17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/1

1.

Regionkommittén välkomnar meddelandet ”Ett anständigt liv för alla: Att avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framtid” och stöder till fullo målet att skapa en övergripande ram för en framtida global utvecklingspolitik som omfattar socio-ekonomisk utveckling och miljömässig hållbarhet, men även tar upp rättvisa, jämställdhets- och likabehandlingsfrågor, fred och säkerhet.

2.

Kommittén pekar på fördelarna med ett hållbart utvecklingssystem. Detta skapar en mängd möjligheter att öka tillväxten, skapa nya arbetstillfällen, göra ekonomin grönare, förbättra tjänsterna för utveckling av mänskliga resurser, stärka välfärden, minska det sociala utanförskapet och skapa en renare och mer hälsosam miljö.

3.

Även om avsevärda framsteg har gjorts i riktning mot att uppnå millenniemålen så anser ReK att mycket återstår att göra. Vi erinrar om att även i tider av ekonomisk nedgång tycker 85 % av EU-invånarna att EU bör fortsätta hjälpa utvecklingsländerna (1). Kommittén anser att man måste fortsätta insatserna för att nå millenniemålen senast 2015 och vi stöder också den därmed relaterade processen mot utveckling av globala mål för hållbar utveckling, och upprepar vidare vårt stöd till att utnämna 2015 till ”Europaåret för utveckling” i syfte att se till att det sker en uppföljning av millenniemålen.

4.

Regionkommittén delar uppfattningen att millenniedeklarationen fortfarande är relevant och att den har visat att problem kan hanteras om insatserna koncentreras och samordnas på lämplig nivå. Kommittén anser att det är viktigt att involvera alla huvudaktörer, i synnerhet subnationella myndigheter, både i utvecklings- och donationsländerna, vid utvecklingen och genomförandet av den politik och de program som behövs för att förbättra resultaten och bidra till hållbar utveckling och tillväxt för alla.

5.

Vi håller därför med om att den framtida ramen bör bygga på styrkan i de befintliga målen och även i fortsättningen inriktas på att eliminera de flerdimensionella aspekterna av extrem fattigdom, samtidigt som man bör ta hänsyn till millenniemålens brister och de stora förändringar som skett i det globala landskapet under det senaste årtiondet, framför allt genom den ökande betydelsen av

6.

Regionkommittén instämmer i att de framtida målen bör vara begränsade till antalet och globala i tillämpningen, och att de bör garantera ansvarstagande på alla styresnivåer. Kommittén understryker att målen bör vara enkla, tydliga och mätbara så att de kan förstås av så många som möjligt.

7.

Vi noterar dock att utmaningarna relaterade till fattigdom ser mycket olika ut i olika länder, och vi är därför övertygade om att delade och gemensamma mål inte utesluter att det kan behövas särskild politik och särskilda åtgärder som respekterar de speciella förhållandena i en zon, ett land, en region eller ett subnationellt område.

8.

Regionkommittén anser att en viktig anledning till att man misslyckas med att uppnå en del av millenniemålen är de sociala skillnaderna och ojämlikheten inom många utvecklingsländer på grund av avsaknad av demokrati och politisk ansvarsskyldighet, samt av en utbredd korruption. Instabiliteten och otryggheten i vissa länder utgör hinder för att nå millenniemålen. Vi uppmanar därför EU att i sin utvecklingspolitik aktivt främja de grundläggande värdena demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, och påminner om den viktiga roll som subnationella myndigheter spelar när det gäller att identifiera och hantera tillkortakommanden vid tillämpning av mänskliga rättigheter, främjande av demokrati och bekämpning av korruption.

9.

ReK understryker att vi behöver skapa ett globalt partnerskap för utveckling som involverar alla parter, sätter människan i centrum och använder ett deltagande och inkluderande tillvägagångssätt nedifrån och upp. Vi uppmanar vidare EU att företräda med gott exempel och anta en enig och konsekvent ståndpunkt som avspeglar information från och deltagande av alla styresnivåer.

10.

Kommittén understryker att det är de subnationella myndigheterna som erbjuder allmänheten många av de tjänster som är centrala för att uppnå milleniemålen, t.ex. hälso- och sjukvårdssystem, sanitära tjänster, utbildning, transport- och energisystem samt vatten- och avfallsförvaltning. Dessa myndigheter har därmed en stor påverkan på den framtida ramens resultat.

11.

När det gäller fred och säkerhet erinrar vi om att modern diplomati inte formuleras och praktiseras endast av nationella regeringar, och med tanke på behovet av dialog, samarbete och samordning har stadsdiplomatin en viktig och växande roll. Med detta verktyg kan lokala myndigheter främja social sammanhållning och hållbar utveckling, förebygga och lösa konflikter samt arbeta för återuppbyggnad och återställande efter konflikter.

12.

Kommittén är orolig för att EU enligt nyligen publicerade OECD-siffror minskade sitt totala utvecklingsbistånd under 2012 (med 2,3 miljarder euro eller 4,3 % jämfört med året innan). Även om EU fortfarande är världens största givare och den ekonomiska krisen i vissa medlemsstater delvis ligger bakom denna minskning av biståndet uppmanar ReK EU och medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar för att EU ska nå sitt FN-åtagande för 2015 att avsätta 0,7 % av sin bruttonationalinkomst till bistånd. När den minskning som nyligen har konstaterats tas med i beräkningen uppgår procentandelen för närvarande till 0,43 %, och det är endast ett fåtal medlemsstater som når upp till målet på 0,7 %.

13.

Kommittén erinrar om att subnationella myndigheter i ökande grad utför ett självständigt aktivt samarbete inom utvecklingspolitiken, och att en del – även om deras totala bidrag är mycket större än deras ekonomiska bidrag – redan har fastställt målet att avsätta 0,7 % av sina resurser till samarbete med utvecklingsländer, medan andra har inrättat egna finansierings-mekanismer för att svara på särskilda behov.

14.

Vi välkomnar att ”de lokala myndigheternas roll för att skapa kontakter mellan medborgarna och regeringarna och garantera ett brett och demokratiskt ansvar för ländernas utvecklingsagendor” har blivit internationellt erkänd i Busandeklarationen och på senare tid även i slutdokumentet från FN-konferensen Rio+20, där de lokala myndigheterna beskrivs som strategiutvecklare, beslutsfattare och genomförare av politik för hållbar utveckling.

15.

Kommittén upprepar den ståndpunkt som uttrycks i dess yttrande om EU:s lokala och regionala myndigheters bidrag till FN:s konferens om hållbar utveckling 2012 (Rio+20) (CdR 187/2011), nämligen att kommittén gärna skulle se att arbetet med Agenda 21 utvecklades och återupptogs. Lokal Agenda 21, som man tog initiativ till efter Riotoppmötet 1992, är ett bra exempel på en gräsrotsprocess som har gett upphov till goda och bestående resultat i form av både konkreta åtgärder och större insikt om, och ett ökat engagemang i, hållbarhetsfrågor bland samhällsaktörerna.

16.

ReK erinrar om att kommittén deltog aktivt i Rio+20-konferensen, både i det förberedande arbetet och som en del av EU:s delegation, och att vi visade vad man kan uppnå genom initiativ som borgmästaravtalet och de europeiska miljöhuvudstäderna. Vi vill även fästa uppmärksamheten på det samförståndsavtal som kommittén undertecknade med FN:s miljöprogram (Unep) vid detta tillfälle, i syfte att skapa ytterligare samverkanseffekter mellan de olika nivåerna och förbättra genomförandet av Rio+20-deklarationen. Kommittén kommer i detta avseende att fortsätta delta som observatör i EU:s delegationer till relevanta partskonferenser.

17.

Regionkommittén upprepar sin vision att subnationella myndigheter till fullo måste erkännas som relevanta styresaktörer jämsides med nationella regeringar och FN-organ inom den institutionella ramen för hållbar utveckling. Vi anser i detta sammanhang att man bör skapa en ständig kommitté för subnationella och lokala styresorgan, antingen inom Unep eller inom det mellanstatliga högnivåforumet om hållbar utveckling.

18.

Vi påminner om att Europeiska kommissionen erkände de lokala myndigheternas roll och förstärkte effektiviteten i utvecklingsbiståndet då den för första gången 2008 uppmanade till en helhetssyn på lokala myndigheter som aktörer i utvecklingen på global, europeisk och nationell nivå. Kommittén välkomnar kommissionens insatser på EU-nivå i denna fråga och intentionen att uppdatera denna strategiska omorientering av förbindelserna med de lokala myndigheterna genom ett särskilt meddelande om lokala myndigheter och utvecklingspolitik under våren 2013.

19.

Regionkommittén anser att de framtida strategierna, i synnerhet inom EU, bör beakta potentialen i ett multilateralt decentraliserat samarbete, inklusive instrument som portalen för decentraliserat samarbete för att kartlägga verksamhet och bästa metoder. Strategierna bör även möjliggöra informationsutbyte i syfte att koppla samman färdigheter och kompetens med behov och utnyttja konferenserna om decentraliserat utvecklingssamarbete för politisk dialog som ett komplement till de särskilda representativa politiska församlingarna för grannländerna, dvs. Arlem för Medelhavsområdet och Corleap för länderna i öster.

20.

ReK åtar sig att fortsätta stödja ett bättre främjande och integrerande av europeiska system som borgmästaravtalet och de europeiska miljöhuvudstäderna samt liknande system i andra delar av världen. Vi kommer även att stödja globala program, t.ex. det nya Unep-initiativet för effektiva städer och det nyligen lanserade partnerskapet EU–Kina för hållbar stadsutveckling, samt den lokala Agenda 21 på global nivå, i synnerhet i anslutning till EU:s utvidgning och i förbindelserna med grannländerna.

21.

Kommittén välkomnar att kommissionen hänvisar till målet att ”eftersträva hållbara och motståndskraftiga städer” som drivkraft för en hållbar tillväxt för alla och rekommenderar att de framtida globala målen för hållbar utveckling innehåller ett mål för städers hållbarhet. Kommittén uppmanar EU att fortsätta sitt arbete med nyckelfrågan hållbart boende i städer och att stödja städer och subnationella myndigheter i deras insatser för att anpassa sig till klimatförändringen och utveckla sin motståndskraft, katastrofhantering och förebyggande kapacitet, grundat på den kompetens och de resurser som behövs, eftersom de subnationella myndigheterna ofta är de första att hantera naturkatastrofer eller katastrofer som framkallats av människan.

22.

Regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att överlämna denna resolution till Europaparlamentets talman, Europeiska rådets ordförande, Europeiska kommissionens ordförande, det irländska rådsordförandeskapet och det kommande litauiska råds-ordförandeskapet.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/4

—

Regionkommittén håller med om att en kombination av bidrag och innovativa finansiella instrument utgör ett nyskapande grepp som kan minska de samlade kostnaderna och riskerna i samband med projekt och investeringar. De lokala och regionala myndigheterna uppmanas att kreativt överväga hur dessa olika redskap kan användas för att i praktiken ge ett så bra stöd som möjligt till viktiga investeringar.

—

ReK betonar att EIB i egenskap av EU:s långsiktiga finansieringsinstitut har en betydande roll i att stödja offentlig-privata partnerskap inom EU och i att tillhandahålla expertis och kunskap för utvecklingen och genomförandet av en rad innovativa finansiella instrument på EU-nivå, i samarbete med kommissionen.

—

Kommittén välkomnar därför den ökning med 10 miljarder euro som man beslutade om 2012 och som gör det möjligt för EIB att tillhandahålla upp till 60 miljarder euro i ytterligare lån.

—

ReK välkomnar EIB:s nya instrument ”ramlån” och ”strukturprogramlån”. Dessa instrument skulle kunna bli avgörande för finansieringen till lokala och regionala myndigheter, eftersom de medger finansiering av en investeringsportfölj och på så vis kringgår det hinder som projektstorleken innebär.

—

Kommittén är medveten om att det uppstod en del svårigheter i samband med att man skulle börja använda de innovativa finansiella instrumenten i strukturfondsprogrammen och pekar på ett antal faktorer som förklarar varför dessa instrument användes i så liten utsträckning, bl.a. att det saknades medvetenhet och insikt om möjligheterna, att det behövdes ett kulturskifte inom de styrande myndigheterna för att övergå från bidrag till finansiella instrument och att det fanns en oro kring det komplexa regelverket och lagstiftningen för statligt stöd.

—

Kommittén gläder sig över att innovativa finansiella instrument får större räckvidd 2014–2020 och kommer att omfatta alla typer av projekt, alla tematiska mål och investeringsprioriteringar som omfattas av partnerskapsavtal och åtgärdsprogram samt alla GSR-fonder.

—

Vi betonar de lokala och regional myndigheternas växande intresse för att upprätta multiregionala fonder i samband med makroregionala strategier med EIB.

—

Kommittén anser att initiativet för projektobligationer bör förlängas till 2020 och få utökad räckvidd, så att det omfattar andra sektorer än enbart de transeuropeiska näten, efter det att en utvärdering av pilotfasen har gjorts.

—

Vi rekommenderar att kommissionen klargör hur reglerna för statligt stöd ska tillämpas på innovativa finansiella instrument.

Föredragande

Rhodri Glyn THOMAS (UK–EA), ledamot av den walesiska nationalförsamlingen

Referensdokument

1.

Även om det finns en allt större tro på att det värsta av krisen i euroområdet nu är över, anser Regionkommittén att det fortfarande finns stora utmaningar och hinder när det gäller att stimulera den ekonomiska återhämtningen i EU, och detta gäller särskilt tillgången till offentliga och privata medel som stöd för viktiga investeringar.

2.

Kommittén menar att EU på ett avgörande sätt kan bidra till att återskapa förtroendet för ekonomin, genom att upprätta ramvillkor som bidrar dels till att samla de begränsade offentliga och privata resurser som finns för att stimulera viktiga investeringar på lokal och regional nivå, dels till att hantera de små och medelstora företagens brist på finansiering och krediter. Utan de små och medelstora företagen kan man inte lyckas med Europa 2020-strategin och tillväxt- och sysselsättningspakten.

3.

Kommittén upprepar sin uppfattning, som framfördes i yttrandet om bättre samverkans-effekter mellan budgetarna på EU-nivå, nationell nivå och subnationell nivå av den 31 januari 2013 (1), att de lokala och regionala myndigheterna har en central roll och ett stort ansvar i strävan efter ekonomisk återhämtning i Europa, eftersom dessa myndigheter ansvarar för en betydande del av de offentliga utgifterna i Europa (16,7 % av BNP och 34 % av de totala offentliga utgifterna, samt för två tredjedelar av de direkta investeringarna (2)). En stor del av investeringarna koncentreras till ett antal prioriterade sektorer som har avgörande betydelse för Europa 2020-strategins framgång (exempelvis ekonomiska frågor, utbildning, miljö, bostadssektorn och offentliga anläggningar).

4.

Vi framhåller den allt större betydelsen av och det växande intresset för offentlig-privata partnerskap (3) i samband med finansieringen av projekt och innovativa finansieringsinstrument (4) som ett sätt att frigöra resurser för viktiga investeringar.

5.

Vi välkomnar därför att kommissionen tillhandahåller politiska ramar som stöder och stimulerar användningen av offentlig-privata partnerskap och innovativa finansierings-instrument samt avsätter resurser ur EU:s budget för att öka tillgången till offentlig finansiering på lokal och regional nivå.

6.

Vi understryker Europeiska investeringsbankens (EIB) och den växande offentliga banksektorns centrala roll i hela EU för att främja enhetliga och övergripande politiskt styrda investeringsförhållanden.

7.

Trots att EU:s budget och EIB är förhållandevis små utgör de en viktig drivkraft för investeringarna i hela EU, särskilt – men inte enbart – med hjälp av de fonder inom den gemensamma strategiska ramen (GSR-fonder) som används på regional och lokal nivå, ofta av lokala och regionala myndigheter, och som har en viktig multiplikatoreffekt på ekonomin.

8.

Vi noterar att kommissionen under 2014–2020 vill försöka dubblera hävstångseffekten av investeringarna inom ramen för strukturfonderna till 4,2 euro för varje euro som EU investerar, och kommissionen uppger att andelen innovativa finansieringsinstrument inom Europeiska regionala utvecklingsfonden skulle kunna öka från 5 % till 15 %.

9.

Vi välkomnar att GSR-fonderna fortsätter att ha karaktären av löpande fonder med möjlighet att bilda en fond för kvarvarande medel på regional och lokal nivå. Man bör dessutom överväga hur en strategi med löpande fonder skulle kunna utvecklas effektivt för innovativa finansieringsinstrument som förvaltas genom centralstyrda program med stöd ur EU:s budget (t.ex. i Cosme och Horisont 2020).

10.

Kommittén välkomnar att man ger innovativa finansieringsinstrument högre politisk prioritet i den fleråriga budgetramen för 2014–2020 och de åtföljande förslagen. De lokala och regionala myndigheterna (och medlemsstaterna) uppmanas att optimera regelverket till stöd för detta, särskilt genom de förstärkta och förtydligade regler för GSR-fonderna som tillämpas genom delad förvaltning på lokal och regional nivå.

11.

Vi instämmer i den särskilda rapport som utarbetats av Centre for European Policy Studies (Ceps) på uppdrag av Europaparlamentet (5) där man menar att innovativa finansiella instrument inte bör betraktas som en patentlösning för alla typer av ingripanden på lokal och regional nivå och understryker att de endast är lämpliga för projekt som ger inkomster med lönsamhetspotential och att de inte bör ses som substitut för bidrag utan snarare som ett sätt att utöka EU-budgetens räckvidd.

12.

Vi håller också med om att en kombination (eller blandning) av bidrag och innovativa finansiella instrument utgör ett nyskapande grepp som kan minska de samlade kostnaderna och riskerna i samband med projekt och investeringar. De lokala och regionala myndigheterna uppmanas att kreativt överväga hur dessa olika redskap kan användas för att i praktiken ge ett så bra stöd som möjligt till viktiga investeringar.

13.

Regionkommittén hävdar att det finns ett antal faktorer som motiverar offentlig-privata partnerskap och innovativa finansiella instrument, utöver att de kan ha avgörande betydelse för den ekonomiska återhämtningen i EU. Huvudsyftet med offentlig-privata partnerskap är att ge fördelar för samtliga inblandade och uppnå gemensamma syften och mål på ett sätt som varken skulle vara möjligt eller önskvärt utan att samordna offentliga och privata intressen. Tanken bakom innovativa finansiella instrument är att genom program med fasta regler och mål åstadkomma ett mer strukturerat stöd som kan riktas till särskilda stödmottagare eller grupper (t.ex. mikrofinansiering för små och medelstora företag, forsknings- och utvecklings-projekt och program för stadsutveckling).

14.

Kommittén anser att marknadens misslyckande är ett viktigt motiv för offentlig intervention som ett sätt att minska risker, stimulera den privata sektorns engagemang och möjliggöra investeringar som annars inte skulle göras. Detta motiv blir tydligt exempelvis i samband med innovativa finansiella instrument som syftar till att ge små och medelstora företag tillgång till mikrofinansiering.

15.

Vi är emellertid övertygade om att marknadens misslyckande inte är den enda drivkraften bakom eller anledningen till sådana åtgärder, utan det kan också finnas ett mer övergripande politiskt syfte med interventionerna, t.ex. långsiktiga mål i stället för kortsiktig vinning, miljömässiga mål (t.ex. ren energi) eller sociala mål (att minska fattigdomen eller att hantera socialt utanförskap). Sådana investeringar kan i sin tur leda till nya marknader och ekonomisk verksamhet (t.ex. utveckling av sektorn för förnybar energi, stadsförnyelse etc.).

16.

Vi uppmanar kommissionen att skapa större klarhet dels om den offentliga politikens bakomliggande motiv beträffande lagstiftningen och regelverket för offentlig-privata partnerskap och innovativa finansiella instrument, dels om tillämpningen av reglerna för statsstöd och lagstiftningen om offentlig upphandling. Bristen på klarhet kan annars skapa hinder för lokala och regionala myndigheter när det gäller att delta i sådana initiativ. Då det finns tydliga skäl till den offentliga politiken bör EU:s konkurrensregler inte hindra eller motverka sådana interventioner.

17.

Vi vill framhålla att den offentliga sektorn är demokratiskt ansvarig: i princip har den en långsiktig syn på investeringars bärkraft, fokuserar på att garantera att grundläggande offentliga intressen och värden beaktas samt minskar riskerna genom att erbjuda relativt säkra investeringsförhållanden för den privata sektorn, medan de privata aktörerna bidrar med nytt kapital, affärstänkande, affärsmässig expertis samt innovativ och entreprenörsmässig kompetens.

18.

Kommittén noterar att den offentliga sektorns engagemang kan minska den upplevda risken i samband med en investering och att detta, särskilt i det rådande ekonomiska klimatet med stor osäkerhet på de finansiella marknaderna, skulle kunna locka privata investerare, inbegripet pensionsfonder, att investera i offentlig-privata partnerskap och innovativa finansiella instrument. I och med att EIB och EU deltar i finansieringen kan den upplevda risken minska ytterligare, eftersom detta ger en extern bekräftelse av kvaliteten på de planerade investeringarna.

19.

Vi uppmanar kommissionen att undersöka närmare om åtgärder på EU-nivå skulle kunna attrahera investeringar från pensionsfonder som stöd för EU:s återhämtningsplan.

20.

Vi hävdar att de oansvariga finansiella investeringar som ledde till den finansiella krisen 2008 och de 3–4 senaste årens ansträngningar för att reformera sektorn för finansiella tjänster i Europa har resulterat i att man nu tydlig erkänner behovet av långsiktiga och hållbara investeringar och av att undvika de missförhållanden och överdrifter som varit.

21.

Vi understryker därför det centrala behovet av att försvara och respektera det offentligas syften och intressen i offentlig-privata partnerskap. Utan privata investerare blir det dock inga offentlig-privata partnerskap, och de regler som styr offentlig-privata partnerskap och innovativa finansiella instrument måste utvecklas på ett sätt som sporrar privata partner att delta.

22.

Vi vill påstå att det finns en stark tendens till nya ägandemodeller, med syfte att åstadkomma politiskt styrda investeringar som gagnar medborgarna på lokal och regional nivå samtidigt som man tar hänsyn till behovet av kostnadsbaserad avkastning och långsiktig bärkraft och hållbarhet i stället för att till varje pris maximera vinsten på kort sikt. De nya ägandemodellerna bygger på en stark tradition med offentliga banker i EU, vilka utgör mer än 20 % av banksektorn i EU (t.ex. KFW och nätverket av regionala banker i Tyskland, Caisse des Dépôts i Frankrike och Cassa Depositi e Prestini i Italien) (6).

23.

I detta sammanhang noteras även den framväxande skandinaviska modellen med särskilda organ för finansiering till lokala och regionala myndigheter: BNV (Nederländerna), KommuneKredit (Danmark), Kommunalbank (Norge), Kommuninvest (Sverige) och Kommunfinans (Finland). Även om de skiljer sig mycket åt när det gäller graden av inblandning från respektive nationell regerings sida och därmed även hur stor kontroll myndigheten utövar och dess riskåtagande (7), är de ett intressant alternativ för finansiering av lokala och regionala myndigheters investeringar, inbegripet i partnerskap med den privata sektorn. När det gäller t.ex. Kommunfinans i Finland äger staten 16 %, de finska offentliga pensionsfonderna 31 % och kommunerna 52 %. I Wales har möjligheterna att inrätta en offentligägd walesisk investeringsbank diskuteras.

24.

Regionkommittén betonar att EIB i egenskap av EU:s långsiktiga finansieringsinstitut (som har världens största multilaterala inlåning och utlåning och som samarbetar med över 150 stater utanför EU) har en betydande roll i att stödja offentlig-privata partnerskap inom EU och i att tillhandahålla expertis och kunskap för utvecklingen och genomförandet av en rad innovativa finansiella instrument på EU-nivå, i samarbete med kommissionen (bl.a. Jeremie, Jessica, Elena och finansieringsinstrumentet för riskdelning samt tekniska stödinstrument, t.ex. Jaspers och Jasmine).

25.

Kommittén framhåller det värde som EIB tillför i form av ett investeringsbaserat angreppssätt, flexibilitet att skräddarsy stöd och lån i individuella paket samt förmågan att erbjuda professionell rådgivning och teknisk expertis till de offentliga myndigheterna och bra villkor för kunder med kreditbetyget AAA på de internationella finansmarknaderna.

26.

EIB har ett brett utbud av stöd och många olika typer av interventioner, bl.a. direktlån till projekt (som överstiger 25 miljoner euro), förmedling av lån genom lokala banker, riskkapital, mikrofinansieringsprogram etc. och dess politiskt styrda hållning till investeringar och fokus på EU:s övergripande prioriteringar för att utveckla små och medelstora företag, åtgärda ekonomisk och social obalans, investera i natur- och stadsmiljö och i kunskapsekonomin samt stödja de transeuropeiska näten och en hållbar energiförsörjning i EU.

27.

Mer än 90 % av EIB:s verksamhet är inriktad på Europa, men EIB har en viktig funktion i genomförandet av de ekonomiska aspekterna av EU:s utrikespolitik och utvecklingspolitik, vilket Regionkommittén välkomnar.

28.

Kommittén betonar att EIB-finansiering har fått allt större betydelse sedan slutet av 1990-talet, vilket framgår av den ökade utlåningen under det senaste årtiondet och i synnerhet under den finansiella krisen de senaste 4–5 åren.

29.

EIB:s årliga utlåning ökade från 10 miljarder ecu 1998 till 45 miljarder euro i mitten av 2000-talets första årtionde och tog ett språng upp till 79 miljarder euro 2011 (högsta notering hittills) som motvikt till de sjunkande privata investeringarna under krisen. I slutet av 2011 hade det totala värdet av pågående, utestående lån ökat med över en tredjedel till 395 miljarder euro. EIB hade en nyckelroll när det gällde att göra kapital tillgängligt i hela EU och stödja investeringar i ett antal krisdrabbade länder i euroområdet, bl.a. Grekland, Portugal och Spanien.

30.

Vi välkomnar därför den ökning med 10 miljarder euro som man beslutade om 2012 och som gör det möjligt för EIB att tillhandahålla upp till 60 miljarder euro i ytterligare lån.

31.

Vi framhåller värdet av att EU har en sådan tillgång till sitt förfogande, som kan agera flexibelt och snabbt på ändrade förhållanden och anpassa och utveckla nya stödprogram efter förändringarna. Vi påpekar än en gång vikten av att i det rådande ekonomiska klimatet ha en EU-institution som gör politiskt motiverade investeringar för att uppnå EU:s viktigaste mål enligt principen ”utan förlust” i stället för ”med maximal vinst”.

32.

Vi lyckönskar kommissionen och EIB till att ha utvecklat en rad innovativa finansiella instrument under perioden 2007–2013 och till att ha hållit fast vid principen om att EU-finansieringen har en tydlig uppgift och tillför mervärde genom dessa innovativa finansiella instrument, eftersom den kompletterar och når längre än traditionella bidrags-instrument. I slutet av 2011 hade sammanlagt 592 innovativa finansiella instrument utvecklats i alla medlemsstater utom Irland och Luxemburg.

33.

Vi välkomnar EIB:s nya instrument ”ramlån” och ”strukturprogramlån”. Dessa instrument skulle kunna bli avgörande för finansieringen till lokala och regionala myndigheter, eftersom de medger finansiering av en investeringsportfölj och på så vis kringgår det hinder som projektstorleken innebär (i normala fall är det minsta lånebeloppet 25 miljoner euro).

34.

Vi uppmanar kommissionen att undersöka om detta synsätt kan tillämpas även i EU:s budget, så att finansiella instrument kan användas för att värdepapperisera en samling små projekt (bl.a. emittera projektobligationer, som Europeiska rådet godkände i sina slutsatser från juni 2012, där man också nämnde en pilotfas inom den nuvarande finansieringsramen samt hänvisade till Fonden för ett sammanlänkat Europa, som ett exempel på ett eventuellt tillämpningsområde under perioden 2014–2020).

35.

Vi välkomnar de åtgärder som vidtas för att se till att EIB och Regionkommittén har ett starkt och nära samarbete, med tanke på att EIB får allt större betydelse för ekonomiska investeringar på lokal och regional myndighetsnivå.

36.

Regionkommittén är medveten om att det uppstod en del svårigheter i samband med att man skulle börja använda de innovativa finansiella instrumenten i strukturfondsprogrammen under perioden 2007–2013, vilket framgår av kommissionens externa utvärderingsrapport om de framsteg som gjorts när det gäller att finansiera och genomföra finansieringstekniska instrument som medfinansieras av strukturfonderna.

37.

Kommittén pekar på ett antal faktorer som förklarar varför dessa instrument användes i så liten utsträckning, bl.a. att det saknades medvetenhet och insikt om möjligheterna, att det behövdes ett kulturskifte inom de styrande myndigheterna för att övergå från bidrag till finansiella instrument, inbegripet riskstrategier, att instrumenten och metoderna för deltagande upplevdes som komplexa och att det fanns en oro kring det komplexa regelverket och lagstiftningen för statligt stöd.

38.

Myndigheter i städer och tätorter har uttryckt särskild oro när det gäller utarbetandet av Jessica-instrumenten under programperioden 2007–2013, eftersom det uppstått spänningar mellan de myndigheter som förvaltar programmen och stadsmyndigheterna. Kommittén välkomnar därför större klarhet och räckvidd i förslagen till förordningar för 2014–2020 avseende lokal programplanering och integrerade territoriella investeringar, vilket borde leda till att städer och tätortsområden blir bättre på att utarbeta Jessica-program i framtiden.

39.

I samband med faktainsamlingen har det framförts åsikter om att EIB borde ha en starkare roll inom ramen för sin investeringsportfölj när det gäller att stödja mer riskfyllda projekt eller initiativ.

40.

Kommittén understryker vikten av att stödja ny och framväxande teknik, inbegripet politiska prioriteringar såsom utvecklingen av viktig möjliggörande teknik i EU (bl.a. fotoniksektorn). Kommissionen och EIB uppmanas att se till att man inom de offentlig-privata partnerskapen och innovativa finansiella instrumenten under 2014–2020 ger tillräckligt hög prioritet åt ny och framväxande teknik, som en del av ett mer långsiktigt investeringsperspektiv i Europa.

41.

Regionkommittén noterar att det under perioden 2007–2013 har utvecklats en rad olika tematiska instrument, men att detta skett på ett otydligt sätt och på ad hoc-basis i samband med att olika generaldirektorat har försökt att införa nya finansieringsmetoder.

42.

Kommittén välkomnar kommissionens arbete för att samordna och förenkla det stora antalet tillgängliga innovativa finansieringsinstrument inför perioden 2014–2020.

43.

Kommittén gläder sig över att innovativa finansiella instrument får större räckvidd (8) 2014–2020 (i enlighet med artiklarna 32–40 i förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser) och kommer att omfatta alla typer av projekt, alla tematiska mål och investeringsprioriteringar som omfattas av partnerskapsavtal och åtgärdsprogram samt alla GSR-fonder. Kommittén hoppas att dessa bestämmelser ska få stort genomslag, även i programmen för landsbygds-utveckling och havsområden.

44.

Kommittén är särskilt positiv till att man avskaffar förbudet mot att finansiera projekt med medel från mer än en källa och att man inför möjligheten att kombinera flera finansiella instrument. Detta borde underlätta finansieringen av lokala och regionala projekt.

45.

Kommittén välkomnar förslaget om att slå ihop stödet till innovativa små och medelstora företag i Cosme (9) med programmet för finansieringsinstrumentet för riskdelning för små och medelstora företag inom Horisont 2020-programmet. Detta beräknas kunna ge en hävstångs-effekt för investeringar i forskning och utveckling på mer än 100 miljarder euro under perioden 2014-2020, vilket motsvarar runt 10 % av den investeringsökning som krävs innan man når målet 3 % av BNP, som fastställts i Europa 2020-strategin.

46.

Vi anser att det på lokal och regional nivå behövs större medvetenhet om möjligheterna att få stöd från EIB, och uppmanar de lokala och regionala myndigheterna (inbegripet förvaltningsmyndigheterna för GSR-programmen) att inta en mer proaktiv roll i förhållande till EIB. Samtidigt uppmanas kommissionen och EIB att vidta ytterligare åtgärder för att höja medvetenheten och främja både befintliga och nya möjligheter till finansiering.

47.

Vi föreslår att en serie gemensamma konferenser anordnas med Regionkommittén under 2013 och 2014, eventuellt i samband med ”Open Days”-veckan för regioner. Dessutom framhåller vi än en gång vikten av att organisationer som Europeiska föreningen för offentligägda banker, bankgruppen KFW och den kommersiella banksektorn samt organisationer för företagsnätverk deltar i sådana arrangemang.

48.

Kommittén har noterat att ett vanligt problem bland stödmottagare, särskilt små och medelstora företag (i synnerhet mikroföretag), är att orientera sig i det komplexa utbudet av instrument för att stödja investeringar.

49.

De flesta små och medelstora företag kontaktar sin lokala bank när de behöver råd eller finansiering, vilket innebär att lånefinansieringsinstrumenten (även de som stöds genom EIB och EU:s budget) måste hitta en effektiv kanal för att nå företagen. Man bör därför mer systematiskt följa principen att ”tänka småskaligt först” vid utarbetandet av innovativa finansieringsinstrument.

50.

Kommittén konstaterar att man i de länder (t.ex. Tyskland) där det finns en stark offentlig bankinfrastruktur och en politiskt styrd investeringsanda ser ett tydligare samband mellan EU:s politiska strategier och nya instrument och hur dessa integreras i den befintliga uppsättning tjänster som erbjuds små och medelstora företag på lokal och regional myndighetsnivå.

51.

Vi uppmanar därför medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att, särskilt med tanke på den pågående reformen av EU:s strukturer för ekonomisk styrning, göra en mer systematisk översyn av hur man inom de finansiella systemen och banksystemen på EU-nivå, nationell nivå samt regional och lokal nivå skulle kunna samarbeta effektivare för att rikta stöd till små och medelstora företag och de kreativa och innovativa aktörer som ger mervärde till EU:s ekonomi.

52.

Vi betonar de lokala och regional myndigheternas växande intresse för att upprätta multiregionala fonder i samband med makroregionala strategier med EIB (t.ex. i de nordiska länderna). Sådana samlade fonder i stället för separata regionala enskilda fonder skulle kunna öka riskspridningen i och hävstångs- och multiplikatoreffekten av de aktuella fonderna.

53.

Regionkommittén välkomnar EIB:s roll i initiativet för projektobligationer, som syftar till att hjälpa privata projektansvariga att emittera obligationer för att finansiera infrastrukturprojekt och locka till sig kapitalmarknadsfinansiering från institutionella investerare, bl.a. pensionsfonder.

54.

Kommittén anser att initiativet för projektobligationer bör förlängas till 2020 och få utökad räckvidd, så att det omfattar andra sektorer än enbart de transeuropeiska näten, efter det att en utvärdering av pilotfasen har gjorts (på begäran av Europaparlamentet).

55.

Vi efterlyser utbyte av bästa praxis på EU-nivå för att framhålla att lokala och regionala myndigheter kan bli utvärderade av ratingföretag i syfte att sänka deras riskstatus när de söker privat finansiering.

56.

Vi upprepar vår begäran från Regionkommitténs tidigare yttranden om att kommissionen bör undersöka möjligheten att förenkla utvecklingen av ”medborgarobligationer” och s.k. social impact bonds (som redan används i Storbritannien och Förenta staterna) som ytterligare innovativa finansiella instrument till stöd för EU:s mål.

57.

Vi välkomnar integreringen av förhandsbedömningar för att motivera offentlig intervention i projekt som utnyttjar sådana finansiella instrument.

58.

Vi rekommenderar att kommissionen klargör hur reglerna för statligt stöd ska tillämpas på innovativa finansiella instrument, exempelvis genom att utarbeta standardiserade färdiga mallar för hantering av sådana frågor. Kommissionen och EIB skulle även kunna erbjuda mer teknisk hjälp till de lokala och regionala myndigheterna i sådana frågor.

59.

Regionkommittén noterar att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna inte är särskilt relevanta för detta yttrande, eftersom det inte utgör ett svar på ett lagstiftningsförslag eller politiskt förslag från kommissionen.

60.

Kommittén betonar dock att det är viktigt att se till att åtgärder på EU-nivå vidtas på grundval av additionalitets- och mervärdesprincipen. Vi välkomnar därför att denna princip beaktas i EU:s nya budgetförordning när det gäller bestämmelserna för finansiella instrument.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/11

—

Kommittén understryker att industripolitiken bör göras till en av hörnstenarna i det europeiska bygget och betraktas som en verklig politisk prioritering som ska behandlas med samma politiska engagemang som sammanhållning, infrastruktur och jordbruk.

—

Kommittén anser att Europeiska kommissionen bör utnyttja de möjligheter som fastställs i Lissabonfördraget vad gäller industripolitiken, i linje med vad som föreskrivs i artikel 173 i EUF-fördraget.

—

ReK stöder Europaparlamentets förslag att inrätta en styrgrupp för att samla de behörigheter som finns på europeisk, nationell, regional och lokal nivå och de resurser som i dag finns utspridda på alla nivåer och i alla sektorer.

—

Kommittén framhåller att många lokala och regionala myndigheter redan i dag har satt ekonomisk, social och miljömässig innovation i centrum för sin utvecklingsstrategi. De har nätverken och erfarenheten för att utveckla de ekosystem för innovation som är nödvändiga för de små och medelstora företagens utveckling.

—

ReK föreslår att man ska ge ut ”projektobligationer” för finansiering av små och medelstora företag för att förstärka de regionala investeringsmedlen till små och medelstora företag samt företag med 250–5 000 anställda och stärka en europeisk riskkapitalbransch som stöder sig på regionerna.

—

Kommittén anser att de regionala planerna för innovation bör utvecklas till regionala planer för innovation och industriell utveckling.

Föredragande

Claude GEWERC (FR–PSE), regionpresident i Picardie

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning

COM(2012) 582 final

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande, som tydligt bekräftar betydelsen av industrins behov.

2.

Industrin står för 80 % av EU:s export och privata forsknings- och innovationsutgifter och är därmed fortfarande Europas spjutspets i globaliseringen. Den är en fortsatt stark motor för ekonomin som helhet, i synnerhet vad gäller sysselsättning (35 miljoner människor arbetar inom industrin) och inverkan på tjänstesektorn.

3.

Den senaste tiden har emellertid kännetecknats av minskad produktionskapacitet i Europa, ökade klyftor inom EU och ökad oro vad gäller utlokaliseringar och de europeiska företagens konkurrenskraft.

4.

Europeiska unionen byggdes upp runt Europeiska kol- och stålgemenskapen. Genom den rådande ekonomiska och finansiella krisen förstärks tanken på att EU:s välstånd och fortlevnad är beroende av unionens förmåga att bevara en stark tillverkningsbas genom att främja en ny industrimodell, baserad på innovation och kraftigare investeringar i ny teknik, som enar EU och befäster dess plats i världsekonomin. Europa, den industriella revolutionens vagga, har de ekonomiska, kulturella, vetenskapliga och politiska tillgångar som är nödvändiga för att förnya industrin: en omfattande marknad med över 500 miljoner invånare, utbildade och kvalificerade arbetstagare, världens näst viktigaste valuta, framgångsrika företag inom i stort sett alla sektorer och stabila politiska förhållanden.

5.

Detta talar för att industripolitiken bör göras till en av hörnstenarna i det europeiska bygget och betraktas som en verklig politisk prioritering som ska behandlas med samma politiska engagemang som sammanhållning, infrastruktur och jordbruk.

6.

Denna vilja visas allt oftare, men delas inte alltid av medlemsstaterna, vilket framgår av de oproportionerliga nedskärningar som Europeiska rådet i samband med förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram har föreslagit för sektorer som är av särskild betydelse för industrin, t.ex. forskning och innovation (Horisont 2020) och transeuropeisk infrastruktur (Fonden för ett sammanlänkat Europa).

7.

Kommittén anser att kommissionen bör utnyttja de möjligheter som fastställs i Lissabon-fördraget vad gäller industripolitiken, i linje med vad som föreskrivs i artikel 173 i EUF-fördraget om att kommissionen får ta ”lämpliga initiativ för att främja en […] samordning [mellan medlemsstaterna i fråga om industripolitiken], särskilt initiativ med syftet att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa praxis och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering”.

8.

ReK stöder därför Europaparlamentets förslag att inrätta en styrgrupp för att samla de behörigheter som finns på europeisk, nationell, regional och lokal nivå och de resurser som i dag finns utspridda på alla nivåer och i alla sektorer.

9.

Enligt kommissionen ska en förstärkning av den industriella basen så att den utgör 20 % av EU:s BNP uppnås genom insatser på sex prioriterade åtgärdsområden: avancerad tillverknings-teknik, viktig möjliggörande teknik, biobaserade produkter, hållbar industripolitik, hållbart byggande och hållbara råvaror, rena fordon samt smarta elnät. Meddelandet bygger på fyra hörnstenar.

10.

Regionkommittén delar uppfattningen att det krävs brådskande åtgärder till förmån för industrin, vilket är anledningen till att kommissionen kompletterar sina medellångsiktiga och långsiktiga förslag med förslag som ska ge snabbare resultat.

11.

Industrins svårigheter i många medlemsstater har emellertid strukturella orsaker som kräver djupgående förändringar när det gäller utformningen, förvaltningen och finansieringen av industripolitiken, och man bör därför påskynda dessa förändringar och tillföra det institutionella och finansiella stöd som behövs för att klara denna utmaning.

12.

ReK delar övertygelsen om att det är nödvändigt att utforma industrivänliga ramvillkor och att investera i både företagen och deras ekosystem för att förbättra konkurrenskraften och trygga en hållbar tillväxt. Faktum är att den viktigaste utmaningen för de europeiska företagens konkurrenskraft är att höja produktiviteten genom en effektiv och hållbar förvaltning av resurser, särskilt mänskliga resurser, med hjälp av livslångt lärande, innovation, internationalisering och delat ansvar och delad vinst med löntagarna snarare än att enbart fokusera på arbetskostnaden.

13.

Liksom kommissionen noterar ReK finanskrisens följder för finansieringen av den reala ekonomin, men kommittén anser att ”en rad åtgärder” inte kan åtgärda en systemisk obalans.

14.

Kommittén vill understryka den betydelse som kompetens har för att utveckla och modernisera den europeiska industrin.

15.

ReK betonar det brådskande behovet av insatser beträffande den mänskliga, sociala och territoriella dimensionen av industriell omvandling.

16.

Kommittén konstaterar att utvidgningen av den inre marknaden hittills inte har medfört en förstärkning av EU:s industriella bas, och är förvånad över att valutaparitet inte nämns bland villkoren för marknadstillträde.

17.

Kommittén delar önskan om att främja entreprenörskap, men understryker att det är lika viktigt att stödja och erkänna industriyrkena.

18.

Vi uppmanar kommissionen att förbättra sin analyskapacitet och sina redskap för stöd till företag genom att studera möjligheterna att, såsom i fallet med livsmedelsindustrin, införa en ny kategori för mellanföretag, mellan kategorierna små och medelstora företag respektive stora företag, med mellan 250 och 750 anställda och en omsättning på mindre än 200 miljoner euro. Denna kategori företag skulle kunna dra nytta av anpassade stödnivåer, som är högre än för stora företag och lägre än för små och medelstora företag.

19.

ReK beklagar att industripolitikens territoriella dimension bara tas upp i förbigående, trots att det är i regionerna som medborgarna lever och utbildar sig, nya levnadssätt utvecklas, infrastruktur och plattformar för handel finns, nätverk och samarbeten utvecklas och förtroende för mellanmänskliga relationer skapas.

20.

Kommittén stöder hörnstenarna i en förstärkt industripolitik: investeringar i innovation samt bättre villkor för marknadstillträde och för tillgång till kapital, humankapital och kompetens.

21.

Många lokala och regionala myndigheter har redan i dag satt ekonomisk, social och miljö-mässig innovation i centrum för sin utvecklingsstrategi. De har nätverken och erfarenheten för att utveckla de ekosystem för innovation som är nödvändiga för de små och medelstora företagens utveckling.

22.

Avancerad teknik för ren produktion samt hållbara råvaror hänger naturligt samman med en strategi för industriella miljöåtgärder som främjar materialåtervinning och energibesparing.

23.

Den hållbara byggnads- och råvaruindustrin har också en stark förankring på lokalt plan när det gäller att lyfta fram och synliggöra offentliga investeringar.

24.

El- och hybridfordonens framtid ligger i bl.a. en ny inställning till rörlighet och en ny form av intermodalitet, särskilt i områden kring järnvägsstationer. Därutöver är dock även andra former av användning av elfordon tänkbara. Det gäller framför allt att finna nya lösningar på transportbehovet i städerna och deras ytterområden.

25.

Detta är ett typiskt område där man kan kombinera sektorsbaserade strategier med strategier för sammanhållning och skapa en nära koppling mellan hållbar fysisk planering och industriell utveckling.

26.

Vi anser att kommissionen bör tidigarelägga offentliggörandet av den europeiska handlings-planen för stålsektorn, som enligt de nuvarande planerna ska ske i juni 2013.

27.

Vare sig det handlar om digital ekonomi eller åtgärder för att hantera en åldrande befolkning utgör regionerna naturligt en plats för experiment och kombinationer av offentliga och privata initiativ.

28.

Inom alla dessa områden ligger Europas styrka i dess kultur av samexistens och komplexitet. Detta kommer att vara en viktig del av den ekonomiska utvecklingen på global nivå under de kommande åren.

29.

Regionkommittén stöder kommissionens förslag till strategi för smart territoriell specialisering och understryker att den berör samtliga industrisektorer och att den bör åtfölja omvandlingen i hela EU.

30.

Kommittén framhåller behovet av att främja utformningen av projekt som samlar de offentliga och privata partnerna på lokal och regional nivå så att de kan ge ett värdefullt bidrag till EU:s centrala strategiska val.

31.

I detta sammanhang måste man utgå från principen om samarbete inom EU i syfte att främja uppkomsten av ett innovationernas Europa som stöder sig på regionerna.

32.

ReK upprepar sitt förslag om territoriella pakter för att organisera projektens olika samarbets-nivåer. Kommittén föreslår för detta ett samlat programdokument där man på lokal och regional nivå kan sammanföra den nationella och lokala politiken med EU:s sektors- och sammanhållningspolitik.

33.

Kommittén begär att investeringarna i samband med dessa samlade programdokument ska kunna omfattas av särskilda låneanslag från Europeiska investeringsbanken, vilket skulle verka för att skapa nya territoriella ekosystem för ekonomisk och social innovation. Detta skulle kunna vara ett utmärkt sätt att uppmuntra innovativa lösningar, ge företag tillgång till demonstratorer och främja upprättandet av konsortier på områden där det krävs ett nytt partnerskap mellan företag. Som offentlig-privata partnerskap bör dessa ekosystem bidra till att både förbättra företagens konkurrenskraft och de offentliga tjänsternas effektivitet (och därmed till att rationalisera de offentliga utgifterna).

34.

Kommissionen gör förbättrat tillträde till varumarknaden till en av de viktigaste hävstängerna för industripolitiken. Dess förslag rör såväl utvidgning av marknaderna inom områdena säkerhet och försvar samt läkemedel, som frågor beträffande standarder och industriell äganderätt och utveckling av entreprenörskapet.

35.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att det är viktigt att fastställa europeiska standarder som tillämpas i EU och försvaras på världsmarknaden, så att de europeiska företagens innovationer på t.ex. miljöskyddsområdet inte blir till nackdel för dem utan tvärtom gradvis kan slå igenom på hela världsmarknaden. EU bör skaffa sig de medel som krävs för att förhandla om och säkerställa efterlevnaden av dessa standarder i fråga om miljö, industriell säkerhet, förebyggande av risker i arbetet samt sociala och arbetsmässiga minimivillkor, så att europeiska produkter kan konkurrera på lika villkor på världsmarknaden.

36.

Likaså kan ReK inte annat än instämma i kommissionens önskan om att man ska åtgärda de skattemässiga och sociala skillnader som leder till konkurrens mellan de europeiska regionerna utan att skapa drivkrafter för större välstånd på EU-nivå.

37.

De strategiska områden som kommissionen med rätta framhåller kommer att revolutionera konsumtionsmönstren samt organisationen av produktionen, uppdelningen mellan industri och tjänster, sektorerna och näringsgrenarna som vi känner dem i dag, och slutligen ett slags nätverksbyggande på marknaden för vår industriproduktion. Att förbereda våra företag för dessa nya förutsättningar är följaktligen en stor utmaning som förutsätter ökat samarbete dem emellan samt bildandet av konsortier och i vissa fall offentlig-privata partnerskap. Dessa initiativ för anpassning till de nya kraven, som vi för övrigt delvis har bidragit till att skapa, måste förutses och stödjas för att man ska kunna hävda sig på både den inre marknaden och världsmarknaden. Europa behöver marknadsinstrument som motsvarar dess tekniska kapacitet.

38.

Dessa marknadsinstrument måste vara en av dimensionerna i de ömsesidiga territoriella plattformarna.

39.

Situationen skiljer sig visserligen åt mellan länderna, men upplåningen på kapitalmarknaden för att finansiera företag uppgår till bara 7 % av BNP i EU, medan motsvarande andel är 35 % i USA.

40.

Kommissionen konstaterar att detta är en svag punkt som man bör åtgärda med hjälp av offentligt stöd parallellt med en rad åtgärder för att underlätta tillgången till kapital-marknaderna.

41.

Det behövs en övergripande strategi för valuta och finansiering. Industrin med sina längre cykler och sin totalt sett tämligen låga avkastning är nämligen inte särskilt attraktiv för de kapitalägare som är ute efter omedelbar hög avkastning. Investeringar som görs i syfte att snabbt få en stor avkastning riskerar att försvåra företagens långsiktiga utvecklingsarbete.

42.

Finansieringen av industrin måste således återigen ställas i centrum för EU:s finansiella och monetära struktur.

43.

ReK föreslår att man ska ge ut ”projektobligationer” för finansiering av små och medelstora företag för att förstärka de regionala investeringsmedlen till små och medelstora företag samt företag med 250–5 000 anställda och stärka en europeisk riskkapitalbransch som stöder sig på regionerna.

44.

Vi upprepar vårt stöd till införande och främjande av ”medborgarobligationer” i syfte att uppmuntra lokal industriell utveckling. Genom medborgarobligationer skulle EU-stödda projekt kunna dra fördel av kompletterande finansiering från enskilda medborgare eller andra offentliga fonder som skulle göra investeringar i utbyte mot en garanterad och skälig avkastning.

45.

Kommittén uppmanar kommissionen att utarbeta finansieringsinstrument som gör det möjligt att främja det branschöverskridande samarbetet inom EU.

46.

ReK vill åter framhålla att vi inte stöder kommissionens förslag om att stöd till företag inom stålsektorn och syntetfibersektorn i princip ska betraktas som oförenligt med den inre marknaden.

47.

Mot bakgrund av den ekonomiska och sociala krisen utgör offentliga investeringar ett viktigt inslag i en global tillväxtstrategi. Vi stöder i detta sammanhang den allmänna reformen av systemet för statligt stöd för att uppnå större enkelhet, tydlighet och flexibilitet. Denna omorientering av kommissionens politik för statligt stöd bör också bygga på ett mer ekonomiskt synsätt som beaktar den faktiska risken för att stödet påverkar handeln inom EU och konkurrensen på den inre marknaden snedvrids. Kursomläggningen går hand i hand med kravet på ökat hänsynstagande till kvaliteten på de offentliga utgifterna, i synnerhet kravet på separat bokföring i de europeiska reglerna för makroekonomisk övervakning av offentliga investeringar i infrastruktur eller innovation i förhållande till de offentliga driftsutgifterna.

48.

ReK föreslår att man överväger att skapa en underkategori inom ramen för Basel II-avtalen i syfte att tvinga bankerna att investera i den koldioxidsnåla ekonomin samt att göra investeringar som syftar till att stödja tekniska genombrott och investeringar som är socialt ansvarstagande.

49.

Kommissionen påminner om att skapandet av sysselsättning är prioriterat, och noterar att en konkurrensduglig och effektiv industripolitik förutsätter dynamiska arbetsmarknader och att arbetskraftens rörlighet är en viktig säkerhetsventil för den processen.

50.

Kommissionen understryker att vid ekonomiska nedgångar kan intern flexibilitet ha god verkan som ett sätt att hålla sysselsättningen uppe och minskaatt hålla sysselsättningen uppe och minska omställningskostnaderna.

51.

Slutligen konstaterar kommissionen att en robust dialog mellan arbetsmarknadens parter är ett gemensamt drag i de länder där arbetsmarknaden övervintrat krisen bäst. Vi anser därför att arbetsmarknadsparterna bör involveras i högre grad i industripolitiken, och vi ställer oss konkret bakom Europaparlamentets förslag om ett direktiv om förbättringar i fråga om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar.

52.

Kommissionen föreslår att man ska investera i kompetens och yrkesutbildning för att möta omstruktureringar och förutse jobb- och kompetensbehov.

53.

Regionkommittén delar övertygelsen om att kompetensförvaltning är både en förutsättning för att den industriella omvandlingen i EU ska lyckas och ett instrument för kontracyklisk politik.

54.

Följande hinder måste övervinnas: ungdomarnas bristande intresse för industriyrkena, den otillräckliga styrningen och utvecklingen av den högre utbildningen och yrkesutbildningen som inte beaktar utvecklingstendenserna, avsaknaden av en europeisk metod och ett forum för diskussion om industrins framtidsutsikter och den industriella strategin samt hänskjutandet till expertkommittéer av frågor som borde behandlas inom den sociala och territoriella dialogen.

55.

Förändringarna är inga tillfälligheter, utan en grundläggande omständighet i den industriella omvandling som EU står inför.

56.

Kommittén föreslår att framförhållning i fråga om kompetens och förändring ska betraktas som en oumbärlig del av den industriella strategin på alla nivåer.

57.

För att öka antalet små och medelstora företag som exporterar till länder utanför EU krävs ökad kompetens inom områdena it och språk. Kommittén uppmanar kommissionen att närmare utreda hur stora brister mindre företag i medlemsländerna har inom dessa områden.

58.

ReK framhåller den lokala nivåns roll i samordningen av dynamiken sysselsättning/utbildning och industriell omvandling.

59.

Kommittén vill än en gång uttrycka sitt stöd för bibehållandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, som kan förbättra ländernas och regionernas kapacitet att bemästra krisens effekter och bidra till att det införs aktiva arbetsmarknadsåtgärder för de arbetstagare som drabbas av omstruktureringar. Som komplement till fonden för justering för globaliseringseffekter vore det lämpligt att utveckla en fond för anpassning till förändringar för att främja kompetensutveckling och industriell omvandling. I ett första skede skulle man kunna öronmärka vissa utgifter inom ramen för strukturfonderna och programmet Horisont 2020 för anpassningar till förändringar. Vi vill dessutom understryka att det är nödvändigt att de sociala aktörerna i näringslivet, medlemsstaterna och regionerna ingriper på ett så tidigt stadium som möjligt när det gäller omstruktureringar och att det sker på ett proaktivt sätt, i syfte att undvika att omstruktureringarna äger rum eller åtminstone begränsa konsekvenserna för sysselsättningen, eller anpassa de omställningar som blir nödvändiga till följd av överkapacitet och i god tid göra justeringar.

60.

EU bör anordna lokala evenemang för att öka intresset för industrin hos ungdomarna i EU.

61.

Regionkommittén delar önskan om en bättre samordning av europeisk och nationell politik till förmån för industrin.

62.

Den sociala och territoriella dialogen måste ställas i centrum för denna dynamik på alla nivåer.

63.

För detta ändamål bör man inrätta ett nätverk av resurser som kan stimulera den demokratiska debatten om industrins framtid.

64.

Kommittén välkomnar att regionerna görs delaktiga i genomförandet av strategin för smart specialisering.

65.

De regionala planerna för innovation bör utvecklas till regionala planer för innovation och industriell utveckling.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/17

—

Regionkommittén håller med statligt stöd för undsättnings- och omstruktureringsåtgärder inte bör hindra att företag som saknar framtidsutsikter försvinner från marknaden, eftersom detta skulle stå i strid mot principerna om en ”social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft” och skada den fria konkurrensen, konsumenterna och skattebetalarna. Statligt stöd kan däremot visa sig vara ändamålsenligt om det syftar till att hjälpa strukturellt lönsamma företag att klara sig igenom en period av instabilitet, skydda sysselsättning och industriellt kunnandeoch bevara den ekonomiska strukturen i en region.

—

ReK föreslår att det införs minimitrösklar för anmälan om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

—

ReK föreslår att maximiperioden för undsättningsstödsåtgärder fastställs till sex månader och att den ska kunna förlängas en gång med sex månader.

—

Kommittén ser positivt på att man fastställer särskilda kompensationsåtgärder i de fall då de offentliga myndigheterna har lämnat exceptionella bidrag, inklusive ett förbud mot vinstutdelning under omstruktureringsperioder.

—

Vi föreslår en tillämpning på det statliga stödet i analogi med klausulen om insatsernas varaktighet i artikel 57 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna. I denna artikel anges att utbetalat stöd ska återbetalas om aktiviteten inte upprätthålls i fem år (tre år för små och medelstora företag).

—

Det maximala stödbelopp som kan beviljas ett företag i form av kombinerat kris- och omstruktureringsstöd och som 2007 fastställdes till 10 miljoner euro bör höjas till 15 miljoner euro för att beakta inflationen och andra relevanta faktorer (bland annat inverkan på BNP och på arbetslösheten).

Föredragande:

Christophe ROUILLON (FR–PSE), borgmästare i Coulaines

Referensdokument

Meddelande från kommissionen – Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EUT C 244, 1.10.2004, s. 2)

1.

Regionkommittén understryker att översynen av riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter utgör ett led i den allmänna moderniserings-reformen av EU:s politik för statligt stöd. De krav som framförs i kommitténs yttrande om den allmänna reformen (1) gäller på motsvarande sätt här, och följande ses som viktigast: en betydande förenkling av reglerna, förbättring av den praktiska tillämpningen, snabbare eller mindre omfattande förfaranden samt fokusering på de fall som väsentligt påverkar den inre marknaden.

2.

ReK vill lyfta fram den betydelse som statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter har för de lokala och regionala myndigheterna, både med hänsyn till stödets betydelse för den territoriella, ekonomiska och sociala sammanhållningen men även med tanke på att de lokala och regionala myndigheterna är viktiga aktörer som tillhandahåller sådant stöd.

3.

I och med detta – och trots att de gällande bestämmelserna om statligt stöd hör till EU:s exklusiva behörighet och subsidiaritetsprincipen alltså inte gäller – är de lokala och regionala myndigheternas medverkan i översynen av dessa riktlinjer värdefull med hänsyn till den ekonomiska och sociala situationen och den demokratiska legitimiteten, och det är även i linje med principerna om flernivåstyre.

4.

De lokala och regionala myndigheterna ansvarar för sysselsättningspolitiken och stödet till företag under omstrukturering. Därmed deltar de även aktivt i de insatser som rör utbildning, yrkesutbildning, en tryggad yrkeskarriär och förnyelse av lokala arbetsmarknader, vilket svarar mot behoven av att förutse och underlätta omstruktureringar.

5.

ReK välkomnar kommissionens beslut av den 28 september 2012 att för andra gången förlänga giltigheten för riktlinjerna från 2004 och att våren 2013 anordna ett andra samråd om översynen av dem. Den förlängda giltighetstiden och det nya samrådet bör göra det möjligt att överföra principerna för en allmän reform av det statliga stödet och bättre involvera samtliga berörda parter i översynen. I en första samrådsomgång som genomfördes under en mycket kort period mellan december 2010 och februari 2011 (2) fick man svar från endast 19 medlemsstater och nio organisationer, men inte från några lokala och regionala myndigheter. Vi vill därför se att ReK tillställs en formell begäran om att delta i det andra samrådet som är planerat till våren 2013, så att kommittén kan lägga fram en gemensam ståndpunkt å de europeiska lokala och regionala myndigheternas vägnar.

6.

ReK anser att en förlängning av de nuvarande riktlinjernas giltighetstid kommer att göra det möjligt att dra lärdom av krisens effekter när det gäller statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Kommittén är förvånad över att den rapport som kommissionen offentliggjorde om 2012 års uppdatering av resultattavlan för statligt stöd (3) inte tydligt redovisar utvecklingen av volymen av statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter och att analysen av krisens effekter när det gäller det statliga stödet endast avser stödet till finanssektorn. Kommissionen gör skillnad mellan icke-krisrelaterat statligt stöd som 2011 uppgick till 64,3 miljarder euro (0,5 % av EU:s BNP) och statligt stöd till finanssektorn som 2011 uppgick till 714,7 miljarder euro (5,7 % av EU:s BNP).

7.

ReK:s uppfattning är emellertid att möjligheterna till offentligt stöd till förmån för företag i svårighet inte under några omständigheter får begränsas till perioder av kris. Riktlinjerna när det gäller undsättning och omstrukturering har sedan 1994 visat sitt värde i olika ekonomiska sammanhang, och syftet med dem har varit att fastställa ett europeiskt ramverk för att göra det möjligt att i enlighet med strikt fastställda villkor bevara sysselsättningen och den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. De mål för riktlinjerna som först ställdes upp 1994 och sedan även 1999 och 2004 är således fortfarande relevanta.

8.

Vi vill än en gång upprepa att vi precis som 2004 (4) sätter oss emot målet om en kvantitativ och odifferentierad minskning av det statliga stödet i förhållande till BNP (som nämns i punkt 3 i de nuvarande riktlinjerna).

9.

ReK håller med om att anslagen bör riktas direkt till omstruktureringar, så att innovativ och konkurrenskraftig företagsverksamhet kan utvecklas. Statligt stöd för undsättnings- och omstruktureringsåtgärder bör inte hindra att företag som saknar framtidsutsikter försvinner från marknaden, eftersom detta skulle stå i strid mot principerna om en ”social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft” och skada den fria konkurrensen, konsumenterna och skattebetalarna. Statligt stöd kan däremot visa sig vara ändamålsenligt om det syftar till att hjälpa strukturellt lönsamma företag att klara sig igenom en period av instabilitet, skydda sysselsättning och industriellt kunnande, bevara den ekonomiska strukturen i en region, i förekommande fall fullfölja allmännyttiga tjänsteuppdrag eller till och med bevara en konkurrenskraftig marknadsstruktur i syfte att undvika monopol och oligopol och göra det möjligt för företag som bedriver verksamhet som är av strategisk betydelse för EU att ta sig igenom särskilt svåra perioder i den globala konkurrensen.

10.

Enligt ReK:s uppfattning utgör reglerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter ett viktigt instrument för EU när det gäller att ta itu med globaliseringsproblemen. I detta sammanhang vill vi än en gång uttrycka vårt stöd för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, som kan bidra till att förbättra ländernas och regionernas kapacitet att bemästra krisens effekter och till att det införs aktiva arbetsmarknadsåtgärder för de arbetstagare som drabbas av omstruktureringar.

11.

Vi vill dock understryka att det är nödvändigt att de sociala aktörerna i näringslivet, medlemsstaterna och regionerna ingriper på ett så tidigt stadium som möjligt när det gäller omstruktureringar och att det sker på att proaktivt sätt, i syfte att begränsa om-struktureringarnas konsekvenser för sysselsättningen, om det är möjligt, eller anpassa de omställningar som blir nödvändiga till följd av överkapacitet och göra justeringar.

12.

Vi anser att kommissionens arbetsgrupp med deltagande från flera generaldirektorat (”inter-service task force”) bör ingripa i samband med omstruktureringar. Kommissionen understryker att arbetsgruppen har varit mycket effektiv i ärenden som rör bilindustrin, där den har varit särskilt aktiv i fråga om att ge råd avseende resursanvändningen (genom att ge tekniskt stöd, minska väntetider, ge råd om effektivaste resursanvändning samt övervaka och rapportera).

13.

ReK anser därför att denna arbetsgrupp bör ges en mer formell och solidare rättslig grund så att den på ett legitimt och effektivt sätt kan fullfölja sitt uppdrag.

14.

Arbetsgruppen skulle kunna utgöra utgångspunkten för uppbyggnaden av en plattform för diskussion, samordning, eller till och med förhandlingar mellan kommissionen och berörda parter, bland annat arbetsmarknadens parter på olika nivåer, i syfte att på ett rimligt och realistiskt sätt kunna diskutera frågorna om statligt stöd.

15.

Vi vill i sammanhanget återupprepa att det finns ett behov av att fastställa nya styrelseformer i linje med industripolitikens utveckling.

16.

Om man skulle införa förfaranden med kommissionshearingar för de aktörer som är intresserade av statligt stöd, så att de kan redogöra för sina tankar när det gäller omstruktureringar, skulle även konkurrenter som riskerar att påverkas negativt av det statliga stödet behöva höras.

17.

ReK uppmanar kommissionen att inrätta en databas som är allmänt tillgänglig online och som innehåller omfattande information om allt offentligt stöd på EU-nivå, nationell nivå och regional nivå. Detta initiativ skulle kunna öka öppenheten när stödprogram genomförs och har ett dubbelt mål: att minska den administrativa bördan och att öka den politiska ansvarsskyldigheten för offentligt stöd.

18.

ReK förordar att man behåller den nuvarande definitionen av företag i svårighet (punkterna 10 och 11) eftersom den har visat sig praktiskt användbar sedan 2004 och gör det möjligt att prioritera stöd som utbetalas på ett så tidigt stadium som möjligt och som följaktligen uppgår till ett relativt sett litet belopp i förhållande till stöd som utbetalas till företag vars lönsamhet på medellång sikt kan ifrågasättas.

19.

Vi anser emellertid att ett förtydligande bör göras när det gäller förhållandet mellan bestämmelserna om statligt stöd till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Det är beklagligt att det i Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster(2011) (5) anges att ”Stöd till leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är i svårigheter kommer att bedömas enligt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter” (punkt 9). Med hänvisning till denna bestämmelse skulle alltså ett företag i svårigheter som vore lönsamt om det fick stöd till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bedömas enligt systemet för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, trots att det ur administrativ synpunkt är ett trögt system och innefattar statligt stöd. Därför rekommenderar vi en ändring av punkt 9 i Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster.

20.

Vi motsätter oss förslaget att inskränka riktlinjernas tillämpningsområde till att endast omfatta företag som är föremål för formella insolvensförfaranden eftersom undsättningen av ett insolvent företag innebär mycket stora rättsliga risker, eftersom en lyckad undsättning särskilt när det gäller små och medelstora företag utgör undantag och eftersom det under alla förhållanden alltid är mest effektivt att behandla företagens svårigheter innan kollektiva förfaranden inleds.

21.

Den åtskillnad som görs mellan krisstöd och omstruktureringsstöd (punkterna 15 och 16) kan behållas.

22.

Vi föreslår att det införs minimitrösklar för anmälan om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. En sådan åtgärd skulle göra det möjligt att på förhand utesluta stöd som inte leder till konkurrenssnedvridningar. Det skulle också väsentligt bidra till att minska den administrativa bördan för kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna. Dessa särskilda minimitrösklar för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter skulle till exempel kunna fastställas till ett garantibelopp på 200 000 euro för små och medelstora företag, och 500 000 euro för övriga företag. Annars skulle stödet till undsättning och omstrukturering kunna inkluderas i tillämpningsområdet för den allmänna gruppundantagsförordningen när stödet avser små och medelstora företag. Denna åtgärd skulle göra det möjligt för de offentliga myndigheterna att reagera snabbt på svåra situationer hos dessa företag, som till följd av sin begränsade storlek inte eller enbart i ringa omfattning påverkar konkurrensen och handeln på den inre marknaden.

23.

Vi föreslår en förlängning av maximiperioden för undsättningsstödsåtgärder, som nu är fastställd till sex månader (punkt 25). Praktisk erfarenhet visar att denna period ofta är alltför kort med tanke på komplexiteten i arbetet med att utforma en plan för att upprätthålla verksamheten, särskilt om planen innebär ett övertagande av verksamheten. Det är även nödvändigt att beakta den tid som kommissionen behöver för att utvärdera omstruktureringsplaner, en tidsperiod som kan vara flera månader lång och ibland sträcker sig till ett år mellan anmälan av stödet och kommissionens beslut. Vi föreslår därför att maximiperioden för undsättningsstödsåtgärder fastställs till sex månader och att den ska kunna förlängas en gång med sex månader.

24.

Regionkommittén anser att kommissionen i högre grad måste beakta de negativa effekterna av kompensationsåtgärder som har formen av avyttring av tillgångar. I nuläget kan det stödmottagande företaget tvingas avyttra tillgångar som är viktiga för dess framtida utveckling. Kompensationsåtgärder kan dessutom få negativa effekter på konkurrensen om de kan antas medföra en åtstramning av utbudet på den relevanta marknaden. Vi vill därför se att man granskar varje enskilt fall på grundval av en marknadsanalys fokuserad på faktiska konkurrenssnedvridningar. Vi föreslår att kompensationsåtgärder som har formen av avyttring av tillgångar koncentreras till marknadssegment där det råder överkapacitet.

25.

Man bör fästa större betydelse vid kompensationsåtgärder som syftar till att påverka företagets val i fråga om förvaltningsmodeller och strategier, såsom förbud mot expansions- och förvärvsutgifter, reklamförbud osv.

26.

Vi ser positivt på att man fastställer särskilda kompensationsåtgärder i de fall då de offentliga myndigheterna har lämnat exceptionella bidrag, inklusive ett förbud mot vinstutdelning under omstruktureringsperioder. Det rör sig inte bara om moraliska krav utan även om att förebygga eventuella effekter som innebär att kostnaderna för omstruktureringen överförs från privat kapital till staten.

27.

Vi föreslår en tillämpning på det statliga stödet på nationell, regional och lokal nivå i analogi med klausulen om insatsernas varaktighet i artikel 57 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna. I denna artikel anges att utbetalat stöd ska återbetalas om aktiviteten inte upprätthålls i fem år (tre år för små och medelstora företag). Företag som varit föremål för återkravsförfarande till följd av en utlokalisering kan inte längre få stöd från strukturfonderna.

28.

Vi anser att underleverantörernas och företagets anställdas innehav bör kunna tas med i beräkningarna av de egna medlen, eftersom de tydligt skiljer sig från varje form av stöd och vittnar om företagsaktörernas förtroende för företagets lönsamhet.

29.

ReK anser att principen om att företagen ska bidra är nödvändig för att öka företagens ansvarstagande. De trösklar som för närvarande föreslås (punkt 44) för medelstora företag (minst 40 %) och för stora företag (minst 50 %) är dock svåra att uppnå för företag i svårigheter, och tar inte hänsyn till de finansiella särdragen inom olika sektorer. Vi föreslår därför att kommissionen ersätter de nuvarande tröskelvärdena med ett intervall med en minimigräns på 20 % för medelstora företag och 30 % för stora företag, så att man förfogar över ett bedömningsutrymme som kan anpassas till det berörda företagets situation.

30.

Det maximala stödbelopp som kan beviljas ett företag i form av kombinerat kris- och omstruktureringsstöd och som 2007 fastställdes till 10 miljoner euro bör höjas till 15 miljoner euro för att beakta inflationen och andra relevanta faktorer (bland annat inverkan på BNP och på arbetslösheten).

31.

Den kontrafaktiska analys som föreslås i den aktuella bilagan till riktlinjerna förefaller inte anpassad till behovet av mycket korta insatstider. Under den mycket korta period som undsättnings- eller omstruktureringsåtgärder utarbetas kan inte den vetenskapliga risk-bedömningen av de olika alternativen betraktas som prioriterad i förhållande till kundernas, leverantörernas, de finansiella parternas och de anställdas förväntningar på snabba lösningar. Följaktligen föreslås att bilagan till riktlinjerna utesluts.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/22

—

Kommittén delar kommissionens ståndpunkt att EU bör engagera sig på ett allsidigt, målinriktat och långsiktigt sätt för att stödja reformerna i övergångsländer i syfte att åstadkomma stabilitet och fungerande hållbara förändringar samt varaktiga demokratiska strukturer.

—

Kommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna, som har breda erfarenheter i fråga om att utforma och tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster bör spela en nyckelroll i arbetet med att skapa hållbara förändringar i övergångssamhällena.

—

Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna i partnerländerna hindras från att utveckla sin fulla potential av sådana faktorer som bristande finansiell autonomi och begränsade beskattningsmöjligheter, låg utvecklingsgrad i den lokala demokratin, otillräcklig insyn och medborgarmedverkan, begränsade kunskaper om finansieringshjälp inom ramen för EU-program för lokala och regionala myndigheter, samt bristande kapacitet att delta i EU:s program och projekt.

—

Kommittén vill peka på möjligheterna med sina instrument för stöd till EU-politiken i grannländerna, t.ex. en plattform för samarbete mellan lokala och regionala myndigheter i form av Arlem och Corleap.

—

Kommittén rekommenderar att man utvidgar deltagandet i Taiex-program till de lokala och regionala myndigheterna i de berörda länderna.

—

Kommittén har för avsikt att stödja utbildning av de lokala och regionala myndigheterna i övergångsländerna för att förbättra uppbyggnaden av den lokala kapaciteten. I denna fråga kommer Regionkommittén att inleda en dialog med Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen och andra berörda parter.

—

Kommittén har ett nära samarbete med Europeiska kommissionen i utarbetandet av atlasen över decentraliserat samarbete och organiserar den årliga konferensen om decentraliserat samarbete.

Föredragande

Maciej KOBYLIŃSKI (PL–PSE), borgmästare i Słupsk

Referensdokument

Gemensamt meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: EU:s stöd till hållbara förändringar i övergångssamhällen

JOIN(2012) 27 final

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens och den höga representantens gemensamma meddelande om ”EU:s stöd till hållbara förändringar i övergångssamhällen”, som innehåller en analys av det nuvarande stödet och förslag till förbättringar av EU:s stöd till partnerskapsländer som befinner sig i ett övergångsskede, dvs. genomför väsentliga politiska, sociala och ekonomiska reformer.

2.

Kommittén delar kommissionens ståndpunkt att EU bör engagera sig på ett allsidigt, målinriktat och långsiktigt sätt för att stödja reformerna i övergångsländer i syfte att åstadkomma stabilitet och fungerande hållbara förändringar samt varaktiga demokratiska strukturer. Detta är särskilt viktigt eftersom övergångsprocessen inte alltid kommer att vara omedelbart framgångsrik, och om den misslyckas kan den medföra risker för kriser och hota stabiliteten i landet eller i hela regionen.

3.

Vi understryker att de händelser som äger rum i EU:s grannskap, t.ex. den våldsamma sociala oron och de politiska förändringarna i arabländerna under 2011, får direkta följder för EU:s medlemsländer. Mot den bakgrunden kräver de av EU:s grannländer som befinner sig i ett övergångsskede större uppmärksamhet och ett särskilt och mer omfattande engagemang från EU:s medlemsstater och institutioner på olika nivåer.

4.

Kommittén välkomnar inriktningen på en individuell och mer precis anpassning av instrumenten för stöd till övergångssamhällen, med hänsyn till deras konkreta behov och förutsättningar samt politiska, ekonomiska och kulturella särart.

5.

ReK vill understryka behovet av att involvera de lokala och regionala myndigheterna i stödåtgärderna för hållbara förändringar i övergångssamhällena.

6.

Vi vill påminna om vårt budskap i vårt yttrande CdR 732/2012, där vi framhåller följande: Att skapa lokalt ägarskap och främja demokrati på gräsrotsnivå förutsätter ett förtroende för det politiska systemet och dess representanter. En decentraliserad struktur ger mer legitima och effektiva institutioner och är det mest relevanta sättet att föra de styrande och medborgarna närmare varandra. Om beslutsprocesser genomsyras av öppenhet och följer subsidiaritets-principen etableras demokratiska principer hos medborgaren, vilket bäddar för ett pluralistiskt och tolerant samhälle.

7.

Kommittén riktar uppmärksamheten på att icke-statliga partner och lokala och regionala myndigheter spelar en viktig roll när det gäller att genomföra en politik för att främja demokratiska styrelseformer, mänskliga rättigheter, ekonomisk och social välfärd på nationell och regional nivå samt socialt, ekonomiskt, politiskt och ekologiskt hållbara reformer och regional integration.

8.

Kommittén understryker att de lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll att spela i utbytet av erfarenheter och tillnärmningen av olika övergångsmodeller. Dessa myndigheter besitter värdefulla kunskaper och erfarenheter på områden som är väsentliga för partnerländerna, t.ex. genomförandet av gränsöverskridande samarbetsprojekt. De lokala och regionala myndigheterna bör därför erkännas som nyckelaktörer i politiken för utvidgning, grannskap och utveckling.

9.

Vi vill åter framhålla kärnbudskapet i kommitténs yttrande om ”Översynen av den europeiska grannskapspolitiken” (CdR 198/2011) (1).

10.

ReK ser positivt på förslaget att genom EU stärka dialogen och samordningen med andra icke-statliga partner, t.ex. de lokala myndigheterna.

11.

Regionkommittén välkomnar bedömningen att såväl det civila samhället som ett brett stöd och engagemang bland medborgarna spelar en nyckelroll i reformprocesserna, för en lyckad övergång och en politisk dialog, som de lokala och regionala myndigheterna och de icke-statliga organisationerna på ett väsentligt sätt bidrar till att utforma.

12.

Kommittén vill påpeka att de lokala och regionala myndigheterna, som har breda erfarenheter i fråga om att utforma och tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster på områdena för hälsovård, utbildning, avfallshantering och vattenförsörjning, lokalt entreprenörskap, transport och infrastruktur, miljö och naturresurser samt jordbruk, bör spela en nyckelroll i arbetet med att skapa hållbara förändringar i övergångssamhällena.

13.

Vi anser att de lokala och regionala myndigheterna har lika stort ansvar som de statliga myndigheterna för att utveckla och försvara verklig demokrati, medborgarutbildning, öppenhet och respekt för de mänskliga rättigheterna.

14.

Vi vill upprepa de rekommendationer som kommittén formulerade 2011 i uttalandet och resolutionen (2) om de södra grannländerna (Medelhavsområdet), bl.a. om betydelsen av att involvera den lokala och regionala nivån i EU:s verksamhet i regionen eftersom demokratiuppbyggnad och en övergång till demokrati börjar underifrån och inte kan påtvingas uppifrån. Ett lokalt ägarskap och ett engagemang i arbetet i lokalsamhället såväl från städers och lokala myndigheters som från det civila samhällets sida har en grundläggande betydelse för att upprätthålla demokratisk stabilitet med starkt förankring i samhället.

15.

ReK rekommenderar att större tonvikt läggs på god samhällsstyrning och förbättrade styresformer på nivåer under den nationella samt flernivåstyre. Enligt kommittén utgörs flernivåstyre av samordnade insatser från EU, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna grundade på partnerskap i syfte att utforma och genomföra EU:s politik (3). Effektivt flernivåstyre även i EU-grannländer som befinner sig i ett övergångs-skede kan uppnås genom att de lokala och regionala myndigheterna får direkt tillgång till finansiering genom EU-program.

16.

De lokala och regionala myndigheterna i de länder i Central- och Östeuropa som är EU-medlemmar är i många fall exempel på ett framgångsrikt genomförande av en system-relaterad, politisk, social och övergripande ekonomisk övergång. Resultaten i dessa länder, men också de problem som vissa av dem har stött på, kan fungera som inspiration och bidra till att ta fram lämpliga modeller för hur reformerna ska genomföras i övergångsländerna. Kommittén vill därför peka på behovet av att beakta de lokala och regionala myndigheterna i de länder som blev EU-medlemmar 2004 och 2007, eftersom dessa myndigheter är väsentliga aktörer i erfarenhetsutbytet med partnerländerna.

17.

ReK vill understryka att de lokala och regionala myndigheterna bör delta i arbetet på nationell och internationell nivå när det gäller att utforma och genomföra en politik för stöd till hållbara förändringar i övergångssamhällen.

18.

Vi vill också understryka de lokala och regionala myndigheternas betydelse i fråga om yttre förbindelser, där dessa myndigheter spelar – och bör spela – en viktig roll.

19.

Kommittén vill framhålla att de lokala och regionala myndigheterna i övergångsländerna har behov och krav som de vill att de nationella myndigheterna och de europeiska och internationella institutionerna ska uppmärksamma. Vi uppmanar Europeiska kommissionen att involvera de subnationella styresnivåerna i diskussionerna med de nationella regeringarna i övergångsländerna.

20.

Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna i partnerländerna hindras från att utveckla sin fulla potential av sådana faktorer som bristande finansiell autonomi och begränsade beskattningsmöjligheter, låg utvecklingsgrad i den lokala demokratin, otillräcklig insyn och medborgarmedverkan, begränsade kunskaper om finansieringshjälp inom ramen för EU-program för lokala och regionala myndigheter, samt bristande kapacitet att delta i EU:s program och projekt. Naturligtvis har dessa faktorer olika stor inverkan i olika länder. Att minska dessa hinder kräver stöd: reform av den offentliga förvaltningen (även de lokala och regionala myndigheterna), vidareutveckling av medborgarnas deltagande på lokal nivå när det gäller politiskt beslutsfattande och partnerskap, erfarenhetsutbyte och utveckling av samarbetet med motsvarigheterna i EU på de områden som är av betydelse för de lokala och regionala myndigheterna, samt kapacitetsuppbyggnad för att kunna delta i EU:s program och projekt.

21.

ReK betonar att om EU vill bygga upp den administrativa kapaciteten i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, vilket är en väsentlig fråga för de flesta av dem, måste de lokala och regionala myndigheterna vara involverade i denna politik. En viktig del av denna fråga är kapacitetsuppbyggnad och utbildning för de lokala och regionala myndigheterna i övergångsländerna, eftersom politiker och företrädare för de lokala och regionala myndigheterna då tack vare de större erfarenheter och kunskaper de tillägnat sig kan bidra till styresformer som präglas av effektivitet, öppenhet och insyn.

22.

Vi understryker att Regionkommittén, tack vare sitt samarbete med de lokala och regionala myndigheterna i de länder som omfattas av utvidgningsprocessen och grannskapspolitiken, har möjlighet att sprida kunskaper om politikens mål. Viktiga forum för detta samarbete är arbetsgrupperna och de gemensamma rådgivande kommittéerna samt Corleap och Arlem.

23.

ReK välkomnar strävan att förbättra systemet med incitament och begränsningar genom att fastställa villkoren mer precist och effektivt.

24.

Kommittén vill understryka att incitamenten och villkoren för de länder som omfattas av utvidgningsprocessen och grannskapspolitiken, liksom anslagsfördelningen och stödet, bör vara nära kopplat till genomförandet av reformer, bl.a. decentralisering och de lokala och regionala myndigheternas medverkan i samhällsstyrningen på rätt nivå i besluts-processen.

25.

Vi vill peka på möjligheterna med Regionkommitténs instrument för stöd till EU-politiken i grannländerna, t.ex. församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem), en plattform för samarbete mellan lokala och regionala myndigheter, och konferensen för lokala och regionala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet (Corleap).

26.

På många områden bidrar Arlem i hög grad till att fördjupa samarbetet mellan EU och länderna runt Medelhavet, särskilt i fråga om stadsutveckling, lokal vattenförvaltning, förnybar energi samt små och medelstora företag. Arlem har bidragit till ökad medvetenhet i samhället om samarbetet runt Medelhavet och gett det en konkret dimension.

27.

ReK vill också peka på Corleaps potential. Dess främsta prioriteter är reform av den offentliga förvaltningen, decentralisering av skattesystemet och territoriellt samarbete, frågor som är särskilt viktiga för övergångsländer som är i färd med att bygga upp långsiktigt hållbara, effektiva och trovärdiga myndigheter på alla nivåer.

28.

Kommittén ser positivt på att betydelsen av faciliteten för det civila samhället lyfts fram. Den är en grundläggande beståndsdel i de nya mekanismerna för länder som omfattas av grannskaps-politiken.

29.

ReK vill rikta uppmärksamheten på behovet av fortlöpande EU-stöd för den roll och position som nationella förbund av lokala och regionala myndigheter har i partner-länderna som kollektiva företrädare för de lokala myndigheterna. Genom en institutionalisering och förstärkning av kapaciteten i förbunden av lokala och regionala myndigheter i övergångs-länderna stärks den lokala demokratin och flernivåstyret.

30.

Vi anser att man bör upprätta kontaktpunkter för de lokala och regionala myndigheterna vid EU:s delegationer i de partnerländer där stödbehovet är störst.

31.

En mängd europeiska organ för lokala och regionala myndigheter har i många år genomfört gemensamma decentraliserade samarbetsprojekt med sina motsvarigheter i partnerländerna. För att förenkla detta samarbete och för att samla alla projekt som finansieras av EU:s lokala och regionala myndigheter på ett ställe och samtidigt ta fram nya projekt, finns sedan december 2011 en portal för decentraliserat utvecklings-samarbete, som tagits fram gemensamt av Europeiska kommissionen och Region-kommittén.

32.

Vi anser att Taiex-programmet och partnerskapen utgör bra exempel på praktiska och målinriktade instrument som har bred användning inom EU när det gäller att knyta närmare kontakter med partnerländerna.

33.

ReK rekommenderar att man utvidgar deltagandet i Taiex-program till de lokala och regionala myndigheterna i de berörda länderna. Det är viktigt att bredda samarbetet i partnerskap och projekt inom Taiex mellan de lokala och regionala myndigheterna i EU och partnerländerna. Detta skulle medföra bättre samhällsstyrning i partnerländerna och öka medvetenheten om flernivåstyrets betydelse både i EU och i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

34.

ReK har för avsikt att stödja utbildning av de lokala och regionala myndigheterna i övergångsländerna för att förbättra uppbyggnaden av den lokala kapaciteten. I denna fråga kommer Regionkommittén att inleda en dialog med Europeiska yrkesutbildnings-stiftelsen och andra berörda parter.

35.

Vi kommer att ta upp frågan om möjligheten att låta övergångsländer delta i t.ex. programmet för kommunal förvaltning (LAF, Local Administration Facility), ett Taiex-program som i dag är tillgängligt för kandidatländer och potentiella kandidatländer och som syftar till att öka kunskaperna om EU och dess arbetssätt.

36.

Regionkommittén understryker behovet av ytterligare satsningar när det gäller att involvera de lokala och regionala myndigheterna i både EU och partnerländerna som en komponent i dialogen med dessa länder.

37.

ReK framhåller behovet av att erkänna de lokala och regionala myndigheternas avgörande roll – både i EU och i partnerländerna – när det gäller att utforma politik och strategier för stöd till hållbara förändringar i övergångssamhällena.

38.

Vi vill peka på behovet av att stödja alla former av utbyten mellan de lokala och regionala myndigheterna i EU och partnerländerna: vänortsverksamhet, tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad. Övergångsländerna bör få tillgång till de EU-instrument som syftar till att skapa hållbara partnerskap mellan de lokala och regionala myndigheterna.

39.

I linje med ReK:s yttrande 198/2011 (4) vill vi understryka betydelsen och det särskilda värdet av sociala kontakter mellan de lokala och regionala myndigheterna i EU och grannländerna. En väsentlig beståndsdel i detta är medverkan från tredje sektorn och medborgarna, som kompletterar det formella samarbetet mellan de lokala och regionala myndigheterna. Det är en viktig faktor i grannskapspolitiken som kräver särskilda instrument.

40.

Tack vare samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter i de länder som omfattas av utvidgningsprocessen och grannskapspolitiken (t.ex. i arbetsgrupper, gemensamma rådgivande kommittéer, Corleap och Arlem) bidrar kommittén aktivt till EU:s stöd för hållbara förändringar i övergångssamhällena, och till att främja målen i det aktuella meddelandet.

41.

Regionkommittén har ett nära samarbete med Europeiska kommissionen i utarbetandet av atlasen över decentraliserat samarbete och organiserar den årliga konferensen om decentraliserat samarbete.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/27

—

Utvidgningspolitiken handlar om att få ett slut på Europas delning och bidra till kontinentens fredliga enande. Politiskt har utvidgningen bidragit till att lösa stora problem och lett till mer demokrati, bättre respekt för de mänskliga rättigheterna och större stabilitet i EU. Ekonomiskt sett har utvidgningen främjat ökat välstånd och förbättrad konkurrenskraft och gjort att unionen står bättre rustad att svara på globaliseringens utmaningar.

—

Kommittén vill tydligt framhålla att en lyckad utvidgningsprocess är en av ReK:s politiska huvudprioriteringar. För Regionkommittén är de lokala och regionala myndigheternas roll i utvidgningsprocessen grundläggande.

—

Kommittén försöker aktivt hjälpa de lokala och regionala myndigheterna i kandidatländerna, så att de kan förbereda sig för det ansvar som de kommer att få inom EU, nå erkännande för den roll de spelar samt upprätta och utveckla kontakter och samarbete med sina motsvarigheter inom EU.

—

EU bör uppmuntra kandidatländerna att se till att de delegerade befogenheterna avspeglar deras till-delade ansvarsområden när EU:s regelverk tillämpas på lokal och regional nivå. Dessa ansvarsområden bör dessutom stödjas med tillräckliga finansiella medel, eftersom detta är en förutsättning för att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna genomföra reformerna på ett korrekt sätt.

—

ReK betonar därför att utvidgningsländerna måste fortsätta att utveckla sina respektive förvaltningsmodeller.

—

ReK betonar de mycket goda erfarenheterna av programmet för kommunal förvaltning (LAF, Local Administration Facility), som samordnats med Taiex-kontoret vid kommissionens GD Utvidgning och som bidrar till ökad förståelse för vad EU står för på lokal och regional nivå.

Föredragande

Luc VAN DEN BRANDE (BE–PPE) Ordförande i samordningsorganet Flandern–Europa

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet:

Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2012-2013

1.

Detta yttrande bör ses mot bakgrund av Regionkommitténs historiska engagemang i utvidgningsprocessen. Det ska ge uttryck för ReK:s politiska ståndpunkt avseende EU:s strategi för utvidgningen till länderna på västra Balkan (Kroatien, Montenegro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien, Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Kosovo (1)), Turkiet och Island.

2.

Utvidgningspolitiken handlar om att få ett slut på Europas delning och bidra till kontinentens fredliga enande. Politiskt har utvidgningen bidragit till att lösa stora problem och lett till mer demokrati, bättre respekt för de mänskliga rättigheterna och större stabilitet i EU. Ekonomiskt sett har utvidgningen främjat ökat välstånd och förbättrad konkurrenskraft och gjort att unionen står bättre rustad att svara på globaliseringens utmaningar.

3.

Det finns ett verkligt behov av att utforma en decentraliserad informations- och kommunikationspolitik för utvidgningsprocessen, framför allt för att stärka både den civila och den politiska dialogen mellan unionen och utvidgningsländerna.

4.

Kommittén vill tydligt framhålla att en lyckad utvidgningsprocess är en av ReK:s politiska huvudprioriteringar. För Regionkommittén är de lokala och regionala myndigheternas roll i utvidgningsprocessen grundläggande.

5.

Utsikterna till anslutning till EU ger upphov till politiska och ekonomiska reformer i kandidat-länderna och skapar nya möjligheter för medborgarna i dessa länder, vilket är särskilt nödvändigt i dessa kristider.

6.

Utvidgningspolitiken måste förbli trovärdig och stödjas av den offentliga opinionen i både EU och (de potentiella) kandidatländerna. För att skapa varaktiga band mellan medborgarna och EU är det oerhört viktigt att medborgarna i både utvidgningsländerna och de nuvarande medlemsstaterna involveras i denna process. Stöd till europeisk integration i utvidgnings-länderna är av avgörande betydelse. EU-institutionerna bör inte ta detta stöd för givet, utan försöka utnyttja det för att stärka EU:s legitimitet generellt sett.

7.

Vi är medvetna om att de politiska och sociala reformer som för närvarande är på gång i utvidgningsländerna inte skulle kunna genomföras med tvång, utan uteslutande med respekt för mångfald och en verklig decentralisering.

8.

Kommittén försöker aktivt hjälpa de lokala och regionala myndigheterna i kandidatländerna, så att de kan förbereda sig för det ansvar som de kommer att få inom EU, nå erkännande för den roll de spelar samt upprätta och utveckla kontakter och samarbete med sina motsvarig-heter inom EU.

9.

Med sin strategi för yttre förbindelser vill Regionkommittén främja den politiska dialogen och det ekonomiska och kulturella samarbetet mellan de lokala och regionala myndigheterna i kandidatländerna, i de potentiella kandidatländerna och i EU:s medlemsstater. ReK utgör en viktig mötesplats och ett användbart forum för dessa aktörer inom EU-ramarna.

10.

I sina lägesrapporter fäster kommissionen endast begränsad uppmärksamhet vid reformer som innebär en ny rättslig ram för de lokala och regionala myndigheterna i dessa länder. EU bör uppmuntra kandidatländerna att se till att de delegerade befogenheterna avspeglar deras till-delade ansvarsområden när EU:s regelverk tillämpas på lokal och regional nivå. Dessa ansvarsområden bör dessutom stödjas med tillräckliga finansiella medel, eftersom detta är en förutsättning för att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna genomföra reformerna på ett korrekt sätt.

11.

Integreringen av nya medlemsstater i EU kan bara bli framgångsrik om länderna lyckas tillämpa EU:s gällande lagstiftning på alla politiska och administrativa nivåer (det är också avgörande hur dessa bestämmelser genomförs), och man bör komma ihåg att kommunerna och regionerna spelar en viktig roll i förvaltningen av EU:s program och fonder. Därför får de lokala och regionala myndigheternas roll inte begränsas till att genomföra åtgärder och beslut som den nationella nivån slår fast eller till att sprida information om utvidgningsprocessen till allmänheten.

12.

Strategin med flernivåstyre, som grundar sig på subsidiaritetsprincipen och innebär partnerskap mellan och ansvarstagande på alla styresnivåer, är en mycket viktig del av den europeiska integrationen, och i alla bedömningar av utvidgningsprocessen bör man därför undersöka om denna process främjar flernivåstyre. Detta gäller inte enbart den framtida sammanhållnings- och regionalpolitiken utan också utvecklingen av den inre marknaden, den framtida politiken för miljö, klimatförändringar och energi, den framtida gemensamma jordbruks- och havspolitiken, Stockholmsprogrammet, grannskapspolitiken och inte minst genomförandet, i partnerskap och genom territoriella pakter, av Europa 2020-strategin och dess sju flaggskeppsinitiativ.

13.

Kommittén stöder att kommissionen i utvidgningsstrategin 2012–2013 lägger större fokus vid god samhällsstyrning, t.ex. rättsstatsprincipen, ett oberoende rättsväsende, en effektiv offentlig förvaltning, kampen mot korruption och organiserad brottslighet, utvecklingen av ett civilt samhälle samt fria medier.

14.

Kommittén välkomnar kommissionens djupgående analys och övergripande bedömning, men skulle gärna se tydligare förslag på hur man ska komma till rätta med bristerna i fråga om genomförandet av EU:s regelverk.

15.

ReK framhåller på nytt att de lokala och regionala företrädarnas roll i utvidgningsprocessen är mycket viktig, och uppmanar därför utvidgningsländerna att fortsätta sina ansträngningar för att åstadkomma decentralisering och regionalisering. Detta underlättar också en decentraliserad informations- och kommunikationspolitik samt den civila och politiska dialogen mellan unionen och medborgarna i utvidgningsländerna.

16.

ReK betonar därför att utvidgningsländerna måste fortsätta att utveckla sina respektive förvaltningsmodeller, framför allt genom att stärka de lokala och regionala myndigheternas befogenheter och främja reella partnerskap mellan olika styresnivåer, men även mellan olika länder och regioner.

17.

Regionkommittén anser att man måste bygga upp de regionala och lokala institutionernas kapacitet på det lagstiftande, finansiella och administrativa planet så att de kan dra största möjliga nytta av det föranslutningsstöd som finns och är beredda att genomföra EU:s regelverk på ett hållbart sätt.

18.

Kommittén beklagar att kommissionen, trots upprepade rekommendationer från ReK, ännu inte har gjort en fullständig utvärdering av genomförandet av principerna för flernivåstyre i utvidgningsrapporten. Kommittén är medveten om att det i regelverket inte finns något kapitel som handlar om decentraliseringen i de länder som vill ansluta sig till EU, men rekommenderar att man utvecklar ett antal parametrar för detta ändamål, som skulle kunna fungera som riktlinjer för de länder som genomgår en reform.

19.

Kommittén beklagar likaså att den sociala dimensionen inte beaktas tillräckligt i utvidgnings-processen, och uppmanar kommissionen att utöver ekonomiska reformer också ägna uppmärksamhet åt de nödvändiga sociala reformerna i kandidatländerna.

20.

Regionkommittén vill återigen rekommendera att kommissionen behandlar situationen med avseende på det lokala och regionala självstyret mer utförligt i framtida rapporter om utvidgningsstrategin, och att man på så sätt också gör utvidgningsländerna mer uppmärksamma på behovet av reformer i fråga om regionalisering och decentralisering samt uppmuntrar dem att skapa självständiga nivåer under den nationella.

21.

ReK betonar de mycket goda erfarenheterna av programmet för kommunal förvaltning (LAF, Local Administration Facility), som samordnats med Taiex-kontoret vid kommissionens GD Utvidgning och som bidrar till ökad förståelse för vad EU står för på lokal och regional nivå.

22.

Kommittén är övertygad om att man måste respektera principen om goda grannskaps-förbindelser mellan EU:s medlemsländer, kandidatländerna och övriga länder, samt den roll och betydelse som utvecklingen av det gränsöverskridande och regionala samarbetet mellan dessa länder har.

23.

Kommittén anser att skyddet av minoriteter och respekten för de mänskliga rättigheterna, som hör till de värderingar som utgör grunden för Europeiska unionen, måste förbli viktiga faktorer i utvidgningsprocessen.

24.

ReK framhåller betydelsen av att samarbeta med Europarådet, framför allt dess kongress för lokala och regionala myndigheter, på grundval av alla relevanta texter som exempelvis den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse.

25.

Regionkommittén välkomnar Kroatiens anslutning till EU den 1 juli 2013, i enlighet med anslutningsfördraget.

26.

ReK välkomnar att parlamentsvalet i december 2011 ägde rum i en pluralistisk miljö och administrerades på ett effektivt och öppet sätt. Kommittén framhåller dock att det behövs ytterligare förbättringar vad gäller upprättandet av röstlängder inför lokalvalen och valet av kroatiska ledamöter till Europaparlamentet, som planeras till våren 2013.

27.

Kommittén påminner Kroatien om dess åtagande att ta itu med de olösta bilaterala och regionala problemen i en anda av goda grannförbindelser och genom att genomföra rättsligt bindande internationella överenskommelser, även den om successionsfrågor.

28.

ReK betonar att den administrativa kapacitet som behövs för att genomföra och övervaka reformen av den offentliga förvaltningen kräver ytterligare uppmärksamhet, i synnerhet på lokal nivå. De lokala och regionala myndigheternas roll i den framtida förvaltningen av strukturfonderna måste tydliggöras bättre.

29.

Vi gläder oss åt de framsteg som gjorts i decentraliseringsprocessen, men konstaterar samtidigt att denna process i alltför stor utsträckning kontrolleras av de centrala myndigheterna.

30.

Vi vill uppmana kommissionen att även efter Kroatiens anslutning till EU övervaka, utvärdera och stödja utvecklingen på lokal och regional nivå och de framsteg som gjorts när det gäller decentralisering.

31.

Kommittén framhåller att man måste fästa uppmärksamhet vid förebyggande åtgärder för bekämpning av korruption på lokal nivå, framför allt i samband med förfaranden för offentlig upphandling.

32.

Kommittén framhåller också att ytterligare utmaningar kvarstår när det gäller att minska ojämlikheter vad avser hälsa samt ojämlikheter mellan olika regioner och i fråga om en landsbygdsutveckling som omfattar alla.

33.

Regionkommittén gläder sig över att Islands politiska institutioner är stabila samt över den höga kvaliteten på det lokala självstyret, som är fast förankrat i landets rika demokratiska tradition. Den lokala demokratin har nyligen stärkts ytterligare genom en ny lag från januari 2012 som föreskriver ett ännu mer omfattande samråd mellan regeringen och kommunerna.

34.

Kommittén välkomnar att man antagit ett flertal viktiga åtgärder i syfte att stärka de lokala förvaltningarnas budgetar mot bakgrund av den ekonomiska krisen 2008, men påpekar att kapaciteten för utformning och samordning av den ekonomiska politiken fortfarande måste förbättras på lokal och regional nivå, trots denna positiva utveckling. Fördelningen av budgetmedel från central till lokal nivå kräver också en bättre samordning.

35.

ReK välkomnar också att det anordnades en rådgivande folkomröstning om den nya grundlagen den 20 oktober 2012 och att den godkändes med två tredjedelars majoritet. Grundlagen innehåller för första gången ett kapitel om lokal förvaltning.

36.

Regionkommittén är mycket nöjd över att man inrättat en gemensam rådgivande kommitté med ReK, som bygger på det goda samarbetet med Islands kommunförbund, och betonar dessutom att ReK även fortsättningsvis kommer att stödja kapacitetsuppbyggnaden på lokal nivå, t.ex. genom programmet för kommunal förvaltning (LAF).

37.

Kommittén önskar att anslutningsförhandlingarna med Island kan slutföras i vederbörlig ordning och att resultatet läggs fram för de isländska medborgarna, så att de kan fatta ett beslut grundat på korrekt information om det slutliga anslutningsavtal som Island och EU enats om.

38.

Regionkommittén välkomnar den fortsatta processen för decentralisering av förvaltningen, som är en central del av Ohrid-ramavtalet, samt antagandet av programmet för att genomföra decentralisering och lokalt självstyre 2011–2014 och den därtill hörande handlingsplanen.

39.

Kommittén anser att processen för att uppnå målen för decentraliseringen måste påskyndas, och att den största utmaningen ligger i att säkra kommunernas ekonomiska hållbarhet. Andelen moms som överförs till kommunerna har visserligen höjts till 4 %, men det är inte tillräckligt för att de ska kunna fullgöra de uppgifter som delegerats till dem ordentligt.

40.

Kommittén framhåller att det finns begränsade mekanismer för att minska de betydande skillnaderna i tillhandahållandet av offentliga tjänster, och att landsbygdskommuner och små kommuner är särskilt utsatta.

41.

Kommittén är bekymrad över bristen på nödvändig administrativ och ledningsmässig kapacitet för att genomföra EU:s regelverk. Detta visar sig bl.a. när det gäller genomförandet och verkställandet av miljölagstiftningen på såväl nationell som lokal nivå. Det har gjorts mycket få framsteg när det gäller vattenskydd.

42.

Kommittén konstaterar att det bara kan rapporteras begränsade framsteg på området för regionalpolitik och samordning av strukturinstrumenten. Förvaltningen av programmen inom föranslutningsinstrumentet måste förbättras för att säkerställa ett fullständigt utnyttjande av EU-medel i rätt tid.

43.

Kommittén anser att det är viktigt att upprätthålla goda grannskapsrelationer och finna en ömsesidigt accepterad lösning på namnfrågan.

44.

Regionkommittén uppmuntrar de offentliga myndigheterna på olika styresnivåer att samarbeta med organisationerna i det civila samhället, som behöver förstärkas och ges större oavhängighet gentemot all slags politisk påverkan.

45.

ReK uttrycker oro över den politiska och etniska polariseringen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien som riskerar att äventyra stabiliteten i landet och den kraft som behövs för politiska reformer.

46.

Regionkommittén konstaterar att samrådsperioden rörande den nya grundlagen har gett upphov till en mängd diskussioner med det lokala civila samhället och lokalbefolkningen, vilket vi anser vara positivt. Kommittén är dock bekymrad över bristen på öppenhet vad gäller i vilken mån diskussionerna bidragit till utformningen av grundlagen och vilka delar som publicerats på internet, vilket har gjort det mycket svårt för turkiska medborgare och internationella aktörer (inklusive ReK) att följa utvecklingen.

47.

Kommittén beklagar bristen på framsteg vad gäller delegeringen av befogenheter till provinser och lokala organ och är oroad över rapporter om att folkvalda lokala myndigheter och borgmästare har blivit utsatta för hot eller politiskt motiverade rättsliga påföljder. Stadsfullmäktige (som inrättats för att uppmuntra medborgarnas deltagande i lokal-förvaltningen) har i de flesta städer inte utnyttjats effektivt. Dessutom är det faktum att man genom ett lagdekret 2011 på nytt centraliserade befogenheter inom områden som markanvändningsplanering och stadsförnyelse tecken på att man inte tar decentraliserings-processen på tillräckligt allvar. Trots att den turkiska regeringen har lagt ned en del tid på att reformera den offentliga förvaltningen, har detta inte skett på ett sätt som gagnar de lokala och regionala myndigheterna, i synnerhet inte i den sydöstra delen av landet.

48.

Regionkommittén är besviken över att Turkiet fortfarande inte full ut uppfyller sina åtaganden enligt tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EU och Turkiet, och uppmanar Turkiet att genomföra dem till fullo och utan undantag. Kommittén understryker dessutom att ytterligare förseningar kan få konsekvenser för anslutningsprocessen.

49.

Kommittén välkomnar den attitydförändring som rådet visar beträffande ett eventuellt öppnande av kapitel 22 i förhandlingarna som rör "regionalpolitik och samordning av strukturinstrument", och hoppas att denna positiva signal kan leda till att förhandlingarna mellan Turkiet och EU normaliseras.

50.

ReK beklagar att det på alla förvaltningsnivåer fortfarande finns betydande brister vad gäller respekten för religionsfrihet, kvinnors rättigheter, minoriteters – särskilt kurdernas – rättigheter, jämställdhet samt yttrandefrihet och pressfrihet, eftersom detta överskuggar den reforminriktade lagstiftningen.

51.

Kommittén uppmuntrar den dialog som har kommit i gång mellan den turkiska regeringen och företrädarna för kurderna i Turkiet.

52.

Kommittén noterar med tillfredsställelse genomförandet av den positiva agendan i överens-stämmelse med förhandlingsramen och de relevanta slutsatserna från rådet och Europeiska rådet.

53.

Kommittén uttrycker sitt missnöje över avsaknaden av engagemang från Turkiet och andra berörda parter i konflikten för att – inom ramen för FN och FN:s säkerhetsråds resolutioner samt i enlighet med EU:s grundläggande värderingar – finna en godtagbar lösning på den olagliga ockupationen av norra Cypern. Regionkommittén uppmanar dessutom den turkiska regeringen att konkret stödja de förhandlingar som leds av FN:s generalsekreterare och att verka för en helhetslösning av Cypernfrågan genom att omedelbart dra tillbaka sina militära styrkor från Cypern, lösa frågan om bosättarna och gå med på att den avstängda Famagusta-zonen återlämnas till sina rättmätiga invånare i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 550 från 1984.

54.

Vi konstaterar att det å ena sidan införts reforminriktad lagstiftning, men att detta å andra sidan överskuggas av kränkningar av bl.a. pressfriheten och yttrandefriheten.

55.

ReK välkomnar att man inrättat en oberoende ombudsmannafunktion, som bör förverkligas på lämpligt sätt.

56.

Kommittén betonar att mekanismerna för öppenhet, ansvarsskyldighet och deltagande bör stärkas på lokal nivå, och uppmanar till att fortsätta kampen mot korruption, i synnerhet på kommunal nivå.

57.

ReK önskar framhålla att ett fortsatt samarbete på lokal och regional nivå kommer att vara fördelaktigt både för Turkiet och för EU. Vi vill därför återigen framhålla att vi kommer att arbeta för att Regionkommitténs arbetsgrupp med Turkiet uppgraderas till en gemensam rådgivande kommitté.

58.

Regionkommittén välkomnar antagandet av lagen om Montenegros territoriella organisation och ändringen av lagen om lokalt självstyre, som bör stärka förvaltningens öppenhet, effektivitet och ansvarsskyldighet på lokal nivå.

59.

Kommittén påpekar att Montenegro måste stärka sin förvaltningskapacitet i de etablerade strukturerna under föranslutningsinstrumentet och vidta lämpliga steg i syfte att öka utnyttjandekapaciteten av föranslutningsmedlen.

60.

ReK konstaterar att underkvalificerad personal är ett av de största problemen på lokal nivå, vilket gör att det finns en risk för att ansvarsområden som överförs på grundval av decentraliseringsprocessen inte kan utnyttjas.

61.

ReK beklagar att det inte kan noteras några framsteg avseende den sociala tryggheten, att det fortsatt finns problem när det gäller integration av flyktingar, internflyktingar och etniska minoriteter i städerna, och att framstegen inom den förvaltningsmässiga och finanspolitiska decentraliseringen av sociala tjänster fortfarande är begränsade.

62.

Kommittén rekommenderar att man intensifierar insatserna för att förebygga och bekämpa korruption inom identifierade sårbara områden: lokalt självstyre, fysisk planering, offentlig upphandling, privatisering, utbildning och hälso- och sjukvård.

63.

ReK välkomnar inrättandet av Regionkommitténs gemensamma rådgivande kommitté med Montenegro 2012, och hoppas på ett ömsesidigt givande samarbete med myndigheterna under nationell nivå i Montenegro under de kommande åren.

64.

Regionkommittén gläder sig över att den serbiska grundlagen garanterar medborgarna rätten till provinsiellt självbestämmande och lokalt självstyre, men beklagar den stora klyftan mellan principerna i lagstiftningen och genomförandet i praktiken.

65.

Kommittén beklagar att centralregeringens åtgärder (minskade bidrag till de lokala myndigheterna) gör det ännu svårare för de lokala myndigheterna att fullgöra sina uppgifter.

66.

Regionkommittén påpekar att lagstiftningen om kommunal finansiering måste förtydligas och genomföras korrekt för att säkra att den kommunala finansieringen är förutsägbar.

67.

Kommittén beklagar att Serbiens nationella råd för decentraliseringsfrågor fortfarande inte har aktiverat sig och att de lokala myndigheterna inte i tillräcklig grad har hörts i beslutsprocessen vad gäller utarbetandet av ny lagstiftning eller ändringar av befintliga lagar som har konsekvenser på lokal nivå.

68.

ReK konstaterar att administrations- och förvaltningskapaciteten på lokal nivå är svag och att det finns betydande skillnader mellan kommunerna. Kommittén beklagar att lagen om tjänstemän inte gäller anställda vid lokala myndigheter.

69.

Kommittén välkomnar framstegen på området för regionalpolitik och samordning av strukturfonderna. Kommittén konstaterar att Serbien har avslutat de förberedande faserna av en decentraliserad förvaltning av föranslutningsinstrumentet på fyra områden, och påpekar att man fortfarande måste säkerställa en lämplig genomförandekapacitet framför allt genom att utarbeta en stabil projektplanering som bygger på relevanta strategier.

70.

Regionkommittén välkomnar att det civila samhället spelar en viktig roll i landets sociala, ekonomiska och politiska liv och medverkar till att demokratiska värden framhålls. Det civila samhället är även viktigt på lokal nivå och inom ramen för beslutsfattandet.

71.

Regionkommittén gläder sig över Albaniens framsteg när att det gäller att uppfylla de politiska kriterierna för EU-medlemskap. Det är positivt att den politiska dialogen mellan regeringen och oppositionen har förbättrats. Vi understryker att det är ytterst viktigt att parlamentsvalet 2013 förlöper smidigt, vilket är en förutsättning för att grundläggande demokratiska institutioner ska kunna fungera väl. De offentliga myndigheterna i Albanien bör öka sina ansträngningar för att främja och genomföra de reformer som är nödvändiga inför anslutningen, särskilt på områdena mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen, skydd av minoriteter och egendomsrätt, kampen mot korruption och organiserad brottslighet samt strävan efter en konstruktiv migrationspolitik.

72.

Kommittén noterar kommissionens analyser om att inga framsteg har gjorts vad gäller reformen av den territoriella förvaltningen. Lagen om fysisk planering från 2009 har genomförts mycket långsamt. Klyftan mellan regionerna tycks också växa med avseende på deras ekonomiska och sociala utvecklingspotential. Detta måste åtgärdas omedelbart.

73.

ReK konstaterar att de små lokala förvaltningsenheterna i många fall inte är ekonomiskt bärkraftiga. Det lokala beslutsfattandet är inte öppet, och organisationer i det civila samhället och andra berörda parter rådfrågas inte.

74.

Kommittén påpekar att när det gäller finansiering, i synnerhet inkassering av skatter, har de lokala myndigheterna inte upplevt några framsteg under 2011. Vi vill även framhålla behovet av kapacitetsuppbyggnad för att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna förvalta budgetinkomster, övervaka hur systemen fungerar i praktiken och kontrollera medlen från föranslutningsinstrumenten.

75.

ReK välkomnar utnämningen av en ombudsman och uppmanar den albanska regeringen att ställa tillräckliga medel till detta organs förfogande.

76.

ReK påpekar att det finns uppmuntrande tecken på att den djupa politiska klyftan, som förhindrat politiska reformer under en rad år, tycks minska. Vi vill därför uppmuntra de två sammanslutningar som representerar myndigheterna under nationell nivå (Albaniens sammanslutning av lokala myndigheter och Albaniens kommunförbund) att fördjupa sitt samarbete i alla viktiga frågor och undvika negativa effekter för den lokala och regionala representationen i landet.

77.

Kommittén betonar att de små framstegen på området för regionalpolitik och samordning av strukturfonderna är välkomna, men att mycket återstår att göra.

78.

Regionkommittén är medveten om att Bosnien och Hercegovina fortfarande är ett land med ett internationellt förvaltnings- och säkerhetssystem, vilket har betytt att inte ens de centrala nationella institutionerna – för att inte tala om de lokala och regionala myndigheterna – för närvarande har full kontroll över den politiska och lagstiftningsmässiga processen.

79.

Kommittén påpekar att den aktuella politiska situationen i Bosnien och Hercegovina på ett negativt sätt påverkar landets möjligheter att tala med en röst i EU-frågor. Kommittén konstaterar dessutom att det politiska och institutionella dödläget gör att Bosnien och Hercegovina inte kan uppfylla sina förpliktelser i fråga om lokalt självstyre och regional autonomi, vilket betyder att "det lokala självstyrets funktion har skadats allvarligt", och att detta "förhindrar varje form av decentralisering i landet". Den tilltagande fragmenteringen av landet och kommunerna på etniska grunder ökar bristen på förtroende för de lokala myndigheterna.

80.

Kommittén beklagar att det komplicerade förvaltningssystemet och det institutionella dödläget innebär att lagstiftningen inte är ordentligt standardiserad beträffande de bosniska entiteterna, vilket får negativa konsekvenser särskilt för brådskande frågor, exempelvis bekämpningen av människohandel.

81.

Regionkommittén anser att man bör skapa en samordningsmekanism mellan de olika styrelsenivåerna för att EU-lagstiftningen ska omsättas, genomföras och upprätthållas så att landet kan tala med en röst i EU-frågor och på lämpligt sätt utnyttja föranslutningsmedel.

82.

ReK konstaterar att kommissionen i sin rapport berömmer lagstiftningen om entiteter för att den i stort sett är i linje med Europarådets stadga om lokalt självstyre, vilket i sig måste anses som positivt. Det ska dock påpekas att Bosnien och Hercegovina inte har undertecknat det tilläggsprotokoll till stadgan som handlar om medborgarnas rätt att delta i lokalförvaltningens angelägenheter.

83.

ReK stöder decentraliseringen av rättsväsendet, men beklagar att det enbart gjorts ringa framsteg inom reformen av den offentliga förvaltningen, där problemet för tillfället ser ut att vara en dålig samordning mellan de olika förvaltningsnivåerna och bristande acceptans för reformerna i samhället.

84.

Kommittén välkomnar alla initiativ till ett bättre skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och framför allt antagandet av ändringen av Sarajevo kantons författning i linje med Europadomstolens stora kammares dom i Sejdić-Finci-målet som ger etniskt odeklarerade och etniska minoriteter möjlighet att bilda sina egna intressegrupper i församlingen, och uppmanar alla myndighetsnivåer i Bosnien och Hercegovina att anta motsvarande ändringar.

85.

Kommittén ser positivt på att lokalvalet i oktober 2012 var väl förberett och genomfördes på ett korrekt sätt i enlighet med Europarådets och det internationella samfundets standarder för demokratiska val, även om valadministrationen på lokal nivå är starkt politiserad.

86.

ReK noterar med tillfredsställelse att det civila samhällets utveckling fortsätter att stödjas av faciliteten för det civila samhället, en EU-organisation som inrättades 2008 för att stödja organisationer i det civila samhället, genom ett projekt för förstärkning av den lokala demokratin.

87.

Regionkommittén välkomnar de betydande decentraliseringsframsteg som gjorts under de senaste åren och de insatser som ministeriet för lokalförvaltning har gjort för att säkerställa en effektivare övervakning av de lokala förvaltningsstrukturerna, men anser att insatserna för att genomföra decentralisering, såsom att stärka den kommunala förvaltningen, bör fortsätta.

88.

Kommittén konstaterar med tillfredsställelse att Kosovo har ett avancerat lokalt förvaltnings-system som ger medborgarna möjlighet att delta i den lokala beslutsprocessen. Detta visar sig i att medborgarna i Kosovo i huvudsak är nöjda med sina lokala myndigheter och med hur dessa utövar sina befogenheter.

89.

Vi uppmanar Kosovo att tydligt visa att man strävar efter att bekämpa korruption och organiserad brottslighet.

90.

Kommittén rekommenderar att man på lokal nivå använder faktabaserade planeringsprocesser för att hantera förvaltningsfrågor och budgetfrågor. De kommunala myndigheterna behöver skräddarsydd handledning för att stärka sin förvaltningskapacitet.

91.

ReK inser att de nyligen inrättade kommunerna med serbisk majoritet står inför särskilda utmaningar på grund av sin ringa storlek och att de behöver ytterligare stöd från central nivå för att säkerställa hållbarheten.

92.

ReK uppmanar alla berörda parter att hitta konstruktiva lösningar på de särskilda utmaningar som rör decentraliseringsprocessen i norra Kosovo i syfte att kunna erbjuda medborgarna tjänster av hög kvalitet.

93.

Kommittén framhåller att Kosovo enligt ett stabiliserings- och associeringsavtal måste respektera och genomföra de demokratiska förvaltningsprinciperna genom tillräckligt väl-fungerande och effektivare verkställande organ på alla förvaltningsnivåer.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/35

—

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande om att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential och värdesätter att kommissionen förespråkar innovativa tekniska lösningar. Vi instämmer i att datormolnens potential sträcker sig längre än de tekniska framstegen inom informationstekniken, eftersom den kan ge positiva effekter på arbetsmarknaden, främja lika möjligheter och skapa arbetstillfällen.

—

Ett av de största hindren för användning av molnbaserade datortjänster inom den offentliga och privata sektorn är osäkerhet om vilka lagar och bestämmelser man ska vara uppmärksam på när man väljer en molnlösning, t.ex. nationell och europeisk lagstiftning om skydd av personuppgifter, social- och hälsolagstiftning, bokföringsbestämmelser m.m. Samtidigt medför det också vissa utmaningar och risker vad gäller dataskydd, något som också bör tas upp.

—

Vi stöder de tre nyckelåtgärder som kommissionen föreslår, men anser att de bör kompletteras med konkreta åtgärder som rör utveckling av användarnas kunskaper, eftersom detta kommer att stimulera efterfrågan på marknaden och således bidra till att stärka Europas ställning i den globala konkurrensen, minska asymmetrin i fråga om risker mellan konsumenter och tjänsteleverantörer och främja en jämnare fördelning mellan dem av de fördelar som denna nya teknik medför. Dessa konkreta åtgärder bör också inriktas på att främja it-utbildning och it-kultur.

—

Kommissionen bör vidta åtgärder för att göra de datormoln som redan finns eller som håller på att byggas upp på nationell, regional och eventuellt lokal nivå sammankopplingsbara och interoperabla genom att utnyttja möjligheterna till standardisering. I detta sammanhang bör särskild tonvikt läggas vid kompatibilitet mellan de förvaltningsregister som nämns ovan.

Föredragande

Gábor BIHARY (HU–PSE), ledamot av Budapests stadsdfullmäktige

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa

COM(2012) 529 final

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande om att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential och värdesätter att kommissionen förespråkar innovativa tekniska lösningar. Vi instämmer i att datormolnens potential sträcker sig längre än de tekniska framstegen inom informationstekniken, eftersom den kan ge positiva effekter på arbets-marknaden, främja lika möjligheter och skapa arbetstillfällen.

2.

Kommittén understryker samtidigt behovet av att beakta vilka effekter denna nya teknik kan få för de mindre gynnade regionerna och grupperna i samhället och därigenom de eventuella negativa konsekvenserna för den sociala och territoriella sammanhållningen. En sådan riskfaktor skulle t.ex. kunna vara asymmetrin mellan lokala och globala aktörer när det gäller de fördelar som följer av ett bättre marknadstillträde.

3.

Ett av de största hindren för användning av molnbaserade datortjänster inom den offentliga och privata sektorn är osäkerhet om vilka lagar och bestämmelser man ska vara uppmärksam på när man väljer en molnlösning, t.ex. nationell och europeisk lagstiftning om skydd av person-uppgifter, social- och hälsolagstiftning, bokföringsbestämmelser m.m. Samtidigt medför det också vissa utmaningar och risker vad gäller dataskydd, något som också bör tas upp.

4.

ReK beklagar att strategierna för den offentliga sektorn och det föreslagna partnerskapet för molntjänster inte fullt ut beaktar de lokala och regionala myndigheterna, trots att verksamheten hos många av dem skulle kunna ge nyttiga lärdomar och utgöra exempel på bästa praxis inom ramen för strategin. Inte heller beaktas det att vissa lokala och regionala myndigheter i egenskap av tjänsteleverantörer bidrar till uppbygganden och driften av infrastrukturen för molnbaserade datortjänster.

5.

Om Europa ska kunna göra meningsfulla framsteg inom molnbaserade datortjänster krävs det samordnade insatser där alla styresnivåer deltar.

6.

För att de europeiska företagen ska kunna fullgöra den roll de anförtros i genomförandet av strategin för att göra Europa till en spjutspets är det viktigt att skapa olika former av stöd med tanke på den internationella konkurrensen.

7.

Det är viktigt att hållbarhetsaspekten generellt beaktas i samband med införandet av molnbaserade datortjänster, med tanke på att ett bättre utnyttjande av it-verktygens kapacitet gör att resurserna kan användas mer effektivt. På detta område måste strategin emellertid omfatta aktiva åtgärder beträffande indirekta effekter och t.ex. syfta till en ökning av andelen förnybar energi i den energi som används för molnbaserade datortjänster.

8.

Vi påpekar att det är en lång väg mellan principen om ett ”supermoln” och ett förverkligande och en tillämpning som frigör hela dess potential, och att ett viktigt verktyg för att nå dit är förbättrade konsumentkunskaper genom att utveckla utbildningen och it-kulturen.

9.

Kommittén är bekymrad över att man i meddelandet inte på ett ändamålsenligt sätt behandlar kopplingen mellan den föreslagna strategin och andra frågor såsom faktisk datasäkerhet, upphovsrättslagstiftning och utveckling av datatillgänglighet och dataportabilitet.

10.

Utvecklingen av molnbaserade datortjänster skulle kunna påskyndas när de åtgärder som krävs för den digitala agendan väl har genomförts. Konsumenter använder redan olika molnbaserade datortjänster som leverantörer erbjuder som en del av de affärsmodeller som slutanvändarna efterfrågar, men det har visat sig att de som använder denna teknik vårdslöst och utan tillräckliga kunskaper kan få betala priset för det, just eftersom det finns brister i dataskyddet och användarna saknar tillräckliga kunskaper.

11.

Vi stöder de tre nyckelåtgärder som kommissionen föreslår, men anser att de bör kompletteras med konkreta åtgärder som rör utveckling av användarnas kunskaper, eftersom detta kommer att stimulera efterfrågan på marknaden och således bidra till att stärka Europas ställning i den globala konkurrensen, minska asymmetrin i fråga om risker mellan konsumenter och tjänsteleverantörer och främja en jämnare fördelning mellan dem av de fördelar som denna nya teknik medför. Dessa konkreta åtgärder bör också inriktas på att främja it-utbildning och it-kultur.

12.

Regionkommittén ställer sig bakom kommissionens förslag om en standardiseringsprocess, men beklagar att denna inte baseras på en passade rättslig och organisatorisk ram.

13.

Det är viktigt att den föreslagna standardiseringsprocessen kompletteras med konkreta åtgärder för att möjliggöra identifiering i molnet, t.ex. när det gäller sammankoppling av offentliga myndigheters register.

14.

Vi är bekymrade över att kommissionen i sitt förslag inte i tillräcklig utsträckning beaktar de tjänster som redan nu erbjuds inom den offentliga sektorn och på marknaden och inte heller de strukturer och den infrastruktur för tjänster som de har möjliggjort.

15.

ReK framhåller att en av orsakerna till den bristande tilltron till datormoln är avsaknaden av reglering när det gäller dataportabilitet, med de brister som detta medför.

16.

Vi vill rikta uppmärksamheten mot behovet av att i fråga om standardisering och certifiering tydligare ange vilka instanser som ska godkänna certifieringsorgan och hur detta ska gå till, och av att besluta huruvida det är medlemsstaterna eller EU som ska utforma certifierings-reglerna.

17.

Det är betydelsefullt att kommissionen vill reglera avtalen mellan tjänsteleverantörer och användare, och särskilt införa begränsningar för tjänsteleverantörer på grund av möjligheterna till missbruk av dominerande ställning.

18.

Kommittén påpekar att även om användare av användarvänlighetsskäl efterfrågar tillämpningar med ett enda inloggningsförfarande, får uppfyllandet av sådana önskemål inte ske på bekostnad av säkerheten, särskilt när det gäller finansiella transaktioner. Dessa frågor måste regleras inom en nära framtid.

19.

Vi vill rikta uppmärksamheten mot att en stor del av farorna i cyberrymden skulle kunna undanröjas genom ett effektivt identifieringssystem som ger användarna möjlighet att tydligt fastställa identiteten på cyberrymdsaktörerna.

20.

ReK påpekar att molnet redan i dag erbjuder utmärkta möjligheter till spridning av audiovisuell kultur, men att frågan om upphovsrätt och innehållskopiering ännu inte är löst.

21.

Kommittén välkomnar fastställandet av gemensamma riktlinjer för dataskydd, eftersom det är en central fråga vid användning av molnbaserade datortjänster. Vi beklagar dock att kommissionen inte behandlar frågan om elektronisk betalning och fakturering, som emellertid är ofrånkomlig i samband med användning av molnbaserade datortjänster i affärssyfte.

22.

Scenarierna för utvärdering av de tjänster som är tillgängliga genom datormoln måste göras mer detaljerade, och denna utvärdering måste ingå i tjänsteavtalen.

23.

Regionkommittén välkomnar idén om ett europeiskt partnerskap för molntjänster.

24.

Kommittén stöder den internationella dialogen om molnbaserade datortjänster och anser att det är viktigt att framhålla att det mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom denna sektor krävs en global harmonisering, både rättsligt och tekniskt, av de strategier som har utvecklats eller håller på att utformas.

25.

Kommittén varnar för riskerna vad gäller skyddet för personuppgifter när datormolnsservrar är placerade utanför EU.

26.

Kommissionen bör vidta åtgärder för att göra de datormoln som redan finns eller som håller på att byggas upp på nationell, regional och eventuellt lokal nivå sammankopplingsbara och interoperabla genom att utnyttja möjligheterna till standardisering. I detta sammanhang bör särskild tonvikt läggas vid kompatibilitet mellan de förvaltningsregister som nämns ovan.

27.

Kommittén anser att dialog med de standardiseringsorgan som också ägnar sig åt molnbaserade datortjänster (t.ex. ISO och ETSI) är viktig.

28.

Regionkommittén ser positivt på att kommissionen fäster särskild vikt vid anpassningen av offentliga tjänster till tjugohundratalets krav, men vill ändå framhålla att det även här krävs snabba insatser för att hantera problemet med den digitala klyftan.

29.

ReK vill fästa uppmärksamhet vid att den digitala klyftan kan överbryggas endast med hjälp av målinriktad utbildning. I ett kunskapssamhälle är tekniskt kunnande grunden för möjligheterna att tillägna sig och sprida ny teknik.

30.

Tjugohundratalets EU-medborgare måste kunna tillägna sig och på ett effektivt sätt använda den teknik som står till deras förfogande. Ett bra sätt att lyckas med detta skulle vara att t.ex. bygga vidare på de möjligheter som erbjuds av det europeiska datakörkortet.

31.

Vi framhåller att det med datormoln redan nu är tekniskt möjligt att ge bred spridning åt e-lärande. Det är nödvändigt att ta upp lagstiftnings- och upphovsrättsfrågor för att säkerställa framsteg på detta område.

32.

Kommissionen bör stödja den offentliga sektorn när det gäller att fastställa principer för tilldelning av kontrakt, men anser att det i mindre utvecklade regioner är viktigt att detta stöd inte begränsas till utarbetandefasen utan också omfattar den finansiering som krävs för genomförandet.

33.

Det är omöjligt att utnyttja datormolnens potential om man inte samtidigt utvecklar den inre marknaden för telekommunikationstjänster, något som förutsätter EU-åtgärder när det gäller avgifter för tjänster för datautbyte vid roaming.

34.

Det är nödvändigt att precisera vilka förvaltningstjänster som ovillkorligen måste ingå i det europeiska datormolnet, till exempel när det gäller identifiering.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/39

—

Med decentralisering avser Regionkommittén alla åtgärder på politisk nivå som stärker de regionala och lokala myndigheternas roll i det nationella och europeiska beslutsfattandet och som leder till att befogenheter överförs från nationell nivå till de regionala och lokala myndigheterna.

—

Regionkommittén är övertygad om att funktionsdugliga regionala och lokala myndigheter och en effektiv decentralisering måste grunda sig på principerna om subsidiaritet, proportionalitet och flernivåstyre.

—

Regionkommittén är övertygad om att subsidiariteten som politisk och rättslig princip är en avgörande drivfjäder för decentralisering, eftersom detta innebär att befogenheter kan överföras till den nivå där de kan genomföras mest effektivt.

—

Regionkommittén konstaterar att den ekonomiska och finansiella krisen i många länder har visat sig vara en katalysator för reformer och förändringar, genom att regionala och lokala myndigheter i vissa länder har genomgått en territoriell omstrukturering och genom att maktstrukturernas institutionella organisation delvis också har förändrats kraftigt.

—

Regionkommittén hänvisar till att en sammanhängande decentraliseringsprocess bara kan lyckas om överföringen av befogenheter till de regionala och lokala myndigheterna åtföljs av motsvarande tilldelning av finansiella medel.

—

Regionkommittén konstaterar att regioner som i huvudsak finansierar sig med egna medel hanterar de finansiella medel som de disponerar över med större ansvarskänsla. Till följd av detta har de en sundare ekonomi, och kommittén uppmuntrar därför medlemsstaterna att i så stor utsträckning som möjligt omvandla transfereringar till egna finansiella medel.

—

Regionkommittén framhäver det positiva sambandet mellan decentralisering och en lyckad och hållbar europeisk regionalpolitik.

—

Regionkommittén betonar att en vision för Europa absolut måste omfatta den regionala och lokala nivån, eftersom EU:s legitimitet bland annat grundar sig på den regionala och lokala nivåns legitimitet.

—

Regionkommittén rekommenderar samarbete mellan alla styrelsenivåer för att finna en varaktig lösning på den europeiska statsskuldskrisen. Vi anser därför att de regionala och lokala myndigheterna som likaberättigade parter måste involveras i arbetet med att utarbeta europeiska och nationella reformplaner.

Föredragande

Franz Schausberger (AT–PPE), delstaten Salzburgs representant i Regionkommittén

Referensdokument

1.

Med decentralisering avser Regionkommittén alla åtgärder på politisk nivå som stärker de regionala och lokala myndigheternas roll i det nationella och europeiska beslutsfattandet och som leder till att befogenheter överförs från nationell nivå till de regionala och lokala myndigheterna.

2.

Regionkommittén konstaterar att EU:s medlemsstater inte har någon skyldighet att i sin institutionella uppbyggnad bestämma sig för ett visst sätt att decentralisera eller överföra befogenheter till olika styrelsenivåer eller låta dessa dela på dem. Kommittén vill dock tydligt hänvisa till att EU framför allt i EU-fördraget (artikel 4.2) framhåller sin respekt för det regionala och lokala självstyret.

3.

Regionkommittén framhåller att genomförandet på många politikområden blir betydligt mer effektivt om det sker på regional eller lokal nivå, både ur kostnadssynpunkt och med tanke på kvaliteten på tjänsten och närheten till medborgarna.

4.

Regionkommittén framhåller vikten av att EU-medborgarna identifierar sig med sina regioner och städer, som framför allt fungerar som motvikt till en allt större internationalisering och därmed anonymisering av arbetsmarknaderna och de ekonomiska förhållandena.

5.

Regionkommittén är övertygad om att decentraliseringen och de regionala och lokala institutioner som berörs av den i stor utsträckning bidrar till att de ekonomiska och sociala klyftor som finns mellan Europas regioner minskar och att man på så sätt kan minska de negativa konsekvenserna av utflyttningen från de fattiga regionerna till storstadsområdena samt utvandringen från en medlemsstat till en annan, som har en dämpande inverkan på arbetsmarknaden.

6.

Regionkommittén är tacksam för de värdefulla bidragen och expertutlåtandena från Europarådets kommunalkongress och från de olika intressegrupper som bidrog i samrådet.

7.

Regionkommittén bekräftar att den som företrädare för de regionala och lokala myndigheterna i EU:s lagstiftningsprocess och beslutsfattande har ett ansvar för att övervaka tillämpningen av subsidiaritetsprincipen och ett starkt intresse av att regelbundet undersöka hur det står till med decentraliseringen i EU och utvidgningsländerna.

8.

Regionkommittén förklarade sina planer på att noggrant övervaka decentraliseringsprocessen i medlemsstaterna och utvidgningsländerna i det yttrande som den nyligen antog om ”Att utveckla en europeisk kultur präglad av flernivåstyre: Uppföljning av Regionkommitténs vitbok”.

9.

Regionkommittén stärks i sin uppfattning av att det vid Europeiska samarbetsorganisationen för kommunala och regionala myndigheter (CEMR) och Europarådets kommunalkongress pågår ett ingående systematiskt arbete kring denna fråga. Kommittén planerar att utnyttja resultaten från båda organisationerna i sitt arbete.

10.

Regionkommittén påminner om att dess senaste yttrande i frågan härrör från den 7 juli 2005 och att det sedan dess har inträffat viktiga institutionella, politiska och rättsliga förändringar och utvecklingstendenser på decentraliseringens område i EU.

11.

Lissabonfördraget från 2009 har lett till att subsidiaritetsprincipen har stärkts, att regionernas och kommunernas identitet har förankrats i fördraget, att ReK har stärkts och att flera medlemsstater därigenom i sin tur har uppmuntrats att genomföra eller planera institutionella reformer för att öka decentraliseringen eller stärka de regionala och lokala nivåerna.

12.

Regionkommittén konstaterar alltså att decentraliseringen under de senaste åren rent generellt har ökat i de flesta staterna. Kommittén är emellertid mycket oroad över att trenderna går i motsatt riktning i vissa medlemsstater, där de lokala och regionala myndigheternas finansiella autonomi eller det lokala självstyret har begränsats kraftigt.

13.

Regionkommittén konstaterar dock också att den finansiella och ekonomiska kris och den statsskuldkris som uppstod 2009 respektive 2010 har inverkat negativt på stärkandet av decentraliseringen, att förhållandet mellan nationalstaterna och EU-institutionerna har förändrats och att detta också har påverkat den regionala och lokala nivån.

14.

Regionkommittén ser i detta sammanhang med glädje på att idén om flernivåstyre – inte minst på ReK:s initiativ – har vunnit insteg i den europeiska politiska diskussionen, och att detta också kan motverka möjligt negativa tendenser när det gäller decentraliseringen.

15.

Regionkommittén måste framhålla att omvandlingsprocessen på decentraliseringens område inte har slutförts helt i vissa av de medlemsstater som har anslutit sig till EU sedan 2004. Kommittén är därför medveten om att framför allt vissa av dessa länder och staterna i det östliga partnerskapet står inför stora utmaningar för att en välmående social och ekonomisk utveckling ska kunna fortsätta.

16.

De senaste utvidgningarna har visat att både de nationella regeringarna och EU-institutionerna ställs inför stora utmaningar och problem när de ska genomföra EU:s politik och de nödvändiga reformerna, vilket i slutändan också påverkar medborgarna, om de inte i tillräcklig utsträckning involverar de regionala och lokala myndigheterna i integrations-processen.

17.

Regionkommittén konstaterar med glädje att en övervägande majoritet av Europarådets medlemmar och alla EU:s medlemsstater har ratificerat Europarådets stadga om kommunalt självstyre sedan denna antogs 1985. Syftet med denna är att trygga och stärka det lokala självstyret i Europa på grundval av principerna om demokrati, närhet till medborgarna och decentralisering.

18.

Regionkommittén har välkomnat och uttryckt sitt stöd för Europarådets initiativ till en europeisk stadga för regional demokrati och det utkast som kongressen lade fram 2008 i syfte att förklara de viktigaste principerna för den regionala demokratin i Europa. Kommittén beklagar att detta initiativ stoppades av ett antal medlemmar i Europarådet, men ställer sig positiv till att de ministrar som ansvarar för regional och lokal förvaltning åtminstone antog en referensram för regional demokrati år 2009.

19.

Regionkommittén konstaterar med stort intresse att följderna av den pågående finansiella och ekonomiska krisen också har medfört ett ökat intresse i samhällsdebatten för befogenhets-fördelningen på nationell och europeisk nivå och framför allt för frågan om en decentralisering av skattesystemet – många gånger under det felaktiga antagandet att de regionala och lokala nivåernas agerande är en av de faktorer som står i vägen för budgetmålen på nationell nivå, trots att huvudansvaret för krisen ligger på den nationella nivån.

20.

Regionkommittén konstaterar med oro att den finansiella kris som bröt ut 2009 har växt ut till att bli en statsskuldskris som utgör en stor fara för realekonomin i regionerna och städerna och även inverkar negativt på den sociala strukturen i medlemsstaterna.

21.

Regionkommittén ser med oro på situationen för det regionala och lokala självstyret i vissa EU-länder på grund av de reformer som genomförs för att rationalisera den regionala och lokala förvaltningen och göra den mer bärkraftig. I många medlemsstater har de förhärskande ekonomiska kriterierna under den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen underminerat den regionala och lokala förvaltningens demokratiska fundament och varit till stor skada för det regionala och lokala självstyret.

22.

Regionkommittén motsätter sig kategoriskt tendensen i vissa medlemsstater att använda den ekonomiska krisen och skuldkrisen och de sparåtgärder som krävs i hela Europa som förevändning för en ytterligare centralisering av befogenheterna, för en decentralisering utan nödvändiga finansiella medel och för en förenkling, en minskning eller till och med ett avskaffande av de regionala och lokala strukturerna, vilket i slutändan leder till att den regionala och lokala demokratin försvagas, en tendens som grundar sig på det felaktiga antagandet att samhällstjänster blir mer kostnadseffektiva om de flyttas upp på nationell nivå.

23.

Eftersom de lokala myndigheterna är den instans som befinner sig närmast allmänheten anser kommittén att det är de som bäst känner medborgarnas behov och som på bästa sätt kan definiera och svara på dessa behov under en krisperiod.

24.

Regionkommittén motsätter sig kategoriskt en sådan politik, eftersom den strider mot den europeiska subsidiaritetsprincipen. Enligt denna ska politiska beslut och lagstiftningsbeslut fattas på den nivå som är lämpligast för att uppnå de mål som eftersträvas och så nära medborgarna som möjligt.

25.

Regionkommittén konstaterar en parallell utveckling i de länder som håller på att förbereda sig för EU-anslutning och i de länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken.

26.

Regionkommittén konstaterar att man med ledning av ekonomiska argument som motiveras av finans- och skuldkrisen mycket ofta framställer kommunsammanslagningar som ett sätt att sänka kostnader, men att detta inte alltid baseras på tillräckliga studier och analyser. Vi inser emellertid också att kommunsammanslagningar kan utgöra ett ändamålsenligt verktyg i vissa regioner, exempelvis till följd av demografiska förändringar.

27.

I dessa diskussioner får man inte glömma att detta också leder till att närheten till medborgarna och den lokala demokratin kan bli lidande och att man borde prioritera möjligheterna till mellankommunalt samarbete och gränsöverskridande lokalt samarbete för att spara kostnader. Att avskaffa kommuner genom sammanslagningar är en åtgärd som bör övervägas med särskild omsorg – det kan t.ex. vara ett ändamålsenligt verktyg i regionerna till följd av demografiska förändringar. När det gäller det mellankommunala samarbetet ser Regionkommittén med oro på kommissionens bemödanden att via riktlinjer som går längre än EU-domstolens rättspraxis göra det svårare att utföra gemensamma uppgifter i samarbete mellan flera kommuner.

28.

Regionkommittén framhåller i detta sammanhang vikten av vänorter, de europeiska nätverken av städer och regioner, de bilaterala och multilaterala europeiska programmen för territoriellt samarbete samt den positiva betydelse som de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete (EGTS) har. Dessa underlättar i hög grad det gränsöverskridande samarbetet mellan regioner och kommuner på relevanta politikområden, t.ex. tjänster av allmänt intresse, transporter och miljöskydd.

29.

Regionkommittén noterar i rapporter som publicerats på senare tid att tre av EU:s 27 medlemsstater formellt sett har en federal struktur, att en medlemsstat nästan är federal, att de övriga karakteriseras som enhetsstater i mycket olika varianter och att vissa trots sin formellt enhetliga struktur uppvisar en heterogen territoriell organisation (ett asymmetriskt system). Kommittén konstaterar att elva medlemsstater bara har en, nio stater två och sju stater tre nivåer av regionalt och lokalt självstyre.

30.

Regionkommittén konstaterar med stort intresse att den ekonomiska och finansiella krisen i många länder har visat sig vara en katalysator för reformer och förändringar, genom att regionala och lokala myndigheter i vissa länder har genomgått en territoriell omstrukturering och genom att maktstrukturernas institutionella organisation delvis också har förändrats kraftigt. Förändringarna går dock inte alltid i riktning mot en stärkt decentralisering.

31.

Regionkommittén hänvisar till de studier som den har beställt och som innehåller en bild av den nuvarande situationen när det gäller decentraliseringen och befogenhetsfördelningen i medlemsstaterna.

32.

Regionkommittén är övertygad om att funktionsdugliga regionala och lokala myndigheter och en effektiv decentralisering måste grunda sig på principerna om subsidiaritet, proportionalitet och flernivåstyre.

33.

Det är ytterst viktigt att styrelse- och förvaltningsarbetet på regional och lokal nivå sköts av organ som är demokratiskt valda, har heltäckande representativitet och avlägger räkenskap för sina medborgare. Den närhet till medborgarna som detta leder till i politiken visar den regionala och lokala demokratins mervärde. Goda styrelseformer och insyn stärker nämligen de regionala och lokala institutionernas legitimitet och ansvarighet och förtroendet för dem.

34.

Beslutet om att inleda reformer för decentralisering av befogenheter och finansiella medel måste absolut återspegla medborgarnas och de regionala och lokala gemenskapernas konkreta föreställningar och krav. Folkomröstningar skulle dock kunna genomföras – i enlighet med medlemsstatens konstitution – om de planerade åtgärderna anses tillräckligt viktiga.

35.

Regionkommittén konstaterar med glädje att den europeiska integrationen på ett avgörande sätt har bidragit till den regionala och lokala decentraliseringen. Den decentralisering som just nu pågår eller diskuteras i utvidgningsländerna och länderna i det östliga partnerskapet kan i stor utsträckning bidra till att dessa länder lättare och snabbare anpassar sig till EU:s regelverk och i slutändan bättre kan fullgöra de skyldigheter som ett EU-medlemskap medför.

36.

Regionkommittén hänvisar vidare till att den regionala och lokala demokratin indirekt erkänns genom EU-fördragen (artikel 10 i EU-fördraget, artikel 20.2 i EUF-fördraget och artikel 40 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna). Detta visar att EU, även om det i princip ställer sig neutralt till medlemsstaternas institutionella uppbyggnad, betraktar den regionala och lokala demokratin som en av grundvalarna för sin egen legitimitet.

37.

Regionkommittén uppmanar i detta sammanhang alla EU-medlemsstater som inte redan har gjort det att förankra sina regionala och lokala myndigheter i en lämplig rättslig ram på så hög nivå som möjligt (om möjligt på grundlagsnivå).

38.

Regionkommittén har inte som mål att skapa rent statistiska regionala enheter utan att skapa regionala och lokala nivåer med politiskt och administrativt självstyre, eftersom dessa nivåer är betydligt bättre på att genomföra de åtgärder och rättsakter som EU beslutar om.

39.

Regionkommittén delar bl.a. Europarådets kommunalkongress uppfattning att antalet decentraliserade enheter i de europeiska länderna också borde återspegla den geografiska storleken på landet i fråga, och hänvisar till det s.k. Salernomanifestet från Arco Latino-förbundet från 2012, som innehåller värdefulla rekommendationer angående utveckling av mellannivåer i förvaltningen i framtiden.

40.

Regionkommittén verkar för att EU-institutionerna ska stödja decentraliseringen, som i linje med EU:s motto ”Förenade i mångfalden” är en avgörande faktor för främjandet av den kulturella mångfalden och för att stärka de lokala och regionala myndigheternas känsla av europeisk tillhörighet.

41.

Regionkommittén hänvisar i detta sammanhang till de viktiga företräden som decentraliserade styrelse- och förvaltningsstrukturer har, t.ex. en bättre bedömning av medborgarnas krav och önskemål, (medverkan i) utformning av en politik som kan bidra till att främja hållbar och konkurrenskraftig tillväxt, en sund ekonomisk förvaltning och investeringar på regional och lokal nivå, stärkt autonomi och stärkt regional och lokal demokrati.

42.

Regionkommittén betonar ständigt att de regionala och lokala myndigheterna och de aktörer som ansvarar för genomförandet av EU-politiken på regional och lokal nivå enligt principerna om goda styrelseformer och bättre lagstiftning i ett så tidigt stadium som möjligt måste involveras ännu mer aktivt och effektivt i arbetet med att utforma och genomföra EU:s politik och rättsakter.

43.

Regionkommittén betraktar i detta sammanhang det faktiska genomförandet av överens-kommelsen om samarbete mellan kommissionen och ReK som ett viktigt och absolut nödvändigt medel för en sådan medverkan.

44.

Regionkommittén uppmanar därför återigen de medlemsstater där det finns regionala myndigheter med lagstiftningsbefogenheter att skapa de mekanismer som krävs för att deras regionala myndigheter ska kunna delta i EU:s beslutsförfaranden i frågor som berör dem. Detta borde inte bara gälla för regionala parlament, som bör ingripa vid överträdelser av subsidiaritetsprincipen inom ramen för systemet för tidig varning, utan också för regionala regeringar, som bör involveras i arbetet med att utforma nationella ståndpunkter i rådet eller som bör ingå i nationella delegationer.

45.

Regionkommittén påminner om att man med flernivåstyre ser till att alla styrelse- och förvaltningsnivåer samarbetar när de utövar sina befogenheter och fattar beslut. Subsidiariteten och flernivåstyret går därigenom hand i hand med ett starkt regionalt och lokalt självstyre.

46.

Regionkommittén påminner också om att man i Lissabonfördraget för första gången uttryckligen betonar att subsidiaritetsprincipen avser hela styrelse- och förvaltningsspektrumet i EU, dvs. den europeiska, nationella, regionala och lokala nivån. Principerna om subsidiaritet och proportionalitet är förutsättningar för att flernivåstyret ska fungera i praktiken.

47.

Regionkommittén är övertygad om att subsidiariteten som politisk och rättslig princip är en avgörande drivfjäder för decentralisering, eftersom detta innebär att befogenheter kan överföras till den nivå där de kan genomföras mest effektivt.

48.

Regionkommittén tänker fortsätta sitt samarbete med Europarådets kommunalkongress för att övervaka tillämpningen av Europarådets stadga om kommunalt självstyre och den regionala och lokala demokratins aktuella situation i EU:s medlemsstater och kandidatländerna.

49.

Regionkommittén upprepar att den har för avsikt att utarbeta en EU-stadga om flernivåstyre och fortsätta det arbete med detta som den redan har påbörjat (2).

50.

Regionkommittén konstaterar med glädje att tendensen till en decentralisering av skatte-systemen i EU:s medlemsstater enligt kommissionens senaste rapport om de offentliga finanserna i EMU (3) ökar och att andelen utgifter och intäkter av regional eller lokal betydelse ökar. I rapporten framhålls att egna medel, dvs. skatter och avgifter som regionala och lokala myndigheter själva har drivit in, är mer effektiva som finansieringsinstrument än transfereringar från centralregeringen, men att regionala och lokala myndigheters egna skatter och avgifter används i mindre än 50 % av fallen och inte har ökat sedan 1995.

51.

Regionkommittén hänvisar till att en sammanhängande decentraliseringsprocess bara kan lyckas om inte bara befogenheter, utan även motsvarande och adekvata finansiella medel, överförs till de regionala och lokala myndigheterna. Kommittén påminner om att både Europarådets stadga om kommunalt självstyre och Europarådets referensram för regional demokrati innebär motsvarande skyldigheter och åtgärder för de stater som undertecknat dem.

52.

Regionkommittén kritiserar i samband med detta den senaste tidens utveckling i vissa medlemsstater, där befogenheter förs över utan nödvändiga finansiella resurser eller utan befogenheter att driva in finansiella intäkter. Detta leder till ineffektivitet i det regionala eller lokala självstyret, och detta används i sin tur som argument för centraliseringsåtgärder.

53.

Regionkommittén hänvisar till att det inte är decentraliseringen i sig som leder till ett beteende hos de regionala och lokala myndigheterna där utgifterna spårar ur, utan att detta snarare beror på det dåliga genomförandet av decentraliseringsåtgärder som inte åtföljs av någon decentralisering av skattesystemet.

54.

Regionkommittén hänvisar återigen till kommissionens rapport om de offentliga finanserna i EMU. Enligt denna hanterar de regioner som i huvudsak finansierar sig med egna medel de finansiella medel som de disponerar över med större ansvarskänsla. Till följd av detta har de en sundare ekonomi, och kommittén uppmuntrar därför medlemsstaterna att i så stor utsträckning som möjligt omvandla transfereringar till egna finansiella medel.

55.

Regionkommittén erkänner också att många regioner och kommuner genom riskfyllda finansiella spekulationer tyvärr har hamnat i allvarliga finansiella svårigheter och föreslår att lämpliga instrument och strategier ska utformas i syfte att ta itu med denna situation.

56.

När det gäller projekt som medfinansieras av EU och som syftar till att uppnå mål såsom dem i Europa 2020-strategin, uppmanar Regionkommittén kommissionen att förtydliga den rättsliga ramen för att se till att man når en balans mellan kraven på medfinansiering från de regionala och lokala myndigheternas budgetar och beräkningen av deras offentliga underskott.

57.

Regionkommittén framhäver det positiva sambandet mellan decentralisering och en lyckad och hållbar europeisk regionalpolitik och hänvisar i samband med detta till studier enligt vilka framför allt sammanhållningspolitikens resultat blir bättre i decentraliserade medlemsstater.

58.

Regionkommittén vill samtidigt uppmärksamma att genomförandet av sammanhållnings-politiken är ineffektivt framför allt i centraliserade medlemsstater där alla regioner är berättigade till mål 1-stöd, eftersom de centraliserade förvaltningsmyndigheterna ofta inte är insatta i de regionala problemen och utmaningarna inom enskilda projekt. Kommittén verkar därför för att de regionala och lokala nivåerna i framtiden ska involveras i förvaltningen av de enskilda fonderna i medlemsstaterna.

59.

Regionkommittén är övertygad om att en rimlig decentralisering i stor utsträckning kan bidra till att medborgarna i regionerna och kommunerna blir nöjda och eventuellt till att stärka hela staten.

60.

Om man å andra sidan under lång tid vägrar en seriös dialog mellan olika styrelsenivåer och konsekvent ignorerar regionala önskemål och frågor beträffande decentralisering av befogenheter och nödvändiga finansiella resurser, är kommittén övertygad om att detta kan föranleda krav på autonomi och i särskilda fall till krav på självständighet. Kommittén vill i detta sammanhang påminna om att en konsekvent och samstämmig tillämpning av och uppslutning kring subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna på europeisk nivå utgör den bästa ramen för att hantera olika nivåers berättigade farhågor.

61.

Regionkommittén håller ett vakande öga på självständighetssträvandena, som har ökat på senare tid i olika regioner i EU-medlemsstater och anslutningsländer, och på orsakerna till dem, som historiskt, politiskt och ekonomiskt sett är mycket olika.

62.

Regionkommittén föreslår i detta sammanhang att man i förekommande fall undersöker orsakerna för att diskutera och förstå bevekelsegrunderna och vad som ligger bakom dem, så att man kan finna konsekventa och fredliga lösningar för alla berörda parter.

63.

Regionkommittén vill klargöra att i enlighet med artikel 4.2 i EU-fördraget är en regions utveckling mot självständighet i grunden att betrakta som en inre angelägenhet för staten i fråga.

64.

Regionkommittén påpekar att om en region skulle uppnå självständighet och vilja bli EU-medlem, så skulle den vara tvungen att lämna in en officiell ansökan till rådet och följa samma anslutningsförfarande enligt artikel 49 i EU-fördraget som alla andra stater som vill bli EU-medlemmar.

65.

Regionkommittén deltar med stort intresse i den diskussion som nyligen inleddes om olika visioner om framtidens Europa och förväntar sig att de regionala och lokala nivåerna involveras i denna diskussionsprocess redan från början. Kommittén ser detta som en viktig utmaning för sin egen verksamhet.

66.

Regionkommittén betonar att en vision för Europa absolut måste omfatta den regionala och lokala nivån, eftersom EU:s legitimitet bland annat grundar sig på den regionala och lokala nivåns legitimitet.

67.

Regionkommittén anser att man måste genomföra ett konvent om dessa frågor och kommer att formulera och bidra med sina tankar om EU:s framtida utformning. Dessa går ut på att det måste finnas ännu större utrymme i nya fördrag för ett starkare erkännande av den regionala och lokala demokratin.

68.

Regionkommittén rekommenderar i samband med detta en diskussion om i vilken mån decentralisering med ett effektivt lokalt och eventuellt regionalt självstyre kan bli ett villkor för EU-medlemskap.

69.

Regionkommittén rekommenderar en stärkt dialog mellan EU:s institutioner och de regionala och lokala myndigheterna när det gäller ett direkt samarbete mellan regioner, städer och kommuner och EU:s institutioner.

70.

Regionkommittén rekommenderar ett utnyttjande av samverkanseffekter på alla styrelsenivåer för att finna en varaktig lösning på den europeiska statsskuldskrisen. Vi anser därför att de regionala och lokala myndigheterna som likaberättigade parter måste involveras i arbetet med att utarbeta europeiska och nationella reformplaner.

71.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att genomföra varje form av territoriell omstrukturering eller framtida reformer av den lokala förvaltningen på ett omsorgsfullt, välöverlagt och välplanerat sätt och därvid ta hänsyn till stadgan om kommunalt självstyre och den europeiska referensramen för regional demokrati, som garanterar och stärker det lokala självstyret utifrån principerna om demokrati, närhet och decentralisering.

72.

Regionkommittén föreslår att exempel på bästa praxis från framgångsrika regioner och kommuner ges större utrymme, så att man framför allt i centralistiskt präglade länder driver på samhällsdiskussionen om decentralisering och med lyckade exempel visar vilka fördelar en decentralisering medför.

73.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att i ännu större utsträckning än tidigare främja målinriktade program för utbildning av de regionala och lokala förvaltningarna, så att de kan utarbeta lämpliga stödprojekt, samt att i ännu högre grad vaka över att fördelningen av EU:s stödmedel sker enligt objektiva kriterier och inte efter politiskt godtycke.

74.

Regionkommittén uppmanar återigen kommissionen att i sina årliga lägesrapporter ta med ett eget kapitel om situationen när det gäller det regionala och lokala självstyret i anslutnings-landet i fråga.

75.

Regionkommittén ställer sig positiv till att kommissionens årsrapport 2012 om de offentliga finanserna i EMU för första gången innehåller ett kapitel om decentraliseringen av skattesystemen och om situationen när det gäller de regionala och lokala finanserna samt om de löpande reformerna för skattemässig decentralisering i medlemsstaterna, och uppmanar kommissionen att varje år upprepa en sådan faktainsamling för att övervaka de regionala och lokala offentliga finanserna.

76.

Regionkommittén föreslår att den ovannämnda studien av situationen när det gäller decentraliseringen och befogenhetsfördelningen inom medlemsstaterna kompletteras med ytterligare datainsamling om förhållandet mellan decentraliseringen av befogenheter å ena sidan och tillhandahållandet av finansiella medel genom en decentralisering av skatte-systemen å andra sidan, och framhåller hur användbart detta instrument är för övervakningen av att subsidiaritetsprincipen tillämpas korrekt.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/46

—

Regionkommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll att spela inom det europeiska forskningsområdet. Regionerna och städerna för inom sitt territorium samman de viktigaste aktörerna i innovationstriangeln, en blandning av akademiker, universitet, forskare och flera ekonomiska gemenskaper samt näringslivet längs med olika innovationsvärde-kedjor och värdenätverk. De är nyckelaktörer i utvecklingen av regionala forsknings- och innovationsstrategier och skapar de rätta ramförhållandena för ett innovationsvänligt klimat.

—

Kommittén uppskattar att de regionala och internationella dimensionerna av instrumenten inom det sjunde ramprogrammets delprogram ”kapacitet” särskilt omnämns i meddelandet, och anser att man bör synliggöra det internationella forskningssamarbetet under nästa programperiod och därvid ta hänsyn till de goda erfarenheterna av programmet Kunskapsregioner och koppla det till framtida ERA-NET-initiativ.

—

Internationellt samarbete måste bygga på gemensamma principer när det gäller forsknings-integritet, jämställdhetsdimensionen, företagens sociala ansvar, fri tillgång och immateriella rättigheter. Man bör också beakta klimat- och miljödimensionen, som säkrar en ”hållbar utveckling”.

—

Kommittén framhåller den regionala relevansen och de betydande (potentiella) fördelarna av forskningsinfrastrukturer, inbegripet e-infrastrukturer. De tillhandhåller den utrustning (högpresterande dator- och kommunikationsverktyg, fjärrstyrda instrument och dataset) som behövs för att genomföra ett forsknings- och innovationssamarbete i världsklass oavsett land och geografisk placering.

Föredragande

Markku MARKKULA (FI–PPE), stadsfullmäktigeledamot i Esbo

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Förbättra och fokusera unionens internationella samarbete inom forskning och innovation: en strategi

COM(2012) 497 final

1.

Regionkommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll att spela inom det europeiska forskningsområdet. Regionerna och städerna för inom sitt territorium samman de viktigaste aktörerna i innovationstriangeln, en blandning av akademiker, universitet, forskare och flera ekonomiska gemenskaper samt näringslivet längs med olika innovationsvärdekedjor och värdenätverk. De är nyckelaktörer i utvecklingen av regionala forsknings- och innovationsstrategier och skapar de rätta ramförhållandena för ett innovationsvänligt klimat. De har en viktig roll när det gäller att skapa en regional miljö som främjar innovation och nyskapande entreprenörskap. I många fall har de lokala och regionala myndigheterna dessutom lagstiftningsbefogenheter och förvaltar finansiella resurser för forskning, innovation och internationalisering.

2.

De lokala och regionala myndigheterna är viktiga aktörer i det internationella samarbetet och i samordningen av forsknings- och innovationsverksamhet. Deras politik har en betydande inverkan på utvecklingen av forskningsinfrastruktur och skapandet av innovativa miljöer (universitet, teknikcentrum, företagskuvöser, forskningsparker och riskkapitalvänliga miljöer) som kan locka till sig forskare och innovatörer och skapa grundläggande och operativa förutsättningar för en stark utveckling av humankapitalet.

3.

Regionkommittén konstaterar att meddelandet överensstämmer med subsidiaritetsprincipen, eftersom målen i de föreslagna åtgärderna inte kan uppnås till fullo av medlemsstaterna inom ramen för deras nationella författningssystem, och det är sannolikt att åtgärder på EU-nivå kommer att ge tydliga fördelar. För att maximera den internationella forsknings- och innovationsverksamhetens effekt samtidigt som man undviker dyra kostnader till följd av fragmentering, krävs det att EU kompletterar öppenheten i Horisont 2020 med målinriktade åtgärder för att säkerställa optimal omfattning och räckvidd.

4.

Kommittén påminner om att kunskap och innovation har en allt mer internationell karaktär i de globala värdenätverken och är medveten om vikten av att tänka globalt samtidigt som man agerar lokalt.

5.

I Europa 2020-strategin betonas vikten av forskning och innovation när det gäller att leverera en smart och hållbar tillväxt för alla. Innovationsunionen, som ingår i Europa 2020-strategin, understryker den viktiga roll som internationellt samarbete spelar för att förverkliga Europas innovationspotential.

6.

Internationellt samarbete är en väsentlig del av genomförandet av det europeiska forsknings-området och dess fem nyckelområden.

7.

Kommittén uppskattar att de regionala och internationella dimensionerna av instrumenten inom det sjunde ramprogrammets delprogram ”kapacitet” särskilt omnämns i meddelandet, och anser att man bör synliggöra det internationella forskningssamarbetet under nästa programperiod och därvid ta hänsyn till de goda erfarenheterna av programmet Kunskaps-regioner och koppla det till framtida ERA-NET-initiativ.

8.

Kommittén stöder en ambitiös budget för Horisont 2020 och påminner om att det behövs samverkanseffekter med andra finansieringsinstrument som är förknippade med internationalisering. Det är viktigt att använda de rätta instrumenten inom Horisont 2020 för samarbetet med tredjeländer.

9.

Kommittén välkomnar den grundliga insats som kommissionen har gjort för att ta fram en tydlig, koncis och uttömmande ram som grund för en mer strategisk metod för att förbättra det internationella samarbetet inom forskning och innovation i Europa.

10.

ReK berömmer meddelandets välstrukturerade och koncisa översikt över verktyg och (potentiella) motparter i ett internationellt forskningssamarbete.

11.

Kommittén betonar att internationellt samarbete alltid måste ha ett mervärde för EU.

12.

Internationellt samarbete måste bygga på gemensamma principer när det gäller forsknings-integritet, jämställdhetsdimensionen, företagens sociala ansvar, fri tillgång och immateriella rättigheter. Man bör också beakta klimat- och miljödimensionen, som säkrar en ”hållbar utveckling”.

13.

Kommittén urskiljer tre övergripande frågor i meddelandet som är relevanta för regionerna: vetenskapsdiplomati, smart specialisering och forskningsinfrastrukturer.

14.

Regionkommittén är övertygad om att det stora antalet initiativ från medlemsstater och regioner som inte samordnas med andra medlemsstater då och då resulterar i initiativ som inte är internt sammanhängande och inte leder till en tillräcklig kritisk massa. Därför är det viktigt att den europeiska forsknings- och innovationsagendan och de nationella och regionala innovationsstrategierna samordnas.

15.

Man måste i ännu högre grad samordna enskilda medlemsstaters aktiviteter inom det internationella samarbetet, och i detta sammanhang kan ett ytterligare mervärde skapas genom samarbete med regioner. Det är i regionernas och städernas eget intresse att erbjuda konkret stöd till det europeiska forskningsområdet och genom sin förenande funktion i en triple helix-miljö bidra till att skapa de rätta ramförhållandena för att locka till sig internationella forskningsinvesteringar och framstående utländska forskare.

16.

För att Europa ska vara en global aktör krävs koncentration på forskning om innovativa lösningar som bidrar till att möta samhällsutmaningarna. ReK framhåller i detta sammanhang vikten av ett marknadsorienterat och efterfrågestyrt tillvägagångssätt samt de små och medelstora företagens centrala roll när det gäller att omsätta (internationell) vetenskaplig forskning i tillämpningar och släppa ut dem på marknaden.

17.

ReK understryker den roll som de europeiska nationella regeringarna och de lokala och regionala myndigheterna förväntas spela i syfte att omvandla Europa till en stor integrerad realitet, som kan konkurrera i en globaliserad värld och delta i dialog med mer industrialiserade länder (t.ex. USA och Japan), nya tillväxtekonomier (t.ex. Briks-länderna), grannländer och utvecklingsländer.

18.

Kommittén efterlyser en tydligare definition av ”region” i kommissionens meddelande, som kan beteckna ett område både över och under den nationella nivån.

19.

Kommittén anser att regionerna har särskilda förutsättningar att sammankoppla forsknings- och innovationsverksamhet med horisontell och tematisk politik. När de förvaltar sina områden, hanterar miljö- och säkerhetsutmaningar, utvecklar planer och tillhandahåller tjänster kan det skapas ett mervärde i form av nya idéer, strategier och innovativa tekniska lösningar.

20.

Regionkommittén menar att global konkurrens inte enbart rör länder, utan också stora regionala system med olika distrikt, forskningsinriktade industrikluster, företagsnätverk och företagsparker. Den regionala dimensionen förväntas konkurrera och samarbeta internationellt med liknande system i andra delar av världen.

21.

Kommittén anser därför att Horisont 2020 kan vara ett viktigt tillfälle att tänka över det regionala styrets roll och bidrag till uppbyggnaden av ett europeiskt system som kan stå emot den globala konkurrensen.

22.

ReK betonar behovet av stöd till modellen för flernivåstyre i det internationella samarbetet inom forskning, utveckling och innovation, där regioner och lokala myndigheter kan spela en central roll tillsammans med medlemsstaterna och EU.

23.

Kommittén framhäver de regionala nätverkens betydelse för interregionalt och internationellt samarbete mellan regioner och lokala myndigheter när det gäller forskning, utveckling och innovation. Regionala nätverk ger regionala och lokala aktörer ett forum där de kan samla den nödvändiga kritiska massan av idéer, färdigheter och finansiella medel för att delta i samarbete inom forskning, utveckling och innovation och som gör det möjligt för dem att gå med i storskaliga internationella projekt. Nätverk är kraftfulla när det gäller att samla resurser, expertis, kunskap och olika färdigheter. Aktörer inom forskning, utveckling och innovation med goda förbindelser samt deras intressenter skapar gynnsamma ekosystem för internationellt samarbete tack vare behovet av allt närmare globala kontakter och tendensen att fokusera på territoriella realiteter.

24.

Regionkommittén erkänner mervärdet av det strategiska forumet för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik, där användningen av nationella, europeiska och globala resurser optimeras så att man undviker överlappning av aktiviteter.

25.

Kommittén uppskattar arbetet i det strategiska forumet, som ger en välstrukturerad överblick över de internationella samarbetsaktiviteter som utvecklats av medlemsstaterna som en del av deras politik och program.

26.

ReK påminner om det bidrag som regionala och lokala myndigheter kan ge det strategiska forumet för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik när de har institutionell behörighet och resurser för att ta initiativ och samarbeta på internationell nivå. Flera regioner i EU är mycket aktiva genom avtal, utländska representationer och samfinansierade aktiviteter. Europeiska näringslivs- och teknikcentrum i utlandet är exempel på initiativ utanför EU där regionala aktörer aktivt deltar.

27.

Kommittén anser att eftersom de europeiska regionernas samarbete med länder utanför EU ofta genomförs oavsett om det finns tillgängliga EU-medel eller inte, bör man överväga att upprätta en samordningsstrategi med det strategiska forumet för internationellt samarbete, så att detta samarbete är kompatibelt och inriktat på samma mål.

28.

Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen – och eftersom de är närmast fältet – är de regionala och lokala myndigheterna de mest lämpade aktörerna att upptäcka forskare och innovativa företag som, genom ett tillvägagångssätt nedifrån och upp, kan besluta om nyttan med att vara närvarande i vissa länder eller regioner och att samarbeta med lokala aktörer.

29.

Kommittén anser att samordning av de nationella/federala/regionala/lokala nivåerna i det internationella samarbetet är viktigt, men att medlemsstaterna (eller de regioner som utarbetar och genomför politiken) bör behålla huvudansvaret inom detta område. Om man fastställt gemensamma prioriteringar i förhållande till tredjeländer/regioner är mervärdet av en gemensam samordning av initiativen på europeisk nivå uppenbar.

30.

Kommittén anser att det är viktigt att ha ett strategiskt tillvägagångssätt med fleråriga färdplaner, men att det inte bör vara för strikt. Det behövs flexibilitet för att göra det möjligt för medlemsstaterna eller regionerna att göra lämpliga anpassningar i tilldelningen av nationella/federala/regionala medel.

31.

Regionkommittén önskar bli informerad om och eventuellt involverad i det föreslagna systemet för informationsinsamling, som kan användas som en källa för bidrag till strategiska forsknings- och innovationsagendor inom ramen för smart specialisering.

32.

Kommittén instämmer i att global vetenskaplig specialisering och kvaliteten på den skapar tillfällen till internationellt samarbete som bygger på komplementaritet, och lovordar de ansträngningar som presenteras i meddelandet i syfte att på överstatlig nivå kartlägga styrkor och svagheter inom forskningen.

33.

Kommittén anser att kartläggningen bör utvidgas till att även omfatta nivån under den nationella och eventuellt bygga på befintliga informationssystem. ReK noterar vikten av utbyte med globala partner när det gäller konfiguration och användning av informations-system, t.ex. det europeiska ERA-Watch och nordamerikanska databaser som Star Metrics, Comets och Orcid.

34.

ReK menar att sådana informationssystem har potential när det gäller att identifiera jämförbara (tekniska) fördelar och ge information vid fastställandet av strategier för smart specialisering i fråga om synergier, komplementaritet och partnerskap. För regioner som är intresserade av samarbete med regioner eller länder utanför EU kan sådan information ge relevant input för att fastställa strategier för smart specialisering.

35.

Sammankopplade europeiska nätverk, som fungerar som ett kommunikationsnät och som hela tiden förbättrar sina resultat tack vare inbördes utvärderingar, benchlearning, konstant benchmarking och geografisk kartläggning av europeiska innovationer, kan ge ett betydelse-fullt bidrag.

36.

Regionkommittén anser att idén om att fokusera på teman där internationellt samarbete kan göra skillnad är positiv, i synnerhet inom den globala forskningsinfrastrukturen. Vetenskaps-diplomati och specialisering är andra relevanta frågor för EU:s internationella forsknings- och innovationsverksamhet.

37.

Globala samarbetsmodeller som bygger på öppen innovation, internet, sociala onlinenätverk, kluster, gemensamma internationella aktiviteter, gemensamma teknikplattformar, ”levande laboratorier” och samarbetsbaserade gemenskapsinitiativ är fantastiska verktyg för öppna och samarbetsbaserade internationella aktiviteter.

38.

Regionkommittén håller med om att det i utvecklingen av strategisk forskningsinfrastruktur finns en inneboende internationell samarbetsdimension. Det är av avgörande betydelse att bygga upp sammanhängande (fysiska och icke-fysiska) infrastrukturer för att förbättra områdenas innovativa potential på global nivå.

39.

Kommittén framhåller den regionala relevansen och de betydande (potentiella) fördelarna av forskningsinfrastrukturer, inbegripet e-infrastrukturer. De tillhandhåller den utrustning (högpresterande dator- och kommunikationsverktyg, fjärrstyrda instrument och dataset) som behövs för att genomföra ett forsknings- och innovationssamarbete i världsklass oavsett land och geografisk placering.

40.

Globala e-infrastrukturer är viktiga delar av ett europeiskt digitalt forskningsområde som är öppet för resten av världen, eftersom de kan bidra till hanteringen av globala forsknings-utmaningar.

41.

Kommittén rekommenderar att de regionala och lokala myndigheterna hörs i samband med utarbetandet av färdplanen för Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (Esfri).

42.

Regionkommittén erkänner att internationellt samarbete inom forskning och innovation är ett viktigt verktyg i utövandet av ”mjuk makt” och en mekanism för att förbättra förbindelserna med centrala länder och regioner.

43.

Kommittén understryker den roll som vetenskapsdiplomatin spelar, i synnerhet för men inte nödvändigtvis begränsad till att garantera den lokala och regionala dimensionen i EU:s nya grannskapspolitik. Biregionala partnerskap inom vetenskap och teknik med utvecklings-länderna kan komplettera EU:s utrikespolitik och instrumenten inom denna politik genom att utarbeta partnerskap för hållbar utveckling, som kan lösa globala problem.

44.

Internationellt samarbete inom forskning och innovation med industriländer och tillväxt-ekonomier kan skapa affärsmöjligheter och öppna nya marknader för företag och regionala och lokala aktörer. Databasen ERA-Watch, med landsspecifik information om internationalisering av samarbetet inom vetenskap och teknik, kan hjälpa regionerna att identifiera ämnesområden för forsknings- och innovationssamarbete samt regioner utanför EU där samarbete skulle vara till nytta för båda parter.

45.

Regionkommittén påminner om den vetenskapliga specialiseringens potential att skapa internationella samarbetsmöjligheter som bygger på komplementaritet.

46.

Kommittén betonar den avgörande betydelse som den internationella dimensionen i strategierna för smart specialisering har, eftersom den är en viktig drivkraft för ytterligare investeringar och möjligheter för både europeiska regioner och tredjeländer.

47.

Regionkommittén erkänner att globalt samarbete inom vetenskap och innovation är viktigt, och att Horisont 2020 kan vara ett effektivt vetenskapligt svar på globala utmaningar.

48.

Kommittén betonar det viktiga bidrag som regionerna kan ge när det gäller att lösa samhälls-utmaningar genom politik, samordnade program och gemensamma aktiviteter som utformas i ett synergiskapande sammanhang med nationella instrument och instrument utanför EU.

49.

De regionala och lokala myndigheterna har en avgörande betydelse som centrala aktörer för effektiva och ändamålsenliga forsknings- och innovationsekosystem, där kluster och den bästa europeiska sakkunskapen (lokala universitet, näringslivet, små och medelstora företag, regionala forsknings-/utvecklingskontor osv.) kan vara en drivkraft för innovation som bygger på efterfrågan och möjligheter, och som löser verkliga globala problem och viktiga internationella samhällsutmaningar.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/51

—

Kommittén stöder uppmaningen att öka insatserna för att utveckla övergripande färdigheter, i synnerhet entreprenörfärdigheter.

—

ReK anser att det är mycket viktigt att bygga broar mellan informellt och icke-formellt lärande och formell utbildning. Alltför ofta koncentreras utformningen av läroplaner på sekundärnivå på att inhämta information snarare än på att stärka förståelsen, samt på inlärning av viktiga kunskaper och utveckling av färdigheter som behövs för att man ska klara sig i dagens värld.

—

I det rådande ekonomiska klimatet anser vi att det är viktigt att erkänna betydelsen av att kombinera offentliga och privata investeringar inom utbildningen. Det är inte bara viktigt utan av avgörande betydelse att driva en politik som är fullständigt inkluderande.

—

När det gäller flerspråkighet och data- och mediekunskap kräver undervisningsbehovens särdrag och de snabbt föränderliga läroplanerna investeringar i undervisningsutrustning, bredare partnerskap och konstant uppmärksamhet. IKT har öppnat enorma möjligheter att förbättra inlärningsresultaten.

—

Vi välkomnar kommissionens avsikt att tillsammans med aktörerna fortsätta att engagera sig för att genomföra den föreslagna strategin ”En ny syn på utbildning” i en gemensam insats för reformer, och bekräftar att ReK även i fortsättningen gärna arbetar tillsammans med kommissionen och andra partner på området.

Föredragande

Fiona O'LOUGHLIN (IE–ALDE), ledamot av Kildare County Council och Mid-East Regional Authority

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat

COM(2012) 669 final

1.

Regionkommittén välkomnar meddelandet En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat  (1), som kommer i rätt tid och utgör en värdefull grund för lanseringen av en ny process i syfte att utveckla moderna och effektiva utbildnings-system.

2.

Kommittén anser dock att titeln ”En ny syn på utbildning” förtjänar ett bredare fokus än det som anges i meddelandet, och man får inte blunda för målsättningarna aktivt medborgarskap, personlig utveckling och välbefinnande, även om det är viktigt att stärka färdigheter som kan bidra till anställbarhet och tillväxt och fungera som ett medel för att utveckla färdigheter för att hantera 2000-talets utmaningar, t.ex. klimatförändringar, åldrande och migration.

3.

ReK betonar att man i meddelandepaketet ”En ny syn på utbildning” fastställer de politiska prioriteringarna för utbildningssystemen för de kommande åren (där även uppfostran måste ingå som en integrerad del i utbildning av ungdomar) och uppmuntrar medlemsstaterna till ett förnyat fokus på:

—   KVALITET: Rätt färdigheter för arbetsplatsen.

—   TILLGÄNGLIGHET: Vilka reformer kommer att göra utbildningen effektivare och mer inkluderande samt bidra till livslångt lärande?

—   FINANSIERING: Med vilka resurser och med vem bör reformerna genomföras i samband med de nödvändiga åtgärderna för att frigöra utbildningssystemens potential som drivkrafter för tillväxt och ungdomssysselsättning? Detta stämmer överens med de landsspecifika rekommendationerna till medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

4.

Kommittén ger sitt erkännande till kommissionens insatser för att förbättra och förnya koncepten entreprenörsutbildning och yrkesutbildning, och uppskattar att man efterlyser fler hållbara investeringar i allmän och yrkesinriktad utbildning för att vi ska kunna hantera de utmaningar som uppstår på grund av den globaliserade ekonomin och den ändrade efterfrågan och därigenom generera tillväxt och skapa arbetstillfällen.

5.

Vi understryker att kommissionen i sitt meddelande efterlyser en genomgripande förändring av utbildningen, med större fokus på ”läranderesultat”, dvs. elevernas kunskaper, färdigheter och kompetens. Vi betonar att utbildningens grundläggande uppgift vad gäller motivation och innehåll är att skapa förutsättningar för kontinuerligt lärande.

6.

Att ha tillbringat tid på en utbildning är ett dåligt mått på inlärning. Ett intressant och relevant utbildningsinnehåll och motiverande och effektiva inlärningsmetoder och inlärningsmiljöer är mycket viktigare än utbildningens längd. Det är därutöver viktigt att förbättra läskunnigheten och matematikkunskaperna, inbegripet grundläggande IT- och ekonomikunskaper, samt utveckla och stärka elevernas entreprenörskunskap och initiativförmåga. Det är tydligt att man behöver analysera och utvärdera fördelningen och timantalet i kursplanerna för de europeiska utbildningssystemen i syfte att optimera utbildningstiden med avseende på den studerandes faktiska utbildningsresultat.

7.

Kommittén instämmer i OECD:s strategi för kunskaper och färdigheter som offentliggjordes den 21 maj 2012, där det påpekas att kunskaper och färdigheter har blivit 2000-talets globalt gångbara valuta. ”Valutans” värde fastställs av dess användbarhet och utvecklingspotential. Om man inte investerar tillräckligt i färdigheter innebär det att människor i samhällets utkanter blir lidande, att tekniska framsteg inte omsätts i ekonomisk tillväxt och att länder inte längre kan konkurrera i ett allt mer kunskapsbaserat globalt samhälle. Men värdet sjunker i takt med att kraven på arbetsmarknaden förändras, samtidigt som enskilda individer förlorar de färdigheter som de inte använder och undgår att tillägna sig nya färdigheter som ett led i en process för livslångt lärande.

8.

Kommittén vill fästa uppmärksamheten på att färdigheter dessutom inte automatiskt omvandlas till arbetstillfällen och tillväxt. OECD-strategin förespråkar ett främjande av rättvisa utbildnings-möjligheter. Samtidigt som ojämlikheten fördjupas på många levnadsområden kan utbildning bidra till att överbrygga denna klyfta. ReK anser därför att det är både socialt rättvist och ekonomiskt effektivt att förbättra möjligheterna för alla att utveckla sina kunskaper och färdigheter. Forskningen har dessutom länge visat att rättvisa och kvalitet inom utbildningen inte utesluter varandra, tvärtom: De utbildningssystem i OECD-länderna som har bäst resultat är de som kombinerar kvalitet med rättvisa.

9.

Vi understryker värdet av att ha ett perspektiv på utbildning som omfattar hela systemet, vilket är fallet i detta yttrande, och anser att det är betydelsefullt att uppmärksamma vikten av att använda evidens och bästa metoder vid utformningen av de föreslagna åtgärderna och de reformer som krävs för att göra systemen effektivare, flexiblare och mer relevanta. Samtidigt vill vi framhålla det breda uppdrag som utbildningen har, den roll utbildningen spelar för att åstadkomma social inkludering och behovet av stöd på alla nivåer – inom EU, på nationell, lokal och regional nivå.

10.

Kommittén stöder uppmaningen att öka insatserna för att utveckla övergripande färdigheter, i synnerhet entreprenörfärdigheter. Samtidigt som man bör sträva efter att tillgodose den stora efterfrågan på kunskaper inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, matematik, forskning och innovation bör man även beakta att första steget måste vara att alla har grundkunskaper eller grundläggande färdigheter, vilket inbegriper IT-kunskaper och grundläggande ekonomi-kunskaper. Det är mycket viktigt att ta med entreprenörskompetens i läroplanerna i alla de europeiska utbildningssystemen, eftersom många av dessa färdigheter hör nära samman med känslomässig kompetens.

11.

Kommittén betonar att man mer än hittills bör använda team-, grupp- och nätverks-undervisning på alla utbildningsnivåer, eftersom arbetslivet bara till liten del består av självständigt arbete och självständig problemlösning. I all verksamhet grundar sig ett bra teamarbete på att de olika personernas kunskaper, färdigheter och personligheter passar bra ihop och kompletterar varandra.

12.

Vi instämmer i att yrkesutbildningen måste vara en högt värderad och integrerad del av utbildningssystemet, i synnerhet den varvade utbildningen med arbetsbaserat lärande. Länder som har högt utvecklade system för varvad utbildning tenderar att ha lägre ungdomsarbetslöshets-siffror. Trots det är det i hälften av medlemsstaterna färre än 50 % av de studerande som genomgår yrkesutbildning. Medlemsstaterna uppmanas därför att utveckla spetskvalitet inom yrkesutbildningen och att anpassa utbudet till det lokala arbetsmarknadsbehovet, med starkt engagemang från näringslivets sida. Exempelvis kan korta utbildningar inom områden med brist på kvalificerad arbetskraft avhjälpa kompetensglapp och få verklig betydelse för syssel-sättningen. Kommittén betonar att man bör ta hänsyn till de lands- och regionspecifika omständigheterna och behoven vid utvecklingen av högkvalitativa varvade utbildningssystem. ReK föreslår också att man lanserar pilotprogram för att främja utbildningssystemen i länder med ett underutvecklat varvat utbildningssystem i syfte att främja lärlingsskap och skapa en bättre koppling mellan yrkesutbildning och arbetsplatser.

13.

Vi välkomnar att behovet av en strategi för entreprenörutbildning på alla utbildningsnivåer erkändes av rådet (utbildning) den 15 februari och förväntar oss att detta snart kommer att utmynna i konkreta åtgärder i medlemsstaterna.

14.

Regionkommittén är införstådd med att det är viktigt att utveckla och genomföra entreprenör-utbildningssystem i Europa. Vi anser att särskilt fokus bör läggas på att övervinna variationerna och de avsevärda skillnaderna i utvecklingen av dessa system, i enlighet med 2008 års studie om entreprenörskap inom högre utbildning och 2011 års högnivåsymposium i Budapest.

15.

Kommittén understryker att studenternas tillgång till entreprenörsutbildning varierar och ofta bestäms på institutionell nivå. Lärare och utbildare är viktiga kunskapsförmedlare, men samtidigt behöver man, inom ramen för vad som är möjligt i skolan, ta upp den rådande bristen på förståelse för vad entreprenörsutbildning innebär och hur man kan lära ut entreprenörskap. Vi anser därför att medlemsstaterna i samarbete med utbildningsanstalterna och de behöriga organ som ger stöd till företagen bör ta med utbildning i entreprenörskap i bestämmelserna om läroplaner inom grundutbildningen, yrkesutbildningen och den högre utbildningen.

16.

Vi framhåller betydelsen av den europeiska ramen av nyckelkompetenser, där entreprenör-utbildning har fastställts som mycket viktig. Därför bör man fokusera insatserna på att utbilda lärare i entreprenörsfärdigheter Man bör också på bred front främja informellt lärande mellan företagare och studerande.

17.

Kommittén uppmanar lokala och regionala utbildningsanordnare samt utbildningssystemet att erbjuda mer skräddarsydda lösningar (formellt och icke-formellt lärande) för särskilda målgrupper som ska utbildas till företagare eller i företagsutveckling. De bra metoderna från Europeiska entreprenörsregioner (EER) skulle kunna vara en viktig inspirationskälla i detta sammanhang. Regionkommitténs utmärkelse Europeiska entreprenörsregioner är ett bra exempel som visar att regioner till en låg kostnad kan utveckla framtidsinriktade strategier med särskilt fokus på att förbättra i synnerhet ungdomars företagarfärdigheter och på så sätt bidra till att främja en ny generation av företagare och arbetstillfällen.

18.

Samtidigt som kunskaper i främmande språk är en av de viktigaste faktorerna för lärande och yrkesmässig rörlighet samt för inhemsk och internationell anställbarhet, konstateras det i meddelandet att utfallet av undervisningen i främmande språk är magert: Bara fyra av tio elever når nivån ”självständig språkanvändare” i det första främmande språket, vilket innebär att de kan föra en enkel konversation. Bristfälliga språkkunskaper utgör således ett stort hinder för arbetstagarnas fria rörlighet och EU-företagens internationella konkurrenskraft. Detta är ett problem särskilt i områden där EU-medborgarna bor nära gränsen till ett grannland med ett annat språk. Språkinlärning anses vara betydligt effektivare i tidig ålder, och samtidigt förutsätter främjandet av ömsesidig förståelse och utvecklingen av en känsla av europeiskt medborgarskap kontakter från tidig ålder.

19.

Kommittén ger sitt erkännande till de framsteg som har skett hittills, men anser att utbildnings-systemet fortfarande har en outnyttjad potential att bättre uppfylla sin roll i främjandet av social och territoriell sammanhållning och att bidra till Europas välstånd, t.ex. genom att använda de nya möjligheter som IKT, öppna utbildningsresurser och öppen innovations-verksamhet ger.

20.

I det rådande ekonomiska klimatet anser vi att det är viktigt att erkänna betydelsen av att kombinera offentliga och privata investeringar inom utbildningen. Å andra sidan vill vi understryka att man måste skydda sig mot eventuella oönskade sidoeffekter, t.ex. att socio-ekonomiskt missgynnade gruppers tillgång till utbildning förhindras. Det är inte bara viktigt utan av avgörande betydelse att driva en politik som är fullständigt inkluderande.

21.

Kampen mot ungdomsarbetslöshet ägnas särskild uppmärksamhet, med fyra områden som betraktas som väsentliga för att man ska åtgärda denna fråga och där medlemsstaterna bör intensifiera sina ansträngningar:

22.

Kommittén välkomnar i detta sammanhang ungdomssysselsättningspaketet från december 2012, som omfattar ungdomsgarantin, samt Europeiska rådets förslag om ett sysselsättningsinitiativ för unga med en budget på 6 miljarder euro (2014–2020) för regioner där ungdoms-arbetslösheten överstiger 25 %. ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med regionerna för att se till att sysselsättningsinitiativet för unga blir ett verkligt komplement och ett tillägg till de befintliga regionala och nationella åtgärderna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, och att initiativet kommer att bidra med konkreta resultat till ungdomsgarantin.

23.

ReK upprepar därför sin uppmaning till medlemsstaterna – och i relevanta fall även de regionala myndigheterna – att trots trycket på budgetarna inte äventyra framtiden genom att skära ned inom sektorer (såsom utbildning) som ligger till grund för morgondagens tillväxt (2). Den europeiska planeringsterminen skulle kunna användas för att se till att nedskärningar inte påverkar de sektorer som är avgörande för genomförandet av Europa 2020-strategin. Vi betonar att man bör se till att medlemsstater som för närvarande har hårda budget-restriktioner inte hamnar på efterkälken.

24.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt att bygga broar mellan informellt och icke-formellt lärande och formell utbildning. Alltför ofta koncentreras utformningen av läroplaner på sekundärnivå på att inhämta information snarare än på att stärka förståelsen, samt på inlärning av viktiga kunskaper och utveckling av färdigheter som behövs för att man ska klara sig i dagens värld. Vi påminner om att utarbetandet och utformningen av konkreta läroplaner samt organisationen och finansieringen av utbildningsväsendet faller under medlemsstaternas befogenheter.

25.

Följande färdigheter bör vara centrala i den nya synen på utbildning: kreativt tänkande, kommunikation, informationsbehandling, personlig effektivitet och samarbete med andra. Dessa nyckelfärdigheter kompletterar och underlättar förvärvandet av de åtta nyckel-kompetenserna för livslångt lärande (3).

26.

Vi vill understryka att lärare ställs inför snabbt föränderliga krav, och att detta kräver en ny kompetensuppsättning för lärare, lärarutbildare och utbildningsledare. Det finns ett brådskande behov av större insatser när det gäller att modernisera undervisningsmetoder, se till att lärarna håller sig à jour med utvecklingen inom sitt ämne samt identifiera och främja spetskvalitet inom undervisning, samtidigt som man måste respektera att det är medlemsstaterna ensamma som har befogenhet att utveckla en kompetensram för lärare.

27.

ReK anser att det är viktigt att utveckla korrekta grundkunskaper genom att man redan från början ser till att lärarna fokuserar på elevernas inhämtning av grundkunskaper, och understryker att man behöver lokalsamhällets involverande och aktiva åtagande för att uppnå social integration, t.ex. för dem som är socialt missgynnade eller har en annan kulturell eller utbildningsmässig bakgrund. Samtidigt måste man även upprätthålla goda relationer med företagsvärlden och om så är nödvändigt mobilisera psykopedagogiskt stöd.

28.

När det gäller flerspråkighet och data- och mediekunskap kräver undervisningsbehovens särdrag och de snabbt föränderliga läroplanerna investeringar i undervisningsutrustning, bredare partnerskap och konstant uppmärksamhet. IKT har öppnat enorma möjligheter att förbättra inlärningsresultaten. I vissa fall skulle olika typer av undervisnings- och inlärnings-utrustning, t.ex. simulatorer och spel, kunna göra det möjligt att uppnå mycket bättre inlärningsresultat än om man bara använder undervisning i form av katederundervisning och traditionella läromedel. Kommittén uppmanar därför de lokala och regionala myndigheterna att skapa kontakter och samarbete med de lokala företagen och universiteten, att engagera lokal-samhället så att man förstår de lokala behoven och ökar sannolikheten för att praktikanterna får anställning, samt att skapa förutsättningar för att lärare kontinuerligt kan genomgå vidareutbildning.

29.

Kommittén erkänner att den pågående utvecklingen av idrottens europeiska dimension ger ett effektivt bidrag till EU:s strategiska mål, i synnerhet till uppnåendet av de mål som fastställs i Europa 2020-strategin, och till skapandet av nya möjligheter för hållbar sysselsättning, i synnerhet för unga.

30.

Kommittén betonar också idrottens sociala, samhälleliga och utbildningsmässiga roll som en viktig faktor till att förbättra inlärningens effektivitet och den mentala förmågan, stärka människors fysiska välbefinnande, förbättra deras allmänna livskvalitet och främja en harmonisk integration i samhället genom att främja värden som tolerans, fair play och samarbete.

31.

Vi vill varna för att även om allt talar för ett starkt stöd för en omorientering av utbildningen till förmån för att utveckla övergripande färdigheter, så rör sig nuvarande praxis i motsatt riktning. Användningen av standardiserade prov inom EU samt utvecklingen och användningen av undervisningsprocesser, undervisningssimulatorer, ”lärofabriker” och liknande är de största hindren, och de måste övervinnas om utbildningssystemen ska kunna omstruktureras till förmån för att utveckla färdigheter som ger jobb. Dessa frågor måste tas upp. Utvecklingen och anskaffandet av utrustning kräver ofta stora investeringar, men avkastningen på investeringarna är dock bra om de genomförs på ett strategiskt sätt.

32.

ReK välkomnar att fokus läggs på utbildningsresultaten och understryker vikten av att balansera flexibilitet och oberoende mot överföring och ömsesidigt erkännande av kvalifikationer inom alla europeiska regioner och länder. Vi är därför intresserade av ett snabbt genomförande av ett europeiskt område för färdigheter och kvalifikationer, men påpekar att t.ex. den europeiska referensramen för kvalifikationer inte medför någon rätt till erkännande. Kommittén varnar därför för en sammanblandning av instrument för erkännande och för tydlighet, vilket det finns en risk för med det problemfria erkännande av färdigheter och kvalifikationer över gränserna som kommissionen eftersträvar.

33.

Vi upprepar vår fasta övertygelse att EU inte bara måste öka deltagandet i allmän utbildning och yrkesutbildning, utan också locka till sig bredare grupper från hela samhället, inklusive missgynnade och utsatta grupper (4), samt sätta in de resurser som behövs för att möta denna utmaning.

34.

Kommittén vill redan från början framhålla betydelsen av en horisontellt samordnad och hållbar strategi vid genomförandet, en strategi som också säkerställer nödvändiga synergier mellan alla relevanta flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin, i synnerhet En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen, Unga på väg, Innovationsunionen och En digital agenda för Europa.

35.

Kommittén erinrar om att de lokala och regionala myndigheterna har spelat en stor roll för att uppnå målen i Europa 2020-strategin, och anser att det är viktigt att de nationella reform-programmen genomförs i partnerskap mellan olika styresnivåer för Europa 2020 om man ska kunna uppfylla löftena. Kommittén betonar att de lokala och regionala myndigheterna har en idealisk position för att väsentligt bidra till uppnåendet av dessa mål, eftersom de kan underlätta skapandet av en gynnsam miljö, säkra den slutliga förmedlingen och spridningen av information via sina nätverk och tillhandahålla de nödvändiga uppgifterna för framtida strategisk planering och utveckling.

36.

Vi understryker vikten av stödjande ramvillkor, i synnerhet för missgynnade och utsatta grupper, och framhåller behovet av enhetliga och långsiktiga insatser med deltagande av lokala och regionala myndigheter i syfte att också nå ut till skolor i geografiskt och socialt missgynnade områden och förbättra undervisningens kvalitet och läranderesultaten samt höja ungdomarnas ambitioner.

37.

De lokala och regionala myndigheterna har ett nyckelansvar för politiken för allmän utbildning och yrkesutbildning, och de spelar en viktig roll i ungdoms- och sysselsättnings-politiken. Vad gäller utveckling av övergripande färdigheter är det viktigt att man inom utbildningssystemet främjar de ungas attityder och färdigheter i fråga om egenföretagande genom att utveckla personliga egenskaper såsom kreativitet, ansvarskännande, risktagande, problemlösning och lagarbete.

38.

Kommittén stöder en tudelad strategi – prioriteringar för medlemsstaterna och samtidigt samordning och bidrag på EU-nivå, såsom kommissionen föreslår i sitt meddelande. Samtidigt vill vi framhålla att det krävs lämpliga och proportionerliga insatser och åtgärder på nationell, regional och europeisk nivå, som till fullo respekterar subsidiaritetsprincipen på formell, informell och icke-formell nivå, genom att sammanföra utbildning, hem och samhälle med partnerskap inte bara mellan skolor och företag, utan också med icke-statliga organisationer och andra former av organisationer i det civila samhället.

39.

ReK understryker att de lokala och regionala myndigheternas har en huvudroll inom utbildningen och ett mervärde som en aktör och en förmedlare mellan utbildningsvärlden och yrkesvärlden. Vi insisterar på att man måste överbrygga klyftan mellan regionerna, även dem som är belägna i perifera områden och de yttersta randområdena, och stärka verksamheten vid regionala och avlägset belägna utbildningsinstitutioner. Vi betonar att de regionala förvaltningarna, utbildningsinstitutionerna, andra läroanstalter och centrala aktörer i näringslivet och samhället med fördel skulle kunna samarbeta för att komma överens om regionomfattande mål, politik och prioriteringar som rör utveckling av humankapital. Incitamentsstrukturerna bör stärkas för att uppmuntra utbildningsinstitutionerna och deras personal att delta i aktiviteter som främjar den regionala och lokala utvecklingen och entreprenörskapsaktiviteter.

40.

Kommittén påminner om att det är på nivån under den nationella som den mest exakta och aktuella informationen om de regionala arbetsmarknaderna finns och att det är där de lokala och regionala myndigheterna kan spela en betydande roll när det gäller att identifiera kompetensglapp och tillhandahålla ändamålsenliga program för omskolning och yrkes-utbildning samt ge incitament till investeringar för att tillgodose den lokala efterfrågan.

41.

Möjligheterna till framgång förbättras om dessa samarbetsramar uppfattas som en god cirkel där man i utbildningsutbudet beaktar de konkreta behoven inom den befintliga industrin och/eller handeln. Utbildningsinstitutionerna samarbetar nära med den privata sektorn och skapar synergier och återkopplingsmekanismer, och de ökade färdigheterna hos de utbildade studenterna eller vuxenstuderande återinvesteras i förnyelse inom regionen. När det gäller yngre elever kan en förbättrad entreprenörskapsnivå på lång sikt skapas genom att man utvecklar en ”entreprenörsinställning”.

42.

ReK anser att det är genom långvariga och gemensamma kreativa erfarenheter som ungdomar kommer att utveckla en lång rad viktiga färdigheter som krävs för att bli entreprenör.

43.

Kommittén upprepar sitt stöd till utveckling av yrkesutbildningsprogram som syftar till att skapa en verkligt öppen väg från yrkesutbildning till universitetsutbildning. Vi stöder åtgärder för att anpassa yrkesutbildningen till regionala och lokala ekonomiska utvecklingsstrategier (för smart specialisering och ungt entreprenörskap) och utveckla partnerskap mellan utbildning, företag och forskning.

44.

ReK noterar att yrkesutbildningen kan vara stigmatiserad i vissa medlemsstater och ses som underlägsen en universitetsutbildning. Denna fråga måste tas upp i alla framtida insatser. Det personinriktade utbildningssystem som utvecklades under 1990-talet i Poitiers är ett annat steg i rätt riktning. Där behandlades människor som individer och en utbildningsplan utformad efter deras personliga behov togs fram. Förutom detta har det blivit allt viktigare att utarbeta utbildningsplaner för team och sammanslutningar. Vi understryker att den högre utbildningens och yrkesutbildningens relevans för arbetsmarknaden bör stärkas, och uppmuntrar arbetsgivare och arbetsmarknadsinstitutioner att delta i utformningen och genom-förandet av programmen. Sammanfattningsvis är det nödvändigt att elever som genomgår yrkesutbildningar kan uppleva att de får ett försteg jämfört med annan utbildning vad gäller t.ex. möjligheter till fortsatt kompetensutveckling, så att dessa utbildningar inte medför att man bara försvårar eller frånhänder sig möjligheter att komma vidare.

45.

Vi anser att dessa insatser måste ske i samarbete med lokala och regionala myndigheter eftersom det är på denna nivå man först upptäcker trender i fråga om kompetens och arbetstillfällen. Vi vill understryka att ReK har åtagit sig att bidra till att länka samman yrkesutbildningspolitiken med de lokala och regionala ekonomiska utvecklingsstrategierna när det gäller smart specialisering.

46.

Kommittén betonar att man fullt ut bör utnyttja Europas potential att utveckla it-stöd-plattformar och IKT-tjänster i den offentliga och den privata sektorn, bland annat inom allmän utbildning och yrkesutbildning. EU-understödda offentlig-privata partnerskap med deltagande av lokala och regionala myndigheter och små och medelstora företag som utvecklar IKT inom området för offentliga IKT-tjänster kan utgöra en utmärkt hörnsten för uppbyggandet av lokala färdigheter och lokal kunskap i hela EU. Kommittén framhäver potentialen för ytterligare utveckling inom detta område genom inrättande av regionala IKT-centrum, virtuella högskoleprojekt eller centrum för multimedieutbildning.

47.

Färdighetsutvecklande utbildning är ett lovvärt mål. Vi måste dock akta oss för att betrakta investeringar i utbildning enbart som ett sätt att öka den ekonomiska produktiviteten i Europa. Det olyckliga resultatet av detta synsätt kan bli försämrad psykisk hälsa hos unga människor som blir betraktade som ekonomiska enheter och som värderas enbart utifrån sin förmåga att bidra ekonomiskt till samhället. Mot denna bakgrund måste man framför allt stödja likvärdiga investeringar i unga människors kreativitet, livsfärdigheter, övergripande färdigheter, kulturella bildning och kinestetiska färdigheter. De offentliga och privata vinsterna med utbildning är inte bara ekonomiska. Högre utbildningsnivå är t.ex. kopplad till längre förväntad livslängd, högre valdeltagande och en mer positiv inställning till lika rättigheter för etniska minoriteter.

48.

I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna bör konkreta åtgärder och insatser som föreslås eller antas på EU-nivå inriktas på områden som har en stark europeisk dimension eller som rör transnationella aspekter som medlemsstaterna och/eller de regionala och lokala myndigheterna inte kan reglera på lämpligt sätt på egen hand.

49.

Vi understryker behovet av smart, effektiv och innovativ finansiering och utgiftshantering inom utbildningen så att man bättre uppfyller framtida efterfrågan på kompetensintensiva jobb, utvidgningar och ersättare, i syfte att stödja tillväxten och ungdomssysselsättningen. Dessutom vill vi framhålla att man vid utvecklingen av politiken och genomförandet av programmen bör använda sig av de lokala demokratiskt valda organ som finns. Kommittén anser att man genom att utnyttja de kunskaper och det demokratiska ansvarstagande som finns på lokal nivå förbättrar förvaltningsmekanismerna för partnerskap mellan universitet, företag och lokala myndigheter. Detta gör det möjligt att prioritera och ta ansvar på lokal nivå, vilket är direkt knutet till subsidiaritetsprincipen.

50.

Vi fäster uppmärksamheten på fördelarna med att skapa starka lokala partnerskap genom att ha ett systematiskt synsätt och låta olika finansieringsmöjligheter ingå i en enda lokal eller regional strategi. I denna strategi skulle olika alternativ för genomförandet på lokal och regional nivå kunna ingå:

En sådan strategi bör vara fast förankrad i tre övergripande mål för utbildning: eftersträva spetskvalitet, trygga allmän tillgång och begränsa antalet avhopp.

51.

ReK efterlyser ett systematiskt och varaktigt deltagande av lokala och regionala aktörer, inklusive utbildningsinstitutioner, i plattformen för smart specialisering samt i utvecklingen av integrerade lokala respektive regionala utvecklingsplaner.

52.

Kommittén betonar de lokala och regionala aktiviteternas avgörande betydelse och ser fram emot mer detaljerade förslag från kommissionen om hur man på ett effektivt sätt kan överbrygga klyftan mellan den inneboende potentialen i informations- och kommunikations-teknik och öppna utbildningsresurser å ena sidan och befintliga utbildnings- och fortbildnings-system å andra. ReK erkänner att öppna utbildningsresurser kan utgöra ett givande komplement till traditionella resurser. Det krävs dock fortfarande ett klargörande av hur en kontinuerlig och enhetlig kvalitetssäkring av öppna resursers innehåll på ett ändamålsenligt sätt kan garanteras, så att användningen av dem ger lärarna ett mervärde.

53.

ReK anser att ”de lokala och regionala myndigheternas roll som arbetsgivare, tjänste-leverantörer, och regleringsorgan bör få ökad betydelse när det gäller att främja tillväxt och sammanhållning och samordna strategiska partnerskap mellan utbildningsinstitutioner, företags-agenturer och företag i sina respektive regioner”. De lokala och regionala myndigheterna ingriper allt mer i utbildningspolitiken, men det finns inga universalåtgärder som garanterar förbättrade utbildningsresultat. Även om det numera finns tillräckliga kunskaper för att vägleda besluten (där kvaliteten på lärarna, institutionellt oberoende, delaktighet och resurser är de viktigaste) beror de enskilda lokala och regionala myndigheternas alternativ på deras socioekonomiska särdrag, deras autonomi gentemot det nationella systemet och deras tidigare resultat (och rykte) på utbildningsområdet.

54.

Regionkommittén erinrar om att det är de lokala och regionala myndigheterna som har direktkontakt med verkligheten och är de organ som bäst förstår den. De har även den bästa positionen för att bidra till utvecklingen av politiken och genomförandet av programmen, med full respekt för subsidiaritetsprincipen.

55.

Vi välkomnar kommissionens avsikt att tillsammans med aktörerna fortsätta att engagera sig för att genomföra den föreslagna strategin ”En ny syn på utbildning” i en gemensam insats för reformer, och bekräftar att ReK även i fortsättningen gärna arbetar tillsammans med kommissionen och andra partner på området. Detta samarbete bör omfatta alla områden där de lokala och regionala myndigheterna har ett särskilt ansvar, inklusive – men inte begränsat till – att se till att yrkesutbildningen är i linje med de lokala och regionala utvecklings-strategierna, vilket redan nämns i meddelandet.

17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/59

—

Regionkommittén betonar att en åtgärd på EU-nivå till förmån för dem som har det sämst ställt i EU är absolut nödvändig för att man ska kunna uppnå det mål om att lyfta minst 20 miljoner människor ur fattigdom och social utestängning före 2020 som EU fastställt inom ramen för Europa 2020-strategin.

—

Regionkommittén konstaterar att det är relevant att ändra programmets rättsliga grund (artikel 174 i EUF-fördraget), men föreslår att man från och med 2014 ska använda en dubbel rättslig grund genom att även stödja sig på artikel 39 i EUF-fördraget för att bevara kontinuiteten och anknytningen till den gemensamma jordbrukspolitikens mål.

—

Kommittén välkomnar kommissionens avsikt att gå längre än det grundläggande målet för det nuvarande programmet för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i EU, och tror att man genom att kombinera livsmedelsbistånd till de medborgare som har det sämst ställt med åtgärder för att minska hemlöshet och barnfattigdom samt med Europeiska socialfonden kan man möjliggöra multifunktionella insatser och skapa potential att samtidigt förhindra att brister i fråga om olika grundläggande behov uppkommer.

—

ReK gläder sig över att kommissionen i sitt förslag ger de lokala och regionala myndigheterna möjlighet att ha en aktiv roll i utdelningen av hjälp till behövande.

—

Kommittén avvisar principen om att medlemsstaterna ska delta på frivillig basis, eftersom en sådan princip skulle kunna medföra att de lokala och regionala myndigheterna inte får tillgång till fonden utan någon mekanism för samråd och demokratiskt deltagande varken på EU-nivå eller på nationell nivå, och utan hänsyn till bekämpningen av fattigdom och utestängning på lokal och regional nivå.

—

Kommittén anser att programmet i sin helhet bör finansieras med EU-medel i de regioner som berörs av krisen och i sammanhållningsregionerna, eftersom detta är motiverat som ett uttryck för sammanhållningen mellan EU:s medborgare, regioner och folk.

—

Kommittén understryker att den föreslagna finansieringsnivån är för låg i och med att den nuvarande anslagsnivån sänks betydligt (i kommissionens förslag med 30 % och i rådets förslag med så mycket som 40 %). Kommittén anser att man åtminstone bör bevara nuvarande anslagsnivå.

Föredragande

Ossi MARTIKAINEN (FI–ALDE), kommunfullmäktiges ordförande i Lapinlax

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt

COM(2012) 617 final/2

1.

Regionkommittén betonar att en åtgärd på EU-nivå till förmån för dem som har det sämst ställt i EU är absolut nödvändig för att man ska kunna uppnå det mål om att lyfta minst 20 miljoner människor ur fattigdom och social utestängning före 2020 som EU fastställt inom ramen för Europa 2020-strategin. Detta mål blir ännu mer akut mot bakgrund av att 119,6 miljoner människor hotades av fattigdom och social utestängning 2011, dvs. en ökning med 6 miljoner sedan 2009. Detta ökade avstånd till Europa 2020-strategins mål gör det ännu mer oförståeligt att Europeiska rådet den 7–8 februari 2013 föreslog en minskning av anslagen till EU:s stöd till de allra sämst ställda med 1,0 miljarder euro.

2.

Regionkommittén konstaterar att det är relevant att ändra programmets rättsliga grund (artikel 174 i EUF-fördraget), men föreslår att man från och med 2014 ska använda en dubbel rättslig grund genom att även stödja sig på artikel 39 i EUF-fördraget för att bevara kontinuiteten och anknytningen till den gemensamma jordbrukspolitikens mål.

3.

Kommittén understryker subsidiaritetsprincipens betydelse i utarbetandet av en effektiv strategi för bistånd till dem som har det sämst ställt.

4.

ReK riktar kritik mot avsaknaden av samstämmighet mellan kommissionens förslag och Europa 2020-strategin, eftersom förslaget inte hänvisar till indikatorn för antalet människor som hotas av fattigdom, trots att detta är en av de tre indikatorer som används i Europa 2020-strategin för att utvärdera EU:s mål om social integration och minskad fattigdom.

5.

Kommittén anser att det är viktigt och förståeligt att kommissionen har föreslagit 1) en ny rättslig grund som gör att man kan undvika de motsättningar som domstolen har konstaterat att förekommer i samband med införskaffandet av produkter för livsmedelsbistånd på marknaden, och 2) ett nytt, mer omfattande program, med vars hjälp man skapar ramarna för det fortsatta biståndsarbetet och samtidigt får ett mer hållbart resultat med större genomslagskraft.

6.

Genom att kombinera livsmedelsbistånd till de medborgare som har det sämst ställt med åtgärder för att minska hemlöshet och barnfattigdom samt med Europeiska socialfonden kan man möjliggöra multifunktionella insatser och skapa potential att samtidigt förhindra att brister i fråga om olika grundläggande behov uppkommer.

7.

Kommittén välkomnar kommissionens avsikt att gå längre än det grundläggande målet för det nuvarande programmet för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i EU, men är mycket orolig över att utvidgningen av förteckningen över de fattigdomsproblem som den nya biståndsfonden ska lindra bara kommer att urvattna slutresultatet, i synnerhet som medlen riskerar att minskas med nära 30 % till följd av Europeiska rådets ståndpunkt (programmet för utdelning av livsmedel tilldelas 3,5 miljarder euro för perioden 2007–2013 och 2,5 miljarder euro 2014–2020).

8.

De administrativa förfaranden som rör Europeiska socialfonden har i många fall ansetts vara besvärliga för de berörda aktörerna, och kommittén framhåller att man i samband med det nya redskapet som fokuserar på de grundläggande behoven för dem som har det sämst ställt bör undvika onödigt detaljerad reglering.

9.

Europeiska socialfondens resurser får inte, bland annat på grund av den utdragna finanskrisen, förbrukas av redskapet för hjälp till dem som har det sämst ställt, utan det behövs egen mer långsiktigt hållbar finansiering som skapas genom att de resurser som behövs avsätts under rubrik 2 i den fleråriga budgetramen.

10.

ReK gläder sig över att kommissionen i sitt förslag ger de lokala och regionala myndigheterna möjlighet att ha en aktiv roll i utdelningen av hjälp till behövande, och anser att denna aktiva roll kan minska den administrativa bördan och förenkla förfarandena på nationell och europeisk nivå eftersom de lokala och regionala myndigheterna i sin egen verksamhet tillämpar mycket långt utvecklade förfaranden och kontrollbestämmelser, som grundar sig på nationell och europeisk lagstiftning.

11.

Vi påminner om WHO-strategin ”Hälsa 21 – Hälsa för alla på 2000-talet”, där man framhåller att det är absolut nödvändigt att minska de sociala och ekonomiska klyftorna i syfte att förbättra hälsan hos befolkningen som helhet. WHO anser samtidigt att åtgärderna för framför allt särskilt hjälpbehövande och sjuka människor måste samlas under ett tak, att flaskhalsarna i vården måste avvecklas och att hälsorelaterad och social diskriminering måste åtgärdas (WHO:s förklaring ”Hälsa 21”, inledningen, punkt II från den 51:a Världshälsoförsamlingen).

12.

Även om programmet för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i sin nya form kombineras med andra redskap för social integration och solidaritet, har dess bakgrund och tidigare funktion som en del av den gemensamma jordbrukspolitiken varit fullt motiverad eftersom syftet med GJP i grund och botten är att garantera att alla EU-medborgare får tillräckligt med föda till ett rimligt pris (artikel 39.1 e) samt garantera försörjningstryggheten (artikel 39.1 d).

13.

Kommittén anser därför att man även i fortsättningen bör bevara möjligheten att använda ett eventuellt överskott av jordbruksprodukter (interventionslager). Användningen av ett sådant överskott bör emellertid inte dras av från medlen för fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt.

14.

Det är viktigt att man genom lagstiftningsförslaget ger kommissionen samt de nationella, regionala och lokala myndigheterna ett tydligt regelverk och en möjlighet att åtgärda eventuella missförhållanden, eftersom det är fråga om en särskilt sårbar sektor med tanke på unionens legitimitet och medborgarnas förtroende. Dessutom varierar åsikterna om denna sektors nödvändighet, dess sätt att fungera och dess resultat i de olika medlemsstaterna och regionerna.

15.

Kommittén avvisar principen om att medlemsstaterna ska delta på frivillig basis, eftersom en sådan princip skulle kunna medföra att de lokala och regionala myndigheterna inte får tillgång till fonden utan någon mekanism för samråd och demokratiskt deltagande varken på EU-nivå eller på nationell nivå, och utan hänsyn till bekämpningen av fattigdom och utestängning på lokal och regional nivå.

16.

Kommittén anser att programmet i sin helhet bör finansieras med EU-medel i de regioner som berörs av krisen och i sammanhållningsregionerna.

17.

ReK uppmanar institutionerna att ta i beaktande att medfinansieringen kan leda till att redskapet inte tas i bruk, även om den ekonomiska och sociala situationen i många regioner skulle kräva det.

18.

I linje med sitt tidigare yttrande uppmanar ReK kommissionen att fortlöpande göra en bedömning av om de anslag som avsatts för insatsen är tillräckligt stora, och kommittén påminner om att man redan då befarade att den tidigare nivån på finansieringen var otillräcklig (500 miljoner euro/år). Nu har behovet av olika orsaker bara fortsatt att växa, varför den föreslagna finansieringsnivån är för låg i och med att den nuvarande anslagsnivån sänks betydligt (i kommissionens förslag med 30 % och i rådets förslag med så mycket som 40 %). Kommittén anser att man åtminstone bör bevara nuvarande anslagsnivå.

19.

I ett flertal internationella avtal och deklarationer om mänskliga rättigheter har det fastställts att tillräcklig, mångsidig och hälsosam föda utgör en grundläggande rättighet, och man bör på alla nivåer säkerställa denna rättighet för alla medborgare och invånare i unionen.

20.

Kommittén påminner om att dåligt näringsintag bland de medborgare som har det sämst ställt beror på flera olika, men även till varandra knutna, faktorer. Man kan bland annat nämna följande:

21.

För att man ska kunna lösa dessa omfattande och mångskiftande problem behövs det också effektiv politik och finansiering på EU-nivå.

22.

Den gemensamma jordbrukspolitikens grundläggande uppgift bör även i fortsättningen vara att säkerställa att EU-medborgarna får tillräcklig och mångsidig föda. Jordbrukspolitiken bör därför förnyas så att prissättningen av livsmedel på marknaden blir genomskådlig och så att jordbrukets primärproduktion fortsätter att vara lönsam i alla delar av unionen.

23.

Även om marknadstrenderna, den utveckling av skördeavkastningen som skett på senare år samt de förändrade konsumtionsvanorna har minskat överskottet av jordbruksprodukter kan dessa produkter fortsätta att samlas även i framtiden, och med tanke på unionens legitimitet vore det viktigt att använda detta överskott till att hjälpa mindre bemedlade medborgare.

24.

Kommittén betonar att punkt 12 ovan kan motiveras med att den gemensamma jordbruks-politiken från första början har varit ett av EU-politikens kärnområden och bör vara det även i fortsättningen. Genom att inkludera den i den rättsliga grunden för det nya redskapet (dubbel rättslig grund) skulle man trygga bistånd på lång sikt till de medborgare som har det sämst ställt, trots att de nuvarande utmaningarna kan komma att medföra en långvarig belastning på unionens övriga politikområden, t.ex. finansieringen av den sociala sammanhållningen.

25.

Den socioekonomiska situationen i EU:s regioner varierar också inom medlemsstaterna, varför det föreslagna programmet behövs för att i den europeiska sammanhållningens och solidaritetens namn komplettera de åtgärder som vidtas i de olika medlemsstaterna och av de lokala och regionala myndigheterna. I detta avseende grundar sig programmet i hög grad på unionens gemensamma värdegrund och på den grundläggande idén om europeisk integration.

26.

Kombinationen av olika mål inom ramen för den nya fonden är viktig med tanke på förebyggandet av orsakerna till fattigdom och utestängning, eftersom bostadslöshet, bristfällig näring och barnfamiljers sociala nöd inverkar på varandra. Kommittén påminner dock om att de program som föregick det nya redskapet fokuserade på näringsintaget och betonar att brister på det området utan tvekan på nytt har blivit ett verkligt och mer långvarigt problem i många regioner. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna och regionerna att vid genomförandet av programmen fokusera på livsmedelsbiståndets betydelse och på att därigenom hjälpa medborgarna att dra nytta även av insatser och program som minskar bostadslösheten och den sociala utestängningen.

27.

Som motivering till punkterna 16–18 ovan konstaterar kommittén följande: