Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att snabbt genomföra och tillämpa reglerna i paketet om ekonomisk styrning. Parlamentet kräver i detta sammanhang att stabilitets- och tillväxtpakten tillämpas konsekvent och balanserat och att en automatisk sanktionsmekanism inträder mot länder som har budgetunderskott.

46.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen före utgången av 2011 lägger fram en rapport om inrättande av ett system för gemensam emittering av europeiska statspapper eller eurovärdepapper, på basis av gemensamt och solidariskt ansvar, om så behövs åtföljd av lagstiftningsförslag.

Den externa dimensionen

47.

Med hänsyn till att ECB, IMF och kommissionen samarbetar om uppdrag i vissa medlemsstater uppmanar Europaparlamentet kommissionen att lägga fram förslag till en gemensam extern representation av euroområdet i enlighet med artikel 138 i EUF-fördraget, särskilt i IMF.

Transparens och ansvars- och redovisningsskyldighet

48.

Europaparlamentet rekommenderar att ECB ökar transparensen i sitt arbete i syfte att stärka legitimiteten och förutsägbarheten. Parlamentet upprepar sin sedan länge framförda begäran om att sammanfattningarna av protokollen från ECB-rådets möten ska offentliggöras.

49.

Europaparlamentet efterlyser, i linje med revisionsrättens rapporter, mer transparens och ansvars- och redovisningsskyldighet när det gäller dokumentering av beslut avseende rekryteringsförfaranden samt översyner av löner och bonus.

50.

Europaparlamentet välkomnar att ECB förbundit sig till ansvars- och redovisningsskyldighet inför parlamentet, och betonar den mycket konstruktiva roll som ECB spelat på högsta nivå och via sin personal i medbeslutandeförfarandet.

*

* *

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Eurogruppen och Europeiska centralbanken.


(1)  EGT C 138, 4.5.1998, s. 177.

(2)  Antagna texter, P7_TA(2010)0418.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/7


Torsdagen den 1 december 2011
Insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid

P7_TA(2011)0531

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid (2011/2088(INI))

2013/C 165 E/02

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av artikel 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt artiklarna 23, 28 och 29,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande (1),

med beaktande av kommissionens meddelande om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa (KOM(2006)0481),

med beaktande av kommissionens meddelande ”Unga på väg: Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen (KOM(2010)0477),

med beaktande av kommissionens meddelande ”Insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid: ett viktigt bidrag till strategin Europa 2020” (KOM(2011)0018),

med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation angående insatser för att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid (KOM(2011)0019),

med beaktande av kommissionens meddelande ”Förskola – en bättre grund för framtiden” (KOM(2011)0066),

med beaktande av kommissionens meddelande ”En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020” (KOM(2011)0173),

med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 21 november 2008, om att förbereda unga inför 2000-talet: ett program för europeiskt samarbete på utbildningsområdet (2),

med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) (3),

med beaktande av rådets slutsatser av den 26 november 2009 om utbildning för barn med invandrarbakgrund (4),

med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om utbildningens sociala dimension (5),

med beaktande av sin resolution av den 1 februari 2007 om diskriminering av unga flickor och kvinnor när det gäller utbildning (6),

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2008 om en EU-strategi för barnets rättigheter (7),

med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om bättre utbildning för lärare (8),

med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om kärnkompetenser för en värld i förändring: genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” (9),

med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om en EU-strategi för ungdomar – satsa på ungdomars egna möjligheter (10),

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer (11),

med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om inlärning i tidig ålder i Europeiska unionen (12),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0363/2011), och av följande skäl:

A.

För att fullt ut kunna delta i samhället och för att utvecklas som personer och medborgare behöver ungdomar ett brett spektrum av kunskaper och färdigheter av grundläggande betydelse för deras intellektuella och sociala utveckling, bland annat förmågan till effektiv kommunikation, arbete i grupp, problemlösning och förmågan att kritiskt bedöma information.

B.

Ungas utbildning bidrar bl.a. till deras personliga utveckling, till en bättre social integrering och till större ansvarskänsla och initiativförmåga.

C.

Andelen elever som lämnar skolan i förtid varierar såväl mellan EU:s medlemsstater som mellan städer och regioner och socioekonomisk befolkningskategori och beror på en rad olika sammansatta faktorer.

D.

Ett av de fem centrala målen i Europa 2020-strategin är att minska andelen ungdomar som lämnar skolan i förtid till mindre än 10 procent och öka andelen yngre personer med högskoleexamen eller motsvarande utbildning till minst 40 procent.

E.

Medlemsstaterna enades om det 10-procentiga målet redan 2003, men bara sju av dem har lyckats nå detta riktmärke och 2009 låg den genomsnittliga andelen elever som lämnade skolan i förtid på 14,4 procent.

F.

Även om andelen elever som slutar skolan i förtid har minskat stadigt under det senaste årtiondet saknar de flesta medlemsstater fortfarande en samlad och tillräckligt samordnad strategi för att komma till rätta med problemet.

G.

24,1 procent av alla femtonåringar i medlemsstaterna har dåliga läs- och skrivfärdigheter.

H.

Läs- och skrivfärdigheter är nödvändiga baskunskaper som alla unga behöver för att göra framsteg inom skolämnena och för att komma in på arbetsmarknaden, förstå och analysera information samt kommunicera korrekt och delta i kulturlivet. Det behövs därför särskilda åtgärder mot bristande läs- och skrivfärdigheter.

I.

Att elever lämnar skolan i förtid får inte bara stora konsekvenser för den ekonomiska tillväxten, utan också för EU:s sociala sammanhållning, kunskapsbas och sociala stabilitet genom att ungdomarnas arbetsmarknadsutsikter, hälsa och välbefinnande påverkas negativt, och en låg utbildningsnivå är också en huvudorsak till fattigdom och dålig hälsa.

J.

Att elever lämnar skolan i förtid är en starkt bidragande orsak till arbetslöshet, fattigdom och socialt utanförskap.

Kännetecknande för skolavhopp

1.

Europaparlamentet framhåller att grunden för ett barns framtida utbildningsväg och välbefinnande läggs under de första levnadsåren och att detta kan bidra till att väcka tanken om livslångt lärande, samt att den tidiga barndomen är en tid då mottaglighet, språkinlärning och förmågan att knyta sociala kontakter – egenskaper som kommer att bli väsentliga i morgondagens samhälle – bör uppmuntras så att barnet lättare kan integreras i både skola och samhälle alltifrån unga år och skolavhopp således motverkas. Parlamentet upprepar kravet i sin resolution om inlärning i tidig ålder i Europeiska unionen på att det bör tas fram en europeisk ram för förskolor och barnomsorg som omfattar barn från så tidig ålder som möjligt, bl.a. i form av offentliga och kostnadsfria förskolor.

2.

Europaparlamentet noterar att skolavhopp är särskilt vanliga bland barn från fattiga och missgynnade miljöer och barn från invandrarfamiljer och att skolavhoppen ofta hör samman med fattigdom och socialt utanförskap.

3.

Europaparlamentet föreslår att språkstöd erbjuds elever med invandrarbakgrund.

4.

Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang att det måste vidtas åtgärder för att romska barn och papperslösa barn ska kunna gå i skola.

5.

Europaparlamentet konstaterar att bland de romska barnen är 20 procent inte ens inskrivna i skolan och 30 procent lämnar skolan i förtid. Parlamentet betonar att skolavhopp visserligen är vanligare bland pojkar än bland flickor, men att de traditionella samfunden av romer utgör ett särfall, eftersom flickorna där, till följd av tidiga äktenskap, oftare lämnar skolan i förtid än pojkarna och gör det i yngre ålder (ca 12–13 år) än pojkarna (ca 14–15 år). Parlamentet påpekar att de traditionella samfunden av romer därför behöver ytterligare positiva åtgärder för att komma till rätta med de skolavhopp som blir resultatet av dessa skadliga traditionella sedvänjor.

6.

Europaparlamentet noterar att en ineffektiv politik för att arbete ska kunna förenas med familjeliv medför flera skolavhopp och misslyckanden i studierna överlag, och att det måste göras mer för att förbättra den här politiken.

7.

Europaparlamentet konstaterar att generationerna påverkar varandra, dvs. det finns en stark tendens att barn till skolavhoppare själva blir skolavhoppare. Parlamentet betonar att familjestrukturen betyder mycket för barnens förmåga och motivation att klara sig bra i skolan.

8.

Europaparlamentet konstaterar i fråga om omvårdnad av de yngsta barnen att familjens roll och en nära relation mellan barn och föräldrar under de första levnadsåren är av grundläggande betydelse för en god integration i skolan.

9.

Europaparlamentet varnar för att särskilda inlärningssvårigheter och problem som hänger samman med dem ökar risken för skolavhopp bland drabbade barn.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge elever med inlärningssvårigheter möjlighet att delta i aktiviteter utanför lektionerna och utanför skolan, så att de kan utveckla sådana centrala färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden.

11.

Europaparlamentet påpekar att de som lämnar skolan i förtid kan få svårt att delta i livslångt lärande av hög kvalitet.

12.

Europaparlamentet hänvisar här till OECD:s Pisa-undersökningar som visar att elever i skolsystem med lägre nivåer av vertikal och horisontell differentiering i mindre utsträckning tvingas gå om en klass eller stängs av. Parlamentet understryker OECD:s slutsats att elever med svagare social bakgrund lider mest av att tvingas gå om en klass eller av att stängas av.

13.

Europaparlamentet hänvisar till OECD:s konstaterande att en tidig uppdelning i olika utbildningsgångar förstärker de socioekonomiska ojämlikheterna när det gäller utbildningsmöjligheter, utan att genomsnittsresultaten i dessa utbildningssystem höjs.

14.

Europaparlamentet hänvisar här till OECD:s konstaterande att flyttning av en elev från en skola till en annan på grund av dåliga studieresultat, uppförandeproblem eller särskilda inlärningssvårigheter samt uppdelningen inom alla ämnen av elever alltefter deras färdigheter inverkar negativt på skolsystemets resultat i Pisa-jämförelsen.

15.

Europaparlamentet hänvisar här till OECD:s konstaterande att socioekonomiskt missgynnade elever ofta är dubbelt missgynnade eftersom de går i skolor som på olika sätt är socioekonomiskt missgynnande och där det finns färre och mindre kvalificerade lärare.

Behovet av en individanpassad strategi

16.

Europaparlamentet framhåller att lika möjligheter att få och välja utbildning och tillgång till utbildning av god kvalitet för alla, oavsett social, etnisk eller religiös bakgrund och oavsett kön eller funktionsnedsättning, är avgörande för att vi ska få ett rättvisare och jämlikare samhälle som ger bättre utrymme för alla och som är dynamiskt och innovativt med god sammanhållning. Parlamentet betonar de offentliga tjänsternas roll i detta sammanhang.

17.

Europaparlamentet framhåller att skolundervisningen är ett av de bästa sätten att ge alla lika chans till framgång och möjligheter att förvärva kunskaper och kompetens för att komma in på arbetsmarknaden och bryta det sociala arvet. Parlamentet efterlyser en bättre samordning av utbildningsstödet, större tillgång till det och utökning av de sociala tjänsterna och stödet till familjer.

18.

Europaparlamentet efterlyser en individanpassad strategi för alla vad gäller utbildning, med början i förskolan, som vid behov innefattar riktat stöd för personer som riskerar att lämna skolan i förtid, särskilt för barn och ungdomar med funktionsnedsättning.

19.

Europaparlamentet efterlyser större insatser för att den individanpassade strategin specifikt ska kunna hjälpa elever med inlärningssvårigheter såsom läs-, skriv- och räknesvårigheter eller koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet.

20.

Europaparlamentet konstaterar att skolavhopp ofta beror på problem som ligger utanför skolan och att dessa måste kartläggas och hanteras.

21.

Europaparlamentet föreslår att alla högstadie-, gymnasie- och yrkesskolor erbjuder rådgivning genom personal vid sidan av lärarkåren, så att elever med personliga problem i förtroende kan tala ut om dessa. Parlamentet betonar att rådgivningspersonalen måste ha lämplig utbildning och därför möjlighet till fortbildning i särskilda färdigheter.

22.

Europaparlamentet uppmuntrar till att inlärningssvårigheter åtgärdas i ett tidigt skede, i takt med att de ger sig till känna, och föreslår att det införs effektiva mekanismer för tidig varning och uppföljningsförfaranden för att förhindra att problem tillspetsas. Detta förutsätter ofrånkomligen flervägskommunikation och ett närmare samarbete mellan skolor och föräldrar och lokala beslutsfattare, vid behov med hjälp av skolombudsmän.

23.

Europaparlamentet anser att föräldrarådgivning bör erbjudas, med tanke på familjens inflytande på elevernas pedagogiska och sociala utveckling.

24.

Europaparlamentet understryker att anledningen till barns och ungdomars misslyckande ofta är att undervisningens innehåll inte är anpassat till barnens behov i livet och deras socialt betingade intressen. Parlamentet påpekar att ett alltför stelbent och likriktat undervisningssystem gör det svårare att individanpassa skolarbetet och anknyta det till vardagens krav.

25.

Europaparlamentet förespråkar bättre yrkesväglednings- och arbetslivserfarenhetsprogram i skolorna, tillsammans med att skolorna ska ordna besök och utbyten som tjänar kulturens och undervisningens syften, vilket också ska innefatta närkontakter med företagandets värld, för att inte arbetslivet ska framstå som så märkvärdigt för eleverna och eleverna således ska kunna fatta välgrundade beslut om sitt yrkesval. Parlamentet betonar att yrkesvägledare måste få lämplig och löpande utbildning för att de i förebyggande syfte ska kunna ta sig an elever som kan tänkas lämna skolan i förtid.

26.

Europaparlamentet anser att det behövs kraftfulla strategier för integration av elever med sensoriska funktionshinder i de allmänna skolorna och uppmanar medlemsstaterna att frångå strategier som bygger på undervisning i särskola.

27.

Europaparlamentet framhåller att frivilligarbetet har stor betydelse som social integrationsfaktor och uppmanar medlemsstaterna att göra Europeiska volontärtjänsten allmänt tillgänglig som personlig, pedagogisk och yrkesmässig utvecklingsfaktor.

28.

Europaparlamentet rekommenderar att mentorsprogram införs i skolorna, framför allt för att eleverna ska få träffa tidigare elever för att diskutera olika studieinriktningar och yrkesval.

29.

Europaparlamentet erkänner att det kan vara stigmatiserande för lågpresterande elever att gå om en årskurs och att det inte nödvändigtvis leder till bättre resultat. Parlamentet betonar att medlemsstater där det är vanligt att elever tvingas gå om en årskurs bör begränsa denna praxis och ersätta den med ett individuellt och flexibelt stöd, vilket fungerar effektivare.

30.

Europaparlamentet påminner om att informations- och kommunikationstekniken kan inverka positivt på pedagogiken och främja motivation och lärande. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna gynnar och förbättrar elevernas tillgång till den nya tekniken redan under de första skolåren och inrättar utbildningsprogram för lärarna.

31.

Europaparlamentet noterar att socialt och ekonomiskt tryck på missgynnade familjer kan tvinga elever att lämna skolan i förtid för att komma ut på arbetsmarknaden och bidra till familjens inkomster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa ett system med behovsprövat ekonomiskt stöd till dem som behöver det för att lösa detta problem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ekonomiskt stödja de föräldrar som ger sina barn kärlek och tid under de första levnadsåren och ger samhället framtidsutsikter genom en investering i humankapital; ett värde som alltför ofta underskattas.

32.

Europaparlamentet föreslår att andra fördelningspolitiska åtgärder införs, såsom gratis skolbespisning, skolböcker och nödvändig idrottsutrustning, för att minska effekterna av sociala orättvisor, samtidigt som man måste motverka risken för att dessa elever stämplas.

33.

Europaparlamentet påpekar att personer med funktionsnedsättning bör ges ytterligare stöd för att minska risken för att de lämnar skolan i förtid och för att de ska få en fullgod utbildning.

34.

Europaparlamentet betonar att statliga undervisningssystem av högsta kvalitet, där alla kan få kostnadsfri undervisning i en trygg miljö med goda förutsättningar, har en avgörande betydelse.

35.

Europaparlamentet efterlyser särskilda åtgärder för att förebygga och hantera mobbning och våld i skolorna.

36.

Europaparlamentet erinrar om vikten av att öka antalet elever som går ut högstadiet för att därmed främja att grundläggande kompetens uppnås.

Delat ansvar

37.

Europaparlamentet framhåller att många olika aktörer kan förhindra att elever lämnar skolan i förtid, inte bara föräldrar och all skolpersonal utan också offentliga myndigheter, både på nationell och lokal nivå, och efterlyser ett närmare samarbete mellan alla dessa aktörer, tillsammans med den lokala hälso- och sjukvården och det lokala socialväsendet. Parlamentet konstaterar att en gemensam insats kan vara effektiv för att hjälpa de berörda personerna att övervinna flera hinder för att lyckas med utbildning och arbete. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av studiebidrag som ger barn från missgynnade miljöer samma rättigheter som alla andra.

38.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att motverka stereotypa föreställningar hos personer inom de sociokulturellt mest missgynnade grupperna som gör att de alltför tidigt riktar in sig på korta yrkesutbildningar trots barnens skolresultat.

39.

Europaparlamentet föreslår att strategier mot skolavhopp bör utgå från en undersökning av de främsta orsakerna till skolavhopp som ska ledas av berörda lokala och regionala myndigheter. Undersökningen ska omfatta olika elevgrupper, skolor, regioner och kommuner.

40.

Europaparlamentet understryker att den särskilda relationen föräldrar–barn måste stärkas, eftersom den är mycket viktig för barnets utveckling och framtida stabilitet och för en lyckad skolgång. Att barn får en god omvårdnad under de första levnadsåren utgör ett mervärde för samhället och gör det möjligt att minska kostnaderna för ungdomsbrottslighet, kriminalitet, depression och andra problem som orsakas av bristen på stabilitet och leder till att elever hoppar av skolan.

41.

Europaparlamentet betonar att ungdomar, även skolavhopparna själva, måste delta i diskussionerna om hur strategierna och programmen för att förhindra skolavhopp ska utformas och genomföras. Ett aktivt deltagande, exempelvis via elevråd, kan motivera dem genom att få dem att känna sig mer inkluderade i diskussioner om hur de ska lyckas med studierna.

42.

Europaparlamentet understryker att det behövs en ingående undersökning av effektiviteten i de nuvarande nationella strategierna, eftersom de kan bli en källa till information för utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan medlemsstaterna.

43.

Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna bör ålägga föräldrarna ansvaret för sina barns utbildning tills de fyller 18 år, så att den obligatoriska skolgången på så sätt förlängs med två år från 16 till 18 års ålder eller tills sekundärutbildningen har avslutats.

44.

Europaparlamentet erkänner att det kan vara svårt att kartlägga de olika aktörernas insatser i medlemsstaterna, men att detta bör uppmuntras med tanke på utbytet av bästa praxis. Parlamentet betonar behovet av en bättre samordning mellan dessa olika tjänster inom hela EU, samt en bättre samordning mellan de nationella, regionala och lokala myndigheterna inom medlemsstaterna.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta och utarbeta strategier som gör det möjligt att på ett tidigt stadium identifiera vilka elever som troligast riskerar att lämna skolan i förtid.

46.

Europaparlamentet konstaterar att ett målinriktat utbud av förskola och barnomsorg med hög kvalitet och välutbildad personal leder till färre skolavhopp.

47.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att investera i lärarutbildning och i kvalificerad personal i både förskolan och grundskolan och att regelbundet se över och uppdatera skolsystemen och programmen för lärarnas fortbildning och betonar vikten av att barnens inträde i skolmiljön sker vid tidig ålder. Parlamentet föreslår att lärarassistenter anställs i skolorna för att arbeta med elever med svårigheter och bistå lärarna i deras arbete samt stödpersonal för att hjälpa barn med funktionsnedsättning att gå i den allmänna skolan eller i skolor som är anpassade till deras funktionsnedsättning.

48.

Europaparlamentet påpekar den grundläggande betydelsen av kompletterande stödundervisning i skolorna för att hjälpa elever med inlärningssvårigheter, tillsammans med vikten av uppmuntran och stöd till elever som känner sig svikna och övergivna av skolan och familjen. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att investera i utbildning och samhälleligt stöd till föräldrar som väljer att stanna hemma för att ta hand om sina barn under de första åren.

49.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de ska lägga fram nationella handlingsplaner och uppmanar kommissionen att inom ett år lägga fram en översikt, bedömning och utvärdering av handlingsplanerna för parlamentet.

50.

Europaparlamentet framhåller att positiva relationer mellan lärare och elever är mycket viktiga för att ungdomar ska engagera sig i lärandet. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att investera i lämplig utbildning för lärare för att de ska kunna engagera sig i sina elever och motivera dem.

51.

Europaparlamentet uppmanar lärarutbildningsinstitutionerna att utarbeta fortbildningsprogram för lärare, så att den pedagogiska, psykologiska och metodiska verksamheten också kommer att innefatta arbete med den riskgrupp av elever som har hög frånvaro och saknar motivation för att lära sig, och att bland lärare och föräldrar ge litteraturen om denna problematik en mera utbredd spridning.

52.

Europaparlamentet pekar på behovet att införa pedagogisk terapi och att genom fostrande och didaktiska åtgärder ingripa mot orsaker till och symptom på svårigheter som barn har under inlärningen i syfte att undanröja misslyckanden i skolan och följderna därav.

53.

Europaparlamentet anser att lärare behöver sociala färdigheter och tid för att erkänna och stödja olika inlärningsmetoder samt frihet och utrymme att använda olika ut- och inlärningsmetoder i samförstånd med eleverna.

54.

Europaparlamentet konstaterar att elever så tidigt som möjligt måste göras medvetna om vilka olika yrkesval som står öppna för dem och föreslår att skolor och universitet upprättar ett samarbete med lokala myndigheter, organisationer och föreningar för att elever ska få träffa yrkesverksamma inom olika områden och också lära sig mer om företagande.

55.

Europaparlamentet framhåller att ungdomar behöver lämpliga klass- och gruppstorlekar och en stimulerande inlärningsmiljö med plats för alla.

56.

Europaparlamentet påpekar även att ständiga klasslärarbyten, tvåskift på skolor och dålig schemaläggning inverkar negativt på hur effektivt eleverna tillägnar sig kunskap och således ger en negativ inställning till skolplikten.

Olika strategier för lärande

57.

Europaparlamentet erkänner den allmänna rätten till livslångt lärande, vilket innefattar inte bara formellt utan också icke-formellt och informellt lärande.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala självstyrelseorgan med befogenheter inom utbildning att erkänna och validera kunskaper som förvärvats icke-formellt och informellt, för att människor lättare ska kunna återgå till utbildningssystemet.

59.

Europaparlamentet erkänner att idrott, kulturell verksamhet, frivilligarbete och samhällsengagemang bidrar till att skapa forum för icke-formell utbildning och livslångt lärande.

60.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt för elever att ha tillgång till olika utbildningsvägar, som kombinerar teoretisk utbildning och yrkesutbildning, och påpekar att en väl avvägd kombination av dessa utbildningsvägar, beroende på elevernas ålder och läggning, ger eleverna störst chans att få ett bra arbete. Parlamentet påpekar i detta sammanhang vikten av att främja övergångar mellan skolsystemet och arbetslivet samt mellan olika utbildningssystem och betonar också att möjligheten att lära sig ett annat europeiskt språk är viktig för att ungdomarna ska bli rörligare och mer motiverade att utveckla intressen och perspektiv utanför sin egen snäva miljö.

61.

Europaparlamentet betonar mervärdet med initiativ och program för föräldrar som därmed får möjlighet till livslångt lärande för att de ska kunna förbättra sin utbildning och därmed stärka undervisningen och lärandet i hemmet med sina barn.

62.

Europaparlamentet efterlyser modernare utrustning i skolorna, med tanke på de möjligheter som digitaliseringen innebär för undervisningsmetoderna. Man bör även ta hänsyn till de kvalifikationer som är nödvändiga för framtidens jobb, såsom språkkunskaper eller it-kunskaper.

63.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till arbetsmarknadens krav och vidta åtgärder för att höja yrkesutbildningens status så att den ses som ett tänkbart alternativ för elever, oavsett färdighetsnivå och att samtidigt öka samarbetet mellan yrkesskolorna och företag.

64.

Europaparlamentet betonar att studieteknik bör inta en central plats i alla läroplaner. Parlamentet konstaterar att aktiv pedagogik är mycket viktigt för att få fler ungdomar att delta i lärandeprocessen och ge dem lust att fördjupa sina kunskaper, och rekommenderar att nya tekniska tillämpningar införs, såsom sakernas internet, för att öka motivationen och förbättra resultaten.

65.

Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla och stödja fritidsaktiviteter utanför skolgången. Att alla får tillgång till sådana fritidsaktiviteter, vare sig det är fråga om idrott, kultur eller rätt och slätt fri tid utan aktiviteter, kan minska skolket och skolavhoppen och är mycket viktigt för barnens utveckling.

66.

Europaparlamentet framhåller att skolornas fritidsaktiviteter bör utvecklas, eftersom det bidrar till att skapa en positiv bild av skolmiljön. Att ge elever fler incitament för att gå i skolan är ett sätt att förebygga skolavhopp.

67.

Europaparlamentet erkänner att ungdomsorganisationerna är betydelsefulla för att förebygga skolavhopp, eftersom de erbjuder icke-formell utbildning som ger ungdomar viktiga färdigheter, ansvarskänsla och ökat självförtroende.

68.

Europaparlamentet erkänner att det i alla medlemsstater är sällsynt att alla elever uppnår tillräcklig läs-, skriv- och räknekunnighet, vilket bidrar till skolavhopp. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna snarast bör fastställa mål för att alla elever som lämnar grundskolan ska kunna läsa, skriva och räkna på en lämplig nivå för deras ålder. Medlemsstaterna bör också inrätta program i läs- och skrivkunnighet samt matematik för att elever som inte har tillägnat sig dessa viktiga kunskaper under sin skolgång ska kunna komma i kapp så snabbt som möjligt.

Andra chans-lösningar

69.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se efter hur elever som lämnat skolan i förtid kan återinslussas i skolsystemet med hjälp av lämpliga program, såsom skolor som ger en andra chans och erbjuder en lämplig lärandemiljö, där ungdomar kan återfå självförtroendet och tron på sin förmåga till lärande.

70.

Europaparlamentet konstaterar att det, för att dessa återinslussningsåtgärder ska nå ut till dem som mest behöver dem, bör vidtas lämpliga åtgärder för att se efter vilka elever som berörs av dem och för att övervaka dem, tillsammans med åtgärder för att öka medvetenheten och mäta resultaten.

71.

Europaparlamentet betonar att återinslussningen lyckas bäst med hjälp av program som tar sikte på de individuella behoven hos skolavhoppare. Parlamentet uppmanar utbildningsinstitutionerna att respektera de enskilda individernas rättigheter och behov i samband med utvecklingen av program för dem.

72.

Europaparlamentet understryker att man på lokal nivå bör ordna med verksamhet för att uppmuntra skolavhoppare att återvända till skolan samt arbeta för att skapa positiva miljöer för skolavhoppare som avser att börja om på nytt.

73.

Europaparlamentet konstaterar att mycket få utvärderingar har gjorts av de olika återinslussningsåtgärderna i medlemsstaterna, och uppmanar därför medlemsstaterna att övervaka och bedöma sina program för återinslussning och fastställa mål för förbättringar.

74.

Europaparlamentet understryker att man måste analysera företeelsen att elever går om ett år i skolan samt hur detta påverkar skolavhoppen, och framhåller betydelsen av individuella program för skolelever.

75.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inrätta flera s.k. andra chans-skolor, förbättra innehållet i deras läroplaner och deras läromaterial och tekniska utrustning och höja kompetensen hos lärarna, eftersom dessa skolor visat sig vara ett viktigt verktyg för att återinslussa personer som halkat ur det formella utbildningssystemet.

Utbildningsväsendet och sysselsättningen

76.

Europaparlamentet påpekar att en minskning av skolavhoppen till högst 10 procent, vilket skulle innebära att Europa 2020-målet uppnåddes, skulle minska ungdomsarbetslösheten och öka sysselsättningsgraden, eftersom 52 procent av dem som lämnat skolan i förtid i dag är utan arbete, vartill kommer uppskattningar från studier om att antalet arbetstillfällen för lågkvalificerad eller okvalificerad arbetskraft kommer att minska ännu mer under de kommande åren. Parlamentet påpekar att man genom en minskning på bara 1 procent skulle kunna få ytterligare 500 000 kvalificerade potentiella arbetstagare.

77.

Europaparlamentet anser att skolavhopp leder till missade chanser för ungdomar och till att EU som helhet förlorar social och ekonomisk potential. Parlamentet understryker att de europeiska länderna, utöver de pågående demografiska förändringarna, inte har råd med detta enorma slöseri med begåvningar och att frågan också bör ses mot bakgrund av att såväl arbetsmarknaden som EU:s konkurrensnivå gynnar personer med högre utbildning. Parlamentet påpekar att en bättre utbildningsnivå således kommer att bidra till ett trendbrott, eftersom högre kompetens kommer att leda till ”smart tillväxt”, och eftersom en ”tillväxt för alla” kommer att förverkligas om en av de huvudsakliga riskfaktorerna bakom arbetslöshet och fattigdom åtgärdas.

78.

Europaparlamentet framhåller sambandet mellan skolavhopp och ungdomsarbetslöshet. Mer än hälften av skolavhopparna i EU var arbetslösa 2009 och skolavhopp kan leda till alltför stort beroende av otrygga anställningar samt förvärra problemet med strukturell arbetslöshet bland den bredare befolkningen.

79.

Europaparlamentet konstaterar att skolavhoppare är mindre benägna för socialt och ekonomiskt företagande vilket får negativa följder för ekonomin och samhället.

80.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att bekämpa skolavhoppen, inte minst med tanke på den demografiska utvecklingen i EU.

81.

Europaparlamentet konstaterar att de långsiktiga ekonomiska och sociala effekterna av skolavhoppen medför avsevärd fattigdomsrisk och att bekämpningen av dem är ett sätt att hindra att ungdomar blir socialt utestängda. Parlamentet anser därför att en minskning av antalet skolavhopp är en nyckelåtgärd för att vi ska uppnå målet i strategier både på nationell nivå och på EU-nivå om att lyfta minst 20 miljoner människor ur fattigdomen och uppmanar med kraft medlemsstaterna att inte sänka skolpliktsåldern.

82.

Europaparlamentet uppmanar arbetsgivare att, där så är möjligt, sporra yngre anställda som inte har gymnasiekompetens att skaffa sig det, genom interna arrangemang så att personalen kan förena studier och arbete. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att deltagande i Leonardo da Vinci-programmet måste främjas.

83.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att så snabbt som möjligt utarbeta en politik som skapar nya arbetstillfällen utgående från ny kompetens.

84.

Europaparlamentet påpekar att utbildningssystemen måste anpassas till arbetsmarknadens behov. I framtiden kommer knappast någon att tillbringa hela arbetslivet inom en enda sektor och eleverna måste därför ha kompetens av de mest mångskiftande slag, såsom kreativitet, förmåga att tänka skapande, allmänbildning och förmåga att snabbt och flexibelt anpassa sig till förhållanden och krav som hela tiden förändras.

85.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att med kommissionens hjälp effektivt undersöka och dokumentera fenomenet med ungdomar som står utanför utbildning, sysselsättning och yrkesutbildning samt åtgärda det.

86.

Europaparlamentet efterlyser utvidgade möjligheter till praktik i företag, parallellt med fortsatt deltagande i skolundervisningen.

87.

Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna ytterligare bör förbättra sin utbildning och yrkesutbildning för att de enskilda individernas behov bättre ska motsvara behoven på arbetsmarknaden, också genom att åtgärda problemen med grundläggande färdigheter (läs-, skriv- och räknekunnighet), genom att verka för yrkesutbildning och utbildning samt genom att vidta åtgärder för att underlätta övergången från utbildningen till arbetsmarknaden.

88.

Europaparlamentet konstaterar att pojkar oftare än flickor lämnar skolan i förtid och att vi riskerar att få en underklass av unga arbetslösa män som är lågutbildade eller helt saknar utbildning och som har dåliga utsikter att komma in på arbetsmarknaden eller att delta i samhällslivet överlag. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma pojkar som har svårt att anpassa sig till skolans värld och att inte sänka skolpliktsåldern.

89.

Med tanke på att kortvariga och osäkra anställningar är vanligare bland lågutbildade personer uppmanar Europaparlamentet kommissionen att se till att insatserna för att hjälpa personer som lämnat skolan i förtid att återinträda på arbetsmarknaden kopplas samman med extra utbildningsprogram som förbättrar deras framtida möjligheter på arbetsmarknaden.

90.

Europaparlamentet påpekar att investeringar i omskolning och i modernisering av yrkesutbildningen är viktiga för att hjälpa personer som lämnat skolan i förtid att komma in på arbetsmarknaden.

91.

Europaparlamentet understryker att den kompetens som lärs ut inom teknisk yrkesutbildning måste uppgraderas och att de specialiseringar som erbjuds effektivare måste fås att motsvara arbetsmarknadens behov, eftersom sammankoppling av utbildning och anställning är en väsentlig del av arbetet med att åtgärda skolavhoppen.

92.

Europaparlamentet anser att man för att motverka skolavhoppen måste koppla utbildningspolitiken till politiken för att främja den ekonomiska återhämtningen och därmed till skapandet av varaktiga arbetstillfällen, och förhindra skolavhopp och avbrutna utbildningar, kortvariga och otrygga anställningar och en allt snabbare kompetensflykt.

93.

Europaparlamentet förordar tidig inlärning av ny informations- och kommunikationsteknik samt språkinlärning eftersom detta är särskilt användbara kommunikationsmedel som i synnerhet unga människor snabbt tar till sig.

EU-strategier

94.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till rådets rekommendation angående insatser för att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid, där det föreslås en ram för heltäckande insatser på detta område, analys av orsakerna till skolavhopp på nationell och lokal nivå i alla medlemsstater, utvärdering av nuvarande åtgärders effektivitet och integrering av förebyggande, ingripande och kompenserande åtgärder för att motverka skolavhopp.

95.

Europaparlamentet anser att en europeisk ram för heltäckande strategier mot skolavhopp skulle kunna ge medlemsstaterna nyttig vägledning om hur de rätt bör inrikta arbetet med att förbättra sin nuvarande politik och utveckla sina nationella reformprogram, låt vara att hänsyn i det sammanhanget måste tas till subsidiaritetsprincipen.

96.

Europaparlamentet varnar för att eventuella nedskärningar i de offentliga utgifterna på utbildningsområdet på grund av den ekonomiska krisen och de budgetåtstramningsåtgärder som genomförs i medlemsstaterna kommer att bli till skada, genom att ytterligare öka antalet elever som lämnar skolan i förtid inom EU.

97.

Europaparlamentet betonar att ökade investeringar mot skolavhopp på längre sikt kan förebygga att ungdomar blir socialbidragsberoende.

98.

Europaparlamentet förespråkar inom ramen för EU:s budget för 2012 det föreslagna pilotprojektet för ungdomar, vilket har som mål att garantera att ungdomar, särskilt personer som hoppat av skolan, integreras på arbetsmarknaden.

99.

Europaparlamentet föreslår att man på ett målinriktat, effektivt och konsekvent sätt använder strukturfonderna, särskilt Europeiska socialfonden, för att fullständigt genomföra EU:s ungdomsstrategier, med en särskild satsning på elever som lämnat skolan i förtid, så att man inom ramen för specifika program i varje medlemsstat kan främja deras integration i samhället, garantera alla en utbildning av hög kvalitet och undvika skolavhopp och skolk.

100.

Europaparlamentet konstaterar att problemet med skolavhopp har olika karaktär från land till land och även inom regionerna, och att det därför inte finns någon patentlösning på det.

101.

Europaparlamentet välkomnar och stöder rådets tillkännagivna plan om att fortsätta kartlägga hur det går för elever som lämnar skolan i förtid genom att uppgifter samlas in från alla medlemsstater och uppmanar kommissionen att verka för detta.

102.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att, med beaktande av uppgiftsskyddets krav, ingående analysera problemet med att elever lämnar skolan i förtid, för att ta reda på de bakomliggande orsakerna på nationell, regional och lokal nivå.

103.

Europaparlamentet konstaterar emellertid att en analys av de grundläggande orsakerna till skolavhoppen förutsätter mer omfattande, konsekventa och enhetliga uppgifter från medlemsstaterna.

104.

Europaparlamentet efterlyser ökade resurser och bättre tillgång till EU:s program för livslångt lärande, vilket ökar elevers och lärares rörlighet, förbättrar utbytet av bästa praxis och bidrar till bättre inlärnings- och utlärningsmetoder, samt en effektivare användning av strukturfondsmedlen för att förebygga frånvaro i skolan.

105.

Europaparlamentet understryker betydelsen av EU-programmet för livslångt lärande och dess fyra enskilda program Comenius, Erasmus, Leonardo da Vinci och Grundtvig, där särskilt Comenius-programmet är viktigt för att bekämpa skolavhopp.

106.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre synliggöra Comenius-programmet, som är ett åtgärdsprogram för enskilda elevers rörlighet och som kan bidra till färre skolavhopp.

*

* *

107.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EUT L 327, 24.11.2006, s. 45.

(2)  EUT C 319, 13.12.2008, s. 20.

(3)  EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.

(4)  EUT C 301, 11.12.2009, s. 5.

(5)  EUT C 135, 26.5.2010, s. 2.

(6)  EUT C 250 E, 25.10.2007, s. 102.

(7)  EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 24.

(8)  EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 12.

(9)  EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 8.

(10)  EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 21.

(11)  Antagna texter, P7_TA(2011)0092.

(12)  Antagna texter, P7_TA(2011)0231.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/19


Torsdagen den 1 december 2011
Kroatiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen

P7_TA(2011)0539

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om Kroatiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (2011/2191(INI))

2013/C 165 E/03

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av utkastet till fördrag om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, protokollet och slutakten,

med beaktande av den ansökan om medlemskap i Europeiska unionen som Republiken Kroatien lämnade in den 21 februari 2003,

med beaktande av kommissionens yttrande av den 20 april 2004 till Republiken Kroatiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen,

med beaktande av rådets beslut av den 3 oktober 2005 att påbörja anslutningsförhandlingar med Republiken Kroatien,

med beaktande av kommissionens regelbundna rapporter om Kroatiens framsteg mot en anslutning, vilka omfattar perioden 2005–2011,

med beaktande av kommissionens interimsrapport om reformerna i Kroatien på området rättsväsen och grundläggande rättigheter av den 2 mars 2011,

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 om länderna på västra Balkan,

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23-24 juni 2011,

med beaktande av alla sina tidigare resolutioner och betänkanden om Kroatiens framsteg och utvidgningsprocessen,

med beaktande av alla tidigare rekommendationer från den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Kroatien,

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för konstitutionella frågor (A7-0389/2011), och av följande skäl:

A.

När Kroatien tjugo år efter självständighetsförklaringen och omkring åtta år efter sin ansökan om EU-medlemskap framgångsrikt avslutade anslutningsförhandlingarna passerade landet en historisk milstolpe i sin EU-integreringsprocess. Kroatiens prestation förtjänar odelad erkännelse.

B.

Anslutningsprocessen har avsevärt bidragit till Kroatiens omvandling till en stabil och mogen demokrati baserad på europeiska värderingar. Utsikten till medlemskap fungerar som en stark drivkraft för reformer genom att den får i gång olika aktörer inom det politiska, ekonomiska och sociala livet och kulturlivet. Reformarbetet måste fortsättas även efter det att förhandlingarna och anslutningen avslutats för att landet och dess medborgare fullt ut ska kunna dra nytta av ett EU-medlemskap.

C.

Kroatiens medlemskap kommer att göra EU starkare, berika den europeiska kulturen och det europeiska arvet och på ett betydelsefullt sätt bidra till att upprätthålla utvidgningsprocessens trovärdighet, samtidigt som Kroatien är ett bra exempel på hur ett samvetsgrant genomförande av alla åtaganden kan leda till att samtliga förhandsmål uppnås.

D.

I anslutningsprocessen är det viktigt att varje lands meriter ska bedömas för sig, att takten i anslutningen bör styras av om Köpenhamnskriterierna uppfylls effektivt och att graden av efterlevnad av dessa kriterier även bör avgöra det slutliga anslutningsdatumet.

E.

Fortsatta reformer och ett fullständigt genomförande av dessa, däribland inom områden som domstolsväsendet och grundläggande rättigheter samt kampen mot korruption, kvarstår som viktiga element för att stärka rättsstatsprincipen till förmån för alla kroatiska medborgare.

F.

En sann försoning mellan olika folkgrupper och etablering av goda relationer med grannländerna bidrar avsevärt till en verklig europeisk integrationsprocess. Att lagföra krigsförbrytare och återintegrera flyktingar och fördrivna personer är grundläggande element i försoningsprocessen.

G.

En framgångsrik kroatisk anslutning kommer att få vidare effekter i Europa och i regionen och positivt driva på den europeiska integrationsprocessen både i EU och i västra Balkanregionen. Utsikter till ett medlemskap i EU är ett viktigt incitament för kandidatländer och potentiella kandidatländer i regionen som är på väg mot en europeisk integration att gå vidare med nödvändiga politiska, ekonomiska och rättsliga reformer och att stärka fred, stabilitet och försoning grundad på goda förbindelser med grannländerna. EU bör stärka det europeiska perspektivet för Kroatiens grannländer och ständigt uppmuntra dessa länder att uppfylla sina skyldigheter på vägen mot fullständigt EU-medlemskap.

1.

Europaparlamentet gläds åt att anslutningsförhandlingarna med Kroatien har avslutats, vilket sätter punkt för sex år av förhandlingar och många år av förberedelser som i hög grad har förändrat landets sociopolitiska, ekonomiska och kulturella landskap. Parlamentet betonar att reformenergin måste hållas vid liv och anser att detta arbete inte är fullbordat utan bör fortsätta med samma oförminskade kraft och hårda arbete efter de avslutade förhandlingarna och långt efter anslutningen. Parlamentet är övertygat om att de positiva resultaten av denna process kommer att stärka de kroatiska medborgarnas stöd och förtroende för EU-medlemskap och att det dessutom kommer att uppmuntra människor att delta i folkomröstningen om EU och stödja anslutningsfördraget. Parlamentet stöder undertecknandet av anslutningsfördraget och uppmanar EU:s medlemsstater att avsluta ratificeringsprocessen inom rimlig tid. Parlamentet ser fram emot att välkomna parlamentariska observatörer från Kroatien.

2.

Genom de tillfälliga bestämmelserna i anslutningsfördraget införs ett undantag från det högsta antalet platser i Europaparlamentet enligt fördragen fram till slutet av valperioden 2009–2014. Europaparlamentet är fast beslutet att lägga fram sitt förslag till beslut om sin nya sammansättning i god tid före valet 2014, i enlighet med artikel 14.2 i EU-fördraget. Parlamentet påpekar att alla relevanta institutionella aspekter av anslutningen måste beaktas i sin helhet.

3.

Europaparlamentet påpekar att förfarandena för antagande av å ena sidan fördraget om anslutning av Republiken Kroatien och å andra sidan de protokoll som begärts av Irland och Tjeckien har olika fördragsrättsliga grunder – artikel 49 i EU-fördraget respektive artikel 48 i EU-fördraget – och att de därför juridiskt sett inte kan införlivas i en och samma akt.

4.

Europaparlamentet är övertygat om att de avslutade anslutningsförhandlingarna är ett bevis för trovärdigheten i EU:s utvidgningsprocess. Parlamentet betonar att de framsteg som gjorts på vägen mot medlemskap återspeglar det faktum att utsikterna till anslutning alltjämt främjar politiska och ekonomiska reformer och att den europeiska integrationen är ett medel för försoning mellan länder, även utanför EU:s gränser.

5.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen objektivt ska övervaka ytterligare förberedelser inför anslutningen och hjälpa de kroatiska myndigheterna att uppfylla de åtaganden och skyldigheter som man förbundit sig till under förhandlingarna. Parlamentet välkomnar anslutningsfördragets hänvisning till civilsamhällets deltagande i övervakningsprocessen och uppmanar kommissionen att fullständigt utnyttja denna klausul och föra ett nära samråd med företrädare för civilsamhället. Parlamentet anser att mekanismen för övervakning inför anslutningen kan ge Kroatien extra stöd i dess fortsatta reformarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det stöd som beviljats via instrumentet för föranslutningsstöd även i fortsättningen blir så lämpligt och effektivt som möjligt.

6.

Europaparlamentet understryker att man särskilt måste inrikta sig på de åtaganden som gjorts i fråga om domstolsväsendet, inrikesfrågor och grundläggande rättigheter – däribland åtagandena att skydda mediernas frihet som ett av demokratins centrala instrument, fortsatt genomföra reformen och effektiviseringen av domstolsväsendet, opartiskt hantera krigsbrottsmål, bekämpa korruption och organiserad brottslighet samt sörja för såväl gränsförvaltning och polissamarbete som civilrättsligt och straffrättsligt samarbete – liksom de åtaganden som gjorts på det konkurrenspolitiska området för att omstrukturera skeppsbyggnads- och stålindustrier. Parlamentet påpekar att det är viktigt att Kroatien uppnår positiva resultat på dessa områden före anslutningen.

7.

Europaparlamentet kommer att följa övervakningsprocessen och uppmanar kommissionen att regelbundet informera parlamentet om i vilken utsträckning de kroatiska myndigheterna lever upp till de åtaganden man förbundit sig till i anslutningsfördraget, så att de vid anslutningen den 1 juli 2013 fullt ut ska kunna uppfylla sina skyldigheter som medlemsstat. Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att genomföra dessa åtaganden på ett öppet och integrerande sätt, med medverkan av det kroatiska parlamentet och civilsamhället, och att regelbundet utvärdera framstegen i reformerna. Parlamentet förbehåller sig rätten att när som helst under övervakningsprocessen rikta rekommendationer till kommissionen och de kroatiska myndigheterna.

8.

Europaparlamentet konstaterar att Kroatien har gjort goda framsteg i reformen av domstolsväsendet och uppmanar landet att fortsätta sina reformer på detta område enligt kommissionens rekommendationer, eftersom ett effektivt, oberoende och opartiskt rättssystem är en viktig förutsättning för ekonomisk utveckling och stärker medborgarnas tilltro till rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar Kroatien att lösa de återstående problemen på detta område, och särskilt att effektivisera domstolsväsendet och genomföra bestämmelserna om domstolsväsendets oberoende, opartiskhet och ansvarstagande samt om objektiva meritbaserade kriterier vid tillsättning och befordran av domare.

9.

Europaparlamentet välkomnar Kroatiens beslutsamhet att bekämpa korruptionen och anser att kampen mot korruptionen är en av de främsta prioriteringarna, särskilt korruption på hög nivå – inom domstolsväsendet, de brottsbekämpande myndigheterna, den offentliga förvaltningen och de statligt ägda företagen – som beslutsamt måste bekämpas varhelst den förekommer genom en sträng tillämpning av lagstiftningen och övertygande resultat när det gäller framgångsrika åtal. Parlamentet påpekar att insynen och integriteten måste stärkas ytterligare inom den offentliga förvaltningen och polisväsendet. Parlamentet anser det ytterst viktigt att lagstiftningen om offentlig upphandling genomförs på ett effektivt sätt, detta för att säkerställa att insyn råder i den offentliga sektorn, ge medborgarna tillgång till information om offentliga utgifter samt öka insynen i finansieringen av politiska partier.

10.

Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att fortsätta att stärka de korruptionsbekämpande organens administrativa kapacitet, bland annat genom att tillämpa bästa praxis från EU, och att främja en kultur av ansvarstagande inom politiken, den offentliga sektorn och domstolsväsendet som en nödvändig förutsättning för att bygga upp och stärka rättsstatsprincipen. Parlamentet understryker att fortsatta insatser krävs för att nå bättre resultat när det gäller att på ett effektivt sätt driva mål som rör organiserad brottslighet och korruption och för att införa strängare lagstiftning som förbjuder företag som har kopplingar till brottsliga organisationer att delta i offentliga upphandlingar. Det är viktigt att fortsätta reformen av de brottsbekämpande myndigheterna så att de blir effektiva, ändamålsenliga och politiskt oberoende och så att de respekterar de medborgerliga rättigheterna och friheterna.

11.

Europaparlamentet uppmanar Kroatien att öka sina insatser när det gäller åtal för krigsförbrytelser, att genomföra den nya strategin mot straffrihet för krigsförbrytelser, vilket är avgörande för att garantera rättvisa och uppnå en varaktig försoning i regionen, och att ta itu med fall av straffrihet där offren var etniska serber eller där de påstådda förövarna ingick i de kroatiska säkerhetsstyrkorna. Parlamentet uppmanar den kroatiska regeringen att som ett viktigt steg i kampen mot straffrihet anslå tillräckliga ekonomiska resurser, och ge fullständigt politiskt stöd åt det kroatiska domstolsväsendet, så att utredningarna av krigsförbrytelser påskyndas. Parlamentet uppmanar dessutom de kroatiska myndigheterna att fortsätta att aktivt samarbeta med den internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien och att fullfölja alla återstående rekommendationer från åklagarämbetet vid krigsförbrytartribunalen. Parlament uppmanar Kroatien och Serbien att ingå ett omfattande samarbete på det rättsliga området, särskilt när det gäller lagföringen av krigsförbrytelser.

12.

Europaparlamentet uppmanar regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att uppmuntra flyktingar och fördrivna personer att återvända, och att i praktisk mening underlätta detta, med särskild uppmärksamhet på situationen för återvändande etniska serber, samt att förbättra deras levnads- och arbetsvillkor. Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att fortsätta att inrätta program för social och ekonomisk återhämtning för sårbara grupper, särskilt flyktingar, och att identifiera effektiva och hållbara lösningar för att genomföra bostads- och sysselsättningsåtgärder på ett sätt som är förenligt med andra sociala program och sysselsättningsprogram. Parlamentet tar för givet att samtliga länder i regionen intar en öppen attityd när det gäller utformningen av politiken för mottagandet av återvändande flyktingar.

13.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts på området för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, men är oroat över att kvinnor fortfarande är starkt underrepresenterade i ekonomiska och politiska beslutsorgan. Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att snabbt genomföra jämställdhetslagen, att mer aktivt främja kvinnors deltagande i politiken, stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och införa principen om lika lön för lika arbete.

14.

Europaparlamentet stöder insatserna för att främja ett klimat av tolerans i landet. De kroatiska myndigheterna uppmanas att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering, att genomföra diskrimineringslagstiftningen och att agera mer kraftfullt i fall som gäller hatbrott, hatpropaganda, rasistiska hot och intolerans mot etniska minoriteter och HBT-minoriteter. Parlamentet uppmanar vidare Kroatien att fortsätta att verka i en anda av tolerans och att vidta lämpliga skyddsåtgärder för dem som fortfarande riskerar att utsättas för hot och trakasserier.

15.

Europaparlamentet är djupt oroat över våldet mot deltagarna i HBT-paraden i Split den 11 juni 2011 och de kroatiska myndigheternas oförmåga att skydda dem. Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att noggrant utreda och lagföra de begångna brotten och utforma strategier för att förhindra liknande incidenter i framtiden. Parlamentet uppmanar också de kroatiska myndigheterna att snabbt inrätta och genomföra en handlingsplan mot homofobi.

16.

Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att fortsätta sina insatser för att beivra människohandel.

17.

Europaparlamentet uppmuntrar Kroatien att ytterligare stärka arbetsrättigheterna och de fackliga rättigheterna, stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter i beslutsprocessen och det politiska utvecklingsarbetet samt främja kapacitetsuppbyggnaden av arbetsmarknadens parter, bland annat genom att ytterligare förstärka det ekonomiska och sociala rådet.

18.

Europaparlamentet konstaterar att rätten till yttrandefrihet är inskriven i den kroatiska lagstiftningen och att den i allmänhet respekteras. Parlamentet uppmanar emellertid de kroatiska myndigheterna att vidta ytterligare åtgärder för att säkra mediernas oberoende och professionalism. Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att även fortsatt visa sitt åtagande att se till att mediesektorn kan verka utan politiskt inflytande och att tillsynsmyndigheternas oberoende garanteras.

19.

Mot bakgrund av de rådande ekonomiska svårigheterna uppmanar Europaparlamentet Kroatien att fortsätta med sina strukturella reformer av ekonomin, att stimulera sysselsättningen genom att blåsa nytt liv i arbetsmarknaden och att sträva efter att konsolidera de offentliga finanserna för att få fart på konkurrensen, och på så sätt komma i kapp de övriga EU-medlemsstaterna och dra full nytta av EU-anslutningen. Det är viktigt att den ekonomiska återhämtningen åtföljs av en modernisering på miljöområdet, bland annat genom insatser för att förbättra energieffektiviteten, stärka politiken avseende förnybara energikällor och samordna den regionala utvecklingsplaneringen och energipolitiken. Parlamentet uppmanar regeringen att förbättra affärsklimatet i allmänhet, och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt små och medelstora företag, och att vidta ytterligare åtgärder för att reformera Kroatiens sociala system i syfte att förbättra hållbarheten i de offentliga finanserna. Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att skapa större insyn i den regionala utvecklingsplaneringen och att visa full respekt för allmänintresset och för de miljöstandarder som ska tillämpas.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa övergångsbestämmelser för kroatiska arbetstagares tillträde till deras arbetsmarknader på grundval av faktabaserade uppgifter och endast om det föreligger verklig risk för allvarliga störningar på den nationella arbetsmarknaden.

21.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som vill tillämpa övergångsperioder som begränsar det fria tillträdet till deras arbetsmarknader att informera kommissionen om det antal arbetstagare som förväntas ankomma till deras territorier.

22.

Europaparlamentet påpekar att utvidgningens ekonomiska följer måste tas upp i sin helhet under de förestående förhandlingarna om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 och om beslut som rör unionens system för egna medel.

23.

Europaparlamentet uppmanar alla inblandade parter att i största möjliga utsträckning involvera Kroatien som ett anslutande land i alla diskussioner och förhandlingar om den fleråriga budgetramen 2014–2020. Parlamentet anser att de kroatiska observatörerna i Europaparlamentet, representanterna i rådet samt observatörerna i Regionkommittén bör ta tillfället i akt att föra fram sin vision om unionen och bidra till utformandet av EU:s budget och prioriteringar under perioden fram till 2020.

24.

Europaparlamentet noterar EU:s ståndpunkt om de finansiella bestämmelserna och budgetbestämmelserna, som fastställdes vid konferensen om Kroatiens anslutning och som grundas på en anslutning den 1 juli 2013. Parlamentet konstaterar att utgifterna för varje rubrik och underrubrik i EU:s budget skulle öka betydligt under det sista halvåret av det sista budgetåret i den nuvarande fleråriga budgetramen på grund av de nödvändiga finansieringsramarna för Kroatiens anslutning. Det anslag som reserverats för Kroatien inom instrumentet för stöd inför anslutningen kommer att dras av från de belopp som ursprungligen var planerade för 2013, vilket i viss utsträckning dämpar nettoeffekten för EU-budgeten.

25.

Europaparlamentet noterar Corepers ståndpunkt att den totala utgiftsnivån inte bör ändras för budgetåret 2013, men vill ändå påminna om att när man 2006 lade fram, förhandlade om och antog den nuvarande fleråriga budgetramen togs det ingen hänsyn till att Kroatien skulle kunna ansluta sig till EU under denna period.

26.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att i enlighet med punkt 29 i det interinstitutionella avtalet föreslå en översyn av den fleråriga budgetramen för budgetåret 2013, planerad till början av 2012 efter undertecknandet av anslutningsfördraget i december 2011, för att undvika att finansieringen av Kroatiens anslutning sker genom omfördelningar.

27.

Europaparlamentet anser att den administrativa kapaciteten alltjämt brister hos viktiga kroatiska institutioner och uppmuntrar därför de kroatiska myndigheterna att fortsätta att stärka de administrativa strukturer och den institutionella kapacitet som behövs för att genomföra det gemensamma regelverket, så att landet efter anslutningen kan dra maximal nytta av de fördelar som ett EU-medlemskap för med sig.

28.

Europaparlamentet välkomnar den kroatiska regeringens antagande i juli 2011 av en förklaring om främjande av europeiska värderingar i Sydosteuropa, och uppmanar Kroatien att arbeta för EU:s utvidgning och främja europeiska värderingar om fred, välstånd, frihet, rättsstatsprincipen, demokrati och social marknadsekonomi i regionen. Parlamentet uppmanar Kroatien att stärka de goda grannförbindelserna ytterligare, att fortsätta i sin roll som en viktig och proaktiv motor för regionalt samarbete på alla nivåer, och hålla fast vid sitt åtagande att omsätta försoningsarbetet i praktiska åtgärder som alla medborgare i regionen kommer att gynnas av ekonomiskt, socialt och mänskligt.

29.

Europaparlamentet uppmanar till utökad användning av de finansiella instrumenten för stöd till de små och medelstora företagen, infrastrukturutvecklingen och affärsklimatet, som en del av programmen med flera mottagare på västra Balkan. Regionalt samarbete är av största vikt för den ekonomiska utvecklingen i Kroatiens grannländer och för ett givande samarbete med dessa.

30.

Europaparlamentet efterlyser framsteg i lösningen av kvarstående bilaterala tvister med grannländerna, i första hand Serbien, och särskilt i fråga om gränsdragningar, försvunna personer, återlämning av egendom och flyktingar. Parlamentet menar bestämt att kvarstående bilaterala frågor inte får leda till att EU-anslutningen av kandidatländer eller potentiella kandidatländer i västra Balkanregionen stannar upp, men att sådana frågor i allmänhet bör lösas före anslutningen. Parlamentet välkomnar därför det kroatiska parlamentets förklaring av den 21 oktober 2011 med denna innebörd.

31.

Europaparlamentet anser att en lyckad anslutning till stor del är beroende av medborgarnas stöd och engagemang och uppmuntrar de kroatiska myndigheterna och civilsamhället att med kommissionens hjälp genomföra en bred och objektiv informationskampanj om de skyldigheter, konsekvenser och fördelar som ett EU-medlemskap för med sig så att de kroatiska medborgarna blir fullt medvetna om sitt val i folkomröstningen och också ser det europeiska projektet som sitt.

32.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Kroatien.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/24


Torsdagen den 1 december 2011
Den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken

P7_TA(2011)0542

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken (2011/2071(INI))

2013/C 165 E/04

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artikel 3 i EU-fördraget,

med beaktande av artiklarna 121, 126 och 148 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt protokoll nr 12 och de relevanta bestämmelserna i protokollen 15 och 16 om förfarandet vid alltför stora underskott,

med beaktande av den europeiska uppförandekoden avseende statistik enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik,

med beaktande av artiklarna 152 och 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (övergripande social klausul),

med beaktande av kommissionens meddelanden av den 12 maj 2010 om förstärkt samordning av den ekonomiska politiken (KOM(2010)0250) och av den 30 juni 2010 om förstärkt samordning av den ekonomiska politiken för stabilitet, tillväxt och nya arbetstillfällen – Verktyg för en kraftfullare ekonomisk styrning i EU (KOM(2010)0367),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010”Europa 2020: en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 15 februari 2011 och den 7 september 2010,

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23 och 24 mars 2011,

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för konstitutionella frågor samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0384/2011), och av följande skäl:

A.

Krisen och de ökande jämlikhetsklyftorna, de makroekonomiska obalanserna och de allt större skillnaderna i konkurrenskraft sedan euron infördes samt det finansiella systemets funktionssätt har visat att unionen måste tackla de makroekonomiska obalanserna genom ett symmetriskt tillvägagångssätt där så är lämpligt, vilket skulle åtgärda alltför stora underskott respektive överskott, samordna den ekonomiska och finanspolitiska politiken bättre och förbättra budgetövervakningen.

B.

Ramen för förbättrad ekonomisk styrning bör bygga på flera sammankopplade politiska åtgärder för hållbar tillväxt och sysselsättning, vilka måste vara inbördes samstämda, i synnerhet en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning (Europa 2020-strategin) som är särskilt inriktad på att utveckla och förstärka den inre marknaden, främjande av internationell handel och konkurrenskraft, en effektiv ram för att förebygga och korrigera alltför stora underskott i de offentliga finanserna (stabilitets- och tillväxtpakten), en stabil ram för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser, minimikrav för nationella budgetramar och förstärkt reglering och tillsyn av finansmarknaderna, inbegripet Europeiska systemrisknämndens makrotillsyn.

C.

Erfarenheterna och misstagen från det första årtiondet med den ekonomiska och monetära unionen visar att det behövs en förbättrad ekonomisk styrning inom unionen, som bör bygga på ett större nationellt egenansvar för gemensamt överenskomna regler och åtgärder och på solidare ramar för övervakning på EU-nivå av den nationella ekonomiska politiken.

D.

Erfarenheterna har visat att alltför stora skulder och underskott i vissa medlemsstater kan ge betydande negativa spridningseffekter för andra medlemsstater och för hela euroområdet.

E.

De nationella parlamenten utses av medborgarna genom fria val, och följaktligen företräder och garanterar dessa parlament de rättigheter som medborgarna har förvärvat och delegerat till dem. Införandet av den europeiska planeringsterminen bör fullt ut respektera de nationella parlamentens rättigheter.

F.

Parlamentens godkännande av de offentliga budgetarna är en av demokratins grundvalar.

G.

Parlamenten i EU:s medlemsstater delar i dag sin lagstiftande funktion med unionens institutioner och utövar i många fall bara en begränsad kontroll över de EU-politiska åtgärder som respektive regeringar vidtar.

H.

De flesta unionsmedborgarna känner inte i tillräcklig utsträckning till de förändrade och komplexa lagstiftningsprocesserna inom Europeiska unionen. Den bristande öppenheten i besluts- och opinionsbildningsprocesserna, särskilt i Europeiska rådet och ministerrådet, skadar medborgarnas förtroende för den europeiska integrationen och unionens demokratier och försvårar en aktiv och konstruktiv kontroll från medborgarnas sida.

I.

Sociala proteströrelser mot besparingsåtgärder i olika EU-medlemsstater ger även uttryck för ett växande missnöje med den demokratiska kvaliteten på den europeiska integrationen. Den europeiska integrationens demokratiska trovärdighet har lidit kolossalt av hur eurokrisen hittills har hanterats.

J.

För att uppnå en effektiv nationell ekonomisk politik genom förstärkt samordning krävs det demokratisk legitimitet och möjlighet till ansvarsutkrävande för denna politik, vilket i sin tur kräver att parlamenten medverkar.

K.

Det finns ett behov av att säkra en större samverkan mellan sysselsättningspolitiken, socialpolitiken och den ekonomiska politiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Detta måste göras till förmån för alla generationer och på ett sätt som främjar demokratisk ansvarighet, egenansvar och legitimitet hos alla berörda aktörer. Europaparlamentets fullständiga deltagande är av största betydelse i detta sammanhang.

L.

Den 24 mars 2011 enades de deltagande länderna i Euro plus-pakten om att vidta ”kraftfulla åtgärder på EU-nivå för att stimulera tillväxten genom att stärka den inre marknaden, minska den totala regelbördan och främja handel med tredjeländer”.

M.

Den europeiska planeringsterminen är en institutionell process, under EU-institutionernas ledning, för bättre samordning mellan medlemsstaterna i syfte att genomföra EU-strategin, särskilt den makroekonomiska dimensionen.

N.

Europaparlamentet och rådet fastställer i enlighet med fördragen EU:s budget gemensamt, och de nationella budgetförfarandena regleras av de enskilda medlemsstaternas konstitutionella system. En starkare budgetsamordning strider dock inte mot subsidiaritetsprincipen.

O.

Den inre marknadens stora bedrift att sammanlänka de europeiska ekonomierna måste kopplas till ett system med budgetsamordning för att utnyttja betydande synergieffekter.

P.

Inrättandet av ett stabilt ordförandeskap för Europeiska rådet, genom Lissabonfördraget, har ändrat unionens institutionella balans.

Q.

Ett samordningssystem som enbart är mellanstatligt skulle vara ett otillräckligt svar på kraven i artikel 121 i EUF-fördraget, där det slås fast att medlemsstaterna ska betrakta sin ekonomiska politik som en fråga av gemensamt intresse, och skulle inte kunna garantera det agerande från unionens sida som krävs inom de områden som omfattas av gemenskapsmetoden.

R.

Inrättandet av den europeiska planeringsterminen bör leda till att Europaparlamentet och de nationella parlamenten blir mer involverade på ett noga fastställt sätt och förändrar sina arbetsmetoder.

S.

Europaparlamentet är behörig medbeslutare i budgetförfarandet.

T.

Den europeiska sysselsättningsstrategin och riktlinjerna för sysselsättningen grundar sig på artikel 148 i EUF-fördraget och ger en politisk ram för de sysselsättnings- och arbetsmarknadsåtgärder som ska genomföras för att uppnå målen i Europa 2020-strategin.

U.

Europaparlamentet lämnade ett bidrag till de integrerade sysselsättningsriktlinjerna för 2010, nästan i enlighet med medbeslutandeförfarandet.

V.

Arbetslösheten inom EU är fortfarande långt över 9 procent och framför allt ungdomsarbetslösheten förblir en stor utmaning. Sysselsättnings-, arbetsmarknads- och socialpolitiken är därför viktiga delar i de reformer som ska genomföras inom ramen för både den makroekonomiska övervakning och den tematiska samordning som föreskrivs i Europa 2020-strategin.

W.

Europa 2020-strategin och den nya styrningsstrukturen i den europeiska planeringsterminen bör hjälpa EU att hantera krisen och dess orsaker. EU:s höga sociala skyddsnivå har mildrat de värsta efterdyningarna av krisen, men konsekvenserna av krisen är betydande och den har orsakat en kraftig minskning i den ekonomiska aktiviteten, en väsentlig ökning av arbetslösheten, kraftigt sjunkande produktivitet och mycket försvagade offentliga finanser.

X.

Den europeiska planeringsterminen har två mål: att kontrollera att medlemsstaterna iakttar budgetdisciplin och samtidigt övervaka att Europa 2020-programmet genomförs på ett korrekt sätt genom att säkra den finansiering som krävs för genomförandet.

Y.

Lissabonstrategins misslyckande kan i huvudsak hänföras till avsaknaden av ett tydligt uppföljningsförfarande för genomförandet av denna strategi för alla berörda aktörer. Därför är det viktigt att dra lärdom av detta så att Europa 2020-agendan blir framgångsrik.

Z.

Med tanke på erfarenheterna av den monetära dialogen bör Europaparlamentet ha en roll i den demokratiska ansvarsskyldigheten för den ekonomiska politiken och budgettillsynen.

AA.

Rådet har gjort väsentliga ändringar i de landsspecifika rekommendationer som kommissionen föreslog inom ramen för den europeiska planeringsterminens första år.

AB.

Autonomin för arbetsmarknadens parter när det gäller kollektivförhandlingar och de nationella lönesättningssystemen måste strikt respekteras.

AC.

Man har skaffat sig erfarenhet genom de interparlamentariska möten som Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor har anordnat varje år.

Utmaningarna – en sammanfattning

1.

Europaparlamentet anser att krisens nuvarande fas kräver att man reagerar kraftfullt och ambitiöst.

2.

Europaparlamentet noterar att man vid euroområdets toppmöte den 26 oktober 2011, förutom att anta lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning även fattade beslut om ett paket med åtgärder som modifierar lagstiftningspaketet. Om det eventuellt i framtiden blir fråga om att ändra fördraget, bör en sådan ändring helt och fullt respektera förfarandet i artikel 48.3 i fördraget om Europeiska unionen, och mandatet för ett konvent som sammankallas i enlighet med den artikeln bör återspegla det faktum att EU måste bygga på stark demokratisk legitimitet och solidaritet.

3.

Europaparlamentet anser att den europeiska planeringsterminen tills vidare är en viktigt ram för genomförandet av EU-strategin och för en effektiv ekonomisk styrning, särskilt i euroområdets medlemsstater som är sammanlänkade av ett gemensamt ansvar, och att bakom ordalydelsen står en process under hela året på spel för EU:s institutioner och medlemsstater.

4.

Europaparlamentet betonar att Europa 2020-strategins framgång är beroende av EU:s åtagande i sin helhet, och av att medlemsstaterna, de nationella parlamenten, de lokala och regionala myndigheterna och arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar. Parlamentet påminner om vikten av en stark, konkurrenskraftig och fungerande social marknadsekonomi, strukturreformer och kollektiva avtal inom ramen för Europa 2020-strategin samt främjande av en verklig europeisk social dialog om makroekonomisk politik och makroekonomiska åtgärder.

5.

Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna borde se sin ekonomiska politik och budgetpolitik som en gemensam fråga och att den ekonomiska och monetära unionens ekonomiska pelare, inklusive dess finanspolitiska dimension, därför måste förstärkas genom bättre samordning vid införande och tillämpning av finanspolitiska åtgärder, en effektiv kamp mot skattebedrägerier och skatteflykt samt en avveckling av de åtgärder som för närvarande avser att förhindra sådana beteenden.

6.

Europaparlamentet anser att införandet av den europeiska planeringsterminen och den förstärkta ekonomiska och finanspolitiska samordningen skulle ge EU-medlemsstaterna tillräckligt utrymme och flexibilitet för att genomföra en effektiv budgetmässig, ekonomisk och social strategi som är lämpligt samstämd med Europa 2020-strategin, inriktad på resursfördelning och tillväxt, och som erbjuder unionsmedborgarna en adekvat nivå på offentliga tjänster och infrastruktur. Kommissionen uppmanas att i sin årliga tillväxtöversikt beakta vilka åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att fullborda den inre marknaden.

7.

Europaparlamentet konstaterar att utvecklingen och förstärkningen av den inre marknaden och främjandet av internationella handelsförbindelser är centralt för att stimulera ekonomisk tillväxt och förbättrad konkurrenskraft och för att hantera makroekonomiska obalanser, och uppmanar kommissionen att i sin årliga tillväxtöversikt beakta vilka åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att fullborda den inre marknaden.

8.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaternas riktlinjer för sysselsättningspolitiken och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken båda är väsentliga delar av den europeiska planeringsterminen och lika viktiga för att uppnå en smart och hållbar tillväxt för alla. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att alla politiska rekommendationer följer de integrerade riktlinjerna.

9.

Europaparlamentet beklagar bristen på tydlighet och överlappningen av de olika instrument och budgetposter med vars hjälp målen i Europa 2020-strategin ska kunna uppnås via EU-budgeten. Parlamentet påminner om att den europeiska planeringsterminen erbjuder en utmärkt möjlighet att skapa större synergi mellan EU:s och medlemsstaternas budgetar.

10.

Europaparlamentet påpekar att Europa 2020-strategin behöver en starkare territoriell dimension. Parlamentet menar därför, med beaktande av EU-regionernas särdrag och olika utvecklingsnivåer, att en direkt involvering av regionala och lokala myndigheter och samarbetspartner i planeringen och genomförandet av de berörda programmen skulle kunna skapa en starkare känsla av ansvar för målen i strategin på alla nivåer och öka förståelsen på fältet för dess mål och resultat.

Kommissionens roll

Inledning

11.

Europaparlamentet konstaterar att den europeiska planeringsterminen har inrättats för att garantera en hållbar konvergens avseende medlemsstaternas ekonomiska och finanspolitiska resultat, åstadkomma en bättre samordning av ekonomierna, och få bukt med statsskuldkrisen. Den årliga tillväxtöversikten har etablerats som cykelns inledande basdokument.

12.

Parlamentet påminner om att den europeiska planeringsterminen måste genomföras utan att det påverkar de rättigheter som Europaparlamentet garanteras genom EUF-fördraget. Kommissionen uppmanas att utveckla förslag i vilka fastställs hur dessa olika instrument skiljer sig från varandra, vilka deras spridningseffekter är för olika politikområden och hur de är sammankopplade.

Lärdomar av första cykeln

13.

Europaparlamentet understryker att kodifieringen av den europeiska planeringsterminen måste ge utrymme för den flexibilitet som behövs för att göra eventuella anpassningar mot bakgrund av lärdomarna från den första omgången. Kommissionen bör vid utvärderings- och anpassningsarbetet framför allt inrikta sig på behovet att anpassa ramen närmare till euroområdet och dess utmaningar.

14.

Europaparlamentet konstaterar att kvaliteten på de nationella reformprogrammen under den första europeiska planeringsterminen varierar kraftigt i fråga om konkretion, transparens, genomförbarhet och omfattning. Kommissionen bör uppmana medlemsstaterna att höja kvaliteten på sina bidrag och göra dem mer transparenta, samt göra de nationella reformprogram som har högst kvalitet till standard för de kommande europeiska planeringsterminerna.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den nationella politik och de nationella mål som anges i de nationella reformprogrammen tillsammans håller en nivå som är tillräckligt ambitiös för att de överordnade målen i Europa 2020-strategin ska uppnås. Parlamentet uttrycker oro över att så inte var fallet under den första europeiska planeringsterminen. Kommissionen uppmanas att se till att alla medlemsstater bidrar efter bästa förmåga till att uppnå de överordnade målen, och att de presenterar en detaljerad färdplan med tidsangivelser för de nödvändiga åtgärderna.

Den årliga tillväxtöversikten

16.

Europaparlamentet anser att den årliga tillväxtöversikten bör vara anpassad till

Europa 2020-strategin,

de integrerade riktlinjerna (de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna),

särskilda rådsöverenskommelser som rör euroområdet eller unionen i sin helhet, t.ex. Euro plus-pakten.

17.

Europaparlamentet noterar att den årliga tillväxtöversikten, i den form som den godkänns vid Europeiska rådets vårmöte, bör vara vägledande för utarbetandet av medlemsstaternas

nationella reformprogram,

stabilitets- och konvergensprogram, vilka ligger till grund för kommissionens landsspecifika rekommendationer.

18.

Europaparlamentet konstaterar att utarbetandet av den årliga tillväxtöversikten baserar sig på makroekonomiska prognoser i alla medlemsstaterna och på unionsnivå. Parlamentet betonar att de åtgärder som krävs för att förbättra den ekonomisk styrningen i Europa bör åtföljas av liknande åtgärder för att förbättra dess legitimitet och ansvarsskyldighet. Därför är parlamentet kritiskt till den nuvarande utformningen av den årliga tillväxtöversikten som ett rent tekniskt dokument som inte tar någon hänsyn till Europaparlamentets bidrag.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de riktmärken som används för att utvärdera medlemsstaternas framsteg ta mer hänsyn till Europa 2020-strategins övergripande och multidimensionella synsätt (smart, hållbar och inkluderande), och att utfärda landsspecifika rekommendationer i enlighet därmed.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka antalet indikatorer som används för att övervaka utvecklingen nationellt, och att därvid beakta det arbete som gjorts, särskilt i samband med uppföljningen av meddelandet ”Bortom BNP: att mäta framsteg i en föränderlig värld’ (KOM(2009)0433), och färdplanen för ett resurseffektivt Europa.

21.

Europaparlamentet begär att den årliga tillväxtöversikten ska omvandlas till ”årliga riktlinjer för hållbar tillväxt”, som koncentreras på förbättring av en hållbar tillväxt.

22.

Europaparlamentet begär att kommissionen före den 10 januari varje år antar årliga riktlinjer för hållbar tillväxt, med ett särskilt kapitel om euroområdet.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av de årliga riktlinjerna för hållbar tillväxt så mycket som möjligt utnyttja vetenskapliga experter från många olika områden och att ta hänsyn till Europaparlamentets, medlemsstaternas och de lokala och regionala styrenas relevanta rekommendationer.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de årliga riktlinjerna för hållbar tillväxt tydligt bedöma de viktigaste ekonomiska och finanspolitiska problemen i EU och i de enskilda medlemsstaterna, att föreslå prioriterade åtgärder för att komma till rätta med dessa problem, och att identifiera vilka åtgärder som unionen och medlemsstaterna har vidtagit för att stödja en förbättrad konkurrenskraft och långsiktiga investeringar, att avlägsna hindren för hållbar tillväxt, uppnå målen i fördragen och den gällande Europa 2020-strategin, genomföra de sju flaggskeppsinitiativen samt minska makroekonomiska obalanser.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att den politiska vägledningen för finanspolitisk konsolidering och strukturreformer stämmer överens med Europa 2020-strategin för tillväxt och sysselsättning. När unionen definierar och inför de årliga riktlinjerna för hållbar tillväxt måste hänsyn tas till den mikroekonomiska lagstiftningens utveckling, särskilt rörande tillsynsregleringen, och till långsiktiga investeringar som stimulerar hållbar konkurrenskraft, tillväxt och nya arbetstillfällen. En konsekvensutvärdering bör också göras avseende vilka långsiktiga kostnader som kan uppstå om medlemsstaterna inte arbetar mot målen eller genomför strukturreformerna i Europa 2020-strategin.

26.

Europaparlamentet anser att de landsspecifika rekommendationerna bör åtföljas av sociala konsekvensbedömningar som tar hänsyn till kraven i samband med främjandet av sysselsättningen, garantin för adekvat socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög nivå på den högre utbildningen, yrkesutbildningen, vidareutbildningen och folkhälsoskyddet.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de årliga riktlinjerna för hållbar tillväxt explicit fastställa potentiella gränsöverskridande spridningseffekter av viktiga ekonomisk-politiska åtgärder som har genomförts på EU-nivå eller i medlemsstaterna.

28.

Europaparlamentet uppmanar de kommissionsledamöter som har ansvaret för den europeiska planeringsterminen att debattera de årliga riktlinjerna för hållbar tillväxt med Europaparlamentets behöriga utskott så snart de har antagits av kommissionen.

Landsspecifika rekommendationer

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att Europa 2020-strategins mål och flaggskeppsinitiativ genomförs och behandlas lika i den vägledning och de rekommendationer som riktas till varje medlemsstat och till EU som helhet.

30.

Europaparlamentet påminner om att det i rådets direktiv om kraven avseende medlemsstaternas budgetramar (1) slås fast att ”kommissionen ska offentliggöra de metoder, antaganden och relevanta parametrar som ligger till grund för dess makroekonomiska prognoser och budgetprognoser”.

31.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna genomför detta direktiv så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra jämförbarheten mellan de nationella reformprogrammen och fastställa gemensamma referenser för att kunna bedöma programmen.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att presentera sina rekommendationer för Europaparlamentet vid en lämplig tidpunkt efter analysen av stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen, och att lyfta fram de potentiella gränsöverskridande spridningseffekterna, särskilt inom euroområdet, med tanke på de planerade interparlamentariska forumen och diskussionerna i rådet om de landsspecifika rekommendationerna.

33.

Europaparlamentet uppmanar rådet att i juli inför Europaparlamentet förklara alla viktiga ändringar som man gjort i kommissionens föreslagna lansspecifika rekommendationer. Kommissionen bör delta i denna utfrågning för att framföra sina synpunkter på situationen.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att organisera en utfrågning med syftet att informera om de årliga övervakningsinsatser som har annonserats inom de olika flaggskeppsinitiativen. Denna utfrågning bör äga rum mellan Europeiska rådets vår- och sommarmöten med alla relevanta EU-organ, nationella och regionala organ samt andra intressenter.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ge ökad betydelse åt den makroekonomiska dialog som inrättades av Europeiska rådet i Köln i juni 1999 för att förbättra samverkan mellan de enheter som ansvarar för löneutvecklingen, den ekonomiska politiken samt budget- och penningpolitiken.

36.

Med syftet att minska de globala ekonomiska obalanserna föreslår Europaparlamentet att man bör ta hänsyn till spridningseffekterna av den ekonomiska utvecklingen i unionen för icke-europeiska länder. Kommissionen uppmanas att ta aktiv del i den ekonomiska dialogen i relevanta FN-organ. Mål som man har kommit överens om på internationell nivå måste också beaktas.

Europaparlamentets roll

37.

Europaparlamentet påminner om att diskussionen i parlamentet om de ekonomisk- politiska riktlinjerna är en hörnpelare i varje demokratiskt system.

38.

Europaparlamentet konstaterar att krisen, och särskilt utvecklingen inom euroområdet, kräver en uppgradering av den europeiska dimensionen av den ekonomiska politiken i medlemsstaterna.

39.

Europaparlamentet kommer att anpassa sin struktur och sina arbetsmetoder ännu bättre till den senaste utvecklingen inom rådet och kommissionen avseende euroområdets struktur. Den ekonomiska dialogen kommer att vara ett av svaren på denna utmaning. Varje ny eller uppgraderad organisation och beslutsprocess inom rådet och/eller kommissionen måste gå hand i hand med en förbättrad demokratisk legitimitet och adekvat ansvarsskyldighet inför Europaparlamentet.

40.

Europaparlamentet understryker att det behövs en uppgradering av den parlamentariska dimensionen parallellt med rådsdimensionen.

41.

Europaparlamentet kommer före vårmötet med Europeiska rådet om de årliga riktlinjerna för hållbar utveckling att rösta om ändringsförslag som kommer att översändas till rådet. Parlamentet önskar att de årliga riktlinjerna för hållbar utveckling ska vara föremål för medbeslutandeförfarandet, vilket bör införas vid nästa fördragsändring. Parlamentets talman uppmanas att vid Europeiska rådets vårmöte presentera de årliga riktlinjerna för hållbar utveckling med parlamentets ändringar.

42.

Europaparlamentet är oroat över den demokratiska legitimiteten vid införandet av den europeiska planeringsterminen, och vidhåller att Europaparlamentet, de nationella parlamenten samt lokalt och regionalt valda företrädare har en mycket viktig roll för att skapa den nödvändiga demokratiska legitimiteten och det nationella ansvarstagandet.

43.

Europaparlamentet anser att parlamentet är den lämpliga arenan för ekonomisk dialog och samarbete mellan de nationella parlamenten och EU:s institutioner.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras regioner att i högre grad involvera och regelbundet rådfråga de nationella och regionala parlamenten, arbetsmarknadens parter, offentliga myndigheter samt det civila samhället i samband med utformningen av de nationella reformprogrammen samt utvecklings- och sammanhållningsprogrammen. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att Regionkommittén i ett tidigt skede utses till en plattform för samordning mellan regionerna för att få dessa att rapportera om hur det regionala och lokala deltagandet i den europeiska planeringsterminen utvecklas.

45.

Europaparlamentet begär att det under 2012 anordnas en interparlamentarisk konferens som sammanför företrädare för Europaparlamentets och de nationella parlamentens utskott för budget, sysselsättning och ekonomi i syfte att fastställa omfattning, metoder och tillvägagångssätt när det gäller den ekonomiska politikens demokratiska legitimitet på flera nivåer och i flera dimensioner, så att man särskilt ska kunna vara säker på att de nationella politiska åtgärder och mål som tillkännages i de nationella reformprogrammen tillsammans når upp till en nivå som är tillräckligt ambitiös för att nå målen i Europa 2020-strategin. Dock måste man vara särskilt uppmärksam på att ge tillräcklig tid till antagandet av de nationella budgetarna.

46.

Europaparlamentet avser att varje år fr.o.m. 2013, före Europeiska rådets vårmöte, anordna ett interparlamentariskt forum i Europaparlamentet med ledamöterna i de utskott som är behöriga för den europeiska planeringsterminen i de nationella parlamenten, och rekommenderar att detta möte ska vara en integrerad del av det årliga möte som utskottet för ekonomi och valutafrågor anordnar för de nationella parlamentsledamöterna. Parlamentet föreslår att detta forum ska omfatta sammanträden med de politiska grupperna och de behöriga utskotten samt ett plenarsammanträde, och inbjuder de europeiska arbetsmarknadsparterna att delta i detta möte och lägga fram sina ståndpunkter.

47.

Europaparlamentet avser att varje år fr.o.m. 2013, efter Europeiska rådets vårmöte, anordna ett andra interparlamentariskt möte med de utskottsordförande som ansvarar för den europeiska planeringsterminen i de nationella parlamenten och i Europaparlamentet (ECON, EMPL, BUDG, ENVI och ITRE) för att diskutera kommissionens föreslagna rekommendationer.

48.

Europaparlamentet varnar för eventuella metoder som saknar parlamentariskt godkännande på EU-nivå eller nationell nivå. Parlamentet betonar att de landsspecifika rekommendationerna måste baseras på demokratiska förfaranden.

49.

Europaparlamentet betonar betydelsen av den ekonomiska dialog med parlamentet som antogs som en del av lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning, och som gör det möjligt att föra en dialog både mellan de europeiska institutionerna och på nationell nivå för att inleda en gränsöverskridande och offentlig debatt, förbättra transparensen och skapa kollegialt tryck. Det berörda utskottet i Europaparlamentet kan bjuda in kommissionens, eurogruppens eller Europeiska rådets ordförande och erbjuda en medlemsstat som berörs av beslut i samband med förfarandet vid alltför stora underskott och/eller förfarandet vid alltför stora obalanser att delta i en diskussion.

50.

Europaparlamentet önskar att det ska anordnas en ekonomisk dialog i Europaparlamentet med stats- och regeringscheferna i de medlemsstater som avser att utnyttja den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och den europeiska stabilitetsmekanismen innan de tas i anspråk. Med tanke på den roll som europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och europeiska stabilitetsmekanismen är tänkta att få är det nödvändigt att parlamentet anordnar en utfrågning med sina chefstjänstemän.

51.

Europaparlamentet uppmanar enträget rådet och kommissionen att garantera att ekonomiska krav och justeringsprogram inom ramen för eventuella räddningsprogram stämmer överens med unionens mål för social och hållbar utveckling, och i synnerhet riktlinjerna för sysselsättningspolitiken och den ekonomiska politiken liksom Europa 2020-målen. Parlamentet uppmanar dem att inom ramen för den europeiska planeringsterminen ta explicit hänsyn till dessa krav på överensstämmelse i rekommendationerna till de medlemsstater som får ekonomiskt stöd

52.

Europaparlamentet kommer under hösten att granska unionens makroekonomiska situation, med stöd av sakkunskap från många olika områden, inklusive internationell extern oberoende rådgivning och i samråd med berörda intressenter, särskilt arbetsmarknadens parter, för att främja debatten och få ett oberoende utlåtande om ekonomiska frågor inför diskussionerna med kommissionen före utarbetandet av den årliga tillväxtöversikten.

53.

Europaparlamentet anser att parlamentet bör erkännas som det europeiska demokratiska forum som ska göra en övergripande utvärdering av den europeiska planeringsterminen när den är klar.

54.

Europaparlamentet begär att få bli en partner i den makroekonomiska dialogen och att delta i den för att uppnå sina mål när det gäller att komma fram till en samarbetsinriktad politisk ståndpunkt för den makroekonomiska politiken.

Rådets roll

55.

Europaparlamentet begär att Europeiska rådet bjuder in Europaparlamentets talman att delta vid sammanträdena om den europeiska planeringsterminen.

56.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i linje med bestämmelserna i lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning, under de första veckorna varje år inför parlamentet genom en detaljerad översikt av aktiviteter och åtgärder redogöra för utvecklingen och framgångarna i samband med den föregående europeiska planeringsterminen.

57.

Europaparlamentet noterar att det blev uppenbart under det första genomförandet av den europeiska planeringsterminen att tidsfristerna var korta, och att det därför finns risk för att de nationella parlamentens deltagande vid framtida genomföranden inte blir optimalt om någon medlemsstat skulle behöva korrigera handlingsplanen eller justera sina stabilitets- och konvergensprogram och nationella reformprogram till följd av rådets rekommendationer.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att presentera så detaljerade uppgifter som möjligt om de åtgärder och instrument som planeras inom ramen för de nationella reformprogrammen för att man ska uppnå de uppsatta nationella målen, inklusive tidsfristen för genomförandet, de förväntade konsekvenserna, potentiella spridningseffekter, riskerna med ett bristfälligt genomförande, kostnaderna samt uppgifter om en eventuell användning av EU:s strukturfonder.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella statistikmyndigheterna är yrkesmässigt oberoende, i enlighet med bestämmelserna i lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning, och garantera att den europeiska uppförandekoden avseende statistik, enligt förordning (EG) nr 223/2009, följs, så att kommissionen får statistik av hög kvalitet som ska bedömas under den europeiska planeringsterminen.

60.

Europaparlamentet anser att det europeiska statistiksystemets framgång huvudsakligen vilar på arbetet hos välfungerande nationella revisionsrätter och deras noggranna och korrekta kontroll av kvaliteten på uppgifterna om de offentliga finanserna och processen för överföring från de offentliga enheterna till de nationella statistikbyråerna.

61.

Europaparlamentet uppmanar rådet att stärka den makroekonomiska dialogen, särskilt genom att inrätta motsvarande makrodialoger på nationell nivå, för att utnyttja det makroekonomiska samarbetets fulla potential genom att ta vara på sysselsättningsmöjligheter genom en stark tillväxtdynamik.

62.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att involvera Europeiska centralbanken i den ständiga dialogen mellan EU-institutionerna.

Övrigt

63.

Europaparlamentet begär att det inrättas ett europeiskt finansorgan för att stärka den europeiska planeringsterminens genomförandekapacitet och EMU:s ekonomiska pelare. Den framtida institutionella utvecklingen bör ta hänsyn till hur den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och den europeiska stabilitetsmekanismen utvecklas.

64.

Europaparlamentet konstaterar med oro att samordningen av den ekonomiska politiken på EU-nivå består av en blandning av bindande och icke bindande instrument och åtaganden (2), vilket kan underminera rättssäkerheten i EU och i allmänhetens ögon skapar förvirring om den exakta omfattningen av det ansvar som medlemsstaterna har som medlemmar eller icke-medlemmar i euroområdet.

65.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna inte har hållit sig till de gemensamt beslutade reglerna, särskilt vad gäller stabilitets- och tillväxtpakten, där det anges att medlemsstaternas årliga budgetunderskott ska understiga 3 procent av BNP och att statsskulden ska understiga 60 procent av BNP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa stabilitets- och tillväxtpaktens regler och andra gemensamt beslutade bestämmelser.

66.

Europaparlamentet framhåller att en integrerad kontroll av den ekonomiska politiken, om den ska vara effektiv, inte får begränsas till en bedömning av EU-ländernas finans- och strukturpolitik utan måste anpassas till målen och åtgärderna på EU-nivå, omfattningen av EU:s ekonomiska resurser och hur de se ser ut. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den avgörande roll som EU:s politik och åtgärder har inom ramen för Europa 2020-strategin, bl.a. när det gäller sammanhållningspolitiken, forskning och innovation.

67.

Europaparlamentet understryker att de politiska riktlinjerna för medlemsstaterna delvis gäller områden som löner och pensioner, vilka hör till medlemsstaternas och arbetsmarknadsparternas behörighet, men måste stödjas och kompletteras av Europeiska unionen i enlighet med artikel 153 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar att demokratisk ansvarsskyldighet måste garanteras och att principerna om subsidiaritet och dialog mellan arbetsmarknadens parter måste respekteras för att bevara det politiska svängrum som behövs för det nationella genomförandet.

68.

Europaparlamentet påminner om att det i Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser sägs att ”tillämpningen av förordningen ska till fullo respektera artikel 152 i EUF-fördraget och de rekommendationer som utfärdas inom ramen för denna förordning ska respektera nationell praxis och de nationella systemen för lönebildning. Förordningen ska beakta artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och ska därför inte påverka rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt att vidta stridsåtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.”

Sektorsbidrag till den europeiska planeringsterminen

69.

Europaparlamentet anser att Europa 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen utgör en ram för stärkt ekonomisk och social styrning som, i syfte att nå de gemensamma målen, kan bidra till att stärka en gemensam strategi för utmaningarna i, reaktionerna på och bedömningen av den sysselsättningsmässiga och sociala situationen i medlemsstaterna om de inte stannar vid en avsiktsförklaring och om parlamentet får vara verkligt delaktigt i denna process, till skillnad från vad som var fallet under den första europeiska planeringsterminen, bland annat i samband med den första årliga tillväxtöversikten, som inledde en ny era av ekonomisk styrning i EU.

70.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att när de lägger fram politiska riktlinjer för bland annat utbildning, sysselsättning, sociala frågor, den makroekonomiska politiken och budgeten för medlemsstaterna respektera subsidiaritetsprincipen och dialogen mellan arbetsmarknadens parter i samband med löner och pensioner. Likaså bör de i enlighet med artikel 153.5 i EUF-fördraget respektera medlemsstaternas och arbetsmarknadens parters behörighet på dessa områden för att bevara det politiska svängrum som behövs för det nationella genomförandet och samråda med arbetsmarknadens parter innan de utfärdar sina rekommendationer. Parlamentet betonar att demokratisk ansvarighet måste garanteras på alla nivåer.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sig av all tillgänglig information och sakkunskap, bland annat från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, vid sin bedömning av framstegen mot Europa 2020-målen och därmed sammanhängande initiativ.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i sina rekommendationer i första hand prioritera en socialpolitik som främjar utbildning, tillgång till arbete, arbetslösas återinträde på arbetsmarknaden och en bättre samordning av medlemsstaternas sociala trygghetssystem. Likaså bör förverkligandet av den inre marknaden och undanröjandet av alla konkurrenshinder prioriteras. Rekommendationerna bör lämnas i så god tid i förväg att de verkligen kan påverka de nationella budgetbesluten.

73.

Europaparlamentet avser att bidra aktivt till EU:s och medlemsstaternas genomförande av en ambitiös Europa 2020-strategi och till den europeiska planeringsterminen, bland annat genom att bidra till dess sysselsättningsaspekter och sociala aspekter, vilka är av avgörande betydelse för EU:s medborgare. Parlamentet tänker både vidta särskilda åtgärder och bidra till sådana viktiga initiativ som Europaåret för aktivt åldrande. Parlamentet kommer också att göra sitt yttersta för att under hela året låta dessa aspekter av Europa 2020-strategin stå högt på den politiska dagordningen. Detsamma gäller sysselsättningen och sociala frågor som berör kvinnor och män i EU.

74.

Europaparlamentet avser dessutom att uttrycka sina synpunkter när det gäller sysselsättningsaspekterna och de sociala aspekterna av Europa 2020-strategin med hjälp av en särskild resolution som kommer att antas inför Europeiska rådets vårmöte.

75.

Europaparlamentet förklarar sig berett att delta i en regelbunden politisk dialog och diskussion med de nationella parlamenten och andra berörda aktörer, däribland arbetsmarknadens parter, näringslivet och icke-statliga organisationer, om sysselsättningsaspekterna och de sociala aspekterna av Europa 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen, och

a)

uppmanar kommissionen att för parlamentet lägga fram sin årliga tillväxtöversikt, inbegripet utkastet till gemensam rapport om sysselsättningen, sitt förslag till årliga riktlinjer för sysselsättningen och eventuella förslag till landsspecifika rekommendationer som avges på grundval av artikel 148.4 i EUF-fördraget,

b)

efterlyser öppenhet mellan olika aktörer inom den europeiska planeringsterminen och uppmuntrar i detta sammanhang sysselsättningskommittén att regelbundet dela med sig av resultatet av sin sysselsättningsövervakning till Europaparlamentets berörda utskott,

c)

uppmanar arbetsmarknadens parter, de icke-statliga organisationerna på det sociala området och övriga aktörer att delta i en regelbunden diskussion med parlamentet, särskilt om genomförandet av sysselsättnings- och socialpolitiken och andra framsteg som görs mot att uppnå EU:s mål på detta område. Parlamentet begär att dess ledamöter i de ansvariga parlamentsutskotten får ta del av de förberedande dokumenten för dessa diskussioner i förväg.

76.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att delge parlamentet resultaten av de åtgärder som vidtas inom programmet för ömsesidigt lärande, särskilt på de områden som tas upp i Europeiska rådets strategiska riktlinjer. Parlamentet betonar vikten av att regelbundet övervaka nivån på tillgången till och utnyttjandet av de medel som ställts till förfogande för detta program för att omedelbart kunna fastställa vilka korrigerande åtgärder som kan vara nödvändiga för att se till att de vanliga byråkratiska fallgroparna inte förhindrar att programmets mål uppnås.

77.

Europaparlamentet anser att sysselsättnings- och socialpolitiken har en central roll i hela Europa 2020-strategin och dess styrning. Dessa politikområden måste stärkas mot bakgrund av krisen, och den europeiska planeringsterminen är avgörande för att man ska nå detta mål.

78.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, mot bakgrund av den europeiska planeringsterminen och för att kunna genomföra sysselsättningsriktlinjerna 7–10 på ett effektivt sätt, bör uppmuntras att lägga särskild vikt vid vissa frågor, till exempel att underlätta ungdomars tillgång till utbildning, vägledning och yrkesutbildning samt förhindra skolavhopp, främja livslångt lärande, främja sysselsättning och minska arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, främja äldres deltagande på arbetsmarknaden, bekämpa svartarbete, göra det lättare att förena arbete och familjeliv och förbättra barnomsorgen.

79.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra en heltäckande bedömning av huruvida de åtgärder som föreslagits i de nationella programmen för att bekämpa fattigdom och social utestängning och för att öka sysselsättningen överensstämmer med Europa 2020-strategins detaljmål och överordnade mål. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har fastställt några nationella mål eller som inte i tillräcklig utsträckning har åtagit sig att uppnå en sysselsättningsgrad för kvinnor och män på 75 procent 2020 att börja arbeta mot detta mål och framför allt inrikta sig på att åtgärda de centrala strukturella svagheterna på arbetsmarknaden.

80.

Europaparlamentet konstaterar att de åtgärder som vidtagits inom ramen för de nationella reformprogrammen, ”den ekonomiska styrningen” och den europeiska planeringsterminen, inte får bidra till att förvärra den sociala kris som råder i flera länder med svagare ekonomier och göra livet allt svårare för familjer, särskilt för kvinnor och barn som är de främsta offren för ökad fattigdom, arbetslöshet och osäkra och dåligt betalda arbeten.

81.

Europaparlamentet betonar behovet av att stärka och institutionalisera den makroekonomiska sociala dialogen, och anser att arbetsmarknadens parter måste delta i utformningen av de åtgärder som kommissionen önskar vidta inom ramen för den europeiska planeringsterminen och genomförandet av den nya ekonomiska styrningen. Arbetsmarknadens parter bör avge ett yttrande, eller om så är lämpligt, en rekommendation till kommissionen om dessa åtgärder.

82.

Europaparlamentet betonar vikten av att garantera ömsesidigt ökad samverkan mellan den mikroekonomiska och makroekonomiska politiken, å ena sidan, och sysselsättnings- och socialpolitiken, å andra sidan, vilket är av grundläggande betydelse för att man ska kunna uppnå de övergripande målen för Europa 2020-strategin.

83.

Europaparlamentet står fast vid sitt åtagande att, bland annat i sina överläggningar om den europeiska planeringsterminen, fästa särskild vikt vid den sysselsättningsmässiga och sociala situationens inverkan på den makroekonomiska situationen och tvärtom, och uppmanar kommissionen att göra detsamma.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att en hållbar tillväxt för alla kopplad till sysselsättning och skapande av arbetstillfällen står i centrum för alla politiska förslag inom den europeiska planeringsterminen.

85.

Europaparlamentet påminner om vikten av att finansieringen av målen i Europa 2020-strategin beaktas i EU:s och medlemsstaternas årliga budgetar. Parlamentet understryker att det enklaste, mest demokratiska, europeiska och effektiva sättet att nå detta mål är att anordna en interparlamentarisk debatt om medlemsstaternas och unionens gemensamma riktlinjer för budgeten i början av varje europeisk planeringstermin. Parlamentet anser att en sådan debatt dels skulle hjälpa medlemsstaterna att i högre grad beakta den europeiska dimensionen i sina budgetförslag, dels skulle hjälpa Europaparlamentet att ta mer hänsyn till nationella problem, samtidigt som den skulle bidra till en betydande minskning av dubbelarbetet.

86.

Europaparlamentet påminner om att EU:s budget är en viktig källa till finansiering av Europa 2020-agendan, för vilken över hälften av unionens resurser avsätts varje år. Parlamentet konstaterar dock att den största andelen av finansieringen av denna strategi bör komma från nationella eller regionala budgetar, med tanke på de prioriterade åtgärderna och ansvarsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna. Parlamentet anser därför att både EU:s budget och de nationella budgetarna måste beaktas under den del av den europeiska planeringsterminen som handlar om Europa 2020-agendans genomförande.

87.

Europaparlamentet betonar hur viktig sammanhållningspolitiken är som centralt verktyg för Europa 2020-strategin. Parlamentet anser att en stark och väl finansierad sammanhållningspolitik är ett ändamålsenligt och effektivt instrument för att genomföra Europa 2020-strategin och förebygga kommande ekonomiska och finansiella kriser, på grund av dess långsiktiga utvecklingsprogram, budgetdimension och decentraliserade förvaltningssystem samt införandet av unionens prioriteringar om hållbar utveckling. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att involvera regionerna för att uppnå Europa 2020-strategins mål.

88.

Europaparlamentet påpekar att regionalpolitiken tack vare modellen för flernivåstyre förfogar över en konsoliderad metod för ett integrerat tillvägagångssätt samt tillförlitliga styrsystem för mobilisering av lokala investeringar och nya initiativ som skulle kunna stödja effektiviteten i den ekonomiska politiken på ett ändamålsenligt sätt samt främja större samverkan mellan EU:s och medlemsstaternas budgetar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram konkreta rekommendationer om hur strukturfonderna kan utnyttjas i detta syfte inom ramen för de operativa programmen.

89.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken absolut bör spelar en roll i insatserna för att anta utmaningen att minska de strukturella obalanserna och de interna skillnaderna i konkurrenskraft. Parlamentet framhåller vikten av att anpassa politiken till regionernas särdrag och behov för att öka deras potential och minska deras handikapp.

90.

Europaparlamentet påminner om regionalpolitikens viktiga roll i utarbetandet av de nationella programmen inom ramen för den europeiska planeringsterminen, bland annat genom att fastställa mål och åtgärder som stärker den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

91.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt för många medlemsstater att förbättra sina regioners konkurrenskraft så att makroekonomiska obalanser rättas till.

92.

Europaparlamentet anser därför att sammanhållningen också måste inriktas på att stärka regionala möjligheter och regionala berörda parter (inte bara nationella). De regionala möjligheterna måste stärkas och samordnas med de nationella, vilket gör att sammanhållningspolitiken återigen framstår som ett nödvändigt redskap för att uppnå nödvändiga synergier.

93.

Europaparlamentet betonar att stödet för omvandlingen till en miljömässigt hållbar ekonomi måste återspeglas i den europeiska planeringsterminen för förberedande samordning av den ekonomiska politiken.

94.

Europaparlamentet välkomnar förslaget i den nuvarande årliga tillväxtöversikten om att eliminera miljöskadliga bidrag och efterlyser en utvärdering av genomförandet av denna politik under den europeiska planeringsterminen 2012.

95.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet och kommissionen att inom ramen för den europeiska planeringsterminen fokusera mer på den inre marknaden, vilken utgör EU:s ekonomiska grundpelare, i syfte att utnyttja den inre marknadens fulla potential, dra till sig offentligt och privat kapital för att finansiera infrastruktur och innovativa projekt och främja effektiv användning av energi. Parlamentet understryker att den inre marknaden måste ligga i centrum för en europeisk ekonomisk styrning som fokuserar på att främja smart och hållbar tillväxt för alla, sysselsättning och social sammanhållning genom att överbrygga interna obalanser, skapa ekonomisk konvergens och förbättra konkurrenskraften.

96.

Europaparlamentet anser att Europeiska rådet varje vår bland annat bör utvärdera situationen på den inre marknaden, baserat på en kontrollprocess. Vidare uppmanar parlamentet Europeiska rådets ordförande att varje år för parlamentet presentera de åtgärder som ska vidtas efter Europeiska rådets vårmöte, bland annat avseende den inre marknaden.

97.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en årlig utvärdering av medlemsstaternas genomförande av den inre marknaden inom ramen för de nationella reformprogrammen och att i detta sammanhang undersöka hur det har gått med införlivandet och översynen efter genomförandet.

98.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, för de medlemsstater som enligt utvärderingen av de nationella reformprogrammen inte optimalt utnyttjar EU-medel, konkret påpeka inom vilka områden det fortfarande finns outnyttjad potential.

99.

Europaparlamentet välkomnar att man i den årliga tillväxtöversikten 2011 fastställde utnyttjandet av den inre marknadens potential som ett av tio mål som ska genomföras senast 2012.

100.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att sammanlänka den europeiska planeringsterminen ännu mer systematiskt med pågående EU-initiativ som exempelvis resultattavlan för den inre marknaden och inremarknadsakten, med genomförandet av dess tolv åtgärder som högsta prioritering, för att i full utsträckning beakta fullbordandet av den inre marknaden och säkerställa samstämdheten i EU:s ekonomiska politik.

101.

Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att i 2012 års tillväxtöversikt inkludera de tolv prioriterade åtgärderna i inremarknadsakten som ska antas senast vid utgången av 2012.

102.

Europaparlamentet anser att nystarten för den inre marknaden och särskilt genomförandet av inremarknadsakten är en nödvändig förutsättning för att uppnå hållbar tillväxt i Europa senast 2020. I syfte att garantera den europeiska konkurrenskraften på global nivå anser parlamentet att omedelbara förbättringar behövs inom mycket viktiga områden, som bland annat tjänstesektorn, offentlig upphandling, forskning, innovation, utbildning, energi och e-handel.

103.

Europaparlamentet betonar att man måste beakta Europa 2020-strategin vid genomförandet av den europeiska planeringsterminen. Parlamentet betonar att de initiativ som tagits inom ramen för inremarknadsakten måste vara förenliga med och bidra till att uppnå målen för de sju huvudinitiativen i Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla.

104.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i enlighet med resultaten från den årliga tillväxtöversikten, utöka stödet till små och medelstora företag, vilka utgör ryggraden i den inre marknadens ekonomi, i synnerhet genom det fullständiga genomförandet av småföretagsakten (Small Business Act), och genom ett åtgärdspaket undanröja de hinder som de små och medelstora företagen står inför i samband med tillgången till finansiering.

105.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta effektiva åtgärder för att förbättra tillgången till finansiering för de små och medelstora företagen och innovativa nystartade företag samt se till att det sker en förbättring av företagsklimatet i EU, förenkla förfarandena och minska de administrativa bördorna för företag på den inre marknaden.

106.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera ett jämställdhetsperspektiv i den europeiska planeringsterminen genom att ta hänsyn till kvinnors behov och situation i samband med genomförandet av de politiska riktlinjer som anges i den årliga tillväxtöversikten. Parlamentet berömmer de medlemsstater som har integrerat ett jämställdhetsperspektiv i sina nationella reformprogram under den första europeiska planeringsterminen och som tar särskild hänsyn till kvinnor vid utformningen och övervakningen av sysselsättningspolitiken, politiken för fattigdomsbekämpning, och utbildningspolitiken. Parlamentet är besviket på de medlemsstater som helt har underlåtit att nämna jämställdhet i sina nationella reformprogram.

107.

Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att FEMM-utskottet kan diskutera jämställdhetsaspekterna i de nationella reformprogrammen och de politiska riktlinjerna för varje land med den ansvariga tjänstgörande ordföranden för rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) efter kommissionens presentation av de politiska riktlinjerna för varje land.

108.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera ett faktiskt deltagande av organisationer från civilsamhället, inbegripet kvinnoorganisationer, i utarbetandet, genomförandet och bedömningen av de nationella reformprogrammen.

109.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa kvalitativa mål i de nationella reformprogrammen när det gäller att minska löneskillnaderna, förbättra kvinnors företagande och tillhandahålla barn- och äldreomsorg.

110.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa specifika kvantitativa mål i sina nationella reformprogram när det gäller kvinnors sysselsättning i allmänhet, tillsammans med specifika åtgärder som riktar sig till grupper av kvinnor med mycket låg sysselsättningsgrad, till exempel unga kvinnor, äldre kvinnor, invandrarkvinnor, funktionshindrade kvinnor, ensamstående mödrar och romska kvinnor.

111.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka civilsamhällets, arbetsmarknadsparternas och allmänhetens medvetenhet om Europa 2020-strategins överordnade mål och de nationella målen, inbegripet könsuppdelade sysselsättningsmål.

112.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att be civilsamhället och arbetsmarknadens parter bidra med en årlig skuggrapport om hur det har gått i medlemsstaternas med de överordnade målen och vidtagandet av de åtgärder som föreslås i de nationella reformprogrammen, i stil med de skuggrapporter som utarbetats om genomförandet av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

113.

Europaparlamentet beklagar djupt att man i många nationella budgetar kan se markanta nedskärningar av de offentliga utgifterna och investeringarna på utbildningsområdet, och betonar än en gång att offentliga investeringar i hållbara och tillväxtvänliga sektorer, såsom FoU och utbildning, måste prioriteras samt framhäver att investeringar i allmän och yrkesinriktad utbildning är en ekonomisk-politisk insats, med tanke på att marginalisering i sysselsättningshänseende av de yngre generationerna medför stora kostnader. Parlamentet betonar vikten av att garantera kontinuerliga och betydande investeringar i lärarutbildningen, lärarnas fortbildning och livslångt lärande samtidigt som man fortsätter med samordnade insatser inom hela EU för att nå andra gemensamma utbildningsmål. Handlingsprogrammet för livslångt lärande spelar en nyckelroll.

114.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med fastställandet av nuvarande och framtida sysselsättningstrender under den ekonomiska planeringsterminen använda dessa trender för att samordna utbildningsstrategier med andra institutioner för högre utbildning.

*

* *

115.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska rådet, de nationella parlamenten, ECB och Eurogruppens ordförande.


(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  Artiklarna 121, 126 och 148 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, protokoll nr 12 till Lissabonfördraget, Europeiska rådets resolution om stabilitets- och tillväxtpakten av den 17 juni 1997, Europeiska rådets ordförandeskaps slutsatser av den 20 mars 2005, förordning (EG) nr 1466/97, i dess ändrade lydelse genom …, förordning (EG) nr 1467/97, i dess ändrade lydelse genom …, uppförandekoden för genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten och riktlinjerna för innehållet i och formatet för stabilitets- och konvergensprogrammen, som antogs av Ekofinrådet den 7 september 2010, slutsatserna från Ekofinrådets möten i oktober 2006 och i oktober 2007, Euro plus-pakten som antogs av stats- och regeringscheferna i euroområdet och som Bulgarien, Danmark, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien anslöt sig till den 24-25 mars 2011.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/40


Torsdagen den 1 december 2011
Forumet för den inre marknaden

P7_TA(2011)0543

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om resultaten från forumet för den inre marknaden

2013/C 165 E/05

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av forumet för den inre marknaden, som hölls i Kraków (Polen) den 3-4 oktober 2011,

med beaktande av ”Krakówdeklarationen” från det första forumet för den inre marknaden,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden –’Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt’ ” (KOM(2011)0206),

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 16 augusti 2011”The Single Market through the lens of the people: A snapshot of citizens’ and businesses’ 20 main concerns” (Den inre marknaden från medborgarnas synpunkt: En överblick över medborgarnas och företagens 20 största farhågor) (SEK(2011)1003),

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den inre marknaden har blivit en verklig drivkraft för tillväxt i den europeiska ekonomin genom att ha medfört oerhörda fördelar för 500 miljoner européer och gett över 21 miljoner europeiska företag nya expansionsmöjligheter.

B.

I ett stort antal områden är det fortfarande en klyfta mellan vad människor förväntar sig av den inre marknaden och vad de upplever i praktiken.

C.

Inför tjugoårsjubileet av den inre marknaden är dess roll viktigare än någonsin för att blåsa nytt liv i den europeiska ekonomin och för EU-projektets bärkraft på lång sikt.

D.

Det första forumet för den inre marknaden sammanförde europeiska företag, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer, tankesmedjor, journalister, nationella parlament, europeiska institutioner, myndigheter på olika regeringsnivåer och EU-medborgare.

1.

Europaparlamentet betonar vikten av att göra forumet för den inre marknaden till ett regelbundet evenemang, så att såväl företag och medborgare som lokala och regionala myndigheter kan delta direkt och påverka den fortsatta utvecklingen av den inre marknaden.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna, ansökarländer och partnerna i Europeiska ekonomiska området (EEA) anordna och främja stora evenemang för allmänheten under 2012 för att högtidlighålla tjugoårsjubileet av den inre marknaden. Parlamentet anser att målet bör vara minst ett evenemang i vart och ett av de deltagande länderna, med regionala aktiviteter där det är lämpligt, och att de ska anordnas i förbindelse med ett viktigt stort EU-evenemang och eventuellt tillsammans med EU:s ordförandeskap.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram alla tolv prioriteringar i inremarknadsakten senast 2011 så att rådet och parlamentet, i nära samarbete med kommissionen, kan anta en första uppsättning av prioriterade åtgärder senast 2012 för att ge ny kraft åt den inre marknaden.

4.

Europaparlamentet efterlyser en kontinuerlig övervakning av genomförandet av inremarknadsakten på högsta politiska nivå genom bland annat en regelbunden översyn och rapportering av kommissionen samt genom att den förs in som en nyckelpunkt på dagordningen för rådet (konkurrenskraft) och i Europeiska rådets framstegsrapporter. Parlamentet understryker i detta hänseende behovet av ett korrekt införlivande och genomförande av befintlig lagstiftning i rätt tid.

5.

Europaparlamentet understryker att EU:s inre marknad på ett positivt sätt bidrar till innovation och att den, underbyggd av samordnade kommissionsinitiativ och ett starkt engagemang från medlemsstaternas sida, kommer att generera nya möjligheter för företagen – särskilt innovativa små och medelstora företag – och på ett viktigt sätt bidra till att skapa sysselsättning, social sammanhållning och ny och hållbar ekonomisk tillväxt samt tillgodose EU-medborgarnas och -konsumenternas behov.

6.

Europaparlamentet betonar bristen på medvetenhet och de begränsade kunskaperna hos medborgarna, konsumenterna och de små och medelstora företagen om deras rättigheter och möjligheter på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga antagandet av en användarvänlig, regelbundet aktualiserad och lättillgänglig medborgarrättsstadga för samtliga medborgare som arbetar, köper eller säljer över gränserna, såsom parlamentet efterlyste i sin resolution av den 20 maj 2010 (1), och som ska tjäna som en praktisk handledning i vilken medborgarnas rättigheter och skyldigheter på den inre marknaden skisseras.

7.

Europaparlamentet noterar de luckor som deltagarna i forumet för den inre marknaden upptäckt och efterlyser åtgärder för att så fort som möjligt åtgärda dessa luckor.

8.

Europaparlamentet betonar att man under forumet belyst den generella framgången för systemet med automatiskt erkännande enligt direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, och anser att det därför bör utvidgas så att andra yrken omfattas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, behöriga myndigheter och kommissionen att garantera större öppenhet, så att sökande kan få en fullgod förklaring till varför deras examensbevis eller yrkeskvalifikationer inte erkänns. Parlamentet ser positivt på tillkännagivandet av resultaten av pilotprojekten avseende yrkeskort och anser att ett sådant kort skulle kunna vara ett användbart verktyg för att stödja rörligheten inom vissa yrken, förenkla administrativa förfaranden och öka säkerheten.

9.

Europaparlamentet understryker behovet av effektiva, överkomliga och enkla alternativa system för tvistlösning för att garantera ett ökat konsumentförtroende för den inre marknaden. Parlamentet betonar att ett effektivt system för tvistlösning på nätet skulle vara av avgörande betydelse för att öka förtroendet för den digitala inre marknaden.

10.

Europaparlamentet föreslår att de gemensamma kontaktpunkterna utvecklas till fullfjädrade e-förvaltningscenter där entreprenörer kan anmäla och sköta administrativa formaliteter online. Parlamentet understryker deras potential i samband med genomförandet av tjänstedirektivet och beklagar att vissa medlemsstater fortfarande inte har uppfyllt sina åtaganden när det gäller de gemensamma kontaktpunkterna.

11.

Europaparlamentet understryker behovet av att fullborda den digitala inre marknaden och undanröja tekniska hinder för gränsöverskridande handel och tjänster, särskilt genom att förbättra driftskompabiliteten och det ömsesidiga erkännandet av e-legitimationer, e-signaturer och e-dokument.

12.

Europaparlamentet påpekar att det är mycket viktigt att skapa ett effektivt och aktuellt upphovsrättssystem i EU och modernisera EU:s dataskyddslagstiftning, för att rättsläget när det gäller e-handel ska bli klarare.

13.

Europaparlamentet betonar att gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster och rörlighet för utstationerade arbetstagare är viktiga aspekter av den inre marknaden, och understryker att utstationeringsdirektivet bör garantera rättvisa villkor för utstationerade arbetstagare och att deras rättigheter respekteras i hela EU. Parlamentet anser att dessa regler bör medge insyn och vara tydliga för att undvika att reglerna missbrukas och kringgås. Arbetsmarknadens parter har en viktig roll att spela för att värna om rättigheterna för utstationerade arbetstagare.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera ett korrekt införlivande i tid av lagstiftningen om den inre marknaden och att förhindra överträdelser. Parlamentet understryker att alla parter drar nytta av att använda jämförelsetabeller i processen med att införliva direktiven om den inre marknaden.

15.

Europaparlamentet påminner om vikten av förenkling och korrekt genomförande av bestämmelserna om offentlig upphandling, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att garantera detta i den befintliga och kommande lagstiftningen. Sektorn för offentlig upphandling behöver professionaliseras genom förbättrad utbildning, för att bekräfta upphandlingsmålen och utforska möjliga sätt att uppnå andra politiska mål. Parlamentet anser att små och medelstora företags möjligheter att delta i anbud vid offentlig upphandling måste förbättras och att upphandlingsförfarandena måste bli mindre tungrodda, billigare och tillgängligare för små och medelstora företag, och understryker behovet av en utökad tillämpning av principen om ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” i stället för principen om ”lägsta pris”.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att närmare involvera medborgare och andra aktörer i utvecklingen av den inre marknaden, särskilt genom att anordna lägliga offentliga samråd om ny lagstiftning på ett mer proaktivt sätt, i partnerskap med nationella och lokala aktörer och arbetsmarknadens parter, liksom med icke-statliga organisationer och medierna. Parlamentet anser att samrådsdokumenten bör göras tillgängliga på alla officiella EU-språk och vara skrivna på ett sätt som vanliga medborgare förstår.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna, liksom de nationella myndigheterna på alla nivåer, att göra gemensamma insatser för att öka medborgarnas och aktörernas medvetenhet om de verktyg som finns för att underlätta den inre marknadens funktion, till exempel gemensamma kontaktpunkter, nätverket Solvit, Ditt Europa osv.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett forum för den inre marknaden på nätet. Det bör fungera som en plattform som är öppen för allmänheten och hjälpa medborgarna att hålla sig ajour med den inre marknadens utveckling och utbyta erfarenheter och aktuella farhågor om den inre marknaden.

19.

Europaparlamentet uppmanar nationella regeringar, regionala och lokala aktörer, företag, fackföreningar och icke-statliga organisationer att samarbeta för att se till att bestämmelserna om den inre marknaden fungerar effektivt i praktiken för medborgarna och företagen.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 84.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/43


Torsdagen den 1 december 2011
EU:s globala svar på hiv/aids

P7_TA(2011)0544

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om EU:s åtgärder för hiv/aids i EU och angränsande länder, halvtidsöversyn av kommissionens meddelande

2013/C 165 E/06

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2009–2013 (KOM(2009)0569),

med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om en rättighetsbaserad strategi för EU:s åtgärder mot hiv/aids (1),

med beaktande av sin resolution av den 20 november 2008 om hiv/aids: tidig diagnos och behandling (2),

med beaktande av den politiska förklaringen om hiv/aids som antogs vid FN:s generalförsamlings högnivåmöte 2011 om hiv/aids,

med beaktande av Romförklaringen från International Aids Societys konferens 2011, i vilken det krävs mer medel till utvecklingen av ett funktionellt botemedel mot hiv,

med beaktande av Unaids strategi för 2011–2015 och Världshälsoförsamlingens globala strategi för hälsosektorn för bekämpning av hiv/aids 2011–2015, som fastställer befintliga och överenskomna globala mål som ska motivera länder att planera för åtgärder mot hiv/aids fram till 2015,

med beaktande av WHO:s handlingsplan för hiv/aids 2012–2015, som behandlar den nuvarande situationen för hiv/aids-epidemin i den europeiska regionen och utformar en effektiv insats mot den,

med beaktande av Dublinförklaringen om partnerskap för att bekämpa hiv/aids i Europa och Centralasien, som antogs vid ministerkonferensen ”Att bryta barriärerna – Partnerskap för kamp mot hiv/aids i Europa och Centralasien”, och som hölls inom ramen för det irländska ordförandeskapet den 23–24 februari 2004,

med beaktande av rapporten från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar ”Progress on implementing the Dublin Declaration on Partnership to Fight HIV/AIDS in Europe and Central Asia” från 2010,

med beaktande av vägledningen för hiv-tester från 2010 från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, i vilken det fastställs hur hiv-tester skulle kunna genomföras i medlemsstaterna,

med beaktande av WHO:s övergripande ram för Europa om utökade hiv-tester och utökad rådgivning om hiv i WHO:s europeiska region (Scaling up HIV testing and counselling in the WHO European Region) från 2010,

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt 2010 års rapport om övervakning av hiv från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, rapporterade länderna i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 25 917 nydiagnostiserade fall av hiv-infektion 2009.

B.

År 2009 smittades 1610 00 människor av hiv i EU och grannländerna. Därmed uppgår antalet människor som lever med hiv till över 2,2 miljoner enligt beräkningar från Unaids och WHO.

C.

Antalet hiv-infektioner ökar i oroväckande takt, framför allt i Östeuropa.

D.

Trots förbättrade långsiktiga behandlingar och prognoser ställer komplexiteten kring hiv alltjämt kvinnor inför särskilda utmaningar som det inte är säkert att den konventionella vården klarar av och som skapar ett förbisett glapp mellan diagnos och en effektiv, väl underbyggd hälso- och sjukvård (3).

E.

Aids är en sjukdom som kan förebyggas helt, och primära förebyggande åtgärder i syfte att tillhandahålla information och kunskaper samt de tjänster och produkter som krävs för att skydda människor mot hiv-smitta och främja säkrare beteenden är hörnstenar i arbetet med att förhindra spridningen av hiv.

F.

Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar uppskattar att 30 procent av de hiv-smittade i EU inte vet om att de bär på viruset. Av dem som diagnostiseras söker hälften vård först i ett sent skede av infektionen och kan därför inte dra full nytta av behandlingen, vilket ökar sjukdoms-, dödlighets- och smittorisken på ett onödigt sätt.

G.

Odiagnostiserade patienter löper 3,5 gånger högre risk att överföra hiv än de patienter som är diagnostiserade.

H.

En stor andel av hiv-infektionerna diagnostiseras aldrig. Många vet inte om att de är smittade och kommer antagligen att upptäcka det först när de drabbas av hiv/aids-relaterade sjukdomar.

I.

Uppmärksamhet bör också ägnas åt frågan om samtidiga infektioner, särskilt tuberkulos och virushepatit B och C och tillhörande komplikationer. Tuberkulos och virushepatit är mycket vanliga, sprider sig snabbare och leder ofta till sjukdom och död bland hiv-positiva. I Västeuropa beräknas 30 procent av de hiv-positiva också vara smittade med hepatit C och i östra Europa till och med ännu fler.

J.

I sin skriftliga förklaring från mars 2007 slog Europaparlamentet fast att den omfattande underdiagnostiseringen av hepatit C är ett allvarligt hälsoproblem i EU och att hepatit C utvecklas snabbare hos människor som redan är hiv-smittade, vilket gör det viktigt med heltäckande och tidiga diagnoser.

K.

Infektiviteten för hiv ökar avsevärt om andra sexuellt överförbara sjukdomar (t.ex. gonorré, klamydia, herpes och syfilis) uppträder samtidigt.

L.

Försök på senare tid har visat att tidig behandling har minskat både patienternas smittsamhet och hiv-överföringstalen med upp till 96 procent.

M.

Tillgången till förebyggande åtgärder, behandling, vård och stöd i samband med hiv/aids skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna.

N.

Användningen av smittad injektionsutrustning bland människor som injicerar droger underblåser den snabba spridningen av hiv i många östeuropeiska länder.

O.

Det finns ett skriande behov av gränsöverskridande och tvärvetenskapligt samarbete för att komma till rätta med epidemin.

P.

Att civilsamhället deltar fullt ut är avgörande för att riskutsatta och marginaliserade grupper ska få tillgång till hiv-behandling och hiv-tjänster.

Q.

Frågor som rör EU:s grannländer bör ägnas särskild uppmärksamhet, med tanke på att hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar inte känner några gränser, vilket även framhävs i den tekniska rapporten om utbredningar, sjukdomsbörda och screeningstrategi för hepatit B och C i EU:s grannskap från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

R.

Fullständigt skydd för de hiv-drabbades mänskliga rättigheter är absolut nödvändigt för alla aspekter av kampen mot hiv.

S.

Social utestängning, stigmatisering och diskriminering på grund av hiv-smitta, liksom tystnaden och förnekandet som omger sjukdomen och den bristande respekten för grundläggande mänskliga rättigheter för personer med hiv i allmänhet, och de som tillhör utsatta grupper i synnerhet (exempelvis män som har sex med män och människor som injicerar droger), förekommer fortfarande och undergräver förebyggande insatser, vård och behandling på hiv-området samt förstärker epidemins inverkan på enskilda människor, familjer, samhällen och länder.

T.

Hiv-program för förebyggande, behandling, vård och stöd har inte varit tillräckligt välriktade eller tillgängliga för personer med funktionshinder.

U.

Det är nödvändigt att omedelbart intensifiera arbetet med att utveckla och genomföra heltäckande förebyggande strategier tillsammans med fortsatta investeringar i forskning och utveckling av ny förebyggande teknik.

V.

Den ekonomiska och finansiella krisen får inte medföra några negativa konsekvenser för vårdsektorn, exempelvis genom minskade investeringar på områden som är av stor betydelse för kampen mot hiv/aids.

W.

Den svåra ekonomiska situationen äventyrar stödet till hiv/aids-program.

X.

Den vanligaste smittvägen för hiv i EU är sex mellan män följt av heterosexuella kontakter, särskilt bland personer från länder där hiv-epidemier är utbredda.

Y.

Bristande jämställdhet är en av de faktorer som driver på hiv-epidemin, och kvinnor svarar nu för nästan hälften av alla nya rapporterade infektionsfall i EU:s grannländer.

Z.

Unga kvinnor är alltmer utsatta för hiv, och runt 45 % av alla nya infektionsfall drabbar kvinnor mellan 15–24 år.

AA.

Det är oerhört viktigt att verka för att förstärka och bygga ut de politiska åtgärderna och programplaneringen när det gäller kopplingarna mellan å ena sidan sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och å andra sidan hiv, så att program för förebyggande av hiv/aids integreras i SRHR-program och så att förebyggande av hiv/aids blir en integrerad del av den sexuella och reproduktiva hälso- och sjukvården.

AB.

Kvinnors begränsade beslutsmakt, bristande kontroll över de ekonomiska resurserna, begränsade rörlighet och stora ansvar för barnuppfostran gör att de löper större risk att stängas ute från hiv-förebyggande tjänster, behandling och vård.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att genomföra meddelandet ”Bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2009–2013” och den åtföljande handlingsplanen genom att

trappa upp genomförandet av preventiva strategier som effektivt tar sikte på regionala eller lokala epidemiologiska trender och behov, och arbeta för allmän tillgång till förebyggande åtgärder, testning, rådgivning, behandling, vård och stöd,

stödja en effektiv insats mot hiv/aids i prioriterade områden, såsom EU:s mest drabbade medlemsstater, EU:s mest drabbade grannländer samt Ryssland och andra OSS-länder,

utveckla hjälpmedel för att nå och stödja de grupper som är mest riskutsatta och sårbara för hiv/aids i hela EU.

2.

Europaparlamentet påminner om att fienden är hiv och inte de hiv-smittade.

3.

Europaparlamentet uppmanar rådet att visa politiskt ledarskap i hanteringen av den fortsatta hiv-epidemin i EU, att utveckla länderspecifika handlingsplaner mot hiv och stödja effektiva åtgärder mot hiv i grannländerna genom politisk dialog, teknisk kapacitetsuppbyggnad och stöd till det civila samhällets deltagande.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att tillhandahålla nödvändiga resurser för att garantera rättvis tillgång till förebyggande åtgärder, testning, behandling, vård och stöd i fråga om hiv, att motverka stigmatisering och andra hinder för snabb tillgång till rådgivning, testning och tidig behandling, att öka investeringarna i forskning om ett verksamt botemedel och att förbättra instrumenten och åtgärderna mot samtidiga infektioner som exempelvis tuberkulos eller hepatit B och C genom förbättrad tillgång till screening och till effektiv behandling.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att minska riskerna för samtidiga infektioner genom att förbättra diagnoserna och tillgången till behandling av hepatit C, tuberkulos och andra samtidiga infektioner och att samtidigt ta fasta på kvinnors behov av behandling och vård i samband med hiv/aids, eftersom detta är en avgörande åtgärd för att hejda epidemin.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja tidig diagnostisering och vård genom tillämpning av evidensbaserade tester och sammankopplade behandlingsstrategier.

7.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och stödja fortsatta investeringar i forskning om ny förebyggande teknik som sköts och hanteras av kvinnor, däribland mikrobicider.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att civilsamhället och det akademiska forskarsamhället involveras i alla stadier av genomförandet av meddelandet om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och den åtföljande handlingsplanen.

9.

Europaparlamentet upprepar att alla som lever med hiv/aids bör komma i åtnjutande av bästa tillgängliga standarder för vård och behandling, oberoende av ursprung, nationalitet, åsikter, ålder, kön, sexuell läggning, religion eller annan ställning, samtidigt som principerna om skydd för privatlivet och konfidentialitet måste respekteras.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma gemensamma EU-insatser och EU-strategier för att verka för att modeller grundade på de mänskliga rättigheterna följs fullt ut i utarbetandet av hiv/aids-politiken, vilket inbegriper informationskampanjer mot stigmatisering och diskriminering av personer som drabbats av hiv/aids.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för diskriminering av personer med hiv/aids, främja och värna alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, med särskild hänsyn till alla människor som är utsatta för eller smittade av hiv, samt se över lagar och strategier som inverkar negativt på tillhandahållandet av verksamma hiv-program och se till att personer som lever med hiv/aids deltar och representeras när strategier mot diskriminering utarbetas. Parlamentet betonar att jämställdhetsperspektivet måste beaktas i samband med kampen mot diskriminering i syfte att utforma en heltäckande hiv/aids-strategi.

12.

Europaparlamentet bekräftar det potentiellt enorma bidrag som arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer kan göra i samarbete med regeringarna för att förhindra spridningen av hiv/aids och stödja arbetstagare med hiv/aids.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som behövs för att sätta stopp för varje slags diskriminering i fråga om tillgång till samt villkor och priser för försäkringsplaner för personer som lever med hiv/aids.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla nationella aids-program och strategier utvecklar starka kopplingar mellan sexuell och reproduktiv hälsa och hiv-tjänster, vilket betonades i Cochrane Review (4) och bekräftades vid det 42:a mötet i FN:s kommission för befolkning och utveckling, som övervakar genomförandet av handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling.

15.

Europaparlamentet noterar att förebyggande åtgärder uttryckligen bör omfatta relevant information och sexualundervisning, tillgång till skydd, såsom kondomer för män och kvinnor, och en förstärkning av kvinnors rättigheter och självständighet på området för sexuella förbindelser.

16.

Europaparlamentet påpekar att stigmatisering och diskriminering avsevärt försvårar kampen mot spridningen av hiv/aids.

17.

Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som gjordes under FN:s generalförsamlings högnivåmöte om hiv/aids 2011, i synnerhet målen att fram till 2015 garantera 15 miljoner hiv-positiva över hela världen behandling och att minska nya hiv-infektioner med hälften.

18.

Europaparlamentet välkomnar FN:s uppmaning till fortsatta åtaganden att finansiera hiv-program.

19.

Europaparlamentet välkomnar FN:s uppmaning till läkemedelsbolagen att snabbt leverera effektiv antiretroviral behandling av hög kvalitet och till överkomliga priser, med särskild fokus på kostnadseffektiva strategier, i synnerhet användningen av generiska läkemedelsprodukter.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att göra de ändringar som krävs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt den politiska förklaringen om hiv/aids från FN:s generalförsamlings extra session (UNGASS).

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att uppfylla sina skyldigheter till den globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria och att fortsätta att stödja dess arbete i utvecklingsländerna.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa säkra tillgång till tjänster, information och utrustning som är heltäckande och av hög kvalitet. Parlamentet anser att detta bland annat bör omfatta konfidentiell och frivillig rådgivning, testning och behandling av hiv och alla sexuellt överförbara sjukdomar, förebyggande av oplanerad graviditet, rättvis och prismässigt överkomlig tillgång till preventivmedel, inklusive akuta preventivmedel, säker och laglig abort, inklusive vård efter abort, samt vård och behandling för att förebygga vertikal överföring av hiv, bland annat till partner och barn.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, FN:s generalsekreterare, Unaids, WHO och medlemsstaternas regeringar.


(1)  Antagna texter, P7_TA(2010)0284.

(2)  EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 62.

(3)  WHO: ”Gender inequalities and HIV”, http://www.who.int/gender/hiv_aids/en/

(4)  http://www.unfpa.org/webday/site/global/shared/documents/publications/2008/linkages_evidence.PDF.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/48


Torsdagen den 1 december 2011
Förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Ukraina

P7_TA(2011)0545

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Ukraina (2011/2132(INI))

2013/C 165 E/07

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina, som trädde i kraft den 1 mars 1998 och kommer att ersättas med associeringsavtalet (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (2), och av det nationella vägledande programmet för Ukraina 2011–2013,

med beaktande av de pågående förhandlingarna mellan EU och Ukraina om associeringsavtalet, inbegripet förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal,

med beaktande av rådets slutsatser av den 22 januari 2007 om Ukraina, där förhandlingsdirektiven antogs,

med beaktande av att Ukraina är medlem av Världshandelsorganisationen sedan mars 2008,

med beaktande av uttalandet från Europaparlamentets talman om den fällande domen av den 11 oktober 2011 i målet mot Ukrainas tidigare premiärminister Julia Tymosjenko,

med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet i Prag om det östliga partnerskapet den 7 maj 2009,

med beaktande av resultaten av de senaste toppmötena mellan EU och Ukraina, bland annat att Ukraina vid toppmötet mellan EU och Ukraina i Paris 2008 erkändes som ett europeiskt land som delar en gemensam historia och gemensamma värderingar med EU:s länder, samt slutsatserna från toppmötet mellan EU och Ukraina i Kiev den 4 december 2009,

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ukraina, särskilt sina resolutioner av den 25 februari 2010 (3), 25 november 2010 (4), 9 juni 2011 (5) och 27 oktober 2011 (6),

med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 25 oktober 2010 om det östliga partnerskapet,

med beaktande av handlingsplanen EU–Ukraina för liberalisering av viseringsbestämmelserna, som antogs den 22 november 2010,

med beaktande av Ukrainas anslutning till fördraget om energigemenskapen den 1 februari 2011,

med beaktande av associeringsagendan EU–Ukraina, som ersätter handlingsplanen och som godkändes av samarbetsrådet mellan EU och Ukraina i juni 2009, och med beaktande av prioriteringslistan för associeringsagendan EU–Ukraina för 2011–2012,

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011”Ny respons på ett grannskap i förändring” (KOM(2011)0303), och av rådets slutsatser om den europeiska grannskapspolitiken, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 20 juni 2011,

med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Ukraina, som antogs den 25 maj 2011 (SEK(2011)0646),

med beaktande av EU:s strategi för Donauområdet,

med beaktande av artiklarna 90.5 och 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7-0387/2011), och av följande skäl:

A.

Det framtida associeringsavtalet med Ukraina inleder en ny generation av associeringsavtal enligt artikel 217 i EUF-fördraget och innebär en hittills oöverträffad nivå av integration mellan EU och ett tredjeland. I och med detta avtal förbinder sig Ukraina att införa en stor del av unionens regelverk. Förhandlingarna med Ukraina är bland de mest framskridna i det östliga grannskapet och utgör därför en förebild för den europeiska grannskapspolitiken i sin helhet.

B.

Ukraina är ett land som är strategiskt viktigt för EU. Ukrainas storlek, naturtillgångar, befolkning och geografiska läge ger landet en särställning i Europa och gör landet till en viktig regional aktör som utövar ett stort inflytande på säkerheten, stabiliteten och välståndet på hela kontinenten. Landet bör därför i motsvarande grad ta sin del av det politiska ansvaret.

C.

Ukraina är en europeisk stat som enligt artikel 49 i EU-fördraget har rätt att ansöka om medlemskap i EU, precis som vilken europeisk stat som helst som följer principerna om demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, minoriteternas rättigheter och rättsstatsprincipen. Ingåendet av ett associeringsavtal mellan EU och Ukraina, inbegripet förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, kommer att vara viktigt för Ukrainas utsikter till EU-medlemskap.

D.

EU förespråkar starkt ett stabilt och demokratiskt Ukraina som respekterar principerna för en social marknadsekonomi för alla, rättsstaten (med ett oberoende rättsväsen), de mänskliga rättigheterna samt skyddet av minoriteter och som garanterar grundläggande rättigheter. Ukrainas försök att skapa inrikespolitisk stabilitet och en miljö som präglas av verklig politisk mångfald, demokratiska friheter och respekt för rättsstatsprincipen samt att öka de inhemska reformerna påskyndar och underlättar den framtida utvecklingen av Ukrainas utsikter till EU-medlemskap.

E.

Den 11 oktober 2011 dömdes Ukrainas tidigare premiärminister Julia Tymosjenko till sju års fängelse. Detta, tillsammans med rättegångarna mot andra ministrar, har väckt stark oro i EU och uppfattas allmänt vara antingen en hämndaktion eller en del av ett försök att döma och fängsla medlemmar av oppositionen för att hindra dem från att kandidera och bedriva kampanj i nästa års parlamentsval och i presidentvalet 2015. Den lag som på ett selektivt sätt har använts mot Tymosjenko härrör från Sovjettiden och ger utrymme för straffrättsliga förfaranden med anledning av politiska beslut. Paragraferna 364 och 365 i denna lag, som för närvarande ses över av det ukrainska parlamentet Verchovna Rada, uppfyller varken EU:s eller FN:s normer.

F.

Den senaste tidens utveckling väcker farhågor om mediernas frihet, civilsamhällets frihet, valförrättandet samt rättsstatsprincipen i Ukraina.

G.

Den politiska ledningen och statsledningen i Ukraina har upprepade gånger bekräftat sitt åtagande om europeisk integration samt den långsiktiga ambitionen att möjliggöra Ukrainas EU-medlemskap och anser att ett associeringsavtal är ett viktigt instrument för att uppnå detta mål. Denna ambition stöds fortfarande av alla aktörer på landets politiska scen samt av civilsamhället och den allmänna opinionen. Det ökade samarbetet mellan Ukraina och Europaparlamentets ledamöter samt mellan Ukraina och medlemsstaternas nationella parlament är ett lovvärt exempel på hur olika politiska krafter arbetar tillsammans för att stärka Ukrainas utsikter till EU-medlemskap, och denna insats bör fortsätta.

H.

Mänskliga rättigheter och demokrati står i centrum för EU:s europeiska grannskapspolitik.

I.

Ukraina har aktivt deltagit i inrättandet av och arbetet i den parlamentariska församlingen Euronest, som är den parlamentariska dimensionen av det östliga partnerskapet och en plattform för samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i EU:s östra grannländer.

J.

Ukrainas utsikter till EU-medlemskap måste baseras på en politik med systematiska och oåterkalleliga reformer på ett antal viktiga institutionella, politiska, ekonomiska och sociala områden. Viktiga reformer har redan genomförts, eller håller på att genomföras, medan andra fortfarande måste införas. Den ram som skapas genom associeringsavtalet kommer att ge Ukraina ett viktigt verktyg för modernisering och en plan för att styra de inhemska reformerna samt ett verktyg för nationell försoning. Detta kommer att hjälpa landet att vända den senaste tidens negativa utveckling, överbrygga de befintliga klyftorna i det ukrainska samhället och ena landet kring målet om EU-medlemskap, grundat på demokratiska värden, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och goda styrelseformer.

K.

Ukraina är värt beröm för sina goda ekonomiska resultat, bland annat ett minskat budgetunderskott, utgiftsbegränsningar och reform av pensionssystemet, vilket har bidragit till ett bättre kreditbetyg från utlandet och ökat de utländska direktinvesteringarna.

L.

Associeringsavtalet kommer att ha en positiv inverkan på företagsklimatet i Ukraina eftersom det förser näringslivsaktörerna i EU och Ukraina med gemensamma regler och standarder. Därigenom ökar förutsägbarheten och den finansiella säkerheten för investeringar i Ukraina. Associeringsavtalet bygger på att internationella skattestandarder följs. Denna positiva inverkan skulle stärkas ytterligare av ett fullständigt och effektivt genomförande av lagstiftning mot korruption.

M.

Ryssland utövar kraftiga påtryckningar på Ukraina för att landet inte ska ingå ett djupgående och omfattande frihandelsavtal med EU, utan i stället ansluta sig till en tullunion med Ryssland, Vitryssland och Kazakstan. Detta är en helt ny situation i EU:s förbindelser med externa partner, och dessa länder, som inte är medlemmar i Världshandelsorganisationen, utgör fortfarande en stor exportmarknad för ukrainska produkter. Det djupgående och omfattande frihandelsavtalet är ett verktyg för modernisering, och dess upprättande ger Ukraina ekonomiska fördelar som kommer att bli mer påtagliga med tiden.

N.

Ukraina firade nyligen 20-årsdagen av sin självständighet. Det finns en ny generation välutbildade ukrainare som inte har upplevt sovjettiden, som har starka proeuropeiska ambitioner och som kommer att se till att landet moderniseras.

O.

Den rådande politiska situationen i Ukraina, särskilt när det gäller medborgerliga fri- och rättigheter och rättsstatsprincipen, strider mot andan i det associeringsavtal som för närvarande förhandlas mellan EU och Ukraina.

1.   Europaparlamentet riktar med anledning av de pågående förhandlingarna om associeringsavtalet följande rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten:

a)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att inta ståndpunkten att fördjupade förbindelser mellan EU och Ukraina samt det faktum att EU erbjuder Ukraina utsikter till EU-medlemskap är av stor betydelse och i båda parters intresse, och erkänna Ukrainas strävanden i enlighet med artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, under förutsättning att samtliga kriterier uppfylls, bland annat respekten för principerna om demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättsstatsprincipen.

b)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att göra de framsteg som är nödvändiga för att snabbt parafera associeringsavtalet mellan EU och Ukraina, om möjligt helst före slutet av 2011. I enlighet med de krav som framfördes i parlamentets resolution av den 27 oktober 2011 bör man samtidigt se till att detta viktiga initiativ inom det östliga partnerskapet går hand i hand med Ukrainas åtaganden att genomföra de reformer som är nödvändiga och stärka de demokratiska värdena, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

c)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att det nyligen uppskjutna mötet med president Janukovitj hålls före det toppmöte mellan EU och Ukraina som planerats till december 2011, eftersom det bör ses som ett viktigt tillfälle att behandla de allvarliga farhågor som tagits upp med Ukrainas regering och att återupprätta en konstruktiv dialog som kan leda till att associeringsavtalet paraferas, förutsatt att det görs stora framsteg när det gäller både de tekniska hinder och de väsentliga politiska hinder som återstår.

d)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att sträva efter att rådet undertecknar avtalet under första halvåret 2012 och göra alla handlingar som rör ratificeringsprocessen tillgängliga för Europaparlamentet och de nationella parlamenten senast i slutet av 2012, under förutsättning att kravet på respekt för rättsstatsprincipen och de övriga krav som ställs i parlamentets resolution av den 27 oktober 2011 har uppfyllts.

e)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att ge Ukraina tillräckligt ekonomiskt, tekniskt och rättsligt stöd under både förberedelserna för och genomförandet av avtalet och stärka landets administrativa kapacitet genom att öka alla former av stöd som finns tillgängliga på detta område. Man bör därför utnyttja det heltäckande programmet för institutionell uppbyggnad på ett bättre sätt och överväga att inrätta en högnivågrupp på EU-nivå för rådgivning i syfte att hjälpa Ukraina i arbetet med att anpassa sig till EU:s lagstiftning. En förutsättning för allt stöd bör vara en utvärdering av de reformer som gjorts för att stärka Ukrainas administrativa kapacitet; denna ska offentliggöras i de årsrapporter som ska utarbetas av EU:s och Ukrainas oberoende experter.

f)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att inrätta ett ömsesidigt utbytesprogram för tjänstemän och jurister för att underlätta genomförandet av associeringsavtalet och i synnerhet det djupgående och omfattande frihandelsavtalet.

g)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att hjälpa de ukrainska myndigheterna att upplysa det ukrainska folket om fördelarna med associeringsavtalet för att skapa stöd för reformagendan och offentliggöra innehållet i avtalet så snart som möjligt.

h)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att så snart som möjligt öppna ett EU-informationskontor i Ukraina som ska arbeta både med att öka det ukrainska folkets medvetenhet om EU:s funktionssätt, politik och värderingar och underlätta större delaktighet i EU-program.

Institutionella aspekter/politisk dialog

i)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att utforma tydliga skyddsåtgärder och en eventuell mekanism för att tillfälligt upphäva hela associeringsavtalet om väsentliga och grundläggande principer i avtalet åsidosätts eller avsiktligen kränks.

j)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att driva på Ukrainas president och regering att anpassa landets politiska, rättsliga och administrativa förhållanden till det man kom överens om i associeringsagendan, att främja god samhällsstyrning och respekt för rättsstatsprincipen som grundläggande principer i förbindelserna mellan EU och Ukraina samt se till att Julia Tymosjenko och andra oppositionsledare får utöva sin rätt att delta fullt ut i den politiska processen, både nu och i de kommande valen i Ukraina.

k)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stärka den befintliga ramen för samarbete mellan EU och Ukraina när det gäller skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

l)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja Ukraina i genomförandet av en heltäckande reform av rättsväsendet i enlighet med EU:s normer, så att man kan förhindra selektiv rättsskipning och garantera ett oberoende, rättvist, opartiskt och öppet rättsförfarande som säkerställer att rättegångar inte kan användas för politiska ändamål utan genomförs i strikt överensstämmelse med rättsstatsprincipen. I detta syfte bör man inrätta en gemensam mekanism för sakkunniga från Ukraina och EU, där även företrädare från Venedigkommissionen deltar. Vidareutbildnings- och utbytesprogram bör inrättas på området rättsliga och inrikes frågor samt inom säkerhetssektorn för att införa EU:s bästa praxis inom rättsordningen.

m)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja de ukrainska myndigheterna i reformen av landets författning och vallag enligt de principer som Venedigkommissionen och OSSE/ODIHR föreslagit. Man bör säkerställa ett snabbt, inkluderande och genomgripande genomförande av dessa rekommendationer, där både oppositionspartier och det civila samhället deltar, för att förhindra de misstag som gjorts under tidigare valkampanjer. I detta sammanhang bör man betona vikten av mediernas och civilsamhällets frihet, och se till att de ukrainska myndigheterna avstår från alla försök att direkt eller indirekt kontrollera innehållet i rapporteringen i de nationella medierna.

n)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att införa en omfattande mekanism för parlamentet och utrikestjänsten i associeringsavtalet, för att göra det möjligt att regelbundet få allsidig information om de framsteg som gjorts i genomförandet av avtalet, särskilt när det gäller uppfyllandet av målen. Mekanismen bör omfatta följande:

Information om EU:s insatser och ståndpunkter avseende genomförandet av avtalet.

Utrikestjänstens rapporter med resultaten av de åtgärder som EU och Ukraina vidtagit, med särskild hänsyn till situationen för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen i landet.

o)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona vikten av att följa Europadomstolens samtliga domar och uppmärksamma de ukrainska myndigheterna på det stora antal mål mot Ukraina som behandlas i den domstolen.

p)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja nödvändiga reformer och se till att de ukrainska myndigheterna ger hög prioritet åt att utforma en politik för bekämpning av korruption, inbegripet lämplig lagstiftning om intressekonflikter.

q)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att de ukrainska myndigheterna offentliggör den tidigare kommunistiska säkerhetstjänstens arkiv, eftersom detta är nödvändigt för nationell försoning, särskilt med hänsyn till de illdåd som ägde rum under 1900-talet.

r)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona vikten av att Ukraina ratificerar Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen som en del av den konstitutionella reformprocessen.

s)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att vidta de åtgärder som behövs för att intensifiera dialogen mellan EU och de olika politiska partierna i Ukraina, och uppmuntra till en dialog i Ukraina mellan partierna, företrädare för civilsamhället, arbetsmarknadens parter och nationella minoriteter.

t)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att interimsavtalet innehåller bestämmelser om samarbete mellan avtalsparternas civilsamhällen, så att dessa kan utöva sina rättigheter och bli inflytelserika aktörer inom ramen för associeringsavtalet.

u)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att införa standardklausuler om villkorlighet när det gäller skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna som motsvara högsta internationella och europeiska standard, dra full nytta av OSSE och uppmana de ukrainska myndigheterna att främja rättigheter för personer som tillhör minoritetsgrupper i enlighet med Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna,

Ekonomiskt och sektoriellt samarbete

v)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att som en del av avtalet stärka samarbetet mellan Ukraina och EU på energiområdet och sträva efter att ingå ytterligare avtal mellan EU och Ukraina som syftar till att trygga energiförsörjningen för båda parter, däribland ett tillförlitligt och diversifierat överföringssystem för olja och gas och en gemensam insatsmekanism i händelse av störningar eller avbrott i olje- och gasleveranserna från Ryssland.

w)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att tillhandahålla det tekniska stöd som krävs på energiområdet för att hjälpa Ukraina att avsevärt förbättra och modernisera sitt energinät och sin energieffektivitet, och att se till att de ukrainska myndigheterna fullständigt rättar sig efter de mål som fastställs i energieffektivitetsprogrammet för perioden 2010–2015 och fortsätter att genomföra innovativa och miljömedvetna lösningar för att klara landets energibehov. Samtidigt bör man hjälpa de ukrainska myndigheterna i förhandlingarna om villkoren för gasleveranserna från Ryssland i syfte att garantera att Ukrainas gashandel med Ryssland överensstämmer med EU:s handelsnormer och priser.

x)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att notera att det, trots nyttan för EU av att avreglera tjänster och investeringar i energisektorn, också kan vara förenat med vissa risker att göra åtaganden när det gäller särskilda energitjänster, eftersom starka energiaktörer som kontrollerar ukrainska företag skulle kunna använda frihandelsavtalet för att dominera överföringsnätverken i EU.

y)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att efterlysa åtgärder för att förbättra EU:s och Ukrainas energitrygghet genom att införa ömsesidiga förvarningsmekanismer för att förhindra avbrott i energileveranserna och de relaterade råvarorna.

z)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att geografiska beteckningar och europeiska patent accepteras.

aa)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona hur viktigt det är för EU att Ukraina ser till att giftigt avfall och kärnavfall hanteras på ett korrekt sätt på dess territorium, och därigenom garantera livsmedelssäkerhet.

ab)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att intensifiera samarbetet om utbytesverksamhet för ungdomar och studerande samt utveckla stipendieprogram, och på så sätt ge ukrainarna möjlighet att bekanta sig med EU och dess medlemsstater och vice versa.

ac)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att associeringsavtalet återspeglar högsta tänkbara miljönormer med beaktande av bland annat strategin för Donauområdet, och närmare undersöka betydelsen av regionalt samarbete i Svartahavsområdet och Ukrainas aktiva medverkan i EU:s politik för denna region, bland annat som en del av en framtida EU-strategi för Svartahavsområdet.

ad)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att utveckla särskilda instrument, t.ex. en plattform för det civila samhället, för att stödja det ukrainska civilsamhället mot bakgrund av dess viktiga roll i demokratiseringsprocessen, exempelvis genom att öka medvetenheten och det sociala och politiska deltagandet.

ae)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att garantera att samarbetet i samband med genomförandet av hälso- och sjukvårdsreformer tillgodoser vårdbehoven hos patienter med obotliga sjukdomar, bland annat genom att tillhandahålla tekniskt stöd för reformer av den berörda hälso- och läkemedelspolitiken i enlighet med internationella normer och bästa praxis.

Handelsfrågor

af)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att erkänna de betydande insatser som Ukrainas regering har gjort för att minska hindren på alla områden och anpassa de geografiska beteckningarna samt i fråga om sanitära och fytosanitära åtgärder, konkurrens och tekniska handelshinder. Likaså bör man erkänna de mycket begränsade framsteg som gjorts under förhandlingarna om det djupgående och omfattande frihandelsavtalet i fråga om investeringar, tjänster, jordbruk, energi och exporthinder.

ag)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära att Ukraina inte tillämpar exportavgifter eller andra exportbegränsningar, som skulle öka prisvolatiliteten på EU:s marknader.

ah)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att den tullkvot som införts när det gäller socker inte leder till oavsiktlig triangelhandel eller bedrägerier.

ai)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att understryka att avtalet måste innehålla ett kapitel om djurs välbefinnande. På så sätt kan man garantera lika konkurrensvillkor för EU:s och Ukrainas jordbrukare.

aj)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att beakta att hållbar utveckling är en av prioriteringarna i det nationella vägledande programmet för 2011–2013. Parlamentet rekommenderar därför att ett kapitel om hållbar utveckling ska införas som en del av frihandelsavtalet.

ak)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona att kapitlet om hållbar utveckling bör innehålla en bestämmelse om Ukrainas åtagande att respektera OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ILO:s trepartsförklaring om multinationella företag och socialpolitik

al)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att tillsammans med Ukraina förbereda avtalets genomförande så att åtaganden som inte har underbyggts med nödvändiga förutsättningar och inte kommer att ge någon omedelbar positiv effekt, särskilt när det gäller djurs välbefinnande, förverkligas och leder till betydande konsekvenser på lång sikt. Frihandelsavtalets slutmål bör vara ett fullständigt avskaffande av tariffära hinder inom alla näringsgrenar, utan några negativlistor eller importkvoter, och därför måste såväl exportavgifter som import- och exportbegränsningar avskaffas helt. Ukraina bör tillhandahållas medel för anpassning efter liberaliseringen, i enlighet med det nationella vägledande programmet för 2011–2013 inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, och tekniskt bistånd i tullfrågor och för anpassning av de geografiska beteckningarna.

am)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att fortsätta att kräva politiska och ekonomiska reformer i Ukraina som leder till en modernisering av infrastrukturen, särskilt inom energi- och transportsektorerna. Man måste hjälpa näringslivet, framför allt genom bättre tillgång till krediter och mark samt genom enklare och snabbare processer för skatteuppbörd och tullar, särskilt genom att väsentligt förbättra återbetalningen av mervärdesskatt till exportörer, tullklarering och godkännandeförfaranden för import (särskilt när det gäller beskattning, dokumentationskrav och produktprovning för certifiering). Byråkratin måste minskas och korruptionen undanröjas. Dessutom måste rättsstatsprincipen och demokratisk praxis respekteras. Lägre transaktionskostnader och säkra förfaranden, särskilt för små och medelstora företag, bör övervägas, eftersom detta är en nödvändig förutsättning för att man ska kunna upprätta handelsförbindelser. Likaså bör lagstiftningen förbättras när det gäller skydd av materiella tillgångar och immateriella rättigheter, och mekanismerna för domstolsprövning av företags rättigheter och anspråk bör effektiviseras.

an)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära en grundläggande förbättring av investeringsklimatet för utländska investerare i Ukraina. I synnerhet måste problemet med statens skulder gentemot företag på grund av försenad återbetalning av momsfordringar lösas snabbt, och man måste vidta åtgärder för att förhindra att sådana situationer uppstår i framtiden. Tullförfarandena måste effektiviseras (och i synnerhet måste den vanliga praxisen att omotiverat höja tullvärdet på varor som importeras till Ukraina upphöra).

ao)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att främja entreprenörskap och utveckling av små och medelstora företag genom makroekonomiskt samarbete.

ap)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att understryka att Ukraina inte bör lätta på sitt skydd av arbetsnormerna för att locka utländska investeringar.

aq)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att – i enlighet med bestämmelserna i artikel 218.5 i EUF-fördraget – begära att ett beslut fattas som möjliggör en tillfällig tillämpning av regelverket i frihandelsavtalet, som utgör en grundläggande del av associeringsavtalet, innan det träder i kraft.

Rättvisa, frihet och säkerhet

ar)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att aktivt verka för att införa viseringsfrihet mellan Ukraina och EU i stället för att ha ett långsiktigt perspektiv, förutsatt att Ukraina uppfyller de nödvändiga tekniska kriterier som fastställs i handlingsplanen för liberalisering av viseringsbestämmelserna. Likaså bör man införa ett mellanliggande mål om att slopa de nuvarande viseringsavgifterna och genomföra särskilda åtgärder under EM i fotboll, i syfte att utnyttja detta unika tillfälle som en försöksperiod för viseringsfrihet.

as)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra Ukraina att spela en konstruktiv roll i 5+2-samtalen för att medverka till en varaktig lösning på konflikten i Transnistrien.

at)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stärka Ukrainas potential som en viktig partner i hanteringen av migrationsströmmar och i gränsförvaltningen samt att planera ytterligare gemensamma insatser för att bekämpa organiserad brottslighet.

au)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att enträget kräva att associeringsavtalet ska innehålla bestämmelser om bekämpning av bedrägerier och smuggling av punktskattepliktiga produkter, i enlighet med EU:s strategi för inre säkerhet och med hänsyn till protokollet om bekämpning av olaglig handel till Världshandelsorganisationens ramkonvention om tobakskontroll.

av)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att intensifiera samarbetet inom den integrerade gränsförvaltningen enligt högsta EU-standard och bygga upp kapaciteten för att kunna bekämpa gränsöverskridande brottslighet, olaglig migration, människohandel och olaglig handel på ett effektivare sätt.

aw)

Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja ett närmande i regionala och internationella frågor, konfliktförebyggande åtgärder och krishantering samt att stärka samordningen i kampen mot säkerhetshot.

*

* *

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med parlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och, för kännedom, till de ukrainska myndigheterna.


(1)  EGT L 49, 19.2.1998, s. 3.

(2)  EUT L 310, 9.11.2006, s. 1.

(3)  EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 1.

(4)  Antagna texter, P7_TA(2010)0444.

(5)  Antagna texter, P7_TA(2011)0272.

(6)  Antagna texter, P7_TA(2011)0472.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/56


Torsdagen den 1 december 2011
Modernisering av tullen

P7_TA(2011)0546

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om modernisering av tullen (2011/2083(INI))

2013/C 165 E/08

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (1),

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2),

med beaktande av kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (4),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 624/2007/EG av den 23 maj 2007 om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2013) (5),

med beaktade av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6) (säkerhets- och skyddsrelaterade ändringar),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (7),

med beaktande av rådets beslut 2007/668/EG av den 25 juni 2007 om Europeiska gemenskapens medlemskap i Världstullorganisationen och om preliminärt utövande av de rättigheter och skyldigheter som följer av medlemskapet (8),

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om att tilldela byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) vissa uppgifter i samband med skyddet av immateriella äganderätter, bland annat att samla företrädare för offentlig och privat sektor i ett europeiskt observationscentrum mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning (KOM(2011)0288),

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs (KOM(2011)0285),

med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen (9),

med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2011 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för 2009 (10),

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om omarbetningen av direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll (11),

med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om 40-årsdagen för tullunionen (12),

med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2008 om genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export (13),

med beaktande av rapporten från Europaparlamentets undersökningskommitté om gemenskapens transiteringssystem (januari 1996–mars 1997),

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2010: ”Kontrolleras de förenklade förfarandena för import på ett ändamålsenligt sätt?”,

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om samarbete och ömsesidigt bistånd i tullfrågor (14), vilket undertecknades den 28 maj 1997,

med beaktande av det gemensamma uttalandet om skydd i försörjningskedjan (USA:s departement för inrikes säkerhet och Europeiska kommissionen), undertecknat den 23 juni 2011,

med beaktande av EU:s tullrapport om säkerställande av skydd för immateriella rättigheter – Resultat vid de europeiska gränserna – 2010, Europeiska kommissionen – Skatter och tullunion,

med beaktande av kommissionens rapport ”Utvärdering efter halva tiden av Tull 2013-programmet” (KOM(2011)0537),

med beaktande av kommissionens rapport ”Slutlig utvärdering av programmet Tull 2007 i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 253/2003/EG av den 6 februari 2003 om antagande av ett åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2007)” (KOM(2008)0612),

med beaktande av kommissionens meddelande ”En strategi för vidareutveckling av tullunionen” (KOM(2008)0169),

med beaktande av kommissionens meddelande om hur tullen bör bemöta den senaste utvecklingen inom varumärkesförfalskning och pirattillverkning (KOM(2005)0479),

med beaktande av lägesrapporten om att öka säkerheten vid flygfrakt (rådets dokument 11250/11),

med beaktande av den europeiska handlingsplanen för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter för perioden 2009–2012 (rådets dokument 5345/09),

med beaktande av rådets resolution av den 23 oktober 2009 om en förstärkt strategi för tullsamarbetet (15),

med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2008 om strategin för utvecklingen av tullunionen,

med beaktande av utfrågningen den 16 juli 2011 om den moderniserade tullkodexen och den inre marknaden,

med beaktande av den studie med titeln ”Tullsamarbete inom området med frihet, säkerhet och rättvisa: Tullens roll i förvaltningen av EU:s yttre gränser” som genomförts på uppdrag av parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och som offentliggjordes i maj 2011,

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel och budgetkontrollutskottet (A7-0406/2011), och av följande skäl:

A.

En välfungerande tullunion är en av de viktigaste hörnstenarna i den europeiska integrationsprocessen och utgör grunden för den fria rörligheten för varor samt för ekonomisk utveckling och tillväxt på den inre marknaden.

B.

Tullen spelar en avgörande roll för att garantera trygghet och säkerhet, skydda konsumenterna och miljön, sörja för en fullständig skatteuppbörd, stärka kampen mot bedrägerier och korruption samt säkerställa skyddet för immateriella rättigheter.

C.

Tullen är lämpligt placerad vid gränsen och kan därmed effektivt bidra till att endast varor som är säkra släpps in i EU.

D.

Tullen är fortfarande viktig för att skydda EU:s ekonomiska intressen, även om funktionen att inkassera tullavgifter har minskat de senaste åren.

E.

De allra senaste säkerhetsincidenterna med flygfrakt visar att den nuvarande säkerhetsstrategin är lämplig och att tullmyndigheterna måste fortsätta att vara vaksamma mot terrorhot.

F.

Importen av varumärkesförfalskade och piratkopierade varor till EU orsakar intäktsförluster och är ett intrång i de immateriella rättigheterna. Varumärkesförfalskade produkter kan utgöra en allvarlig säkerhets- och hälsorisk för de europeiska konsumenterna.

G.

Tullen hanterar i dag en alltmer omfattande import-, export- och transithandel, men resurserna är fortfarande begränsade. Det är därför särskilt viktigt att riskhanteringen är effektiv och verkningsfull.

H.

Elektronisk tullklarering (e-tull), särskilt centraliserad tullklarering, är en av de främsta aspekterna av tullens modernisering och förenkling.

I.

Ett smidigt, enkelt och välfungerande tullsystem är nödvändigt för att underlätta rörligheten för varor och handeln på den inre marknaden, särskilt för små och medelstora företag.

J.

Det är mycket viktigt att hitta den rätta balansen mellan tullkontroller och åtgärder för att underlätta den lagliga handeln. En status som godkänd ekonomisk aktör bör medföra påtagliga fördelar för betrodda näringsidkare.

Tullstrategi

1.

Europaparlamentet anser att den moderniserade tullkodex som antogs 2008 hade mycket ambitiösa tidsfrister, och menar att det nya förslaget verkligen måste syfta till att förbättra den rådande situationen och ge ett tydligt mervärde för aktörerna i EU, särskilt för de små och medelstora företagen.

2.

Europaparlamentet är övertygat om att man bör ge hög politisk prioritet åt att modernisera EU:s tullstrategi och tullinstrument och anpassa tullens budget efter detta, eftersom en framtidssäkrad tullpolitik för välfungerande, effektiva och förenklade tullförfaranden på ett avgörande sätt bidrar till såväl EU:s ekonomiska konkurrenskraft i världen som tillförlitliga handelsförbindelser med tredjeländer.

3.

Europaparlamentet betonar att en välfungerande tullpolitik har en central roll för skyddet av immateriella rättigheter och i kampen mot olaglig införsel av varor och varumärkesförfalskade produkter på den inre marknaden och därför ökar tryggheten och säkerheten för de europeiska konsumenterna.

4.

Europaparlamentet anser att man bör intensifiera kampen mot överträdelser av tullagstiftningen och mot de hot som utgörs av smuggling, organiserad brottslighet, korruption, terrorism och annan brottslighet. I detta arbete bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att genomföra Världstullorganisationens rekommendationer om riskhantering, skydd och säkerhet för laglig handel, utvecklingspartnerskap med företag på området automatiserad klarering, bekämpning av korruption, införande av principen med en enda kontaktpunkt samt utbyte av information och kunskap mellan tullmyndigheterna.

5.

Europaparlamentet anser att man bör anpassa tullens uppdrag och profil efter kraven i den moderniserade tullkodexen för att ge tullen ytterligare stimulans och kunna utnyttja hela dess verkningspotential.

6.

Europaparlamentet konstaterar att tullen har anförtrotts allt fler uppgifter, och anser att medlemsstaterna därför bör tilldela tullen adekvata resurser för detta. En förutsättning för att genomföra den välbehövliga moderniseringen av tullen är att adekvata medel anslås i linje med budgetramen för tullrelaterade förfaranden och processer, särskilt för utveckling av it-system. För att tullen ska kunna utföra sina viktigaste uppgifter bör särskild vikt läggas vid användningen av de tillgängliga begränsade resurserna inom området riskhantering, vid att garantera skydd och säkerhet för marknaden och samhället samt vid gränsskydd längs EU:s yttre gränser.

7.

Europaparlamentet är oroat över att skillnaderna i medlemsstaternas tolkningar av EU:s tullagstiftning skapar byråkrati för företagen, vilket i sin tur leder till försämrad konkurrenskraft för EU och försvagar EU:s förmåga att tillämpa en effektiv riskbaserad strategi för efterlevnaden av lagstiftningen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att medverka till fullo i moderniseringen av tullen och särskilt verka för en enhetlig tillämpning av EU:s tullagstiftning. Dessutom begär parlamentet att kommissionen utan dröjsmål vidtar alla åtgärder som krävs för att EU:s tullagstiftning ska tillämpas friktionsfritt och enhetligt i hela EU.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni 2012 lägga fram en rapport för parlamentet om hur EU:s nuvarande tullagstiftning för närvarande efterlevs i medlemsstaterna. Rapporten bör även omfatta en handlingsplan för hanteringen av de eventuella brister som konstateras. Kommissionen bör samråda med näringslivet under detta arbete.

9.

Europaparlamentet konstaterar att tullmyndigheterna måste moderniseras genom att man inför ett resultatinriktat förvaltningssystem och genomför kvalitetsstyrningsmetoder som bygger på internationella standarder och beprövade förfaranden samt förbättrar det interna övervakningssystemet och hanteringen av risker som rör organisationen, detta med hänsyn till operativa processer och informationsprocesser.

10.

Europaparlamentet erinrar om att tullväsendet är oerhört viktigt för den internationella handeln, och välkomnar i detta sammanhang tillsynsrollen för WTO-avtalet om tullvärdering, som syftar till ett rättvist, enhetligt och neutralt system för värdering av varor för tulländamål och förbjuder användningen av godtyckliga eller fiktiva tullvärden som kan utgöra ett hinder för öppen och rättvis handel.

11.

Europaparlamentet anser att det behövs en modernisering, exempelvis i form av att tullagstiftningen förenklas och tullverkens datasystem görs inbördes kompatibla, eftersom detta skulle bidra till att underlätta handeln på det praktiska planet, och anser att detta bör ske så fort som möjligt. Det krävs dessutom en större samordning av det förebyggande och straffrättsliga arbete som utförs av skattepolisen på EU-nivå. Parlamentet önskar att det pågående arbetet med den moderniserade tullkodexen bekräftar den centrala roll som ett avskaffande av tulldeklarationer spelar för att förenkla handeln.

Åtgärder för att säkerställa konkurrenskraften och riskhanteringen

12.

Europaparlamentet anser att för att öka EU:s konkurrenskraft är det nödvändigt att förenkla, standardisera och modernisera tullagstiftningen och tullförfarandena och att använda moderna och effektiva it-verktyg. En av den moderniserade tullens viktigaste landvinningar är ökad förutsägbarhet för företag, särskilt små och medelstora företag, vilket i sin tur stimulerar den ekonomiska tillväxten.

13.

Europaparlamentet konstaterar att det kan behövas avsevärda investeringar för anpassningen till de nya tullförfarandena och de moderniserade kraven för e-tull, och betonar att dessa måste vara rimliga så att de inte medför onödiga bördor, i synnerhet inte för små och medelstora företag. Byråkratin och kostnaderna måste minskas för de små och medelstora företagen.

14.

Europaparlamentet anser att man i första hand bör inrikta tullkontrollen på högriskförsändelser och att man snabbt bör släppa igenom lågriskförsändelser och låta dem cirkulera. Parlamentet understryker i detta sammanhang den viktiga roll som riskhanteringsmetoder spelar, och uttrycker sitt starka stöd för införandet och den fortsatta moderniseringen av elektroniska tullklareringssystem.

15.

Europaparlamentet menar att effektiv riskhantering är avhängig av att vederbörlig information samlas in i tid och under hela den elektroniska bearbetningen, på ett sätt som garanterar säkerhet och allmänhetens trygghet.

16.

Europaparlamentet insisterar på att alla eventuella framtida utökningar av EU-lagstiftningen om säkerhet i försörjningskedjan måste följa en heltäckande riskbaserad strategi som enbart är inriktad på högriskförsändelser och som omfattar både dokumentbedömning och fysisk bedömning.

17.

Europaparlamentet konstaterar att det inom ett fungerande EU med 27 medlemsstater måste fastställas en gemensam uppsättning obligatoriska fysiska kontroller av varor. Dessa kontroller måste genomföras på alla olika införselställen (hamnar, flygplatser, gränsövergångsställen till lands) till unionens inre marknad.

18.

Även om det är viktigt att sörja för försörjningskedjans säkerhet anser Europaparlamentet att den hundraprocentiga granskning som den amerikanska lagen kräver är både onödigt betungande och onödigt kostsam samt av tveksam nytta. Parlamentet är fast beslutet att fortsätta den transatlantiska lagstiftningsdialogen i syfte att förmå USA att upphäva eller ändra lagen i fråga.

Den moderniserade tullen

Genomförande av den moderniserade tullkodexen

19.

Europaparlamentet understryker att den moderniserade tullkodexen är ett viktigt verktyg för att jämka samman och i verklig mening harmonisera tullförfaranden på ett sätt som bidrar till att stärka den europeiska ekonomin. Tillämpningsföreskrifterna för den moderniserade tullkodexen bör till fullo återspegla kodexens anda. Parlamentet bekymras av att behandlingen av vissa nödvändiga tillämpningsföreskrifter fortfarande pågår och att det fortfarande inte har fattats några strategiska beslut beträffande it-arkitekturen.

20.

Europaparlamentet är övertygat om att den moderniserade tullkodexen endast kan nå sin fulla potential om den till fullo stöds av välutvecklade och avancerade it-system. Parlamentet är av den bestämda åsikten att ytterligare investeringar i it-system bör utgå från grundprinciperna för den moderniserade tullkodexen.

21.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste ge näringslivet tillgång till ordentliga specifikationer i mycket god tid eftersom företagen också behöver tid att utveckla sina egna it-tillämpningar och ta dem i drift. I detta avseende betonar parlamentet att det är nödvändigt att ta hänsyn till de nationella myndigheternas och de ekonomiska aktörernas tekniska och finansiella förmåga när man fastställer den nya tidsfristen för tillämpningen av den moderniserade tullkodexen.

22.

Europaparlamentet välkomnar planerna på att anpassa den moderniserade tullkodexens bestämmelser om delegering av befogenheter och tilldelande av genomförandebefogenheter till Lissabonfördraget. Det bör understrykas att detta nya system återspeglar det mer jämbördiga förhållande som nyligen inrättats mellan parlamentet och rådet, inte minst när det gäller delegerade akter.

23.

Europaparlamentet håller med om att tillämpningen av den moderniserade tullkodexen bör senareläggas. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna och med hänsyn till de svårigheter som uppstått främst i samband utvecklingen av it-system, undersöka om tidsfristen för en enhetlig tillämpning av den moderniserade tullkodexen skulle kunna senareläggas till 2016, varvid en sådan senareläggning skulle sammanlänkas till de nödvändiga säkerhetskraven.

Centraliserad tullklarering och tullharmonisering

24.

Europaparlamentet understryker att förvaltningen av EU:s yttre gränser måste skötas konsekvent. Parlamentet uppmanar än en gång kommissionen och medlemsstaterna till en större harmonisering av systemet med tullkontroller å ena sidan och påföljder å andra sidan.

25.

Europaparlamentet stöder med kraft principen om centraliserad tullklarering, som är helt beroende av att det finns lämpliga it-system. Detta är en av den moderniserade tullens grundläggande aspekter såsom den kommer till uttryck i den moderniserade tullkodexen. Parlamentet anser att bristen på framsteg i tillämpningen av denna princip är beklaglig, och understryker att tullen bör ha en central roll i det centraliserade tullklareringsförfarandet.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att helhjärtat stödja principen om centraliserad klarering eftersom en verklig harmonisering av tullbestämmelser, system för informationsutbyte och dataformat är en förutsättning för att denna princip ska kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt.

27.

Europaparlamentet finner det beklagligt att utvecklingen av förenklade regler för moms och punktskatt går långsamt i medlemsstaterna och att problem uppstår vid uppbörd av moms och punktskatter, eftersom dessa områden är en förutsättning för ett i verklig mening centraliserat klareringssystem. Parlamentet efterlyser också ökat samarbete och utbyte av bästa praxis i fråga om momsuppbörden på importerade varor, i fråga om tullstationernas öppettider och i fråga om tullavgifter och påföljder vid överträdelser av tullkodexen för gemenskapen, eftersom befintliga skillnader snedvrider handelsflödena.

28.

Europaparlamentet anser att det krävs en viss flexibilitet i lagstiftningen och tullförfarandena, så att medlemsstaterna, där så är möjligt, kan fortsätta att erbjuda skräddarsydda lösningar med avseende på transporthastighet, komplexitet och mängden varor som ska hanteras.

Status som godkänd ekonomisk aktör

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra tjänsternas kvalitet i förhållande till ekonomiska aktörer och andra personer samt att minska deras administrativa börda. Parlamentet stöder kommissionens ansträngningar för att uppmuntra näringsidkare i hela EU att ansöka om status som godkänd ekonomisk aktör. Samtidigt oroas parlamentet av att de betydande investeringar som näringsidkare måste göra för att uppnå status som godkänd ekonomisk aktör kan utgöra ett allvarligt hinder, särskilt för små och medelstora företag. Kommissionen uppmanas att överväga att förenkla förfarandet för ansökan om status som godkänd ekonomisk aktör.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå fler konkreta fördelar som skulle kunna komma näringsidkare med status som godkända ekonomiska aktörer till godo och som skulle uppmuntra näringsidkare att ansöka. Sådana konkreta fördelar skulle i första hand kunna utgöras av väsentligt minskade administrativa bördor eller kostnader, till exempel genom regelmässiga lättnader för godkända ekonomiska aktörer när det gäller kravet att ställa en säkerhet i form av tullskuld samt förenklad betalning av tullavgifter och moms.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt undersöka om kravet om förhandsanmälan kan slopas för såväl import som export när det är fråga om särskilt pålitliga aktörer, t.ex. godkända ekonomiska aktörer, och att även se till att kravet på transaktionsbaserade tulldeklarationer i samband med självdeklaration och lokal klarering kan slopas i sådana fall.

32.

Europaparlamentet vill i alla händelser uppmärksamma alla de kriterier som måste vara uppfyllda för att erhålla status som godkänd ekonomisk aktör i enlighet med artikel 14 i den moderniserade tullkodexen, nämligen efterlevnad av tull- och skattemässiga krav, tillfredsställande system för affärsbokföring och, vid behov, bokföring av transporter som möjliggör lämpliga tullkontroller, erkänd solvens, praktiska normer i fråga om kunskaper eller yrkeskvalifikationer som direkt avser den verksamhet som utförs samt säkerhets- och skyddsnormer.

33.

Europaparlamentet förväntar sig att samtliga medlemsstater ser till att status som godkänd ekonomisk aktör som tillerkänts av en medlemsstat erkänns av de övriga medlemsstaterna. Parlamentet erinrar om att godkända ekonomiska aktörer måste behandlas lika överallt på unionens tullterritorium vad gäller enhetliga kontroller och ömsesidigt erkännande.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den moderniserade tullkodexen ställa strängare krav för tillhandahållandet av EU:s tullrepresentationstjänster, i syfte att öka professionalismen och ansvarsskyldigheten hos dessa mellanhänder och fastställa tydliga regler för förbindelserna mellan tulltjänstemän och speditionsföretag, så att tulltjänstemännen får en ny roll som går ut på att hjälpa små och medelstora importörer som inte har kapacitet att genomföra tullprogram liknande det europeiska programmet för godkända ekonomiska aktörer.

35.

Europaparlamentet ser positivt på aktiveringen av samarbetsavtalet mellan EU och Japan om ömsesidigt erkännande av status som godkänd ekonomisk aktör. Parlamentet uppmanar kommissionen att, med full hänsyn tagen till Europaparlamentets roll, förhandla fram sådana avtal med andra viktiga handelspartner såsom USA, Kanada, Kina och Ryssland, samt att ta med denna aspekt i förhandlingarna om bilaterala handelsavtal för att på så sätt göra statusen som godkänd ekonomisk aktör gynnsammare för EU-företagen.

Förenklingar och undantag

36.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikter att förenkla förfarandena på import- och exportområdet.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med det lokala klareringsförfarandet fortsättningsvis avstå från enskilda tulldeklarationer och tillåta att varor frigörs utan tullmyndigheternas medverkan, så att en friktionsfri hantering av framför allt s.k. just-in-time-leveranser kan garanteras.

38.

Europaparlamentet påpekar att det i många medlemsstater framför allt är små och medelstora företag som utnyttjar den möjlighet till så kallad muntlig tulldeklaration för import och export av varor under tröskelvärdet 1 000 euro som föreskrivs i tullkodexen för gemenskapen.

39.

Europaparlamentet föreslår att de tullfrihetsgränsvärden och undantagsregler som många medlemsstater för närvarande tillämpar i samband med småskalig import och export behålls och harmoniseras inom EU, exempelvis för belopp upp till 1 000 euro, och tillämpas även i samband med en förhandsanmälan, eftersom ett avskaffande av detta förenklade förfarande skulle leda till en betydande administrativ och ekonomisk börda, särskilt för de små och medelstora företagen, och skulle således inte vara i linje med EU:s mål om att minska byråkratin. Parlamentet insisterar på att möjligheten till så kallad muntlig tulldeklaration bör finnas kvar i tillämpningsföreskrifterna för den moderniserade tullkodexen.

40.

Europaparlamentet anser att man bör behålla de befintliga bestämmelserna om exportförsäljning och om att låta vissa royalty- och licensavgifter ingå i tullvärdet, eftersom obefogade ändringar av dessa bestämmelser leder till ett högre tullvärde, vilket i sin tur ger en ökad skattebörda.

Icke-förmånsberättigande ursprung

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla principen om att fastställa icke-förmånsberättigande ursprung för varor efter den plats där de genomgick den senaste väsentliga och ekonomiskt motiverade bearbetningen.

42.

Europaparlamentet är oroat över att man med hjälp av olika metoder för ursprungsbestämning i samband med import och export försöker införa bestämmelser avseende icke-förmånsberättigande ursprung.

43.

Europaparlamentet betonar att om ytterligare ursprungsregler införs bör det ske på ett sätt som motverkar onödig byråkrati för företagen och tar hänsyn till vikten av att underlätta internationell handel.

44.

Europaparlamentet understryker samtidigt att exportlicens om icke-förmånsberättigande ursprung, som utfärdas av ett tredjelands behöriga myndigheter, också i framtiden ska erkännas av EU.

45.

Europaparlamentet anser att listbaserade regler endast ska tillämpas på området icke-förmånsberättigande ursprung i vissa särskilda fall som ska ses som undantag. Parlamentet begär att man behåller de etablerade regler som anges i bilagorna 10 och 11 till tullkodexens tillämpningsföreskrifter, och att man avstår från att införa fler listbaserade kriterier för ytterligare produkter, i syfte att förhindra vad som skulle bli en betydande ökning av byråkratin för tullmyndigheterna och de ekonomiska aktörerna utan att någon motsvarande ekonomisk vinning uppnås.

46.

Europaparlamentet kräver att man behåller förvärvsprisbestämmelserna och avskaffar kostnadsredovisningen i samband med riskanalyser, som innebär betydande kostnader för aktörerna. Parlamentet ser med oro på de förslag som för närvarande diskuteras rörande fastställande av transaktionsvärdet, eftersom dessa inte överensstämmer med de krav som gäller för försäljning för export till EU:s tullområde, utan snarast innebär ett paradigmskifte i riktning mot försäljning för import till EU:s tullområde, vilket inte överensstämmer med GATT:s värderingskod.

Tullens roll när det gäller att säkerställa produktsäkerheten, skyddet av finansiella intressen och skyddet av immateriella äganderätter

Produktsäkerhet

47.

Europaparlamentet förväntar sig ett nära samarbete mellan tullmyndigheter, marknadsövervakningsmyndigheter och företag, till exempel när det gäller att se till att produkter som är osäkra och/eller som inte uppfyller kraven hejdas vid destinationsmedlemsstaternas gränser. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att tulltjänstemännen får lämplig fortbildning så att de får ännu bättre kapacitet att upptäcka produkter som utgör en risk.

48.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i utarbetandet av riktlinjer för importkontroller inom området för produktsäkerhet. Kommissionen uppmanas att se till att dessa riktlinjer uppdateras kontinuerligt, övervaka tillämpningen av dem samt hålla parlamentet underrättat om den fortsatta utvecklingen på detta område.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en offentlig databas som medlemsstaterna skulle kunna förse med uppgifter om farliga varor som i samband med tullkontroller vägrats införsel.

Ekonomiska intressen

50.

Europaparlamentet understryker att tullinkomster är en viktig del av EU:s traditionella egna medel, som tillsammans med sockeravgifter uppgår till 16 777 100 000 euro under 2011. Ett effektivt tullsystem är av grundläggande betydelse för skyddet av EU:s ekonomiska intressen. Parlamentet framhåller att en korrekt tullhantering får direkta konsekvenser för beräkningen av momsen, som är en annan viktig källa till EU:s budgetintäkter.

51.

Europaparlamentet betonar att effektivt förebyggande av oriktigheter och bedrägerier på tullområdet genom ordentliga kontroller inte bara säkerställer skyddet av EU:s ekonomiska intressen, utan också får viktiga konsekvenser för den inre marknaden genom att undanröja de orättvisa fördelar som de ekonomiska aktörer som betalar för lite tull eller anger för låga deklarerade tullvärden har gentemot de ekonomiska aktörer som inte gör det, utan är ärliga och respekterar bestämmelserna.

52.

Europaparlamentet fortsätter att stödja medlemsstaternas insatser för att förbättra skatte- och tullagstiftningen och skatteuppbördskapaciteten, stärka de internationella konventionerna mot korruption, skatteflykt och olagliga kapitalflöden samt öka den finansiella transparensen. Parlamentet ställer sig också positivt till ökat utbyte av information om gällande tullagstiftning.

53.

Europaparlamentet erinrar om att kommissionens mål är att få de nationella tullmyndigheterna att fungera som om de vore en enda myndighet som genomför kontroller med likvärdiga resultat oberoende av var de genomförs i unionens tullområde. Detta kan inte uppnås utan driftskompatibla system för kommunikation och informationsutbyte inom medlemsstaterna och kommissionen, och parlamentet beklagar den mycket långsamma utvecklingen på detta område. Parlamentet påpekar att kontrollerna måste grunda sig på gemensamt överenskomna normer och tillförlitliga riskbedömningskriterier för urvalet av varor och ekonomiska aktörer.

54.

Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete och ett aktivare utbyte av information och god praxis med tullmyndigheterna i EU:s grannländer när det gäller moderniseringen av tullen och kampen mot smuggling och korruption inom tullväsendet.

55.

Europaparlamentet välkomnar det förenklade tullkontrollsystem som infördes 2009, och medger dess betydelse för underlättandet av den internationella handeln. Som en av de centrala delarna i EU:s tullpolitik framhåller parlamentet den omfattande användningen av förenklade tullförfaranden för import, som bidrar till att minska tullformaliteterna och tullkontrollerna före frigörandet av varor. Parlamentet påminner om att mer än 70 procent av alla tullförfaranden har förenklats, men finner det beklagligt att dessa förfaranden har lett till onödigt stora förluster för EU:s budget och till överträdelser av EU:s handelspolitik.

56.

Europaparlamentet noterar med oro att Europeiska unionens revisionsrätt har upptäckt att kontrollen och granskningen av dessa förenklade förfaranden har varit bristfällig i medlemsstaterna. Parlamentet betonar därför vikten av ett lämpligt genomförande av kontrollsystemet i detta hänseende, och uppmanar kommissionen att följa denna process noggrant för att förhindra förluster i unionsbudgeten och överträdelser av handelspolitiska bestämmelser.

57.

För att minska riskerna för förluster av traditionella egna medel uppmanar Europaparlamentet kommissionen att se till att det på medlemsstatsnivå genomförs goda systemrevisioner av aktörer innan tillstånd ges att använda sig av förenklade tullförfaranden, och att tillräckliga efterhandsrevisioner genomförs.

58.

Europaparlamentet erinrar om att tullkontrollerna bör baseras på en riskanalys med användning av bland annat automatiserad databehandling och påpekar att endast automatiserade riskprofiler som integreras i behandlingen av tulldeklarationer kan ge ett tillräckligt skydd av EU:s ekonomiska och handelspolitiska intressen, detta enligt Europeiska unionens revisionsrätt. Parlamentet finner det beklagligt att mycket få medlemsstater har automatiserade riskprofiler som inbegriper traditionella egna medel och frågor rörande den gemensamma handelspolitiken. Kommissionen uppmanas med kraft att vidta de åtgärder som behövs för att åtgärda detta.

59.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om revisionsrättens särskilda rapport ”Kontrolleras de förenklade förfarandena för import på ett ändamålsenligt sätt?” som framfördes i slutsatserna i del III i parlamentets resolution av den 10 maj 2011 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för 2009.

Immateriella rättigheter

60.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens nyligen framlagda förslag till förordning om tullövervakning av efterlevnaden av immateriella rättigheter, och är övertygat om att tullen på ett effektivt sätt kan bidra till att skydda immateriella rättigheter. Parlamentet betonar att den vidareutvecklade förordningen gör det möjligt att kvarhålla varor som misstänks göra intrång i de immateriella rättigheterna och att förordningen därmed utgör en pelare i EU:s rättsliga ram för skydd av immateriella rättigheter.

61.

Europaparlamentet stöder det arbete som utförs vid det europeiska observationscentrumet mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning, och anser att observatoriets potential bör utnyttjas fullt ut. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens nyligen framlagda förslag till förordning om att tilldela byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) vissa uppgifter i samband med skyddet av immateriella rättigheter.

Insyn

62.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att helt rätta sig efter andan i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen vad gäller bättre samarbete och informationsutbyte, inte minst i samband med kommissionens möten med nationella experter.

63.

Europaparlamentet stöder kommissionens insatser för att underlätta kommunikationen mellan näringsidkare och medlemsstaterna. Parlamentet föreslår dock ytterligare förbättringar. I första hand uppmanar parlamentet kommissionen med emfas att offentliggöra alla relevanta uppgifter och handlingar om möten med nationella experter så snart de är tillgängliga, och därmed ge företrädare för näringslivet – liksom övriga medborgare som berörs av utvecklingen på tullområdet – direkt tillgång till översikter över de diskussioner som förts vid dessa möten. Parlamentet är övertygat om att detta skulle vara till fördel för i synnerhet små och medelstora företag och att det även skulle säkerställa insyn och öka allmänhetens förståelse för tullrelaterade frågor.

Samarbete

64.

Europaparlamentet anser att samarbete mellan tullen, marknadsövervakningsmyndigheterna och näringslivet är mycket viktigt och att det bör ske i enlighet med principerna om öppenhet, konsekvens, samstämdhet och förutsebarhet. Parlamentet menar att samtliga parter, för att nå bästa möjliga resultat, bör erkänna och respektera varandras behov, förutsättningar och förväntningar samt utnyttja de samlade kunskaper, erfarenheter och många färdigheter de skaffat sig på sina respektive områden.

65.

Europaparlamentet anser att alla medlemsstater bör inrätta formella mekanismer för öppen dialog mellan tullmyndigheterna och den privata sektorn. Parlamentet uppmanar tullen och den privata sektorn att fastställa och främja bästa praxis för samarbete. Dessutom uppmanas båda parter att utvärdera samarbetet och ta fram de utvärderingsverktyg som behövs för att upptäcka problem och finna möjliga lösningar.

66.

Europaparlamentet anser att tullklareringen måste rationaliseras genom att alla berörda myndigheter involveras i processen så tidigt som möjligt. Parlamentet uttrycker därför sitt starka stöd för samordnad gränskontroll och principen med en enda kontaktpunkt, vilket bör vara tullens ansvarsområde och genomföras med nödvändiga lagstiftningsåtgärder.

67.

Europaparlamentet understryker att principen med en enda kontaktpunkt bör tillämpas på ett effektivt sätt som säkerställer att varor inspekteras vid ett enda tillfälle av samtliga berörda myndigheter.

68.

Europaparlamentet anser att tullpersonalens kompetens, kunskaper och erfarenhet ständigt bör utvecklas och förbättras, eftersom detta är en förutsättning för att tullförfarandena ska hålla hög kvalitet. Parlamentet stöder medlemsstaterna och kommissionen i arbetet med att främja regelbunden fortbildning för tulltjänstemän.

69.

Europaparlamentet efterlyser operationella plattformar som är gemensamma för medlemsstaterna och kommissionen, och insisterar på behovet av att ge tulltjänstemän och ekonomiska aktörer lämplig utbildning för att garantera en enhetlig tillämpning av EU:s bestämmelser och ett bättre konsumentskydd.

70.

Europaparlamentet betonar att forskning är av särskilt stor vikt vid behandlingen av lagstiftningsinitiativ. Parlamentet välkomnar och ger sitt starka stöd till det arbete som utförs vid universitet och forskningscentrum i hela EU och som bidrar till den akademiska utvecklingen inom tulltjänstemannayrket. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att se till att det finns relevanta akademiska program som främjar kvaliteten på tulltjänstemannayrket.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforska möjligheten att utöka samarbetet mellan tullmyndigheter, inbegripet med andra berörda myndigheter, och öka harmoniseringen av tullbestämmelserna för att tullunionen ska fungera bättre. Parlamentet uppmanar kommissionen att behandla denna fråga vid uppföljningen av Tull 2013-programmet.

72.

Europaparlamentet anser att man vid uppföljningen av Tull 2013-programmet särskilt bör främja ett enhetligt genomförande av EU:s tullagstiftning och främja en väl avvägd strategi för att bidra till EU:s konkurrenskraft samtidigt som trygghet och säkerhet garanteras.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra organisationen av tullförfarandena vid EU:s yttre gränser, så att man skapar bättre villkor för laglig affärsverksamhet, internationell handel och snabb transport av personer och varor, se över infrastrukturen vid tullkontoren vid EU:s yttre gränser med beaktande av tillämpningsföreskrifterna för tullkodexen för gemenskapen, förse tullkontoren med modern övervakningsutrustning och se till att dessa verktyg används effektivt när tullkontrollerna genomförs.

74.

Europaparlamentet understryker nyttan av ett förstärkt tullsamarbete med Ryssland och länderna inom det östliga partnerskapet samt Medelhavspartnerskapet, i syfte att underlätta den internationella handeln och bekämpa tullbedrägerier och varumärkesförfalskningar.

75.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för Världstullorganisationen utveckla multilaterala samarbets- och samordningsplaner som gör det möjligt att fastställa gemensamma standarder och regler som kommer att förbättra tull- och gränsförfarandenas säkerhet och effektivitet och minska kostnaderna genom utbytet av standarder och god praxis.

76.

Europaparlamentet anser att ett avtal om förenklad handel inom ramen för Doharundan skulle gagna medlemsländerna i Världshandelsorganisationen (WTO), särskilt genom ett förtydligande av rättsläget och en minskning av handelskostnaderna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förespråka ingåendet av ett sådant avtal vid ministerkonferensen i Genève den 15–17 december 2011.

77.

Europaparlamentet betonar vikten av att garantera att legitima tullkontroller som utförs av tredjeländer inte missbrukas under vissa omständigheter för att skapa nya hinder, som de facto utgör icke-tariffära hinder för varor från EU.

*

* *

78.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


(1)  EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.

(2)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(3)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(4)  EUT L 23, 26.1.2008, s. 21.

(5)  EUT L 154, 14.6.2007, s. 25.

(6)  EUT L 117, 4.5.2005, s. 13.

(7)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

(8)  EUT L 274, 18.10.2007, s. 11.

(9)  EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

(10)  EUT L 250, 27.9.2011, s. 63.

(11)  Antagna texter, P7_TA(2011)0076.

(12)  EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 20.

(13)  EUT C 285 E, 26.11.2009, s. 1.

(14)  EGT L 222, 12.8.1997, s. 17.

(15)  EUT C 260, 30.10.2009, s. 1.


II Meddelanden

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europaparlamentet

Torsdagen den 1 december 2011

11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/68


Torsdagen den 1 december 2011
Begäran om upphävande av Georgios Toussas parlamentariska immunitet

P7_TA(2011)0524

Europaparlamentets beslut av den 1 december 2011 om begäran om upphävande av Georgios Toussas immunitet (2011/2057(IMM))

2013/C 165 E/09

Europaparlamentet fattar detta beslut

med beaktande av den begäran om upphävande av Georgios Toussas immunitet som översändes den 9 februari 2011 av domare Ilias Stavropoulos vid Pireus förstainstansrätt, avdelning 7, och som tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 9 mars 2011,

efter att ha hört Georgios Toussas den 19 september 2011 i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008 och 19 mars 2010 (1),

med beaktande av bestämmelserna i artikel 62 i Greklands författning,

med beaktande av artiklarna 6.2 och 7 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0410/2011), och av följande skäl:

A.

Domaren vid förstainstansrätten i Pireus, avdelning 7, har begärt att parlamentsledamot Georgios Toussas immunitet ska upphävas så att han kan genomföra de straffrättsliga förfaranden som inletts på instruktioner av åklagaren vid Pireus tingsrätt om påstådd förskingring som ledde till ekonomiska förluster på mer än 147 000 euro (artikel 390 i den grekiska strafflagen och artikel 1 i lag 1608/1950). Man har bett om en rättslig utredning av förskingringen (artiklarna 246, 248 och 250 i den grekiska straffprocesslagen).

B.

Domaren ämnar kalla Georgios Toussas att vittna som svarande i målet och att svara på anklagelserna mot honom i enlighet med artiklarna 270, 271 och 273 i den grekiska straffprocesslagen.

C.

Det är därför lämpligt att rekommendera att den parlamentariska immuniteten ska upphävas i detta fall.

1.

Europaparlamentet beslutar att upphäva Georgios Toussas immunitet.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till behöriga myndigheter i Republiken Grekland och till Georgios Toussas.


(1)  Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier svensk specialutgåva I, s. 203, mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., svensk specialutgåva VIII, s. 703; mål T-345/05, Mote mot parlamentet REG 2008, s. II-2849; de förenade målen C-200/07 och C-201/07 Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929 och mål T-42/06 Gollnisch mot parlamentet (EUT C 134, 22.5.2010, s. 29).


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/69


Torsdagen den 1 december 2011
Begäran om fastställelse av Luigi de Magistris parlamentariska immunitet

P7_TA(2011)0525

Europaparlamentets beslut av den 1 december 2011 om begäran om fastställelse av Luigi de Magistris immunitet och privilegier (2011/2076(IMM))

2013/C 165 E/10

Europaparlamentet fattar detta beslut

med beaktande av Luigi de Magistris begäran, daterad den 31 mars 2011 och tillkännagiven i kammaren den 6 april 2011, om fastställelse av hans immunitet med anledning av det pågående förfarandet i domstolen i Neapel (Italien),

med beaktande av Luigi de Magistris skrivelser i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

med beaktande av artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010 och 6 september 2011 (1),

med beaktande av artiklarna 6.3 och 7 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0412/2011), och av följande skäl:

A.

En ledamot av Europaparlamentet, Luigi de Magistris, har begärt fastställelse av sin parlamentariska immunitet i samband med förfarandet i en italiensk domstol.

B.

Luigi De Magistris begäran rör en stämningsansökan som lämnats in mot honom vid domstolen i Neapel på Bagnolifutura SpA:s vägnar – ett företag med säte i Neapel som arbetar med design och marksanering – med anledning av pressmeddelanden som Luigi de Magistris skickat ut och publicerat på sin webbplats.

C.

Enligt stämningsansökan utgör vissa yttranden i dessa pressmeddelanden ärekränkning, vilket resulterat i ett skadeståndsyrkande.

D.

Pressmeddelandena publicerades på webbplatsen vid en tidpunkt då Luigi de Magistris var ledamot av Europaparlamentet efter att ha blivit vald vid 2009 års val till Europaparlamentet.

E.

I dessa pressmeddelanden publicerade Luigi de Magistris information som rörde en uppföljningsfråga – för skriftligt besvarande – till Europeiska kommissionen i vilken han bad om ytterligare upplysningar i samband med de oegentligheter inom ramen för offentliga upphandlingar som kommissionen uppmärksammade i maj 2009. Han bad även om ytterligare upplysningar om påstått förslösande av offentliga medel i Neapelområdet, där Bagnolifutura bedriver sin affärsverksamhet.

F.

Enligt artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

G.

Enligt parlamentets etablerade praxis hindrar rättsliga förfaranden som omfattas av civilrätt eller förvaltningsrätt, eller som omfattar vissa civilrättsliga eller förvaltningsrättsliga aspekter, inte i sig att den immunitet som den artikeln medför är tillämplig.

H.

Omständigheterna i målet, så som de kommer till uttryck i stämningsansökan och i Luigi de Magistris skrivelser till utskottet för rättsliga frågor, visar att yttrandena har ett direkt och tydligt samband med Luigi de Magistris utövande av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet.

I.

Luigi de Magistris utövade därmed sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet när han publicerade pressmeddelandena i fråga.

1.

Europaparlamentet beslutar att fastställa Luigi de Magistris immunitet och privilegier.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Italien och till Luigi de Magistris.


(1)  Mål 101/63, Albert Wagner mot Jean Fohrmann och Antoine Krier, REG 1964, svensk specialutgåva, s. 203; mål 149/85, Roger Wybot mot Edgar Faure m.fl., REG 1986, svensk specialutgåva, s. 703; mål T-345/05, Ashley Neil Mote mot Europaparlamentet, REG 2008, s. II-2849; förenade målen C-200/07 och C-201/07, Luigi Marra mot Eduardo De Gregorio och Antonio Clemente, REG 2008, s. I-7929; mål T-42/06, Bruno Gollnisch mot Europaparlamentet, REU 2010 (ännu inte publicerat i REU); mål C-163/10, brottmål mot Aldo Patriciello, REU 2011 (ännu inte publicerat i REU).


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/70


Torsdagen den 1 december 2011
Ändringar av arbetsordningen i samband med en uppförandekod för Europaparlamentets ledamöter avseende ekonomiska intressen och intressekonflikter

P7_TA(2011)0540

Europaparlamentets beslut av den 1 december 2011 om ändringar av arbetsordningen i samband med en uppförandekod för Europaparlamentets ledamöter avseende ekonomiska intressen och intressekonflikter (2011/2174(REG))

2013/C 165 E/11

Europaparlamentet fattar detta beslut

med beaktande av talmannens skrivelse av den 31 augusti 2011,

med beaktande av rekommendationen från presidiets arbetsgrupp för uppförandekoder till talmanskonferensens och presidiets medlemmar om uppförandekoden för Europaparlamentets ledamöter, godkänd av presidiet den 6 juli 2011 och av talmanskonferensen den 7 juli 2011,

med beaktande av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier,

med beaktande av artiklarna 211, 212 och 215 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0386/2011).

1.

Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändringar i arbetsordningen.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att anpassa bilaga X i arbetsordningen i enlighet med detta, och att ange sambandet mellan de hänvisningar till bilaga I som finns i bilaga X, och motsvarande bestämmelserna i den version av bilaga I som följer av detta beslut.

3.

Europaparlamentet beslutar att ändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2012.

4.

Enligt arbetsordningen ska parlamentets organ ombildas efter halva valperioden, och den rådgivande kommitté som avses i artikel 7 i den uppförandekod som fastställs i arbetsordningens bilaga I, i dess lydelse enligt detta beslut, kommer därför inte att kunna inrättas förrän i slutet av januari 2012. Europaparlamentet beslutar därför att ledamöterna ska ha 90 dagar på sig efter uppförandekodens ikraftträdande för att lämna in den förklaring om ekonomiska intressen som avses i artikel 4 i uppförandekoden, och att de förklaringar som lämnats in i enlighet med den arbetsordning som gäller den dag då detta beslut antas ska vara giltiga fram till dess att ovannämnda frist löper ut. Parlamentet beslutar också att dessa sistnämnda bestämmelser även ska gälla samtliga ledamöter som inleder sitt mandat under nämnda period.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

NUVARANDE LYDELSE

ÄNDRING

Ändring 1

Europaparlamentets arbetsordning

Artikel 9 – punkt 1 – stycke 1

1.   Parlamentet ska fastställa regler om öppenhet i fråga om ledamöternas ekonomiska intressen, vilka fogas som bilaga till arbetsordningen.

1.   Parlamentet ska fastställa regler om öppenhet i fråga om ledamöternas ekonomiska intressen i form av en uppförandekod som ska antas av en majoritet av dess ledamöter i enlighet med artikel 232 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fogas som bilaga till arbetsordningen.

Ändring 2

Europaparlamentets arbetsordning

Artikel 19

Talmanskonferensen får med en majoritet av tre femtedelar av de avgivna rösterna, som ska företräda minst tre politiska grupper, föreslå parlamentet att det entledigar talmannen, en vice talman, en kvestor, en ordförande eller vice ordförande i ett utskott, en ordförande eller vice ordförande i en interparlamentarisk delegation, eller någon annan befattningshavare som utsetts av parlamentet, om talmanskonferensen anser att ledamoten i fråga har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. För att godkänna ett sådant förslag krävs två tredjedelar av de avgivna rösterna och en majoritet av parlamentets ledamöter.

Talmanskonferensen får med en majoritet av tre femtedelar av de avgivna rösterna, som ska företräda minst tre politiska grupper, föreslå parlamentet att det entledigar talmannen, en vice talman, en kvestor, en ordförande eller vice ordförande i ett utskott, en ordförande eller vice ordförande i en interparlamentarisk delegation, eller någon annan befattningshavare som utsetts av parlamentet, om talmanskonferensen anser att ledamoten i fråga har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. Parlamentet beslutar om förslaget ska godkännas eller inte med två tredjedelar av de avgivna rösterna och en majoritet av parlamentets ledamöter.

 

Om en föredragande bryter mot bestämmelserna i den uppförandekod för Europaparlamentets ledamöter avseende ekonomiska intressen och intressekonflikter som finns som bilaga till denna arbetsordning, kan det utskott som utsett ledamoten till föredragande entlediga honom eller henne från detta uppdrag på initiativ av talmannen och på förslag av talmanskonferensen. Den majoritet som krävs enligt första stycket ska tillämpas på motsvarande sätt för varje fas i detta förfarande.

Ändring 3

Europaparlamentets arbetsordning

Artikel 32 – punkt 2

2.   Sådana grupper får inte delta i verksamhet som skulle kunna leda till att förväxlingar sker med parlamentets eller dess organs officiella verksamhet. De politiska grupperna kan, under förutsättning att villkoren i de bestämmelser om inrättande av tvärpolitiska grupper eller andra inofficiella grupper som antagits av presidiet är uppfyllda, underlätta dessa gruppers verksamhet genom att förse dem med logistiskt stöd. Sådana grupper ska redogöra för alla externa bidrag i enlighet med bilaga I.

2.   Sådana grupper får inte delta i verksamhet som skulle kunna leda till att förväxlingar sker med parlamentets eller dess organs officiella verksamhet. De politiska grupperna kan, under förutsättning att villkoren i de bestämmelser om inrättande av tvärpolitiska grupper eller andra inofficiella grupper som antagits av presidiet är uppfyllda, underlätta dessa gruppers verksamhet genom att förse dem med logistiskt stöd.

 

Sådana grupper ska redogöra för alla bidrag, både ekonomiska och andra (exempelvis sekretariatshjälp), som, om de hade erbjudits ledamöterna personligen, skulle ha uppgetts i enlighet med bilaga I.

 

Kvestorerna ska ansvara för att ett register förs över de redogörelser som avses i andra stycket. Registret ska offentliggöras på Europaparlamentets webbplats. Kvestorerna ska fastställa närmare bestämmelser och villkor för redogörelserna.

Ändring 4

Europaparlamentets arbetsordning

Artikel 153 – punkt 3 – led d

d)

Framläggande till talmanskonferensen, i enlighet med artikel 19, av ett förslag om avstängning eller entledigande från ett eller flera av de uppdrag till vilka ledamoten har valts .

d)

Framläggande till talmanskonferensen, i enlighet med artikel 19, av ett förslag om avstängning eller entledigande från ett eller flera av ledamotens uppdrag inom parlamentet .

Ändring 5

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I – rubriken

Ändring 6

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I – artiklarna 1–4

Artikel 1

1.     Varje ledamot som har direkta ekonomiska intressen i en fråga som debatteras ska muntligen uppge dessa intressen om han eller hon föreslås som föredragande och innan han eller hon yttrar sig i kammaren eller i något av parlamentets organ.

2.     Innan en ledamot kan ges ett uppdrag inom parlamentet eller något av dess organ i enlighet med artikel 13, 191 eller 198.2 i arbetsordningen, eller delta i en officiell delegation i enlighet med artikel 68 eller 198.2 i arbetsordningen, måste ledamoten ha lämnat de upplysningar som avses i artikel 2.

Artikel 2

Kvestorerna ska föra ett register dit ledamöter personligen lämnar detaljerade upplysningar angående:

a)

Yrkesmässig verksamhet och alla övriga relevanta uppdrag eller all annan verksamhet som de utför mot ersättning.

b)

Alla arvoden som de tar emot för att inneha ett mandat i ett annat parlament.

c)

Ekonomiska bidrag, bidrag i form av personal eller material, som erhålls utöver de medel som tillhandahålls av parlamentet och som tredje man ger ledamoten inom ramen för hans eller hennes politiska aktivitet. Givarens identitet ska anges.

Ledamöterna har inte rätt att ta emot några gåvor eller förmåner vid utövande av sitt mandat.

Varje ledamot har ett personligt ansvar för de upplysningar som lämnas till registret, vilka ska uppdateras så snart förhållandena ändrats och förnyas minst en gång om året. Ledamöterna är fullt ansvariga för öppenheten i fråga om sina ekonomiska intressen.

Presidiet kan regelbundet ange de uppgifter det anser bör ingå i registret.

Om en ledamot efter vederbörlig uppmaning inte lämnar uppgifter enligt led a och b ska talmannen på nytt uppmana ledamoten att lämna dessa uppgifter inom två månader. Löper denna tidsfrist ut utan att uppgifterna lämnats ska ledamotens namn, med uppgift om överträdelsen, offentliggöras genom en anteckning i protokollet från det första sammanträdet under varje sammanträdesperiod sedan tidsfristen löpt ut. Vägrar ledamoten även sedan överträdelsen offentliggjorts att lämna dessa uppgifter ska talmannen tillämpa bestämmelserna i artikel 153 i arbetsordningen och avstänga ledamoten i fråga.

Ordförandena för de olika grupperingarna inom parlamentet, både tvärpolitiska grupper och andra inofficiella grupperingar av ledamöter, ska redogöra för alla bidrag, både ekonomiska och andra (exempelvis sekreterarhjälp), som, om de hade erbjudits ledamöterna personligen, skulle ha uppgetts i enlighet med denna artikel.

Kvestorerna ska ansvara för att ett register förs och fastställa detaljerade bestämmelser för hur grupperingarna ska redogöra för bidrag från utomstående.

Artikel 3

Registret ska vara offentligt.

Registret kan vara tillgängligt för allmänheten på elektronisk väg.

Artikel 4

När det gäller deklaration av förmögenhet omfattas ledamöterna av de skyldigheter som följer av lagstiftningen i den medlemsstat där de valts.

utgår

Ändring 7

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I (ny) – artikel 1 (ny)

 

Artikel 1

Vägledande principer

När Europaparlamentets ledamöter utövar sina uppdrag

a)

låter de sig ledas av och agerar enligt följande allmänna etiska principer: oegennytta, integritet, öppenhet, aktsamhet, ärlighet, ansvar och respekt för Europaparlamentets anseende,

b)

agerar de endast utifrån ett allmänintresse och avstår från att erhålla eller försöka erhålla någon som helst direkt eller indirekt ekonomisk vinning eller andra förmåner.

Ändring 8

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I (ny) – artikel 2 (ny)

 

Artikel 2

Ledamöternas främsta skyldigheter

Följande skyldigheter gäller för Europaparlamentets ledamöter inom ramen för deras mandat:

a)

Ledamöterna får inte ingå något avtal om att agera eller rösta i någon annan fysisk eller juridisk persons intressen som skulle kunna inskränka deras obundna rösträtt sådan den stadfästs i artikel 6 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet och i artikel 2 i Europaparlamentets ledamotsstadga.

b)

Ledamöterna får inte begära, acceptera eller erhålla någon direkt eller indirekt ekonomisk vinning eller andra förmåner i utbyte mot att påverka eller rösta på ett särskilt sätt avseende lagstiftning, resolutionsförslag, skriftliga förklaringar eller frågor som inges till parlamentet eller något av dess utskott, och ska ytterst noggrant försöka undvika varje situation som kan ge upphov till misstankar om korruption.

Motivering

Arbetsgruppens rekommendation har delats i två textstycken för att man lättare ska kunna särskilja principerna för ledamöternas uppdrag och den normativa betydelsen.

 

 

Ändring 9

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I (ny) – artikel 3 (ny)

 

Artikel 3

Intressekonflikter

1.     En intressekonflikt föreligger när en ledamot av Europaparlamentet har ett personligt intresse som på otillbörligt sätt skulle kunna påverka utövandet av uppdraget som ledamot. Någon intressekonflikt föreligger inte när en ledamot drar fördelar endast i egenskap av medlem av befolkningen i sin helhet eller av en stor kategori personer.

2.     Varje ledamot som anser sig ha hamnat i en intressekonflikt ska omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa situationen i enlighet med denna uppförandekods principer och bestämmelser. Om ledamoten inte själv kan lösa intressekonflikten ska han eller hon skriftligen meddela talmannen. I tveksamma fall kan ledamoten i förtroende rådfråga den rådgivande kommitté för ledamöters uppförande som inrättas genom artikel 7.

3.     Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ledamöterna innan de yttrar sig eller röstar i kammaren eller i något av parlamentets organ, eller när de föreslås som föredragande, uppge alla existerande eller potentiella intressekonflikter i relation till det ärende som behandlas, om dessa inte redan tydligt framgår av de upplysningar som lämnats i enlighet med artikel 4. Uppgifterna ska lämnas skriftligen eller muntligen till talmannen eller ordföranden under den berörda parlamentsbehandlingen.

Ändring 10

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I (ny) – artikel 4 (ny)

 

Artikel 4

Ledamöternas upplysningsplikt

1.     Av öppenhetsskäl ska Europaparlamentets ledamöter, med personligt ansvar, lämna in en förklaring om ekonomiska intressen till talmannen före utgången av parlamentets första sammanträdesperiod efter ett Europaval (eller, under valperioden, inom 30 dagar efter det att ledamoten tillträtt sitt mandat i Europaparlamentet) och då använda den blankett som presidiet antagit i enlighet med artikel 9. Ledamöterna ska informera talmannen om alla förändringar som inverkar på deras förklaring inom 30 dagar efter det att förändringarna skedde.

2.     Förklaringen om ekonomiska intressen ska innehålla följande uppgifter som ska vara så exakta som möjligt:

a)

Ledamotens yrkesmässiga verksamhet under de tre år som föregick tillträdet som ledamot av Europaparlamentet, och hans eller hennes medverkan under samma period i en företagsstyrelse eller företagsledning, icke-statlig organisation eller förening eller någon annan organisation med rättslig status.

b)

Alla arvoden som ledamoten tar emot för att inneha ett mandat i ett annat parlament.

c)

Varje ordinarie avlönad verksamhet som ledamoten bedriver parallellt med sitt uppdrag, vare sig det sker i egenskap av arbetstagare eller egenföretagare.

d)

Ledamotens medverkan i en företagsstyrelse eller företagsledning, icke-statlig organisation eller förening eller någon annan organisation med rättslig status, eller utövande av någon annan form av extern verksamhet, oavsett om det utgår ersättning för detta eller inte.

e)

Varje avlönad tillfällig extern verksamhet (till exempel som skribent, konferencier eller sakkunnig) om den totala ersättningen överstiger 5 000 EUR per kalenderår.

f)

Medverkan i ett företag eller i ett partnerskap om den allmänna politiken kan påverkas eller om denna medverkan ger ledamoten ett väsentligt inflytande över det berörda organets ärenden.

g)

Alla ekonomiska bidrag, i form av personal eller materiel, som erhålls utöver de medel som tillhandahålls av parlamentet och som ledamoten erhåller av tredje man inom ramen för sin politiska verksamhet, varvid givarens identitet ska anges.

h)

Alla andra ekonomiska intressen som skulle kunna inverka på ledamotens utövande av sitt uppdrag.

Regelbundna inkomster som ledamoten erhåller för någon av de poster som deklarerats i enlighet med första stycket ska införas i någon av följande kategorier:

500 till 1 000 EUR per månad,

1 001 till 5 000 EUR per månad,

5 001 till 10 000 EUR per månad,

mer än 10 000 EUR per månad.

Varje annan ersättning som ledamoten erhåller för någon av de poster som deklarerats i enlighet med första stycket ska beräknas per år, delas med tolv och införas i någon av de kategorier som anges i andra stycket.

3.     De uppgifter som lämnats till talmannen i enlighet med denna artikel ska offentliggöras på Europaparlamentets webbplats i lättillgänglig form.

4.     En ledamot får inte väljas till en befattning inom Europaparlamentet eller dess organ, utses till föredragande eller delta i en officiell delegation om han eller hon inte har lämnat in sin förklaring om ekonomiska intressen.

Ändring 11

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I (ny) – artikel 5 (ny)

 

Artikel 5

Gåvor eller liknande förmåner

1.     Europaparlamentets ledamöter ska, när de utövar sina uppdrag, avstå från att ta emot några gåvor eller liknande förmåner, utom artighetsgåvor vars ungefärliga värde är lägre än 150 EUR eller artighetsgåvor som skänks när ledamoten officiellt företräder Europaparlamentet.

2.     Alla gåvor som i enlighet med punkt 1 skänks till ledamöter då de officiellt företräder Europaparlamentet ska lämnas till talmannen och hanteras enligt de genomförandeåtgärder som presidiet fastställer i enlighet med artikel 9.

3.     Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på kostnadsersättningar för resor eller hotell eller traktamenten som en ledamot erhåller och inte heller på utbetalningar av sådana kostnader som en tredje part står för när en ledamot efter en inbjudan och inom ramen för sitt uppdrag deltar i ett evenemang som organiseras av en tredje part.

Tillämpningsområdet för denna punkt, i synnerhet vad gäller de bestämmelser som ska garantera öppenhet, ska anges i de genomförandeåtgärder som presidiet fastställer i enlighet med artikel 9.

Ändring 12

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I (ny) – artikel 6 (ny)

 

Artikel 6

Före detta ledamöters verksamhet

Före detta ledamöter av Europaparlamentet som bedriver yrkesmässig lobbyverksamhet eller representationsverksamhet som står i direkt relation till unionens beslutsprocess får, inte, under hela den tid som sådan verksamhet pågår, dra nytta av de förmåner som beviljas före detta ledamöter enligt de bestämmelser som presidiet fastställt för detta syfte (1).

Ändring 13

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I (ny) – artikel 7 (ny)

 

Artikel 7

Den rådgivande kommittén för ledamöters uppförande

1.     En rådgivande kommitté för ledamöters uppförande (nedan kallad den rådgivande kommittén) ska inrättas.

2.     Den rådgivande kommittén ska bestå av fem ledamöter som ingår i presidiet för utskottet för konstitutionella frågor respektive utskottet för rättsliga frågor, eller är samordnare i något av dessa utskott, vilka ska utses av talmannen direkt efter talmansvalet med beaktande av deras erfarenhet och den politiska jämvikten.

Varje ledamot i den rådgivande kommittén ska enligt ett roterande system vara ordförande under sex månader.

3.     När talmannen tillträder sin befattning ska han eller hon även utse reservledamöter till den rådgivande kommittén, så att det för varje politisk grupp som inte är representerad i den rådgivande kommittén finns en reserv.

Om en ledamot i en politisk grupp som inte är representerad i den rådgivande kommittén anklagar en annan ledamot för att ha brutit mot denna uppförandekod ska motsvarande reservledamot inträda som sjätte fullvärdiga medlem i den rådgivande kommittén när anklagelserna om brott mot uppförandekoden ska behandlas.

4.     På en ledamots begäran ska den rådgivande kommittén i förtroende och inom 30 kalenderdagar ge ledamoten riktlinjer för hur bestämmelserna i denna uppförandekod ska tolkas och tillämpas. Ledamoten i fråga ska ha rätt att åberopa dessa riktlinjer.

På begäran av talmannen ska den rådgivande kommittén även bedöma misstänkta fall av överträdelser av denna uppförandekod och ge talmannen råd om vilka åtgärder som eventuellt bör vidtas.

5.     Den rådgivande kommittén får, efter samråd med talmannen, rådfråga extern expertis.

6.     Den rådgivande kommittén ska offentliggöra en årsrapport om sitt arbete.

Ändring 14

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I (ny) – artikel 8 (ny)

 

Artikel 8

Förfarande vid eventuella brott mot uppförandekoden

1.     Då det finns anledning att misstänka att en ledamot av Europaparlamentet eventuellt brutit mot denna uppförandekod får talmannen delge den rådgivande kommittén dessa misstankar.

2.     Den rådgivande kommittén ska granska omständigheterna kring den misstänkta överträdelsen och får höra den berörda ledamoten. På grundval av sina slutsatser ska kommittén därefter utfärda en rekommendation till talmannen om ett eventuellt beslut.

3.     Om talmannen efter att ha tagit del av denna rekommendation drar slutsatsen att den berörda ledamoten brutit mot uppförandekoden, ska talmannen först höra ledamoten, sedan fatta ett motiverat beslut om påföljder och därefter delge ledamoten beslutet.

Påföljderna kan bestå av en eller flera av de åtgärder som anges i artikel 153.3 i arbetsordningen.

4.     Den berörda ledamoten har möjlighet att utnyttja det interna förfarande för överklagande som fastställs i artikel 154 i arbetsordningen.

5.     Efter att den tid för överklagande som anges i artikel 154 i arbetsordningen löpt ut ska alla påföljder som fastställts för en ledamot tillkännages av talmannen i plenum och offentliggöras på ett synligt ställe på Europaparlamentets webbplats för återstoden av valperioden.

Ändring 15

Europaparlamentets arbetsordning

Bilaga I (ny) – artikel 9 (ny)

 

Artikel 9

Genomförande

Presidiet ska fastställa genomförandeåtgärder för denna uppförandekod, med bestämmelser om ett kontrollförfarande, och i förekommande fall uppdatera de belopp som anges i artiklarna 4 och 5.

Presidiet får lägga fram förslag till översyn av denna uppförandekod.


(1)   Presidiets beslut av den 12 april 1999.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/80


Torsdagen den 1 december 2011
Begäranden om fastställelse av Viktor Uspaskichs parlamentariska immunitet

P7_TA(2011)0541

Europaparlamentets beslut av den 1 december 2011 om begäran om fastställelse av Viktor Uspaskichs immunitet och privilegier (2011/2162(IMM) och 2011/2099(IMM))

2013/C 165 E/12

Europaparlamentet fattar detta beslut

med beaktande av Viktor Uspaskichs begäran, daterad den 5 april 2011 och tillkännagiven i kammaren den 9 maj 2011, om fastställelse av hans immunitet, och Viktor Uspaskichs begäran, daterad den 11 april 2011 och tillkännagiven i kammaren den 4 juli 2011, om en översyn av parlamentets beslut av den 7 september 2010 om att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet (1),

efter att ha hört Viktor Uspaskich den 10 oktober 2011 i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

med beaktande av artiklarna 7 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ("protokollet") och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008 samt 19 mars 2010 (2),

med beaktande av artikel 62 i Republiken Litauens konstitution,

med beaktande av parlamentets beslut av den 7 september 2010 om att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet,

med beaktande av artiklarna 6.3 och 7 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandena från utskottet för rättsliga frågor (A7-0411/2011 och A7-0413/2011), och av följande skäl:

A.

Viktor Uspaskichs begäranden av den 5 april respektive 11 april 2011 bör behandlas gemensamt, eftersom de rör ett och samma rättsliga förfarande.

B.

Straffrättsliga förfaranden har inletts mot Viktor Uspaskich, ledamot av Europaparlamentet, som i det mål som behandlas i den regionala brottmålsdomstolen i Vilnius står åtalad för brott enligt artikel 24.4 jämförd med artikel 222.1, artikel 220.1, artikel 24.4 jämförd med artikel 220.1, artikel 205.1 och artikel 24.4 jämförd med artikel 205.1 i Republiken Litauens brottsbalk.

C.

Artikel 9 i protokollet föreskriver att under Europaparlamentets sessioner ska dess ledamöter, vad avser deras egen stats territorium, åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. Samma artikel föreskriver också att immuniteten inte kan åberopas när en ledamot tas på bar gärning och att immuniteten inte kan hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

D.

Enligt artikel 62 i Republiken Litauens konstitution får en ledamot av det nationella parlamentet (Seimas) inte hållas straffrättsligt ansvarig eller gripas, och hans eller hennes friheter får inte heller begränsas utan parlamentets medgivande.

E.

Vidare får en ledamot av Seimas enligt artikel 62 i Republiken Litauens konstitution inte åtalas för röster som han eller hon avlagt eller yttranden som han eller hon gjort i Seimas. Ledamoten får emellertid hållas ansvarig för personlig kränkning eller förtal i enlighet med det allmänna förfarandet.

F.

Viktor Uspaskich står under åtal i huvudsak för bokföringsbrott i samband med finansieringen av ett politiskt parti under en period innan han valdes till ledamot av Europaparlamentet.

G.

Den 7 september 2010 upphävde parlamentet Viktor Uspaskichs immunitet, eftersom inga övertygande bevis hade anförts för att någon typ av fumus persecutionis skulle föreligga, och eftersom de brott som Viktor Uspaskich anklagas för inte har någon koppling till utövandet av hans ämbete som ledamot av Europaparlamentet.

H.

Den 28 oktober 2010 vände sig Viktor Uspaskich till tribunalen för att få parlamentets beslut av den 7 september 2010 ogiltigförklarat, men i juli 2011 drog han tillbaka sin talan.

I.

I sin begäran av den 5 april 2011 om fastställelse av hans immunitet hävdade Viktor Uspaskich att de straffrättsliga förfaranden som inletts av de litauiska myndigheterna hindrar honom från, eller gör det svårare för honom att fullgöra sitt parlamentariska uppdrag, i det att de begränsar hans rörelsefrihet i strid med artikel 7 i protokollet.

J.

Artikel 7 i protokollet avser att skydda parlamentsledamöterna mot begränsningar av deras rörelsefrihet, utom när det handlar om begränsningar som beslutats av rättsliga myndigheter. Därmed föreskriver inte artikeln immunitet utan ett privilegium, och den skyddar inte mot beslut om begränsning av parlamentsledamöternas rörelsefrihet då dessa beslut fattats av rättsliga myndigheter (3).

K.

Följaktligen är det omöjligt för parlamentet att bifalla Viktor Uspaskichs begäran av den 5 april 2011 om fastställelse av dennes immunitet på grundval av artikel 7 i protokollet.

L.

I sin skrivelse av den 11 april 2011 begärde Viktor Uspaskich att parlamentets beslut av den 7 september 2010 skulle ses över på grundval av de nya uppgifter som påstods ha framkommit på Wikileaks och som enligt Viktor Uspaskich visade att han utsatts för fumus persecutionis.

M.

Denna begäran bör avslås eftersom kopplingen mellan de påstått nya uppgifterna och den talan som väckts mot Viktor Uspaskich för bokföringsbrott inte anses vara tillräckligt stark.

N.

Dessutom – och detta gäller även Viktor Uspaskichs påstående om att antagandet av beslutet av den 7 september 2010 innebar en kränkning av hans grundläggande rätt till ett försvar och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – utgör inte begäran om översyn av parlamentets beslut av den 7 september 2010 en begäran om försvar av hans immunitet och privilegier i den mening som avses i artiklarna 6 och 7 i arbetsordningen.

1.

Europaparlamentet beslutar att inte fastställa Viktor Uspaskichs immunitet och privilegier.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända dessa beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den berörda myndigheten i Republiken Litauen.


(1)  EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 90.

(2)  Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, REG 1964, s. 195; mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., REG 1986, s. 2391; mål T-345/05, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849; de förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929; mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet.

(3)  Mål T-345/05, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849, punkterna 48-52.


III Förberedande akter

Europaparlamentet

Torsdagen den 1 december 2011

11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/82


Torsdagen den 1 december 2011
Utnyttjande av flexibilitetsmekanismen

P7_TA(2011)0520

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen för EU 2020-strategin och den europeiska grannskapspolitiken i enlighet med punkt 27 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamenet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2011)0373 – C7-0164/2011 – 2011/2126(BUD))

2013/C 165 E/13

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012 (KOM(2011)0300) som lades fram av kommissionen den 20 april 2011,

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0373 – C7-0164/2011),

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 27,

med beaktande av sin ståndpunkt som antogs den 26 oktober 2011 om förslaget till den allmänna budgeten för 2012 (2),

med beaktande av de gemensamma slutsatserna om 2012 års budget som antogs den 19 november 2011,

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0353/2011), och av följande skäl:

A.

Taken i den fleråriga budgetramen, särskilt för underrubrik 1a och rubrik 4, räcker inte till för att finansiera unionens prioriteringar utan att befintliga instrument och politiska åtgärder äventyras.

B.

Kommissionen föreslog i ändringsskrivelse nr 1/2012 att flexibilitetsmekanismen borde utnyttjas för att kompensera för förstärkningen av den europeiska grannskapspolitiken i rubrik 4 till ett belopp på 153 343 576 EUR.

C.

Den förlikningskommitté som tillsatts för 2012 års budget samtyckte till att flexibilitetsinstrumentet utnyttjas till ett totalbelopp på 200 miljoner EUR utöver taken för underrubrik 1a och rubrik 4.

1.

Europaparlamentet noterar att taken i underrubrik 1a och rubrik 4, trots en begränsad ökning av åtagandena i ett fåtal budgetpunkter och ett flertal minskningar av andra budgetpunkter, inte räcker till för att på ett tillfredsställande sätt finansiera de av parlamentet och rådet utvalda prioriteringarna.

2.

Europaparlamentet samtycker till att flexibilitetsmekanismen utnyttjas för att finansiera EU 2020-strategin i underrubrik 1a och den europeiska grannskapspolitiken i rubrik 4 till ett totalbelopp på 200 miljoner EUR.

3.

Europaparlamentet påminner om att utnyttjandet av flexibilitetsmekanismen, enligt punkt 27 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, på nytt visar att unionsbudgeten måste bli allt mer flexibel.

4.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.


(1)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(2)  Antagna texter, P7_TA(2011)0461.


Torsdagen den 1 december 2011
BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2012/3/EU.)


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/83


Torsdagen den 1 december 2011
Budgetförfarandet för 2012: gemensamt utkast

P7_TA(2011)0521

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förlikningskommitténs gemensamma utkast inom ramen för budgetförfarandet för 2012 (17470/2011 ADD 1, 2, 3, 4, 5 – C7-0446/2011 – 2011/2020(BUD))

2013/C 165 E/14

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast (17470/2011 ADD 1, 2, 3, 4, 5 – C7-0446/2011) samt parlamentets, rådets och kommissionens uttalanden som bifogas denna resolution,

med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2011 om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012 med rådets ändringar – alla avsnitt (1) och budgetändringsförslagen i denna,

med beaktande av förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012 som kommissionen antog den 20 april 2011 (KOM(2011)0300),

med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget som rådet antog den 25 juli 2011 (13110/2011),

med beaktande av ändringsskrivelserna nr 1/2012,2/2012 och 3/2012 till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012 som kommissionen lade fram den 17 juni 2011, den 16 september 2011 respektive den 25 oktober 2011,

med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (2),

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (3),

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (4),

med beaktande artiklarna 75d och 75e i arbetsordningen.

med beaktande av betänkandet från sin delegation till förlikningskommittén (A7-0414/2011),

1.

Europaparlamentet godkänner förlikningskommitténs gemensamma utkast, som sammantaget består av följande dokument:

förteckning över budgetposter som inte ändrats jämfört med budgetförslaget eller rådets ståndpunkt,

sammanlagda belopp per rubrik i den fleråriga budgetramen,

belopp per budgetpost för alla budgetpunkter,

konsoliderat dokument som visar belopp och slutlig text för alla budgetposter som ändrats under förlikningen.

2.

Europaparlamentet bekräftar de gemensamma uttalandena från parlamentet, rådet och kommissionen som ingår i de gemensamma slutsatserna från förlikningskommittén vilka bifogas denna resolution.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012 slutgiltigt har antagits och att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, de övriga berörda institutionerna och de nationella parlamenten.


(1)  Antagna texter, P7_TA(2011)0461.

(2)  EUT L 163, 23.6.2007, s. 17.

(3)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(4)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.


Torsdagen den 1 december 2011
BILAGA I

Budget 2012 – Gemensamma slutsatser

Dessa gemensamma slutsatser täcker tre avsnitt:

1.

Budget 2012

2.

Budget 2011 – Ändringsbudget 6/2011

3.

Gemensamma uttalanden

1.   Budget 2012

1.1.   ”Avklarade” budgetposter

Såvida det inte anges på annat sätt nedan i dessa slutsatser bekräftas alla budgetposter som inte ändrats av antingen rådet eller parlamentet och de budgetposter för vilka parlamentet accepterat rådets ändringar under deras respektive behandling.

För de övriga budgetposterna har förlikningskommittén nått följande slutsatser:

1.2.   Övergripande frågor

Decentraliserade byråer

Det sammanlagda EU-bidraget för 2012 (bestående av anslag som ska införas i 2012 års budget och tillgängliga inkomster avsatta för särskilda ändamål, i betalningsbemyndiganden och åtagandebemyndiganden) för decentraliserade byråer minskas med 1 procent jämfört med budgetförslaget (BF) såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 3/2012. Det sammanlagda EU-bidraget (i åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden) är dock fastställt på budgetförslagets nivå för Frontex (avdelning 1 och 2), Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). När det gäller Frontex avdelning 3, se rubrik 3a under avsnitt 1.3 nedan.

Jämfört med kommissionens budgetförslag leder detta till en total minskning i EU-bidraget till följande decentraliserade byråer med 6,1 miljoner EUR, såsom framgår av nedanstående tabell:

i miljoner EUR

Budgetpost

Decentraliserade byråer

Sammanlagt EU-bidrag 2012 (budgetanslag och inkomster avsatta för särskilda ändamål): åtagandebemyndiganden

Budget 2012

Ursprungligt belopp:

Reviderat belopp

Minskning i budget 2012

02 03 03

Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) – Kemikalier

p.m.

p.m.

p.m.

02 05 02

Europeiska byrån för GNSS (GSA)

10,600

10,494

–0,106

04 04 03

Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound)

20,590

20,384

–0,206

04 04 04

Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha)

14,830

14,682

–0,148

06 02 01

Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa)

35,214

34,862

–0,352

06 02 02

Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa)

53,565

53,229

–0,336

Varav insatser mot miljöförstöring (06 02 02 03)

20,000

20,000

06 02 08

Europeiska järnvägsbyrån (Era)

25,260

25,007

–0,253

09 02 03

Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa)

8,420

8,336

–0,084

09 02 04

Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation – Byrån (Berec)

4,336

4,293

–0,043

15 02 25

Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop)

17,610

17,434

–0,176

17 03 10

Europeiska läkemedelsmyndigheten (Ema)

39,188

38,841

–0,347

Varav särläkemedel (17 03 10 03)

4,488

4,488

32 04 10

Europeiska byrån för samarbete mellan nationella energitillsynsmyndigheter (Acer)

7,315

7,242

–0,073

33 06 03

Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE)

7,820

7,742

–0,078

Delsumma

Rubrik 1a

 

 

–2,203

07 03 09

Europeiska miljöbyrån (EEA)

36,676

36,309

–0,367

07 03 60

Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) – Biocider

2,756

2,728

–0,028

07 03 70

Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) – Förhandsgodkännande sedan information lämnats

1,470

1,455

–0,015

11 08 05

Gemenskapens kontrollorgan för fiske (CFCA)

9,310

9,217

–0,093

Delsumma

Rubrik 2

 

 

–0,502

18 02 11

Byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system

20,000

19,800

–0,200

18 05 02

Europeiska polisbyrån (Europol)

84,500

83,655

–0,845

18 05 05

Europeiska polisakademin (Cepol)

8,536

8,451

–0,085

18 05 11

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EMCDDA)

15,708

15,551

–0,157

33 02 03

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA)

20,400

20,196

–0,204

33 03 02

Eurojust

33,300

32,967

–0,333

Delsumma

Rubrik 3a

 

 

–1,824

17 03 03

Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)

57,300

56,727

–0,573

17 03 07

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa)

77,122

76,351

–0,771

Delsumma

Rubrik 3b

 

 

–1,344

15 02 27

Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (ETF)

20,247

20,045

–0,202

Delsumma

Rubrik 4

 

 

–0,202

31 01 09

Översättningscentrum

p.m.

p.m.

p.m.

Delsumma

Rubrik 5

 

 

p.m.

Summa

Nettoeffekt

 

 

–6,076

När det gäller nivån på anslagen som ska införas i budgeten för 2012 kommer de ovannämnda minskningarna för enskilda byråer per budgetartikel att fördelas proportionellt per budgetpunkt till viktningen i budgetförslaget för de två berörda budgetpunkterna (bidrag till avdelningarna 1 och 2 och bidrag till avdelning 3).

Antalet tjänster för samtliga decentraliserade byråer är fastställda på den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 3/2012.

Genomförandeorgan

EU-bidraget (i åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden) och antalet tjänster för genomförandeorganen är fastställda på den nivå som föreslagits i budgetförslaget med undantag för den ”avklarade” budgetposten för EU-bidraget till genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation (EACI) från programmet Marco Polo (06 01 04 32).

Pilotprojekt/Förberedande åtgärder

Man har kommit överens om ett omfattande paket med 70 pilotprojekt/förberedande åtgärder (PP/FÅ), bland annat två projekt/åtgärder i avsnitt X (Europeiska utrikestjänsten) i budgeten, för ett belopp på 105,4 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden, inbegripet alla PP/FÅ föreslagna av parlamentet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten. När ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd verkar täckas av en befintlig rättslig grund, kan kommissionen föreslå en överföring av anslag till den motsvarande rättsliga grunden i syfte att underlätta genomförandet av åtgärden. Dessutom har man kommit överens om ändringar i budgetanmärkningarna för pilotprojektet ”Europeiska fredsinstitutet” i avsnitt X (Europeiska utrikestjänsten) såsom framgår av bilagan.

När det gäller betalningsbemyndigandena för pilotprojekt och förberedande åtgärder är specifika bestämmelser fastställda i avsnitt 1.4 nedan.

Detta paket respekterar till fullo de tak för pilotprojekt och förberedande åtgärder som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet.

1.3.   Budgetramens utgiftsrubriker – åtagandebemyndiganden  (1)

Efter att ha beaktat de ovanstående slutsatserna om ”avklarade” budgetposter, byråer samt pilotprojekt och förberedande åtgärder, har förlikningskommittén kommit överens om följande:

Rubrik 1a

Åtagandebemyndigandena är fastställda på den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, med ändringar i följande program och åtgärder:

i miljoner EUR

Budgetpost

Namn

Ökningar / minskningar av åtagandebemyndiganden

BF 2012

Budget 2012

Skillnad

02 02 01

Ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation – Programmet för entreprenörskap och innovation

148,6

156,1

+7,5

02 04 01 01

Rymdforskning

250,3

251,3

+1,0

02 04 01 02

Säkerhetsforskning

242,1

243,0

+0,9

04 03 04

Eures

19,5

20,6

+1,1

04 03 15

Europaåret för aktivt åldrande (redan avklarad)

2,7

+2,7

08 02 01

Samarbete — Hälsa

637,2

639,5

+2,3

08 03 01

Samarbete – Livsmedel, jordbruk och fiske samt bioteknik

311,6

312,8

+1,2

08 04 01

Samarbete – Nanovetenskap, nanoteknik, material och ny produktionsteknik

499,2

501,0

+1,8

08 05 01

Samarbete – Energi

166,0

178,3

+12,3

08 06 01

Samarbete – Miljö (inklusive klimatförändringar)

279,8

280,9

+1,1

08 07 01

Samarbete – Transport (inklusive flygteknik)

322,6

323,8

+1,2

08 08 01

Samarbete – Samhällsvetenskap och humaniora

92,1

92,4

+0,3

08 09 01

Samarbete – Finansieringsinstrumentet för riskdelning

197,3

198,0

+0,7

08 10 01

Idéer

1 547,5

1 564,9

+17,4

08 12 01

Kapacitet - Forskningsinfrastruktur

50,0

50,2

+0,2

08 13 01

Kapacitet - Forskning till förmån för små och medelstora företag

238,6

251,2

+12,6

08 14 01

Kapacitet – Kunskapsregioner

20,0

20,1

+0,1

08 15 01

Kapacitet – Forskningspotential

66,4

66,6

+0,2

08 16 01

Kapacitet – Vetenskapen i samhället

44,6

44,8

+0,2

08 17 01

Kapacitet – Internationellt samarbete

32,0

32,1

+0,1

08 19 01

Kapacitet – Stöd till sammanhållen utveckling av forskningspolitiken

13,1

13,1

+0,0

09 04 01 01

Stöd till forskningssamarbete på området informations- och kommunikationsteknik (IKT – Samarbete)

1 240,4

1 244,5

+4,1

09 05 01

Kapacitet – Forskningsinfrastrukturer

31,2

31,3

+0,1

10 02 01

Gemensamma forskningscentrumets icke-nukleära verksamhet

31,4

31,5

+0,1

15 02 02

Erasmus Mundus

103,8

105,6

+1,9

15 02 22

Livslångt lärande

1 058,5

1 110,5

+52,0

15 07 77

Människor

886,4

905,7

+19,3

32 04 06

Ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation – Intelligent energi

122,3

129,8

+7,5

32 06 01

Forskning om energi

147,6

162,6

+15,0

Delsumma

Ökningar

 

 

+ 165,0

 

Varav ökningar till ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation

 

 

+15,0

 

Varav ökningar till sjunde ramprogrammet

 

 

+92,0

04 03 07

Analyser, undersökningar och information (redan avklarad)

4,9

2,2

–2,7

 

Minskningar av stödutgifter (diverse budgetposter – redan avklarade)

 

 

–0,5

Delsumma

Minskningar

 

 

–3,2

Summa

Nettoeffekt

 

 

+ 161,8

 

Marginal rubrik 1a

 

–50,0

 

Inverkan på betalningsbemyndigandena av de överenskomna ökningarna och minskningarna av åtagandebemyndigandena enligt tabellen ovan förklaras i avsnitt 1.4 nedan.

Flexibilitetsmekanismen kommer att utnyttjas till ett belopp på 50 miljoner EUR för ”Europa 2020-strategin”.

Utan att det påverkar tillämpningen av det gemensamma uttalandet om finansieringen av Iterprojektet i avsnitt 3.4 nedan, är åtagandebemyndigandena som förts till reserven för Iter (budgetartikel 08 20 02) fastställda till 417,9 miljoner EUR.

Rubrik 1b

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som föreslagits i budgetförslaget, med undantag av budgetpost 13 03 31 ”Tekniskt stöd och informationsspridning om Europeiska unionens strategi för Östersjöregionen samt en förbättrad kunskap om makroregionstrategin” för vilken man kommit överens om ett belopp på 2,5 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden. Till följd av detta uppgår marginalen under utgiftstaket för rubrik 1b till 8,4 miljoner EUR.

Rubrik 2

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 3/2012, med ändringar i följande program och åtgärder:

i miljoner EUR

Budgetpost

Namn

Ökningar / minskningar av åtagandebemyndiganden

BF 2012

Budget 2012

Skillnad

 

Ökning av anslagen för jordbruket i ändringsskrivelse 3/2012

 

 

+ 115,5

Varav ökat stöd till förhandserkännande av producentgrupper (budgetpunkt 05 02 08 11)

150,0

195,0

+45,0

 

Minskning av anslagen för jordbruket i ändringsskrivelse 3/2012

 

 

– 201,2

Delsumma

Nettominskning av anslagen för jordbruket i ändringsskrivelse 3/2012

 

 

–85,7

05 07 01 06

Avslutning av räkenskaper

–69,0

– 200,0

– 131,0

05 02 12 08

Skolmjölk

81,0

90,0

+9,0

Delsumma

Nettoeffekt av förändringarna

 

 

– 122,0

 

Marginal rubrik 2

 

834,2

 

Inverkan på betalningsbemyndigandena av de överenskomna ökningarna och minskningarna av åtagandebemyndigandena enligt tabellen ovan förklaras i avsnitt 1.4 nedan.

Till följd av den politiska överenskommelsen om ”Utdelning av jordbruksprodukter till dem som har det sämst ställt inom unionen” (budgetpost 05 02 04 01) förs de anslag som för närvarande finns i reserven för detta ändamål till den berörda budgetposten.

De tre institutionerna kom överens om det gemensamma uttalandet i avsnitt 3.3 nedan.

Rubrik 3a

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, med ändringar i följande program och åtgärder i linje med den nivå som rådet och parlamentet kommit överens om (avklarade budgetposter):

i miljoner EUR

Budgetpost

Namn

Ökningar / minskningar av åtagandebemyndiganden

BF 2012

Budget 2012

Skillnad

18 02 03 02

Frontex – Avdelning 3

50,5

59,5

+9,0

18 03 03

Europeiska flyktingfonden

93,5

102,5

+9,0

33 02 05

Daphne

17,5

19,5

+2,0

Delsumma

Ökningar

 

 

+20,0

18 01 04 16

Förebyggande, beredskap och konsekvenshantering avseende terrorism – Stödutgifter (redan avklarad)

0,3

0,2

–0,10

33 01 04 01

Grundläggande rättigheter och medborgarskap – stödutgifter (redan avklarad)

0,35

0,3

–0,05

33 01 04 03

Straffrättsliga frågor – stödutgifter (redan avklarad)

0,4

0,35

–0,05

33 01 04 04

Civilrättsliga frågor – stödutgifter (redan avklarad)

0,3

0,25

–0,05

Delsumma

Minskningar

 

 

–0,25

Summa

Nettoeffekt

 

 

+19,75

 

Marginal rubrik 3a

 

38,2

 

Inverkan på betalningsbemyndigandena av de överenskomna minskningarna av åtagandebemyndigandena enligt tabellen ovan förklaras i avsnitt 1.4 nedan.

Rubrik 3b

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, med överenskomna ändringar i följande program och åtgärder:

i miljoner EUR

Budgetpost

Namn

Ökningar / minskningar av åtagandebemyndiganden

BF 2012

Budget 2012

Skillnad

15 05 06

Särskilda årliga evenemang

p.m.

1,5

+1,5

15 05 55

Aktiv ungdom

134,6

139,6

+5,0

16 02 02

Multimedieåtgärder

30,5

31,5

+1,0

16 03 04

Samarbete för kommunikation om Europa

12,7

13,0

+0,3

Delsumma

Ökningar

 

 

+7,8

 

Minskningar av stödutgifter (diverse budgetposter – redan avklarade)

 

 

–0,3

Delsumma

Minskningar

 

 

–0,3

Summa

Nettoeffekt

 

 

+7,5

 

Marginal rubrik 3b

 

1,6

 

Inverkan på betalningsbemyndigandena av de överenskomna ökningarna och minskningarna av åtagandebemyndigandena enligt tabellen ovan förklaras i avsnitt 1.4 nedan.

Rubrik 4

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, inbegripet ändringsskrivelse 1/2012, med överenskomna ändringar i följande program och åtgärder:

i miljoner EUR

Budgetpost

Namn

Ökningar / minskningar av åtagandebemyndiganden

BF 2012

Budget 2012

Skillnad

19 08 01 02

Europeiska grannskaps- och partnerskapens ekonomiska bistånd för Palestina, fredsprocessen och UNRWA

200,0

200,0

ÄB6

19 04 03

Valövervakning

35,1

38,0

+2,9

19 06 01 01

Stabilitetsinstrumentet

225,0

232,8

+7,8

19 09 01

Latinamerika

352,6

364,3

+11,7

19 10 01 01

Asien

506,4

520,9

+14,5

22 02 07 03

Den turkcypriotiska befolkningsgruppen

25,0

28,0

+3,0

Delsumma

Ökningar

 

 

39,9 + ÄB6

01 03 02

Makroekonomiskt stöd (redan avklarad)

105,0

95,6

–9,45

04 06 01

Instrumentet för stöd inför anslutningen – Mänskliga resurser

114,2

112,2

–2,0

05 05 02

Instrumentet för stöd inför anslutningen – Landsbygdsutveckling

237,5

234,5

–3,0

05 06 01

Internationella jordbruksavtal – (redan avklarad)

6,5

6,4

–0,1

07 02 01

Multilateral verksamhet på miljöområdet (redan avklarad)

2,3

2,2

–0,1

19 05 01

Industrialiserade tredjeländer (redan avklarad)

25,0

24,0

–1,0

19 10 01 02

Afghanistan

199,9

198,9

–1,0

19 11 01

Utvärdering av resultaten, uppföljning och revision (redan avklarad)

15,6

14,0

–1,6

19 11 02

Informationsprogram för tredjeländer

12,5

11,5

–1,0

19 11 03

Europeiska unionen i världen

5,0

2,5

–2,5

20 02 01

Utrikeshandelsförbindelser (redan avklarad)

9,8

7,3

–2,5

20 02 03

Handelsstöd – Multilaterala initiativ (redan avklarad)

4,5

3,8

–0,7

21 06 03

Anpassningsstöd till länder som omfattas av sockerprotokollet

186,4

174,8

–11,6

21 07 04

Råvaruavtal (redan avklarad)

5,9

3,4

–2,5

21 08 01

Utvärdering av resultaten, uppföljning och revision (redan avklarad)

11,7

9,6

–2,2

21 08 02

Upplysning i frågor som rör utveckling (redan avklarad)

10,8

9,9

–0,9

22 02 10 02

Information och kommunikation för tredjeländer

11,0

10,0

–1,0

23 02 03

Katastrofberedskap (redan avklarad)

35,2

34,8

–0,4

19 01 04 04

Gusp – stödutgifter (redan avklarad)

0,75

0,5

–0,25

 

Parlamentets minskningar av stödutgifter (diverse budgetposter)

177,3

168,0

–9,25

Delsumma

Minskningar

 

 

–53,0

Summa

Nettoeffekt

 

 

–13,1

 

Marginal rubrik 4

 

– 150,0

 

Inverkan på betalningsbemyndigandena av de överenskomna ökningarna och minskningarna av åtagandebemyndigandena enligt tabellen ovan förklaras i avsnitt 1.4 nedan.

Flexibilitetsmekanismen kommer att utnyttjas till ett belopp på 150 miljoner EUR för Europeiska grannskapspolitiken. Dessutom har man kommit överens om en tidigareläggning av åtagandebemyndiganden till 2011 för Palestina vilket framgår i avsnitt 2 nedan.

Rubrik 5

När det gäller anslagen och tjänsterna i tjänsteförteckningen för samtliga institutioner tillstyrks Europaparlamentets ståndpunkt. Dessutom tillstyrks de ökningar som föreslagits i ändringsskrivelse 2/2012. Slutligen tillskjuts ett belopp på 10,4 miljoner EUR för pensioner. Till följd av detta uppgår marginalen under utgiftstaket för rubrik 5 till 474,4 miljoner EUR.

1.4.   Betalningsbemyndiganden

Totalt uppgår betalningsbemyndigandena till 129 088,043 miljoner EUR i 2012 års budget. Som en del i en övergripande kompromiss har förlikningskommittén kommit överens om det gemensamma uttalandet om betalningsbemyndiganden som framgår i avsnitt 3.1 nedan.

Följande metod tillämpas för att fördela den överenskomna minskningen av de totala betalningsbemyndigandena jämfört med budgetförslaget (såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna) på rubriker och budgetposter, och därigenom överföra den övergripande kompromissen om åtagandebemyndigandena på motsvarande betalningsbemyndiganden, samt omfördela de totala betalningsbemyndigandena över rubrikerna.

1.

Utgångspunkten för beräkningen är totalnivån för betalningsbemyndigandena som man kommit överens om ovan och som uppgår till 129 088,043 miljoner EUR 2012.

2.

I ett andra steg beaktar metoden den överenskomna nivån för åtagandebemyndiganden för icke-differentierade anslag.

Av definition är nivån för åtagandebemyndiganden för denna typ av utgifter lika med nivån för betalningsbemyndiganden, som inte berörs i de följande stegen.

Analogt gäller detsamma för decentraliserade byråer för vilka EU-bidraget i betalningsbemyndiganden är fastställt på den nivå som föreslås i avsnitt 1.2 ovan.

3.

För det tredje är betalningsbemyndiganden för pilotprojekt och förberedande åtgärder fastställda enligt följande:

Avsnitt III (kommissionen): Betalningsbemyndigandena för alla nya pilotprojekt och förberedande åtgärder är fastställda till 50 procent av de motsvarande åtagandena eller till den föreslagna nivån om den är lägre. I händelse av en förlängning av befintliga pilotprojekt och förberedande åtgärder är betalningsnivån den som fastställts i budgetförslaget plus 50 procent av motsvarande nya åtaganden, eller den föreslagna nivån om den är lägre.

Avsnitt X (Europeiska utrikestjänsten): Betalningsbemyndigandena för pilotprojekt och förberedande åtgärder är fastställda till den nivå som Europaparlamentet föreslagit.

4.

För det fjärde, förutom de överenskomna ökningarna och minskningarna av åtagandebemyndigandena för differentierade utgifter, enligt utkastet till kompromissförslag per budgetramsrubrik ovan, har man enats om följande specifika belopp för betalningsbemyndigandena:

a.

Rubrik 1a: Nivån för betalningsbemyndigandena för ”Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter” är fastställd till 50 miljoner EUR. Nivån för betalningsbemyndigandena för ”Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna” är fastställd till den nivå som rådet och parlamentet kommit överens om (”avklarad” budgetpost).

b.

Rubrik 2: Nivån för betalningsbemyndigandena för ”Internationella fiskeavtal” är fastställd till den nivå som föreslagits i ändringsskrivelse 3/2012.

c.

Rubrik 3b: Nivån för betalningsbemyndigandena för ”Särskilda årliga evenemang” är fastställd till den nivå som föreslogs i parlamentets ståndpunkt.

d.

Rubrik 4: Nivån för betalningsbemyndigandena för ”Reserven för katastrofbistånd” är fastställd till 90 miljoner EUR. Nivån för betalningsbemyndigandena för ”Palestina” är fastställd till den nivå som föreslogs i budgetförslaget. Nivån för betalningsbemyndigandena för ”Makroekonomiskt stöd” är fastställd till den nivå som rådet och parlamentet kommit överens om (”avklarad” budgetpost). Nivån för betalningsbemyndigandena för ”Länder som omfattas av sockerprotokollet” är fastställd till den nivå som rådet och parlamentet kommit överens om (”avklarad” budgetpost, när det gäller betalningsbemyndigandena).

5.

Den sammanlagda minskningen av betalningsbemyndigandena som ska fördelas över rubriker och budgetposter motsvarar

a.

de totala betalningsbemyndigandena som man kommit överens om under punkt 1 ovan, minus

b.

budgetförslaget såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1/2012, 2/2012 och 3/2012 kombinerat med inverkan på betalningarna av de steg som vidtagits i punkterna 2–4 ovan.

Den totala minskningen av betalningsbemyndigandena (5a – 5b) fördelas sedan över budgetposterna för differentierade utgifter under utgiftsrubrikerna, enligt följande fördelningsnyckel, vilken tar hänsyn till en begränsad omfördelning av nedskärningarna av betalningsbemyndigandena till förmån för rubrik 1a som kommer från rubrikerna 2 och 4.

a.

:

Rubrik 1a

:

31,00 procent

b.

:

Rubrik 1b

:

38,45 procent

c.

:

Rubrik 2

:

21,25 procent

d.

:

Rubrik 3a

:

1,00 procent

e.

:

Rubrik 3b

:

0 procent

f.

:

Rubrik 4

:

8,30 procent.

6.

Utan att det påverkar de belopp som fastställts i punkterna 2 och 4 ovan, fördelas sedan nedskärningarna per rubrik enligt punkt 5 ovan över budgetposterna, även ”avklarade” budgetposter, på grundval av viktningen för betalningarna för de berörda enskilda budgetposterna i budgetförslaget såsom detta ändrats genom ändringsskrivelserna 1/2012, 2/2012 och 3/2012.

Som ett undantag till denna regel föreslås dock att man ska fördela den totala nedskärningen för rubrik 1b proportionellt till rådets ståndpunkt, dvs. bevara budgetförslaget för konvergensmålet.

1.5.   Budgetanmärkningar

Man har enats om alla textändringar som införts av Europaparlamentet eller rådet på villkoret att dessa inte ändrar eller utvidgar tillämpningen av den befintliga rättsliga grunden.

1.6.   Nya budgetposter

Såvida det inte anges på annat sätt i de gemensamma slutsatser som förlikningskommittén enats om eller att budgetmyndighetens båda grenar gemensamt kommit överens om annat i sina respektive behandlingar av budgeten (ny budgetartikel 04 03 15 ”Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna”), kommer den budgetkontoplan som kommissionen föreslagit i sitt budgetförslag och i sina ändringsskrivelser att förbli oförändrad, med undantag för pilotprojekt och förberedande åtgärder.

Man har enats om att dela upp artikel 16 03 02 mellan budgetpunkt 16 03 02 01 (rubrik 3b) ”Kommunikationsåtgärder vid kommissionens representationer” och budgetpunkt 16 03 02 02 (rubrik 5) ”Europeiska allmänna platser” enligt parlamentets förslag.

1.7.   Reserver

Alla reserver som röstats igenom av Europaparlamentet bibehålls. Reservbeloppet i budgetpost 26 01 20 (Epso) minskas med 50 procent och detta gäller även reserverna i budgetposterna A4 01 01 och A4 02 01 01.

2.   Budget 2011

Förslaget till ändringsbudget 6/2011 tillstyrks med följande ändringar:

i miljoner EUR

Budgetpost

Namn

Ökningar / minskningar av åtagandebemyndiganden

FÄB 6/2011

Skillnad

ÄB 6/2011

04 02 20

ESF – Operativt tekniskt stöd

+3,25

+3,25

19 08 01 02

Europeiska grannskaps- och partnerskapens ekonomiska bistånd för Palestina, fredsprocessen och UNRWA

+60,4

+39,6

+ 100,0

21 06 07

Stödåtgärder för bananer

+13,4

+13,4

Delsumma

Ökningar

+63,7

+53,0

+ 116,7

01 03 02

Makroekonomiskt stöd

–51,4

–53,0

– 104,4

05 06 01

Internationella jordbruksavtal

–0,1

–0,1

07 11 01

Multilaterala och internationella klimatavtal

–0,2

–0,2

14 03 03

Internationella organisationer på området tull och beskattning

–0,1

–0,1

15 02 03

Utbildningssamarbete med tredjeländer

–6,3

–6,3

21 07 03

Bidrag till FAO

–0,3

–0,3

21 07 04

Råvaruavtal

–2,0

–2,0

Delsumma

Minskningar

–60,4

–53,0

– 113,4

Summa

Nettoeffekt

+3,25

+3,25


i miljoner EUR

Budgetpost

Namn

Ökningar / minskningar av betalningsbemyndiganden

FÄB 6/2011

ÄB 6/2011

04 02 17

ESF – Konvergens

+ 204,0

+ 226,35

04 02 19

ESF – Regional konkurrenskraft

+ 204,0

+ 226,35

04 02 20

ESF – Operativt tekniskt stöd

+0,3

+0,3

08 04 01

Samarbete – Nanovetenskap, nanoteknik

+82,0

+82,0

09 04 01

Samarbete – IKT

+60,0

+60,0

Delsumma

Ökningar

+ 550,3

+ 595,0

05 04 05 01

Landsbygdsutveckling

p.m.

– 395,0

Delsumma

Minskningar

p.m.

– 395,0

Summa

Nettoeffekt

+ 550,3

+ 200,0

Såsom kommissionen föreslagit ska minskningen i betalningsbemyndigandena för ”Landsbygdsutvecklingsprogram” användas för att tillmötesgå behov i form av utestående betalningar för Europeiska socialfonden (ESF).

I enlighet med det överenskomna gemensamma uttalandet om förslaget till ändringsbudget 7/2011 (Europeiska unionens solidaritetsfond) i avsnitt 3.2 nedan ska ett belopp på 38 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden omfördelas från ”Landsbygdsutvecklingsprogram” för att finansiera betalningsbemyndiganden för utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond, enligt tabellen nedan:

i miljoner EUR

Budgetpost

Namn

Ökningar / minskningar av betalningsbemyndiganden

FÄB 7/2011

13 06 01

Solidaritetsfond – Medlemsstater

+38,0

Delsumma

Ökningar

+38,0

05 04 05 01

Landsbygdsutveckling

–38,0

Delsumma

Minskningar

–38,0

Summa

Nettoeffekt

0

3.   Gemensamma uttalanden

Som en del av överenskommelsen om 2012 års budget och FÄB 6/2011 enligt ovan har man kommit överens om följande gemensamma uttalanden.

3.1.   Gemensamt uttalande om betalningsbemyndiganden

Med tanke på medlemsstaternas pågående ansträngningar till finanspolitisk konsolidering har rådet och Europaparlamentet enats om en minskning av nivån på betalningsbemyndigandena för 2012 jämfört med kommissionens budgetförslag. De uppmanar kommissionen att begära ytterligare betalningsbemyndiganden i en ändringsbudget om anslagen i budgeten för 2012 är otillräckliga för att täcka utgifterna i underrubrikerna 1a (Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning) och 1b (Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning) samt rubrikerna 2 (Bevarande och förvaltning av naturresurserna), 3 (Medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa) och 4 (EU som global partner).

Rådet och Europaparlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen att senast i slutet av september 2012 lämna uppdaterade uppgifter om läget samt beräkningar för betalningsbemyndiganden i underrubrik 1b (Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning) och landsbygdsutveckling i rubrik 2 (Bevarande och förvaltning av naturresurserna), samt att vid behov lägga fram ett förslag till ändringsbudget.

Rådet och Europaparlamentet kommer att ta ställning till förslaget till ändringsbudget så snabbt som möjligt i syfte att undvika eventuella underskott i betalningsbemyndigandena. Dessutom åtar sig Europaparlamentet och rådet att snabbt behandla eventuella överföringar av betalningsbemyndiganden, inbegripet mellan rubriker i budgetramen, så att betalningsbemyndiganden som införts i budgeten ska kunna användas på bästa möjliga sätt och anpassas efter faktiskt genomförande och faktiska behov.

3.2.   Gemensamt uttalande om förslaget till ändringsbudget 7/2011

Rådet och Europaparlamentet tar del av kommissionens avsikt att den 21 november 2011 lägga fram ett förslag till ändringsbudget (FÄB 7/2011) för utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond som förväntas uppgå till 38 miljoner EUR både i åtagande- och betalningsbemyndiganden. Betalningsbemyndigandena kommer att omfördelas från ”Landsbygdsutvecklingsprogram” (budgetpunkt 05 04 05 01).

Rådet och Europaparlamentet kommer att bemöda sig om att ta ställning till förslaget till ändringsbudget 7/2011 före utgången av 2011, i enlighet med sina respektive interna förfaranden.

3.3.   Gemensamt uttalande om förebyggande åtgärder för framtida kriser inom frukt- och grönsakssektorn

E. coli-krisen har riktat uppmärksamheten på behovet av en lämplig reaktionsmekanism vid marknadskriser inom EU. Mot denna bakgrund åtar sig rådet och parlamentet att agera snabbt på kommissionens önskemål om anslagsöverföringar i samband med detta eller, efter att ha undersökt utrymmet för omfördelning av godkända anslag, på en ändringsbudget som kommissionen ska lägga fram i händelse av en exceptionell marknadskris inom frukt- och grönsakssektorn som kräver att det vidtas specifika nödåtgärder enligt artikel 191 i förordning (EG) Nr. 1234/2007 (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”), enligt andan i kommissionens förslag om att ha tillgång till mekanismer för att förebygga framtida kriser genom producentorganisationerna.

3.4.   Gemensamt uttalande om finansieringen av Iterprojektet

Europaparlamentet och rådet har enats om att träffas i ett trepartsmöte tillsammans med kommissionen på eftermiddagen onsdagen den 23 november 2011 för att behandla frågan om ytterligare utgifter för Iterprojektet 2012–2013, i avsikt att nå en överenskommelse före årets utgång.

Europaparlamentet och rådet uppmanar kommissionen att underlätta ett uppnående av en överenskommelse om Iterprojektets ytterligare finansieringsbehov och beakta den oro som budgetmyndighetens båda grenar känner.


(1)  De sammanfattande tabellerna per budgetramsrubrik i detta avsnitt innehåller inte minskningen av anslag för decentraliserade byråer och det överenskomna paketet om pilotprojekt och förberedande åtgärder (se avsnitt 1.2 ovan).


Torsdagen den 1 december 2011
BILAGA II

ändring av budgetanmärkningar:

Pilotprojekt Avsnitt X (Europeiska utrikestjänsten)

Genomröstad text, med föreslagna ändring i FETSTIL

Pilotprojekt — Europeiska fredsinstitutet

Med utgångspunkt i 2009 års koncept om förstärkning av EU:s medlings- och dialogkapacitet är syftet med pilotprojektet att analysera och undersöka alternativ, samt kostnader och fördelar i samband med dessa, för att effektivt tjäna EU:s behov när det gäller fredsmedling.

Med utgångspunkt från tidigare och pågående insatser för ett europeiskt fredsinstitut och med beaktande av befintliga studier, bland annat från Europaparlamentet, liksom befintliga verksamhetsplaner som utvecklats för detta ändamål, ska denna kostnads/nytto-analys behandla frågor som möjlig institutionsuppbyggnad, inbegripet kostnadsstrukturer, förvaltningssystem och finansieringsbehov.

Pilotprojektet ska särskilt undersöka möjligheten att optimera potentialen i - och säkerställa synergier med - befintlig kapacitet inom Europeiska utrikestjänsten, andra EU-institutioner, Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier , Europeiska säkerhets- och försvarsakademin, medlemsstaterna och deras nationella organ för fredsmedling liksom hos andra berörda parter.

Europeiska fredsinstitutets mål ska grundas på Europeiska unionens grundläggande värderingar och mål såsom de fastställts i fördragen.

Utan att föregripa pilotprojektets resultat, skulle det europeiska fredsinstitutets uppgifter kunna omfatta rådgivning, forskning , utbildning , medling och informell diplomati med syfte att förebygga konflikter och lösa konflikter med fredliga medel, vidare lärdomar och bästa praxis från genomförande och förvaltning av relevanta EU-uppdrag, kontakter med den akademiska världen , forskarsamfundet och icke-statliga organisationer samt offentlig rådgivning på dessa områden. Pilotprojektet bör främst vara inriktat på hur ett eventuellt oberoende institut skulle kunna dels stärka Europeiska utrikestjänsten och mer generellt EU:s kapacitet på dessa områden dels optimera befintliga resurser i samarbete med relevanta EU-institutioner.

Förberedande åtgärd Avsnitt III (kommissionen)

Gränsöverskridande journalistik (budgetpost 16 02 06)

Ett stycke ska läggas till i slutet av anmärkningarna enligt följande:

Denna förberedande åtgärd för europeiska forskningsstipendier för journalister syftar till att underlätta för och utveckla seriös gränsöverskridande journalistisk forskning på unionsnivå. Anbudsförfaranden kommer att anordnas i syfte att välja ut gemensamma undersökningsprojekt som omfattar journalister från minst två medlemsstater, med en gränsöverskridande eller europeisk dimension som är resultatet av ett nationellt, regionalt eller lokalt perspektiv. Resultatet av den journalistiska undersökningen kommer att publiceras åtminstone i de medlemsstater som deltar i projektet.

Av denna anledning kommer en genomförbarhetsstudie att utföras i syfte att hitta nya former för att sätta igång detta projekt. I studien ska man titta på olika sätt för hur oberoende och kritiskt granskande journalistik kan finansieras av EU, samtidigt som informationens oberoende garanteras.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/98


Torsdagen den 1 december 2011
Förslag till ändringsbudget nr 6/2011: egna medel, integrerad havspolitik, Grekland, ESF, Palestina

P7_TA(2011)0522

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 6/2011 för budgetåret 2011, avsnitt III – kommissionen (17631/2011 – C7-0440/2011 – 2011/2267(BUD))

2013/C 165 E/15

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 314, och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a,

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (1), särskilt artiklarna 37 och 38,

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011, slutgiltigt antagen den 15 december 2010 (2),

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (3),

med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 6/2011 som kommissionen lade fram den 18 oktober 2011 (KOM(2011)0674),

med beaktande av den ståndpunkt om ändringsbudget nr 6/2011 som rådet antog den 30 november 2011 (17631/2011 – C7-0440/2011),

med beaktande av artiklarna 75b och 75e i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0407/2011), och av följande skäl:

A.

Förslaget till ändringsbudget nr 6/2011 till den allmänna budgeten för 2011 omfattar bland annat en ökning av åtagandebemyndigandena under budgetrubrikerna 1 och 4 på 3,25 miljoner EUR respektive 113,4 miljoner EUR, en ökning av betalningsbemyndigandena för att täcka behoven under rubrik 1 till ett belopp på 550,3 miljoner EUR samt en uppdatering av inkomstprognoserna.

B.

Rådet har justerat förslaget till ändringsbudget nr 6/2011 genom att minska den totala nettoökningen av betalningsbemyndiganden till 200 miljoner EUR.

C.

Europaparlamentet har under hela 2011 års budgetförfarande konsekvent betonat att den totala betalningsnivå som rådet förespråkat och som antagits för budgetåret 2011 är otillräcklig och inte kommer att kunna tillgodose alla tydligt överenskomna behov.

D.

Budgetmyndighetens båda parter har under budgetförlikningen för budgetåret 2011 kommit överens om ett gemensamt uttalande om betalningsbemyndiganden där parlamentet och rådet åläggs att ”undvika varje underskott i betalningsbemyndiganden”.

E.

En del betalningsbehov har redan delvis tillgodosetts genom samlingsöverföringen för betalningsbemyndiganden (DEC 34/2011) med ett totalt belopp på 719,2 miljoner EUR, och kommissionen kommer snart att behöva lägga fram en ny samlingsöverföring för att i så stor utsträckning som möjligt tillgodose de behov som inte omfattats av överenskommelsen om förslaget till ändringsbudget nr 6/2011, dvs. 1 047 miljoner EUR per den 18 november 2011, för att uppfylla unionens rättsliga åtaganden när det gäller betalningsbemyndiganden.

F.

Den föreslagna ökningen av betalningsbemyndigandena med 200 miljoner EUR täcker endast en begränsad del av de ytterligare behov fram till slutet av 2011 som identifierats och som per den 18 november 2011 uppgick till 1 642 miljoner EUR.

G.

Ökningarna under rubrik 4 för ekonomiskt stöd till Palestina, fredsprocessen och UNRWA samt de kompletterande åtgärderna för banansektorn har omfördelats från outnyttjade anslag för det makroekonomiska stödet, och utgör en del av den överenskommelse som uppnåtts av förlikningskommittén för budgeten för 2012.

H.

En del av inkomstökningarna härrör från böter och dröjsmålsräntor till ett totalt belopp på 435 miljoner EUR, dvs. från verkställandet av konkurrenspolitiken.

1.

Europaparlamentet har tagit del av förslaget till ändringsbudget nr 6/2011 och senare justeringar som leder till aktualiserade behov av betalningsbemyndiganden och möjliga omfördelningar av åtagandebemyndiganden.

2.

Europaparlamentet noterar att förslaget till ändringsbudget nr 6/2011 efter rådets ändringar återspeglar den överenskommelse som uppnåddes av förlikningskommittén, som behandlar både budgeten för budgetåret 2012 och förslaget till ändringsbudget nr 6/2011.

3.

Europaparlamentet beklagar djupt det misstroende som rådde under förhandlingarna mellan kommissionen och medlemsstaterna när det gällde nivån på de extra betalningsbemyndiganden som behövs under 2011 för att kommissionen ska kunna uppfylla unionens rättsliga åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera budgetmyndighetens två parter och allmänheten om konsekvenserna av denna överenskommelse för genomförandet av pågående program. Parlamentet är särskilt bekymrat över beslutets följder för struktur- och sammanhållningsfondernas verksamhet i medlemsstaterna samt för de viktiga programmen under rubriken ”Hållbar tillväxt”.

4.

Europaparlamentet understryker att rådets strategi inte är förenlig med processerna för den europeiska planeringsterminen och en stärkt ekonomisk styrning i EU, med vars hjälp man bör sträva efter synergieffekter och komplementaritet mellan unionens och medlemsstaternas budgetar. Parlamentet är desto mer bekymrat över rådets hållning eftersom framtidsinriktade investeringar måste främjas om unionen ska kunna återhämta sig från den nuvarande ekonomiska och sociala krisen.

5.

Europaparlamentet är villigt att tillsammans med rådet och kommissionen göra en bedömning av läget för att ta itu med de potentiella bristerna i samband med genomförandet av de nuvarande fleråriga programmen, särskilt programmen under rubrikerna 1a och 1b.

6.

Europaparlamentet upprepar sin fasta övertygelse att den del av inkomsterna som härrör från böter och dröjsmålsräntor, det vill säga verkställandet av konkurrenspolitiken, en exklusiv unionsbehörighet, bör återföras direkt och återinvesteras i unionens budget och inte återlämnas till medlemsstaterna i samband med bokslutet.

7.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att ändringsbudget nr 6/2011 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

8.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.


(1)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(2)  EUT L 68, 15.3.2011.

(3)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.


11.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 165/100


Torsdagen den 1 december 2011
Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: ansökan EGF/2011/005 PT/Norte-Centro Automotive – Portugal

P7_TA(2011)0523

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2011/005 PT/Norte-Centro Automotive från Portugal) (KOM(2011)0664 – C7-0334/2011 – 2011/2262(BUD))

2013/C 165 E/16

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av kommissionens förslag till parlamentet och rådet (KOM(2011)0664 – C7-0334/2011),

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 28,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2),

med beaktande av trepartsförfarandet enligt punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006,

med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0395/2011), och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen har inrättat lämpliga lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av konsekvenserna av de genomgripande strukturförändringar som skett inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.

Tillämpningsområdet för fonden har utvidgats, och från och med den 1 maj 2009 är det möjligt att ansöka om stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

C.

Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av fonden.

D.

Portugal har ansökt om stöd från fonden med anledning av 726 uppsägningar, som alla omfattas av stödet, vid tre företag som är verksamma inom huvudgrupp 29 (tillverkning av motorfordon, släpfordon och påhängsvagnar) enligt Nace rev 2, i Nuts 2-regionerna Norte (PT11) och Centro (PT16) i Portugal.

E.

Ansökan uppfyller kriterierna för stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.

Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra förfaranden och budgethantering så att fonden kan tas i anspråk snabbare. Parlamentet uppskattar mot denna bakgrund det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen, efter en begäran från Europaparlamentet om att påskynda frigörandet av bidrag, i syfte att inför budgetmyndigheten lägga fram kommissionens bedömning av berättigandet av en ansökan om medel från fonden tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar i förfarandet kommer att nås inom ramen för kommande översyner av fonden och att större effektivitet och transparens för fonden kommer att uppnås.

2.

Europaparlamentet påminner om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Fonden kan spela en viktig roll för att återintegrera uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden, särskilt de mest sårbara och minst kvalificerade arbetstagarna.

3.

Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör garanteras att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit uppsagda. Parlamentet betonar vidare att fonden endast får medfinansiera aktiva arbetsmarknadsåtgärder som leder till långsiktig sysselsättning. Parlamentet påminner om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

4.

Europaparlamentet noterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster är förenliga med och kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att en jämförande analys av dessa uppgifter även ska presenteras i dess årsrapporter.

5.

Europaparlamentet konstaterar att budgeten för 2011, efter att parlamentet begärt detta upprepade gånger, för första gången fastställer betalningsbemyndiganden på 47 608 950 EUR för budgetpost 04 05 01 som avser fonden. Parlamentet påminner om att fonden skapades som ett separat specifikt instrument med egna mål och tidsfrister och att den därför förtjänar ett särskilt anslag, som undviker överföringar från andra budgetposter, vilket skedde tidigare och som kunde inverka negativt på uppnåendet av de olika målen för åtgärderna.

6.

Europaparlamentet välkomnar den planerade förstärkningen av betalningsbemyndigandena för budgetposten för fonden som kommer att begäras via den samlade överföringen och som ska täcka det belopp på 1 518 465 EUR som behövs för denna ansökan.

7.