ISSN 1977-1061

doi:10.3000/19771061.C_2011.363.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 363

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

54 årgången
13 december 2011


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer och yttranden

 

YTTRANDEN

 

Europeiska datatillsynsmannen

2011/C 363/01

Yttrande från Europeiska datatillsynsmannenom förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs

1

 

II   Meddelanden

 

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska kommissionen

2011/C 363/02

Meddelande från kommissionen om autonoma tullbefrielser och tullkvoter

6

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska kommissionen

2011/C 363/03

Eurons växelkurs

18

 

V   Yttranden

 

FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV DEN GEMENSAMMA HANDELSPOLITIKEN

 

Europeiska kommissionen

2011/C 363/04

Tillkännagivande om att giltighetstiden för vissa antidumpningsåtgärder snart kommer att löpa ut

19

 

FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN

 

Europeiska kommissionen

2011/C 363/05

Statligt stöd – Tyskland – Statligt stöd SA.32009 (11/C) (f.d. 10/N) – Stora investeringsprojekt – Stöd till BMW Leipzig – Uppmaning att inkomma med synpunkter enligt artikel 108.2 i EUF-fördraget ( 1 )

20

 

ÖVRIGA AKTER

 

Europeiska kommissionen

2011/C 363/06

Tillkännagivande i enlighet med artikel 10.3 c i rådets förordning (EG) nr 732/2008 – Länder som omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre från och med den 1 januari 2012

34

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

 


I Resolutioner, rekommendationer och yttranden

YTTRANDEN

Europeiska datatillsynsmannen

13.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 363/1


Yttrande från Europeiska datatillsynsmannenom förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs

2011/C 363/01

EUROPEISKA DATATILLSYNSMANNEN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 16,

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2), särskilt artikel 28.2.

HÄRIGENOM FRAMFÖRS FÖLJANDE.

1.   INLEDNING

1.

Den 24 maj 2011 antog kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs (nedan kallat förslaget).

1.1   Samråd med datatillsynsmannen

2.

Kommissionen översände förslaget till Europeiska datatillsynsmannen den 27 maj 2011. Datatillsynsmannen tolkar detta som en begäran om att ge råd till gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (nedan kallad förordning (EG) nr 45/2001). Kommissionen har tidigare (3), innan förslaget antogs, gett datatillsynsmannen möjlighet att lämna informella synpunkter. Europeiska datatillsynsmannen är nöjd med processen, som har bidragit till att på ett tidigt stadium göra texten bättre ur dataskyddssynpunkt. Kommissionen har tagit hänsyn till vissa av datatillsynsmannens synpunkter i förslaget. Europeiska datatillsynsmannen välkomnar den uttryckliga hänvisningen till det aktuella samrådet i förslagets ingress.

3.

Datatillsynsmannen vill ändå sätta fokus på vissa aspekter där texten fortfarande kan förbättras ur dataskyddssynpunkt.

1.2   Allmän bakgrund

4.

I förslaget anges villkor och förfaranden för tullmyndigheternas åtgärder när varor misstänks göra intrång i immateriella rättigheter eller borde vara föremål för tullövervakning i unionens tullområde. Syftet med den nya förordningen är att förbättra den rättsliga ram som fastställs genom förordning (EG) nr 1383/2003 (4), som den ska ersätta.

5.

Särskilt gäller att förslaget fastställer det förfarande som rättighetsinnehavare ska använda för att ansöka om att tullenheten i en medlemsstat ska ingripa i den medlemsstaten (”nationell ansökan”) eller om att tullenheterna i mer än en medlemsstat ska ingripa i sina respektive medlemsstater (”unionsansökan”). I detta sammanhang innebär ”ingripa” att tullmyndigheterna skjuter upp frigörandet av varorna eller kvarhåller dem. I förslaget fastställs också det förfarande de berörda tullenheterna ska använda för att fatta beslut om ansökan, vilka åtgärder tullmyndigheterna (eller tullkontoren) (5) bör vidta till följd av beslutet (t.ex. skjuta upp frigörandet av varorna, kvarhålla dem eller förstöra dem) med tillhörande rättigheter och skyldigheter.

6.

I detta sammanhang äger behandling av personuppgifter rum på olika sätt: när rättighetsinnehavaren lämnar in sin ansökan till tullmyndigheten (6) (artikel 6), när ansökan överlämnas till kommissionen (artikel 31), när tullmyndigheternas beslut överlämnas till de olika behöriga tullkontoren (artikel 13.1) och, för unionsansökningar, till tullmyndigheterna i övriga medlemsstater (artikel 13.2).

7.

Behandlingen av uppgifter enligt förslaget till förordning omfattar inte bara rättighetsinnehavarens personuppgifter i samband med överföringen av ansökningar och beslut från rättighetsinnehavaren till tullmyndigheterna, mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen. Enligt artikel 18.3 ska tullmyndigheterna t.ex. på begäran tillhandahålla innehavaren av beslutet namn på och adresser till mottagaren, avsändaren, deklaranten och varuinnehavaren (7) samt uppgifter om tullförfarandet och andra uppgifter om varorna. Därmed behandlas i detta fall personuppgifter för andra registrerade (mottagaren, avsändaren och varuinnehavaren kan vara fysiska eller juridiska personer) och överförs på begäran från den nationella tullmyndigheten till rättighetsinnehavaren.

8.

Även om detta inte anges uttryckligen i texten till förslaget förefaller det, om man går till kommissionens gällande förordning om tillämpningsföreskrifter, (EG) nr 1891/2004 (8), som innefattar det standardansökningsformulär som ska användas av rättighetsinnehavare, som om de förfaranden som införs genom förslaget även skulle innefatta behandling av personuppgifter då vissa enskilda eller enheter misstänks för att ha gjort intrång i immateriella rättigheter (9). Europeiska datatillsynsmannen betonar att uppgifter i samband med misstänkta lagöverträdelser betraktas som känsliga och får behandlas endast om särskilda skyddsåtgärder vidtas (artikel 8.5 i direktiv 95/46/EG och artikel 10.5 i förordning (EG) nr 45/2001).

9.

Vidare ansvarar kommissionen för att lagra rättighetsinnehavarnas ansökningar om ingripande i en central databas (som kommer att få namnet COPIS) som fortfarande håller på att förberedas. COPIS skulle bli en centraliserad plattform för informationsutbyte för tullverksamhet gällande alla varor som gör intrång i immateriella rättigheter. Alla utbyten av uppgifter om beslut, åtföljande dokument och anmälningar mellan medlemsstaternas tullmyndigheter ska äga rum via COPIS (artikel 31.3).

2.   ANALYS AV FÖRSLAGET

2.1   Hänvisning till direktiv 95/46/EG

10.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar att det i förslaget till förordning uttryckligen nämns (artikel 32, skäl 21) i en artikel med allmän räckvidd att kommissionens måste följa förordning (EG) nr 45/2001 och behöriga myndigheter i medlemsstaterna måste följa direktiv 95/46/EG vid behandling av personuppgifter.

11.

I denna bestämmelse erkänns även Europeiska datatillsynsmannens övervakningsfunktion i förhållande till kommissionens behandling i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001. Europeiska datatillsynsmannen vill i detta sammanhang påpeka att hänvisningen ”[…] och under övervakning av de oberoende myndigheter i medlemsstaterna som avses i direktiv 28 i direktivet” i artikel 32 är fel. Hänvisningen ska vara till artikel 28 i direktiv 95/46/EG.

2.2   Genomförandeakter

12.

Enligt förslaget har kommissionen behörighet att anta genomförandeakter för att fastställa ansökningsformuläret för rättighetsinnehavare (artikel 6.3) (10). Denna artikel innehåller dock redan en förteckning med information som sökanden ska lämna, inklusive sina egna personuppgifter. För fastställandet av huvudinnehållet i ansökningsformuläret bör det i artikel 6.3 även krävas att tullmyndigheterna ger sökanden och andra potentiella registrerade (t.ex. avsändare, mottagare eller varuinnehavare) information i enlighet med nationella genomförandebestämmelser för artikel 10 i direktiv 95/46/EG. Samtidigt ska ansökan även innehålla motsvarande information som ska ges till den registrerade för kommissionens behandling enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 45/2001 (med tanke på lagring och behandling i COPIS).

13.

Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar därför att även den information som ska ges till den registrerade enligt artikel 10 i direktiv 95/46/EG och artikel 11 i förordning (EG) nr 45/2001 tas med i förteckningen i artikel 6.3 över information som ska tillhandahållas av sökanden.

14.

Dessutom vill datatillsynsmannen bli rådfrågad när kommissionen utövar sin genomförandebefogenhet för att se till att det nya standardformuläret (för nationell ansökan eller unionsansökan) följer dataskyddsbestämmelserna.

2.3   Datakvalitet

15.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar att artikel 6.3 l inför ett krav på att sökande ska vidarebefordra och uppdatera tillgängliga uppgifter för tullmyndigheternas analys och bedömning av risken för att intrång görs i immateriella rättigheter. Detta krav utgör en tillämpning av en av principerna för datakvalitet, enligt vilken personuppgifter ska vara ”riktiga och, om nödvändigt, aktuella” (direktiv 95/46/EG, artikel 6 d). Europeiska datatillsynsmannen välkomnar också att samma princip tillämpas i artikel 11.3, enligt vilken ”innehavaren av ett beslut” ska underrätta den behöriga tullenhet som fattade beslutet när de uppgifter som tillhandahållits i ansökan ändras.

16.

Artiklarna 10 och 11 gäller beslutens giltighetstid. Ett beslut om att tullmyndigheterna ska ingripa gäller under en angiven period. Denna period kan förlängas. Europeiska datatillsynsmannen vill betona att den ansökan som lämnas in av rättighetsinnehavaren (särskilt personuppgifterna i denna) inte bör lagras eller behållas av de nationella tullmyndigheterna och i COPIS-databasen efter att den period under vilken tullmyndigheterna ska ingripa har löpt ut. En sådan princip följer av artikel 4.1 e i förordning (EG) nr 45/2001 och från dess motsvarande artikel 6.1 e i direktiv 95/46/EG (11).

17.

Den nuvarande tillämpningsförordningen (12) fastställer (artikel 3.3) att ansökningsformuläret ska bevaras av tullmyndigheterna ”i minst ett år utöver formulärets giltighetstid”. Denna bestämmelse förefaller inte vara helt förenlig med ovan angivna principer.

18.

Därför föreslår Europeiska datatillsynsmannen att en bestämmelse införs i förslaget som fastställer en tidsgräns för lagring av personuppgifter som är kopplad till beslutens giltighetstid. Förlängning av lagringstiden ska undvikas eller, om en förlängning är motiverad, uppfylla nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, vilket bör klargöras. Ett tillägg av en bestämmelse i förslaget skulle vara tillämpligt i lika måtto i alla medlemsstater och skulle för kommissionens del innebära förenkling, rättssäkerhet och effektivitet, eftersom motstridiga tolkningar skulle kunna undvikas.

19.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar att artikel 19 (Tillåten användning av vissa uppgifter av innehavaren i ett beslut om beviljande av en ansökan) tydligt tar upp principen om ändamålsbegränsning genom att den begränsar hur innehavaren av ett beslut kan använda bland annat de personuppgifter om avsändaren och mottagaren som han har mottagit från tullmyndigheterna enligt artikel 18.3 (13). Uppgifterna kan enbart användas för att inleda ett förfarande för fastställande av huruvida intrång har gjorts i en immateriell rättighet som tillhör innehavaren av beslutet eller för att begära kompensation när varor förstörts i enlighet med det förfarande som fastställs i förslaget till förordning och enligt lagstiftningen i den medlemsstat där varorna finns. Med tanke på att uppgifterna även kan innehålla information om misstänkta lagöverträdelser är en sådan begränsning ett skydd mot missbruk av känsliga uppgifter. Bestämmelsen förstärks också av artikel 15, som föreskriver administrativa åtgärder mot rättighetsinnehavaren vid missbruk av uppgifterna utöver de ändamål som anges i artikel 19. Kombinationen av dessa båda artiklar visar att kommissionen har ägnat särskild uppmärksamhet åt principen om ändamålsbegränsning.

2.4   Central databas

20.

Enligt artikel 31.3 i förslaget ska alla ansökningar om ingripande, beslut om att bevilja ansökningar, beslut om att förlänga beslutens giltighetstid och om att upphäva ett beslut om beviljande av ansökan, inklusive personuppgifter, lagras i en central databas hos kommissionen (COPIS).

21.

COPIS skulle därför vara en ny databas vars huvudändamål skulle vara att ersätta utbytena av relevanta dokument mellan medlemsstaternas tullmyndigheter med ett digitalt system för lagring och överföring. Kommissionen, i första hand GD TAXUD kommer att administrera databasen.

22.

Hittills har den rättsliga grunden för utbyte av information mellan medlemsstaterna och kommissionen varit förordning (EG) nr 1383/2003 (14) och kommissionens tillämpningsförordning (EG) nr 1891/2004 (15). Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1383/2003 får inlämning av ansökningar till medlemsstaterna ske elektroniskt, men inget nämns om en central databas. I artikel 22 nämns det att medlemsstaterna ska vidarebefordra all relevant information om ”tillämpningen av denna förordning” till kommissionen och att kommissionen ska vidarebefordra informationen till de övriga medlemsstaterna. Enligt skäl 9 i tillämpningsförordningen bör förfaranden för informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen fastställas för att göra det möjligt för kommissionen att övervaka och rapportera om tillämpningen av förordningen. I artikel 8 klargörs det att medlemsstaterna regelbundet ska förelägga kommissionen en förteckning över samtliga skriftliga ansökningar om ingripande och vilka åtgärder som vidtagits av tullmyndigheterna, inklusive rättighetsinnehavarens personuppgifter, vilken slags rättighet ansökan avser och en varubeskrivning.

23.

Enligt den nya texten i förslaget (artikel 6.4) ska ansökningar lämnas med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik när datorsystem för mottagande och behandling av ansökningar finns. Vidare ska enligt artikel 31 kommissionen underrättas om ansökningar till de nationella tullmyndigheterna, och dessa uppgifter ska ”lagras i en central databas” hos kommissionen. Den rättsliga grunden för att skapa COPIS-databasen förefaller därför vara begränsad till en kombination av bestämmelserna i de nya artiklarna 6.4 och 31.

24.

På denna rättsliga grund utvecklar kommissionen COPIS struktur och innehåll, men i dagsläget har inga ytterligare, mer detaljerade bestämmelser antagits genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet genom vilka COPIS ändamål och egenskaper fastställs. Europeiska datatillsynsmannen finner detta särskilt oroande. Personuppgifter för enskilda personer (namn, adresser och andra kontaktuppgifter samt tillhörande information om misstänkta lagöverträdelser) kommer att bli föremål för ett intensivt utbyte mellan kommissionen och medlemsstaterna och kommer att lagras i databasen under en odefinierad tidsperiod, trots att det inte finns någon rättslig text som en enskild skulle kunna använda för att kontrollera om en sådan behandling är laglig. Vidare beskrivs inte de särskilda åtkomst- och administrationsrättigheterna för olika behandlingsoperationer uttryckligen.

25.

Såsom Europeiska datatillsynsmannen har betonat tidigare (16) måste den rättsliga grunden för instrument som begränsar den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter, såsom denna erkänns i artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i rättspraxis grundad på artikel 8 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, som erkänns i artikel 16 i EUF-fördraget, fastställas i ett rättsligt instrument som är baserat på fördragen och kan åberopas inför en domare. Detta är nödvändigt för att rättssäkerheten ska kunna garanteras för den registrerade, som måste kunna förlita sig på tydliga regler och åberopa dessa inför en domstol.

26.

Därför uppmanar Europeiska datatillsynsmannen kommissionen att klargöra den rättsliga grunden för COPIS-databasen genom att införa en mer detaljerad bestämmelse i ett instrument som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet enligt EUF-fördraget. En sådan bestämmelse ska uppfylla kraven i förordning (EG) nr 45/2001 och i tillämpliga fall i direktiv 95/46/EG. Bland annat måste bestämmelsen om inrättande av databasen med den elektroniska mekanismen för informationsutbyte i) identifiera behandlingsoperationernas ändamål och fastställa vilka användningar som är förenliga med detta, ii) identifiera vilka enheter (tullmyndigheter, kommissionen) som ska ha åtkomst till vilka data som finns lagrade i databasen och ha möjlighet att ändra data i databasen, iii) garantera att alla registrerade vars personuppgifter kan lagras och utbytas har rätt till åtkomst och information och iv) definiera och begränsa lagringsperioden för personuppgifter till ett nödvändigt minimum för ett sådant ändamål. Vidare betonar Europeiska datatillsynsmannen att även följande aspekter av databasen ska definieras i huvudrättsakten: den enhet som ska kontrollera och administrera databasen och den enhet som ansvarar för säkerheten vid behandling av de data som lagras i databasen.

27.

Europeiska datatillsynsmannen föreslår att en ny artikel inkluderas i själva förslaget där dessa huvudaspekter fastställs klart och tydligt. Alternativt ska en bestämmelse införas i förslaget om att en separat rättsakt ska antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet och att kommissionen ska lägga fram ett förslag till en sådan rättsakt.

28.

I vilket fall ska de genomförandeåtgärder som antas innehålla en detaljerad beskrivning av databasens funktionella och tekniska egenskaper.

29.

Förslaget föreskriver visserligen inte i detta stadium någon interoperabilitet med andra databaser som administreras av kommissionen eller andra myndigheter, men Europeiska datatillsynsmannen vill ändå betona att införande av en sådan interoperabilitet eller ett sådant utbyte först och främst måste följa principen om ändamålsbegränsning: data ska användas för det ändamål för vilket databasen har inrättats, och inga ytterligare utbyten eller kopplingar kan tillåtas utöver detta ändamål. Dessutom måste detta stödjas av en särskild rättslig grund baserad på EU-fördragen.

30.

Europeiska datatillsynsmannen är mån om att delta i den process som ska leda till det slutliga inrättandet av databasen för att kunna stödja och ge råd till kommissionen vid utformningen av ett system som följer dataskyddsbestämmelserna. Därför uppmuntrar datatillsynsmannen kommissionen att inkludera ett samråd med honom i den pågående förberedande fasen.

31.

Slutligen vill Europeiska datatillsynsmannen fästa uppmärksamheten på att sådan behandling av data som är aktuell kan var föremål för förhandskontroll från datatillsynsmannen i enlighet med artikel 27.2 a i förordning (EG) nr 45/2001, eftersom inrättandet av databasen skulle involvera behandling av särskilda uppgiftskategorier (om misstänkta lagöverträdelser).

3.   SLUTSATS

32.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar den särskilda hänvisningen i förslaget till direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001 när det gäller den behandling av personuppgifter som omfattas av förordningen.

33.

Europeiska datatillsynsmannen vill sätta fokus på följande punkter där texten fortfarande kan förbättras ur dataskyddssynpunkt.

Artikel 6.3 bör inkludera den registrerades rätt till information.

Kommissionen bör vid utövandet av sina genomförandebefogenheter enligt artikel 6.3 rådgöra med Europeiska datatillsynsmannen för att utforma ett standardansökningsformulär som följer dataskyddsbestämmelserna.

Texten bör innehålla en tidsgräns för lagring av personuppgifter som lämnas av rättighetsinnehavaren, både på nationell nivå och på kommissionsnivå.

Europeiska datatillsynsmannen uppmanar kommissionen att identifiera och klargöra den rättsliga grunden för att inrätta COPIS-databasen och erbjuder sin sakkunskap för att stödja kommissionen vid utvecklingen av COPIS-databasen.

Utfärdat i Bryssel den 12 oktober 2011.

Giovanni BUTTARELLI

Biträdande Europeisk datatillsynsman


(1)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31 (nedan kallat direktiv 95/46/EG).

(2)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(3)  I april 2011.

(4)  Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter (EUT L 196, 2.8.2003, s. 7).

(5)  Tullenheter är de centrala kontoren i varje medlemsstat som får ta emot formella ansökningar från rättighetsinnehavare, medan tullmyndigheterna eller tullkontoren är de operativa, beroende enheter som utför de faktiska tullkontrollerna av varor som kommer in i EU.

(6)  Ansökningsformuläret måste bland annat innefatta uppgifter om sökanden (artikel 6.3 a), bemyndigande för fysiska eller juridiska personer som företräder sökanden (artikel 6.3 d), namn på och adress till de företrädare för sökanden som har ansvar för juridiska och tekniska frågor (artikel 6.3 j).

(7)  Avsändare och mottagare är de två parter som normalt är involverade i ett konsignationsavtal: avsändaren överlämnar varorna till mottagaren, som övertar ägandet av varorna och säljer dem efter anvisning från avsändaren.

”Deklaranten” är den person som gör en tulldeklaration i sitt eget namn eller den person i vars namn en sådan deklaration görs. ”Varuinnehavaren” är den person som äger varorna eller har en liknande förfoganderätt över dem eller har fysisk kontroll över dem.

(8)  Kommission förordning (EG) nr 1891/2004 av den 21 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa materiella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa materiella rättigheter (EUT L 328, 30.10.2004, s. 16).

(9)  Se förordning (EG) nr 1891/2004, bilaga I, fält 9: Särskilda uppgifter om typen av bedrägeri eller bedrägeriförloppet bifogas, inklusive dokument, foton etc.

(10)  För närvarande gäller kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1383/2003. Där finns bland annat standardformulär för nationella ansökningar och unionsansökningar och anvisningar om hur dessa fylls i (kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 av den 21 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa materiella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa materiella rättigheter (EUT L 328, 30.10.2004, s. 16)).

(11)  Personuppgifter ska ”förvaras på ett sätt som förhindrar identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka uppgifterna samlades in eller för vilka de senare behandlades […]”.

(12)  Se fotnot 8.

(13)  Denna bestämmelse är i linje med artikel 57 (del III, avsnitt IV) i Trips-avtalet, http://www.wto.org/english/tratop_e/trips_e/t_agm4_e.htm#2

(14)  Se fotnot 4.

(15)  Se fotnot 8.

(16)  Se Europeiska datatillsynsmannens yttrande om kommissionens beslut av den 12 december 2007 om genomförandet av informationssystemet för den inre marknaden (IMI) med avseende på skyddet av personuppgifter (2008/49/EG) (EUT C 270, 25.10.2008, s. 1).


II Meddelanden

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska kommissionen

13.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 363/6


Meddelande från kommissionen om autonoma tullbefrielser och tullkvoter

2011/C 363/02

1.   INLEDNING

1.1

I enlighet med artikel 31 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) beslutar rådet med kvalificerad majoritet om autonoma tullbefrielser och tullkvoter på förslag av kommissionen. Kommissionen offentliggjorde 1998 ett meddelande (1) som hade till syfte att ange de riktlinjer och förfaranden kommissionen skulle följa vid utarbetande av de förslag som skulle föreläggas rådet.

1.2

Detta reviderade meddelande har utarbetats med hänsyn till målen för Tull 2013-programmet samt de behov och synpunkter som medlemsstaterna framförde i anslutning till det seminarium om autonoma tullbefrielser och tullkvoter som hölls i Istanbul den 23–24 september 2010. Denna revidering är begränsad och har två syften: dels att förtydliga vissa principer för systemen med autonoma tullbefrielser och tullkvoter, dels att beskriva det förfarande som medlemsstater och ekonomiska aktörer ska följa när de ansöker om att få tillämpa sådana autonoma åtgärder.

1.3

Ytterligare ändringar av detta meddelandes innehåll kan bli nödvändiga till följd av den studie om autonoma tullkvoters och tullbefrielsers effekter på EU:s ekonomi som kommissionen avser att inleda under 2012. I denna studie inbegrips också effekterna på små och medelstora företag.

1.4

Kommissionens mål vid fastställandet av dessa riktlinjer är att närmare beskriva det ekonomiska resonemang som ligger till grund för unionens politik på detta område. Detta överensstämmer även med de öppenhetsregler som har fastställts av kommissionen.

1.5

Kommissionen avser att följa den allmänna politik som beskrivs i detta meddelande och de därtill hörande administrativa arrangemangen för tullbefrielser och tullkvoter från och med halvårsskiftet 2012.

2.   POLITISK ÖVERSIKT – ALLMÄNNA PRINCIPER

2.1   Gemensamma tulltaxans roll

2.1.1

I artikel 28 i EUF-fördraget står det att ”unionen ska innefatta en tullunion, som ska omfatta all handel med varor och som ska innebära […] att en gemensam tulltaxa gentemot tredjeland ska införas”.

Unionen har sedan 1968 tillämpat huvuddelen av denna gemensamma tulltaxa (2) som en del av en uppsättning åtgärder som är avsedda att främja unionsindustrins effektivitet och internationella konkurrenskraft.

2.1.2

De tullsatser som fastställs i denna tulltaxa är avsedda att främja den industriella utvecklingen inom unionen och stärka unionsindustrins produktionskapacitet, för att på så sätt underlätta för unionsproducenterna att konkurrera med leverantörer från tredjeländer.

Följaktligen ska de tullar som fastställs i denna tulltaxa betalas för alla produkter som övergår till fri omsättning, bortsett från de undantag som anges i unionslagstiftningen. Normalfallet är således att dessa tullar ska betalas.

2.2   Begreppen tullbefrielser och tullkvoter

2.2.1

Sådan befrielse som beviljas på grundval av artikel 31 i EUF-fördraget utgör ett undantag från normalfallet under åtgärdens giltighetstid och för en obegränsad kvantitet (tullbefrielse) eller en begränsad kvantitet (tullkvot). Båda åtgärderna medger helt undantag (fullständig befrielse) eller partiellt undantag (partiell befrielse) från den normala tull som är tillämplig på varor som importeras från ett tredjeland (antidumpnings- och utjämningstullar samt särskilda tullar berörs inte av dessa befrielser och kvoter). Varor som omfattas av antidumpnings- eller utjämningstullar ska normalt undantas från förfarandet för beviljande av tullbefrielser och kvoter. Varor som omfattas av importförbud och importbegränsningar (t.ex. enligt konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites)) är inte berättigade till tullbefrielser eller kvoter.

2.2.2

Varor som importeras inom ramen för en tullbefrielse eller tullkvot kan befordras fritt inom unionen. Följaktligen kan alla aktörer i varje medlemsstat utnyttja en tullbefrielse eller tullkvot så snart den beviljats. En tullbefrielse eller kvot som beviljas på begäran av en medlemsstat kan få följder för alla de andra medlemsstaterna och denna fråga bör därför skötas genom ett nära och brett samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen, så att alla intressen i unionen beaktas. Autonoma tullkvoter förvaltas av kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna via en central databas för tullkvoter. Tullkvoterna fördelas enligt ”först-till-kvarn”-metoden i enlighet med artiklarna 308a–308c i förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3).

2.2.3

EU:s utvidgning, teknisk utveckling och ändringar i de traditionella internationella handelsmönstren har förändrat den ekonomiska bakgrunden i en alltmer globaliserad ekonomi. Utifrån unionens synpunkt är det viktigt att tullbefrielser gör det möjligt för unionsföretag att upprätthålla full sysselsättning och erhålla de insatsvaror som krävs för att tillverka sofistikerade produkter med ett högt förädlingsvärde inom EU, även om verksamheten främst består av montering.

2.3   Egenskaper hos tullbefrielser och tullkvoter

2.3.1

I artikel 31 i EUF-fördraget föreskrivs att rådet på förslag av kommissionen ska fastställa tullsatserna i Gemensamma tulltaxan. Detta innefattar ändring av eller (partiell eller fullständig) befrielse från dessa tullsatser.

2.3.2

Tullbefrielser och tullkvoter bör regelbundet ses över och kunna upphävas på begäran av en berörd part. I undantagsfall, när en fortsatt tullbefrielse tyder på att det finns ett varaktigt behov av vissa varor till nedsatt tullsats eller nolltullsats (t.ex. för att en viss nödvändig produkt inte finns tillgänglig (tullbefrielse) eller för att de kvantiteter som behövs av en viss produkt är för små för att det ska vara lönsamt att göra de investeringar som krävs för att börja producera varan i unionen (tullkvot)), kan kommissionen föreslå en ändring av Gemensamma tulltaxan. I detta avseende kommer kommissionen att agera på grundval av ansökningar från medlemsstaterna eller på eget initiativ.

2.3.3

Eftersom tullbefrielser utgör ett undantag från den allmänna regeln i form av Gemensamma tulltaxan måste de emellertid i likhet med alla undantag tillämpas enhetligt.

2.3.4

För att undvika diskriminering måste tullbefrielserna vara tillgängliga för alla unionsimportörer och leverantörer från tredjeländer. Detta innebär att tullbefrielser eller tullkvoter inte kommer att beviljas för

i)

varor som omfattas av ett avtal om exklusiv handel,

ii)

handel med varor mellan närstående parter som har exklusiva immateriella rättigheter till sin produktion, eller

iii)

varor där varubeskrivningen innehåller interna företagsspecifika begrepp, t.ex. företagsnamn, märkesnamn, specifikationer och artikelnummer.

2.4   Autonoma tullbefrielsers och tullkvoters uppgift

2.4.1

Kommissionen anser att tullar har en särskild ekonomisk funktion. Autonoma tullbefrielser som är avsedda att helt eller delvis upphäva tullarnas verkningar under en viss tidsperiod kan endast beviljas om de berörda produkterna inte finns tillgängliga inom unionen. Autonoma tullkvoter kan öppnas för varor som inte tillverkas i tillräckliga mängder inom unionen.

2.4.2

Eftersom dessa tullar bidrar till unionens traditionella egna medel bör vidare de angivna ekonomiska skälen avvägas mot unionens allmänna intresse.

2.4.3

Systemet med tullbefrielser och tullkvoter har visat sig vara ett mycket effektivt politiskt verktyg för att stödja ekonomisk verksamhet i Europeiska unionen och kommer att fortsätta att vara det, vilket visas av det konstant ökande antalet ansökningar som inkommer till kommissionen. För närvarande motsvarar dessa åtgärder mellan 5 och 6 % av unionens budgeterade traditionella egna medel.

2.4.4

Genom dessa åtgärder blir det möjligt för företag att under en viss tidsperiod erhålla leveranser till en lägre kostnad, vilket medför att ekonomisk aktivitet i EU kan främjas, att dessa företags konkurrenskraft kan stärkas och i synnerhet att det blir möjligt för dessa att upprätthålla eller skapa sysselsättning, modernisera sina strukturer osv. År 2011 uppgick antalet gällande autonoma tullbefrielser och tullkvoter till cirka 1 500. Under den senaste tidens recession i EU-ekonomin har kommissionen registrerat en ökning av antalet ansökningar, vilket visar hur viktig den här politiken är för unionens företag.

2.5   Produkter som kan omfattas av autonoma tullbefrielser

2.5.1

Tullbefrielser har till syfte att göra det möjligt för unionsföretag att få tillgång till råvaror, halvfabrikat och komponenter som inte finns tillgängliga eller inte tillverkas inom unionen, med undantag av färdiga produkter.

2.5.2

Trots vad som sägs i punkterna 2.5.3 och 2.5.4 avses i detta meddelande med ”färdiga produkter” varor som uppvisar en eller flera av följande egenskaper:

Produkter som är redo för försäljning till slutkonsumenter, oavsett om de ska förpackas inom unionen för detaljhandelsförsäljning.

Isärtagna färdiga produkter.

Varor som inte kommer att genomgå väsentlig behandling eller bearbetning (4).

Varor som redan har den kompletta eller färdiga produktens huvudsakliga karaktär.

2.5.3

Eftersom unionsföretagen alltmer övergår till montering av produkter som kräver mycket sofistikerade delar kan vissa av dessa nödvändiga delar användas utan större ändringar och skulle därför kunna anses vara ”färdiga produkter”. Inte desto mindre kan i vissa fall tullbefrielse beviljas för ”färdiga produkter” som används som komponenter i en slutprodukt, under förutsättning att monteringsprocessens förädlingsvärde är tillräckligt högt.

2.5.4

För utrustning och material som används i produktionsprocessen kan tullbefrielse eventuellt beviljas (även om sådana produkter vanligen anses vara ”färdiga produkter”), under förutsättning att de är specifika och nödvändiga för tillverkningen av klart angivna produkter och tullbefrielsen inte utgör ett hot mot konkurrerande unionsföretag.

2.6   Produkter som kan omfattas av autonoma tullkvoter

Alla regler som anges i punkt 2.5 gäller även för autonoma tullkvoter. Fiskeriprodukter är dock undantagna från detta tullkvotssystem, eftersom en parallell undersökning av dessa produkter, bl.a. baserad på deras känsliga karaktär, kan leda till att kommissionen behandlar dem i ett särskilt förslag till rådets förordning om öppnande och förvaltning av autonoma unionstullkvoter för vissa fiskeriprodukter.

2.7   Vem har nytta av autonoma tullbefrielser och tullkvoter?

Autonoma tullbefrielser och tullkvoter är avsedda för företag som har sin tillverkning i unionen. När användningen av produkten är begränsad till ett särskilt ändamål ska detta övervakas enligt förfarandena för kontroll av användning för särskilda ändamål (5).

Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de små och medelstora företagens intressen. Eftersom autonoma tullbefrielser och tullkvoter kan underlätta de små och medelstora företagens internationella verksamhet kommer initiativ att tas för att höja dessa företags medvetande om detta verktyg. Som det nämnts ovan kommer effekten av denna ordning på små och medelstora företag att ingå i en bredare utvärdering som inleds 2012.

Tullbefrielser bör inte gälla varor som omfattas av en ekonomiskt obetydlig tull.

2.8   Tullunion med Turkiet

För produkter som omfattas av reglerna för tullunionen med Turkiet (alla varor utom jordbruksprodukter och de produkter som omfattades av EKSG-fördraget) är samma kriterier tillämpliga, eftersom Turkiet i detta fall har liknande rättigheter och skyldigheter som medlemsstaterna.

Även Turkiet kan lämna in ansökningar om tullbefrielser och tullkvoter, och turkiska delegater får delta i mötena i arbetsgruppen för tulltaxefrågor av ekonomisk art (nedan kallad arbetsgruppen) för att diskutera ansökningar tillsammans med delegater från samtliga medlemsstater och kommissionen. Den turkiska produktionen kommer att beaktas på samma sätt som unionens produktion vid beslut om införande av nya tullbefrielser samt för beräkning av lämpliga tullkvotsvolymer.

Turkiets ansökningar om tullbefrielser kan, efter att ha granskats av kommissionen, inbegripas i det förslag som läggs fram för rådet. Beslutsprocessen för tullkvoter är annorlunda, eftersom tullkvoter inte kommer att ingå i en rådsförordning. Tullkvoter som baseras på ansökningar från Turkiet kommer endast att gälla inom Turkiet.

3.   ALLMÄNNA RIKTLINJER

Av de skäl som anges ovan avser kommissionen att följa det arbetssätt som anges nedan i sina förslag till rådet och i samband med de förordningar som den själv kan anta.

3.1

Autonoma tullbefrielser och tullkvoter har huvudsakligen till syfte att göra det möjligt för unionsföretag att använda råvaror, halvfabrikat eller komponenter utan att behöva betala de normala tullsatser som anges i Gemensamma tulltaxan.

Alla ansökningar om tullbefrielser lämnas först till delegaterna i arbetsgruppen, som bedömer om de är godtagbara. Ansökningarna diskuteras därefter grundligt under tre möten i arbetsgruppen, och först efter denna bedömning av de ekonomiska skäl som ligger till grund för ansökningarna föreslås åtgärder.

Kommissionen lägger fram sina förslag (som var sjätte månad delvis aktualiserar förteckningarna över produkter som är föremål för tullbefrielser och produkter som är föremål för tullkvoter) till rådet, för tillämpning från och med den 1 januari respektive den 1 juli, så att man kan beakta nya ansökningar samt tekniska och ekonomiska utvecklingstrender i fråga om produkter och marknader.

3.2

Om inte unionens intressen kräver det och med hänsyn till internationella åtaganden kommer tullbefrielser eller tullkvoter i princip inte att föreslås när

identiska eller likvärdiga produkter eller ersättningsprodukter tillverkas i tillräckliga mängder inom unionen. Detta gäller även när det inte finns någon produktion i unionen och en åtgärd skulle kunna leda till snedvridning av konkurrensen mellan unionsföretagen i fråga om sådana färdiga produkter i vilka de berörda varorna ska införlivas eller produkter som tillhör en närstående sektor,

de berörda varorna är färdiga produkter som är avsedda för försäljning till slutkonsumenter utan ytterligare väsentlig behandling eller utan att utgöra en integrerad del av en större slutprodukt för vars funktion de är nödvändiga,

de importerade varorna omfattas av ett avtal om exklusiv handel som begränsar unionsimportörernas möjligheter att köpa dessa produkter från tillverkare i tredjeländer,

varor handlas mellan närstående parter (6) som har exklusiva immateriella rättigheter (t.ex. handelsnamn, industriell formgivning och patent) till dessa varor,

förmånen av åtgärden troligen inte kommer att överföras till de berörda förädlingsföretagen eller producenterna i unionen,

andra särskilda förfaranden står till unionsproducenternas förfogande (t.ex. aktiv förädling),

den sökande endast kommer att använda varorna för handelsändamål,

en tullbefrielse eller tullkvot står i strid med unionens politik på något annat område (t.ex. andra förmånsordningar, frihandelsavtal, handelspolitiska skyddsåtgärder, kvantitativa begränsningar eller miljörestriktioner).

3.3

När det förekommer viss produktion i unionen av identiska eller likvärdiga produkter med eller ersättningsprodukter till den produkt som ska importeras, men denna produktion inte är tillräcklig för att fylla de relevanta förädlings- eller tillverkningsföretagens behov, kan tullkvoter (som är begränsade till de kvantiteter som fattas) eller partiell tullbefrielse beviljas.

En tullkvot kan inrättas antingen på grundval av en ansökan om tullkvot eller vara en följd av en ansökan om tullbefrielse. I detta sammanhang kommer vid behov hänsyn att tas till risken för att den tillverkningskapacitet som skulle kunna tillhandahållas i unionen skadas.

3.4

Så långt som möjligt bedöms likvärdigheten mellan importerade produkter och unionsprodukter utifrån objektiva kriterier med hänsyn tagen till varje produkts viktigaste kemiska, fysiska och tekniska egenskaper, dess avsedda användningsområde och kommersiella användning och särskilt dess funktionssätt och den aktuella och framtida tillgången till den på unionsmarknaden.

Prisskillnader mellan de importerade produkterna och unionsprodukterna beaktas inte vid bedömningen.

3.5

Ansökningar om tullbefrielse eller tullkvoter, som upprättats i enlighet med bilagorna till detta meddelande, ska lämnas av medlemsstaterna på de förädlings- eller tillverkningsföretags i unionen vägnar, med angivande av företagens namn, som har adekvat utrustning för att använda de importerade varorna i sin produktionsprocess. De sökande ska kunna ange att de nyligen, utan framgång, verkligen har försökt skaffa de aktuella varorna, likvärdiga produkter eller ersättningsprodukter från potentiella unionsleverantörer. För ansökningar om tullkvoter måste unionsproducentens/unionsproducenternas namn anges i ansökan.

De sökande måste även lämna uppgifter som gör det möjligt för kommissionen att undersöka deras ansökningar på grundval av de kriterier som anges i detta meddelande. Av praktiska skäl beaktas inte ansökningar om den outtagna tullen beräknas uppgå till mindre än 15 000 EUR per år. Företag kan slå sig samman för att nå upp till denna tröskel.

3.6

Tullkvoternas tillgängliga saldo offentliggörs dagligen på internet på Europaservern http://ec.europa.eu/taxation_customs/common/databases/index_en.htm. Klicka på ”quota” för att kontrollera enskilda kvoter.

Konsoliderade bilagor till förordningar om tullbefrielse och tullkvoter, en förteckning över nya ansökningar och adresser till medlemsstaternas ansvariga förvaltningar kommer också att finnas tillgängliga på samma server.

4.   ADMINISTRATIVA ARRANGEMANG

Erfarenheterna tyder på att det bästa sättet att förvalta detta område är att samla in ansökningar på ett sådant sätt att nya tullbefrielser och tullkvoter samt ändringar efter godkännande kan träda i kraft antingen den 1 januari eller den 1 juli varje år. Genom att samla in ansökningarna på detta sätt blir det lättare att behandla dessa åtgärder inom ramen för Taric (Europeiska unionens integrerade tulltaxa) och därmed blir det enklare att tillämpa dem i medlemsstaterna. För detta ändamål gör kommissionen allt den kan för att förelägga rådet sina förslag till tullbefrielser och tullkvoter i tillräckligt god tid för att de relevanta förordningarna ska kunna offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning innan de börjar tillämpas.

4.1   Inlämning av nya ansökningar

4.1.1

Ansökningar ska lämnas till en medlemsstats centralkontor. Adresser till medlemsstaternas centralkontor finns på följande länk: http://ec.europa.eu/taxation_customs/dds2/susp/faq/faqsusp.jsp?Lang=en#Who. Det är medlemsstaterna som ansvarar för att kontrollera att ansökan uppfyller villkoren i detta meddelande och att de upplysningar som lämnas i ansökningarna är korrekta i alla relevanta avseenden. Medlemsstaterna vidarebefordrar endast ansökningar som uppfyller villkoren i detta meddelande till kommissionen.

4.1.2

Ansökningarna ska vidarebefordras till kommissionen i tillräckligt god tid med hänsyn till den tid som behövs för att fullfölja förfarandet för utvärdering och offentliggörande av en tullbefrielse eller tullkvot. Gällande tidsfrister anges i bilaga V till detta meddelande.

4.1.3

Ansökningarna ska lämnas in elektroniskt i ett ordbehandlingsformat med användning av formulären i bilaga I. För att påskynda den administrativa handläggningen av ansökningar rekommenderas att ansökningar på den sökandes modersmål vid behov åtföljs av en engelsk, fransk eller tysk översättning (inklusive alla tillägg).

4.1.4

Den sökande ska till alla ansökningar bifoga en förklaring om att de produkter som ska importeras inte omfattas av ett avtal om exklusiv handel (se bilaga II till detta meddelande).

4.1.5

Ansökningar om tullbefrielser och tullkvoter granskas av kommissionen, med stöd av ett yttrande från arbetsgruppen. Arbetsgruppen sammanträder i kommissionens regi minst tre gånger per runda (se tidsplan i bilaga V till detta meddelande) för att diskutera ansökningarna, beroende på behoven och arten av de produkter som ska undersökas.

4.1.6

Det förfarande som beskrivs i punkt 3.3 befriar inte den sökande från skyldigheten att tydligt ange vilken slags åtgärd som ansökan avser (dvs. tullbefrielse eller tullkvot). När det gäller ansökningar om tullkvoter ska den önskade mängden anges i ansökan.

4.1.7

Namn och uttryck från Kombinerade nomenklaturen eller, om denna inte är lämplig, från Internationella standardiseringsorganisationen (ISO), internationella generiska benämningar (INN), Internationella kemiunionen (IUPAC), Europeiska tullförteckningen över kemiska ämnen (ECICS) eller färgindexbenämningar (C.I.) ska användas vid varubeskrivningen.

4.1.8

Kombinerade nomenklaturens måttenheter ska användas. I avsaknad av extra mängdenheter ska det internationella enhetssystemet (SI) användas. Om det krävs testmetoder och standarder för att beskriva de berörda varorna ska dessa vara internationellt erkända. Märkesnamn och företagsinterna kvalitetsstandarder, produktspecifikationer, artikelnummer eller liknande begrepp godtas inte.

4.1.9

Kommissionen kan avslå en ansökan om vilseledande varubeskrivningar inte korrigerats vid tidpunkten för arbetsgruppens andra möte.

4.1.10

Ansökningar om tullbefrielser eller tullkvoter ska åtföljas av all dokumentation som krävs för en grundlig undersökning av de berörda åtgärderna (tekniska faktablad, bruksanvisningar, reklammaterial, statistik, varuprover osv.). Vid behov kan kommissionen avseende en ansökan om tullbefrielse begära att den berörda medlemsstaten lämnar alla ytterligare uppgifter som bedöms vara väsentliga för att kommissionen ska kunna utarbeta ett förslag till rådet.

Om uppgifter och dokumentation saknas har den sökande tid på sig att lämna in detta fram till arbetsgruppens andra möte. Om detta inte sker kan kommissionen avslå ansökan. Invändningar mot dessa ofullständiga ansökningar måste läggas fram senast under det tredje mötet.

4.1.11

Om ansökan innefattar konfidentiella uppgifter ska dessa tydligt märkas som sådana och tillämplig sekretessnivå anges (dvs. endast avsedd för kommissionen eller endast avsedd för medlemmarna i arbetsgruppen). Ordföranden för arbetsgruppen kan dock vidarebefordra sådana uppgifter till en annan medlemsstat eller en av kommissionens avdelningar på dennas uttryckliga begäran, förutsatt att företrädaren för den medlemsstat som ansvarar för uppgifterna lämnat ett uttryckligt tillstånd. Arbetsgruppens delegater och kommissionens tjänstemän ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att uppgifterna behandlas konfidentiellt.

Om någon av de uppgifter som är väsentliga för att en ansökan ska kunna granskas och diskuteras inte lämnas kommer ansökan emellertid inte att beaktas, oavsett vilket skäl som åberopas (särskilt ”skydd av affärshemligheter” såsom tillverkningsprocesser, kemiska formler eller föreningar osv.).

4.2   Inlämning av ansökningar om förlängning

4.2.1

Ansökningar om förlängning av en åtgärd ska lämnas in elektroniskt i ett ordbehandlingsformat till medlemsstaternas respektive centralkontor (se länken i punkt 4.1.1), med användning av formuläret i bilaga III. Centralkontoret kontrollerar att ansökan uppfyller villkoren i detta meddelande. Medlemsstaten beslutar på eget ansvar vilka ansökningar som ska vidarebefordras till kommissionen. Gällande tidsfrister anges i bilaga V till detta meddelande.

4.2.2

De administrativa aspekterna rörande nya ansökningar gäller i tillämpliga delar för ansökningar om förlängning.

4.3   Ansökningar om ändring av åtgärder eller höjning av tullkvotsvolymer

Ansökningar om ändring av varubeskrivningen för en tullbefrielse eller en tullkvot ska lämnas in för beslut två gånger om året. Tidsgränserna är desamma som för nya ansökningar (se bilaga V).

Ansökningar om en höjning av volymen för en befintlig tullkvot kan lämnas in och godkännas när som helst. Om medlemsstaterna godkänner ansökan kan höjningen offentliggöras i nästa förordning, antingen den 1 januari eller den 1 juli. För dessa ansökningar tillämpas ingen tidsgräns för invändningar.

4.4   Ansökningar ska vidarebefordras till följande kommissionsadress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för skatter och tullar

TAXUD-SUSPENSION-QUOTA-REQUESTS@ec.europa.eu

Ansökningar som berör andra kommissionsavdelningar kommer att vidarebefordras till dem.

4.5   Inlämning av invändningar

4.5.1

Invändningar ska lämnas till respektive medlemsstats centralkontor (se länken i punkt 4.1.1), som kontrollerar att de uppfyller villkoren i detta meddelande. Medlemsstaterna beslutar på eget ansvar vilka invändningar som ska sändas via Circasystemet till medlemmarna i arbetsgruppen och till kommissionen.

4.5.2

Invändningar ska lämnas in elektroniskt i ett ordbehandlingsformat med användning av formuläret i bilaga IV. Gällande tidsfrister anges i bilaga V till detta meddelande.

4.5.3

Kommissionen kan avslå en invändning om den har lämnats för sent, om formuläret är ofullständigt ifyllt, om begärda varuprov inte tillhandahållits, om kontakterna mellan det invändande och det sökande företaget inte skett i tid (cirka 15 arbetsdagar) eller om invändningsformuläret innehåller vilseledande eller oriktiga uppgifter.

4.5.4

I de fall då det invändande och det sökande företaget inte kan ha kontakt med varandra (t.ex. på grund av konkurrenslagstiftning), ska kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar agera som opartisk medlare. Om så är lämpligt kommer även andra kommissionsavdelningar att involveras.

4.5.5

Den medlemsstat som agerar för den sökandes räkning måste försäkra sig om att kontakterna mellan företagen inleds och måste kunna bevisa detta på begäran av kommissionen eller medlemmar i arbetsgruppen.


(1)  EGT C 128, 25.4.1998, s. 2.

(2)  Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

(3)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(4)  För vägledning om vad som utgör väsentlig behandling eller bearbetning hänvisas till de ”förteckningsregler” för fastställande av icke-förmånsberättigande ursprung som offentliggörs på följande webbsida: http://ec.europa.eu/taxation_customs/customs/customs_duties/rules_origin/non-preferential/ — Ompackning kan inte betraktas som väsentlig behandling eller bearbetning.

(5)  Artiklarna 291–300 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93.

(6)  För vägledning om betydelsen av ”närstående parter”, se artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).


BILAGA I

Formulär för

ANSÖKAN OM TULLBEFRIELSE/TULLKVOT (Stryk det som inte är tillämpligt)

(Medlemsstat: )

Del I

(ska offentliggöras på GD Taxud:s webbplats)

1.

KN-nummer:

2.

Exakt varubeskrivning, med beaktande av tulltaxans kriterier:

Enbart för kemiska produkter (huvudsakligen kapitel 28 och 29 i Kombinerade nomenklaturen):

3.

i)

CUS-nummer (registreringsnummer i Europeiska tullförteckningen över kemiska ämnen):

ii)

CAS-nummer (registreringsnummer i CAS (Chemical Abstracts Service)):

iii)

Annat nummer:

ANSÖKAN OM TULLBEFRIELSE/TULLKVOT (Stryk det som inte är tillämpligt)

(Medlemsstat: )

Del II

(ska offentliggöras för medlemmarna i arbetsgruppen för tulltaxefrågor av ekonomisk art)

4.

Ytterligare uppgifter, inbegripet handelsbeteckning, funktionssätt, den importerade produktens avsedda användningsområde, slag av produkt som den ska införlivas i och denna produkts slutanvändning:

Enbart för kemiska produkter:

5.

Strukturformel:

6.

Omfattas produkterna av patent?

Ja/Nej

Om ja, patentnummer och nummer för meddelande myndighet:

7.

Omfattas produkterna av en antidumpnings-/antisubventionsåtgärd?

Ja/Nej

Om ja, närmare förklaring om varför företaget ansöker om tullbefrielse/tullkvot:

8.

Namn på och adresser till företag i EU som har kontaktats för leverans av identiska eller likvärdiga produkter eller ersättningsprodukter (obligatoriskt för ansökningar om tullkvoter):

Datum för och resultat av dessa kontakter:

Skäl till att dessa företags produkter inte är lämpliga att använda i detta avseende:

9.

Beräkning av tullkvotsvolym:

Den sökandes årsförbrukning:

Årlig EU-produktion:

Begärd tullkvotsvolym:

10.

Särskilda anmärkningar:

i)

Uppgift om liknande tullbefrielser eller tullkvoter:

ii)

Uppgift om befintliga bindande klassificeringsbesked:

iii)

Övriga anmärkningar:

ANSÖKAN OM TULLBEFRIELSE/TULLKVOT (Stryk det som inte är tillämpligt)

(Medlemsstat: )

Del III

(endast för kommissionens bruk)

11.

Ansökan inlämnad av:

Adress:

Tfn/Fax:

E-post:

12.

Beräknad årlig import under 20XX (första året av begärd giltighetsperiod):

Värde (i euro):

Kvantitet (i vikt och i extra mängdenheter om detta är tillämpligt för KN-numret i fråga):

13.

Nuvarande import (för 20XX – 2 år) (året före året för inlämning av ansökan):

Värde (i euro):

Kvantitet (i vikt och i extra mängdenheter om detta är tillämpligt för KN-numret i fråga):

14.

Tillämplig tullsats vid tidpunkten för ansökan (inklusive förmåns- och frihandelsavtal om sådana ingåtts med de länder och områden där de varor som ansökan avser har sitt ursprung):

Tullsats för import från tredjeland:

Tillämplig förmånstullsats: ja/nej (om ja, ange tullsats: …)

15.

Beräknad outtagen tull (i euro) på årsbasis:

16.

Ursprung för de varor som ansökan avser:

Namn på tredjelandsproducent:

Land:

17.

Namn på och adresser till användare i EU:

Adress:

Tfn/Fax:

E-post:

18.

En förklaring från den berörda parten om att de produkter som ska importeras inte omfattas av ett avtal om exklusiv handel (extrablad ska bifogas – se bilaga II till detta meddelande) (obligatoriskt):

Bilagor (produktfaktablad, bruksanvisningar, broschyrer osv.).

Antal sidor:

Obs. Om någon av uppgifterna i del II och III är konfidentiell ska separata sidor som tydligt anger att uppgifterna är konfidentiella bifogas. Sekretessnivån måste även anges på omslaget.


BILAGA II

Formulär för

FÖRKLARING OM ATT VARORNA INTE OMFATTAS AV ETT AVTAL OM EXKLUSIV HANDEL  (1)

Namn:

Adress:

Tfn/Fax:

E-post:

Undertecknarens namn och befattning:

Härmed förklarar jag, på (företagets namn) vägnar, att följande produkt(er)

(varubeskrivning(ar))

inte omfattas av ett avtal om exklusiv handel.

(underskrift och datum)


(1)  Med avtal om exklusiv handel avses varje avtal som hindrar andra företag än det sökande företaget från att importera den eller de berörda produkterna.


BILAGA III

Formulär för

ANSÖKAN OM FÖRLÄNGNING AV EN TULLBEFRIELSE

(Medlemsstat: )

Del I

(offentlig)

KN- eller Taricnummer:

Exakt varubeskrivning:

Del II

Ansökan ingiven för (namn på och adress till importör/användare i EU):

Tillämplig tullsats vid tidpunkten för ansökan (inklusive förmåns- och frihandelsavtal om sådana ingåtts med de länder och områden där de varor som ansökan avser har sitt ursprung):

Import (år 20XX, första året av den nya giltighetsperiod som ansökan avser):

Värde (i euro):

Kvantitet (i vikt och i extra mängdenheter om detta är tillämpligt för KN-numret i fråga):

Beräknad outtagen tull (i euro) på årsbasis:


BILAGA IV

Formulär för:

INVÄNDNINGAR MOT EN ANSÖKAN OM TULLBEFRIELSE/TULLKVOT (stryk det som inte är tillämpligt)

(Medlemsstat: )

Del I

Ansökan nr:

KN-nummer:

Varubeskrivning:

Aktbeteckning:

Varorna tillverkas för närvarande i unionen eller Turkiet och finns tillgängliga på marknaden.

Likvärdiga produkter eller ersättningsprodukter finns tillgängliga i unionen eller Turkiet.

Förklaringar (skillnader, varför och hur dessa produkter kan ersätta den produkt som ansökan avser):

Tekniska faktablad med uppgifter om den erbjudna produktens egenskaper och kvalitet måste bifogas.

Övrigt:

Föreslagen kompromiss (förklaringar):

Omvandling till tullkvot:

Föreslagen kvotvolym:

Partiell tullbefrielse:

Föreslagen tullsats:

Andra förslag:

Anmärkningar:

Företag som för närvarande tillverkar en identisk eller likvärdig produkt eller en ersättningsprodukt i EU eller Turkiet

Företagets namn:

Kontaktperson:

Adress:

Tfn:

Fax:

E-post:

Produktens handelsnamn:

INVÄNDNINGAR MOT EN ANSÖKAN OM TULLBEFRIELSE/TULLKVOT (stryk det som inte är tillämpligt)

(Medlemsstat: )

Del II

Produktionskapacitet (tillgänglig för marknaden, t.ex. inte bunden internt eller av kontrakt):

Nuvarande:

Inom ett halvår:


BILAGA V

Tidsplan för behandling av ansökningar om autonoma tullbefrielser och tullkvoter

a)   Nya ansökningar och återinlämnade ansökningar

 

Januari-rundan

Juli-rundan

Datum för ikraftträdande av ansökta tullbefrielser eller tullkvoter

1.1.20xx

1.7.20xx

Ansökan ska vidarebefordras till kommissionen senast den

15.3.20xx–1

15.9.20xx–1

Första mötet i arbetsgruppen för tulltaxefrågor av ekonomisk art (nedan kallad arbetsgruppen) för att diskutera ansökan

Mellan 20.4.20xx–1 och 15.5.20xx–1

Mellan 20.10.20xx–1 och 15.11.20xx–1

Andra mötet i arbetsgruppen för att diskutera ansökan

Mellan 5.6.20xx–1 och 15.6.20xx–1

Mellan 5.12.20xx–1 och 20.12.20xx–1

Tredje mötet i arbetsgruppen för att diskutera ansökan

Mellan 5.7.20xx–1 och 15.7.20xx-1

Mellan 20.1.20xx och 30.1.20xx

Ytterligare möte i arbetsgruppen (valfritt) för att diskutera ansökan

Mellan 1.9.20xx–1 och 15.9.20xx–1

Mellan 15.2.20xx och 28.2.20xx


Invändningar mot en ny ansökan måste lämnas in skriftligen senast

Andra mötet i arbetsgruppen

Invändningar mot befintliga åtgärder måste lämnas in skriftligen senast

Första mötet i arbetsgruppen

b)   Ansökningar om förlängning

Datum från vilket en befintlig tullbefrielse förlängs

1.1.20xx

Ansökan ska vidarebefordras till kommissionen senast den

15.4.20xx–1

Första mötet i arbetsgruppen för att diskutera ansökan

Mellan 20.4.20xx–1 och 15.5.20xx–1

Andra mötet i arbetsgruppen för att diskutera ansökan

Mellan 5.6.20xx–1 och 15.6.20xx–1

Tredje mötet i arbetsgruppen för att diskutera ansökan

Mellan 5.7.20xx–1 och 15.7.20xx–1


Invändningar mot förlängningar måste lämnas in skriftligen senast

Första mötet i arbetsgruppen


IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska kommissionen

13.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 363/18


Eurons växelkurs (1)

12 december 2011

2011/C 363/03

1 euro =


 

Valuta

Kurs

USD

US-dollar

1,3251

JPY

japansk yen

103,12

DKK

dansk krona

7,4361

GBP

pund sterling

0,84800

SEK

svensk krona

9,0525

CHF

schweizisk franc

1,2349

ISK

isländsk krona

 

NOK

norsk krona

7,7015

BGN

bulgarisk lev

1,9558

CZK

tjeckisk koruna

25,578

HUF

ungersk forint

305,16

LTL

litauisk litas

3,4528

LVL

lettisk lats

0,6979

PLN

polsk zloty

4,5395

RON

rumänsk leu

4,3491

TRY

turkisk lira

2,4687

AUD

australisk dollar

1,3104

CAD

kanadensisk dollar

1,3576

HKD

Hongkongdollar

10,3109

NZD

nyzeeländsk dollar

1,7293

SGD

singaporiansk dollar

1,7193

KRW

sydkoreansk won

1 523,48

ZAR

sydafrikansk rand

10,9105

CNY

kinesisk yuan renminbi

8,4284

HRK

kroatisk kuna

7,4975

IDR

indonesisk rupiah

11 987,73

MYR

malaysisk ringgit

4,1946

PHP

filippinsk peso

57,842

RUB

rysk rubel

41,8289

THB

thailändsk baht

41,277

BRL

brasiliansk real

2,4068

MXN

mexikansk peso

18,2660

INR

indisk rupie

70,0470


(1)  Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.


V Yttranden

FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV DEN GEMENSAMMA HANDELSPOLITIKEN

Europeiska kommissionen

13.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 363/19


Tillkännagivande om att giltighetstiden för vissa antidumpningsåtgärder snart kommer att löpa ut

2011/C 363/04

1.   I enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) tillkännager Europeiska kommissionen att om inte en översyn inleds i enlighet med nedanstående förfarande kommer de antidumpningsåtgärder som anges nedan att upphöra att gälla den dag som anges i tabellen.

2.   Förfarande

Unionstillverkarna kan lämna in en skriftlig begäran om översyn. En sådan begäran måste innehålla tillräcklig bevisning för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer.

Om kommissionen beslutar att se över åtgärderna i fråga kommer importörer, exportörer, företrädare för exportlandet och unionstillverkarna att ges tillfälle att utveckla, motbevisa eller yttra sig om de uppgifter som lämnats i begäran om översyn.

3.   Tidsfrist

På de grunder som anges ovan kan unionstillverkarna lämna in en skriftlig begäran om översyn till Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för handel (enhet H-1), N-105 4/92, 1049 Bruxelles/Brussel, Belgien (2) från och med den dag då detta tillkännagivande offentliggörs, dock senast tre månader före den dag som anges i tabellen nedan.

4.   Detta tillkännagivande offentliggörs i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009.

Produkt

Ursprungs- eller exportland

Åtgärd

Hänvisning

Datum då åtgärden upphör att gälla (3)

Linor och kablar av järn eller stål

Ryssland

Antidumpningstull

Rådets förordning (EG) nr 1279/2007 (EUT L 285, 31.10.2007, s. 1.)

1.11.2012


(1)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2)  Fax +32 22956505.

(3)  Åtgärden upphör att gälla vid midnatt den dag som anges i den här kolumnen.


FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN

Europeiska kommissionen

13.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 363/20


STATLIGT STÖD – TYSKLAND

Statligt stöd SA.32009 (11/C) (f.d. 10/N) – Stora investeringsprojekt – Stöd till BMW Leipzig

Uppmaning att inkomma med synpunkter enligt artikel 108.2 i EUF-fördraget

(Text av betydelse för EES)

2011/C 363/05

Genom den skrivelse, daterad den 13 juli 2011, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i EUF-fördraget avseende ovannämnda stöd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter på det stöd avseende vilket kommissionen inleder förfarandet. Synpunkterna ska sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

Office: J-70 3/225

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax +32 22961242

Synpunkterna kommer att meddelas Tyskland. Den berörda part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN OCH INVESTERINGSPROJEKTET

Den 30 november 2010 anmälde de tyska myndigheterna regionalt stöd till BMW AG för en investering i Leipzig, Tyskland, ett område som omfattas av den tyska regionalstödskartan och som hade ett sedvanligt tak för regionalstöd till stora företag på 30 % bruttobidragsekvivalent vid tidpunkten för anmälan.

Målet för projektet är att utvidga den existerande produktionsanläggningen; BMW har för avsikt att bygga en ny produktionsanläggning för tillverkning av elbilar med fordonskroppar av plast förstärkta med kolfiber, vilka utgör totalt nyskapande produkter som inte tidigare tillverkats. Investeringen gäller två modeller: megacitybilen i3 och sportbilen i8. Megacitybilen är ett ackumulatorfordon, d.v.s. ett fordon som helt drivs av en ackumulator. Sportbilen är ett laddhybridfordon som utöver ackumulatorn även har en liten men effektiv förbränningsmotor.

Investeringen inleddes 2009 och förväntas slutföras 2013/2014. Projektets nuvärdeberäknade stödberättigande investeringskostnader uppgår till 368,01 miljoner EUR. Det föreslagna nuvärdeberäknade stödbeloppet på 46 miljoner EUR motsvarar en stödnivå på 12,5 % och underskrider således det tillämpningsbara stödnivåtaket på 13,5 %.

BEDÖMNING AV STÖDETS FÖRENLIGHET

Stödet uppfyller alla standardkriterier för förenlighet som tillämpas på regionalt stöd

Detta till trots kan kommissionen, enligt de tillämpliga riktlinjerna för nationellt regionalt stöd (nedan kallade ”riktlinjerna”) (1), godkänna regionalt stöd som ska anmälas individuellt för stora investeringsprojekt under den inledande granskningen endast om det så kallade marknadsandelskriteriet och kriteriet ”kapacitetsökning på en underpresterande marknad” (68 a och 68 b) uppfylls.

Enligt Tyskland bör det anmälda investeringsprojektet undantas från kriterierna i punkt 68 a och b i riktlinjerna för nationellt regionalt stöd utgående från fotnot 65 i riktlinjerna som föreskriver detta undantag för stödmottagare som skapar en ny produktmarknad. Kommissionen noterar att tillverkning av elbilar med fordonskroppar av plast förstärkta med kolfiber är nyskapande, men att då BMW inte är den enda och inte heller den första att tillverka fordon av detta slag är man tveksam huruvida fotnoten är tillämpningsbar på BMW, och uppmanar berörda parter att yttra sig i denna fråga. Kommissionen utförde test inom ramen för den inledande granskningen, men kommer att återkomma till frågan i det formella granskningsförfarandet.

Den relevanta produktmarknaden och geografiska marknaden enligt punkt 68 a i riktlinjerna för nationellt regionalt stöd

Då detta är den första anmälan om regionalt stöd för innovativa eldrivna passagerarfordon med fordonskroppar av plast förstärkta med kolfiber, beredde det kommissionen stora svårigheter att avgöra vilken den relevanta produktmarknaden och den relevanta geografiska marknaden för produkten är. Kommissionen kunde framförallt inte slutgiltigt avgöra om marknaden för elbilar utgör en självständig produktmarknad, eller är en del av den allmänna marknaden för personbilar utan hänsyn till framdrivningssätt. Å ena sidan noterar kommissionen att det inte existerar någon utbytbarhet på utbudssidan mellan en elbil med en fordonskropp av plastmaterial förstärkt med kolfiber och en konventionell bil med förbränningsmotor och en fordonskropp av metall, då de tillverkas på separata produktionslinjer, och tillverkningen involverar olika produktionsförlopp och tillämpar helt olika tekniker. Dessutom uppvisar marknaden för elbilar andra mönster och särdrag än marknaden för bilar med förbränningsmotor. Å andra sidan noterar kommissionen en viss nivå av utbytbarhet på efterfrågesidan trots det avsevärt högre priset på elbilar.

Ett annat problem kommissionen stötte på vid definieringen av den relevanta produktmarknaden var hänförandet av elbilar till enskilda segment inom marknaden för personbilar som tidigare utarbetats för bilar med förbränningsmotor.

Med fastställandet av den relevanta geografiska marknaden i åtanke övervägde kommissionen olikheterna i särdragen för såväl marknaden för elbilar som marknaden för bilar med förbränningsmotor, vilka tyder på att marknaden för elbilar är större än EES, men lyckades inte komma fram till en definitiv ståndpunkt.

Mot denna bakgrund uppmanar kommissionen tredje man att yttra sig i följande frågor:

a)

Definitionen av den relevanta produktmarknaden: separat marknad för elbilar eller en del av den allmänna marknaden för personbilar; separat marknad för laddhybridfordon av i8-typ eller inkludering av dessa i marknaden för elbilar tillsammans med ackumulatorfordon; sätt att hänföra elbilar till segment som utarbetats för bilar med förbränningsmotor eller vad en ny segmentering av elbilar ska grunda sig på.

b)

Definitionen av den relevanta geografiska marknaden för elbilar med handelsflöden och handelshinder i åtanke, särskilt jämfört med personbilar med förbränningsmotor.

Marknadsandelskriteriet enligt punkt 68 a i riktlinjerna

För att uppfylla detta kriterium bör medlemsstaterna påvisa att mottagaren av en stödåtgärd för ett stort investeringsprojekt inte har en marknadsandel på mer än 25 % på den relevanta produktmarknaden och den relevanta geografiska marknaden innan och/eller efter investeringen.

Då kommissionen inte var i en position att anta en definitiv ståndpunkt i frågan om fastställande av den relevanta produktmarknaden och den relevanta geografiska marknaden, utfördes marknadsandelstest på samtliga möjliga marknader: alla marknader för personbilar (ackumulatorfordon och laddhybridfordon inkluderade) i allmänhet; alla marknader för personbilar inom segmenten B, C, D, F och C/D sammantaget (då MVC-modellen enligt den segmentering som används av Global Insight kan hänföras enligt längd till segment B och C och enligt pris till segment D, och sportbilsmodellen till segment F), marknaden för elbilar (för ackumulatorfordon och laddhybridfordon tillsammans och enskilt) och på bägge geografiska nivåer, globalt och inom EES. De huvudsakliga källorna för marknadsdata var europeiska bilindustriföreningen (ACEA) för bilar med förbränningsmotor och studier utförda av Deutsche Bank (2008) och Boston Consulting Group för marknaden för elbilar. Kommissionen noterar att utsikterna för elbilsmarknaden kring år 2015 var rätt konservativa, då de indikerade att elbilsmarknaden år 2015 uppnår en andel på 1 % av den totala marknaden för personbilar, och uppmanar berörda parter att yttra sig om den möjliga marknadsutvecklingen.

Då BMW:s marknadsandel, utgående från tillgängliga uppgifter, överskrider 25 % på vissa av de möjliga marknaderna kan kommissionen, enligt punkt 68 i riktlinjerna, inte besluta om åtgärdens förenlighet med den inledande granskningen och måste inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 i EUF-fördraget. Kommissionen uppmanar berörda parter att yttra sig.

I händelse av att de yttranden som inkommit som svar på inledandet av det formella granskningsförfarandet inte leder till att kommissionen utan tvivel kan dra slutsatsen att stödet endera kan undantas tillämpning av kriterierna enligt punkt 68 i riktlinjerna, på grund av vad som föreskrivs i fotnot 65 i riktlinjerna, eller att kriterierna 68 a och 68 b uppfylls, kommer kommissionen att genomföra en grundlig utvärdering av investeringsprojektet utgående från kommissionens meddelande om kriterier för en ingående bedömning av regionalstöd till stora investeringsprojekt (2).

Medlemsstaterna och berörda parter uppmanas att i sina yttranden om beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet bidra med all information som behövs för att genomföra denna ingående bedömning och lämna in ändamålsenliga uppgifter och dokumentation, enligt det ovannämnda meddelandet om ingående bedömning.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”die Kommission teilt Deutschland mit, dass sie nach Prüfung der Angaben Ihrer Behörden zu der oben genannten Beihilfemaßnahme entschieden hat, das Verfahren nach Artikel 108 Absatz 2 des Vertrags über die Arbeitsweise der Europäischen Union (im Folgenden: ‚AEUV‘) einzuleiten.

1.   VERFAHREN

1.

Mit elektronischer Anmeldung, die am 30. November 2010 (SANI 5190) von der Kommission registriert wurde, unterrichtete Deutschland die Kommission von seiner Absicht, der BMW AG eine regionale Beihilfe gemäß den Leitlinien für staatliche Beihilfen mit regionaler Zielsetzung 2007-2013 (im Folgenden: ‚Regionalbeihilfe-Leitlinien‘) (3) für ihr Investitionsvorhaben in Leipzig, Sachsen, Deutschland zu gewähren.

2.

Die Kommission forderte mit Schreiben und E-Mails vom 31. Januar, 21. März und 20. April 2011 zusätzliche Informationen an, die Deutschland mit Schreiben und E-Mails vom 1., 18. und 23. März 2011 vorlegte. Mit Schreiben vom 13. Mai bat Deutschland um eine Verlängerung der Frist für die Übermittlung der zuletzt angeforderten Informationen, die allerdings am 26. Mai 2011 bereitgestellt wurden. Am 28. Juni 2011 übermittelte Deutschland zusätzliche Informationen.

2.   BESCHREIBUNG DES VORHABENS UND DER BEIHILFEMAßNAHME

2.1   Ziel

3.

Im Rahmen der Förderung der regionalen Entwicklung will Deutschland der BMW AG (im Folgenden: ‚BMW‘) eine regionale Investitionsbeihilfe mit einem abgezinsten Wert von 46 Mio. EUR zur Errichtung einer neuen Produktionsanlage im bestehenden BMW-Werk in Leipzig für die Herstellung von elektrisch angetriebenen Pkw mit Karosserie aus kohlefaserverstärktem Kunststoff gewähren.

4.

Die Investition erfolgt in Leipzig, Sachsen, Deutschland, einem Fördergebiet nach Artikel 107 Absatz 3 Buchstabe a AEUV. Zur Zeit der Anmeldung galt hier für große Unternehmen gemäß der deutschen Fördergebietskarte 2007-2013 (4) ein regionaler Beihilfehöchstsatz (ohne Aufschläge) von 30 %, ausgedrückt als Bruttosubventionsäquivalent (BSÄ).

2.2   Beihilfeempfänger

5.

Empfänger der finanziellen Unterstützung ist die BMW AG, die Muttergesellschaft der BMW Group mit Sitz in München, Bayern, Deutschland. Die BMW Group konzentriert sich auf die Herstellung von Autos und Motorrädern der Marken BMW, MINI und Rolls-Royce Motor Cars.

6.

Die Investition soll in einem Werk in Leipzig erfolgen, das eines von 17 BMW-Produktionsstätten darstellt und keine eigene Rechtspersönlichkeit besitzt.

7.

Da BMW Leipzig keine eigenständige Organisationseinheit ist, konnten keine getrennten finanziellen Angaben vorgelegt werden. Im Jahr 2009 wurden hier 2 852 Mitarbeiter beschäftigt. Deutschland übermittelte die folgenden Informationen über die BMW Group:

Tabelle:   Umsatz der BMW Group in Mio. EUR

 

2007

2008

2009

Weltweit

56,0

53,2

50,7

EWR

31,7

29,4

26,3

Deutschland

11,9

10,7

11,4

Tabelle:   Anzahl der Beschäftigten jeweils zum Stichtag 31. Dezember

 

2007

2008

2009

Weltweit

107 539

100 041

96 230

EWR

94 284

87 596

84 791

Deutschland

80 128

73 916

71 648

2.3   Das Investitionsvorhaben

2.3.1   Das angemeldete Vorhaben

8.

Das Investitionsvorhaben hat die Errichtung einer neuen Produktionsanlage für die Herstellung von Elektrofahrzeugen mit Karosserien aus kohlefaserverstärktem Kunststoff zum Ziel. Die Herstellung von zwei Modellen ist geplant. Es handelt sich um völlig neuartige Produkte, die bisher noch nie hergestellt wurden und im Leipziger Werk fertig gestellt werden sollen: das Modell i3, das so genannte MegaCity Vehicle (im Folgenden: ‚MCV‘), und den Luxussportwagen i8.

9.

Das MCV ist ein reines Elektrofahrzeug ohne Verbrennungsmotor, das mit Elektrizität aus einer Batterie betrieben wird, d. h. es ist ein batteriegetriebenes Elektrofahrzeug (Battery Electric Vehicle, BEV) (5). Die Karosserie wird aus kohlefaserverstärktem Kunststoff entwickelt, wodurch ihr Gewicht bei einer Fahrzeuglänge von 3,95 m bis 4,05 m 1,3 t nicht übersteigt. Mit einer Reichweite von bis zu 150 km ohne Aufladen der Batterie und einer Höchstgeschwindigkeit von 140 km/h ist das MCV für den städtischen Einsatz gedacht. Die Produktionskapazität des Werks wird [10 000-50 000] (6) Fahrzeuge jährlich betragen, wovon rund die Hälfte für den Vertrieb im EWR und die andere Hälfte für Länder außerhalb des EWR vorgesehen ist. Diese Verteilung hängt von der künftigen Regierungspolitik in Bezug auf Fördermittel für den Erwerb von Elektrofahrzeugen durch Verbraucher in den Bestimmungsländern ab, da Elektrofahrzeuge erheblich höhere Herstellungskosten aufweisen als Fahrzeuge mit konventionellem Verbrennungsmotor. Es wird erwartet, dass der Preis des Modells i3 für den städtischen Raum ungefähr […] EUR betragen wird.

10.

Das Sportwagenmodel i8 ist ein Plug-in-Hybridfahrzeug (Plug-in Hybrid Electric Vehicle, PHEV) (7). Es wird die Vorteile von Elektrofahrzeugen wie zum Beispiel Leichtbauweise durch eine Karosserie aus kohlefaserverstärktem Kunststoff voll ausschöpfen, aber zusätzlich einen kleinen, jedoch sehr effizienten 3-Zylinder-Verbrennungsmotor besitzen. Laut Deutschland besteht der Zweck des Verbrennungsmotors darin, die Nachteile eines vollständig elektrisch angetriebenen Fahrzeugs in Situationen auszugleichen, in denen dies notwendig ist: 1) bei Entfernungen, welche die Reichweite einer Batterie ohne Aufladung überschreiten, und 2) bei Geschwindigkeiten, die unter dem für Sportwagen wünschenswerten Niveau liegen. Des Weiteren beabsichtigt BMW, ein innovatives aerodynamisches Konzept und ein neues, sparsames Steuerungssystem (3 l auf 100 km) für den i8 zu entwickeln. Das Modell i8 soll bei einer Länge von rund 4,6 m ein Gewicht von weniger als 1,5 t und eine Höchstgeschwindigkeit von 250 km/h erreichen. Der Preis des Sportwagens wird über […] EUR betragen; seine Zielgruppe sind prestigebewusste Verbraucher. Dieses Modell soll in sehr geringen Stückzahlen gefertigt werden — im Durchschnitt […] Fahrzeuge jährlich (in den ersten beiden Jahren wird eine stärkere Nachfrage erwartet) und ist in der Gesamtproduktion von [10 000-50 000] Elektrofahrzeugen in Leipzig enthalten, da für die Herstellung dieselben Produktionsanlagen wie beim MCV-Modell i3 genutzt werden (der Verbrennungsmotor wird im BMW-Werk in […] entwickelt). Auch beim Sportwagenmodell i8 wird damit gerechnet, dass 50 % im EWR und 50 % außerhalb des EWR abgesetzt werden.

11.

Bei beiden Modellen ist die Markteinführung für 2013 geplant. Die Arbeiten an dem Investitionsvorhaben begannen im Dezember 2009 und sollten bis 2013/2014 abgeschlossen sein, wobei die Beihilfe bis Ende 2015 ausgezahlt wird.

2.3.2   Frühere Investitionsbeihilfen für das Leipziger Werk

12.

Im September 2007, d. h. innerhalb von drei Jahren vor Aufnahme der Arbeiten am angemeldeten Vorhaben, begann ein früheres Investitionsvorhaben im Leipziger Werk, für das eine Regionalbeihilfe gewährt wurde. Die beihilfefähigen Kosten des Vorhabens betrugen 100 Mio. EUR, und die auf der Grundlage von Gruppenfreistellungsregelungen gewährte Beihilfe belief sich auf 12,5 Mio. EUR.

13.

Die Investition hatte die Herstellung von Pressteilen sowie Türen und Klappen für Fahrzeuge mit Verbrennungsmotoren (für die Modelle 1er und X1) zum Ziel. Die Produktionstechnologien und auch die Bauteile für Fahrzeuge mit Verbrennungsmotor unterscheiden sich erheblich von denjenigen für das angemeldete Elektrofahrzeug: Ein konventionelles Auto mit Verbrennungsmotor besteht beispielsweise aus ca. 250-300 Blech- oder Aluminiumteilen, die zusammengeschweißt werden, während bei einem Elektrofahrzeug die Karosserie aus kohlefaserverstärktem Kunststoff rund 30 Kunststoffteile umfasst, die zusammengeklebt werden. Es sind keine Bauteile aus Metall, kein Pressen oder Schweißen erforderlich.

2.4   Beihilfefähige Kosten

14.

Die beihilfefähigen Investitionskosten betragen nominal 392 Mio. EUR, was einem abgezinsten Wert von 368,01 Mio. EUR entspricht. In der folgenden Tabelle sind die beihilfefähigen Kosten des Investitionsvorhabens in Nominalbeträgen für den Durchführungszeitraum aufgeschlüsselt.

Tabelle:   Aufschlüsselung der beihilfefähigen Kosten in Mio. EUR (Nominalbeträge)

 

2009

2010

2011

2012

2013

2014

Insgesamt

Gebäude

1

2

86

40

1

1

131

Anlagen/Ausrüstung

2

3

34

163

53

6

261

Insgesamt

3

5

120

203

54

7

392

2.5   Finanzierung des Investitionsvorhabens

15.

Deutschland bestätigt, dass der Beihilfeempfänger einen beihilfefreien Eigenbeitrag von mehr als 25 % der beihilfefähigen Kosten leisten wird. Abgesehen von der Beihilfe mit einem abgezinsten Wert von 46 Mio. EUR werden die restlichen Kosten des Vorhabens mit einem abgezinsten Wert von 322,01 Mio. EUR von BMW aus Eigenmitteln getragen (vor allem aus dem Cashflow).

2.6   Die Beihilfemaßnahme

16.

Das angemeldete Investitionsvorhaben hat einen Nominalwert von 392 Mio. EUR, d. h. einen abgezinsten Wert von 368,01 Mio. EUR, wobei die Beihilfeintensität 12,5 % beträgt, d. h. die Beihilfe macht nominal 49 Mio. EUR (abgezinst 46 Mio. EUR) aus.

17.

Die angemeldete Beihilfe soll in Form einer Investitionszulage gewährt werden, die aus Steuermitteln finanziert und jeweils in dem der Investitionskostenverauslagung folgenden Jahr ausgezahlt wird, d. h. die letzte Zahlung wird 2015 getätigt.

Tabelle:   Plan für die Auszahlung der Beihilfe in Mio. EUR (Nominalbetrag)

 

2009

2010

2011

2012

2013

2014

Total

Investitionszulage

0,4

0,6

15,0

25,4

6,8

0,9

49,0

18.

Deutschland hat bestätigt, dass dieser Beihilfebetrag und diese Beihilfeintensität bei einer Veränderung der beihilfefähigen Kosten nicht überschritten werden und dass die Beihilfe nicht mit einer weiteren Beihilfe zur Deckung derselben beihilfefähigen Kosten kumuliert wird.

2.7   Anreizeffekt

19.

Der Rechtsanspruch auf die Beihilfe besteht automatisch bei Erfüllung der Bedingungen der Regelung, so dass keine Gewährungsentscheidung oder Förderwürdigkeitsbestätigung erforderlich ist.

2.8   Regionaler Beihilfehöchstsatz

20.

Leipzig liegt in Sachsen, Deutschland, einem Fördergebiet nach Artikel 107 Absatz 3 Buchstabe a AEUV, in dem zum Zeitpunkt der Anmeldung für große Unternehmen gemäß der deutschen Fördergebietskarte 2007-2013 (8) ein regionaler Beihilfehöchstsatz (ohne Aufschläge) von 30 %, ausgedrückt als Bruttosubventionsäquivalent (BSÄ), galt.

2.9   Rechtsgrundlage und Bewilligungsbehörde

21.

Die Beihilfe wird vom Finanzamt München als Bewilligungsbehörde genehmigt.

22.

Folgende nationale Rechtsgrundlage wurde für die Gewährung der Beihilfe angegeben:

Investitionszulagengesetz 2010) vom 7. Dezember 2008, Gruppenfreistellung unter der Referenz-Nummer X 167/08 (9).

2.10   Beitrag zur Regionalentwicklung

23.

Deutschland gibt an, dass mit dem Investitionsvorhaben etwa 800 neue Arbeitsplätze in dem Fördergebiet geschaffen werden.

2.11   Aufrechterhaltung der Investition

24.

Deutschland hat bestätigt, dass das Investitionsvorhaben im fraglichen Fördergebiet mindestens fünf Jahre lang ab dem Tag der Fertigstellung aufrechterhalten werden muss.

2.12   Allgemeine Regelungen

25.

Deutschland hat der Kommission zugesagt,

ihr innerhalb von zwei Monaten nach Bewilligung der Beihilfe eine Kopie der diese Beihilfemaßnahme betreffenden relevanten Rechtsakte zu übermitteln;

nach Genehmigung der Beihilfe durch die Kommission alle fünf Jahre einen Zwischenbericht (mit Angaben zu den gezahlten Beihilfebeträgen), zur Durchführung der Beihilfevereinbarung und zu anderen Investitionsvorhaben am gleichen Standort/im gleichen Werk) vorzulegen;

innerhalb von sechs Monaten nach Zahlung der letzten Beihilfetranche nach dem angemeldeten Finanzierungsplan einen ausführlichen Abschlussbericht vorzulegen.

3.   BEIHILFERECHTLICHE WÜRDIGUNG UND VEREINBARKEIT MIT DEM BINNENMARKT

3.1   Vorliegen einer Beihilfe im Sinne von Artikel 107 Absatz 1 AEUV

26.

Damit eine Maßnahme als staatliche Beihilfe gilt, müssen folgende Kriterien kumulativ erfüllt sein: i) Die Maßnahme muss eine staatliche oder aus staatlichen Mitteln gewährte Förderung sein, ii) dem Unternehmen muss daraus ein wirtschaftlicher Vorteil erwachsen, iii) der Vorteil muss selektiv sein, und iv) die Maßnahme verfälscht den Wettbewerb oder droht ihn zu verfälschen und beeinträchtigt den Handel zwischen Mitgliedstaaten.

27.

Die finanzielle Unterstützung erfolgt durch die deutschen Behörden in Form einer Investitionszulage und kann somit als eine staatliche und aus staatlichen Mitteln gewährte Förderung im Sinne von Artikel 107 Absatz 1 AEUV erachtet werden, da sie die andernfalls aus Steuern erzielten Einnahmen des Staates verringert.

28.

Da die Förderung nur einem Unternehmen, BMW, zugute kommt, handelt es sich um eine selektive Maßnahme.

29.

Die Maßnahme entlastet das Unternehmen von Kosten, die es unter normalen Marktbedingungen bei der Errichtung der Produktionsanlage selbst tragen müsste, und verschafft ihm somit einen wirtschaftlichen Vorteil gegenüber seinen Wettbewerbern.

30.

Die Förderung wird von den deutschen Behörden für ein Investitionsvorhaben für die Herstellung von Personenkraftwagen mit Elektroantrieb bereitgestellt. Da dieses Produkt zwischen Mitgliedstaaten gehandelt wird, ist die Maßnahme geeignet, den Handel zwischen Mitgliedstaaten zu beeinträchtigen.

31.

Der wirtschaftliche Vorteil, den BMW gegenüber seinen Wettbewerbern bei der Erzeugung von Waren erhält, die innerhalb der EU gehandelt werden, kann den Wettbewerb verfälschen oder ihn zu verfälschen drohen.

32.

Die Kommission ist folglich der Auffassung, dass die angemeldete Maßnahme eine staatliche Beihilfe für BMW im Sinne von Artikel 107 Absatz 1 AEUV darstellt.

3.2   Rechtmäßigkeit der Beihilfemaßnahme

33.

Mit der Anmeldung der geplanten Beihilfemaßnahme vor ihrer Durchführung ist Deutschland seinen Verpflichtungen nach Artikel 108 Absatz 3 AEUV und der Einzelanmeldepflicht nach Artikel 6 Absatz 2 der Allgemeinen Gruppenfreistellungsverordnung nachgekommen.

3.3   Grundlage für die beihilferechtliche Würdigung der Beihilfemaßnahme

34.

Da es sich bei der Maßnahme um eine regionale Investitionsbeihilfe handelt, ist die Kommission verpflichtet, ihre Vereinbarkeit mit dem Binnenmarkt anhand der Bestimmungen der Regionalbeihilfe-Leitlinien und insbesondere des Abschnitts 4.3 über große Investitionsvorhaben zu prüfen, da die Beihilfe die in den Randnummern 64 und 67 der Regionalbeihilfe-Leitlinien genannten Schwellenwerte überschreitet.

3.4   Vereinbarkeit mit den allgemeinen Bestimmungen der Regionalbeihilfe-Leitlinien

35.

Deutschland schließt aus, das die BMW Group im Allgemeinen oder die BMW AG im Besonderen als Unternehmen in Schwierigkeiten im Sinne der Kriterien der Leitlinien der Gemeinschaft für staatliche Beihilfen zur Rettung und Umstrukturierung von Unternehmen in Schwierigkeiten (10) betrachtet werden könnte. Somit kommt der Beihilfeempfänger für eine Regionalbeihilfe in Frage.

36.

Die Beihilfe wird in Anwendung der Gruppenfreistellungsregelung X 167/08 gewährt, so dass Randnummer 10 der Regionalbeihilfe-Leitlinien nicht anwendbar ist, da die Maßnahme keine Ad-hoc-Beihilfe darstellt.

37.

Das ganze Gebiet von Sachsen kommt für Regionalbeihilfen nach Artikel 107 Absatz 3 Buchstabe a AEUV in Frage, wobei der zulässige regionale Beihilfehöchstsatz zur Zeit der Anmeldung 30 %, ausgedrückt als BSÄ, betrug (11).

38.

Die angemeldete Beihilfe wird als Erstinvestition gemäß Randnummer 34 der Regionalbeihilfe-Leitlinien angesehen, da damit eine Investition in materielle und immaterielle Anlagewerte bei der Erweiterung einer bestehenden Betriebsstätte unterstützt wird.

39.

Die Gewährung der Beihilfe in Form einer Investitionszulage gemäß den relevanten Rechtsvorschriften (Investitionszulagegesetz 2010) beruht auf einem automatischen Rechtsanspruch auf die Beihilfe, sobald objektive Kriterien erfüllt sind. Darüber hinaus hängt die tatsächliche Zahlung der Beihilfe von der Genehmigung der Maßnahme durch die Kommission gemäß Randnummer 38 der Regionalbeihilfe-Leitlinien ab.

40.

Der Eigenbeitrag des Beihilfeempfängers zu den beihilfefähigen Kosten, der völlig beihilfefrei sein muss, liegt über dem verpflichtenden Mindestwert von 25 % gemäß Randnummer 39 der Regionalbeihilfe-Leitlinien.

41.

Gemäß Randnummer 40 der Regionalbeihilfe-Leitlinien wird die Investition während einer Mindestdauer von fünf Jahren nach Abschluss des Vorhabens in der Region aufrechterhalten.

42.

Die beihilfefähigen Kosten umfassen Ausgaben für Gebäude und Anlagen/Ausrüstung und entsprechen somit Randnummer 50 der Regionalbeihilfe-Leitlinien.

43.

Die in Abschnitt 4.4 der Regionalbeihilfe-Leitlinien festgelegten Kumulierungsvorschriften werden eingehalten.

44.

Aus diesen Gründen kommt die Kommission zu dem Schluss, dass die Beihilfe die in den Regionalbeihilfe-Leitlinien festgelegten üblichen Zulässigkeitskriterien erfüllt.

3.5   Würdigung gemäß den Bestimmungen für Beihilfen für große Investitionsvorhaben

3.5.1   Einzelinvestition (Randnummer 60 der Regionalbeihilfe-Leitlinien)

45.

Nach Randnummer 60 der Regionalbeihilfe-Leitlinien gilt ein großes Investitionsvorhaben als Einzelinvestition, wenn die Erstinvestition in einem Zeitraum von drei Jahren vor Beginn der Arbeiten an dem Vorhaben vorgenommen wird und festes Vermögen betrifft, das eine wirtschaftlich unteilbare Einheit bildet, um zu verhindern, dass ein großes Investitionsvorhaben künstlich in Teilvorhaben untergliedert wird, um den Bestimmungen dieser Leitlinien zu entgehen.

46.

Die Mitgliedstaaten könnten aufgrund der automatischen Absenkung des regionalen Beihilfehöchstsatzes bei großen Investitionsvorhaben versucht sein, anstelle einer Einzelinvestition zwei Einzelvorhaben anzumelden, um so zu einer höheren maximalen Beihilfeintensität zu gelangen (12).

47.

Die Herstellung der Personenkraftwagen mit Elektroantrieb und Karosserien aus kohlefaserverstärktem Kunststoff erfolgt völlig getrennt von der Produktion konventioneller Fahrzeuge mit Verbrennungsmotoren und Metallkarosserien (1er, X1). Es werden dafür eigene, voneinander unabhängige Produktionsanlagen genutzt, die sich nicht überschneiden. Das frühere Investitionsvorhaben in Bezug auf Pressteile sowie Türen und Klappen war auf die Erzeugung konventioneller Fahrzeuge mit Verbrennungsmotor ausgerichtet (siehe Erwägungsgründe 12-13), und bei der Herstellung der Modelle i3 und i8 kommen weder diese Bauteile zum Einsatz noch kann dabei irgendein Nutzen aus der früheren Beihilfe erwachsen.

48.

Die Kommission stellt daher fest, dass keine funktionalen, technischen oder strategischen Verbindungen zwischen den beiden Vorhaben bestehen, die eindeutig wirtschaftlich teilbar sind und somit keine Einzelinvestition im Sinne der Randnummer 60 der Regionalbeihilfe-Leitlinien darstellen.

3.5.2   Beihilfeintensität (Randnummer 67 der Regionalbeihilfe-Leitlinien)

49.

Die geplanten beihilfefähigen Gesamtkosten des Vorhabens in Leipzig betragen abgezinst (13) 368,01 Mio. EUR. Daraus ergibt sich ein Beihilfehöchstsatz von 13,5 %, ausgedrückt als Bruttosubventionsäquivalent (BSÄ), nach Anwendung des Herabsetzungsmechanismus.

50.

Die angemeldete Beihilfe beträgt insgesamt abgezinst 46 Mio. EUR; die Beihilfeintensität (BSÄ) erreicht 12,5 %. Da die gesamte Beihilfeintensität unter dem Beihilfehöchstsatz liegt, entspricht die für das Vorhaben vorgeschlagene Beihilfeintensität den Regionalbeihilfe-Leitlinien. Deutschland hat zugesichert, dass der angemeldete Beihilfebetrag und die angemeldete Beihilfeintensität nicht überschritten werden.

3.5.3   Filter für die eingehende Prüfung von Regionalbeihilfen für große Investitionsvorhaben nach Randnummer 68 der Regionalbeihilfe-Leitlinien

51.

Gemäß Randnummer 68 der Regionalbeihilfe-Leitlinien muss die Kommission das förmliche Prüfverfahren eröffnen und eine eingehende Würdigung der Beihilfe vornehmen, um ihren Anreizeffekt und ihre Verhältnismäßigkeit zu überprüfen sowie ihre positiven Folgen (regionaler Beitrag) und negativen Auswirkungen (Wettbewerbsverzerrung/Beeinträchtigung des Handels) gegeneinander abzuwägen, wenn der Umsatz des Beihilfeempfängers vor und/oder nach der Investition mehr als 25 % des sachlich und räumlich relevanten Marktes ausmacht oder wenn die durch das Investitionsvorhaben geschaffene Kapazität mehr als 5 % des sichtbaren Verbrauchs im EWR auf dem fraglichen Markt beträgt und dieser Markt während eines fünfjährigen Bezugszeitraums (2003-2008) in absoluten Zahlen oder relativ gesehen (im Vergleich zum Wachstum des BIP im EWR) geschrumpft ist.

52.

Die Kommission stellt jedoch fest, dass die unter Randnummer 68 Buchstaben a und b der Regionalbeihilfe-Leitlinien beschriebenen Überprüfungen gemäß Fußnote 65 der Regionalbeihilfe-Leitlinien nicht durchgeführt werden müssen, wenn der Mitgliedstaat nachweist, dass der Beihilfeempfänger einen neuen Produktmarkt schafft. In diesem Fall kann die Beihilfe ohne die Überprüfungen nach Randnummer 68 Buchstaben a und b genehmigt werden, wenn die allgemeinen Vereinbarkeitskriterien für Regionalbeihilfen und die zusätzlichen spezifischen Voraussetzungen für Regionalbeihilfen für große Investitionsvorhaben, insbesondere die Herabsetzung der anwendbaren Beihilfeintensität nach Randnummer 67 der Regionalbeihilfe-Leitlinien, erfüllt werden.

53.

Die Kommission kann derzeit auf der Grundlage der verfügbaren Informationen nicht zu dem Schluss gelangen, dass die von BMW in Leipzig durchgeführten Investitionen unter diese Fußnote fallen und somit von den Überprüfungen nach Randnummer 68 Buchstaben a und b befreit wären. Einerseits stellt die Kommission fest, dass die angemeldeten Elektrofahrzeugmodelle im Allgemeinen und die Karosserie aus kohlefaserverstärktem Kunststoff im Besonderen eine solche Innovation darstellen, dass damit ein neues Produkt geschaffen wird, das nicht mit in der Vergangenheit produzierten Fahrzeugen vergleichbar ist. Andererseits scheint BMW jedoch weder der erste noch der einzige Hersteller von derartigen Fahrzeugen zu sein. Da es der Kommission zu diesem Zeitpunkt nicht möglich ist, über die Anwendbarkeit von Fußnote 65 der Regionalbeihilfe-Leitlinien zu entscheiden, hat sie beschlossen, diese Überprüfungen bei der Würdigung der vorliegenden Sache durchzuführen. Sie fordert allerdings Beteiligte auf, zu dieser Sachfrage und zur Auslegung dieser Fußnote auf neuen Märkten Stellung zu nehmen.

54.

Für die Überprüfungen nach Randnummer 68 Buchstaben a und b der Regionalbeihilfe-Leitlinien muss die Kommission zunächst das/die von der Investition betroffene/n Produkt/e ermitteln und den sachlich relevanten Markt sowie den räumlich relevanten Markt definieren.

3.5.3.1   Betreffendes Produkt

55.

Nach Randnummer 69 der Regionalbeihilfe-Leitlinien, ist das ‚betreffende Produkt‘ in der Regel das Produkt des Investitionsvorhabens. Sieht ein Investitionsvorhaben die Herstellung mehrerer verschiedener Produkte vor, so muss jedes Produkt berücksichtigt werden. Wenn sich das Vorhaben auf ein Zwischenprodukt bezieht, für das es keinen Markt gibt, kann das betreffende Produkt auch das nachgelagerte Produkt sein.

56.

Das angemeldete Investitionsvorhaben bezieht sich ausschließlich auf die Herstellung von zwei Modellen von Pkw mit Elektroantrieb und Karosserie aus kohlefaserverstärktem Kunststoff. Diese sind der i3, ein rein elektrisch angetriebenes Fahrzeug (BEV), bei dem elektrische Energie in einer Autobatterie gespeichert wird, und der Elektrosportwagen i8, der zusätzlich zur Autobatterie auch einen kleinen, effizienten Verbrennungsmotor besitzt (PHEV). Es werden keine getrennten Zwischenprodukte erzeugt und auf dem Markt verkauft.

57.

Auf den im Rahmen des Investitionsvorhabens errichteten Anlagen können keine anderen Produkte hergestellt werden. Die Verwendung von Produktionsanlagen für Elektrofahrzeuge zur Erzeugung von Pkw mit Verbrennungsmotor ist technologisch ausgeschlossen.

58.

Deshalb kommt die Kommission zu dem Schluss, dass die vom Investitionsvorhaben betroffenen Produkte die Fahrzeugmodelle i3 (BEV) und i8 (PHEV) sind.

3.5.3.2   Sachlich relevanter Markt

59.

Nach Randnummer 69 der Regionalbeihilfe-Leitlinien umfasst der relevante Produktmarkt das betreffende Produkt und jene Produkte, die vom Verbraucher (wegen der Merkmale des Produkts, seines Preises und seines Verwendungszwecks) oder vom Hersteller (durch die Flexibilität der Produktionsanlagen) als seine Substitute angesehen werden.

60.

Die Kommission hat im traditionellen Kraftfahrzeugsektor eine Reihe von Beschlüssen (sowohl über staatliche Beihilfen als auch über Fusionen) angenommen und in diesem Zusammenhang Analysen zur sachdienlichen Definition des relevanten Produktmarktes durchgeführt.

61.

Es gibt mehrere Anbieter von Analysen des Kraftfahrzeugmarktes. Zu den namhaftesten zählen IHS Global Insight und POLK. Die Mitgliedstaaten und die Beihilfeempfänger legen in der Regel Informationen vor, die auf Segmentierungen eines dieser Beratungsunternehmen beruhen. IHS schlägt eine Unterteilung des Pkw-Marktes in eng gefasste Klassen (27 Segmente) vor, während POLK acht Segmente unterscheidet (A000, A00, A0, A, B, C, D und E), wobei das A000-Segment Kleinstwagen umfasst und das E-Segment die Oberklasse darstellt. Vom A000-Segment zum E-Segment steigen der Durchschnittspreis, die Größe und die durchschnittliche Motorleistung der Pkw allmählich an.

62.

In Beihilfesachen stützte sich die Kommission auf diese Segmentierungen, da sie von den Mitgliedstaaten in ihren Anmeldungen zur Abgrenzung der Märkte verwendet wurden.

63.

Im vorliegenden Fall befasst sich die Kommission erstmals mit einer Anmeldung, die eine Regionalbeihilfe für die Herstellung von Pkw mit Elektroantrieb (BEV/PHEV) betrifft. Die Anmeldung wirft eine Reihe von Fragen hinsichtlich der sachdienlichen Definition des Marktes auf, da die Schlussfolgerungen früherer Beschlüsse über Pkw mit Verbrennungsmotor nicht unbedingt übernommen werden können.

64.

Das zentrale Problem bei der Abgrenzung des sachlich relevanten Marktes besteht darin, ob Elektrofahrzeuge ohne Verbrennungsmotor oder Hybridfahrzeuge mit der Spezifikation des i8, deren Karosserie in beiden Fällen aus kohlefaserverstärktem Kunststoff besteht, im Jahr 2015 einen untrennbaren Bestandteil des Gesamtmarktes für Pkw oder einen getrennten Produktmarkt darstellen werden. Die Kommission fordert Beteiligte auf, auch zu dieser Frage Stellung zu nehmen.

65.

Anhand der vorliegenden Informationen kann die Kommission nicht zweifelsfrei ausschließen, dass es einen getrennten Markt für Elektroautos geben wird: auf der Angebotsseite liegt eindeutig keine Substituierbarkeit vor, denn Elektrofahrzeuge mit Karosserie aus kohlefaserverstärktem Kunststoff können auf Produktionsanlagen für konventionelle Fahrzeuge nicht hergestellt werden und umgekehrt. Hinsichtlich der Substituierbarkeit auf der Nachfrageseite (d. h. wegen der Merkmale des Produkts, seines Preises und seines Verwendungszwecks) dienen Pkw mit Elektromotor und Pkw mit Verbrennungsmotor demselben grundlegenden Zweck, nämlich der Personenbeförderung. Beim i3, dem Elektrofahrzeug für den städtischen Raum, ist dieser Verwendungszweck allerdings aufgrund seiner geringen Reichweite von bis zu 150 km ohne Batterieaufladung in erster Linie auf Fahrten in der Stadt beschränkt. Das Modell i8 erfüllt einen zweifachen Zweck, nämlich Fahrten in der Stadt und sonstige Fahrten, und gleicht die Beschränkungen eines Elektrofahrzeugs durch einen kleinen, effizienten Verbrennungsmotor aus. Elektrofahrzeuge sind erheblich teurer als konventionelle Autos mit derselben Größe und demselben Verwendungszweck (der Preisunterschied wird selbst durch staatliche Zuschüsse für Verbraucher nur zum Teil ausgeglichen), und die voraussichtlichen Käufer scheinen sich im Hinblick auf Einkommen und Umweltbewusstsein ziemlich von den Käufern konventioneller Autos derselben Größe zu unterscheiden. Die Kommission fordert Beteiligte auf, zu der Frage Stellung zu nehmen, ob Elektrofahrzeuge einen getrennten Produktmarkt bilden.

66.

Wenn Elektrofahrzeuge einen getrennten Markt bilden, ist fraglich, ob und in welchem Ausmaß eine weitere Segmentierung des Marktes für Pkw mit Elektroantrieb notwendig ist.

67.

Deutschland legte eine Übersicht über die konkurrierenden Elektrofahrzeuge verschiedener Hersteller samt dem Jahr ihrer Markteinführung vor. Auch wenn diese Übersicht etwas ungenau zu sein scheint, da es in einigen Fällen zu einer erheblichen Verzögerung gekommen ist (wider Erwarten kam das erste Elektrofahrzeug — der Nissan Leaf — erst im Januar 2011 auf den Markt), so bietet die Grafik doch einen Überblick über die konkurrierenden Elektrofahrzeugmodelle, der darauf hindeutet, dass ein vollständiges Abgehen von der Segmentierung für elektrisch angetriebene Pkw aufgrund der Unterschiedlichkeit der Modelle auch keine angemessene Lösung ist:

Image

68.

Die Kommission fordert die Beteiligten auf, zu der Frage Stellung zu nehmen, ob eine weitere Segmentierung des Elektrofahrzeugmarktes sachdienlich ist und auf welchen Grundsätzen und Kriterien eine solche Unterteilung aufbauen könnte.

69.

Gleichgültig ob Elektrofahrzeuge zum Pkw-Gesamtmarkt gehören oder einen eigenständigen Markt darstellen, ist die Zuordnung der in Leipzig zu produzierenden Elektrofahrzeuge zu einem spezifischen Pkw-Segment problematisch. In Bezug auf mögliche Marktsegmentierungen wählte Deutschland im vorliegenden Fall die Segmentierung von IHS Global Insight für den Zweck der Anmeldung.

70.

Laut Deutschland fällt das MCV-Modell i3 in die Segmente C (14) und D (15), wobei Deutschland die Verwendung eines kombinierten C/D-Segments vorschlägt. Bei strikter Anwendung der Segmentierung müsste die Kommission jedoch zu dem Schluss gelangen, dass das MCV i3 hinsichtlich der Größe in die Segmente B (16) und C und hinsichtlich des Preises in das D-Segment eingeordnet werden kann. Den deutschen Angaben zufolge sind die Käufer des MCV nicht auf Kunden beschränkt, die sich bei Autos mit Verbrennungsmotoren normalerweise für die unteren Segmente entscheiden würden, sondern kommen aus allen Segmenten, weil sie ein ausgeprägtes Umweltbewusstsein haben.

71.

Das Sportwagenmodell BMW i8 fällt in das F-Segment (17) nach IHS Global Insight, das nicht durch die Fahrzeuggröße sondern ausschließlich durch den Preis abgegrenzt ist. Im Fall dieses Pkw-Modells ist ein zusätzliches Problem zu lösen. Laut Deutschland ist es aufgrund des eingebauten Verbrennungsmotors als Hybridfahrzeug eingestuft. Es wird allerdings auf denselben Produktionsanlagen wie das MCV-Modell erzeugt, hat eine Karosserie aus kohlefaserverstärktem Kunststoff und verfügt zusätzlich über einen Verbrennungsmotor zur Verbesserung des Elektroantriebs, der darüber hinaus nicht in der geförderten Anlage entwickelt wird. Eine Betrachtung der bisher auf dem Markt verfügbaren Hybridfahrzeuge zeigt, dass es sich in der Regel um mit Verbrennungsmotor angetriebene Autos mit Metallkarosserien handelt, in die ein zusätzlicher Elektroantrieb eingebaut ist, der nur einen geringen Teil zur Fahrzeugleistung beiträgt.

72.

Derzeit ist die Kommission nicht in der Lage, eine definitive Position dazu zu beziehen, ob sich traditionelle Marktsegmentierungen, die von Polk, Global Insight und anderen für den konventionellen Kfz-Markt entwickelt wurden, überhaupt auf den Elektrofahrzeugmarkt übertragen lassen. Sie stellt zum jetzigen Zeitpunkt fest, dass die Zuordnung zu Segmenten in Analogie zu Pkw mit Verbrennungsmotoren äußerst problematisch ist. Auf den ersten Blick scheint die Anwendung der Segmentierung von POLK aufgrund der Bedeutung des Verbrennungsmotors bei der Abgrenzung der Segmente schwierig zu sein. Auch die Verwendung der von IHS Global Insight festgelegten Einteilung erscheint nicht einfach. Hier sind die entscheidenden Parameter die Fahrzeuglänge und der Preis: hinsichtlich der Länge scheint die Mehrheit der in Entwicklung befindlichen Elektrofahrzeuge (laut Ankündigungen der Hersteller) in die ‚kleinen‘ Segmente A, B und C zu fallen; in Bezug auf den Preis treffen höhere Segmente — mindestens das D-Segment — zu. Die Kommission fordert die Beteiligten auf, zur Übertragbarkeit bestehender Klassifikationen für den Zweck der Marktdefinition Stellung zu nehmen.

73.

Des Weiteren kann die Kommission keine definitive Position dazu beziehen, ob die Zuordnung der Modelle i3 und i8 zu den von Deutschland vorgeschlagenen Segmenten sachdienlich ist (gleichgültig ob Elektrofahrzeuge zum Pkw-Gesamtmarkt gehören oder einen eigenständigen Markt darstellen). Die Kommission fordert die Beteiligten auf, zu dieser Frage Stellung zu nehmen.

74.

In diesem Zusammenhang weist die Kommission darauf hin, dass Deutschland vorgeschlagen hat, den i3 in ein kombiniertes C/D-Segment einzuordnen. Die Kommission erinnert daran, dass sie in der Vergangenheit Zweifel daran geäußert hat, ob sich kombinierte Segmente auf Pkw mit Verbrennungsmotor anwenden lassen (18). Die Kommission kann zurzeit keine definitive Position zur Frage der kombinierten Segmente beziehen und fordert die Beteiligten auf, auch zu diesem Punkt Stellung zu nehmen.

75.

Aufgrund des Fehlens von Erfahrungen aus der Vergangenheit und durch die oben angeführten Schwierigkeiten kann die Kommission zu diesem Zeitpunkt zu keinem Schluss über den sachlich relevanten Markt gelangen. Deshalb betrachtet die Kommission in den weiteren Analysen alle plausiblen Märkte als sachlich relevante Märkte, d. h. den Markt für Elektrofahrzeuge, den Gesamtmarkt für Pkw ohne Unterscheidung der Antriebstechnik und den Markt für Hybridfahrzeuge (in Bezug auf das Modell i8). Im Hinblick auf die Segmentierung berechnete die Kommission die Marktanteile im Einklang mit dem deutschen Vorschlag, nach dem das MCV-Elektrofahrzeug von BMW als Teil des kombinierten C/D-Segments zu beurteilen ist, und getrennt für die Segmente B, C und D sowie beim Sportwagen für das F-Segment.

3.5.3.3   Räumlich relevanter Markt

76.

Gemäß Randnummer 70 der Regionalbeihilfe-Leitlinien sollten für die Überprüfungen nach Randnummer 68 Buchstaben a und b der Regionalbeihilfe-Leitlinien Märkte normalerweise auf Ebene des EWR definiert werden oder, ‘falls diese Daten nicht vorliegen oder nicht relevant sind, auf der Grundlage eines anderen allgemein akzeptierten Marktsegments, für das statistische Daten zur Verfügung stehen’.

77.

Deutschland betrachtet den Weltmarkt oder zumindest einen über den EWR hinausgehenden Markt als den räumlich relevanten Markt, da beide BMW-Modelle auf die internationale Nachfrage ausgerichtet sind und die Herstellung von Elektrofahrzeugen bisher auf Europa, die USA und Asien beschränkt ist (laut Deutschland entfallen derzeit rund 50 % der Produktion auf Europa und 30 % auf die USA).

78.

Deutschland betont, dass die Dynamik der Entwicklung des Marktes für Elektrofahrzeuge auch von einer weitere Verschärfung der CO2-Emissionsvorschriften in bestimmten Ländern abhängt und dass für die Einfuhr von elektrisch angetriebenen Pkw zwar in einigen Staaten (USA, Japan) dieselben Zollsätze vorgesehen sind wie für Fahrzeuge mit Verbrennungsmotor, während andere Länder (China) viel niedrigere Zollsätze anwenden. Unterschiede bestehen auch bei den Kosten für die Einfuhr von Kohlefasern im Vergleich zu Stahl, der bei der Herstellung von Fahrzeugen mit Verbrennungsmotor eingesetzt wird. Des Weiteren ist der Handel mit Elektrofahrzeugen durch die in den einzelnen Ländern geltenden technischen Normen weniger stark eingeschränkt als bei Fahrzeugen mit Verbrennungsmotor. Deutschland hebt auch hervor, dass der Markt stark von staatlichen Förderprogrammen für Verbraucher abhängt. Diese Förderungen machen Elektrofahrzeuge für eine größere Gruppe von Verbrauchern erschwinglich, da sie den erheblichen Preisunterschied zwischen Elektrofahrzeugen und mit Verbrennungsmotor angetriebenen Fahrzeugen entsprechender Größe zum Teil ausgleichen. Ohne die Förderungen blieben sie sehr exklusiv und würden nur von einer sehr kleinen Gruppe von Verbrauchern nachgefragt. In den USA erreicht die staatliche Förderung bis zu 7 500 USD je Fahrzeug, wobei ähnliche Beträge in China und Japan vorgesehen sind. In Zukunft könnten diese Subventionen auch auf Megastädte wie Mexiko Stadt und São Paulo ausgedehnt werden.

79.

In einigen der bisherigen Beschlüsse in Bezug auf den Kraftfahrzeugsektor (19) definierte die Kommission den relevanten räumlichen Markt als ‚mindestens EWR-weit‘ und schloss somit explizit die Möglichkeit nicht aus, dass ein räumlich relevanter Markt besteht, der größer als der EWR ist. In zwei Beihilfesachen zu Regionalbeihilfen für den Kraftfahrzeugsektor (Audi Hungaria Motor und Fiat Powertrain Technologies Poland) eröffnete die Kommission jedoch das förmliche Prüfverfahren u. a. in Bezug auf die angemessene Marktabgrenzung.

80.

Auf der Grundlage der verfügbaren Informationen (Markteinführung der ersten Elektrofahrzeuge erst 2010) kann die Kommission zu diesem Zeitpunkt keine definitive Position dazu beziehen, ob ein eigenständiger Elektrofahrzeugmarkt eine weltweite Ausdehnung hätte oder nicht. Die Kommission fordert Dritte auf, zur sachdienlichen Definition des räumlichen Marktes für Elektrofahrzeuge im Allgemeinen sowie für Fahrzeuge wie die Modelle i3 und i8 Stellung zu nehmen.

81.

Da die Kommission für die Zwecke der Überprüfung nach Randnummer 68 Buchstabe a der Regionalbeihilfe-Leitlinien zu keinem Schluss über den genauen räumlich relevanten Markt gelangen kann, führt sie die relevanten Tests sowohl für den EWR als auch die weltweiten Märkte durch.

3.5.3.4   Marktanteile (Überprüfung nach Randnummer 68 Buchstabe a)

82.

Um feststellen zu können, ob gemäß Randnummer 68 Buchstabe a der Regionalbeihilfe-Leitlinien für das Vorhaben eine eingehende Überprüfung der Erforderlichkeit der Beihilfe notwendig ist und ob seine Vorteile stärker ins Gewicht fallen als die dadurch entstehenden Wettbewerbsverzerrungen und die Beeinträchtigung des Handels zwischen den Mitgliedstaaten, muss die Kommission die Marktanteile des Beihilfeempfängers vor und nach der Investition analysieren und prüfen, ob diese Marktanteile auf dem sachlich und räumlich relevanten Markt 25 % übersteigen.

83.

Da das angemeldete Investitionsvorhaben von BMW 2009 anlief und die Vollproduktion für 2014 geplant ist, sollte die Kommission den Marktanteil der BMW Group auf den sachlich und räumlich relevanten Märkten in den Jahren 2008 und 2015 ermitteln. Da das erste Elektrofahrzeug (Nissan Leaf) jedoch erst im Januar 2011 auf den Markt gebracht wurde, kann die Kommission den Marktanteil von BMW am Markt für elektrisch angetriebene Pkw für das Jahr 2008 nicht berechnen.

84.

In Bezug auf die Marktanteile von BMW bei Elektrofahrzeugen nach Abschluss des Vorhabens, d. h. im Jahr 2015, stützte Deutschland seine Berechnungen auf Informationen, die von der Deutschen Bank in einer externen Studie über Elektrofahrzeuge am 9. Juni 2008 veröffentlicht wurden, sowie auf Daten, die von der Boston Consulting Group im August 2009 gesammelt wurden. Insbesondere beruhen die von Deutschland vorgelegten Angaben auf der Annahme, dass der weltweite Markt für Elektrofahrzeuge (eingeschränkt auf BEV) nur 1 % des Gesamtmarktes für Pkw ausmachen wird (für 2015 wird der Gesamtverkauf von Pkw ohne Unterscheidung der Antriebstechnik auf 72,4 Millionen weltweit und auf 15,3 Millionen im EWR geschätzt; der Verkauf von Elektrofahrzeugen eingeschränkt auf BEV wird lediglich auf 720 000 weltweit und auf 150 000 im EWR geschätzt, der Gesamtverkauf von Hybridfahrzeugen auf 12,3 Millionen weltweit und auf 2,6 Millionen im EWR). Dieser Anteil ist vielleicht zu konservativ angesetzt, aber Deutschland konnte keine andere unabhängige Schätzung von Dritten für den Zeitraum um 2015 als die Studie der Deutschen Bank bereitstellen und wies darauf hin, dass die meisten anderen Quellen nur Schätzungen für das Jahr 2020 enthielten. Die Verkaufszahlen für das erste Elektrofahrzeugmodell — den Nissan Leaf — legen nahe, dass selbst im Jahr 2011, d. h. drei Jahre nach der Veröffentlichung der Prognose der Deutschen Bank, die Dynamik der Entwicklung auf dem Elektrofahrzeugmarkt von Nissan unterschätzt wurde. Nissan rechnete mit einem Absatz von 10 000 Stück des Elektrofahrzeugmodells im Jahr 2011, verkaufte aber schon im ersten Quartal 2011 4 000 Einheiten. Die Kommission fordert die Beteiligten auf, zur erwarteten Größe des weltweiten und des EWR-weiten Marktes für Elektrofahrzeuge im Jahr 2015 Stellung zu nehmen.

85.

Deutschland legte Daten/Schätzungen für den Umsatz von BMW vor. In diesem Zusammenhang sollte beachtet werden, dass BMW bei der Berechnung des Marktanteils davon ausging, dass vom gesamten Produktionsvolumen von [10 000-50 000] (oder […]) Einheiten nur […] MCV auf dem EWR-Markt verkauft und […] ausgeführt werden sollen. Ebenso ist geplant, dass 50 % des voraussichtlichen Produktionsvolumens des Sportwagenmodells (bis zu […] Stück) außerhalb des EWR abgesetzt werden. Diese Aufteilung zwischen den Verkäufen im EWR und außerhalb des EWR ist für die Kommission zum jetzigen Zeitpunkt nicht überprüfbar. Die Kommission fordert die Beteiligten auf, zu der Frage Stellung zu nehmen, ob eine solche Aufteilung angesichts der vorhersehbaren Marktentwicklung realistisch ist.

86.

Die Kommission stellt ferner fest, dass Deutschland keine getrennten Daten für das F-Segment vorlegen konnte, sondern Informationen für das kombinierte E2+F-Segment übermittelte (relevant für den i8), da BMW die Daten für die Segmente E2 und F für interne Zwecke nicht separat erfasst.

87.

Die Ergebnisse der Überprüfung der Marktanteile (unter Verwendung der oben dargelegten Aufteilung der Produktionsmengen auf Verkäufe innerhalb des EWR und Ausfuhren aus dem EWR) werden in der folgenden Tabelle dargestellt:

 

2008

2015

Gesamtmarkt Pkw weltweit — insgesamt

2,6 %

2,6 %

B-Segment

1,8 %

1,8 %

C-Segment

1,4 %

1,5 %

D-Segment

5,1 %

5,5 %

E2+F-Segment (22)

5,1 %

8,2 %

Kombiniertes C/D-Segment

2,9 %

3,1 %

Gesamtmarkt Pkw EWR — insgesamt

5,7 %

6,5 %

B-Segment

3 %

4 %

C-Segment

3,5 %

4,5 %

D-Segment

12,3 %

14,2 %

E2+F-Segment (22)

12,7 %

17,3 %

Kombiniertes C/D-Segment

6,5 %

7,7 %

Elektrofahrzeugmarkt weltweit — insgesamt

[3-6 %]

B-Segment

[< 25 %]

C-Segment

[< 25 %]

D-Segment

[> 25 %]

E2+F-Segment (22)

[> 25 %] (21)

Kombiniertes C/D-Segment

[< 25 %]

Elektrofahrzeugmarkt EWR — insgesamt

12,7 %

B-Segment

[> 25 %]

C-Segment

[> 25 %]

D-Segment

[> 25 %]

E2+F-Segment (22)

[> 25 %] (21)

Kombiniertes C/D-Segment

[< 25 %]

Hybridfahrzeugmarkt weltweit — insgesamt

 (20)

E2+F-Segment (22)

3,2 %

Hybridfahrzeugmarkt EWR — insgesamt

 (20)

E2+F-Segment (22)

15 %

88.

Diese Ergebnisse weisen darauf hin, dass der Marktanteil von BMW nur auf dem Gesamtmarkt für Pkw unter 25 % liegt, gleichgültig ob der EWR-weite oder der weltweite Markt herangezogen wird und unabhängig von der Segmentierung (ungeachtet der in den Erwägungsgründen 68-70 beschriebenen Probleme bei der Anwendung der Segmentierung).

89.

Was den Elektrofahrzeugmarkt anbelangt, lässt sich aufgrund der auf den verfügbaren Daten beruhenden Ergebnisse nicht ausschließen, dass der Marktanteil von BMW auf einem eigenständigen weltweiten Elektrofahrzeugmarkt den Schwellenwert von 25 % im D-Segment überschreiten könnte (laut Prognosen erreicht er [> 25 %]). Ähnliches gilt, wenn der Markt für Elektrofahrzeuge und nicht derjenige für Hybridfahrzeuge als der sachlich relevante Markt für das Modell i8 festgelegt wird, weil es auf denselben Produktionsanlagen wie das rein elektrisch angetriebene Modell i3 hergestellt wird und somit ein Substitut für das BEV darstellt. In diesem Fall könnte der Marktanteil von BMW im F-Segment ebenfalls über dem Schwellenwert von 25 % liegen ([> 25 %]).

90.

Auf dem EWR-weiten Markt für Elektrofahrzeuge ohne Segmentierung wird der Schwellenwert von 25 % nur dann eingehalten, wenn BMW weniger als […] Fahrzeuge von den insgesamt erzeugten [10 000-50 000] Autos auf dem EWR-Markt verkauft. Auf dem segmentierten EWR-weiten Markt für Elektrofahrzeuge besteht allerdings selbst bei Berücksichtigung der von Deutschland angeführten Aufteilung der Verkäufe auf EWR-Länder und Nicht-EWR-Länder die Gefahr einer Überschreitung des Schwellenwerts von 25 %, wenn die Kommission im Einklang mit der gängigen Praxis die Möglichkeit einer Kombination von Kfz-Segmenten ausschließt (die Kommission lehnte beispielsweise in der Entscheidung zur Eröffnung des förmlichen Prüfverfahrens im Falle von Audi Hungaria Motor die von Ungarn vorgeschlagene Kombination bestimmter Segmente gemäß den Definitionen von Polk ab) und das Produktionsvolumen von BMW entweder dem B-, C- oder D-Segment zugeordnet werden muss. In diesem Fall würde der Marktanteil von BMW in allen berücksichtigten Einzelsegmenten im EWR 25 % überschreiten ([…] % im B-Segment, […] % im C-Segment, […] % im D-Segment und sogar […] % im F-Segment).

91.

Auf der Grundlage der verfügbaren Daten kann die Kommission zu diesem Zeitpunkt nicht zweifelsfrei ausschließen, dass die Marktanteile von BMW auf allen berücksichtigten plausiblen Märkten unterhalb des Schwellenwerts von 25 % gemäß Randnummer 68 Buchstabe a der Regionalbeihilfe-Leitlinien bleiben. Angesichts der Produktionskapazität von [10 000-50 000] Elektrofahrzeugen im Leipziger Werk und in Anbetracht der Dynamik auf dem Elektrofahrzeugmarkt sowie der Anzahl der auf diesem Markt im Wettbewerb stehenden Automobilhersteller ist es gleichzeitig plausibel, dass BMW den in Randnummer 68 Buchstabe a der Regionalbeihilfe-Leitlinien festgelegten Schwellenwert von 25 % zumindest langfristig möglicherweise nicht überschreiten wird. Diese Tatsache weist darauf hin, dass die verfügbaren Daten, nach denen der Elektrofahrzeugmarkt (BEV) nur 1 % des gesamten Pkw-Marktes ausmacht, zu konservativ sind, um als zuverlässige Basis für die Zwecke der Überprüfungen nach Randnummer 68 der Regionalbeihilfe-Leitlinien zu dienen. Die Kommission fordert Dritte auf, zu den oben erörterten Problemen Stellung zu nehmen.

3.5.3.5   Kapazitätszuwachs auf einem Markt mit unterdurchschnittlichem Wachstum (Überprüfung nach Randnummer 68 Buchstabe b)

92.

Die Kommission muss gemäß Randnummer 68 Buchstabe b der Regionalbeihilfe-Leitlinien prüfen, ob die durch das Investitionsvorhaben geschaffene Kapazität mehr als 5 % des Marktes belegt durch Daten über den sichtbaren Verbrauch (23) beträgt. In diesem Fall muss die Kommission auch prüfen, ob die in den letzten fünf Jahren verzeichneten mittleren Jahreszuwachsraten des sichtbaren Verbrauchs über der mittleren jährlichen Wachstumsrate des Bruttoinlandsprodukts im EWR liegen. Die Kommission führt diese Überprüfung für die oben angeführten plausiblen sachlich relevanten Märkte durch.

93.

Die Überprüfung des Kapazitätszuwachs auf einem Markt mit unterdurchschnittlichem Wachstum ergab folgende Werte für die einzelnen analysierten Segmente:

Tabelle:   Kapazitätszuwachs durch das Vorhaben auf dem Gesamtmarkt für Pkw auf Ebene des EWR

 

Marktvolumen 2008

Kapazitätszuwachs

B-Segment

4,6 Mio.

0,87 %

C-Segment

5,1 Mio.

0,78 %

D-Segment

2,6 Mio.

1,54 %

C/D-Segment

7,7 Mio.

0,52 %

E2+F-Segment

1,1 Mio.

0,36 %

94.

Aus den Ergebnissen der Überprüfung geht klar hervor, dass bei Berücksichtigung des Pkw-Gesamtmarktes ohne Unterscheidung der Antriebstechnik der im ersten Teil von Randnummer 68 Buchsstabe b der Regionalbeihilfe-Leitlinien festgelegte Schwellenwert von 5 % in keinem der analysierten Segmente auf dem EWR-Markt überschritten würde.

95.

Diese Überprüfung kann für den Elektrofahrzeugmarkt nicht durchgeführt werden, da er 2008 noch nicht existierte. Es kann jedoch mit Sicherheit ausgeschlossen werden, dass das Wachstum auf diesem Markt unterdurchschnittlich ist.

96.

Für den konventionellen Kfz-Markt hat Deutschland jedoch Angaben über die mittlere jährliche Wachstumsrate für den sichtbaren Verbrauch auf dem Pkw-Gesamtmarkt ohne Segmentaufteilung, getrennt für die Segmente B, C und D sowie für die kombinierten Segmente C/D und E2/F (24) vorgelegt. Die Daten für den Bezugszeitraum 2003-2008 betreffen nicht den EWR sondern nur die EU-27 und stammen vom Dachverband der europäischen Automobilhersteller (ACEA) und EUROSTAT.

97.

Die für den Bezugszeitraum 2003-2008 angegebenen Wachstumsraten belegen eindeutig, dass die analysierten Märkte unterdurchschnittlich wachsen oder sogar schrumpfen, wobei sich die Lage in anderen betroffenen Segmenten voraussichtlich nicht davon unterscheidet: – 0,55 % auf dem Pkw-Gesamtmarkt, – 1,65 % im B-Segment, 0,8 % im C-Segment, – 4,66 % im D-Segment, – 1,73 % im E2/F-Segment und – 1,25 % im kombinierten C/D-Segment. Im selben Zeitraum war die mittlere jährliche Wachstumsrate des Bruttoinlandsprodukts im EWR eindeutig höher: 2,17 % nominal in EUR und 0,86 % real (die entsprechenden Wachstumsraten für die EU-27 liegen bei 2,11 % und 0,85 %).

98.

Wie vorstehend ausgeführt, muss die Kommission den im zweiten Teil von Randnummer 68 Buchstabe b der Regionalbeihilfe-Leitlinien festgelegten Test jedoch nur dann anwenden, wenn der im ersten Teil festgelegte Schwellenwert von 5 % überschritten wird. Aus den verfügbaren Daten geht hervor, dass der Schwellenwert für den Kapazitätszuwachs von 5 % von dem in Rede stehenden Investitionsvorhaben auf den relevanten Märkten nicht überschritten wird.

3.6   Schlussfolgerung zu den Überprüfungen nach Randnummer 68 Buchstabe a und b

99.

Auf der Grundlage der Überprüfungsergebnisse kann die Kommission nicht bestätigen, dass die Schwellenwerte gemäß Randnummer 68 Buchstabe a der Regionalbeihilfe-Leitlinien auf keinem der plausiblen Märkten überschritten werden, während die Überprüfung des Kapazitätszuwachs nach Randnummer 68 Buchstabe b der Regionalbeihilfe-Leitlinien keine Probleme für die Vereinbarkeit des Investitionsvorhabens mit dem Binnenmarkt bereitet.

3.7   Zweifel und Gründe für die Verfahrenseröffnung

100.

Die Kommission befasst sich erstmals mit der Anmeldung einer Regionalbeihilfe für die Herstellung von elektrisch angetriebenen Pkw (BEV/PHEV). Die Kommission konnte im Zuge der vorläufigen Prüfung zu keiner definitiven Position bei der Definition der sachlich und räumlich relevanten Märkte gelangen und kann nach Durchführung der Überprüfung nach Randnummer 68 Buchstabe a für alle plausiblen Märkte nicht bestätigen, dass der Schwellenwert von 25 % mit Sicherheit nicht überschritten wird. Gleichzeitig hat die Kommission Zweifel daran, ob die angemeldete Beihilfe auf der Grundlage der Fußnote 65 der Regionalbeihilfe-Leitlinien von den Überprüfungen nach Randnummer 68 der Regionalbeihilfe-Leitlinien ausgenommen werden kann.

101.

Aus den oben angeführten Gründen hat die Kommission nach der vorläufigen Würdigung der Maßnahme Zweifel, dass die angemeldete Beihilfe die Schwellenwerte nach Randnummer 68 Buchstabe a der Regionalbeihilfe-Leitlinien einhält.

102.

Folglich muss die Kommission alle erforderlichen Anhörungen vornehmen und hierzu das Verfahren nach Artikel 108 Absatz 2 AEUV eröffnen. Damit erhalten Dritte, deren Interessen von der Gewährung der Beihilfe betroffen sein können, die Gelegenheit, zu dieser Maßnahme Stellung zu nehmen. Die Kommission wird die Maßnahme im Lichte der Informationen, die sowohl vom betroffenen Mitgliedstaat als auch von Dritten übermittelt werden, würdigen und ihren abschließenden Beschluss annehmen.

103.

Falls die Kommission anhand der Stellungnahmen, die als Reaktion auf die Eröffnung des förmlichen Prüfverfahrens eingehen, nicht zweifelsfrei zu dem Schluss gelangen kann, dass die Beihilfe entweder von den Überprüfungen nach Randnummer 68 der Regionalbeihilfe-Leitlinien auf der Grundlage der Bestimmungen von Fußnote 65 der Regionalbeihilfe-Leitlinien ausgenommen werden kann oder dass die Schwellenwerte nach Randnummer 68 Buchstaben a und b nicht überschritten werden, wird die Kommission das Investitionsvorhaben auf der Basis der Mitteilung der Kommission betreffend die Kriterien für die eingehende Prüfung staatlicher Beihilfen mit regionaler Zielsetzung zur Förderung großer Investitionsvorhaben (25) eingehend untersuchen.

104.

Der Mitgliedstaat und die Betroffenen werden aufgefordert, in ihrer Stellungnahme zur Eröffnung des förmlichen Prüfverfahrens alle für die Durchführung dieser eingehenden Prüfung erforderlichen Angaben zu machen und die in der Mitteilung angeführten einschlägigen Informationen und Unterlagen zu übermitteln.

105.

Anhand des vorgelegten Beweismaterials zu den oben angeführten Aspekten wird die Kommission die positiven und negativen Auswirkungen der Beihilfe gegeneinander abwägen, indem sie eine Gesamtbeurteilung der Auswirkungen der Beihilfe vornimmt, so dass die Kommission das förmliche Prüfverfahren abschließen kann.

4.   BESCHLUSS

106.

Aus diesen Gründen fordert die Kommission Deutschland im Rahmen des Verfahrens nach Artikel 108 Absatz 2 AEUV auf, innerhalb eines Monats nach Eingang dieses Schreibens Stellung zu nehmen und alle für die Würdigung der Beihilfemaßnahme sachdienlichen Informationen zu übermitteln. Deutschland wird aufgefordert, unverzüglich eine Kopie dieses Schreibens an den potenziellen Beihilfeempfänger weiterzuleiten.

107.

Die Kommission erinnert Deutschland an die aufschiebende Wirkung des Artikels 108 Absatz 2 AEUV und verweist auf Artikel 14 der Verordnung (EG) Nr. 659/1999 des Rates, dem zufolge alle rechtswidrigen Beihilfen von den Empfängern zurückgefordert werden können.

108.

Die Kommission teilt Deutschland mit, dass sie die Beteiligten durch Veröffentlichung des vorliegenden Schreibens und einer aussagekräftigen Zusammenfassung dieses Schreibens im Amtsblatt der Europäischen Union von der Beihilfesache unterrichten wird. Außerdem wird sie Beteiligte in den EFTA-Staaten, die das EWR-Abkommen unterzeichnet haben, durch die Veröffentlichung in der EWR-Beilage zum Amtsblatt der Europäischen Union und die EFTA-Überwachungsbehörde durch die Übermittlung einer Kopie dieses Schreibens von dem Vorgang in Kenntnis setzen. Alle Beteiligten werden aufgefordert, innerhalb eines Monats ab dem Datum dieser Veröffentlichung Stellung zu nehmen.”


(1)  EUT C 54, 4.3.2006, s. 13.

(2)  Kommissionens meddelande om kriterier för en ingående bedömning av regionalstöd till stora investeringsprojekt (EUT C 223, 16.9.2009, s. 3).

(3)  ABl. C 54 vom 4.3.2006, S. 13.

(4)  Entscheidung der Kommission vom 8. November 2006 in der Beihilfesache N 459/06 — Deutsche Fördergebietskarte 2007-2013 (ABl. C 295 vom 5.12.2006, S. 6).

(5)  ‚Electric vehicles do not have dual mechanical and electrical powertrains. 100 % of its propulsion comes from an electric motor, energized by electricity stored in batteries.‘ (Elektrofahrzeuge verfügen nicht über zwei Antriebssysteme — ein mechanisches und ein elektrisches. Sie werden zu 100 % durch einen Elektromotor, der von Elektrizität aus Batterien gespeist wird, angetrieben.) (Quelle: Deutsche Bank: Electric Cars: Plugged In. Batteries must be included, 9. Juni 2008, S. 10).

(6)  Geschäftsgeheimnis.

(7)  ‚Plug-in hybrids will allow for vehicles to store enough electricity (from an overnight charge) for a certain distance to be driven solely on electric power and will function as a full hybrid beyond this range. Full hybrids provide enough power for limited levels of autonomous driving at slow speed, and they offer efficiency gains ranging from 25 %-45 %. Fuel efficiency of a PHEV is estimated to 40 %-65 %.‘ (Bei Plug-in-Hybridfahrzeugen kann ausreichend Elektrizität (aus einer nächtlichen Aufladung) in den Fahrzeugen gespeichert werden, so dass sie eine gewisse Strecke ausschließlich mit Elektrizität zurücklegen können und darüber hinaus wie Vollhybride arbeiten. Vollhybridfahrzeuge verfügen über eine ausreichende Leistung für autonomes Fahren auf eingeschränktem Niveau mit langsamer Geschwindigkeit und bieten Effizienzsteigerungen von 25 %-45 %. Die Treibstoffeffizienz eines PHEV wird auf 40 %-65 % geschätzt.) (Quelle: Deutsche Bank: Electric Cars: Plugged In. Batteries must be included, 9. Juni 2008, S. 10).

(8)  Entscheidung der Kommission vom 8. November 2006 in der Beihilfesache N 459/06 — Deutsche Fördergebietskarte 2007-2013 (ABl. C 295 vom 5.12.2006, S. 6).

(9)  X 167/08 — Deutschland — Investitionszulagengesetz (IZ) 2010 (ABl. C 280 vom 20.11.2009, S. 7).

(10)  ABl. C 244 vom 1.10.2004, S. 2. Insbesondere sind die folgenden Kriterien nach Randnummer 10 der Rettungs- und Umstrukturierungsleitlinien nicht erfüllt: ‚(a) wenn bei Gesellschaften mit beschränkter Haftung mehr als die Hälfte des gezeichneten Kapitals verschwunden und mehr als ein Viertel dieses Kapitals während der letzten zwölf Monate verloren gegangen ist;‘ und ‚(c) wenn unabhängig von der Unternehmensform die im innerstaatlichen Recht vorgesehenen Voraussetzungen für die Eröffnung eines Insolvenzverfahrens erfüllt sind.‘

(11)  Vgl. Fußnote 6.

(12)  Wird ein Vorhaben im Umfang von mehr als 100 Mio. EUR in zwei Vorhaben untergliedert, könnte der Mitgliedstaat auf die ersten 50 Mio. EUR der Projektkosten jeweils (insgesamt also zweimal) den vollen regionalen Beihilfehöchstsatz anwenden (keine Herabsetzung des anwendbaren regionalen Beihilfehöchstsatzes erforderlich) sowie jeweils (insgesamt also zweimal) die Hälfte dieses Höchstsatzes auf die nächsten 50 Mio. EUR. Für alle beihilfefähigen Kosten jenseits der Obergrenze von 100 Mio. EUR verringert sich der regionale Beihilfehöchstsatz auf ein Drittel (34 %).

(13)  Die Berechnung der in diesem Beschluss aufgeführten abgezinsten Werte erfolgt auf der Grundlage des zur Zeit der Anmeldung geltenden Basissatzes von 1,24 %, zu dem gemäß der Mitteilung der Kommission über die Änderung der Methode zur Festsetzung der Referenz- und Abzinsungssätze (ABl. C 14 vom 19.1.2008, S. 6) 100 Basispunkte hinzuzufügen sind — d. h. 2,24 %. (http://ec.europa.eu/competition/state_aid/legislation/reference_rates.html).

(14)  Nach Global Insight fallen beispielsweise folgende Modelle in das C-Segment: Ford Focus, VW Golf, BMW 1er Serie oder Audi A3.

(15)  Nach Global Insight fallen beispielsweise folgende Modelle in das D-Segment: Honda Accord, VW Passat, BMW 3er Serie, Mercedes-Benz C-Klasse oder Audi A4.

(16)  Nach Global Insight fallen beispielsweise folgende Modelle in das B-Segment: VW Polo, Ford Fiesta, Peugeot 207 oder Toyota Yaris.

(17)  Nach Global Insight fallen beispielsweise folgende Modelle in das F-Segment: Maserati Quattroporte, Ferrari 430, 599, 612, Lamborghini Murcielago oder Aston Martin DBS.

(18)  Zuletzt in der Entscheidung der Kommission in der Sache SA.27913 — Staatlich Beihilfe C 31/09 — Ungarn — Großes Investitionsvorhaben — Beihilfe für Audi Hungaria Motor Kft; Entscheidung vom 28. Oktober 2009 (K(2009) 8131) in der Beihilfesache C 31/09 (ABl. C 64 vom 16.3.2010, S. 15); Beschluss zur Ausweitung des Verfahrens vom 6. Juli 2010 (K(2010) 4474) in der Beihilfesache C 31/09 (ABl. C 234 vom 10.9.2010, S. 4).

(19)  Entscheidungen der Kommission in den Sachen K 31/09 — Audi Hungaria Motor Kft., N 674/08 — VW Slovakia a.s (ABl. C 205 vom 29.7.2010, S. 1), N 473/08 — Ford España S.L. (ABl. C 19 vom 26.1.2010, S. 5) usw.

(20)  Keine Daten verfügbar.

(21)  Eines der von der Kommission für diese Würdigung genutzten Szenarien, wonach die Modelle i8 und i3 vollkommene Substitute sind, sofern sie auf denselben Produktionsanlagen wie der i3 hergestellt werden und somit angebotsseitige Substitute darstellen (eigene Berechnungen der Kommission).

(22)  Laut Deutschland sind getrennte Daten für das F-Segment nicht verfügbar.

(23)  Der sichtbare Verbrauch des betreffenden Produkts wird in Fußnote 62 der Regionalbeihilfe-Leitlinien als ‚Produktion plus Einfuhren minus Ausfuhren‘ definiert.

(24)  Laut Deutschland war es nicht möglich, getrennte Daten für das F-Segment bereitzustellen.

(25)  Mitteilung der Kommission betreffend die Kriterien für die eingehende Prüfung staatlicher Beihilfen mit regionaler Zielsetzung zur Förderung großer Investitionsvorhaben (ABl. C 223 vom 16.9.2009, S. 3).


ÖVRIGA AKTER

Europeiska kommissionen

13.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 363/34


Tillkännagivande i enlighet med artikel 10.3 c i rådets förordning (EG) nr 732/2008

Länder som omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre från och med den 1 januari 2012

2011/C 363/06

Genom rådets förordning (EG) nr 732/2008 av den 22 juli 2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet från och med den 1 januari 2009 (1) (nedan kallad förordningen), vars giltighetstid förlängdes genom förordning (EU) nr 512/2011 (2), inrättades den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre. Enligt artikel 9.1 a iii i förordningen kan utvecklingsländer som senast den 31 oktober 2011 lämnat in en ansökan om detta beviljas den särskilda stimulansordningen från och med den 1 januari 2012.

Den 31 oktober 2011 hade kommissionen tagit emot en ansökan från Republiken Kap Verde om att omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre från och med den 1 januari 2012. Kommissionen har prövat ansökan i enlighet med artikel 10.1 i förordningen och antog den 9 december 2011 kommissionens genomförandebeslut 2011/830 om de förmånsländer som uppfyller villkoren för den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre från och med den 1 januari 2012 i enlighet med rådets förordning (EG) nr 732/2008 (3), där Republiken Kap Verde beviljas den särskilda stimulansordningen från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2013 eller ett datum angivet i ersättningsförordningen, beroende på vilket datum som infaller först.

I enlighet med artikel 9.3 i förordningen behövde de länder som beviljats den särskilda stimulansordningen genom kommissionens beslut 2008/938/EG av den 9 december 2008 om en förteckning över förmånsländer som får omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre i enlighet med rådets förordning (EG) nr 732/2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009–31 december 2011 (4), i dess lydelse enligt kommissionens beslut 2009/454/EG (5), och kommissionens beslut 2010/318/EU av den 9 juni 2010 om de förmånsländer som uppfyller villkoren för den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre under perioden 1 juli 2010–31 december 2011 (6) inte lämna in en ny ansökan om att omfattas av den särskilda stimulansordningen enligt artikel 9.1 a iii och fortsätter att omfattas av den särskilda stimulansordningen.


(1)  EUT L 211, 6.8.2008, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 512/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 732/2008 av den 22 juli 2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009–31 december 2011, (EUT L 145, 31.5.2011, s. 28).

(3)  EUT L 329, 13.12.2011, s. 19.

(4)  EUT L 334, 12.12.2008, s. 90.

(5)  EUT L 149, 12.6.2009, s. 78.

(6)  EUT L 142, 10.6.2010, s. 10.