15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/1

—

"Mer Europa", vilket innebär ett EU där medlemsstaterna stöder varandra och ett EU som är starkare än summan av sina delar. EU får inte längre förknippas med hårda åtstramningsåtgärder, social tillbakagång och fattigdom. Valutaunionen måste nu följas av en politisk union med samordnade politiska åtgärder på de ekonomiska, finansiella och sociala områdena samt på arbetsmarknadsområdet till fromma för medborgarna. EU-budgeten bör utformas så att den ger korrekta incitament för konkurrenskraft, tillväxt och ökad sysselsättning. EU-budgeten måste stärkas och stödjas av mekanismer för egna medel, en gemensam sammanhållningspolitik som aktivt involverar det civila samhället, samt en aktivare roll för Europeiska investeringsbanken. Mot bakgrund av detta uppmanar EESK stats- och regeringscheferna att nå fram till ett resultat som svarar mot dessa behov vid Europeiska rådets toppmöte den 22–23 november.

—

Delaktighet för det civila samhället i utarbetandet av EU:s politik och beslut. Denna delaktighet är mycket viktig, inte bara för att stärka EU-institutionernas demokratiska legitimitet och EU:s verksamhet, utan även för att uppmuntra framväxten av en gemensam syn på vad EU är till för och vart unionen är på väg, samt för att återupprätta förtroendet för EU-projektet genom att se till att EU:s medborgare deltar fullt ut i uppbyggnaden av unionen. Därför är det mycket angeläget att snabbt genomföra artikel 11 i EU-fördraget, som tar upp deltagandedemokratin som en grundpelare.

—

Hållbara investeringar i färdigheter, infrastruktur, den sociala ekonomin – samt i tjänster och produkter – som återspeglas i de nationella reformprogrammen i form av en social investeringspakt och ett europeiskt stimulanspaket med inriktning på att skapa riktiga jobb i samordning med de nationella utvecklingsplanerna. Endast på det viset kan Europa 2020-strategin lyckas. Investeringar i klimatsmart energi och industriproduktion samt uppbyggnad av en grön ekonomi kommer att bidra till att lösa de långsiktiga problemen med klimatförändringarna och till att säkra en hållbar utveckling.

—

Insatser för att främja gemensamma åtgärder i euroområdet för att stabilisera skuldbördan och underlätta återhämtningen i hela EU bör uppmuntras. Europeiska centralbanken bör uppmanas att genomföra sitt program för att köpa obligationer i syfte att stabilisera euroområdets lånekostnader. I det sammanhanget måste programmet genomföras med respekt för ECB:s uppdrag. Europeiska investeringsbanken bör också uppmanas att utfärda projektobligationer i syfte att främja tillväxten. EESK välkomnar det beslut som fattades av elva medlemsstater om att införa en skatt på finansiella transaktioner. Kommittén uppmanar EU att öka sina ansträngningar för att främja insyn och öppenhet och motverka den svarta ekonomin, skattebedrägeri, skatteflykt och korruption inom och utanför EU. Åtgärderna inom euroområdet bör stå öppna för de medlemsstater som vill gå med i den monetära unionen:

—

En finanspolitisk och skattemässig union samt en bankunion som utgör de nödvändiga grundpelarna för en ekonomisk och monetär union. För att genomföra dessa åtgärder behövs en social dialog (dialog med arbetsmarknadens parter) och en dialog med det civila samhällets organisationer.

—

Stöd till små och medelstora företag för att få i gång tillväxten med utgångspunkt i småföretagsakten. Den inre marknadens fulla potential måste uppnås, och man måste öppna upp tjänstesektorn och den sociala ekonomin, minska onödiga administrativa hinder och främja tillgången till information, ny digital teknik, finansiering, krediter, kapital-, arbets- och teknikmarknader samt EU-finansierade instrument och lånegarantier för små och medelstora företag och för entreprenörer.

—

Ett ökat skydd för konsumenter samt deras rättigheter, i synnerhet för dem som är särskilt utsatta och hamnar i en situation av överskuldsättning, osäkerhet, extrem fattigdom och utanförskap.

—

Förutsättningar för en arbetsmarknad som i praktiken möjliggör rörlighet och utnyttjande av sakkunskaper där de behövs. Fullbordandet av en gemensam arbetsmarknad bör vara en del av genomförandet av Europa 2020-strategin.

—

Insatser för att ge unga en chans. EESK ska fortsätta att uppmuntra EU att främja ett forskningsintensivt och innovativt Europa, fortsätta att investera i de europeiska utbildningssystemen och bibehålla de resurser som krävs för att finansiera och stärka rörlighetsprogram för unga, t.ex. Erasmus. EESK uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till EU-budget, om de medlemsstater som ständigt talar om investering och tillväxt inte stöder en EU-budget och en flerårig budgetram med inriktning på framtidsinvesteringar. Det behövs åtgärder för att stödja små och medelstora företag så att de anställer unga människor som är arbetslösa och kanske saknar arbetslivserfarenhet.

—

Ökad konkurrenskraft i EU:s ekonomi genom innovation och stabil finansiering av forskning och utveckling, genom en särskild politik för utbildning av och stöd till små och medelstora företag och mikroföretag och deras anställda och genom en politik till stöd för investeringar, marknadstillträde och minskade administrativa hinder. Detta kommer även att göra det lättare att på nytt göra EU:s industri till en viktig sektor för tillväxt och sysselsättning.

—

En lätthanterlig rättslig miljö för EU som inte skapar onödiga kostnader för administration och regelefterlevnad. Den ekonomiska lagstiftningen måste vara tydlig, rättvis och proportionerlig. Detta är viktigt för alla företag, men i synnerhet för de små och medelstora företagen.

—

En särskild insats så att EU uppfattas som en aktiv global partner. Lika viktigt i detta avseende är att EU:s internationella handelspolitik bör främja EU:s värderingar till stöd för hållbar utveckling och det civila samhällets deltagande bl.a. genom inrättandet av civilsamhällesorgan som övervakar genomförandet av handelsavtalen.

—

Jämställdhet mellan könen måste garanteras genom att man genomför jämställdhetslagstiftningen och principen om lika möjligheter. Löneskillnaden mellan män och kvinnor för lika arbete uppgår till 17 %. Dessutom har kvinnor och unga drabbats hårdast av krisen.

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/3

1.1

Under rådande omständigheter, när återgången till tidigare tillväxtnivåer ser ut att dra ut på tiden, är det viktigt att EU sätter konsumenten i centrum för sin ekonomiska politik och finanspolitik i överensstämmelse med kommissionens meddelande "Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla". Starka och oberoende konsumentorganisationer har en nyckelroll på marknaden och måste förfoga över de mänskliga, materiella och tekniska resurser som krävs för att fullgöra sitt uppdrag, det vill säga att försvara konsumenternas rättigheter och intressen.

1.2

Konsumenternas rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen erkänns i primärrätten i artikel 169 i EUF-fördraget, som på EU-nivå rättsligt erkänner den oersättliga roll som konsumentorganisationerna har som garanter för förtroendet för den europeiska inre marknaden och dess utveckling.

1.3

EESK uppmanar kommissionen att utan att inkräkta på subsidiaritetsprincipen ta initiativ till att fastställa ett antal gemensamma minimirättigheter för konsumentorganisationerna. Dit hör i synnerhet rätten att bli rådfrågad och hörd via deras företrädare, en juridisk och/eller administrativ definition av konsumenternas rättigheter och intressen genom föregående hearingar och samråd om åtgärder som påverkar deras rättsligt skyddade rättigheter eller intressen på nationell och europeisk nivå, samt rätten att delta i regleringen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

1.4

Leverantörerna av olika tjänster av allmänt ekonomiskt intresse delar samma gemensamma konsumentbas för dessa tjänster, i vilken också många utsatta konsumenter ingår. Därför måste man övervaka särdragen på varje marknad (gas, vatten, el osv.) utan att förlora helhetssynen på alla dessa tjänsters samlade potentiella effekter på hushållens livskvalitet och budgetar. Konsumentorganisationerna är särskilt väl lämpade att hantera dessa aspekter. I fråga om bristfälliga tjänster bör man införa ett system i likhet med det system som finns för produkter (Rapex), så att konsumentorganisationerna via sina nätverk kan varna konsumenterna för sådana tjänster.

1.5

Det finns stora skillnader i tillgången till information och fackkunskaper om hur marknaderna för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse fungerar när det gäller hur priser, värden och faktorer som ligger till grund för nättillgången byggs upp och hur de påverkar konsumenterna, eftersom regleringen är mycket teknisk och komplex men samtidigt av uppenbart intresse för konsumenterna och de organisationer som representerar dem.

1.6

I allmänhet är det svårare för konsumenterna att jämföra tjänster än produkter, och det är särskilt svårt när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Dels är kontraktsvillkoren för dessa tjänster mycket olika, till exempel metoden för att fastställa avgifterna, dels måste andra aspekter utöver själva tjänsten förklaras på ett tydligt sätt av tillsynsorganen, diskuteras med organisationer som företräder konsumenternas intressen och förstås av konsumenterna själva.

1.7

Kommittén anser att kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna och de nationella tillsynsorganen att främja öppenhet, information, beslutsfattande och diskussioner om de intressen som står på spel – både på utbuds- och efterfrågesidan (konsumenter och reglerade branscher). Kommissionen bör också stödja positiv särbehandling av organisationer som företräder konsumenternas intressen, så att de kan delta på samma villkor som näringslivets aktörer i tillsynsmyndighetens diskussionsforum och rådgivande organ samt garantera konsumentorganisationernas inflytande (empowerment) och därmed den enskilde konsumentens delaktighet.

2.1

I detta yttrande på eget initiativ vill EESK, i egenskap av europeiskt organ som ger röst åt det organiserade civila samhället, framhålla behovet av att anlägga ett humanistiskt perspektiv på den inre marknaden och försvara ekonomisk demokrati (1) med allt vad det innebär, framför allt i fråga om samråd, deltagande och insyn i beslutsprocesserna, för regleringen av tjänster av allmänt intresse, för konsumenternas tillgång till information och för deras möjligheter att delta, bli rådfrågade och representerade vid regleringen av dessa tjänster, däribland även finansiella tjänster.

2.2

I överensstämmelse med kommissionens meddelande "Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla", som syftar till att sätta konsumenterna i centrum av den inre marknaden så att de fullt ut kan utöva sina rättigheter, måste konsumenterna kunna lita på att deras nationella och europeiska organisationer har kapacitet att skydda dem och har de medel, kunskaper och verktyg som krävs för att försvara deras intressen. Det slutgiltiga syftet med de regler som ska säkerställa att konkurrensen inte snedvrids på den inre marknaden är att öka konsumentens välbefinnande (2).

2.3

EESK konstaterar att det under rådande omständigheter är mycket viktigt att sätta konsumtionen i centrum för EU:s politik och för uppbyggnaden av den inre marknaden, och att det därför är av avgörande betydelse att konsumentorganisationerna är starka och oberoende. Kommittén har redan konstaterat att en balanserad ekonomi kräver att dessa organisationer har kapacitet att fullt ut ta på sig sin roll som motvikt på marknaden. Vi rekommenderar därför att kommissionen ökar finansieringen väsentligt, i synnerhet för att de ska kunna skaffa sig de specialistresurser som krävs (3).

2.4

EESK understryker och konstaterar att skillnaderna mellan medlemsstaterna också avspeglar sig i hur konsumentorganisationernas roll uppfattas, hur de organiserar sig, vilka resurser och vilken grad av kunnande och specialisering de har samt vilken representativitet de ska garantera. Även om det på europeisk nivå finns organisationer som till exempel konsumentorganisationerna BEUC och ANEC, anser EESK att de nationella konsumentorganisationernas betydelse för konsumenterna och den inre marknaden innebär att deras problem måste betraktas ur ett EU-perspektiv.

EESK uppmuntrar även samarbete mellan bransch- och konsumentorganisationer som en särskild form av dialog som kan bidra till att hitta mer balanserade lösningar för utvecklingen av marknaden. Kommittén stöder också forum på europeisk och nationell nivå som arbetar utifrån denna målsättning.

3.1

EU-institutionerna har klart och tydligt erkänt att konsumenternas förtroende är mycket viktigt för att fullborda den inre marknaden. Rätten att representeras och höras har uttryckligen erkänts sedan det första programmet för konsumentskyddspolitiken från 1975 (4), i vilket medlemsstaterna bekräftade sin beslutsamhet att öka insatserna för konsumenterna. I de följande programmen bekräftades dessa mål och rättigheter tills medlemsstaterna antog de så kallade "strategiska konsumentskyddsplanerna", som ger konsumentorganisationerna möjlighet att delta i utformningen av EU-politiken, i fråga om både innehåll och förfaranden.

3.2

Enligt dessa program och planer borde konsumenterna och deras företrädare förfoga över den kapacitet och de resurser som krävs för att kunna bevaka sina intressen på samma villkor som övriga marknadsaktörer. Man skulle därför behöva se över mekanismerna för dessa organisationers deltagande i utformningen av EU:s åtgärder.

3.3

I den nuvarande strategin (5) är emellertid stärkandet av konsumentorganisationerna på EU-nivå inte längre ett huvudmål i konsumentpolitiken, utan fokus ligger i stället på att stärka konsumentrörelsen i medlemsstaterna. Tyvärr har man hittills inte gjort någon utvärdering på EU-nivå av i vilken grad dessa planers mål i fråga om konsumentdeltagande har uppnåtts.

3.4

Kommissionen, rådet och Europaparlamentet har de senaste åren valt en strategi för ökad konsumentmakt som går ut på att den enskilde konsumenten ska få större inflytande, i förhoppningen om att detta ska tvinga fram det önskade förtroendet för den inre marknaden. För att omsätta strategin i praktiken har de dels knutit översynen av den existerande EU-lagstiftningen om konsumentskyddet till försvaret av en fullständig harmonisering av områden som är nära relaterade till konsumentpolitiken, dels till sin spets utvecklat teorin om genomsnittskonsumenten (6), som är "normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst" (7). Resultatet har blivit att lagstiftningen bygger på vanföreställningen att det skulle finnas en välinformerad och medveten idealkonsument, vilket statistiken inte ger något stöd för.

3.5

Tillgängliga uppgifter visar att många konsumenter långtifrån har den starka, aktiva och informerade roll som en konkurrensutsatt och innovativ marknad skulle kräva. I realiteten upplever majoriteten av konsumenterna att de saknar förtroende, kunskaper och skydd (8).

3.6

Samtidigt har EU endast i mycket begränsad utsträckning betraktat konsumenterna som kollektiv, och EU har uppnått få konkreta resultat när det gäller konsumenternas representativa organisationer. Vi uppmuntrar därför kommissionen att lägga fram ett konkret förslag om grupptalan, som är ett ytterst viktigt rättsinstrument för att försvara konsumenternas intressen på både nationell och europeisk nivå.

3.7

I artikel 169 i fördraget erkänns konsumenternas rätt att organisera sig och tillvarata sina intressen. Det är därför väsentligt att EU erkänner att konsumentorganisationerna har en unik och oersättlig roll som garanter för förtroendet för den europeiska inre marknaden och dess utveckling, vilket motiverar att EU inför vissa grundläggande gemensamma rättigheter och principer, utan att det inkräktar på medlemsstaternas självständighet att utforma sin nationella politik.

3.8

I januari 2011 uppgav den rådgivande europeiska konsumentgruppen (ECCG) följande huvudskäl till att det är nödvändigt med starka konsumentorganisationer:

EESK har redan yttrat sig om vad som bör känneteckna en konsumentorganisation och upprepar här sina synpunkter (10).

3.9

Utan starka konsumentorganisationer som är oberoende av den politiska och ekonomiska makten, bidrar aktivt till en fri och konkurrenskraftig inre marknad, främjar öppenhet på informationsområdet och agerar för att försvara konsumenternas individuella och kollektiva intressen skulle det vara svårare att skapa förtroende bland de europeiska konsumenterna.

4.1

Konsumentorganisationerna är ytterst viktiga allierade i kampen för att återvinna konsumenternas förtroende och skapa en inre marknad. EESK uppmanar därför kommissionen att ta initiativ till att fastställa ett antal gemensamma minimirättigheter för konsumentorganisationerna. Dit hör i synnerhet rätten att bli rådfrågad och hörd via deras företrädare, en juridisk och/eller administrativ definition av konsumenternas rättigheter och intressen genom föregående hearingar och samråd om åtgärder som påverkar deras rättsligt skyddade rättigheter eller intressen på nationell och europeisk nivå, samt rätten att delta i regleringen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

4.2

Det inte är möjligt att i det här yttrande diskutera alla aspekter som bör garanteras för de berörda konsumentorganisationerna, men EESK vill dock särskilt framhäva följande:

4.3

EESK erinrar om att Lissabonfördraget i protokoll 26 om tjänster av allmänt intresse och artikel 36 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anger att tjänster av allmänt intresse har stor betydelse för EU, som fastställer de vägledande principerna för dessa tjänster. Vi vill också påpeka att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte kan tillhandahållas av marknaden utan offentliga åtgärder (eller endast på andra villkor i fråga om kvalitet, säkerhet och tillgänglighet, likabehandling och allmän tillgång). Den specifika skyldigheten att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse åläggs tjänsteleverantören genom en officiell handling baserad på ett kriterium om allmänt intresse som garanterar att de villkor som krävs för att leverantören ska uppfylla sitt uppdrag finns på plats (11).

4.4

Många tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, t.ex. el, gas, vatten och kommunikationer, har traditionellt sett tillhandahållits av staterna, som ägde distributionsnäten. Debatten om dessa tjänster fördes ofta ur ett riskperspektiv (hälsa, säkerhet, miljö), en strategisk politik i fråga om nationella naturtillgångar eller liberaliseringen av marknaderna, exempelvis inom energisektorn.

4.5

Ur konsumentens synvinkel är de viktigaste frågorna knutna till garantier för försörjningstryggheten och själva tillgången, och priset är den avgörande och i princip enda faktorn för konsumentens val.

Om konsumenterna redan anser att det är svårare att jämföra tjänster än produkter, blir deras uppgift ännu mer krävande i samband med kontraktsvillkor som i regel inte är tillräckligt tydliga, till exempel vad gäller själva metoden för att fastställa avgifter och priser, som är mycket omfattande och innefattar många komponenter utöver själva tjänsten. Dessutom varken diskuteras eller uppmärksammas denna metod av de organisationer som företräder konsumenternas intressen.

I fråga om bristfälliga tjänster bör man införa ett system i likhet med det system som finns för produkter (Rapex), så att konsumentorganisationerna via sina nätverk kan varna konsumenterna för denna typ av tjänster.

4.6

Observationsgruppen för energimarknaden delar upp energipriset i tre stora grupper: för det första energi, transport och distribution (nät), för det andra övriga avgifter och för det tredje mervärdeskatt, och gör olika jämförelser mellan medlemsstaterna. Trots att de specifika faktorer som ingår i gruppen "övriga avgifter" i varje medlemsstat inte definieras som de borde, är det möjligt att utföra en sådan prisuppdelning för andra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (t.ex. vatten, kommunikationer), och det skulle därför utgöra värdefull information om en sådan uppdelning också genomfördes i andra sektorer.

4.7

Kommissionen har genomfört ingående undersökningar om priset på vissa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och har särskilt framhävt uppgifter från observationsgruppen för energimarknaden, som bland annat leder fram till följande slutsatser:

4.8

Sanningen är att trots att det finns många och olika tillsynsorgan och EU-incitament för insyn i deras beslutsprocess så finns det en enorm skillnad i konsumentorganisationernas tillgång till information och fackkunskaper om hur marknaderna för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse fungerar, framför allt vad gäller prisbildningen, de värden som de representerar och tillgången till nya nät samt hur dessa faktorer påverkar konsumenterna.

4.9

Kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna och de nationella tillsynsorganen att inte bara främja insynen i informationen och beslutsprocessen, utan även att verka för en balans mellan de intressen som står på spel – konsumenter och reglerade branscher – genom att stödja och positivt särbehandla de organisationer som företräder konsumenternas intressen (t.ex. genom särskilda utbildningsinsatser, vägledning och ekonomiskt stöd).

4.10

Konsumentorganisationernas deltagande i debattforum och rådgivande organ – på samma villkor som näringslivets aktörer – utgör det lämpligaste sättet att på en konkurrensutsatt marknad säkerställa konsumentorganisationernas inflytande och därmed den enskilde konsumentens delaktighet (12).

4.11

EESK anser emellertid att riskerna (främst risken att organisationerna blir "underordnade") uppvägs av vikten av att säkerställa fackkunskaper på invecklade områden med stora effekter på konsumenternas livskvalitet, som endast kan skyddas genom en effektiv konsumentrepresentation.

4.12

EU-institutionerna kan och bör uppmuntra konsumentorganisationernas deltagande i tillsynsorgan och diskussionsforum, med särskilt fokus på forum för diskussioner om avgifter och priser (13). Syftet med detta är inte bara att visa på regleringsprocessens oberoende och öppenhet, framför allt vad gäller avgiftsstrukturen, utan även att bidra till ett aktivt medborgarskap och främja starka konsumentorganisationer.

4.13

Det stämmer att denna problematik har blivit något mer uppmärksammad, eftersom det i direktiven om gemensamma regler för den inre marknaden för el och naturgas (14) anges att utan att inkräkta på tillsynsmyndigheternas oberoende och behörighet och i enlighet med principen ”en bättre lagstiftning” ska dessa myndigheter, när det är lämpligt, samråda med systemansvariga för överföringssystem och vid behov ingå ett nära samarbete med andra behöriga nationella myndigheter för att uppfylla sina åtaganden. Likväl rekommenderas inte konsumentorganisationernas deltagande och debatten med dem i alla konkurrensutsatta miljöer.

4.14

I konkurrensutsatta miljöer bestämmer avgiftsstrukturen inte bara tjänsteleverantörernas utan också konsumenternas tillgång, eftersom den direkt påverkar priset, vilket kan ge upphov till utestängning och passivitet bland konsumenterna (15).

4.15

Vid regleringen har man inte tagit hänsyn till priset och behovet av att föra en diskussion med konsumenternas företrädare om de avgiftsstrukturer som ger upphov till detta pris. Dessa aspekter saknas dessutom i de EU-rättsakter som behandlar detta ämne (t.ex. de nämnda direktiven). Den information som systematiskt tillhandahålls av observationsgruppen för energimarknaden visar emellertid tydligt att, utöver priset på de ovannämnda tjänsterna, är det konsumenterna och företagen själva som får bära kostnaderna (avgifter och andra kostnader), vilket inverkar negativt på företagens konkurrenskraft och ökar konsumenternas utsatthet på den inre marknaden.

4.16

När det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse finns det alternativ som har en direkt påverkan på de kostnader som i slutledet påverkar det pris som konsumenterna betalar. EESK anser att målen om en sund konkurrens på den inre marknaden och skydd av konsumenterna motiverar att EU-institutionerna vidtar åtgärder för att garantera ökad insyn i prisbildningen för grundläggande tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och att de övervakar utvecklingen av de olika komponenter och avgifter som ligger till grund för priset. Mot denna bakgrund bör medlemsstaterna och deras tillsynsorgan uppmuntras att stödja att konsumenternas representativa organisationer och små och medelstora företag deltar aktivt i den beslutsprocess som leder fram till avgiftssättningen (16).

4.17

Slutligen vill EESK påpeka att det kommer att bli svårt att uppnå en effektiv konsumentrepresentation om det saknas en garanti för möjligheten att väcka grupptalan. Vi uppmanar därför kommissionen att återuppta sitt arbete för att införa en europeisk grupptalan.

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/8

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att det är ytterst viktigt att lägga fram konkreta åtgärdsförslag i syfte att säkerställa att EU-institutionerna inom sina respektive behörighetsområden vidtar lämpliga åtgärder för att tillämpa artikel 11.1 och 11.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Denna process bör betraktas som en möjlighet att utvidga och stärka strukturerna för en dialog med det civila samhället på europeisk nivå, men också på nationell, regional och lokal nivå.

1.2

Den representativa demokratin är och förblir demokratins hjärta. Deltagardemokrati utgör ett komplement, men aldrig ett alternativ, till den representativa demokrati som vårt samhälle är grundat på. Samma sak gäller den civila dialogen, som inte konkurrerar med den sociala dialogen, utan båda har sin specifika roll i enlighet med fördragets bestämmelser.

1.3

Det är nödvändigt att införa en verklig deltagardemokrati som är i linje med EU-fördraget och tar hänsyn till EU:s värderingar och identitet. Mot bakgrund av den pågående ekonomiska, sociala och politiska krisen är det mycket viktigt att fullt ut tillämpa artikel 11 för att stärka EU:s demokratiska legitimitet bland medborgarna. Slutligen kan endast ökad insyn, större egenansvar och ett ökat deltagande från medborgarnas och det organiserade civila samhällets sida både i medlemsstaterna och i EU göra det möjligt för EU att undvika extremism, försvara sina demokratiska värderingar och skapa en "ödesgemenskap".

1.4

Tillämpningen av artikel 11.1 och 11.2 i EU-fördraget utgör en viktig möjlighet att gå längre än de redan befintliga förfaranden för samråd med och deltagande av det civila samhället som utvecklats på EU-nivå efter offentliggörandet år 2001 av vitboken om styrelseformerna i EU. En rad modeller för det civila samhällets deltagande har redan utarbetats, och vissa av dem går betydligt längre än enbart ett utbyte av information och kan betraktas som god praxis som kan ligga till grund för ett strukturerat ramverk för den europeiska civila dialogen i enlighet med artikel 11.1 och 11.2.

1.5

EESK rekommenderar därför följande:

1.6

EESK:s stora och allt starkare engagemang i strävan att skapa ett europeiskt offentligt rum skulle därmed kunna uppmuntra kommissionen, rådet och Europaparlamentet att ta på sig en aktivare roll i tillämpningen av artikel 11.1 och 11.2 i EU-fördraget. De processer och resultat man på så sätt skulle kunna uppnå skulle vara värdefulla för samtliga EU-institutioner och civilsamhällesorganisationer.

2.1

Under de senaste 12 åren har EESK gjort stora framsteg när det gäller utformningen av den europeiska civila dialogen, dess roll som komplement till den representativa demokratin och dess särdrag i förhållande till den sociala dialogen. Den civila dialogen har definierats som en demokratisk, opinionsbildande process som kan anta olika former beroende på vilka aktörer som är involverade. Kommittén har enats om en definition av den civila dialogens aktörer och begrepp och dess samband med deltagardemokrati (1).

2.2

EESK har dessutom bekräftat subsidiaritetsprincipen på EU-nivå. Vi har föreslagit 14 kvantitativa och kvalitativa kriterier för att mäta representativiteten hos de civilsamhällesorganisationer som har inbjudits att delta i den horisontella, vertikala och sektoriella civila dialogen, och vi har noggrant definierat skillnaderna mellan samråd (en toppstyrd process) och civil dialog (en nedifrån och upp-orienterad eller snarare cirkulär process). EESK har således bidragit till de institutionella landvinningar som nu är fastställda i artikel 11 i EU-fördraget (2).

2.3

I EU-fördraget, som trädde i kraft i december 2009, erkänns formellt deltagardemokratins roll (civil dialog, samråd och det europeiska medborgarinitiativet). Bestämmelserna i artikel 11 (3) bygger på den representativa demokratins centrala funktion (artiklarna 10 och 12) (4) och stärker den, och är därmed ett uttryck för en innovativ europeisk demokratimodell.

2.4

Vår uppgift nu är att arbeta för en konkret tillämpning av artikel 11. Vi bör börja med punkterna 1 och 2 eftersom de samrådsmetoder som nämns i punkt 3 i dag är närmast färdigutvecklade och det europeiska medborgarinitiativet redan är reglerat (5). EESK:s historia har nämligen lärt oss att det behövs en tydlig rättslig ram och institutionell kontinuitet för att få till stånd en effektiv dialogstruktur.

2.5

I mars 2010 uppmanade EESK kommissionen att "lägga fram en grönbok om den civila dialogen om den konkreta utformningen av artiklarna 11.1 och 11.2, för att tänka över befintlig praxis, närmare definiera och utvärdera förfaranden och principer och tillsammans med det organiserade civila samhället göra förbättringar och framför allt att skapa tydliga strukturer" (6). Vid ett externt sammanträde på temat "Hur ser framtiden ut för deltagardemokratin i Europa?", anordnat av grupp III ett år senare, 2011, upprepades dessa uppmaningar och man enades om en "färdplan för deltagardemokrati" (7).

2.6

Kommittén konstaterar att det med undantag av samrådsförfaranden och bestämmelserna om det europeiska medborgarinitiativet, som trädde i kraft den 1 april 2012, inte har skett någon utveckling inom de olika institutionerna med avseende på de bestämmelser som mer specifikt berör den civila dialogen (artikel 11.1 och 11.2), och att vi hittills inte har fått något positivt svar på vår uppmaning om utarbetande av en grönbok.

2.7

Hela Europa har dessutom drabbats av en strukturell ekonomisk kris som medför att själva grundvalen för den europeiska integrationen ifrågasätts och som dessutom bidrar till att underblåsa två farliga fenomen: å ena sidan en återgång till mellanstatliga förhandlingar för att finna lösningar på krisen, med en kraftig ökning av antalet EU-toppmöten, och å andra sidan ett växande avstånd mellan medborgarna och deras organisationer och EU. Till detta kommer en utbredd uppfattning att EU inte bara är oförmöget att hitta en väg ut ur krisen utan också tvingar fram en åtstramningspolitik som drabbar alla EU-medborgares liv mycket hårt, och att EU knappt för någon dialog med de olika företrädarna för det organiserade civila samhället om de val som fattats. Oförståelsen och avståndet verkar således öka, vilket kan ge upphov till en farlig situation där EU-institutionerna riskerar att förlora sin legitimitet.

2.8

Kommittén är övertygad om att EU-fördragets dynamik och det stora antalet olika frågor och prioriteringar som i dag står på EU:s politiska dagordning kräver en stark och beslutsam återlansering av "gemenskapsmetoden". Allt detta kan bara uppnås genom att man förstärker och förnyar metoden, samtidigt som man förstärker den parlamentariska demokratin – som är själva grundvalen för EU-institutionerna – och går in i ett nytt stadium som innebär att man direkt involverar det civila samhället och fokuserar på att stärka den europeiska identiteten och väcka medborgarnas intresse. Ett större deltagande av medborgarna genom den civila dialogen, både direkt och via deras intresseorganisationer i enlighet med artikel 11, kommer att bli en central utmaning för hela den europeiska integrationens framtid. Det handlar i själva verket om egenansvar, stöd, insyn och öppenhet och en större demokratisk legitimitet när det gäller beslutsprocessen.

2.9

Artikel 11 och dess tillämpning är således ett värdefullt redskap när det gäller att skapa en dynamisk deltagardemokrati. EESK har all den erfarenhet som krävs för att ta på sig rollen som katalysator i denna process, som syftar till att stärka det demokratiska livet i EU, i nära samarbete med de olika EU-institutionerna och de viktigaste europeiska och nationella nätverken i det organiserade civila samhället.

2.10

Kommittén är medveten om att den endast delvis avspeglar mångfalden i uttrycket "det organiserade civila samhället" (8) och har därför under en tid använt en pragmatisk metod för att genom en rad initiativ garantera närmare förbindelser med det europeiska organiserade civila samhället. I denna kristid anser kommittén att det är viktigare än någonsin att stärka en sådan "bro" mellan institutionerna och det civila samhället i syfte att beledsaga de strukturpolitiska valen och även de institutionella reformer som EU måste genomföra om unionen ska ha en framtid.

2.11

Artikel 11 är i sin helhet ett tydligt budskap om att EU är övertygat om mervärdet av ett aktivt medborgarskap, värdet av deltagardemokrati och dess roll för att stärka medborgarnas eget ansvar för det europeiska samarbetet och samtidigt skapa en allt mer välinformerad och varaktig allmän europeisk opinion. Genom att placera den redan etablerade traditionen för samrådsförfaranden (punkt 3) under deltagarpelaren (punkterna 1 och 2) innebär artikel 11 en viktig förändring mot en mer avancerad modell för strukturerad dialog.

2.12

Efter att under 15 års tid ha utarbetat teorier och viktiga dokument som återfinns i ovannämnda kompendium (9), behövs det nu specifika målinriktade åtgärder och instrument för varje EU-institution, men man måste samtidigt utforma en samordnad och konsekvent övergripande strategi för att säkra att de överordnade mål som fastställs i artikeln kan uppnås på ett bättre sätt.

2.13

Kommittén betonar att man inte får falla för frestelsen att omvandla det preskriptiva fundamentet i artikel 11 (särskilt punkterna 1 och 2) till något rent deskriptivt, som om det vore ett fotografi av något som redan existerar. Det skulle inte återspegla lagstiftarens avsikt, och det motsvarar inte heller det europeiska organiserade civila samhällets förväntningar.

3.1

EESK anser att det är värdefullt att utgå från befintlig god praxis för att börja utveckla konkreta åtgärder för tillämpning av artikel 11.1 och 11.2.

3.2

I EU har olika samarbetsformer med organisationer i det civila samhället stegvis ökat under de senaste tio åren. Till stor del handlar det om hearingar som genomförs av kommissionen.

3.3

I kommissionen har ett växande antal generaldirektorat anordnat en rad hearingar med olika mål, regelbundenhet, storlek och inverkan. Dessa har i stort sett utvecklats oberoende av varandra och ibland blivit veritabla "rådgivande forum". De olika situationer och resultat som det handlar om är i vissa fall redan ganska strukturerade former av kontinuerlig dialog med det civila samhället (10). EESK anser att det under alla omständigheter är nödvändigt att upprepa att man inte får blanda ihop hearingarnas juridiska struktur med den nya formen för civil dialog, som för övrigt bör bli strukturerad och permanent.

3.4

Här bör nämnas EU:s hälsoforum, som anordnas av GD Hälso- och konsumentfrågor, plattformen för grundläggande rättigheter under EU:s byrå för grundläggande rättigheter, kontaktgruppen för det civila samhället under GD Utveckling och samarbete – EuropeAid och den dialog med det civila samhället som lanserats av GD Handel.

3.5

Den sistnämnda är kanske den mest utvecklade mekanismen för en strukturerad sektorsdialog, både på grund av det omfattande antalet inblandade aktörer (över 800 registrerade organisationer) och för att nästan hälften av dem har sitt säte i en av medlemsstaterna och inte i Bryssel. Det är också den enda för vilken det har beställts en extern utvärdering (11), av GD Handel självt.

3.6

Ett annat exempel är det europeiska integrationsforumet (12), som inrättades 2009 på gemensamt initiativ av EESK och kommissionen och som har ett fast deltagarantal på ett hundratal europeiska och nationella aktörer. Europaparlamentet, ReK och representanter för EU-medlemsstaternas regeringar deltar dessutom kontinuerligt i detta forum. Efter en lite trög start har forumet i dag blivit en knutpunkt för strukturerad dialog om den konkreta utvecklingen av EU:s agenda för integrationspolitiken, i synnerhet i förstadiet.

3.7

Ett tredje exempel är forumen för det civila samhället inom ramen för det komplexa systemet för EU:s yttre förbindelser. Särskilt värt att nämna är de framgångsrika gemensamma rådgivande kommittéerna, som inrättas under förhandlingarna om anslutning till EU, den rådgivande Cariforum–EU-kommitténs roll i övervakningen av det särskilda avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Cariforum och det civila samhällets roll i frihandelsavtalet mellan EU och Korea.

3.8

Cotonouavtalet (13) är kanske det mest komplexa och omfattande, vad gäller både antalet deltagande länder och aktörer och antalet genomförda åtgärder. Det ger formellt erkännande åt de icke-statliga aktörernas (som definieras som den privata sektorn, sociala och ekonomiska parter, det civila samhället) kompletterande roll och potentiella bidrag till utvecklingsprocessen (14). EESK har ett särskilt mandat att anordna regelbundna möten med de socioekonomiska aktörerna i AVS–EU. Man har också utarbetat ett särskilt ekonomiskt stödprogram i de olika länderna, som förvaltas av respektive EU-delegation, med deltagande av allt fler aktörer och investeringar i kapacitetsuppbyggnad (15).

3.9

Slutligen bör vi nämna Europaparlamentets initiativ "medborgarforum". Sedan initiativet togs år 2007 har det anordnats tre tematiska forum, om än oregelbundet och med varierande resultat, med brett deltagande av organisationer i det civila samhället i Europa (16). Arbetet är för närvarande föremål för en särskild intern utvärdering i Europaparlamentet eftersom det måste återlanseras och preciseras under kommande år.

3.10

Det finns också på internationell nivå vissa exempel på det civila samhällets effektiva deltagande i beslutsprocesserna. Värt att nämna är t.ex. Århuskonventionen (17) från Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa och Europeisk kod för idébärande organisationers medverkan i beslutsprocessen, som antogs under konferensen för internationella icke-statliga organisationer (18).

3.11

Århuskonventionen säkrar inte bara att allmänheten och de relevanta organisationerna i det civila samhället har rätt att få tillgång till myndigheternas miljöinformation, utan fastställer också att allmänheten har rätt att delta i beslut som gäller miljöfrågor och eventuellt att ifrågasätta offentliga beslut. Representanterna för det civila samhället kan dessutom utse medlemmar till konventionens efterlevnadskommitté och vara representerade i presidiet. Till sist har berörda civilsamhällesorganisationer möjlighet att få ekonomiskt stöd.

3.12

Vad gäller Europarådet syftar koden för idébärande organisationers medverkan, som erkänns av ministerkommittén, till att förbättra det civila samhällets deltagande i beslutsprocessen på lokal, regional och nationell nivå. Koden fastställer fyra olika deltagarnivåer (information, hearing, dialog och partnerskap) som kan användas som modell av såväl det civila samhället som de offentliga myndigheterna.

3.13

Det finns också bra exempel på regional och nationell nivå. Bland dessa utmärker sig den franska miljöåtgärden "Grenelle Environnement", som skapades på initiativ av Frankrikes president år 2007 (19). Forumet har samlat representanter för staten, lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter i en dialog- och partnerskapsprocess och lett till två viktiga lagstiftningspaket på miljöområdet år 2008 och 2010. Till följd av initiativet "Grenelle Environnement" bytte det ekonomiska och sociala rådet namn till "Frankrikes råd för ekonomiska, sociala och miljörelaterade frågor", och man utsåg representanter för miljösektorn till rådet (20). Till sist bör man nämna andra former för civil dialog som utvecklats på nationell och lokal nivå, såsom samarbetsplattformar, pakter, samarbetsavtal eller samarbetsprotokoll osv., som bör utnyttjas fullt ut.

4.1

I dagens läge finns det mycket intressanta exempel som i praktiken har gått mycket längre än de vanliga formerna för samråd. I vissa fall har de lett till mer stabila och mångfasetterade processer för aktivt deltagande och starkare samarbetsformer, och som kan vara möjliga former för en strukturerad dialog med det civila samhället, vilket föreskrivs i artikel 11 i EU-fördraget. Dessa förfaranden är dock inte tillräckligt kända utanför de berörda kretsarna, och de bör utvärderas, främjas bättre, utvecklas och göras mer stabila.

4.2

Hur dessa forum uppfattas av olika aktörer, i synnerhet vad gäller deras effektivitet, beror dessutom på en rad olika faktorer: den mycket varierande nivån av engagemang i processen, den uppfattade nivån av representativitet hos aktörerna (21), de finansiella villkoren som kan stödja eller inte stödja deltagandet av mindre strukturerade aktörer som inte finns i Bryssel, den tekniska kapaciteten att aktivt bidra till diskussionen och säkra uppföljning av processen och kontinuiteten hos EU-institutionernas operativa investeringar.

4.3

Vissa centrala aspekter av dess processer bör framhävas:

4.4

Dessa iakttagelser avslöjar en potentiell kritisk massa som, om den utnyttjas systematiskt och görs tillräckligt känd, kunde vara en viktig byggsten i uppbyggandet av deltagardemokratin på EU-nivå. I varje fall kan den ge synlighet åt denna pelare i den europeiska demokratin, både för allmänheten och i de olika institutionerna. På så sätt kan man bättre se och uppskatta omfattningen av de europeiska civilsamhällesorganisationernas bidrag och de insatser som EU redan under en längre tid har gjort.

4.5

EESK föreslår därför att kommissionen, genom aktiv medverkan av de andra institutionerna, tar initiativ till en mer omfattande och detaljerad studie.

4.6

Tio år efter vitboken om styrelseformer i EU (23) bör en sådan studie på ett mer heltäckande sätt utvärdera de uppnådda resultaten, den konkreta effekten på lagstiftningsprocessen, genomförda och testade oförutsedda utvecklingar, problematiska frågor, brister, ologiska inslag och kostnader. Dessutom bör man fastställa vilka faktorer som krävs för att ge plats åt ett mer relevant och omfattande deltagande. Studien bör också utvärdera den konkreta effektiviteten och omfattningen av det befintliga systemet för strukturerat samarbete med det civila samhället och bedöma vilka parametrar och villkor som krävs för att göra det effektivare. Den bör också ta hänsyn till vilka framgångsrika metoder som kan föreslås och hur dessa kan utvecklas ytterligare. Till sist bör man i studien utvärdera i vilken mån denna betydande arbetsmängd är känd och hur den uppfattas utanför de berörda kretsarna, samt hur den bidrar till att utvidga deltagardemokratin och engagemanget i det europeiska projektet och därmed i skapandet av ett europeiskt offentligt rum. Studien bör också sammanfatta innehållet i en konsekvensbedömning både vad gäller institutionerna och de olika aktörerna i det organiserade civila samhället.

4.7

Denna studie kan, om den utarbetas mot bakgrund av artikel 11 (24) i EU-fördraget och direkt och aktivt involverar civilsamhällesorganisationerna, bli en bra grund för att utarbeta riktlinjer och andra praktiska förfaranden i syfte att utveckla den strukturerade dialogen i enlighet med artikel 11. På så sätt kan den förse kommissionen och de övriga EU-institutionerna med den nödvändiga utgångspunkten för att senare definiera exaktare praktiska förslag i linje med den grönbok som nämns i punkt 2.5 och som EESK framhåller betydelsen av. Man bör särskilt försöka identifiera möjliga gemensamma riktlinjer och förfaranden för alla institutioner, med respekt för deras självständighet, i syfte att utveckla en enhetlig, effektiv, inkluderande och transparent process för det strukturerade deltagandet av det civila samhället när man bygger upp det europeiska samarbetet.

4.8

EESK kan självklart bidra till genomförandet av studien genom sitt arbete, sin sakkunskap och sina nätverk, och aktivt delta i både utformningen och genomförandet av studien och därefter i spridningen av resultaten, i synnerhet i de 27 medlemsstaterna.

4.9

Den 23 juni 2011antog kommissionen och Europaparlamentet det gemensamma öppenhetsregistret, som ersatte det register som kommissionen inrättade 2008. Det innehåller redan flera tusen organisationer som kommer från vitt skilda delar av det europeiska civila samhället och som ska lämna en lång rad olika uppgifter och förbinda sig att efterleva en gemensam uppförandekod (25). Ett enda register som är gemensamt för de båda institutionerna, och det faktum att rådet också har uttryckt ett intresse att ansluta sig till det, visar på en tydlig riktning och en vilja från institutionernas sida att gå vidare på ett samordnat sätt i denna viktiga och känsliga fråga för förbindelserna med det civila samhället.

4.10

EESK anser att detta register – som än så länge bara har haft som mål att skapa insyn för dem som är i kontakt med EU-institutionerna för att påverka politiken – med tiden kunde bli ett redskap för att identifiera aktörerna i den civila dialogen vad gäller representativitetskriterierna. De möjligheter som registret erbjuder för utvecklingen av den strukturerade civila dialogen bör också undersökas i nämnda studie.

4.11

Lissabonfördraget öppnar också nya möjligheter med avseende på Europeiska rådet. Detta är nu en permanent struktur, och Europeiska rådets ordförande utses för en två och ett halvt år lång mandatperiod som kan förnyas. Allt detta lägger grunden för att utarbeta en långsiktigare vision och stabilare relationer med det organiserade civila samhället. Europeiska rådet måste nämligen också uppfylla kravet i artikel 11 i EU-fördraget. Det faktum att Europeiska rådet nu har ansvaret för att fastställa EU:s allmänna politiska riktlinjer gör det ännu mer strategiskt viktigt att utveckla ett samarbete som stegvis utvecklas mot en strukturerad civil dialog. EESK anser att rådet bör inrätta en särskild enhet för dialogen med det civila samhället, och kommittén är också villig att, inom ramen för sina särskilda funktioner, direkt samarbeta med rådet för att konkret utveckla detta mål.

5.1

Under de senaste tio åren har också EESK i hög grad ändrat sina arbetsmetoder och framför allt i allt större utsträckning involverat olika aktörer, experter och organisationer i det europeiska civila samhället i sitt arbete.

5.2

Alla områden av kommitténs arbete har genomgått förändringar: den traditionella delen av arbetet (yttranden), med ett ökat deltagande av sakkunniga och allt fler hearingar (av varierande omfattning); inrättandet av en kontaktgrupp med civilsamhällesorganisationerna; olika konferenser och evenemang som anordnats inom ramen för facksektionernas, gruppernas och ordförandeskapens program både i Bryssel och i medlemsstaterna; det arbete som utförts i anslutning till Europa 2020-strategin tillsammans med ekonomiska och sociala råd och liknande organ i medlemsstaterna samt slutligen den omfattande skalan av olika aktiviteter som genomförts inom ramen för kommitténs yttre förbindelser.

5.3

På så sätt har det uppstått omfattande och växande antal relationer och dialoger med ett allt större och varierande urval av aktörer från det europeiska civila samhället. Denna utveckling är mycket mångfasetterad och sektorsspecifik, och aktörerna tenderar att inte vara medvetna om varandras arbete. Därmed utnyttjar man inte i tillräcklig utsträckning deras samlade potential.

5.4

Därför bör EESK förbinda sig att göra följande:

5.5

EESK måste utnyttja alla nyttiga synergier med de andra EU-institutionerna för att säkerställa att artikel 11 genomförs ordentligt. I det syftet upprepar EESK sitt åtagande att skapa nya vägar för samarbete med Europeiska rådet och att stärka och utöka alla samarbetsmöjligheter som redan finns med Europaparlamentet, kommissionen och Regionkommittén.

5.6

Det nya samarbetsprotokoll som EESK och kommissionen undertecknat  (27), som befäster och stärker EESK roll som den främsta länken mellan det organiserade civila samhället och EU-institutionerna, erbjuder ett flertal möjligheter i detta hänseende, och dessa bör utvecklas målmedvetet. Protokollet befäster och stärker de samarbetsmetoder som utvecklats under de gångna åren och presenterar nya, ambitiösa och konkreta sätt att gå framåt mot en stegvis och gemensam tillämpning av artikel 11 i EU-fördraget "i syfte att stärka unionens demokratiska legitimitet […] för att utveckla deltagardemokratin på EU-nivå" (28). "Kommissionen betraktar detta samarbete som ett viktigt verktyg för att föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället i enlighet med artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen" (29).

5.7

Protokollet identifierar i synnerhet två centrala möjligheter för att utveckla nämnda samarbete, som kan bli en stabil och strukturerad ram för att stegvis inkludera ett allt större nätverk av representativa organisationer i det europeiska civila samhället, och på så sätt konkret utveckla den strukturerade civila dialogen enligt artikel 11.2:

5.8

EESK bör också förbinda sig att skapa de mest lämpliga synergierna med organisationerna i det civila samhället på såväl nationell som europeisk nivå, samt utveckla ett strukturerat samarbete på båda nivåerna.

5.9

Man skulle i synnerhet kunna utveckla ett strukturerat samarbete på nationell nivå med tanke på det bidrag som nu begärs av EESK i protokollet angående "utvärderingen av genomförandet av EU:s lagstiftning, särskilt när det gäller övergripande klausuler i enlighet med artiklarna 8–12 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" (30). I detta syfte bör det befintliga samarbetet med nationella ekonomiska och sociala råd och liknande institutioner stärkas.

5.10

EESK inrättade 2004 en kontaktgrupp med organisationerna och nätverken i det europeiska civila samhället, som också nämns i det reviderade samarbetsprotokollet. Med tanke på de skisserade framtidsutsikterna anser EESK att det är nödvändigt att se över, omdefiniera och ge nytt liv år kontaktgruppens roll och i synnerhet öppna upp den för alla sektorer i det organiserade civila samhället med hänvisning till den bredare sammansättningen av EESK:s tre grupper. En sådan möjlighet till stärkande kunde därmed vara ett konkret bidrag till att nå avgörande framsteg i genomförandet av i synnerhet artikel 11.1 i EU-fördraget (angående en horisontell civil dialog), och göra EESK till ett forum som främjar denna process. Den reviderade och förstärkta kontaktgruppen kunde spela en allt värdefullare roll inom EESK, i synnerhet när det gäller att övervaka genomförandet av artikel 11 i EU-fördraget.

6.1

EESK anser att kommittén allt mer måste bli ett kunskapscentrum för den europeiska civila dialogen och att man bör utveckla och bättre utnyttja befintliga instrument och främja nya former av strukturerad dialog samt öppna och inkluderande forum för intressenter. Detta bör vara en del av en övergripande strategi med ett allt bättre deltagande av organisationerna i det europeiska civila samhället i syfte att sprida god praxis för civil dialog på alla nivåer. På detta sätt kan kommittén ge ett viktigt bidrag till tillämpningen av artikel 11.

6.2

Kommittén anser att man också bör vidta åtgärder för att skapa ett sådant rum som återspeglar denna nya era av deltagardemokrati. Detta rum ska vara innovativt vad gäller både innehåll och form och det ska påskynda den övergripande processen och samtidigt vara ett kommunikationsevenemang i sig självt. Detta är ett sätt att ge form och innehåll till uppbyggandet av ett europeiskt offentligt rum, som föreslogs av filosofen J. Habermas som en grundläggande förutsättning för det europeiska projektet, men som är långt ifrån genomfört. Detta arbete är i hög grad nödvändigt med tanke på krisen och den tidigare nämnda risken för att det demokratiska stödet för europeisk integration ska försvagas.

6.3

Förslag om ett sådant rum har redan lagts fram vid kommittén, både under konferenser anordnade vid EESK (31) och i ett nytt auktoritativt yttrande om "Uppdatering av gemenskapsmetoden (riktlinjer)" (32).

6.4

EESK anser att ett sådant strukturerat rum för den europeiska civila dialogen kan ha formen av ett årligt evenemang med följande struktur och mål:

6.5

EESK anser att ett sådant evenemang kan uppmuntra EU-institutionerna att göra den civila dialogen till en övergripande uppgift i kommissionens alla generaldirektorat, rådets alla arbetsgrupper och Europaparlamentets alla utskott, på ett öppet och balanserat sätt i förhållande till de olika delarna av det organiserade civila samhället i Europa, vilket Europaparlamentet redan har föreslagit (35).

6.6

För att ge detta perspektiv ökad tyngd och stadga uppmanar EESK också kommissionen att på nytt lägga fram ett klart och definitivt förslag till en europeisk föreningsstadga, något som med emfas har efterlysts av europeiska organisationer i det civila samhället och redan begärts i flera av EESK:s yttranden.

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/16

1.3.1

EESK rekommenderar följande:

2.1

I den vision om aktivt och hälsosamt åldrande som kommissionens styrgrupp om aktivt åldrande formulerat står det: "Aktivt och hälsosamt åldrande är en process för att optimera möjligheterna till hälsa, deltagande och trygghet i syfte att stärka livskvaliteten då människor åldras. Detta gäller både enskilda personer och befolkningsgrupper. ‧Hälsa‧ handlar om fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande. ‧Aktiv‧ handlar om fortsatt deltagande i sociala, ekonomiska, kulturella, andliga och civila frågor, inte bara om möjligheten att vara fysiskt aktiv eller ingå i arbetskraften." (1)

2.2

Syftet med detta yttrande är att betona äldres aktiva deltagande i EU i nuläget, överväga vilka faktorer som hindrar fler människor från att engagera sig och framhålla att detta deltagande fortsätter livet ut. Att skapa ett Europa som är positivt inställt till äldre (2) börjar redan vid födseln och kräver en långsiktig vision. Detta yttrande bygger på tidigare yttranden från EESK om äldre och åldrande (3).

2.3

För närvarande finns det 85 miljoner människor i Europa som är över 65 år, och antalet förväntas stiga till 151 miljoner fram till år 2060. Det är viktigt att inte enbart fokusera på den kronologiska åldern, utan inse att man måste skapa möjligheter att delta i alla åldrar och att en begränsad hälsa inte nödvändigtvis behöver hindra äldre (som i detta yttrande definieras som personer över 65) från att vara engagerade.

2.4

"Äldres aktiva, sociala, kulturella, ekonomiska och politiska deltagande är beroende av en korrekt åldersuppfattning." (4) Vi måste motverka användning av ett överdrivet dramatiskt språk i massmedia och hos styrande organ för att beskriva ett åldrande samhälle.

2.5

Åldersdiskriminerande attityder måste undanröjas eftersom de har en negativ inverkan på hur äldre uppfattas och gör att de inte vill delta. Det leder till förlust av viktiga samhällsbidrag och ökar spänningarna mellan generationerna. Vi bör glädjas över att vi lever längre och hälsosammare under en längre tid, vilket är resultatet av bättre utbildning och näringsintag samt de viktiga sociala kontakterna mellan generationerna.

2.6

De negativa attityderna till äldre tar inte hänsyn till deras roll som arbetstagare, konsumenter, deltagare i samhällsprojekt och vårdgivare. Negativa uppfattningar om äldre är skadliga eftersom diskriminering undergräver självkänslan och blir ett hinder för ökat engagemang och därigenom för äldres bidrag till ekonomin. Den förväntade livslängden har ökat på grund av ny utveckling inom medicin, farmakologi och teknik, i kombination med ökad hälsomedvetenhet och utbildning. "Forskningen har visat att den självuppfattade livskvaliteten hos mycket gamla människor ofta är mycket bättre än vad som allmänt anses. Vi måste ändra våra attityder till åldrande, eftersom de alltför ofta domineras av negativa missuppfattningar och fördomar." (5)

2.7

De demografiska förändringarna skapar möjligheter till tillväxt inom "silverekonomin", eftersom äldre är konsumenter inom många sektorer, men också lämnar bidrag genom anställning.

2.8

Att ta itu med åldersdiskrimineringen genom lagstiftning, ledarskap och skapande av en ny dynamik i politikutformningen bör därför vara en prioritering då man främjar aktivt åldrande och frigör den äldre befolkningens potential att spela en fullvärdig roll i utvecklingen av landets sociala och ekonomiska kapital.

2.9

Vi bör utmana uppfattningen att vi vid 65 blir mottagare av tjänster och inte längre bidrar till dem. Åldersbarriärerna bör avskaffas. Äldre människor omvandlas inte till en homogen grupp på grund av sin ålder, utan de behåller sin handlingskraft och sina synsätt, erfarenheter, fördomar, behov och önskningar. Vi åldras alla och det kommer att krävas en ständig anpassning för att möta förväntningarna 2060.

2.10

Statistik som handlar om äldre måste användas med försiktighet så att man undviker uppfattningen att hälsotillstånd, deltagandegrad m.m. är likadana för alla mellan 65 och 100, eftersom behov och kapacitet varierar. Vi bör undvika att göra antaganden baserade på ålder och att skapa vattentäta skott mellan åldersgrupper.

2.11

Det är omöjligt att bedöma äldres värdighet och välbefinnande isolerat från faktorer som inkomst, hälsa och social omsorg, och bevarande av lokala sociala nätverk och samhällsinitiativ. Dessa frågor tas upp i förhållande till de hinder för deltagande som kan skapas. Möjligheten att ha tillgång till tjänster och aktivt delta beror i avsevärd grad på om man har en tillräcklig inkomst, och denna avvägning måste ingå i eventuella pensionsreformer.

3.1

I den nyligen publicerade rapporten "Gold Age Pensioners" (6) beskrivs äldre som ett "socialt lim". I rapporten understryks deras bidrag till familjen och samhället genom frivilligarbete och deltagande i demokratiska institutioner.

3.2

Äldre har ett högre valdeltagande i alla val. Enligt en Eurostatrapport (7) röstar 50 % av medborgarna över 55 år, och det finns ett starkare politiskt intresse vid högre ålder. Det ökande antalet äldre i vårt samhälle för med sig ett betydande politiskt inflytande, vilket kallas "grå makt" i USA. Detta inflytande utövas också.

3.3

Medianåldern hos de valda ledamöterna av Europaparlamentet är 54 år och den äldsta ledamoten är 84. Detta avspeglar sig i andra styrande institutioner och i EESK, vilket visar att ålder inte får vara ett hinder för deltagande på någon nivå.

3.4

Många äldre för med sig de erfarenheter och den sakkunskap som de förvärvat under sitt arbetsliv till styrelser i icke-statliga organisationer, offentliga myndigheter och företag.

4.1

Med tanke på i hur hög omfattning äldre på olika sätt bidrar till samhället, kan man göra antaganden om äldres integration i samhället och deras involvering i beslutsprocesserna. Men äldre känner sig ofta "utestängda" när det gäller beslut som fattas om deras egen välfärd eller om samhället som de lever i. Enskilda personer behöver personlig uppmuntran och organisationer behöver ta fram mekanismer som gör att äldres synpunkter införlivas.

4.2

Europeiska plattformen för äldre publicerade 2010 en rapport (8) där man visar på vilka metoder som utarbetats i olika medlemsstater, bland annat nationella och lokala seniorråd och offentliga samråd. Det är ett grundläggande villkor för den europeiska processen för social integration att aktörerna deltar i utvecklingen av lösningar på de problem de står inför. Att delta är viktigt, men det är även viktigt att bli aktivt lyssnad till så att möjligheter till förändring skapas.

4.3

De som står inför socialt utanförskap som ett resultat av dålig hälsa, funktionshinder eller fattigdom måste få stöd och enskilda personer ges större egenmakt. Den skotska demensarbetsgruppen är ett lysande exempel på människor med demensdiagnos som är fast beslutna att behålla valmöjligheterna och kontrollen över sina liv. Arbetsgruppen har skapat sig ett imponerande nationellt och internationellt rykte för en entusiastisk och orädd kampanj i syfte att förbättra förståelsen av demens och lobba för förbättrade tjänster. Människor med demens driver organisationen och är huvudtalare vid konferenser eller rådgivare till regeringen (9).

4.4

Men ett effektivt deltagande kräver välkomnande strukturer och ett åtagande från regeringsorgan och icke-statliga organisationer samt arbetsgivare och andra institutioner om att de är seriösa i sin avsikt att lyssna till äldre som aktörer, att det språk som används är fritt från jargong, att möteslokaler är lättillgängliga och att människor har råd att vara med och kan använda sig av transporter. Äldre måste vara medvetna om sina rättigheter och skyldigheter och ha möjlighet att bekanta sig med de frågor som ska diskuteras, så utbildning, inklusive i IKT, är en viktig ingrediens (10).

4.5

Allt mer vikt läggs vid samproduktion, vilket handlar om "individer, samhällen och organisationer som har färdigheterna, kunskaperna och möjligheterna att tillsammans skapa möjligheter och lösa problem" (11). De principer som ingår är de som ligger bakom alla deltagaraktiviteter och som kan tillämpas på individuell nivå genom att man utformar ett omsorgspaket till nationell regeringsnivå, där principerna kan användas för att utveckla politiken.

5.1

EESK välkomnar kommissionens stöd till gemensamma programinitiativ och till utvecklingen av färdplaner för framtida forskningsinsatser på området åldrande och demografisk förändring, vilket är en del av "Horisont 2020 – Färdplaner för åldrande" (12).

5.2

Fortsatt forskning inom alla aspekter av äldres liv är viktigt för att säkerställa lämpliga politiska beslut om hälso- och sjukvård, utbildning, social omsorg, inkomst och deltagande. Äldre bör involveras i att fastställa frågeställningarna och delta i forskningen. Det är särskilt viktigt att utföra lämpliga kliniska läkemedelsförsök riktade till äldre.

6.1

I takt med att befolkningen åldras kommer ansvaret att falla på ett ökande antal äldre kvinnor och detta kan innebära ekonomiska utmaningar på grund av förlorade inkomster och minskade pensionsrättigheter. Äldre gör en betydande insats som informella vårdgivare till äldre och skröpligare släktingar, vilket utgör en avsevärd besparing för de statliga välfärdsbudgetarna. De informella vårdgivarnas erfarenhet och färdigheter samt behovet av att erbjuda utbildningsmöjligheter måste få erkännande.

6.2

Dessutom tar många far- och morföräldrar hand om barnbarnen i familjer som har det svårt eller för att göra det möjligt för de vuxna barnen att arbeta och därigenom vara ekonomiskt aktiva.

6.3

Det finns utrymme för social innovation på området för informell vård och medlemsstaterna bör göra större insatser för att ta upp de ökande utmaningarna och det ökande ansvar som informella vårdgivare står inför i samband med minskade eller otillräckliga vårdtjänster.

7.1

"Det görs en imponerande rad frivilliginsatser bland äldre som går långt förbi de traditionellt åldersrelaterade frågorna som stöd till svaga eller sjuka äldre människor" (13). Deras frivilligarbete handlar om välfärd och hälsa, fritid, miljö, religiösa organisationer, kultur och politik.

7.2

Äldre människor blir frivilligarbetare eftersom detta gör det möjligt för dem att behålla och utveckla sina färdigheter och sociala kontakter samt förhindra social isolering och utanförskap. Dessutom får de tjäna sitt samhälle. Frivilligarbete leder till ömsesidiga fördelar. En undersökning från 2009 visade att 78 % av EU27-befolkningen ansåg att äldre lämnade ett mycket viktigt bidrag som frivilligarbetare i välgörenhets- och samhällsorganisationer (14).

7.3

I avsaknad av – eller vid nedskärningar i – lagstadgade tjänster bör man uppskatta att äldre frivilligt tar på sig att fylla dessa luckor, men de behöver stöd i detta arbete.

7.4

Man bör notera att erkännandet och omfattningen av frivilligarbetet varierar avsevärt mellan medlemsstaterna, och att de personer som frivilligarbetar på äldre dagar dessutom verkar ha gjort det under hela livet. Det finns anledning att uppmuntra och möjliggöra för personer att under livet bli involverade i frivilligarbete som leder till fördelar på äldre dagar, t.ex. genom att förhindra isolering och socialt utanförskap och stimulera till kontakter och vänskap.

8.1

Bortsett från konsumtion kan äldres bidrag till ekonomin mätas genom betalandet av skatter på inkomst och inköp, tillhandahållandet av informell vård till släktingar, vilket är en besparing för staten, omhändertagande av barnbarn, vilket gör att de vuxna barnen kan återvända till arbetsmarknaden, samt värdet av frivilligarbete och av att fortsätta att ingå i arbetskraften. Dessutom förekommer det överföring av tillgångar till yngre familjemedlemmar för att bistå dem vid större ekonomiska åtaganden (15).

8.2

Ett större erkännande av den åldrande befolkningen bör öka företagens och andra aktörers potential att utveckla och saluföra varor och tjänster som är till nytta för denna del av befolkningen i ett åldrande samhälle, och därför stimulera tillväxten inom produktion och sysselsättning (16).

8.3

Äldre erkänns inte i tillräckligt hög grad som konsumenter, vilket håller liv i en negativ inställning till ålderdomen. Stereotypa uppfattningar om äldre tenderar att skapa uppfattningar att äldre inte behöver eller vill ha fler möjligheter eller tjänster och att "ungdomsmarknaden" är mycket mer viktig (17).

9.1

9.2

Med tanke på den ökande livslängden är det viktigt att äldre får och kan välja att fortsätta ingå i arbetskraften till den lagstadgade pensionsåldern och eventuellt längre om de själva vill. Detta kräver erkännande av äldres kapacitet, anpassning av arbetsmiljön och arbetstiderna (vilket också är till fördel under hela livet), möjlighet att delta i utbildning för att hänga med i förändrade metoder och insatser för att bekämpa åldersdiskriminering på arbetsplatsen. EESK antog nyligen ett yttrande där man föreslår ett paket av särskilda åtgärder för att uppfylla dessa krav och understryker vikten av att arbetsmarknadens parter spelar en huvudroll för att säkerställa lämplig politik och anpassningar (19).

9.3

Det måste medges att det är skillnad på personer som arbetar längre än sin pensionsålder för att de vill, och personer som gör det för att de måste för att pensionen inte räcker till.

9.4

Äldre för med sig en rikedom av erfarenheter och färdigheter till arbetsplatsen, vilket är mycket viktigt i en tid av brist på färdigheter, och det säkerställer ett kontinuerligt bidrag till ekonomin. Företagen måste uppmuntras att ta fram bästa metoder för hantering av åldersfrågor.

9.5

Det finns en potential för äldre att bli egenföretagare och entreprenörer, genom att ge dem ökad självständighet och kontroll över sina arbetsförhållanden. Äldres bidrag på detta område blir ständigt större. Eurostats siffror för 2010 visade att 50 % av arbetskraften över 65 var egenföretagare (20). Stimulansen till nya projekt och tjänster som avspeglar den förändrade demografin kan komma genom att äldre själva deltar i företagandet, och enskilda personer bör uppmuntras att dra nytta av dessa möjligheter (21).

10.1

EESK har under ett antal år understrukit att livslångt lärande har stor betydelse som en viktig faktor för social integration, att man stannar kvar på arbetsplatsen, den personliga utvecklingen och förmågan att delta på ett effektivt sätt (22).

10.2

Ett ökande antal äldre deltar i utbildning, men omfattningen varierar mellan medlemsstaterna (23). Äldres deltagande i lokala föreningar och icke-statliga organisationer är en betydande källa till informellt lärande.

11.1

IKT-användningen är av ökande betydelse för alla medborgare. Användning av internet och e-post kan möjliggöra för äldre att hålla sig à jour med frågor utanför hemmet och att hålla regelbunden kontakt med familjemedlemmar som inte bor i närheten. Detta kan stärkas av användning av Skype eller liknande media där man har visuell kontakt. Användningen av chattrum som övervakas kan hjälpa äldre som är bundna till hemmet att kontakta andra med liknande intressen, vilket bidrar till att lindra isoleringen.

11.2

Det finns betydande fördelar att dra genom e-hälsa när det gäller övervakningssituationer och möjligheter att reagera på akutsituationer. Sådana metoder får inte ersätta regelbunden direktkontakt med människor och e-hälsosystem måste innefatta behovet av verkliga relationer med enskilda människor.

11.3

Mer kontroversiella IKT-applikationer inkluderar de personliga övervakningssystemen i "smarta" hem, personlig säkerhet och övervakningsapparater för personer med demens. Avsikten är att på ett tryggt sätt möjliggöra fortsatt oberoende och val av aktiviteter. Användningen av sådana metoder måste baseras på etiska beslut och praxis och tydligt vara till den äldre personens fördel, och inte användas som en kontrollmekanism eller ett sätt att minska personalstyrkan.

11.4

Användning av internet för att handla på nätet har helt klart fördelar för dem med rörelsehinder, men detta måste återigen vägas mot behovet av att träffa människor och röra sig utanför hemmet. Skydd av personuppgifter och personlig integritet måste garanteras.

11.5

Användning av IKT kräver utbildning och stöd samt tillgång till utrustning. Dessa frågor har behandlats i EESK:s yttrande "Främjande av digital kompetens, digitala färdigheter och digital integration" (24).

12.1

Samtidigt som vi har framhållit äldres deltagande i en rad aktiviteter med påverkan på samhället och ekonomin kvarstår fortfarande stora hinder som gör det svårt för många äldre att delta.

12.2

Kronologisk ålder är bara en av de många faktorer som definierar en person. De kunskaper, färdigheter och erfarenheter som olika åldersgrupper har är en viktig tillgång i samhället. Ett samhälle för alla och alla åldrar kräver ett kollektivt ansvarstagande från beslutsfattare, berörda aktörer och medborgarna själva genom att utforma politik och praxis som garanterar jämställdhet och integration oberoende av ålder.

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/21

1.1

EESK välkomnar förväntansfullt de mått och steg som vidtagits av kommissionen, Europaparlamentet, rådet, och andra EU-organ samt på senare tid av de olika medlemsstaterna i syfte att integrera de europeiska romerna i samhället, exempelvis kommissionens ramstrategi och antagandet av nationella strategier för integrering av romer. Dessa åtgärder är mycket hoppingivande.

1.2

Kommittén vill samtidigt påpeka att "dessa samlade insatser inte i någon avgörande utsträckning har bidragit till att minska den diskriminering som många romer utsätts för, eller till att förbättra deras livskvalitet och möjligheter".

1.3

Redan i sitt förberedande yttrande från 2011 (1) uttryckte kommittén sin oro över hur det civila samhällets och romernas respektive organisationer skulle förhålla sig till de nationella strategierna för integrering av romer, och vi lade fram en rad förslag.

1.4

Slutsatserna i den studie som beställts av EESK och som genomförts i de 27 medlemsstaterna sammanfaller med resultaten från de studier som genomförts av EU-koalitionen för politiken för romer och andra civilsamhällesorganisationer. Studierna visar att förutom bristande information och ett allmänt missnöje känner företrädarna för romerna och de civila samhällsorganisationerna också frustration och misstro. Det förefaller som om de nationella strategierna för integrering av romer inte motsvarar romernas allt större förväntningar och inte heller kan uppfylla deras innerliga förhoppningar om att strategierna verkligen ska kunna bidra till en reell förbättring av deras integration i samhället.

1.5

De instrument och resurser som finns tillgängliga för att genomföra de nationella strategierna för integrering av romer verkar inte vara tillräckliga som kompensation för de fortsatta negativa effekterna av den diskriminering och det utanförskap som påverkar romernas livskvalitet och deras framtidsutsikter. Kommittén vill därför betona vikten av att samordna strategierna och avsätta tillräckliga medel i proportion till de fastställda målen.

1.6

Planeringen och genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer bör alltid ha rättigheter som utgångspunkt för att säkerställa respekten för de mänskliga och de grundläggande rättigheterna.

1.7

Kommittén anser att kampen mot diskriminering måste prioriteras på alla områden i samhällslivet.

1.8

När det gäller romernas sociala situation anser kommittén att det behövs ett positivare synsätt och understryker att genomförande av integrationspolitik generellt sett bygger på en avgörande faktor, nämligen att de enskilda individerna har förmågan, redskapen och kraften att bestämma över sitt eget öde.

1.9

Kommittén stöder kommissionens planer på att införa ett nätverk av nationella kontaktpunkter för romer, som är utrustat med adekvata befogenheter. Det organiserade civila samhället, särskilt romska organisationer och andra företrädare för romernas intressen, måste till fullo involveras via de nationella strategierna för integrering av romer (planering, genomförande, övervakning och utvärdering).

1.10

Övervakningen och utvärderingen av de nationella strategierna för integrering av romer bör varaktigt stärkas på basis av vetenskapliga rön och med hjälp av oberoende bedömare. Det är viktigt att inrätta ett system för finansiering av denna process.

2.1

I april 2011 antog kommissionen ett mycket viktigt strategidokument med titeln "En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020" (2). För första gången i EU:s historia har de viktigaste strategiska målen som fastställs i meddelandet en stark koppling till Europa 2020-strategins viktigaste målsättningar, bestämmelserna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och de tio gemensamma grundläggande principerna för romers integrering (3). I meddelandet fastställs fyra politikområden som man ska fokusera på, nämligen tillgång till utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård och bostäder. Man betonar särskilt vikten av samarbete med civilsamhällesorganisationerna och romernas organisationer. I meddelandet förespråkas inrättande och genomförande av kraftfulla övervaknings- och utvärderingsmekanismer. Samtidigt uppmanas medlemsstaterna att utarbeta och anta nationella strategiska dokument och översända dem till kommissionen i slutet av 2012.

2.2

I sina slutsatser (4) stöder rådet kommissionens meddelande (5) och fastslår följande:

(Rådet välkomnar) "kommissionens meddelande (…) och uppmuntrar [medlemsstaterna] att fastslå uppnåbara nationella mål (…) samt inrätta en övervakningsmekanism och göra befintliga EU-medel mer tillgängliga för projekt till förmån för romers integrering". Vidare framhåller rådet följande:

3.1

Kommittén välkomnar de ansträngningar som gjorts av kommissionen, Europaparlamentet, rådet, andra EU-organ och medlemsstaterna i syfte att integrera de europeiska romerna i samhället. Dessa åtgärder är mycket hoppingivande.

3.2

Kommittén understryker "att det är viktigt att aktivt involvera romerna själva och företrädare för de romska grupperna i både planeringen och genomförandet på alla nivåer (EU, nationell, regional och lokal)".

3.3

EESK "skulle vilja delta i utvärderingen av denna politik på grundval av sitt mandat från det civila samhället och de inneboende kopplingarna mellan kommittén och civilsamhällesorganisationerna i medlemsstaterna. Kommittén vill delta i samarbetet mellan EU-institutionerna och det organiserade civila samhället och vara en aktiv partner i den europeiska plattformen för integrering av romer och i andra former av strukturerad dialog".

—

Kommissionens olika dokument när det gäller utarbetandet av de nationella strategierna och deras innehåll.

—

Dokument om deltagande, observation och förmedling av upplysningar från OSI, särskilt i de nya medlemsstaterna (7).

—

Frågeformulären från EU-koalitionen för politiken för romer.

—

Rapporter om strategiernas innehåll och utformningsprocess från civilsamhällesorganisationer som aktivt arbetar med frågor som rör romer, exempelvis ERIO (European Roma Information Centre) och Center Amalipe.

—

Resultatet från det elektroniska frågeformuläret som omfattar 27 medlemsstater och som utarbetats för EESK:s räkning.

5.5.1

Det finns en allvarlig risk för att vi misslyckas med att dra nytta av den rådande positiva politiska inställningen till romska frågor i EU, och i stället drabbas av ett bakslag som får allvarliga konsekvenser. Kommittén anser därför att det är särskilt viktigt att den nationella politiken följs upp och ses över med hänsyn till de nationella strategierna för integrering av romer, för att säkerställa att eventuella negativa och skadliga effekter av denna politik inte överskuggar de fördelar man hoppas uppnå med hjälp av strategierna. Effektiva mekanismer måste införas för samordning och anpassning av politiken.

5.5.2

En analys av de nationella strategierna för integrering av romer visar att det finns oroande skillnader mellan å ena sidan den uttalade politiska viljan att bekämpa diskrimineringen och den sociala utestängningen av romer, och å andra sidan effektiviteten i de instrument, resurser och mekanismer som finns att tillgå. Kommittén skulle vilja se ett mer bestämt handlingssätt än hittills i stället för att man utnyttjar frågan i politiskt syfte.

5.6.1

EESK anser att det är mycket viktigt att de nationella strategierna för integrering av romer alltid bygger på en rättighetsbaserad syn, som säkerställer att medborgarna i medlemsstaterna fullt ut kan åtnjuta sina grundläggande rättigheter i enlighet med EU:s lagstiftning samt internationella fördrag och konventioner om de mänskliga rättigheterna.

5.6.2

Kampen mot diskriminering måste prioriteras på alla områden av samhällslivet. Kommittén anser att EU och medlemsstaterna i sin antidiskrimineringspolitik i högre grad bör fokusera på att upptäcka fall av diskriminering och på att bestraffa dessa i linje med de europeiska rättstraditionerna.

5.6.3

De romska invandrarnas mänskliga rättigheter måste försvaras och kunna tillämpas fullt ut, inte minst vad gäller rätten till utbildning och adekvat hälso- och sjukvård. I stället för att tillämpa en avvisningspolitik borde man, i mån av möjlighet, ha en mer balanserad politik för integrering av romer som invandrar från andra EU-medlemsstater (EU-medborgare).

5.6.4

Särskilda ansträngningar behövs för att det ska bli allmän praxis att integrera romerna i medierna, skolvärlden och andra områden i det offentliga rummet. Program bör lanseras som ökar medvetenheten om romernas historia och kultur samtidigt som man påminner om de problem som romerna står inför till följd av diskriminering och utestängning. Det är viktigt att romerna själva involveras i processen med att öka samhällets medvetenhet.

5.6.5

Alla fall av rasism och främlingsfientlighet bör uppdagas med hjälp av ett konsekvent tillvägagångssätt, och rättsliga sanktioner bör i förekommande fall vidtas. I detta sammanhang har opinionsbildarna, i synnerhet den politiska eliten och massmedia ett särskilt ansvar.

5.6.6

Vi får inte kriminalisera romerna som etnisk grupp eller förknippa dem med negativa sociala fenomen (brott, antisocialt beteende osv.). Vi måste sätta stopp för ett sådant beteende. Detta bör särskilt gälla i samband med det straffrättsliga systemet och medierna.

5.6.7

Vad gäller romernas sociala situation anser EESK att man mer allmänt bör tillämpa ett positivt synsätt. Kommittén uppmanar EU-institutionerna och deras nätverk att sträva efter att inte enbart fokusera på romska individer och grupper i samband med sociala problem och se dem som orsaken till problemet. De bör i stället lyfta fram framgångsrika romska individer och grupper som utgör ett gott exempel på social uppgradering och integration och som ser sig själva som romer.

5.6.8

En avgörande faktor för genomförandet av integrationspolitiken är att människor har styrkan, verktygen och makten att själva styra över sina liv. Därför måste politiken, såväl i sin helhet som inom de enskilda insatsområdena, hjälpa de berörda personerna att fatta beslut om sitt eget liv inom rättsstatens ramar samt bidra till att majoriteten av samhället accepterar detta tack vare ett gemensamt intresse.

5.7.1

Kommittén betonar att det civila samhället bör vara en aktiv kraft i processen – och inte en passiv åskådare – i samband med de nationella strategierna för integrering av romer.

5.7.2

Kommittén stöder det nätverk av nationella kontaktpunkter för romer som kommissionen planerar att inrätta, men betonar att nätverket endast är av betydelse om det har de befogenheter och resurser, framför allt finansiella, som behövs. Dessa kontaktpunkters arbete bör under alla omständigheter bygga på ett nära, institutionaliserat samarbete med organisationerna i det civila samhället.

5.7.3

Den europeiska plattformen för romer bör delta i utvärderingen av de strategiska programmen. Dess funktion måste därför stärkas.

5.7.4

Det organiserade civila samhället, inklusive romska organisationer och intressegrupper, måste involveras fullt ut i hela processen med de nationella strategierna för integrering av romer (planering, genomförande, uppföljning och utvärdering), inte enbart på nationell nivå utan också på regional och lokal nivå. Detta bör gälla för alla nivåer i beslutsprocessen, och man bör fastställa arbetssättet för detta samt vilka samrådsforum, öppenhetsprinciper, redskap och resurser som ska användas.

5.7.5

Kommittén betonar behovet av en politik som underlättar deltagandet i det civila samhället för de medborgare som ser sig själva som medlemmar i en romsk grupp och av en politik som lyfter fram deras sociala integration. För detta ändamål bör det också införas stödmekanismer.

5.8.1

Eftersom uppföljning och utvärdering vanligen inte ingår i de nationella strategierna för integrering av romer, eller endast ingår i otillräcklig omfattning, rekommenderar kommittén att varje medlemsstat kompletterar sitt eget program i detta hänseende och definierar de ansvariga organisationsenheterna och de institutionella processerna, indikatorerna för målen, utvärderingsmetoden, informationskällorna m.m.

5.8.2

De nationella strategierna för integrering av romer bör också ses över och följas upp regelbundet för att kontrollera att de, inom de fem centrala insatsområdena i ramstrategin, fastställer övergripande och samstämmiga strategier, att de kompletterar de nuvarande bristfälliga ramarna och att de i detta hänseende säkerställer lämpliga åtgärdsprogram och tillhörande finansieringsinstrument.

5.8.3

Medlemsstaterna bör se till att de nationella strategierna för integrering av romer stämmer överens med den nationella, regionala och lokala utvecklingspolitiken samt att man kan förhindra eller kompensera för skadliga konsekvenser som denna politik kan få när det gäller målen för de nationella strategierna för integrering av romer.

5.8.4

EESK rekommenderar att kommissionen inrättar ett nätverk av oberoende experter i varje medlemsstat, med uppgift att göra en välgrundad utvärdering av de nationella strategierna för integrering av romer. Vi rekommenderar också att medlemsstaterna, även i de operativa programmen, anslår resurser till uppföljningen på EU-nivå och till den (oberoende) utvärdering som ska göras av organisationerna i det civila samhället. Det är nödvändigt att inbegripa uppföljning och utvärdering i finansieringen av programmen.

5.8.5

Kommittén rekommenderar att man, utöver samordningen via Eurostat, även låter experter från medlemsstaternas statistikkontor utarbeta indikatorer som behövs för uppföljningen och som grundar sig på avgörande faktorer i de strategier som rör romerna, och även en enhetlig statistisk metod för att fastställa dessa indikatorer.

5.9.1

EESK betonar att man bör avsätta tillräckliga resurser för målen i de antagna strategidokumenten och att dessa bör utgöra särskilda budgetposter.

5.9.2

Krisen drabbar framför allt dem som är mest sårbara. För att uppfylla målen i Europa 2020-strategin kan anpassningar behöva göras både vad gäller resurspolitiken och anpassningen av prioriteringarna till den rådande situationen. Man bör dock besluta om dessa anpassningar på ett öppet sätt och inom ramen för en beslutsprocess som garanterar samförstånd med företrädare för de berörda parterna.

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/27

1.1

Kommissionen lade den 10 maj 2012 fram ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad beträffar behandlingen av vouchrar. Syftet med detta är att beskattningen ska ske på ett heltäckande, neutralt och öppet sätt.

1.2

Kommissionen vill införa enhetliga bestämmelser för att förhindra dubbelbeskattning och skatteflykt. Kommissionen är övertygad om att upprätthållandet av status quo kommer att öka obalanserna på den inre marknaden och leda till ökad konkurrenssnedvridning eftersom det råder olika villkor för olika aktörer på den inre marknaden.

1.3

Användningen av vouchrar har särskilt under den senaste tiden ökat kraftigt. Olika typer av vouchrar löses in och används på olika sätt och detta leder till tolkningsskillnader vid skattebehandlingen. Man måste därför fastställa så tydliga bestämmelser som möjligt för alla medlemsstater för att förhindra obalans på den inre marknaden.

1.4

EESK välkomnar strävan att så noggrant som möjligt definiera de olika typerna av vouchrar. Avsikten är att förhindra försök att undgå beskattning genom användning av vouchrar. Samtidigt kommer bestämmelserna att leda till att de som ställer ut vouchrar inte missgynnas i förhållande till konkurrenterna.

1.5

EESK välkomnar framför allt kommissionens strävan att undvika alltför stora administrativa bördor vid distribution av flerfunktionsvouchrar: Endast inlösaren av vouchern vet när och hur vouchern löstes in och bör därför vara skattepliktig.

1.6

Beskattningsbestämmelserna för behandling av vouchrar kommer inte att tillföra något om inte alla medlemsstater följer dem. De enskilda medlemsstaterna måste därför hålla sig till de gemensamma bestämmelserna och avskaffa de olika undantag som snedvrider konkurrensen och försämrar konkurrensvillkoren.

1.7

Kommissionens strävan att ändra mervärdesskattedirektivet vad beträffar behandlingen av vouchrar är en följd av utvecklingen inom telekommunikationstjänsterna, där förbetalda telefonkort utgör en stor del av den sammanlagda mängden vouchrar.

1.8

EESK vill uppmärksamma en rad problem som måste lösas innan direktivet träder i kraft. Det gäller framför allt de potentiella problemen med olika undantag för skattebefrielse i olika medlemsstater när vouchrar delas ut gratis, bristen på övergångsbestämmelser och avsaknaden av bestämmelser ifall en enfunktionsvoucher inte blir inlöst.

2.1

Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt innehåller bestämmelser om tidpunkt och plats för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, beskattningsunderlag, mervärdesskattens utkrävbarhet samt avdragsrätt. Dessa bestämmelser är emellertid inte tillräckligt heltäckande för att garantera en konsekvent skattemässig behandling av inlösta vouchrar. Detta leder till marknadsobalanser som är så allvarliga att det får ogynnsamma konsekvenser för en väl fungerande inre marknad.

2.2

Den brist på samordning som just nu råder mellan medlemsstaterna leder till en stor marknadsobalans som måste avhjälpas. Kommissionen föreslår därför att man inför gemensamma bestämmelser för att säkra en tydlig och enhetlig behandling och för att undvika inkonsekvens, konkurrenssnedvridning, dubbelbeskattning och utebliven beskattning samt minska risken för skatteflykt med anknytning till beskattning av vouchrar.

2.3

Vouchrarna har en mängd olika egenskaper, vilket försvårar skattebehandlingen av dem. Man måste därför skilja på olika typer av vouchrar och fastställa tydliga bestämmelser om hur detta ska ske.

2.4

Syftet med direktivet är att skilja på vouchrar och andra betalningsinstrument och att definiera vouchrarna, som kan förekomma i elektronisk eller fysisk form beroende på hur de används. Samtidigt definieras de skyldigheter som åligger den som ställer ut en voucher.

2.5

En voucher utgör en rätt till en vara eller en tjänst, eller en rätt till rabatt. Dessa rättigheter förs dock ofta över från en person till en annan utan att vouchern löses in. För att undvika risken för dubbelbeskattning, om den tjänst som denna rätt avser ska beskattas, måste man slå fast att överlåtelsen av denna rätt och inlösen mot varor eller tjänster ska betraktas som en enda transaktion.

2.6

För att garantera neutralitet bör utkrävbarheten avse en enda transaktion med varor eller tjänster som tillhandahålls i utbyte mot vouchern.

2.7

Enligt direktivet ska beskattningen av vouchrar som har ställts ut av resebyråer ske i den medlemsstat där resebyrån är etablerad. För att motverka eventuella försök att ändra platsen för beskattning fastställs det att varor som levereras eller tjänster som tillhandahålls i utbyte mot dessa vouchrar även omfattas av denna bestämmelse.

2.8

När en voucher passerar genom en distributionskedja föreslår kommissionen att voucherns slutliga värde fastställs när den ställs ut. På så sätt förblir mervärdesskattebeloppet detsamma och förändras inte när en flerfunktionsvoucher distribueras.

2.9

Om en beskattningsbar person distribuerar vouchrar i eget namn men för någon annans räkning bör den beskattningsbara personen själv anses ha tagit emot och tillhandahållit vouchrarna. Om distributionen innefattade flerfunktionsvouchrar där beskattningen sker först när vouchern löses in skulle det ge upphov till justeringar i alla led i distributionskedjan, vilket endast genererar begränsade eller inga skatteintäkter. För att undvika alltför stora administrativa bördor bör en beskattningsbar person som distribuerar sådana vouchrar inte anses ha mottagit och tillhandahållit vouchrarna själv.

2.10

Kommissionen fastställer beskattningen av flerfunktionsvouchrarna vid distributionen av dem. Om en distributör uppbär vinst genom försäljning till en annan distributör, bör distributionstjänsten beskattas på grundval av distributörens marginal.

2.11

Förslaget till direktiv syftar till att avskaffa alla undantag som medlemsstaterna anser sig ha rätt till vid beskattning av tillhandahållande av varor eller tjänster över gränserna. Tanken med denna bestämmelse är att förhindra dubbelbeskattning och utebliven beskattning.

2.12

Kommissionen delar in vouchrarna i enfunktions- och flerfunktionsvouchrar utifrån deras användning. En enfunktionsvoucher innebär en rätt till en vara eller en tjänst, när platsen och det belopp som har mottagits för vouchern i fråga är kända. Mervärdesskatt ska betalas på det belopp som har mottagits för en enfunktionsvoucher, även om betalningen skedde innan varan levererades eller tjänsten tillhandahölls. För flerfunktionsvouchrar uppstår inte utkrävbarheten förrän vouchern har lösts in.

2.13

För vouchrar som ger rätt till rabatt på en vara eller en tjänst fastställer kommissionen att den som levererar varorna eller tillhandahåller tjänsterna har tillhandahållit en tjänst till utställaren om vouchern i fråga löses in.

2.14

När rabatt på varor eller tjänster beviljas i utbyte mot en voucher ska den ersättning som inlösaren har tagit emot av utställaren av vouchern utgöra beskattningsunderlag för den marknadsföringstjänst som inlösaren tillhandahåller utställaren.

2.15

Vid flerfunktionsvouchrar är det bara inlösaren av vouchern som vet vad som har levererats, samt var och när. För att försäkra sig om att mervärdesskatt erläggs bör endast inlösaren vara skyldig att betala mervärdesskatt till skattemyndigheterna för de varor som har levererats och tjänster som har tillhandahållits.

2.16

Kommissionen talar om att säkra en korrekt tillämpning och uppbörd av den mervärdesskatt som ska betalas när vouchrar distribueras över gränserna och denna distribution ger upphov till en separat tjänst vid sidan av de varor eller tjänster som förvärvas i utbyte mot vouchern.

2.17

Eftersom medlemsstaterna inte på egen hand kan förenkla, harmonisera och modernisera föreskrifterna om mervärdesskatt på vouchrar har kommissionen föreslagit detta direktiv på EU-nivå i enlighet med artikel 5 i EU-fördraget.

3.1

EESK välkomnar kommissionens strävan att förenkla, harmonisera och modernisera föreskrifterna om mervärdesskatt på den inre marknaden. Den nuvarande situationen, där medlemsstaterna löser frågor om skattebehandlingen av vouchrar på egen hand, leder till dubbelbeskattning eller skatteflykt, och detta medför snedvridningar på den gemensamma marknaden.

3.2

Kommittén ställer sig positiv till kommissionens agerande vid kompletteringen av mervärdesskattedirektivet när det gäller behandlingen av vouchrar. EESK uppmanar dock kommissionen att under den närmaste framtiden också rikta in sig på andra allt annat än obetydliga marknader för varor och tjänster, t.ex. transporter, smarttelefoner, internet och sociala nätverk.

3.3

Ändringen av direktivet löser inte problemet med kuponger, som används på i det närmaste samma sätt som vouchrar. Om man bara ändrar bestämmelserna för vouchrar kan man räkna med att användningen ökar av voucherliknande instrument som det inte finns tydliga bestämmelser för. Därför borde man lägga till begreppet kupong i direktivet och fastställa bestämmelser för hanteringen av kuponger.

3.4

Ändringen av direktivet sker främst på grund av den ökade användningen av vouchrar inom telekommunikationssektorn, som står för större delen av vouchermarknaden. EESK rekommenderar kommissionen att noggrant avgränsa användningen av telefonvouchrar, eftersom modern teknik skapar mycket breda användningsmöjligheter för dem.

3.5

Kommittén ställer sig positiv till att direktivet utvidgas till att även omfatta mervärdesskatt vid behandling av vouchrar. Varken sjätte mervärdesskattedirektivet (1) eller mervärdesskattedirektivet (2) innehåller några bestämmelser om behandling av transaktioner som innefattar vouchrar. Detta har lett till problem i fråga om beskattningsunderlaget samt tidpunkten och platsen för transaktionen. I fall av gränsöverskridande distribution av vouchrar har det lett till osäkerhet kring transaktionerna och tolkningsproblem för både utställarna och distributörerna av vouchrarna.

3.6

De gemensamma bestämmelserna om mervärdesskatt antogs 1977, och den inre marknaden står nu inför ett antal förändringar som har uppstått med tiden till följd av nya sätt att bedriva affärsverksamhet. Bestämmelserna om mervärdesskatt måste därför uppdateras i linje med förändringarna i de enskilda marknadsaktörernas beteende. Vouchrarna och beskattningen av dem är en av de förändringar som inte förutsetts tidigare, och därför måste även dessa förändringar omfattas av bestämmelserna.

3.7

Genom att införa tydliga bestämmelser kommer man att lösa ett antal problem som EU-domstolen står inför. Domstolen har utfärdat en mängd riktlinjer som behandlar delar av denna problematik, men dessa har inte gett upphov till någon helhetslösning. Kommittén ställer sig därför positiv till att det fastställs villkor för mervärdesskatten i fråga om vouchrar, som innebär att det införs tydliga villkor för företagen och att både dubbelbeskattning och utebliven beskattning förhindras.

3.8

Kommittén ställer sig positiv till att enfunktionsvouchrar, flerfunktionsvouchrar och rabattvouchrar definieras. Härigenom förtydligas de bestämmelser som marknadsaktörerna ska följa på detta mycket vidsträckta område.

4.1

Kommittén ställer sig positiv till att åtskillnad görs mellan betaltjänster och vouchrar. Vi välkomnar också definitionerna av enfunktionsvouchrar, flerfunktionsvouchrar och rabattvouchrar i artikel 30a i förslaget till direktiv. Med denna utökning definieras olika typer av vouchrar.

4.2

Man bör fastställa en längsta tidsfrist inom vilken konsumenten får lösa in en voucher. För vouchrar med obegränsad löptid uppstår det annars problem med återbetalningen av mervärdesskatten om skattesatserna förändras.

4.3

Vi välkomnar definitionen av "en enda transaktion" i artikel 30b som "tillhandahållandet av en voucher som medför en rätt att erhålla en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster och den efterföljande leveransen av dessa varor eller det efterföljande tillhandahållandet av dessa tjänster". Denna definition underlättar skattebehandlingen. Denna artikel bör dock också kopplas till artikel 74c.

4.4

Användningen av enfunktionsvouchrar underlättas avsevärt av artikel 65, där det fastställs när utkrävbarhet uppstår och där skatteunderlaget fastställs.

4.5

Man bör tydligt specificera vilket förfarande som kommer att tillämpas för enfunktionsvouchrar. Beskattningen av en enfunktionsvoucher sker i samma ögonblick som den säljs. Om en enfunktionsvoucher inte löses in har man enligt ett avgörande från EU-domstolen inte heller rätt att utkräva skatt från utställaren. Utställaren har dock redan erlagt mervärdesskatt.

4.6

Man bör mer entydigt definiera vilket beskattningsförfarande man ska följa i de fall där distributören har nollmarginal eller negativ marginal på flerfunktionsvouchrar, liksom även i de fall där olika medlemsstater har olika skatteunderlag eller nollskattesats, såsom fallet är med t.ex. farmaceutiska produkter.

4.7

Kommissionen fastställer att den beskattningsbara personen – om de varor eller tjänster som tillhandahålls vid inlösen av en voucher beskattas – har rätt att dra av mervärdesskatten på utgifter i samband med utställandet av vouchern. Det bör klargöras att denna mervärdesskattekostnad är avdragsgill även om varorna eller tjänsterna tillhandahålls av någon annan än utställaren av vouchern.

4.8

EESK ser möjliga problem i artikel 74a.1 och 74a.2, där det kan uppstå svårigheter med flerfunktionsvouchrar som används över gränserna. Det kan bli svårt att beräkna skatteunderlaget och det nominella transaktionsvärdet med tanke på de olika mervärdesskatter som tillämpas i de länder där vouchrarna används.

4.9

Ett annat problem när man inför enhetliga skattebestämmelser för vouchrar är enligt EESK övergångsbestämmelserna, framför allt när det handlar om löptiden, eftersom många flerfunktionsvouchrar har en längre löptid.

4.10

Alltför stora administrativa bördor kan uppstå om delar av en transaktion utförs i olika medlemsstater. Som exempel kan man nämna tillgodohavanden för telekommunikationstjänster som förbrukas i flera olika medlemsstater.

4.11

Det uppstår också ett antal frågor i samband med att vouchrar delas ut som reklam för varor eller tjänster. I sådana fall löses vouchrarna i fråga ofta inte in eller så löses de in utan att utställaren vet om det. Detta vållar sedan svårigheter vid skattebehandlingen.

4.12

I ett antal medlemsstater är reklamvouchrar för varor eller tjänster för enskilda företag i nuläget undantagna från skatt upp till en viss gräns. Skillnaderna i ekonomisk prestationsförmåga och storleken på marknaderna i medlemsstaterna gör att det finns stor variation i dessa gränser för reklamvouchrar. Dessa länder borde avskaffa undantagen, så att snedvridningar på den inre marknaden undviks. Detta skulle förhindra eventuella spekulationsförsök från företag som vill optimera sin skattskyldighet genom att producera och distribuera reklamvouchrar i länder där vouchrar är undantagna från skatt upp till en viss gräns. Man skulle kunna införa en gemensam gräns för alla, men förmodligen kan denna bara avse vouchrar, eftersom en allmän gräns för reklammaterial skulle leda till problem.

4.13

EESK förväntar sig att införandet av enhetliga bestämmelser i alla medlemsstater och undanröjandet av möjligheten till skatteflykt kommer att öka uppbörden av mervärdesskatt från vouchrar, och därigenom också de enskilda medlemsstaternas skatteintäkter, och att beskattningen kommer att ske på ett mer heltäckande, neutralt och öppet sätt. Ändringen av direktivet kommer alltså att påverka EU:s budget. Även om det är mycket svårt att kvantifiera denna effekt förväntar sig EESK en positiv förändring.

4.14

Vouchrar och rabattvouchrar för varor eller tjänster har fått ett uppsving framför allt på senare tid. Typerna och användningen av vouchrarna blir allt fler och denna ökning kommer säkert att fortsätta i framtiden. Man måste därför utgå ifrån att det kommer att behövas nya bestämmelser för att täcka in nya typer av vouchrar som inte har ett tydligt syfte.

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/31

1.1

Detta yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har utarbetats med beaktande av rådets förslag till direktiv om införande av en mekanism för snabba insatser som skulle hjälpa medlemsstaterna att bekämpa mervärdesskattebedrägeri på ett effektivare sätt, framför allt genom att förkorta den tid som behövs för att införa en avvikelse i fråga om vem som måste betala mervärdesskatt. Genom denna åtgärd förhindrar man också att det utan rättslig grund i EU-lagstiftningen införs nationella åtgärder för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri.

1.2

EESK stöder förslagets syfte, nämligen att effektivisera kampen mot skattebedrägeri, och anser att den metod som föreslås är ett framsteg i jämförelse med den nuvarande rättsliga situationen. Kommittén vill dock i sitt yttrande lyfta fram ett antal brister i förslaget och framföra kommentarer och alternativa förslag som skulle kunna bidra till att förbättra den rådande situationen.

1.3

Mervärdesskattebedrägerier är ytterst skadliga och slukar omfattande belopp av medlemsstaternas budgetinkomster samt motverkar därigenom ländernas ansträngningar att konsolidera de offentliga finanserna. Formerna för mervärdesskattebedrägerier utvecklas relativt snabbt, varför man så effektivt som möjligt bör utforma lagstiftning som bidrar till att få slut på denna verksamhet.

1.4

Kommittén ställer sig positiv till att förslaget till direktiv gör det möjligt för medlemsstaterna att reagera flexibelt på bedrägerier inom en viss sektor och så gott som omedelbart införa åtgärder som förhindrar en eventuell förlust av skatteinkomster. En förkortning av den tid som behövs för att bevilja avvikelser från det gemensamma mervärdesskattesystemet bidrar till kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande.

1.5

Kommittén är oroad över införandet av ett undantag från granskningsförfarandet i artikel 3.5 i förordning (EG) nr 182/2011, framför allt eftersom det förfarande som föreslås gör det så gott som omöjligt för sakkunniga att diskutera en medlemsstats ansökan om avvikelse från det gemensamma mervärdesskattesystemet under ett sammanträde inom kommittén.

1.6

När det gäller att effektivt bekämpa mervärdesskattebedrägeri, vars olika former utvecklas relativt snabbt, föreslår EESK att man även utnyttjar det tekniska kunnandet hos experter – varav många finns i det organiserade civila samhället – då man tar fram nya effektiva åtgärder. Det behövs möten där expertgrupper kan diskutera dessa frågor i så vid bemärkelse som möjligt.

1.7

Eftersom mervärdesskattebedrägeri är en sofistikerad internationell kriminell verksamhet som skadar de offentliga finanserna, framhåller kommittén att det behövs ett effektivt samarbete mellan medlemsstaternas skattemyndigheter i arbetet med att avskaffa denna verksamhet. Kommittén skulle därför uppskatta ytterligare insatser från EU-institutionerna för att anordna aktiviteter som främjar detta samarbete.

2.1

I den svåra situation som för närvarande råder, där alla medlemsstater gör omfattande insatser för att effektivt konsolidera de offentliga finanserna, välkomnar EESK alla initiativ som kan stödja dessa ansträngningar, både vad gäller inkomst- och utgiftssidan i de offentliga finanserna. Genom förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt strävar kommissionen efter att göra kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande effektivare och därigenom bidra till att öka inkomsterna.

2.2

Europeiska unionens ekonomi genomgår för närvarande sitt svåraste skede hittills, och en effektiv beskattning är i dag en särskilt viktig del i strävan att påskynda konsolideringen av medlemsstaternas offentliga finanser.

2.3

Enligt den årliga tillväxtöversikten 2012 uppnår man det bästa resultatet genom att beslutsamt sträva efter en konsolidering av de offentliga finanserna och detta är av avgörande betydelse när det gäller att återupprätta den makroekonomiska stabiliteten, som utgör grunden för tillväxt och för ett tryggande av den framtida europeiska sociala modellen. En effektivisering av skatteuppbörden och skatteflyktsbekämpningen kommer att bidra till ökade budgetinkomster för många medlemsstater. En effektivare tillämpning av bestämmelser som rör alla typer av skatter skulle också kunna bidra till detta.

2.4

Enligt bilaga IV till kommissionens meddelande COM(2011) 815 final kan skattesamordning, som huvudsakligen har anknytning till gränsöverskridande verksamhet, göra EU:s inre marknad mer effektiv. Detta påstående bygger på antagandet att merparten av de hinder för inre marknaden som fortfarande återstår beror på att skattepolitiken inte har samordnats. Införandet av en mekanism för snabba insatser skulle delvis kunna avlägsna dessa skillnader, men EESK framhåller dock att tillämpningen av mekanismen också i hög grad kan vara till skada för vissa medlemsstaters skatteintäkter.

2.5

En av de största skatterelaterade utmaningar som medlemsstaterna står inför i dag är kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande. Effektiva åtgärder för att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande kan förbättra skatteuppbörden och spela en viktig roll när det gäller att öka skatteintäkterna, eftersom en effektivare uppbörd av mervärdesskatten kan vara en av de åtgärder som bidrar till en konsolidering av de offentliga finanserna.

2.6

Enligt Europols bedömning orsakade mervärdesskattebedrägeri och skatteundandragande med anknytning till utsläppsrätter under åren 2008 och 2009 förluster på cirka 5 miljarder euro i flera medlemsstaters budgetar. Enligt Europols direktör Rob Wainwright utgör de organiserade mervärdesskattebedrägerierna fortfarande en omfattande kriminell verksamhet i Europa. Dessa bedrägerier orsakar stora förluster i de statliga intäkterna och undergräver målet att omvandla EU till en konkurrenskraftig och grönare ekonomi.

2.7

Enligt grönboken om mervärdesskattens framtid utgjorde underskottet i uppbörden av mervärdesskatt år 2008 12 % av de teoretiska mervärdesskatteintäkterna, medan förlusterna i vissa medlemsstater bedömdes uppgå till över 20 %. En del av detta underskott kan tillskrivas bedrägerier där bristerna i det nuvarande systemet utnyttjas, framför allt möjligheten till mervärdesskattebefriade gränsöverskridande köp av varor och tjänster. En effektiv mekanism för att avskaffa skattebedrägerier skulle innebära en möjlighet att bekämpa den enorma ekonomiska skada som sådan verksamhet orsakar och även bidra till att konsolidera de offentliga finanserna.

2.8

De särskilda åtgärder som antas enligt artikel 395a kommer att förbättra och effektivisera kampen mot mervärdesskattebedrägeri, eftersom de beaktar särdragen i det ansökande landets system för och förvaltning av mervärdesskatt. Dessa åtgärder kommer att bidra till att skapa ett effektivt system för att upptäcka nya former av skattebedrägeri och skatteundandragande. Det faktum att medlemsstaterna kan gå miste om betydande befogenheter ger dock anledning till oro.

2.9

På basis av uppgifter som samlats in genom förfarandet för att bevilja avvikelser från direktivet om det gemensamma systemet för mervärdesskatt får kommissionen viktig praktisk information och idéer från "gräsrotsnivån", med vars hjälp kommissionen kan förbättra direktivet ytterligare. Med hjälp av denna information kan man avlägsna bristfälliga och föråldrade bestämmelser samt uppdatera förlegade delar av direktivet.

3.1

Förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt utökar kommissionens befogenheter när det gäller att bevilja avvikelser för att förhindra mervärdesskattebedrägerier. Dessa bedrägerier orsakar omfattande budgetmässiga förluster och stör konkurrensen samt den inre marknadens funktion. EESK välkomnar varje försök att förbättra den inre marknaden och effektivisera kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande.

3.2

EESK noterar att åtgärder avsedda att förenkla förfarandet för uppbörd av mervärdesskatt enligt artikel 395.1 andra stycket i direktiv 2006/112/EG endast i ringa utsträckning får påverka medlemsstaternas totala skatteinkomster i det sista konsumtionsledet. Kommittén oroar sig för att man inom ramen för förslaget inte på ett lämpligt sätt kommer att undersöka vilka konsekvenser ansökningarna får för det totala skattebelopp som uppbärs av medlemsstaterna.

3.3

Kommittén ställer sig positiv till att förslaget påverkar längden på förfarandet för godkännande av särskilda åtgärder i medlemsstaterna för att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande, eftersom detta kommer att öka sannolikheten för att sådan verksamhet åtgärdas effektivt.

3.4

Eftersom mervärdesskattebedrägeri i första hand förekommer i samband med gränsöverskridande handel (s.k. skenföretagsbedrägerier och karusellbedrägerier) kommer möjligheten att vidta effektiva åtgärder genom att tillämpa avvikelser i en enda medlemsstat att vara mycket begränsad, och en ytterligare samordning av de förfaranden som medlemsstaternas skattemyndigheter tillämpar kommer att krävas.

3.5

EESK framhåller också att de befogenheter som kommissionen skulle få enligt detta förslag är mycket specialiserade och komplicerade. Kommittén anser att personer med yrkesmässig sakkunskap, framför allt praktisk sådan, bör ha en central ställning i den grupp som arbetar med kommande förslag till åtgärder som skulle omfattas av det förfarande som fastställs i de nya artiklarna i direktivet. Det organiserade civila samhället kan erbjuda många experter av detta slag.

4.1

I sin nuvarande form möjliggör förslaget ett påskyndat godkännande (inom en månad) av särskilda åtgärder som avviker från direktiv 2006/112/EG endast i de fall där en medlemsstat begär avvikelse när det gäller att fastställa att mottagaren är den som är skyldig att betala mervärdesskatt för särskilt tillhandahållande av varor och tjänster genom undantag från artikel 193 (som för närvarande utgör ett effektivt redskap för att bekämpa bedrägerier), medan det i övriga fall krävs ett enhälligt godkännande av rådet. Detta kan i hög grad försvaga strävan att bekämpa mervärdesskattebedrägerier på ett effektivt sätt. EESK framhåller också att bedragare i dag samarbetar effektivt, varför det vore ändamålsenligt att skatte- och polismyndigheter i olika medlemsstater informeras om och involveras i beviljandet av avvikelser på basis av de nya artiklar som föreslås i direktivet. Detta gäller särskilt länder dit illegala aktiviteter kan komma att överföras efter det att avvikelse beviljats.

4.2

Kommittén föreslår också att förfarandet för godkännande i kommittén enligt artikel 395b punkterna 2 och 3 inte bör utesluta möjligheten för en kommittémedlem att begära att ett skriftligt förfarande avslutas utan resultat, huvudsakligen för att se till att medlemmens legitima intressen skyddas på ett effektivt sätt, eftersom dessa kan skadas av en annan medlemsstats begäran om godkännande av en särskild åtgärd. Ett annat sätt att hantera denna brist kunde vara att införa en mekanism som gör att även rådets godkännande av den särskilda åtgärden krävs, varvid åtgärden inte längre skulle gälla om rådet inte godkänner den.

4.3

Genom införandet av mekanismen för snabba insatser förkortar förslaget till direktiv i påtaglig grad den tid som behövs för att godkänna särskilda åtgärder för bekämpning av skattebedrägeri och skatteundandragande, från de åtta månader som tidigare kunde krävas för ett positivt svar från kommissionen följt av ett enhälligt godkännande från rådet till en månad i och med att befogenheten att godkänna åtgärden överförs till kommissionen. EESK stöder detta påskyndade förfarande som ett sätt att förbättra kampen mot skattebedrägeri. Medlemsstaterna måste dock vid behov kunna begära att en ansökan om avvikelse diskuteras på förhand i den rådgivande kommittén, så att man kan förebygga rättsliga förfaranden i EU-domstolen.

4.4

EESK anser att "lämpliga kontrollåtgärder av medlemsstaterna" inte definieras tillräckligt tydligt i artikel 395a 1 i förslaget. Kommittén föreslår därför att rådet åtgärdar denna brist samt utvidgar kontrollåtgärderna till att även omfatta de åtgärder som det hänvisas till i artikel 395a 1 b i förslaget.

4.5

I de fall där en avvikelse som har beviljats enligt förfarandet i artikel 395 under sin giltighetstid visar sig vara effektiv i kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande, föreslår EESK att en mekanism införs som gör det möjligt att – inom ramen för spridning av bästa praxis – tillämpa denna åtgärd i andra medlemsstater genom ett förenklat förfarande som motsvarar det som anges i det aktuella förslaget.

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/34

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén delar kommissionens åsikt att det omfattande regleringsprogram med fokus på finansiella reformer som föregick det nuvarande bankunionspaketet har varit viktigt, om än otillräckligt, för att bekämpa krisen, skapa stabilitet inom den ekonomiska och monetära unionen (1), återupprätta förtroendet för euron och EU:s framtid samt förbättra styresformerna och motverka den ökande fragmenteringen av EU:s bankmarknader. Därför anser EESK att åtgärdsprogrammet i kommissionens färdplan (COM(2012) 510 final) och i de två lagstiftningsakterna (COM(2012) 511 final och COM(2012) 512 final, varav den senare också är föremål för detta yttrande) är lämpligt.

1.2

EESK uppskattar kommissionens utförliga arbete och stöder kommissionens åsikt att åtgärderna bör antas före utgången av 2012 och att de bör utarbetas ytterst noggrant och med hänsyn tagen till konsekvenserna för banksektorn och de nationella ekonomierna. Det är ytterst viktigt att våra regeringar tillämpar ett övergripande perspektiv för att stärka och förbättra Europa, vilket innebär att de bör vara redo att lämna över befogenheter och se till att tillämpningen baseras på högkvalitativ tillsyn och större integration för att främja välfungerande europeiska styresformer som är till nytta för samhället och ekonomiskt effektiva.

1.3

Orsaken till att dessa åtgärder är både brådskande och otillräckliga är att kostnaderna sträcker sig långt över de 4 500 miljarder euro av skattebetalarnas pengar som har spenderats för att rädda EU:s banker. Finanskrisen har gett upphov till den värsta globala recessionen sedan den stora depressionen, framför allt inom euroområdet där behovet av att återupprätta förtroendet för euron och förvaltningen av dess institutioner därför ter sig särskilt nödvändigt och brådskande. Nya striktare normer kommer visserligen att utgöra en trygghet för medborgarna och marknaderna, men ifrågasättandet av de nuvarande normerna och vagheten i fråga om de nya, liksom dröjsmålet vad gäller deras tillämpning, riskerar att leda till ökad osäkerhet. Mot bakgrund av detta bör de institutioner som bär upp euron ha kortare och mer precisa tidsfrister för anpassningen.

1.4

EESK efterlyser särskilt en snabb överenskommelse vad gäller den gemensamma tillsynsmekanismens ikraftträdande. Detta innebär att man bör inleda sammanslagningen redan år 2013 utan att i nuläget fastställa några osäkra mål, eftersom det grundläggande syftet först och främst är att rädda euron och se till att så långt som möjligt minska kostnaderna för skattebetalarna vid eventuella omstruktureringar eller nedläggningar, genom att dels ställa tillräckliga medel till förfogande på förhand, dels låta aktieägarna och fordringsägarna bära avvecklingskostnaderna.

1.5

EESK välkomnar i detta hänseende att Europeiska centralbanken redan från starten planerar att tillsätta en tillsynsnämnd för att förebygga eventuella intressekonflikter med dess monetära verksamhet.

1.6

EESK stöder att Europeiska centralbanken får ansvaret för att övervaka samtliga banker i EU, hur små de än är, och att särskilt fokus sätts på de konsoliderade balansräkningarna vid gränsöverskridande verksamhet och på tillämpningen av det enhetliga regelverket. EESK anser också att Europeiska centralbanken bör tilldelas de funktioner, kompetenser och resurser som är nödvändiga för att dels garantera att man upptäcker risker som utgör ett hot mot bankernas bärkraft, dels kunna kräva att bankerna vidtar lämpliga korrigerande åtgärder, och i detta sammanhang bör de nationella tillsynsmyndigheterna medverka aktivt i den gemensamma tillsynsmekanismen. Dessa myndigheter bör även i fortsättningen ansvara för konsumentskyddet, även om kommissionens förslag inte säger något om hur man ska hantera eventuella intressekonflikter mellan den europeiska tillsynsnivån och de nationella myndigheternas befogenheter.

1.7

När det gäller de makroekonomiska strategierna stöder EESK att Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och Europeiska centralbanken får en mer central roll inom ramen för ett mer integrerat finansiellt system. Kommittén vill också uppmana kommissionen att precisera samverkan mellan de nationella myndigheterna och Europeiska centralbanken.

1.8

EESK välkomnar att man har för avsikt att göra det lättare att delta för länder utanför euroområdet som utnyttjar opt in- möjligheten, med samma rättigheter som euroländerna genom enklare och mer attraktiva deltagandeprocedurer, utan att detta inkräktar på EUF-fördraget.

1.9

EESK anser att det är ytterst viktigt att se till att det råder goda förbindelser mellan Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Europeiska centralbanken, eftersom det inledningsvis kommer att finnas vissa överlappningar i fråga om funktionerna. Vad gäller beslutsfattandet finns det behov av ytterligare analys och överväganden med avseende på den översyn av omröstningsförfarandena som syftar till att ändra EBA-förordningen och ge den oberoende panelen utökade beslutsbefogenheter. Det gäller att balansera de bankintressen på den inre marknaden som de medlemsstater som inte deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen har (i enlighet med Europeiska rådets slutsatser om fullbordandet av EMU av den 18 oktober 2012) – och samtidigt undvika risken för att integrationen i Euroområdet ska lamslås av blockerande minoriteter. Det är också viktigt att undvika en tudelad marknad för finansiella tjänster, och därför har EESK väckt denna fråga.

1.10

På samma sätt bör Europeiska centralbanken samt de nya europeiska myndigheterna för finansiell övervakning (inklusive deras oberoende panel) involvera det organiserade civila samhällets organisationer i sitt arbete, framför allt konsumentorganisationer och fackföreningar (2), samtidigt som de måste behålla sin höga grad av oberoende, öppenhet och motståndskraft mot politiska påtryckningar.

1.11

Takten när det gäller överföringen av tillsyn över kreditinstitut och de relaterade förändringarna av Europeiska bankmyndigheten, vars roll främst bör vara att garantera samstämmighet mellan och harmonisering av regler och tekniska standarder så att de kan omfatta hela EU, är faktorer som är lika avgörande som striktare tillsynskrav för banker (3), åtgärder för att stärka och förbättra det gemensamma systemet för skydd av insatta medel (4) samt en integrerad krishantering med hjälp av instrument för att rädda och avveckla banker (5) för att stärka den europeiska sektorn och förebygga framtida spridningseffekter – i synnerhet de som beror på den ökade risken för investeringsbankernas kunder. EESK uppmanar kommissionen att fastställa konkreta tidsmässiga och operativa målsättningar för detta gemensamma regelverk.

1.12

Kommittén uppmanar kommissionen att föreslå en tidsplan och närmare bestämmelser när det gäller den gemensamma avvecklingsmekanismen (6) och andra relevanta milstolpar som behöver konkretiseras, till exempel vad gäller hanteringen av eventuella krissituationer inom det gemensamma tillsynsarbetet. På så sätt skulle bankunionen vinna trovärdighet och utvecklas till en gemensam grund för hela den inre marknaden. Därmed skulle vi kunna undvika att relativt små konkurser ger upphov till gränsöverskridande skador i systemen, och förebygga misstro som leder till att medel flyttas till andra länder och därmed undergräver de nationella banksystemen. Enligt EESK:s mening bör den gemensamma avvecklingsmekanismen med tiden kunna få ytterligare samordnande uppgifter inom området krishantering. Tillsyn och avveckling bör dock gå hand i hand för att undvika att medlemsstaterna får bära ansvaret för beslut som fattas på europeisk nivå om att avveckla banker, liksom kostnaderna för att återbetala insatta medel.

1.13

EESK uppmanar de övriga EU-institutionerna att följa de grundläggande principer som bör utgöra den röda tråden i all lagstiftning och övrig gällande rätt på detta område, och det är viktigt att det är lagen som styr – inte den starkes rätt. Det är särskilt viktigt att respekten för dessa principer återupprättas i euroområdet, så att den finanspolitiska unionen kan utgöra ett stöd för bankunionen med hjälp av en gemensam mekanism för emission av obligationer och en annan för skatteöverföringar med syftet att motverka asymmetriska cykliska chocker liknande dem som har drabbat euroländerna särskilt hårt de senaste åren. Den gemensamma tillsynsmekanismen kan finansieras med hjälp av de tillsynsavgifter som kreditinstituten ska åläggas. Dessa avgifter bör stå i relation till de övervakade institutens riskprofiler. EESK anser att kommissionen bör utarbeta en grönbok eller vitbok som behandlar frågan om hur bankunionen ska finansieras på ett harmoniserat sätt för att göra det möjligt att fatta beslut om skatter och avgifter när det gäller finansiell och bankrelaterad verksamhet, vilka är nödvändiga, men för närvarande också en orsak till fragmentering.

1.14

Bankunionen kommer att vara euroområdets, och hela EU:s, första steg på vägen in i en positiv spiral som gör det möjligt att komma till rätta med konstruktionsfelen och ge den inre marknaden möjlighet att återhämta sig ur konkurrenskraftssynpunkt så att målen i Europa 2020-strategins målsättningar kan uppnås. På så sätt kommer man enligt IMF:s senaste rapporter att kunna förhindra den störtflod av innovativa finansiella metoder med koppling till skuggbankssektorn som Basel III-bestämmelserna anses ge upphov till. EESK uppmanar kommissionen att skynda på arbetet med att utarbeta nya modeller för investerings- och handelsbanksverksamhet eftersom skuggbankssektorn i många länder tycks vara på väg att få större betydelse än den traditionella reglerade banksektorn.

1.15

EESK anser att kommissionen och övriga lagstiftande institutioner på EU-nivå bör göra detta projekt till ett instrument för finansiell integration och e-integration. Den gemensamma tillsynsmekanismens ledning måste agera på ett ansvarstagande sätt, stå under demokratisk kontroll, stå i regelbunden kontakt med Europaparlamentet eller vara beredd att redogöra för sin förvaltning på Europaparlamentets begäran. Detta skulle göra dessa frågor mer synliga ur politisk synvinkel och bidra till att öka medborgarnas stöd för EU:s institutioner.

1.16

Avslutningsvis bör bankunionen inte bara koncentrera sig på euroområdet och EU som helhet – dess målsättningar vad gäller samarbete och konkurrenskraft bör dessutom särskilt inrikta sig på eurons externa inflytandesfär och resten av världen.

2.1

Den 1 januari 2011 inledde banktillsynsmyndigheten sin verksamhet. Den inrättades genom förordning (EU) nr 1093/2010 på grundval av rekommendationerna i Larosière-rapporten, i syfte att reformera tillsynsstrukturen och skapa ett integrerat EU-system bestående av tre myndigheter (för banker, aktiemarknader samt försäkringsföretag och pensionsinstitut) samt Europeiska systemrisknämnden (ESRB).

2.2

Samtidigt har konsumentskyddet och förtroendet för finansiella tjänster stärkts sedan juli 2010 i och med insättningsgarantisystemen för banker (MEMO/10/318), investeringsföretag (MEMO/10/319) och försäkringsbolag (MEMO/10/320),. Vidare aviserade kommissionen så sent som den 6 juni 2012 nya åtgärder för krishantering i syfte att undvika framtida bankräddningar. Kommissionen föreslog denna tillsynsram i meddelandet "Främja återhämtning i Europa" av den 4 mars 2009 och beskrev utformningen av det nya systemet mer detaljerat i sitt meddelande "Europeisk finansiell tillsyn" av den 27 maj 2009. Den 19 juni 2009 godkändes båda meddelandena av Europeiska rådet, som ansåg att systemet borde syfta till att förbättra den nationella tillsynens kvalitet och enhetlighet, stärka tillsynen av gränsöverskridande företagsgrupper och införa ett enhetligt gemensamt regelverk, tillämpligt på alla finansinstitut på den inre marknaden. Rådet betonade också att kreditvärderingsinstituten borde omfattas av de nya europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter (och därför ändrades förordning (EG) nr 1060/2009 genom förordning (EU) 513/2011).

2.3

Som avslutning på denna komplicerade lagstiftningsprocess föreslår kommissionen i meddelandet "En färdplan för en bankunion" att man ska lägga grunden till en gemensam tillsyn av högsta kvalitetsnivå som ska tillämpas på alla banker och finansinstitut inom EU, där man förenar tillsyns-, avvecklings- och insättningsgarantimekanismerna inom ramen för ett gemensamt regelverk.

2.4

För att detta ska kunna genomföras uppmanar kommissionen alla berörda parter att enas om fem nyckelåtgärder före utgången av 2012. Tre av dem är förslag till rättsakter som EESK redan har utarbetat yttranden om eller håller på att behandla, nämligen tillämpningen av kapitalkravet för banker (CRD IV) (7), direktivet om system för garanti av insättningar och direktivet om rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut. Ytterligare två är tillsammans med färdplanen ämnet för detta yttrande, nämligen en ny förordning som tilldelar EUROPEISKA CENTRALBANKEN särskilda uppgifter vad avser tillsyn av banker, samt ändringen av förordning (EG) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), som är nödvändig för att förbättra samordningen mellan denna myndighet och den framtida gemensamma tillsynsmyndigheten, samt för att uppnå balans i beslutsfattandet mellan de länder som tillhör den gemensamma tillsynsmekanismen och de som står utanför denna, i syfte att bevara den inre marknadens integritet. Efter dessa fem åtgärder aviserar kommissionen en gemensam avvecklingsmekanism och samordning av avvecklingsverktygen.

2.5

Denna färdplan offentliggörs vid en tidpunkt då luften har gått ur den eurobaserade modellen för finansiell integration till följd av den kris som började 2007. De snabba framstegen när det gäller integrationen av de europeiska aktie- och obligationsmarknaderna drog med sig delar av banksektorn, vilket i större utsträckning gäller storkundssegmentet (interbankmarknaden, värdepapperisering, etc.) än privatkunderna (banklån och tillgodohavanden). På grund av krisen har emellertid privatkundsmarknaden påverkats av den senaste tidens utveckling mot fragmentering och påföljande åternationalisering av bankrörelser inriktade på stora företagskunder, som en följd av att tillsyn, avvecklingsstrukturer och insättningsgarantier fortfarande har en nationell karaktär (8). Åternationaliseringen av skuldmarknaderna går särskilt snabbt.

2.6

De nedskärningar och åtstramningspaket som krisen lett till och som inneburit fallande BNP och färre arbetstillfällen har varit mycket mer omfattande i euroområdet. Den 23 oktober 2011 meddelade kommissionens ordförande de europeiska ledarna att EU förlorat 2 000 miljarder euro i ekonomisk tillväxt mellan 2007 och 2010 till följd av krisen (9).

2.7

I slutet av 2010 hade USA och sju EU-länder enligt IMF återfått nästan en tredjedel av de offentliga medel som användes för att rädda bankerna sedan krisens början (1 800 av 5 200 miljarder dollar). Under de kommande åren skulle man kunna återfå så gott som hela beloppet via skatter eller andra initiativ, under förutsättning att det inte uppstår ytterligare en recession till följd av en ny skuldrelaterad bankkris.

2.8

I färdplanen fastställs konkreta datum för ikraftträdandet av banktillsynen i eurozonen (10). Detta gäller emellertid inte fullt ut för den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma avvecklingsmekanismen, även om kommissionen anser att den förstnämnda är särskilt viktig för att stabilisera situationen och ett villkor för direktkapitaliseringen av bankerna via den europeiska stabilitetsmekanismen.

2.9

I syfte att slutgiltigt genomföra bankunionen är det ytterst viktigt att skynda på och stärka de initiativ som kommissionen utarbetat: reglering av skuggbanksektorn (IP/12/253); förstärkning av kreditbetygens trovärdighet (IP/11/1355); skärpta regler för hedgefonder (IP/09/669), blankning (IP/10/1126) och derivat (IP/11/1238); åtgärder för att motverka bankernas oansvariga lönesystem (IP/09/1120); samt reformer inom revisionssektorn (IP/11/1480) och redovisningssektorn (IP/11/1238). Det är också nödvändigt att ta hänsyn till EESK:s rekommendationer när det gäller avskaffande av skatteparadis (11).

3.1

De höga kostnaderna för krisen i EU (12) har fördjupat obalanserna och asymmetrierna mellan de olika parterna, vilket gjort den politik som fastställs i fördragen ineffektivare. Detta gäller så viktiga områden som den monetära och handelsmässiga politiken samt sammanhållnings- och hållbarhetspolitiken, vilket lett till en uppsplittring av finans- och bankmarknaderna och ett fjärmande från Europa 2020-strategins mål om en intelligent och hållbar tillväxt för alla och en bättre ekonomisk styrning (13). Medan några få länder har kunnat minska sina räntekostnader har den offentliga sektorns räntekostnader ökat enormt i de länder som drabbats hårdast av finans- och skuldkrisen, och de har tvingats minska kostnaderna inom den offentliga sektorn genom att sänka löner, pensioner och kostnader för utbildning och hälso- och sjukvård, samt för investeringar i teknisk och social infrastruktur (14).

3.2

Den nödvändiga förbättringen av de demokratiska förfarandena måste vara förenlig med bankunionens mål när det gäller att underlätta överföringen mellan sparande och investeringar: Detta är bankernas primära uppgift, och den innebär kontroll över den tekniska effektiviteten och en effektivare fördelning av medlen, vilket bidrar till EU-rättens principer och har betydelse för alla medborgares friheter och intressen.

3.3

Trots att man redan då krisen började vidtog en rad åtgärder för att förhindra att bristen på förtroende för finansinstituten skulle sprida sig till statsskulden i euroländerna har den onda cirkeln ännu inte brutits. För att finansinstituten ska kunna återuppta sin funktion som förmedlare mellan sparade medel och investeringar bör man enligt ekonomisk teori föra en positiv, snarare än en negativ, omfördelningspolitik, exempelvis via gemensamma instrument som skuldemissioner och skatteöverföringar i syfte att motverka asymmetriska cykliska chocker (15).

3.4

De insatser för att främja insyn och minska de risker som påverkar det globala finansiella systemet som rekommenderas i de senaste rapporterna från IMF och Världsbanken är i högsta grad förenliga med EU:s strävanden mot finansiell integration och e-integration och skydd av konsumenternas rättigheter, vilka sedan förstärkts genom Europa 2020-strategin.

3.5

Slutligen bör en skärpning av den demokratiska kontrollen bidra till att främja inte bara överensstämmelsen med fördrag och principer utan även en anpassning av bankunionen till Europa 2020-strategin, som är avgörande för vårt politiska projekts framtid.

4.1

EESK anser att den färdplan som kommissionen föreslagit är ett lämpligt bidrag till EU:s styrelseformer och instämmer i det överhängande behovet av två nya rättsakter, liksom de kommande åtgärder som aviseras. Alla dessa har en avgörande betydelse för att övervinna bristen på förtroende för euron och för EU:s framtid.

4.2

Den gemensamma tillsynsmekanismens främsta syfte bör vara att få till stånd en centraliserad tillsyn av bankerna, som är effektivare än den som i dag utövas av det nuvarande nätverket av nationella tillsynsmyndigheter. Dess åtgärder bör också samordnas med den gemensamma avvecklingsmekanismen, så att man kan undvika att politiska aspekter påverkar beslut om likvidation av banker.

4.3

Bland de många anledningarna till att Europeiska centralbanken är det lämpligaste organet när det gäller att centralisera tillsynen kan framhållas dess nätverk, dess oberoende samt det faktum att banken omfattas av EUF-fördraget, och att det därför inte krävs någon fördragsändring för att få till stånd en högkvalitativ tillsyn.

4.4

Kommittén är enig om att nationella tillsynsmyndigheter även i fortsättningen ska ansvara för kampen mot penningtvätt och terrorism i enlighet med direktiv 2005/60/EG (16), liksom övervakningen av kreditinstitut i tredjeländer. Kommittén anser ändå att länder som av någon anledning inte tillämpar detta direktiv fullt ut bör stå utanför den gemensamma mekanismen för problemlösning. För att underlätta en centraliserad tillsyn bör de berörda nationella centralbankernas stadgar ändras snarast möjligt för att säkerställa att informationen flyter utan hinder.

4.5

När det gäller nyinrättade organ måste omröstningsbestämmelser antas som innebär att medlemmar som kan bli föremål för en intressekonflikt utesluts från omröstningen. Chefernas oberoende och ansvar måste stärkas genom sanktioner mot dem som inte följer reglerna, med tanke på de skador som deras passivitet orsakar bankerna och den sunda finansvärlden samt ekonomin, företagen och medborgarna.

4.6

Finanssektorn reagerar på den nya lagstiftningsramen genom att ta fram nya produkter som innebär att man kringgår de nya bestämmelserna. I sina senaste rapporter varnar IMF för en ny våg av finansiella innovationer, som i vissa fall liknar dem som orsakade den nuvarande krisen. Då kostnaderna för centraliserad tillsyn beräknas måste man följaktligen ta hänsyn till de olika aktörernas riskprofil för att inte belasta de finansinstitut som avstår från sådana metoder.

4.7

Kommittén vill därför varna för den uppenbara risken för en expansion av skuggbankssektorn inom EU, något som än en gång skulle utgöra ett hot mot både finanssektorns funktioner och EU-medborgarnas principer, värderingar och rättigheter.

4.8

För att bättre utnyttja sin potential bör den nya europeiska bankunionen inleda ett närmare samarbete med andra befintliga unioner i syfte att på bästa sätt ta till vara de möjligheter som deras finansinstitut ger, särskilt de mest globaliserade. Bankunionen bör i synnerhet fokusera på de mest närbelägna områdena som redan är knutna till eller beroende av euron (och euron är redan, direkt eller indirekt, betalningsmedel i mer än 50 länder).

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/39

1.1

EESK stöder grönboken och betraktar den som ett steg i rätt riktning.

1.2

Utan tvekan finns det behov av likviditet inom finanssektorn, som redan före finanskrisen till stor del var beroende av skuggbanksystemet, men erfarenheterna av krisen visar att man i lagstiftningsprocessen bör prioritera det finansiella systemets stabilitet.

1.3

Trots att det inte anges i lagen, har regeringar, centralbanker och offentliga försäkringsinstitutioner i praktiken fått hantera de förluster som skuggbanksektorn förorsakat.

1.4

Ett av grönbokens centrala mål bör vara att undvika risken för regelarbitrage.

1.5

De tidiga Baselavtalen var drivkraften bakom utvecklingen av skuggbanksystemet eftersom bankernas balansräkningar reglerades strikt medan verksamhet utanför balansräkningen inte kontrollerades. EESK menar att de senare Baselavtalen, som av kommissionen införlivats i kapitalkravsdirektiven III och IV, kommer att täppa till dessa kryphål. Det borde inte förekomma någon verksamhet "i skuggan", och därför bör skuggbanksektorn lyda under samma tillsyns- och regleringskrav som hela det finansiella systemet.

1.6

Den nya regleringen bör även ha som mål att ge de europeiska konsumenterna en hög skyddsnivå.

1.7

EESK anser att det är viktigt att samordna tillsynen på det globala planet och utväxlingen av information.

1.8

Det finansiella systemet i alla dess former bör stå i realekonomins och inte i spekulationens tjänst.

1.9

EESK vill understryka att det finansiella systemet spelar en avgörande roll för investeringar, skapande av sysselsättning och välfärden i samhället.

1.10

Den nya regleringen av finansmarknaderna är av grundläggande betydelse för att återskapa en hållbar ekonomi.

—

Två aktiviteter:

—

Fem typer av enheter:

—

samverkan mellan banker och enheter inom skuggbanksystemet (under ledning av Baselkommittén för banktillsyn, BCBS),

—

systemrisker i penningmarknadsfonder (under ledning av Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, IOSCO),

—

värdepapperiseringskrav (IOSCO och BCBS),

—

andra enheter inom skuggbanksystemet (FSB),

—

värdepapperslån och återköpsavtal (FSB).

3.1

EESK anser att grönboken är ett viktigt steg i rätt riktning och att den innehåller en relevant analys av problemen i anslutning till skuggbanksystemet.

3.2

Av tradition har bankerna finansierat sin verksamhet genom eget kapital och kommersiell inlåning. För att de skulle kunna öka sin utlåningskapacitet blev värdepapperisering av låneportföljer praxis. Värdepapperisering kan i vissa fall vara gynnsam, men missbrukades då krisen började sprida sig, eftersom låneportföljernas kvalitet var för låg (subprime) och värdepapperen återanvändes flera gånger (derivat) för att öka bankernas vinster. Bankernas affärsvolym beräknas på basis av deras skuldfinansieringsgrad. Medan balansräkningens låneandel reglerades genom Baselavtalen, var låneandelen utanför balansräkningen oreglerad och antog enorma proportioner. Missbruk av subprime och överdriven skuldsättningsgrad möjliggjordes via skuggbanksystemet. Dessutom blev bankernas grundläggande uppgift – löptidstransformering – som går ut på att omvandla kortsiktiga tillgångar till lån på längre sikt alltför riskfyllt, eftersom bankerna i allt högre grad förlitade sig på kortfristiga insättningar från andra kreditinstitut. Då derivatmarknaden kollapsade utlöste detta beroende likviditetskrisen. Det är inte överraskande att derivat, skuldfinansieringsgrad och likviditet regleras i de nya Baselavtalen.

3.3

Avregleringen ledde till en djupgående omvandling av bankernas verksamhet. På grund av krisen har den traditionella affärsbankssektorn, som har bidragit till välfärden och en ökad levnadsstandard för befolkningen under årtionden, mer eller mindre lamslagits. Då lagstiftarna undanröjer de grova överdrifterna i skuggbanksystemet bör de nu prioritera det finansiella systemets stabilitet, något som är absolut nödvändigt.

3.4

Skuggbanksektorn har kommit att bedriva en omvandlings-, tillväxt- och likviditetsverksamhet som liknar de traditionella bankernas. Trots att den till skillnad från dessa formellt saknar tillgång till långivare i sista instans (Lender of Last Resort), dvs. centralbankerna, visar den senaste tidens erfarenheter att offentliga organ i praktiken har tvingats att med hjälp av olika mekanismer hantera de förluster som skuggbanksektorn har förorsakat. De som har lidit störst skada är skattebetalarna.

3.5

Skuggbanksektorn har inte underkastats samma tillsynskrav som de traditionella bankerna. Däremot finns det många områden där skuggbankerna fungerar som en "kopia" av de traditionella bankerna, och de flesta skuggbankerna har kommit att kontrolleras av traditionella banker. Ett av grönbokens centrala mål bör vara att undvika risken för regelarbitrage.

3.6

FSB:s rapport fokuserar med rätta på den roll som en makrotillsyn kan spela när det gäller att kartlägga en anhopning av systemrisker. Det är viktigt att noga övervaka sammankopplingen och de kanaler varigenom risken kan överföras från skuggbanksektorn till den reguljära banksektorn. EESK anser att man bör göra åtskillnad mellan följande:

Eftersom det inte borde förekomma någon verksamhet "i skuggan" bör skuggbanksektorn – i den mån som de nya reglerna lämnar utrymme för detta – lyda under samma tillsyns- och regleringskrav som hela det finansiella systemet. De reformer som redan har trätt i kraft eller som håller på att utarbetas – CRD III, CRD IV, Solvens II och Basel III – bör bidra till detta mål.

3.7

EESK anser att regleringen av skuggbanksystemet även bör ha som mål att skydda de europeiska konsumenterna genom att ge ökad insyn i de produkter som erbjuds. Kunderna har rätt till opartisk rådgivning och objektiva råd. Kommittén ställer sig positiv till att det inrättas en europeisk byrå för skydd av konsumenter av finansiella tjänster i likhet med Bureau of Consumer Financial Protection, som inrättades genom Dodd-Frank-lagen (1) i syfte att stärka konsumentskyddet, förbättra insynen och göra behandlingen av klagomål effektivare.

3.8

EESK har även ställt sig bakom att man i högre grad ska skydda informanter och uppmuntra rapportering i syfte att bidra till ett sundare finansiellt system. Det kan ske genom rättsliga bestämmelser som säkerställer informanternas immunitet när myndigheterna får kännedom om olagligt handlande.

3.9

Det krävs en övergripande strategi för att kunna angripa problemen inom skuggbanksektorn och ge politiska svar. Samordningen av den övergripande övervakningen och informationsutbytet bör lyftas fram. Under alla förhållanden får inte avsaknaden av en överenskommelse på internationell nivå hindra att EU antar lämplig lagstiftning.

3.10

En lärdom som bör dras av den stora finanskrisen är att det finansiella systemet i alla dess former bör stå i realekonomins tjänst. Genom att frångå de traditionella bestämmelserna som gällde för bankhandeln under årtionden skapade man en kraftig tillväxt av spekulationsprodukter, och detta visade sig senare vara till stor skada för ekonomin.

3.11

Historiskt sett spelar bankerna och de finansinstitut som regleras av staten en grundläggande roll i ekonomin, eftersom de förvarar och kanaliserar medborgarnas och företagens sparkapital i syfte att finansiera investeringar, skapandet av sysselsättning och, i slutänden, samhällets välfärd. Denna funktion spelade inte alltid den mest framträdande rollen åren före krisen.

3.12

EESK föreslår att finanssektorns samhällsansvar och målet om att "säkerställa att all finansiell verksamhet bidrar till ekonomisk tillväxt" ska ingå bland grönbokens mål. Den nya regleringen av finansmarknaderna är ett nödvändigt instrument för att återskapa en hållbar ekonomi.

3.13

Mot bakgrund av de bestämmelser som har trätt i kraft de senaste åren eller som håller på att införas, vill EESK erinra om målet om bättre lagstiftning, med fokus på enkelhet och tydlighet. Det är nödvändigt att undvika överlappningar och snedvridningar som kan leda till osäkerhet kring bestämmelserna och ge anledning till arbitrage.

3.14

De tillsynsstrukturer som har inrättats – främst Europeiska systemrisknämnden (ESRB) – bör ha till uppgift att övervaka utvecklingen av det finansiella systemet och skuggbanksektorn i synnerhet, i syfte att identifiera uppkomsten av systemrisker och föreslå åtgärder för att mildra dem.

3.15

EESK anser att det är viktigt att EU bidrar till FSB:s arbete i fråga om skuggbanksektorn och att man samordnar sina initiativ med detta organ i syfte att säkerställa överensstämmelsen i fråga om både innehåll och tidsplan.

3.16

EESK vill betona att det är viktigt att tillsynsreglering och övervakning hindrar illojal konkurrens inom det finansiella systemet.

a)

Håller ni med om den föreslagna definitionen på skuggbanksystemet?

Ja. Med denna vida formulering fångar definitionen den komplexitet av enheter och aktiviteter på finansområdet som kännetecknar skuggbanksektorn. Under inga förhållanden får avsaknaden av en godtagen definition utgöra ett hinder för reglering och övervakning från myndigheternas sida.

b)

Håller ni med om den preliminära förteckningen över enheter och verksamhet inom skuggbanksystemet? Bör fler enheter och/eller fler typer av verksamhet analyseras? Och om så är fallet, vilka?

a)

Håller ni med om att skuggbanksystemet kan bidra positivt till det finansiella systemet? Finns det andra positiva aspekter av dessa aktiviteter som bör bibehållas och främjas i framtiden?

Skuggbanksystemet bidrog till finansialiseringen av ekonomin och den bostadsbubbla som – sedan 2007 – har drabbat olika utvecklade länder och lett till att deras ekonomi hamnat på gränsen till sammanbrott. Därför bär det en avgörande del av – om än inte hela – ansvaret för den stora recession som har drabbat USA och många länder i EU.

Det finansiella systemet i dess helhet bör stå i realekonomins tjänst.

b)

Håller ni med om beskrivningen av de kanaler genom vilka verksamheten i skuggbanksystemet skapar nya risker och överför dem till andra delar av det finansiella systemet?

Ja. De fyra grupperna av risker avspeglar erfarenheterna av krisen.

c)

Bör andra kanaler beaktas genom vilka verksamheten i skuggbanksystemet skapar nya risker eller överför dem till andra delar av det finansiella systemet?

a)

Håller ni med om behovet av en striktare övervakning och reglering av enheter och verksamhet inom skuggbanksystemet?

b)

Håller ni med om förslagen till kartläggning och övervakning av de relevanta enheterna och deras verksamhet? Anser ni att EU behöver fasta förfaranden för insamling och utväxling av information om legitimation och tillsynspraxis mellan alla tillsynsmyndigheter i EU, kommissionen, ECB och andra centralbanker?

c)

Håller ni med om de allmänna principer för övervakning av skuggbanksystemet som beskrivs ovan?

d)

Håller ni med om de allmänna principer för regleringsåtgärder som beskrivs ovan?

Svaret på de fyra ovanstående frågorna är ja. EESK understryker å ena sidan att det finns behov av en övergripande tillsyn, där alla delar i det finansiella systemet beaktas, och å andra sidan att kontroll- och regleringsmekanismerna på de olika nivåerna bör ha tillgång till tillräckligt med kvalificerad personal och materiella resurser.

e)

Vilka åtgärder skulle kunna övervägas för att säkerställa en internationell samsyn på hur skuggbanksystemet bör behandlas och för att undvika globalt regelarbitrage?

Samordning och samstämdhet inom G20 är av avgörande betydelse. Ett identitetsbeteckningssystem för juridiska personer (Legal Entity Identifier – LEI) kommer enligt FSB:s förslag (8.6.2012) att bidra till att avhjälpa de statistiska bristerna, förbättra riskhanteringen i företagen, förfina utvärderingen av risker på makro- och mikronivå, förhindra marknadsmissbruk och motverka ekonomiska bedrägerier.

a)

Vad anser ni om de aktuella åtgärder som redan har vidtagits på EU-nivå för att ta itu med frågor som gäller skuggbanksystemet?

EESK har i olika yttranden uttalat sitt stöd för de åtgärder som EU har vidtagit, bland annat direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) (2), direktivet om förvaltning av alternativa investeringsfonder (3), förordningarna om kreditvärderingsinstitut (4), osv. Även direktiven CRD III (5), CRD IV (6) och Solvens II (7) bör framhållas.

a)

Håller ni med om analysen av de frågeställningar som täcks in av de fem nyckelområden inom vilka kommissionen undersöker ytterligare handlingsalternativ?

Ja. Det är viktigt med en så effektiv reglering som möjligt, inte bara i Europa utan även internationellt. Penningmarknadsfonderna (MMF) är t.ex. i huvudsak baserade i USA.

b)

Finns det ytterligare frågeställningar som borde täckas in? I så fall, vilka?

c)

Vilka ändringar i det gällande EU-regelverket, om alls några, skulle krävas för att verkligen ta itu med de ovan beskrivna riskerna och problemen?

Svar på b) och c): Tio grundregler föreslagna av Paul Tucker, vice chef för Bank of England och medlem i FSB (konferens i Bryssel 27.4.2012):

d)

Vilka övriga åtgärder, som exempelvis ökad kontroll eller icke-bindande åtgärder, bör övervägas?

EESK vill föreslå följande:

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/44

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens meddelande och framhåller vikten av en snabb övergång till ett generellt system för e-upphandling, som med lyckat resultat prövats i några medlemsstater. Marknaden för offentlig upphandling representerar oerhörda belopp – omkring 20 % av EU:s BNP.

1.2

I den nuvarande starka konjunkturnedgången, präglad av budgetjusteringar som är påfrestande för invånarna, råder en mycket negativ uppfattning om såväl EU som dess initiativ. EU-institutionerna måste anstränga sig mer för att öppna sig och tydligt förklara varför det är nödvändigt att fatta vissa beslut. Som enda EU-institution med rätt att lägga fram lagstiftningsförslag har kommissionen ett särskilt ansvar inte bara för att informera medborgarna om förslagen utan också för att övertyga dem om nyttan med dem. EESK gör sitt bästa i detta hänseende, och kommissionen bör i större utsträckning samarbeta med de övriga EU-institutionerna, också med de rådgivande organen.

1.3

EESK understryker att linjära nedskärningar av de offentliga budgetarna, med förtidspensionering av de äldsta och mest erfarna av de medarbetare som sysslar med offentlig upphandling, successivt utarmar det mänskliga kapitalet inom den offentliga förvaltningen. Vi uppmanar medlemsstaterna att undvika generella nedskärningar, som endast ger kortvarig respit i budgeten, eftersom det ofta visar sig bli nödvändigt att anlita externa resurser till följd av att den kvarvarande personalen ännu inte har tillägnat sig den yrkeserfarenhet som krävs.

1.4

EESK framhåller att e-upphandling är viktig på grund av de fördelar som den kan ge:

1.5

Kommissionen anser det vara möjligt att övergången fullbordas i mitten av 2016 (antagligen 2017, eftersom omsättningen i nationell lagstiftning tar två år), vilket är mycket snabbt, med tanke på vad som har åstadkommits under de senaste åtta åren. EESK anser att detta mål är korrekt och ambitiöst, men att det kan uppnås endast om vissa villkor respekteras, nämligen den standardisering, kompatibilitet och tillgänglighet som efterlyses i detta yttrande. Om dessa villkor inte uppfylls finns det en risk att marknaden fragmenteras ytterligare.

1.6

EESK stöder de föreslagna målen, men vill dock påpeka att det trots alla ansträngningar som gjorts fortfarande är en mycket liten andel av den offentliga upphandlingen som sker elektroniskt. Kommissionen håller på att färdigställa en studie, som ska publiceras före årets slut, där e-upphandlingens andel anges land för land. I Italien är andelen t.ex. 4 %.

1.7

EESK beklagar bristen på samarbetsvilja i vissa medlemsstater, som motsätter sig förändring och inte vill öppna marknaden för offentlig upphandling för konkurrens, i syfte att skydda de inhemska företagen och inte tvingas avstå från betydande ekonomisk och politisk makt.

1.8

I sitt meddelande kallar kommissionen detta för ”tröghet”, men EESK menar att det snarare är fråga om ”passivt motstånd” mot förändring samt mottaglighet för nationella påtryckningar av protektionistisk karaktär. Det är uppenbart att ett offentliggörande av alla upphandlingsförfaranden i elektronisk form – ett starkt önskemål särskilt från de små och medelstora företagens sida – innebär att det blir onödigt och skadligt att fastställa en tröskel för EU-anbud.

1.9

EESK anser att ett bibehållande av tröskelvärdena skulle strida mot utvecklingen på den inre marknaden och skada en konkurrens på lika villkor.

1.10

Kommunikation. Medborgarna, företagen, de lokala och nationella myndigheterna måste bli övertygade om dessa instruments nytta. För att detta ska ske måste resurser satsas på integrerade informations-, kommunikations- och utbildningsaktiviteter, och isolerade initiativ måste undvikas.

1.11

Öppenhet och insyn. En av de omedelbara effekterna av elektronisk publicering av offentlig upphandling är förstärkt öppenhet och insyn. EESK föreslår att det tillsammans med meddelandet om anbudsinfordran också publiceras en rapport om arbetets utveckling i relation till en tidsplan, samt datum för arbetets avslutande eller för leverans av varorna. Öppenhet och insyn bidrar till att försvåra bedrägerier, vilket leder till ytterligare besparingar för de offentliga förvaltningarna och till ökad effektivitet på marknaderna.

1.12

Kompatibilitet och standardisering. EESK lägger särskild tonvikt på frågor som rör kompatibilitet mellan olika plattformar (ofta portaler) och standardisering av processer och elektroniska dokument som utväxlas under olika skeden i upphandlingsförfarandet. Mångfalden av isolerade plattformar, format och processer utgör ett hinder för en automatisering av offentlig upphandling och verkar avskräckande för leverantörerna, särskilt små och medelstora företag. Kommissionen bör snarast rekommendera användningen av en enhetlig europeisk (eller internationell) standard för de olika offentliga upphandlingsprocesserna. Detta gäller framför allt det arbete som CEN har utfört inom ramen för workshoppen "Business Interoperability Interfaces (BII) for public procurement in Europe" (1) och införandet av BII-profilerna i Peppols specifikationer.

1.13

Fragmentering. Avsaknaden av en europeisk strategi har lett till att plattformar och identifikationsinstrument som inte kan kommunicera med varandra har införts på nationell och regional nivå (i Tyskland, Italien, mm.). Enligt de små och medelstora företagens organisationer medför detta nästan alltid ett beslut att avstå från att lämna anbud, eller till alltför stora och oförsvarliga förvaltningskostnader, särskilt för de små och medelstora företagen. EESK anser att EU kraftfullt bör motverka fragmenteringen av marknaden.

1.14

Tillgänglighet och användarvänlighet. EESK understryker att fördelarna för marknaden, de offentliga förvaltningarna och medborgarna endast kan bli verklighet om systemen är tillgängliga och garanterar låga kostnader samt är lätta att använda och underhålla, om moduler, procedurer och lösningar är standardiserade, och om det upprättas en gemensam vokabulär, ett välbeprövat instrument för att hantera språkliga problem (även detta måste vara lättillgängligt och användarvänligt), efter samma principer som kommissionen har förbundit sig att följa i Small business act.

1.15

Företag inom den sociala ekonomin. EESK rekommenderar att man vid övergången till elektroniska instrument lägger särskild vikt vid att garantera att företagen inom den sociala ekonomin har tillträde till dessa instrument. Många sociala tjänster utförs i dag av dessa företag, som utgör en mycket viktig del av alla de företag som tillhandahåller omsorgs- och vårdtjänster.

1.16

EU-lagstiftningen bör när det gäller upphandling som överskrider tröskelvärdena stödja de små och medelstora företagen för att dessa ska kunna uppfylla kapital- och erfarenhetskraven, bl.a. i form av konsortier och tillfälliga samriskföretag. Portugal är ett bra exempel. 87 % av kontrakten tilldelas små eller medelstora företag, men detta motsvarar endast 19 % av värdet.

2.1

Meddelandet visar betydelsen av elektronisk upphandling (e-upphandling) och beskriver de viktigaste åtgärder som kommissionen ämnar vidta för att främja en total övergång till e-upphandling i EU.

2.2

Besparingarna för de förvaltningar som redan har övergått till e-upphandling ligger mellan 5 % och 20 %. Även om vi skulle tillämpa den lägre procentsatsen på all upphandling i EU, skulle besparingarna ändå uppgå till 100 miljarder euro, tack vare den offentliga upphandlingens totala omfattning.

2.3

I inremarknadsakten från 2011 (2) har kommissionen satt upp ett antal mål för offentlig upphandling (3) i syfte att senast i mitten av 2016 ha uppnått en total övergång till e-upphandling i EU (4). Det slutliga målet är "en genomgående elektronisk upphandling" där alla faser av förfarandet, från meddelandet om upphandling (e-meddelande) till betalningen (e-betalning), automatiseras via elektroniska förfaranden (5).

2.4

E-upphandling kan bidra till att öka öppenheten och insynen när det gäller upphandlingsmöjligheter och tillträdet till sådana, i synnerhet för små och medelstora företag. Detta främjar gränsöverskridande konkurrens, innovation och tillväxt på den inre marknaden.

2.5

Kommissionen identifierar två viktiga hinder för ett bredare införande av e-upphandling:

2.6

För att uppnå de föreslagna målen har kommissionen utformat en handlingsplan med femton punkter.

3.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) konstaterar att det är viktigt att genomföra en översyn av den rättsliga ramen för offentlig upphandling och att gradvis övergå till en fullständig automatisering av den offentliga upphandlingen, vilket innebär obligatorisk användning av elektroniska kommunikationsmedel i några faser i upphandlingsprocessen.

3.2

Den färdplan som kommissionen föreslår för ett successivt införande av e-upphandling är mycket ambitiös, och om den genomförs på ett korrekt sätt kommer den att vara av stor nytta för samtliga deltagare på marknaden för offentlig upphandling. Med tanke på att utvecklingen av e-upphandling skiljer sig mycket åt olika länder emellan, i vilka vi redan kan konstatera en fragmentering av lösningar och plattformar, kan avsaknaden av strategiska och operativa riktlinjer leda till ökad fragmentering av marknaden, om inte vissa grundläggande minimikrav uppfylls.

3.3

Utvecklingen av e-upphandling bör emellertid inte ske på bekostnad av principen om "bästa anbud", i enlighet med förslaget till direktiv om offentlig upphandling (6).

3.4

EESK lägger särskild tonvikt på frågor som rör kompatibilitet mellan olika plattformar (ofta portaler) och tillgängligheten till processer och elektroniska dokument som utväxlas under olika skeden i upphandlingsförfarandet. Det bör införas en öppen europeisk (eller internationell) standard för de lösningar (mjukvara) som den offentliga sektorn använder vid elektronisk upphandling. Mångfalden av isolerade plattformar, format och processer utgör ett hinder för automatisering av offentlig upphandling och verkar avskräckande för leverantörerna, särskilt små och medelstora företag. Det arbete som Europeiska standardiseringskommittén (CEN) har utfört inom ramen för workshoppen "Business Interoperability Interfaces for public procurement in Europe" har lett fram till "kompatibla standardprofiler" för implementering av standardiserade mjukvarulösningar.

3.5

För att övervinna befintliga hinder stöder EESK kommissionens användning av specifika åtgärder i syfte att göra användningen av öppna internationella eller europeiska standarder obligatorisk vid implementering av kompatibla tekniska lösningar. Det bör utarbetas riktlinjer för en korrekt användning av de öppna standarderna på basis av resultaten av det arbete som CEN utfört i BII-workshoppen och implementeringen av dessa resultat inom Peppol-projektet. I den europeiska digitala agendan nämns uttryckligen (7) en åtgärd till förmån för en standardisering av e-upphandling med hjälp av tekniska specifikationer som kan implementeras av alla leverantörer av IKT-lösningar och IKT-tjänster.

3.6

EESK framhåller det grundläggande bidrag som e-upphandling kan ge till öppenhet och insyn i den offentliga sektorns upphandlingsprocesser och till kampen mot bedrägerier. De elektroniska instrumenten gör det möjligt att övervaka och utvärdera dels processen i dess helhet, dels hur leverantören har genomfört arbetet. Denna information är viktig för att säkerställa största möjliga insyn ("e-transparency") i den offentliga sektorn och kan utgöra ett viktigt incitament för att börja använda verktygen för e-upphandling, särskilt när det gäller små och medelstora företag. Portugal är ett exempel på bästa praxis på detta område (8), liksom Litauen, där det nu är obligatoriskt att använda elektroniskt meddelande om och elektronisk tillgång till offentlig upphandling och elektronisk inlämning av anbud. Detta ger fördelar i form av lägre priser (14 %–55 %) på de inköpta varorna och tjänsterna, ökat antal tillhandahållare som deltar i upphandlingen (20 %–90 % fler) och en minskning av det antal dagar som krävs för att genomföra offentlig upphandling, från 46 till 11 dagar.

3.7

Det är dessutom viktigt att e-upphandlingsinitiativen ger pedagogiskt stöd till små och medelstora företag när det gäller användningen av tekniken och fördelarna med den. Investeringar i utbildning av offentligt och privat anställda är avgörande. EESK anser det vara mycket viktigt med ett sådant stöd. Små och medelstora företag skulle kunna stödja sig på sina branschorganisationer.

3.8

Det finns språkliga hinder, och i meddelandet beaktas inte dessa på ett adekvat sätt. Informationen på e-upphandlingsplattformarna borde presenteras på minst ett annat europeiskt språk vid sidan av det nationella. Detta kan dock leda till alltför stora merkostnader. En lösning skulle kunna vara att kommissionen utvecklar en speciell "online-översättare" för e-upphandling.

3.9

Kommissionen belyser inte problemet med synligheten av inköp under tröskelvärdet (below thresholds) på den inre marknaden, något som är särskilt viktigt för små och medelstora företag och mikroföretag. EESK anser att det är dags att överväga om det är lämpligt att bibehålla tröskelvärdena, eftersom elektroniskt offentliggörande innebär att alla upphandlingsförfaranden är tillgängliga för alla.

4.1

EESK håller med om att det är nödvändigt att gå över till automatiserad offentlig upphandling. Kommissionen lägger tonvikten på de inledande faserna i upphandlingsprocessen (offentliggörande av meddelanden om upphandling, tillgång till upphandlingsdokument, inlämning av anbud, utvärdering av förslag och tilldelning av kontrakt), men det är också viktigt att beakta de olika påföljande faserna i kontraktstilldelningen (beställning, fakturering och betalning) och offentliggöra anbudens utveckling, problem som uppstått, tidsåtgång och kostnader.

4.2

En harmonisering av tekniska krav är avgörande för utvecklingen av it-lösningar och it-tjänster som kan införas och användas på lokalt, nationellt och gränsöverskridande plan. EESK uppmanar med kraft kommissionen att genomföra åtgärd 2, som har detta syfte. Konsekvenserna är särskilt viktiga, inte bara för de offentliga förvaltningarna, utan framför allt för leverantörerna, som skulle kunna använda standardiserade och kompatibla lösningar på EU-nivå.

4.3

Användningen av elektroniska signaturer komplicerar de gränsöverskridande transaktionerna. Det är därför välkommet med åtgärder som underlättar sådana lösningars kompatibilitet. Det är dock viktigt att notera att en av svårigheterna vid e-upphandling – vid sidan av e-upphandlingsplattformarnas kompatibilitet – enligt t.ex. Portugal är överdrivna krav på elektroniska signaturer samt kostnader för tidsstämpling.

4.4

Främjande av enkla lösningar och god praxis utgör utan tvekan ett värdefullt bidrag till projekten för automatisering av den offentliga upphandlingen. De små och medelstora företagens behov, särskilt i samband med den elektroniska inlämningen av anbuden, bör beaktas vid utvecklingen av relevanta lösningar. De resultat som kommissionens expertgrupp för e-upphandling (e-Tendering Expert Group) har uppnått är därför viktiga och skulle kunna utvärderas av de berörda parterna.

4.5

Den åtgärd som är viktigast och som kommissionen bör fokusera mest på, är hur de olika lösningarna för elektronisk upphandling ska kunna genomföras på den inre marknaden. Vi vill särskilt framhålla att Peppol-projektet (Pan-European Public Procurement Online) omfattar elva länder som har utarbetat tekniska specifikationer för utvecklingen av standardiserade lösningar för de mest kritiska faserna i upphandlingsprocessen och en öppen plattform för utbyte av standardiserade dokument, i syfte att uppnå full kompatibilitet mellan de olika europeiska plattformarna.

4.5.1

Bland de olika Peppol-komponenterna finns instrument för validering av elektroniska signaturer baserade på elektroniska certifikat som utfärdas av europeiska myndigheter, en virtuell företagsdokumentation (Virtual Company Dossier) för standardiserad presentation av företagsinformation (intyg och utlåtanden), en elektronisk katalog för att presentera erbjudanden om varor och tjänster i ett standardformat, elektroniska beställningar och elektronisk fakturering, som med fastställda rutiner hjälper köpare och leverantörer att utbyta information om gemensamma aktiviteter. Avslutningsvis finns en infrastruktur för överföring av elektroniska dokument (nätverket), som bygger på gemensamma kompatibla standarder på nationell nivå och kopplar samman de olika gemenskaperna och systemen för e-upphandling.

4.5.2

Det europeiska systemet för virtuell företagsdokumentation (European Virtual Company Dossier System, EVS) ger på ett sätt som liknar eCertis – ett informationssystem som hjälper till att identifiera de olika intyg och utlåtanden som ofta krävs i upphandlingsförfarandena i de tjugosju medlemsstaterna, i Kroatien (anslutande land), i Turkiet (kandidatland) och i de tre EES-länderna (Island, Liechtenstein och Norge) – information om kriterier, dokumentation och utlåtanden som krävs för att delta i anbudsförfaranden i medlemsstaterna. Databasen eCertis är i dag utformad som en databas med information, medan EVS-systemet tillhandahåller ytterligare gränssnitt för att ansluta andra tjänster. eCertis borde utformas efter i princip samma mönster som EVS-systemet. Kommissionen bör garantera överensstämmelsen och uppdatera det relevanta systemet för rättslig information genom att erbjuda en sådan tjänst och understödja den tekniskt.

4.5.3

EESK hoppas på kraftfullt stöd från kommissionen och medlemsstaterna i syfte att stärka den roll som sammanslutningen OpenPeppol spelar, och vi framhåller dess betydelse för att de tekniska specifikationer som utformas ska kunna upprätthållas, utvecklas och användas av den offentliga sektorn i Europa i samband med offentlig upphandling. Detta kommer att säkerställa att de olika faserna i upphandlingsprocessen – inte bara före tilldelningen av kontraktet, utan även de följande faserna – är standardiserade och kompatibla, så att en fragmentering av marknaden kan undvikas.

4.6

EESK håller med om att uppbyggnaden av en infrastruktur för e-upphandling bör finansieras och stödjas via Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), på grundval av vad medlemsstaterna i Peppol-konsortiet redan har utvecklat i form av den befintliga överföringsinfrastruktur (nätverket) som kopplar samman de olika systemen i Europa. Kommittén framhåller vikten av att upprätthålla en öppen, tillgänglig och säker infrastruktur baserad på gemensamma standarder. Förhoppningsvis kan strukturfonderna användas för att främja införandet av offentlig e-upphandling.

4.7

EESK rekommenderar att det på basis av befintliga system, framför allt OpenPeppol, utformas en integrerad kommunikationsstrategi i samarbete med Enterprise Europe Network och med användning av program för nätverkssamarbete mellan regioner och kommuner. Kommunikationsstrategin skulle kunna genomföras i samarbete mellan kommissionen, OpenPeppol och det nya pilotprojektet A (CIP ICT PSP) Basic Cross Sector Services (BCSS), för den del som är relevant för offentlig e-upphandling.

4.8

EESK ställer sig bakom kommissionens beslut att automatisera hela upphandlingsprocessen i den egna organisationen och att ge tillgång till de open source-lösningar som utvecklas.

4.9

EESK instämmer i att man måste övervaka införandet av verktygen för offentlig e-upphandling och kartlägga de olika fördelarna med dem. Efter det att direktivet antagits bör kommissionen var tredje månad offentliggöra en rapport om den kvalitativa och kvantitativa utvecklingen vad gäller upphandling i medlemsstaterna, för att ge en lägesbeskrivning av framstegen i processerna.

4.10

För att uppnå ökad insyn och stärkt konkurrens är det samtidigt mycket viktigt att det inleds en dialog på internationell nivå om användningen av e-instrument för offentlig upphandling. Användningen av internationella standarder framstår också här som ett nödvändigt medel för att uppnå detta mål, och därför bör man övervaka utvecklingen på området. Det är särskilt viktigt att övervaka och rekommendera användningen av standarder (CEN BII och Peppols specifikationer) i den europeiska offentliga sektorns e-upphandling.

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/49

1.1

EU:s politik för statligt stöd är strategiskt viktig för EU i en mycket konkurrensutsatt globaliserad ekonomi.

1.2

EESK anser att den reform som kommissionen föreslår i sitt meddelande måste stödjas med tanke på dess mål:

1.3

EESK delar kommissionens vision om att stärka den positiva kopplingen mellan ett effektivt statligt stöd och målet om hållbar tillväxt för alla. En riktad politik för statligt stöd kommer att göra det möjligt att stimulera innovation (inklusive social innovation), användning av miljövänlig teknik och utveckling av humankapital, samtidigt som skador på miljön undviks. En välriktad och dynamisk politik för offentligt stöd kan aktivt bidra till att en hög nivå av sysselsättning och social sammanhållning uppnås.

1.4

Vissa punkter i denna reform, som är ambitiös i fråga om mål, metoder och tidsplan, behöver dock förtydligas.

1.5

EESK uppmanar kommissionen att precisera vissa begrepp som används i meddelandet:

1.6

EESK har vissa frågor beträffande de planerade reformerna:

1.7

Slutligen föreslår EESK ett antal ändringar som vi anser vara nödvändiga med tanke på det av kommissionen och rådet erkända behovet av att stödja de små och medelstora företagen, särskilt som de är utsatta för konkurrenstryck från tredjelandsföretag som får direkt och indirekt statligt stöd som är mer omfattande och beviljas på ett mindre öppet sätt.

1.7.1

Med tanke på deras låga belopp, deras positiva effekter för små och medelstora samt mycket små företag och deras begränsade påverkan på den inre marknaden, föreslår EESK att taket för stöd av mindre betydelse varaktigt ska höjas från 200 000 euro till 500 000 euro, eftersom det fastställs för en treårsperiod för varje företag, i likhet med vad som nyligen beslutats i fråga om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

1.7.2

Med tanke på behovet av att hjälpa de europeiska små och medelstora företagen att utveckla sin marknad internationellt föreslår EESK en ändring av artikel 27.3 i den allmänna gruppundantagsförordningen (EG) nr 800/2008 så att stöd för att hjälpa små och medelstora företag att delta i mässor och utställningar under högst tre på varandra följande år betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden.

1.8

Utifrån sina egna erfarenheter lägger EESK fram tre praktiska rekommendationer för kommissionen:

2.1

Kommissionen avser att reformera EU-politiken för statligt stöd längs tre huvudlinjer:

2.2

Reformen bygger på en blandad bedömning av den rådande politiken:

2.3

För att åtgärda denna situation i ett läge där den inre marknadens alla möjligheter måste utnyttjas (energi, transporter, digital teknik) föreslår kommissionen att det antas en reform som är ambitiös i fråga om mål, metoder och tidsplan.

2.4

Den föreslagna reformen är ambitiös i fråga om målen eftersom det handlar om dels att se till att ett av de äldsta och mest integrerade EU-politikområdena stöder tillväxten i Europa, dels att åstadkomma tämligen genomgripande förbättringar av förfarandena, även om de varken kvantifieras eller specificeras i detalj i meddelandet.

2.5

Den föreslagna reformen är ambitiös i fråga om metoderna eftersom kommissionen föreslår att det görs en sammanhängande uppsättning ändringar på samma gång inom ramen för en "sammanhållen strategi":

2.6

Den föreslagna reformen är ambitiös i fråga om tidsplanen eftersom kommissionen siktar på att förslagen om ändring av procedurförordningen och bemyndigandeförordningen ska antas hösten 2012 och övriga delar av "paketet" före utgången av 2013, d.v.s. innan budgetramen för 2014–2020 träder i kraft.

3.1.1

EESK stöder de mål som kommissionen anger i sitt meddelande, som syftar till att "underlätta hanteringen av stöd som är väl utformat, inriktat på konstaterade marknadsmisslyckanden och mål av gemensamt intresse" genom att inrikta kontrollerna på de fall som mest påverkar den inre marknaden, förenkla reglerna och fatta snabbare beslut.

Denna strategi är ett led i en mer allmän utveckling av konkurrenslagstiftningen som gäller både konkurrensbegränsande metoder (karteller och missbruk av en dominerande ställning) och kontroll av koncentrationer.

3.1.2

Konkurrensbegränsande metoder: Med "moderniseringen av konkurrenslagstiftningen" i förordning (EG) nr 1/2003 (1) och de texter som åtföljer förordningen inleddes en decentralisering av tillämpningen av konkurrenslagstiftningen genom att systemet med förhandsanmälan avskaffades. Kommissionen kan därför inrikta sina insatser på att bekämpa de allvarligaste begränsningarna och missbruken, särskilt karteller. Denna modernisering åtföljdes av ett förstärkt samarbete mellan nätverket av nationella konkurrensmyndigheter, å ena sidan, och kommissionen, å andra sidan.

3.1.3

Kontroll av koncentrationer: Kommissionär Joaquín Almunia aviserade nyligen en möjlig kommande reform av EU-systemet för kontroll av koncentrationer i synnerhet för att kommissionen ska kunna fokusera på de koncentrationer som troligast kommer att påverka marknaden (2). På kort sikt skulle det handla om att förenkla handläggningen av de minst problematiska fallen genom att förbättra det förenklade förfarandet och ändra förfarandet för förhandsanmälan. På längre sikt skulle själva ordningen för kontroll av koncentrationer kunna ses över, genom en granskning av förvärv av minoritetsandelar som inte medför kontroll och en bättre samordning mellan de nationella systemen och EU-systemet när det gäller tröskelvärden och hänskjutningar.

3.2.1

EESK upprepar sitt stöd för en allmän ram för statligt stöd som bygger på följande kriterier (3):

3.3.1

EESK förstår att en inriktning av kommissionens kontroller på de mest problematiska fallen framför allt skulle bygga på att fler stödåtgärder undantas från anmälningsskyldigheten. Detta skulle ovillkorligen innebära att medlemsstaterna får ett större ansvar. Kommittén framhåller dock att man måste ta hänsyn till särdragen i lagstiftningen om statligt stöd. Staten och mer allmänt alla statliga och offentliga organ som kan bevilja stöd är på sätt och vis domare i egen sak.

3.3.2

Ett ökat ansvar för medlemsstaterna när det gäller kontroll av stödet riskerar att leda till en subjektiv tillämpning av reglerna i medlemsstaterna, illojalt beteende mellan medlemsstaterna och återkomsten av en viss ekonomisk patriotism som i slutändan skulle öka rättsosäkerheten för företagen.

3.3.3

Man kan tänka sig flera sätt att minimera denna typ av risk:

3.4.1

Kommissionen och medlemsstaterna bevisade sin förmåga att reagera på den ekonomiska och finansiella krisen mellan 2008 och 2011 genom att anta en rad specifika texter (5). Tack vare i synnerhet ett ökat samarbete från medlemsstaternas sida och en kraftig mobilisering av kommissionens avdelningar kunde beslut fattas snabbt, till medlemsstaternas och företagens belåtenhet.

3.4.2

Allmänt sett anser dock de berörda parterna att förfarandena fortfarande är för långa och komplicerade. EESK ställer sig därför bakom kommissionens planer på att åtgärda de långa handläggningstiderna genom att förbättra förvaltningspraxis och uppmana medlemsstaterna att ta ansvar för att trygga öppenhet och effektivitet. Det är viktigt att handläggningstiderna i möjligaste mån följer rytmen i den ekonomiska verksamheten.

3.4.3

I detta avseende skulle det förenklade förfarandet för handläggning av vissa typer av stöd (6) kunna utvidgas, samtidigt som det förblir begränsat. Enligt detta förfarande kontrollerar kommissionen bara om stödåtgärden är förenlig med gällande bestämmelser och praxis.

3.5.1

Det är oumbärligt att lagstiftningen om statligt stöd genomförs effektivt. EESK konstaterar dock att de nationella domstolarna ofta inte kan säkerställa en effektiv tillämpning av lagstiftningen om statligt stöd, särskilt när det gäller att garantera rättigheterna för företag som drabbas av att konkurrenter beviljas olagliga stödåtgärder. Fler skäl till detta kan nämnas, bl.a. domarnas bristande kunskap i EU:s konkurrenslagstiftning och de inneboende förfaranderelaterade begränsningarna i alla rättstvister.

3.5.2

Man bör utveckla lösningar som gör det möjligt att förbättra tillämpningen av lagstiftningen om statligt stöd i praktiken. Både företagen och de nationella domstolarna bör ha effektivare verktyg och förfaranden till sitt förfogande.

4.1.1

EESK stöder målet att enbart godkänna stödåtgärder som i) bidrar till att stödja tillväxten genom att syfta till att avhjälpa ett marknadsmisslyckande (statligt stöd bör inte ersätta utan komplettera privata utgifter) och ii) har en stimulanseffekt, d.v.s. sporrar stödmottagaren till verksamhet som den inte skulle ha bedrivit utan stöd.

4.1.2

I detta sammanhang måste begreppet "marknadsmisslyckande" preciseras och illustreras med exempel från olika områden, på grundval av framför allt gällande europeisk rättspraxis, för att hjälpa både de offentliga myndigheterna och företagen att förstå detta begrepp på ett enhetligt sätt och tillämpa det när stödåtgärderna utformas.

4.2.1

I punkterna 16 och 17 i meddelandet hänvisas det till tredjeländers konkurrenspolitik. Kommissionen drar slutsatsen att EU har en öppnare ram som samtidigt möjliggör jämförbara stödnivåer. Detta påstående bygger på en jämförande studie som WTO gjorde 2006. EESK uppmanar kommissionen att få WTO att göra en mer aktuell studie, eftersom många WTO-medlemsländer utanför EU mot bakgrund av krisen har använt sig av massiva subventioner, särskilt inom tillverkningsindustrin. Det vore önskvärt att den framtida konkurrenspolitik som ska gälla från och med 2013 bygger på en aktuell och detaljerad bild av situationen i t.ex. USA, Kina, Indien och Brasilien (inklusive stöd som beviljas av delstaterna) i ett läge där den ekonomiska konkurrensen blivit hårdare p.g.a. den globala krisen.

4.2.2

Genomförandet av reglerna om statligt stöd bör göra det möjligt att öka företagens konkurrenskraft på den inre marknaden och internationellt. De europeiska företagen konkurrerar dock med företag i tredjeländer vars lagstiftning ibland inte föreskriver några begränsningar av statligt stöd. Detta kan leda till allvarliga snedvridningar av konkurrensen till nackdel för de europeiska företagen, såsom kommissionen påpekar i meddelandet (7).

4.2.3

Inom ramen för sina befogenheter vidtar kommissionen initiativ för att skapa lika villkor på global nivå på grundval av principen om sund konkurrens. En reform av lagstiftningen om statligt stöd bör därför vara samordnad med de åtgärder som kommissionen vidtar på annat håll när det gäller handelspolitiska instrument (WTO:s regler och bilaterala handelsavtal).

4.3.1

Kommissionen erkänner i förslaget till förordning om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) (COM(2011) 834 final) att man måste hjälpa de små och medelstora företagen att exportera inom EU och till hela världen för att finna språngbrädor för tillväxt. Små och medelstora företag med tillväxtutsikter ska få hjälp och stödtjänster genom Enterprise Europe Network.

4.3.2

Samtidigt verkar dock kommissionens hållning alltför restriktiv, eftersom det t.ex. fastställs flera kumulativa villkor i artikel 27 i förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 för små och medelstora företags deltagande i mässor och utställningar: stödet får inte överskrida 50 % av de stödberättigande kostnaderna, kan bara beviljas företag som omfattas av EU-definitionen av små och medelstora företag och får bara beviljas första gången de deltar i en mässa eller utställning.

4.3.3

Vi anser att kriteriet om deltagande för första gången inte är avpassat till en internationell utvecklingsstrategi, som förutsätter närvaro på en viss marknad under minst tre år innan en utvecklingsstrategi kan väljas (ombud, etablering, distribution). EESK föreslår därför att kriteriet om "deltagande för första gången" i artikel 27.3 ska ersättas med "deltagande i en mässa eller utställning under högst tre på varandra följande år", samtidigt som de två andra kriterierna lämnas oförändrade.

4.4.1

EU bör se till att det statliga stödet stimulerar innovation, även på det sociala området genom det stöd till social innovation som redan erkänns i "Innovationsunionen", användning av miljövänlig teknik och utveckling av humankapital inom ramen för en modell för hållbar utveckling. EESK välkomnar det växande erkännandet av stöd till social innovation som förenliga med den inre marknaden (8) och önskar att denna utveckling förstärks i framtiden inom ramen för moderniseringen av det statliga stödet.

4.4.2

EESK stöder också ett koncept för statligt stöd till forskning och utveckling som omfattar utformning, produktion och utsläppande på marknaden av produkter, program och tjänster som är tillgängliga för utsatta samhällsgrupper, särskilt människor med funktionsnedsättning (9).

15.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/54

1.1

Den 22 maj 2012 antog Europeiska kommissionen strategin för konsumentpolitiken i EU. I det dokumentet fastställs den strategiska ramen för konsumentpolitiken genom fyra centrala mål: öka konsumentsäkerheten, förbättra kunskaperna, förbättra åtgärderna för att se till att rättigheterna respekteras och erbjuda möjligheter till rättelse samt anpassa rättigheterna och politiken till förändringar i ekonomin och samhället. Denna strategi är ett led i Europa 2020-strategin.

1.2

EESK delar kommissionens uppfattning om konsumenternas avgörande roll som drivkrafter för tillväxt och behovet av att beakta den omgivning som de rör sig i.

1.3

Kommittén stöder strategins mål, men har frågor beträffande samordningen mellan strategin och konsumentprogrammet samt huruvida de medel som ska avsättas för strategin är tillräckliga. De tycks nämligen inte alls stå i proportion till ambitionsnivån.

1.4

EESK påminner om att konsumenternas intressen måste beaktas vid utarbetandet och genomförandet av all EU-politik. Vi välkomnar att kommissionen genom strategin för konsumentpolitiken föreslår att större delen av EU:s konsumentpolitiska initiativ, som tidigare varit spridda, ska samlas i en enda text. Denna strategi är ett viktigt steg som visar på den betydelse som konsumenternas behov och förväntningar ges vid utarbetandet av EU:s politik.

1.5

Kommittén välkomnar att konsumentorganisationernas viktiga roll erkänns. Dessa organisationer måste ges medel som står i proportion till de uppgifter som de ges. Vi välkomnar i synnerhet att kommissionen i strategin anger att den har för avsikt att samarbeta med de nationella regeringarna för att sörja för ett bättre erkännande av konsumentorganisationernas roll.

1.6

Kommittén är särskilt mån om att utsatta personer uppmärksammas, i synnerhet i det rådande ekonomiska och sociala läget. Vi stöder därför initiativen i strategin till förmån för finansiell inkludering och tillgång till grundläggande tjänster.

1.7

Kommittén framhåller den vikt som den fäster vid alla åtgärder för hållbar utveckling. Vi delar således kommissionens intresse för energihantering och beaktande av ekodesign. EESK betonar också behovet av effektiva åtgärder för att skärpa de etiska och ekologiska normerna inom produktionen och distributionen av varor, särskilt varor från tredjeländer.

1.8

EESK anser att det är nödvändigt att förbättra livsmedelssäkerheten för att garantera produktsäkerheten från producent till konsument och möjliggöra en sund och rättvis konkurrens. De åtgärder som måste vidtas kommer även att bidra till att återställa konsumenternas förtroende, som har rubbats av diverse hälsokriser.

1.9

Kommittén välkomnar alla initiativ som tas för att ge konsumenterna möjlighet att få information som är anpassad till deras behov. Vi påminner dock om att utbildning av konsumenterna inte får leda till att näringsidkarna fritas från sina skyldigheter.

1.10

EESK stöder initiativen för att se till att konsumentlagstiftningen efterlevs, utveckla den och införa effektiva möjligheter till rättelse. I detta sammanhang påminner vi om att systemen för alternativ tvistlösning måste vara oberoende i förhållande till parterna i tvisten. Slutligen ställer sig kommittén, såsom den framhållit i olika yttranden, positiv till införandet av grupptalan och anser att införandet av ett instrument på EU-nivå inte längre kan skjutas upp.

3.1

EESK delar kommissionens uppfattning om konsumenternas avgörande roll för att skapa tillväxt, de kommande årens utmaningar och det absoluta behovet av att beakta den omgivning som vi lever i. Konsumenternas köpkraft påverkas negativt av krisen. Dessutom förändras konsumtionsmönstren. De kräver större tekniska kunskaper och är ibland dyra.

3.2

Trots en solid grund av EU-bestämmelser kvarstår fortfarande svårigheter vid genomförandet av dem: Konsumenterna förfogar över otillräckliga medel för att hävda sina rättigheter samtidigt som antalet klagomål ökar oupphörligen, och det råder brist på tillförlitlig konsumentinformation trots att det finns ett överflöd av information i olika former.

3.3

Bortom principförklaringarna i strategin, som måste stödjas, har EESK frågor beträffande samordningen mellan konsumentprogrammet och strategin samt beträffande hur politiken kommer att genomföras.

3.4

I detta hänseende framhöll kommittén i sitt yttrande av den 28 mars 2012 (1) de otillräckliga medel som avsatts för konsumentpolitiken och uttryckte betänkligheter beträffande förmågan att genomföra ett ambitiöst program när anslagen inte alls står i proportion till ambitionsnivån.

3.5

Kommissionen har lagt fram ett betydande antal initiativ som ska tas för att uppnå strategins mål. Vad som verkligen är viktigt är dock att dessa initiativ håller god kvalitet och kan tillämpas, och att de ger den effektivitet som krävs för att sörja för en verkligt hög konsumentskyddsnivå. Först när åtgärderna i strategin har vidtagits och genomförs av medlemsstaterna och övriga berörda parter kommer konsumenterna att märka deras effekter.

3.6

I detta sammanhang konstaterar EESK att det saknas en öppen och effektiv process för att bedöma genomförandet av strategin och dess resultat. Vi uppmanar kommissionen att lägga till bedömningskriterier och kvalitetsindikatorer för att bedöma de årliga framstegen och att var artonde månad offentliggöra en rapport om genomförandet av strategin.

3.7

Strategin visar på konsumentpolitikens mycket omfattande tillämpningsområde, vilket bekräftar behovet (som EESK redan framhållit) av att beakta konsumenternas intressen vid utarbetandet och genomförandet av all EU-politik. Vi är dock förvånade över att strategin inte omfattar konsumentskydd på det medicinska området, t.ex. läkemedel och medicintekniska produkter, trots att sådana produkter varit ett stort samtalsämne i flera medlemsstater på grund av att konsumenter och patienter skadats. Vi anser att en helhetsinriktad konsumentskyddspolitik även måste omfatta säkerhet, information och tillämpning av konsumenternas rättigheter när det gäller medicin och läkemedel.

3.8

Kommittén konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen vill göra näringsidkarna delaktiga i konsumentskyddspolitiken. Mot denna bakgrund är det angeläget att utbilda företagen om konsumenternas rättigheter. Nätverk av företagarorganisationer som berörs av denna åtgärd uppmuntras att med stöd från kommissionen erbjuda utbildningsmoduler som särskilt riktas till små och medelstora företag så snart som möjligt.

3.9

EESK uppmanar kommissionen att göra berörda parter och intressegrupper delaktiga i genomförandet av strategin och förstärka samrådet, särskilt med konsumentorganisationerna, för att sörja för ett lämpligt deltagande i utarbetandet av den politik som rör dem.

4.1.1

EESK ger sitt fulla stöd åt översynen av lagstiftningen om produktsäkerhet för att trygga säkra produkter och tjänster för konsumenterna.

4.1.2

Införandet av bestämmelser om kontroll och en praxis och samarbetsmetoder som är moderna och enhetliga, inte minst avseende samarbete med behöriga myndigheter på produktionsplatsen, kommer att möjliggöra en bättre marknadsövervakning med sikte på att skapa rättvis konkurrens som gynnar alla företag och konsumenterna. Dessutom undrar EESK över vilket utrymme och vilka medel som getts åt standardisering.

4.1.3

Vi anser att det är nödvändigt att förbättra säkerheten för att återställa konsumenternas förtroende, som har rubbats av diverse hälsokriser. En förbättring av åtgärderna för att genomföra lagstiftningen och samordning mellan medlemsstaterna är nödvändiga för att uppnå detta.

4.2.1

EESK håller med kommissionen att det finns en obalans mellan överflödet av tillgänglig information och konsumenternas behov. Vi instämmer i att konsumenterna behöver tydlig, tillförlitlig och jämförbar information, som inte bara bör finnas tillgänglig elektroniskt utan också via andra medier.

4.2.2

Vi välkomnar erkännandet av konsumentorganisationernas roll och påminner om att det bör komma till uttryck genom att myndigheterna på både europeisk och nationell nivå tilldelar dem medel som motsvarar de mål som ska uppnås, särskilt provning av produkter och tjänster som erbjuds konsumenterna.

4.2.3

Kommittén välkomnar åtgärderna för att sprida information till konsumenterna, förutsatt att de är relevanta och har verklig effekt.

4.2.4

Kommittén stöder alla initiativ för att utbilda konsumenterna och framhåller särskilt behovet av att inte bara informera konsumenterna utan att också öka deras kunskaper, vilket måste påbörjas redan i skolan, t.ex. när det gäller digitala och finansiella färdigheter. Initiativen måste vara långsiktiga, och de får under inga omständigheter ersätta den information som näringsidkarna ska tillhandahålla.

4.3.1

EESK noterar kommissionens beslut att se till att konsumentlagstiftningen efterlevs, vilket tillgodoser en utbredd förväntan, eftersom anhopningen av texter inte utgör en lösning som leder till en hög konsumentskyddsnivå.

4.3.2

Kommittén välkomnar att det finns europeiska nätverk, varav det äldsta, det europeiska rättsliga nätverket, inrättades 2001. För att säkerställa att nätverken är effektiva efterlyser vi en regelbunden utvärdering av dem så att nödvändiga lärdomar kan dras.

4.3.3

EESK stöder alla initiativ som bidrar till bättre kunskaper om den gällande lagstiftningen inom EU.

4.3.4

Kommittén stöder initiativ till själv- och samreglering såsom offentliggörande av riktlinjer, förutsatt att initiativen gör att målen med den offentliga politiken uppnås på ett effektivt sätt. Dessutom bör initiativen regelbundet kontrolleras och utvärderas så att de kan ersättas med bindande åtgärder om målen inte uppnås.

4.3.5

EESK stöder kommissionens insatser för att underlätta alternativ tvistlösning, förutsatt att systemen, såsom kommittén understrukit i ett yttrande (2), är bl.a. oberoende och opartiska i förhållande till parterna i tvisten och inte utesluter rättsliga åtgärder.

4.3.6

Vi uppmanar kommissionen att stödja effektiva åtgärder för att främja e-handel i kombination med system för tvistlösning online. Vi välkomnar för övrigt det planerade inrättandet av en plattform av berörda parter för att diskutera en europeisk förtroendemärkning för webbplatser.

4.3.7

I fråga om grupptalan beklagar EESK att det i strategin bara hänvisas mycket försiktigt till möjligheten att införa ett sådant instrument för tillämpning av konsumentlagstiftningen. Med tanke på den rådande situationen i vissa länder och när det gäller gränsöverskridande tvister samt efter alla samråd som ägt rum är det dags att sluta tveka och införa instrumentet snarast.

4.4.3.1

EESK noterar att kommissionen har beslutat att förstärka sin övervakning av finansiella tjänster som erbjuds konsumenter, särskilt de mest utsatta konsumenterna. Vi stöder detta initiativ, som bör möjliggöra mer öppenhet och jämförbarhet när det gäller utbud och priser.

4.4.3.2

Kommittén vill påminna om att den är särskilt uppmärksam på alla aspekter av finansiell inkludering.

4.4.4.1

Kommittén stöder förbehållslöst antagandet av förordningarna om livsmedelsinformation och näringspåståenden av folkhälsoskäl, som är särskilt viktiga för konsumenterna.

4.4.4.2

De problem som nyligen uppstått i vissa medlemsstater när det gäller olaglig försäljning av alkoholhaltiga drycker visar på nytt hur viktigt det är med övervakning och kontroll av marknaden.

4.4.4.3

EESK ställer sig positiv till idén om att förhindra matsvinn genom åtgärder riktade till de olika leden i livsmedelskedjan.

4.4.5.1

Kommittén är särskilt uppmärksam på energins grundläggande betydelse för alla konsumenter, särskilt de mest utsatta, som måste ha tillgång till denna tjänst på godtagbara villkor.

4.4.5.2

EESK uppmuntrar initiativ för att främja kontroll av energiförbrukningen, eftersom energi är en knapp resurs och en betydande utgift i hushållens budget. Vi vill fästa uppmärksamheten på att den teknik som ställs till konsumenternas förfogande måste utvärderas för att säkerställa att den verkligen är innovativ och produktiv.

4.4.6.1

EESK anser i fråga om transport att det är viktigt att både luftfart och kollektivtrafik tas upp i strategin. Kommittén delar kommissionens önskan om att förbättra passagerarnas rättigheter, som måste anpassas till företagens och researrangörernas utbud. I synnerhet när det gäller luftfart måste man i samband med den planerade översynen av EU-lagstiftningen och de planerade åtgärderna i inremarknadsakten (4) stärka passagerarnas rättigheter och sträva efter att begränsa otillbörliga avtals- och affärsmetoder.

4.4.6.2

EESK betonar att det är angeläget att anta åtgärder för att skydda passagerare som blivit strandsatta på grund av att ett flygbolag gått i konkurs, ett problem som inte tas upp i strategin för konsumentpolitiken.