13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/1

—

med beaktande av sin resolution av den 26 mars 2009 om de transatlantiska förbindelserna efter det amerikanska valet (1),

—

med beaktande av sina resolutioner om Transatlantiska ekonomiska rådet och resolutionen av den 22 oktober 2009 om toppmötet mellan EU och USA och mötet i Transatlantiska ekonomiska rådet (2),

—

med beaktande av resultaten från toppmötet mellan EU och USA i Washington den 3 november 2009,

—

med beaktande av den framstegsrapport som antogs vid Transatlantiska ekonomiska rådets 4:e möte den 27 oktober 2009, det gemensamma uttalande som godkändes vid Transatlantiska lagstiftardialogens möte och de möten som hölls i New York den 4-9 december 2009 och i Madrid den 4–6 juni 2010,

—

med beaktande av EU:s och USA:s gemensamma uttalande av den 28 oktober 2009 om att stärka det transatlantiska samarbetet i frågor som rör rättvisa, frihet och säkerhet,

—

med beaktande av EU:s och USA:s gemensamma förklaring av den 3 juni 2010 om terroristbekämpning,

—

med beaktande av slutsatserna från G20:s toppmöten i Toronto den 26–27 juni 2010 och i Seoul den 21–23 oktober 2010,

—

med beaktande av FN:s plenarmöte på hög nivå om millennieutvecklingsmålen den 20-22 september 2010 och slutsatserna därifrån,

—

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

De transatlantiska förbindelserna är unika och vittomfattande och omfattar ett ömsesidigt åtagande för demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter, terroristbekämpning samt förhindrande av spridning av massförstörelsevapen. EU och USA har gemensamma intressen och värderingar. Parterna behöver lyssna mer på varandra och Europaparlamentet är villigt att lyssna på USA:s president och dess kongress.

B.

Europeiska unionen och USA verkar tillsammans runtom i världen för att främja en gemensam agenda baserad på en gemensam historia och kultur liksom gemensamma intressen och värderingar. Förbindelserna mellan EU och USA måste spela en avgörande roll för att se till att globala frågor och nya utmaningar åtgärdas inom ramarna för internationell rätt och befintliga multilaterala institutioner, särskilt FN, OSSE och Nato.

C.

Tillsammans svarar dessa två transatlantiska partner för hälften av världsekonomin och – med ett partnerskap som omspänner 4,28 biljoner dollar – för de mest omfattande, mest integrerade och mest långvariga ekonomiska förbindelserna i världen. De utgör en central drivkraft för globalt ekonomiskt välstånd, och mot bakgrund av den finansiella och ekonomiska kris som råder världen över är styrkan hos och engagemanget för de transatlantiska förbindelserna betydelsefullare än tidigare. En samordnad penningpolitik bör prioriteras i högre utsträckning vid det transatlantiska samarbetet.

D.

De två parterna har förbundit sig att samarbeta för att främja tillväxt och arbetstillfällen i sina respektive ekonomier. Europaparlamentet fortsätter att förespråka förverkligandet av en transatlantisk marknad senast 2015, baserad på principen om en social marknadsekonomi, en bedrift som – vid sidan av förverkligandet av EU:s egen gemensamma marknad – kommer att utgöra en nyckelfaktor för att ge den globala ekonomiska tillväxten och återhämtningen ny fart.

E.

Utvecklingsländerna är de länder som i minst mån kan läggas till last för klimatförändringarna men också de som hårdast drabbas av dess följder. Klimatförändringarnas negativa sidor sätter internationella investeringar i fattigdomsminskning på spel och utgör ett allvarligt hot mot uppnåendet av millennieutvecklingsmålen. Dialogen om initiativet till ett transatlantiskt partnerskap för utveckling bör fortsätta.

1.

Europaparlamentet insisterar på vikten av att EU och den amerikanska regeringen intensifierar sin strategiska dialog, sitt samarbete och sin samordning vid hanteringen av globala utmaningar och regionala konflikter.

2.

Europaparlamentet uppmanar båda parter att, som en central del i den politik de för, främja respekten för demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Det behövs nära samordnade diplomatiska insatser för att förebygga och bemöta kriser. Parlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att ratificera och ansluta sig till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet upprepar sitt krav på ett allmänt avskaffande av dödsstraffet.

3.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att båda parter vid toppmötet mellan EU och USA tar på sig en ledande roll när det gäller genomförandet av G20-åtagandena.

4.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att EU och USA samarbetar så att en internationell överenskommelse kan nås vid FN:s konferens om klimatförändringar (COP–16) i Cancun, baserad på vetenskapliga bevis och med tillräckliga internationella medel för att finansiera en minskning av klimatförändringarna och en anpassning till dem i utvecklingsländerna.

5.

Europaparlamentet välkomnar den amerikanska regeringens nya hållning gentemot Israel och efterlyser ett återupplivat euro-amerikanskt partnerskap i fråga om den israelisk-palestinska konflikten. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang igångsättandet av direkta förhandlingar mellan Israel och den palestinska myndigheten, om vilket det meddelades i Washington den 2 september 2010. Parlamentet påminner om att ytterligare förhandlingar krävs för att detta, inom en överenskommen tidsram, ska leda till en tvåstatslösning där staten Israel och en självständig, demokratisk och livskraftig palestinsk stat lever sida vid sida i fred och säkerhet. En fullständig fred, vilket är av grundläggande intresse för parterna i regionen och för EU, måste uppnås på grundval av relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, Madridprinciperna, inklusive principen om utbyte av mark mot fred, färdplanen, de överenskommelser som parterna tidigare nått och det arabiska fredsinitiativet. Parlamentet understryker behovet av Mellanösternkvartettens aktiva engagemang i fredsprocessen och erkänner betydelsen av det arabiska fredsinitiativet och av fortsatt samarbete med de arabiska partnerna. Europaparlamentet uppmanar med kraft den israeliska regeringen att förlänga moratoriet för byggandet av bosättningar. Parlamentet efterlyser även ett mer aktivt engagemang från EU:s sida gentemot Syrien och Libanon.

6.

Europaparlamentet understryker att osäkerheten kring Irans kärntekniska program äventyrar icke-spridningssystemet och stabiliteten i regionen och i världen. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över att Iran fortsätter att lägga hinder i vägen för IAEA:s arbete, neka tillträde till viktiga kärnanläggningar och lägga in sitt veto när inspektörer ska utses, och på så sätt vägrar att samarbeta fullt ut med IAEA. Parlamentet uppmanar Irans ledning att fullgöra Irans skyldigheter enligt icke-spridningsfördraget och begär att den iranska regeringen ratificerar och genomför tilläggsprotokollet om säkerhetskontrollavtalet samt uppmanar USA och EU att samordna utrikespolitiken för att detta mål ska kunna uppnås.

7.

Europaparlamentet efterlyser ett förbättrat samarbete mellan EU och USA i Afghanistan och Pakistan med målet att bidra till fred och stabilitet, demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling i regionen. Det är viktigt att grannländerna och andra nyckelaktörer i regionen deltar i denna process, som påtagligt kan bidra till ökad regional stabilitet.

8.

Europaparlamentet är medvetet om att läckage av hemligstämplade militära handlingar är förenat med en risk för att militär personal försätts i fara. Parlamentet ser dock med stor oro på de anklagelser som nyligen framförts om att tortyr har tolererats i Irak och kräver att denna fråga tas upp vid nästa toppmöte mellan EU och USA, i syfte att få till stånd en oberoende transatlantisk utredning.

9.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Demokratiska folkrepubliken Korea att fullgöra sina förpliktelser i enlighet med sexpartssamtalen och bland annat fullständigt och bevisligen upphöra med alla kärnvapen och befintliga kärnkraftsprogram. Parlamentet uppmanar Demokratiska folkrepubliken Korea att fullt ut uppfylla alla relevanta skyldigheter avseende icke-spridning och nedrustning. Det bekräftar på nytt sitt fasta stöd för sexpartssamtalen och förblir övertygat om att dessa frågor ska kunna lösas på ett tillfredsställande och övergripande sätt på diplomatisk väg.

10.

Europaparlamentet välkomnar resultatet av kärnsäkerhetstoppmötet från april 2010, vilket belyste den globala betydelsen av att förhindra nukleär terrorism och säkra alla sårbara kärnmaterial inom fyra år samt komma överens om en arbetsplan för att förbättra de befintliga arrangemangen och programmen i samband med kärnsäkerhet och göra dem allmänt tillämpliga. Parlamentet stöder de initiativ som enskilda länder har tagit för att förbättra säkerheten på hemmaplan och uppmanar andra att ta efter.

11.

Europaparlamentet understryker Natos betydelse som hörnstenen i den transatlantiska säkerheten och efterlyser ett strategiskt samarbete mellan USA och EU:s medlemsstater för att tackla globala säkerhetsutmaningar. Parlamentet noterar det arbete som måste göras för att man ska komma överens om ett nytt strategiskt koncept. De relevanta utvecklingslinjerna i denna bredare säkerhetsstruktur bör också tas upp i dialog med Ryssland och de OSSE-medlemsstater som inte hör till EU. Parlamentet understryker betydelsen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och värdet av en förstärkt europeisk försvarskapacitet för att stärka den transatlantiska säkerheten.

12.

Europaparlamentet noterar att de olika utmaningar som dyker upp blir allt fler och att de utgör utmaningar både för EU och för USA. Parlamentet uppmanar partnerna att införa en övergripande gemensam strategi inom vars ram alla transatlantiska politiska åtgärder utvärderas och utvecklas, i syfte att ta fram en gemensam följdriktig och vittomspännande strategi för att dessa frågor ska kunna behandlas effektivt.

13.

Europaparlamentet betonar hur viktig en rättvis och demokratisk folkomröstning om södra Sudans oberoende är för regionens stabilitet. EU och USA uppmanas att arbeta tillsammans med de sudanesiska myndigheterna för att se till att folkomröstningen i januari 2011 om Sudans framtid genomförs på ett fredligt, rättvist och öppet sätt.

14.

Europaparlamentet välkomnar USA:s president Barack Obamas och Rysslands president Dmitri Medvedevs undertecknande av det nya Startavtalet i Prag den 8 april 2010 och ser fram emot de två parternas snara ratificering av avtalet.

15.

Europaparlamentet erkänner att EU:s och USA:s kommersiella och politiska intressen delvis sammanfaller i Latinamerika, där EU har ingått strategiska partnerskap med Mexiko och Brasilien, frihandelsavtal med Chile och Mexiko och för närvarande förhandlar om ett frihandelsavtal med Colombia.

16.

Europaparlamentet är övertygat om att Transatlantiska ekonomiska rådet är den mest lämpade mekanismen för att hantera de transatlantiska ekonomiska förbindelserna. Parlamentet uppmanar med kraft parterna att utnyttja Transatlantiska ekonomiska rådets fulla potential för att undanröja befintliga hinder för ekonomisk integration och att uppnå en transatlantisk marknad senast 2015, baserad på principen om en social marknadsekonomi, vilket kommer att bidra till en lösning på den pågående ekonomiska och sociala krisen.

17.

Europaparlamentet begär att Transatlantiska ekonomiska rådet görs mer strategiskt, för att innefatta samtliga intressenters viktiga frågor. Parlamentet upprepar sin begäran om att Transatlantiska ekonomiska rådets mötesscheman, dagordningar, färdplaner och framstegsrapporter ska delas ut i god tid före mötena, så att intressenterna har tillgång till dem, och därefter offentliggöras i syfte att öka insynen.

18.

Europaparlamentet gläds åt att Transatlantiska ekonomiska rådet bistås av ett antal intressenter, däribland företrädare för näringslivet, och begär på nytt att företrädare för fackföreningsrörelsen på båda sidor av Atlanten ska få en jämförbar roll, så att den sociala dimensionen integreras fullt ut. Parlamentet begär att ledarna för Transatlantiska arbetsmarknadsdialogen och Transatlantiska energidialogen ska delta i den rådgivande gruppen.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av det kommande mötet i Transatlantiska ekonomiska rådet fullfölja arbetet med att formellt anta förfaranden för ömsesidigt erkännande av intyg om överensstämmelse för produkter som ska testas av utomstående, särskilt informations- och kommunikationsteknik samt elektrisk utrusning. Parlamentet framhåller även behovet av ett ömsesidigt erkännande av användningen av måttenheter, särskilt ett godkännande av angivelser enbart enligt metersystemet på EU-tillverkade produkter i USA. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att tillsammans med de amerikanska myndigheterna undersöka möjliga standardiseringar, införa rundabordssamtal om standarder med inriktning på innovativa lösningar samt samordna detta internationellt. Europaparlamentet anser att partnerskapet för innovationsåtgärder bör handla om mer än bara tillämpningen av immateriella rättigheter. Man bör också ägna sig åt en strategisk dialog om konkurrenspolitik, tekniköverföring och enhetliga normer.

20.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att föra en dialog i Transatlantiska ekonomiska rådet om nya livsmedel och om användningen av ny teknik i samband med livsmedelsproduktion. Parlamentet uttrycker farhågor i fråga om kloning i samband med djuravel.

21.

Europaparlamentet efterlyser samarbete inom det transatlantiska ekonomiska rådet i alla frågor som påverkar regleringsramen för industrier, särskilt för små och medelstora företag, när man överväger lagstiftning med transatlantiska konsekvenser, utifrån tillvägagångssättet i EU:s rättsakt för småföretag – att tänka småskaligt först.

22.

Europaparlamentet ser positivt på att den andra etappen av luftfartsavtalet mellan EU och USA (Open Skies) undertecknades i juni 2010, som en hörnsten i ett effektivt samarbete, och välkomnar det senaste ICAO-avtalet, som slöts den 8 oktober 2010 och är ett viktigt steg framåt för den transatlantiska luftfartsmarknaden. Parlamentet uppmanar dock de amerikanska myndigheterna och kommissionen att verka för större investerings- och ägarfrihet för lufttrafikföretag som flyger över Atlanten, så att inte utländsk tillhörighet innebär en nackdel.

23.

Europaparlamentet noterar att EU och USA, världens största producenter, exportörer och importörer av jordbruksprodukter, står inför liknande utmaningar och spelar en viktig roll för att trygga livsmedelsförsörjningen i världen. Europaparlamentet och den amerikanska kongressen borde samarbeta tätare i fråga om den parallella reformprocessen av respektive parts jordbrukspolitik.

24.

Europaparlamentet understryker vikten av att även utnyttja Transatlantiska ekonomiska rådet för att främja makroekonomiskt samarbete mellan båda parterna. Parlamentet noterar att de under krisen bedriver en ny form av samarbete och uppmuntrar de behöriga monetära instituten att stärka sin inbördes samordning, särskilt på området för övervakning och förhindrande av systemrisk. Parlamentet erkänner den viktiga roll som EU och USA spelar i finansinstituten världen över, bland annat i Internationella valutafonden, Världsbanken och Banken för internationell betalningsutjämning.

25.

Europaparlamentet uppmanar ännu en gång de styrande i EU och USA samt medordförandena i Transatlantiska ekonomiska rådet att beakta den avgörande roll som lagstiftarna spelar för att detta råd ska bli en framgång. De uppmanas även att se till att företrädarna för Transatlantiska lagstiftardialogen blir fullständigt och direkt involverade i Transatlantiska ekonomiska rådet, eftersom lagstiftarna delar ansvaret med sina respektive verkställande organ för att anta och se över många av besluten inom Transatlantiska ekonomiska rådet.

26.

Europaparlamentet anser att man måste se till att viktiga ledamöter av kongressen och av Europaparlamentet deltar i lagstiftardialogen och i processen med Transatlantiska ekonomiska rådet, för att se till att man inte antar lagstiftning som ger oavsiktliga konsekvenser för den transatlantiska handeln och transatlantiska investeringar. Parlamentet hoppas att den nuvarande transatlantiska lagstiftardialogen gradvis kan omvandlas till en transatlantisk interparlamentarisk församling, i enlighet med Europaparlamentets rekommendationer i tidigare nämnda resolution av den 26 mars 2009.

27.

Europaparlamentet är fast beslutet att fortsätta uppmana USA:s lagstiftare att se över beslutet om att granska 100 procent av alla containrar, och uppmanar kommissionen att göra detsamma inom ramen för Transatlantiska ekonomiska rådet. Parlamentet vill dessutom utveckla ett samarbete med USA, baserat på riskhantering, inbegripet ett ömsesidigt erkännande av EU:s och USA:s program för handelspartner, i enlighet med Världstullorganisationens ramverk för säkerhet och globala förenklingar för handeln (Safe).

28.

Europaparlamentet framhäver det brådskande behovet av att så fort som möjligt slutföra Doharundan, men önskar att man ska föra en gemensam strategi tillsammans med tillväxtekonomier som Kina, Indien och Brasilien när det gäller utveckling av bestämmelser om multilateral handel och multilaterala förhandlingar.

29.

Europaparlamentet är övertygat om att Transatlantiska ekonomiska rådet kan spela en viktig roll för att skapa en gemensam strategi för EU och USA i deras handelsförbindelser med tredjeländer, samtidigt som man kan ta upp frågor om marknadstillträde.

30.

Europaparlamentet påminner om att infriandet av de internationella åtagandena i fråga om millennieutvecklingsmålen kräver att de industrialiserade länderna respekterar sina åtaganden om att ge ett offentligt utvecklingsbistånd på 0,7 procent av BNP senast 2015. Parlamentet uppmanar därför EU och USA, såväl som övriga internationella givare, att respektera sina åtaganden och vidta åtgärder för att påskynda uppnåendet av millennieutvecklingsmålen senast 2015.

31.

Europaparlamentet påminner om att Basel II-avtalet, och dess förestående reviderade version, är tänkt att användas som en global standard och uppmanar USA att skyndsamt genomföra Basel II. Parlamentet är därför mycket oroat för att de begränsningar som införts i olika nationella lagar som antagits till följd av krisen (särskilt USA:s Wall Street-reform och konsumentskyddsrättsakt, där erkännandet av externa kreditvärderingar begränsas) skulle kunna leda till en högst fragmenterad tillämpning av denna globala standard. Parlamentet noterar även att konsekventa och globala redovisningsregler är avgörande för att skapa jämlika konkurrensvillkor, och uppmanar USA att anta de internationella standarderna om finansiell information (IFRS-standarderna).

32.

Europaparlamentet noterar att krisen var den värsta globala recessionen sedan den stora depressionen och att regeringar från hela världen, särskilt i EU och USA, bemött den genom att samarbeta på ett aldrig tidigare skådat sätt, för att reformera finansmarknader och finansinstitut. Parlamentet vill att man inom dialogen mellan EU och USA om reglering av finansmarknaderna, vars roll är att samordna strategier lagstiftare emellan, identifierar brister och arbetar för att förbättra konvergensen.

33.

Europarlamentet anser att de ekonomiska och finansiella styrstrukturer som fanns innan krisen bröt ut, såväl globalt som i USA och EU, inte har gett det globala finansiella systemet tillräckligt med stabilitet. Enligt Europaparlamentet måste samarbeten om makroekonomisk politik och övervakning stärkas mot bakgrund av de ekonomiska och finansiella marknadernas ökande ömsesidiga beroende. Parlamentet menar även att EU måste inrikta sig på frågan om dess representation i Internationella valutafonden.

34.

Europaparlamentet uppmanar EU och USA att arbeta tillsammans med Kina för att avgöra den globala valutatvisten utan att tillämpa protektionistiska åtgärder eller repressalieåtgärder. Parlamentet anser att EU:s medlemsstater är föremål för ett annorlunda marknadstryck jämfört med USA, i synnerhet med tanke på obligationer och att det finns en monetär union. Parlamentet begär att Förenta staterna vid genomförandet av sin nationella penningpolitik inte överdriver problemet med växelkursernas globala jämvikt.

35.

Europaparlamentet noterar att både Frank Dodd-lagförslaget och EU:s lagstiftningsreformprogram överensstämmer med G20-initiativen, och anser att detta är viktigt för att samarbetet ska kunna fortgå under hela processen för att ta fram regler. Parlamentet noterar att detta är särskilt påtagligt i fråga om lagstiftning som rör marknaderna för OTC-derivat. Parlamentet betonar att orsakerna till många av skillnaderna ligger i de lagstiftande församlingarnas olikartade natur och tillsynsmännens roll när det gäller att ta fram regler.

36.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s och USA:s energiråd i syfte att ge en ny ram för fördjupad transatlantisk dialog om strategiska energifrågor, såsom försörjningstrygghet eller politik för en övergång till energikällor med låg kolförbrukning, samtidigt som det pågående vetenskapliga samarbetet om energiteknik stärks. Parlamentet välkomnar initiativet till ett nytt Energy Star-avtal mellan EU och USA om samordning av program för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning och samarbete om utveckling av energiteknik.

37.

Europaparlamentet uppmanar Transatlantiska ekonomiska rådet att utveckla samarbetet i riktning mot en gemensam energi- och råvarustrategi till stöd för diversifiering av källor, tillförselvägar och infrastruktur och för en miljöeffektiv ekonomi, i syfte att öka försörjningstryggheten och öka oberoendet på energiområdet. Parlamentet uppmanar också Transatlantiska ekonomiska rådet att bistå i arbetet med att nå fram till enhetliga hållbarhetskriterier för energimixen och att öka forsknings- och utvecklingsinsatserna, inklusive i fråga om biodrivmedel. En lämplig politik för råvaror och sällsynta jordartsmetaller syftande till att minska beroendet utifrån är av avgörande betydelse.

38.

Europaparlamentet noterar att klimatförändringarna är en global utmaning som inte går att lösa med någon politisk standardformel eller enda teknisk lösning. En kombination av befintliga metoder och omfattande effektivitetsförbättringar på samtliga områden i näringslivet och samhället samt inom industrin, också i utvecklingsländerna, kan emellertid bidra till att lösa resurs- och fördelningsproblemen och jämna vägen för en tredje industriell revolution.

39.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s ordförandeskap att vid det kommande toppmötet i Cancún försöka få till stånd ett ambitiöst åtagande och samarbete från USA:s sida när det gäller att främja kopplingar mellan EU:s system för handel med utsläppsrätter och regionala eller federala handelssystem i USA. Parlamentet noterar i detta hänseende vikten av att säkerställa gemensamma normer och riktmärken i alla nya marknader för EU:s system för handel med utsläppsrätter i syfte att undvika onödiga regleringshinder på denna framväxande marknad.

40.

Europaparlamentet uppmanar USA att tillåta ett fullständigt och effektivt genomförande av det första steget i luftfartsavtalet mellan EU och USA och luftfartssäkerhetsavtalet mellan EU och USA. Parlamentet påminner både kommissionen och de amerikanska myndigheterna om att underlåtenhet att ingå ett avtal om det andra steget skulle kunna leda till att avtalet om det första steget sägs upp av vissa medlemsstater.

41.

Europaparlamentet uppmanar Transatlantiska ekonomiska rådet att främja samarbetet inom forskning i syfte att bättre utnyttja möjligheterna med det nyligen förlängda avtalet om forskning och teknik mellan EU och USA, särskilt genom att utvidga en samordnad strategi på områden av gemensamt strategiskt intresse och genom att öka samarbetet inom energiforskning.

42.

Europaparlamentet betonar vikten av ett nära transatlantiskt samarbete avseende den digitala agendan, såsom den digitala marknaden, Internetfrihet i världen, nätneutralitet, rätt till integritet, gemensamma standarder, öppenhet och rättssäkerhet i förbindelse med Acta-avtalet.

43.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att EU och USA utvecklar en gemensam åtgärdsstrategi för att skydda den intellektuella äganderätten i syfte att bekämpa den ökande globala handeln med varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor. Parlamentet efterlyser en transatlantisk arbetsgrupp för bekämpning av varumärkesförfalskning. En sådan grupp skulle vara ett välbehövligt tecken på politisk beslutsamhet att ta itu med illegal verksamhet som urholkar innovativa och kreativa industriers konkurrenskraft, samtidigt som de medborgerliga rättigheterna, yttrandefriheten, integriteten och rättssäkerheten respekteras.

44.

Europaparlamentet yrkar på att EU måste förhandla som en enda enhet om tillträde till USA:s program för viseringsundantag, så att de fyra medlemsstaterna utanför programmet, Bulgarien, Cypern, Polen och Rumänien, inte träffar bilaterala avtal med USA i syfte att uppnå viseringsundantag. Parlamentet upprepar att kommissionen måste fortsätta att ta upp frågan med USA, på politisk och teknisk nivå, om hur stor vikt EU lägger vid att de fyra kvarvarande medlemsstaterna får tillträde till programmet för viseringsundantag så snart som möjligt.

45.

Europaparlamentet understryker samarbetsandan mellan EU och USA i kampen mot den globala terrorismen och uppmanar EU och USA att fortsätta att arbeta tillsammans för att ytterligare kunna avvärja det förnyade terrorhotet. Parlamentet upprepar sin beslutsamhet inom detta område och sin fasta övertygelse om behovet av att garantera att säkerhetsåtgärder inte undergräver skyddet av medborgerliga friheter och grundläggande rättigheter samt att privatlivet och dataskyddet respekteras på bästa sätt. Parlamentet upprepar att de grundläggande principerna om nödvändighet och proportionalitet måste respekteras om kampen mot terrorismen ska bli verkningsfull.

46.

Europaparlamentet välkomnar att avtalet mellan EU och USA om överföring av bankuppgifter reflekterar USA:s villighet att tillmötesgå de krav på dataskydd som Europaparlamentet lade fram i samband med Swift-rapporten.

47.

Europaparlamentet uppmanar rådet att snabbt komma överens om ett ambitiöst förhandlingsmandat för ett dataskyddsavtal mellan EU och USA. EU:s förhandlare uppmanas att se till att förhandlingarna förs framåt för att garantera fullständigt skydd för de grundläggande rättigheterna. Parlamentet stöder kommissionens plan att låta ett sådant ramavtal omfatta alla framtida och alla befintliga avtal om överföring och behandling av personuppgifter mellan EU eller en medlemsstat och USA inom ramen för straffrättsligt och polisiärt samarbete.

48.

Europaparlamentet uppmanar både USA och EU att begränsa datainsamlingen och datahanteringen till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå säkerhetsmål, för att minska hotet mot friheten och de medborgerliga fri- och rättigheterna, och yrkar på att krav på dataöverföring, såväl som övriga ärenden som rör rättsliga och inrikes frågor, generellt bör hanteras inom ett multilateralt ramverk mellan EU och USA, snarare än bilateralt med en enskild medlemsstat.

49.

Europaparlamentet framhåller sin allvarliga oro över den så kallade rättsakten om främjande av resande och dess diskriminerande effekt då den endast gäller resande under USA:s program för viseringsundantag, liksom över dataskyddsaspekter som att betalningar endast kan göras med kort från de fyra främsta kreditkortsföretagen, vilka alla är baserade i USA. Parlamentet efterlyser att frågan om en avgift för det elektroniska systemet för resetillstånd (Esta) tas upp vid nästa ministermöte om rättsliga och inrikes frågor mellan EU och USA i december.

50.

Europaparlamentet uppmanar, med hänsyn till senaste tidens utveckling på båda sidor Atlanten som utmanar harmoniska mångfaldssamhällen, till en öppen dialog mellan våra regeringar och samhällen om hur vi alla kan sträva efter större tolerans och respekt för mångfalden i våra respektive gemenskaper, inom ramen för den allmänna respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna.

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlamentet, USA:s kongress, medordförandena för Transatlantiska lagstiftardialogen, medordförandena för Transatlantiska ekonomiska rådet och dess sekretariat.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/8

—

med beaktande av artiklarna 16 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 8, samt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 6, 8 och 13,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer (KOM(2010)0492),

—

med beaktande av kommissionens rekommendationer till rådet om att tillåta att förhandlingar inleds om ett avtal mellan EU och Australien om överföringen och användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och annan allvarlig gränsöverskridande brottslighet,

—

med beaktande av kommissionens rekommendationer till rådet om att tillåta att förhandlingar inleds om ett avtal mellan EU och Förenta staterna om överföringen och användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och annan allvarlig gränsöverskridande brottslighet,

—

med beaktande av kommissionens rekommendationer till rådet om att tillåta att förhandlingar inleds om ett avtal mellan EU och Kanada om överföringen och användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och annan allvarlig gränsöverskridande brottslighet,

—

med beaktande av kommissionens rekommendationer till rådet om att tillåta inledandet av förhandlingar om ett avtal mellan EU och Förenta staterna om skydd av personuppgifter som överförs och behandlas i syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brottsliga handlingar, däribland terrorism, inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om EU:s och Förenta staternas synsätt på passageraruppgifter, särskilt resolutionen av den 5 maj 2010 om inledandet av förhandlingar om avtal om passageraruppgifter med Förenta staterna, Australien och Kanada (1), resolutionen av den 13 mars 2003 om flygbolagens överföring av personuppgifter vid transatlantiska flygningar (2), resolutionen av den 9 oktober 2003 om flygbolagens överföring av personuppgifter vid transatlantiska flygningar: förhandlingsläget med Förenta staterna (3), resolutionen av den 31 mars 2004 om förslaget till kommissionens beslut om skyddsnivån för de personuppgifter ur bokningsregistret (Passenger Name Records) (PNR) som överförs till Förenta staternas tull- och gränskontrollmyndigheter (4), sin rekommendation till rådet av den 7 september 2006 om förhandlingarna om ett avtal med Amerikas förenta stater om användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, inklusive organiserad brottslighet (5), sin resolution av den 14 februari 2007 om SWIFT, PNR-avtalet och den transatlantiska dialogen om dessa frågor (6) och sin resolution av den 12 juli 2007 om avtalet med Förenta staterna om passageraruppgifter (7),

—

med beaktande av rådets begäran om parlamentets godkännande för att ingå avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) och överföring av dessa till Förenta staternas Department of Homeland Security (DHS) (8), och för att ingå avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australian Customs Service (9),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen om kommissionens meddelande om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer,

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen trädde i kraft den 1 december 2009.

B.

Genom Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 blev Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bindande.

C.

Kommissionen lade fram sin rekommendation till rådet om att tillåta inledandet av förhandlingar om ett avtal mellan EU och Förenta staterna om skydd av personuppgifter som överförs och behandlas i syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brottsliga handlingar, däribland terrorism, inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete den 26 maj 2010.

D.

Genom Lissabonfördragets ikraftträdande begär rådet parlamentets godkännande för att ingå avtalen mellan EU och Förenta staterna respektive Australien om överföringen av passageraruppgifter.

E.

Europaparlamentet beslutade den 5 maj 2010 att skjuta upp omröstningen om godkännandet av avtalen med Förenta staterna och Australien.

F.

Kommissionens meddelande om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter till tredjeländer och kommissionens rekommendationer till rådet om att tillåta inledandet av förhandlingar mellan EU och Australien, Kanada och Förenta staterna återspeglar viktiga delar av Europaparlamentets berörda resolutioner i ämnet.

G.

Avtalet mellan EU och Kanada om överföring av passageraruppgifter gäller inte längre, eftersom giltighetstiden för beslutet om en adekvat skyddsnivå löpte ut i september 2009. Efter detta har överföringen av passageraruppgifter skett på grundval av ensidiga åtaganden som Kanada gjort till medlemsstaterna.

H.

Andra länder begär redan överföring av passageraruppgifter eller har meddelat sin avsikt att göra det inom en snar framtid.

I.

I vår digitala tidsålder har uppgiftsskydd, rätten att bestämma över information om sig själv, personliga rättigheter och rätten till personlig integritet blivit värden som spelar en allt större roll och som därför måste värnas med särskild omsorg.

J.

I vår värld, som i mycket stor utsträckning präglas av rörlighet, måste ökad säkerhet och förbättrad brottsbekämpning gå hand i hand med ett effektivare, mer fokuserat och snabbare utbyte av uppgifter inom Europa och på en global nivå.

1.

Europaparlamentet påminner om sin beslutsamhet att bekämpa såväl terrorism som organiserad och gränsöverskridande brottslighet. Parlamentet är samtidigt fast övertygat om behovet att skydda medborgerliga friheter och grundläggande rättigheter, bland annat den personliga integriteten, rätten att bestämma över information om sig själv och uppgiftsskyddet. Parlamentet upprepar att nödvändighet och proportionalitet, i enlighet med artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är grundläggande principer för att kampen mot terrorismen ska bli verkningsfull.

2.

Europaparlamentet ser positivt på kommissionens meddelande om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter till tredjeländer.

3.

Europaparlamentet ser positivt på kommissionens rekommendationer till rådet om att tillåta att förhandlingar inleds om ett avtal mellan EU och Australien, Kanada och Förenta staterna om överföringen och användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och annan allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Parlamentet ser positivt på rådets beslut att inleda alla förhandlingar samtidigt, men inser att förhandlingarna kan ta olika lång tid.

4.

Europaparlamentet understryker vikten av en god samarbetsanda mellan EU och Förenta staterna, Kanada och Australien i kampen mot den globala terrorismen och uppmanar EU och Förenta staterna, Kanada och Australien att fortsätta att samarbeta för att ytterligare kunna avvärja hotet från terrorismen

5.

Europaparlamentet påminner om att syftet med avtalen är att se till att överföringen av uppgifter överensstämmer med EU:s bestämmelser om uppgiftsskydd och betonar därför att den rättsliga grunden måste omfatta artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

6.

Europaparlamentet påpekar att proportionalitet är en grundläggande princip i uppgiftsskyddsstrategier och att alla avtal och åtgärder även måste klara ett proportionalitetstest som visar att de avser uppnå fördragets mål och inte överskrider vad som är nödvändigt för att uppnå de målen. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att tillhandahålla faktiska bevis på att insamlingen, lagringen och behandlingen av passageraruppgifter är nödvändig för varje angivet ändamål och uppmanar återigen kommissionen att undersöka andra alternativ som är mindre inkräktande.

7.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om att passageraruppgifter under inga omständigheter får användas för datautvinning eller profilering. Parlamentet begär i detta hänseende återigen att kommissionen förtydligar skillnaderna mellan begreppen ”riskbedömning” och ”profilering” i fråga om passageraruppgifter.

8.

Europaparlamentet understryker behovet av att få fullständig information om allt som rör passageraruppgifter och relevanta händelser för att kunna godkänna de avtal som är föremål för förhandling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att förtydliga läget när det gäller bilaterala avtal och samförståndsavtal mellan medlemsstater och Förenta staterna i fråga om utbyte av uppgifter i brottsbekämpningssyfte samt delaktighet i Förenta staternas program för viseringsundantag och programmet för en enda säkerhetskontroll (”one stop security”).

9.

Europaparlamentet betonar att bilaterala samförståndsavtal mellan medlemsstaterna och Förenta staterna, vid sidan av förhandlingar mellan EU och Förenta staterna, strider mot principen om lojalt samarbete mellan EU-institutionerna. Parlamentet uppmanar rådet att tillhandahålla ytterligare information om och ge rättslig klarhet åt den rättsliga grunden och behörigheten för de bilaterala samförståndsavtalen mellan medlemsstaterna och Förenta staterna gällande utbyte av passageraruppgifter.

10.

Europaparlamentet välkomnar och ger sitt fulla stöd till kommissionens rekommendation till rådet om att tillåta inledandet av förhandlingar om ett avtal mellan EU och Förenta staterna om skydd av personuppgifter som överförs och behandlas i syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brottsliga handlingar, däribland terrorism, inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Parlamentet stöder kommissionens strategi för att ett sådant ramavtal ska gälla alla framtida och befintliga avtal mellan EU eller medlemsstaterna och Förenta staterna om överföring och behandling av personuppgifter i syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brottsliga handlingar inom ramen för straffrättsligt samarbete och polissamarbete.

11.

Europaparlamentet betonar att de fasta målen i kommissionens rekommendation till rådet om att tillåta inledandet av förhandlingar om ett avtal mellan EU och Förenta staterna om skydd av personuppgifter som överförs och behandlas i syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brottsliga handlingar, däribland terrorism, inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete är en förutsättning för alla avtal om uppgiftsutbyte med Förenta staterna – liksom en tidig start på förhandlingar om uppgiftsskyddsrättigheter, i linje med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och direktiv 95/46/EG.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska datatillsynsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Kanadas regering, Australiens regering samt till Amerikas förenta staters kongress och regering.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/11

—

med beaktande av kommissionens meddelande om Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin: Innovationsunionen” (KOM(2010)0546),

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Initiativet innovationsunionen är det hitintills mest betydelsefulla och konkreta försöket att få till stånd en integrerad europeisk innovationspolitik och ett väl samordnat samarbete på regional, nationell och europeisk nivå med fullständigt engagemang från alla relevanta aktörer på varje nivå kommer att vara avgörande för dess framgång.

B.

De europeiska innovationspartnerskapen är ett innovativt koncept som syftar till att skapa synergieffekter mellan befintliga, och vid behov nya, initiativ på innovationsområdet från EU:s och medlemsstaternas sida och maximera och påskynda uppnåendet av resultat och vinster för samhället.

1.

Europaparlamentet välkomnar det första ämnet, om aktivt och hälsosamt åldrande, som föreslås för det europeiska innovationspartnerskapet och kommissionens föreslagna strategi att först genomföra ett pilotprojekt för att undersöka den lämpligaste formen för dessa partnerskap innan ytterligare projekt lanseras.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med genomförandet av det första pilotprojektet om aktivt och hälsosamt åldrande inbegripa social innovation som leder till bättre livskvalitet, förebygger sjukdomar, förbättrar sociala nätverk inom den offentliga sektorn och bland arbetsmarknadens parter samt främjar införandet av ny teknik som stöder livskvalitet.

3.

Europaparlamentet understryker att det nya konceptets framgång bygger på att man har ett klart avgränsat tillämpningsområde och ansvarsbeskrivningar för de olika aktörer som deltar, noggrant fastställda tidsgränser för genomförandet av individuella projekt, mätbara och genomförbara målsättningar som är så marknadsanpassade som möjligt, med förenklade administrativa förfaranden för genomförandet samt optimal spridning av och tillgång till forskningsresultat. Parlamentet understryker därför än en gång kommissionens centrala roll när det gäller att tillhandahålla rätt operativ ram och vägledning för separata projekt inom ramen för ett enskilt partnerskap.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga befintliga europeiska och nationella strukturer i samband med upprättandet av styrelseformerna för dessa projekt och bedöma hur strukturerna effektivt kan integreras partnerskapen så att man inte i onödan skapar nya samt att se till att mindre, innovativa företag, universitet och forskningsinstitutioner deltar i adekvat utsträckning.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa tillräcklig och ändamålsenlig finansiering av partnerskapen genom att effektivt slå samman resurser från EU, medlemsstaterna och regionerna samt andra offentliga och privata aktörer, samtidigt som de tydliga kriterierna och principerna om transparens, öppenhet och lika möjligheter i fråga om tilldelningen respekteras. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens meddelande om översynen av EU:s budget och dess starka betoning på forskning, innovation och utbildning.

6.

Europaparlamentet ger sitt stöd åt de områden som kommissionen fastställt för de föreslagna partnerskapen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med lanseringen av ett partnerskap bedöma nivån och omfattningen av det arbete som pågår och partnerskapets potential att leverera de snabbaste och mest omfattande resultaten och vinsterna för konkurrenskraften och samhället.

7.

Europaparlamentet anser att följande partnerskap mest omedelbart skulle tjäna på det mervärde som skapas och att den övergripande principen för dessa partnerskap bör vara intelligent resursförvaltning så att resurseffektivitet främjas och på samma gång en effektiv produktion i hela leveranskedjan liksom smart förbrukning:

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i vederbörlig ordning informera parlamentet om hur pilotprojekt fortskrider och resultaten från det, och att utförligt beskriva parlamentets medverkan i fastställandet av den strategiska inriktningen av framtida partnerskap som kommer att möta de brådskande behoven till följd av omfattande samhälleliga förändringar. Parlamentet föreslår att färdplanen för partnerskapens verksamheter ska ses över två gånger om året och ber kommissionen rapportera om ändringar i färdplanen för verksamheterna.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/12

—

med beaktande av slutakten från Helsingfors 1975, Parisstadgan och Köpenhamnsdokumentet från 1990, den europeiska säkerhetsstadgan och Wiendokumentet från 1999 samt andra epokgörande dokument från konferensen för säkerhet och samarbete i Europa/organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (ESK/OSSE),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 1999 om OSSE (1),

—

med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS) med titeln ”Ett säkert Europa i en bättre värld”, antagen av Europeiska rådet den 12 december 2003,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om den europeiska säkerhetsstrategin (2),

—

med beaktande av slutrapporten och rekommendationerna från panelen av framstående personer ”Common Purpose - Towards a More Effective OSCE” av den 27 juni 2005,

—

med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om den externa dimensionen av kampen mot internationell terrorism (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om EU:s valobservatörsuppdrag: mål, tillvägagångssätt och framtida utmaningar (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 september 2009 om fallet Jevgenij Zhovtis i Kazakstan (5),

—

med beaktande av ministerrådets beslut nr 4/08 av den 5 december 2008 om stärkande av OSSE:s rättsliga ram samt av de tidigare besluten om OSSE:s rättskapacitet, privilegier och immunitet,

—

med beaktande av det tal som Rysslands president Dmitrij Medvedev höll i Berlin den 5 juni 2008 om att det behövs en europaomfattande konferens för att dryfta den europeiska säkerheten samt hans förslag av den 29 november 2009 till ett avtal om europeisk säkerhet,

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008, där man instämde med rapporten av den 11 december 2008 från generalsekreteraren för Europeiska unionens råd/den höga representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin – att skapa säkerhet i en värld i förändring,

—

med beaktande av OSSE:s ministerråds deklaration om Korfuprocessen: ”Reconfirm-Review-Reinvigorate Security and Co-operation from Vancouver to Vladivostok” och beslut nr 1/09 av den 2 december 2009 om främjandet av Korfuprocessen,

—

med beaktande av analysen och rekommendationerna från expertgruppen för ett nytt strategiskt koncept för Nato, med titeln ”NATO 2020: Assured Security; Dynamic Engagement”, av den 17 maj 2010,

—

med beaktande av den sittande OSSE-ordförandens interimsrapport av den 21 juni 2010 med en sammanfattning av de förslag som lagts fram av de stater som deltar i Korfuprocessen,

—

med beaktande av OSSE:s ständiga råds beslut efter den överenskommelse som uppnåtts vid det informella ministerrådsmötet i Almaty den 16–17 juli om att OSSE skulle hålla ett toppmöte i Astana i december 2010 och en konferens för översyn som ett led i förberedelserna inför detta,

—

med beaktande av det tal som hölls av Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten), vid det informella mötet i Almaty (SPEECH /10/393) om EU:s prioriteringar inför toppmötet i Astana,

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

OSSE är en integrerad del av den euroatlantiska och den eurasiska säkerhetsstrukturen. Utmärkande för OSSE är dess helhetsbetonade säkerhetskoncept som innefattar politisk-militära, ekonomiska, miljörelaterade och mänskliga dimensioner, dess breda medlemsunderlag som förenar länder från Vancouver till Vladivostok samt dess mångfaldiga och flexibla mekanismer.

B.

EU och OSSE har visserligen olika egenskaper och uppbyggnad, men delar samma principer och värderingar. EU:s alla medlemsstater är också deltagarstater i OSSE och bägge organisationerna har på sitt ansvar att bygga upp institutioner, arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter samt förebygga och hantera konflikter, allt under full erkänsla för att det är FN:s säkerhetsråd som kommer i första hand när det gäller fred och säkerhet på det internationella planet.

C.

I år firas trettiofemårsminnet av slutakten från Helsingfors, som lagt grunden till Helsingforsprocessen som varit en drivkraft bakom avsevärda förändringar i demokratisk riktning i Europa.

D.

Sitt senaste toppmöte höll OSSE i Istanbul 1999 och då antogs den europeiska säkerhetsstadgan. Sedermera har OSSE-regionen förändrats avsevärt och OSSE:s roll har minskat i betydelse.

E.

Bland de organisationer som arbetar med säkerhetsfrågor i regionen Europa är OSSE den enda som inte är någon juridisk person enligt internationell rätt, vilket för med sig en rad politiska och praktiska juridiska konsekvenser. I oktober 2007 färdigställdes en konvention om OSSE:s juridiska ställning, privilegier och immunitet och ingen av de deltagande staterna har därefter bestridit texten i konventionens artiklar.

F.

Korfuprocessen härleder sitt ursprung till det förslag som lades fram av Rysslands president Dmitrij Medvedev den 5 juni 2008 och handlade om att frågan om europeisk säkerhet måste dryftas för att det skulle utarbetas ett juridiskt bindande fördrag om europeisk säkerhet. OSSE är ett viktigt forum för dryftande av förslaget.

G.

Korfuprocessen har gett OSSE ny energi och toppmötet bör bekräfta åtagandena vad gäller principerna och andan i slutakten från Helsingfors och slå fast en klar strategisk vision för hur man ska gå vidare, något som också innebär att de nuvarande instrumenten bör förbättras och göras mer tidsenliga.

H.

Det behövs insatser för en reform av mekanismen för beslutsfattande, som inte alltid gjort det möjligt för OSSE att i tid reagera på kriser. Det behövs effektivare krishanteringsinstrument och ökad tonvikt på medling i konflikter och lösning av dem.

I.

OSSE är det samrådsforum i den euroatlantiska och eurasiska regionen som samlar de flesta deltagarna och har fortfarande en väsentlig funktion att fylla i en rad frågor, bland dem icke-spridning, nedrustning, ekonomiskt samarbete samt skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna samt av rättsstatsprincipen.

J.

Lissabonfördraget gör att EU tydligare och kraftfullare kan göra sin röst hörd ute i världen och uppmuntrar alla former av samarbete som är till ömsesidig nytta mellan EU och relevanta internationella och regionala organisationer, bland dem OSSE.

1.

Europaparlamentet understryker vikten av dagens intensiva diskussioner om europeisk säkerhet inom OSSE, Nato och EU, eftersom en ny bekräftelse av gemensamma värderingar, tillsammans med ett stärkande av mekanismerna, skulle kunna stärka den ömsesidiga tilliten och det ömsesidiga förtroendet inom i den euroatlantiska och eurasiska regionen, vilket skulle ge Europa en starkare säkerhetsstruktur.

2.

Europaparlamentet framhåller att balansen mellan OSSE:s tre dimensioner måste vidmakthållas så att de utvecklas konsekvent och genomgripande och med utgångspunkt i vad som redan har åstadkommits. Parlamentet påpekar att ingen av dessa dimensioner kan stärkas på bekostnad av någon annan och framhåller dessutom att hot och utmaningar mot säkerheten, inbegripet nutida sådana såsom organiserad brottslighet, terrorism, intrång i datasäkerheten, handel med människor och droger, hot mot energisäkerheten samt verksamhet inom områdena tidig varning, konfliktförebyggande och konfliktlösning, måste åtgärdas utifrån alla de tre dimensionerna för att åtgärderna ska kunna bli verkligt effektiva.

3.

Europaparlamentet framhåller att ett starkare OSSE inte får innebära att de befintliga institutionerna och mekanismerna försvagas eller att deras oberoende påverkas, så länge det ännu inte gjorts några reformer av dem och man ännu inte enats om några alternativ, framför allt vad gäller det arbete som utförs av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR).

4.

Europaparlamentet uppmanar OSSE att, bland annat med hjälp av förbättrade uppföljningsmekanismer, ytterligare bygga ut sin kapacitet att se till att alla deltagande stater respekterar och genomför de principer och åtaganden de gått in för, i dessas alla tre dimensioner.

5.

Europaparlamentet anser att en starkare växelverkan och samverkan med övriga relevanta regionala organisationer inte kunde vara annat än till fördel för OSSE:s arbete och efterlyser tydligare och flexiblare samarbetsnät för att sådana samverkansvinster lättare och snabbare ska fås till stånd.

6.

Europaparlamentet anser att OSSE har spelat en väsentlig roll för att förbättra säkerheten genom att anlita ett unikt nätverk av fördrag, åtaganden, normer och åtgärder, bland annat fördraget om konventionella väpnade styrkor i Europa (CFE-fördraget), fördraget om observationsflygningar (Open Skies Treaty) och Wiendokumentet från 1999 om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder. Parlamentet erkänner dock att den politisk-militära dimensionen inte har gjort några framsteg, framför allt som ett resultat av konflikten i Georgien 2008, oförmågan att effektivt lösa de utdragna konflikterna i Kaukasien och Transnistrien, Rysslands tillfälliga upphörande av att tillämpa CFE-fördraget samt Natostaternas vägran att ratificera CFE-fördraget i dess anpassade form. Parlamentet uppmanar Natostaterna och Ryssland att ratificera och genomföra de befintliga fördragen och att fullgöra sina åtaganden, bland annat Istanbulåtagandena från 1999.

7.

Inom OSSE:s ansvarsområde är denna organisation det lämpliga forumet för förhandlingar om regionala konflikter. Europaparlamentet beklagar dock att EU och medlemsstaterna inte är villiga att på ett effektivare sätt utnyttja de möjligheter som OSSE erbjuder på detta område. Parlamentet förordar ett stärkande av OSSE:s konfliktförebyggande instrument och beklagar att det saknats initiativ inom fredsprocessen samt konstaterar att framsteg med att lösa dessa utdragna konflikter vore ägnade att avsevärt bidra till att öka OSSE:s trovärdighet och inte bör förbises vid Korfuprocessen. Denna målsättning bör därför tas upp i slutsatserna från toppmötet.

8.

Europaparlamentet konstaterar OSSE:s uppdrag i Transnistrien i Moldavien och beklagar djupt att uppdraget fått sin status beskuren och att nedrustningsverksamheten vid lagringsanläggningen Colbasna har varit avbruten sedan 2004. Parlamentet erinrar om EU:s fasta beslutsamhet att söka lösa konflikten i Transnistrien utgående från aktning för Moldaviens territoriella integritet och suveränitet. Parlamentet önskar att förhandlingarna i formen 5+2 återupptas så fort som möjligt och utan förhandsvillkor. Parlamentet efterlyser samordnade insatser från EU:s sida för att sammanföra Meseberg-initiativet, där Tyskland och Ryssland medverkar, med OSSE-uppdragets insatser i Transnistrien.

9.

Europaparlamentet erinrar om att EU ingick ett viktigt engagemang för att stoppa fientligheterna och förhandla fram eldupphöravtalen under konflikten i Georgien 2008, och anser i detta hänseende att EU tillsammans med OSSE har en funktion att fylla för att förebygga och dämpa konflikter och motsättningar mellan olika befolkningsgrupper inom OSSE:s område. Parlamentet understryker att dessa konflikter inte bara är av stor lokal och regional betydelse, utan att de också direkt påverkar EU:s säkerhetsstruktur. Parlamentet efterlyser ett nytt avtal för att åter få i gång OSSE:s fredsövervakningsuppdrag i Georgien för att förhindra ytterligare våld, skydda minoriteter och främja förhandlingar för att trygga säkerhet och stabilitet i regionen Sydkaukasien.

10.

Europaparlamentet konstaterar den roll som OSSE spelat i konflikten i Nagorno-Karabach, framför allt med hänsyn till eldupphöret och de pågående förhandlingarna. Parlamentet konstaterar att EU visserligen inte deltar direkt i de fredssamtal som OSSE:s Minskgrupp håller om konflikten i Nagorno-Karabach, men att EU ändå kan bidra med väsentligt praktiskt och politiskt stöd till gruppens arbete, bland annat genom att, såsom det påyrkades i Europaparlamentets resolution om behovet av en EU-strategi i södra Kaukasus, erbjuda gruppens franska medordförande ett EU-uppdrag.

11.

Europaparlamentet kräver att arbetet med rustningsbegränsning och nedrustning beträffande konventionella vapen återupptas inom ramen för OSSE. Parlamentet förespråkar att det inleds förhandlingar om ytterligare åtgärder för att begränsa väpnade styrkor och vapen (CFE II) och uppmanar EU och dess medlemsstater att ta initiativ om detta inom ramen för OSSE.

12.

Europaparlamentet kräver att EU och dess medlemsstater ska stå till tjänst med sina erfarenheter och sin kapacitet i fråga om en omläggning av rustningsindustrin och verka aktivt för att det inom OSSE ingås avtal om detta.

13.

Europaparlamentet understryker den stora vikten av att återställa ett ömsesidigt förtroende och en vi-anda. Parlamentet konstaterar att de förtroende- och säkerhetsskapande åtgärderna behöver vidareutvecklas och att det behövs en stark och effektiv övervakning av konventionella vapen, samt framhåller med tanke på detta den stora vikten av att det nås en lösning på krisen med CFE-fördraget och att Wiendokumentet moderniseras. Parlamentet välkomnar lydelsen i den förklaring som presidenterna Obama och Medvedev avgav i juni 2010 om framtiden för övervakningen av konventionella vapen samt för CFE-fördraget. Parlamentet välkomnar också Förenta staternas regerings beslut i januari 2010 att utnämna ett särskilt sändebud för CFE-fördraget. Parlamentet stöder den värdefulla verksamhet som OSSE bedriver för att motverka terrorismen samt inom gränsförvaltningen och arbetet med anknytning till polisens uppgifter och understryker att denna verksamhet är viktig, inte minst i Centralasien, där den bidrar till en stabilare situation för säkerheten i hela regionen.

14.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s uppbyggnad av egen kapacitet inte bör ses som en nedtoning av OSSE:s roll utan som en nödvändig åtgärd för att åstadkomma ett effektivare samarbete också mellan de stater som deltar i OSSE, och betonar att regelbundna sammanträden på högsta nivå, tillsammans med att man mellan EU och OSSE fortlöpande håller varandra underrättade, utbyter information och bedriver samråd, vore ägnat att tjäna detta ändamål.

15.

Europaparlamentet understryker OSSE:s ministerråds slutsatser om strategidokumentet för den ekonomiska och miljörelaterade dimensionen och erkänner att ett effektivare samarbete mellan de stater som deltar i OSSE för att bemöta de hot och utmaningar som betingas av ekonomiska och miljörelaterade faktorer väsentligt kan bidra till säkerhet, stabilitet och demokrati och välstånd i regionen, samt framhåller att ekonomiska och miljörelaterade faktorer kan vara drivkrafter bakom konflikter.

16.

Europaparlamentet är fast övertygat om att samarbete kring och främjande av tidig varning i frågor som berör ekonomin och miljön, såsom energi, handel, klimatförändringar eller vattensäkerhet, kan bidra till avspänning, förebygga konflikter, skapa förtroende och främja goda relationer mellan grannländerna och ett gott multilateralt regionalt samarbete i OSSE:s område. Parlamentet uppmanar därför OSSE:s ekonomiska forum att åtgärda dessa frågor genom att bygga ut sin rådgivnings- och biståndskapacitet samt genom att effektivt mobilisera andra internationella organisationers expertis och resurser och underlätta insatserna av dem. Parlamentet uppmanar rådet att överväga detta under Korfuprocessen och vid toppmötet.

17.

Europaparlamentet anser att en energipolitisk dialog som omfattar hela regionen bör tillmätas en avgörande betydelse, i och med att inte bara EU och Ryssland, utan alla OSSE:s medlemsstater importerar och exporterar energi och energiråvaror och således är ömsesidigt beroende av varandra, samt mot bakgrund av att konflikter rörande energiförsörjningen har ökat under de gångna åren och drabbat civilbefolkningen överallt inom OSSE:s område.

18.

Europaparlamentet anser att de utmaningar som klimatförändringarna medför inom alla områden av livet kommer att bli långvariga och tunga att bära och att somliga regioner kommer att drabbas avsevärt hårdare än andra. Parlamentet uppmanar OSSE till ökade insatser för att dämpa inverkningarna av människans bidrag till den globala uppvärmningen samt för att främja stabilitet och hållbar säkerhet på de platser där klimatförändringens effekter sannolikast kommer att göra sig gällande.

19.

Europaparlamentet framhåller att de mänskliga rättigheterna, minoriteternas rättigheter och de grundläggande friheterna är en kärnpunkt i OSSE:s helhetsbetonade säkerhetskoncept, vilket framgår av att det finns en omfattande uppsättning åtaganden och mekanismer som oinskränkt bör genomföras. Parlamentet understryker att Korfuprocessen och toppmötet bör sträva efter att ytterligare förstärka uppföljningen av dessa åtaganden och mekanismer.

20.

Europaparlamentet erkänner ODIHR:s viktiga arbete med att bedriva valövervakning och att främja mänskliga rättigheter, demokratisering och minoriteters rättigheter, också inom folkgrupperna romer och sinti. Parlamentet understryker uppgifterna och skyldigheterna för den höga kommissarien för nationella minoriteter vad gäller att förbättra den fredliga samexistensen mellan minoritetsgrupper och med hjälp av alla tillbudsstående varningsmekanismer förebygga etniska konflikter. Parlamentet välkomnar dessutom det arbete som utförs av representanten för mediernas frihet och av den särskilda representanten för bekämpning av människohandel och vill att Europaparlamentet aktivt ska medverka i ODIHR:s arbete.

21.

Europaparlamentet uppmanar OSSE, särskilt med hänsyn till valövervakningsuppdragen som bör stärkas och erkännas som ett tecken på förtroende i varje enskild OSSE-medlemsstat, att förstärka och bevara ODIHR:s oberoende och ge ODIHR en utökad roll och kapacitet eftersom ODIHR är OSSE:s ledande institution med ansvar för valövervakning och eftersom Europaparlamentet utvecklat ett starkt och effektivt samarbete med ODIHR inom detta område. Parlamentet begär att detta samarbete stärks och att samordningen mellan OSSE/ODIHR och Europaparlamentet förbättras, såväl vid förberedelserna inför internationella valövervakningsuppdrag i OSSE-länder, som under och efter uppdragen.

22.

Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att Korfuprocessen leder till att arbetet inom denna dimension får ytterligare styrka och mångfald, och noterar att man med nuvarande expertis kan hantera också andra frågor, såsom bekämpningen av terrorism och inverkan av flyttningsrörelser, inbegripet internflyktingars och andra flyktingars flyttningsrörelser.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att framhålla vikten av OSSE:s fältverksamhet, inom vilken det har utvecklats en avsevärd sakkunskap och som spelar en väsentlig roll för att främja framstegen inom alla tre dimensionerna genom att komplettera EU:s delegationer i arbetet med att främja demokratisering och reform genom övervakning av krigsförbrytelserättegångar, främjande av nationell försoning och stöd till utvecklingen av det civila samhället, samt är ett viktigt redskap för tidig varning och konfliktförebyggande. Medlemsstaterna uppmanas att garantera att anslagen till fältverksamheten inte skärs ned. Parlamentet uppmanar med kraft EU att ta lärdom av ovan nämnda sakkunskap i sin egen fältverksamhet.

24.

Europaparlamentet noterar OSSE:s insatser i Kirgizistan, där OSSE visat sin förmåga att snabbt ingripa i krissituationer där OSSE är närvarande på ort och ställe. Parlamentet välkomnar att OSSE:s ständiga råd den 22 juli 2010 beslutat att sända ut ett rådgivande polisuppdrag. Parlamentet poängterar att dagens instabila läge i landet ställer krav på en starkare och mera konkret internationell närvaro för att hjälpa och stödja de lokala styrkorna och förbättra polisens åtgärder. Parlamentet anser att OSSE skulle kunna spela en ledande roll i Centralasien och återställa sin roll i Georgien och beklagar djupt att det rådgivande polisuppdraget inte, såsom planerat, kommit till insats i början av september 2010 till följd av den kirgisiska regeringens motstånd. Parlamentet uppmanar med kraft OSSE:s medlemsstater och den kirgisiska regeringen att omedelbart tillåta att neutrala och internationella polisstyrkor sätts in i landet, att insatsstyrkan avsevärt utökas och att se till att den faktiskt får ingripa och inte bara syssla med rådgivning.

25.

Europaparlamentet välkomnar Korfuprocessen som satts i gång av det grekiska ordförandeskapet för OSSE och omedelbart fortsatts av det kazakstanska ordförandeskapet för OSSE, för att återupprätta tillit och förtroende och förnya åtagandena i fråga om OSSE:s principer och bemöta utmaningarna mot säkerheten genom multilateral dialog och multilateralt samarbete samt genom att ta upp känsliga frågor och orosmoment hos alla de stater som deltar i OSSE.

26.

Parlamentet erinrar om att Korfuprocessen är en följd av den uppmaning som framfördes i juni 2008 om förnyad dialog om europaomfattande säkerhet och den uppmaning som framfördes den 8 oktober 2008 om att modernisera Europas säkerhet inom ramen för OSSE. Parlamentet erinrar också om att processen erbjuder ett viktigt forum för diskussion om de frågor som ingår i förslaget om ett nytt säkerhetsfördrag, och anser att det behövs mer samordning och ett fördjupat samarbete med Ryssland eftersom Ryssland spelar en avgörande roll för den europeiska säkerheten.

27.

Europaparlamentet anser att det yttersta målet för Korfuprocessen bör bestå i att, utgående från nuvarande åtaganden samt från principerna och andan i Helsingforsöverenskommelsen, se till att OSSE stärks och kan spela en viktig roll för att bemöta aktuella och kommande utmaningar, bland annat med hjälp av ett flexiblare förfarande för beslutsfattande och genom att föra en helhetsbetonad diskussion om säkerhetsfrågor i det euroatlantiska och eurasiska området och bidra konkret till frågornas lösning, samt se till att OSSE blir mera synligt.

28.

Europaparlamentet uttrycker sitt bifall för initiativet från OSSE:s innevarande ordförandeland Kazakstan om att hålla ett toppmöte för OSSE för att ge politisk stimulans till de pågående diskussionerna om säkerhet inom OSSE och om ett starkare OSSE. Parlamentet uppmanar kommissionen och OSSE:s medlemsstater att yrka på att Kazakstan inför toppmötet ska vidta konkreta åtgärder för att slå vakt om och visa aktning för OSSE:s grundläggande värden såsom mänskliga rättigheter, rättsstaten och yttrandefrihet, vilket även innefattar att friheterna inte längre ska vara straffbara och möjligheter till rättslig prövning garanteras. Parlamentet poängterar att följande frågor bör högprioriteras på toppmötets dagordning, nämligen en förstärkt ram för övervakningen av konventionella vapen, ett förstärkt genomförande av åtagandena i anslutning till den mänskliga dimensionen och en förstärkning inom alla tre dimensioner av OSSE:s kapacitet för att främja konfliktförebyggande, krishantering och rehabilitering efter konflikter, framför allt i fråga om utdragna konflikter.

29.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater samt kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att vid toppmötet i december 2010 dels samarbeta med OSSE:s medlemmar för att ta fram en handlingsplan med en färdplan för arbetet med en stadga för en säkerhetsgemenskap inom OSSE-området, dels utfärda ett uppdrag om förberedelsearbetet inför ett uppföljande toppmöte inom mellan två till fyra år räknat från i dag.

30.

Europaparlamentet uppmanar OSSE:s och EU:s medlemsstater att utöka toppmötets dagordning med Förenta staternas vice president Bidens förslag om en krisförebyggande mekanism för OSSE. Parlamentet förespråkar att man bygger vidare på ett initiativ från Förenta staterna inom ramen för Korfuprocessen för att förstärka OSSE:s generalsekreterares och OSSE:s ordförandes, eller en treklöver med den innevarandes, den förutvarandes och den kommande ordförandens, roller inom OSSE:s krishantering.

31.

Europaparlamentet anser att OSSE utför ett synnerligen värdefullt arbete och efterlyser därför en seriös diskussion om hur EU kan påta sig ett ökat ansvar och effektivare bidra till att gemensamma mål uppnås, varvid genomförandet av ett system för fortlöpande dialog, tillsammans med överenskommelser om gemensamma initiativ och samordning av verksamhet på ort och ställe kan erbjuda lämpliga instrument inom ramen för en formell överenskommelse mellan OSSE och EU. Parlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor), EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och OSSE:s ständiga råd att arbeta för en mekanism som syftar till att öka samarbetet, samordningen och samrådet mellan de båda organisationerna. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater, kommissionen och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik att lägga fram förslag om EU:s vilja och förmåga att delta i OSSE:s uppdrag.

32.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant att överväga hur den kommande Europeiska utrikestjänsten skulle kunna inrätta lämpliga rutiner för samarbete med ODIHR för att, utan överlappningar, stärka EU:s roll i samband med valövervakning inom OSSE:s område.

33.

Europaparlamentet anser att EU genom sin höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, sina medlemsstater och ordföranden för Europeiska rådet och med hjälp av en gemensam ståndpunkt om reformer av OSSE, vilken EU antagit i god tid inför toppmötet, bör se till att toppmötet resulterar i en handlingsplan om ytterligare åtaganden för att stärka OSSE, framför allt inom områdena konfliktförebyggande, krishantering och rehabilitering efter konflikter, samt med garantier bland annat för att toppmötena hålls med jämna mellanrum så att OSSE får politisk stimulans för sitt arbete. Parlamentet välkomnar den nya praxisen med att hålla informella ministermöten.

34.

Europaparlamentet välkomnar och stöder de prioriteringar som EU tagit upp och definierat inom OSSE, och anser det väsentligt att tyngdpunkten vilar på vissa nyckelområden för att toppmötets alla inneboende möjligheter ska få komma till sin rätt.

35.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och EU:s delegation i Wien att fortsätta sina avsevärda bidrag till Korfuprocessen. Parlamentet uppmanar Litauen, som står i tur att bli OSSE:s nästa ordförandeland, att se till att arbetet med att stärka OSSE fortsätter och går framåt.

36.

Europaparlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater samt OSSE:s innevarande och kommande ordförandeskap att fortsätta dialogen om den rättsliga ramen för OSSE och upprepa att förslaget till konvention om att OSSE ska bli en juridisk person enligt internationell rätt samt om dess rättshandlingsförmåga, privilegier och immunitet omedelbart måste antas, vilket inte innebär någon förändring av vare sig OSSE:s karaktär eller dess åtaganden, men stärker dess identitet och profil och även löser en rad praktiska problem för dess personal, särskilt vid insatser i krisområden.

37.

Europaparlamentet anser att Europaparlamentets talman bör inbjudas att delta vid toppmötet och uppmanar Europeiska rådet att ordna med en sådan inbjudan.

38.

Europaparlamentet anser att parlamentet, för att stärka förbindelserna med OSSE, bör dryfta frågan om sitt deltagande i OSSE:s parlamentariska församling och undersöka möjligheterna att inrätta en ständig delegation i den församlingen, för att närmare kunna följa den verksamhet som bedrivs av OSSE och dess parlamentariska församling.

39.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, OSSE:s medlemsstater och OSSE:s generalsekreterare.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/19

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 1997 om kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om den demografiska situationen i Europeiska unionen (1995) (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 1998 om kommissionens befolkningsrapport för 1997 (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 2000 om kommissionens meddelande ”Mot ett Europa för alla åldrar – Att främja välfärd och solidaritet mellan generationerna” (3),

—

med beaktande av kommissionens grönbok ”Befolkningsförändringar och nya solidariska band mellan generationerna” (KOM(2005)0094),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 september 2006 om en europeisk social modell för framtiden (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om framsteg som har gjorts i EU när det gäller lika möjligheter och icke-diskriminering (införlivande av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG) (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 om Europas demografiska framtid (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, i EU (8),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 2 april 2009 om förslaget till rådets direktiv om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Europas demografiska framtid – En utmaning som öppnar möjligheter” (KOM(2006)0571),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Främja solidariteten mellan generationerna” (KOM(2007)0244),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 mars 2007”Familjen och den demografiska utvecklingen” (10) och dess kärnförslag om en europeisk familjepakt som ska undertecknas av medlemsstaterna,

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Europe's demographic future: facts and figures” (Europas demografiska framtid: fakta och siffror) (SEK(2007)0638),

—

med beaktande av Cedefops publikationer ”Innovative learning measures for older workers” (11), ”Working and ageing. Emerging theories and empirical perspectives” (12), ”Modernising vocational education and training. Fourth report on vocational education and training research in Europe: Synthesis report” (13) och ”Skills supply and demand in Europe. Medium-term forecast up to 2020” (12),

—

med beaktande av kommissionens demografirapport 2008: ”Att uppfylla sociala behov hos en åldrande befolkning” (SEK(2008)2911),

—

med beaktande av den gemensamma rapport som utarbetats av kommissionen och kommittén för ekonomisk politik (arbetsgruppen för åldrandefrågor) om ”2009 års åldranderapport: Ekonomiska och budgetmässiga beräkningar för EU:s 27 medlemsländer” (2008-2060),

—

med beaktande av artiklarna 25 och 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna där de äldres rätt till ett oberoende liv och rätt att delta i det sociala och kulturella livet uttryckligen anges, liksom rätten till tillgång till social trygghet och sociala förmåner som ger skydd vid ålderdom,

—

med beaktande av artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna där all diskriminering på grund av ålder uttryckligen förbjuds,

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008)0426) och parlamentets ståndpunkt till detta förslag,

—

med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (14),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0268/2010), och av följande skäl:

A.

Ett människovärdigt samhälle måste grundas på principen om rättvisa mellan generationerna.

B.

Det är dags att ta de könsspecifika aspekterna av förhållandet mellan generationerna i betraktande.

C.

Mycket mer behöver göras för att avskaffa den utbredda och orättvisa diskriminering som äldre personer ofta utsätts för enbart på grund av sin ålder, både i arbetslivet och när det gäller tillgången till varor, inrättningar och tjänster.

D.

Det finns ett starkt samband mellan diskriminering av äldre personer på grund av ålder och socialt utanförskap och fattigdom bland dem.

E.

Många äldre har ett funktionshinder och därför kan bli utsatta för diskriminering på flera grunder.

F.

De demografiska förändringarna har haft stor inverkan på privat- och yrkeslivet, särskilt för kvinnor, samtidigt som otillräckliga tjänster, otillräckliga bidrag, den långsamma och mödosamma integrationen på den reguljära arbetsmarknaden, långa perioder av otrygga och tillfälliga anställningar och otillräckligt stöd till unga par är några av orsakerna till att unga människor väntar med att bilda familj och skaffa barn.

G.

Näringsliv och samhälle behöver samtliga generationers livserfarenhet, engagemang och idérikedom för att uppnå sina mål.

H.

Enligt kommissionens bedömningar kan de demografiska förändringarna ändra befolkningsstrukturen och ålderspyramiden i grunden. Antalet unga mellan 0 och 14 år minskar från 100 miljoner (år 1975) till 66 miljoner 2050 och den arbetsföra befolkningen når sin kulmen om 331 miljoner omkring 2010 för att därefter stadigt minska (cirka 268 miljoner 2050), samtidigt som den förväntade livslängden ökar med sex år för män och med fem år för kvinnor mellan 2004 och 2050 och antalet personer som är över 80 år ökar från 4,1 procent 2005 till 11,4 procent 2050.

I.

Enligt de ambitiösa sysselsättningsmålen i EU 2020-strategin ska sysselsättningen bland kvinnor och män i åldrarna 20–64 år ökas till 75 procent fram till 2020, samtidigt som en demografisk utmaning väntar.

J.

De demografiska förändringarna är hanterbara och hållbara om de förbereds tillräckligt och tas på allvar av alla. Den demografiska frågan bör bemötas med en känsla för vad som är det långsiktiga strategiska syftet och åtgärder bör vidtas för att förhindra orättvis diskriminering som grundas på ålder.

K.

Under perioder då befolkningsstrukturen förändras spelar föräldrar en särskilt betydelsefull roll eftersom de efterfrågas både på arbetsmarknaden och som (extra) mammor och pappor, och risken att detta dubbla ansvar endast faller på kvinnorna måste förebyggas.

L.

Vi står nu inför en dubbel kris – en hög arbetslöshet bland de unga och osäkerhet kring finansieringen av pensionssystemen. De båda problemen måste behandlas samtidigt genom att man verkar för stärkta sociala rättigheter och ökade insatser från de unga för att skapa välstånd och stimulera ekonomin. Som Regionkommittén har påmint om (CdR 97/2009) måste ungdomen i vårt åldrande samhälle ses som en värdefull och nödvändig samhällsresurs som både kan och måste mobiliseras för att uppnå samhälleliga och ekonomiska mål.

M.

Medlemsstaterna förfogar över de viktigaste instrumenten för rättvisa mellan generationerna (pensionssystem, budget, skuldsättning, sjukvård och mångsidig rehabilitering) och för att avskaffa orättvis diskriminering. EU kan dock bidra med viktiga initiativ för övervakning, utbyte av bästa metoder och handlingsprogram samt genom att övervaka genomförandet av EU:s lagstiftning mot åldersdiskriminering och komma överens om viktiga nya lagförslag mot diskriminering som kommer att göra det olagligt att åldersdiskriminera tillgången till varor, inrättningar och tjänster.

N.

Andelen personer över 60 år i EU kommer att öka snabbare än någonsin tidigare. Den starkaste ökningen förväntas ske under perioden 2015–2035, då denna befolkningsgrupp kommer att öka med två miljoner årligen.

O.

Åldersdiskriminering urholkar solidariteten mellan generationer. Den är förbjuden enligt fördraget men fortsätter att vara vanligt förekommande och begränsar kraftigt äldre och yngre arbetstagares tillträde till arbetsmarknaden och deras tillgång till social trygghet och vissa tjänster.

1.

Europaparlamentet betraktar rättvisa och solidaritet mellan generationerna som synonyma begrepp och definierar rättvisa mellan generationerna som en balanserad, rimlig och medveten generationsövergripande fördelning av fördelar och bördor och ser solidaritet i allmänhet som ett av de grundläggande värdena i det europeiska samarbetet.

2.

Europaparlamentet anser att om samarbetet mellan generationerna ska kunna fungera måste detta grunda sig på de grundläggande värdena frihet, rättigheter, solidaritet, rättvisa och osjälviskt stöd till nästa generation och präglas av ömsesidig respekt, fördelning av ansvar och beredvillighet att ge människor de grundläggande rättigheter de förtjänar som människor och som EU-medborgare och att ägna uppmärksamhet åt varandra, samt av individuell planering av framtiden, inbegripet en större beredskap för ett sjukdomsförebyggande levnadssätt.

3.

Europaparlamentet anser att de sjunkande befolkningstalen fram till 2050 som har prognostiserats kan innebära ett minskat tryck på miljön och ge möjlighet till hållbar utveckling, vilket i sin tur kräver en framsynt politik för att anpassa den fysiska planeringen, bostäder, transporter och alla andra slag av infrastruktur till utvecklingen.

4.

Europaparlamentet konstaterar att människor glädjande nog blir allt äldre, samtidigt som de är aktiva längre och på ett självständigt och engagerat sätt deltar i samhällslivet. Parlamentet anser att den ökande livslängden är en positiv utveckling som inte får leda till att arbetstagarnas rättigheter begränsas. Parlamentet konstaterar vidare att medlemsstaternas födelsetal sedan årtionden ligger kvar på en låg nivå, en situation som kommer att leda till stora påfrestningar för kommande generationer och till fördelningskonflikter om vi inte i tid gör något åt situationen. Parlamentet framhåller att dessa utmaningar kan bli en viktig pådrivande faktor mot en mer rättvis fördelning av bördorna och till sociala trygghetssystem som är mer allomfattande och av högre kvalitet.

5.

Europaparlamentet anser att målet för en politik för rättvisa mellan generationerna måste vara att skapa nödvändiga förutsättningar, rättigheter och instrument så att en öppen och ärlig dialog mellan generationerna kan föras, och som leder till situationer som alla parter vinner på och därmed även åtgärder som åstadkommer en rättvis fördelning mellan generationer.

6.

Europaparlamentet anser att det måste bli tydligt att äldre människor med eller utan funktionshinder och arbetstagare som närmar sig pensionsåldern inte utgör någon börda för ekonomin och samhället och inte heller något hinder för moderniseringar av arbetsprocessen, utan snarare på grund av sina erfarenheter, sina insatser, sina kunskaper och den större lojalitet mot sina arbetsplatser som de visar prov på utgör en tillgång och ett betydande mervärde för ekonomi och samhälle. Parlamentet anser att det är viktigt att bekämpa fördomar och diskriminering i alla dess former och mot alla grupper i samhället och att arbeta för att nå ett samhälle där äldre människor behandlas utan åtskillnad som människor med grundläggande rättigheter. Parlamentet anser att EU:s politik när det gäller äldre bygger på principen om ett samhälle för alla och att alla åtgärder som vidtas inom ramen för denna EU-politik på alla sätt bör stödja upprätthållandet av denna princip. Parlamentet är övertygat om att medlemsstaterna bör ge människor i alla åldrar fulla möjligheter att delta aktivt i samhällslivet oberoende av deras ålder. Unga människor utgör framtiden och de politiska beslutfattarna bör följaktligen ta med en modernisering av samhället och allas deltagande i beräkningen.

7.

Europaparlamentet vill att könsperspektivet ska ägnas särskild uppmärksamhet när den demografiska utmaningen och solidariteten tas i betraktande, eftersom könsbetingade relationer styr hela livscykeln från födelsen till ålderdomen, påverkar tillgången till resurser och möjligheter och formar människors beslut i livets alla skeden.

8.

Europaparlamentet framhåller att den europeiska ekonomin ställd inför de demografiska utmaningarna behöver företag som är konkurrenskraftiga till följd av ett lågt skatteuttag och en låg administrativ börda samt en reformerad offentlig sektor. Parlamentet anser att en konkurrenskraftig och innovativ privatsektor är en viktig förutsättning för att skapa nya arbetstillfällen för alla generationer.

9.

Europaparlamentet framhåller att det civila samhället, kyrkosamfunden och de icke-vinstgivande organisationerna länge har arbetat för, och fortsätter att arbeta för, att se till att åtgärder för socialt stöd och social utveckling vidtas, såväl till förmån för familjen som för alla andra grupper av medborgare där behov finns. Dessa instansers medverkan i planeringen och genomförandet av dessa åtgärder innebär ett värdefullt bidrag till politiken på området för social solidaritet och solidaritet mellan generationerna, samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras.

10.

Europaparlamentet konstaterar att det till följd av de demografiska förändringarna finns ett betydande antal äldre potentiella volontärer, vilket är en stor och outnyttjad resurs i våra samhällen. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja möjligheterna för äldre volontärer samt utveckla ett handlingsprogram för aktiva äldre för det ökande antalet mycket erfarna äldre medborgare som är villiga att bidra, ett program som skulle kunna bedrivas parallellt med och komplettera programmet Aktiv ungdom, och att också främja särskilda program för volontärarbete över generationsgränserna och mentorskap.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att införa balansräkningar mellan generationerna som informationsinstrument och som en vidareutveckling av Eurostats indikatorer för hållbar utveckling (SDI) i samtliga medlemsstater och på EU-nivå, för att skapa tillförlitliga modeller och prognoser för varje generations betalningsströmmar, prestationer och kostnader.

12.

Europaparlamentet förespråkar en konsekvensbedömning (generationskontroll) som på ett bindande sätt på europeisk och nationell nivå synliggör konsekvenserna av lagstiftning för rättvisan mellan generationerna och möjliggör en långsiktig kostnads-nyttoanalys.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att separat presentera de tendenser som observeras i dag när det gäller äldrekvoten, den drastiskt minskade fertiliteten bland medlemsstaternas medborgare och deras svårigheter att få tillgång till artificiell befruktning på grund av den höga kostnaden (också inbegripet arbetslagstiftningen) samt de ekonomiska följderna av dessa förfaranden för att göra det möjligt för de nuvarande generationerna att planera sina liv.

14.

Europaparlamentet ber Europeiska jämställdhetsinstitutet att kartlägga och analysera relationerna mellan generationerna, med utgångspunkt i köns- och åldersgruppsindikatorer.

15.

Europaparlamentet är övertygat om att öppen och rättvis tillgång till utbildning och arbete för alla åldersgrupper måste bli ett centralt inslag i en politik för rättvisa mellan generationerna och utgör grunden för välstånd, oberoende och hållbarhet.

16.

Europaparlamentet anser att man med tanke på åldrandet i det europeiska samhället aktivt bör sträva efter att få ut människor på arbetsmarknaden och behålla dem där, oavsett deras ålder, även de äldre. Det är viktigt att hitta en balans mellan att ge människorna tillräcklig trygghet och att bevara deras motivation att lönearbeta. För att uppnå en högre kompetensnivå bör alla samhällsgrupper erbjudas en grundläggande utbildning av högsta möjliga kvalitet och bättre möjligheter än hitintills till livslångt lärande.

17.

Europaparlamentet anser att en sysselsättningspolitik som beaktar de äldre arbetstagarnas situation förutsätter överväganden om nya sätt att organisera arbetet i företagen, underlättande av flexibla arbetsformer som successivt leder fram till pensionering, minskad stress, förbättrade arbetsvillkor och främjandet av metoder som motverkar diskriminering vid rekrytering och yrkesutbildning.

18.

Europaparlamentet betonar att med de demografiska förändringarna ställs EU inför utmaningen att förvalta mänskliga resurser, vilket förutsätter en framsynt politik för full sysselsättning.

19.

Europaparlamentet inser att arbete omfattar mer än förvärvsarbete och att både unga och äldre i hög grad, genom arbete i familjen och samhället, bidrar till att vårt samhälle får ett mänskligare ansikte och till att stabilisera tjänster och anställningar. Parlamentet uppmanar regeringarna att underlätta och erkänna ideellt arbete, det lokala samhällsbygget och den vård och omsorg som utförs ideellt i samhället och inom familjen och att utan dröjsmål lösa juridiska ansvarsfrågor på detta område.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder på rättslig, social och ekonomisk nivå för att erkänna det osynliga och informella arbete inom området solidaritet mellan generationerna som familjemedlemmar (främst kvinnor) i alla åldrar utför för att ta hand om äldre och yngre familjemedlemmar som behöver omsorg (särskilt i fråga om social trygghet, yrkesställning, inkomster och lika möjligheter för kvinnor och män), såsom beskrevs i det betänkande som utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män antog den 8 december 2008.

21.

Europaparlamentet är övertygat om att orättvis diskriminering som grundas på ålder är vanligt i arbetslivet och anser att ytterligare åtgärder bör prioriteras för att motverka diskrimineringen, särskilt genom ett effektivt genomförande av direktiv 2000/78/EG om lika behandling i arbetslivet från 2000 i alla medlemsstater och genom ytterligare åtgärder av annat slag än lagstiftning för att se till att äldre människor känner till sina rättigheter och kan få stöd och juridisk rådgivning om det behövs.

22.

Europaparlamentet konstaterar att äldre kvinnor på arbetsmarknaden ofta diskrimineras direkt eller indirekt och på flera grunder, och att denna situation måste åtgärdas på ett adekvat sätt.

23.

Europaparlamentet konstaterar att för att kunna få anställning måste äldre personer först kunna ta sig till arbetsplatsen och att det därför är det viktigt att det föreslagna direktivet mot diskriminering i syfte att förbjuda åldersdiskriminering när det gäller tillgången till varor, inrättningar och tjänster så snart som möjligt antas och genomförs.

24.

Europaparlamentet anser att det är fel att äldre arbetstagare mot sin vilja tvingas att sluta arbeta på grund av en godtyckligt fastställd obligatorisk pensionsålder. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att återigen undersöka möjligheterna att avskaffa obligatoriska pensionsåldrar som förhindrar att människor som vill fortsätta att arbeta får lov att göra det, samtidigt som man behåller en frivillig pensionsålder så att människor som vill gå i pension kan göra det och fortfarande få sin pension och sina pensionsgrundade förmåner.

25.

Europaparlamentet konstaterar att en ensidig föryngring av de anställda inte leder till fler innovationer, såsom det ofta framställs. I verkligheten handlar det om att sänka kostnaderna genom att göra sig av med erfaren och därför dyr personal, vilket är slöseri med erfarenhet, kunskaper och kompetens, särskilt som utbildning av äldre personer ger större fördelar eftersom de stannar kvar längre tid på samma arbete.

26.

Europaparlamentet anser att alla åtgärder som gäller pensionsålder bör grundas på de berörda personernas behov. Parlamentet anser att det behövs mer flexibla pensionsbestämmelser där man beaktar de individuella behoven hos en åldrande arbetskraft och som svarar mot efterfrågan på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att som en prioriterad åtgärd utveckla och förbättra de sociala trygghetssystemen så att de svarar mot dessa behov.

27.

Europaparlamentet beklagar att yrkeslivet för en del människor blir alltmer ombytligt och osäkert på grund av tillfälliga anställningar och ökningen av visstidsanställningar, i vissa medlemsstater utan anständiga löner och socialförsäkringsrättigheter liksom svartarbete, otrygga korttidsanställningar och arbetslöshet och att de flesta anställningar knappast är tillgängliga för äldre. Parlamentet anser att perioder som ägnas åt arbete, studier, vård eller ideellt arbete kompletterar varandra och ger värdefulla erfarenheter i alla åldrar. Ökningen av otrygga anställningsformer får dessutom konsekvenser för den nuvarande generationens ekonomiska försörjning, vilket i sin tur leder till ökade bördor för kommande generationer. Parlamentet påpekar dock att många former av frilansarbete, egenföretagande, flexibelt arbete, deltidsarbete och olika slags tillfälliga anställningar kan spela en helt avgörande roll för att hjälpa många äldre personer att öka sin inkomst eller trygga sin försörjning, t.ex. om de har vårdansvar för nära anhöriga eller vänner.

28.

Europaparlamentet är övertygat om att flexicurity bidrar till en öppnare, bättre anpassad och mer integrerad arbetsmarknad, vilket framför allt innebär att övergången mellan olika avsnitt i yrkeslivet kan underlättas, särskilt om flexicurity grundas på solidaritet och delat ansvar mellan generationerna och omfattar samtliga ålders- och inkomstgruppers krav och behov. Parlamentet påpekar att man måste vara noga med att se till att det finns välreglerade mekanismer för lämplig utbildning, kontroll av arbetstagarnas rättigheter och respekt för familjelivet. Flexicurity ska även inbegripa vittgående strategier för livslångt lärande, såväl som moderna, välavvägda och hållbara system för social trygghet.

29.

Europaparlamentet betonar att yrkesvägar och utbildningar ska vara helt tryggade. Alla ska kunna vara yrkesverksamma på heltid hela livet, vilket berättigar till pensioner med maximal ersättning.

30.

Europaparlamentet understryker att livslångt lärande måste stå i centrum för alla utbildningsåtgärder och är en uppgift för samtliga generationer, offentliga myndigheter och företag. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stödja yrkesutbildningssystemen, särskilt om dessa omfattar en period med praktisk utbildning, till exempel lärlingskap.

31.

Europaparlamentet uppmanar EU att föra en effektiv politik för att se till att äldre arbetstagare kan stanna kvar på arbetsmarknaden och att de inte utsätts för diskriminering på grund av sin ålder.

32.

Europaparlamentet efterlyser en kultur som gör det möjligt att hantera åldrande i företagen, både i fråga om ankomsten av unga människor och avgången av äldre arbetstagare, och att man skräddarsyr detaljer, särskilt genom möjligheter till gradvis pensionering, samtidigt som man tar hänsyn till hur ansträngande det berörda arbetet är och villkoren när det gäller arbete, hälsa och säkerhet.

33.

Europaparlamentet är övertygat om att ansvaret för den optimala förvaltningen av mänskliga resurser genom grundutbildning och livslångt lärande ligger hos ekonomiska aktörer, också hos olika yrkesgrupper, som bör förutse vilka behov av anställning och utbildning som uppstår.

34.

Europaparlamentet påpekar att det livslånga lärandet måste bekräftas genom examensbevis och intyg om det fullt ut ska gynna arbetstagarna. Parlamentet fäster uppmärksamhet vid behovet av att skapa en allmän praxis för godkännandet av meriter.

35.

Europaparlamentet föreslår att äldre arbetstagares deltagande i strukturerna för livslångt lärande görs till föremål för systematisk uppföljning och statistisk analys.

36.

Europaparlamentet föreslår att äldre arbetstagare och arbetslösa ges ytterligare incitament att delta i program för livslångt lärande, så att de antingen kan stärka sin ställning eller framgångsrikt återinträda på arbetsmarknaden.

37.

Europaparlamentet efterfrågar ett ökat deltagande av kvinnor i alla åldrar i program för livslångt lärande.

38.

Europaparlamentet konstaterar att enligt uppskattningar förväntas förhållandet mellan aktiva och inaktiva personer år 2030 vara 2:1 till följd av de demografiska förändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja personer med familjeansvar i deras framtida roll genom att ta politiska initiativ som gör det möjligt för kvinnor och män att uppnå balans mellan yrkesansvar och omsorgsansvar.

39.

Europaparlamentet betonar att de demografiska förändringarna inte får användas som förevändning för att allmänt skära ned sociala rättigheter och förmåner, utan tvärtom ska utgöra en utmaning för det nutida samhället och att dessa rättigheter och förmåner bör avvägas från både aktiva och inaktiva generationers synpunkt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla sin sociallagstiftning så att den blir mer flexibel, tillgänglig och begriplig för såväl arbetsgivare som arbetstagare.

40.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör stödja genomförandet av nya initiativ via EU:s befintliga politiska instrument och program för att främja ett aktivt och värdigt åldrande med god hälsa.

41.

Europaparlamentet betonar att ungdomsarbetslöshet hör till de mest akuta problemen, eftersom den leder till avsaknad av möjligheter, social utestängning, ökande sociala kostnader och slöseri på värdefulla mänskliga resurser. Allt detta utgör ett av de största sociala skälen till att födelsetalen sjunker och ger näring åt spiralen av bristande rättvisa mellan generationerna. Parlamentet betonar behovet av att minska de tidsluckor som uppkommer när unga människor flyttar från en utbildningsinrättning till en annan eller tills de får en anställning efter sin examen och konstaterar att det är mycket viktigt att garantera ungdomar social delaktighet, ge dem möjlighet att skaffa sig ett lämpligt yrke och främja företagande bland unga.

42.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att ha ett långsiktigt perspektiv för ungdomar och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja ungdomars rörlighet under studietiden och se till att de får tillgång till kvalitativt praktikarbete, att skapa fler arbetstillfällen för unga och se till att de kan delta fullt ut i samhället, att investera till förmån för ungdomar och engagera dem så att den kommande generationen kan dra full nytta av de rättigheter och den värdighet som tillkommer dem.

43.

Europaparlamentet understryker att ungdomsarbetslösheten och framför allt utvecklingsskillnaderna mellan regionerna utgör hinder för att uppnå territoriell sammanhållning.

44.

Europaparlamentet betonar att den demografiska utvecklingen kommer att leda till brist på kvalificerad arbetskraft, en brist som delvis kan komma att uppvägas av välutbildade kvinnliga arbetstagare. För detta krävs att de styrande och arbetsgivarna tänker om och vidtar åtgärder så att de allmänna förutsättningarna och arbetsvillkoren förändras och bättre anpassas till kvinnors behov.

45.

Europaparlamentet understryker att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt starten på ungdomars yrkesliv så att man gör allt för att se till att de kommer ut på arbetsmarknaden, eftersom en misslyckad start på yrkeslivet kan ha konsekvenser för ungdomars hela liv och för deras aktivitet på arbetsmarknaden.

46.

Europaparlamentet kräver att rådet och kommissionen genomför särskilda insatser och utarbetar konkreta åtgärder, vilka bör omfatta en EU-garanti för ungdomar, genom vilken ungdomar efter en arbetslöshetsperiod på högst fyra månader ska erbjudas en arbetsplats, en lärlingsplats, kompletterande utbildning eller en kombination av arbete och utbildning, under förutsättning att de också bidrar till sin integrationsprocess genom egna ansträngningar.

47.

Europaparlamentet efterlyster att unga arbetslösa arbetstagare ska ges råd, vägledning och det stöd de behöver för att komma tillbaka i arbete (eller ut i arbetslivet för första gången), och samma sak för studerande eller framtida studerande, så att de kan välja sin yrkesbana med full kännedom om möjligheterna att få arbete.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att följande mål uppnås till 2020 när EU-strategin 2020 breddas:

49.

Europaparlamentet anser att anställbarheten bland äldre kräver initiativ inom områdena hälsa, inkomstnivå och kontantbidrag och naturaförmåner jämfört med pension och andra pensionsförmåner, fortbildning, arbetstidsmönster, självbestämmande, individuella valmöjligheter för arbetstagarna, bättre balans mellan arbetsliv och privatliv, tillfredsställelse med arbetet och ledningsstil, samt när det gäller tillgänglighet för att garantera rimliga anpassningsåtgärder i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2000/78/EG. Dessa initiativ bör utvecklas gemensamt av arbetsmarknadens parter, om tillämpligt, för alla arbetstagare, och främjas av kommissionen och medlemsstaterna.

50.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör uppmuntra företagen att införa strategier för hantering av åldersrelaterade frågor, vilket kommer att förbättra deras konkurrenskraft genom att de drar nytta av de äldre arbetsstagarnas erfarenhet och särskilda egenskaper.

51.

Europaparlamentet föreslår arbetsmarknadens parter, arbetsgivare och medlemsstaterna att garantera arbetstagare över 50 år möjlighet att gynnas av befordringar fram till deras yrkesverksamhet upphör.

52.

Europaparlamentet efterlyser konkreta initiativ för att främja åldersblandade team i arbetsprocessen och föreslår att företag som tar sådana initiativ ska stödjas och de bästa projekten belönas för att visa att en blandning av generationer ökar konkurrenskraften och möjliggör en mer harmonisk tillväxt.

53.

Europaparlamentet föreslår att konkreta initiativ tas för att skapa en ny företagskultur för förvaltning av personalresurser, så att sättet att tillvarata äldre arbetstagare förändras och sammankopplas med företagens sociala ansvar.

54.

Europaparlamentet är övertygat om att medlemsstaterna skulle kunna effektivisera sina offentliga arbetsförmedlingar när det gäller äldre arbetslösa genom att även inbegripa alternativen socialt/samhällsnyttigt arbete.

55.

Europaparlamentet är övertygat om att pensioneringen är en rättighet som alla arbetstagare kan ta i anspråk från och med de åldersgränser för pensionering som anges i lagstiftningen. Gränserna fastställs av medlemsstaterna med hänsyn till nationell sedvänja och i samråd med arbetsmarknadens parter. Parlamentet anser att ett beslut att inte förlänga arbetslivet utöver de nationella gränserna för pensionering inte får påverka rätten till pension eller andra sociala rättigheter.

56.

Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att förutsättningslöst se över och avskaffa de övre åldersgränser som gäller för utövande av vissa yrken eller uppgifter och för beviljande av krediter och tecknande av försäkringsavtal senast 2012. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att undersöka äldre personers svårigheter att få tillgång till lån.

57.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att se över verksamheter inom området för sunt åldrande samt 2011 lägga fram en handlingsplan som

58.

Europaparlamentet välkomnar att ett stort antal frivilligorganisationer i civilsamhället utropat den 29 april till dagen för ”solidaritet mellan generationerna” och uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag för att göra 2012 till ”Europeiskt år för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna”, som ska synliggöra de äldres bidrag till samhället och främja åtgärder som syftar till att involvera ungdomar och äldre i gemensamma initiativ.

59.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör göra aktivt åldrande till en prioriterad fråga för de närmaste åren. Parlamentet framhåller att detta särskilt inbegriper att skapa lämpliga förutsättningar för att mobilisera äldre personers potential och att utveckla innovativa verksamhetsmetoder samt att ge stödtjänsternas personal lämplig utbildning.

60.

Europaparlamentet menar att det aktiva åldrandet bör ses i det vidare perspektivet av hållbar anställbarhet för kvinnor och män under hela deras arbetsliv. För att främja att äldre arbetstagare stannar kvar längre i arbetslivet krävs det framför allt förbättringar av arbetsvillkoren för att skydda deras hälsa och säkerhet eller att arbetsplatserna anpassas till deras hälsotillstånd och behov, bekämpande av ålders- och könsdiskriminering, aktualisering av de äldres färdigheter genom att de ges tillräcklig tillgång till livslångt lärande och utbildning och att man vid behov ser över skatte- och förmånssystemen för att garantera att de ger effektiva incitament till att arbeta längre.

61.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och kommissionen bör utnyttja alla möjligheter som erbjuds av den öppna samordningsmetoden, sysselsättningsstrategin och andra gemenskapsinstrument och -program, inbegripet stöd från strukturfonderna, särskilt Europeiska socialfonden, för att främja ett aktivt åldrande.

62.

Europaparlamentet menar att medlemsstaterna och kommissionen bör utnyttja de befintliga rådgivande och politiska kommittéerna, däribland kommittén för social skydd, sysselsättningskommittén, kommittén för ekonomisk politik och expertgruppen för befolkningsfrågor, för att se till att frågan om aktivt åldrande kvarstår högt upp på EU:s och medlemsstaternas politiska dagordning.

63.

Europaparlamentet begär att rådet och medlemsstaterna snabbt vidtar åtgärder för att se till att alla pensioner är rimliga och under inga omständigheter ligger under fattigdomsgränsen.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka resultaten och nyttan av äldre arbetstagares aktiva deltagande på arbetsmarknaden sett till de sociala trygghetssystemens hållbarhet, främjandet av produktivitet och tillväxt samt bekämpningen av social utestängning.

65.

Europaparlamentet betonar att för att undvika en oproportionerlig börda för kvinnorna på grund av ett ökat vårdbehov i ett åldrande samhälle bör arbetsliv och omsorg göras förenligt för både män och kvinnor i alla medlemsstater och fördelas jämnt mellan kvinnor och män. Parlamentet betonar även att detta kräver erbjudanden om högkvalitativ omsorg till ett rimligt pris, bättre utbildning och barnomsorg, pappaledighet och främjande av deltidsarbete bland män.

66.

Europaparlamentet betonar att äldre personer ofta spelar en viktig roll i familjen genom att ta hand om barnen och tillhandahålla barnomsorg under skollov och efter skolan, vilket är mycket värdefullt i sig och även representerar ett betydande ekonomiskt värde.

67.

Europaparlamentet anser det nödvändigt att vidta åtgärder för att förbättra stödet inte bara vid mammaledighet utan även vid pappaledighet och föräldraledighet för arbetande fäder.

68.

Europaparlamentet framhåller att incitament måste införas inom hela EU för att öka födelsetalen, annars kan inte problemet med åldrandet i Europa lösas.

69.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra långsiktiga och strukturella förändringar som gynnar familjen, inbegripet extra bidrag till föräldrar, särskilt extraåtgärder till stöd för ensamstående mödrar, och skatte- och arbetsmarknadsrelaterade lättnader för företagsdagis och för frivilligorganisationer, kooperativa organisationer och välgörenhetsorganisationer. Likaså bör bästa metoder utbytas inom ramen för den europeiska alliansen för familjen och andra relevanta forum och organisationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa incitament för föräldraledighet på heltid eller deltid så att föräldrar kan ta hand om sina barn och ändå behålla sina rättigheter när de återvänder till företaget.

70.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla ett integrerat vårdsystem för att lätta bördan för personer som vårdar äldre eller handikappade och ge dem möjlighet att arbeta.

71.

Europaparlamentet anser att rätt till deltidsarbete, flexibla arbetsplatser, arbetstider anpassade efter arbetstagarnas behov samt lämpliga bestämmelser om moderskap, graviditet, föräldraledighet, barnbidrag, arbetsdelning och möjlighet att arbeta hemifrån, på samma gång som en hög nivå av social trygghet bevaras, är åtgärder som bidrar till förenlighet mellan omsorgsansvar och yrkesliv.

72.

Europaparlamentet anser det nödvändigt att främja solidaritet mellan generationerna, särskilt i ett jämställdhetsperspektiv, genom en riktad skattepolitik, åtgärder för ett aktivt åldrande, bostadspolitik och integrerade nätverk för tjänster för barn, äldre, funktionshindrade och omsorgsbehövande människor, med målsättningen att förbättra möjligheterna att förena yrkes-, familje- och privatliv.

73.

Europaparlamentet understryker att det är möjligt att förena arbete och familj endast om obetald omsorg delas mer lika mellan kvinnor och män och om tillgänglig och ekonomiskt överkomlig familjeomsorg av god kvalitet tillhandahålls. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillgängliga och flexibla tjänster av god kvalitet och till ett rimligt pris, och i synnerhet tillgång till barnomsorg, med målet att säkerställa 50 procent av den omsorg som behövs för barn upp till 3 år och 100 procent av den omsorg som behövs för barn i åldern 3–6 år, samt att förbättra tillgången till omsorg för andra omsorgsbehövande personer och tillräckliga ledighetsvillkor för både mödrar och fäder.

74.

Europaparlamentet påpekar att många äldre har begränsad eller ingen familj att förlita sig till och uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att försöka utbyta bästa metoder när det gäller åtgärder, för att se till att äldre kan behålla sitt oberoende så länge som möjligt och att om hjälptjänster krävs ska sådana finnas tillgängliga och vara anpassade efter individens behov.

75.

Europaparlamentet framhåller att om villkoren på arbetsmarknaden inte samverkar till att göra det möjligt att förena yrkesarbete, familje- och privatliv kommer det inte att finnas några incitament för att bredda de olika tjänsterna för familjerna, vilket kommer att leda till att fertiliteten fortsätter att sjunka, vilket än mer förstärker åldrandet i det europeiska samhället.

76.

Europaparlamentet uppmanar näringsliv och stat att skapa högkvalitativa rådgivnings- och stödtjänster till förmån för dem som vårdar och tar hand om äldre anhöriga, och att göra det möjligt för anhörigvårdare att tillgodoräkna sig pensionspoäng och få skälig ekonomisk ersättning för sina insatser. Parlamentet anser att anhörigas vårdinsatser inte får missbrukas som ett sätt att spara in på resurser.

77.

Europaparlamentet anser att öppnandet av nya marknader inom de äldres ekonomi erbjuder stora möjligheter till förbättrad konkurrenskraft och innovationsförmåga samt ökad tillväxt och sysselsättning och även till ett mer utbrett frivilligarbete. Enligt parlamentets mening har många branschorganisationer som haft invändningar mot den föreslagna lagstiftningen mot diskriminering inte lyckats upptäcka denna möjlighet.

78.

Europaparlamentet understryker att den digitala klyftan – en företeelse som framför allt berör kvinnor, särskilt äldre, och som leder till yrkesmässig och social utestängning – skulle kunna åtgärdas genom att skolor organiserar IT-utbildningsinitiativ av experimentell karaktär.

79.

Europaparlamentet anser att överenskommelsen om stark ny lagstiftning mot diskriminering när det gäller tillgången till varor och tjänster kommer att erbjuda stora möjligheter till ekonomisk tillväxt och sysselsättning, eftersom de hinder som äldre personer möter i fråga om vissa tjänster och varor undanröjs. Parlamentet efterlyser ett avskaffande av alla omotiverade eller orättvisa generella förbud mot köp av varor och tjänster, som enbart grundas på ålder och som många äldre möts av när de försöker köpa exempelvis försäkringar, semesterresor eller hyra bil.

80.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta ramvillkor, särskilt innovativa åtgärder och åtgärder utan hinder, som tar hänsyn till de olika regionala förhållandena.

81.

Europaparlamentet anser att man bör agera närmare människorna, t.ex. genom att skapa regionala eller lokala sysselsättningsråd, som sammanför politiska beslutsfattare och arbetsmarknadens parter.

82.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna i stället för att enbart prioritera åtgärder i syfte att skydda sin inhemska arbetskraft bör vidta kraftfulla åtgärder för att avskräcka den svarta och grå ekonomi som består av oreglerad arbetskraft och som har negativa effekter på EU:s arbetsmarknad. Parlamentet framhåller att motverkandet av svart arbete genom åtgärder/sanktioner mot arbetsgivare och/eller mellanhänder verkligen har en avskräckande effekt.

83.

Europaparlamentet efterlyser insatser för att förstärka bekämpningen av olagligt arbete, särskilt genom att öka den personal och andra resurser som är tillgängliga för kontrollorganen (yrkesinspektioner, arbetsdomstolar m.fl.).

84.

Europaparlamentet påtalar att de sociala trygghetssystemen står inför stora utmaningar och att medlemsstaterna bör genomföra ambitiösa strukturella reformer och söka efter nya sätt att hållbart finansiera hälsovård och pensioner.

85.

Europaparlamentet anser att eftersom det ökande åldrandet i befolkningen håller på att bli ett globalt problem, vilket under de närmaste åren kommer att medföra förnyade problem för medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem, bör kommissionen ta sig an uppgiften att samordna utarbetandet av gemensamma lösningar för hälso- och sjukvårdstjänster för de äldre och sprida goda metoder bland medlemsstaterna.

86.

Europaparlamentet efterlyser att mer görs för att se till att äldre känner till vilka rättigheter och skyldigheter de har i fråga om socialförsäkringssystem och pensioner och att denna information tillhandahålls på ett enkelt och lättillgängligt sätt.

87.

Europaparlamentet betonar att ett värdigt liv är en mänsklig rättighet och att människor som har arbetat hela livet inte ska behöva bli offer för den ekonomiska krisen.

88.

Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att åtgärda de könsrelaterade löneskillnaderna mellan kvinnor och män – för närvarande i genomsnitt 17 procent i EU:s 27 medlemsstater – eftersom det får konsekvenser i form av lägre inkomster från och med det första barnets födelse och i förlängningen även lägre pensioner och större andel fattiga bland äldre kvinnor.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över välfärdssystemen där de alltjämt uppvisar avsevärda skillnader mellan mäns och kvinnors pensioner, och att överväga att införa korrigeringsfaktorer som tar hänsyn till de avbrott i avgiftsinbetalningarna som uppstått i samband med tillfälliga anställningar och moderskap.

90.

Europaparlamentet understryker att det inom detta område av socialpolitiken är nödvändigt att beakta praxis i alla EU:s medlemsstater eftersom de nationella pensionssystemen varierar mellan medlemsstaterna.

91.

Europaparlamentet understryker att det måste vara en grundläggande prioritering att minska de förväntade och ständigt växande bördor som belastar kommande generationer, med hänsyn till den kraftiga ökningen av andelen personer över 80 år (de mycket gamla).

92.

Europaparlamentet konstaterar att den globala ekonomiska krisen har haft stor inverkan på de offentliga finanserna och världsekonomin. En åldrande befolkning i kombination med sjunkande födelsetal kommer att i grunden förändra den demografiska bilden och ställa krav på reformer av välfärds- och skattesystemen i Europa, däribland pensionssystemen, så att de äldre generationerna kan erbjudas god omvårdnad utan att en skuldbörda byggs upp för de yngre generationerna. Parlamentet uppmanar till en reform av stabilitets- och tillväxtpakten, för att det ska bli möjligt för medlemsstaterna att fullgöra åtagandet att skapa större hållbarhet i pensionssystemen.

93.

Europaparlamentet konstaterar att en rad frågor som rör förändringar i befolkningsstrukturen helt och hållet faller inom medlemsländernas behörighetsområde och att gemenskapen inte har någon allmän befogenhet att sätta upp regler i syfte att ta itu med dessa förändringar. Parlamentet noterar att varje medlemsland måste se till att dess offentliga ekonomi är hållbar och anpassad för att klara förändringar i befolkningsstrukturen.

94.

Europaparlamentet konstaterar att man de senaste åren på olika sätt har redovisat för kostnader mellan generationerna, med en bedömning av utvecklingen av den offentliga skulden under kommande decennier och den implicita kostnaden för framtida generationer för att belysa indikatorer för bristande hållbarhet som t.ex. kravet på det primära saldot, en markör för det strukturella saldo som krävs för att man ska kunna vara säker på att de offentliga finanserna är hållbara.

95.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontinuerligt redovisa kostnaderna mellan generationerna, däribland uppskattningar av framtida skuldbördor och bristande hållbarhet i medlemsstaternas finanser och att offentliggöra resultatet så att det blir lättillgängligt och lättbegripligt för allmänheten.

96.

Europaparlamentet konstaterar att de nuvarande skuldprognoserna är alarmerande och att enorma skulder kommer att hopa sig på de kommande generationerna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att minska sina strukturella primära underskott och sträva efter en hållbar skuldkvot.

97.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka den allmänna produktiviteten och i synnerhet produktiviteten inom området för tillhandahållande av välfärdstjänster, däribland hälso- och sjukvård samt äldreomsorg.

98.

Europaparlamentet konstaterar att om människor fick vara friska i stället för sjuka under de år som motsvarar den förväntade ökade livslängden, skulle hållbarhetsgapet i de offentliga finanserna enligt vissa beräkningar minska med motsvarande 1,5 procent av BNP. Parlamentet anser därför att det är mycket viktigt att förebygga hälsoproblem och att sätta in behandling på ett tidigare stadium.

99.

Europaparlamentet oroas av att många medlemsstater har misslyckats med att reformera sina pensionssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en analys av situationen i alla medlemsstater som belyser de långsiktiga riskerna för varje medlemsstat.

100.

Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att medlemsländerna ökar deltagandet på arbetsmarknaden genom att främja mer flexibla arbetstider och genom att göra det lättare att deltidsarbeta och att arbeta hemifrån.

101.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja alla familjer med hjälp av sina skatte- och förmånssystem och att underlätta tillhandahållandet av barnomsorgstjänster för småbarnsfamiljer.

102.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsländerna att ändra alla sådana regler, särskilt när det gäller skatt och pensioner, som kan avskräcka äldre från att fortsätta arbeta efter pensionsåldern, och framhåller värdet av effektiva stödmekanismer och incitament, eftersom konsekvenserna av åldrandet beror på sysselsättningsgraden och det genomsnittliga antalet arbetstimmar.

103.

Europaparlamentet tror att det, givet den demografiska utvecklingen, finns en stor potential för hållbara och värdiga jobb inom området för sociala tjänster och hälso- och sjukvård.

104.

Europaparlamentet anser att migration i kombination med lyckad integration, inbegripet ekonomisk integration, kan bidra till att de demografiska förändringarna kan hanteras. Alltför många människor med invandrarbakgrund känner sig fortfarande inte hemma i de medlemsstater de lever i, delvis på grund av den diskriminering de möter.

105.

Europaparlamentet är övertygat om att det är viktigt att öppet och ärligt diskutera olika invandringspolitiska åtgärder, inresetillstånd för invandrare och deras ekonomiska utsikter, problemen med olaglig invandring, växande arbetslöshetsnivåer bland invandrare på grund av den rådande ekonomiska krisen och effektiva åtgärder för att undvika att de nyanlända blir socialt och kulturellt isolerade.

106.

Europaparlamentet erinrar om att äldre av naturliga skäl har en lägre social rörlighet och förmåga att anpassa sig till nya miljöer även om de har större integrationsförmåga.

107.

Europaparlamentet är övertygat om att lyckad integration förutsätter identifikation med en demokratisk process och med grundläggande konstitutionella värderingar, delaktighet som bygger på lika möjligheter och ansvarstagande, och att den först kan lyckas om invandrarna är beredda till anpassning och de infödda är beredda till mottagande samt att solidariteten mellan generationerna måste kompletteras med solidaritet mellan kulturer, vilket omfattar bekämpning av fördomar om olika kulturer.

108.

Europaparlamentet anser att skapandet av ett klimat där befolkningen i mottagarlandet välkomnar lagliga invandrare står i direkt samband med en korrekt och allsidig informering och främjandet av en kultur som inte godtar främlingsfientlighet.

109.

Europaparlamentet är övertygat om att aktivt åldrande bör innebära ett fullt deltagande i samhället och medverkan i beslutsprocesserna i en deltagandedemokrati.

110.

Europaparlamentet påpekar att de demografiska förändringarna uppvisar kraftiga regionala ojämlikheter och leder till utvandringsprocesser från landsbygdsregioner och avlägset belägna regioner, vilket gör att planer måste utarbetas för att omvandla sociala och medicinska vårdstrukturer, finansiera dem samt inleda ett intensivt utbyte om bästa metoder för att stödja framsteg och tjänster som grundas på modern informations- och kommunikationsteknik.

111.

Europaparlamentet anser att hemtjänst för äldre kan främjas och organiseras genom incitament till självständiga och kooperativa arbetsformer, genom avtal med de lokala myndigheterna och genom särskilda familjecheckar.

112.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inför det oundvikliga åldrandet i befolkningen samarbeta nära, särskilt när det gäller införandet av hållbara mekanismer för finansiering av hälso- och sjukvårdssystemen för att garantera att den nödvändiga omsorgen kan tillhandahållas.

113.

Europaparlamentet konstaterar att det finns betydande belägg för diskriminering av äldre inom hälso- och sjukvården. Parlamentet påpekar att äldre patienter löper större risk än yngre att inte få all behandling som de behöver på grund av diskriminering som enbart grundas på deras ålder. Sådana åtskillnader i medicinsk behandling och vård kan ha betydande hälsokonsekvenser för äldre.

114.

Europaparlamentet påpekar också att länderna i västra och östra EU berörs på olika sätt av de demografiska förändringarna och dess konsekvenser och att det behövs en politik som garanterar en jämn och balanserad tillväxt samt en hållbar regional utveckling.

115.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera regioner med hög nettoutvandring ett bra utbud av tjänster av allmänt intresse (till exempel utbildning, däribland förskolor och barnomsorg, hälso- och sjukvård och posttjänster), tillgänglighet (via till exempel kollektivtrafik, transportinfrastruktur och telekommunikationsnät) och trygga ekonomisk delaktighet och kompetens (genom utbildning, däribland livslångt lärande, utnyttjandet av ny teknik och investeringar i ny teknik). Parlamentet begär enträget att de grundläggande förutsättningarna för att uppnå dessa mål anpassas till lokala behov och aktörer och att aktörernas flexibilitet förbättras. Parlamentet uppmärksammar särskilt villkoren för ö-, gräns- och bergsregioner samt andra regioner avlägset belägna från befolkningscentrum.

116.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga en reglerad arbetskraftsinvandring (invandring från tredjeländer till EU).

117.

Europaparlamentet understryker att människor måste få högkvalitativ medicinsk vård och omsorg till ett rimligt pris oberoende av inkomst, ålder, social status eller hälsorisker samt omsorg av hög kvalitet. För att detta ska kunna uppnås måste den föreslagna EU-lagstiftningen mot diskriminering, som innefattar tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, antas så snart som möjligt.

118.

Europaparlamentet välkomnar det EU-finansierade projektet Predict (”Increasing the participation of the elderly in clinical trials”) vars syfte är att undersöka varför äldre fortsätter att diskrimineras i kliniska försök. Parlamentet anser att äldre ska få läkemedel vars effektivitet och säkerhet har testats på deras egen åldersgrupp.

119.

Europaparlamentet erkänner prestationerna inom äldrevården i medlemsstaterna men uppmanar dem att fästa ännu större vikt än tidigare vid att fastställa kvalitativa kriterier för de tjänster som tillhandahålls och för uppföljningen av dem. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna och kommissionen att förbättra sitt samarbete inom övervakningen av hälso- och sjukvårdtjänsterna, ett samarbete inom vilket medlemsstaterna skulle kunna överväga att inrätta ett kontaktnät för de nationella hälso- och sjukvårdstjänsterna genom vilket det skulle vara möjligt att på både nationell och europeisk nivå få upplysningar om de hälso- och sjukvårdstjänster som erbjuds och om deras kvalitet samt framföra klagomål om dessa tjänsters kvalitet.

120.

Europaparlamentet efterlyser att kommissionen utarbetar en grönbok om övergrepp mot äldre och om skydd av äldre i samhället och inom vårdinrättningar.

121.

Europaparlamentet efterlyser genom den öppna samordningsmetoden ett utbyte av information och bästa metoder mellan medlemsstaterna om tillhandahållandet av långtidsvård för äldre och särskilt om åtgärderna för att skydda äldre i samhället och inom vårdinrättningar samt ta itu med övergrepp mot äldre.

122.

Europaparlamentet inser att ett stort antal kvinnliga invandrare ägnar sig åt äldreomsorg och föreslår dels att medlemsstaternas kontroller för att stävja problemet med svart arbete på området utökas, dels att dessa arbetstagares tillträde till lämplig utbildning främjas, inom ramen för det livslånga lärandet, i syfte att garantera omsorg av hög kvalitet.

123.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med de problem som anhörigvårdare har – inbegripet rätten att fritt välja om de vill vara vårdare, möjlighet att kombinera vård med avlönat arbete och tillgång till socialförsäkringssystem och ålderspension – för att undvika att de blir fattiga som direkt följd av omsorgsansvaret.

124.

Europaparlamentet framhåller vikten av individuellt baserade socialförsäkrings- och pensionsrättigheter som också inräknar obetalt omsorgsarbete.

125.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att utarbeta en EU-omfattande uppförandekod, i vilken minimivillkor och -prestationer när det gäller tillhandahållande av långtidsvård fastställs, som ska antas av Europaparlamentet och rådet.

126.

Europaparlamentet anser att var och en bör ha möjlighet att engagera sig i samhället, samtidigt som frivilligheten i samhällsengagemanget måste värnas.

127.

Europaparlamentet framhåller att den demografiska utvecklingen gör att grundidén om ett aktivt medborgarskap blir allt viktigare, och att förhållandet mellan medborgaren och staten när det gäller ansvaret för olika samhällsuppgifter måste omdefinieras.

128.

Europaparlamentet anser att vårdtjänster kräver hög kompetens och ett särskilt ansvarstagande hos vårdpersonalen och att detta är något som måste ges ett erkännande, både samhällsmässigt och ekonomiskt. Parlamentet anser att man bara på så sätt kan säkra kvalitetsnivån på lång sikt och rekrytera tillräckligt välutbildad och motiverad vårdpersonal.

129.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/34

—

med beaktande av kommissionens meddelande om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning (KOM(2010)0187),

—

med beaktande av kommissionens beslut av den 23 juni 2009 om godtagbarhetskriterier för genomsnittliga personalkostnader (C(2009)4705),

—

med beaktande av rapporten från expertgruppen för efterhandsutvärdering av de sjätte ramprogrammen (2002–2006) (”Rietschelrapporten”) och kommissionens efterföljande meddelande (KOM(2009)0210),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 maj 2010”Mer kontroll eller mindre? Att finna den rätta balansen mellan de administrativa kontrollkostnaderna och risken för fel” (KOM(2010)0261),

—

med beaktande av rådets slutsatser om vägledning om framtida prioriteringar för europeisk forskning och forskningsbaserad innovation i Lissabonstrategin efter 2010 som antogs den 3 december 2009 och rådets (konkurrenskraft) slutsatser om enklare och mer ändamålsenliga program för europeisk forskning och innovation som antogs den 26 maj 2010,

—

med beaktande av Berlindeklaration om fri tillgång till kunskap inom naturvetenskaper och humaniora,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetkontrollutskottet och utskottet för regional utveckling (A7-0274/2010), och av följande skäl:

A.

Det sjunde ramprogrammet (FP7) är det mest omfattande gränsöverskridande programmet för forskning och utveckling i världen och avgörande för förverkligandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet och för att målen i EU 2020-strategin ska nås.

B.

Forskning är en mycket viktig källa till ekonomisk tillväxt, arbetstillfällen och miljövänlig och hållbar energi.

C.

Enligt ramprogrammet fordras högsta möjliga kvalitet, ändamålsenlighet och effektivitet inom forskningen för att Europa ska kunna locka till sig och behålla de bästa forskarna och för att EU:s ekonomi ska bli mer innovativ och kunskapsbaserad och därmed globalt konkurrenskraftig.

D.

Samordningen mellan nationell, regional och europeisk forskningspolitik är fortfarande begränsad, vilket skapar stora hinder för kostnadseffektiva lösningar.

E.

Administrationen av FP7 kännetecknas i dag, trots de förbättringar som har gjorts avseende FP6, av alltför mycket byråkrati, låg risktolerans, ineffektivitet och otillbörliga förseningar, vilket avskräcker forskare, akademiker, det civila samhällets organisationer, företag och industri (särskilt mindre forskningsaktörer, däribland små och medelstora företag) från att delta.

F.

Alla intressenter kräver ytterligare förenklingar och harmonisering av regler och förfaranden, men förenkling är inte ett mål i sig utan snarare ett sätt att se till att EU:s forskningsfinansiering blir tilltalande och tillgänglig och att minska den tid som forskare måste investera i själva processen.

G.

Resultatbaserad finansiering kan begränsa forskningsprojekts räckvidd så att mindre riskabla projekt och marknadsorienterad forskning främjas, vilket skulle motverka EU:s strävan efter excellens inom spetsforskning och innovation.

H.

Forskning och innovation måste vara två klart åtskilda processer (forskning är att omvandla investeringar till kunskap och innovation är att omvandla kunskap till investeringar).

I.

Den aktuella förenklingsprocessen genomförs vid en avgörande tidpunkt och blir ett incitament för halvtidsutvärderingen av FP7 och förberedelserna av FP8.

J.

Dagens FP7 och framtida ramprogram måste vara utformade och genomföras på grundval av principer om enkelhet, stabilitet, öppenhet, rättssäkerhet, konsekvens, excellens och förtroende.

1.

Europaparlamentet stöder initiativet i kommissionens meddelande om att förenkla genomförandet av ramprogrammen för forskning och på ett seriöst och kreativt sätt åtgärda de flaskhalsar som finns och som utgör ett hinder för deltagarna i programmet.

2.

Europaparlamentet framhåller att förenklingsprocessen visserligen är viktig, men att det bara är en av de reformer som krävs för att förbättra EU:s forskningsfinansiering.

3.

Europaparlamentet understryker vikten av att för varje enskild förenklingsåtgärd ange om den ska träda i kraft inom ramen för det nuvarande regelverket eller om det krävs ändringar av reglerna i budgetförordningen, av reglerna för deltagande eller av de särskilda reglerna för ramprogrammen.

4.

Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till den pågående reformen av budgetförordningen med följande mål: ökad enhetlighet inom den gällande rättsliga ramen, färre bestämmelser, klarhet och otvetydighet såväl som hanterbarhet. I detta syfte uppmanar parlamentet till att reglerna för deltagande införlivas i budgetförordningen.

5.

Europaparlamentet framhäver att kommissionen, vid sidan av de förenklingar som den föreslagit, borde lägga fram en detaljerad plan för utveckling av forskningsinfrastrukturen i de nya medlemsstaterna i syfte att skapa lika möjligheter för alla medlemsstater att få tillgång till finansiering inom FP7 och det kommande FP8.

6.

Europaparlamentet noterar att den privata sektorns deltagande i ramprogrammet fortfarande är lågt på grund av invecklade och tidskrävande regler om deltagande, höga personalkostnader och onödigt betungande byråkrati.

7.

Europaparlamentet välkomnar de ökade insatserna för administrativ och finansiell förenkling av ramprogrammets regler under hela programmens och projektens livscykler (ansökan, utvärdering och förvaltning), vilket framför allt bör gynna intressenterna.

8.

Europaparlamentet framhåller att all förenkling bör genomföras långsamt inom ramen för FP7 så att stabilitet, konsekvens och rättssäkerhet skapas och ett ömsesidigt förtroende byggs upp mellan samtliga aktörer. Parlamentet understryker i detta sammanhang att även om en enhetlig tolkning av de gällande reglerna snabbt måste fullföljas bör man för pågående kontrakt undvika att tillämpa ”riktlinjer” som konstruerats i efterhand.

9.

Europaparlamentet är bekymrat över att dagens system och rutiner inom förvaltningen av FP7 är alltför kontrollinriktade, vilket leder till slöseri med resurser, lägre deltagande och mindre attraktiva forskningslandskap. Parlamentet konstaterar med oro att dagens system med ”nolltolerans” tycks innebära att man undviker risker i stället för att hantera dem. Parlamentet efterlyser därför en översyn och/eller utvidgad tolkning av begreppet personligt ansvar i EU:s tjänsteföreskrifter och konkreta förslag i den pågående reformen av budgetföreskrifterna (t.ex. försäkrings- och riskpoolsystem).

10.

Europaparlamentet anser att den övervakning och finansiella kontroll som EU bedriver genom kommissionen och OLAF primärt ska syfta till att skydda offentliga medel och bekämpa bedrägeri, samtidigt som en klar skillnad bör göras mellan bedrägeri och felaktigheter. I detta sammanhang anser parlamentet det nödvändigt att klarare definiera ”felaktigheter” i alla juridiskt bindande dokument, däribland de mekanismer som fastslår om det rör sig om felaktigheter eller snarare om olika sorters tolkningar. Parlamentet vill därför att det görs en noggrann analys av sådana fel samt att dessa fel meddelas och åtgärdas.

11.

Europaparlamentet anser att förvaltningen av den europeiska forskningsfinansieringen bör vara mer baserad på förtroende och risktolerans gentemot deltagare på projektens alla stadier, samtidigt som redovisningsskyldighet garanteras, med flexibla EU-regler för att, där det är möjligt, denna förvaltning ska överensstämma och fungera bättre tillsammans med olika nationella regelverk och erkänd redovisningspraxis.

12.

Europaparlamentet stöder till fullo införandet av en högre godtagbar risk för fel, vilket gör att både komplexitetsgraden och efterhandskontrollerna kan minska och att en lämplig balans mellan sund finansiell förvaltning och lämpliga kontroller skapas. Parlamentet understryker att det är viktigt att se till att reglerna för deltagande tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt, så att felprocenten minskar.

13.

Europaparlamentet begär att bidragsmottagarna inom ramprogrammet ska informeras om de för kommissionen relevanta revisionsstrategierna. Parlamentet rekommenderar att dessa strategier sprids genom de nationella kontaktpunkterna och att de förs in i Cordis.

14.

Europaparlamentet stöder och rekommenderar större acceptans av gängse redovisningsrutiner för deltagarnas stödberättigade kostnader så snart man har definierat dem klart och tydligt och kommit överens om dem, särskilt metoder för genomsnittliga personalkostnader, under förutsättning att dessa förfaranden överensstämmer med nationella bestämmelser och har godkänts av behöriga myndigheter och att mottagarna har möjlighet att välja mellan metoder som grundar sig på faktiska personalkostnader och metoder som grundar sig på genomsnittliga personalkostnader.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt fullfölja de krav som parlamentet ställde i besluten om ansvarsfrihet för 2007 och 2008, särskilt vad gäller konkreta förslag om en förenklad beräkning av genomsnittliga personalkostnader och tillämpningen av dessa förslag.

16.

Europaparlamentet anser vidare att när det gäller offentliga organ bör EU-institutionerna, när de granskar hela metoden för kostnadsberäkning, godkänna revisionsförklaringarna om pålitligheten hos organisationens årsredovisning och lagligheten och korrektheten hos de underliggande transaktionerna som utfärdats av den nationella revisionsrätten och/eller det nationella revisionsverket.

17.

Europaparlamentet stöder en fortsatt minskning av antalet möjliga kombinationer av stödnivåer och antalet metoder för att fastställa indirekta kostnader för olika instrument och mellan verksamheter (förvaltning, forskning, demonstration och spridning) utan att nuvarande stödnivåer äventyras. Parlamentet anser dock att dagens åtskillnad mellan universitet/forskningscentrum, industri, icke-vinstdrivande organisationer och små och medelstora företag bör behållas. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta använda principen om faktiska kostnader som en metod för att kombinera stödnivåer och definiera indirekta kostnader.

18.

Europaparlamentet anser att schablonbelopp och standardbelopp bör tillämpas på frivillig grund och endast när så är lämpligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förtydliga terminologin i fråga om tillämpning av standardbelopp och schablonbelopp.

19.

Europaparlamentet stöder införandet av schablonbelopp som täcker ”övriga direkta kostnader”, under förutsättning att möjligheten med faktiska kostnader finns kvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra rigorösa bedömningar av användningen av schablonbelopp för personalkostnader. Parlamentet framhåller att schablonbelopp är det mest ändamålsenliga alternativet för länder i det internationella samarbetspartnerskapet inom ramprogrammet.

20.

Europaparlamentet anser att en reduktion av konsortiernas storlek när så är möjligt bidrar till att förenkla processen, förkorta projekttiden och minska de administrativa kostnaderna.

21.

Europaparlamentet anser att större grupper borde rättfärdigas med tanke på den tvärvetenskapliga karaktären på det arbete som ska genomföras.

22.

Europaparlamentet föreslår att man, exempelvis med tyst godkännande, underlättar justering av bidragsöverenskommelsen för att bland annat ta hänsyn till förändringar i konsortiernas sammansättning eller deras administrativa och finansiella bestämmelser.

23.

Europaparlamentet är för ett totalt avskaffande av tidsregistrering, till exempel tidsrapporter (ett avskaffande ska inte endast begränsas till användningen av schablonbelopp).

24.

Europaparlamentet gläds åt det omedelbara avskaffandet av kravet på att räntor på förfinansiering ska betalas tillbaka.

25.

Europaparlamentet anser att tilldelningen av priser bör uppmuntras, men inte som ersättning för strukturerad finansiering.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillåta återbetalning av kostnader som uppstått efter presentationen av det förslag som valts ut, i syfte att göra det lättare för industripartner och i synnerhet små och medelstora företag att delta.

27.

Europaparlamentet efterlyser en förenklad tolkning och ytterligare förtydliganden av definitionen av stödberättigade kostnader (såsom skatter och avgifter för personalkostnader, sjukledighet och mammaledighet) samt om huruvida moms kan ingå i stödberättigade belopp. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det är möjligt att betrakta moms som en stödberättigad kostnad när den inte är avdragsgill. Parlamentet begär ytterligare förtydliganden om växlingskurser för partner som använder olika valutor.

28.

Europaparlamentet beklagar att införandet av deltagarnas ID-kod inte har minskat de upprepade ansökningarna om rättsliga och finansiella upplysningar (och styrkande dokument) och att mottagandet av ID-koden under ansökningsförfarandet inte alltid följs av en valideringsprocess. Parlamentet uppmanar därför berörda aktörer att förbättra och effektivisera användningen av ID-koden.

29.

Europaparlamentet ber kommissionen att lägga fram mer precisa, konsekventa och transparenta tjänsteföreskrifter för revisioner, inklusive regler och riktlinjer som garanterar att revisionsobjektets rättigheter respekteras och att alla parter hörs, samt att rapportera om revisionernas kostnads/nytto-förhållande.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra modellen med samordnad granskning och att övergå till realtidsrevision utförd av en enda instans så att stödmottagarna kan rätta till eventuella systematiska fel och lämna in bättre kostnadsredovisningar påföljande år. Parlamentet anser att en sådan samordnad granskning i högre grad skulle säkerställa att de avslutade projekten inte granskas mer än en gång av olika revisorer, så att den först utsedda oberoende revisorn är betrodd av kommissionen och handlingar bara behöver tillhandahållas en gång, oavsett hur många revisioner som genomförs.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa rättslig säkerhet genom att avstå från att retroaktivt tillämpa en strängare definition av reglerna för deltagande och genom att inte be stödmottagarna att räkna om av kommissionen redan godkända finansieringsöversikter, så att behovet av efterhandskontroller och retroaktiva korrigeringar minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt och med försiktighet såväl som respekt för principen om sund ekonomisk förvaltning lösa tidigare situationer orsakade av pågående kontroller. Parlamentet föreslår att sådana dispyter som orsakats av tidigare situationer löses genom överenskommelse mellan berörda parter, exempelvis genom en oberoende ny revision och/eller genom ingripande av en oberoende ombudsman.

32.

Europaparlamentet föreslår att ett svarsförfarande införs enligt vilket information som kommissionen mottagit men inte reagerat på inom en ännu inte fastställd tidsfrist betraktas som godkänd av kommissionen.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om de administrativa kostnaderna för FP7, däribland både kommissionens och deltagarnas förvaltningskostnader, samt om vidtagna eller planerade åtgärder för att minska dessa kostnader.

34.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att stödmottagare inom ramen för EU:s program förväntas genomföra den finansierade verksamheten i god tro och göra sitt bästa för att nå de förväntade resultaten.

35.

Europaparlamentet är därför bekymrat över den nuvarande kommissionens allmänna utveckling mot resultatbaserad finansiering (vilken i huvudsak motiveras med principerna för sund redovisning) och djupt oroat över de konsekvenser som resultatbaserad finansiering kan få för forskningens kvalitet och inriktning, eftersom den kan komma att hämma den vetenskapliga forskningen och ha en negativ inverkan på projekt utan mätbara mål eller med mål som är mätbara enligt andra parametrar än de som mäter omedelbar nytta. Parlamentet oroas också av att detta kan leda till större behov av för- och efterhandsutvärdering av projekt/resultat och av frågan om hur kriterierna för dessa utvärderingar ska fastställas.

36.

Europaparlamentet anser, förutom i väl motiverade undantagsfall, att det är olämpligt att rent generellt använda schablonbelopp, t.ex. framförhandlade projektspecifika schablonbelopp eller i förväg fastställda schablonbelopp, per projekt. Parlamentet förordar i stället den förtroendebaserade modell som har skräddarsytts för spetsforskning. Parlamentet rekommenderar pilottest av resultatbaserad finansiering genom att projektspecifika schablonbelopp betalas ut i förhållande till avtalad output och avtalade resultat för forsknings- och demonstrationsprojekt på särskilt komplexa områden.

37.

Europaparlamentet förordar i stället ett vetenskapsbaserat finansieringssystem, med tonvikt på vetenskapliga och tekniska kriterier samt sakkunnigbedömningar som bygger på excellens, relevans och inverkan, med förenklad och effektiv finansiell kontroll, där hänsyn tas till alla parters rätt att bli hörda. Parlamentet anser att denna vetenskapsbaserade modell kommer att medföra en viktig övergång från ett finansiellt fokus till en betoning av det vetenskapliga och tekniska när det gäller kontrollmekanismer. Parlamentet anser att denna modell gör det möjligt för intressenterna att inrikta sig på sina kärnkompetenser, vetenskapliga och tekniska frågor och uppbyggnaden av det europeiska området för forskningsverksamhet.

38.

Europaparlamentet välkomnar den allmänna tendensen att förkorta den genomsnittliga handläggningstiden för att bevilja och betala ut stöden, men har vissa invändningar mot en generell användning av ansökningsomgångar med bredare ämnesområden och öppna förfaranden med sista inlämningsdagar. Parlamentet medger dock att sådana ansökningsförfaranden passar små och medelstora företag väl eftersom de kan minska osäkerheten kring finansieringsmöjligheterna och uppmuntra till fortsatt deltagande.

39.

Europaparlamentet är bekymrat över att den genomsnittliga tiden från det att tidsfristen för inlämnande av förslag går ut till det att ett kontrakt har undertecknats fortfarande är för lång och att det finns brister hos en del av kommissionens enheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förkorta denna tid till högst sex månader och fastställa lämpliga tidsfrister för utvärdering och kontraktsförhandlingar på grundval av ett riktmärkessystem.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förlänga den genomsnittliga tiden från offentliggörandet av meddelandet om ansökningsomgång till tidsfristen går ut för att lämna in ansökan.

41.

Europaparlamentet har starka invändningar mot att man tar bort det juridiska kravet på att kommittéer med företrädare för medlemsstaterna ska yttra sig om beslut som rör urval av enskilda projekt, särskilt när det gäller projekt som berör etik, säkerhet och försvar.

42.

Europaparlamentet anser att den strategi som syftar till att främja framtagandet av gemensamma grundprinciper inte bör inverka på nationella etiska val och speciella förhållanden på forskningsområdet.

43.

Europaparlamentet stöder den allmänna utvecklingen mot ett ansökningsförfarande i två etapper, särskilt när alltför många ansökningar förväntas inkomma, under förutsättning att en grundlig utvärdering görs i den första etappen (mål, vetenskaplig metod, deltagarnas kompetens, mervärdet av vetenskapligt samarbete och total budget). Parlamentet betonar att detta ökar möjligheterna till framgång i den andra etappen, under förutsättning att resultatet inte blir att det tar längre tid innan kontrakt kan undertecknas eller att bidragsperioderna blir längre. Parlamentet anser att denna metod minskar ansökningskostnaderna.

44.

Europaparlamentet understryker att stödmottagarna måste stå i centrum för arbetet inom ramprogrammet och få bättre tillgång till det.

45.

Europaparlamentet efterlyser betydligt mer tydliga och tillgängliga riktlinjer som bör sammanställas till en handbok och översättas till de officiella EU-språken.

46.

Europaparlamentet betonar behovet av att öka deltagandet från de nya medlemsstaterna i ramprogramsprojekt genom att förenkla ansöknings- och kontraktförfarandena, vilka utgör betydande hinder för att komma i fråga på förslagsstadiet, särskilt för förstagångssökande.

47.

Europaparlamentet rekommenderar ökad stabilitet i förhållande till intressenterna genom att i möjligaste mån endast ha en enda projekthandläggare hos kommissionen och ger individuellt utformat stöd under projektens hela livslängd med konsekvent regeltillämpning. Dessutom bör det finnas ”en gemensam kundtjänst”, så att man kan få upplysningar om flera olika program på en och samma kontaktpunkt.

48.

Europaparlamentet begär att alla dokument som kommissionen och dess enheter tillhandahåller klart och tydligt ska fastställa dokumentets rättsliga status och för vem som innehållet är bindande och på vilket sätt.

49.

Europaparlamentet stöder ett införande av mer e-administration och flera IT-verktyg, i synnerhet utvecklingen av en forskningsdeltagarportal och införandet av e-legitimation, och uppmanar kommissionen att utarbeta ett integrerat och användarvänligt webbaserat system. Parlamentet stöder förslaget att göra all elektronisk information om programhanteringen tillgänglig (identifiering, ansökan, förhandling och rapportering) och förespråkar att man möjliggör ett användande av detta webbaserade system från programstarten och att det görs tillgängligt i alla steg. Parlamentet anser att videokonferenser bör främjas framför personliga möten. E-administrationens tjänster bör använda öppna protokoll och format i kontakten med medborgarna så att öppenhet, tillgänglighet och driftskompatibilitet säkerställs.

50.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att inleda en informations- och upplysningskampanj om tillgängliga IT-verktyg inom programmet.

51.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens pilotprojekt för öppen åtkomst som syftar till att förbättra tillgängligheten till forskningsresultaten både genom Cordissystemet och genom att forskare uppmuntras att registrera sin forskning i ett register.

52.

Europaparlamentet framhåller att det krävs hög teknisk kapacitet och stor kunskap om administrativa och finansiella förfaranden för att stödmottagarna ska kunna få tillgång till forsknings- och innovationsprojekt, och därför är detta väldigt svårt för mindre sökande såsom små och medelstora företag och små forskningsinstitut i randområden. Parlamentet påminner om att omkring 90 procent av alla företag inom EU är små eller medelstora och att det är nödvändigt att säkerställa att de helt och fullt kan delta i användningen av FP7-resurser.

53.

Europaparlamentet betonar behovet av ökad öppenhet i ämnesvalsprocessen under ansökningsomgångarna, vilket bör säkerställa att relevanta intressenter deltar.

54.

Europaparlamentet rekommenderar inrättandet av ett öppnare, mer sammanhållet och harmoniserat system för sakkunnigbedömning grundat på meriter.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla EU-programmen (till exempel ramprogrammet, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och strukturfonderna) och därmed förknippade instrument (gemensamma teknikinitiativ, initiativ i enlighet med artikel 187, offentlig-privata partnerskap, projekt i enlighet med artikel 185, KI-grupper och Era-net etc.). Parlamentet understryker att detta kommer att leda till att synergieffekterna kan utnyttjas till fullo.

56.

Europaparlamentet beklagar den extrema ökningen av antalet forskningsorganisationer, samarbetsmodeller och förvaltningsmekanismer och de svårigheter som följer därav och som minskar möjligheterna till insyn för budgetmyndigheten och skapar skillnader i behandlingen av stödmottagare.

57.

Europaparlamentet rekommenderar att antalet regler och gemensamma finansieringsgrunder som styr EU:s finansiering av forskning och utveckling reduceras och efterlyser konsekvens och harmonisering i fråga om genomförande och tolkning av regler och förfaranden. Parlamentet betonar att dessa gemensamma regler måste tillämpas för hela ramprogrammet och därmed förknippade instrument samt inom kommissionen, oavsett vilken enhet eller vilket genomförandeorgan som ansvarar för genomförandet.

58.

Europaparlamentet rekommenderar att mekanismer för allmän vägledning inom kommissionen införs och att utbildning av projekthandläggare och internrevisorer erbjuds. Parlamentet anser att en överklagandemekanism, t.ex. en FP-medlare, bör skapas som en resurs för deltagarna i händelse av inkonsekvent och felaktig tolkning av regler och förfaranden. Beslut tagna av denna medlare bör vara slutgiltiga och bindande.

59.

Europaparlamentet anser att den regionala nivån är bäst lämpad för åtgärder som syftar till att stimulera innovation, med tanke på att det där finns en närhet mellan universitet, offentliga forskningsorgan, stora, små och medelstora företag samt regionala och lokala myndigheter, exempelvis inom de så kallade klustren. Främjandet av innovation på regional nivå kan förvisso bidra till minskade sociala och regionala skillnader, men parlamentet uppmanar ändå de olika nivåerna (regional, nationell och europeisk) att i högre grad samordna sina insatser genom en programplanering på europeisk nivå av FoU-verksamhet. Det behövs dessutom starkare band mellan den akademiska världen och industrin.

60.

Europaparlamentet anser att en radikal översyn av administrationen av ramprogrammet är en av de högst prioriterade frågorna när det kommande ramprogrammet utformas.

61.

Europaparlamentet anser att översynen av budgetförordningen och tjänsteföreskrifterna och tillämpningen av en forskningsspecifik godtagbar risk för fel är avgörande faktorer när det gäller att omstrukturera ramen för forskningsfinansiering och möjliggöra ytterligare förenkling av forskningsfinansieringen.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effektiviteten hos varje enskilt instrument, inom varje enskilt program, i syfte att uppnå specifika politiska mål, och uppmanar till mindre variation av olika instrument varje gång de inte klart kan uppvisa önskad effektivitet eller särskilda mervärden, med tillräcklig flexibilitet för anpassning till projektens särdrag utifrån deras storlek bibehålls.

63.

Europaparlamentet stöder ett vetenskapsbaserat finansieringssystem och anser att en välbalanserad uppdelning mellan konsekvensdriven och vetenskapsdriven forskning bör ligga till grund för FP8.

64.

Europaparlamentet anser att FP8 bör fokusera på spetsforskning samtidigt som det tar hänsyn till hela innovationskedjan, från spetsforskning över teknisk utveckling, demonstration och spridning till resultatvärdering och snabb integrering av forskningsresultat på marknaderna.

65.

Europaparlamentet anser att FP8 bör uppmuntra till samarbete mellan europeiska forskare genom införandet av ett system med ”forskningscheckar” som tillför pengar till forskningen när forskare flyttar mellan universitet i olika medlemsstater och bidrar till framstående forskningscentrum, självständiga universitet och ökad rörlighet bland forskare.

66.

Europaparlamentet begär att kommissionen publicerar en analys av de olika medlemsstaternas deltagarnivåer i FP7 och att den tar hänsyn till slutsatserna i syfte att säkerställa en balanserad forskningsutveckling i alla medlemsstater i FP8.

67.

Europaparlamentet anser att man när prioriteringarna för FP8 fastställs bör ta hänsyn till andra icke-bidragsbaserade finansieringsalternativ för innovation, däribland offentlig-privata investeringar i riskkapital och lånekapital.

68.

Europaparlamentet rekommenderar att FP8 görs mer internationellt genom samarbete med tredjeländer, däribland utvecklingsländer, där de erbjuds enkla och specifika förvaltningbestämmelser. I väntan på det kommande FP8 uppmuntrar parlamentet utbyte av bästa praxis och standarder med alla andra internationella deltagare.

69.

Europaparlamentet stöder kommissionens roll som vaktpost när det krävs finansiering från nationella och regionala myndigheter.

70.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kommissionens undergrupp för innovation och dess diskussioner om hur man ska mäta effektiviteten i EU:s politik för forskning och utveckling och näraliggande utgifter för forsknings- och utvecklingsprojekt.

71.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/42

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om utvärdering och bedömning av handelsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (3),

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Lönsamheten för ett stort antal djuruppfödare i EU är för närvarande allvarligt hotad på grund av en kombination av faktorer, till vilka hör:

B.

Europeiska producenter är ålagda de hårdaste regleringarna i världen vad gäller livsmedelssäkerhet, livsmedelskvalitet, miljö, djurs hälsa och välbefinnande samt arbetsvillkor. Att uppfylla dessa extremt höga standarder bidrar avsevärt till de Europeiska producenternas produktionskostnader, och de har därmed sämre konkurrensmöjligheter än producenter i tredjeländer.

C.

Den nuvarande krisen i djurhållningssektorn kommer att medföra en betydande minskning av köttproduktionen i EU och kommer att få allvarliga följder för inte bara priserna utan även livsmedelssäkerheten i unionen, och kommer att leda till ett ökat importberoende.

D.

Europeiska unionen är mycket beroende av importen av sojabönor och majs från tredjeländer och ett avbrott i leveranserna av dessa produkter på grund av minimala förekomster av icke-godkända genmodifierade organismer har mycket kostsamma effekter för den europeiska foderindustrin och producenterna inom djurhållningen (exempelvis kostnader på en miljard euro om störningen varar i sex månader).

E.

Importer från tredjeländer har tagit marknadsandelar i Europeiska unionen och ökar ytterligare trycket på marknadspriserna för djurhållningsprodukter.

F.

Den internationella efterfrågan på kött och andra djurprodukter kommer att öka under de kommande årtiondena på grund av en kombination av att världens befolkning växer och köpkraften i utvecklingsländerna ökar, vilket leder till mer västinriktade matvanor.

G.

De storskaliga investeringar som behövs inom djurhållningssektorn gör den särskilt känslig för marknadskriser.

H.

I vissa nya medlemsstater har endast ett fåtal jordbrukare inom djurhållningssektorn kunnat tillgodogöra sig direktbetalningar och har därför haft större svårigheter att följa de hårda europeiska krav som kräver dyra investeringar.

I.

Svin- och fjäderfäsektorn får inget direktstöd från den gemensamma jordbrukspolitiken, saknar ett säkerhetsnät för att dämpa effekterna av svängningarna på marknaden och är ålagda EU-lagstiftningens hårdaste krav vad gäller miljö och djurs välbefinnande.

J.

Skillnaderna mellan de priser som konsumenterna betalar och de priser producenterna får har ökat kraftigt.

K.

Primärproducenterna hamnar i kläm mellan de stora multinationella förädlingsföretagen och återförsäljare, som köper deras produkter, och de stora multinationella leverantörsföretagen som levererar insatsvaror åt dem.

L.

Små djuruppfödare i EU är oskiljbart kopplade till ekonomin på den europeiska landsbygden och gör stor nytta för miljön. Många finns i mindre gynnade områden utan realistiska produktionsalternativ.

M.

Situationen på nötköttsmarknaden är nära kopplad till utvecklingen inom mejerisektorn eftersom 60 procent av EU:s nötköttsproduktion kommer från mjölkkor.

N.

EU:s mejerisektor har varit utsatt för extrema marknadssvängningar sedan 2007, vilket har haft en negativ inverkan på mjölkböndernas inkomster och möjligheter att på ett hållbart sett producera bra mat för europeiska konsumenter.

O.

Kommissionens data om hur livsmedelskedjan fungerar visar att det finns ett behov av att öka insynen och ta fram mer information om produktion och marknadsutveckling.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 får tillräckligt stöd för att garantera driften för alla EU:s jordbrukare, inklusive producenter inom djurhållningssektorn. Parlamentet betonar att man i detta sammanhang måste garantera rättvis konkurrens mellan jordbrukare i de olika medlemsstaterna.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa effektiva och flexibla marknadsmekanismer inom djurhållningssektorn och inrätta de åtgärder som behövs för att begränsa de effekter som medför prisvolatilitet och spekulation inom hela jordbrukssektorn.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de marknadsmekanismer som finns tillgängliga för att lindra den nuvarande krisen inom sektorn för grisköttsproduktion och andra djurhållningssektorer.

4.

Parlamentet uppmärksammar kommissionens avsikt att i slutet av november 2010 frigöra 2,8 miljoner ton spannmål som för närvarande interventionslagras, genom ett upphandlingsförfarande.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå marknadsinstrument som ska garantera en lämplig spannmålsförsörjning för djurfoderändamål. Parlamentet anser att ett säkerhetsnät bör tillämpas inom samtliga spannmålssektorer med ett minimiinterventionspris för upphandlingssystemet.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att bekämpa överdriven spekulation på gemenskapsmarknaderna liksom på världsmarknaderna, framför allt inom ramen för det nya direktivet om finansiella instrument.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå flexibla marknadsmekanismer som medger att unionen kan reagera snabbare på kritiska situationer inom den samlade marknadsordningen (artikel 186).

8.

Europaparlamentet stöder ett snabbt införande av en proteinplan för EU som ska främja odlandet av protein- och baljväxter, vilket även skulle vara betydelsefullt för att minska utsläppen av växthusgaser.

9.

Europaparlamentet uttrycker stor oro över den senaste tidens konsolidering på gödselmedelsmarknaden då detta har lett till att det på många nationella marknader i praktiken bara finns en leverantör och ingen konkurrens. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att be konkurrensmyndigheterna att undersöka dessa förhållanden och vidta de åtgärder som krävs för att förebygga priskarteller och missbruk av dominerande ställning.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med ökad konsolidering säkerställa fria marknadsfunktioner inom leveranssektorn, däribland för gödningsmedel, eftersom energi och gödningsmedel är absolut nödvändiga för jordbruksproduktion och livsmedelssäkerhet.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken beakta vissa särskilt känsliga djurhållningssektorer – exempelvis nötköttsproduktion på betesmark – och de orättvisa villkor under vilka de konkurrerar med tredjeländer.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga särskilda åtgärder vid nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken för att undvika allvarliga förluster av EU-bidrag till jordbrukare med djuruppfödning som bedriver ett hållbart jordbruk.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka åtgärderna till stöd för djurhållningssektorn i mindre gynnade områden.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt sträva efter att förenkla och minska den byråkrati som åläggs jordbrukare inom djurhållningssektorn.

15.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen måste ges ett instrument med vilket den kan göra prognoser av trender på världsmarknaderna.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta de höga kostnaderna för att följa lagstiftningen om djurs välbefinnande, i synnerhet som dessa kostnader inte återspeglas i försäljningspriset. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att importer från tredjeländer överensstämmer med EU:s standarder om djurs välbefinnande för att förhindra orättvis konkurrens. Parlamentet betonar att svin- och fjäderfäsektorerna under de närmaste åren kommer att tvingas följa ännu hårdare krav, utan att få stöd från EU.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av att införa nya bestämmelser om djurs välbefinnande, och betonar att gällande lagstiftning – oberoende av om den är generell lagstiftning eller särlagstiftning – ska genomföras fullt ut.

18.

Europaparlamentet anser att primärproducenter hamnar i kläm mellan höga leverantörspriser och låga konsumentpriser på grund av den starka ställning som förädlare, återförsäljare och leverantörer har i livsmedelsförsörjningskedjan. Höjda konsumentpriser kommer därför inte helt primärproducenterna till godo.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en stärkt ställning för producentorganisationerna inom alla djurhållningssektorer för att de ska kunna förhandla fram bättre priser för sina produkter samtidigt som man tar hänsyn till produktionskostnaderna.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de åtgärder den vidtar inom handel och jordbruk inte står i konflikt med varandra och att acceptera att det finns behov av balanserade mål som garanterar framsteg i handeln samtidigt som den europeiska djurhållningssektorn ges en hållbar framtid.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut ta hänsyn till de europeiska producenternas intressen i de bilaterala förhandlingarna med Mercosur och andra tredjeländer genom att undvika alla eftergifter som riskerar att skada djurhållningssektorn i EU.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa rättsäkerhet för import av soja och majs från tredjeländer genom att införa ett pragmatiskt gränsvärde för oavsiktliga förekomster av genmodifierade organismer som ännu inte har godkänts av EU men som för närvarande genomgår vetenskaplig utvärdering.

23.

Europaparlamentet ber kommissionen att se över det nuvarande förbudet mot kött- och benmjöl i foder för icke idisslande djur och att utvärdera möjligheten att häva restriktionerna på villkor som skulle säkerställa högsta möjliga livsmedelssäkerhet.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/46

—

med beaktande av den begäran av den 5 november 2009 om upphävande av Krzysztof Liseks immunitet som översänts av de rättsliga myndigheterna i Polen, och som tillkännagavs i kammaren den 14 december 2009,

—

efter att ha hört Krzysztof Lisek i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier som bifogas till fördragen,

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986 (1),

—

med beaktande av artikel 151 i Republiken Polens konstitution,

—

med beaktande av artiklarna 6.2 och 7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0301/2010), och av följande skäl:

A.

De rättsliga myndigheterna i Polen har inlett rättsliga förfaranden mot Krzysztof Lisek, ledamot av Europaparlamentet. Krzysztof Lisek har åtalats för att ha begått brott enligt artikel 296.1 och 296.3 i strafflagen av den 6 juni 1997, som offentliggjordes i den officiella tidningen 1997, nr 88, punkt 553, med ändringar, artikel 586 i handelslagstiftningen av den 15 september 2000 som offentliggjordes i den officiella tidningen 2000, nr 94, punkt 1037, med ändringar, och artikel 77.1 och 77.2 i bokföringslagen av den 29 september 1994 (den konsoliderade texten offentliggjordes i den officiella tidningen 2002, nr 76, punkt 694, med ändringar).

B.

Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska Europaparlamentets ledamöter under dess sessioner, vad avser ledamöternas egen stats territorium, åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

C.

Åtalspunkterna mot Krzysztof Lisek avser varken yttranden han gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet.

D.

Enligt artikel 105 i Republiken Polens konstitution får en ledamot av det nationella parlamentet (sejmen) inte åtalas utan parlamentets medgivande.

E.

Enligt artikel 105 får en ledamot av det nationella parlamentet inte heller ställas till svars för handlingar som utförts inom ramen för ledamotens ämbete under dennes mandatperiod, och inte heller efter mandatperioden utgång.

F.

Krzysztof Lisek åtalas främst för brott som hänger samman med hans förvaltnings- och redovisningsarbete i egenskap av ordförande i styrelsen för den polska föreningen för ungdomskort och Campus Sp. under en period innan han valdes in i Europaparlamentet. De brott som Krzysztof Lisek åtalas för har inget att göra med hans arbete som ledamot av Europaparlamentet.

G.

Det finns inga bindande bevis på att det föreligger någon fumus persecutionis, det vill säga misstanke om att det rättsliga förfarandet har inletts för att försvåra ledamotens politiska verksamhet.

H.

Därför bör upphävandet av ledamotens immunitet beviljas.

1.

Europaparlamentet beslutar att upphäva Krzysztof Liseks immunitet.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Polen.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/48

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0489 – C7-0280/2010),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 28,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2),

—

med beaktande av en skrivelse från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0297/2010), och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen har inrättat lämpliga lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.

Tillämpningsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) har utvidgats, och från och med den 1 maj 2009 är det möjligt att söka stöd för åtgärder som riktar sig till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

C.

Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om antagandet av beslut rörande fondens utnyttjande.

D.

Irland har ansökt om bidrag i samband med 850 uppsägningar vid företaget SR Technics Ireland Ltd som är verksamt inom luftfartssektorn i Nuts III-regionen Dublin.

E.

Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.

Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att påskynda utnyttjandet av fonden.

2.

Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Parlamentet betonar att fonden kan spela en viktig roll för att återintegrera övertaliga arbetstagare på arbetsmarknaden.

3.

Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit arbetslösa. Parlamentet erinrar om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

4.

Europaparlamentet konstaterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller detaljerade uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet upprepar sin begäran om att en jämförande analys av dessa uppgifter även ska presenteras i dess årsrapporter.

5.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen i samband med utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter föreslagit en alternativ källa för betalningsbemyndiganden till oanvända medel från Europeiska socialfonden, efter många påminnelser från Europaparlamentet om att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister och att tillbörliga budgetposter för överföringar därför måste fastställas.

6.

Europaparlamentet konstaterar emellertid att om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska kunna utnyttjas för detta fall måste betalningsbemyndiganden överföras från en budgetpost avsedd för stöd till små och medelstora företag och innovation. Parlamentet beklagar att kommissionen i många fall brustit allvarligt i genomförandet av ramprogrammen för konkurrenskraft och innovation, särskilt under en ekonomisk kris som kraftigt borde öka behovet av sådant stöd.

7.

Europaparlamentet påminner om att en utvärdering av hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter fungerar och vilket mervärde den skapar bör göras inom ramen för den allmänna bedömningen av programmen och andra instrument som skapats genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2007–2013.

8.

Europaparlamentet välkomnar det nya formatet för kommissionens förslag, där det i motiveringsdelen läggs fram tydliga och detaljerade uppgifter om ansökan med en analys av kriterierna för stödberättigande och en förklaring av orsakerna till att ansökan godkänts, vilket ligger i linje med parlamentets krav.

9.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

10.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/51

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2009)0207),

—

med beaktande av artikel 251.2 och artikel 47.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7-0040/2009),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” KOM(2009)0665,

—

med beaktande av artikel 249.3 och artikel 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0171/2010).

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/52

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0358),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0162/2010),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 3 november 2010 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0294/2010).

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

13.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 74/53

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0283),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.1 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7-0139/2010),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 september 2010 (1),

—

efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 oktober 2010 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från budgetutskottet (A7-0246/2010).

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.