19.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 392/1

Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på kortfristig exportkreditförsäkring

(Text av betydelse för EES)

2012/C 392/01

1. INLEDNING

Exportsubventioner kan försämra konkurrensen på marknaden bland potentiella konkurrerande leverantörer av varor och tjänster. Detta är skälet till att kommissionen, som väktare av konkurrensen enligt fördraget, alltid fördömer exportstöd för handeln inom unionen och för export till länder utanför unionen. För att förhindra att medlemsstaternas stöd till exportkreditförsäkring snedvrider konkurrensen, måste dess bedömning i enlighet med unionens regler för statligt stöd klargöras.

Kommissionen har använt sina befogenheter för att reglera statligt stöd på området kortfristig exportkreditförsäkring för att åtgärda faktisk eller potentiell snedvridning av konkurrensen inom den inre marknaden, inte bara mellan exportörer i olika medlemsstater (i handeln inom och utanför unionen), men även bland exportkreditförsäkringsföretag som är verksamma inom unionen. Under 1997 fastställde kommissionen principerna för statligt ingripande i sitt meddelande till medlemsstaterna i enlighet med artikel 93.1 i EG-fördraget avseende tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget på kortfristig exportkreditförsäkring (1) (nedan kallat 1997 års meddelande). 1997 års meddelande var avsett att gälla under en period av fem år från den 1 januari 1998. Det ändrades därefter och dess tillämpningsperiod förlängdes under åren 2001 (2), 2004 (3), 2005 (4) och 2010 (5). Det gäller nu till den 31 december 2012.

3.	Erfarenheterna från tillämpningen av 1997 års meddelande, särskilt under finanskrisen mellan 2009 och 2011, visar att kommissionens politik på detta område behöver ses över.

4.	De regler som anges i detta meddelande ska bidra till att säkerställa att det statliga stödet inte snedvrider konkurrensen mellan privata och offentliga eller offentligt understödda exportkreditförsäkringsföretag och att skapa jämbördiga konkurrensvillkor mellan exportörerna.

Det syftar till att ge medlemsstaterna en mer detaljerad vägledning om vilka principer kommissionen avser att lägga till grund för sin tolkning av artiklarna 107 och 108 i fördraget och deras tillämpning på kortfristig exportkreditförsäkring. Det bör göra kommissionens politik på detta område så klar och tydlig som möjligt och säkerställa förutsägbarhet och likabehandling. Det innehåller därför en uppsättning villkor som måste uppfyllas när statliga försäkringsgivare vill delta på den kortsiktiga exportkreditförsäkringsmarknaden för marknadsmässiga risker.

6.	Risker som i princip inte är marknadsmässiga risker ligger utanför detta meddelandes tillämpningsområde.

I avsnitt 2 beskrivs tillämpningsområdet för detta meddelande och de definitioner som används i det. I avsnitt 3 behandlas tillämpningen av artikel 107.1 i fördraget och det allmänna förbudet mot statligt stöd till exportkreditförsäkring av marknadsmässiga risker. Slutligen föreskrivs i avsnitt 4 vissa undantag från definitionen av marknadsmässiga risker och villkoren specificeras för statliga ingripanden vid försäkringsskydd för risker som tillfälligt inte är marknadsmässiga.

2. MEDDELANDETS TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

2.1 Tillämpningsområde

8.	Kommissionen kommer bara att tillämpa de principer som anges i detta meddelande för exportkreditförsäkring med en riskperiod på under två år. Alla andra exportfinansieringsinstrument undantas från tillämpningsområdet för detta meddelande.

2.2 Definitioner

I detta meddelande gäller följande definitioner:

samförsäkring: den procentuella andel av varje försäkrad förlust som inte ersätts av försäkringsgivaren utan av en annan försäkringsgivare,

kreditperiod: den tidsperiod som köparen får för betalning av levererade varor och tjänster inom ramen för en exportkredittransaktion,

kommersiella risker: risker, inklusive särskilt följande risker,

en köpare avvisar godtyckligt ett avtal, det vill säga varje godtyckligt beslut av en icke-statlig köpare att utan giltigt skäl avbryta eller säga upp avtalet,

en icke-offentlig köpare vägrar godtyckligt och utan legitimt skäl att ta emot de varor som ett avtal omfattar,

insolvens för en icke-statlig köpare och dess garantigivare,

långvarigt försenade betalningar, det vill säga utebliven betalning av en icke-statlig köpare och av dess garantigivare för en skuld som följer av avtalet,

exportkreditförsäkring: en försäkringsprodukt genom vilken försäkringsgivaren ger försäkring mot kommersiella och politiska risker i samband med betalningsskyldigheterna vid en exporttransaktion,

tillverkningsperioden: perioden mellan dagen för ordern och leveransen av varorna eller tjänsterna,

marknadsmässiga risker: kommersiella och politiska risker med en maximal riskperiod på under två år, som omfattar offentliga och icke-offentliga köpare i de länder som förtecknas i bilagan, alla andra risker anses vara icke-marknadsmässiga för ändamålet med detta meddelande,

politiska risker: risker, inklusive särskilt följande risker,

risken för att en statlig köpare eller land hindrar slutförandet av en transaktion eller inte betalar i tid,

en risk som ligger utanför en enskild köpares räckvidd eller ansvar,

risken för att ett land inte överför till det land där försäkringen tagits ut de medel som betalats av köpare med hemvist i det landet,

risken för att force majeure inträffar utanför försäkringsgivarens land, som kan omfatta krigsliknande händelser, i den mån dess inverkan inte är försäkrad på annat sätt.

privat kreditförsäkringsbolag: ett företag eller annan organisation än en statlig försäkringsgivare som tillhandahåller exportkreditförsäkring,

kvotåterförsäkring: återförsäkring som kräver att försäkringsgivaren överför, och återförsäkringsgivaren godtar en viss procentandel av varje risk inom ett definierat affärsområde som tecknas av försäkringsgivaren,

återförsäkring: försäkringar som köps av en försäkringsgivare från en annan försäkringsgivare i syfte att hantera risk genom att sänka sin egen risk,

riskperiod: tillverkningsperiod plus kreditperiod,

enstaka risktäckning: täckning av all försäljning till en köpare eller ett enda avtal med en köpare,

statlig försäkringsgivare: ett företag eller annan organisation som tillhandahåller exportkreditförsäkring med stöd av, eller på uppdrag av, en medlemsstat eller en medlemsstat som tillhandahåller exportkreditförsäkring,

tilläggsförsäkring: ytterligare täckning över en kreditgräns som fastställts av en annan försäkringsgivare,

försäkring som täcker ett företags hela export (whole turnover policy): ett annat försäkringsavtal än enstaka risktäckning, det vill säga ett kreditförsäkringsavtal som omfattar all, eller merparten av den försäkrades kreditförsäljning, samt fordringar från försäljning till flera köpare.

3. TILLÄMPNING AV ARTIKEL 107.1 I FÖRDRAGET

3.1 Allmänna principer

10.

Enligt artikel 107.1 i fördraget är ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

11.

Om exportkreditförsäkring lämnas av statliga försäkringsbolag inbegriper den statliga medel. Statlig inblandning kan ge försäkringsgivare och/eller exportörer en selektiv fördel och därigenom snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Följande principer är utformade för att ge vägledning för hur sådana åtgärder kommer att bedömas enligt reglerna om statligt stöd.

3.2 Stöd för försäkringsgivare

12.

Om statliga försäkringsbolag har vissa fördelar jämfört med privata kreditförsäkringsbolag, kan statligt stöd förekomma. Fördelarna kan ta sig olika former och kan till exempel omfatta följande:

a)	Statliga garantier för lån och förluster.

Undantag från kravet att upprätta tillräckliga reserver och övriga krav som följer av undantaget för exportkreditförsäkring för verksamhet som bedrivs för statens räkning eller med statlig garanti enligt rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (6).

c)	Nedsättning av eller befrielse från de skatter som normalt betalas (t.ex. bolagsskatt och skatter på försäkringspremier).

d)	Beviljande av statligt stöd eller kapitaltillskott från staten eller andra former av finansiering som inte är förenliga med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

e)	Statens tillhandahållande av tjänster in natura, såsom tillgång till och användning av statlig infrastruktur, anläggningar eller konfidentiella uppgifter, på villkor som inte motsvarar marknadsvärdet.

Direkt återförsäkring av staten eller direkt statlig återförsäkringsgaranti på villkor som är mer gynnsamma än de som marknaden för privat återförsäkring kan erbjuda, vilket antingen leder till att försäkringsskyddet prissätts för lågt eller till att det artificiellt skapas en kapacitet som inte skulle uppstå på den privata marknaden.

3.3 Förbud mot statligt stöd till exportkrediter

13.

De fördelar för statliga försäkringsgivare som anges i punkt 12 vad gäller marknadsmässiga risker påverkar handeln inom unionen med kreditförsäkringstjänster. De leder till skillnader i det försäkringsskydd som finns tillgängligt för marknadsmässiga risker i olika medlemsstater. Detta snedvrider konkurrensen mellan försäkringsgivare i olika medlemsstater och har sekundära effekter på handel inom unionen oavsett om exporten sker inom unionen eller utanför unionen (7). Det är nödvändigt att fastställa på vilka villkor statliga försäkringsgivare kan fungera om de har sådana fördelar jämfört med privata kreditförsäkringsgivare, för att se till att de inte gynnas av statligt stöd. Detta förutsätter att de inte bör kunna försäkra marknadsmässiga risker.

14.

Fördelar för statliga försäkringsgivare överförs ibland också till exportörerna, åtminstone delvis. Sådana fördelar kan snedvrida konkurrensen och handeln och utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Om villkoren för tillhandahållande av exportkreditförsäkring för marknadsmässiga risker, i enlighet med vad som anges i avsnitt 4.3 i detta meddelande, är uppfyllda anser kommissionen att ingen otillbörlig fördel har överförts till exportörer.

4. VILLKOR FÖR ATT BEVILJA EXPORTKREDITFÖRSÄKRING FÖR RISKER SOM TILLFÄLLIGT INTE ÄR MARKNADSMÄSSIGA

4.1 Allmänna principer

15.

Såsom anges i punkt 13 får statliga försäkringsgivare inte försäkra marknadsmässiga risker om de har eventuella fördelar, enligt punkt 12, jämfört med privata kreditförsäkringsgivare. Om statliga försäkringsgivare och deras dotterbolag vill försäkra marknadsmässiga risker måste det säkerställas att de därigenom inte direkt eller indirekt gynnas av statligt stöd. I detta syfte måste de ha ett visst belopp i egna medel (en solvensmarginal, inbegripet en garantifond) och försäkringstekniska avsättningar (en utjämningsreserv) och ha erhållit det tillstånd som krävs i enlighet med direktiv 73/239/EEG. De måste också åtminstone redovisa administrativ bokföring separat och föra separata räkenskaper för deras försäkring av marknadsmässiga risker och icke-marknadsmässiga risker för statens räkning eller med statlig garanti, för att visa att de inte får statligt stöd för sin försäkring av marknadsmässiga risker. Räkenskaperna för affärsverksamhet som försäkras för försäkringsgivarens egen räkning bör vara förenlig med rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (8).

16.

Medlemsstater som tillhandahåller återförsäkringsskydd till ett exportkreditförsäkringsföretag genom att delta eller engagera sig i avtal om återförsäkring inom den privata sektorn som omfattar marknadsmässiga och icke-marknadsmässiga risker, måste kunna visa att systemet inte inbegriper statligt stöd av det slag som avses i punkt 12 f.

17.	Statliga försäkringsgivare kan tillhandahålla exportkreditförsäkring för risker som tillfälligt inte är marknadsmässiga, på de villkor som anges i detta meddelande.

4.2 Undantag från definitionen av marknadsmässiga risker: risker som tillfälligt inte är marknadsmässiga

18.

Oberoende av definitionen av marknadsmässiga risker anses vissa kommersiella och politiska risker för gäldenärer som är etablerade i de länder som förtecknas i bilagan, vara risker som tillfälligt inte är marknadsmässiga i följande situationer:

Om kommissionen beslutar att tillfälligt ta bort en eller flera länder från förteckningen över länder med marknadsmässiga risker i bilagan, genom den mekanism som beskrivs i avsnitt 5.2, eftersom den privata försäkringsmarknadens kapacitet inte är tillräcklig för att täcka alla ekonomiskt motiverade risker i det eller de berörda länderna.

Om kommissionen efter att ha mottagit en anmälan från en medlemsstat beslutar att de risker som små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (9), med en total exportomsättning på högst 2 miljoner EUR, är utsatta för tillfälligt inte är marknadsmässiga för exportörer i den anmälande medlemsstaten.

c)	Om kommissionen efter att ha mottagit en anmälan från en medlemsstat beslutar att enstaka risktäckning med en riskperiod på minst 181 dagar, men mindre än två år, tillfälligt inte är marknadsmässig för exportörer i den anmälande medlemsstaten.

d)	Om kommissionen efter att ha mottagit en anmälan från en medlemsstat beslutar att vissa risker på grund av bristen på exportkreditförsäkringar tillfälligt inte är marknadsmässiga för exportörer i den anmälande medlemsstaten.

19.	För att minimera snedvridningen av konkurrensen på den inre marknaden kan risker som tillfälligt inte anses vara marknadsmässiga enligt punkt 18 täckas av statliga försäkringsgivare, förutsatt att de uppfyller villkoren i avsnitt 4.3.

4.3 Villkoren för att erbjuda täckning för risker som tillfälligt inte är marknadsmässiga

4.3.1 Kvalitet på täckningsgrad

20.

Kvaliteten på den täckning som erbjuds av statliga försäkringsgivare måste överensstämma med marknadens normer. Det är bara ekonomiskt motiverade risker, dvs. risker som är acceptabla på grundval av sunda principer för försäkringsverksamhet, som kan täckas. Risktäckningen får högst uppgå till 95 % för kommersiella och politiska risker och karenstiden för skadereglering måste vara minst 90 dagar.

4.3.2 Principer för försäkringsverksamhet

21.

Sunda principer för försäkringsverksamhet måste alltid tillämpas vid bedömningen av risker. Följaktligen får inte risken i samband med ekonomiskt osunda transaktioner berättiga till täckning i offentligt understödda program. Med beaktande av sådana principer, måste kriterier för riskacceptans vara tydliga. Om en affärsförbindelse redan finns måste exportörerna ha en positiv erfarenhet av handeln och/eller betalningsförhållandena. Köparna måste vara utan tidigare skaderegleringskrav, sannolikheten för risken för betalningsinställelse från köparna bör vara godtagbar och deras interna och/eller externa finansiella bedömningar bör också vara godtagbara.

4.3.3 Lämplig prissättning

22.

Bärandet av risken i exportkreditförsäkringsavtalet måste ersättas i form av en lämplig premie. För att minimera utträngningen av privata kreditförsäkringsgivare, måste genomsnittliga premier i statliga stödordningar ligga högre än de genomsnittliga premier som tas ut av privata kreditförsäkringsgivare för liknande risker. Genom detta krav garanteras utfasningen av statliga ingripanden, eftersom den högre premie som tas ut kommer att säkerställa att exportörerna återvänder till privata försäkringsgivare så snart marknadsvillkoren tillåter det och risken blir marknadsmässig igen.

23.

Prissättningen anses vara lämplig om den minimipremie (10) (säkerhetsavgiften) för köparens relevanta riskkategori (11) som anges i följande tabell tas ut. Premien för säkerhetsavgiften gäller om inte medlemsstaterna lämnar bevis på att dessa premiesatser är otillräckliga för ärendet i fråga. För en försäkring som täcker ett företags hela export måste riskkategorin motsvara den genomsnittliga risken för de köpare som täcks av försäkringen.

Riskkategori	Årlig riskpremie (12) (i % av den försäkrade volymen)
Utmärkt (13)	0,2–0,4
Bra (14)	0,41–0,9
Tillfredsställande (15)	0,91–2,3
Svag (16)	2,31–4,5

24.	I fråga om samförsäkring, kvotåterförsäkring och tilläggsförsäkring anses prissättningen lämplig endast om den premie som tas ut är minst 30 % högre än premien för den (ursprungliga) täckning som tillhandahålls av en privat kreditförsäkringsgivare.

25.	En administrativ avgift måste läggas till riskpremien oavsett kontraktets löptid för att prissättningen ska anses vara tillfredsställande.

4.3.4 Insyn och rapportering

26.	Medlemsstaterna måste offentliggöra de ordningar som införts för risker som tillfälligt inte anses vara marknadsmässiga enligt punkt 18 på webbplatserna för statliga försäkringsgivare, och ange alla villkor som gäller för dessa.

27.	De måste lämna in årliga rapporter till kommissionen om risker som tillfälligt inte anses vara marknadsmässiga enligt punkt 18 och som täcks av statliga försäkringsgivare. De måste göra detta senast den 31 juli året efter interventionen.

28.

Rapporten måste innehålla information om användningen av varje ordning, bland annat den totala volym kreditgränser som beviljats, försäkrad omsättning, premier som tagits ut, skadereglering som registrerats och betalats, de belopp som återkrävts och ordningens administrativa kostnader. Kommissionen kommer att offentliggöra rapporterna på sin webbplats.

5. PROCEDURFRÅGOR

5.1 Allmänna principer

29.	De risker som avses i punkt 18 a kan täckas av statliga försäkringsgivare, med förbehåll för de villkor som anges i avsnitt 4.3. I dessa fall behöver ingen anmälan göras till kommissionen.

30.	De risker som avses i punkt 18 b, c och d kan täckas av statliga försäkringsgivare, med förbehåll för de villkor som anges i avsnitt 4.3 och efter anmälan till kommissionen och med dess medgivande.

31.

Underlåtenhet att uppfylla något av de villkor som anges i avsnitt 4.3 innebär inte att exportkreditförsäkringen eller försäkringssystemet automatiskt är förbjudet. Om en medlemsstat vill avvika från något av villkoren eller om det råder några tvivel om huruvida en planerad exportkreditförsäkringsordning uppfyller de villkor som anges i detta meddelande, måste medlemsstaten anmäla ordningen till kommissionen.

32.	En bedömning i enlighet med reglerna om statligt stöd påverkar inte en viss åtgärds förenlighet med andra bestämmelser i fördraget.

5.2 Ändring av förteckningen över länder med marknadsmässiga risker

33.

Vid bedömningen om bristen på tillräcklig privat kapacitet motiverar att ett land tillfälligt tas bort från förteckningen över länder med marknadsmässiga risker, som avses i punkt 18 a, kommer kommissionen att ta hänsyn till följande faktorer, i prioritetsordning:

Minskning av den privata kreditförsäkringskapaciteten: särskilt större kreditförsäkringsgivares beslut att inte täcka risker för köpare i det berörda landet, en betydande minskning av de totala försäkrade beloppen eller en betydande minskning av godkännandegraden för det berörda landet inom en sexmånadersperiod.

b)	Försämring av kreditvärdigheten för den offentliga sektorn: i synnerhet plötsliga förändringar i kreditvärdigheten inom en sexmånadersperiod, t.ex. flera nedgraderingar av oberoende kreditvärderingsinstitut eller en kraftig ökning av kreditswappsspreadarna.

c)	Sämre resultat i företagssektorn: bland annat en kraftig ökning av antalet insolvensfall i det berörda landet inom en sexmånadersperiod.

34.	När marknadens kapacitet inte är tillräckligt hög för att täcka alla ekonomiskt motiverade risker får kommissionen se över förteckningen över länder med marknadsmässiga risker på skriftlig begäran av minst tre medlemsstater eller på eget initiativ.

35.

Om kommissionen har för avsikt att ändra förteckningen över länder med marknadsmässiga risker i bilagan, kommer den att samråda med och söka information från medlemsstaterna, privata kreditförsäkringsgivare och berörda parter. Samrådet och typ av uppgifter som efterfrågas kommer att offentliggöras på kommissionens webbplats. Perioden för samråd kommer normalt inte att vara längre än 20 arbetsdagar. Om kommissionen, på grundval av de uppgifter som samlas in, beslutar att ändra förteckningen över länder med marknadsmässiga risker, kommer den att skriftligt underrätta medlemsstaterna om detta och offentliggöra beslutet på sin webbplats.

36.

Om ett land tillfälligt tas bort från förteckningen över länder med marknadsmässiga risker kommer borttagandet att vara giltigt i minst 12 månader. Försäkringspremier som hänför sig till det land som tillfälligt tagits bort och som tecknas under denna period får gälla i högst 180 dagar efter den dag då det tillfälliga borttagandet upphör. Nya försäkringspremier kan inte tecknas efter detta datum. Tre månader före det att det tillfälliga borttagandet upphör kommer kommissionen att överväga om den ska förlänga borttagandet av det berörda landet från förteckningen. Om kommissionen fastställer att marknadens kapacitet fortfarande är otillräcklig för att täcka alla ekonomiskt motiverade risker, med beaktande av de faktorer som anges i punkt 33, får den förlänga det tillfälliga borttagandet av land från listan i enlighet med punkt 35.

5.3 Anmälningskrav för undantag enligt punkt 18 b och c

37.

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till visar att det finns en brist på marknaden när det gäller de risker som anges i punkterna 18 b och c och att dessa risker därför inte är marknadsmässiga. Man bör komma ihåg att bristen på täckning inte förekommer i alla medlemsstater och att situationen kan komma att ändras över tiden, eftersom den privata sektorn kan bli intresserad av detta marknadssegment. Statliga ingripanden bör endast tillåtas för risker som marknaden annars inte skulle täcka.

38.

Av dessa skäl ska en medlemsstat, om den vill täcka de risker som anges i punkt 18 b eller c, anmäla detta till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget och i sitt meddelande påvisa att den har kontaktat de viktigaste kreditförsäkringsgivarna och kreditförsäkringsmäklarna i den medlemsstaten (17) och gett dem en möjlighet att lägga fram bevis för att täckning av riskerna finns att tillgå. Om kreditförsäkringsgivarna i fråga inte ger medlemsstaten eller kommissionen information om villkoren och de försäkrade volymerna för den typ av risker som medlemsstaten vill täcka inom 30 dagar efter mottagandet av en begäran från den medlemsstaten, eller om de uppgifter som lämnas inte visar att täckning av riskerna i fråga finns att tillgå i den medlemsstaten, kommer kommissionen att anse att riskerna tillfälligt inte är marknadsmässiga.

5.4 Anmälningsskyldighet i andra fall

39.

Beträffande de risker som anges i punkt 18 d, måste den berörda medlemsstaten i sin anmälan till kommissionen enligt artikel 108.3 i fördraget visa att täckning saknas för exportörer i den medlemsstaten på grund av en utbudschock på den privata försäkringsmarknaden, särskilt att en betydande kreditförsäkringsgivare dragit sig bort från den berörda medlemsstaten, minskad kapacitet eller ett begränsat urval produkter jämfört med andra medlemsstater.

6. TILLÄMPNINGSDATUM OCH VARAKTIGHET

40.	Kommissionen kommer att tillämpa principerna i detta meddelande från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2018, med undantag för punkt 18 a och avsnitt 5.2, som kommer att tillämpas från och med dagen för antagandet av detta meddelande.

(1) EGT C 281, 17.9.1997, s. 4.

(2) EGT C 217, 2.8.2001, s. 2.

(3) EUT C 307, 11.12.2004, s. 12.

(4) EUT C 325, 22.12.2005, s. 22.

(5) EUT C 329, 7.12.2010, s. 6.

(6) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

(7) I sin dom i mål C-142/87, Konungariket Belgien mot Europeiska kommissionen, har domstolen slagit fast att inte bara stöd till export inom unionen, utan även stöd till export utanför unionen, kan påverka konkurrensen och handeln inom unionen. Båda typerna av verksamhet är försäkrade av exportkreditförsäkringsföretag och därför kan stödet för båda påverka konkurrensen och handeln inom unionen.

(8) EGT L 374, 31.12.1991, s. 7.

(9) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

(10) För varje relevant riskkategori fastställdes intervallet för säkerhetsavgiften på grundval av räntespridningen på ettåriga kreditswappar (CDS), baserat på en sammansatt värdering av kreditvärdighet inbegripet värdering av kreditvärdigheten i samtliga tre stora kreditvärderingsinstitut (Standard & Poor, Moody's and Fitch), för de senaste fem åren (2007–2011), under antagandet att den genomsnittliga skadefrekvensen för kortfristig exportkreditförsäkring är 40 %. Intervallen gjordes därefter fortlöpande för att ta bättre hänsyn till det faktum att riskpremier inte är konstanta över tiden.

(11) Köparnas riskkategori baseras på kreditvärdigheten. Bedömningen av kreditvärdigheten behöver inte ha gjorts av särskilda kreditvärderingsinstitut. Nationella bedömningssystem eller system som används av bankerna är också godtagbara. För bolag som saknar offentlig kreditvärdering kan en bedömning som grundar sig på verifierbar information göras.

(12) Säkerhetsavgiften för ett 30-dagars försäkringskontrakt fås genom att dividera årlig riskpremie med 12.

(13) Riskkategorin utmärkt omfattar risker som motsvarar AAA, AA+, AA, AA-, A+, A och A- i Standard & Poor’s bedömning av kreditvärdigheten.

(14) Riskkategorin bra omfattar risker som motsvarar BBB+, BBB eller BBB- i Standard & Poor’s bedömning av kreditvärdigheten.

(15) Riskkategorin tillfredsställande omfattar risker som motsvarar BB+, BB eller BB- i Standard & Poor’s bedömning av kreditvärdigheten.

(16) Riskkategorin svag omfattar risker som motsvarar B+, B eller B- i Standard & Poor’s bedömning av kreditvärdigheten.

(17) De kontaktade kreditförsäkringsgivarna och -mäklarna bör vara representativa när det gäller de produkter som erbjuds (t.ex. särskilda tillhandahållare för enskilda risker) och den marknadsstorlek de täcker (t.ex. att de tillsammans representerar en minsta andel av 50 % av marknaden).

BILAGA

Förteckning över länder med marknadsmässiga risker

Alla medlemsstater

Australien

Kanada

Island

Japan

Nya Zeeland

Norge

Schweiz

Amerikas förenta stater

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2012.392.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 392

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	55 årgången 19 december 2012

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2012/C 392/01	Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på kortfristig exportkreditförsäkring ( 1 )	1

2012/C 392/02	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.6786 – EPH/SPP) ( 1 )	8

2012/C 392/03	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.6771 – Bridgepoint/CPPIB/Dorna) ( 1 )	8

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2012/C 392/04	Eurons växelkurs	9

	Revisionsrätten
2012/C 392/05	Särskild rapport nr 16/2012 Ändamålsenligheten i systemet för enhetlig arealersättning som ett övergångssystem till stöd för jordbrukare i de nya medlemsstaterna	10

2012/C 392/06	Särskild rapport nr 18/2012 Europeiska unionens stöd till Kosovo på rättsstatsområdet	10

2012/C 392/07	Särskild rapport nr 19/2012 Rapport 2011 om uppföljningen av Europeiska revisionsrättens särskilda rapporter	11

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2012/C 392/08	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6731 – Vitronet/Infinity) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	12

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,3178
JPY	japansk yen	110,53
DKK	dansk krona	7,4603
GBP	pund sterling	0,81280
SEK	svensk krona	8,7378
CHF	schweizisk franc	1,2080
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	7,3850
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,200
HUF	ungersk forint	288,40
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,6961
PLN	polsk zloty	4,0928
RON	rumänsk leu	4,4700
TRY	turkisk lira	2,3476
AUD	australisk dollar	1,2512
CAD	kanadensisk dollar	1,2972
HKD	Hongkongdollar	10,2131
NZD	nyzeeländsk dollar	1,5660
SGD	singaporiansk dollar	1,6053
KRW	sydkoreansk won	1 413,30
ZAR	sydafrikansk rand	11,2733
CNY	kinesisk yuan renminbi	8,2079
HRK	kroatisk kuna	7,5380
IDR	indonesisk rupiah	12 707,71
MYR	malaysisk ringgit	4,0236
PHP	filippinsk peso	54,068
RUB	rysk rubel	40,6850
THB	thailändsk baht	40,285
BRL	brasiliansk real	2,7595
MXN	mexikansk peso	16,7795
INR	indisk rupie	72,2880