13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/1

—

Kommissionens meddelande om kommissionens arbetsprogram 2012 ”Att skapa europeisk förnyelse” (1).

—

Regionkommitténs resolution av den 15 december 2011 om Regionkommitténs prioriteringar 2012 med utgångspunkt i Europeiska kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram (2).

—

Regionkommitténs resolution av den 16 februari 2012 till Europeiska rådets vårmöte 2012 om utkastet till fördrag om stabilitet, samordning och styrning i den ekonomiska och monetära unionen (3).

—

Samarbetsavtalet mellan Europeiska kommissionen och Regionkommittén som undertecknades den 16 februari 2012.

1.

Samtidigt som Europeiska unionen står inför enorma utmaningar i kampen mot den finansiella, ekonomiska, sociala och politiska krisen är Regionkommittén övertygad om att det finns ett trängande behov av att Europeiska kommissionen för 2013 har ett arbetsprogram som kan främja hållbar tillväxt, nya arbetstillfällen och livskvalitet i Europa och återställa medborgarnas förtroende för den europeiska integrationsprocessen.

2.

Regionkommittén anser att återhämtningen måste bygga på två lika betydelsefulla strukturreformspelare: förnyad tillväxt och budgetdisciplin.

3.

Kommittén ställer sig bakom en fördjupad ekonomisk integration och en större samordning av politiska prioriteringar, intäkter och utgifter mellan alla förvaltningsnivåer samtidigt som man respekterar de nationella, regionala och lokala myndigheternas autonomi och behörighetsområden. Med utgångspunkt i subsidiaritetsprincipen och principen om flernivåstyre avvisar kommittén alla försök att direkt eller indirekt åternationalisera eller centralisera politiken.

4.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att motsätta sig försöken att med utgångspunkt i mellanstatliga avtal kringgå unionens demokratiska förfaranden, som har fastställts i fördragen, utan att man för den skull ifrågasätter de möjligheter till fördjupat samarbete som Lissabonfördraget skapar.

5.

ReK erinrar om sin ståndpunkt (4) att ett tidigt antagande av den kommande fleråriga budgetramen för 2014–2020 i slutet av 2012 är en viktig signal om att EU kan möta globala utmaningar med sin egen strategi för tillväxt, nya arbetstillfällen och konkurrenskraft och en förutsättning för att sammanhållningspolitiken ska kunna fortsätta tillämpas utan avbrott.

6.

Kommittén erinrar om att EU-budgeten är en investeringsbudget, att förslag till nedskärningar i program som ingår i EU:s tillväxtagenda därför bör stoppas och att man måste skapa nya egna resurser, i synnerhet i syfte att ersätta de nationella bidragen till EU:s budget.

7.

Kommittén upprepar att de lokala och regionala myndigheterna är fast beslutna att delta i förenklingen av EU-stöden och översynen av budgetförordningen i syfte att minska byråkratin, öka de offentliga medlens hävstångseffekt på EU-nivå, nationell och regional nivå samt säkra öppenhet och redovisningsskyldighet gentemot skattebetalarna i EU.

8.

Regionkommittén anser att Europeiska kommissionen bör lägga fram en analys av de effekter som fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen får på de lokala och regionala myndigheterna, och i synnerhet på det budgetmässiga oberoendet på lokal och regional nivå.

9.

ReK stöder insatserna för att skapa budgetdisciplin, särskilt när det gäller att komma till rätta med höga statsskulder som allvarligt hotar solidariteten mellan generationerna. Genom att se till att de lokala och regionala myndigheterna har tillräcklig kapacitet att genomföra lämpliga investeringar, till exempel via projekt som medfinansieras av europeiska fonder och offentlig upphandling, kan man samtidigt skapa tillväxt.

10.

ReK vill återigen uppmana kommissionen att integrera artikel 9 i EUF-fördraget om främjande av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning i alla sina förslag. Kommissionen bör lägga fram välavvägda rekommendationer om den europeiska planeringsterminen och beakta dessa fördragsbestämmelser i varje lagstiftningsakt som berör den finansiella och ekonomiska krisen.

11.

Kommittén uppmanar kommissionen att samarbeta med ReK i utformningen av en europeisk akt för administrativa förfaranden.

12.

Väl medveten om att den europeiska planeringsterminen ska bidra till ekonomisk tillväxt, budgetdisciplin och strukturförändringar vill ReK framhålla att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna också måste kunna förutse och på nära håll övervaka effekterna av dessa åtgärder på de lokala och regionala myndigheternas autonomi.

13.

Kommittén välkomnar rent generellt den nya pakten för tillväxt och sysselsättning, som Europeiska rådet beslutade om i juni 2012, och stöder dess uppmaning om ”att på varje förvaltningsnivå inom Europeiska unionen mobilisera alla medel, instrument och åtgärder” för att uppnå målen i Europa 2020-strategin (5).

14.

ReK stöder Europeiska kommissionens insatser för att förbättra styrelseformerna, och i synnerhet partnerskapsprincipen, vid utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av de nationella reformprogrammen. Kommissionen uppmanas dock att ta med en bedömning av dessa aspekter i alla landsspecifika rekommendationer.

15.

Kommittén erinrar om behovet av att ta med resultatinriktade strukturer som territoriella pakter i de nationella reformprogrammen (6). Dessutom är det viktigt att framhäva och stödja initiativ som främjar konkurrenskraft och innovation på lokal och regional nivå. Ett exempel på ett sådant initiativ är utmärkelsen Europeiska entreprenörsregioner (EER).

16.

Kommittén önskar stärka sitt samarbete med Europeiska kommissionen under hela den politiska Europa 2020-processen och vill gärna medverka i utarbetandet av den årliga tillväxtstudien.

17.

Kommittén skulle gärna se att Europeiska kommissionen regelbundet uppdaterar informationen om genomförandet av flaggskeppsinitiativen, i synnerhet genom att rapportera om de lokala och regionala myndigheternas deltagande i genomförandet.

18.

ReK uppmanar Europeiska kommissionen att under 2013, i samband med utvärderingen av strategin efter halva tiden, redogöra för hur man vill skapa ett närmare samarbete med lokala och regionala myndigheter i detta hänseende.

19.

Varje omfördelning av outnyttjade strukturfondsanslag till en ny tillväxtdagordning måste ligga i linje med subsidiaritetsprincipen och ske med de lokala och regionala myndigheternas medverkan.

20.

Regionkommittén stöder Europeiska kommissionens fortsatta insatser för att anta viktiga utmaningar som arbetslösheten bland unga, sysselsättningen bland arbetstagare över 55 års ålder och inom socialt missgynnade grupper med hänsyn tagen till den nyckelroll som de lokala och regionala myndigheterna spelar i detta sammanhang. Kommittén uppmanar särskilt Europeiska kommissionen att lägga fram ett utkast till rådets rekommendation om en ungdomsgarantiförordning. Kommittén skulle gärna se att de nationella sysselsättningsplanerna kompletterades med en konkret lokal och regional dimension.

21.

ReK uppmanar kommissionen att se till att den kommande rekommendationen om barnfattigdom och barns välbefinnande innefattar de förslag som anges i ReK:s yttrande om barnfattigdom från februari 2012 (CdR 333/2011), särskilt förslaget om att anta en mer enhetlig strategi mot barnfattigdom och social utestängning som inbegriper de nationella, regionala och lokala nivåerna och om att inrätta en övervakningsram baserad på sunda indikatorer och kopplad till den befintliga rapporteringsmekanism som finns inom FN:s barnkonvention. Kommittén är övertygad om att det under 2013 kommer att behövas en utvärdering av krisens konsekvenser för barnfattigdomen som grundar sig på specifik rapportering från medlemsstaterna inom ramen för de nationella reformprogrammen och Europa 2020-strategin.

22.

Kommittén påpekar att EU-budgeten i kris- och åtstramningstider måste generera så mycket offentlig och privat medfinansiering som möjligt på alla styresnivåer (7). Vi beklagar att det saknas statistiska uppgifter som skulle kunna ligga till grund för en ordentlig utvärdering av sådana hävstångs- och multiplikatoreffekter.

23.

Kommittén stöder Europeiska kommissionens planer på att utarbeta en rapport om kvaliteten på de offentliga utgifterna (8) och rekommenderar att en åtskillnad görs mellan löpande utgifter och investeringar i budgetunderskottsberäkningarna så att inte investeringar som är lönsamma på lång sikt betraktas som utgifter.

24.

Regionkommittén betonar att man särskilt bör undersöka om det finns synergieffekter mellan EU:s budget och budgetarna på nationell, regional och lokal nivå under förutsättning att det finns lämpliga och effektiva samordningsmekanismer såsom driftskompatibilitet mellan offentliga förvaltningar som hanterar budgetfrågor, harmoniserade bestämmelser för redovisning av offentliga medel och budgetplaneringscykler samt jämförbara budgetstrukturer. Kommittén uppmanar Europeiska kommissionen att utarbeta en grönbok för att undersöka möjliga konkreta åtgärder på området.

25.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att ta med en Inremarknadsakt III i sitt arbetsprogram för 2013, som bör omfatta alla de återstående politiska initiativ i inremarknadsakten där inga åtgärder har vidtagits och bidra till att bevara jämvikten mellan de ekonomiska, sociala och förvaltningsmässiga pelarna med utgångspunkt i de fyra grundläggande friheterna.

26.

Regionkommittén uppmanar Europeiska kommissionen att fästa särskild vikt vid åtgärder för att förbättra den gränsöverskridande rörligheten för arbetstagare och därmed värna om arbetstagarnas rättigheter och efterlyser ett förbättrat system för erkännande av kvalifikationer för att främja yrkesutövares rörlighet.

27.

ReK uppmuntrar Europeiska kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till rådets förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, som har lett till att 12 nationella parlament har satt igång systemet för tidig varning om subsidiaritetsöverträdelse.

28.

ReK betonar den viktiga roll som små och medelstora företag spelar för den ekonomiska återhämtningen och sysselsättningen på lokal och regional nivå. Denna roll kan stärkas ytterligare genom att små och medelstora företag, universitet och lokala och regionala myndigheter deltar i EU-finansierade forsknings- och innovationsprogram.

29.

Kommittén uppmanar Europeiska kommissionen att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till finansiering och offentliga upphandlingskontrakt och fortsätta minska den administrativa bördan.

30.

Kommittén förväntar sig att Europeiska kommissionen gör Regionkommittén delaktig i översynen av flaggskeppsinitiativet om industripolitiken.

31.

ReK stöder Europaparlamentets begäran om att kommissionen, senast i januari 2013, på grundval av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska lägga fram ett förslag till direktiv för att säkra tillgången till grundläggande betalningstjänster för alla konsumenter som är lagligt bosatta i unionen.

32.

ReK efterlyser på nytt en europeisk agenda för offentligt subventionerade bostäder, som tydliggör de konkurrensregler som gäller för offentligt subventionerade bostäder och ger de lokala och regionala myndigheterna de medel de behöver för att tillhandahålla anständiga bostäder till rimliga priser, främja social mångfald och bekämpa diskriminering.

33.

ReK uppmanar Europeiska kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag till förordning om europeiska ömsesidiga bolag nu när det första förslaget har dragits tillbaka.

34.

ReK efterlyser en uppföljning under 2013 av färdplanen för energi 2050 så att de lokala och regionala myndigheterna får möjlighet att bidra till att främja en decentraliserad hållbar energiförsörjning och energiinfrastruktur såsom smarta nät som ett centralt inslag i resurseffektiviteten och den gröna ekonomin. Därför uppmanar Regionkommittén Europeiska kommissionen att utveckla en övergripande investeringsram med en tidsplan som sträcker sig fram till 2030 för att skapa tillräcklig säkerhet för både marknadsaktörer och lokala och regionala myndigheter.

35.

ReK uppmanar Europeiska kommissionen att utvärdera de olika möjligheterna att skapa ett finansieringsinstrument med decentraliserad förvaltning i syfte att stimulera lokala och regionala myndigheter och i synnerhet borgmästaravtalets parter att genomföra handlingsplanerna för hållbar energi. Regionkommittén efterlyser också en bättre sammankoppling av finansiella stödåtgärder för energieffektivitet och sparsam energianvändning i EU:s framtida stödprogram (9).

36.

ReK vill uppmana Europeiska kommissionen att vidta åtgärder för att lösa de anslutningsproblem som finns mellan olika medlemsstater och mellan olika regioner i medlemsstaterna samt att främja insatser som underlättar utveckling av mikroproduktion av energi och integrering av denna i distributionsnäten.

37.

Regionkommittén skulle gärna se att små och medelstora företag och lokala och regionala myndigheter fick bättre möjligheter till lån från Europeiska investeringsbanken för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi.

38.

Det är synnerligen viktigt att uppnå målet om att tidigt under 2013 anta lagstiftningspaketet om sammanhållningspolitiken 2014–2020 för att ge lokala och regionala myndigheter möjlighet att inleda strukturfondsprogrammen den 1 januari 2014.

39.

ReK vill uppmana Eurostat att tillsammans med de nationella statistikbyråerna i tid tillhandahålla de jämförbara uppgifter som behövs om bruttoregionalprodukten.

40.

ReK framhåller att den territoriella dimensionen av EU-politiken måste beaktas på ett mer samordnat och enhetligt sätt och föreslår att Europeiska kommissionen tar med dessa aspekter i sitt framtida konsekvensbedömningsarbete och regelbundet rapporterar om dem (10).

41.

ReK vill uppmana Europeiska kommissionen att utvidga systemet för tillfällig utstationering av EU-tjänstemän till att omfatta nivån under den nationella (i stället för att enbart fokusera på den nationella nivån) i syfte att öka kunskapen inom EU-institutionerna om det praktiska genomförandet av EU-lagstiftningen och EU-projekt på lokal och regional nivå.

42.

Kommittén välkomnar det kommande förslaget om EU:s framtida hamnpolitik och vill gärna att förslaget blir föremål för en territoriell konsekvensbedömning. Kommittén deltar gärna i denna.

43.

Regionkommittén framhåller vikten av hållbar rörlighet i städerna och åtgärder för att främja ett elektroniskt och smart biljettsystem som omfattar alla transportsätt, inklusive buss, järnväg, båt, bilpooler, cykeldelning och vägavgifter, för att främja driftskompatibla transportsystem och öka användningen av kollektivtrafiken.

44.

Kommittén konstaterar att tendensen mot avtagande förbättringar på luftkvalitetsområdet i stor utsträckning är en följd av bristen på ambition i EU:s politik för att angripa problemen vid källan och av alltför begränsade nationella insatser. En stor del av bördan och ett stort ansvar när det gäller att lösa problemen läggs på de lokala och regionala myndigheterna (11). Regionkommittén välkomnar förslag på åtgärder för att komma till rätta med problemen i den kommande översynen av EU-lagstiftningen om luftkvaliteten.

45.

Kommittén förväntar sig att ambitionsnivån och tidsramarna för EU:s utsläppspolitik (vid källan) och immissionspolitik i samband med denna översyn samordnas och att i synnerhet direktivet om nationella utsläppstak stärks för att minska bakgrundskoncentrationerna. Kommittén skulle också gärna se att normer för fordon beträffande utsläpp av kväveoxider (NO2 och NOx) och partiklar skärps och att man tar itu med utsläpp från fartygs- och flygtrafik samtidigt som indikatorerna och kriterierna för mätning förenklas. Kommittén uppmanar dessutom till en integrering av EU:s politik för luftkvalitet i andra politikområden, i synnerhet transport-, bostads-, industri-, energi- och klimatpolitik.

46.

Kommittén anser att EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna måste innehålla ett avsnitt om särskilda anpassningsåtgärder på lokal och regional nivå samt riktlinjer och stöd till lokala och regionala beslutsfattare. Likaså bör man undersöka möjligheterna att inrätta en arbetsgrupp om anpassningsstrategier för särskilt sårbara europeiska regioner och samla representanter för ReK, GD Klimatpolitik, Europeiska miljöbyrån, Gemensamma forskningscentrumet och lokala och regionala nätverk och sammanslutningar.

47.

Kommittén betonar behovet av ett riktat meddelande om ett nytt europeiskt kvalitetsprogram för lokala livsmedel eftersom lokala livsmedelssystem bidrar till att stödja den lokala och regionala ekonomin genom att skapa sysselsättning inom jordbruk och livsmedelsindustri.

48.

ReK skulle gärna se att kommissionen på ett smidigare sätt bidrog till att lösa den nuvarande blockeringen mellan Europaparlamentet och rådet när det gäller den rättsliga grunden för de fleråriga planerna inom fiskerisektorn. Kommittén hoppas att EU i paketet med förslag om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken föreslår fler åtgärder för en ökad decentralisering av fiskeripolitiken och genomförandeåtgärder som är avpassade till behoven och problemen i regionerna längs kusterna och de inre vattenvägarna.

49.

ReK stöder utvecklingen av havsområdesstrategier som ett verktyg för en integrerad havspolitik men anser att sådana strategier, exempelvis den strategi som kommer att antas för Atlantområdet 2013, måste ha en starkare territoriell dimension och att man i detta sammanhang måste dra lärdom av erfarenheterna från den makroregionala strategin.

50.

Den lokala och regionala dimensionen bör beaktas i initiativ som bygger vidare på och stärker medborgarnas rättigheter och i åtgärder för att återställa medborgarnas förtroende för EU och dess institutioner. ReK vill framhålla att man måste se till att engagera barn och ungdomar med hänsyn till deras förmåga att utöva sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Kommittén uppmanar kommissionen att fokusera på denna utmaning i det arbete som planeras inom ramen för Europaåret för medborgarna 2013 och som ReK har för avsikt att bidra till.

51.

Regionkommittén är fast besluten att bidra till uppföljningen av framgångsrika medborgarinitiativ i samarbete med övriga EU-institutioner.

52.

Regionkommittén anser att man bör förenkla tillgången till relevanta EU-anslag för de lokala och regionala aktörerna i länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken (ENP) och göra det möjligt även för parter i grannskapsländer att delta i befintliga program, exempelvis EGTS.

53.

Vi vill än en gång framhålla att vi har för avsikt att fortsätta det fruktbara samarbetet med Europeiska kommissionen inom ramen för programmet för kommunal förvaltning i syfte att förbättra kompetensutvecklingen på lokal nivå och främja kunskapen om EU och dess förfaranden i kandidatländer och potentiella kandidatländer. Kommittén uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att utöka samarbetet till lokala myndigheter i länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken.

54.

Regionkommittén utgår från att dess rekommendationer kommer att beaktas vid utformningen av kommissionens arbetsprogram för 2013 och ger Regionkommitténs ordförande i uppdrag att överlämna denna resolution till Europeiska kommissionens ordförande, Europeiska rådets ordförande, Europaparlamentets talman, det cypriotiska ordförandeskapet och de kommande irländska och litauiska ordförandeskapen.

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/6

—

ReK betonar att respekten för migranternas mänskliga rättigheter och solidaritet med de länder som majoriteten av migrationsströmmarna kommer ifrån bör genomsyra alla delar av EU:s migrationspolitik, också förbindelserna med tredjeländer, i full överensstämmelse med principerna i artikel 21.1 i EU-fördraget.

—

Det krävs en noggrann undersökning av alla orsaker till migration, inklusive klimatförändringarna, för att utforma en lämplig rättslig ram för personer som flyr från sitt ursprungsland på grund av naturkatastrofer eller klimatförhållanden som hotar deras överlevnad eller fysiska säkerhet.

—

En förutsättning för den övergripande strategin för migration är flernivåstyre, som behövs för att strategin ska förvaltas på den nivå som är mest lämplig med hänsyn till omständigheterna och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen, och för att säkerställa största möjliga välbefinnande för berörda personer både i ursprungsländerna och i destinationsländerna.

—

Kommittén anser i synnerhet att man ska ta full hänsyn till de regionala och lokala myndigheterna i genomförandet av den övergripande strategin och att man bör bygga vidare på både befintliga decentraliserade samarbetsprojekt och strukturerade dialoger såsom Arlem och Corleap.

Föredragande

Nichi VENDOLA (IT–PSE), regionpresident i Apulien

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En övergripande strategi för migration och rörlighet

COM(2011) 743 final

1.

Regionkommittén understryker att den övergripande strategin har stor betydelse som referensram för EU:s insatser i den globala hanteringen av migration och rörlighet och som ett verktyg som ger en helhetsbild av migrationspolitiken, samtidigt som den syftar till att samordna EU:s insatser inom området för yttre förbindelser och utvecklingspolitik med invandringspolitiken.

2.

ReK välkomnar att Europeiska kommissionen lägger fram en uppdaterad version av den övergripande strategin, som är mer strukturerad och inriktad på migranterna och på respekten för de mänskliga rättigheterna i ursprungsländerna, transitländerna och destinationsländerna.

3.

Kommittén framhåller att den mänskliga rättigheten att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land (1), är den juridiska utgångspunkten för alla resonemang om migration, och att det är viktigt att främja en frivillig migration oavsett orsakerna till migrationen och destinationslandets särskilda krav (2).

4.

ReK betonar att respekten för migranternas mänskliga rättigheter och solidaritet med de ursprungsländer som majoriteten av migrationsströmmarna kommer ifrån bör genomsyra alla delar av EU:s migrationspolitik, också förbindelserna med tredjeländer, i full överensstämmelse med de principer som anges i artikel 21.1 i EU-fördraget.

5.

Kommittén anser att man bör säkra ett effektivt skydd av de mänskliga rättigheterna när man fastställer inresemöjligheterna för medborgare från tredjeland och åtgärderna för mottagande och integration av migranter.

6.

Kommittén framhåller att både EU:s och medlemsstaternas avtal om återtagande och avtal om viseringslättnader samt alla åtgärder för att bekämpa irreguljär migration bör respektera de mänskliga rättigheterna i överensstämmelse med framför allt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna konsekvent har fastslagit.

7.

Behovet av att bromsa migrationsströmmarna får aldrig gå före varje individs rätt att söka internationellt skydd i EU, som bör förbli en tillflyktsort för dem som flyr från förföljelse eller som har behov av skydd.

8.

ReK konstaterar att det finns risk för att den ekonomiska krisen, som påverkar de flesta medlemsstaterna, förvärrar den inneboende spänningen mellan gränskontrollpolitiken och respekten för migranternas mänskliga rättigheter.

9.

Det är nödvändigt att noggrant undersöka alla orsaker till migration, inklusive klimatförändringarna (3), för att fastställa en lämplig rättslig ram för personer som flyr från sitt ursprungsland på grund av naturkatastrofer eller klimatförhållanden som hotar deras överlevnad eller fysiska säkerhet (4).

10.

ReK uppmanar kommissionen att offentliggöra arbetsdokumentet om migration och klimatförändringar, såsom ursprungligen angavs i meddelandet om migration av den 4 maj 2011 (5).

11.

ReK anser att det med tanke på den övergripande strategins effektivitet är nödvändigt att stärka samordningen mellan EU och den nationella, regionala och lokala nivån och med tredjeländer.

12.

Kommittén upprepar vad den redan tidigare påpekat, dvs. att ”de lokala och regionala myndigheterna befinner sig i första ledet och i avsevärd utsträckning berörs av en gemensam invandringspolitik. Dels berörs de av de svårigheter den illegala migrationen skapar, dels ska de tillhandahålla en rad tjänster till dessa personer inom ramen för den lokala integrationsprocessen. Därför bör de aktivt engageras i utarbetandet av ett europeiskt regelverk för laglig invandring, i åtgärderna för bekämpning av olaglig invandring och i utvecklingssamarbetet med ursprungsländerna” (6).

13.

Kommittén välkomnar de betydande framsteg som gjorts för att göra migranternas penningöverföringar till ursprungsländerna öppnare, säkrare och billigare, och stöder kommissionens strävan att kanalisera överföringarna till produktionsfrämjande investeringar.

14.

Kommittén värdesätter att den övergripande strategin riktar uppmärksamheten mot den möjliga roll tredjelandsmedborgare kan spela i både utvecklingspolitiken och regleringen av migrationsströmmarna samt att den främjar stödinsatserna vid avresan och integrationsåtgärderna i destinationsländerna.

15.

En förutsättning för att den övergripande migrationsstrategin ska fungera är att förvaltningen sköts på flera nivåer så att strategin, beroende på omständigheterna och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen, styrs på den lämpligaste nivån i en strävan att säkerställa största möjliga välfärd för de enskilda individerna i ursprungs- och destinationsländerna.

16.

Regionerna och de lokala myndigheterna är nyckelaktörer i den övergripande strategin: De kan samtidigt vara både initiativtagare till och genomförare av social- och sysselsättningspolitik och politik för mottagande, integration och hantering av irreguljär migration. De kan också inleda intensiva dialoger och olika former av samarbete med ursprungsländerna och transitländerna för migrationsströmmarna (7).

17.

Regionerna och de lokala myndigheterna stöder redan nu dialog med motsvarande myndigheter i tredjeländer, varav flera är ursprungsländer eller transitländer för migrationsströmmar, och decentraliserade samarbetsprojekt.

18.

Kommittén anser att Församlingen för regionala och lokala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem) och konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet (Corleap) är idealiska forum för att utveckla dialogen med de regionala myndigheterna i Medelhavsområdet och östra Europa om invandrings- och utvecklingspolitiken.

19.

Kommittén anser att man bör eftersträva största möjliga överensstämmelse mellan medlemsstaternas bilaterala initiativ och de befintliga regionala och bilaterala dialogerna, som utgör verktyg i EU:s utrikespolitik på invandringsområdet, och att denna överensstämmelse också bör säkras genom att man fullt ut erkänner regionernas och de lokala myndigheternas strävan att föra en dialog.

20.

ReK uppmanar institutionerna att betrakta regionerna och de lokala myndigheterna som huvudaktörer i den övergripande strategin, i enlighet med deras behörighet i medlemsstaterna, och att bevilja dem EU-stöd, utan ingripande från de centrala myndigheternas sida och med beaktande av de skillnader som finns mellan de olika medlemsstaterna.

21.

ReK uppmanar kommissionen att främja innovativa projekt för att göra det lättare att matcha efterfrågan och utbud av arbetskraft och att använda de regionala och lokala myndigheterna som förmedlare, eftersom de har kompetens på detta område i många medlemsstater. Målet är att skapa ett effektivt verktyg för att hantera bland annat problemet med brist på kompetens inom vissa delar av arbetsmarknaden.

22.

Kommittén hoppas att de regionala och lokala myndigheterna också involveras i uppdateringen av EU:s invandringsportal så att den på detta sätt kan erbjuda relevant information för invandrarna om den mottagande regionen, staden eller kommunen.

23.

Enligt Regionkommittén är det mycket viktigt att alltid säkerställa att EU:s migrations- och utvecklingspolitik stämmer överens med den externa invandrings- och asylpolitiken. EU:s och medlemsstaternas insatser i tredjeländer bör alltid i första hand bygga på principerna om solidaritet och utvecklingssamarbete i syfte att undanröja migrationens underliggande orsaker och utrota fattigdomen, och man bör fästa särskild vikt vid att mobilisera dessa länders inhemska resurser och stödja institutionsuppbyggnad och bättre styresformer och en starkare rättsstat, vilket är avgörande för att främja ekonomisk och social förändring.

24.

ReK uppmanar kommissionen att fördela resurserna till utvecklingsländerna i enlighet med utvecklingssamarbetets principer, prioriteringar och strategier, och samtidigt beakta principen om ”mer för mer”.

25.

Kommittén anser att principen om reciprocitet bör vara i linje med principerna om utvecklingssamarbete, i synnerhet när det gäller partnerskapen för rörlighet och den gemensamma agendan för migration och rörlighet (8).

26.

Vid genomförandet av den övergripande strategin bör man se till att alla utsatta grupper får tillräckligt skydd, framför allt underåriga utan medföljande vuxen, både genom att styra insatserna i tredjeländer på rätt sätt och genom att tillhandahålla lämpliga former för mottagande och social integration i medlemsstaterna, och genom att samtidigt främja spridningen av många regionala och lokala myndigheters bästa praxis i medlemsstaterna. ReK uppmanar dessutom Europeiska kommissionen att säkerställa ett effektivt genomförande av åtgärderna i handlingsplanen avseende underåriga utan medföljande vuxen.

27.

Det bör utarbetas en strategi med verkligt genusperspektiv för att uppvärdera kvinnornas särskilda roll i migrationen och den sociala integrationen av hela familjer i värdländerna.

28.

Det finns en risk att EU:s invandringspolitik är oförenlig med politiken för utvecklingssamarbete, eftersom den syftar till att locka högkvalificerade personer från tredjeländer för att uppfylla Europa 2020-strategins mål för demografisk och ekonomisk utveckling.

29.

Kommittén tvivlar på att effekterna av den kompetensflykt som orsakas av en selektiv migrationspolitik kan bekämpas genom cirkulär migration, eftersom det inte är helt klart hur effektiv den kommer att vara och vilken konkret effekt den kommer att få.

30.

ReK anser också att cirkulär migration kan vara oförenlig med målet om att integrera invandrare. Man måste därför fastställa integrationsstrategier enbart för dessa arbetstagare så att de kan integreras effektivt trots att deras vistelse i EU inte är tänkt att vara långvarig (9).

31.

Erkännande av utbildningsbevis och kvalifikationer på grundval av harmoniserade villkor är grundläggande för att undvika kompetensslöseri och att migranter verkligen kan integreras och, vid cirkulär migration, återintegreras i ursprungslandet.

32.

Vi uppmanar kommissionen att stödja åtgärder för att hjälpa länder som håller på att förenkla erkännandet av utbildningsbevis och kvalifikationer och att främja informellt erkännandet av kunskaper för att underlätta rörligheten för arbetstagare från tredjeländer på den europeiska arbetsmarknaden.

33.

Kommittén hoppas att begäran till tredjeländer att delta i samarbetet för att begränsa migrationsströmmarna aldrig leder till restriktioner vad gäller varje persons mänskliga rättighet att lämna ett land, även sitt eget, särskilt när tredjeländer uppmanas att kontrollera utvandringen mot bakgrund av lagstiftningen i destinationslandet.

34.

Det behövs ökade investeringar i projekt för utvecklingssamarbete som riktar sig till utbildnings- och hälsovårdssektorn och som direkt involverar universitet och främjar rörligheten för forskare och andra akademiker.

35.

Kommittén stöder framställan till Europaparlamentet om att det ska anta ett Erasmus- och Leonardo da Vinci-program för Europa-Medelhavsområdet som ett konkret verktyg för dubbelriktad rörlighet mellan studerande på båda sidorna om Medelhavet.

36.

Man bör effektivt främja rörligheten för unga, särskilt studerande, bland annat genom att göra det lättare att utfärda viseringar, minska byråkratin och avsätta tillräckliga ekonomiska resurser.

37.

Programmet Erasmus för alla bör främjas och stödjas, liksom befintlig bästa praxis för utbyte mellan unga, t.ex. Eurodissey-programmet, som stöds av Europeiska regionförsamlingen.

38.

Kommittén anser att det är nödvändigt att fördjupa analysen av det migrationstryck som orsakas av ekonomiska obalanser så att man kan ta fram effektiva verktyg för att hantera dessa, bland annat planer som också säkrar rörligheten för lågkvalificerade arbetstagare som fortfarande är mycket efterfrågade i vissa medlemsstater. Detta kan inte uppnås endast med hjälp av cirkulär migration.

39.

Tredjelandsmedborgare som inte bor i hemlandet bör också involveras i åtgärder före avresan. Man bör utnyttja befintliga webbplatser som förvaltas direkt av invandrarorganisationer och som ger aktuell information på ett språk som de potentiella migranterna förstår.

40.

Vi välkomnar att åtgärderna före avresan framhävs, men anser att de behöver större investeringar. Man bör involvera de icke-statliga organisationer som redan arbetar i migranternas ursprungsländer och de regionala och lokala myndigheter som medverkar i förfarandena för mottagande och integration av migranterna och deras familjer.

41.

ReK välkomnar att EU har åtagit sig att bekämpa irreguljär migration, i synnerhet åtgärderna mot människohandel och mot arbetsgivare som anställer personer utan giltiga uppehållstillstånd.

42.

Kommittén betonar att det är viktigt att kampen för att bekämpa irreguljär migration utgår från en metod som tar hänsyn till att migranterna riskerar att falla offer för olaglig människohandel och därför måste skyddas.

43.

Vi uppmanar kommissionen att fortsätta med sitt arbete med att analysera och bekämpa svartarbete, som är ett stort problem för hela unionens ekonomi och ett incitament för irreguljära migranter, som riskerar att exploateras på arbetsmarknaden eller utnyttjas i kriminella nätverk.

44.

Enorma finansiella investeringar har också gjorts i åtgärder för att bekämpa irreguljär migration, bland annat gränskontrollsoperationer som genomförts av byrån Frontex.

45.

Kommittén betonar att det är mycket viktigt att respektera de mänskliga rättigheterna, i synnerhet principen om non-refoulement, i alla faser av gränskontrollen, och i samband med detta EU-institutionernas och särskilt Europaparlamentets skyldighet att strikt övervaka verksamheten inom Frontex.

46.

Kommittén efterlyser liknande övervakning av det internationella samarbete som förvaltas direkt av Frontex, som har befogenhet att ingå internationella avtal av teknisk natur med tredjeländer. Avtalens innehåll bör bli öppnare och deras tillämpningsområde bör preciseras noggrant.

47.

ReK anser att det behövs noggranna kostnads- och nyttoanalyser av förhållandet mellan alla befintliga verktygs fördelar och nackdelar, inklusive kostnaderna för återvändandeförfarandena (förvar och påtvingat återvändande) och staternas faktiska omkostnader för frivilligt respektive påtvingat återvändande.

48.

Det är viktigt att undvika att migranter med giltiga uppehållstillstånd blir irreguljära till följd av otillräcklig flexibilitet i nationell lagstiftning, vilket medför att antalet personer med utgångna uppehållstillstånd ökar (overstayers).

49.

Kommittén hoppas att EU-institutionerna och medlemsstaterna allvarligt överväger möjligheten till inresa i Europeiska unionen för att söka arbete, som uttryckligen nämns i artikel 79.5 i EUF-fördraget.

50.

Kommittén anser att tillgången till lagliga inresekanaler bör betraktas som ett av de viktigaste sätten att bekämpa irreguljär migration och fenomenet med overstayers, samt som ett sätt att säkra en viss grad av solidaritet med migrationsströmmarnas ursprungsländer.

51.

ReK uppmanar institutionerna att inarbeta återtagandestrategin i den övergripande migrationsstrategin för att säkerställa att den genomsyras av principerna för utvecklingssamarbetet och inte blir ett separat och osammanhängande instrument.

52.

Återtagandeavtalen måste utvärderas regelbundet, i synnerhet eftersom transitländerna är skyldiga att återta inte bara sina egna medborgare utan också migranter som har rest genom landet och vidare till EU och som riskerar att hamna i ingenmansland, vilket förvärrar situationen i transitländerna och utsätter migranterna för allvarliga risker för brott mot de mänskliga rättigheterna.

53.

Ett stärkande av asylsystemen i tredjeländer bör inte betraktas som en möjlighet att slippa erkänna rätten till internationellt skydd inom EU.

54.

ReK ställer sig positiv till att EU i de regionala skyddsprogrammen har samarbetat med FN:s flyktingkommissariat, trots att det europeiska skyddet är mer omfattande än det som erkänns i Genèvekonventionen om flyktingar, eftersom det också innehåller subsidiärt skydd och skydd mot behandling som bryter mot Europeiska konventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

55.

Kommittén hoppas att EU:s åtgärder aldrig kommer att hindra asylsökande att lämna det land där de befinner sig för att söka skydd i ett EU-medlemsland.

56.

Kommittén anser att det är nödvändigt att se över Dublin II-förordningen, i synnerhet med tanke på EU-domstolens tydliga kritik, för att effektivt säkra solidariteten mellan medlemsstaterna, samtidigt som man fullt ut respekterar de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till familjeåterförening.

57.

ReK uppmanar kommissionen att införliva adekvata skyddsklausuler för asylsökande och flyktingar i rörlighetspartnerskapen.

58.

ReK uppmanar institutionerna att, tillsammans med medlemsstaterna, göra spanings- och räddningstjänsten till sjöss effektivare, särskilt genom bättre samordning och fastställande av gemensamma kriterier för identifiering av den lämpligaste säkra platsen där räddade migranter kan stiga i land.

59.

ReK uppmanar kommissionen, rådet och Europaparlamentet att fortsätta debatten om den övergripande strategins fyra pelare, så att alla berörda aktörer kan delta fullt ut i genomförandet.

60.

Kommittén anser i synnerhet att man ska ta full hänsyn till de regionala och lokala myndigheterna i genomförandet av den övergripande strategin och att man bör bygga vidare på både befintliga decentraliserade samarbetsprojekt och strukturerade dialoger såsom Arlem och Corleap.

61.

ReK uppmanar kommissionen att fortsätta analysera migrationens orsaker och kännetecken på global nivå för att kunna fastställa effektiva strategier för att hantera fenomenet, vilket är viktigt för solidariteten med tredjeländer.

62.

ReK beklagar de politiska strategierna för att kriminalisera migranter och välkomnar åtgärder för att bekämpa kriminella nätverk som migranter faller offer för.

63.

Kommittén efterlyser en strategi för att bekämpa irreguljär migration som inte enbart är inriktad på gränskontroller och på att stoppa migranterna vid avresan, utan också bygger på verkliga möjligheter till laglig inresa som också står öppna för lågkvalificerade arbetstagare. Dessutom måste den ta hänsyn till de enskilda medlemsstaternas särskilda förutsättningar.

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/12

—

Rätten till asyl är av största vikt, som mänsklig rättighet men även som landvinning i ett civiliserat samhälle, och den är förankrad i internationell rätt, t.ex. i Genèvekonventionen, EU:s stadga om grundläggande rättigheter, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och samtliga medlemsstaters lagstiftning utan något som helst undantag. Hörnstenen för asylrätten utgörs av principen om ”non-refoulement”.

—

Med hänvisning till artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är solidaritet och rättvis ansvarsfördelning etablerade begrepp som präglar all EU-politik som, inom ramen för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, avser rörligheten för personer, dvs. förvaltningen och passerandet av yttre gränser, asyl och internationellt skydd samt invandring. Denna artikel utgör en tillräcklig rättslig grund för europeiska lagstiftningsåtgärder som syftar till att stärka solidariteten och främja en rättvis ansvarsfördelning.

—

Den aktuella situationen visar att det på asylområdet krävs en verklig solidaritet mellan EU och medlemsstaterna, och kommittén är övertygad om att en förutsättning för en gemensam och hög skyddsnivå för personer som ansöker om internationellt skydd eller har rätt till det är att man förfogar över mekanismer som beaktar de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna såväl när det gäller antalet tredjelandsmedborgare som de tar emot, som när det gäller deras finansiella, tekniska och andra möjligheter att hantera dessa migrationsströmmar.

—

ReK vill framhålla den lokala och regionala dimensionen när det gäller solidariteten och en rättvis ansvarsfördelning inom asylpolitiken. De lokala myndigheterna spelar en viktig roll när det gäller att informera medborgarna, och de kan de bidra till att fästa uppmärksamheten på frågor som rör asyl och internationellt skydd och därmed också utöva ett positivt inflytande på mottagningsförhållandena och när det gäller hur de som anländer accepteras av den lokala befolkningen.

Föredragande

Theodoros GKOTSOPOULOS (EL–PSE), ledamot av kommunfullmäktige i Pallini, Attika

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om ökad solidaritet inom EU på asylområdet: En EU-agenda för bättre ansvarsfördelning och ökat ömsesidigt förtroende

COM(2011) 835 final

1.

Blandade migrationsströmmar är en realitet i EU:s samtliga medlemsstater och är förstasidesstoff, framför allt på grund av de pågående politiska förändringarna i länderna i Nordafrika och Mellanöstern men även på grund av den mer generella politiska situationen i områden som Afghanistan och Pakistan eller Irak och Iran, som ger upphov till nya befolkningsförflyttningar i riktning mot Europa. Dessa blandade migrationsströmmar innebär olika stort tryck på EU:s yttre gränser och följaktligen även på vissa medlemsstaters asylsystem, och bidrar på så vis till att skapa humanitära utmaningar.

2.

Den svåra ekonomiska krisen, framför allt i EU:s Medelhavsländer som tar emot ett oproportionerligt stort antal asylsökande, och dessa länders därav följande oförmåga att hantera detta problem på ett tillräckligt effektivt sätt, påverkar hanteringen av situationen negativt och förvärrar redan tidigare dåliga förhållanden.

3.

Det är därför nödvändigt att utarbeta en integrerad gemensam europeisk asyl- och invandringspolitik, i enlighet med kraven i Stockholmsprogrammet. Denna politik bör grundas på en gemensam strategi som inbegriper dels en effektiv hantering av den lagliga migrationen, dels bekämpning av olaglig migration, men också – och framför allt – stärkta asylstrukturer.

4.

Rätten till asyl är av största vikt, som mänsklig rättighet men även som landvinning i ett civiliserat samhälle, och den är förankrad i internationell rätt, t.ex. i Genèvekonventionen, EU:s stadga om grundläggande rättigheter, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och samtliga medlemsstaters lagstiftning utan något som helst undantag. Hörnstenen för asylrätten utgörs av principen om ”non-refoulement”.

5.

Regionkommittén vill lyfta fram de närstående rättigheter som kompletterar asylrätten, nämligen rätten till värdighet, förbudet mot tortyr och omänsklig behandling, skyddet i händelse av avlägsnande, utvisning och utlämning, och även rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt rätten till familjeåterförening.

6.

Framsteg har förvisso gjorts när det gäller utarbetandet av det gemensamma europeiska asylsystemet, men ReK anser att det vore lämpligt att återupprepa Stockholmsprogrammets uppmaning att avsluta arbetet under 2012 och att uppmana medlemsstaterna, rådet och Europaparlamentet att visa nödvändig politisk vilja att slutföra förhandlingarna om en översyn av direktiven om mottagande av asylsökande och om asylförfaranden samt reformen av Dublinförordningen och Eurodacförordningen.

7.

Vägledande för det gemensamma europeiska asylsystemet ska vara att konkret ta tillvara rättigheterna för personer som är i behov av internationellt skydd, och fokus ska inte uteslutande sättas på säkerhet i snäv bemärkelse och bevarande av den nationella suveräniteten.

8.

Ett asylsystem som verkligen är gemensamt baseras på enhetliga rättigheter och förfaranden i hela EU, eftersom målet är att utesluta risken för att det förekommer stora skillnader vid granskningen av ärendena. ReK stöder därför de insatser som gjorts för att försöka ändra den befintliga lagstiftningen i syfte att införa gemensamma bestämmelser i stället för miniminormer.

9.

ReK vill lyfta fram de beslut som nyligen fattades vid domstolarna i Strasbourg och Luxemburg (1) och som främst belyser (a) de stora bristerna i det existerande rättsliga systemet, framför allt Dublinförordningen, och (b) de brister som under de aktuella pressade förhållandena innebär allvarliga hot mot skyddet av rättigheterna för personer som ansöker om internationellt skydd och som beror på medlemsstaternas olika strategier på politisk, rättslig och praktisk nivå. De ovannämnda besluten understryker behovet av att utarbeta ett integrerat gemensamt europeiskt asylsystem och att inom ramen för detta arbete stärka Dublinförordningen genom att införa bestämmelser som avser krisens bakomliggande orsaker och därigenom bidrar till att undvika att brister i de enskilda medlemsstaternas system medför negativa effekter för systemet i dess helhet och för skyddet av de mänskliga rättigheterna.

10.

Med hänsyn till migrationens ökande omfattning krävs det betydande ändringar av EU:s asylpolitik, och behovet av att genomföra effektiva politiska strategier och metoder för att förvalta denna politik håller på att bli akut.

11.

Med hänvisning till artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är solidaritet och rättvis ansvarsfördelning etablerade begrepp som präglar all EU-politik som inom ramen för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa avser rörligheten för personer, dvs. förvaltningen och passerandet av yttre gränser, asyl och internationellt skydd samt invandring. Denna artikel utgör en tillräcklig rättslig grund för europeiska lagstiftningsåtgärder som syftar till att stärka solidariteten och främja en rättvis ansvarsfördelning.

12.

Solidariteten är i högsta grad kopplad till ansvar, och ReK vill uppmana samtliga medlemsstater att respektera och genomföra sina åtaganden på internationell och europeisk nivå och att ”sopa rent framför egen dörr”. ReK vill dock understryka att en snäv ansvarsuppfattning inte får användas som en obligatorisk förutsättning för solidaritet på det rättsliga eller praktiska planet. I många fall kan reella solidaritetsyttringar väsentligt bidra till att åtagandena verkligen respekteras.

13.

Den aktuella situationen visar att det på asylområdet krävs en verklig solidaritet mellan EU och medlemsstaterna, i linje med artikel 80 i EUF-fördraget, och ReK är övertygad om att en förutsättning för en gemensam och hög skyddsnivå för personer som ansöker om internationellt skydd eller har rätt till det är att man förfogar över mekanismer som beaktar de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna såväl när det gäller antalet tredjelandsmedborgare som de tar emot (ekonomiska invandrare eller personer som ansöker om internationellt skydd) som när det gäller deras finansiella, tekniska och andra möjligheter att hantera dessa migrationsströmmar.

14.

Kommissionens meddelande innehåller en beskrivande analys av den nuvarande situationen och nämner de verktyg som finns tillgängliga för att stärka solidariteten, men ReK beklagar att det saknas förslag till nya positiva åtgärder för att främja solidariteten och underlätta ansvarsfördelningen.

15.

ReK välkomnar rådets initiativ att utarbeta gemensamma referensramar för solidaritet med de medlemsstater som av olika orsaker utsätts för särskilt stort tryck på sina asylsystem, bland annat på grund av blandade migrationsströmmar (2).

16.

ReK vill emellertid understryka att positiva åtgärder för att främja solidaritet och ansvarsdelning skulle öka respekten för de mänskliga rättigheterna och begrepp som rättvisa, jämlikhet, samförstånd och politiskt deltagande. Det är viktigt att dessa åtgärder respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

17.

ReK vill i sammanhanget påpeka att det inte är möjligt att granska Europeiska kommissionens meddelande i dess helhet med hänsyn till subsidiaritetsprincipen, eftersom meddelandet i huvudsak beskriver hur befintliga instrument och EU:s lagstiftning kan bidra till att stärka solidariteten. Eventuella framtida initiativ nämns – t.ex. program för fördelningen av flyktingar med erkänd flyktingstatus eller bestämmelser för en gemensam granskning av asylansökningar, vilka förväntas påverka frågor som hittills varit starkt knutna till medlemsstaternas nationella suveränitet (t.ex. behandlingen av asylansökningar eller mottagandet av asylsökande) och kan få mer omfattande effekter av politisk, rättslig eller finansiell art – och ReK vill uppmana Europeiska kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid utarbetandet av sådana initiativ.

18.

Begreppet solidaritet har även en extern dimension, nämligen solidariteten mellan EU och övriga områden i världen som är drabbade av humanitära kriser och som enligt uppgifter från FN:s flyktingkommissariat tar emot den stora majoriteten flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd. Följaktligen är det ytterst viktigt att medlemsstaterna samarbetar med tredjeländer när det gäller politiken för utvecklingssamarbete i syfte att skapa bättre ekonomiska och sociala villkor och befästa freden. Stödet till tredjeländers asylsystem får emellertid inte betraktas som ett medel för att undvika att erkänna rätten till internationellt skydd inom EU eller för att flytta förfarandena utanför unionens gränser, utan det bör enbart utgöra ett verktyg för att förbättra de ekonomiska och sociala förhållandena i tredjeländer.

19.

ReK vill uppmana berörda EU-institutioner och EU:s medlemsstater att mer aktivt försöka påverka de länder som gränsar till EU att iaktta de skyldigheter som åligger dem såväl med hänvisning till den internationella rätten som gentemot unionen och medlemsstaterna, framför allt när det gäller länder som slutit återtagandeavtal med EU.

20.

ReK vill framhålla den lokala och regionala dimensionen när det gäller solidariteten och en rättvis ansvarsfördelning inom asylpolitiken. De lokala och regionala myndigheter som finns i närheten av EU:s yttre gränser spelar en central roll när det gäller att genomföra EU:s asyllagstiftning och det gemensamma europeiska asylsystemet. Samma gäller för de lokala myndigheterna i storstadsområdena, som registrerar en ständig ökning av antalet flyktingar och asylsökande. De lokala och regionala myndigheterna axlar en viktig uppgift när det gäller att ta emot asylsökande, flyktingar och personer som har rätt till internationellt skydd, och i vissa EU-stater ansvarar de för de första kontakterna med de nyanlända.

21.

Trots den väl etablerade roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar omfattas de inte av begreppen solidaritet och delat ansvar, som för närvarande endast inbegriper medlemsstaterna. Dessutom tar planeringen och dialogen på politisk nivå endast hänsyn till den ekonomiska bördan för medlemsstaterna och inte till konsekvenserna för den sociala sammanhållningen på lokal och regional nivå till följd av mottagandet av tredjelandsmedborgare, som i första hand de lokala och regionala myndigheterna måste ta sig an.

22.

ReK har följaktligen för avsikt att formulera ståndpunkter och förslag i syfte att säkerställa att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna delta aktivt i systemet för fördelningen av flyktingar samt mekanismerna för bistånd, stöd och solidaritet gentemot personer som ansöker om eller har fått asyl, eftersom man i några medlemsstater redan har vidtagit lagstiftningsåtgärder som ger de regionala myndigheterna denna typ av ansvar.

23.

De lokala myndigheterna spelar en viktig roll när det gäller att informera medborgarna, och mot bakgrund av sin stora erfarenhet av samarbete med icke-statliga organisationer och organisationerna i det civila samhället kan de bidra till att fästa uppmärksamheten på frågor som rör asyl och internationellt skydd och därmed också utöva ett positivt inflytande på mottagningsförhållandena och när det gäller hur de som anländer accepteras av den lokala befolkningen.

24.

Regionkommittén framhåller att Dublinförordningen måste ses över på ett genomgripande sätt inom ramen för Europeiska kommissionens förslag från 2008 (3). Hittills har införandet av kriteriet ”första inresa i unionen” bidragit till ökade spänningar i vissa medlemsstaters asylsystem och medfört att genomförandet av Dublinförordningen reduceras till en geografisk fråga. På så vis undergrävs solidaritetstanken. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna, rådet och Europaparlamentet att utforma ett nytt förfarande för krishantering och undersöka positiva solidaritetsfrämjande åtgärder som kan lindra de negativa effekter som hittills har uppstått.

25.

Vi påminner om att ReK i ett tidigare yttrande (4) välkomnade kommissionens förslag att överföringar av personer som ansöker om internationellt skydd i enlighet med den omarbetade versionen av Dublinförordningen ska kunna avbrytas tillfälligt om en medlemsstat drabbas av en särskilt akut situation som riskerar att sätta dess mottagningskapacitet, asylsystem eller asylinfrastruktur under ovanligt stort tryck. Kommittén är emellertid fullt medveten om svårigheterna när det gäller att få en sådan åtgärd accepterad och genomförd, och vi förstår tanken bakom motförslaget om att skapa en mekanism för utvärdering och tidig varning som skulle täcka in alla verksamhetsområden inom medlemsstaternas asylsystem.

26.

Mot bakgrund av ovanstående resonemang är det lämpligt att betona att effektiviteten i det föreslagna systemet för tidig varning till stor del beror på tillgången till tillförlitlig och aktuell information samt på lojalt samarbete mellan medlemsstaterna och på EU:s förmåga att i rätt tid ta itu med de brister och problem som påtalas. Vidare vill kommittén fästa uppmärksamheten på det värdefulla stöd som organisationer såsom Europeiska stödkontoret för asylfrågor (BEA), FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), de nationella flyktingråden samt andra icke-statliga organisationer och framför allt de lokala och regionala myndigheterna kan erbjuda.

27.

Vi anser att förslaget att utvidga den frivilliga omfördelningen av erkända flyktingar med utgångspunkt i pilotprojektets modell för Malta utgör ett positivt steg när det gäller att stärka solidariteten. Av den anledningen begär kommittén att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna ska undersöka möjligheten att göra en sådan omfördelning obligatorisk under vissa omständigheter (exempelvis när den berörda medlemsstaten begär det, när en motsvarande slutsats har dragits tidigare inom ramen för systemet för tidig varning och Europeiska stödkontoret för asylfrågor har yttrat sig i frågan, eller när berörda parter godkänner åtgärden i fråga). Vi uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att noga undersöka om personer som ansöker om internationellt skydd också kan omfattas av en omfördelning. Vidare uppmanar vi kommissionen att på nytt granska den juridiska, ekonomiska och tekniska studie som genomförts (5).

28.

ReK noterar att omfördelning har gett upphov till praktiska och rättsliga problem eftersom det saknas ett system för ömsesidigt erkännande av internationella beslut om skydd. Kommittén ber därför kommissionen att överväga vilka åtgärder som krävs för att lösa dessa problem.

29.

Regionkommittén stöder UNHCR:s förslag om att upprätta en modell för att säkerställa att omfördelningssystemet fungerar väl, med hänsyn tagen till det berörda landets BNP, areal, naturresurser och andra resurser samt till dess folkmängd och mottagningskapacitet, lokala och regionala särdrag, det totala antalet ankommande asylsökande och till dess åtaganden i fråga om vidarebosättning – för att bara nämna några av de relevanta parametrarna (6).

30.

Vi välkomnar det beslut som Europaparlamentet nyligen har fattat och som har lett till slutförandet av det gemensamma vidarebosättningsprogrammet för EU, som enligt vår mening kommer att bidra till att förstärka solidaritetens yttre dimension, och uppmanar medlemsstaterna att från och med nu respektera sina åtaganden inom ramen för UNHCR:s program.

31.

Kommittén ser positivt på att ett större antal medlemsstater, BEA och eventuellt FN:s flyktingkommissariat ska kunna genomföra en gemensam undersökning av asylansökningar. I det sammanhanget bör man dock se till att detta görs med respekt för principen att ansökningar om internationellt skydd ska granskas var för sig. Regionkommittén uppmanar därför kommissionen att utarbeta en rättslig, teknisk och ekonomisk studie och hålla kommittén informerad om denna.

32.

Enligt vår bedömning har direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser stor betydelse som en specifik och exceptionell insats för solidariteten, även om det hittills inte har tillämpats i praktiken. Vi anser också att direktivet behöver ses över, så att man lättare och utifrån objektiva och kvantitativa kriterier kan fastslå om en situation med massiv tillströmning av fördrivna personer är på väg att uppstå och även undersöka om en eller flera regioner kan begära att dessa åtgärder ska aktiveras.

33.

Kommittén ser positivt på att direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning har blivit föremål för en ändring som innebär att det även omfattar personer som åtnjuter internationellt skydd. I praktiken får denna utökning till följd att erkända flyktingar efter fem år på vissa villkor kan bosätta sig i en annan medlemsstat än det land som ursprungligen har beviljat dem internationellt skydd. Även om det inte utgör en solidaritetsåtgärd i strikt bemärkelse, kan detta beslut eventuellt bidra till att minska trycket och förbättra de berörda personernas integration. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna att snarast införliva det ändrade direktivet 2011/51/EU (7) i sin nationella lagstiftning.

34.

Regionkommittén konstaterar att det praktiska samarbetet är en hörnsten i det gemensamma europeiska asylsystemet. Vi välkomnar det betydande bidraget från EU:s olika organ, inte minst Europeiska stödkontoret för asylfrågor, men även Frontex, som har gjort det lättare att hantera vissa konkreta situationer av exceptionell karaktär, exempelvis i fråga om Malta och Grekland. Samtidigt vill vi påpeka att respekten för de rättigheter som personer som ansöker om internationellt skydd åtnjuter måste garanteras i samband med dessa specialiserade organs insatser.

35.

Vi anser att man framför allt måste undvika förfaranden som i praktiken gör det omöjligt att utöva rätten att ansöka om asyl. Följaktligen uppmanar vi Frontex att i högre grad bemöda sig om respekten för de mänskliga rättigheterna i samband med sina uppdrag när det gäller att skydda EU:s yttre gränser. Ett första steg i den riktningen har tagits med den ändring som nyligen gjorts i förordningen om inrättande av Frontex, som innebär att detta organ åläggs att utarbeta en strategi för mänskliga rättigheter, att ett rådgivande forum inrättas och att en post som ansvarig för grundläggande rättigheter skapas (8). I det avseendet stöder ReK den roll som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har, som redan har tagit sig an situationen med avseende på mänskliga rättigheter vid EU:s yttre gränser (9). Vi uppmanar denna byrå att utöka sina undersökningar på området och att låta Frontex och Europeiska stödkontoret för asylfrågor ta del av dess råd och kunnande.

36.

ReK betonar att den operativa kapaciteten inom Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) måste stärkas för att effektivisera dess bidrag till de lokala och regionala myndigheterna i form av direkt stöd, sakkunskap och teknisk kunskap och anser att dessa myndigheter bör involveras mer i EASO. Vi välkomnar Europeiska kommissionens avsikt att under 2013 utvärdera effekterna av de insatser som gjorts av EASO och framhåller vårt intresse av att medverka i detta arbete.

37.

I det sammanhanget är utbildning av största vikt som en mer specifik konkret samarbetsåtgärd från stödkontorets sida. Vi framhåller möjligheten till en bättre praktisk harmonisering som utmynnar i att ett ”europeiskt asylcurriculum” färdigställs och genomförs till fullo. I linje med detta föreslår ReK att stödkontoret ska utforma utbildningsprogram för de tjänstemän vid lokala och regionala myndigheter som medverkar i mottagningen av personer som ansöker om internationellt skydd.

38.

ReK konstaterar att EU de senaste åren har tagit fram en rad användbara instrument, särskilt Europeiska flyktingfonden, som ger medlemsstaterna möjlighet att tillämpa EU:s asylpolitik på ett bättre sätt.

39.

Regionkommittén ser positivt på den föreslagna förenklingen av strukturen på EU:s finansieringsmekanismer för asyl och migration genom ett förslag till inrättande av en asyl- och migrationsfond, som kommer att ha en budget på sammanlagt 3,87 miljarder euro för att säkerställa en integrerad förvaltning av migrationsströmmarna och täcka olika aspekter av den gemensamma asyl- och migrationspolitiken för perioden 2014–2020. Kommittén hoppas att denna utveckling åtföljs av en rationalisering av förfarandena.

40.

ReK framhåller behovet av att anslå tillräckliga resurser till åtgärder för att förstärka solidariteten, vilka skulle kunna bestå i att vid behov stödja insatserna för att förbättra asylsystemens grundvillkor, ge konkret bistånd till medlemsstater och regioner som står inför ett exceptionellt tryck eller genomföra omplacerings- eller vidarebosättningsprogram.

41.

ReK understryker att de medel som anslås för asyl och internationellt skydd måste motsvara EU:s internationella förpliktelser, så att man skapar en lämplig balans mellan utgifterna dels för säkerhet och gränsförvaltning, dels inom områden såsom mottagningsvillkoren för asylsökande, där de lokala och regionala myndigheterna kan ge ett tydligt mervärde.

42.

Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för ett fullständigt genomförande av den partnerskapsprincip som fondens verksamhet bygger på så att alla berörda aktörer på lokal och regional nivå kan delta i både fastställandet av finansieringsprioriteringarna och utvärderingen av de genomförda initiativen. Tillämpningen av denna partnerskapsprincip bör följa den genomföranderam som fastställs i kapitel IV i förslaget till förordning om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden (COM(2011) 752 final).

43.

ReK uppmanar därför medlemsstaterna att säkerställa att företrädare för deras lokala och regionala myndigheter kan delta i den politiska dialogen för att fastställa fondens årliga finansieringsprioriteringar (10).

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/18

—

Kommittén stöder kravet på övergripande strategier för hållbar stadsutveckling och på ett horisontalt och vertikalt samarbete inom ett deltagande styrelsesystem som tar hänsyn till städernas mångfald och som framhäver vikten av social innovation och förutseende planering.

—

Kommittén påpekar att den ökande ekonomiska och sociala uppdelningen i vårt samhälle snarast måste motverkas genom investeringar i utbildning för alla, ända från tidig barndom, inkluderande arbetsmarknader, livslångt lärande, en politik för aktiv integration och rättvisa löner som man kan leva på och lika lön för män och kvinnor.

—

Regionkommittén framhåller vikten av att tillgodose samhällets nödvändiga behov – dvs. bostäder, daghem, förskolor, platser där barn tryggt kan leka och utvecklas – och som kan bidra till att undanröja hindren för människor som vill bilda familj eller utvidga den.

—

Kommittén understryker de utmaningar som klimatförändringen medför och nödvändigheten av att sänka energiförbrukningen med hjälp av kretsloppsprocesser och förbättrad energieffektivitet, samverkande system, utbyggnad av grönområden och öppna platser, nya byggnadsformer och resursneutrala, hälsobefrämjande och säkra transportsätt.

—

Kommittén framhåller den betydelse som kultur och kreativitet har inte bara för ekonomisk tillväxt utan framför allt för att skapa livskvalitet, vital demokrati, fred och ömsesidig respekt.

—

Kommittén understryker den fundamentala betydelse som ett bredare deltagande har för politikutformningen

—

Kommittén anser att EU-institutionernas många insatser för att stödja städerna är nödvändiga och kräver för den kommande programperioden en klar signal om stöd till städerna i form av en stark stadsdimension, flexibilitet i resursanvändningen och en central roll för den lokala nivån vid genomförandet.

—

Kommittén välkomnar vidareutvecklingen av hållbara strukturpolitiska finansieringsinstrument, som kan fungera som kreativa och stabila stimulansmekanismer utöver de offentliga bidragen.

Föredragande

Hella DUNGER-LÖPER (DE–PSE), Statssekreterare i delstaten Berlins regeringskansli, med ansvar för Europafrågor samt delstatens representation på federal nivå

1.

Regionkommittén uppskattar att det danska EU-ordförandeskapet hänskjutit detta ämne till kommittén för ett yttrande och att ordförandeskapet medverkade aktivt vid det femte toppmötet mellan regioner och städer den 22–23 mars 2012 i Köpenhamn på temat ”Den europeiska stadsstrukturen på 2000-talet” som uttryck för ett erkännande av städernas och regionernas bidrag till den europeiska integrationen och deras centrala roll för att uppnå målen i Europa 2020-strategin.

2.

Kommittén har med intresse tagit del av kommissionens rapport ”Morgondagens städer – Utmaningar, visioner, vägar framåt” (oktober 2011) och delar den vision som där framförs av morgondagens stad som ”en socialt välutvecklad plats med en hög grad av sammanhållning, socialt balanserat boende och samhällstjänster, hälsovård och utbildning för alla, en plattform för demokrati, kulturell dialog och mångfald, en plats för grön, ekologisk och miljömässig förnyelse, en attraktiv plats som är en drivkraft för ekonomisk tillväxt”.

3.

Kommittén delar den oro beträffande städernas framtid som framförs i rapporten när det gäller riskerna till följd av demografiska förändringar, negativ tillväxt samt försvagade kopplingar mellan ekonomisk tillväxt, sysselsättning och samhällsutveckling. Det finns ytterligare möjliga hot i form av växande inkomstklyftor, ökande social polarisering och segregering och ett ökande antal människor som trängs ut mot samhällets marginaler, oplanerad stadsutbredning och ett tilltagande tryck på städernas ekosystem.

4.

Kommittén understryker att EU som helhet bara kan uppnå målen i Europa 2020-strategin om städerna som platser för social och ekonomisk innovation kan bidra fullt ut till smart och hållbar tillväxt för alla och till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

5.

Kommittén välkomnar därför rekommendationerna i rapporten ”Morgondagens städer” att stärka städerna genom att främja hållbara lokala strukturer för att skapa en motståndskraftig och inkluderande ekonomi, genom att utnyttja den potential som olika åldersgrupper samt socioekonomisk, kulturell och etnisk mångfald ger och genom att bekämpa social utestängning och fattigdom via förbättrade bostadsförhållanden, en helhetssyn på miljö- och energipolitiska strategier, skapande och bevarande av attraktiva offentliga rum, stöd till hållbara, inkluderande och hälsobefrämjande transportsystem och främjande av en balanserad territoriell utveckling.

6.

Kommittén stöder kravet på övergripande strategier för hållbar stadsutveckling och på ett horisontalt och vertikalt samarbete inom ett deltagande styrelsesystem som sträcker sig över alla styresnivåer och politikområden, som tar hänsyn till städernas mångfald och som framhäver vikten av social innovation och förutseende planering.

7.

Kommittén hänvisar till sin ”Köpenhamnsförklaring” av den 23 mars 2012 och den bekännelse till grönare, socialt mer inkluderande och ekonomiskt konkurrenskraftigare städer som framförs där och till de krav som detta ställer på EU:s institutioner att skapa en lokal förankring av Europa 2020-strategin, att få fram tillräckliga ekonomiska resurser för en omfattande stadspolitik, att värdera det territoriella samarbetet mellan Europas städer högre och ge städer och regioner en starkare roll vid EU-politikens utformning, samt att fortsätta att främja decentralisering i EU:s medlemsstater och ge städer och regioner större finansiell rörelsefrihet.

8.

Kommittén erinrar om sitt yttrande ”Stadsförnyelse och dess roll i de europeiska städernas utveckling” av den 10 juni 2010 och det krav som framfördes där om en förstärkning av stadsdimensionen inom EU:s alla politikområden.

9.

Kommittén erinrar om att städerna alltid återspeglar samhällsförhållandena. Gestaltningen av framtidens städer och den livskvalitet som de kan erbjuda kommer att avgöras av ekonomiska och sociala beslut samt av utvecklingen på alla politiska och ekonomiska ansvarsnivåer.

10.

Kommittén konstaterar att städernas betydelse för EU sträcker sig långt utöver de ekonomiska och demografiska faktorerna. Vackra, smarta, energi- och resurseffektiva, gröna och inkluderande städer är en förutsättning för ett harmoniskt och solidariskt samhällsliv.

11.

Kommittén framhåller att städer är nära och oskiljaktigt sammanflätade med sin omgivning genom sociala och ekonomiska förbindelser och att de även därför spelar en viktig roll för en balanserad territoriell utveckling.

12.

Kommittén konstaterar i detta sammanhang att den hittillsvarande kategoriska åtskillnaden mellan stad och landsbygd inte motsvarar framtidens krav och att man i stället måste utgå från en samverkan som bygger på funktionalitet och ömsesidigt beroende.

13.

Kommittén understryker att europeiska städer vid en global jämförelse mellan olika stadstyper utmärker sig genom demokratiskt självbestämmande, ett starkt civilt samhälle, social integration, en fungerande växelverkan mellan privat och offentligt, ett löfte om frihet och emancipation och en utpräglad stadsbyggnadskultur.

14.

Kommittén noterar att avindustrialiseringen och globaliseringen har ryckt bort viktiga grundvalar för den sociala och ekonomiska integrationen. Både i välbärgade och fattigare områden inför man nu nya strategier för att stärka den sociala sammanhållningen, som hittills knappast har kunnat begränsa tendenserna till social och områdesmässig differentiering. I stället har den sociala uppdelningen och segregeringen trots dessa insatser ökat på många platser, och den utgör fortfarande en betydande utmaning för samhällslivet i städerna.

15.

Kommittén påpekar att den ökande ekonomiska och sociala uppdelningen i vårt samhälle snarast måste motverkas genom investeringar i utbildning för alla, ända från tidig barndom, inkluderande arbetsmarknader, livslångt lärande, en politik för aktiv integration och rättvisa löner som man kan leva på och lika lön för män och kvinnor. Ekonomisk utveckling och skapande av flera arbetstillfällen i städerna är avgörande i detta hänseende.

16.

Kommittén konstaterar med oro att dessa problem har blivit värre i vissa storstäder, vilket har lett till våldsamma protester. Dessa är ett uttryck för det misstroende som många människor hyser för de politiska institutionerna.

17.

Kommittén framhåller de lokala verkningarna av de demografiska förändringarna och en allt äldre befolkning, som medför nya krav på den sociala infrastrukturen och det offentliga rummet. I kombination med en tilltagande fattigdom hos äldre uppkommer frågan om hållbara sociala försäkringssystem och tjänster som är tillgängliga, flexibla inför kulturella särdrag och ekonomiskt genomförbara.

18.

Kommittén understryker i detta sammanhang att EU trots den nuvarande mycket höga ungdomsarbetslösheten kommer att vara beroende av invandring av unga människor under de kommande decennierna för att säkerställa den ekonomiska tillväxten och dämpa den åldrande befolkningens påverkan på social- och hälsovårdssystemen. Öppna och attraktiva städer är en förutsättning för att uppmuntra invandring. Trots detta möter invandrare och etniska minoriteter fortfarande en avsevärd diskriminering i städerna när det gäller tillgången till utbildning, arbete, bostäder och sjukvård. Effektiva lokala integrationsstrategier är därför ett nödvändigt inslag i en framåtblickande migrationspolitik.

19.

Regionkommittén framhåller vikten av att tillgodose samhällets nödvändiga behov – dvs. bostäder, daghem, förskolor, platser där barn tryggt kan leka och utvecklas – och som kan bidra till att undanröja hindren för människor som vill bilda familj eller utvidga den. Man bör därför stödja alla åtgärder som främjar en positiv befolkningstillväxt.

20.

Kommittén understryker de utmaningar som klimatförändringen medför och nödvändigheten av att sänka energiförbrukningen med hjälp av kretsloppsprocesser och förbättrad energieffektivitet, samverkande system, utbyggnad av grönområden och öppna platser, nya byggnadsformer och resursneutrala, hälsobefrämjande och säkra transportsätt.

21.

Kommittén framhåller den betydelse som kultur och kreativitet har inte bara för ekonomisk tillväxt utan framför allt för att skapa livskvalitet, vital demokrati, fred och ömsesidig respekt. Stadskultur handlar också om att bevara stadens byggnadskultur, ett kvalitativt högvärdigt offentligt rum som är tillgängligt för alla och framhäva lokala och regionala särdrag.

22.

Kommittén understryker den fundamentala betydelse som ett bredare deltagande har för politikutformningen om man vill vinna medborgarnas förtroende och medverkan och stärka den sociala sammanhållningen. Medborgarnas medverkan är bara möjlig om städernas förvaltningar redovisar grunderna för sina beslut och åtgärder helt öppet och transparent.

23.

Kommittén anser att EU-institutionernas många insatser för att stödja städerna genom stimulansprogram och initiativ är nödvändiga, eftersom kommuner som inte har tillräckliga egna resurser är beroende av dessa bidrag.

24.

Kommittén noterar med oro att medlemsstaternas stadspolitiska engagemang snarare har försvagats än förstärkts under senare år, trots avsiktsförklaringarna i Leipzigstadgan och den politiska process som hänger samman med denna. Detta framgår av att man hittills nästan inte alls har lyckats skapa utrymme för stadspolitiska frågor i relevanta politikområden såsom sysselsättning, miljö, utbildning, vetenskap och boende. Problemet yttrar sig också i form av minskade budgetanslag till de stadspolitiska stimulansprogrammen. Därför borde man så snabbt som möjligt avsätta medel på EU-nivå som ger städerna möjlighet att reagera flexibelt på dessa olika problem.

25.

Kommittén är bekymrad över att kommunernas genomsnittliga budgetresurser i de flesta medlemsstaterna är katastrofalt små och över att det med tanke på medlemsstaternas budgetpolitiska prioriteringar inte ser ut som att någon förbättring är i sikte, såvida det inte sker en kursändring.

26.

Kommittén konstaterar att de insatser som har gjorts hittills med tanke på de akuta sociala, ekonomiska och ekologiska riskerna inte på något sätt är tillräckliga för att Europas städer ska kunna utformas så att de som konkurrenskraftiga, vackra, smarta, energi- och resurseffektiva, gröna och inkluderande platser för social innovation fullt ut kan bidra till att stärka den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen inom EU och förverkliga målen för Europa 2020-strategin.

27.

Kommittén utgår med tanke på dagens samhällsutmaningar från att det på alla politiska ansvarsnivåer finns ett intresse av starka, demokratiskt självbestämmande städer som fundament för det europeiska samhället. En stark, lyhörd och handlingskraftig lokal demokrati kan ge ett avgörande bidrag till att återvinna förtroendet för den representativa demokratins institutioner på alla nivåer.

28.

Kommittén bekräftar sina krav på en samhällsutvecklingssyn som går utöver måttenheten bruttonationalprodukt (BNP), som tar medborgarnas problem och behov på allvar och som gör mer för att involvera medborgarna i planeringen av program och åtgärder.

29.

Kommittén förväntar sig att valda representanter på alla politiska nivåer tar på sig en självmedveten och modig ledarroll för ett fredligt och solidariskt samhällsliv. Smart och hållbar tillväxt för alla kan bara skapas genom fred och en vital, gränsöverskridande solidaritet. Till detta hör en aktiv välkomnandekultur gentemot migranter och stimulans av interkulturell kompetens inom offentliga förvaltningar och institutioner. Till detta räknas också ett tydligt och klart åtagande att skydda flyktingar och människor som drabbas av politisk förföljelse och diskriminering på grund av sin härkomst, tro, sexuella läggning, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politiska övertygelse.

30.

Kommittén betonar vikten av integrerade lokala strategier för en välavvägd och effektiv resursanvändning och kräver medverkan och delaktighet från alla relevanta fackpolitiska områden. Ett konstruktivt och självklart samarbete mellan alla politiska nivåer och avdelningar är viktigt för att visa medborgarna att institutionerna kan hantera de anförtrodda uppgifterna på ett ansvarsfullt sätt och att de känner sig förpliktade att tillgodose de lokala behoven.

31.

Kommittén uppmanar beslutsfattare på alla nivåer att verka för en sund och hållbar rörlighet i och mellan städerna. Kollektivtrafiken måste främjas så att den blir tillgänglig för alla befolkningsgrupper. Kommittén uppmanar dessutom alla beslutsfattare att vidareutveckla städerna i linje med den traditionella europeiska stadsmodellen genom integrering av olika funktioner, bebyggelsetäthet och kvalitet (med avseende på stadsplanering och arkitektur).

32.

Kommittén förespråkar nya kraftansträngningar för att stärka kunskapen om stadsutvecklingen i dess tekniska, sociala, ekonomiska och ekologiska dimensioner. Detta måste uttryckligen också innefatta det virtuella rummets betydelse för liv och arbete i städerna och regionerna.

33.

Kommittén understryker den betydelse som stadspartnerskap, europeiska stadsnätverk som Eurocities och projekt för transnationellt interkommunalt samarbete inom ramen för Urbact, Interreg och EGTS har för att förbättra kunskaperna och handlingsmodellerna inom stadsutvecklingspolitiken. Kommittén betonar att det är nödvändigt att göra detta kunskapsutbyte fruktbart för politikutformningen, särskilt inom strukturfondsområdet men också inom andra relevanta politikområden, såsom tjänster av allmänt intresse, transport och miljöskydd.

34.

Kommittén kräver en självklar medverkan av städerna och regionerna i EU:s flernivåstrukturer inom alla politikområden där beslut som rör subnationella förvaltningars handlingsfrihet fattas på EU-nivå.

35.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna att uttryckligen engagera sig för att stärka städerna och att låta detta komma till uttryck i prioriteringarna för EU:s kommande budget.

36.

Kommittén understryker sina krav på en strukturfrämjandepolitik som fortsätter att ge kommunerna tillräckligt utrymme för att genomföra en fondövergripande och integrerad ekonomisk plan som är utformad med utgångspunkt från lokala prioriteringar, som består av investerings- och samhällsprojekt och som är anpassad till behoven på platsen. För att det också faktiskt ska vara möjligt för kommunerna att genomföra strukturpolitiken måste administrations- och kontrollutgifterna minskas.

37.

Kommittén understryker sammanhållningspolitikens betydelse som ett centralt verktyg för att stärka den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen och kräver för den kommande programperioden en klar signal om stöd till städerna i form av en stark stadsdimension, flexibilitet i resursanvändningen och en central roll för den lokala nivån vid genomförandet. Med tanke på den centrala betydelse som städerna har för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen måste stödet ligga klart högre än den hittills föreslagna minimiandelen på 5 %.

38.

Kommittén understryker kraven i sitt yttrande om kommissionens förslag för Eruf, i synnerhet beträffande möjligheten till flexibel resursanvändning utan gynnande eller orättvis behandling av vissa typer av områden, så att landsbygd och stadsnära områden inte går miste om fördelarna med Eruf. Vilka typer av prioriterade områden som Eruf-medlen bör riktas in på ska fastställas under den partnerskapsbaserade programplaneringsprocessen och inte på förhand. En uppgiftsdelegering inom ramen för verktyget ”integrerad territoriell investering”, enligt definitionen i artikel 99 i den allmänna förordningen, bör införas som ett alternativ och inte vara obligatorisk.

39.

Kommittén välkomnar vidareutvecklingen av hållbara strukturpolitiska finansieringsinstrument, som kan fungera som kreativa och stabila stimulansmekanismer utöver de offentliga bidragen.

40.

Kommittén kräver en stark roll för städerna och regionerna vid vidareutvecklingen av EU:s migrations- och integrationspolitik, så att den återspeglar den lokala nivåns centrala betydelse för integrationen.

41.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att åter aktivera sina stadspolitiska strävanden och att även ta med icke områdesrelaterade politikområden i dessa initiativ. En hållbar stadsutveckling är beroende av stödjande ramvillkor, särskilt inom sysselsättnings-, social-, utbildnings- och miljöpolitiken.

42.

Regionkommittén efterlyser en intensivare diskussion om vad som behöver göras med och i städerna. Det är viktigt att städer och tätbebyggda områden samarbetar för att värna om sammanhållningen och den hållbara utvecklingen.

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/23

—

Regionkommittén välkomnar detta steg för att uppnå ett genuint område med frihet, säkerhet och rättvisa genom budgetförslag där vikten erkänns av att budgeten för invandring, asyl och säkerhet får de resurser som krävs.

—

Regionkommittén framhåller de föreslagna förändringarnas betydelse för de lokala och regionala myndigheterna. De har direkt inverkan på deras skyldigheter och på människors vardagsliv i EU.

—

Regionkommittén framhåller vikten av att man reagerar på de säkerhetsproblem som en ökad global rörlighet har lett till inom ramen för det universella skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna.

—

Regionkommittén välkomnar inriktningen på flexibilitet och resultat och betonar att detta både förutsätter bra planering och att alla berörda aktörer deltar och känner ansvar. Kommittén framhåller därför att lokala och regionala myndigheter och andra berörda aktörer, t.ex. specialiserade internationella organisationer, det civila samhället och mottagarna själva, måste involveras redan i planeringsstadiet, eftersom det ofta är de som genomför programmen och projekten.

—

Regionkommittén anser att tillgången till finansiering kommer att bli betydligt bättre genom de föreslagna reformerna. Kommittén anser dock att man bör fortsätta att utveckla mekanismer för att sprida information om finansieringsmöjligheter. I större länder skulle lokala och regionala myndigheter kunna användas för att organisera regionala och lokala samråd så att också de organisationer och berörda aktörer kan delta som bedriver verksamhet längre bort från de större städerna.

Föredragande

Samuel AZZOPARDI (MT–PPE), borgmästare i Victoria, Gozo

Referensdokument

1.

Regionkommittén välkomnar detta steg för att uppnå ett genuint område med frihet, säkerhet och rättvisa genom budgetförslag där vikten erkänns av att budgeten för invandring, asyl och säkerhet får de resurser som krävs (1).

2.

Regionkommittén stöder förenklingen av de befintliga instrumenten, som slås ihop till två fonder.

3.

Regionkommittén framhåller de föreslagna förändringarnas betydelse för de lokala och regionala myndigheterna. De har direkt inverkan på deras skyldigheter och på människors vardagsliv i EU.

4.

Regionkommittén framhåller vikten av att man reagerar på de säkerhetsproblem som en ökad global rörlighet har lett till inom ramen för det universella skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna.

5.

Regionkommittén understryker att man kan göra detta genom att tillämpa samstämmiga instrument på områdena frihet, säkerhet och rättvisa, med respekt för mänskliga rättigheter, solidaritet och ansvar och med särskild tonvikt på jämställdhet mellan könen och icke-diskriminering (2).

6.

Regionkommittén anser att det måste råda balans mellan utgifter för säkerhet och gränser och utgifter på sådana områden som integrering av invandrare och mottagningsförhållanden för asylsökande.

7.

Regionkommittén stöder idén om att inrätta en behovsbaserad budget som bidrar till att det uppstår samverkanseffekter mellan EU:s finansieringsinstrument, framför allt mellan strukturfonderna och fonderna för inrikes frågor. EU borde i sin budget avsätta tillräckliga resurser till inrikes frågor, både genom strukturfonderna och genom specialiserade instrument på området frihet, säkerhet och rättvisa.

8.

Regionkommittén påpekar att bortfallet av möjligheten till kompletterande utnyttjande av andra unions- och gemenskapsinstrument genom upphävandet av rådets beslut 2007/125/RIF kraftigt begränsar den önskade flexibiliteten vid utnyttjandet av finansieringsinstrumenten och äventyrar en smidig vidareutveckling av gränsöverskridande regionala projekt på området för inre säkerhet som hittills finansierats genom stöd enligt mål 3 i Eruf. ReK förespråkar därför att komplementariteten mellan gemenskapsinstrumenten bibehålls.

9.

Regionkommittén framhåller att det behövs en viss grad av flexibilitet i förvaltningen av budgeten och finansieringsinstrumenten, så att det kan göras en riktig översyn efter halva tiden i enlighet med de politiska prioriteringar som har fastställts. Kommittén betonar samtidigt att denna flexibilitet måste utvecklas så att resursfördelningen blir rättvis.

10.

Regionkommittén ställer sig positiv till en invandringspolitik som tar sin början i ursprungsländerna, där hänsyn tas till den europeiska arbetsmarknadens behov och de demografiska förändringarna och som leder till ett system som gynnar alla parter, även ursprungsländerna, som så ofta drar fördel av överföringar från EU (3).

11.

Regionkommittén framhåller att det krävs ett starkt samarbete på EU-nivå för en bättre samordning mellan medlemsstaterna i förvaltningen av EU:s yttre gränser och på vägen mot ett gemensamt europeiskt asylsystem.

12.

Regionkommittén betonar att budgetanvändningen måste medge insyn och att förslag, projekt och uppnådda resultat måste vara synliga, lättillgängliga och begripliga för vanliga medborgare.

13.

Regionkommittén välkomnar inriktningen på flexibilitet och resultat och betonar att detta både förutsätter bra planering och att alla berörda aktörer deltar och känner ansvar. Kommittén framhåller därför att lokala och regionala myndigheter och andra berörda aktörer, t.ex. specialiserade internationella organisationer, det civila samhället och mottagarna själva, måste involveras redan i planeringsstadiet, eftersom det ofta är de som genomför programmen och projekten.

14.

Regionkommittén framhåller att det krävs oberoende övervakning och utvärdering för att se till att de genomförande organisationerna använder och förvaltar medlen effektivt. Detta kan vara ett incitament att förbättra den institutionella effektiviteten. Alla berörda parter måste delta i urvalet av både kvalitativa och kvantitativa indikatorer. Kommittén framhåller att vissa kvalitativa indikatorer kan vara effektiva och kostnadseffektiva. Kommittén anser också att kommissionens och Europaparlamentets tillsyn över fonderna måste stärkas så att övervakningen och utvärderingen blir oberoende.

15.

Regionkommittén anser att tillgången till finansiering kommer att bli betydligt bättre genom de föreslagna reformerna. Kommittén anser dock att man bör fortsätta att utveckla mekanismer för att sprida information om finansieringsmöjligheter. I större länder skulle lokala och regionala myndigheter kunna användas för att organisera regionala och lokala samråd så att också de organisationer och berörda aktörer kan delta som bedriver verksamhet längre bort från de större städerna.

16.

Regionkommittén påpekar att de föreslagna reformerna inte bara har positiva aspekter som förenkling och flexibilitet utan också leder till osäkerhet i fråga om fördelningen av medlen mellan olika sektorer och teman. Kommittén framhåller därför vikten av en behovsbaserad fördelning av medlen med hjälp av grundliga behovsanalyser där prioriteringarna grundar sig på rättigheter. Detta kan uppnås genom att man inför mekanismer och garantier för effektiva prioriteringar, t.ex. att lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter deltar när nationella strategier ska utarbetas.

17.

Regionkommittén framhåller att medlen måste fördelas jämnt utifrån den institutionella kapaciteten och projektförslagen och att de inte får komma enbart ett fåtal mottagare till godo.

18.

Om medlen inte räcker till anser Regionkommittén att man borde prioritera de medel som syftar till att skydda människors grundläggande rättigheter och friheter, även sådana som avser grundläggande levnadsförhållanden, könsspecifika frågor och asylrätt, samt resurser för att bygga upp de lokala och regionala myndigheternas förmåga att hantera migrationsströmmar.

19.

Regionkommittén framhåller vikten av en deltagandebaserad strategi om man vill uppnå verkliga resultat och stöder förslag som ålägger medlemsstaterna att organisera partnerskap med alla berörda offentliga myndigheter och med berörda aktörer, inklusive det civila samhället och internationella organisationer, för utveckling, genomförande och övervakning av de nationella programmen.

20.

Regionkommittén är därför angelägen om att partnerskapen mellan berörda parter stärks och görs obligatoriska. Kommittén framhåller att principen i förslaget till förordning om allmänna bestämmelser (4) i nuläget kanske inte kommer att leda till ett tillräckligt bindande deltagande. Medan samordningsmekanismerna ligger fast är det på andra områden en bedömningsfråga om det verkligen kommer att uppstå ett meningsfullt partnerskap eller inte.

21.

Regionkommittén framhåller att det kanske inte är lämpligt att utse en enda ansvarig myndighet för alla de åtgärder som får stöd genom fonderna, trots den förenkling som detta kan innebära. Det måste finnas möjlighet till insyn och kontroll- och balansmekanismer för att besluten ska bli rättvisa. Regionkommittén är orolig för att det kan uppstå rättsliga problem som gör det omöjligt för en myndighet med delegerade befogenheter att arbeta under den nationella ansvariga myndighetens överinseende. Kommittén anser därför att bestämmelserna borde vara så flexibla att alla nationella bestämmelser inom EU kan beaktas och att de inte får tvinga medlemsstaterna att ändra sina konstitutionella strukturer om målsättningarna lika väl kan uppnås genom ett partnerskap.

22.

Regionkommittén välkomnar stegen mot ett ”gemensamt europeiskt asylområde” och framhåller samtidigt att syftet måste vara att uppnå samma standarder som i de bättre systemen och strukturerna och att det inte får ske en allmän sänkning av kvaliteten som i mindre starka system.

23.

Regionkommittén önskar större tydlighet i frågan huruvida Europeiska stödkontoret för asylfrågor bara kommer att använda de medel som det direkt tilldelas eller om det också kommer att ha tillgång till fonder för inrikes frågor.

24.

Regionkommittén konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen erkänner de lokala och regionala myndigheternas betydelse i systemen för mottagande och asyl och i integreringen av tredjelandsmedborgare och legala invandrare.

25.

Regionkommittén välkomnar idén om att fokusera på de mest sårbara, däribland offren för människohandel.

26.

Regionkommittén framhåller att integrationen måste vara inriktad på långsiktiga hållbara åtgärder och att man måste komma ihåg att integration är en dubbelriktad process där åtgärderna kan vara inriktade på värdlandet och invandrargrupperna.

27.

Regionkommittén anser att fonderna för inrikes frågor också borde användas för att stödja åtgärder som rekommenderas av kommissionen, som ett erkännande av strategin med flernivåstyre i andra europeiska agendan för integration (5).

28.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och olika människorättsmyndigheter har granskat de olika former av administrativt frihetsberövande som tillämpas i olika EU-länder, och kommittén framhåller att projekt med anknytning till frihetsberövande endast bör kunna finansieras om de ligger i linje med EU:s lagstiftning och Europadomstolens avgöranden.

29.

Regionkommittén framhåller att familjemedlemmar med internationellt skydd i olika medlemsstater borde ges möjlighet att leva tillsammans och åtnjuta skydd i samma medlemsstat.

30.

Regionkommittén framhåller att Europas gränsregioner måste få ett mer adekvat stöd i fråga om asyl och invandring, framför allt i särskilt svåra tider (6).

31.

Regionkommittén betonar att kriterierna och mekanismerna för omlokalisering inte får vara diskriminerande och att de måste vara inriktade på de mest sårbara, samtidigt som man också måste ta hänsyn till EU:s arbetsmarknad, framför allt för personer som just nu befinner sig i områden med begränsad tillgång till arbetsmarknaden. De borde inte vara inriktade på att prioritera dem som är högkvalificerade och redan integrerade i värdlandet.

32.

Regionkommittén påpekar att de lokala och regionala myndigheterna står väl rustade att delta i arbetet med att skapa sådana mekanismer (7).

33.

Regionkommittén anser att solidariteten i form av stöd till problemtyngda länder bör vara kopplad till respekten för de mänskliga rättigheterna och EU:s mottagningsnormer och på så sätt skapa incitament för förbättringar.

34.

Regionkommittén välkomnar inrättandet av EU:s vidarebosättningsprogram och anser att det bör utarbetas en tydlig ram i partnerskap mellan Europeiska stödkontoret för asylfrågor, FN:s flyktingkommissariat och icke-statliga organisationer. Hänsyn bör tas till bästa praxis i andra delar av världen. EU borde föregå med gott exempel och försöka identifiera och skydda dem som glöms av världssamfundet.

35.

Regionkommittén framhåller behovet av incitament och information om fördelar för att öka det antal platser för vidarebosättning som medlemsstaterna utlovar.

36.

Regionkommittén framhåller behovet av att även i fortsättningen göra en tydlig skillnad mellan vidarebosättning från tredjeland och omlokalisering inom EU samt antalet personer som omfattas av dessa båda program.

37.

Regionkommittén upprepar att programmen i princip bara borde genomföras på frivillig basis och i samklang med målen för utvecklingssamarbetet, samt att repatrieringen borde leda till en hållbar social integration av de människor som berörs (8). Återvändandet måste vara praktiskt genomförbart och innebära att inga nya migrationsplaner uppstår (9). Detta skulle kunna uppnås genom partnerskap med en specialiserad internationell organisation som Internationella organisationen för migration (IOM).

38.

Regionkommittén påpekar att lyckade strategier för återvändande inte bara kan bedömas med hjälp av en rent kvantitativ indikator som antalet återvändande. Som indikator skulle man kunna välja antalet återvändande dividerat med antalet fall och man borde ta hänsyn till långsiktiga kvalitativa faktorer.

39.

Regionkommittén framhåller att den själv absolut måste involveras i arbetet med att förbättra den inre säkerheten i Europa och behovet av att bygga upp de lokala och regionala myndigheternas kapacitet.

40.

Regionkommittén betonar att man i stödet från fonden för inre säkerhet måste ta hänsyn till att det är nödvändigt att investera mer i forskning, genomföra innovationer och utbyta sakkunskaper på sådana områden som IT-säkerhet, kriminalteknik, skydd av viktig infrastruktur och säkerhet i städerna. Kommissionen måste främja detta i linje med de allt större kraven på att kunna hantera allt fler specifika och komplexa problem.

41.

Regionkommittén framhåller återigen hur viktigt det är för polis- och säkerhetssamarbetet att de lokala och regionala myndigheterna involveras. Detta kan ske genom utbildning, utbyte av bästa praxis och förebyggande program och genom att man utvecklar gemensamma verktyg och IT-system samt genom bättre kommunikation.

42.

Regionkommittén anser att de nuvarande nätverken för lokala och regionala myndigheter bör stärkas och användas i varje medlemsstat. Vid behov bör man inrätta nya nätverk för att göra det lättare att utbyta god praxis i fråga om social integration och för att på ett professionellt sätt lära sig mer om och förstå den våldsamma extremism som växer fram i lokala distrikt och bostadsområden. Detta kan fungera som stöd för det arbete som utförs av det nyligen inrättade europeiska nätverket mot radikalisering.

43.

Regionkommittén anser att stöd från fonden för inre säkerhet också bör ges till offentliga samråd på lokal nivå i medlemsstaterna och nå ut till dem som inte känner någon samhörighet med samhället. Detta kan bidra till att få fram en nyanserad förståelse av lokala erfarenheter och uppfattningar i fråga om terrorism samt av grogrunden för extremism.

44.

Regionkommittén framhåller vikten av att man ökar granskningen av bankernas och företagens metoder för att identifiera och angripa källor till finansiering av terrorism och organiserad brottslighet genom penningtvätt och sammankoppling av kriminell verksamhet och företag med en legitim målsättning.

45.

Regionkommittén påminner också om vikten av förverkande av tillgångar som härrör från brott. Genom sin övergripande karaktär är detta en av hörnstenarna i kampen mot alla former av brottslighet, och kommittén ställer sig därför positiv till att kommissionen har föreslagit lagstiftning för att stärka EU:s lagstiftningsram i fråga om förverkanden (10).

46.

Regionkommittén påpekar att offentlig–privata partnerskap kan ha positiva effekter men att privatisering av säkerhet bör undvikas.

47.

Regionkommittén betonar att gränskontrollerna måste få tillräckliga resurser (11). Samtidigt anser kommittén att det är tveksamt om stora investeringar i gränskontroller är det mest effektiva sättet att åstadkomma långsiktiga meningsfulla förändringar om man vill bekämpa olaglig migration.

48.

Regionkommittén framhåller att en oberoende organisation som FN:s flyktingkommissariat måste övervaka aktiviteterna vid gränserna för att se till att grundläggande mänskliga rättigheter respekteras, inklusive medvetenhet om könsaspekter.

49.

Regionkommittén betonar att hänsyn till mänskligt liv måste väga tyngre än allt annat och efterlyser mer samarbete och ett delat ansvar mellan medlemsstaterna för människor som blir räddade så att incitament skapas för räddningsaktioner. Det känns som om ett automatiskt delat ansvar skulle kunna bidra till att rädda fler liv till sjöss.

50.

Regionkommittén välkomnar förändringar som syftar till att påskynda ingripanden i nödsituationer.

51.

Kommissionen bör vinnlägga sig om att planera och genomföra gränsöverskridande beredskapsövningar med aktivt deltagande av gränsregionerna. Det skulle stärka regionernas positiva och värdefulla erfarenheter inom räddningstjänsten och utgöra en stabil grund för att bygga upp en europeisk insatsstyrka.

52.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att i högre grad åta sig den direkta styrningen i nödsituationer, så att en viss nivå av översyn bibehålls, och att bidra till den gränsöverskridande samordningen.

53.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna att skapa grupper bestående av experter på olika områden för snabba insatser vid nödsituationer, särskilt när en nödsituation kännetecknas av t.ex. blandade migrationsströmmar, där sakkunskaper i asyllagstiftning och mänskliga rättigheter är en nödvändighet.

54.

Regionkommittén påpekar att vissa nödsituationer kan vara långvariga och att medel för nödsituationer måste finnas tillgängliga så länge som nödsituationen varar.

55.

Regionkommittén välkomnar ett mer samstämmigt tillvägagångssätt i hanteringen av de interna och externa aspekterna på migrationshantering och inre säkerhet och framhåller att samarbete och dialog med tredjeland krävs både för att hantera den olagliga invandringen och för att fokusera på den lagliga invandringen.

56.

Regionkommittén framhåller att lokala och regionala myndigheter som befinner sig närmast eller har de starkaste banden med tredjeland kan tillhandahålla de kontakter som krävs för EU-samarbetet med dessa länder och på så sätt i stor utsträckning bidra till att förbättra förbindelserna och levnadsförhållandena i ursprungsstäder, ursprungsregioner och transitstäder och transitregioner (12). Genom sitt samarbete med lokala och regionala myndigheter i utvidgnings- och grannskapsländerna (t.ex. arbetsgrupper och gemensamma rådgivande kommittéer, Corleap och Arlem (Euromedförsamlingen för lokala och regionala myndigheter) står Regionkommittén väl rustad att främja fondernas målsättningar bortom EU:s gränser.

57.

Regionkommittén ser ingen tydlig skiljelinje mellan utvecklingsrelaterat och icke-utvecklingsrelaterat arbete gentemot tredjeland och efterlyser större samstämmighet och samordning mellan projekt som finansieras med medel för bistånd och utveckling och projekt med koppling till inrikes frågor, i en anda av solidaritet och delat ansvar med tredjeland.

58.

Regionkommittén efterlyser garantier som hindrar medlemsstaterna från att driva sina egna nationella intressen genom den externa aspekten på fonderna för inrikes frågor samt mekanismer som kan skapa öppenhet i det bilaterala samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer.

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/43

—

Regionkommittén anser att de program som föreslås utgör viktiga instrument för att stödja genomförandet av EU:s politik på områdena rättvisa, rättigheter och medborgarskap.

—

Kommittén bedömer att förslagen är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Å ena sidan har de en betydande gränsöverskridande dimension för de berörda insatsområdena och å andra sidan planeras genomförandet inom ramen för det europeiska området för rättvisa och rättigheter, som kräver mekanismer för gränsöverskridande samarbete och möjligheter till arbete i nätverk för berörda yrkesarbetande, mål som normalt sett inte kan uppnås på ett effektivt sätt genom enskilda medlemsstaters åtgärder.

—

Vi anser att förslagen i den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 kan göra det möjligt att genomföra åtgärder med ett mervärde på europeisk nivå som syftar till att utöka det europeiska rättsliga området och förbättra främjandet och skyddet av människors rättigheter, såsom fastställs i EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—

Kommittén upprepar sitt åtagande och sin vilja att stödja området med frihet, säkerhet och rättvisa samt att främja EU-medborgarskapet.

—

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att involvera de lokala och regionala myndigheterna i genomförandet av programmen, med särskild hänsyn till utarbetandet och utvecklingen av årliga arbetsprogram.

—

Kommittén föreslår att en företrädare för Regionkommittén kan delta i det rådgivande förfarandet.

Föredragande

Giuseppe VARACALLI (IT–ALDE), borgmästare i Gerace

Referensdokument

1.

Regionkommittén anser att de program som föreslås utgör viktiga instrument för att stödja genomförandet av EU:s politik på områdena rättvisa, rättigheter och medborgarskap. Det handlar om program som alla syftar till att stödja medlemsstaternas verksamhet för att öka förståelsen för och främja tillämpningen av EU-rätten och EU:s politik i medlemsstaterna, främja det gränsöverskridande samarbetet och förbättra kunskaperna om potentiella problem inom de åtgärdsområden som anges, i syfte att se till att politik och bestämmelser utformas på grundval av konkreta uppgifter. Särskilt programmet “Ett Europa för medborgarna” syftar till att främja utvecklingen av ett EU-medborgarskap.

2.

Kommittén bedömer att förslagen är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Å ena sidan har de en betydande gränsöverskridande dimension för de berörda insatsområdena och å andra sidan planeras genomförandet inom ramen för det europeiska området för rättvisa och rättigheter, som kräver mekanismer för gränsöverskridande samarbete och möjligheter till arbete i nätverk för berörda yrkesarbetande, mål som normalt sett inte kan uppnås på ett effektivt sätt genom enskilda medlemsstaters åtgärder.

3.

ReK anser också att förslagen ligger i linje med proportionalitetsprincipen. Form och innehåll verkar avpassade med avseende på vad som troligtvis krävs för att uppnå de fastställda målen. Den totala finansieringen av de tre programmen tycks tillräcklig för att de ska kunna genomföras effektivt, och den har på ett lämpligt sätt bibehållits i förhållande till de nu pågående programmen för samma åtgärdsområden, och man har uttryckligen fastställt att finansieringen kan ökas om en ny medlemsstat ansluter sig till EU.

4.

Kommittén uppskattar, med avseende på den övergripande förbättringen av bestämmelserna, de konsekvensbedömningar som åtföljer förslagen, som är tillräckligt välgrundade och kompletta. Kommissionen har också i utredningsfasen hört de berörda parterna och låtit resultaten av samråden ingå i konsekvensbedömningarna, liksom motsvarande samråd med de lokala och regionala myndigheterna på olika nivåer.

5.

Vi anser att förslagen i den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 kan göra det möjligt att genomföra åtgärder med ett mervärde på europeisk nivå som syftar till att utöka det europeiska rättsliga området och förbättra främjandet och skyddet av människors rättigheter, såsom fastställs i EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

6.

Vi hoppas att programmen fortsätter att bidra till ett successivt uppnående av en allt bättre förståelse för EU bland medborgarna, framför allt genom att stimulera deras aktiva deltagande, samt genom att avsevärt stärka medvetenheten.

7.

Kommittén hoppas att genomförandefasen i programmen “Rättigheter och medborgarskap” (med hänvisning till det särskilda målet “Bidra till att stärka utövandet av rättigheter som grundar sig på unionsmedborgarskapet”) och “Ett Europa för medborgarna” (med hänvisning till huvudmålet “… förbättra möjligheterna för medborgarengagemang på EU-nivå” och det särskilda målet “Uppmuntra medborgarnas demokratiska delaktighet och engagemang på unionsnivå”) också kan ge möjlighet att utveckla EU-medborgarnas medvetenhet om den möjlighet som de nyligen fick genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet att för kommissionen föreslå lagstiftningsinitiativ på områden där EU har behörighet, med möjlighet för organisationer att främja och stödja initiativen.

8.

Kommittén upprepar sitt åtagande och sin vilja att stödja området med frihet, säkerhet och rättvisa samt att främja EU-medborgarskapet.

9.

Med särskild hänvisning till programmet Rättigheter och Medborgarskap anser ReK att det är nödvändigt att man med avseende på jämställdhetsperspektivet på ett lämpligt och effektivt sätt tillämpar de anvisningar som återfinns i förslaget till förordning, nämligen i skäl 12 om en fortsättning på och en utveckling av de tre föregående programmen, och i synnerhet det särskilda programmet för att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphne III-programmet) samt i avsnitten om “Jämställdhet” och “Antidiskriminering och mångfald” i gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet – Progress, och i artikel 4 b (Särskilda mål), i synnerhet det särskilda målet om förbud mot diskriminering på grund av kön och principen om jämställdhet mellan könen.

10.

ReK välkomnar i princip att de sex operativa programmen för perioden 2007–2013 ersätts med två program och menar att minskningen kan göra förvaltningen av de planerade åtgärderna smidigare och effektivare, och leda till den bättre fokusering som önskas när det handlar om att fördela medel och undvika geografisk obalans, ett mål som kommissionen har fastställt för de nuvarande programmen i finansieringsöversikterna till förslagen.

11.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i möjligaste mån involvera de lokala och regionala myndigheterna i genomförandet av programmen, med särskild hänsyn till utarbetandet och utvecklingen av årliga arbetsprogram.

12.

Eftersom man planerat och bekräftat den mycket lämpliga möjligheten för privata instanser att dra nytta av de planerade åtgärderna, rekommenderar vi kommissionen att sätta upp som mål att så småningom också färdigställa mekanismer för förhandskontroll av framställningarnas kvalitet.

13.

Kommittén konstaterar att problemen i fråga om området med frihet, säkerhet och rättvisa är av särskilt intresse för de lokala och regionala myndigheterna, framför allt med tanke på deras direkta påverkan på unionens medborgare i vardagen och på de lokala och regionala myndigheternas verksamhet samt mot bakgrund av att de lokala och regionala myndigheterna har många av nyckelbefogenheterna i de frågor som är av betydelse för området med frihet, säkerhet och rättvisa.

14.

Vi vill understryka att subsidiaritetsprincipen och närheten till medborgarna för de lokala och regionala myndigheterna innebär en direktkontakt med medborgarnas farhågor och önskemål, och att de lokala institutionerna ofta lyckas finna innovativa och lämpliga lösningar på problemen.

15.

Särskilt med tanke på programmet “Ett Europa för medborgarna” framhåller vi att deltagande i vänortsprojekt mellan städer, en verksamhet som uttryckligen stöds i programmet, på ett positivt sätt har möjliggjort ett värdefullt utbyte av erfarenheter mellan lokalsamhällen i olika regioner, med beprövade framgångsrika initiativ genom vilka de lokala och regionala myndigheterna också har kunnat främja och vägleda medborgarskapet.

16.

Kommittén stöder den möjlighet som fastställs i de tre förslagen till förordning om att alla offentliga organ, inte minst de lokala och regionala myndigheterna, ska få tillgång till programmen. Vi anser i det sammanhanget att ansökningsförfarandena inte får vara alltför betungande, framför allt med tanke på den planerade komplementariteten mellan programmen och den därmed sammanhängande och positiva möjligheten att utnyttja resurser från de olika programmen, förutsatt att finansieringen inte täcker samma kostnader.

17.

Vi bekräftar det stöd som kommittén redan i tidigare yttranden uttalat för de mål som fastställs i programmen och upprepar vårt åtagande att främja och förespråka användningen av dem också i grannländerna genom våra egna samarbetsorgan (arbetsgrupper, gemensamma rådgivande kommittéer, Corleap, Arlem), i enlighet med de relevanta samarbetsavtalen och i samarbete med kommissionen.

18.

Det är av särskild betydelse att man skapar ett verkligt område för frihet, säkerhet och rättvisa för medborgarna i en värld som präglas av allt större rörlighet. I linje med den verksamhet som Regionkommittén sedan länge drivit för ett system för skydd av grundläggande rättigheter på flera nivåer gläder sig kommittén åt de framsteg som gjorts när det gäller att genomföra området för frihet, säkerhet och rättvisa med medborgaren i centrum.

19.

ReK anser alltid att det är nödvändigt att på ett balanserat sätt föra samman frågor om säkerhet och skydd av grundläggande rättigheter och friheter, genom att tillämpa enhetliga instrument inom området för frihet, säkerhet och rättvisa. I det sammanhanget kan man inte underlåta att framhålla att Europa förvisso förfogar över ett stabilt regelverk för att skydda de mänskliga rättigheterna, men att detta i praktiken alltid måste förbättras om man vill säkra det faktiska utövandet av rättigheterna.

20.

Kommittén ser positivt på att de tre programmen som helhet trots skilda mål bidrar till ökad medvetenhet bland allmänheten om den europeiska dimensionen av medborgarskapet, som är ett instrument för deltagande i den europeiska integrationsprocessen och för ökad europeisk demokrati.

21.

Kommittén vill åter framhålla det som påpekades i det yttrande som antogs nyligen om den nya fleråriga budgetramen för perioden efter 2013, nämligen att ReK understryker vikten av att man tillhandahåller tillräckliga resurser för att främja grundläggande rättigheter, demokrati och medborgarnas deltagande i ansträngningarna för att bygga upp ett europeiskt medborgarskap och anser därför att det är av största vikt att man i programmet “Ett Europa för medborgarna” lägger tonvikten vid partnerskap till stöd för det civila samhället på EU-nivå. Vi anser dessutom att EU:s säkerhet är nära kopplad till främjandet av demokrati, goda styrelseformer och rättsstatssystem i tredjeländer och att det åligger EU att främja dessa värden globalt.

22.

Vi påminner också om att ReK nyligen pekade på det lämpliga i att stödja olika former av territoriellt samarbete för att genomföra projekt och åtgärder som syftar till att medborgarskapet ska fungera i praktiken och som kan bidra till att minska administrativa och byråkratiska hinder och bördor, bl.a. genom spridning av olika goda metoder som rör gränsöverskridande tjänster, t.ex. i fråga om hälsovård och flerspråkighet.

23.

Vi skulle se positivt på att de åtgärder som planeras i fråga om dessa grundläggande aspekter prioriteras i de årliga arbetsprogrammen, särskilt med avseende på programmen “Rättigheter och medborgarskap” och “Ett Europa för medborgarna”.

24.

Regionkommittén konstaterar att den kommande sammanslagningen av de föregående sex programmen till två, “Rättsliga frågor” och “Rättigheter och medborgarskap”, samt omarbetningen av programmet “Ett Europa för medborgarna” kan öka flexibiliteten när det gäller att fastställa prioriteringarna under de sju år som programplaneringen omfattar och sänka förvaltningskostnaderna på EU-nivå, minska den byråkratiska bördan för mottagarna och ge projekten en övergripande prägel, vilket kan vara lämpligare och effektivare när dessa är inriktade på olika mål i programmen.

25.

Med särskild hänvisning till frågan om rättvisa vill ReK åter hävda att den politik som utvecklas på området rättsliga och inrikes frågor bör samordnas och integreras med övrig EU-politik, särskilt EU:s utrikespolitik, ekonomiska politik och socialpolitik, eftersom en förbättrad samordning mellan dessa politikområden skulle öka deras sammanlagda effektivitet.

26.

ReK delar åsikten att arbetet med att främja medborgarskapet utgör ett övergripande tema som bör beaktas i EU:s övriga åtgärder. De planerade samverkanseffekterna med instrumentet för stöd inför anslutningen är viktiga för att säkerställa att de blivande EU-medborgarna ska få information om EU-medborgarskapet och få bättre kunskaper om sina rättigheter och skyldigheter.

27.

ReK hoppas därför att man kommer att genomföra konkreta lösningar som gör det möjligt att dra nytta av komplementariteten och samverkanseffekterna mellan de föreslagna programmen och andra unionsinstrument, och vi uppmanar kommissionen att fortlöpande tillhandahålla information om hur genomförandet ska ske för att man ska kunna säkerställa detta.

28.

Kommittén hyser farhågor för de objektivt otillräckliga möjligheterna för de lokala och regionala myndigheterna att delta effektivt i utarbetandet av de årliga arbetsprogrammen och i utvärderingen av åtminstone två av de tre särskilda programmen: Byggandet av ett Europa för medborgarna bör aldrig företas utan att de lokala och regionala myndigheterna deltar konkret i alla skeden, eftersom de är institutionella nivåer som är väsentliga för att säkerställa att beslutsprocesserna får största möjliga demokratiska legitimitet.

29.

Kommittén skulle därför vilja ha garantier för att de lokala och regionala myndigheterna via Regionkommittén formellt kan delta i utformningen av de årliga åtgärdsprogrammen inom ramen för programmen “Rättigheter och medborgarskap” och “Ett Europa för medborgarna”.

30.

Med avseende på kommissionens preliminära utvärdering och efterhandsutvärdering av programmet “Rättigheter och medborgarskap” anser vi att vi kan lämna ett kvalificerat bidrag, vilket även formellt föreskrivs i programmet “Ett Europa för medborgarna”. Vi begär därför att en specifik bestämmelse även införlivas i förslaget till programmet “Rättigheter och medborgarskap”.

31.

Bedömningen av huruvida de specifika målen för programmet “Rättigheter och medborgarskap” verkligen uppnåtts bör ske bl.a. på grundval av insamlade kvalitativa och kvantitativa data beträffande hur dessa rättigheter respekteras, utövas och genomförs, eftersom vi inte anser att uppfattningen inom EU är en lämplig indikator för att mäta resultat. Kommittén påminner i detta sammanhang om det arbete som utförts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska jämställdhetsinstitutet när det gäller utarbetandet av särskilda indikatorer och jämförande studier.

32.

Kommittén delar åsikten att de föreliggande förslagen till program bör kunna spela en viktig roll genom de planerade insatserna för att öka den allmänna medvetenheten och informationsaktiviteterna för EU-medborgarna, särskilt när det gäller full tillgång till information, vilket är en allt viktigare förutsättning för att kunna spela en aktiv roll i den politiska processen. Kommittén har redan framhållit denna princip och uppmanat ledamöterna att sträva efter att se till att tillgången till information verkligen är garanterad i de enskilda medlemsstaterna.

33.

När det gäller programmet “Rättsliga frågor” anser kommittén att den planerade fortsättningen av utbytet av personal i de nationella rättssystemen gradvis kommer att stärka ett ömsesidigt erkännande av rättssystemen och förbättra det ömsesidiga förtroendet inom den bredare ram som det europeiska rättsliga nätverket utgör.

34.

Kommittén stöder därför helt och fullt det specifika förslaget om att finansiera utbildningen för personalen inom de nationella rättssystemen i enlighet med artikel 6 i förslaget till programmet “Rättsliga frågor”, eftersom utbildning och kunskap är centrala faktorer för att skapa ett europeiskt rättsligt område.

35.

Denna aspekt bör särskilt uppmärksammas i syfte att säkra att all personal som arbetar inom rättsväsendet, såväl offentlig- som privatanställda, verkligen kan delta.

36.

Utbildning som finansieras inom ramen för programmet “Rättigheter och medborgarskap” bör omfatta undervisning om EU-medborgarskap för personer som har för avsikt att bli medborgare i en medlemsstat, samt för barn i skolåldern. Kommittén ställer sig positiv till och stöder principen om att främja ett aktivt medborgarskap bland ungdomar med hjälp av utbildning.

37.

Kommittén stöder det finansiella stödet för att utveckla de utbildningsmoduler online som anges i förslaget till program, i linje med Regionkommitténs uppmaning att främja undervisning i unionsmedborgarskap via media och IKT.

38.

Även programmen “Rättsliga frågor” och “Rättigheter och medborgarskap” är lämpliga instrument för att stärka de lokala och regionala myndigheternas stora potential i samband med gränsöverskridande samarbete i frågor med anknytning till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

39.

Kommittén stöder i princip den mer resultatorienterade strategi som kommissionen valt för de tre programmen, och som i första hand är fokuserad på användningen av indikatorer för att mäta om programmens mål uppnåtts. Vi vill emellertid framhålla att endast programmet “Ett Europa för medborgarna” innehåller en fullständig förteckning över indikatorer, medan till exempel programmet “Rättsliga frågor” endast anger en enda indikator för varje mål och hänvisar till en rad andra, ospecificerade indikatorer. Därför föreslår vi en utförligare, samlad förteckning, som gärna får omfatta kvalitativa parametrar utöver de kvantitativa.

40.

Förslaget till programmet “Ett Europa för medborgarna” ger möjlighet till större flexibilitet än det nu gällande programmet, och därför har medlen inte i förväg fördelats på enskilda insatser i det nya programmet.

41.

Vänortssamarbete bör, förutom fortsatt stöd från programmet, tilldelas en på förhand fastställd andel av medlen, som enligt det nuvarande programmet utgör nästan en tredjedel av den totala budgeten och som bör kunna bevaras på denna nivå.

42.

Kommittén begär följaktligen att en lämplig del av den totala budgeten för programmet “Ett Europa för medborgarna” öronmärks för vänortssamarbete, särskilt med hänsyn till att vänskapsorter spelar en erkänt viktig roll när det gäller att skapa starka, varaktiga kontakter mellan medborgarna, inklusive tredjelandsmedborgare.

43.

Eftersom Europaparlamentet och rådet nyligen infört det europeiska kulturarvsmärket som ett sätt att framhäva medlemsstaternas gemensamma kulturarv och samtidigt ta hänsyn till nationella och regionala skillnader bör även programmet “Ett Europa för medborgarna” i syfte att uppfylla de fastställda målen kunna utnyttja potentialen hos de platser som kommer att erhålla detta nya märke, på samma sätt som de europeiska kulturhuvudstäderna främjar den europeiska identiteten och unionsmedborgarskapet.

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/51

—

Regionkommittén välkomnar kommissionens strävan efter att rationalisera och förenkla övervaknings- och rapporteringskraven beträffande växthusgasutsläpp, men föreslår ändringar i kommissionens förslag för att skapa ett geografiskt/regionalt sammanhang för växthusgasutsläpp samt prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp.

—

ReK anser att alla data/metoder som används ska vara offentligt tillgängliga och inte privatägda, transparenta och därför reproducerbara samt fastställda av ett organ som Europeiska miljöbyrån för att undvika problem med överlappningar och för att underlätta det politiska arbetet inom ramen för ett flernivåstyre.

—

Kommittén anser att den geografiska inverkan på utsläppen bör ha en avgörande betydelse för kommissionens bredare strategier, program, anslagstilldelning och projekt.

—

ReK vill fästa kommissionens uppmärksamhet på borgmästaravtalet, ClimAct Regions, carbonn och EUCO2 80/50 som exempel på det utmärkta arbete som genomförs på regional nivå för att minska koldioxidutsläppen.

—

Kommittén rekommenderar en harmonisering av medlemsstaternas prognoser för att skapa en uppsättning sammanhängande prognoser, inklusive rapportering om användningen av förnybar energi och om energieffektivitet.

—

ReK upprepar sin begäran från COP 17 i Durban och tidigare UNFCCC-konferenser om att lokala och regionala åtgärder för att begränsa effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem ska erkännas.

Föredragande

Neil SWANNICK (UK–PSE), ledamot i Manchester City Council

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen

COM(2011) 789 final

—

växthusgasutsläpp,

—

prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp,

—

offentligt tillgängliga och inte privatägda,

—

transparenta och därför reproducerbara,

—

fastställda av ett organ som exempelvis Europeiska miljöbyrån för att undvika problem med överlappningar,

—

Förslaget och det samråd med berörda parter och den konsekvensanalys som föregick detta.

—

Inkluderingen av prognoser och begränsande åtgärder som presenteras utöver inventeringsdata.

—

Åtagandet att harmonisera övervakningen och rapporteringen på internationell nivå och EU-nivå och underlätta införandet av övervaknings- och rapporteringsmekanismen. Kommittén förväntar sig emellertid att kommissionen utnyttjar åtaganden inom den regionala ramen för att utvidga förslaget.

—

Strävan efter att rationalisera och förenkla övervaknings- och rapporteringskraven i förslaget.

—

Överensstämmelse mellan uppskattningarna av utsläppen av växthusgaser och lokala luftföroreningar.

—

EU:s clearinghouse-mekanism, som ReK hoppas kommer att bli ett användbart verktyg för beslutsfattare på nationell, regional och lokal nivå inom ramen för klimatpolitiken.

—

Utvidgningen till att beakta andra konsekvenser av luftfarten för den globala uppvärmningen.

—

I förslaget anger kommissionen uttryckligen att anpassningsåtgärder är en lokal fråga, utan att också uttryckligen hänvisa till begränsningsåtgärder som en lokal fråga, vilket på lång sikt kan minska effektiviteten i begränsningsstrategierna.

—

Det saknas en vägledning om den egentliga utvidgning av tillämpningsområdet som förslaget innebär i medlemsstaterna. Detta behövs för att undvika överdrivet höga kostnader för de experter som i slutändan kommer att genomföra många av dessa ändringar i förslaget.

—

Regionerna har inte tilldelats minst 30 % av intäkterna som genererats genom auktionering av utsläppsrätter. Detta krävs för att bidra till Europa 2020-strategins mål om förnybar energi och energieffektivitet.

—

Den administrativa, tekniska och finansiella bördan av ytterligare övervaknings- och rapporteringskrav kommer sannolikt att utökas till regionerna, och dessa bör därför vara proportionerliga.

—

En strävan efter marginella gradvisa förbättringar av data bör undvikas om det hindrar genomförandet av strategierna för begränsning och anpassning.

—

kommer en inventering att bli mycket mer användbar om man innefattar prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp på kort, medellång och lång sikt,

—

är de utsläppsdata som förslaget kommer att resultera i centrala för förståelsen av EU:s, medlemsstaternas och regionernas strategiska inriktning, prioriteringar och resultat,

—

bör emellertid dessa data presenteras tillsammans med de centrala data om ekonomiska och sociala resultat som beslutsfattare regelbundet använder, för att maximera användningen.

—

EU:s centrala statistik- och dataavdelning bör ha det direkta ansvaret för utsläppsdata och kvaliteten på dessa uppgifter. Detta bör omfatta en robust, öppen och ansvarsfull central process för att kontrollera riktigheten/säkerheten i nationellt framtagna data, prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp.

—

Samtliga medlemsstater ska lägga fram följande uppgifter om samlade totala utsläpp sedan 1990:

—

den geografiska dimensionen möjliggör en bättre övervakning av framsteg och dokumentation än allmänna presentationer på nationell nivå,

—

regionerna står medborgarna närmare än medlemsstaterna, vilket ger dem möjlighet att förmedla information om klimatfrågor till allmänheten, vilket är ett av målen med övervaknings- och rapporteringsmekanismen.

—

ReK vill fästa kommissionens uppmärksamhet på borgmästaravtalet, ClimAct Regions, carbonn, ICLEI och EUCO2 80/50 som exempel på det utmärkta arbete som genomförs på regional nivå för att minska koldioxidutsläppen.

—

Detta ligger i linje med den regionala ramen.

—

Det sänder en tydlig politisk signal i denna riktning.

—

Det bör stå klart att effekterna av den nationella politiken vad gäller utsläppsminskningar kommer att variera mellan regionerna inom en och samma medlemsstat.

—

Åtgärder måste vidtas närmare utsläppskällan så att det är större sannolikhet att data som kan användas lokalt utnyttjas.

—

Mot bakgrund av artiklarna 191 och 192 i fördraget skulle detta vara lämpligt.

—

Regioner kommer att bidra med olika utsläppsminskningsnivåer beroende på sina ekonomiska förutsättningar och sin infrastruktur. Dessa utsläppsminskningsnivåer kommer att variera mellan regioner både inom medlemsstaterna och på europeisk nivå.

—

Trots att dessa myndigheter medverkar i genomförandet av politiken rådfrågas de inte konsekvent av medlemsstaterna i klimatrelaterade frågor.

—

Arbetet med att begränsa klimatförändringarna är ingen uppifrån-och-ned-process.

—

ta fram prognoser och utvecklingsplaner med låga koldioxidutsläpp,

—

upprätta övervakningsmekanismer,

—

säkra kostnadseffektiv tillgång till aktuell data,

—

undvika kommersialisering och okontrollerad spridning av data och insamlingsverktyg,

—

säkerställa överensstämmelse mellan prognoser och utvecklingsplaner,

—

förbättra uppgifternas kvalitet och tillförlitlighet och förtroendet för dessa,

—

uppfylla skyldigheterna inom ramen för Kyotoprotokollet, Cancúnöverenskommelserna och Durbanplattformen för förstärkta insatser.

—

Enligt ReK:s uppfattning föreligger ett missförstånd vad gäller kategorin ”1.A.3.A civil luftfart”. Avsikten är att betrakta utsläppen från privata (snarare än kommersiella) luftfartyg som noll-utsläpp, d.v.s. huvudsakligen utsläpp från lätta flygplan och helikoptrar som i första hand utnyttjar små privata flygfält. Detta bör framgå tydligare.

—

Det finns ingen metod för utsläpp från sjöfart för fartyg som använder europeiska hamnar. Det bör därför i förslaget uttryckligen nämnas att kommissionen väntar på att lagstiftningen ska bli klar innan en metod tas fram.

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/61

—

Med tanke på de stora utmaningarna på detta område skulle Regionkommittén välkomna en avsevärt större ökning av denna budget. Kommittén medger att det exakta beloppet inte kan fastställas förrän förhandlingarna om den fleråriga budgetramen har slutförts.

—

Kommittén stöder den nya strategin som bygger på integrerade projekt, men anser samtidigt att aktörernas tillgänglighet och deltagande i integrerade projekt bör uppmuntras i högre grad, att de prioriterade områdena också bör omfatta den marina miljön, mark och bullerhantering. samt att man inför lämpliga mekanismer för att samordna Life med annan EU-finansiering inom den gemensamma strategiska ramen och prioriterade åtgärdsplaner för finansieringen av Natura 2000.

—

Regionkommittén anser att avskaffandet av mervärdesskatt som en stödberättigande kostnad kan komma att avskräcka många potentiella sökande från att utarbeta ett förslag. Kommittén erinrar om att mervärdesskatt inom ramen för annan EU-finansiering godkänns som en stödberättigande kostnad om stödmottagarna kan bevisa att mervärdesskatten inte är avdragsgill.

—

Kommittén rekommenderar att kostnaden för permanent personal ska förbli stödberättigande, på villkor att det kan bevisas och styrkas att den berörda personalen formellt utför verksamhet inom projektet.

—

Regionkommittén föreslår att den högsta medfinansieringsnivån bör höjas till 85 % i de mindre utvecklade regionerna (enligt definitionen i den allmänna förordningen) och i de yttersta randområdena.

—

Kommittén anser att Life-programmet också ska vara öppet för deltagande från utomeuropeiska länder och territorier i EU som omfattas av rådets ”ULT-beslut” (rådets beslut 2001/822/EG), vilka står för en stor del av EU:s biologiska mångfald.

Föredragande

Kay TWITCHEN (UK–NI), ledamot av Essex County Council

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life)

COM(2011) 874 final – 2011/0428 (COD)

1.

Regionkommittén upprepar att Life-programmet är ett viktigt instrument när det gäller att bidra till finansieringen av den lokala och regionala miljöpolitiken och lokala och regionala miljöprojekt med europeiskt mervärde, och att programmet har främjat de lokala och regionala myndigheternas åtgärder. Det har också bidragit till att inrätta partnerskap, och har därigenom stärkt samarbetsstrukturer och underlättat utbyte av erfarenheter och information på lokal och regional nivå.

2.

Regionkommittén välkomnar avsikten att behålla Life under den nya finansieringsperioden. Kommittén anser att detta kommer att öka åtgärdernas effektivitet, skapa synergier genom att samordna EU:s och medlemsstaternas verksamhet och göra miljö- och klimatpolitiken mer synlig.

3.

Regionkommittén delar kommissionens åsikt att miljö- och klimatpolitiken bör integreras i merparten av EU:s politiska åtgärder. EU:s viktigaste finansieringsinstrument omfattar dock inte alla specifika behov på miljö- och klimatområdet, och därför behövs även i fortsättningen ett särskilt program för miljö- och klimatpolitik som bygger på resultaten av förordningen om Life+ (EG) nr 614/2007 för perioden 2007–2013. Programmet kompletterar därmed strategin med att integrera miljö- och klimatmålen i hela EU:s budget, genom finansiering av miljö- och klimatprojekt som inte är berättigade till stöd från andra instrument.

4.

Regionkommittén noterar att det i utvärderingen av det befintliga Life-programmet betonas att programmets inverkan begränsas genom avsaknaden av ett strategiskt fokus. Det nya programmet skulle därför omfatta en flexibel uppifrån-och-ned-strategi, och inrätta två separata delprogram för miljö- och klimatpolitik med tydligt fastställda prioriteringar.

5.

I samband med detta är det dock viktigt att programmet är tillräckligt flexibelt. Prioriteringsprocessen får inte leda till alltför stora begränsningar och alltför tvingande kriterier. Kvaliteten i projektförslagen bör vara avgörande, precis som i det nuvarande programmet.

6.

Regionkommittén anser att Life-förordningen särskilt bör innehålla hänvisningar till behovet att eftersträva synergier mellan de olika delprogrammen, exempelvis för att se till att Life-finansierade klimatprojekt inverkar positivt på den biologiska mångfalden, och att Life-finansierade miljöprojekt klimatsäkras. I den mån kommissionen har visat på de potentiella synergierna mellan de två delprogrammen och angett att projekten ska gynna flera målsättningar, är det viktigt att se till att detta nås.

7.

Regionkommittén upprepar sitt krav (1) på att Life-programmet ska fortsätta att stödja kommunikations- och informationsprojekt, med ett ökat fokus på medvetenhet, genom bland annat utbildning om hållbar utveckling och främjande av projekt med deltagande av lokala och regionala myndigheter. Regionkommittén välkomnar i det sammanhanget det föreslagna prioriterade området med styrning och information i de båda delprogrammen.

8.

Kommittén välkomnar förslaget att de två Life-delprogrammen ska omfattas av ett enda flerårigt arbetsprogram, i syfte att göra de båda delprogrammen samstämmiga, med en enda uppsättning gemensamma tillämpningsbestämmelser och en enda förslagsinfordran, och att båda programmen ska hanteras tillsammans i en enda kommitté för Life-programmet. Kommittén framhåller vidare att förfarandena och prioriteringarna inte bör skilja sig åt för olika delprogram.

9.

Kommittén välkomnar att Europeiska kommissionen har genomfört omfattande samråd under utarbetandet av detta förslag och har beaktat många synpunkter från aktörerna och från Regionkommittén. (2)

10.

Regionkommittén välkomnar betoningen i artikel 3 på förslaget om att fastställa indikatorer för att mäta Life-programmets framgång. Regionkommittén rekommenderar att indikatorer för att mäta och främja goda styrelseformer och kommunikation ska införlivas i alla Life-projekt. Kommittén har begärt att Life-programmet ska främja riktade, och således mer effektiva, kommunikationsmedel och kapacitetsuppbyggnadsåtgärder i varje Life-projekt.

11.

Regionkommittén noterar att artikel 10 i förslaget inte omfattar innovation inom den privata sektorn inriktad på marknadsintroduktion, eftersom detta kommer att ingå i Horisont 2020. Det gör det möjligt att inrikta Life på miljöinnovationer av lokala och regionala myndigheter och på att hitta lösningar som oftast bäst genomförs genom offentlig-privata partnerskap. Kommittén välkomnar därför övergången till innovation inom den offentliga sektorn och möjligheten till offentlig-privata partnerskap.

12.

Regionkommittén välkomnar att förslaget i artikel 11, i enlighet med Regionkommitténs begäran (3), möjliggör återkommande verksamhet, under förutsättning att projekten grundar sig på god praxis som kan tillämpas i andra regioner och är föremål för standarder för övervakning och delgivande av resultat till allmänheten.

13.

Regionkommittén anser att stöd via integrerade projekt för prioriterade åtgärdsplaner för finansieringen av Natura 2000 kommer att vara en central framtida faktor för Life-programmets prioriterade område Biologisk mångfald. Kommittén begär att de regionala myndigheterna, med hänsyn till den institutionella ramen i varje medlemsstat, ska ansvara för att utarbeta prioriterade åtgärdsplaner och beakta Europeiska kommissionens aktuella initiativ för finansieringen av Natura 2000 (4).

14.

Regionkommittén välkomnar att stödet för miljöstyrning inom ramen för Life-programmet har ökat genom att miljöstyrning har gjorts till ett prioriterat område i förslaget till förordning (artikel 12). Kommittén anser att detta kommer att öka synligheten hos möjliga styrningsprojekt och att de lokala och regionala myndigheterna kommer att bli viktiga stödmottagare inom detta nya prioriterade område. Regionkommittén har begärt att Life-programmet ska bidra till att stärka de lokala och regionala myndigheternas administrativa kapacitet och till att öka medvetenheten, genom bland annat utbildning om hållbar utveckling och främjande av projekt med lokala och regionala myndigheter med betydande inverkan på EU-nivå (5).

15.

Regionkommittén anser att detta prioriterade område bör främja kunskapsutbyte om tillämpningen och genomförandet av EU:s miljölagstiftning genom stöd för nätverk, utbildning samt projekt för utbyte av bästa praxis, i synnerhet med de lokala och regionala myndigheter som är verksamma på detta område, på EU-nivå.

16.

Regionkommittén välkomnar inrättandet av det nya delprogrammet Klimatpolitik, som kan bidra till att främja utsläppssnåla, resurseffektiva och klimatsäkrade åtgärder och investeringar. Kommittén välkomnar i detta hänseende EU:s internationella åtaganden att minska utsläppen av växthusgaser inom ramen för Kyotoprotokollet och det kommande globala klimatavtal som ska förhandlas fram senast 2015, samt EU:s målsättningar inom ramen för klimat- och energipaketet, Europa 2020-strategin och färdplanen för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (6).

17.

Kommittén noterar dock att den föreslagna budgeten är en tämligen liten del av det totala Life-programmet (25 %). Life Klimat har således mycket begränsad potential att avsevärt minska växthusgaserna. Delprogrammet bör därför främja ett flertal miljöfördelar, som exempelvis naturområden som är viktiga för att säkerställa god luftkvalitet och har en rik biologisk mångfald (våtmarker och skogar) eller bidra till att skapa miljövänlig infrastruktur i en integrerad strategi för att bevara den biologiska mångfalden och mildra återverkningarna av klimatförändringarna.

18.

Regionkommittén välkomnar att tyngdpunkten för integrerade projekt kommer att ligga på strategier för begränsning av klimatförändringar och för klimatanpassning och på handlingsplaner.

19.

Kommittén välkomnar målsättningarna för det prioriterade området ”Klimatstyrning och klimatinformation” (artikel 16), och anser att Regionkommittén har en tydlig uppgift när det gäller att främja ökade kunskaper om klimatfrågor.

20.

Kommittén välkomnar, liksom i sitt tidigare yttrande (7), förslaget om att införa långvariga ”integrerade projekt” i en större geografisk skala (i synnerhet regionalt, multiregionalt eller nationellt) för att hantera en mängd frågor genom en strategisk och strukturerad koppling till andra EU-anslag. Life-projekten skulle även fortsättningsvis vara viktiga som katalysatorer.

21.

Kommittén anser att integrerade projekt kommer att förbättra tillämpningen av miljö- och klimatpolitiken och dess införlivande i annan politik, genom tillämpning av principen om flernivåstyre och genom att samordna användningen av andra EU-medel och nationella och privata medel för miljö- och klimatmål. Projekten kommer att vara inriktade på genomförandet av miljö- och klimatplaner och miljö- och klimatstrategier på större territoriell skala än vad som normalt är fallet för Life+.

22.

Regionkommittén välkomnar att förteckningen över prioriterade relevanta områden för integrerade projekt i artikel 18 d i hög grad beaktar kommitténs tidigare rekommendationer (förvaltning av vatten, bevarande av naturen och den biologiska mångfalden, hållbar resursanvändning och avfallshantering), men anser dock att även den marina miljön, mark och buller bör utgöra prioriterade relevanta områden.

23.

Regionkommittén oroar sig över att de integrerade projekten kan vara komplexa att utarbeta och förvalta, särskilt med tanke på tidsfristerna, urvalskriterierna, ansökningsförfarandena och -formaten, förvaltningsvillkoren och rapporteringsbestämmelserna. Detta kommer att vara särskilt avskräckande för mindre lokala myndigheter, och kommittén välkomnar därför det tekniska stöd som planeras i förslaget för att hjälpa till med utarbetandet och ingivandet av integrerade projekt.