ISSN 1977-1061

doi:10.3000/19771061.C_2012.277.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 277

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

55 årgången
13 september 2012


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer och yttranden

 

RESOLUTIONER

 

Regionkommittén

 

96:e plenarsessionen 18 och 19 juli 2012

2012/C 277/01

Regionkommitténs prioriteringar 2013 med hänsyn till Europeiska kommissionens arbetsprogram

1

 

YTTRANDEN

 

Regionkommittén

 

96:e plenarsessionen 18 och 19 juli 2012

2012/C 277/02

Yttrande från Regionkommittén: Migration och rörlighet – en övergripande strategi

6

2012/C 277/03

Yttrande från Regionkommittén: Ökad solidaritet inom EU på asylområdet

12

2012/C 277/04

Yttrande från Regionkommittén: Framtidens städer: Ekologiskt och socialt hållbara städer

18

 

III   Förberedande akter

 

REGIONKOMMITTÉN

 

96:e plenarsessionen 18 och 19 juli 2012

2012/C 277/05

Yttrande från Regionkommittén: EU:s finansieringsinstrument för inrikes frågor

23

2012/C 277/06

Yttrande från Regionkommittén: EU:s finansieringsinstrument inom området för rättvisa och medborgarskap

43

2012/C 277/07

Yttrande från Regionkommittén: En mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser

51

2012/C 277/08

Yttrande från Regionkommittén: Förslag till förordning om ett program för miljö och klimatpolitik (Life)

61

2012/C 277/09

Yttrande från Regionkommittén: Tilldelning av koncessioner

74

2012/C 277/10

Yttrande från Regionkommittén: Förslag till förordning om europeiskt territoriellt samarbete

96

2012/C 277/11

Yttrande från Regionkommittén: Flygplatspaketet

110

2012/C 277/12

Yttrande från Regionkommittén: Fonden för ett sammanlänkat Europa

125

2012/C 277/13

Yttrande från Regionkommittén: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG

137

2012/C 277/14

Yttrande från Regionkommittén Horisont 2020 (Ramprogrammet för forskning och innovation)

143

2012/C 277/15

Yttrande från Regionkommittén: Kreativa Europa

156

2012/C 277/16

Yttrande från Regionkommittén: Civilskyddsmekanism för unionen

164

2012/C 277/17

Yttrande från Regionkommittén: Paketet Sociala företag 

171

SV

 


I Resolutioner, rekommendationer och yttranden

RESOLUTIONER

Regionkommittén

96:e plenarsessionen 18 och 19 juli 2012

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/1


Regionkommitténs prioriteringar 2013 med hänsyn till Europeiska kommissionens arbetsprogram

2012/C 277/01

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

BAKGRUND

Kommissionens meddelande om kommissionens arbetsprogram 2012 ”Att skapa europeisk förnyelse” (1).

Regionkommitténs resolution av den 15 december 2011 om Regionkommitténs prioriteringar 2012 med utgångspunkt i Europeiska kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram (2).

Regionkommitténs resolution av den 16 februari 2012 till Europeiska rådets vårmöte 2012 om utkastet till fördrag om stabilitet, samordning och styrning i den ekonomiska och monetära unionen (3).

Samarbetsavtalet mellan Europeiska kommissionen och Regionkommittén som undertecknades den 16 februari 2012.

Mot bakgrund av ovanstående önskar Regionkommittén framföra sina viktigaste ståndpunkter avseende kommissionens arbetsprogram 2013.

Unionens framtid

1.

Samtidigt som Europeiska unionen står inför enorma utmaningar i kampen mot den finansiella, ekonomiska, sociala och politiska krisen är Regionkommittén övertygad om att det finns ett trängande behov av att Europeiska kommissionen för 2013 har ett arbetsprogram som kan främja hållbar tillväxt, nya arbetstillfällen och livskvalitet i Europa och återställa medborgarnas förtroende för den europeiska integrationsprocessen.

2.

Regionkommittén anser att återhämtningen måste bygga på två lika betydelsefulla strukturreformspelare: förnyad tillväxt och budgetdisciplin.

3.

Kommittén ställer sig bakom en fördjupad ekonomisk integration och en större samordning av politiska prioriteringar, intäkter och utgifter mellan alla förvaltningsnivåer samtidigt som man respekterar de nationella, regionala och lokala myndigheternas autonomi och behörighetsområden. Med utgångspunkt i subsidiaritetsprincipen och principen om flernivåstyre avvisar kommittén alla försök att direkt eller indirekt åternationalisera eller centralisera politiken.

4.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att motsätta sig försöken att med utgångspunkt i mellanstatliga avtal kringgå unionens demokratiska förfaranden, som har fastställts i fördragen, utan att man för den skull ifrågasätter de möjligheter till fördjupat samarbete som Lissabonfördraget skapar.

5.

ReK erinrar om sin ståndpunkt (4) att ett tidigt antagande av den kommande fleråriga budgetramen för 2014–2020 i slutet av 2012 är en viktig signal om att EU kan möta globala utmaningar med sin egen strategi för tillväxt, nya arbetstillfällen och konkurrenskraft och en förutsättning för att sammanhållningspolitiken ska kunna fortsätta tillämpas utan avbrott.

6.

Kommittén erinrar om att EU-budgeten är en investeringsbudget, att förslag till nedskärningar i program som ingår i EU:s tillväxtagenda därför bör stoppas och att man måste skapa nya egna resurser, i synnerhet i syfte att ersätta de nationella bidragen till EU:s budget.

7.

Kommittén upprepar att de lokala och regionala myndigheterna är fast beslutna att delta i förenklingen av EU-stöden och översynen av budgetförordningen i syfte att minska byråkratin, öka de offentliga medlens hävstångseffekt på EU-nivå, nationell och regional nivå samt säkra öppenhet och redovisningsskyldighet gentemot skattebetalarna i EU.

8.

Regionkommittén anser att Europeiska kommissionen bör lägga fram en analys av de effekter som fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen får på de lokala och regionala myndigheterna, och i synnerhet på det budgetmässiga oberoendet på lokal och regional nivå.

9.

ReK stöder insatserna för att skapa budgetdisciplin, särskilt när det gäller att komma till rätta med höga statsskulder som allvarligt hotar solidariteten mellan generationerna. Genom att se till att de lokala och regionala myndigheterna har tillräcklig kapacitet att genomföra lämpliga investeringar, till exempel via projekt som medfinansieras av europeiska fonder och offentlig upphandling, kan man samtidigt skapa tillväxt.

10.

ReK vill återigen uppmana kommissionen att integrera artikel 9 i EUF-fördraget om främjande av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning i alla sina förslag. Kommissionen bör lägga fram välavvägda rekommendationer om den europeiska planeringsterminen och beakta dessa fördragsbestämmelser i varje lagstiftningsakt som berör den finansiella och ekonomiska krisen.

11.

Kommittén uppmanar kommissionen att samarbeta med ReK i utformningen av en europeisk akt för administrativa förfaranden.

Europa 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen

12.

Väl medveten om att den europeiska planeringsterminen ska bidra till ekonomisk tillväxt, budgetdisciplin och strukturförändringar vill ReK framhålla att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna också måste kunna förutse och på nära håll övervaka effekterna av dessa åtgärder på de lokala och regionala myndigheternas autonomi.

13.

Kommittén välkomnar rent generellt den nya pakten för tillväxt och sysselsättning, som Europeiska rådet beslutade om i juni 2012, och stöder dess uppmaning om ”att på varje förvaltningsnivå inom Europeiska unionen mobilisera alla medel, instrument och åtgärder” för att uppnå målen i Europa 2020-strategin (5).

14.

ReK stöder Europeiska kommissionens insatser för att förbättra styrelseformerna, och i synnerhet partnerskapsprincipen, vid utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av de nationella reformprogrammen. Kommissionen uppmanas dock att ta med en bedömning av dessa aspekter i alla landsspecifika rekommendationer.

15.

Kommittén erinrar om behovet av att ta med resultatinriktade strukturer som territoriella pakter i de nationella reformprogrammen (6). Dessutom är det viktigt att framhäva och stödja initiativ som främjar konkurrenskraft och innovation på lokal och regional nivå. Ett exempel på ett sådant initiativ är utmärkelsen Europeiska entreprenörsregioner (EER).

16.

Kommittén önskar stärka sitt samarbete med Europeiska kommissionen under hela den politiska Europa 2020-processen och vill gärna medverka i utarbetandet av den årliga tillväxtstudien.

17.

Kommittén skulle gärna se att Europeiska kommissionen regelbundet uppdaterar informationen om genomförandet av flaggskeppsinitiativen, i synnerhet genom att rapportera om de lokala och regionala myndigheternas deltagande i genomförandet.

18.

ReK uppmanar Europeiska kommissionen att under 2013, i samband med utvärderingen av strategin efter halva tiden, redogöra för hur man vill skapa ett närmare samarbete med lokala och regionala myndigheter i detta hänseende.

19.

Varje omfördelning av outnyttjade strukturfondsanslag till en ny tillväxtdagordning måste ligga i linje med subsidiaritetsprincipen och ske med de lokala och regionala myndigheternas medverkan.

20.

Regionkommittén stöder Europeiska kommissionens fortsatta insatser för att anta viktiga utmaningar som arbetslösheten bland unga, sysselsättningen bland arbetstagare över 55 års ålder och inom socialt missgynnade grupper med hänsyn tagen till den nyckelroll som de lokala och regionala myndigheterna spelar i detta sammanhang. Kommittén uppmanar särskilt Europeiska kommissionen att lägga fram ett utkast till rådets rekommendation om en ungdomsgarantiförordning. Kommittén skulle gärna se att de nationella sysselsättningsplanerna kompletterades med en konkret lokal och regional dimension.

21.

ReK uppmanar kommissionen att se till att den kommande rekommendationen om barnfattigdom och barns välbefinnande innefattar de förslag som anges i ReK:s yttrande om barnfattigdom från februari 2012 (CdR 333/2011), särskilt förslaget om att anta en mer enhetlig strategi mot barnfattigdom och social utestängning som inbegriper de nationella, regionala och lokala nivåerna och om att inrätta en övervakningsram baserad på sunda indikatorer och kopplad till den befintliga rapporteringsmekanism som finns inom FN:s barnkonvention. Kommittén är övertygad om att det under 2013 kommer att behövas en utvärdering av krisens konsekvenser för barnfattigdomen som grundar sig på specifik rapportering från medlemsstaterna inom ramen för de nationella reformprogrammen och Europa 2020-strategin.

EU:s budget

22.

Kommittén påpekar att EU-budgeten i kris- och åtstramningstider måste generera så mycket offentlig och privat medfinansiering som möjligt på alla styresnivåer (7). Vi beklagar att det saknas statistiska uppgifter som skulle kunna ligga till grund för en ordentlig utvärdering av sådana hävstångs- och multiplikatoreffekter.

23.

Kommittén stöder Europeiska kommissionens planer på att utarbeta en rapport om kvaliteten på de offentliga utgifterna (8) och rekommenderar att en åtskillnad görs mellan löpande utgifter och investeringar i budgetunderskottsberäkningarna så att inte investeringar som är lönsamma på lång sikt betraktas som utgifter.

24.

Regionkommittén betonar att man särskilt bör undersöka om det finns synergieffekter mellan EU:s budget och budgetarna på nationell, regional och lokal nivå under förutsättning att det finns lämpliga och effektiva samordningsmekanismer såsom driftskompatibilitet mellan offentliga förvaltningar som hanterar budgetfrågor, harmoniserade bestämmelser för redovisning av offentliga medel och budgetplaneringscykler samt jämförbara budgetstrukturer. Kommittén uppmanar Europeiska kommissionen att utarbeta en grönbok för att undersöka möjliga konkreta åtgärder på området.

Inre marknaden, små och medelstora företag och näringslivet

25.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att ta med en Inremarknadsakt III i sitt arbetsprogram för 2013, som bör omfatta alla de återstående politiska initiativ i inremarknadsakten där inga åtgärder har vidtagits och bidra till att bevara jämvikten mellan de ekonomiska, sociala och förvaltningsmässiga pelarna med utgångspunkt i de fyra grundläggande friheterna.

26.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att fästa särskild vikt vid åtgärder för att förbättra den gränsöverskridande rörligheten för arbetstagare och därmed värna om arbetstagarnas rättigheter och efterlyser ett förbättrat system för erkännande av kvalifikationer för att främja yrkesutövares rörlighet.

27.

ReK uppmuntrar Europeiska kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till rådets förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, som har lett till att 12 nationella parlament har satt igång systemet för tidig varning om subsidiaritetsöverträdelse.

28.

ReK betonar den viktiga roll som små och medelstora företag spelar för den ekonomiska återhämtningen och sysselsättningen på lokal och regional nivå. Denna roll kan stärkas ytterligare genom att små och medelstora företag, universitet och lokala och regionala myndigheter deltar i EU-finansierade forsknings- och innovationsprogram.

29.

Kommittén uppmanar Europeiska kommissionen att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till finansiering och offentliga upphandlingskontrakt och fortsätta minska den administrativa bördan.

30.

Kommittén förväntar sig att Europeiska kommissionen gör Regionkommittén delaktig i översynen av flaggskeppsinitiativet om industripolitiken.

31.

ReK stöder Europaparlamentets begäran om att kommissionen, senast i januari 2013, på grundval av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska lägga fram ett förslag till direktiv för att säkra tillgången till grundläggande betalningstjänster för alla konsumenter som är lagligt bosatta i unionen.

32.

ReK efterlyser på nytt en europeisk agenda för offentligt subventionerade bostäder, som tydliggör de konkurrensregler som gäller för offentligt subventionerade bostäder och ger de lokala och regionala myndigheterna de medel de behöver för att tillhandahålla anständiga bostäder till rimliga priser, främja social mångfald och bekämpa diskriminering.

33.

ReK uppmanar Europeiska kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag till förordning om europeiska ömsesidiga bolag nu när det första förslaget har dragits tillbaka.

Energi

34.

ReK efterlyser en uppföljning under 2013 av färdplanen för energi 2050 så att de lokala och regionala myndigheterna får möjlighet att bidra till att främja en decentraliserad hållbar energiförsörjning och energiinfrastruktur såsom smarta nät som ett centralt inslag i resurseffektiviteten och den gröna ekonomin. Därför uppmanar Regionkommittén Europeiska kommissionen att utveckla en övergripande investeringsram med en tidsplan som sträcker sig fram till 2030 för att skapa tillräcklig säkerhet för både marknadsaktörer och lokala och regionala myndigheter.

35.

ReK uppmanar Europeiska kommissionen att utvärdera de olika möjligheterna att skapa ett finansieringsinstrument med decentraliserad förvaltning i syfte att stimulera lokala och regionala myndigheter och i synnerhet borgmästaravtalets parter att genomföra handlingsplanerna för hållbar energi. Regionkommittén efterlyser också en bättre sammankoppling av finansiella stödåtgärder för energieffektivitet och sparsam energianvändning i EU:s framtida stödprogram (9).

36.

ReK vill uppmana Europeiska kommissionen att vidta åtgärder för att lösa de anslutningsproblem som finns mellan olika medlemsstater och mellan olika regioner i medlemsstaterna samt att främja insatser som underlättar utveckling av mikroproduktion av energi och integrering av denna i distributionsnäten.

37.

Regionkommittén skulle gärna se att små och medelstora företag och lokala och regionala myndigheter fick bättre möjligheter till lån från Europeiska investeringsbanken för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi.

Regionalpolitik

38.

Det är synnerligen viktigt att uppnå målet om att tidigt under 2013 anta lagstiftningspaketet om sammanhållningspolitiken 2014–2020 för att ge lokala och regionala myndigheter möjlighet att inleda strukturfondsprogrammen den 1 januari 2014.

39.

ReK vill uppmana Eurostat att tillsammans med de nationella statistikbyråerna i tid tillhandahålla de jämförbara uppgifter som behövs om bruttoregionalprodukten.

40.

ReK framhåller att den territoriella dimensionen av EU-politiken måste beaktas på ett mer samordnat och enhetligt sätt och föreslår att Europeiska kommissionen tar med dessa aspekter i sitt framtida konsekvensbedömningsarbete och regelbundet rapporterar om dem (10).

41.

ReK vill uppmana Europeiska kommissionen att utvidga systemet för tillfällig utstationering av EU-tjänstemän till att omfatta nivån under den nationella (i stället för att enbart fokusera på den nationella nivån) i syfte att öka kunskapen inom EU-institutionerna om det praktiska genomförandet av EU-lagstiftningen och EU-projekt på lokal och regional nivå.

Transporter

42.

Kommittén välkomnar det kommande förslaget om EU:s framtida hamnpolitik och vill gärna att förslaget blir föremål för en territoriell konsekvensbedömning. Kommittén deltar gärna i denna.

43.

Regionkommittén framhåller vikten av hållbar rörlighet i städerna och åtgärder för att främja ett elektroniskt och smart biljettsystem som omfattar alla transportsätt, inklusive buss, järnväg, båt, bilpooler, cykeldelning och vägavgifter, för att främja driftskompatibla transportsystem och öka användningen av kollektivtrafiken.

Miljö

44.

Kommittén konstaterar att tendensen mot avtagande förbättringar på luftkvalitetsområdet i stor utsträckning är en följd av bristen på ambition i EU:s politik för att angripa problemen vid källan och av alltför begränsade nationella insatser. En stor del av bördan och ett stort ansvar när det gäller att lösa problemen läggs på de lokala och regionala myndigheterna (11). Regionkommittén välkomnar förslag på åtgärder för att komma till rätta med problemen i den kommande översynen av EU-lagstiftningen om luftkvaliteten.

45.

Kommittén förväntar sig att ambitionsnivån och tidsramarna för EU:s utsläppspolitik (vid källan) och immissionspolitik i samband med denna översyn samordnas och att i synnerhet direktivet om nationella utsläppstak stärks för att minska bakgrundskoncentrationerna. Kommittén skulle också gärna se att normer för fordon beträffande utsläpp av kväveoxider (NO2 och NOx) och partiklar skärps och att man tar itu med utsläpp från fartygs- och flygtrafik samtidigt som indikatorerna och kriterierna för mätning förenklas. Kommittén uppmanar dessutom till en integrering av EU:s politik för luftkvalitet i andra politikområden, i synnerhet transport-, bostads-, industri-, energi- och klimatpolitik.

46.

Kommittén anser att EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna måste innehålla ett avsnitt om särskilda anpassningsåtgärder på lokal och regional nivå samt riktlinjer och stöd till lokala och regionala beslutsfattare. Likaså bör man undersöka möjligheterna att inrätta en arbetsgrupp om anpassningsstrategier för särskilt sårbara europeiska regioner och samla representanter för ReK, GD Klimatpolitik, Europeiska miljöbyrån, Gemensamma forskningscentrumet och lokala och regionala nätverk och sammanslutningar.

Jordbruk och havspolitik

47.

Kommittén betonar behovet av ett riktat meddelande om ett nytt europeiskt kvalitetsprogram för lokala livsmedel eftersom lokala livsmedelssystem bidrar till att stödja den lokala och regionala ekonomin genom att skapa sysselsättning inom jordbruk och livsmedelsindustri.

48.

ReK skulle gärna se att kommissionen på ett smidigare sätt bidrog till att lösa den nuvarande blockeringen mellan Europaparlamentet och rådet när det gäller den rättsliga grunden för de fleråriga planerna inom fiskerisektorn. Kommittén hoppas att EU i paketet med förslag om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken föreslår fler åtgärder för en ökad decentralisering av fiskeripolitiken och genomförandeåtgärder som är avpassade till behoven och problemen i regionerna längs kusterna och de inre vattenvägarna.

49.

ReK stöder utvecklingen av havsområdesstrategier som ett verktyg för en integrerad havspolitik men anser att sådana strategier, exempelvis den strategi som kommer att antas för Atlantområdet 2013, måste ha en starkare territoriell dimension och att man i detta sammanhang måste dra lärdom av erfarenheterna från den makroregionala strategin.

EU-medborgarskap

50.

Den lokala och regionala dimensionen bör beaktas i initiativ som bygger vidare på och stärker medborgarnas rättigheter och i åtgärder för att återställa medborgarnas förtroende för EU och dess institutioner. ReK vill framhålla att man måste se till att engagera barn och ungdomar med hänsyn till deras förmåga att utöva sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Kommittén uppmanar kommissionen att fokusera på denna utmaning i det arbete som planeras inom ramen för Europaåret för medborgarna 2013 och som ReK har för avsikt att bidra till.

51.

Regionkommittén är fast besluten att bidra till uppföljningen av framgångsrika medborgarinitiativ i samarbete med övriga EU-institutioner.

Ett bredare Europa och Europa i världen

52.

Regionkommittén anser att man bör förenkla tillgången till relevanta EU-anslag för de lokala och regionala aktörerna i länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken (ENP) och göra det möjligt även för parter i grannskapsländer att delta i befintliga program, exempelvis EGTS.

53.

Vi vill än en gång framhålla att vi har för avsikt att fortsätta det fruktbara samarbetet med Europeiska kommissionen inom ramen för programmet för kommunal förvaltning i syfte att förbättra kompetensutvecklingen på lokal nivå och främja kunskapen om EU och dess förfaranden i kandidatländer och potentiella kandidatländer. Kommittén uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att utöka samarbetet till lokala myndigheter i länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken.

54.

Regionkommittén utgår från att dess rekommendationer kommer att beaktas vid utformningen av kommissionens arbetsprogram för 2013 och ger Regionkommitténs ordförande i uppdrag att överlämna denna resolution till Europeiska kommissionens ordförande, Europeiska rådets ordförande, Europaparlamentets talman, det cypriotiska ordförandeskapet och de kommande irländska och litauiska ordförandeskapen.

Bryssel den 19 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


(1)  COM(2011) 777 final.

(2)  CdR 361/2011 fin.

(3)  CdR 42/2012 fin.

(4)  CdR 318/2010, föredragande: Mercedes Bresso och Ramón Luis Valcárcel Siso.

(5)  Europeiska rådets slutsatser (28–29 juni 2012, s. 7).

(6)  CdR 72/2011, föredragande: Markku Markkula.

(7)  CdR 318/2010, föredragande: Mercedes Bresso och Ramón Luis Valcárcel Siso.

(8)  Se COM(2012) 299, punkt 2.1.

(9)  CdR 85/2012, föredragande: Brian Meaney.

(10)  CdR 273/2011, föredragande: Luc Van den Brande.

(11)  CdR 329/2011, föredragande: Cor Lamers.


YTTRANDEN

Regionkommittén

96:e plenarsessionen 18 och 19 juli 2012

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/6


Yttrande från Regionkommittén: ”Migration och rörlighet – en övergripande strategi”

2012/C 277/02

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ReK betonar att respekten för migranternas mänskliga rättigheter och solidaritet med de länder som majoriteten av migrationsströmmarna kommer ifrån bör genomsyra alla delar av EU:s migrationspolitik, också förbindelserna med tredjeländer, i full överensstämmelse med principerna i artikel 21.1 i EU-fördraget.

Det krävs en noggrann undersökning av alla orsaker till migration, inklusive klimatförändringarna, för att utforma en lämplig rättslig ram för personer som flyr från sitt ursprungsland på grund av naturkatastrofer eller klimatförhållanden som hotar deras överlevnad eller fysiska säkerhet.

En förutsättning för den övergripande strategin för migration är flernivåstyre, som behövs för att strategin ska förvaltas på den nivå som är mest lämplig med hänsyn till omständigheterna och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen, och för att säkerställa största möjliga välbefinnande för berörda personer både i ursprungsländerna och i destinationsländerna.

Kommittén anser i synnerhet att man ska ta full hänsyn till de regionala och lokala myndigheterna i genomförandet av den övergripande strategin och att man bör bygga vidare på både befintliga decentraliserade samarbetsprojekt och strukturerade dialoger såsom Arlem och Corleap.

Föredragande

Nichi VENDOLA (IT–PSE), regionpresident i Apulien

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En övergripande strategi för migration och rörlighet

COM(2011) 743 final

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Regionkommittén understryker att den övergripande strategin har stor betydelse som referensram för EU:s insatser i den globala hanteringen av migration och rörlighet och som ett verktyg som ger en helhetsbild av migrationspolitiken, samtidigt som den syftar till att samordna EU:s insatser inom området för yttre förbindelser och utvecklingspolitik med invandringspolitiken.

2.

ReK välkomnar att Europeiska kommissionen lägger fram en uppdaterad version av den övergripande strategin, som är mer strukturerad och inriktad på migranterna och på respekten för de mänskliga rättigheterna i ursprungsländerna, transitländerna och destinationsländerna.

3.

Kommittén framhåller att den mänskliga rättigheten att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land (1), är den juridiska utgångspunkten för alla resonemang om migration, och att det är viktigt att främja en frivillig migration oavsett orsakerna till migrationen och destinationslandets särskilda krav (2).

4.

ReK betonar att respekten för migranternas mänskliga rättigheter och solidaritet med de ursprungsländer som majoriteten av migrationsströmmarna kommer ifrån bör genomsyra alla delar av EU:s migrationspolitik, också förbindelserna med tredjeländer, i full överensstämmelse med de principer som anges i artikel 21.1 i EU-fördraget.

5.

Kommittén anser att man bör säkra ett effektivt skydd av de mänskliga rättigheterna när man fastställer inresemöjligheterna för medborgare från tredjeland och åtgärderna för mottagande och integration av migranter.

6.

Kommittén framhåller att både EU:s och medlemsstaternas avtal om återtagande och avtal om viseringslättnader samt alla åtgärder för att bekämpa irreguljär migration bör respektera de mänskliga rättigheterna i överensstämmelse med framför allt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna konsekvent har fastslagit.

7.

Behovet av att bromsa migrationsströmmarna får aldrig gå före varje individs rätt att söka internationellt skydd i EU, som bör förbli en tillflyktsort för dem som flyr från förföljelse eller som har behov av skydd.

8.

ReK konstaterar att det finns risk för att den ekonomiska krisen, som påverkar de flesta medlemsstaterna, förvärrar den inneboende spänningen mellan gränskontrollpolitiken och respekten för migranternas mänskliga rättigheter.

9.

Det är nödvändigt att noggrant undersöka alla orsaker till migration, inklusive klimatförändringarna (3), för att fastställa en lämplig rättslig ram för personer som flyr från sitt ursprungsland på grund av naturkatastrofer eller klimatförhållanden som hotar deras överlevnad eller fysiska säkerhet (4).

10.

ReK uppmanar kommissionen att offentliggöra arbetsdokumentet om migration och klimatförändringar, såsom ursprungligen angavs i meddelandet om migration av den 4 maj 2011 (5).

11.

ReK anser att det med tanke på den övergripande strategins effektivitet är nödvändigt att stärka samordningen mellan EU och den nationella, regionala och lokala nivån och med tredjeländer.

12.

Kommittén upprepar vad den redan tidigare påpekat, dvs. att ”de lokala och regionala myndigheterna befinner sig i första ledet och i avsevärd utsträckning berörs av en gemensam invandringspolitik. Dels berörs de av de svårigheter den illegala migrationen skapar, dels ska de tillhandahålla en rad tjänster till dessa personer inom ramen för den lokala integrationsprocessen. Därför bör de aktivt engageras i utarbetandet av ett europeiskt regelverk för laglig invandring, i åtgärderna för bekämpning av olaglig invandring och i utvecklingssamarbetet med ursprungsländerna” (6).

13.

Kommittén välkomnar de betydande framsteg som gjorts för att göra migranternas penningöverföringar till ursprungsländerna öppnare, säkrare och billigare, och stöder kommissionens strävan att kanalisera överföringarna till produktionsfrämjande investeringar.

14.

Kommittén värdesätter att den övergripande strategin riktar uppmärksamheten mot den möjliga roll tredjelandsmedborgare kan spela i både utvecklingspolitiken och regleringen av migrationsströmmarna samt att den främjar stödinsatserna vid avresan och integrationsåtgärderna i destinationsländerna.

De regionala och lokala myndigheternas roll i genomförandet av den övergripande strategin

15.

En förutsättning för att den övergripande migrationsstrategin ska fungera är att förvaltningen sköts på flera nivåer så att strategin, beroende på omständigheterna och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen, styrs på den lämpligaste nivån i en strävan att säkerställa största möjliga välfärd för de enskilda individerna i ursprungs- och destinationsländerna.

16.

Regionerna och de lokala myndigheterna är nyckelaktörer i den övergripande strategin: De kan samtidigt vara både initiativtagare till och genomförare av social- och sysselsättningspolitik och politik för mottagande, integration och hantering av irreguljär migration. De kan också inleda intensiva dialoger och olika former av samarbete med ursprungsländerna och transitländerna för migrationsströmmarna (7).

17.

Regionerna och de lokala myndigheterna stöder redan nu dialog med motsvarande myndigheter i tredjeländer, varav flera är ursprungsländer eller transitländer för migrationsströmmar, och decentraliserade samarbetsprojekt.

18.

Kommittén anser att Församlingen för regionala och lokala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem) och konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet (Corleap) är idealiska forum för att utveckla dialogen med de regionala myndigheterna i Medelhavsområdet och östra Europa om invandrings- och utvecklingspolitiken.

19.

Kommittén anser att man bör eftersträva största möjliga överensstämmelse mellan medlemsstaternas bilaterala initiativ och de befintliga regionala och bilaterala dialogerna, som utgör verktyg i EU:s utrikespolitik på invandringsområdet, och att denna överensstämmelse också bör säkras genom att man fullt ut erkänner regionernas och de lokala myndigheternas strävan att föra en dialog.

20.

ReK uppmanar institutionerna att betrakta regionerna och de lokala myndigheterna som huvudaktörer i den övergripande strategin, i enlighet med deras behörighet i medlemsstaterna, och att bevilja dem EU-stöd, utan ingripande från de centrala myndigheternas sida och med beaktande av de skillnader som finns mellan de olika medlemsstaterna.

21.

ReK uppmanar kommissionen att främja innovativa projekt för att göra det lättare att matcha efterfrågan och utbud av arbetskraft och att använda de regionala och lokala myndigheterna som förmedlare, eftersom de har kompetens på detta område i många medlemsstater. Målet är att skapa ett effektivt verktyg för att hantera bland annat problemet med brist på kompetens inom vissa delar av arbetsmarknaden.

22.

Kommittén hoppas att de regionala och lokala myndigheterna också involveras i uppdateringen av EU:s invandringsportal så att den på detta sätt kan erbjuda relevant information för invandrarna om den mottagande regionen, staden eller kommunen.

Förhållandet mellan invandringspolitik och politik för utvecklingssamarbete

23.

Enligt Regionkommittén är det mycket viktigt att alltid säkerställa att EU:s migrations- och utvecklingspolitik stämmer överens med den externa invandrings- och asylpolitiken. EU:s och medlemsstaternas insatser i tredjeländer bör alltid i första hand bygga på principerna om solidaritet och utvecklingssamarbete i syfte att undanröja migrationens underliggande orsaker och utrota fattigdomen, och man bör fästa särskild vikt vid att mobilisera dessa länders inhemska resurser och stödja institutionsuppbyggnad och bättre styresformer och en starkare rättsstat, vilket är avgörande för att främja ekonomisk och social förändring.

24.

ReK uppmanar kommissionen att fördela resurserna till utvecklingsländerna i enlighet med utvecklingssamarbetets principer, prioriteringar och strategier, och samtidigt beakta principen om ”mer för mer”.

25.

Kommittén anser att principen om reciprocitet bör vara i linje med principerna om utvecklingssamarbete, i synnerhet när det gäller partnerskapen för rörlighet och den gemensamma agendan för migration och rörlighet (8).

26.

Vid genomförandet av den övergripande strategin bör man se till att alla utsatta grupper får tillräckligt skydd, framför allt underåriga utan medföljande vuxen, både genom att styra insatserna i tredjeländer på rätt sätt och genom att tillhandahålla lämpliga former för mottagande och social integration i medlemsstaterna, och genom att samtidigt främja spridningen av många regionala och lokala myndigheters bästa praxis i medlemsstaterna. ReK uppmanar dessutom Europeiska kommissionen att säkerställa ett effektivt genomförande av åtgärderna i handlingsplanen avseende underåriga utan medföljande vuxen.

27.

Det bör utarbetas en strategi med verkligt genusperspektiv för att uppvärdera kvinnornas särskilda roll i migrationen och den sociala integrationen av hela familjer i värdländerna.

28.

Det finns en risk att EU:s invandringspolitik är oförenlig med politiken för utvecklingssamarbete, eftersom den syftar till att locka högkvalificerade personer från tredjeländer för att uppfylla Europa 2020-strategins mål för demografisk och ekonomisk utveckling.

29.

Kommittén tvivlar på att effekterna av den kompetensflykt som orsakas av en selektiv migrationspolitik kan bekämpas genom cirkulär migration, eftersom det inte är helt klart hur effektiv den kommer att vara och vilken konkret effekt den kommer att få.

30.

ReK anser också att cirkulär migration kan vara oförenlig med målet om att integrera invandrare. Man måste därför fastställa integrationsstrategier enbart för dessa arbetstagare så att de kan integreras effektivt trots att deras vistelse i EU inte är tänkt att vara långvarig (9).

31.

Erkännande av utbildningsbevis och kvalifikationer på grundval av harmoniserade villkor är grundläggande för att undvika kompetensslöseri och att migranter verkligen kan integreras och, vid cirkulär migration, återintegreras i ursprungslandet.

32.

Vi uppmanar kommissionen att stödja åtgärder för att hjälpa länder som håller på att förenkla erkännandet av utbildningsbevis och kvalifikationer och att främja informellt erkännandet av kunskaper för att underlätta rörligheten för arbetstagare från tredjeländer på den europeiska arbetsmarknaden.

33.

Kommittén hoppas att begäran till tredjeländer att delta i samarbetet för att begränsa migrationsströmmarna aldrig leder till restriktioner vad gäller varje persons mänskliga rättighet att lämna ett land, även sitt eget, särskilt när tredjeländer uppmanas att kontrollera utvandringen mot bakgrund av lagstiftningen i destinationslandet.

34.

Det behövs ökade investeringar i projekt för utvecklingssamarbete som riktar sig till utbildnings- och hälsovårdssektorn och som direkt involverar universitet och främjar rörligheten för forskare och andra akademiker.

35.

Kommittén stöder framställan till Europaparlamentet om att det ska anta ett Erasmus- och Leonardo da Vinci-program för Europa-Medelhavsområdet som ett konkret verktyg för dubbelriktad rörlighet mellan studerande på båda sidorna om Medelhavet.

36.

Man bör effektivt främja rörligheten för unga, särskilt studerande, bland annat genom att göra det lättare att utfärda viseringar, minska byråkratin och avsätta tillräckliga ekonomiska resurser.

37.

Programmet Erasmus för alla bör främjas och stödjas, liksom befintlig bästa praxis för utbyte mellan unga, t.ex. Eurodissey-programmet, som stöds av Europeiska regionförsamlingen.

38.

Kommittén anser att det är nödvändigt att fördjupa analysen av det migrationstryck som orsakas av ekonomiska obalanser så att man kan ta fram effektiva verktyg för att hantera dessa, bland annat planer som också säkrar rörligheten för lågkvalificerade arbetstagare som fortfarande är mycket efterfrågade i vissa medlemsstater. Detta kan inte uppnås endast med hjälp av cirkulär migration.

39.

Tredjelandsmedborgare som inte bor i hemlandet bör också involveras i åtgärder före avresan. Man bör utnyttja befintliga webbplatser som förvaltas direkt av invandrarorganisationer och som ger aktuell information på ett språk som de potentiella migranterna förstår.

40.

Vi välkomnar att åtgärderna före avresan framhävs, men anser att de behöver större investeringar. Man bör involvera de icke-statliga organisationer som redan arbetar i migranternas ursprungsländer och de regionala och lokala myndigheter som medverkar i förfarandena för mottagande och integration av migranterna och deras familjer.

Bekämpning av irreguljär migration

41.

ReK välkomnar att EU har åtagit sig att bekämpa irreguljär migration, i synnerhet åtgärderna mot människohandel och mot arbetsgivare som anställer personer utan giltiga uppehållstillstånd.

42.

Kommittén betonar att det är viktigt att kampen för att bekämpa irreguljär migration utgår från en metod som tar hänsyn till att migranterna riskerar att falla offer för olaglig människohandel och därför måste skyddas.

43.

Vi uppmanar kommissionen att fortsätta med sitt arbete med att analysera och bekämpa svartarbete, som är ett stort problem för hela unionens ekonomi och ett incitament för irreguljära migranter, som riskerar att exploateras på arbetsmarknaden eller utnyttjas i kriminella nätverk.

44.

Enorma finansiella investeringar har också gjorts i åtgärder för att bekämpa irreguljär migration, bland annat gränskontrollsoperationer som genomförts av byrån Frontex.

45.

Kommittén betonar att det är mycket viktigt att respektera de mänskliga rättigheterna, i synnerhet principen om non-refoulement, i alla faser av gränskontrollen, och i samband med detta EU-institutionernas och särskilt Europaparlamentets skyldighet att strikt övervaka verksamheten inom Frontex.

46.

Kommittén efterlyser liknande övervakning av det internationella samarbete som förvaltas direkt av Frontex, som har befogenhet att ingå internationella avtal av teknisk natur med tredjeländer. Avtalens innehåll bör bli öppnare och deras tillämpningsområde bör preciseras noggrant.

47.

ReK anser att det behövs noggranna kostnads- och nyttoanalyser av förhållandet mellan alla befintliga verktygs fördelar och nackdelar, inklusive kostnaderna för återvändandeförfarandena (förvar och påtvingat återvändande) och staternas faktiska omkostnader för frivilligt respektive påtvingat återvändande.

48.

Det är viktigt att undvika att migranter med giltiga uppehållstillstånd blir irreguljära till följd av otillräcklig flexibilitet i nationell lagstiftning, vilket medför att antalet personer med utgångna uppehållstillstånd ökar (overstayers).

49.

Kommittén hoppas att EU-institutionerna och medlemsstaterna allvarligt överväger möjligheten till inresa i Europeiska unionen för att söka arbete, som uttryckligen nämns i artikel 79.5 i EUF-fördraget.

50.

Kommittén anser att tillgången till lagliga inresekanaler bör betraktas som ett av de viktigaste sätten att bekämpa irreguljär migration och fenomenet med overstayers, samt som ett sätt att säkra en viss grad av solidaritet med migrationsströmmarnas ursprungsländer.

51.

ReK uppmanar institutionerna att inarbeta återtagandestrategin i den övergripande migrationsstrategin för att säkerställa att den genomsyras av principerna för utvecklingssamarbetet och inte blir ett separat och osammanhängande instrument.

52.

Återtagandeavtalen måste utvärderas regelbundet, i synnerhet eftersom transitländerna är skyldiga att återta inte bara sina egna medborgare utan också migranter som har rest genom landet och vidare till EU och som riskerar att hamna i ingenmansland, vilket förvärrar situationen i transitländerna och utsätter migranterna för allvarliga risker för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Den yttre dimensionen av asylfrågor

53.

Ett stärkande av asylsystemen i tredjeländer bör inte betraktas som en möjlighet att slippa erkänna rätten till internationellt skydd inom EU.

54.

ReK ställer sig positiv till att EU i de regionala skyddsprogrammen har samarbetat med FN:s flyktingkommissariat, trots att det europeiska skyddet är mer omfattande än det som erkänns i Genèvekonventionen om flyktingar, eftersom det också innehåller subsidiärt skydd och skydd mot behandling som bryter mot Europeiska konventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

55.

Kommittén hoppas att EU:s åtgärder aldrig kommer att hindra asylsökande att lämna det land där de befinner sig för att söka skydd i ett EU-medlemsland.

56.

Kommittén anser att det är nödvändigt att se över Dublin II-förordningen, i synnerhet med tanke på EU-domstolens tydliga kritik, för att effektivt säkra solidariteten mellan medlemsstaterna, samtidigt som man fullt ut respekterar de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till familjeåterförening.

57.

ReK uppmanar kommissionen att införliva adekvata skyddsklausuler för asylsökande och flyktingar i rörlighetspartnerskapen.

58.

ReK uppmanar institutionerna att, tillsammans med medlemsstaterna, göra spanings- och räddningstjänsten till sjöss effektivare, särskilt genom bättre samordning och fastställande av gemensamma kriterier för identifiering av den lämpligaste säkra platsen där räddade migranter kan stiga i land.

Sammanfattande kommentarer

59.

ReK uppmanar kommissionen, rådet och Europaparlamentet att fortsätta debatten om den övergripande strategins fyra pelare, så att alla berörda aktörer kan delta fullt ut i genomförandet.

60.

Kommittén anser i synnerhet att man ska ta full hänsyn till de regionala och lokala myndigheterna i genomförandet av den övergripande strategin och att man bör bygga vidare på både befintliga decentraliserade samarbetsprojekt och strukturerade dialoger såsom Arlem och Corleap.

61.

ReK uppmanar kommissionen att fortsätta analysera migrationens orsaker och kännetecken på global nivå för att kunna fastställa effektiva strategier för att hantera fenomenet, vilket är viktigt för solidariteten med tredjeländer.

62.

ReK beklagar de politiska strategierna för att kriminalisera migranter och välkomnar åtgärder för att bekämpa kriminella nätverk som migranter faller offer för.

63.

Kommittén efterlyser en strategi för att bekämpa irreguljär migration som inte enbart är inriktad på gränskontroller och på att stoppa migranterna vid avresan, utan också bygger på verkliga möjligheter till laglig inresa som också står öppna för lågkvalificerade arbetstagare. Dessutom måste den ta hänsyn till de enskilda medlemsstaternas särskilda förutsättningar.

Bryssel den 18 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


(1)  Artikel 13, punkt 2 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna; artikel 2, punkt 2 i protokoll 4 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt artikel 12, punkt 2 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

(2)  Europaparlamentets resolution P6_TA(2006)0319 om ”Utveckling och migration” av den 6 juli 2006.

(3)  ReK:s yttrande ENVE-V-008 om ”De lokala och regionala myndigheternas roll i främjandet av hållbar vattenförvaltning”, den 30 juni–1 juli 2011, punkt 14, och ett yttrande från Arlems SUDEV-utskott om sambandet mellan ökenspridning och klimatförändringar i Medelhavsområdet, den 31 januari 2012.

(4)  http://www.unhcr.org/pages/49e4a5096.html.

(5)  Meddelande om migration, COM(2011) 248, s. 21.

(6)  ReK:s yttrande CONST-IV-017 om ”En gemensam invandringspolitik för Europa”, den 26–27 november 2008, föredragande Werner Jostmeier.

(7)  ReK:s yttrande CONST-IV-017 om ”En gemensam invandringspolitik för Europa”, den 26–27 november 2008, punkt 5.

(8)  Principen är ett genomgående element i förslaget till rådets förordning COM(2011) 290 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav.

(9)  Utkast till ReK:s yttrande om ”Den nya europeiska agendan för integration”, punkt 60; utkast till yttrande från CIVEX-utskottet om rätten till familjeåterförening, föredragande Sergio Soave, punkt 11.


13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/12


Yttrande från Regionkommittén: ”Ökad solidaritet inom EU på asylområdet”

2012/C 277/03

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Rätten till asyl är av största vikt, som mänsklig rättighet men även som landvinning i ett civiliserat samhälle, och den är förankrad i internationell rätt, t.ex. i Genèvekonventionen, EU:s stadga om grundläggande rättigheter, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och samtliga medlemsstaters lagstiftning utan något som helst undantag. Hörnstenen för asylrätten utgörs av principen om ”non-refoulement”.

Med hänvisning till artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är solidaritet och rättvis ansvarsfördelning etablerade begrepp som präglar all EU-politik som, inom ramen för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, avser rörligheten för personer, dvs. förvaltningen och passerandet av yttre gränser, asyl och internationellt skydd samt invandring. Denna artikel utgör en tillräcklig rättslig grund för europeiska lagstiftningsåtgärder som syftar till att stärka solidariteten och främja en rättvis ansvarsfördelning.

Den aktuella situationen visar att det på asylområdet krävs en verklig solidaritet mellan EU och medlemsstaterna, och kommittén är övertygad om att en förutsättning för en gemensam och hög skyddsnivå för personer som ansöker om internationellt skydd eller har rätt till det är att man förfogar över mekanismer som beaktar de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna såväl när det gäller antalet tredjelandsmedborgare som de tar emot, som när det gäller deras finansiella, tekniska och andra möjligheter att hantera dessa migrationsströmmar.

ReK vill framhålla den lokala och regionala dimensionen när det gäller solidariteten och en rättvis ansvarsfördelning inom asylpolitiken. De lokala myndigheterna spelar en viktig roll när det gäller att informera medborgarna, och de kan de bidra till att fästa uppmärksamheten på frågor som rör asyl och internationellt skydd och därmed också utöva ett positivt inflytande på mottagningsförhållandena och när det gäller hur de som anländer accepteras av den lokala befolkningen.

Föredragande

Theodoros GKOTSOPOULOS (EL–PSE), ledamot av kommunfullmäktige i Pallini, Attika

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om ökad solidaritet inom EU på asylområdet: En EU-agenda för bättre ansvarsfördelning och ökat ömsesidigt förtroende

COM(2011) 835 final

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Blandade migrationsströmmar är en realitet i EU:s samtliga medlemsstater och är förstasidesstoff, framför allt på grund av de pågående politiska förändringarna i länderna i Nordafrika och Mellanöstern men även på grund av den mer generella politiska situationen i områden som Afghanistan och Pakistan eller Irak och Iran, som ger upphov till nya befolkningsförflyttningar i riktning mot Europa. Dessa blandade migrationsströmmar innebär olika stort tryck på EU:s yttre gränser och följaktligen även på vissa medlemsstaters asylsystem, och bidrar på så vis till att skapa humanitära utmaningar.

2.

Den svåra ekonomiska krisen, framför allt i EU:s Medelhavsländer som tar emot ett oproportionerligt stort antal asylsökande, och dessa länders därav följande oförmåga att hantera detta problem på ett tillräckligt effektivt sätt, påverkar hanteringen av situationen negativt och förvärrar redan tidigare dåliga förhållanden.

3.

Det är därför nödvändigt att utarbeta en integrerad gemensam europeisk asyl- och invandringspolitik, i enlighet med kraven i Stockholmsprogrammet. Denna politik bör grundas på en gemensam strategi som inbegriper dels en effektiv hantering av den lagliga migrationen, dels bekämpning av olaglig migration, men också – och framför allt – stärkta asylstrukturer.

4.

Rätten till asyl är av största vikt, som mänsklig rättighet men även som landvinning i ett civiliserat samhälle, och den är förankrad i internationell rätt, t.ex. i Genèvekonventionen, EU:s stadga om grundläggande rättigheter, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och samtliga medlemsstaters lagstiftning utan något som helst undantag. Hörnstenen för asylrätten utgörs av principen om ”non-refoulement”.

5.

Regionkommittén vill lyfta fram de närstående rättigheter som kompletterar asylrätten, nämligen rätten till värdighet, förbudet mot tortyr och omänsklig behandling, skyddet i händelse av avlägsnande, utvisning och utlämning, och även rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt rätten till familjeåterförening.

6.

Framsteg har förvisso gjorts när det gäller utarbetandet av det gemensamma europeiska asylsystemet, men ReK anser att det vore lämpligt att återupprepa Stockholmsprogrammets uppmaning att avsluta arbetet under 2012 och att uppmana medlemsstaterna, rådet och Europaparlamentet att visa nödvändig politisk vilja att slutföra förhandlingarna om en översyn av direktiven om mottagande av asylsökande och om asylförfaranden samt reformen av Dublinförordningen och Eurodacförordningen.

7.

Vägledande för det gemensamma europeiska asylsystemet ska vara att konkret ta tillvara rättigheterna för personer som är i behov av internationellt skydd, och fokus ska inte uteslutande sättas på säkerhet i snäv bemärkelse och bevarande av den nationella suveräniteten.

8.

Ett asylsystem som verkligen är gemensamt baseras på enhetliga rättigheter och förfaranden i hela EU, eftersom målet är att utesluta risken för att det förekommer stora skillnader vid granskningen av ärendena. ReK stöder därför de insatser som gjorts för att försöka ändra den befintliga lagstiftningen i syfte att införa gemensamma bestämmelser i stället för miniminormer.

9.

ReK vill lyfta fram de beslut som nyligen fattades vid domstolarna i Strasbourg och Luxemburg (1) och som främst belyser (a) de stora bristerna i det existerande rättsliga systemet, framför allt Dublinförordningen, och (b) de brister som under de aktuella pressade förhållandena innebär allvarliga hot mot skyddet av rättigheterna för personer som ansöker om internationellt skydd och som beror på medlemsstaternas olika strategier på politisk, rättslig och praktisk nivå. De ovannämnda besluten understryker behovet av att utarbeta ett integrerat gemensamt europeiskt asylsystem och att inom ramen för detta arbete stärka Dublinförordningen genom att införa bestämmelser som avser krisens bakomliggande orsaker och därigenom bidrar till att undvika att brister i de enskilda medlemsstaternas system medför negativa effekter för systemet i dess helhet och för skyddet av de mänskliga rättigheterna.

10.

Med hänsyn till migrationens ökande omfattning krävs det betydande ändringar av EU:s asylpolitik, och behovet av att genomföra effektiva politiska strategier och metoder för att förvalta denna politik håller på att bli akut.

11.

Med hänvisning till artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är solidaritet och rättvis ansvarsfördelning etablerade begrepp som präglar all EU-politik som inom ramen för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa avser rörligheten för personer, dvs. förvaltningen och passerandet av yttre gränser, asyl och internationellt skydd samt invandring. Denna artikel utgör en tillräcklig rättslig grund för europeiska lagstiftningsåtgärder som syftar till att stärka solidariteten och främja en rättvis ansvarsfördelning.

12.

Solidariteten är i högsta grad kopplad till ansvar, och ReK vill uppmana samtliga medlemsstater att respektera och genomföra sina åtaganden på internationell och europeisk nivå och att ”sopa rent framför egen dörr”. ReK vill dock understryka att en snäv ansvarsuppfattning inte får användas som en obligatorisk förutsättning för solidaritet på det rättsliga eller praktiska planet. I många fall kan reella solidaritetsyttringar väsentligt bidra till att åtagandena verkligen respekteras.

13.

Den aktuella situationen visar att det på asylområdet krävs en verklig solidaritet mellan EU och medlemsstaterna, i linje med artikel 80 i EUF-fördraget, och ReK är övertygad om att en förutsättning för en gemensam och hög skyddsnivå för personer som ansöker om internationellt skydd eller har rätt till det är att man förfogar över mekanismer som beaktar de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna såväl när det gäller antalet tredjelandsmedborgare som de tar emot (ekonomiska invandrare eller personer som ansöker om internationellt skydd) som när det gäller deras finansiella, tekniska och andra möjligheter att hantera dessa migrationsströmmar.

14.

Kommissionens meddelande innehåller en beskrivande analys av den nuvarande situationen och nämner de verktyg som finns tillgängliga för att stärka solidariteten, men ReK beklagar att det saknas förslag till nya positiva åtgärder för att främja solidariteten och underlätta ansvarsfördelningen.

15.

ReK välkomnar rådets initiativ att utarbeta gemensamma referensramar för solidaritet med de medlemsstater som av olika orsaker utsätts för särskilt stort tryck på sina asylsystem, bland annat på grund av blandade migrationsströmmar (2).

16.

ReK vill emellertid understryka att positiva åtgärder för att främja solidaritet och ansvarsdelning skulle öka respekten för de mänskliga rättigheterna och begrepp som rättvisa, jämlikhet, samförstånd och politiskt deltagande. Det är viktigt att dessa åtgärder respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

17.

ReK vill i sammanhanget påpeka att det inte är möjligt att granska Europeiska kommissionens meddelande i dess helhet med hänsyn till subsidiaritetsprincipen, eftersom meddelandet i huvudsak beskriver hur befintliga instrument och EU:s lagstiftning kan bidra till att stärka solidariteten. Eventuella framtida initiativ nämns – t.ex. program för fördelningen av flyktingar med erkänd flyktingstatus eller bestämmelser för en gemensam granskning av asylansökningar, vilka förväntas påverka frågor som hittills varit starkt knutna till medlemsstaternas nationella suveränitet (t.ex. behandlingen av asylansökningar eller mottagandet av asylsökande) och kan få mer omfattande effekter av politisk, rättslig eller finansiell art – och ReK vill uppmana Europeiska kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid utarbetandet av sådana initiativ.

18.

Begreppet solidaritet har även en extern dimension, nämligen solidariteten mellan EU och övriga områden i världen som är drabbade av humanitära kriser och som enligt uppgifter från FN:s flyktingkommissariat tar emot den stora majoriteten flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd. Följaktligen är det ytterst viktigt att medlemsstaterna samarbetar med tredjeländer när det gäller politiken för utvecklingssamarbete i syfte att skapa bättre ekonomiska och sociala villkor och befästa freden. Stödet till tredjeländers asylsystem får emellertid inte betraktas som ett medel för att undvika att erkänna rätten till internationellt skydd inom EU eller för att flytta förfarandena utanför unionens gränser, utan det bör enbart utgöra ett verktyg för att förbättra de ekonomiska och sociala förhållandena i tredjeländer.

19.

ReK vill uppmana berörda EU-institutioner och EU:s medlemsstater att mer aktivt försöka påverka de länder som gränsar till EU att iaktta de skyldigheter som åligger dem såväl med hänvisning till den internationella rätten som gentemot unionen och medlemsstaterna, framför allt när det gäller länder som slutit återtagandeavtal med EU.

De lokala och regionala myndigheternas roll

20.

ReK vill framhålla den lokala och regionala dimensionen när det gäller solidariteten och en rättvis ansvarsfördelning inom asylpolitiken. De lokala och regionala myndigheter som finns i närheten av EU:s yttre gränser spelar en central roll när det gäller att genomföra EU:s asyllagstiftning och det gemensamma europeiska asylsystemet. Samma gäller för de lokala myndigheterna i storstadsområdena, som registrerar en ständig ökning av antalet flyktingar och asylsökande. De lokala och regionala myndigheterna axlar en viktig uppgift när det gäller att ta emot asylsökande, flyktingar och personer som har rätt till internationellt skydd, och i vissa EU-stater ansvarar de för de första kontakterna med de nyanlända.

21.

Trots den väl etablerade roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar omfattas de inte av begreppen solidaritet och delat ansvar, som för närvarande endast inbegriper medlemsstaterna. Dessutom tar planeringen och dialogen på politisk nivå endast hänsyn till den ekonomiska bördan för medlemsstaterna och inte till konsekvenserna för den sociala sammanhållningen på lokal och regional nivå till följd av mottagandet av tredjelandsmedborgare, som i första hand de lokala och regionala myndigheterna måste ta sig an.

22.

ReK har följaktligen för avsikt att formulera ståndpunkter och förslag i syfte att säkerställa att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna delta aktivt i systemet för fördelningen av flyktingar samt mekanismerna för bistånd, stöd och solidaritet gentemot personer som ansöker om eller har fått asyl, eftersom man i några medlemsstater redan har vidtagit lagstiftningsåtgärder som ger de regionala myndigheterna denna typ av ansvar.

23.

De lokala myndigheterna spelar en viktig roll när det gäller att informera medborgarna, och mot bakgrund av sin stora erfarenhet av samarbete med icke-statliga organisationer och organisationerna i det civila samhället kan de bidra till att fästa uppmärksamheten på frågor som rör asyl och internationellt skydd och därmed också utöva ett positivt inflytande på mottagningsförhållandena och när det gäller hur de som anländer accepteras av den lokala befolkningen.

Att förbättra ansvarsfördelningen och förvaltningen i asylfrågor

24.

Regionkommittén framhåller att Dublinförordningen måste ses över på ett genomgripande sätt inom ramen för Europeiska kommissionens förslag från 2008 (3). Hittills har införandet av kriteriet ”första inresa i unionen” bidragit till ökade spänningar i vissa medlemsstaters asylsystem och medfört att genomförandet av Dublinförordningen reduceras till en geografisk fråga. På så vis undergrävs solidaritetstanken. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna, rådet och Europaparlamentet att utforma ett nytt förfarande för krishantering och undersöka positiva solidaritetsfrämjande åtgärder som kan lindra de negativa effekter som hittills har uppstått.

25.

Vi påminner om att ReK i ett tidigare yttrande (4) välkomnade kommissionens förslag att överföringar av personer som ansöker om internationellt skydd i enlighet med den omarbetade versionen av Dublinförordningen ska kunna avbrytas tillfälligt om en medlemsstat drabbas av en särskilt akut situation som riskerar att sätta dess mottagningskapacitet, asylsystem eller asylinfrastruktur under ovanligt stort tryck. Kommittén är emellertid fullt medveten om svårigheterna när det gäller att få en sådan åtgärd accepterad och genomförd, och vi förstår tanken bakom motförslaget om att skapa en mekanism för utvärdering och tidig varning som skulle täcka in alla verksamhetsområden inom medlemsstaternas asylsystem.

26.

Mot bakgrund av ovanstående resonemang är det lämpligt att betona att effektiviteten i det föreslagna systemet för tidig varning till stor del beror på tillgången till tillförlitlig och aktuell information samt på lojalt samarbete mellan medlemsstaterna och på EU:s förmåga att i rätt tid ta itu med de brister och problem som påtalas. Vidare vill kommittén fästa uppmärksamheten på det värdefulla stöd som organisationer såsom Europeiska stödkontoret för asylfrågor (BEA), FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), de nationella flyktingråden samt andra icke-statliga organisationer och framför allt de lokala och regionala myndigheterna kan erbjuda.

27.

Vi anser att förslaget att utvidga den frivilliga omfördelningen av erkända flyktingar med utgångspunkt i pilotprojektets modell för Malta utgör ett positivt steg när det gäller att stärka solidariteten. Av den anledningen begär kommittén att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna ska undersöka möjligheten att göra en sådan omfördelning obligatorisk under vissa omständigheter (exempelvis när den berörda medlemsstaten begär det, när en motsvarande slutsats har dragits tidigare inom ramen för systemet för tidig varning och Europeiska stödkontoret för asylfrågor har yttrat sig i frågan, eller när berörda parter godkänner åtgärden i fråga). Vi uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att noga undersöka om personer som ansöker om internationellt skydd också kan omfattas av en omfördelning. Vidare uppmanar vi kommissionen att på nytt granska den juridiska, ekonomiska och tekniska studie som genomförts (5).

28.

ReK noterar att omfördelning har gett upphov till praktiska och rättsliga problem eftersom det saknas ett system för ömsesidigt erkännande av internationella beslut om skydd. Kommittén ber därför kommissionen att överväga vilka åtgärder som krävs för att lösa dessa problem.

29.

Regionkommittén stöder UNHCR:s förslag om att upprätta en modell för att säkerställa att omfördelningssystemet fungerar väl, med hänsyn tagen till det berörda landets BNP, areal, naturresurser och andra resurser samt till dess folkmängd och mottagningskapacitet, lokala och regionala särdrag, det totala antalet ankommande asylsökande och till dess åtaganden i fråga om vidarebosättning – för att bara nämna några av de relevanta parametrarna (6).

30.

Vi välkomnar det beslut som Europaparlamentet nyligen har fattat och som har lett till slutförandet av det gemensamma vidarebosättningsprogrammet för EU, som enligt vår mening kommer att bidra till att förstärka solidaritetens yttre dimension, och uppmanar medlemsstaterna att från och med nu respektera sina åtaganden inom ramen för UNHCR:s program.

31.

Kommittén ser positivt på att ett större antal medlemsstater, BEA och eventuellt FN:s flyktingkommissariat ska kunna genomföra en gemensam undersökning av asylansökningar. I det sammanhanget bör man dock se till att detta görs med respekt för principen att ansökningar om internationellt skydd ska granskas var för sig. Regionkommittén uppmanar därför kommissionen att utarbeta en rättslig, teknisk och ekonomisk studie och hålla kommittén informerad om denna.

32.

Enligt vår bedömning har direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser stor betydelse som en specifik och exceptionell insats för solidariteten, även om det hittills inte har tillämpats i praktiken. Vi anser också att direktivet behöver ses över, så att man lättare och utifrån objektiva och kvantitativa kriterier kan fastslå om en situation med massiv tillströmning av fördrivna personer är på väg att uppstå och även undersöka om en eller flera regioner kan begära att dessa åtgärder ska aktiveras.

33.

Kommittén ser positivt på att direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning har blivit föremål för en ändring som innebär att det även omfattar personer som åtnjuter internationellt skydd. I praktiken får denna utökning till följd att erkända flyktingar efter fem år på vissa villkor kan bosätta sig i en annan medlemsstat än det land som ursprungligen har beviljat dem internationellt skydd. Även om det inte utgör en solidaritetsåtgärd i strikt bemärkelse, kan detta beslut eventuellt bidra till att minska trycket och förbättra de berörda personernas integration. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna att snarast införliva det ändrade direktivet 2011/51/EU (7) i sin nationella lagstiftning.

Samarbete på fältet

34.

Regionkommittén konstaterar att det praktiska samarbetet är en hörnsten i det gemensamma europeiska asylsystemet. Vi välkomnar det betydande bidraget från EU:s olika organ, inte minst Europeiska stödkontoret för asylfrågor, men även Frontex, som har gjort det lättare att hantera vissa konkreta situationer av exceptionell karaktär, exempelvis i fråga om Malta och Grekland. Samtidigt vill vi påpeka att respekten för de rättigheter som personer som ansöker om internationellt skydd åtnjuter måste garanteras i samband med dessa specialiserade organs insatser.

35.

Vi anser att man framför allt måste undvika förfaranden som i praktiken gör det omöjligt att utöva rätten att ansöka om asyl. Följaktligen uppmanar vi Frontex att i högre grad bemöda sig om respekten för de mänskliga rättigheterna i samband med sina uppdrag när det gäller att skydda EU:s yttre gränser. Ett första steg i den riktningen har tagits med den ändring som nyligen gjorts i förordningen om inrättande av Frontex, som innebär att detta organ åläggs att utarbeta en strategi för mänskliga rättigheter, att ett rådgivande forum inrättas och att en post som ansvarig för grundläggande rättigheter skapas (8). I det avseendet stöder ReK den roll som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har, som redan har tagit sig an situationen med avseende på mänskliga rättigheter vid EU:s yttre gränser (9). Vi uppmanar denna byrå att utöka sina undersökningar på området och att låta Frontex och Europeiska stödkontoret för asylfrågor ta del av dess råd och kunnande.

36.

ReK betonar att den operativa kapaciteten inom Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) måste stärkas för att effektivisera dess bidrag till de lokala och regionala myndigheterna i form av direkt stöd, sakkunskap och teknisk kunskap och anser att dessa myndigheter bör involveras mer i EASO. Vi välkomnar Europeiska kommissionens avsikt att under 2013 utvärdera effekterna av de insatser som gjorts av EASO och framhåller vårt intresse av att medverka i detta arbete.

37.

I det sammanhanget är utbildning av största vikt som en mer specifik konkret samarbetsåtgärd från stödkontorets sida. Vi framhåller möjligheten till en bättre praktisk harmonisering som utmynnar i att ett ”europeiskt asylcurriculum” färdigställs och genomförs till fullo. I linje med detta föreslår ReK att stödkontoret ska utforma utbildningsprogram för de tjänstemän vid lokala och regionala myndigheter som medverkar i mottagningen av personer som ansöker om internationellt skydd.

Ekonomisk och finansiell solidaritet

38.

ReK konstaterar att EU de senaste åren har tagit fram en rad användbara instrument, särskilt Europeiska flyktingfonden, som ger medlemsstaterna möjlighet att tillämpa EU:s asylpolitik på ett bättre sätt.

39.

Regionkommittén ser positivt på den föreslagna förenklingen av strukturen på EU:s finansieringsmekanismer för asyl och migration genom ett förslag till inrättande av en asyl- och migrationsfond, som kommer att ha en budget på sammanlagt 3,87 miljarder euro för att säkerställa en integrerad förvaltning av migrationsströmmarna och täcka olika aspekter av den gemensamma asyl- och migrationspolitiken för perioden 2014–2020. Kommittén hoppas att denna utveckling åtföljs av en rationalisering av förfarandena.

40.

ReK framhåller behovet av att anslå tillräckliga resurser till åtgärder för att förstärka solidariteten, vilka skulle kunna bestå i att vid behov stödja insatserna för att förbättra asylsystemens grundvillkor, ge konkret bistånd till medlemsstater och regioner som står inför ett exceptionellt tryck eller genomföra omplacerings- eller vidarebosättningsprogram.

41.

ReK understryker att de medel som anslås för asyl och internationellt skydd måste motsvara EU:s internationella förpliktelser, så att man skapar en lämplig balans mellan utgifterna dels för säkerhet och gränsförvaltning, dels inom områden såsom mottagningsvillkoren för asylsökande, där de lokala och regionala myndigheterna kan ge ett tydligt mervärde.

42.

Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för ett fullständigt genomförande av den partnerskapsprincip som fondens verksamhet bygger på så att alla berörda aktörer på lokal och regional nivå kan delta i både fastställandet av finansieringsprioriteringarna och utvärderingen av de genomförda initiativen. Tillämpningen av denna partnerskapsprincip bör följa den genomföranderam som fastställs i kapitel IV i förslaget till förordning om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden (COM(2011) 752 final).

43.

ReK uppmanar därför medlemsstaterna att säkerställa att företrädare för deras lokala och regionala myndigheter kan delta i den politiska dialogen för att fastställa fondens årliga finansieringsprioriteringar (10).

Bryssel den 18 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


(1)  Målet M.S.S mot Belgien och Grekland, dom från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg av den 21 januari 2011, och målet N.S. mot Secretary of State for the Home Department (inrikesministern) i Förenade konungariket m.fl., dom från EU-domstolen av den 21 december 2011 om de förenade målen angående en begäran om förhandsavgörande, C-411/10 och C-493/10.

(2)  3151:a mötet i Europeiska unionens råd (rättsliga och inrikes frågor) i Bryssel den 8 mars 2012.

(3)  COM(2008) 820 final.

(4)  CdR 90/2009 ”Det framtida europeiska asylsystemet II”.

(5)  Study on the feasibility of establishing a mechanism for the relocation of beneficiaries of international protection, punkt 27, JLS/2009/ERFX/PR/1005 – 70092056.

(http://ec.europa.eu/home-affairs/doc_centre/asylum/docs/final_report_relocation_of_refugees.pdf).

(6)  ”The challenges of mixed migration, access to protection and responsibility-sharing in the EU – A UNHCR non-paper”, punkt 28, http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/refworld/rwmain?docid=4a5c453a2.

(7)  EGT L 132, 19.5.2001.

(8)  Förordning (EU) 1168/2011, EUT L 304, 22.11.2011, s. 1.

(9)  Rapporten ”Coping with a fundamental rights emergency – The situation of persons crossing the Greek land border in an irregular manner”.

(10)  Artikel 13 i förslaget till förordning om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden, COM(2011) 752 final.


13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/18


Yttrande från Regionkommittén: ”Framtidens städer: Ekologiskt och socialt hållbara städer”

2012/C 277/04

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Kommittén stöder kravet på övergripande strategier för hållbar stadsutveckling och på ett horisontalt och vertikalt samarbete inom ett deltagande styrelsesystem som tar hänsyn till städernas mångfald och som framhäver vikten av social innovation och förutseende planering.

Kommittén påpekar att den ökande ekonomiska och sociala uppdelningen i vårt samhälle snarast måste motverkas genom investeringar i utbildning för alla, ända från tidig barndom, inkluderande arbetsmarknader, livslångt lärande, en politik för aktiv integration och rättvisa löner som man kan leva på och lika lön för män och kvinnor.

Regionkommittén framhåller vikten av att tillgodose samhällets nödvändiga behov – dvs. bostäder, daghem, förskolor, platser där barn tryggt kan leka och utvecklas – och som kan bidra till att undanröja hindren för människor som vill bilda familj eller utvidga den.

Kommittén understryker de utmaningar som klimatförändringen medför och nödvändigheten av att sänka energiförbrukningen med hjälp av kretsloppsprocesser och förbättrad energieffektivitet, samverkande system, utbyggnad av grönområden och öppna platser, nya byggnadsformer och resursneutrala, hälsobefrämjande och säkra transportsätt.

Kommittén framhåller den betydelse som kultur och kreativitet har inte bara för ekonomisk tillväxt utan framför allt för att skapa livskvalitet, vital demokrati, fred och ömsesidig respekt.

Kommittén understryker den fundamentala betydelse som ett bredare deltagande har för politikutformningen

Kommittén anser att EU-institutionernas många insatser för att stödja städerna är nödvändiga och kräver för den kommande programperioden en klar signal om stöd till städerna i form av en stark stadsdimension, flexibilitet i resursanvändningen och en central roll för den lokala nivån vid genomförandet.

Kommittén välkomnar vidareutvecklingen av hållbara strukturpolitiska finansieringsinstrument, som kan fungera som kreativa och stabila stimulansmekanismer utöver de offentliga bidragen.

Föredragande

Hella DUNGER-LÖPER (DE–PSE), Statssekreterare i delstaten Berlins regeringskansli, med ansvar för Europafrågor samt delstatens representation på federal nivå

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Bakgrund

1.

Regionkommittén uppskattar att det danska EU-ordförandeskapet hänskjutit detta ämne till kommittén för ett yttrande och att ordförandeskapet medverkade aktivt vid det femte toppmötet mellan regioner och städer den 22–23 mars 2012 i Köpenhamn på temat ”Den europeiska stadsstrukturen på 2000-talet” som uttryck för ett erkännande av städernas och regionernas bidrag till den europeiska integrationen och deras centrala roll för att uppnå målen i Europa 2020-strategin.

2.

Kommittén har med intresse tagit del av kommissionens rapport ”Morgondagens städer – Utmaningar, visioner, vägar framåt” (oktober 2011) och delar den vision som där framförs av morgondagens stad som ”en socialt välutvecklad plats med en hög grad av sammanhållning, socialt balanserat boende och samhällstjänster, hälsovård och utbildning för alla, en plattform för demokrati, kulturell dialog och mångfald, en plats för grön, ekologisk och miljömässig förnyelse, en attraktiv plats som är en drivkraft för ekonomisk tillväxt”.

3.

Kommittén delar den oro beträffande städernas framtid som framförs i rapporten när det gäller riskerna till följd av demografiska förändringar, negativ tillväxt samt försvagade kopplingar mellan ekonomisk tillväxt, sysselsättning och samhällsutveckling. Det finns ytterligare möjliga hot i form av växande inkomstklyftor, ökande social polarisering och segregering och ett ökande antal människor som trängs ut mot samhällets marginaler, oplanerad stadsutbredning och ett tilltagande tryck på städernas ekosystem.

4.

Kommittén understryker att EU som helhet bara kan uppnå målen i Europa 2020-strategin om städerna som platser för social och ekonomisk innovation kan bidra fullt ut till smart och hållbar tillväxt för alla och till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

5.

Kommittén välkomnar därför rekommendationerna i rapporten ”Morgondagens städer” att stärka städerna genom att främja hållbara lokala strukturer för att skapa en motståndskraftig och inkluderande ekonomi, genom att utnyttja den potential som olika åldersgrupper samt socioekonomisk, kulturell och etnisk mångfald ger och genom att bekämpa social utestängning och fattigdom via förbättrade bostadsförhållanden, en helhetssyn på miljö- och energipolitiska strategier, skapande och bevarande av attraktiva offentliga rum, stöd till hållbara, inkluderande och hälsobefrämjande transportsystem och främjande av en balanserad territoriell utveckling.

6.

Kommittén stöder kravet på övergripande strategier för hållbar stadsutveckling och på ett horisontalt och vertikalt samarbete inom ett deltagande styrelsesystem som sträcker sig över alla styresnivåer och politikområden, som tar hänsyn till städernas mångfald och som framhäver vikten av social innovation och förutseende planering.

7.

Kommittén hänvisar till sin ”Köpenhamnsförklaring” av den 23 mars 2012 och den bekännelse till grönare, socialt mer inkluderande och ekonomiskt konkurrenskraftigare städer som framförs där och till de krav som detta ställer på EU:s institutioner att skapa en lokal förankring av Europa 2020-strategin, att få fram tillräckliga ekonomiska resurser för en omfattande stadspolitik, att värdera det territoriella samarbetet mellan Europas städer högre och ge städer och regioner en starkare roll vid EU-politikens utformning, samt att fortsätta att främja decentralisering i EU:s medlemsstater och ge städer och regioner större finansiell rörelsefrihet.

8.

Kommittén erinrar om sitt yttrande ”Stadsförnyelse och dess roll i de europeiska städernas utveckling” av den 10 juni 2010 och det krav som framfördes där om en förstärkning av stadsdimensionen inom EU:s alla politikområden.

Kommentarer

9.

Kommittén erinrar om att städerna alltid återspeglar samhällsförhållandena. Gestaltningen av framtidens städer och den livskvalitet som de kan erbjuda kommer att avgöras av ekonomiska och sociala beslut samt av utvecklingen på alla politiska och ekonomiska ansvarsnivåer.

10.

Kommittén konstaterar att städernas betydelse för EU sträcker sig långt utöver de ekonomiska och demografiska faktorerna. Vackra, smarta, energi- och resurseffektiva, gröna och inkluderande städer är en förutsättning för ett harmoniskt och solidariskt samhällsliv.

11.

Kommittén framhåller att städer är nära och oskiljaktigt sammanflätade med sin omgivning genom sociala och ekonomiska förbindelser och att de även därför spelar en viktig roll för en balanserad territoriell utveckling.

12.

Kommittén konstaterar i detta sammanhang att den hittillsvarande kategoriska åtskillnaden mellan stad och landsbygd inte motsvarar framtidens krav och att man i stället måste utgå från en samverkan som bygger på funktionalitet och ömsesidigt beroende.

13.

Kommittén understryker att europeiska städer vid en global jämförelse mellan olika stadstyper utmärker sig genom demokratiskt självbestämmande, ett starkt civilt samhälle, social integration, en fungerande växelverkan mellan privat och offentligt, ett löfte om frihet och emancipation och en utpräglad stadsbyggnadskultur.

14.

Kommittén noterar att avindustrialiseringen och globaliseringen har ryckt bort viktiga grundvalar för den sociala och ekonomiska integrationen. Både i välbärgade och fattigare områden inför man nu nya strategier för att stärka den sociala sammanhållningen, som hittills knappast har kunnat begränsa tendenserna till social och områdesmässig differentiering. I stället har den sociala uppdelningen och segregeringen trots dessa insatser ökat på många platser, och den utgör fortfarande en betydande utmaning för samhällslivet i städerna.

15.

Kommittén påpekar att den ökande ekonomiska och sociala uppdelningen i vårt samhälle snarast måste motverkas genom investeringar i utbildning för alla, ända från tidig barndom, inkluderande arbetsmarknader, livslångt lärande, en politik för aktiv integration och rättvisa löner som man kan leva på och lika lön för män och kvinnor. Ekonomisk utveckling och skapande av flera arbetstillfällen i städerna är avgörande i detta hänseende.

16.

Kommittén konstaterar med oro att dessa problem har blivit värre i vissa storstäder, vilket har lett till våldsamma protester. Dessa är ett uttryck för det misstroende som många människor hyser för de politiska institutionerna.

17.

Kommittén framhåller de lokala verkningarna av de demografiska förändringarna och en allt äldre befolkning, som medför nya krav på den sociala infrastrukturen och det offentliga rummet. I kombination med en tilltagande fattigdom hos äldre uppkommer frågan om hållbara sociala försäkringssystem och tjänster som är tillgängliga, flexibla inför kulturella särdrag och ekonomiskt genomförbara.

18.

Kommittén understryker i detta sammanhang att EU trots den nuvarande mycket höga ungdomsarbetslösheten kommer att vara beroende av invandring av unga människor under de kommande decennierna för att säkerställa den ekonomiska tillväxten och dämpa den åldrande befolkningens påverkan på social- och hälsovårdssystemen. Öppna och attraktiva städer är en förutsättning för att uppmuntra invandring. Trots detta möter invandrare och etniska minoriteter fortfarande en avsevärd diskriminering i städerna när det gäller tillgången till utbildning, arbete, bostäder och sjukvård. Effektiva lokala integrationsstrategier är därför ett nödvändigt inslag i en framåtblickande migrationspolitik.

19.

Regionkommittén framhåller vikten av att tillgodose samhällets nödvändiga behov – dvs. bostäder, daghem, förskolor, platser där barn tryggt kan leka och utvecklas – och som kan bidra till att undanröja hindren för människor som vill bilda familj eller utvidga den. Man bör därför stödja alla åtgärder som främjar en positiv befolkningstillväxt.

20.

Kommittén understryker de utmaningar som klimatförändringen medför och nödvändigheten av att sänka energiförbrukningen med hjälp av kretsloppsprocesser och förbättrad energieffektivitet, samverkande system, utbyggnad av grönområden och öppna platser, nya byggnadsformer och resursneutrala, hälsobefrämjande och säkra transportsätt.

21.

Kommittén framhåller den betydelse som kultur och kreativitet har inte bara för ekonomisk tillväxt utan framför allt för att skapa livskvalitet, vital demokrati, fred och ömsesidig respekt. Stadskultur handlar också om att bevara stadens byggnadskultur, ett kvalitativt högvärdigt offentligt rum som är tillgängligt för alla och framhäva lokala och regionala särdrag.

22.

Kommittén understryker den fundamentala betydelse som ett bredare deltagande har för politikutformningen om man vill vinna medborgarnas förtroende och medverkan och stärka den sociala sammanhållningen. Medborgarnas medverkan är bara möjlig om städernas förvaltningar redovisar grunderna för sina beslut och åtgärder helt öppet och transparent.

23.

Kommittén anser att EU-institutionernas många insatser för att stödja städerna genom stimulansprogram och initiativ är nödvändiga, eftersom kommuner som inte har tillräckliga egna resurser är beroende av dessa bidrag.

24.

Kommittén noterar med oro att medlemsstaternas stadspolitiska engagemang snarare har försvagats än förstärkts under senare år, trots avsiktsförklaringarna i Leipzigstadgan och den politiska process som hänger samman med denna. Detta framgår av att man hittills nästan inte alls har lyckats skapa utrymme för stadspolitiska frågor i relevanta politikområden såsom sysselsättning, miljö, utbildning, vetenskap och boende. Problemet yttrar sig också i form av minskade budgetanslag till de stadspolitiska stimulansprogrammen. Därför borde man så snabbt som möjligt avsätta medel på EU-nivå som ger städerna möjlighet att reagera flexibelt på dessa olika problem.

25.

Kommittén är bekymrad över att kommunernas genomsnittliga budgetresurser i de flesta medlemsstaterna är katastrofalt små och över att det med tanke på medlemsstaternas budgetpolitiska prioriteringar inte ser ut som att någon förbättring är i sikte, såvida det inte sker en kursändring.

26.

Kommittén konstaterar att de insatser som har gjorts hittills med tanke på de akuta sociala, ekonomiska och ekologiska riskerna inte på något sätt är tillräckliga för att Europas städer ska kunna utformas så att de som konkurrenskraftiga, vackra, smarta, energi- och resurseffektiva, gröna och inkluderande platser för social innovation fullt ut kan bidra till att stärka den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen inom EU och förverkliga målen för Europa 2020-strategin.

Politiska krav

Allmänna kommentarer

27.

Kommittén utgår med tanke på dagens samhällsutmaningar från att det på alla politiska ansvarsnivåer finns ett intresse av starka, demokratiskt självbestämmande städer som fundament för det europeiska samhället. En stark, lyhörd och handlingskraftig lokal demokrati kan ge ett avgörande bidrag till att återvinna förtroendet för den representativa demokratins institutioner på alla nivåer.

28.

Kommittén bekräftar sina krav på en samhällsutvecklingssyn som går utöver måttenheten bruttonationalprodukt (BNP), som tar medborgarnas problem och behov på allvar och som gör mer för att involvera medborgarna i planeringen av program och åtgärder.

29.

Kommittén förväntar sig att valda representanter på alla politiska nivåer tar på sig en självmedveten och modig ledarroll för ett fredligt och solidariskt samhällsliv. Smart och hållbar tillväxt för alla kan bara skapas genom fred och en vital, gränsöverskridande solidaritet. Till detta hör en aktiv välkomnandekultur gentemot migranter och stimulans av interkulturell kompetens inom offentliga förvaltningar och institutioner. Till detta räknas också ett tydligt och klart åtagande att skydda flyktingar och människor som drabbas av politisk förföljelse och diskriminering på grund av sin härkomst, tro, sexuella läggning, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politiska övertygelse.

30.

Kommittén betonar vikten av integrerade lokala strategier för en välavvägd och effektiv resursanvändning och kräver medverkan och delaktighet från alla relevanta fackpolitiska områden. Ett konstruktivt och självklart samarbete mellan alla politiska nivåer och avdelningar är viktigt för att visa medborgarna att institutionerna kan hantera de anförtrodda uppgifterna på ett ansvarsfullt sätt och att de känner sig förpliktade att tillgodose de lokala behoven.

31.

Kommittén uppmanar beslutsfattare på alla nivåer att verka för en sund och hållbar rörlighet i och mellan städerna. Kollektivtrafiken måste främjas så att den blir tillgänglig för alla befolkningsgrupper. Kommittén uppmanar dessutom alla beslutsfattare att vidareutveckla städerna i linje med den traditionella europeiska stadsmodellen genom integrering av olika funktioner, bebyggelsetäthet och kvalitet (med avseende på stadsplanering och arkitektur).

32.

Kommittén förespråkar nya kraftansträngningar för att stärka kunskapen om stadsutvecklingen i dess tekniska, sociala, ekonomiska och ekologiska dimensioner. Detta måste uttryckligen också innefatta det virtuella rummets betydelse för liv och arbete i städerna och regionerna.

33.

Kommittén understryker den betydelse som stadspartnerskap, europeiska stadsnätverk som Eurocities och projekt för transnationellt interkommunalt samarbete inom ramen för Urbact, Interreg och EGTS har för att förbättra kunskaperna och handlingsmodellerna inom stadsutvecklingspolitiken. Kommittén betonar att det är nödvändigt att göra detta kunskapsutbyte fruktbart för politikutformningen, särskilt inom strukturfondsområdet men också inom andra relevanta politikområden, såsom tjänster av allmänt intresse, transport och miljöskydd.

Kommentarer till kommissionen, rådet och Europaparlamentet

34.

Kommittén kräver en självklar medverkan av städerna och regionerna i EU:s flernivåstrukturer inom alla politikområden där beslut som rör subnationella förvaltningars handlingsfrihet fattas på EU-nivå.

35.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna att uttryckligen engagera sig för att stärka städerna och att låta detta komma till uttryck i prioriteringarna för EU:s kommande budget.

36.

Kommittén understryker sina krav på en strukturfrämjandepolitik som fortsätter att ge kommunerna tillräckligt utrymme för att genomföra en fondövergripande och integrerad ekonomisk plan som är utformad med utgångspunkt från lokala prioriteringar, som består av investerings- och samhällsprojekt och som är anpassad till behoven på platsen. För att det också faktiskt ska vara möjligt för kommunerna att genomföra strukturpolitiken måste administrations- och kontrollutgifterna minskas.

37.

Kommittén understryker sammanhållningspolitikens betydelse som ett centralt verktyg för att stärka den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen och kräver för den kommande programperioden en klar signal om stöd till städerna i form av en stark stadsdimension, flexibilitet i resursanvändningen och en central roll för den lokala nivån vid genomförandet. Med tanke på den centrala betydelse som städerna har för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen måste stödet ligga klart högre än den hittills föreslagna minimiandelen på 5 %.

38.

Kommittén understryker kraven i sitt yttrande om kommissionens förslag för Eruf, i synnerhet beträffande möjligheten till flexibel resursanvändning utan gynnande eller orättvis behandling av vissa typer av områden, så att landsbygd och stadsnära områden inte går miste om fördelarna med Eruf. Vilka typer av prioriterade områden som Eruf-medlen bör riktas in på ska fastställas under den partnerskapsbaserade programplaneringsprocessen och inte på förhand. En uppgiftsdelegering inom ramen för verktyget ”integrerad territoriell investering”, enligt definitionen i artikel 99 i den allmänna förordningen, bör införas som ett alternativ och inte vara obligatorisk.

39.

Kommittén välkomnar vidareutvecklingen av hållbara strukturpolitiska finansieringsinstrument, som kan fungera som kreativa och stabila stimulansmekanismer utöver de offentliga bidragen.

40.

Kommittén kräver en stark roll för städerna och regionerna vid vidareutvecklingen av EU:s migrations- och integrationspolitik, så att den återspeglar den lokala nivåns centrala betydelse för integrationen.

Kommentarer till medlemsstaterna

41.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att åter aktivera sina stadspolitiska strävanden och att även ta med icke områdesrelaterade politikområden i dessa initiativ. En hållbar stadsutveckling är beroende av stödjande ramvillkor, särskilt inom sysselsättnings-, social-, utbildnings- och miljöpolitiken.

42.

Regionkommittén efterlyser en intensivare diskussion om vad som behöver göras med och i städerna. Det är viktigt att städer och tätbebyggda områden samarbetar för att värna om sammanhållningen och den hållbara utvecklingen.

Bryssel den 19 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


III Förberedande akter

REGIONKOMMITTÉN

96:e plenarsessionen 18 och 19 juli 2012

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/23


Yttrande från Regionkommittén: ”EU:s finansieringsinstrument för inrikes frågor”

2012/C 277/05

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén välkomnar detta steg för att uppnå ett genuint område med frihet, säkerhet och rättvisa genom budgetförslag där vikten erkänns av att budgeten för invandring, asyl och säkerhet får de resurser som krävs.

Regionkommittén framhåller de föreslagna förändringarnas betydelse för de lokala och regionala myndigheterna. De har direkt inverkan på deras skyldigheter och på människors vardagsliv i EU.

Regionkommittén framhåller vikten av att man reagerar på de säkerhetsproblem som en ökad global rörlighet har lett till inom ramen för det universella skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna.

Regionkommittén välkomnar inriktningen på flexibilitet och resultat och betonar att detta både förutsätter bra planering och att alla berörda aktörer deltar och känner ansvar. Kommittén framhåller därför att lokala och regionala myndigheter och andra berörda aktörer, t.ex. specialiserade internationella organisationer, det civila samhället och mottagarna själva, måste involveras redan i planeringsstadiet, eftersom det ofta är de som genomför programmen och projekten.

Regionkommittén anser att tillgången till finansiering kommer att bli betydligt bättre genom de föreslagna reformerna. Kommittén anser dock att man bör fortsätta att utveckla mekanismer för att sprida information om finansieringsmöjligheter. I större länder skulle lokala och regionala myndigheter kunna användas för att organisera regionala och lokala samråd så att också de organisationer och berörda aktörer kan delta som bedriver verksamhet längre bort från de större städerna.

Föredragande

Samuel AZZOPARDI (MT–PPE), borgmästare i Victoria, Gozo

Referensdokument

 

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Att bygga ett öppet och säkert Europa: budgeten för inrikes frågor för perioden 2014–2020

COM(2011) 749 final

 

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar

COM(2011) 750 final

 

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av asyl- och migrationsfonden

COM(2011) 751 final

 

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning – om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

COM(2011) 752 final

 

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

COM(2011) 753 final

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmän bedömning

1.

Regionkommittén välkomnar detta steg för att uppnå ett genuint område med frihet, säkerhet och rättvisa genom budgetförslag där vikten erkänns av att budgeten för invandring, asyl och säkerhet får de resurser som krävs (1).

2.

Regionkommittén stöder förenklingen av de befintliga instrumenten, som slås ihop till två fonder.

3.

Regionkommittén framhåller de föreslagna förändringarnas betydelse för de lokala och regionala myndigheterna. De har direkt inverkan på deras skyldigheter och på människors vardagsliv i EU.

4.

Regionkommittén framhåller vikten av att man reagerar på de säkerhetsproblem som en ökad global rörlighet har lett till inom ramen för det universella skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna.

5.

Regionkommittén understryker att man kan göra detta genom att tillämpa samstämmiga instrument på områdena frihet, säkerhet och rättvisa, med respekt för mänskliga rättigheter, solidaritet och ansvar och med särskild tonvikt på jämställdhet mellan könen och icke-diskriminering (2).

6.

Regionkommittén anser att det måste råda balans mellan utgifter för säkerhet och gränser och utgifter på sådana områden som integrering av invandrare och mottagningsförhållanden för asylsökande.

7.

Regionkommittén stöder idén om att inrätta en behovsbaserad budget som bidrar till att det uppstår samverkanseffekter mellan EU:s finansieringsinstrument, framför allt mellan strukturfonderna och fonderna för inrikes frågor. EU borde i sin budget avsätta tillräckliga resurser till inrikes frågor, både genom strukturfonderna och genom specialiserade instrument på området frihet, säkerhet och rättvisa.

8.

Regionkommittén påpekar att bortfallet av möjligheten till kompletterande utnyttjande av andra unions- och gemenskapsinstrument genom upphävandet av rådets beslut 2007/125/RIF kraftigt begränsar den önskade flexibiliteten vid utnyttjandet av finansieringsinstrumenten och äventyrar en smidig vidareutveckling av gränsöverskridande regionala projekt på området för inre säkerhet som hittills finansierats genom stöd enligt mål 3 i Eruf. ReK förespråkar därför att komplementariteten mellan gemenskapsinstrumenten bibehålls.

9.

Regionkommittén framhåller att det behövs en viss grad av flexibilitet i förvaltningen av budgeten och finansieringsinstrumenten, så att det kan göras en riktig översyn efter halva tiden i enlighet med de politiska prioriteringar som har fastställts. Kommittén betonar samtidigt att denna flexibilitet måste utvecklas så att resursfördelningen blir rättvis.

10.

Regionkommittén ställer sig positiv till en invandringspolitik som tar sin början i ursprungsländerna, där hänsyn tas till den europeiska arbetsmarknadens behov och de demografiska förändringarna och som leder till ett system som gynnar alla parter, även ursprungsländerna, som så ofta drar fördel av överföringar från EU (3).

11.

Regionkommittén framhåller att det krävs ett starkt samarbete på EU-nivå för en bättre samordning mellan medlemsstaterna i förvaltningen av EU:s yttre gränser och på vägen mot ett gemensamt europeiskt asylsystem.

12.

Regionkommittén betonar att budgetanvändningen måste medge insyn och att förslag, projekt och uppnådda resultat måste vara synliga, lättillgängliga och begripliga för vanliga medborgare.

Om programplaneringen och förvaltningen av fonderna

13.

Regionkommittén välkomnar inriktningen på flexibilitet och resultat och betonar att detta både förutsätter bra planering och att alla berörda aktörer deltar och känner ansvar. Kommittén framhåller därför att lokala och regionala myndigheter och andra berörda aktörer, t.ex. specialiserade internationella organisationer, det civila samhället och mottagarna själva, måste involveras redan i planeringsstadiet, eftersom det ofta är de som genomför programmen och projekten.

14.

Regionkommittén framhåller att det krävs oberoende övervakning och utvärdering för att se till att de genomförande organisationerna använder och förvaltar medlen effektivt. Detta kan vara ett incitament att förbättra den institutionella effektiviteten. Alla berörda parter måste delta i urvalet av både kvalitativa och kvantitativa indikatorer. Kommittén framhåller att vissa kvalitativa indikatorer kan vara effektiva och kostnadseffektiva. Kommittén anser också att kommissionens och Europaparlamentets tillsyn över fonderna måste stärkas så att övervakningen och utvärderingen blir oberoende.

Tillgång till finansiering

15.

Regionkommittén anser att tillgången till finansiering kommer att bli betydligt bättre genom de föreslagna reformerna. Kommittén anser dock att man bör fortsätta att utveckla mekanismer för att sprida information om finansieringsmöjligheter. I större länder skulle lokala och regionala myndigheter kunna användas för att organisera regionala och lokala samråd så att också de organisationer och berörda aktörer kan delta som bedriver verksamhet längre bort från de större städerna.

Fördelning av medel

16.

Regionkommittén påpekar att de föreslagna reformerna inte bara har positiva aspekter som förenkling och flexibilitet utan också leder till osäkerhet i fråga om fördelningen av medlen mellan olika sektorer och teman. Kommittén framhåller därför vikten av en behovsbaserad fördelning av medlen med hjälp av grundliga behovsanalyser där prioriteringarna grundar sig på rättigheter. Detta kan uppnås genom att man inför mekanismer och garantier för effektiva prioriteringar, t.ex. att lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter deltar när nationella strategier ska utarbetas.

17.

Regionkommittén framhåller att medlen måste fördelas jämnt utifrån den institutionella kapaciteten och projektförslagen och att de inte får komma enbart ett fåtal mottagare till godo.

18.

Om medlen inte räcker till anser Regionkommittén att man borde prioritera de medel som syftar till att skydda människors grundläggande rättigheter och friheter, även sådana som avser grundläggande levnadsförhållanden, könsspecifika frågor och asylrätt, samt resurser för att bygga upp de lokala och regionala myndigheternas förmåga att hantera migrationsströmmar.

Krav på att berörda parter ska delta

19.

Regionkommittén framhåller vikten av en deltagandebaserad strategi om man vill uppnå verkliga resultat och stöder förslag som ålägger medlemsstaterna att organisera partnerskap med alla berörda offentliga myndigheter och med berörda aktörer, inklusive det civila samhället och internationella organisationer, för utveckling, genomförande och övervakning av de nationella programmen.

20.

Regionkommittén är därför angelägen om att partnerskapen mellan berörda parter stärks och görs obligatoriska. Kommittén framhåller att principen i förslaget till förordning om allmänna bestämmelser (4) i nuläget kanske inte kommer att leda till ett tillräckligt bindande deltagande. Medan samordningsmekanismerna ligger fast är det på andra områden en bedömningsfråga om det verkligen kommer att uppstå ett meningsfullt partnerskap eller inte.

21.

Regionkommittén framhåller att det kanske inte är lämpligt att utse en enda ansvarig myndighet för alla de åtgärder som får stöd genom fonderna, trots den förenkling som detta kan innebära. Det måste finnas möjlighet till insyn och kontroll- och balansmekanismer för att besluten ska bli rättvisa. Regionkommittén är orolig för att det kan uppstå rättsliga problem som gör det omöjligt för en myndighet med delegerade befogenheter att arbeta under den nationella ansvariga myndighetens överinseende. Kommittén anser därför att bestämmelserna borde vara så flexibla att alla nationella bestämmelser inom EU kan beaktas och att de inte får tvinga medlemsstaterna att ändra sina konstitutionella strukturer om målsättningarna lika väl kan uppnås genom ett partnerskap.

Gemensamt europeiskt asylsystem

22.

Regionkommittén välkomnar stegen mot ett ”gemensamt europeiskt asylområde” och framhåller samtidigt att syftet måste vara att uppnå samma standarder som i de bättre systemen och strukturerna och att det inte får ske en allmän sänkning av kvaliteten som i mindre starka system.

23.

Regionkommittén önskar större tydlighet i frågan huruvida Europeiska stödkontoret för asylfrågor bara kommer att använda de medel som det direkt tilldelas eller om det också kommer att ha tillgång till fonder för inrikes frågor.

Mottagning och integration av personer med internationellt skydd och tredjelandsmedborgare

24.

Regionkommittén konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen erkänner de lokala och regionala myndigheternas betydelse i systemen för mottagande och asyl och i integreringen av tredjelandsmedborgare och legala invandrare.

25.

Regionkommittén välkomnar idén om att fokusera på de mest sårbara, däribland offren för människohandel.

26.

Regionkommittén framhåller att integrationen måste vara inriktad på långsiktiga hållbara åtgärder och att man måste komma ihåg att integration är en dubbelriktad process där åtgärderna kan vara inriktade på värdlandet och invandrargrupperna.

27.

Regionkommittén anser att fonderna för inrikes frågor också borde användas för att stödja åtgärder som rekommenderas av kommissionen, som ett erkännande av strategin med flernivåstyre i andra europeiska agendan för integration (5).

28.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och olika människorättsmyndigheter har granskat de olika former av administrativt frihetsberövande som tillämpas i olika EU-länder, och kommittén framhåller att projekt med anknytning till frihetsberövande endast bör kunna finansieras om de ligger i linje med EU:s lagstiftning och Europadomstolens avgöranden.

29.

Regionkommittén framhåller att familjemedlemmar med internationellt skydd i olika medlemsstater borde ges möjlighet att leva tillsammans och åtnjuta skydd i samma medlemsstat.

Delat ansvar och omlokalisering inom EU

30.

Regionkommittén framhåller att Europas gränsregioner måste få ett mer adekvat stöd i fråga om asyl och invandring, framför allt i särskilt svåra tider (6).

31.

Regionkommittén betonar att kriterierna och mekanismerna för omlokalisering inte får vara diskriminerande och att de måste vara inriktade på de mest sårbara, samtidigt som man också måste ta hänsyn till EU:s arbetsmarknad, framför allt för personer som just nu befinner sig i områden med begränsad tillgång till arbetsmarknaden. De borde inte vara inriktade på att prioritera dem som är högkvalificerade och redan integrerade i värdlandet.

32.

Regionkommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna står väl rustade att delta i arbetet med att skapa sådana mekanismer (7).

33.

Regionkommittén anser att solidariteten i form av stöd till problemtyngda länder bör vara kopplad till respekten för de mänskliga rättigheterna och EU:s mottagningsnormer och på så sätt skapa incitament för förbättringar.

EU:s vidarebosättningsprogram

34.

Regionkommittén välkomnar inrättandet av EU:s vidarebosättningsprogram och anser att det bör utarbetas en tydlig ram i partnerskap mellan Europeiska stödkontoret för asylfrågor, FN:s flyktingkommissariat och icke-statliga organisationer. Hänsyn bör tas till bästa praxis i andra delar av världen. EU borde föregå med gott exempel och försöka identifiera och skydda dem som glöms av världssamfundet.

35.

Regionkommittén framhåller behovet av incitament och information om fördelar för att öka det antal platser för vidarebosättning som medlemsstaterna utlovar.

36.

Regionkommittén framhåller behovet av att även i fortsättningen göra en tydlig skillnad mellan vidarebosättning från tredjeland och omlokalisering inom EU samt antalet personer som omfattas av dessa båda program.

Bistånd till frivilligt återvändande

37.

Regionkommittén upprepar att programmen i princip bara borde genomföras på frivillig basis och i samklang med målen för utvecklingssamarbetet, samt att repatrieringen borde leda till en hållbar social integration av de människor som berörs (8). Återvändandet måste vara praktiskt genomförbart och innebära att inga nya migrationsplaner uppstår (9). Detta skulle kunna uppnås genom partnerskap med en specialiserad internationell organisation som Internationella organisationen för migration (IOM).

38.

Regionkommittén påpekar att lyckade strategier för återvändande inte bara kan bedömas med hjälp av en rent kvantitativ indikator som antalet återvändande. Som indikator skulle man kunna välja antalet återvändande dividerat med antalet fall och man borde ta hänsyn till långsiktiga kvalitativa faktorer.

Strategi för den inre säkerheten

39.

Regionkommittén framhåller att den själv absolut måste involveras i arbetet med att förbättra den inre säkerheten i Europa och behovet av att bygga upp de lokala och regionala myndigheternas kapacitet.

40.

Regionkommittén betonar att man i stödet från fonden för inre säkerhet måste ta hänsyn till att det är nödvändigt att investera mer i forskning, genomföra innovationer och utbyta sakkunskaper på sådana områden som IT-säkerhet, kriminalteknik, skydd av viktig infrastruktur och säkerhet i städerna. Kommissionen måste främja detta i linje med de allt större kraven på att kunna hantera allt fler specifika och komplexa problem.

41.

Regionkommittén framhåller återigen hur viktigt det är för polis- och säkerhetssamarbetet att de lokala och regionala myndigheterna involveras. Detta kan ske genom utbildning, utbyte av bästa praxis och förebyggande program och genom att man utvecklar gemensamma verktyg och IT-system samt genom bättre kommunikation.

Bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet

42.

Regionkommittén anser att de nuvarande nätverken för lokala och regionala myndigheter bör stärkas och användas i varje medlemsstat. Vid behov bör man inrätta nya nätverk för att göra det lättare att utbyta god praxis i fråga om social integration och för att på ett professionellt sätt lära sig mer om och förstå den våldsamma extremism som växer fram i lokala distrikt och bostadsområden. Detta kan fungera som stöd för det arbete som utförs av det nyligen inrättade europeiska nätverket mot radikalisering.

43.

Regionkommittén anser att stöd från fonden för inre säkerhet också bör ges till offentliga samråd på lokal nivå i medlemsstaterna och nå ut till dem som inte känner någon samhörighet med samhället. Detta kan bidra till att få fram en nyanserad förståelse av lokala erfarenheter och uppfattningar i fråga om terrorism samt av grogrunden för extremism.

44.

Regionkommittén framhåller vikten av att man ökar granskningen av bankernas och företagens metoder för att identifiera och angripa källor till finansiering av terrorism och organiserad brottslighet genom penningtvätt och sammankoppling av kriminell verksamhet och företag med en legitim målsättning.

45.

Regionkommittén påminner också om vikten av förverkande av tillgångar som härrör från brott. Genom sin övergripande karaktär är detta en av hörnstenarna i kampen mot alla former av brottslighet, och kommittén ställer sig därför positiv till att kommissionen har föreslagit lagstiftning för att stärka EU:s lagstiftningsram i fråga om förverkanden (10).

46.

Regionkommittén påpekar att offentlig–privata partnerskap kan ha positiva effekter men att privatisering av säkerhet bör undvikas.

Gränskontroller och räddningsaktioner

47.

Regionkommittén betonar att gränskontrollerna måste få tillräckliga resurser (11). Samtidigt anser kommittén att det är tveksamt om stora investeringar i gränskontroller är det mest effektiva sättet att åstadkomma långsiktiga meningsfulla förändringar om man vill bekämpa olaglig migration.

48.

Regionkommittén framhåller att en oberoende organisation som FN:s flyktingkommissariat måste övervaka aktiviteterna vid gränserna för att se till att grundläggande mänskliga rättigheter respekteras, inklusive medvetenhet om könsaspekter.

49.

Regionkommittén betonar att hänsyn till mänskligt liv måste väga tyngre än allt annat och efterlyser mer samarbete och ett delat ansvar mellan medlemsstaterna för människor som blir räddade så att incitament skapas för räddningsaktioner. Det känns som om ett automatiskt delat ansvar skulle kunna bidra till att rädda fler liv till sjöss.

Hantering av nödsituationer

50.

Regionkommittén välkomnar förändringar som syftar till att påskynda ingripanden i nödsituationer.

51.

Kommissionen bör vinnlägga sig om att planera och genomföra gränsöverskridande beredskapsövningar med aktivt deltagande av gränsregionerna. Det skulle stärka regionernas positiva och värdefulla erfarenheter inom räddningstjänsten och utgöra en stabil grund för att bygga upp en europeisk insatsstyrka.

52.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att i högre grad åta sig den direkta styrningen i nödsituationer, så att en viss nivå av översyn bibehålls, och att bidra till den gränsöverskridande samordningen.

53.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att skapa grupper bestående av experter på olika områden för snabba insatser vid nödsituationer, särskilt när en nödsituation kännetecknas av t.ex. blandade migrationsströmmar, där sakkunskaper i asyllagstiftning och mänskliga rättigheter är en nödvändighet.

54.

Regionkommittén påpekar att vissa nödsituationer kan vara långvariga och att medel för nödsituationer måste finnas tillgängliga så länge som nödsituationen varar.

Yttre aspekter på migrationshantering

55.

Regionkommittén välkomnar ett mer samstämmigt tillvägagångssätt i hanteringen av de interna och externa aspekterna på migrationshantering och inre säkerhet och framhåller att samarbete och dialog med tredjeland krävs både för att hantera den olagliga invandringen och för att fokusera på den lagliga invandringen.

56.

Regionkommittén framhåller att lokala och regionala myndigheter som befinner sig närmast eller har de starkaste banden med tredjeland kan tillhandahålla de kontakter som krävs för EU-samarbetet med dessa länder och på så sätt i stor utsträckning bidra till att förbättra förbindelserna och levnadsförhållandena i ursprungsstäder, ursprungsregioner och transitstäder och transitregioner (12). Genom sitt samarbete med lokala och regionala myndigheter i utvidgnings- och grannskapsländerna (t.ex. arbetsgrupper och gemensamma rådgivande kommittéer, Corleap och Arlem (Euromedförsamlingen för lokala och regionala myndigheter) står Regionkommittén väl rustad att främja fondernas målsättningar bortom EU:s gränser.

57.

Regionkommittén ser ingen tydlig skiljelinje mellan utvecklingsrelaterat och icke-utvecklingsrelaterat arbete gentemot tredjeland och efterlyser större samstämmighet och samordning mellan projekt som finansieras med medel för bistånd och utveckling och projekt med koppling till inrikes frågor, i en anda av solidaritet och delat ansvar med tredjeland.

58.

Regionkommittén efterlyser garantier som hindrar medlemsstaterna från att driva sina egna nationella intressen genom den externa aspekten på fonderna för inrikes frågor samt mekanismer som kan skapa öppenhet i det bilaterala samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

COM(2011) 750 final

Förordning om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar

Ändringsrekommendation 1

Artikel 3

Ändra punkt 2 b

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

(b)

Stödja gränsförvaltningen för att dels säkerställa en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna och dels en smidig passage av de yttre gränserna i enlighet med Schengenregelverket.

(b)

Stödja gränsförvaltningen för att dels säkerställa en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna och dels en smidig passage av de yttre gränserna i enlighet med Schengenregelverket.

Hur väl detta mål uppnås ska mätas med indikatorer såsom utvecklingen av utrustning för gränskontroll och antalet gripanden av irreguljära tredjelandsmedborgare vid den yttre gränsen i förhållande till risknivån för det berörda avsnittet av den yttre gränsen.

Hur väl detta mål uppnås ska mätas med indikatorer såsom utvecklingen av utrustning för gränskontroll antalet gripanden av irreguljära tredjelandsmedborgare vid den yttre gränsen i förhållande till risknivån för det berörda avsnittet av den yttre gränsen .

Motivering

Se punkt 5. De som hanterar blandade migrationsströmmar bör ha viss kunskap om rätten till asyl för att kunna uppfylla denna rättighet.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 3

Lägg till en ny punkt 2 c

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 48.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 3

Ändra punkt 3 f

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

Stärka samarbetet mellan de medlemsstater som har verksamheter i tredjeländer som rör tillströmningen av tredjelandsmedborgare till medlemsstaternas territorium samt samarbetet med tredjeländer i detta avseende.

f)

Stärka samarbetet mellan de medlemsstater som har verksamheter i tredjeländer som rör tillströmningen av tredjelandsmedborgare till medlemsstaternas territorium samt samarbetet med tredjeländer i detta avseende.

Motivering

Se punkt 55.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 3

Lägg till en ny punkt 3 g

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 47.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 4

Lägg till en ny punkt 1 f

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 48.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 4

Lägg till en ny punkt 1 g

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkterna 47 och 48.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 4

Lägg till en ny punkt 1 h

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 5.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 9

Ändra punkt 2 b

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

b)

Stödja och utöka den befintliga kapaciteten på nationell nivå när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna med beaktande av bl.a. ny teknik, utvecklingen inom och/eller standarder vad gäller hanteringen av migrationsströmmar.

b)

Stödja och utöka den befintliga kapaciteten på nationell nivå när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna med beaktande av bl.a. ny teknik, utvecklingen inom och/eller standarder vad gäller hanteringen av migrationsströmmar.

Motivering

Se punkt 5.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 13

Ändra punkt 2 g

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

g)

Öka de europeiska nätverkens förmåga att främja, stödja och ytterligare utveckla unionens politik och mål.

g)

Öka de europeiska nätverkens förmåga att främja, stödja och ytterligare utveckla unionens politik och mål.

Motivering

Se punkterna 3 och 55.

COM(2011) 751 final

Förordning om inrättande av asyl- och migrationsfonden

Ändringsrekommendation 1

Artikel 3

Ändra punkt 2 c

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

c)

Främja rättvisa och effektiva återvändandestrategier i medlemsstaterna med tonvikt på hållbart återvändande och effektivt återtagande i ursprungsländerna.

c)

Främja rättvisa och effektiva återvändandestrategier i medlemsstaterna med tonvikt på hållbart återvändande och effektivt återtagande i ursprungsländerna.

Hur väl detta mål uppnåtts ska mätas med indikatorer som visar t.ex. antalet återvändande personer.

Hur väl detta mål uppnåtts ska mätas med indikatorer som visar t.ex. antalet återvändande personer .

Motivering

Se punkt 37.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 5

Ändra punkt 1 e

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

e)

Information till de lokalsamhällen och utbildning av den personal vid lokala myndigheter som kommer i kontakt med de personer som tas emot.

e)

Information till lokalsamhällen och utbildning av den personal vid lokala myndigheter som kommer i kontakt med de personer som tas emot.

Motivering

Aktörer i det civila samhället genomför ofta integrationsprojekt.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 5

Lägg till en ny punkt 1 g

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 28.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 6

Ändra punktsats b

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

b)

Åtgärder som direkt bidrar till en utvärdering av asylpolitiken, t.ex. nationella konsekvensanalyser, enkäter bland målgrupper samt utveckling av indikatorer och riktmärken.

b)

Åtgärder som direkt bidrar till en utvärdering av asylpolitiken, t.ex. nationella konsekvensanalyser, enkäter bland målgrupper samt utveckling av indikatorer och riktmärken.

Motivering

Se punkt 13.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 7

Lägg till en ny punktsats h

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 30.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 8

Ändra punktsats a

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

a)

Informationspaket och informationskampanjer, bland annat genom användarvänlig informations- och kommunikationsteknik och webbplatser.

a)

Informationspaket informationskampanjer , bland annat genom användarvänlig informations- och kommunikationsteknik och webbplatser.

Motivering

Se punkt 25.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 9

Ändra punkt 1

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

1.   Inom det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b ska de stödberättigande åtgärderna vidtas inom ramen för konsekventa strategier som genomförs av icke-statliga organisationer och lokala och/eller regionala myndigheter och som är särskilt utformade för integration på lokal och/eller regional nivå, beroende på vad som är lämpligt, av personer som avses i artikel 4.1 a–g. I detta sammanhang ska stödberättigande åtgärder särskilt omfatta följande:

1.   Inom det särskilda mål som anges i artikel 3.2 b ska de stödberättigande åtgärderna vidtas inom ramen för konsekventa strategier som genomförs av icke-statliga organisationer och lokala och/eller regionala myndigheter och som är särskilt utformade för integration på lokal och/eller regional nivå, beroende på vad som är lämpligt, av personer som avses i artikel 4.1 a–g. I detta sammanhang ska stödberättigande åtgärder särskilt omfatta följande:

Motivering

Se punkt 25.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 9

Ändra punkt 1 a

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

a)

Införande och utveckling av sådana integrationsstrategier, inbegripet behovsanalys, förbättring av indikatorer och utvärdering.

a)

Införande och utveckling av sådana integrationsstrategier , inbegripet behovsanalys, förbättring av indikatorer och utvärdering .

Motivering

Se punkterna 18 och 23.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 9

Lägg till en ny punkt 1 i

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 26.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 9

Lägg till en ny punkt 1 j

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 26.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 10

Lägg till en ny punktsats f

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkterna 46 och 54.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 11

Ändra punktsats a

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

a)

Inrättande och förbättring av infrastruktur eller tjänster för inkvartering och av mottagningsvillkoren och de förhållanden som råder i samband med förvar.

a)

Inrättande och förbättring av infrastruktur eller tjänster för inkvartering och av mottagningsvillkoren och de förhållanden som råder i samband med förvar.

Motivering

Se punkt 27.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 12

Ändra punktsats b

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

b)

Stöd till frivilligt återvändande, inklusive läkarundersökningar och bistånd, researrangemang, finansiella bidrag, rådgivning och stöd före och efter återsändandet.

b)

Stöd till frivilligt återvändande, inklusive läkarundersökningar och bistånd, researrangemang, finansiella bidrag, rådgivning och stöd före och efter återsändandet .

Motivering

Se punkterna 36 och 37.

Ändringsrekommendation 14

Artikel 13

Ändra punktsats a

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

a)

Åtgärder för att främja och förstärka det operativa samarbetet mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för återsändande, även när det gäller samarbete med konsulära myndigheter samt tredje länders invandringsmyndigheter.

a)

Åtgärder för att främja och förstärka det operativa samarbetet mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för återsändande, även när det gäller samarbete med konsulära myndigheter samt tredje länders invandringsmyndigheter .

Motivering

Se punkt 36.

Ändringsrekommendation 15

Artikel 17

Ändra punkt 4

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

4.   Följande utsatta flyktinggrupper ska under alla omständigheter ingå i EU:s gemensamma vidarebosättningsprioriteringar och därmed uppfylla villkoren för det schablonbelopp som anges i punkt 2:

Kvinnor och barn i riskzonen.

Ensamkommande barn.

Personer med medicinska behov som endast kan tillgodoses genom vidarebosättning.

Personer i akut eller brådskande behov av vidarebosättning av juridiska eller fysiska skyddsrelaterade skäl.

4.   Följande utsatta flyktinggrupper ska under alla omständigheter ingå i EU:s gemensamma vidarebosättningsprioriteringar och därmed uppfylla villkoren för det schablonbelopp som anges i punkt 2:

Kvinnor och barn i riskzonen.

Ensamkommande barn.

Personer med medicinska behov som endast kan tillgodoses genom vidarebosättning.

Personer i akut eller brådskande behov av vidarebosättning av juridiska eller fysiska skyddsrelaterade skäl.

Motivering

Se punkt 33. Att prioritera personer med psykiska behov är en god praxis som tillämpas av UNHCR och även andra organ.

Ändringsrekommendation 16

Artikel 18

Lägg till en ny punkt 5

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

   

Motivering

Se punkt 32.

Ändringsrekommendation 17

Artikel 18

Lägg till en ny punkt 6

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

   

Motivering

Se punkt 30.

Ändringsrekommendation 18

Artikel 19

Ändra punkt 1

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

1.   För att kunna fördela det belopp som anges i artikel 15.1 c senast den 31 maj 2017 ska kommissionen bedöma medlemsstaternas behov vad gäller deras asyl- och mottagningssystem, deras situation i fråga om migrationsströmmar under perioden 2014–2016 och den förväntade utvecklingen.

1.   För att kunna fördela det belopp som anges i artikel 15.1 c senast den 31 maj 2017 ska kommissionen bedöma medlemsstaternas behov vad gäller deras asyl- och mottagningssystem, deras situation i fråga om migrationsströmmar under perioden 2014–2016 och den förväntade utvecklingen.

Motivering

Situationen på migrationsområdet kan förändras över en natt, och systemet bör vara tillräckligt flexibelt för att man ska kunna hantera dessa förändringar.

Ändringsrekommendation 19

Artikel 22

Ändra punkt 1

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

1.   Genom fonden ska ekonomiskt stöd tillhandahållas för att åtgärda särskilda och brådskade behov i händelse av en nödsituation.

1.   Genom fonden ska ekonomiskt stöd tillhandahållas för att åtgärda särskilda och brådskade behov i händelse av en nödsituation .

Motivering

Se punkt 53.

Ändringsrekommendation 20

Artikel 23

Ändra punkt 2 a

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

a)

Att vara ett rådgivande organ för EU i migrations- och asylfrågor genom samordning och samarbete både på nationell nivå och unionsnivå med företrädare för medlemsstaterna, den akademiska världen, det civila samhället, tankesmedjor och andra EU-organ och internationella organ.

a)

Att vara ett rådgivande organ för EU i migrations- och asylfrågor genom samordning och samarbete både på nationell nivå och unionsnivå med företrädare för medlemsstaterna, den akademiska världen, det civila samhället , tankesmedjor och andra EU-organ och internationella organ.

Motivering

Se punkt 15.

Ändringsrekommendation 21

Artikel 23

Ändra punkt 5 c

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

a)

Nationella kontaktpunkter som utses av medlemsstaterna, var och en bestående av minst tre experter som tillsammans har sakkunskap på asyl- och migrationsområdet bland annat vad gäller politikutformning, lagstiftning och forskning och statistik, och som ska samordna och ge nationella bidrag till de verksamheter som avses i artikel 19.1 för att få in bidrag från alla berörda parter.

a)

Nationella kontaktpunkter som utses av medlemsstaterna, var och en bestående av minst tre experter som tillsammans har sakkunskap på asyl- och migrationsområdet bland annat vad gäller politikutformning, lagstiftning och forskning och statistik, och som ska samordna och ge nationella bidrag till de verksamheter som avses i artikel 19.1 för att få in bidrag från alla berörda parter.

Motivering

Se punkt 13. Detta skulle bidra till att öka öppenheten i fråga om mekanismerna.

COM(2011) 752 final

Förordning om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

Ändringsrekommendation 1

Artikel 4

Ändra enligt följande:

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

Åtgärder som finansieras genom de särskilda förordningarna ska vara förenliga med tillämplig unionslagstiftning och med nationell lagstiftning.

Åtgärder som finansieras genom de särskilda förordningarna ska vara förenliga med tillämplig unionslagstiftning och med nationell lagstiftning.

Motivering

Domstolens rättspraxis omfattas av EU, men ibland genomför inte medlemsstaterna dessa beslut i praktiken. Man bör därför betona att besluten är viktiga.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 8

Lägg till en ny punkt 5

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

   

Motivering

Se punkt 53.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 12

Ändra punkt 1

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

1.   Varje medlemsstat ska, i enlighet med sina egna nationella regler och rutiner, upprätta ett partnerskap med de berörda myndigheterna och organen i syfte att utarbeta och genomföra nationella program.

1.   Varje medlemsstat ska, i enlighet med sina egna nationella regler och rutiner, upprätta ett partnerskap med de berörda myndigheterna och organen i syfte att utarbeta och genomföra nationella program.

Sådana myndigheter och organ ska inbegripa behöriga regionala och lokala myndigheter samt behöriga myndigheter i städerna och andra offentliga myndigheter samt, vid behov, internationella organisationer och organ som företräder det civila samhället, exempelvis icke-statliga organisationer eller arbetsmarknadens parter.

Sådana myndigheter och organ ska inbegripa behöriga regionala och lokala myndigheter samt behöriga myndigheter i städerna och andra offentliga myndigheter samt internationella organisationer och organ som företräder det civila samhället , exempelvis icke-statliga organisationer eller arbetsmarknadens parter.

Motivering

Genom att byta ut ”vid behov” mot ”berörda” kan man avlägsna en viss godtycklighet som kan leda till oklarhet. Målgruppernas bidrag utgör en hörnsten i EU:s programplanering.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 12

Ändra punkt 4

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

4.   Varje medlemsstat ska inrätta en övervakningskommitté till stöd för genomförandet av de nationella programmen.

4.   Varje medlemsstat ska inrätta en övervakningskommitté till stöd för genomförandet av de nationella programmen.

Motivering

Se punkt 13. Detta skulle öka öppenheten och eventuella intressekonflikter skulle kunna undvikas.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 12

Ändra punkt 5

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

5.   Kommissionen kan delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare.

5.   Kommissionen delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare.

Motivering

Kommissionens deltagande är mycket viktigt och bör inte vara godtyckligt.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 14

Lägg till en ny punkt 5 g

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkterna 18 och 19.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 20

Ändra punkt 2 c

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

c)

Utgifter för utvärderingar av åtgärder eller projekt.

c)

Utgifter för utvärderingar av åtgärder eller projekt.

Motivering

Se punkterna 18 och 19. Berörda aktörer är väl lämpade att bedöma resultatet av ett projekt.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 23

Ändra punkt 1 b

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

b)

En ackrediterad ansvarig myndighet: ett i medlemsstaten ackrediterat offentligrättsligt organ som ensamt ska ansvara för förvaltning och kontroll av det nationella programmet och sköta all kommunikation med kommissionen.

b)

En ackrediterad ansvarig myndighet: ett i medlemsstaten ackrediterat offentligrättsligt organ som ensamt ska ansvara för förvaltning och kontroll av det nationella programmet och sköta all kommunikation med kommissionen.

Motivering

Se punkterna 18 och 19.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 25

Lägg till en ny punkt 5 d

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkterna 18 och 19. Berörda aktörer är väl lämpade att bedöma resultatet av ett projekt.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 48

Ändra punkt 1 b

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

b)

Informera potentiella stödmottagare om vilka finansieringsmöjligheter som finns inom ramen för de nationella programmen.

b)

Informera potentiella stödmottagare om vilka finansieringsmöjligheter som finns inom ramen för de nationella programmen.

Motivering

Se punkt 14.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 50

Lägg till en ny punkt 7

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

   

Motivering

Se punkterna 18 och 19.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 51

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

2.   Medlemsstaterna ska se till att förfaranden skapas för att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärdering, inklusive uppgifter om gemensamma och programspecifika indikatorer.

2.   Medlemsstaterna ska se till att förfaranden skapas för att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärdering, inklusive uppgifter om gemensamma och programspecifika indikatorer.

Motivering

Se punkt 13.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 55

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

1.   Kommissionen ska biträdas av den gemensamma kommitté för asyl, migration och säkerhet som inrättas genom denna förordning. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

1.   Kommissionen ska biträdas av den gemensamma kommitté för asyl, migration och säkerhet som inrättas genom denna förordning. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Motivering

Se punkterna 18 och 19.

COM(2011) 753 final

Förordning om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

Ändringsrekommendation 1

Artikel 3

Ändra punkt 2 a

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

a)

Förebygga och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism, samt stärka samordningen och samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och mellan dessa och tredjeländer.

a)

Förebygga och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism, samt stärka samordningen och samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och mellan dessa och tredjeländer.

Motivering

Se punkterna 41 och 55.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 3

Ändra punkt 3 a

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

a)

Åtgärder (metoder, verktyg och strukturer) som stärker medlemsstaternas förmåga att förebygga och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism, särskilt genom partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn, utbyte av information och bästa praxis, tillgång till uppgifter, driftskompatibel teknik, tillämpad kriminologi samt kommunikation och information till allmänheten.

a)

Åtgärder (metoder, verktyg och strukturer) som stärker medlemsstaternas förmåga att förebygga och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism, särskilt genom partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn, utbyte av information och bästa praxis, tillgång till uppgifter, driftskompatibel teknik, tillämpad kriminologi samt kommunikation och information till allmänheten.

Motivering

Se punkterna 38, 39, 40, 41, 43 och 44.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 4

Ändra punktsats 1 a

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

a)

Åtgärder som förbättrar polissamarbetet och samordningen mellan de brottsbekämpande myndigheterna, bl.a. gemensamma utredningsgrupper och andra former av gemensamma gränsöverskridande insatser, tillgång till och utbyte av information samt driftskompatibel teknik.

a)

Åtgärder som förbättrar polissamarbetet och samordningen mellan de brottsbekämpande myndigheterna , bl.a. gemensamma utredningsgrupper och andra former av gemensamma gränsöverskridande insatser, tillgång till och utbyte av information samt driftskompatibel teknik.

Motivering

Se punkterna 38 och 40.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 4

Lägg till en ny punkt 1 h

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 42.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 4

Lägg till en ny punkt 1 i

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Se punkt 41.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 6

Ändra punkt 1

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

1.   Det nationella program som ska utarbetas enligt instrumentet och det som ska utarbetas enligt förordning (EU) nr XXX/2012 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar, ska utformas av medlemsstaterna gemensamt och läggas fram för kommissionen som ett enda nationellt program för fonden, i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr XXX/2012 [den övergripande förordningen].

1.   Det nationella program som ska utarbetas enligt instrumentet och det som ska utarbetas enligt förordning (EU) nr XXX/2012 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar, ska utformas av medlemsstaterna gemensamt och läggas fram för kommissionen som ett enda nationellt program för fonden, i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr XXX/2012 [den övergripande förordningen].

Motivering

Se punkterna 18 och 19.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 14 a

Lägg till en ny punkt

Kommissionens text

ReK:s ändringsrekommendation

 

   

   

Motivering

För stöd till gränsöverskridande polisiära åtgärder har man hittills efter eget val kunnat utnyttja kommissionens program Förebyggande och bekämpande av brott (ISEC) eller mål 3, som finansieras genom Eruf (principen om komplementaritet, se artikel 11 i rådets beslut 2007/125/RIF). Medan åtgärder enligt ISEC finansierats centralt av EU, har stödet enligt mål 3 förvaltats decentraliserat. Genom artikel 14 i förslaget till förordning om fonden för inre säkerhet upphävs rådsbeslutet från 2007 för den kommande budgetperioden. Därmed avskaffas också principen om komplementaritet mellan gemenskapsinstrumenten. Det kommer då inte längre att vara möjligt att välja mellan fonden för inre säkerhet och stöd enligt mål 3. Man bör dock inte avstå från fördelarna med ett flexibelt utnyttjande av olika stödinstrument. Om syftet med avskaffandet av komplementariteten är att undvika dubbelt stöd, kan detta i tillräcklig utsträckning säkerställas i samband med genomförandet av stödet. Vi föreslår därför att principen om komplementaritet och skyddsklausulen i artikel 11.3 i ISEC-beslutet förankras i en ny artikel 14a i förordningen om fonden för inre säkerhet.

Bryssel den 18 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


(1)  CdR 201/2009, punkt 1.

(2)  CdR 201/2009, punkterna 8 och 9.

(3)  CdR 170/2010, punkt 43.

(4)  COM(2011) 752 final.

(5)  Meddelande från kommissionen: Europeisk agenda för integration av tredjelandsmedborgare – COM(2011) 455 final.

(6)  CdR 170/2010, punkterna 41 och 42.

(7)  CdR 201/2009, punkt 92.

(8)  CdR 170/2010, punkt 48.

(9)  CdR 201/2009, punkt 87.

(10)  COM(2012) 85 final.

(11)  CdR 210/2008, punkt 30.

(12)  CdR 201/2009, punkterna 76 och 77.


13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/43


Yttrande från Regionkommittén: ”EU:s finansieringsinstrument inom området för rättvisa och medborgarskap”

2012/C 277/06

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén anser att de program som föreslås utgör viktiga instrument för att stödja genomförandet av EU:s politik på områdena rättvisa, rättigheter och medborgarskap.

Kommittén bedömer att förslagen är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Å ena sidan har de en betydande gränsöverskridande dimension för de berörda insatsområdena och å andra sidan planeras genomförandet inom ramen för det europeiska området för rättvisa och rättigheter, som kräver mekanismer för gränsöverskridande samarbete och möjligheter till arbete i nätverk för berörda yrkesarbetande, mål som normalt sett inte kan uppnås på ett effektivt sätt genom enskilda medlemsstaters åtgärder.

Vi anser att förslagen i den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 kan göra det möjligt att genomföra åtgärder med ett mervärde på europeisk nivå som syftar till att utöka det europeiska rättsliga området och förbättra främjandet och skyddet av människors rättigheter, såsom fastställs i EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Kommittén upprepar sitt åtagande och sin vilja att stödja området med frihet, säkerhet och rättvisa samt att främja EU-medborgarskapet.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att involvera de lokala och regionala myndigheterna i genomförandet av programmen, med särskild hänsyn till utarbetandet och utvecklingen av årliga arbetsprogram.

Kommittén föreslår att en företrädare för Regionkommittén kan delta i det rådgivande förfarandet.

Föredragande

Giuseppe VARACALLI (IT–ALDE), borgmästare i Gerace

Referensdokument

 

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Rättigheter och medborgarskap för perioden 2014–2020

COM(2011) 758 final

 

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Rättsliga frågor för perioden 2014–2020

COM(2011) 759 final

 

Förslag till rådets förordning om inrättande av programmet “Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020

COM(2011) 884 final

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Regionkommittén anser att de program som föreslås utgör viktiga instrument för att stödja genomförandet av EU:s politik på områdena rättvisa, rättigheter och medborgarskap. Det handlar om program som alla syftar till att stödja medlemsstaternas verksamhet för att öka förståelsen för och främja tillämpningen av EU-rätten och EU:s politik i medlemsstaterna, främja det gränsöverskridande samarbetet och förbättra kunskaperna om potentiella problem inom de åtgärdsområden som anges, i syfte att se till att politik och bestämmelser utformas på grundval av konkreta uppgifter. Särskilt programmet “Ett Europa för medborgarna” syftar till att främja utvecklingen av ett EU-medborgarskap.

2.

Kommittén bedömer att förslagen är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Å ena sidan har de en betydande gränsöverskridande dimension för de berörda insatsområdena och å andra sidan planeras genomförandet inom ramen för det europeiska området för rättvisa och rättigheter, som kräver mekanismer för gränsöverskridande samarbete och möjligheter till arbete i nätverk för berörda yrkesarbetande, mål som normalt sett inte kan uppnås på ett effektivt sätt genom enskilda medlemsstaters åtgärder.

3.

ReK anser också att förslagen ligger i linje med proportionalitetsprincipen. Form och innehåll verkar avpassade med avseende på vad som troligtvis krävs för att uppnå de fastställda målen. Den totala finansieringen av de tre programmen tycks tillräcklig för att de ska kunna genomföras effektivt, och den har på ett lämpligt sätt bibehållits i förhållande till de nu pågående programmen för samma åtgärdsområden, och man har uttryckligen fastställt att finansieringen kan ökas om en ny medlemsstat ansluter sig till EU.

4.

Kommittén uppskattar, med avseende på den övergripande förbättringen av bestämmelserna, de konsekvensbedömningar som åtföljer förslagen, som är tillräckligt välgrundade och kompletta. Kommissionen har också i utredningsfasen hört de berörda parterna och låtit resultaten av samråden ingå i konsekvensbedömningarna, liksom motsvarande samråd med de lokala och regionala myndigheterna på olika nivåer.

5.

Vi anser att förslagen i den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 kan göra det möjligt att genomföra åtgärder med ett mervärde på europeisk nivå som syftar till att utöka det europeiska rättsliga området och förbättra främjandet och skyddet av människors rättigheter, såsom fastställs i EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

6.

Vi hoppas att programmen fortsätter att bidra till ett successivt uppnående av en allt bättre förståelse för EU bland medborgarna, framför allt genom att stimulera deras aktiva deltagande, samt genom att avsevärt stärka medvetenheten.

7.

Kommittén hoppas att genomförandefasen i programmen “Rättigheter och medborgarskap” (med hänvisning till det särskilda målet “Bidra till att stärka utövandet av rättigheter som grundar sig på unionsmedborgarskapet”) och “Ett Europa för medborgarna” (med hänvisning till huvudmålet “… förbättra möjligheterna för medborgarengagemang på EU-nivå” och det särskilda målet “Uppmuntra medborgarnas demokratiska delaktighet och engagemang på unionsnivå”) också kan ge möjlighet att utveckla EU-medborgarnas medvetenhet om den möjlighet som de nyligen fick genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet att för kommissionen föreslå lagstiftningsinitiativ på områden där EU har behörighet, med möjlighet för organisationer att främja och stödja initiativen.

8.

Kommittén upprepar sitt åtagande och sin vilja att stödja området med frihet, säkerhet och rättvisa samt att främja EU-medborgarskapet.

9.

Med särskild hänvisning till programmet Rättigheter och Medborgarskap anser ReK att det är nödvändigt att man med avseende på jämställdhetsperspektivet på ett lämpligt och effektivt sätt tillämpar de anvisningar som återfinns i förslaget till förordning, nämligen i skäl 12 om en fortsättning på och en utveckling av de tre föregående programmen, och i synnerhet det särskilda programmet för att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphne III-programmet) samt i avsnitten om “Jämställdhet” och “Antidiskriminering och mångfald” i gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet – Progress, och i artikel 4 b (Särskilda mål), i synnerhet det särskilda målet om förbud mot diskriminering på grund av kön och principen om jämställdhet mellan könen.

10.

ReK välkomnar i princip att de sex operativa programmen för perioden 2007–2013 ersätts med två program och menar att minskningen kan göra förvaltningen av de planerade åtgärderna smidigare och effektivare, och leda till den bättre fokusering som önskas när det handlar om att fördela medel och undvika geografisk obalans, ett mål som kommissionen har fastställt för de nuvarande programmen i finansieringsöversikterna till förslagen.

11.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i möjligaste mån involvera de lokala och regionala myndigheterna i genomförandet av programmen, med särskild hänsyn till utarbetandet och utvecklingen av årliga arbetsprogram.

12.

Eftersom man planerat och bekräftat den mycket lämpliga möjligheten för privata instanser att dra nytta av de planerade åtgärderna, rekommenderar vi kommissionen att sätta upp som mål att så småningom också färdigställa mekanismer för förhandskontroll av framställningarnas kvalitet.

13.

Kommittén konstaterar att problemen i fråga om området med frihet, säkerhet och rättvisa är av särskilt intresse för de lokala och regionala myndigheterna, framför allt med tanke på deras direkta påverkan på unionens medborgare i vardagen och på de lokala och regionala myndigheternas verksamhet samt mot bakgrund av att de lokala och regionala myndigheterna har många av nyckelbefogenheterna i de frågor som är av betydelse för området med frihet, säkerhet och rättvisa.

14.

Vi vill understryka att subsidiaritetsprincipen och närheten till medborgarna för de lokala och regionala myndigheterna innebär en direktkontakt med medborgarnas farhågor och önskemål, och att de lokala institutionerna ofta lyckas finna innovativa och lämpliga lösningar på problemen.

15.

Särskilt med tanke på programmet “Ett Europa för medborgarna” framhåller vi att deltagande i vänortsprojekt mellan städer, en verksamhet som uttryckligen stöds i programmet, på ett positivt sätt har möjliggjort ett värdefullt utbyte av erfarenheter mellan lokalsamhällen i olika regioner, med beprövade framgångsrika initiativ genom vilka de lokala och regionala myndigheterna också har kunnat främja och vägleda medborgarskapet.

16.

Kommittén stöder den möjlighet som fastställs i de tre förslagen till förordning om att alla offentliga organ, inte minst de lokala och regionala myndigheterna, ska få tillgång till programmen. Vi anser i det sammanhanget att ansökningsförfarandena inte får vara alltför betungande, framför allt med tanke på den planerade komplementariteten mellan programmen och den därmed sammanhängande och positiva möjligheten att utnyttja resurser från de olika programmen, förutsatt att finansieringen inte täcker samma kostnader.

17.

Vi bekräftar det stöd som kommittén redan i tidigare yttranden uttalat för de mål som fastställs i programmen och upprepar vårt åtagande att främja och förespråka användningen av dem också i grannländerna genom våra egna samarbetsorgan (arbetsgrupper, gemensamma rådgivande kommittéer, Corleap, Arlem), i enlighet med de relevanta samarbetsavtalen och i samarbete med kommissionen.

18.

Det är av särskild betydelse att man skapar ett verkligt område för frihet, säkerhet och rättvisa för medborgarna i en värld som präglas av allt större rörlighet. I linje med den verksamhet som Regionkommittén sedan länge drivit för ett system för skydd av grundläggande rättigheter på flera nivåer gläder sig kommittén åt de framsteg som gjorts när det gäller att genomföra området för frihet, säkerhet och rättvisa med medborgaren i centrum.

19.

ReK anser alltid att det är nödvändigt att på ett balanserat sätt föra samman frågor om säkerhet och skydd av grundläggande rättigheter och friheter, genom att tillämpa enhetliga instrument inom området för frihet, säkerhet och rättvisa. I det sammanhanget kan man inte underlåta att framhålla att Europa förvisso förfogar över ett stabilt regelverk för att skydda de mänskliga rättigheterna, men att detta i praktiken alltid måste förbättras om man vill säkra det faktiska utövandet av rättigheterna.

20.

Kommittén ser positivt på att de tre programmen som helhet trots skilda mål bidrar till ökad medvetenhet bland allmänheten om den europeiska dimensionen av medborgarskapet, som är ett instrument för deltagande i den europeiska integrationsprocessen och för ökad europeisk demokrati.

21.

Kommittén vill åter framhålla det som påpekades i det yttrande som antogs nyligen om den nya fleråriga budgetramen för perioden efter 2013, nämligen att ReK understryker vikten av att man tillhandahåller tillräckliga resurser för att främja grundläggande rättigheter, demokrati och medborgarnas deltagande i ansträngningarna för att bygga upp ett europeiskt medborgarskap och anser därför att det är av största vikt att man i programmet “Ett Europa för medborgarna” lägger tonvikten vid partnerskap till stöd för det civila samhället på EU-nivå. Vi anser dessutom att EU:s säkerhet är nära kopplad till främjandet av demokrati, goda styrelseformer och rättsstatssystem i tredjeländer och att det åligger EU att främja dessa värden globalt.

22.

Vi påminner också om att ReK nyligen pekade på det lämpliga i att stödja olika former av territoriellt samarbete för att genomföra projekt och åtgärder som syftar till att medborgarskapet ska fungera i praktiken och som kan bidra till att minska administrativa och byråkratiska hinder och bördor, bl.a. genom spridning av olika goda metoder som rör gränsöverskridande tjänster, t.ex. i fråga om hälsovård och flerspråkighet.

23.

Vi skulle se positivt på att de åtgärder som planeras i fråga om dessa grundläggande aspekter prioriteras i de årliga arbetsprogrammen, särskilt med avseende på programmen “Rättigheter och medborgarskap” och “Ett Europa för medborgarna”.

24.

Regionkommittén konstaterar att den kommande sammanslagningen av de föregående sex programmen till två, “Rättsliga frågor” och “Rättigheter och medborgarskap”, samt omarbetningen av programmet “Ett Europa för medborgarna” kan öka flexibiliteten när det gäller att fastställa prioriteringarna under de sju år som programplaneringen omfattar och sänka förvaltningskostnaderna på EU-nivå, minska den byråkratiska bördan för mottagarna och ge projekten en övergripande prägel, vilket kan vara lämpligare och effektivare när dessa är inriktade på olika mål i programmen.

25.

Med särskild hänvisning till frågan om rättvisa vill ReK åter hävda att den politik som utvecklas på området rättsliga och inrikes frågor bör samordnas och integreras med övrig EU-politik, särskilt EU:s utrikespolitik, ekonomiska politik och socialpolitik, eftersom en förbättrad samordning mellan dessa politikområden skulle öka deras sammanlagda effektivitet.

26.

ReK delar åsikten att arbetet med att främja medborgarskapet utgör ett övergripande tema som bör beaktas i EU:s övriga åtgärder. De planerade samverkanseffekterna med instrumentet för stöd inför anslutningen är viktiga för att säkerställa att de blivande EU-medborgarna ska få information om EU-medborgarskapet och få bättre kunskaper om sina rättigheter och skyldigheter.

27.

ReK hoppas därför att man kommer att genomföra konkreta lösningar som gör det möjligt att dra nytta av komplementariteten och samverkanseffekterna mellan de föreslagna programmen och andra unionsinstrument, och vi uppmanar kommissionen att fortlöpande tillhandahålla information om hur genomförandet ska ske för att man ska kunna säkerställa detta.

28.

Kommittén hyser farhågor för de objektivt otillräckliga möjligheterna för de lokala och regionala myndigheterna att delta effektivt i utarbetandet av de årliga arbetsprogrammen och i utvärderingen av åtminstone två av de tre särskilda programmen: Byggandet av ett Europa för medborgarna bör aldrig företas utan att de lokala och regionala myndigheterna deltar konkret i alla skeden, eftersom de är institutionella nivåer som är väsentliga för att säkerställa att beslutsprocesserna får största möjliga demokratiska legitimitet.

29.

Kommittén skulle därför vilja ha garantier för att de lokala och regionala myndigheterna via Regionkommittén formellt kan delta i utformningen av de årliga åtgärdsprogrammen inom ramen för programmen “Rättigheter och medborgarskap” och “Ett Europa för medborgarna”.

30.

Med avseende på kommissionens preliminära utvärdering och efterhandsutvärdering av programmet “Rättigheter och medborgarskap” anser vi att vi kan lämna ett kvalificerat bidrag, vilket även formellt föreskrivs i programmet “Ett Europa för medborgarna”. Vi begär därför att en specifik bestämmelse även införlivas i förslaget till programmet “Rättigheter och medborgarskap”.

31.

Bedömningen av huruvida de specifika målen för programmet “Rättigheter och medborgarskap” verkligen uppnåtts bör ske bl.a. på grundval av insamlade kvalitativa och kvantitativa data beträffande hur dessa rättigheter respekteras, utövas och genomförs, eftersom vi inte anser att uppfattningen inom EU är en lämplig indikator för att mäta resultat. Kommittén påminner i detta sammanhang om det arbete som utförts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska jämställdhetsinstitutet när det gäller utarbetandet av särskilda indikatorer och jämförande studier.

32.

Kommittén delar åsikten att de föreliggande förslagen till program bör kunna spela en viktig roll genom de planerade insatserna för att öka den allmänna medvetenheten och informationsaktiviteterna för EU-medborgarna, särskilt när det gäller full tillgång till information, vilket är en allt viktigare förutsättning för att kunna spela en aktiv roll i den politiska processen. Kommittén har redan framhållit denna princip och uppmanat ledamöterna att sträva efter att se till att tillgången till information verkligen är garanterad i de enskilda medlemsstaterna.

33.

När det gäller programmet “Rättsliga frågor” anser kommittén att den planerade fortsättningen av utbytet av personal i de nationella rättssystemen gradvis kommer att stärka ett ömsesidigt erkännande av rättssystemen och förbättra det ömsesidiga förtroendet inom den bredare ram som det europeiska rättsliga nätverket utgör.

34.

Kommittén stöder därför helt och fullt det specifika förslaget om att finansiera utbildningen för personalen inom de nationella rättssystemen i enlighet med artikel 6 i förslaget till programmet “Rättsliga frågor”, eftersom utbildning och kunskap är centrala faktorer för att skapa ett europeiskt rättsligt område.

35.

Denna aspekt bör särskilt uppmärksammas i syfte att säkra att all personal som arbetar inom rättsväsendet, såväl offentlig- som privatanställda, verkligen kan delta.

36.

Utbildning som finansieras inom ramen för programmet “Rättigheter och medborgarskap” bör omfatta undervisning om EU-medborgarskap för personer som har för avsikt att bli medborgare i en medlemsstat, samt för barn i skolåldern. Kommittén ställer sig positiv till och stöder principen om att främja ett aktivt medborgarskap bland ungdomar med hjälp av utbildning.

37.

Kommittén stöder det finansiella stödet för att utveckla de utbildningsmoduler online som anges i förslaget till program, i linje med Regionkommitténs uppmaning att främja undervisning i unionsmedborgarskap via media och IKT.

38.

Även programmen “Rättsliga frågor” och “Rättigheter och medborgarskap” är lämpliga instrument för att stärka de lokala och regionala myndigheternas stora potential i samband med gränsöverskridande samarbete i frågor med anknytning till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

39.

Kommittén stöder i princip den mer resultatorienterade strategi som kommissionen valt för de tre programmen, och som i första hand är fokuserad på användningen av indikatorer för att mäta om programmens mål uppnåtts. Vi vill emellertid framhålla att endast programmet “Ett Europa för medborgarna” innehåller en fullständig förteckning över indikatorer, medan till exempel programmet “Rättsliga frågor” endast anger en enda indikator för varje mål och hänvisar till en rad andra, ospecificerade indikatorer. Därför föreslår vi en utförligare, samlad förteckning, som gärna får omfatta kvalitativa parametrar utöver de kvantitativa.

40.

Förslaget till programmet “Ett Europa för medborgarna” ger möjlighet till större flexibilitet än det nu gällande programmet, och därför har medlen inte i förväg fördelats på enskilda insatser i det nya programmet.

41.

Vänortssamarbete bör, förutom fortsatt stöd från programmet, tilldelas en på förhand fastställd andel av medlen, som enligt det nuvarande programmet utgör nästan en tredjedel av den totala budgeten och som bör kunna bevaras på denna nivå.

42.

Kommittén begär följaktligen att en lämplig del av den totala budgeten för programmet “Ett Europa för medborgarna” öronmärks för vänortssamarbete, särskilt med hänsyn till att vänskapsorter spelar en erkänt viktig roll när det gäller att skapa starka, varaktiga kontakter mellan medborgarna, inklusive tredjelandsmedborgare.

43.

Eftersom Europaparlamentet och rådet nyligen infört det europeiska kulturarvsmärket som ett sätt att framhäva medlemsstaternas gemensamma kulturarv och samtidigt ta hänsyn till nationella och regionala skillnader bör även programmet “Ett Europa för medborgarna” i syfte att uppfylla de fastställda målen kunna utnyttja potentialen hos de platser som kommer att erhålla detta nya märke, på samma sätt som de europeiska kulturhuvudstäderna främjar den europeiska identiteten och unionsmedborgarskapet.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

RÄTTIGHETER OCH MEDBORGARSKAP – COM(2011) 758 final

Ändringsrekommendation 1

Artikel 4.2

Särskilda mål

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

2.   Indikatorer för att mäta i vilken mån målen i punkt 1 har uppnåtts ska bland andra vara uppfattningen inom EU av hur dessa rättigheter respekteras, utövas och genomförs samt antalet klagomål.

2.   Indikatorer för att mäta i vilken mån målen i punkt 1 har uppnåtts ska bland andra vara hur dessa rättigheter respekteras, utövas och genomförs samt antalet klagomål.

Motivering

I syfte att på ett effektivt sätt mäta om programmets specifika mål uppnås är det mer konkret att hänvisa till insamling av kvalitativa och kvantitativa data, eftersom “uppfattning” ger ett stort tolkningsutrymme och därför inte tydligt visar om målen uppnåtts.

RÄTTIGHETER OCH MEDBORGARSKAP – COM(2011) 758 final

Ändringsrekommendation 2

Artikel 9.1

Kommittéförfarande

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Motivering

Utöver den kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna som bistår kommissionen är det nödvändigt att också en företrädare för Regionkommittén deltar i antagandet av det årliga arbetsprogrammet, som ligger till grund för genomförandet av hela programmet.

Eftersom det handlar om genomförandet av program som de lokala och regionala myndigheterna är djupt involverade i, kommer det faktum att de deltar i utarbetandet av de årliga arbetsprogrammen via den EU-institution (Regionkommittén) som företräder dem att innebära att programmen kan utformas från grunden, i enlighet med de krav EU-medborgarna framfört.

Dessutom sker Regionkommitténs deltagande i det årliga utarbetandet av programmen i överensstämmelse med kommitténs behörighet att avge detta yttrande, inom ramen för lagstiftningsförfarandet för Europaparlamentets och rådets antagande av förordningen.

RÄTTIGHETER OCH MEDBORGARSKAP – COM(2011) 758 final

Ändringsrekommendation 3

Artikel 12.2

Övervakning och utvärdering

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

2.   Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet överlämna följande:

a)

En preliminär utvärderingsrapport, senast vid halvårsskiftet 2018.

b)

En efterhandsutvärdering.

2.   Kommissionen ska till Europaparlamentet rådet överlämna följande:

a)

En preliminär utvärderingsrapport, senast vid halvårsskiftet 2018.

b)

En efterhandsutvärdering.

Motivering

Det är viktigt att övervakningen och utvärderingen av programmen “Rättigheter och medborgarskap” och “Ett Europa för medborgarna” valideras. När det gäller det sistnämnda programmet anges det uttryckligen i artikel 14.3 (Övervakning och utvärdering) i kommissionens förslag att kommissionen ska överlämna en preliminär utvärderingsrapport och en efterhandsutvärdering, inte enbart till Europaparlamentet och rådet, utan även till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Följaktligen finns det inte några giltiga skäl till att bibehålla bestämmelsen i artikel 12.2 i förslaget till programmet “Rättigheter och medborgarskap”, där Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén inte anges som mottagare av de båda rapporterna. Genom ändringsrekommendationen säkras att dessa båda organ anges som mottagare.

RÄTTSLIGA FRÅGOR – COM(2011) 759 final

Ändringsrekommendation 1

Artikel 7

Deltagande

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

1.   Programmet ska vara öppet för alla offentliga och/eller privata organisationer och enheter som är lagligt etablerade i

a)

medlemsstater,

b)

Eftaländer som är parter i EES-avtalet, i enlighet med villkoren i EES-avtalet,

c)

anslutningsländer, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och villkor som anges i ramavtalet med dem om deras deltagande i unionsprogram,

d)

Danmark, på grundval av ett internationellt avtal.

2.   Offentliga och/eller privata organisationer och enheter som är lagligt etablerade i andra tredjeländer, särskilt sådana som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, får associeras till åtgärder inom programmet om detta skulle främja syftet med dessa åtgärder.

1.   Programmet ska vara öppet för alla offentliga och/eller privata organisationer som är lagligt etablerade i

a)

medlemsstater,

b)

Eftaländer som är parter i EES-avtalet, i enlighet med villkoren i EES-avtalet,

c)

anslutningsländer, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och villkor som anges i ramavtalet med dem om deras deltagande i unionsprogram,

d)

Danmark, på grundval av ett internationellt avtal.

2.   Offentliga och/eller privata organisationer som är lagligt etablerade i andra tredjeländer, särskilt sådana som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, får associeras till åtgärder inom programmet om detta skulle främja syftet med dessa åtgärder.

Motivering

I punkterna 1 och 2 uppräknas programmets möjliga stödmottagare, bland annat enheter som inte preciseras närmare. Eftersom båda punkterna hänvisar till offentliga och/eller privata organisationer är tillägget “enheter” överflödigt och bör strykas.

ETT EUROPA FÖR MEDBORGARNA – COM(2011) 884 final

Ändringsrekommendation 1

Artikel 9.1

Kommittéförfarande

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Motivering

Utöver den kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna som bistår kommissionen är det nödvändigt att också en företrädare för Regionkommittén deltar i antagandet av det årliga arbetsprogrammet, som ligger till grund för genomförandet av hela programmet.

Eftersom det handlar om genomförandet av program som de lokala och regionala myndigheterna är djupt involverade i, kommer det faktum att de deltar i utarbetandet av de årliga arbetsprogrammen via den EU-institution (Regionkommittén) som företräder dem att innebära att programmen kan utformas från grunden, i enlighet med de krav EU-medborgarna framfört.

Bryssel den 18 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/51


Yttrande från Regionkommittén: ”En mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser”

2012/C 277/07

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén välkomnar kommissionens strävan efter att rationalisera och förenkla övervaknings- och rapporteringskraven beträffande växthusgasutsläpp, men föreslår ändringar i kommissionens förslag för att skapa ett geografiskt/regionalt sammanhang för växthusgasutsläpp samt prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp.

ReK anser att alla data/metoder som används ska vara offentligt tillgängliga och inte privatägda, transparenta och därför reproducerbara samt fastställda av ett organ som Europeiska miljöbyrån för att undvika problem med överlappningar och för att underlätta det politiska arbetet inom ramen för ett flernivåstyre.

Kommittén anser att den geografiska inverkan på utsläppen bör ha en avgörande betydelse för kommissionens bredare strategier, program, anslagstilldelning och projekt.

ReK vill fästa kommissionens uppmärksamhet på borgmästaravtalet, ClimAct Regions, carbonn och EUCO2 80/50 som exempel på det utmärkta arbete som genomförs på regional nivå för att minska koldioxidutsläppen.

Kommittén rekommenderar en harmonisering av medlemsstaternas prognoser för att skapa en uppsättning sammanhängande prognoser, inklusive rapportering om användningen av förnybar energi och om energieffektivitet.

ReK upprepar sin begäran från COP 17 i Durban och tidigare UNFCCC-konferenser om att lokala och regionala åtgärder för att begränsa effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem ska erkännas.

Föredragande

Neil SWANNICK (UK–PSE), ledamot i Manchester City Council

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen

COM(2011) 789 final

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.   Inledning

1.1   Förslaget till förordning (nedan kallat ”förslaget”) ”om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen” har huvudsakligen tagits fram som en följd av Cancúnavtalet och delvis som en konsekvens av beslut nr 406/2009/EG och direktiv 2009/29/EG. Den rättsliga grunden för förslaget är artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan kallat ”fördraget”.

1.2   En kombination av ”beslut 406/2009/EG, direktiv 2009/29/EG och fördraget”, nedan kallad ”den regionala ramen” innebär ett större krav på regional medverkan i åtgärder för att begränsa klimatförändringarna än vad förslaget i sin nuvarande form medger. ReK föreslår ändringar i förslaget för att skapa ett geografiskt/regionalt sammanhang för

växthusgasutsläpp,

prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp,

och för att alla data/metoder som används ska vara

offentligt tillgängliga och inte privatägda,

transparenta och därför reproducerbara,

fastställda av ett organ som exempelvis Europeiska miljöbyrån för att undvika problem med överlappningar,

för att underlätta det politiska arbetet inom ramen för ett flernivåstyre.

ReK anser att prognoserna och utvecklingsplanerna med låga koldioxidutsläpp bör ta hänsyn till ”konsumtionsutsläpp”, dvs. utsläpp som kommer från importerade varor och tjänster. Dessutom bör man i dessa prognoser och planer beakta alla eventuella oavsiktliga eller avsiktliga konsekvenser av politiken som innebär att utsläpp ”exporteras” utanför medlemsstaten. Fenomenet kallas ofta ”koldioxidläckage”, och ett bra exempel på detta är när tung industri flyttas till länder utanför Europa. Koldioxidläckage bör tas med i prognoserna och utvecklingsplanerna, och de åtgärder som vidtas för att undvika fenomenet bör klart och tydligt anges. Detta är viktigt för att fastställa EU:s verkliga roll i arbetet med att minska växthusgasutsläppen globalt.

Dessutom bör den geografiska inverkan på utsläppen ha en avgörande betydelse för kommissionens bredare strategier, program, anslagstilldelning och projekt.

ReK upprepar sin begäran från COP 17 i Durban och tidigare UNFCCC-konferenser (Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar) om att lokala och regionala åtgärder för att begränsa effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem ska erkännas.

1.3   Eftersom målen i den föreslagna förordningen, inom ramen för åtagandena i ramkonventionen, inte i tillräcklig omfattning kan uppfyllas av medlemsstaterna och därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på EU-nivå, instämmer Regionkommittén med kommissionen om att EU bör kunna anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. Vi delar även åsikten att förordningen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål i enlighet med den proportionalitetsprincip som fastställs i samma artikel.

2.   Allmänna kommentarer

2.1   ReK välkomnar följande:

Förslaget och det samråd med berörda parter och den konsekvensanalys som föregick detta.

Inkluderingen av prognoser och begränsande åtgärder som presenteras utöver inventeringsdata.

Åtagandet att harmonisera övervakningen och rapporteringen på internationell nivå och EU-nivå och underlätta införandet av övervaknings- och rapporteringsmekanismen. Kommittén förväntar sig emellertid att kommissionen utnyttjar åtaganden inom den regionala ramen för att utvidga förslaget.

Strävan efter att rationalisera och förenkla övervaknings- och rapporteringskraven i förslaget.

Överensstämmelse mellan uppskattningarna av utsläppen av växthusgaser och lokala luftföroreningar.

EU:s clearinghouse-mekanism, som ReK hoppas kommer att bli ett användbart verktyg för beslutsfattare på nationell, regional och lokal nivå inom ramen för klimatpolitiken.

Utvidgningen till att beakta andra konsekvenser av luftfarten för den globala uppvärmningen.

2.2   Finansiella aspekter

Genomförandet av klimatpolitiken leder ofta till en konkurrens om anslagen mellan åtgärder för begränsning respektive anpassning. Kommittén är därför oroad över följande:

I förslaget anger kommissionen uttryckligen att anpassningsåtgärder är en lokal fråga, utan att också uttryckligen hänvisa till begränsningsåtgärder som en lokal fråga, vilket på lång sikt kan minska effektiviteten i begränsningsstrategierna.

Det saknas en vägledning om den egentliga utvidgning av tillämpningsområdet som förslaget innebär i medlemsstaterna. Detta behövs för att undvika överdrivet höga kostnader för de experter som i slutändan kommer att genomföra många av dessa ändringar i förslaget.

Regionerna har inte tilldelats minst 30 % av intäkterna som genererats genom auktionering av utsläppsrätter. Detta krävs för att bidra till Europa 2020-strategins mål om förnybar energi och energieffektivitet.

Den administrativa, tekniska och finansiella bördan av ytterligare övervaknings- och rapporteringskrav kommer sannolikt att utökas till regionerna, och dessa bör därför vara proportionerliga.

En strävan efter marginella gradvisa förbättringar av data bör undvikas om det hindrar genomförandet av strategierna för begränsning och anpassning.

2.3   Utsläppsinventering och utsläppsdata

En utsläppsinventering ger en bild av det tidigare eller det aktuella utsläppsläget. Syftet är att informera berörda parter om den aktuella situationen vad gäller politiken för att begränsa effekterna av utsläppen. Därför

kommer en inventering att bli mycket mer användbar om man innefattar prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp på kort, medellång och lång sikt,

är de utsläppsdata som förslaget kommer att resultera i centrala för förståelsen av EU:s, medlemsstaternas och regionernas strategiska inriktning, prioriteringar och resultat,

bör emellertid dessa data presenteras tillsammans med de centrala data om ekonomiska och sociala resultat som beslutsfattare regelbundet använder, för att maximera användningen.

Europeiska miljöbyrån (EEA) spelar en viktig roll i utvecklingen och tillämpningen av konsekventa metoder och bistår medlemsstaterna med stöd vid framtagandet av inventeringar.

EU:s centrala statistik- och dataavdelning bör ha det direkta ansvaret för utsläppsdata och kvaliteten på dessa uppgifter. Detta bör omfatta en robust, öppen och ansvarsfull central process för att kontrollera riktigheten/säkerheten i nationellt framtagna data, prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp.

Samtliga medlemsstater ska lägga fram följande uppgifter om samlade totala utsläpp sedan 1990:

De utsläpp som uppstått i medlemsstaten (källor).

De utsläpp som kompenserats genom förändrad markanvändning.

De utsläpp som kompenserats i enlighet med artikel 5 i beslut 406/2009/EG.

Dessa uppgifter är mycket viktiga som ett komplement till det absoluta målet på 20 % för att hålla den globala uppvärmningen under 2 °C.

2.4   Genomförande av politiken

ReK efterlyser ett klart definierat, kvantifierat, geografiskt/regionalt element i prognoserna och utvecklingsplanerna, eftersom

den geografiska dimensionen möjliggör en bättre övervakning av framsteg och dokumentation än allmänna presentationer på nationell nivå,

regionerna står medborgarna närmare än medlemsstaterna, vilket ger dem möjlighet att förmedla information om klimatfrågor till allmänheten, vilket är ett av målen med övervaknings- och rapporteringsmekanismen.

Regionala myndigheter utgör en viktig källa till sakkunskap och har presenterat sitt arbete vid UNFCCC-konferenser. De bör redan från början involveras i utformningen av åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar så att man kan dra största möjliga nytta av deras sakkunskap och erfarenheter av att hantera konsekvenser av, och orsaker till, klimatförändringar, som drabbar den lokala nivån hårdast.

ReK vill fästa kommissionens uppmärksamhet på borgmästaravtalet, ClimAct Regions, carbonn, ICLEI och EUCO2 80/50 som exempel på det utmärkta arbete som genomförs på regional nivå för att minska koldioxidutsläppen.

Detta ligger i linje med den regionala ramen.

Det sänder en tydlig politisk signal i denna riktning.

Det bör stå klart att effekterna av den nationella politiken vad gäller utsläppsminskningar kommer att variera mellan regionerna inom en och samma medlemsstat.

Åtgärder måste vidtas närmare utsläppskällan så att det är större sannolikhet att data som kan användas lokalt utnyttjas.

Mot bakgrund av artiklarna 191 och 192 i fördraget skulle detta vara lämpligt.

Regioner kommer att bidra med olika utsläppsminskningsnivåer beroende på sina ekonomiska förutsättningar och sin infrastruktur. Dessa utsläppsminskningsnivåer kommer att variera mellan regioner både inom medlemsstaterna och på europeisk nivå.

Trots att dessa myndigheter medverkar i genomförandet av politiken rådfrågas de inte konsekvent av medlemsstaterna i klimatrelaterade frågor.

Arbetet med att begränsa klimatförändringarna är ingen uppifrån-och-ned-process.

Utöver detta bör man erkänna det tekniska och finansiella stöd som de regionala myndigheterna erbjuder utvecklingsländerna inom ramen för decentraliserade utvecklingsprogram.

2.5   Anpassning

I dagsläget är anpassningsstrategier inte obligatoriska och att införa rapporteringskrav på anpassningsområdet (artikel 16) kan tyckas motsägelsefullt – detta betyder naturligtvis inte att sådana krav inte bör införas.

ReK upprepar sin begäran om att en företrädare för lokala och regionala myndigheter ska ingå i organ som exempelvis den nya anpassningskommittén. Kommittén hänvisar till Mexico City-pakten från 2010 och anpassningsstadgan som undertecknades i Durban i december 2011.

2.6   Utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp och prognoser: öppenhet och äganderätt till data

Nationella, regionala och lokala myndigheter behöver verktyg, åtgärder, instruktioner och riktlinjer från Europeiska kommissionen och EEA för att

ta fram prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp,

upprätta övervakningsmekanismer,

säkra kostnadseffektiv tillgång till aktuell data,

undvika kommersialisering och okontrollerad spridning av data och insamlingsverktyg,

säkerställa överensstämmelse mellan prognoser och utvecklingsplaner,

förbättra uppgifternas kvalitet och tillförlitlighet och förtroendet för dessa,

uppfylla skyldigheterna inom ramen för Kyotoprotokollet, Cancúnöverenskommelserna och Durbanplattformen för förstärkta insatser.

ReK uppmanar EEA att utöver nationella inventeringar och statistik över begränsningsåtgärder ta fram harmoniserade och transparenta lokala och regionala data. Dessa ska finnas tillgängliga på internet, och sökresultaten ska kunna filtreras efter medlemsstat, region eller kommun utifrån enskilda sektorer, för att möjliggöra jämförande analyser, normalisering och kontroll mot socioekonomiska data.

2.7   Utsläpp från luft- och sjöfart

Hänvisningarna till rapporteringen av utsläpp från den civila luftfarten och från sjöfarten är otydliga på grund av följande:

Enligt ReK:s uppfattning föreligger ett missförstånd vad gäller kategorin ”1.A.3.A civil luftfart”. Avsikten är att betrakta utsläppen från privata (snarare än kommersiella) luftfartyg som noll-utsläpp, d.v.s. huvudsakligen utsläpp från lätta flygplan och helikoptrar som i första hand utnyttjar små privata flygfält. Detta bör framgå tydligare.

Det finns ingen metod för utsläpp från sjöfart för fartyg som använder europeiska hamnar. Det bör därför i förslaget uttryckligen nämnas att kommissionen väntar på att lagstiftningen ska bli klar innan en metod tas fram.

3.   Slutsatser

Regionkommittén är bekymrad över att förslaget saknar ett regionalt fokus. Kommittén anser att denna försummelse kommer att hindra genomförandet av politiken för att begränsa klimatförändringarna. ReK menar att förslaget kommer att innebära ett framsteg om man inför ett uttryckligt regionalt fokus. Kommittén välkomnar inriktningen på prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Artikel 1 – Syfte

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(e)

rapportering av utsläpp av CO2 från sjötransporter,

(e)

,

(f)

övervakning och rapportering av användningen av intäkter som genereras genom auktionering av utsläppsrätter enligt artikel 3d.1, 2 eller 10.1 i direktiv 2003/87/EG, enligt artiklarna 3d.4 och 10.3 av det direktivet,

(f)

övervakning och rapportering av användningen av intäkter som genereras genom auktionering av utsläppsrätter enligt artikel 3d.1, 2 eller 10.1 i direktiv 2003/87/EG, enligt artiklarna 3d.4 och 10.3 av det direktivet,

(g)

övervakning av och rapportering om åtgärder som vidtas av medlemsstater för att anpassa sig till klimatförändringens oundvikliga konsekvenser,

(g)

övervakning av och rapportering om åtgärder som vidtas av medlemsstater för att anpassa sig till klimatförändringens oundvikliga konsekvenser,

(h)

utvärdering av framstegen som görs av medlemsstaterna mot att uppfylla sina förpliktelser enligt beslut nr 406/2009/EG,

(h)

utvärdering av framstegen som görs av medlemsstaterna mot att uppfylla sina förpliktelser enligt beslut nr 406/2009/EG,

(i)

insamling av information och uppgifter som är nödvändig för att stödja utformning och bedömning av unionens framtida klimatförändringspolitik.

(i)

insamling av information och uppgifter som är nödvändig för att stödja utformning och bedömning av unionens framtida klimatförändringspolitik.

Motivering

Eftersom det i dagsläget saknas en mekanism för rapportering av utsläpp från sjöfarten förutsätter kommittén att en sådan mekanism kommer att införas om detta krävs i den nya lagstiftningen.

Eftersom förslagen huvudsakligen kommer att genomföras på lokal/regional nivå bör förslaget mer specifikt hänvisa till detta.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 2 – Tillämpningsområde

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

 

Motivering

Den regionala nivån bör uttryckligen nämnas för såväl anpassning som begränsning.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 3 – Definitioner

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(13)   nationellt system för politiska strategier och åtgärder och prognoser: ett system av institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang som upprättats inom en medlemsstat för att rapportera politiska strategier och åtgärder och för att ta fram och rapportera prognoser för utsläpp av antropogena växthusgaser från källor och minskningar genom upptag i sänkor enligt kraven i artikel 13 i denna förordning,

(13)   nationellt system för politiska strategier och åtgärder och prognoser: ett system av institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang som upprättats inom en medlemsstat för att rapportera politiska strategier och åtgärder och för att ta fram och rapportera prognoser för utsläpp av antropogena växthusgaser från källor och minskningar genom upptag i sänkor enligt kraven i artikel 13 i denna förordning,

Motivering

Det krävs överensstämmelse mellan hur politiska strategier, åtgärder och prognoser betraktas i de olika medlemsstaterna.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 4 – Utvecklingsstrategier med låga koldioxidutsläpp

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2.   Medlemsstaterna ska inkomma med sin utvecklingsstrategi för låga koldioxidutsläpp till kommissionen ett år efter att denna förordning trätt i kraft eller i enlighet med den tidtabell som man kommit överens om internationellt i samband med ramkonventionsprocessen.

2.   Medlemsstaterna ska inkomma med sin utvecklingsstrategi för låga koldioxidutsläpp till kommissionen ett år efter att denna förordning trätt i kraft eller i enlighet med den tidtabell som man kommit överens om internationellt i samband med ramkonventionsprocessen.

3.   Kommissionen och medlemsstaterna ska göra sina motsvarande utvecklingsstrategier för låga koldioxidutsläpp offentligt tillgängliga för allmänheten och alla uppdateringar därav.

3.   Kommissionen och medlemsstaterna ska göra sina motsvarande utvecklingsstrategier för låga koldioxidutsläpp offentligt tillgängliga för allmänheten och alla uppdateringar .

Motivering

Den geografiska aspekten måste ingå i dessa strategier för att visa att de baseras på tillräcklig eftertanke och förståelse. Detta beror delvis på att de annars kommer att bli svåra att genomföra ”på fältet”.

För att möjliggöra en politisk analys och skapa öppenhet är det helt avgörande att det framgår hur dessa prognoser/utvecklingsstrategier med låga koldioxidutsläpp har tagits fram.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 5 – Nationella inventeringssystem

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.   Medlemsstaterna ska upprätta, bedriva och kontinuerligt försöka förbättra nationella inventeringssystem för att uppskatta antropogena utsläpp från källor och minskningar genom upptag i sänkor av växthusgaser som räknas upp i bilaga I till denna förordning och säkerställa tidsenlighet, öppenhet, tillförlitlighet, överensstämmelse och jämförbarhet för att deras växthusgasinventeringar är uttömmande.

1.   Medlemsstaterna ska upprätta, bedriva och kontinuerligt försöka förbättra nationella inventeringssystem för att uppskatta antropogena utsläpp från källor och minskningar genom upptag i sänkor av växthusgaser som räknas upp i bilaga I till denna förordning och säkerställa tidsenlighet, öppenhet, tillförlitlighet, överensstämmelse och jämförbarhet för att deras växthusgasinventeringar är uttömmande.

2.   Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga inventeringsmyndigheter får tillgång till och att deras nationella inventeringssystem ger förutsättningarna för att deras behöriga myndigheter får tillgång till

2.   Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga inventeringsmyndigheter får tillgång till och att deras nationella inventeringssystem ger förutsättningarna för att deras behöriga myndigheter får tillgång till

(a)

uppgifter om och metoder som rapporteras för verksamhet och anläggningar enligt direktiv 2003/87/EG i syfte att bereda nationella växthusgasinventeringar för att säkerställa överensstämmelse mellan de rapporterade utsläppen av växthusgaser enligt unionens system för handel med utsläppsrätter och de nationella växthusgasinventeringarna,

(a)

uppgifter om och metoder som rapporteras för verksamhet och anläggningar enligt direktiv 2003/87/EG i syfte att bereda nationella växthusgasinventeringar för att säkerställa överensstämmelse mellan de rapporterade utsläppen av växthusgaser enligt unionens system för handel med utsläppsrätter och de nationella växthusgasinventeringarna,

(b)

uppgifter som samlas in via rapporteringssystemen om fluorerade gaser i de olika sektorerna, som upprättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för att ta fram nationella växthusgasinventeringar,

(b)

uppgifter som samlas in via rapporteringssystemen om fluorerade gaser i de olika sektorerna, som upprättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för att ta fram nationella växthusgasinventeringar,

(c)

utsläpp, underliggande uppgifter och metodik som rapporterats av anläggningar enligt förordning (EG) nr 166/2006 för att ta fram nationella växthusgasinventeringar,

(c)

utsläpp, underliggande uppgifter och metodik som rapporterats av anläggningar enligt förordning (EG) nr 166/2006 för att ta fram nationella växthusgasinventeringar,

(d)

uppgifter som rapporterats enligt förordning (EG) nr 1099/2008.

(d)

uppgifter som rapporterats enligt förordning (EG) nr 1099/2008.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga inventeringsmyndigheter och deras nationella inventeringssystem ger förutsättningarna för att deras behöriga inventeringsmyndigheter

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga inventeringsmyndigheter och deras nationella inventeringssystem ger förutsättningarna för att deras behöriga inventeringsmyndigheter

(a)

använder sig av rapporteringssystem som upprättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för att förbättra uppskattningen av fluorerade gaser i växthusgasinventeringarna,

(a)

använder sig av rapporteringssystem som upprättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för att förbättra uppskattningen av fluorerade gaser i växthusgasinventeringarna,

(b)

kan genomföra de årliga konsekvenskontrollerna som hänvisas till i leden l och m i artikel 7.1 i denna förordning,

(b)

kan genomföra de årliga konsekvenskontrollerna som hänvisas till i leden l och m i artikel 7.1 i denna förordning,

 

   

Motivering

Kännedomen om informationskällor, modeller, metodologiska tillvägagångssätt, beräkningar, antaganden etc. är nära kopplad till möjligheten att fastställa och utforma lämpliga åtgärder med syftet att minska utsläpp samt att se resultatet av dessa åtgärder i växthusgasinventeringarna. Vissa utsläppskällor i de diffusa sektorerna, liksom vissa sänkor, ligger inom de regionala myndigheternas behörighetsområde. Därför anser vi att det är lämpligt att dessa regionala myndigheter känner till och deltar i det nationella inventeringssystemet så att de kan bidra till att förbättra och anpassa såväl de nationella växthusgasinventeringarna som de begränsningspolitiska strategier som föreslås på regional nivå.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 6 – Unionens inventeringssystem

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(c)

en årlig expertgranskning av medlemsstaternas växthusgasinventeringar.

(c)

en årlig expertgranskning av medlemsstaternas växthusgasinventeringar

 

Motivering

Medlemsstaternas inventeringar bör genomgå en oberoende granskning av en icke-kommersiell behörig myndighet som inte har medverkat i utformningen av den nationella inventeringen för året i fråga. Helst bör detta vara ett organ inom EEA. Kommissionen bör också erkänna att dess egna strategier och program påverkar utsläppen, så att det kan fastställas om dessa har en positiv eller en negativ effekt.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 7 – Växthusgasinventeringar

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(a)

Deras antropogena utsläpp av växthusgaser som räknas upp i bilaga I till denna förordning och de antropogena utsläppen av växthusgaser som det hänvisas till i artikel 2.1 i beslut nr 406/2009/EG för år X-2, utan förfång för rapporteringen av växthusgaser som räknas upp i bilaga I till denna förordning ska utsläppen av koldioxid (CO2) från IPCC-källor i kategorin ”1.A.3.A civil luftfart” anses vara lika med noll enligt artiklarna 3 och 7.1 i beslut nr 406(2009/EG.

(a)

Deras antropogena utsläpp av växthusgaser som räknas upp i bilaga I till denna förordning och de antropogena utsläppen av växthusgaser som det hänvisas till i artikel 2.1 i beslut nr 406/2009/EG för år X-2, utan förfång för rapporteringen av växthusgaser som räknas upp i bilaga I till denna förordning ska utsläppen av koldioxid (CO2) från IPCC-källor i kategorin ”1.A.3.A civil luftfart” anses vara lika med noll enligt artiklarna 3 och 7.1 i beslut nr 406(2009/EG.

Motivering

I kategori 1.A.3.A behandlas utsläpp från luftfartyg som lyfter och landar samt flyger över en medlemsstat. Att inkludera utsläpp från lätta flygplan som lyfter från privata flygfält kan på kan på kort sikt innebära en administrativ börda. Bränslet som används i lätta flygplan kommer sannolikt att betraktas som utsläpp från bunkerbränsle om flygplanen har använt en kommersiell flygplats (vilket skapar en inkonsekvent rapportering).

Ändringsrekommendation 8

Artikel 13 – Nationella system för politiska strategier, åtgärder och prognoser

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2.   De ska syfta till informationens punktlighet, öppenhet, tillförlitlighet, överensstämmelse, jämförbarhet och fullständighet som rapporteras om politiska strategier och åtgärder och prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, som hänvisas till i artiklarna 14 och 15 i denna förordning, inbegripande användningen och tillämpningen av uppgifter, metoder och modeller, och genomförandet av aktiviteter för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll och känslighetsanalys.

2.   De ska punktlighet, öppenhet, tillförlitlighet, överensstämmelse, jämförbarhet och fullständighet som rapporteras om politiska strategier och åtgärder och prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, som hänvisas till i artiklarna 14 och 15 i denna förordning, inbegripande användningen och tillämpningen av uppgifter, metoder och modeller, och genomförandet av aktiviteter för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll och känslighetsanalys.

Motivering

Det bör finnas en möjlighet att jämföra prognoser och utvecklingsplaner för låga koldioxidutsläpp mellan medlemsstaterna. Det bör också vara möjligt att jämföra påverkan på utsläppen inom olika sektorer i olika områden i Europa. Uppgifterna bör därför vara tillgängliga för att möjliggöra ytterligare analyser och skapa förtroende för strategierna.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 14 – Rapportering av politiska strategier och åtgärder

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.   …

1.   …

(c)

information om nationella politiska strategier och åtgärder, och om genomförandet av unionens politiska strategier och åtgärder som begränsar eller minskar utsläppen av växthusgaser från källor eller ökar upptaget i sänkor, uppdelade på sektorer och växthusgaser som det hänvisas till i bilaga I till denna förordning. Denna information ska korshänvisa till tillämpliga nationella eller unionens politiska strategier, särskilt de om luftkvalitet och ska inbegripa

(c)

information om nationella politiska strategier och åtgärder, och om genomförandet av unionens politiska strategier och åtgärder som begränsar eller minskar utsläppen av växthusgaser från källor eller ökar upptaget i sänkor, uppdelade på sektorer och växthusgaser som det hänvisas till i bilaga I till denna förordning. Denna information ska korshänvisa till tillämpliga nationella eller unionens politiska strategier, särskilt de om luftkvalitet och ska inbegripa

2.   Medlemsstaterna ska för allmänheten offentliggöra, i elektronisk form, alla bedömningar av kostnaderna för och effekterna av nationella politiska strategier och åtgärder, och all information om genomförandet av unionens politiska strategier och åtgärder som begränsar eller minskar utsläppen av växthusgaser från källor eller ökar upptagen i sänkor tillsammans med alla tekniska rapporter som underbygger dessa bedömningar. Dessa bör inbegripa beskrivningar av de modeller och metodologiska tillvägagångssätt som använts, definitioner och underliggande antaganden.

2.   Medlemsstaterna ska för allmänheten offentliggöra, i elektronisk form, alla bedömningar av kostnaderna för och effekterna av nationella politiska strategier och åtgärder, och all information om genomförandet av unionens politiska strategier och åtgärder som begränsar eller minskar utsläppen av växthusgaser från källor eller ökar upptagen i sänkor tillsammans med alla tekniska rapporter som underbygger dessa bedömningar. Dessa bör inbegripa beskrivningar av de modeller och metodologiska tillvägagångssätt som använts, definitioner och underliggande antaganden .

Motivering

Det regionala sammanhanget måste uttryckligen framgå.

Både beräkningarna och de kvalitativa förklaringarna behövs.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 15 – Rapportering av prognoser

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1.   Medlemsstaterna ska senast den 15 mars varje år (”år X”) till kommissionen rapportera nationella prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, organiserade efter gas och sektor.

1.   Medlemsstaterna ska senast den 15 mars varje år (”år X”) till kommissionen rapportera nationella prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, organiserade efter gas och sektor .

Motivering

Det regionala sammanhanget måste uttryckligen framgå.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 25 – Europeiska miljöbyråns roll

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(d)

att genomföra den årliga expertgranskningen,

(d)

att genomföra den årliga expertgranskningen,

(h)

att förbereda uppskattningar för data om beräkningar som inte har rapporterats av medlemsstaterna,

(h)

att förbereda uppskattningar för data beräkningar som inte har rapporterats av medlemsstaterna,

(j)

att sprida information som har insamlats under denna förordning, inbegripet att upprätthålla och uppdatera en databas om medlemsstaternas begränsningspolitik och -åtgärder, och en clearingcentral för inverkan, sårbarheter och anpassning till klimatförändring.

(j)

att sprida information som har insamlats under denna förordning, inbegripet att upprätthålla och uppdatera en databas om medlemsstaternas begränsningspolitik och -åtgärder, och en clearingcentral för inverkan, sårbarheter och anpassning till klimatförändring

 

 

 

 

 

Motivering

Miljöbyråns arbete är avgörande för att medlemsstaternas politik ska leda till goda resultat. Detta betyder att de bör stå för sakkunskap och vägledning när det gäller utsläppens sannolika utveckling. De kumulativa utsläppen är avgörande för växthusgashalterna i atmosfären och därmed framtida temperaturökningar. Utsläppen inom Europas gränser speglar inte fullt ut de globala utsläpp som orsakas av Europa. Därför bör en uppskattning av ”konsumtionsutsläpp” uttryckligen inkluderas.

Bryssel den 19 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/61


Yttrande från Regionkommittén: ”Förslag till förordning om ett program för miljö och klimatpolitik (Life)”

2012/C 277/08

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Med tanke på de stora utmaningarna på detta område skulle Regionkommittén välkomna en avsevärt större ökning av denna budget. Kommittén medger att det exakta beloppet inte kan fastställas förrän förhandlingarna om den fleråriga budgetramen har slutförts.

Kommittén stöder den nya strategin som bygger på integrerade projekt, men anser samtidigt att aktörernas tillgänglighet och deltagande i integrerade projekt bör uppmuntras i högre grad, att de prioriterade områdena också bör omfatta den marina miljön, mark och bullerhantering. samt att man inför lämpliga mekanismer för att samordna Life med annan EU-finansiering inom den gemensamma strategiska ramen och prioriterade åtgärdsplaner för finansieringen av Natura 2000.

Regionkommittén anser att avskaffandet av mervärdesskatt som en stödberättigande kostnad kan komma att avskräcka många potentiella sökande från att utarbeta ett förslag. Kommittén erinrar om att mervärdesskatt inom ramen för annan EU-finansiering godkänns som en stödberättigande kostnad om stödmottagarna kan bevisa att mervärdesskatten inte är avdragsgill.

Kommittén rekommenderar att kostnaden för permanent personal ska förbli stödberättigande, på villkor att det kan bevisas och styrkas att den berörda personalen formellt utför verksamhet inom projektet.

Regionkommittén föreslår att den högsta medfinansieringsnivån bör höjas till 85 % i de mindre utvecklade regionerna (enligt definitionen i den allmänna förordningen) och i de yttersta randområdena.

Kommittén anser att Life-programmet också ska vara öppet för deltagande från utomeuropeiska länder och territorier i EU som omfattas av rådets ”ULT-beslut” (rådets beslut 2001/822/EG), vilka står för en stor del av EU:s biologiska mångfald.

Föredragande

Kay TWITCHEN (UK–NI), ledamot av Essex County Council

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life)

COM(2011) 874 final – 2011/0428 (COD)

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

A.    Allmänna kommentarer

1.

Regionkommittén upprepar att Life-programmet är ett viktigt instrument när det gäller att bidra till finansieringen av den lokala och regionala miljöpolitiken och lokala och regionala miljöprojekt med europeiskt mervärde, och att programmet har främjat de lokala och regionala myndigheternas åtgärder. Det har också bidragit till att inrätta partnerskap, och har därigenom stärkt samarbetsstrukturer och underlättat utbyte av erfarenheter och information på lokal och regional nivå.

2.

Regionkommittén välkomnar avsikten att behålla Life under den nya finansieringsperioden. Kommittén anser att detta kommer att öka åtgärdernas effektivitet, skapa synergier genom att samordna EU:s och medlemsstaternas verksamhet och göra miljö- och klimatpolitiken mer synlig.

3.

Regionkommittén delar kommissionens åsikt att miljö- och klimatpolitiken bör integreras i merparten av EU:s politiska åtgärder. EU:s viktigaste finansieringsinstrument omfattar dock inte alla specifika behov på miljö- och klimatområdet, och därför behövs även i fortsättningen ett särskilt program för miljö- och klimatpolitik som bygger på resultaten av förordningen om Life+ (EG) nr 614/2007 för perioden 2007–2013. Programmet kompletterar därmed strategin med att integrera miljö- och klimatmålen i hela EU:s budget, genom finansiering av miljö- och klimatprojekt som inte är berättigade till stöd från andra instrument.

4.

Regionkommittén noterar att det i utvärderingen av det befintliga Life-programmet betonas att programmets inverkan begränsas genom avsaknaden av ett strategiskt fokus. Det nya programmet skulle därför omfatta en flexibel uppifrån-och-ned-strategi, och inrätta två separata delprogram för miljö- och klimatpolitik med tydligt fastställda prioriteringar.

5.

I samband med detta är det dock viktigt att programmet är tillräckligt flexibelt. Prioriteringsprocessen får inte leda till alltför stora begränsningar och alltför tvingande kriterier. Kvaliteten i projektförslagen bör vara avgörande, precis som i det nuvarande programmet.

6.

Regionkommittén anser att Life-förordningen särskilt bör innehålla hänvisningar till behovet att eftersträva synergier mellan de olika delprogrammen, exempelvis för att se till att Life-finansierade klimatprojekt inverkar positivt på den biologiska mångfalden, och att Life-finansierade miljöprojekt klimatsäkras. I den mån kommissionen har visat på de potentiella synergierna mellan de två delprogrammen och angett att projekten ska gynna flera målsättningar, är det viktigt att se till att detta nås.

7.

Regionkommittén upprepar sitt krav (1) på att Life-programmet ska fortsätta att stödja kommunikations- och informationsprojekt, med ett ökat fokus på medvetenhet, genom bland annat utbildning om hållbar utveckling och främjande av projekt med deltagande av lokala och regionala myndigheter. Regionkommittén välkomnar i det sammanhanget det föreslagna prioriterade området med styrning och information i de båda delprogrammen.

8.

Kommittén välkomnar förslaget att de två Life-delprogrammen ska omfattas av ett enda flerårigt arbetsprogram, i syfte att göra de båda delprogrammen samstämmiga, med en enda uppsättning gemensamma tillämpningsbestämmelser och en enda förslagsinfordran, och att båda programmen ska hanteras tillsammans i en enda kommitté för Life-programmet. Kommittén framhåller vidare att förfarandena och prioriteringarna inte bör skilja sig åt för olika delprogram.

9.

Kommittén välkomnar att Europeiska kommissionen har genomfört omfattande samråd under utarbetandet av detta förslag och har beaktat många synpunkter från aktörerna och från Regionkommittén. (2)

B.    Indikatorer

10.

Regionkommittén välkomnar betoningen i artikel 3 på förslaget om att fastställa indikatorer för att mäta Life-programmets framgång. Regionkommittén rekommenderar att indikatorer för att mäta och främja goda styrelseformer och kommunikation ska införlivas i alla Life-projekt. Kommittén har begärt att Life-programmet ska främja riktade, och således mer effektiva, kommunikationsmedel och kapacitetsuppbyggnadsåtgärder i varje Life-projekt.

C.    Delprogrammet Miljö (Life-Miljö)

Det prioriterade området Miljö och resurseffektivitet

11.

Regionkommittén noterar att artikel 10 i förslaget inte omfattar innovation inom den privata sektorn inriktad på marknadsintroduktion, eftersom detta kommer att ingå i Horisont 2020. Det gör det möjligt att inrikta Life på miljöinnovationer av lokala och regionala myndigheter och på att hitta lösningar som oftast bäst genomförs genom offentlig-privata partnerskap. Kommittén välkomnar därför övergången till innovation inom den offentliga sektorn och möjligheten till offentlig-privata partnerskap.

Det prioriterade området Biologisk mångfald

12.

Regionkommittén välkomnar att förslaget i artikel 11, i enlighet med Regionkommitténs begäran (3), möjliggör återkommande verksamhet, under förutsättning att projekten grundar sig på god praxis som kan tillämpas i andra regioner och är föremål för standarder för övervakning och delgivande av resultat till allmänheten.

13.

Regionkommittén anser att stöd via integrerade projekt för prioriterade åtgärdsplaner för finansieringen av Natura 2000 kommer att vara en central framtida faktor för Life-programmets prioriterade område Biologisk mångfald. Kommittén begär att de regionala myndigheterna, med hänsyn till den institutionella ramen i varje medlemsstat, ska ansvara för att utarbeta prioriterade åtgärdsplaner och beakta Europeiska kommissionens aktuella initiativ för finansieringen av Natura 2000 (4).

Det prioriterade området Miljöstyrning och miljöinformation

14.

Regionkommittén välkomnar att stödet för miljöstyrning inom ramen för Life-programmet har ökat genom att miljöstyrning har gjorts till ett prioriterat område i förslaget till förordning (artikel 12). Kommittén anser att detta kommer att öka synligheten hos möjliga styrningsprojekt och att de lokala och regionala myndigheterna kommer att bli viktiga stödmottagare inom detta nya prioriterade område. Regionkommittén har begärt att Life-programmet ska bidra till att stärka de lokala och regionala myndigheternas administrativa kapacitet och till att öka medvetenheten, genom bland annat utbildning om hållbar utveckling och främjande av projekt med lokala och regionala myndigheter med betydande inverkan på EU-nivå (5).

15.

Regionkommittén anser att detta prioriterade område bör främja kunskapsutbyte om tillämpningen och genomförandet av EU:s miljölagstiftning genom stöd för nätverk, utbildning samt projekt för utbyte av bästa praxis, i synnerhet med de lokala och regionala myndigheter som är verksamma på detta område, på EU-nivå.

D.    Delprogrammet Klimatpolitik (Life Klimat)

16.

Regionkommittén välkomnar inrättandet av det nya delprogrammet Klimatpolitik, som kan bidra till att främja utsläppssnåla, resurseffektiva och klimatsäkrade åtgärder och investeringar. Kommittén välkomnar i detta hänseende EU:s internationella åtaganden att minska utsläppen av växthusgaser inom ramen för Kyotoprotokollet och det kommande globala klimatavtal som ska förhandlas fram senast 2015, samt EU:s målsättningar inom ramen för klimat- och energipaketet, Europa 2020-strategin och färdplanen för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (6).

17.

Kommittén noterar dock att den föreslagna budgeten är en tämligen liten del av det totala Life-programmet (25 %). Life Klimat har således mycket begränsad potential att avsevärt minska växthusgaserna. Delprogrammet bör därför främja ett flertal miljöfördelar, som exempelvis naturområden som är viktiga för att säkerställa god luftkvalitet och har en rik biologisk mångfald (våtmarker och skogar) eller bidra till att skapa miljövänlig infrastruktur i en integrerad strategi för att bevara den biologiska mångfalden och mildra återverkningarna av klimatförändringarna.

18.

Regionkommittén välkomnar att tyngdpunkten för integrerade projekt kommer att ligga på strategier för begränsning av klimatförändringar och för klimatanpassning och på handlingsplaner.

19.

Kommittén välkomnar målsättningarna för det prioriterade området ”Klimatstyrning och klimatinformation” (artikel 16), och anser att Regionkommittén har en tydlig uppgift när det gäller att främja ökade kunskaper om klimatfrågor.

E.    Integrerade projekt

20.

Kommittén välkomnar, liksom i sitt tidigare yttrande (7), förslaget om att införa långvariga ”integrerade projekt” i en större geografisk skala (i synnerhet regionalt, multiregionalt eller nationellt) för att hantera en mängd frågor genom en strategisk och strukturerad koppling till andra EU-anslag. Life-projekten skulle även fortsättningsvis vara viktiga som katalysatorer.

21.

Kommittén anser att integrerade projekt kommer att förbättra tillämpningen av miljö- och klimatpolitiken och dess införlivande i annan politik, genom tillämpning av principen om flernivåstyre och genom att samordna användningen av andra EU-medel och nationella och privata medel för miljö- och klimatmål. Projekten kommer att vara inriktade på genomförandet av miljö- och klimatplaner och miljö- och klimatstrategier på större territoriell skala än vad som normalt är fallet för Life+.

22.

Regionkommittén välkomnar att förteckningen över prioriterade relevanta områden för integrerade projekt i artikel 18 d i hög grad beaktar kommitténs tidigare rekommendationer (förvaltning av vatten, bevarande av naturen och den biologiska mångfalden, hållbar resursanvändning och avfallshantering), men anser dock att även den marina miljön, mark och buller bör utgöra prioriterade relevanta områden.

23.

Regionkommittén oroar sig över att de integrerade projekten kan vara komplexa att utarbeta och förvalta, särskilt med tanke på tidsfristerna, urvalskriterierna, ansökningsförfarandena och -formaten, förvaltningsvillkoren och rapporteringsbestämmelserna. Detta kommer att vara särskilt avskräckande för mindre lokala myndigheter, och kommittén välkomnar därför det tekniska stöd som planeras i förslaget för att hjälpa till med utarbetandet och ingivandet av integrerade projekt.

24.

Kommittén efterlyser lämpliga mekanismer för att samordna Life med annan EU-finansiering inom den gemensamma strategiska ramen, särskilt inom ramen för de partnerskapsavtal som föreskrivs i artikel 14 i förslaget till allmän förordning om den gemensamma strategiska ramen, samt med förslaget till ny strategi med lokalt ledd lokal utveckling och lokala utvecklingsstrategier för all finansiering inom den gemensamma strategiska ramen i enlighet med artiklarna 28 och 29 i förslaget till allmän förordning om den gemensamma strategiska ramen.

25.

Regionkommittén förväntar sig att denna nya kategori med större Life-projekt ska omfatta ramar och riktlinjer för utarbetandet av enskilda Life-projekt och andra projekt, däribland en plan som förklarar hur annan EU-finansiering och nationell, regional, lokal och privat finansiering kombineras för att finansiera de föreslagna åtgärderna. I vissa fall kan projekten vara längre, och under den perioden kan enskilda relaterade Life-projekt utarbetas och genomföras.

26.

Kommittén värdesätter samtidigt traditionella mer småskaliga projekt för mindre myndigheter som inte har samma möjligheter att utarbeta ett integrerat projekt. Kommittén välkomnar följaktligen att det fortfarande kommer att finnas utrymme för mer småskaliga projekt i det nya programmet och anser att den totala budgeten för sådana projekt inte bör minskas.

27.

Regionkommittén konstaterar att det behövs en ungefärlig geografisk utgångspunkt, men anser att detta inte bör vara en primär drivkraft som kan leda till att finansiering tas från viktiga projekt bara för att fylla en symbolisk nationell kvot på annat håll. Kommittén välkomnar möjligheten att göra grannländerna delaktiga i dessa projekt.

28.

Kommittén anser att aktörernas deltagande i integrerade projekt bör uppmuntras i högre grad.

F.    Förenkling, programplanering och delegerade akter

29.

Regionkommittén medger att Europeiska kommissionen har försökt tillgodose kraven i ett tidigare yttrande (8) på ökad administrativ förenkling, däribland flerårig programplanering och utökad användning av IT-verktyg. Användningen av schablonsatser och engångsbelopp kan minska byråkratin och välkomnas. Kommittén bekymrar sig dock över att åtagandet om förenkling främst beskrivs som en strävan i skäl 26.

30.

Kommittén välkomnar införandet av en tvåstegsstrategi för urvalet av integrerade projekt, vilket kommer att tillåta sökandena att lämna en projektbeskrivning till kommissionen för förhandsgodkännande. Detta innebär att färre resurser utnyttjas i onödan av anbudsgivare vars projekt sannolikt inte kommer att godkännas, vilket är i linje med en rekommendation från Regionkommittén. (9)

31.

Regionkommittén välkomnar att de fleråriga arbetsprogrammen ska ha en varaktighet på minst två år enligt förslaget i artikel 24 och anser att dessa fleråriga arbetsprogram kan göra att Life svarar mot EU:s prioriteringar på ett mer strategiskt och politiskt sätt. Regionkommittén ber kommissionen att involvera lokala och regionala myndigheter i utarbetandet av arbetsprogrammen så att dessa på ett korrekt sätt återspeglar praxis.

32.

Kommittén bekymrar sig dock över att möjligheten till en halvtidsöversyn av de fleråriga programmen i enlighet med artikel 24.3 skulle kunna skapa oförutsägbarhet för stödmottagarna. De ändringar som görs vid översynen bör därför vara minimala.

33.

Kommittén konstaterar att de nationella kontaktpunkternas prestationer inom det nuvarande programmet har varierat och att brister i vissa fall har lett till underutnyttjande av de nationella anslagen (Regionkommittén har tidigare krävt bättre utbildning för de nationella kontaktpunkterna (10)).

34.

Regionkommittén framhåller att granskningsförfarandet och kommittén för Life-programmet (artikel 29) bör fungera på ett öppet och införlivande sätt.

35.

Regionkommittén noterar att man i förslaget till förordning föreskriver delegerade akter om resultatindikatorer för de specifika tematiska prioriteringarna (artikel 3), för tillämpningen av kriteriet med att ”vara av unionsintresse” (artikel 19.1) och för tillämpningen av kriteriet ”tillämpningen av geografisk balans” för integrerade projekt (artikel 19.3). Kommittén är kritisk till en utökad användning av kommittéförfarandet inom miljöpolitiken, eftersom detta förfarande inte ger de lokala och regionala myndigheterna tillräcklig insyn i EU:s beslutsfattande och verksamhet (11). Vi rekommenderar därför att Europeiska kommissionen inleder lämpliga samråd med de lokala och regionala myndigheterna under det förberedande arbetet med de delegerade akterna.

G.    Medfinansiering och stödberättigande utgifter

36.

Regionkommittén bekräftar att Europeiska kommissionen har beaktat uppmaningar i ett tidigare yttrande (12) om att den högsta medfinansieringsnivån ska höjas från den nuvarande nivån (högst 50 %) till högst 70 % (med en höjning på upp till 80 % för integrerade och förberedande projekt).

37.

Regionkommittén föreslår att den högsta medfinansieringsnivån bör höjas till 85 % i de mindre utvecklade regionerna (enligt definitionen i den allmänna förordningen (13)) och i de yttersta randområdena. Dessa regioner är ofta mycket viktiga när det gäller att stoppa förlusten av biologisk mångfald.

38.

Regionkommittén beklagar att Europeiska kommissionen inte beaktat uppmaningarna i ett tidigare yttrande (14) om att lokala och regionala myndigheter bör kunna fortsätta att räkna kostnaden för permanent personal som egna medel. Att utesluta kostnader för permanent personal skulle få väsentliga negativa följder för kvaliteten och genomförbarheten i projekt, särskilt för mindre statliga och icke-statliga organisationer som är beroende av varaktigheten med permanent personal och deras expertis, och vars personal ofta arbetar deltid i flera projekt samtidigt.

39.

Kommittén anser att detta, i kombination med att mervärdesskatt tas bort som en stödberättigande kostnad, enligt förslaget i artikel 20, kan komma att avskräcka många potentiella sökande från att utarbeta ett förslag. Kommittén erinrar om att mervärdesskatt inom ramen för annan EU-finansiering godkänns som en stödberättigande kostnad om stödmottagarna kan bevisa att mervärdesskatten inte återbetalas.

40.

Regionkommittén noterar dock att en studie visar att effekten av de mycket högre medfinansieringsnivåer som kommissionen föreslår kommer att väga upp avskaffandet av vissa delar av den stödberättigande finansieringen för de flesta projekt. Kommittén är dessutom medveten om att frågan om personaltid orsakar stora dispyter mellan kommissionens revisorer och stödmottagarna och leder till att stora belopp drivs in av kommissionen, ibland långt efter att projektet har slutförts.

41.

Kommittén rekommenderar dock att kostnaden för permanent personal ska förbli stödberättigande, på villkor att det kan bevisas och styrkas att den berörda personalen formellt utför verksamhet inom projektet.

H.    Budget

42.

Regionkommittén noterar förslaget till ökning av budgeten för Life-programmet från 2 100 miljoner euro till 3 600 miljoner euro, som trots att det är en betydande ökning för programmet, fortfarande utgör en tämligen blygsam andel av EU:s totala budget, endast motsvarande 0,3 %.

43.

Med tanke på de stora utmaningarna på detta område skulle Regionkommittén dock välkomna en avsevärt större ökning av denna budget. Kommittén medger att det exakta beloppet inte kan fastställas förrän förhandlingarna om den fleråriga budgetramen har slutförts.

44.

Även om en större samstämmighet och komplementaritet med andra anslag välkomnas, bör finansieringen av Life-programmet inte påverka dessa anslag (exempelvis medel från strukturfonderna).

45.

Regionkommittén välkomnar att 50 % av delprogrammet Miljö ska ägnas åt biologisk mångfald, vilket motsvarar kommitténs begäran (15).

46.

Regionkommittén välkomnar den nya bestämmelsen i artikel 17 om att Life kan kombineras med innovativa finansieringsinstrument, vilket den anser är av särskild vikt för det prioriterade området Miljö och resurseffektivitet. Kommittén upprepar att dessa verktyg endast bör användas som komplement till och inte som ersättning för verksamhetsbidrag.

I.    Subsidiaritet

47.

Regionkommittén bekräftar att miljöpolitiken är en delad befogenhet för Europeiska unionen och medlemsstaterna, och att subsidiaritetsprincipen därför är tillämplig. Kommittén anser dock att eftersom förslaget till förordning i grund och botten är en förlängning av Life-programmet, som inrättades 1992, behövs ingen noggrann utvärdering av dess förenlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen betonas i skäl 34 i förslaget till förordning.

48.

Regionkommittén

a)

förespråkar dock att programmet ska fortsätta att förvaltas centralt, men anser att det kommer att bli nödvändigt att se till att delegeringen av uppgifter som exempelvis projekturval och övervakningsuppgifter till ett verkställande organ inte minskar medlemsstaternas deltagande i programmets genomförande, och att överföringar inte leder till förlust av kunskaper och expertis som behövs för att handlägga ansökningar inom ramen för Life-programmet,

b)

erinrar om de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll när det gäller tillämpningen av EU:s miljölagstiftning och av klimatstrategier på regionnivå i medlemsstaterna, och när det gäller att bättre sprida innovationer och bästa praxis till allmänheten.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Skäl 15

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050” (16) (nedan kallad färdplan 2050) fastställs det att testning av nya strategier för att begränsa klimatförändring fortsätter att ha en central betydelse för övergången till ett koldioxidsnålt samhälle. Klimatanpassning, som en övergripande EU-prioritet, kommer också att behöva säkerställas. Dessutom är främjande av styrning och åtgärder för ökad medvetenhet avgörande för att ge konstruktiva resultat och säkerställa att de berörda parterna medverkar. Därför bör delprogrammet Klimatpolitik ge stöd för insatser som bidrar till tre specifika prioriterade områden: Begränsning av klimatförändringar, Klimatanpassning samt Klimatstyrning och klimatinformation. Projekt som finansieras via Life-programmet bör kunna bidra till att nå de specifika målen för mer än ett av de prioriterade områdena, och fler än en medlemsstat bör kunna delta i projekten.

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050” (16) (nedan kallad färdplan 2050) fastställs det att testning av nya strategier för att begränsa klimatförändring fortsätter att ha en central betydelse för övergången till ett koldioxidsnålt samhälle. Klimatanpassning, som en övergripande EU-prioritet, kommer också att behöva säkerställas. Dessutom är främjande av styrning och åtgärder för ökad medvetenhet avgörande för att ge konstruktiva resultat och säkerställa att de berörda parterna medverkar. Därför bör delprogrammet Klimatpolitik ge stöd för insatser som bidrar till tre specifika prioriterade områden: Begränsning av klimatförändringar, Klimatanpassning samt Klimatstyrning och klimatinformation. Projekt som finansieras via Life-programmet bör kunna bidra till att nå de specifika målen för mer än ett av de prioriterade områdena, och fler än en medlemsstat bör kunna delta i projekten.

Motivering

Life-förordningen bör innehålla särskilda hänvisningar till behovet att skapa synergier mellan olika miljömål, i synnerhet mellan klimatpolitik och biologisk mångfald. Det är också viktigt att framhålla skogsekosystemens funktioner, eftersom dessa kan bidra till den biologiska mångfalden och begränsar klimatförändringar, samtidigt som man ökar koldioxidupptagningsförmågan.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 26

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

I syfte att förenkla Life-programmet och minska den administrativa bördan för sökande och bidragsmottagare bör man i större utsträckning använda schablonsatser och enhetsbelopp, och finansieringen bör inriktas på mer specifika kostnadskategorier. Som ersättning för icke bidragsberättigande kostnader och i syfte att upprätthålla en effektiv stödnivå från Life-programmet bör medfinansieringsnivån vara 70 % som en allmän regel och 80 % i specifika fall.

I syfte att förenkla Life-programmet och minska den administrativa bördan för sökande och bidragsmottagare bör man i större utsträckning använda schablonsatser och enhetsbelopp, och finansieringen bör inriktas på mer specifika kostnadskategorier. Som ersättning för icke bidragsberättigande kostnader och i syfte att upprätthålla en effektiv stödnivå från Life-programmet bör medfinansieringsnivån vara 70 % som en allmän regel och i .

Motivering

Den högre medfinansieringsnivån bör höjas till 85 % i regioner som släpar efter ekonomiskt och i övergångsregioner (enligt definitionen i strukturfondsförordningarna). Dessa regioner är ofta mycket viktiga när det gäller att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Generellt sett har de yttersta randområdena rätt till en medfinansieringssats på 85 % när det gäller stöd från de främsta EU-fonderna, och därför bör de även kunna erbjudas denna medfinansieringssats när det är fråga om andra EU-program, t.ex. Life. Vi vill också erinra om att de yttersta randområdena står för det största nettobidraget vad gäller den biologiska mångfalden i hela EU-området, och att ett stort antal av Natura 2000-nätverkets områden av EU-intresse ligger just i dessa områden.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 30

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

I syfte att säkerställa bästa möjliga användning av unionens medel och för att garantera det europeiska mervärdet, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen i fråga om kriterier för projekturval, kriterier för tillämpningen av den geografiska balansen på ”integrerade projekt” och resultatindikatorer som är tillämpliga på specifika tematiska prioriteringar. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i god tid och på rätt sätt till Europaparlamentet och rådet.

I syfte att säkerställa bästa möjliga användning av unionens medel och för att garantera det europeiska mervärdet, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen i fråga om kriterier för projekturval, kriterier för tillämpningen av den geografiska balansen på ”integrerade projekt” och resultatindikatorer som är tillämpliga på specifika tematiska prioriteringar. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå . Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i god tid och på rätt sätt till Europaparlamentet och rådet.

Motivering

Regionkommittén är kritisk till en utökad användning av kommittéförfarandet inom miljöpolitiken, eftersom detta förfarande inte medger tillräcklig insyn i EU:s beslutsprocess och verksamhet för de lokala och regionala myndigheterna.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 5 – Tredjeländers deltagande i Life-programmet

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Tredjeländers deltagande i Life-programmet

Tredjeländers deltagande i Life-programmet

Life-programmet ska vara öppet för deltagande från följande länder:

Life-programmet ska vara öppet för deltagande från följande länder:

(a)

De länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

(a)

De länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

(b)

Kandidatländer, potentiella kandidatländer och anslutande länder till unionen.

(b)

Kandidatländer, potentiella kandidatländer och anslutande länder till unionen.

(c)

Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

(c)

Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

(d)

Länder som har blivit medlemmar i Europeiska miljöbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 933/1999 av den 29 april 1999 om ändring av förordning (EEG) nr 1210/90 om inrättande av Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning.

(d)

Länder som har blivit medlemmar i Europeiska miljöbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 933/1999 av den 29 april 1999 om ändring av förordning (EEG) nr 1210/90 om inrättande av Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning.

 

Deltagande ska ske i enlighet med de villkor som fastställs i respektive bilaterala eller multilaterala avtal om de allmänna principerna för ländernas deltagande i unionsprogram.

Deltagande ska ske i enlighet med de villkor som fastställs i respektive bilaterala eller multilaterala avtal om de allmänna principerna för ländernas deltagande i unionsprogram.

Motivering

I EU:s 21 utomeuropeiska länder och territorier tillsammans med Frankrikes fyra yttersta randområden finns totalt fler endemiska och hotade arter än i EU:s 27 medlemsstater. Fem av världens 34 globala ”hotspots” för biologisk mångfald finns i EU:s utomeuropeiska länder och territorier. Ekosystemen på öarna utgör endast 5 % av den totala arealen i världen, men där lever omkring en tredjedel av världens hotade arter. Den biologiska mångfalden är relativt oskyddad, eftersom dessa områden inte omfattas av habitat- och fågeldirektiven. Det är svårt att hitta ekonomiska medel för att stödja bevarandeinsatser eftersom dessa avlägsna platser inte är berättigade till stöd från många internationella fonder (p.g.a. deras associering med EU). Finansiering av projekt i utomeuropeiska länder och territorier kan tas från de nationella anslagen i de fyra medlemsstater (Storbritannien, Nederländerna, Frankrike och Danmark) som har territorier klassade som utomeuropeiska länder och territorier, och finansieringen skulle därmed inte få några konsekvenser för de medel som är tillgängliga i Life-programmet som helhet.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 8 – Komplementaritet, punkt 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Kommissionen och medlemsstaterna ska, i enlighet med sina respektive ansvarsområden, säkerställa samordningen mellan Life-programmet och Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden i syfte att skapa synergier, särskilt inom ramen för integrerade projekt enligtartikel 18 d, och för att främja användningen av lösningar, metoder och strategier som utarbetats inom ramen för Life-programmet. På unionsnivå ska samordning ske inom den gemensamma strategiska ram som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr ….

Kommissionen och medlemsstaterna ska, i enlighet med sina respektive ansvarsområden, säkerställa samordningen mellan Life-programmet och Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden i syfte att skapa synergier, särskilt inom ramen för integrerade projektenligt artikel 18 d, och för att främja användningen av lösningar, metoder och strategier som utarbetats inom ramen för Life-programmet. På unionsnivå ska samordning ske inom den gemensamma strategiska ram som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr ….

Motivering

Med tanke på Life-programmets betydelse genom sitt strategiska bidrag till finansieringen av Natura 2000, begär Regionkommittén att förordningen ska innehålla en uttrycklig uppmaning till medlemsstaterna att garantera samordning också genom antagandet av prioriterade åtgärdsplaner. Dessutom kan potentiella synergier uppstå till följd av samordningen av integrerade projekt inom Life-programmet med den föreslagna nya metoden med lokalt ledd lokal utveckling och lokala utvecklingsstrategier för all finansiering inom den gemensamma strategiska ram som föreskrivs i artiklarna 28 och 29 i förslaget till allmän förordning om en gemensam strategisk ram. Dessutom har lydelsen i den allmänna förordningen ändrats i överensstämmelse med de ovan nämnda ReK-yttrandena (CdR 5/2012 rév. 1).

Ändringsrekommendation 6

Artikel 10 – Specifika målsättningar för det prioriterade området Miljö och resurseffektivitet, led b).

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

stödja tillämpning, utarbetande, testning och demonstration av integrerade strategier för genomförande av planer och program i enlighet med unionens miljöpolitik och miljölagstiftning, främst när det gäller vatten, avfall och luft,

stödja tillämpning, utarbetande, testning och demonstration av integrerade strategier för genomförande av planer och program i enlighet med unionens miljöpolitik och miljölagstiftning, främst när det gäller vatten, avfall, och luft,

Motivering

I många regioner är hanteringen av markföroreningar av yttersta vikt och har ett nära samband med skydd av vatten och förebyggande av avfall.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 14 – Specifika mål för det prioriterade området Begränsning av klimatförändringar

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Specifika mål för det prioriterade området Begränsning av klimatförändringar

Specifika mål för det prioriterade området Begränsning av klimatförändringar

I syfte att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser ska de prioriterade området Begränsning av klimatförändring i synnerhet ha följande specifika mål:

I syfte att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser ska de prioriterade området Begränsning av klimatförändring i synnerhet ha följande specifika mål:

(a)

Bidra till genomförandet och utarbetandet av EU:s politik och lagstiftning om begränsning, inbegripet integrering i alla politikområden, i synnerhet genom att utarbeta, testa och demonstrera politiska strategier eller förvaltningsstrategier, bästa praxis och lösningar för att begränsa klimatförändringar.

(a)

Bidra till genomförandet och utarbetandet av EU:s politik och lagstiftning om begränsning, inbegripet integrering i alla politikområden, i synnerhet genom att utarbeta, testa och demonstrera politiska strategier eller förvaltningsstrategier, bästa praxis och lösningar för att begränsa klimatförändringar.

(b)

Förbättra kunskapsbasen för utarbetande, bedömning, övervakning, utvärdering och genomförande av effektiva begränsningsåtgärder och åtgärder och att stärka förmågan att tillämpa denna kunskap i praktiken.

(b)

Förbättra kunskapsbasen för utarbetande, bedömning, övervakning, utvärdering och genomförande av effektiva begränsningsåtgärder och åtgärder och att stärka förmågan att tillämpa denna kunskap i praktiken.

(c)

Underlätta utveckling och genomförande av integrerade strategier, t.ex. för begränsningsstrategier och handlingsplaner, på lokal, regional eller nationell nivå.

(c)

Underlätta utveckling och genomförande av integrerade strategier, t.ex. för begränsningsstrategier och handlingsplaner, på lokal, regional eller nationell nivå.

(d)

Bidra till utveckling och demonstration av innovativa tekniker, system, metoder och instrument för begränsning som lämpar sig för upprepning, spridning eller integrering.

(d)

Bidra till utveckling och demonstration av innovativa tekniker, system, metoder och instrument för begränsning som lämpar sig för upprepning, spridning eller integrering.

 

(e)

Motivering

Det gäller att se till att klimatåtgärder inte inverkar negativt på den biologiska mångfalden. Tvärtom bör åtgärderna i Life-programmet få en positiv inverkan på den biologiska mångfalden. Det är av central betydelse att säkerställa enhetligheten mellan de två huvuddelarna i Life-programmet.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 15 – Specifika mål för det prioriterade området Klimatanpassning

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Specifika mål för det prioriterade området Klimatanpassning

Specifika mål för det prioriterade området Klimatanpassning

I syfte att bidra till att stödja insatser som leder till ökad motståndskraft mot klimatförändringar ska det prioriterade området Klimatanpassning i synnerhet ha följande specifika mål:

I syfte att bidra till att stödja insatser som leder till ökad motståndskraft mot klimatförändringar ska det prioriterade området Klimatanpassning i synnerhet ha följande specifika mål:

(a)

Bidra till utarbetandet och genomförandet av EU:s politik och lagstiftning om anpassning, inbegripet integrering i alla politikområden, i synnerhet genom att utveckla, testa och demonstrera politiska strategier eller förvaltningsstrategier, bästa praxis och lösningar för klimatanpassning.

(a)

Bidra till utarbetandet och genomförandet av EU:s politik och lagstiftning om anpassning, inbegripet integrering i alla politikområden, i synnerhet genom att utveckla, testa och demonstrera politiska strategier eller förvaltningsstrategier, bästa praxis och lösningar för klimatanpassning.

(b)

Förbättra kunskapsbasen för utarbetande, bedömning, övervakning, utvärdering och genomförande av effektiva anpassningsåtgärder och att stärka förmågan att tillämpa denna kunskap i praktiken.

(b)

Förbättra kunskapsbasen för utarbetande, bedömning, övervakning, utvärdering och genomförande av effektiva anpassningsåtgärder och att stärka förmågan att tillämpa denna kunskap i praktiken.

(c)

Underlätta utarbetande och genomförande av integrerade strategier, t.ex. för anpassningsstrategier och handlingsplaner, på lokal, regional eller nationell nivå.

(c)

Underlätta utarbetande och genomförande av integrerade strategier, t.ex. för anpassningsstrategier och handlingsplaner, på lokal, regional eller nationell nivå.

(d)

Bidra till utarbetande och demonstration av innovativa tekniska lösningar, system, metoder och instrument för anpassning som lämpar sig för upprepning, spridning eller integrering.

(d)

Bidra till utarbetande och demonstration av innovativa tekniska lösningar, system, metoder och instrument för anpassning som lämpar sig för upprepning, spridning eller integrering.

 

Motivering

Det gäller att se till att klimatåtgärder inte inverkar negativt på den biologiska mångfalden. Tvärtom bör åtgärderna i Life-programmet få en positiv inverkan på den biologiska mångfalden. Det är av central betydelse att säkerställa enhetligheten mellan de två huvuddelarna i Life-programmet.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 18 – Projekt, led d)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Bidrag till insatser får finansiera följande projekt:

….

d)

Integrerade projekt främst på områdena natur, vatten, avfall, luft samt begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

Bidrag till insatser får finansiera följande projekt:

….

d)

Integrerade projekt främst på områdena natur, vatten, avfall, luft, samt begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

Motivering

De prioriterade områdena bör omfatta den marina miljön, mark och bullerhantering.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 19 - Urvalskriterier för projekt

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Urvalskriterier för projekt

Urvalskriterier för projekt

1.   Projekt som avses i artikel 18 ska uppfylla följande urvalskriterier:

1.   Projekt som avses i artikel 18 ska uppfylla följande urvalskriterier:

(a)

Vara av unionsintresse genom att bidra väsentligt till att ett av målen för Life-programmet som anges i artikel 3 uppnås.

(a)

Vara av unionsintresse genom att bidra väsentligt till att ett av målen för Life-programmet som anges i artikel 3 uppnås.

(b)

Säkerställa ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt och vara tekniskt och finansiellt enhetliga.

(b)

Säkerställa ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt och vara tekniskt och finansiellt enhetliga.

(c)

Ha ett korrekt förslag till genomförande.

(c)

Ha ett korrekt förslag till genomförande.

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 om villkoren för tillämpning av det kriterium som avses i 1 a i syfte att anpassa detta kriterium till de specifika prioriterade områden som avses i artiklarna 9 och 13.

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 om villkoren för tillämpning av det kriterium som avses i 1 a i syfte att anpassa detta kriterium till de specifika prioriterade områden som avses i artiklarna 9 och 13.

2.   Om möjligt ska projekt som finansieras genom Life-programmet främja synergier mellan olika mål och främja användning av miljöanpassad offentlig upphandling.

2.   rojekt som finansieras genom Life-programmet främja synergier mellan olika mål och främja användning av miljöanpassad offentlig upphandling.

3.   Integrerade projekt som avses i artikel 18 d ska i förekommande fall inbegripa berörda parter, och om möjligt främja samordningen med och mobiliseringen av unionens övriga finansieringskällor.

3.   Integrerade projekt som avses i artikel 18 d ska inbegripa berörda parter, och om möjligt främja samordningen med och mobiliseringen av unionens övriga finansieringskällor.

Kommissionen ska säkerställa geografisk balans enligt principerna om solidaritet och insatsfördelning i urvalsprocessen för integrerade projekt. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 om kriterier för tillämpningen av geografisk balans inom varje tematiskt område som avses i artikel 18 d.

Kommissionen ska säkerställa geografisk balans enligt principerna om solidaritet och insatsfördelning i urvalsprocessen för integrerade projekt. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 om kriterier för tillämpningen av geografisk balans inom varje tematiskt område som avses i artikel 18 d.

4.   Kommissionen ska ta särskild hänsyn till transnationella projekt när transnationellt samarbete är av avgörande betydelse för att garantera miljöskyddet och klimatmålen, och ska sträva efter att se till att minst 15 % av budgetmedlen för projekt tilldelas transnationella projekt.

4.   Kommissionen ska ta särskild hänsyn till transnationella projekt när transnationellt samarbete är av avgörande betydelse för att garantera miljöskyddet och klimatmålen, och ska sträva efter att se till att minst 15 % av budgetmedlen för projekt tilldelas transnationella projekt.

 

   

Motivering

Kommittén anser att aktörernas tillgänglighet och deltagande i integrerade projekt bör uppmuntras på alla områden och så långt det går.

Programmets insatser bör fördelas inom hela EU, inte minst eftersom miljö- och klimatfrågor ofta har gränsöverskridande effekter, även om idén med ”nationella kvoter” är olämplig och inte bör prioriteras framför den inneboende fördelen med enskilda förslag.

Man bör undvika att de framtida integrerade och fleråriga projekten som blir stödberättigade minskar den budget som avsätts för de befintliga åtgärderna, som har visat sitt värde. Det är för övrigt denna typ av åtgärder som lättast kan utnyttjas av de lokala och regionala myndigheterna, som inte alltid har de medel som krävs för att sätta igång integrerade projekt av det slag som avses i kommissionens förslag. Det är dessutom lämpligt att de projekt som finansieras av Life-programmet uppmuntrar användningen av miljöanpassad offentlig upphandling.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 20 – Medfinansieringsnivåer och stödberättigande för projektkostnader, punkt 1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Den maximala medfinansieringssatsen för de projekt som avses i artikel 18 ska vara 70 % av de stödberättigande kostnaderna. I undantagsfall ska den maximala medfinansieringssatsen för projekt som avses i artikel 18 d och 18 f vara 80 % av de stödberättigande kostnaderna.

Den maximala medfinansieringssatsen för de projekt som avses i artikel 18 ska vara 70 % av de stödberättigande kostnaderna. I undantagsfall ska den maximala medfinansieringssatsen för projekt som avses i artikel 18 d och 18 f vara 80 % av de stödberättigande kostnaderna, .

Motivering

Den högre medfinansieringsnivån bör höjas till 85 % i mindre utvecklade regioner (enligt definitionen i strukturfondsförordningarna). Dessa regioner är ofta mycket viktiga när det gäller att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Generellt sett har de yttersta randområdena rätt till en medfinansieringssats på 85 % när det gäller stöd från de främsta EU-fonderna, och därför bör de även kunna erbjudas denna medfinansieringssats när det är fråga om andra EU-program, t.ex. Life. Vi vill också erinra om att de yttersta randområdena står för det största nettobidraget vad gäller den biologiska mångfalden i hela EU-området, och att ett stort antal av Natura 2000-nätverkets områden av EU-intresse ligger just i dessa områden.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 20 – Medfinansieringsnivåer och stödberättigande för projektkostnader, punkt 2, första delen om mervärdesskatt

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

Mervärdesskatt ska inte betraktas som en stödberättigande kostnad för projekt som avses i artikel 18.

Mervärdesskatt betraktas som en stödberättigande kostnad för projekt som avses i artikel 18.

Motivering

Regionkommittén anser att avskaffandet av mervärdesskatt som en stödberättigande kostnad kan komma att avskräcka många potentiella sökande från att utarbeta ett förslag. Kommittén erinrar om att mervärdesskatt inom ramen för annan EU-finansiering godkänns som en stödberättigande kostnad om stödmottagarna kan bevisa att mervärdesskatten inte är avdragsgill.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 20 – Medfinansieringsnivåer och stödberättigande för projektkostnader, punkt 3 (ny)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsrekommendation

 

Motivering

Regionkommittén anser att avskaffandet av personal som en stödberättigande kostnad kan komma att avskräcka många potentiella sökande från att utarbeta ett förslag. Genom ovanstående formulering återinförs denna stödberättigande kostnad i enlighet med Life+-förordningen (EG) nr 614/2007, offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning L309 av den 20 november 2008 (se artikel 5). Genom ändringen säkerställs att lönekostnaderna beaktas, inte bara att en inte närmare angiven möjlighet finns att beakta dem. För små förvaltningar och små aktörer är inte kravet på att anställa extra personal för dessa projekt realistiskt, utan skulle ofta göra det omöjligt att genomföra projekten, särskilt som det ofta behövs specialiserad personal som är insatta i frågan. Här föreslås därför att man begränsar villkoren till att arbetstagarna ska avdelas till att genomföra det projekt som får stöd.

Dessutom tydliggör man på detta sätt att personal som särskilt ska handha projektet kan arbeta med detta antingen på heltid eller på deltid. Avsikten är att undvika diskriminering vid beräkningen av kostnaderna för personal som i praktiken arbetar med de finansierade projekten. Utgående från erfarenheter av motsvarande projekt under tidigare perioder av LIFE-programmet kan man hävda att det ofta är absolut nödvändigt att avdela personal på deltid för att genomföra projektet, och kostnaderna för detta bör därför också ingå i finansieringen.

Bryssel den 19 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


(1)  CdR 6/2011 (punkt 74).

(2)  Rapporten ”Assessment of Territorial Impacts of the EU Life+ instrument”, utarbetad av Regionkommitténs sekretariat i maj 2011, CdR 6/2011 fin.

(3)  CdR 6/2011 (punkt 56).

(4)  Arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SEC(2011)1573 final.

(5)  Rapporten ”Assessment of Territorial Impacts of the EU Life+ instrument”, utarbetad av Regionkommitténs sekretariat i maj 2011, CdR 6/2011 fin.

(6)  COM(2010)2020 final och COM(2011) 112 final.

(7)  CdR 6/2011 fin (punkterna 6, 25 och 65-69).

(8)  CdR 6/2011 fin (punkterna 33 och 37).

(9)  CdR 6/2011 (punkt 38).

(10)  CdR 6/2011 (punkt 18).

(11)  CdR 25/2010 fin, CdR 159/2008 fin, CdR 47/2006 fin.

(12)  CdR 6/2011 (punkt 35).

(13)  COM(2011) 615 final, CdR 6/2011 fin (punkt 15).

(14)  CdR 6/2011 (punkt 34).

(15)  CdR 6/2011 fin (punkterna 9 och 14).

(16)  COM(2011) 112 final, av den 8 mars 2011.


13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/74


Yttrande från Regionkommittén: ”Tilldelning av koncessioner”

2012/C 277/09

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén konstaterar att de nuvarande bestämmelserna om koncessioner består av rättspraxis och nationell lagstiftning. Eftersom vissa koncessioner kan påverka den inre marknaden bör det finnas tydliga bestämmelser och tolkningen och tillvägagångssättet bör vara enhetliga. Kommittén anser därför att det finns skäl att överväga lagstiftning på detta område.

Enligt Regionkommittén är det därför viktigt att upphandlande myndigheter och medlemsstater själva kan välja vilket instrument de vill använda för att utföra sina uppgifter. Licenser, inklusive operativa licenser i begränsat antal, bör falla utanför direktivets räckvidd. Detta gäller också ren finansiering av en verksamhet, som ofta är kopplad till ett krav om att alla mottagna belopp som inte används för avsedda syften ska återbetalas.

Regionkommittén anser att man ytterligare bör klargöra hur en koncession ska tilldelas. Man måste göra en avvägning mellan t.ex. å ena sidan ett förtydligande av hur koncessioner ska meddelas och vilka tidsfrister som ska gälla och å andra sidan de upphandlande myndigheternas frihet att besluta om vilka kriterier de vill tillämpa. Denna tydlighet ger de upphandlande myndigheterna ledning och skapar den enhetlighet som bör finnas i medlemsstaternas hantering av frågan. Valfrihet gör de upphandlande myndigheternas kunskaper om sina koncessioner rättvisa samtidigt som medlemsstaternas autonomi erkänns. De upphandlande myndigheterna måste ha omfattande möjligheter att välja sociala och hållbara kriterier.

Regionkommittén anser att detta förslag måste uppfylla subsidiaritetsprincipen: lokala och regionala myndigheter måste även i fortsättningen kunna välja mellan att utföra arbetena och tjänsterna själva eller att lägga ut dem på entreprenad. Om lokala och regionala myndigheter väljer entreprenad måste de själva kunna fastställa vilket rättsligt instrument som ska tillämpas: en licens, ett offentligt kontrakt eller en koncession.

Föredragande

Henk KOOL (NL–PSE), kommunalråd i Haag

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tilldelning av koncessioner

COM(2011) 897 final

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Regionkommittén konstaterar att det inte finns någon enhetlig rättslig ram för koncessioner. Bestämmelser om koncessioner för byggentreprenader finns i de europeiska upphandlingsdirektiven. Koncessioner för tjänster är dock undantagna från de europeiska upphandlingsdirektiven men faller under principerna i EU-fördraget. Dessa principer har utvecklats vidare i EU-domstolens rättspraxis.

2.

Regionkommittén konstaterar att medlemsstaterna är skyldiga att efterleva principerna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (likabehandling, icke-diskriminering, öppenhet och proportionalitet) när koncessioner tilldelas, men noterar att de tillämpas på olika sätt. Förslaget till direktiv syftar till att koncessioner för entreprenader och koncessioner för tjänster ska omfattas av ett enda regelverk så att det finns ett enda direktiv för tilldelning av koncessioner på EU-nivå. Kommissionen anser, i synnerhet med tanke på de ekonomiska utmaningar som EU står inför, att det är viktigt att fortsätta utveckla den inre marknaden, om EU-bestämmelserna om koncessioner ger de upphandlande myndigheterna tillräckligt tolkningsutrymme.

3.

Regionkommittén noterar att den rättsliga grunden för att skapa en enda rättslig ram för koncessioner finns i artiklarna 53.1, 62 och 114 i EUF-fördraget. Dessa artiklar avser den inre marknadens funktion. Kommittén framhåller i detta sammanhang att tjänstekoncessioner alltid måste ses mot bakgrund av tillhandahållandet av tjänster av allmänt (ekonomiskt) intresse. I förslaget till direktiv tas det inte tillräcklig hänsyn till nyheterna i Lissabonfördraget. Kommittén efterlyser därför mer långtgående undantag för dessa tjänster från direktivets tillämpningsområde.

4.

Regionkommittén anser att detta förslag måste uppfylla subsidiaritetsprincipen: lokala och regionala myndigheter måste även i fortsättningen kunna välja mellan att utföra arbetena och tjänsterna själva eller att lägga ut dem på entreprenad. Om lokala och regionala myndigheter väljer entreprenad måste de själva kunna fastställa vilket rättsligt instrument som ska tillämpas: en licens, ett offentligt kontrakt eller en koncession.

5.

Regionkommittén noterar att koncessionerna är mer komplexa till sin natur och ingås för en längre period. Kommittén har tidigare rekommenderat att eventuella bestämmelser om koncessioner bör vara flexibla och enkla (se CdR 21/2010) och att rättsosäkerhet måste undvikas.

REGIONKOMMITTÉN ANSER DÄRFÖR FÖLJANDE:

6.

I artikel 1 i direktivet eller åtminstone i skälen bör man klargöra att detta direktiv inte syftar till att föra över uppgifter och befogenheter från en offentlig myndighet till en annan. Dessutom bör inte sådana sektorer tas med som redan omfattas av sektorsspecifika bestämmelser i EU-rätten eller där EU-lagstiftaren medvetet inte har fattat beslut om reglering.

7.

Regionkommittén medger att koncessioner som överstiger ett visst värde kan påverka den inre marknaden och därför kan bli föremål för EU-lagstiftning.

8.

Regionkommittén konstaterar att de nuvarande bestämmelserna om koncessioner består av rättspraxis och nationell lagstiftning. Eftersom vissa koncessioner kan påverka den inre marknaden bör det finnas tydliga bestämmelser och tolkningen och tillvägagångssättet bör vara enhetliga. Kommittén anser därför att det finns skäl att överväga lagstiftning på detta område.

9.

Regionkommittén konstaterar dock att koncessioner används på mycket olika sätt i olika medlemsstater. Detta har bland annat att göra med andra nationella instrument som medlemsstaten har för att reglera eller ge licens till aktiviteter. Följderna av ett direktiv kan därför variera mellan medlemsstaterna. Kommissionen bör därför entydigt klargöra och specificera vilka slags kontrakt som är att betrakta som ”koncessioner” och vilka slags avtalsförhållanden som faller inom direktivets tillämpningsområde.

10.

Enligt Regionkommittén är det därför viktigt att upphandlande myndigheter och medlemsstater själva kan välja vilket instrument de vill använda för att utföra sina uppgifter. Licenser, inklusive operativa licenser i begränsat antal, bör falla utanför direktivets räckvidd. Detta gäller också ren finansiering av en verksamhet, som ofta är kopplad till ett krav om att alla mottagna belopp som inte används för avsedda syften ska återbetalas.

11.

Regionkommittén är orolig för att införandet av en upphandlingsplikt för tilldelning av sådana nationella instrument innebär ett alltför stort ingrepp i medlemsstaternas nationella autonomi. Kommittén gläder sig därför över att det av ingressen framgår att sådana statliga dokument enligt kommissionen inte ska anses utgöra koncessioner. Kommittén anser att det krävs ett explicit undantag i en artikel.

12.

Regionkommittén anser att direktivet bör avse koncessioner som påverkar den inre marknaden. Koncessioner som med tanke på sitt låga värde inte påverkar den inre marknaden bör därför kunna tilldelas genom direktupphandling.

13.

Regionkommittén anser att denna distinktion är mycket viktig för de små och medelstora företagen. Upphandlande myndigheter får på så sätt en möjlighet att driva en koncessionspolitik som gynnar de små och medelstora företagen.

14.

Komplexiteten i bestämmelserna ger anledning till oro. Upphandlande myndigheter upplever de nuvarande upphandlingsdirektiven som onödigt komplicerade. Det finns en risk för att detta direktiv om koncessioner också blir komplicerat. Kommittén anser inte att koncessioner kan likställas med bestämmelserna i de europeiska upphandlingsdirektiven och uppmanar därför kommissionen att göra direktivet och eventuella senare kommissionsmeddelanden enkla.

15.

Regionkommittén anser att man ytterligare bör klargöra hur en koncession ska tilldelas. Man måste göra en avvägning mellan t.ex. å ena sidan ett förtydligande av hur koncessioner ska meddelas och vilka tidsfrister som ska gälla och å andra sidan de upphandlande myndigheternas frihet att besluta om vilka kriterier de vill tillämpa. Denna tydlighet ger de upphandlande myndigheterna ledning och skapar den enhetlighet som bör finnas i medlemsstaternas hantering av frågan. Valfrihet gör de upphandlande myndigheternas kunskaper om sina koncessioner rättvisa samtidigt som medlemsstaternas autonomi erkänns. De upphandlande myndigheterna måste ha omfattande möjligheter att välja sociala och hållbara kriterier.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Skäl 5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(5)

Vissa samordningsbestämmelser bör även införas för tilldelning av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, med tanke på att de nationella myndigheterna kan påverka verksamheten hos de enheter som verkar på dessa områden och med hänsyn till att de marknader där de verkar är förhållandevis slutna, på grund av att medlemsstaterna har beviljat särskilda eller exklusiva rättigheter att försörja, tillhandahålla eller driva de nät som används för tjänsterna i fråga.

Motivering

Dessa sektorer omfattas redan av specifik lagstiftning.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 6

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(6)

Koncessioner är avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter och som avser förvärv av byggentreprenader eller tjänster, där ersättningen för arbetet normalt utgörs av rätten att utnyttja det byggnadsverk eller de tjänster som är föremål för avtalet. Utförandet av dessa byggentreprenader eller tjänster omfattas av särskilda bindande skyldigheter som fastställs av den upphandlande myndigheten eller enheten och som kan åberopas inför domstol. Vissa statliga dokument, såsom tillstånd eller licenser där en stat eller en offentlig myndighet fastställer villkoren för utförandet av en ekonomiskverksamhet, bör emellertid inte anses utgöra koncessioner. Detsamma gäller vissa avtal som avser en ekonomisk aktörs rätt att utnyttja vissa statliga domäner eller resurser, såsom markarrendekontrakt, där staten eller en upphandlande myndighet eller enhet endast fastställer allmänna villkor för användningen, utan att förvärva särskilda byggentreprenader eller tjänster.

(6)

Koncessioner är avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter och som avser förvärv av byggentreprenader eller tjänster, där ersättningen för arbetet normalt utgörs av rätten att utnyttja det byggnadsverk eller de tjänster som är föremål för avtalet. tförandet av dessa byggentreprenader eller tjänster omfattas av särskilda som fastställs av den upphandlande myndigheten eller enheten och kan åberopas inför domstol. Vissa statliga dokument, såsom tillstånd eller licenser där en stat eller en offentlig myndighet fastställer villkoren för utförandet av en ekonomisk verksamhet , bör emellertid inte anses utgöra koncessioner. Detsamma gäller vissa avtal som avser en ekonomisk aktörs rätt att utnyttja vissa statliga domäner eller resurser, såsom markarrendekontrakt, där staten eller en upphandlande myndighet eller enhet endast fastställer allmänna villkor för användningen, utan att förvärva särskilda byggentreprenader eller tjänster.

Motivering

Skillnaden mellan en licens, en licens i begränsat antal genom vilken den upphandlande myndigheten beviljar rätt att bedriva viss verksamhet och en koncession måste klargöras.

En licens kan innebära att vissa krav ställs på verksamheten. Det finns dock också licenser som begränsar själva verksamheterna. I dessa fall brukar man tala om operativa licenser eller licenser i begränsat antal. Detta sker för det mesta i syfte att värna om den allmänna ordningen, folkhälsan och/eller säkerheten. Exempel på detta är operativa licenser för prostitution, hotell- och restaurangverksamhet och kasinoverksamhet.

En koncession har vissa drag gemensamma med en sådan operativ licens. Den största skillnaden är att efterlevnaden av skyldigheten att bedriva verksamheten vid en koncession är av stor betydelse för den upphandlande myndigheten. Det är därför som skyldigheten att bedriva verksamheten vid en koncession kan åberopas inför domstol. Om skyldigheten att bedriva den verksamhet som avses kan åberopas inför domstol kan man utgå från ”ekonomiska villkor”. Detta kriterium tillämpas också vid definitionen av offentliga kontrakt.

Det är viktigt att de upphandlande myndigheterna och medlemsstaterna själva kan välja vilket instrument de vill använda för att utföra sina uppgifter. Licenser, inklusive operativa licenser och licenser i begränsat antal, bör inte omfattas av direktivet. Det bör inte råda öppenhets- eller upphandlingsplikt för tilldelning av sådana licenser. Bestämmelser på nationell eller lägre nivå bör vara avgörande för vem som ska tilldelas en licens. Av skäl 6 i ingressen framgår att kommissionen instämmer i detta.

I definitionen av en koncession hänvisas det visserligen till överenskommelsens form men kriterierna förklaras rent funktionellt. Det kan därför förekomma att en licens ändå anses vara en koncession. Skillnaden mellan en (operativ) licens och en koncession borde därför framgå tydligare av ingressen och definitionen av koncessioner.

Koncessioner ska vara klart avgränsade i förhållande till offentliga förvaltningsuppgifter såsom utfärdande av tillstånd och licenser.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 9

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(9)

Begreppet särskilda eller exklusiva rättigheter är centralt för att fastställa tillämpningsområdet för detta direktiv, eftersom enheter som varken är upphandlande enheter i enlighet med artikel 4.1.1 eller offentliga företag endast omfattas av direktivets bestämmelser om de utövar en av de verksamheter som täcks av direktivet på grundval av sådana rättigheter. Det är därför lämpligt att klargöra att rättigheter som har beviljats på grundval av ett förfarande med objektiva kriterier, i synnerhet i enlighet med unionslagstiftningen, och som har offentliggjorts på lämpligt sätt inte utgör särskilda eller exklusiva rättigheter i enlighet med detta direktiv.Denna lagstiftning bör inbegripa Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (1), Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (2), Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (5). Den offentliga verksamheten antar alltfler former, vilket innebär att det är nödvändigt att förtydliga definitionen av begreppet upphandling. Unionens bestämmelser om koncessioner avser förvärv av byggentreprenader eller tjänster där ersättningen för arbetet utgörs av rätten att utnyttja byggnadsverket eller tjänsterna. Begreppet förvärv bör förstås i vid mening och innebär att myndigheten eller enheten erhåller fördelarna av byggentreprenaderna eller tjänsterna i fråga, men att detta inte alltid medför en överföring av ägarskapet till den upphandlande myndigheten eller enheten. Enbart finansiering av en verksamhet, vilket ofta kopplas till ett krav att återbetala alla mottagna belopp som inte används för de avsedda syftena, omfattas vanligen inte av detta direktiv.

(9)

Begreppet särskilda eller exklusiva rättigheter är centralt för att fastställa tillämpningsområdet för detta direktiv, eftersom enheter som varken är upphandlande enheter i enlighet med artikel 4.1.1 eller offentliga företag endast omfattas av direktivets bestämmelser om de utövar en av de verksamheter som täcks av direktivet på grundval av sådana rättigheter. Det är därför lämpligt att klargöra att rättigheter som har beviljats på grundval av ett förfarande med objektiva kriterier, i synnerhet i enlighet med unionslagstiftningen, och som har offentliggjorts på lämpligt sätt inte utgör särskilda eller exklusiva rättigheter i enlighet med detta direktiv.Denna lagstiftning bör inbegripa Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (1), Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (2), Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (5). Den offentliga verksamheten antar alltfler former, vilket innebär att det är nödvändigt att förtydliga definitionen av begreppet upphandling. Unionens bestämmelser om koncessioner avser förvärv av byggentreprenader eller tjänster där ersättningen för arbetet utgörs av rätten att utnyttja byggnadsverket eller tjänsterna. Begreppet förvärv bör förstås i vid mening och innebär att myndigheten eller enheten erhåller fördelarna av byggentreprenaderna eller tjänsterna i fråga, men att detta inte alltid medför en överföring av ägarskapet till den upphandlande myndigheten eller enheten. Enbart finansiering av en verksamhet, vilket ofta kopplas till ett krav att återbetala alla mottagna belopp som inte används för de avsedda syftena, omfattas vanligen inte av detta direktiv.

Motivering

Syftet med ändringsrekommendationen är att upprepa, utan möjlighet till missförstånd, det grundläggande begreppet i direktiv 2004/17/EG om upphandling i försörjningssektorerna, där det av skäl 25 framgår att ”rättigheter som en medlemsstat beviljar ett begränsat antal företag, oavsett hur de beviljas, exempelvis genom tilldelning av koncessioner, på grundval av objektiva kriterier, som är proportionerliga och icke-diskriminerande och ger alla berörda parter som uppfyller kriterierna möjlighet att utnyttja dessa rättigheter, [inte kan] anses utgöra särskilda rättigheter eller ensamrätt”. Detta begrepp bör inte begränsas till en förteckning över EU-dokument, eftersom den kan verka slutgiltig och därmed utesluta de enskilda medlemsstaternas lagar och bestämmelser, som dock uppfyller samma kriterier om objektivitet, proportionalitet och icke-diskriminering.

Ändringsrekommendation 4

Skäl 10

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(10)

Det har också visat sig nödvändigt att klargöra tolkningen av begreppet enskild upphandling, som innebär att det sammanlagda värdet av alla koncessioner som ingås inom ramen för upphandlingenmåste beaktas när det gäller de tröskelvärden som fastställs i detta direktiv. Upphandlingen bör offentliggöras som en helhet, men kan eventuellt delas in i delar. Begreppet enskild upphandling omfattar alla varor, byggentreprenader och tjänster som behövs för att fullgöra ett visst projekt. Indikationer på att det rör sig om ett enda projekt kan exempelvis vara att den upphandlande myndigheten dessförinnan genomfört en samlad planering och utformning, att de olika inköpta beståndsdelarna fyller en och samma ekonomiska och tekniska funktion eller att de i övrigt är logiskt förknippade med varandra.

Motivering

Det kan ta flera år att förbereda och genomföra en koncession. Det är troligt att den upphandlande myndigheten under förberedelserna måste begära in alla möjliga slags externa utlåtanden. Dessa utlåtanden ska enligt definitionen tas med i beräkningen av koncessionens värde. Detta är inte logiskt. Kontrakt av ett annat slag som ska tilldelas en annan part borde inte tas med i beräkningen av koncessionens värde. Om dessa kontrakt har ett visst värde måste det på grundval av upphandlingsdirektivet och i enlighet med detta direktiv ske en upphandling.

Detta ligger också i linje med tidigare yttranden från kommittén om att kontrakt inte ska grupperas i onödan.

Se ändringsrekommendation 14.

Ändringsrekommendation 5

Skäl 11

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(11)

För att ett verkligt öppnande av marknaden och en rättvis och balanserad tillämpning av reglerna om tilldelning av koncessioner på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska säkerställas, är det nödvändigt att de enheter som ska omfattas av direktivet definieras på ett annat sätt än genom hänvisning till deras rättsliga ställning. Det är således viktigt att upphandlande enheter från den offentliga respektive den privata sektorn behandlas lika. I överensstämmelse med artikel 345 i fördraget är det också nödvändigt att se till att medlemsstaternas egendomsordning inte påverkas på något sätt.

(11)

För att ett verkligt öppnande av marknaden och en rättvis och balanserad tillämpning av reglerna om tilldelning av koncessioner på områdena energi, transporter och posttjänster ska säkerställas, är det nödvändigt att de enheter som ska omfattas av direktivet definieras på ett annat sätt än genom hänvisning till deras rättsliga ställning. Det är således viktigt att upphandlande enheter från den offentliga respektive den privata sektorn behandlas lika. I överensstämmelse med artikel 345 i fördraget är det också nödvändigt att se till att medlemsstaternas egendomsordning inte påverkas på något sätt.

Motivering

Europaparlamentets direkta avsikt i fråga om vattensektorn framgår av de resolutioner som antogs den 14 januari 2004, den 10 mars 2004 och den 31 maj 2006. Enligt dessa eftersträvar Europaparlamentet inte någon liberalisering av vattensektorn utan en modernisering där ekonomiska principer står i överensstämmelse med kvalitets- och miljönormer och nödvändig effektivitet. Därför behövs det inga ytterligare övergripande bestämmelser.

Ändringsrekommendation 6

Nytt skäl efter skäl 13

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

 

Motivering

De olika formerna för samarbete mellan offentliga myndigheter (avtalsbaserad eller institutionell sammanslagning av behörighet mellan kommuner) kan inte falla inom tillämpningsområdet för lagstiftningen om inre marknaden.

Ändringsrekommendation 7

Skäl 20

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(20)

En översyn av så kallade prioriterade och icke-prioriterade tjänster (”A- och B-tjänster”) som genomförts av kommissionen visar att det inte är motiverat att begränsa den fullständiga tillämpningen av upphandlingslagstiftningen till en begränsad grupp tjänster. Därför bör detta direktiv vara tillämpligt på en rad tjänster (som cateringtjänster och vattenförsörjning), som visat på möjligheter till gränsöverskridande handel.

Motivering

Den principiella indelningen i prioriterade och icke-prioriterade tjänster och därmed den upphandlingsrättsliga förmånsbehandlingen av s.k. B-tjänster måste bibehållas. Sociala tjänster och hälsotjänster uppvisar ingen eller endast begränsad relevans för den inre marknaden och tillhandahålls som regel lokalt. Vatten är en essentiell nyttighet. Inom vattensektorn måste man därför agera särskilt försiktigt och ta hänsyn till särskilda miljöspecifika aspekter och hygienaspekter. I enlighet med artikel 17 i direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden bör vattentjänster därför vara undantagna från tillämpningsområdet för direktivet om koncessioner.

Ändringsrekommendation 8

Skäl 22

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(22)

Med hänsyn till betydelsen av det kulturella sammanhanget och dessa tjänsters känslighet, bör medlemsstaterna ges stor frihet att organisera valet av tjänsteleverantörer på det sätt som de finner lämpligast. Reglerna i detta direktiv förhindrar inte medlemsstaterna att tillämpa särskilda kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleverantörer, exempelvis de kriterier i den frivilliga europeiska kvalitetsramen för sociala tjänster som utarbetats av Europeiska unionens kommitté för socialt skydd. Medlemsstaterna och/eller offentliga myndigheter bör ha frihet att tillhandahålla dessa tjänster själva eller att organisera sociala tjänster påett sätt som inte medför ingående av koncessioner, exempelvis genom att enbart finansiera sådana tjänster eller genom att bevilja licens eller tillstånd till alla ekonomiska aktörer som uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten eller enheten uppställt i förväg, utan några gränser eller kvoter, förutsatt att systemet tryggar tillräckligt offentliggörande och överensstämmer med principerna om öppenhet och icke-diskriminering.

(22)

Med hänsyn till betydelsen av det kulturella sammanhanget och dessa tjänsters känslighet, bör medlemsstaterna ges stor frihet att organisera valet av tjänsteleverantörer på det sätt som de finner lämpligast. Reglerna i detta direktiv förhindrar inte medlemsstaterna att tillämpa särskilda kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleverantörer, exempelvis de kriterier i den frivilliga europeiska kvalitetsramen för sociala tjänster som utarbetats av Europeiska unionens kommitté för socialt skydd. Medlemsstaterna och/eller offentliga myndigheter bör ha frihet att tillhandahålla dessa tjänster själva eller att organisera sociala tjänster påett sätt som inte medför ingående av koncessioner, exempelvis genom att enbart finansiera sådana tjänster eller genom att bevilja licens eller tillstånd till alla ekonomiska aktörer som uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten eller enheten uppställt i förväg, förutsatt att systemet tryggar tillräckligt offentliggörande och överensstämmer med principerna om öppenhet och icke-diskriminering.

Motivering

Kommittén föreslår att denna formulering stryks.

Det finns operativa licenser som reglerar vissa verksamheter och som är begränsade till antalet men där det inte är önskvärt med en upphandling. Det handlar om verksamheter som inte utförs för myndigheten i fråga eller i allmänhetens intresse, men som av just denna myndighet upplevs som potentiellt skadliga och därför måste regleras. Ett exempel är prostitutionslicensen. Det faktum att det finns ett begränsat antal av en viss typ av operativ licens borde därför inte automatiskt innebära att det ska krävas ett öppet tilldelningsförfarande.

Se också ändringsrekommendation 4.

Ändringsrekommendation 9

Skäl 25

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(25)

För att garantera öppenhet och likabehanding bör kriterierna för tilldelning av koncessioner alltid uppfylla vissa allmänna normer. De bör meddelas alla potentiella anbudsgivare i förväg, ha samband med kontraktsföremålet och får inte medföra en obegränsad valfrihet för den upphandlande myndigheten eller enheten. De bör garantera att effektiv konkurrens är möjlig och åtföljas av krav som gör det möjligt att i praktiken verifiera de uppgifter som anbudsgivarna lämnar. För att uppfylla dessa normer och samtidigt öka rättssäkerheten får medlemsstaterna föreskriva användning av kriteriet i form av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

(25)

För att garantera öppenhet och likabehanding bör kriterierna för tilldelning av koncessioner alltid uppfylla vissa allmänna normer. De bör meddelas alla potentiella anbudsgivare i förväg. De bör garantera att effektiv konkurrens är möjlig och åtföljas av krav som gör det möjligt att i praktiken verifiera de uppgifter som anbudsgivarna lämnar. För att uppfylla dessa normer och samtidigt öka rättssäkerheten får medlemsstaterna föreskriva användning av kriteriet i form av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

Motivering

Se också ändringsrekommendationerna 23 och 28.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 1 – ny punkt 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

 

   

Motivering

Regionkommittén anser att detta direktiv endast bör avse koncessioner som påverkar den inre marknaden. Vid koncessioner under de europeiska tröskelvärdena är det inte tal om något ”gränsöverskridande intresse” och därmed inte heller om någon risk för den inre marknaden. Detta tillägg leder till att upphandlande myndigheter behåller sin valfrihet.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 2.1.7

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 2

Definitioner

Artikel 2

Definitioner

1.   I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.   I detta direktiv gäller följande definitioner:

(7)   tjänstekoncession: skriftligt avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter och som avser tillhandahållande av andra typer av tjänster än dem som avses i punkterna 2 och 4, där ersättningen för de tjänster som ska tillhandahållas endast utgörs av rätten att utnyttja de tjänster som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan rätt, dels betalning.

(7)   tjänstekoncession: skriftligt avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter och som avser tillhandahållande av andra typer av tjänster än dem som avses i punkterna 2 och 4, där ersättningen för de tjänster som ska tillhandahållas endast utgörs av rätten att utnyttja de tjänster som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan rätt, dels betalning.

 

Motivering

Skillnaden mellan en licens, en licens i begränsat antal genom vilken den upphandlande myndigheten beviljar rätt att bedriva viss verksamhet och en koncession måste klargöras.

En licens kan innebära att vissa krav ställs på verksamheten. Det finns dock också licenser som begränsar själva verksamheterna. I dessa fall brukar man tala om operativa licenser eller licenser i begränsat antal. Detta sker för det mesta för att värna om den allmänna ordningen, folkhälsan och/eller säkerheten. Exempel på detta är operativa licenser för prostitution, hotell- och restaurangverksamhet och kasinoverksamhet.

En koncession har vissa drag gemensamma med en sådan operativ licens. Den största skillnaden är att efterlevnaden av skyldigheten att bedriva verksamheten vid en koncession är av stor betydelse för den upphandlande myndigheten. Det är därför som skyldigheten att bedriva verksamheten vid en koncession kan åberopas inför domstol. Om skyldigheten att bedriva den verksamhet som avses kan åberopas inför domstol kan man utgå från ”ekonomiska villkor”. Detta kriterium tillämpas också vid definitionen av offentliga kontrakt.

Det är viktigt att de upphandlande myndigheterna och medlemsstaterna själva kan välja vilket instrument de vill använda för att utföra sina uppgifter. Licenser, inklusive operativa licenser och licenser i begränsat antal, bör inte omfattas av direktivet. Det bör inte råda öppenhets- eller upphandlingsplikt för tilldelning av sådana licenser. Bestämmelser på nationell eller lägre nivå bör vara avgörande för vem som ska tilldelas en licens. Av skäl 6 i ingressen framgår att kommissionen instämmer i detta.

I definitionen av en koncession hänvisas det visserligen till överenskommelsens form men kriterierna förklaras rent funktionellt. Det kan därför förekomma att en licens ändå anses vara en koncession. Skillnaden mellan en (operativ) licens och en koncession borde därför framgå tydligare av ingressen och definitionen av koncessioner.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 2.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 2

Definitioner

2.   Rätten att utnyttja de byggnadsverk eller tjänster som avses i punkt 1.2, 1.4 och 1.7 ska innebära att den väsentliga driftsrisken överförs till koncessionshavaren. Koncessionshavaren ska anses överta den väsentliga driftsrisken om denne inte är garanterad att få tillbaka de investeringar som gjorts och de kostnader som uppstått under utnyttjandet av det byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är föremål för koncessionen. […]

Artikel 2

Definitioner

2.   Rätten att utnyttja de byggnadsverk eller tjänster som avses i punkt 1.2, 1.4 och 1.7 ska innebära att driftsrisken överförs till koncessionshavaren. Koncessionshavaren ska anses överta driftsrisken om denne inte är garanterad att få tillbaka de investeringar som gjorts och de kostnader som uppstått under utnyttjandet av det byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är föremål för koncessionen. […]

Motivering

Formuleringen ”den väsentliga” bör strykas i samband med ”driftsrisken”. Avgränsningen eller fastställandet av den väsentliga driftsrisken i samband med offentliga kontrakt ger i praktiken upphov till stora problem för kommunerna. Direktivförslagets definition av ”den väsentliga driftsrisken” sträcker sig långt utöver EU-domstolens rättspraxis, som inte ställer alltför stora krav på den ekonomiska risken. Till och med vid anslutnings- och användningstvång inom vattenförsörjningen (se punkterna 72–76 i domen i mål C-206/08 av den 10 september 2009, Wasser- und Abwasserzweckverband Gotha) utgår domstolen från en tjänstekoncession som inte omfattas av upphandlingslagstiftningen.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 5

Tröskelvärden

Artikel 5

Tröskelvärden

1.   Detta direktiv ska tillämpas på följande typer av koncessioner vars värde uppgår till minst 5 000 000 euro:

1.   Detta direktiv ska tillämpas på följande typer av koncessioner vars värde uppgår till minst 5 000 000 euro:

a)

Koncessioner som ingås av upphandlande enheter för bedrivande av någon av de verksamheter som avses i bilaga III.

a)

Koncessioner som ingås av upphandlande enheter för bedrivande av någon av de verksamheter som avses i bilaga III.

b)

Koncessioner som ingås av upphandlande myndigheter.

b)

Koncessioner som ingås av upphandlande myndigheter.

 

 

a)

 

b)

2.   För tjänstekoncessioner som uppgår till ett värde av minst 2 500 000 euro, men mindre än 5 000 000 euro, förutom sociala tjänster och andra specifika tjänster, ska ett meddelande om koncessionstilldelning i enlighet med artiklarna 27 och 28 offentliggöras.

2.   För tjänstekoncessioner som uppgår till ett värde av minst 2 500 000 euro, men mindre än 5 000 000 euro, förutom sociala tjänster och andra specifika tjänster, ska ett meddelande om koncessionstilldelning i enlighet med artiklarna 27 och 28 offentliggöras.

 

Motivering

Koncessioner kan ha lång löptid eftersom den berörda ekonomiska aktören måste kunna få tillbaka sina investeringar. Vid en koncession med lång löptid är ett tröskelvärde på 5 000 000 euro för koncessionens totala värde lågt. Det årliga belopp som den ekonomiska aktören tjänar på koncessionen är dock inte tillräckligt för att påverka den inre marknaden. Därför bör man göra en åtskillnad.

Ändringsrekommendation 14

Artikel 6.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 6

Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av koncessioner

Artikel 6

Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av koncessioner

2.   Det uppskattade värdet av en koncession ska beräknas som värdet på entreprenaden eller tjänsterna i sin helhet, även om de köps genom olika kontrakt om kontrakten ingår i ett och samma projekt. Indikationer på att det rör sig om ett enda projekt kan exempelvis vara att den upphandlande myndigheten eller enheten dessförinnan genomfört en samlad planering och utformning, att de olika inköpta beståndsdelarna fyller en och samma ekonomiska och tekniska funktion eller att de i övrigt är logiskt förknippade med varandra.

2.   Det uppskattade värdet av en koncession ska beräknas helhet

Om den upphandlande myndigheten eller enheten avser att ge premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare ska den beakta dessa när den beräknar det uppskattade värdet av koncessionen.

Om den upphandlande myndigheten eller enheten avser att ge premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare ska den beakta dessa när den beräknar det uppskattade värdet av koncessionen.

Motivering

Se ändringsrekommendation 8.

Ändringsrekommendation 15

Artikel 8.5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 8

Undantag för koncessioner som tilldelas av upphandlande myndigheter och enheter

Artikel 8

Undantag för koncessioner som tilldelas av upphandlande myndigheter och enheter

5.   Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner för

5.   Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner för

a)

förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till sådan (dock ska varje form av koncessioner för finansiella tjänster som tilldelas samtidigt med, före eller efter förvärvs- eller hyreskontraktet omfattas av detta direktiv),

a)

förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till sådan (dock ska varje form av koncessioner för finansiella tjänster som tilldelas samtidigt med, före eller efter förvärvs- eller hyreskontraktet omfattas av detta direktiv),

b)

anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för sändning (sändning ska omfatta överföring och distribution via någon form av elektroniskt nät), som tilldelas av programföretag, och inte heller på koncessioner för sändningstid som tilldelas programföretag,

b)

anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för sändning (sändning ska omfatta överföring och distribution via någon form av elektroniskt nät), som tilldelas av programföretag, och inte heller på koncessioner för sändningstid som tilldelas programföretag,

c)

skiljemanna- och förlikningsuppdrag,

c)

skiljemanna- och förlikningsuppdrag,

d)

finansiella tjänster i samband med emission, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, centralbankstjänster och insatser som genomförs tillsammans med europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF),

d)

finansiella tjänster i samband med emission, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, centralbankstjänster och som genomförs tillsammans med europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) ,

e)

anställningskontrakt,

e)

anställningskontrakt,

f)

lufttransporttjänster som grundas på beviljande av en operativ licens i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 (6)  (7),

f)

lufttransporttjänster som grundas på beviljande av en operativ licens i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 (6)  (7),

g)

kollektivtrafik i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (8).

g)

kollektivtrafik i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (8)

 

 

.

Sändning i den mening som avses i första stycket b ska omfatta all överföring och distribution via någon form av elektroniskt nät.

Sändning i den mening som avses i första stycket b ska omfatta all överföring och distribution via någon form av elektroniskt nät.

Motivering

Ligger i linje med ändringsrekommendation 5 om skäl 11.

Ändringsrekommendation 16

Artikel 15.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

1.   Koncessioner som en upphandlande myndighet eller enhet i den mening som avses i artikel 4.1.1 tilldelar en annan juridisk person ska inte ingå i tillämpningsområdet för detta direktiv om följande kumulativa villkor är uppfyllda:

1.   Koncessioner som en upphandlande myndighet eller enhet i den mening som avses i artikel 4.1.1 tilldelar en annan juridisk person ska inte ingå i tillämpningsområdet för detta direktiv om följande kumulativa villkor är uppfyllda:

a)

Den upphandlande myndigheten eller enheten utövar kontroll över den berörda juridiska personen motsvarande den som den utövar över sin egen förvaltning.

a)

Den upphandlande myndigheten eller enheten utövar kontroll över den berörda juridiska personen motsvarande den som den utövar över sin egen förvaltning.

b)

Den juridiska personen utför minst 90 % av sin verksamhet för den upphandlande myndighetens eller enhetens räkning eller för andra juridiska personers räkning som den upphandlande myndigheten eller enheten utövar kontroll över.

b)

Den juridiska personen utför minst  % av verksamhet för den upphandlande myndighetens eller enhetens räkning eller för andra juridiska personers räkning som den upphandlande myndigheten eller enheten utövar kontroll över.

c)

Det finns inget privat deltagande i den juridiska person som står under kontroll.

c)

Det finns inget privat deltagande i den juridiska person som står under kontroll.

En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet i den mening som avses i artikel 4.1.1 ska anses utöva kontroll över en juridisk person motsvarande den kontroll som den utövar över sin egen förvaltning i den mening som avses i i första stycket a, om myndigheten eller enheten har en avgörande påverkan i fråga om den juridiska personens strategiska mål och viktiga beslut.

En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet i den mening som avses i artikel 4.1.1 ska anses utöva kontroll över en juridisk person motsvarande den kontroll som den utövar över sin egen förvaltning i den mening som avses i i första stycket a, om myndigheten eller enheten har en avgörande påverkan i fråga om den juridiska personens strategiska mål och viktiga beslut.

Ändringsrekommendation 17

Artikel 15.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

2.   Punkt 1 ska också gälla om den enhet som står under kontroll är en upphandlande myndighet eller enhet i den mening som avses i artikel 4.1.1 och tilldelar en koncession till den enhet som utövar kontroll över den eller till en annan juridisk person som kontrolleras av samma upphandlande myndighet, förutsatt att det inte finns något privat deltagande i den juridiska person som tilldelas den offentliga koncessionen.

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

2.   Punkt 1 ska också gälla om den enhet som står under kontroll är en upphandlande myndighet eller enhet i den mening som avses i artikel 4.1.1 och tilldelar en koncession till den enhet som utövar kontroll över den eller till en annan juridisk person som kontrolleras av samma upphandlande myndighet, förutsatt att det inte finns något privat deltagande i den juridiska person som tilldelas den offentliga koncessionen.

Motivering

Hänvisningen borde endast avse ”operativt” eller ”aktivt” privat deltagande i den juridiska person som står under kontroll, vilket gör det möjligt att påverka ledningens beslut. Detta bör möjliggöra rena kapitalinvesteringar i den juridiska personen, t.ex. passiva innehav, utan att det bryter mot undantaget för interna konstellationer eller horisontellt offentlig-offentligt samarbete. Detta ligger också i linje med vad kommissionen själv hävdar i sitt meddelande av den 5 februari 2008 om institutionaliserade offentlig-privata partnerskap. Rena kapitalinvesteringar måste möjliggöras, så att de lokala och regionala myndigheterna kan erbjuda medborgarna tjänster till ett rimligt pris.

Ändringsrekommendation 18

Artikel 15.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

3.   En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet i den mening som avses i artikel 4.1.1 som inte utövar kontroll över en juridisk person i den mening som avses i punkt 1 kan likväl tilldela en koncession utan att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv till en juridisk person som den gemensamt utövar kontroll över tillsammans med andra upphandlande myndigheter eller enheter, om följande villkor är uppfyllda:

3.   En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet i den mening som avses i artikel 4.1.1 som inte utövar kontroll över en juridisk person i den mening som avses i punkt 1 kan likväl tilldela en koncession utan att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv till en juridisk person som den gemensamt utövar kontroll över tillsammans med andra upphandlande myndigheter eller enheter, om följande villkor är uppfyllda:

a)

De upphandlande myndigheterna eller enheterna i den mening som avses i artikel 4.1.1 utövar gemensamt kontroll över den berörda juridiska personen motsvarande den som de utövar över sina egna förvaltningar.

a)

De upphandlande myndigheterna eller enheterna i den mening som avses i artikel 4.1.1 utövar gemensamt kontroll över den berörda juridiska personen motsvarande den som de utövar över sina egna förvaltningar.

b)

Minst 90 % av den juridiska personens verksamhet utförs för de kontrollerande upphandlande myndigheterna eller enheterna i den mening som avses i artikel 4.1.1 eller för andra juridiska personer som samma upphandlande myndigheter eller enheter utövar kontroll över.

b)

Minst  % av den juridiska personens verksamhet utförs för de kontrollerande upphandlande myndigheterna eller enheterna i den mening som avses i artikel 4.1.1 eller för andra juridiska personer som samma upphandlande myndigheter eller enheter utövar kontroll över.

c)

Det finns inget privat deltagande i den juridiska person som står under kontroll.

c)

Det finns inget privat deltagande i den juridiska person som står under kontroll.

Motivering

Ligger i linje med ändringsrekommendation 16 om artikel 15.1.

Ändringsrekommendation 19

Artikel 15.4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

4.   Ett avtal som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter eller enheter i den mening som avses i artikel 4.1.1 ska inte anses utgöra en koncession i den mening som avses i artikel 2.1.1, om följande kumulativa villkor är uppfyllda:

4.   Ett avtal som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter eller enheter i den mening som avses i artikel 4.1.1 ska inte anses utgöra en koncession i den mening som avses i artikel 2.1.1, om följande kumulativa villkor är uppfyllda:

a)

Avtalet upprättar ett genuint samarbete mellan deltagande upphandlande myndigheter eller enheter i syfte att gemensamt fullgöra deras offentliga uppdrag och innefattar ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för parterna.

b)

Avtalet styrs endast av överväganden som har att göra med allmänintresset.

c)

De deltagande upphandlande myndigheterna eller enheterna utövar inte verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som överstiger 10 % av omsättningen från de verksamheter som berörs av avtalet.

)

deltagande upphandlande verksamhet på den öppna marknaden

d)

Avtalet omfattar inte andra ekonomiska överföringar mellan de upphandlande myndigheterna eller enheterna än överföringar för ersättning av de faktiska kostnaderna för byggentreprenader, tjänster eller varor.

d)

Avtalet omfattar inte andra ekonomiska överföringar mellan de upphandlande myndigheterna eller enheterna än överföringar för ersättning av de faktiska kostnaderna för byggentreprenader, tjänster eller varor.

e)

Det finns inget privat deltagande i någon av de berörda upphandlande myndigheterna eller enheterna.

e)

Det finns inget privat deltagande i någon av de berörda upphandlande myndigheterna eller enheterna.

Motivering

Koncessionskontrakt mellan upphandlande myndigheter bör (med hänsyn till en ansvarsfull hantering av skattebetalarnas pengar) undantas helt från reglerna för upphandling på de villkor som anges i leden c–e.

Upphandlande myndigheter måste också ha möjlighet att samarbeta på områden som inte rör direkta offentliga tjänster. Det kan röra sig om samarbete om processer som underlättar och stöder deras organisation, såsom IKT, bostäder, inköp och catering.

Ett sådant samarbete mellan upphandlande myndigheter bygger inte alltid på jämbördighet mellan parterna. Det händer att större myndigheter utför verksamhet för mindre myndigheters räkning. Det är därför önskvärt att en upphandlande myndighet får genomföra ett koncessionskontrakt för en annan upphandlande myndighet. Syftet är att trygga en effektiv användning av offentliga medel.

EU-domstolen har inte sagt att max tio procent av de upphandlande myndigheternas omsättning får vara på den öppna marknaden. Hur stor omsättningsandelen är måste vara beroende av vad det är för verksamhet och andra relevanta omständigheter. Det är viktigt att inte varje form av privat delägande utesluter att undantaget kan tillämpas. Endast aktivt privat delägande, dvs. att delägaren är ett privat företag som är verksamt på marknaden, ska leda till att upphandlingsskyldighet inträder.

Ändringsrekommendation 20

Artikel 15.5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

Artikel 15

Samarbete mellan offentliga myndigheter

5.   Den kontroll av att det inte finns något privat deltagande som avses i punkterna 1–4 ska utföras vid tidpunkten för koncessionstilldelningen eller ingåendet av avtalet.

   

De undantag som föreskrivs i denna artikel ska upphöra att gälla så snart det förekommer privat deltagande, med följden att pågående koncessioner måste öppnas för konkurrens via normala förfaranden för koncessionstilldelning.

Motivering

Med tanke på målen att förenkla och banta ned lagstiftningen om tilldelning av koncessioner borde man undvika svepande förklaringar i lagtexten som inte leder till större rättssäkerhet och dessutom sträcker sig utöver EU-domstolens rättspraxis.

Ändringsrekommendation 21

Artikel 26.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 26

Koncessionsmeddelanden

Artikel 26

Koncessionsmeddelanden

3.   Upphandlande myndigheter och enheter som önskar tilldela koncessioner för sociala tjänster och andra specifika tjänster ska tillkännage sin avsikt att tilldela sådana koncessioner genom offentliggörande av ett förhandsmeddelande så snart som möjligt efter budgetårets början. Sådana meddelanden ska innehålla de upplysningar som anges i bilaga XIII.

   

Motivering

Sociala tjänster och hälsotjänster uppvisar ingen eller endast begränsad relevans för den inre marknaden och tillhandahålls som regel lokalt. Informationskraven på detta område innebär alltså en orimlig börda för de upphandlande enheterna. Med tanke på reformens huvudmål att förenkla upphandlingslagstiftningen får det därför framför allt inte på detta område ske någon skärpning av bestämmelserna.

Ändringsrekommendation 22

Artikel 35

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 35

Förfarandegarantier

Artikel 35

Förfarandegarantier

1.   Upphandlande myndigheter och enheter ska i meddelandet om upphandling, i inbjudan att lämna anbud eller i koncessionsdokumenten beskriva koncessionen, tilldelningskriterierna samt de minimikrav som ska uppfyllas. Uppgifterna måste göra det möjligt att identifiera koncessionens beskaffenhet och omfattning så att ekonomiska aktörer kan besluta om de ska begära att få delta i förfarandet för koncessionstilldelning. Beskrivningen, tilldelningskriterierna och minimikraven får inte ändras under förhandlingarnas gång.

1.   Upphandlande myndigheter och enheter ska i meddelandet om upphandling, i inbjudan att lämna anbud eller i koncessionsdokumenten beskriva koncessionen, tilldelningskriterierna samt de minimikrav som ska uppfyllas. Uppgifterna måste göra det möjligt att identifiera koncessionens beskaffenhet och omfattning så att ekonomiska aktörer kan besluta om de ska begära att få delta i förfarandet för koncessionstilldelning.

 

 

   

 

   

Motivering

Med anledning av frågor och anmärkningar från anbudsgivarna kan en upphandlande myndighet under förfarandet behöva ändra eller justera koncessionen. Genom förhandlingar eller dialogrundor försöker den upphandlande myndigheten skapa bättre överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan. Det måste därför vara möjligt att delvis ändra och komplettera minimikraven och tilldelningsdelkriterierna utifrån nya insikter från förhandlingarna och dialogrundorna, eftersom anbudsförfarandet annars förlorar sitt värde.

Om det sker en väsentlig ändring i kontraktet måste förfarandet för närvarande avbrytas och en ny upphandling ske. Kommittén rekommenderar därför att det skapas ett enkelt sätt på vilket de upphandlande enheterna kan ändra sin koncession, såsom en officiell rättelse med en kort förlängning av fristen för inlämnande av anbud.

Ändringsrekommendation 23

Artikel 36.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 36

Urval och kvalitativ bedömning av anbudssökande

Artikel 36

Urval och kvalitativ bedömning av anbudssökande

1.   Upphandlande myndigheter ska i koncessionsmeddelandet ange villkoren för deltagande avseende

1.   Upphandlande myndigheter ska i koncessionsmeddelandet ange villkoren för deltagande avseende

a)

lämplighet att utöva yrkesverksamhet,

a)

lämplighet att utöva yrkesverksamhet,

b)

ekonomisk och finansiell ställning,

b)

ekonomisk och finansiell ställning,

c)

teknisk och yrkesmässig kapacitet.

c)

teknisk och yrkesmässig kapacitet.

Upphandlande myndigheter ska begränsa villkoren för deltagande till sådana villkor som är lämpliga för att se till att en anbudssökande eller anbudsgivare har rättslig och ekonomisk kapacitet samt kommersiell och teknisk förmåga att utföra den koncession som ska tilldelas. Alla krav ska vara relevanta och strikt proportionella i förhållande till föremålet för kontraktet, med beaktande av behovet att säkerställa verklig konkurrens.

Upphandlande myndigheter ska begränsa villkoren för deltagande till sådana villkor som är lämpliga för att se till att en anbudssökande eller anbudsgivare har rättslig och ekonomisk kapacitet samt kommersiell och teknisk förmåga att utföra den koncession som ska tilldelas. behovet att säkerställa verklig konkurrens.

Upphandlande myndigheter och enheter ska också i koncessionsmeddelandet ange vilket eller vilka intyg som ska lämnas in som bevis på den ekonomiska aktörens kapacitet. Kraven på dessa intyg ska vara icke-diskriminerande och stå i proportion till föremålet för koncessionen.

Upphandlande myndigheter och enheter ska också i koncessionsmeddelandet ange vilket eller vilka intyg som ska lämnas in som bevis på den ekonomiska aktörens kapacitet. Kraven på dessa intyg ska vara icke-diskriminerande och stå i proportion till föremålet för koncessionen.

Motivering

Se också ändringsrekommendationerna 2 och 28.

Ändringsrekommendation 24

Artikel 36.7

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 36

Urval och kvalitativ bedömning av anbudssökande

7.   Medlemsstaterna får föreskriva att upphandlande myndigheter eller enheter ska uteslutas en ekonomisk aktör från deltagande i en koncessionstilldelning om något av följande villkor är uppfyllda:

Artikel 36

Urval och kvalitativ bedömning av anbudssökande

7.    får föreskriva att upphandlande myndigheter eller enheter ska utesluta en ekonomisk aktör från deltagande i en koncessionstilldelning om något av följande villkor är uppfyllda:

Motivering

Kommittén anser att detta hör till de upphandlande myndigheternas befogenheter.

Ändringsrekommendation 25

Artikel 38 – ny punkt 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 38

Tidsfrister för inlämning av ansökningar om koncessioner

Artikel 38

Tidsfrister för inlämning av ansökningar om koncessioner

[…]

[…]

 

   

Motivering

Det finns begränsat intresse för vissa koncessioner. Det är onödigt att genomföra ett fullständigt förfarande om det bara finns en intresserad part. Dessutom skulle fria förhandlingar i en sådan situation leda till ett fördelaktigare resultat för den upphandlande myndigheten.

Ändringsrekommendation 26

Artikel 39.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 39

Kriterier för tilldelning av koncessioner

Artikel 39

Kriterier för tilldelning av koncessioner

2.   Tilldelningskriterierna ska ha anknytning till koncessionsföremålet och får inte ge den upphandlande myndigheten eller enheten obegränsad valfrihet.

   

Dessa kriterier ska garantera effektiv konkurrens och åtföljas av krav som gör det möjligt att ändamålsenligt kontrollera de uppgifter som anbudsgivarna lämnar. Upphandlande myndigheter och enheter ska på grundval av de uppgifter och bevis som anbudsgivarna tillhandahåller ändamålsenligt kontrollera att anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.

Motivering

Denna bestämmelse är onödig, Den skapar inget mervärde och borde strykas med tanke på den förenkling som eftersträvas. Innehållet återfinns redan i de allmänna principerna för primärrätten.

Ändringsrekommendation 27

Artikel 39.4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 39

Kriterier för tilldelning av koncessioner

4.   Medlemsstaterna får föreskriva att upphandlande myndigheter och enheter ska grunda tilldelningen av koncessioner på kriteriet det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet i överensstämmelse med punkt 2. Utöver pris eller kostnader får ett eller flera av följande kriterier användas:

Artikel 39

Kriterier för tilldelning av koncessioner

4.   Medlemsstaterna får föreskriva att upphandlande myndigheter och enheter ska grunda tilldelningen av koncessioner på kriteriet det mest ekonomiskt fördelaktiga anbudet i överensstämmelse med punkt 2. Utöver pris eller kostnader får ett eller flera av följande kriterier användas:

Motivering

Kommittén anser att det är önskvärt att kriteriet lägsta pris bibehålls. I den nuvarande ordalydelsen är det oklart om detta är möjligt. Också för tilldelningskriteriet ”lägsta pris” kan kvalitet spela en roll, nämligen som minimikrav. De upphandlande myndigheterna måste här kunna välja själva. De upphandlande myndigheterna måste dessutom också ofta klara av besparingsmål, som också måste tas i övervägande vid valet av tilldelningskriterium.

Ändringsrekommendation 28

Artikel 39.4 a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 39

Kriterier för tilldelning av koncessioner

Artikel 39

Kriterier för tilldelning av koncessioner

4.   …

4.   …

a)

Kvalitet, inbegripet tekniska fördelar, estetiska och funktionella egenskaper, tillgänglighet, utformning med tanke på samtliga användares behov, miljöegenskaper och innovativ karaktär.

a)

Kvalitet, inbegripet tekniska fördelar, estetiska och funktionella egenskaper, tillgänglighet, utformning med tanke på samtliga användares behov, miljöegenskaper och innovativ karaktär.

Motivering

Vissa upphandlande myndigheter vill kunna fastställa sociala kriterier för sina offentliga kontrakt och koncessioner. Sådana sociala kriterier kan för närvarande i allmänhet inte beaktas vid bedömningen, eftersom deras koppling till kontraktet inte är tillräckligt direkt. Därför lades detta till i upphandlingsdirektivet. Kommittén rekommenderar att det i det här direktivet uttryckligen anges att det är möjligt att fastställa sociala kriterier. På så sätt kan de upphandlande myndigheter som så önskar fastställa sociala kriterier. I skäl 29 i ingressen hänvisas det till sådana sociala villkor, men de nämns inte i den berörda artikeln.

Se också ändringsrekommendationerna 2 och 25.

Ändringsrekommendation 29

Artikel 40.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 40

Beräkning av livscykelkostnad

Artikel 40

Beräkning av livscykelkostnad

3.   Om en gemensam metod för beräkning av livscykelkostnad antas som del av en EU-lagstiftningsakt, även en delegerad akt enligt sektorslagstiftning, ska denna tillämpas om livscykelkostnad ingår i de tilldelningskriterier som avses i artikel 39.4.

   

En förteckning över sådana lagstiftningsakter och delegerade akter återfinns i bilaga II. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 46 med avseende på uppdatering av denna förteckning, om ändringar visar sig vara nödvändiga på grund av att ny lagstiftning antagits eller att lagstiftning upphävts eller ändrats.

Motivering

Det är positivt att kommissionen uppmuntrar de upphandlande myndigheterna att ta hänsyn till livscykelkostnaderna vid koncessionstilldelningen. Det krav som föreslås går dock alldeles för långt eftersom det hänvisar till en beräkningsmetod som ligger i framtiden och ännu inte har fastställts. Oförutsägbarheten föranleder oss att avvisa idén om att fastställa ett rättsligt krav om att ta hänsyn till en icke-befintlig metod.

Ändringsrekommendation 30

Artikel 42.4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 42

Ändringar av koncessioner under löptiden

4.   Om värdet av en ändring kan uttryckas i monetära termer ska ändringen inte betraktas som väsentlig i den mening som avses i punkt 1, om dess värde inte överskrider de tröskelvärden som anges i artikel 5 och om det understiger 5 % av priset för det ursprungliga kontraktet, förutsatt att ändringen inte förändrar kontraktets allmänna beskaffenhet. Om flera successiva ändringar görs ska värdet bedömas på grundval av det sammanlagda värdet av de successiva ändringarna.

Artikel 42

Ändringar av koncessioner under löptiden

4.   Om värdet av en ändring kan uttryckas i monetära termer ska ändringen inte betraktas som väsentlig i den mening som avses i punkt 1, om dess värde inte överskrider de tröskelvärden som anges i artikel 5 och om det understiger  % av priset för det ursprungliga kontraktet, förutsatt att ändringen inte förändrar kontraktets allmänna beskaffenhet. Om flera successiva ändringar görs ska värdet bedömas på grundval av det sammanlagda värdet av de successiva ändringarna.

Motivering

Kommittén rekommenderar ett högre procenttal för tillåtna ändringar. Det bör nämligen tas hänsyn till att koncessioner vanligen har en längre löptid än offentliga kontrakt.

Ändringsrekommendation 31

Bilaga III, punkt 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

BILAGA III

VERKSAMHETER SOM UTÖVAS AV UPPHANDLANDE ENHETER I ENLIGHET MED ARTIKEL 4

Bestämmelserna i detta direktiv om koncessioner som tilldelas av upphandlande enheter ska tillämpas på följande verksamheter:

BILAGA III

VERKSAMHETER SOM UTÖVAS AV UPPHANDLANDE ENHETER I ENLIGHET MED ARTIKEL 4

Bestämmelserna i detta direktiv om koncessioner som tilldelas av upphandlande enheter ska tillämpas på följande verksamheter:

3.

Beträffande vatten:

a)

Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av dricksvatten.

b)

Leverans av dricksvatten till dylika nät.

Detta direktiv omfattar även koncessioner som tilldelas eller handläggs av enheter som bedriver någon av de verksamheter som avses ovan och som

a)

har anknytning till vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning och dränering, förutsatt att den volym vatten som avses för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 % av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller

b)

har anknytning till bortföring eller rening av avloppsvatten.

Om en upphandlande enhet som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.2 levererar dricksvatten till ett nät som tillhandahåller tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Den berörda enhetens produktion av dricksvatten behövs för utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som avses i punkterna 1–4 i denna bilaga.

b)

Leverans till det publika nätet är endast avhängig av enhetens egen förbrukning och överstiger inte 30 % av dess totala produktion av dricksvatten, beräknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år medräknat.

Motivering

Ligger i linje med ändringsrekommendationerna 1, 5 och 15.

Ändringsrekommendation 32

Bilaga IV, rubrik

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Motivering

Kommittén rekommenderar att behålla flexibiliteten i förfarandena och föreslår därför att man inför möjligheten att ta med dessa upplysningar i koncessionsdokumentet i stället för i ett omfattande meddelande. Erfarenheterna visar att dessa frågor kräver förklaringar som passar bättre i det tillhörande koncessionsdokumentet. Öppenheten tryggas genom att koncessionsdokumentet skickas till alla intresserade parter på förhand.

Bryssel den 19 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


(1)  EGT L 204, 21.7.1998, s. 1.

(2)  EGT L 27, 30.1.1997, s. 20.

(3)  EGT L 15, 21.1.1998, s. 14.

(4)  EGT L 164, 30.6.1994, s. 3.

(5)  EUT L 315, 3.12.2007, s. 1.

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning).

(7)  EUT L 293, 31.10.2008, s. 3.

(8)  EUT L 315, 3.12.2007, s. 1.


13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/96


Yttrande från Regionkommittén: ”Förslag till förordning om europeiskt territoriellt samarbete”

2012/C 277/10

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén välkomnar förslaget till en särskild förordning om europeiskt territoriellt samarbete, som gör det möjligt att ta hänsyn till det territoriella samarbetets specifika mål, samt ökningen av budgeten. Vi anser att EU-medel måste fördelas med utgångspunkt i samarbetsprogram och inte per medlemsstat.

Regionkommittén framhåller att det europeiska territoriella samarbetet genom sin multilaterala karaktär inte kan styras genom partnerskapsavtal och därför uttryckligen borde strykas från tillämpningsområdet.

Kommittén beklagar att förordningen inte är anpassad till små projekt och uppmanar Europeiska kommissionen att bevilja undantag för små gränsöverskridande program och verksamheter, särskilt för sådana som får mindre än 35 000 euro i stöd.

Kommittén anser att bestämmelserna om en tematisk koncentration inte automatiskt bör tillämpas på det europeiska territoriella samarbetet, eftersom det europeiska territoriella samarbetet inte kunna uppfylla sin särskilda och unika roll om det enbart är inriktat på de grundläggande prioriteringarna i Europa 2020-strategin. Vi rekommenderar därför att antalet tematiska mål ska ökas från fyra till fem och att förteckningen över investeringsprioriteringar ska utökas. ReK anser att de tematiska målen ska utökas till att omfatta andra områden, t.ex. turism, klimatvänlig sjöfart, kultur eller konsekvenserna av de demografiska förändringarna.

Vi anser att Regionkommittén måste ha en aktiv roll i främjandet av det europeiska territoriella samarbetet och i kartläggningen och undanröjandet av hindren för genomförandet.

Regionkommittén anser att samfinansieringsnivån ska fastställas till 85 % för mindre utvecklade regioner, i linje med vad som fastställs i den nuvarande allmänna förordningen nr 1083/2006.

Kommittén välkomnar undantaget för de yttersta randområdena vad gäller samfinansieringssatser och finansiering och anser att särskilda villkor bör gälla för områden som före den 30 april 2004 eller före den 31 december 2006 utgjorde gemenskapens yttre gränser.

Regionkommittén efterlyser förstärkta samordningsmekanismer mellan samtliga fonder och programmen för territoriellt samarbete. Vi betonar också vikten av bättre samordning mellan det europeiska territoriella samarbetet och EU:s externa finansieringsprogram samt av tydligare bestämmelser om hur tredjeländer kan delta i programmen inom det europeiska territoriella samarbetet.

Vi understryker EGTS:s viktiga roll för att förstärka det territoriella samarbetet och uppmanar medlemsstaterna att undanröja hinder som avskräcker från att inrätta en EGTS eller som står i vägen för genomförandet.

Föredragande

Petr OSVALD (CZ–PSE), ledamot av stadsfullmäktige i Plzeň

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete

COM(2011) 611 final – 2011/0273 (COD)

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Regionkommittén välkomnar förslaget till en särskild förordning om europeiskt territoriellt samarbete, som gör det möjligt att ta hänsyn till det territoriella samarbetets specifika mål, aspekter och status som sammanhållningspolitikens andra målsättning. Genom detta förslag till särskild förordning framhävs rent generellt det europeiska territoriella samarbetets bidrag till fördragets nya mål om territoriell sammanhållning och om genomförande av sammanhållningspolitikens mål. Det ökar också det europeiska territoriella samarbetets betydelse när det gäller inriktningen på gränsöverskridande, transnationellt och mellanregionalt samarbete.

2.

ReK håller med om att det europeiska territoriella samarbetet spelar en särskilt viktig roll med hänsyn till att de problem som medlemsstaterna och deras regioner står inför allt oftare sträcker sig över de nationella gränserna och regiongränserna och kräver gemensamma samarbetsåtgärder på en lämplig territoriell nivå. Det europeiska territoriella samarbetet kan mot denna bakgrund på ett betydande sätt bidra till att stärka fördragets nya mål, nämligen territoriell sammanhållning.

3.

Regionkommittén stöder i princip kommissionens förslag om att rikta in det territoriella samarbetet på Europa 2020-strategin. I samband med detta måste det finnas tillräcklig flexibilitet för att på lämpligt sätt tillmötesgå lokala behov. Kommittén ställer sig därför positiv till att det europeiska territoriella samarbetets tre inriktningar (gränsöverskridande, transnationellt och mellanregionalt samarbete) bibehålls i samtliga europeiska regioner. Samarbetet i projekt och strukturer över gränserna bidrar redan i dag på ett effektivt sätt till den europeiska integrationen. Vi ställer oss också positiva till det ökade deltagandet av länder utanför EU.

4.

Det gränsöverskridande samarbetet bör även i fortsättningen spela en central roll inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet, och följaktligen stöder kommittén principiellt förslaget att fördela resurserna mellan olika former av europeiskt territoriellt samarbete.

5.

Framför allt när det gäller mindre program för gränsöverskridande samarbete vill kommittén påpeka att förordningen är alltför invecklad, komplex och detaljerad, och det riskerar att hindra åtgärder som är mindre omfattande men ofta mycket effektiva. Därför vill vi uppmana Europeiska kommissionen att undersöka om alla bestämmelser i det förslag som nu granskas måste gälla även för dessa program. Om man vill uppnå största möjliga effektivitet kan man inte ställa samma krav på de mindre programmen och åtgärderna som på de större.

6.

Kommittén ställer sig positiv till den metod som för närvarande används för att identifiera vilka regioner som ska omfattas av det gränsöverskridande samarbetet. Kommittén föreslår att områdesindelningen för det gränsöverskridande samarbetet (inriktning A) utvidgas så att man också kan ta hänsyn till funktionella gränsövergripande faktorer vid indelningen av programområdet. Man borde inte heller vänta till programgodkännandeförfarandet med att fatta beslut om att involvera funktionsmässigt liknande regioner som är av särskild betydelse för måluppfyllelsen. Kommittén välkomnar också de ökade möjligheterna att genomföra multilaterala projekt i områden där det inte genomförs några multilaterala samarbetsprogram.

7.

Vi framhåller att det europeiska territoriella samarbetet är mycket viktigt för utvecklingen av det transnationella samarbetet, bland annat för att uppmuntra den territoriella utvecklingen av sammanhängande områden och stödja projekten för utveckling av makroregionala strategier. Kommittén ställer sig positiv till att de beprövade transnationella samarbetsområdena (inriktning B) i princip bibehålls samt till att EU:s makroregionala strategier inte kommer att leda till nya samarbetsområden eller till att områden utesluts från det transnationella samarbetet. Vidare ställer vi oss i princip också positiva till stödet till utvecklingen och genomförandet av makroregionala strategier inom ramen för det transnationella samarbetet.

8.

Vi framhåller det mellanregionala samarbetets potential, särskilt i anslutning till dess hävstångseffekt vid användningen av strukturfonderna. Kommittén anser att stödet till det mellanregionala samarbetet (inriktning C) är ett utmärkt instrument för att stödja utbytet av erfarenheter och samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter inom sammanhållningspolitiken och föreslår att resultaten av dessa utbyten i större utsträckning än hittills utnyttjas inom de lokala och regionala utvecklingsstrategierna (kapitalisering).

Det europeiska territoriella samarbetes syfte och tematisk koncentration

9.

Kommittén vill emellertid påpeka att det europeiska territoriella samarbetet framför allt bör

lösa olika problem i samtliga berörda regioner med hjälp av samarbete,

fungera som ett effektivt system för utbyte av välfungerande praxis och spridning av kunskap,

säkerställa att specifika problem kan lösas effektivare tack vare skalfördelar och förekomsten av en kritisk massa,

förbättra styrelseformerna tack vare samordning av sektorspolitik, åtgärder och investeringar på gränsöverskridande och transnationell nivå,

bidra till säkerhet och stabilitet samt ömsesidigt gynnsamma relationer,

vid behov bidra till att främja tillväxt, sysselsättning och ekosystembaserad förvaltning.

Detta är vad som anges i motiveringen till den föreslagna förordningen.

10.

Enligt Regionkommitténs åsikt bör det europeiska territoriella samarbetet följaktligen bidra till att på europeisk nivå väcka medvetande om betydelsen av en gemensam tillhörighet och ett ömsesidigt beroende samt av undanröjandet av fördomar och utvecklingen av de berörda regionerna. Mot denna bakgrund anser kommittén inte att det är möjligt att automatiskt tillämpa bestämmelserna om en tematisk koncentration på det europeiska territoriella samarbetet, utan att det i stället är nödvändigt att ta hänsyn till de olika regionernas nivå och potential. Alltså bör man inte lägga sig vinn om att tillämpa principen om att ”one size fits all”, dvs. ha samma prioriteringar för alla, utan tvärtom använda sig av en lokalt anpassad strategi, ”place-based approach”. Regionkommittén oroar sig över det faktum att om det europeiska territoriella samarbetet – och särskilt det gränsöverskridande samarbetet – enbart är inriktat på de grundläggande prioriteringarna i Europa 2020-strategin och de tematiska målen, skulle detta samarbete inte kunna uppfylla sin särskilda och unika roll, utan skulle inskränkas till en variant av den grundläggande sammanhållningspolitiken, med en annan form av anslagsfördelning.

11.

Regionkommittén anser att de demografiska förändringarna och deras inverkan på tjänster i allmänhetens intresse samt den hållbara regionala utvecklingen måste tas upp som separata teman för det europeiska territoriella samarbetet. Nya former av partnerskap mellan stad och landsbygd bör prioriteras som en grund för territoriell sammanhållning på regional nivå (i enlighet med den territoriella agendan för 2020). Dessutom saknas viktiga teman som turism, klimatvänlig sjöfart och kultur.

12.

När det gäller det gränsöverskridande samarbetet är det mycket viktigt att fastställa varje gränsområdes utvecklingspotential med hänsyn till den nivå som de berörda regionerna för närvarande befinner sig på. Det europeiska territoriella samarbetet, och särskilt det gränsöverskridande samarbetet, kan inte i första hand inriktas på att förverkliga Europa 2020-strategin, utan bör främst syfta till att skapa förutsättningar för ett så omfattande genomförande som möjligt, dvs. ett paneuropeiskt sådant. Mot denna bakgrund bör framför allt programmen för gränsöverskridande samarbete kunna inriktas på flera olika tematiska mål och inte begränsas till en i förväg fastställd inriktning.

13.

Regionkommittén konstaterar att en hållbar territoriell sammanhållning endast kan uppnås om man lyckas involvera och mobilisera medborgarna i regionerna. Därför borde man göra det möjligt för programmen inom det europeiska territoriella samarbetet att i fortsättningen även ge stöd till åtgärder på områdena civilsamhälle och kultur (t.ex. konkreta utbytesprojekt). I de nuvarande programmen finns det redan mycket lyckade exempel på detta. Vi anser därför att de tematiska målen måste kompletteras enligt ovan.

14.

Vi välkomnar kommissionens förslag att säkerställa en kontinuitet i kapitlet om transnationellt samarbete. Vi ställer oss dock kritiska till att den kompletterande investeringsprioriteringen i det transnationella samarbetet begränsas till utveckling och genomförande av makroregionala strategier och strategier för havsområdena. På grund av de många utmaningar som regionerna står inför i nuläget, samt de befintliga underskotten, behöver också andra regioner, delområden och funktionella områden lämpliga investeringsprioriteringar.

15.

Kommittén instämmer i att det mellanregionala samarbetet bör ha som syfte att stärka sammanhållningspolitikens effektivitet genom att uppmuntra utbyte av erfarenheter mellan regionerna och på bästa sätt utnyttja resultaten av detta utbyte i anslutning till målet ”Investeringar i tillväxt och sysselsättning”. Vi anser att detta erfarenhetsutbyte måste ha en bred bas och att det inte bara får utgöra ett komplement till det sjunde ramprogrammet.

16.

Vi anser att Regionkommittén måste ha en aktiv roll i främjandet av det europeiska territoriella samarbetet och i kartläggningen och undanröjandet av hindren för genomförandet, i syfte att optimera samverkanseffekterna med övriga kapitel inom sammanhållningspolitiken.

Tilldelning av finansiella medel och samfinansieringssats

17.

Kommittén välkomnar förslaget att utöka de planerade anslagen till det europeiska territoriella samarbetet.

18.

Det är inte effektivt att den föreslagna samfinansieringssatsen på 75 % för operativa program inom målet ”Europeiskt territoriellt samarbete”, som fastställs i den allmänna förordningen, är lägre än samfinansieringssatsen för de mindre utvecklade regionerna inom målet ”Investering för tillväxt och sysselsättning”. Denna lägre samfinansieringssats riskerar att minska intresset för europeiska territoriella samarbetsprogram i dessa mindre utvecklade regioner. Regionkommittén anser att denna skillnad är omotiverad, och anser att samfinansieringssatsen bör ligga på 85 % för båda målen. Vi kan inte heller se någon motivering till att den samfinansieringssats som gäller för ytterligare anslag till mellanregionalt samarbete i de yttersta randområdena ska uppgå till 50 %, och föreslår att den fastställs till 85 %.

19.

Regionkommittén framhåller att samfinansieringen inte alltid sker genom programpartner, medlemsstater eller andra offentliga organ utan också genom mottagarna. Därför kan man inte generellt kräva att de medlemsstater som deltar ska åta sig att tillhandahålla de samfinansieringsmedel som krävs för att genomföra ett samarbetsprogram. Kommissionens förslag om ett obligatoriskt åtagande bör därför strykas.

20.

För att upprätthålla en hög nivå på samarbetet anser kommittén att det är nödvändigt att behålla de nuvarande bestämmelserna om samfinansieringssatsen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (allmän förordning), artikel 53.3 och 53.4, där följande anges: ”3. För operativa program under målet europeiskt territoriellt samarbete där minst en deltagare tillhör en medlemsstat vars BNP-genomsnitt per capita under perioden 2001–2003 understeg 85 % av genomsnittet för EU-25 under samma period får stödet från Eruf inte överstiga 85 % av de totala stödberättigande utgifterna. Stödet från Eruf till samtliga övriga operativa program får inte överstiga 75 % av de offentliga stödberättigande utgifter som samfinansieras av Eruf. 4. Stödet från fonderna på de prioriterade områdenas nivå skall inte underställas taken i punkt 3 och i bilaga III. Det skall dock fastställas så att det ligger under det maximala stödbeloppet från fonderna och den maximala stödsatsen per fond som fastställts på det operativa programmets nivå.”

21.

Kommittén anser inte att det är lämpligt att fastställa en maximal samfinansieringssats för varje enskilt prioriteringsområde såsom föreskrivs i den allmänna förordningen. Det bör vara möjligt att särskilja samfinansieringsbeloppet inom ramen för de olika prioriteringsområdena i syfte att uppmuntra stödmottagarna att göra vissa strategiska prioriteringar. Det vore lämpligt att det i varje program fastställs en samfinansieringssats för varje åtgärd i förhållande till dess typ, eftersom som samtliga åtgärder självklart inte ska få maximalt stöd.

22.

Kommittén stöder förslaget att samarbetsprogram som inbegriper de yttersta regionerna ska få minst 150 % av det stöd från Eruf (Europeiska regionala utvecklingsfonden) som de erhöll under perioden 2007–2013. Dessutom ska 50 miljoner euro från anslaget för mellanregionalt samarbete öronmärkas för de mest avlägsna regionerna.

23.

Kommittén anser att särskilda villkor bör gälla för områden som före den 30 april 2004 eller före den 31 december 2006 utgjorde gemenskapens yttre gränser, men som efter dessa datum inte längre gör det, i enlighet med bestämmelserna under nuvarande programperiod med hänvisning till artikel 52 i förordning (EG) nr 1083/2006 (allmän förordning). Sju års stöd kan inte betraktas som en tillräckligt lång period för att göra det möjligt att lösa problemen i dessa områden. ReK vill fästa uppmärksamheten på att ett ökat stöd till de områden som ligger vid unionens tidigare yttre gränser inte bara har som syfte att höja den ekonomiska nivån i dessa regioner utan att det även har betydande konsekvenser för framväxten av en europeisk identitet och en ökad känsla av samhörighet samt för att man ska kunna undanröja fördomar.

Programplanering

24.

Regionkommittén ställer sig kritisk till de krav som fastställs i artikel 7.2 a och som skapar betydande merarbete i samband med programplaneringen jämfört med innevarande stödperiod, dock utan att skapa något märkbart mervärde.

25.

Regionkommittén framhåller att det europeiska territoriella samarbetet genom sin multilaterala karaktär inte kan styras genom partnerskapsavtal och därför uttryckligen borde strykas från tillämpningsområdet.

26.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt att man utarbetar ett direktiv för den konkreta tillämpningen av reglerna för statligt stöd till programmen för europeiskt territoriellt samarbete och anser att även privata aktörer, framför allt små och medelstora företag, bör kunna få stöd inom ramen för åtgärderna för gränsöverskridande och transnationellt samarbete i de fall där alla medlemsstater som deltar i programmet kommer överens om detta.

27.

Regionkommittén anser att man måste ta större hänsyn till de mycket olika förvaltningsstrukturer som finns på regional och lokal nivå i Europa när man definierar målgrupperna för programmen inom det europeiska territoriella samarbetet. Målet måste vara att ta större hänsyn till de många olika organisationsformerna bland offentliga aktörer i medlemsstaternas regioner. Framför allt borde inte en privaträttslig organisationsform leda till att offentliga aktörer utesluts från deltagande.

Övervakning och utvärdering

28.

Regionkommittén konstaterar att rapporteringsplikten utvidgas både vad gäller omfattning och frekvens. Kommittén anser att rapporteringsplikten måste begränsas till ett minimum. Regionkommittén avvisar därför förslaget om att flytta tillbaka fristen för den årliga genomföranderapporten från den 30 juni till den 30 april under det påföljande året. Avstämning med flera och flerspråkiga programpartner innebär en större börda och är därmed mer tidskrävande.

29.

Regionkommittén ställer sig positiv till gemensamma utfalls- och resultatindikatorer för att visa på en effektivare måluppfyllelse och en bättre inriktning på effekter och kunna genomföra en programövergripande utvärdering. De indikatorer som föreslås i bilagan till förordningen om europeiskt territoriellt samarbete ligger dock inte i tillräcklig utsträckning i linje med vissa specifika krav som det europeiska territoriella samarbetet ställer och skapar inte tillräckliga möjligheter att beskriva eller mäta kvaliteten på det europeiska territoriella samarbetet. Kommittén anser därför att indikatorerna måste ses över så att de resultat som är specifika för det europeiska territoriella samarbetet kan återges på ett lämpligt sätt.

30.

Regionkommittén ställer sig i princip positiv till att det tekniska biståndet fastställs till 6 % av det totala beloppet, dock minst 1,5 miljoner euro. Regionkommittén anser dock att kravet på en omställning före den 31 december 2014 av hela informationsutbytet till elektroniska system för utbyte av data om tekniskt bistånd är problematiskt.

Förvaltning, kontroll och ackreditering

31.

Regionkommittén anser i princip att man bör bibehålla de administrativa strukturer som har använts under stödperioden 2007–2013 för genomförandet av de operativa programmen, den långtgående kontinuiteten i strukturerna och en tydlig ansvars- och befogenhetsfördelning mellan de olika institutionerna i samband med genomförandet av programmet.

32.

Regionkommittén ställer sig positiv till möjligheten att slå samman förvaltningsmyndighetens och den attesterande myndighetens uppgifter (se artikel 113 i den allmänna förordningen) men vänder sig mot en obligatorisk sammanslagning i det europeiska territoriella samarbetet (se artikel 22 i förordningen om europeiskt territoriellt samarbete). Regionkommittén motsätter sig dock med eftertryck den ackreditering av förvaltnings- och kontrollmyndigheter som planeras.

Samordning av fonderna

33.

Regionkommittén välkomnar insatserna för att förbättra samordningen mellan de europeiska territoriella samarbetsprogrammen och övriga sammanhållningspolitiska instrument. I detta sammanhang bör man förstärka vinsterna med gemenskapsfinansieringen av samarbetsprojekt genom att sprida projektens resultat, eftersträva multiplikatoreffekter och undvika överlappningar med insatser som redan har prövats.

34.

Det bör dock noteras att för att kunna inrätta en mekanism som gör det möjligt att säkerställa samordningen mellan fonderna och övriga instrument, måste man samordna dessa fonder och instrument på EU-nivå och på genomförandenivån i medlemsstaterna. Det är viktigt att man inför identiska och samordnade förfaranden, och förvaltningen, kontrollen av uppföljningen, möjligheterna att dra av kostnaderna och olika metoder för att presentera indikatorerna osv. måste vara identiska. Det är också önskvärt att säkerställa samordningen mellan de olika länderna, eftersom ett ständigt växande antal länder deltar i program för europeiskt regionalt samarbete. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid samordningen med externa finansieringsinstrument. Regionkommittén vill uppmana Europeiska kommissionen att utarbeta en metod för att samordna programmen.

35.

Artikel 10 i förslaget till förordning om Europeiska socialfonden (COM(2011) 607 final) innehåller bestämmelser om samarbete över gränserna. Den period som avses är densamma som i förordningen om europeiskt territoriellt samarbete, men det finns ingen koppling till den förordningen. Kommittén anser dock att det är just samordningen mellan det europeiska territoriella samarbetet finansierat via Eruf och det samarbete som finansieras via Europeiska socialfonden som är mycket viktig, eftersom man kan uppnå nödvändiga samverkanseffekter om dessa båda fonders aktiviteter kombineras på lämpligt sätt. Man kan förvänta sig goda resultat av de aktiviteter som pågår inom ramen för Europeiska socialfonden i allmänhet, och särskilt på området gränsöverskridande samarbete, eftersom man ofta kan konstatera likheter med avseende på arbetsmarknaden, sociala problem osv. i gränsområdena mellan olika länder. De tematiska aktiviteterna inom ramen för Europeiska socialfonden utgör ett mycket viktigt inslag i samtliga europeiska territoriella samarbetsprogram, och det är därför som Regionkommittén vill uppmana Europeiska kommissionen att fästa nödvändig uppmärksamhet vid samordningen av dessa aktiviteter. Om man inte säkerställer en mer långtgående form av samordning bör man åtminstone möjliggöra finansiering via Eruf av de tematiska aktiviteter inom det europeiska territoriella samarbetet som sorterar under Europeiska socialfonden.

36.

Det vore mycket lämpligt att samordna det nya instrumentet för ett sammanlänkat Europa med de europeiska territoriella samarbetsprogrammen, eftersom detta nya instrument bör ta hänsyn till de gränsöverskridande och internationella förbindelserna.

Deltagande av tredjeländer

37.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt att säkerställa samordningen mellan de europeiska territoriella samarbetsprogrammen och instrumenten för finansiellt stöd till tredjeländer. I dessa program vore det lämpligt att direkt integrera ett system som innebär att instrumenten samordnas med de olika europeiska territoriella samarbetsprogrammen, så att det inte finns något hinder för tredjeländers deltagande i gemensamma projekt. Detta system bör bland annat göra det möjligt att säkerställa överensstämmelsen mellan olika förfaranden, stödberättigande kostnader osv. mellan de europeiska territoriella samarbetsprogrammen i medlemsstaterna och föranslutnings- och grannskapsprogrammen. Det bör även säkerställa att tredjeländer, inom ramen för de program som ingår i det europeiska territoriella samarbetet, ansvarar för tillgången till, förvaltningen av och fördelningen av tillräckliga resurser från föranslutnings- eller grannskapsprogrammen.

38.

Vi håller med om att det är nödvändigt att förtydliga de regler som gäller för ekonomisk förvaltning, programplanering, uppföljning, utvärdering och kontroll av tredjeländers deltagande i transnationella och mellanregionala samarbetsprogram, liksom att dessa regler bör fastställas i det relevanta samarbetsprogrammet eller eventuellt i det relevanta finansieringsavtalet mellan kommissionen, varje enskilt tredjeland och den medlemsstat som står värd för samarbetsprogrammets förvaltningsmyndighet. Regionkommittén vill emellertid fästa uppmärksamheten på att man bör se till att de transnationella och mellanregionala programmen inte utsätts för förseningar i händelse av problem eller utebliven aktivitet i ett tredjeland och att programmens genomförande inte äventyras.

Den roll som europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) kan spela

39.

Kommittén understryker EGTS:s roll som ett avgörande instrument för förstärkt territoriellt samarbete. Vi upprepar därför vår begäran om att den ändrade EGTS-förordningen, som inte har några konsekvenser för EU:s budget, antas snarast och utan att man inväntar antagandet av hela lagstiftningspaketet om sammanhållningspolitiken efter 2013. Vi uppmanar dessutom medlemsstaterna att undanröja alla administrativa hinder som antingen avskräcker från att inrätta en EGTS eller innebär att EGTS-alternativet diskrimineras, främst när det gäller beskattning och personalrekrytering, i förhållande till andra rättsliga instrument.

40.

Även om medlemsstaterna bör uppmuntras att anförtro europeiska grupperingar för territoriellt samarbete uppgiften att fungera som förvaltningsorgan bör kommissionen föreslå allmängiltiga mekanismer för att klargöra bestämmelserna i artikel 25.3 i förslaget till förordning, eftersom denna bestämmelse anger att den medlemsstat på vars territorium en europeisk gruppering för territoriellt samarbete är registrerad eller på vars territorium den viktigaste stödmottagaren är belägen, ska återbetala belopp som felaktigt utbetalats till stödmottagare från andra länder. Denna skyldighet som åläggs länder där en europeisk gruppering för territoriellt samarbete är registrerad eller där den viktigaste stödmottagaren är belägen kan göra dem mycket mindre benägna att överlåta sin behörighet när det gäller förvaltningsprogrammen till en europeisk gruppering för territoriellt samarbete, eftersom de kan få ansvaret för något som de i praktiken inte kan påverka. Regionkommittén anser därför att det bör bekräftas att en myndighet i den medlemsstat där stödmottagaren av ett felaktigt utbetalat belopp är registrerad kan bemyndigas av en myndighet i den stat där EGTS har sitt huvudsäte att återkräva beloppet. Alternativt kan den pågående programperiodens villkor tillämpas där ansvaret ligger på den medlemsstat där den stödmottagare som är skyldig att återbetala det belopp som orättmätigt mottagits är etablerad.

Övriga kommentarer

41.

Regionkommittén ställer sig mycket positiv till införandet av schablonbelopp per anställd. Detta kommer att göra det betydligt enklare för stödmottagarna. Schablonbeloppen per anställd bör vara identiska för alla länder som omfattas av insatsen, eftersom de utför samma arbete. Metoderna för kontroll och för godkännande av utgifter bör också harmoniseras. Regionkommittén motsätter sig dock en begränsning av schablonbeloppet för personalkostnader till ett maximibelopp på 15 % av alla kostnader, eftersom det territoriella samarbetet av naturliga skäl är mycket personalintensivt och en personalkostnadsandel på 15 % ligger långt under det nuvarande genomsnittet.

42.

Även om Regionkommittén anser att miljöskydd, resurseffektivitet, arbete för mildrande av klimatförändringarna och anpassning till dem, förebyggande och hantering av risker, främjande av lika möjligheter, förebyggande av diskriminering på grund av kön, ras eller etnicitet, religion eller tro, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män m.m. är mycket viktiga frågor bör man inte ställa krav på att en beskrivning av deras tillämpning ska tas med i varje program. Dessa bestämmelser i förordningen kan framför allt göra små program för gränsöverskridande samarbete mycket komplicerade och lamslå dem. Regionkommittén anser därför inte att dessa bestämmelser bör tillämpas systematiskt utan endast på prioriteringar och insatser där detta är ändamålsenligt och relevant. En obligatorisk tillämpning vore orimlig och ologisk för insatser som inte har någonting med dessa problem att göra.

43.

Det är viktigt att mottagarna samarbetar i samband med utveckling, genomförande, tillsättning av personal och finansiering av insatserna. Villkoret att alla fyra samarbetskriterier ska vara uppfyllda kan emellertid göra det svårt att upprätta och genomföra framför allt små projekt (dvs. projekt som får mindre än 35 000 euro i Eruf-stöd). Kommittén anser därför inte att man bör kräva att dessa projekt uppfyller detta villkor, utan föreslår i stället att små projekt, såsom hittills, ska uppfylla minst två av de fyra kriterierna.

Förslag

44.

Med tanke på fokuseringen på samordning, effektivitet, undanröjande av skillnader och integration föreslår Regionkommittén att man för den nya programplaneringsperioden inleder ett nytt initiativ till stöd för gränsöverskridande samordning av tematiska strategier och utvecklingsstrategier (transporter, energi, arbetsmarknader, miljöskydd, vetenskap, forskning m.m.) och skapande av integrerade lösningar. På så sätt skulle man kunna identifiera brister på ett gränsöverskridande plan, utvecklingspotential och integrerade lösningar. För att lösa dessa tydligt identifierade problemområden och utnyttja den utvecklingspotential som har kartlagts bör man involvera både offentliga och privata aktörer samt finansiella medel från olika källor. För detta instrument framstår det som mycket lämpligt att utnyttja den potential som finns i de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete och euroregionerna. Detta initiativ bör inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet ges tillräckligt med finansiellt stöd för att det ska bli effektivt.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Artikel 3.1

Ändra enligt följande:

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Geografisk täckning

Geografisk täckning

1.   För gränsöverskridande samarbete ska de regioner som får stöd vara Nuts 3-regioner i unionen, längs alla inre och yttre markgränser, utöver sådana som omfattas av program inom unionens finansieringsinstrument för yttre förbindelser, samt alla unionens Nuts 3-regioner längs sjögränser som är separerade med högst 150 km, utan att det påverkar de eventuella justeringar som behövs för att trygga samarbetsåtgärdens enhetlighet och kontinuitet i programområden för programperioden 2007–2013.

1.   För gränsöverskridande samarbete ska de regioner som får stöd vara Nuts 3-regioner i unionen, längs alla inre och yttre markgränser, utöver sådana som omfattas av program inom unionens finansieringsinstrument för yttre förbindelser, samt alla unionens Nuts 3-regioner längs sjögränser som är separerade med högst km, utan att det påverkar de eventuella justeringar som behövs för att trygga samarbetsåtgärdens enhetlighet och kontinuitet i programområden för programperioden 2007–2013.

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta förteckningen över gränsområden som ska få stöd, med uppdelning efter samarbetsprogram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarandet enligt artikel 30.2.

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta förteckningen över gränsområden som ska få stöd, med uppdelning efter samarbetsprogram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarandet enligt artikel 30.2.

I förteckningen ska det också anges vilka Nuts 3-regioner i unionen som tas i beaktande vid tilldelningen av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden till gränsöverskridande samarbete längs inre gränser och sådana yttre gränser som omfattas av unionens finansieringsinstrument för yttre förbindelser, såsom det europeiska grannskapsinstrumentet (ENI) enligt förordning (EU) nr …/2012 (ENI-förordningen) och föranslutningsinstrumentet (IPA) enligt förordning (EU) nr …/2012 (IPA-förordningen).

I förteckningen ska det också anges vilka Nuts 3-regioner i unionen som tas i beaktande vid tilldelningen av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden till gränsöverskridande samarbete längs inre gränser och sådana yttre gränser som omfattas av unionens finansieringsinstrument för yttre förbindelser, såsom det europeiska grannskapsinstrumentet (ENI) enligt förordning (EU) nr …/2012 (ENI-förordningen) och föranslutningsinstrumentet (IPA) enligt förordning (EU) nr …/2012 (IPA-förordningen).

När medlemsstaterna lämnar in utkast till program för gränsöverskridande samarbete kan de begära att ytterligare Nuts 3-regioner intill regionerna som förtecknas i beslutet enligt andra stycket läggs till ett visst gränsöverskridande område, och de ska också motivera sin begäran.

När medlemsstaterna lämnar in utkast till program för gränsöverskridande samarbete kan de begära att ytterligare Nuts 3-regioner intill regionerna som förtecknas i beslutet enligt andra stycket läggs till ett visst gränsöverskridande område, .

Motivering

Vad gäller avståndet 300 km (i stället för 150) har det i praktiken visat sig att orsakerna bakom maritimt gränsöverskridande samarbete inte direkt beror på ett kort avstånd, utan på de ömsesidiga förbindelserna mellan de två länderna. Med dagens kommunikations- och transportmedel är dessutom avståndet inte lika viktigt.

Vad gäller Nuts-nivåerna är till exempel de franska regionerna överlag positivt inställda till att behålla områdena som de är under innevarande programperiod. Med tanke på hur situationen varierar mellan de olika områdena anser de dock att det behövs flexibilitet när man fastställer det geografiska tillämpningsområdet för projekten. Det skulle framför allt handla om att främja utökat samarbete inom de transnationella områdena på Nuts-2-nivå (utan ändring av deras gränser) och att utöka det geografiska området för vissa gränsöverskridande program över Nuts-3-nivå (ända till Nuts-2-nivå om det är motiverat, om det inte drabbar finansieringskoncentrationen i områdena omedelbart intill gränsen). De franska regionerna uppmanar också kommissionen att beakta de nya områden med utökat samarbete som euroregionerna utgör.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 4.3

Ändra enligt följande:

Kommissionens textförslag

Ändringsförslag

Resurser för europeiskt territoriellt samarbete

Resurser för europeiskt territoriellt samarbete

3.   Kommissionen ska genom genomförandeakter anta ett enda beslut med en förteckning över alla samarbetsprogram och uppgifter om totalt stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden efter program och 2014 års anslag efter program. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 30.2.

3.   Kommissionen ska genom genomförandeakter anta ett enda beslut med en förteckning över alla samarbetsprogram och uppgifter om totalt stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden efter program och 2014 års anslag efter program. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 30.2.

Befolkningen i de områden som avses i artikel 3.1 tredje stycket och artikel 3.3 första stycket ska användas som kriterium för den årliga uppdelningen efter medlemsstat.

Befolkningen i de områden som avses i artikel 3.1 tredje stycket och artikel 3.3 första stycket ska användas som kriterium för uppdelningen efter .

Motivering

Vi anser absolut att EU-medel måste fördelas med utgångspunkt i samarbetsprogram. En fortsättning på det nuvarande systemet med fördelning per medlemsstat (som i sin tur har uppgiften att fördela budgetanslaget för samarbete mellan sina olika områden) innebär i själva verket en dubbel risk: dels risken för ojämlika nationella anslag för samma område, dels risken att man vill upprätthålla principen om ”rättvist återflöde”, som innebär att varje enskild medlemsstat (i strid med principen om samarbete) kan uppleva att de för varje givet område måste ”få tillbaka” finansieringsmedel som minst motsvarar den finansieringsandel som medlemsstaten stått för.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 4.7

Ändra enligt följande:

Kommissionens textförslag

Ändringsförslag

Resurser för europeiskt territoriellt samarbete

7.   De årliga anslagen från Europeiska regionala utvecklingsfonden till programmen inom det europeiska grannskapsinstrumentet (ENI) och föranslutningsinstrumentet (IPA), för vilka inga program har översänts till kommissionen senast den 30 juni inom de gränsöverskridande programmen och havsområdesprogrammen inom ENI och IPA, ska 2015 och 2016 fördelas till de interna gränsöverskridande samarbetsprogram enligt punkt 1 a som de berörda medlemsstaterna deltar i.

Resurser för europeiskt territoriellt samarbete

7.   De årliga anslagen från Europeiska regionala utvecklingsfonden till programmen inom det europeiska grannskapsinstrumentet (ENI) och föranslutningsinstrumentet (IPA), för vilka inga program har översänts till kommissionen senast den 30 juni inom de gränsöverskridande programmen och havsområdesprogrammen inom ENI och IPA, ska 2015 och 2016 fördelas till de gränsöverskridande samarbetsprogram enligt punkt 1 a som de berörda medlemsstaterna deltar i.

Motivering

Om tidsfristen för att lämna in program har gått ut, och till skillnad från den nuvarande perioden, kan de outnyttjade Eruf-medlen enligt kommissionens förslag bara tilldelas gränsöverskridande samarbetsprogram i vilka de berörda medlemsstaterna deltar. Eftersom detta kan vara till nackdel för vissa regioner som inte kan hålla tidsgränserna – även om de inte är ansvariga för det – föreslås att de nuvarande arrangemangen bevaras.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 5

Ändra enligt följande:

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Tematisk koncentration

De tematiska mål som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr […]/2012 (grundförordningen) ska koncentreras enligt följande:

a)

Upp till fyra tematiska mål ska väljas för varje gränsöverskridande samarbetsprogram.

b)

Upp till fyra tematiska mål ska väljas för varje transnationellt samarbetsprogram.

c)

Alla tematiska mål kan väljas för mellanregionala samarbetsprogram enligt artikel 2.3 a.

Tematisk koncentration

De tematiska mål som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr […]/2012 (grundförordningen) ska koncentreras enligt följande:

a)

Upp till tematiska mål ska väljas för varje gränsöverskridande samarbetsprogram.

b)

Upp till tematiska mål ska väljas för varje transnationellt samarbetsprogram.

c)

Alla tematiska mål kan väljas för mellanregionala samarbetsprogram enligt artikel 2.3 a.

Motivering

Syftet med programmet för gränsöverskridande samarbete är att bidra till att mildra de nackdelar och lösa de problem som är kopplade till gränsregionernas perifera ställning genom att inleda och stödja gränsöverskridande samarbete inom alla områden (integration av gränsområden). Stöd ges både till samarbete som syftar till en gemensam lösning av problem och till samarbete till stöd för integration på olika områden. För gränsregionerna är det således viktigt att i största möjliga utsträckning behålla en bred räckvidd på de aktiviteter som får stöd så att de motsvarar ett brett spektrum av områden inom det gränsöverskridande samarbetet.

Samma motivering som för gränsöverskridande samarbete gäller för transnationellt samarbete. Det är grundläggande för varje typ av samarbete att samarbetsområdena är så breda som möjligt.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 6 a

Ändra enligt följande:

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Investeringsprioriteringar

Investeringsprioriteringar

a)

Inom gränsöverskridande samarbete:

a)

Inom gränsöverskridande samarbete:

i)

Integrering av gränsöverskridande arbetsmarknader, inklusive gränsöverskridande rörlighet, gemensamma lokala sysselsättningsinitiativ och gemensam utbildning (inom de tematiska målen om främjande av sysselsättning och stöd till arbetskraftens rörlighet).

i)

Integrering av gränsöverskridande arbetsmarknader, inklusive gränsöverskridande rörlighet, gemensamma lokala sysselsättningsinitiativ och gemensam utbildning (inom de tematiska målen om främjande av sysselsättning och stöd till arbetskraftens rörlighet).

ii)

Främjande av jämställdhet och lika möjligheter över gränserna såväl som främjande av social integrering över gränserna (inom de tematiska målen för främjande av social integrering och bekämpning av fattigdom).

ii)

Främjande av jämställdhet och lika möjligheter över gränserna såväl som främjande av social integrering över gränserna (inom de tematiska målen för främjande av social integrering och bekämpning av fattigdom).

iii)

Utveckling och genomförande av gemensamma system för utbildning (inom det tematiska målet med investering i färdigheter, utbildning och livslångt lärande).

iii)

Utveckling och genomförande av gemensamma system för utbildning (inom det tematiska målet med investering i färdigheter, utbildning och livslångt lärande).

iv)

Främjande av rättsligt och administrativt samarbete och samarbete mellan medborgare och institutioner (inom det tematiska målet med bättre institutionell kapacitet och effektivitet hos den offentliga förvaltningen).

iv)

Främjande av rättsligt och administrativt samarbete och samarbete mellan medborgare och institutioner (inom det tematiska målet med bättre institutionell kapacitet och effektivitet hos den offentliga förvaltningen).

 

 

 

 

Motivering

Se punkt 9 i de politiska rekommendationerna i detta yttrande.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 6 b

Ändra enligt följande:

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Inom transnationellt samarbete: Utveckling och genomförande av makroregionala strategier och havsområdesstrategier (inom de tematiska målen med bättre institutionell kapacitet och effektivitet hos den offentliga förvaltningen).

Inom transnationellt samarbete: Utveckling och genomförande av makroregionala strategier och havsområdesstrategier (inom de tematiska målen med bättre institutionell kapacitet och effektivitet hos den offentliga förvaltningen).

Motivering

Se punkt 14 i de politiska rekommendationerna i detta yttrande.

Ändringsrekommendation 7

Ny artikel 6 c

Ändra enligt följande:

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

 

Motivering

Se punkt 11 i de politiska rekommendationerna i detta yttrande.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 7.2 c

Ändra enligt följande:

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Samarbetsprogrammens innehåll

Samarbetsprogrammens innehåll

c)

Bidraget till den integrerade strategin för territoriell utveckling enligt partnerskapsavtalet med

c)

Bidraget till den integrerade strategin för territoriell utveckling enligt partnerskapsavtalet med

i)

mekanismerna för att trygga samordning mellan fonderna, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska havs- och fiskerifonden och andra finansieringsinstrument på unionsnivå och nationell nivå, och med Europeiska investeringsbanken (EIB),

i)

mekanismerna för att trygga samordning mellan fonderna, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska havs- och fiskerifonden och andra finansieringsinstrument på unionsnivå och nationell nivå, och med Europeiska investeringsbanken (EIB),

ii)

i förekommande fall ett planerat integrerat synsätt på den territoriella utvecklingen av stads-, landsbygds- och kustområden och områden med särskilda territoriellt betingade särdrag, i synnerhet former för genomförande av artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) nr […]/2012 (grundförordningen),

ii)

i förekommande fall ett planerat integrerat synsätt på den territoriella utvecklingen av stads-, landsbygds- och kustområden och områden med särskilda territoriellt betingade särdrag, i synnerhet former för genomförande av artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) nr […]/2012 (grundförordningen),

iii)

i förekommande fall förteckningen över städer där integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling ska genomföras och vägledande årsanslag för stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden till dessa åtgärder,

iii)

i förekommande fall förteckningen över städer där integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling ska genomföras och vägledande årsanslag för stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden till dessa åtgärder,

iv)

identifiering av de områden där gemenskapsledd lokal utveckling kommer att genomföras,

iv)

identifiering av de områden där gemenskapsledd lokal utveckling kommer att genomföras,

v)

där så är lämpligt, bidraget till de planerade åtgärderna inom makroregionala strategier och havsområdesstrategier.

v)

där så är lämpligt, bidraget till de planerade åtgärderna inom makroregionala strategier och havsområdesstrategier.