ISSN 1977-1061

doi:10.3000/19771061.C_2011.326.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 326

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

54 årgången
10 november 2011


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Revisionsrätten

2011/C 326/01

Revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret 2010 samt institutionernas svar

1

2011/C 326/02

Revisionsrättens årsrapport om den verksamhet som finansieras genom åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) för budgetåret 2010 samt kommissionens svar

251

SV

 


IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Revisionsrätten

10.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 326/1


Image

I enlighet med bestämmelserna i artikel 287.1 och 287.4 i EG-fördraget och artiklarna 129 och 143 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1081/2010, och artiklarna 139 och 156 i rådets förordning (EG) nr 215/2008 av den 18 februari 2008 med budgetförordning för tionde Europeiska utvecklingsfonden

har Europeiska unionens revisionsrätt vid sitt sammanträde den 8 september 2011 antagit sina

ÅRSRAPPORTER

för budgetåret 2010.

Rapporterna har tillsammans med institutionernas svar på revisionsrättens iakttagelser överlämnats till de myndigheter som ska bevilja ansvarsfrihet och till de övriga institutionerna.

Revisionsrättens ledamöter är följande:

Vítor Manuel da SILVA CALDEIRA (ordförande), David BOSTOCK, Morten Louis LEVYSOHN, Ioannis SARMAS, Igors LUDBORŽS, Jan KINŠT, Kersti KALJULAID, Massimo VARI, Juan RAMALLO, Olavi ALA-NISSILÄ, Karel PINXTEN, Ovidiu ISPIR, Nadejda SANDOLOVA, Michel CRETIN, Harald NOACK, Henri GRETHEN, Eoin O'SHEA, Szabolcs FAZAKAS, Louis GALEA, Ladislav BALKO, Augustyn KUBIK, Milan Martin CVIKL, Rasa BUDBERGYTĖ, Lazaros S. LAZAROU, Gijs DE VRIES, Harald WÖGERBAUER, Hans Gustaf WESSBERG.

ÅRSRAPPORT OM BUDGETGENOMFÖRANDET

2011/C 326/01

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Allmän inledning

Kapitel 1 —

Revisionsförklaringen och information till stöd för denna

Kapitel 2 —

Inkomster

Kapitel 3 —

Jordbruk och naturresurser

Kapitel 4 —

Sammanhållning, energi och transport

Kapitel 5 —

Bistånd till tredjeland, utvecklingssamarbete och utvidgning

Kapitel 6 —

Forskning och annan inre politik

Kapitel 7 —

Administrativa och andra utgifter

Kapitel 8 —

EU-budgeten: att uppnå resultat

Bilaga —

Finansiella uppgifter om den allmänna budgeten

ALLMÄN INLEDNING

0.1.

Europeiska revisionsrätten är den EU-institution som enligt fördraget ska granska Europeiska unionens finanser. Revisionsrätten fungerar såsom EU:s externa revisor som oberoende väktare av unionsmedborgarnas ekonomiska intressen och bidrar till att förbättra EU:s ekonomiska förvaltning. Mer information om revisionsrätten finns i den årliga verksamhetsrapporten på revisionsrättens webbplats www.eca.europa.eu. Där finns också revisionsrättens särskilda rapporter om EU:s utgiftsprogram och inkomster och yttranden över ny eller ändrad lagstiftning.

0.2.

Detta är revisionsrättens 34:e årsrapport om genomförandet av EU:s budget. Den gäller budgetåret 2010. Europeiska utvecklingsfonden behandlas i en separat årsrapport.

0.3.

EU:s allmänna budget fastställs varje år av rådet och Europaparlamentet. Tillsammans med revisionsrättens särskilda rapporter bildar årsrapporten ett underlag för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, där Europaparlamentet beslutar huruvida Europeiska kommissionen på ett tillfredsställande sätt har fullgjort sina skyldigheter när det gäller genomförandet av budgeten. Revisionsrätten översänder sin årsrapport till de nationella parlamenten samtidigt som den översänds till Europaparlamentet och rådet.

0.4.

Den centrala delen i denna rapport är revisionsrättens revisionsförklaring (även kallad ”DAS”) om tillförlitligheten i Europeiska unionens årsredovisning och om transaktionernas laglighet och korrekthet (i rapporten kallat ”transaktionernas korrekthet”). Revisionsförklaringen inleder rapporten. Merparten av innehållet därefter är en redogörelse för det revisionsarbete som ligger till grund för revisionsförklaringen.

Kapitel 1 innehåller revisionsförklaringen och en sammanfattning av resultatet av revisionsrättens granskning av räkenskapernas tillförlitlighet och transaktionernas korrekthet samt en sammanfattning av budgetförvaltningen 2010.

Kapitlen 2–7 innehåller detaljerade granskningsresultat i form av ”särskilda bedömningar” av EU:s inkomster och utgifter. Kapitel 2 behandlar inkomstsidan i EU:s budget, och kapitlen 3–7 behandlar fem verksamhetsområden inom vilka utgifter från EU:s budget godkänns och bokförs. Dessa verksamhetsområden motsvarar i stora drag de rubriker som används i budgetramen för 2007–2013, där EU:s generella fleråriga utgiftsplaner fastställs.

0.5.

De särskilda bedömningarna grundar sig i första hand på resultatet av revisionsrättens granskning av transaktionernas korrekthet, på en bedömning av hur ändamålsenligt de viktigaste systemen för övervakning och kontroll av inkomster och utgifter fungerar och på en granskning av tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden.

0.6.

Årets årsrapport skiljer sig från sina föregångare i ett antal viktiga avseenden:

Revisionsförklaringens form och innehåll återspeglar de omarbetade internationella revisionsstandarder som trädde i kraft i början av 2011 (1).

Strukturen på de särskilda bedömningarna har ändrats och de innehåller nu en mer användbar analys av EU:s utgifter. Kapitel 4 omfattar EU:s utgifter för energi och transport tillsammans med utgifter inom strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Utbildning, medborgarskap, ekonomi och finans och forskning behandlas i kapitel 6 – Forskning och annan inre politik.

I ett nytt kapitel om effektivitetsrevisioner (kapitel 8) analyseras bedömningen av de prestationer som beskrivs i de årliga verksamhetsrapporterna från tre av kommissionens generaldirektörer och presenteras viktiga gemensamma ämnen i de särskilda rapporter som revisionsrätten antog 2010.

0.7.

Kommissionens svar på revisionsrättens iakttagelser – eller i förekommande fall svaren från andra EU-institutioner och EU-organ – presenteras också i rapporten. Kommissionen ger i en del av sina svar en ny innebörd åt revisionsrättens iakttagelser eller anger att revisionsrätten har dragit slutsatser som den i själva verket inte har gjort. I beskrivningen av sina iakttagelser och slutsatser tar revisionsrätten hänsyn till revisionsobjektets kommentarer. Det är emellertid revisionsrättens ansvar, såsom extern revisor, att rapportera sina granskningsiakttagelser, dra slutsatser av dessa iakttagelser och därefter göra en oberoende och opartisk bedömning av räkenskapernas tillförlitlighet och transaktionernas laglighet och korrekthet.


(1)  Särskilt Issai 1705 om modifierat uttalande i rapport från oberoende revisor och Issai 4200 om riktlinjer för granskning av regelefterlevnad vid revision av finansiella rapporter.


KAPITEL 1

Revisionsförklaringen och information till stöd för denna

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Revisionsrättens revisionsförklaring till Europaparlamentet och rådet – oberoende revisorns rapport

Räkenskapernas tillförlitlighet

Lagligheten och korrektheten i de transaktioner som ligger till grund för räkenskaperna

Inledning

Granskningsresultat för budgetåret 2010

Räkenskapernas tillförlitlighet

Transaktionernas korrekthet

Sammanfattning av de särskilda bedömningarna inom ramen för revisionsförklaringen

Jämförelse med tidigare års resultat

Tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden

Generaldirektörernas årliga verksamhetsrapporter och förklaringar

Uttalande från kommissionens internrevisor

Kommissionens sammanfattande rapport

Effekten av en ökad användning av förhandsfinansiering

Budgetförvaltning

REVISIONSRÄTTENS REVISIONSFÖRKLARING TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET – OBEROENDE REVISORNS RAPPORT

 (1)  (2)

 (3)

Räkenskapernas tillförlitlighet

Lagligheten och korrektheten i de transaktioner som ligger till grund för räkenskaperna

Inkomster

Åtaganden

Betalningar

8 september 2011

Vítor Manuel da SILVA CALDEIRA

Ordförande

Europeiska revisionsrätten

12, rue Alcide De Gasperi, 1615 Luxemburg, LUXEMBURG

REVISIONSRÄTTENS IAKTTAGELSER

KOMMISSIONENS SVAR

INLEDNING

1.1

I detta kapitel av årsrapporten

beskrivs bakgrunden till revisionsrättens revisionsförklaring och sammanfattas och analyseras det granskningsresultat och de slutsatser som ligger till grund för revisionsförklaringen (se punkterna 1.2–1.25),

diskuteras effekten av den ökade användningen av förhandsfinansiering i EU:s finanser och kommissionens räkenskaper (se punkterna 1.26–1.37),

sammanfattas genomförandet av 2010 års budget (se punkterna 1.38–1.44),

förklaras hur revisionsrätten genomför sin DAS-revision (se bilaga 1.1 ),

presenteras vilka åtgärder som kommissionen har vidtagit till följd av tidigare års iakttagelser om räkenskapernas tillförlitlighet. Kapitlet innehåller även kommissionens svar på revisionsrättens rekommendationer om återvinningar och finansiella korrigeringar i årsrapporten för 2009 (se bilaga 1.2 ).

 

1.2

Revisionsrätten ska till Europaparlamentet och rådet avge en revisionsförklaring (DAS) (5) om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Revisionsrätten får komplettera denna förklaring med särskilda bedömningar av varje större område i unionens verksamhet (6).

 

1.3

Syftet med revisionen av tillförlitligheten i Europeiska unionens räkenskaper är att revisionsrätten ska kunna avgöra i vilken utsträckning inkomster, utgifter, tillgångar och skulder har bokförts korrekt och om årsredovisningen ger en rättvisande bild av den finansiella ställningen per den 31 december 2010 och av resultatet av transaktioner och kassaflöden för året (se punkterna 1.6–1.8).

 

1.4

Syftet med revisionen av korrektheten i de transaktioner som ligger till grund för 2010 års räkenskaper är att revisionsrätten ska kunna avgöra om transaktionerna har utförts i enlighet med gällande förordningar och kontraktsbestämmelser och beräknats korrekt (se punkterna 1.9–1.14 för en översikt över resultatet och kapitlen 2–7 för närmare uppgifter).

 

1.5

Revisionsrätten analyserade tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden, det vill säga förklaringarna från generaldirektörerna och de årliga verksamhetsrapporterna från kommissionens avdelningar och den åtföljande sammanfattande rapporten, för att bedöma i vilken utsträckning de ger en rättvisande bild av kvaliteten på den ekonomiska förvaltningen och bidrar till revisionsrättens övergripande säkerhet (se punkterna 1.17–1.20 och 1.23–1.25 och ”Tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden” i kapitlen 2–7). Revisionsrätten gick även igenom det allmänna uttalandet från kommissionens internrevisor som har utfärdats för första gången och som avser kommissionens ekonomiska förvaltning under budgetåret 2010 (se punkterna 1.21–1.22).

 

GRANSKNINGSRESULTAT FÖR BUDGETÅRET 2010

Räkenskapernas tillförlitlighet

1.6

Revisionsrättens iakttagelser gäller Europeiska unionens årsredovisning (nedan kallad årsredovisningen) för budgetåret 2010 som har upprättats av kommissionens räkenskapsförare och godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 129 i budgetförordningen av den 25 juni 2002 (7) och som togs emot av revisionsrätten den 27 juli 2011. I årsredovisningen ingår följande:

a)

De konsoliderade årsredovisningarna som framför allt innefattar balansräkningen (där tillgångar och skulder vid årets slut redovisas), resultaträkningen (där årets intäkter och kostnader redovisas), tabellen över kassaflöden (som visar hur förändringar i räkenskaperna påverkar likvida medel), redogörelsen för förändringar i nettotillgångarna (som förklarar förändringar i nettotillgångarna) och tillhörande noter.

b)

De konsoliderade rapporterna om genomförandet av budgeten, där årets inkomster och utgifter redovisas.

 

1.7

Kommissionens räkenskapsförare lämnade ett skriftligt uttalande med väsentliga uppgifter om årsredovisningen till revisionsrätten där det bekräftas att årsredovisningen med förbehåll för vissa oväsentliga begränsningar (8) är fullständig och tillförlitlig.

 

1.8

Revisionsrättens granskning av årsredovisningen för budgetåret 2010 visade att den inte innehöll väsentliga felaktigheter (se dock punkterna 1.26–1.37 och informationen om uppföljningen av tidigare års iakttagelser om räkenskapernas tillförlitlighet i bilaga 1.2 ).

 

Transaktionernas korrekthet

Sammanfattning av de särskilda bedömningarna inom ramen för revisionsförklaringen

1.9

Revisionsrätten gör särskilda bedömningar av inkomsterna i kapitel 2 och av grupper av politikområden i den verksamhetsbaserade budgeten i kapitlen 3–7 (se tabell 1.1 ). I varje särskild bedömning finns en inledning, granskningsresultat och slutsatser om transaktionernas korrekthet, systemens ändamålsenlighet och tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden samt en redovisning av kommissionens svar på revisionsrättens tidigare rekommendationer.

 

1.10

För 2010 består verksamhetsområdet forskning och annan inre politik som presenteras i kapitel 6 av politik-/verksamhetsområden som i årsrapporten för 2009 ingick i andra särskilda bedömningar (9).

 

Tabell 1.1 –   Betalningar 2010 per kapitel i årsrapporten

(miljoner euro)

Avsnitt (avs.) och avdelningar (avd.)  (43) enligt 2010 års kontoplan fördelade per kapitel i revisionsrättens årsrapport

Gjorda betalningar 2010  (44)

Kapitel i årsrapporten

Jordbruk och naturresurser

56 841

Jordbruk och landsbygdens utveckling (avd. 05)

Miljö (avd. 07)

Havsfrågor och fiske (avd. 11)

Hälsa och konsumentskydd (avd. 17)

 

Sammanhållning, energi och transport

40 630

Sysselsättning och socialpolitik (avd. 04)

Energi och transport (avd. 06)

Regionalpolitik (avd. 13)

 

Bistånd till tredjeland, utvecklingssamarbete och utvidgning

6 543

Yttre förbindelser (avd. 19)

Utvecklingssamarbete och förbindelser med AVS-länderna (avd. 21)

Utvidgning (avd. 22)

Humanitärt bistånd (avd. 23)

 

Forskning och annan inre politik

8 953

Ekonomi och finans (avd. 01)

Näringsliv (avd. 02)

Konkurrens (avd. 03)

Forskning (avd. 08)

Informationssamhället och medier (avd.09)

Direkt forskning (avd.10)

Den inre marknaden (avd.12)

Utbildning och kultur (avd. 15)

Kommunikation (avd.16)

Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (avd. 18)

Handel (avd. 20)

 

Administrativa och andra utgifter

9 264

Parlamentet (avs. I)

Rådet (avs. II)

Kommissionen (avs. III)

Domstolen (avs. IV)

Revisionsrätten (avs. V)

Ekonomiska och sociala kommittén (avs. VI)

Regionkommittén (avs. VII)

Europeiska ombudsmannen (avs. VIII)

Europeiska datatillsynsmannen (avs. IX)

 

Totalsumma

122 231

1.11

Revisionsrätten drar slutsatsen att inkomsterna (127 795 miljoner euro) (10) och betalningarna inom verksamhetsområdet administrativa och andra utgifter (9 264 miljoner euro) inte innehöll några väsentliga fel och att systemen för övervakning och kontroll var ändamålsenliga (se tabell 1.2 och punkterna 2.41–2.42 och 7.33–7.34). Åtagandena inom alla verksamhetsområden innehöll inte heller några väsentliga fel.

 

1.12

Revisionsrätten drar slutsatsen att verksamhetsområdet forskning och annan inre politik (8 953 miljoner euro) inte innehöll några väsentliga fel och att systemen för övervakning och kontroll var delvis ändamålsenliga när det gällde att garantera att betalningarna var korrekta. De mellanliggande betalningarna och slutbetalningarna inom ramprogrammen för forskning innehöll dock väsentliga fel (se tabell 1.2 och punkterna 6.48–6.49). Revisionsrätten drar även slutsatsen att verksamhetsområdet bistånd till tredjeland, utvecklingssamarbete och utvidgning (6 543 miljoner euro) inte innehöll några väsentliga fel och att systemen för övervakning och kontroll var delvis ändamålsenliga när det gällde att garantera betalningarnas korrekthet. De mellanliggande betalningarna och slutbetalningarna inom detta verksamhetsområde innehöll dock väsentliga fel (se tabell 1.2 och punkterna 5.35–5.36).

 

1.13

Revisionsrätten drar slutsatsen att verksamhetsområdena jordbruk och naturresurser (55 990 miljoner euro i utbetalda utgiftsersättningar) och sammanhållning, energi och transport (37 556 miljoner euro i utbetalda utgiftsersättningar) innehöll väsentliga fel. De direkta betalningarna till jordbrukare som omfattas av IACS (11) innehöll dock inte några väsentliga fel. Revisionsrätten drar också slutsatsen att de granskade systemen för övervakning och kontroll inom verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser var delvis ändamålsenliga. Vidare drar revisionsrätten slutsatsen att revisionsmyndigheterna överlag på ett delvis ändamålsenligt sätt garanterade transaktionernas korrekthet inom verksamhetsområdet sammanhållning, energi och transport (se tabell 1.2 och punkterna 3.55–3.56 och 4.47–4.48).

1.13

Revisionsrättens slutsats när det gäller jordbruk och naturresurser bekräftar den tydliga trenden att felprocenten under de senaste åren med all sannolikhet ligger nära väsentlighetsgränsen på 2 %. Kommissionen noterar dessutom att när det gäller utgifterna inom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ), vilka under 2010 uppgick till 77 % av de totala utgifterna inom detta kapitel, ligger det troligaste felet långt under väsentlighetsgränsen och att felet när det gäller direktstöd som täcks av det integrerade administrations- och kontrollsystemet är ännu lägre. Risken för EU:s budget täcks tillräckligt genom förfarandet för kontroll av överensstämmelse. Se även svaret på punkt 3.17.

Kommissionen anser att det integrerade administrations- och kontrollsystemet i allmänhet är ändamålsenligt för att begränsa riskerna för fel eller oriktiga utgifter. När det gäller landsbygdsutveckling anser kommissionen att systemen för övervakning och kontroll hela tiden förbättras.

Inom området sammanhållning noterar kommissionen att felprocenten för andra året i rad ligger betydligt under den som revisionsrätten rapporterade under perioden 2006–2008. Kommissionen anser att denna positiva utveckling återspeglar de förbättrade kontrollbestämmelserna för programperioden 2007–2013 och 2008 års handlingsplan (se även svaret på punkt 4.24).

1.14

Revisionsrätten drar slutsatsen att betalningarna totalt sett innehöll väsentliga fel och att systemen för övervakning och kontroll när det gäller betalningar generellt sett var delvis ändamålsenliga (se tabell 1.2 ).

 

Tabell 1.2 –   Sammanfattning av resultatet för 2010 när det gäller transaktionernas korrekthet

Verksamhetsområde

Betalningar

(miljoner euro)

Mest sannolika fel

(%)

Konfidensintervall

(%)

Felfrekvens  (45)

(%)

Bedömning av övervaknings- och kontrollsystem  (46)

Lägsta sannolika fel

(LSF)

Högsta sannolika fel

(HSF)

Jordbruk och naturresurser

55 990 (47)

2,3

0,8

3,8

37

Delvis ändamålsenligt

Sammanhållning, energi och transport

37 556 (48)

7,7

4,7

10,7

49

Delvis ändamålsenligt

Bistånd till tredjeland, utvecklingssamarbete och utvidgning

6 543

1,7

0,1

3,3

23

Delvis ändamålsenligt

Forskning och annan inre politik

8 953

1,4

0,6

2,1

39

Delvis ändamålsenligt

Administrativa och andra utgifter

9 264

0,4

0,0

1,1

7

Ändamålsenligt

Totalt granskad population

118 306  (49)

3,7

2,6

4,8

36

Delvis ändamålsenligt

Inkomster

127 795

0,0

e.t.

e.t.

e.t.

Ändamålsenligt

Jämförelse med tidigare års resultat

1.15

Resultatet av revisionsrättens revision för 2010 visar på en ökning av den uppskattade mest sannolika felprocenten när det gäller betalningar inom verksamhetsområdet sammanhållning, energi och transport (12) jämfört med verksamhetsområdet sammanhållning 2009 (13). Den mest sannolika felprocenten när det gäller betalningar inom de övriga verksamhetsområdena låg enligt revisionsrättens uppskattning kvar på ungefär samma nivå som tidigare.

1.15–1.16

Under åren har felprocenten i de flesta fall antingen varit stabil eller sjunkit. När det gäller 2010 har emellertid framsteg inom en rad områden inte kompenserat för en måttlig ökning av sammanhållningen, vilket har resulterat i en liten övergripande ökning av budgeten som helhet.

Beträffande sammanhållningen noterar kommissionen att den mest sannolika felprocenten för 2010 ligger betydligt under de nivåer som rapporterades under budgetåren 2006–2008. Den lägsta sannolika felprocenten 2010, dvs. 4,7 %, kan med fördel jämföras med 11 % under 2008.

1.16

Sammantaget innebär detta en ökning av den mest sannolika felprocenten totalt enligt revisionsrättens uppskattning från 3,3 % 2009 till 3,7 % 2010 (se diagram 1.1 ) (14). Revisionsrättens konstaterade att ungefär en tredjedel av de granskade transaktionerna innehöll fel (2009: en fjärdedel av det totala antalet transaktioner).

 

Image

Tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden

Generaldirektörernas årliga verksamhetsrapporter och förklaringar

1.17

Varje generaldirektör rapporterar årligen om utförandet av sina arbetsuppgifter i en verksamhetsrapport. Rapporten innehåller en förklaring om bland annat i vilken utsträckning resurserna har använts för avsett syfte och kontrollförfarandena garanterar transaktionernas laglighet och korrekthet.

 

1.18

Alla generaldirektörer förklarade att de ovannämnda kraven uppfylldes. Tretton generaldirektorat eller avdelningar lämnade en eller flera reservationer (15), varav de flesta gällde brister i de underliggande transaktionernas korrekthet (se bilagorna x.3 i kapitlen 2–7).

 

1.19

Generaldirektörerna lämnar reservationer i sina revisionsförklaringar på grundval av en bedömning av väsentligheten i de brister och/eller iakttagelser som gäller centrala beståndsdelar i de årliga verksamhetsrapporterna. En del av denna bedömning som har fått större betydelse särskilt under 2010 är beräkningen av kvarstående risk eller kvarstående felprocent – i allmänhet en bedömning av kontrollmekanismernas effekt på felprocenten på flerårig basis – som man jämför med väsentlighetsgränsen på 2 % för att avgöra om det krävs en reservation.

1.19–1.20

Kommissionens standardförfarande innebär att restbeloppet som riskeras beräknas som en andel av relevant verksamhetsbaserad budgetering (ABB). Denna jämförs med väsentlighetsgränsen på 2 % för att fastställa huruvida en reservation krävs. Kommissionen betonar dessutom att beräkning av en kvarstående felprocent endast är en av de metoder som delegerade utanordnare har tillgång till för att bedöma hur stort belopp som riskeras.

Eftersom förvaltnings- och kontrollsystem varierar stort mellan de olika verksamhetsområdena har kommissionens enheter olika metoder för att ta hänsyn till och beräkna kvarstående felprocent. Kommissionen medger att den befintliga vägledningen kanske inte är tillräckligt detaljerad för att trygga en konsekvent användning av terminologi och kriterier inom alla enheter. Kommissionen har infört ett förfarande för expertutvärdering för att se till att de olika generaldirektoraten inrättar liknande program konsekvent.

Vägledningen måste medge den delegerade utanordnaren ett visst utrymme för bedömning i varje enskilt fall.

Kvantifieringen av risker i de årliga verksamhetsrapporterna är avsedd att ge en indikation om belopp som står på spel och bedöma eventuella finansiella korrigeringar av betalningarna under referensåret. Generaldirektören har emellertid också andra verktyg till sitt förfogande för att skydda EU:s medel, exempelvis avbrytande och inställande av betalningar samt finansiella korrigeringar. Kvantifiering av risker i den årliga verksamhetsrapporten fyller inte samma funktion som den felprocent som fastställts av revisionsrätten, och kommissionen anser därför att de varken kan eller bör jämföras. Generaldirektören kan bedöma huruvida det finns ”riskreducerande åtgärder” som begränsar risken. Inom sammanhållning utgör befintliga rättsliga krav definitivt riskreducerande åtgärder och bedömningen av 2010 års exponering för risk bör beakta dessa kompletterande kontrollmekanismer, som kan gå betydligt längre än referensåret för revisionsrättens revision (årlig revision av de nationella revisionsmyndigheterna, kompletterande revisioner av generaldirektoratet för regionalpolitik (GD REGIO) och generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering (EMPL) samt slutrevisioner när programmen avslutas).

1.20

De gällande instruktionerna för årliga verksamhetsrapporter från generalsekretariatet och generaldirektoratet för budget ger ingen vägledning om hur man uppskattar kvarstående risk eller kvarstående felprocent. Därför tillämpar de berörda generaldirektoraten detta begrepp på olika sätt (t.ex. att förväntade återvinningar utan någon koppling till faktiska belopp räknas in i förväg, att fel upp till 5 % inte kvantifieras för vissa program med hänsyn till den gräns för att hålla inne belopp som anges i förordningen (16) och att negativa revisionsresultat inte tas upp för nystartade revisionsprogram med begränsad revisionstäckning).

 

Uttalande från kommissionens internrevisor

1.21

Kommissionens internrevisor har utfärdat sitt första övergripande uttalande (17) om kommissionens kontroller. Uttalandet baseras framför allt på den säkerhet som lämnas i de årliga verksamhetsrapporterna och på det arbete som har utförts av kommissionens internrevisionstjänst och de olika generaldirektoratens internrevisionsfunktioner under 2008–2010.

 

1.22

Det övergripande uttalandet begränsas till kommissionens egen ram för intern kontroll. Mer än 90 % av alla fel påträffas dock utanför kommissionen på stödmottagarnivå. Kommissionens internrevisor bedömer att ramen som helhet är tillfredsställande. Revisionsrätten konstaterar dock att de befintliga systemen för övervakning och kontroll inte förhindrar eller hittar och korrigerar fel i en sådan utsträckning att de transaktioner som ligger till grund för budgeten som helhet är lagliga och korrekta.

1.22

Internrevisorns yttrande innefattar de kontrollsystem som kommissionen inrättar för att hantera felprocent när det gäller stödmottagare.

Vid granskning av kommissionens kontrollsystem försöker kommissionens internrevisor försäkra sig om att varje enhet har inrättat en kontrollstrategi där kostnaderna för kontroll står i proportion till riskerna för fel i de underliggande transaktionerna, och som ändamålsenligt kan förhindra fel i stödmottagarnas anspråk och återvinna otillbörligt utbetalda belopp när fel faktiskt uppstår.

Kommissionens sammanfattande rapport

1.23

I inledningen till den sammanfattande rapporten (18) står det att kommissionen genom att anta rapporten tar på sig det politiska ansvaret (19) för det operativa genomförandet av budgeten genom sin högsta ledning. Kommissionen konstaterar att generaldirektörerna har lyckats korrigera bristerna i 25 % av de reservationer som lämnades 2009. Kommissionen anser att förbättringarna bland annat inbegriper bättre efterlevnad av reglerna för stödberättigande när det gäller de utgifter som stödmottagarnas redovisar.

 

1.24

Kommissionen är dock medveten om att ytterligare förbättringar krävs på vissa områden, särskilt delad förvaltning, och föreslår bland annat följande åtgärder:

1.24

Omarbetning av budgetförordningen och sektorsförordningar för perioden efter 2013 för att förbättra finansieringssystemens utformning, minska risken för fel, minska den administrativa bördan för stödmottagare och andra berörda parter och minska kostnaderna för kontroller.

Se svaret på punkt 1.37.

Strikt utövande av kommissionens övervakande roll och tillämpning systematiskt och i rätt tid av avbrytande av betalningar, förfaranden för inställande av betalningar och finansiella korrigeringar alltid när allvarliga kontrollbrister upptäcks.

Kommissionen och dess enheter utövade sin övervakande roll genom att avbryta 63 betalningsfrister (49 Eruf och 14 ESF) och anta ett beslut om inställande av utbetalningar för det operativa programmet 2007–2013 samt 5 beslut om inställande (ESF) för det operativa programmet 2000–2006, där allvarliga brister eller oriktigheter har upptäckts, till dess att medlemsstaterna genomfört nödvändiga korrigerande åtgärder. Kommissionen fortsätter denna strikta politik under 2011 genom att besluta om 52 avbrutna betalningsfrister (40 för Eruf och 12 för ESF) under årets första halvår.

Ökade insatser på sammanhållningsområdet för att hantera den stora ökningen jämfört med 2009 av felprocenten och mängden felaktiga betalningar som orsakats av att antalet transaktioner och de redovisade utgifterna har ökat.

 

En modernisering av EU:s bestämmelser för offentlig upphandling som är en viktig källa till fel, särskilt inom sammanhållningsområdet (20).

 

Ytterligare förbättringar av de årliga verksamhetsrapporternas läsbarhet och jämförbarhet.

 

1.25

Kommissionen noterade i sin sammanfattande rapport rapporterna från ledningen ”i vilka det bekräftades för kollegiet att den styrning och interna kontroll som finns på avdelningarna har genomförts och att dessa ger en rimlig försäkran på dess förmåga att uppnå sina målsättningar” (21). Revisionsrätten vill dock betona att den tidigare identifierat följande problem (22) som ännu är olösta:

1.25

På flera områden borde reservationerna vara mer långtgående eller omfattande (se punkterna 1.20, 3.52–3.54, 4.45–4.46, 5.31–5.34 och 6.46–6.47 samt bilagorna x.3 till kapitlen 2–7).

Kommissionen anser att omfattningen eller nivån på reservationerna är lämplig (se svaren på punkterna 1.19–1.20, 3.52 till 3.54, 4.46 och 5.33 till 5.34).

Uppgifterna från medlemsstater om återvinningar eller tillbakadraganden är fortfarande ofullständiga eller har ännu inte granskats och/eller godkänts av kommissionen (se punkt 3 i bilaga 1.2 ).

Information om återbetalningar finns i not 6 till räkenskaperna.

När det gäller sammanhållning kontrollerar kommissionen för programperioden 2000–2006 att den information som lämnats för avslutande av program är fullständig och tillförlitlig. För programperioden 2007–2013 genomför kommissionen en särskild undersökning i samband med revisionen om medlemsstaternas system för återbetalningar, för att förvissa sig om kvaliteten på de uppgifter om återbetalningar och tillbakadraganden som lämnas i årsredovisningen. De första resultaten av denna revision kommer sannolikt att beaktas i den årliga verksamhetsrapporten för 2011.

Skillnaden mellan finansiella korrigeringsmekanismer och återvinningar (finansiella korrigeringar är en följd av brister som påträffats i systemen för övervakning och kontroll medan återvinningar gäller felaktiga betalningar) och deras inverkan (finansiella korrigeringar belastar skattebetalarna medan återvinningar betalas av de enskilda stödmottagarna) beaktas fortfarande inte tillräckligt (se punkt 3 i bilaga 1.2 ).

Kommissionen rapporterar i sina räkenskaper inom EU:s budget och anser att återbetalningar är avgörande för att skydda EU:s budget. Kommissionen inser att revisionsrättens hänvisning till återbetalningar gäller stödmottagarna i medlemsstaterna och kräver att den redovisade informationen ska hänvisa till dessa återbetalningar. Inom områden med delad förvaltning ligger ansvaret för detta hos medlemsstaterna, vilket också förklaras i kommissionens svar på punkt 1.39 i revisionsrättens årsrapport för 2009. Så snart en medlemsstat har ersatt felaktigt utbetalda medel (genom ändamålsenlig återbetalning eller kvittning) anser kommissionen att EU:s budget är skyddad. Medlemsstaterna är emellertid skyldiga att återbetala felaktigt utbetalda medel så snart det är möjligt och lämpligt.

EFFEKTEN AV EN ÖKAD ANVÄNDNING AV FÖRHANDSFINANSIERING

1.26

En stor del av de betalningar kommissionen gör är finansiering i förskott för kostnader som utomstående organ kommer att ha vid ett senare datum. När dessa betalningar korrekt identifieras som förhandsfinansiering behandlas de inte i EU:s räkenskaper som slutgiltiga utgifter när betalningen görs. I stället bokförs de som tillgångar i balansräkningen tills underlag lämnas in för uppkomna kostnader (eller, mer sällan, för avslutande av den finansierade aktiviteten). Utifrån detta bokför kommissionen kostnaderna i resultaträkningen och bokar bort posten i balansräkningen.

 

1.27

Om förskott tas upp i räkenskaperna som slutgiltiga utgifter finns det ingenting i bokföringen som visar att bevis måste läggas fram för den slutliga användningen av medlen. Detta ökar risken för att användningen av medel inte styrks och att oriktigheter inte upptäcks eller upptäcks först långt senare. Därmed kan det bli svårare att återvinna felaktigt utbetalda belopp.

1.27

Kommissionens redovisningsavdelningar fortsätter sitt arbete med att klargöra frågor i anslutning till godkännande och reglering av förhandsfinansiering (se även svaret på punkt 1.37).

Trots värdet av den princip som anges i den andra delen av revisionsrättens kommentar bör det noteras att det i den rättsliga grunden, exempelvis när det gäller finansieringstekniska instrument, endast ingår en kontroll av stödberättigande för de utgifter som uppstått vid programmets avslutande, eller i slutet av programperioden (det som inträffar först). Oavsett hur kommissionens kontantutbetalningar till medlemsstaterna behandlas i bokföringen kommer därför eventuella oegentligheter att upptäckas först på detta stadium.

Stor ökning av förhandsfinansieringen mellan 2005 och 2010

1.28

Det bokförda bruttovärdet av den ackumulerade förhandsfinansieringen har mer än fördubblats under de senaste sex åren (från 39 miljarder till 84 miljarder euro, se första raden i tabell 1.3 ). Kommissionen beräknar också vid periodavgränsningen (23) de utgifter stödmottagarna har haft i slutet av året för vilka betalningsansökningar ännu inte har mottagits. Dessa upplupna kostnader (se andra raden i tabell 1.3 ) dras av från bruttobeloppet för den aktuella utestående förhandsfinansieringen. Det nettobelopp för förhandsfinansiering i balansräkningen som man då får fram (se tredje raden i tabell 1.3 ) har också ökat betydligt, men inte lika snabbt (från 29 miljarder till 49 miljarder euro).

1.28

Kommissionen övervakar situationen när det gäller de stigande beloppen för förhandsfinansiering. En stor del av ökningen förklaras av överflyttningen till en ny programperiod (2007–2013) och den förhandsfinansiering som betalats ut enligt lagstiftningen om delad förvaltning. Kommissionens redovisningsavdelningar fortsätter ändå att tillsammans med de operativa generaldirektoraten arbeta för att hålla öppna belopp för förhandsfinansiering så låga som möjligt, även om detta arbete ofta kan strida mot den underliggande lagstiftningen.

Tabell 1.3 –   Utvecklingen av förhandsfinansiering (50) och tillhörande upplupna kostnader mellan 2005 och 2010 (i miljoner euro)

 

31.12.2005

31.12.2006

31.12.2007

31.12.2008

31.12.2009

31.12.2010

Skillnad mellan 2005 och 2010

Belopp

i %

Total förhandsfinansiering brutto (före periodavgränsning)

38 854

43 129

55 099

73 754

84 761

84 387

45 533

117 %

Upplupna kostnader

9 489

12 649

20 501

34 469

35 934

34 966

25 477

268 %

Total förhandsfinansiering netto (efter periodavgränsning)

29 365

30 480

34 598

39 285

48 827

49 421

20 056

68 %

Felaktiga eller ofullständiga uppgifter om förhandsfinansiering

Förhandsfinansiering regleras inte

1.29

Vid regleringen av förhandsfinansiering krävs sannolikt alltid ett visst mått av uppskattning, men flera generaldirektorat inom inre politik och yttre åtgärder fortsätter att bokföra uppskattningar i räkenskaperna även när de har godkänt kostnadsredovisningar som en tillfredsställande grund för ytterligare utbetalningar till stödmottagaren (24). Användningen av uppskattningar för upplupna kostnader har ökat betydligt med tiden, från mindre än en fjärdedel av förskottsbeloppet 2005 till nästan hälften 2010 (se andra raden i tabell 1.3 ). Revisionsrätten har uttryckt oro över den ökade användningen av denna metod (25).

1.29

Kommissionen förstår revisionsrättens oro på detta område och har gjort ansträngningar för att åtgärda frågan. I samband med den nuvarande översynen av budgetförordningen har kommissionen föreslagit att den regelbundna regleringen av förhandsfinansiering ska göras obligatorisk.

På grund av risken för fel i ej bestyrkta och/eller oreviderade sammanställningar över utgifter är ett antal delegerade utanordnare ovilliga att göra utbetalningar på grundval av dessa sammanställningar. De använder då ej bestyrkta och/eller oreviderade sammanställningar över utgifter som ett tecken på att den åtgärd som erhållit stöd har varit framgångsrik och betalar ytterligare förhandsfinansiering för att säkra ett kontinuerligt flöde av medel till stödprojekten. Regleringen skjuts därför upp till dess att projektet är avslutat.

Det bör nämnas att både kommissionen och stödmottagare/uppdragstagare (särskilt när det gäller inre politik och bistånd till tredje land) kommer att drabbas av administrativa arbetsbördor när regelbundna regleringar av förhandsfinansiering blir effektivare.

Ofullständig bokföring av förhandsfinansiering

1.30

Sedan 2009 har det skett en betydande ökning av betalningar, framför allt inom finansieringstekniska instrument, där man räknar med att underlag till kostnader och/eller aktiviteter inte lämnas förrän senare. Revisionen visade att kommissionen i ett betydande antal fall vid bokföring av betalningar inte från början har bokfört motsvarande tillgångspost. Räkenskaperna gav därmed i strid med principen om ”innebörd framför form” (26) intryck av att mottagarna har lämnat fullständiga underlag för användningen av medlen, vilket i praktiken inte var fallet.

1.30

Frågan togs upp första gången i början av 2011. Den rättsliga ramen för delad förvaltning kräver inte att de belopp som betalas ut som förskott ska krävas från kommissionen i en separat kostnadsredovisning och inte heller att någon specifik periodisk redovisning sker av hur slutanvändaren har använt dem. Se även svaren på punkt 1.31 och 1.32.

Finansieringstekniska instrument

1.31

Bidrag till finansieringstekniska instrument är den enskilt viktigaste delen av detta problem. Tillämpliga förordningar på områdena sammanhållning och landsbygdsutveckling (27) föreskriver att betalningar från operativa program som är avsedda att inrätta eller bidra till fonder för genomförande av finansieringstekniska instrument ska tas upp i kostnadsredovisningarna. Kommissionen har anammat praxisen att bokföra hela det belopp som medlemsstaterna redovisar som kostnader i resultaträkningen som om de utgjorde definitiva regleringar av ersättningsanspråk.

1.31

I avsaknad av information om betalningar till finansieringstekniska instrument som ännu inte krävs av medlemsstaterna i den tillämpliga rättsliga grunden hade kommissionen inledningsvis inget annat val än att betrakta dessa betalningar som utgifter.

På grundval av den information kommissionen begärde och erhöll från medlemsstaterna i juni 2011 har kommissionen behandlat betalningar till finansieringstekniska instrument som tillgångar i 2010 års redovisning inklusive de jämförande siffrorna för 2009. Se noterna 2.5, 2.9, 2.10 och 3.4 till den konsoliderade redovisningen där alla detaljer anges. Se även svaret på punkt 1.32.

1.32

Myndigheterna i medlemsstaterna är dock enligt sektorsförordningarna enbart skyldiga att presentera en slutredovisning av hur de används i form av lån, garantier eller riskkapitalinvesteringar till slutmottagare i ett senare skede (normalt sett i slutet av programperioden). Därför hade kommissionen 2010 inte någon fullständig information om vilka belopp som faktiskt använts inom de finansieringstekniska instrumenten, och det var först sedan detta problem uppdagades i början av 2011 som den kunde samla in den nödvändiga informationen från medlemsstaterna. Som ett resultat av detta bokfördes inte ungefär 4,8 miljarder euro som förhandsfinansiering i balansräkningen i den preliminära årsredovisningen för 2010 (28).

1.32

Det bör noteras att den information som begärdes och erhölls från medlemsstaterna inte gäller de belopp som faktiskt använts av de finansieringstekniska instrumenten utan de belopp som betalats till instrumenten. Med beaktande av lönsamhetskriteriet gjorde kommissionen en uppskattning av de outnyttjade beloppen linjärt och omklassificerade dem som tillgångar.

Tillgångarna på totalt 4,8 miljarder euro kommer att vara fullt avskrivna i slutet av 2015 genom tillämpning av den nuvarande rättsliga grunden.

Se även svaret på punkt 4.32.

Andra stödordningar

1.33

Det finns även ett antal andra stödordningar som gör det möjligt att betala ut kontanter i förskott till stödmottagare innan de lämnar sina slutliga kostnadsredovisningar. I praktiken behandlas även dessa som om de vore slutliga utgifter. Därför bokförs och redovisas de inte i balansräkningen. Det är svårt för kommissionen att kvantifiera det belopp som det handlar om.

1.33

I likhet med ovannämnda finansieringstekniska instrument förutses i den rättsliga grunden när det gäller stödordningar inte heller någon specifik redovisning av de utbetalda beloppen och hur de använts. Kommissionen har hittills indikationer på att förskotten enligt stödordningar betalas under en kortare period än enligt de finansieringstekniska instrumenten. Den ordinarie verksamheten och den försenade deklarationen av den utgift som faktiskt uppstått gör det svårt att kvantifiera den finansiella inverkan av dessa förskott.

Se även svaret på punkt 1.36.

Kommissionens åtgärder

1.34

Kommissionen har försökt inhämta tillräcklig information för sina slutliga räkenskaper. Enligt den information som medlemsstaterna lämnade i juni 2011 uppgår EU:s bidrag till de finansieringstekniska instrumenten till 6,4 miljarder euro. Utifrån en uppskattning av de belopp som inte användes av finansieringstekniska instrument per den 31 december 2010 var den viktigaste justeringen som behövde göras en omklassificering från kostnader till tillgångar i 2009 och 2010 års räkenskaper (se anmärkningarna 2.5, 2.9, 2.10 och 3.4 till årsredovisningen för 2010 där justeringarna förklaras).

 

Slutsatser och rekommendationer

1.35

Kommissionen har korrigerat väsentliga problem med fullständighet avseende förhandsfinansiering genom periodavgränsningsbokningar och justeringar (se punkt 1.34). Bristen på aktuell information om vilka EU-medel som faktiskt utnyttjas av medlemsstaterna innebär dock att räkenskapsinformationens användbarhet för ledningen, framför allt för kommissionen när den utövar sitt ansvar för genomförandet av budgeten, minskar betydligt.

1.35

Kommissionen vill betona mängden och betydelsen av den information som samlats in om de bidrag som betalats till de finansieringstekniska instrumenten. Den är ett viktigt steg i riktning mot mer exakt redovisningsinformation.

1.36

Kommissionen måste vidta ytterligare åtgärder för att se till att den information som krävs finns tillgänglig, att transaktioner behandlas konsekvent i räkenskaperna och att alla generaldirektorat har fullständiga, riktiga och uppdaterade räkenskaper.

1.36

Behandlingen i bokföringen var konsekvent i de fyra generaldirektorat som tillämpar delad förvaltning och genomfördes i enlighet med den rättsliga grunden. På detta stadium skulle det inte heller vara möjligt att ändra behandlingen av kostnadsredovisningen från medlemsstaterna. Kommissionen kommer i stället att fortsätta att uppskatta outnyttjade belopp vid årets slut och göra nödvändiga redovisningsjusteringar.

Kostnadseffektiviteten behöver beaktas eftersom kommissionen måste undvika att redovisningen av förskott som krävs från stödmottagarna blir extremt komplicerad och resurskrävande för alla berörda parter.

Kommissionen har redan föreslagit en lämplig ändring av nuvarande sektorsvisa rättsliga grund i förordningen om strukturfonderna. Kommissionen kommer även att införa lämpliga bestämmelser i förslagen till framtida rättsliga grunder.

1.37

Den ökade användningen av förhandsfinansiering i EU-budgeten och av nya typer av finansieringstekniska instrument gör att kommissionen snarast bör se över den redovisningsregel som gäller detta så att den ger lämplig vägledning om bokföring och reglering av förhandsfinansiering. Samtidigt bör även övervakningen förbättras (29).

1.37

Kommissionen betonar att en distinktion bör göras mellan förhandsfinansiering inom bistånd till tredje land och inre politik och förskottsbetalningar inom delad förvaltning, särskilt när det gäller finansieringstekniska instrument.

Kommissionen betonar även att om reglering av förskottsbetalning tas upp innan den slutliga betalningen sker är det inte enbart en fråga om vägledning när det gäller redovisning. I praktiken innebär det att mellanliggande kostnadsredovisning utbetalas där graden av överensstämmelse med komplicerade regler för stödberättigande först måste kontrolleras. Det kan inte ske utan en avsevärd ökning av den administrativa arbetsbördan både för stödmottagarna och för kommissionens enheter.

Det skulle dessutom kräva förändringar i budgetförordningen och i den sektorsvisa lagstiftning som för närvarande medger successiv förhandsfinansiering baserad på framsteg i de åtgärder som erhåller stöd. Kommissionen har redan i översikten av den aktuella artikeln i budgetförordningen föreslagit att regelbunden reglering av förhandsfinansiering ska bli obligatorisk.

Avslutningsvis vill kommissionen påpeka att dess redovisningsavdelningar har tillhandahållit vägledning och utbildning samt arrangerat workshops om förhandsfinansiering under 2010 och 2011 och detta kommer att fortsätta.

BUDGETFÖRVALTNING

1.38

I detta avsnitt sammanfattas genomförandet av EU:s allmänna budget under 2010.

 

Budgetanslag för åtaganden och för betalningar

1.39

De totala disponibla anslagen 2010, inklusive anslag som förts över från föregående budgetår (30), inkomster som avsatts för särskilda ändamål (31) och ändringsbudgetar (32), uppgick till 147,3 miljarder euro för åtaganden och 130,5 miljarder euro för betalningar, en ökning med 0,9 % respektive 4,8 % jämfört med de totala disponibla anslagen för 2009 (se diagrammen III och IV i bilagan till denna årsrapport).

 

1.40

Åtagandebemyndigandena för året låg 0,6 miljarder euro över budgetramens tak på grund av att man använde medel för vilka detta är tillåtet (33). De totala betalningsbemyndigandena låg 11,4 miljarder euro under taket.

 

Graden av utnyttjande av budgetanslag

1.41

Kommissionen producerar en rad dokument med bland annat följande information om genomförandet av Europeiska unionens budget (34):

1.41

Budgetöverskottet i slutet av 2010 var 4,5 miljarder euro (2009: 2,3 miljarder euro).

 

Utnyttjandegraden 2010 för åtaganden och betalningar var 99 respektive 97 %.

 

3,3 miljarder euro i ackumulerade utestående åtaganden drogs tillbaka 2010 (2009: 1,9 miljarder euro). Ökningen av tillbakadraganden har främst skett inom avdelning 04 – Sysselsättning och socialpolitik (1,4 miljarder euro).

Under 2010 har GD EMPL mottagit de slutliga anspråken för ESF:s programperiod 2000–2006. För program där det totala redovisade beloppet var lägre än den finansiella programplaneringen har GD EMPL återtagit de överskjutande utestående åtagandena.

1,5 miljarder euro i outnyttjade betalningsbemyndiganden (exklusive inkomster avsatta för särskilda ändamål) (35) fördes över från 2010 till 2011.

 

För politikområdena jordbruk och landsbygdsutveckling (avdelning 05), sammanhållning (avdelningarna 04 och 13) och fiske och havsfrågor (avdelning 11) var den övergripande utnyttjandegraden för betalningsbemyndiganden 98 %.

 

Inom politikområdet regionalpolitik var betalningsbemyndigandena högre än planerat (106 % av den ursprungliga budgeten). Detta finansierades genom överföringar på 1,8 miljarder euro främst från avdelningarna 04 (sysselsättning och socialpolitik) och 05 (jordbruk och landsbygdsutveckling), för vilka betalningarna blev mindre än planerat på grund av avbrutna och inställda betalningar för Europeiska socialfonden (88 % utnyttjande), lägre ersättningsanspråk inom landsbygdsutveckling (94 %) eller långsamt avslutande av program (36).

ESF:s fullgörande under 2010 uppgick endast till 88 % på grund av att ett antal betalningar stoppats efter att allvarliga svagheter eller oriktigheter i systemet upptäckts vid revision av vissa program 2000–2006 (inställande av betalningar) och 2007–2013 (avbrytande av betalningar). För några spanska, franska och italienska program under 2000–2006, för vilka betalningsbemyndigandena flyttades fram från 2009 till 2010 och fortfarande var stoppade på detta stadium, kommer de finansiella förfarandena för inställda betalningar och korrigeringar att slås samman med de slutgiltiga betalningarna i samband med förklaringarna om avveckling för 2000–2006 (samtliga fall utom ett). Enligt budgetförordningen kan krediter inte överföras till en annan budgetrubrik och de förblev därför outnyttjade under 2010.

1.42

Under budgetåret 2010 ändrades förordningarna på området (37) så att det skulle bli möjligt med ytterligare förhandsfinansiering till strukturåtgärder under perioden 2007–2013. På grundval av de ändrade förordningarna betalades ytterligare förskott för Europeiska socialfonden på 371 miljoner euro, för Sammanhållningsfonden på 404 miljoner euro och för Europeiska fiskerifonden på 0,8 miljoner euro till de medlemsstater som har drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. För jordbruk och landsbygdsutveckling betalades ytterligare förhandsfinansiering på 401 miljoner euro ut till medlemsstater under budgetåret 2010 utan tillfredsställande rättslig grund. Det aktuella beloppet rapporteras som ett fel avseende laglighet och korrekthet i kapitel 3 (38).

1.42

Förskottsbetalningen på 401 miljoner euro för landsbygdsutveckling utgör inte någon felaktig utbetalning till slutlig stödmottagare. Beloppen i fråga håller dessutom på att återvinnas och förfarandet kommer att vara avslutat i slutet av 2011.

Utestående budgetåtaganden

1.43

De utestående budgetåtagandena, som motsvarar outnyttjade åtaganden där ännu ingen betalning och/eller inget tillbakadragande har gjorts (39), ökade med 17 miljoner euro (9,7 %) till 194 miljoner euro, framför allt inom de politikområden som finansieras med differentierade anslag (40), och motsvarar värdet av 2,2 års differentierade åtaganden eller 2,8 års differentierade betalningar med 2010 års utnyttjandegrad inom de olika politikområdena.

1.43–1.44

Utestående åtaganden skiljer sig från den ordinarie förvaltningen av fleråriga program och från den övergripande ökningen av nya åtaganden. När det gäller strukturfonderna styrs de utestående åtagandenas omfattning av regeln N + 2/N + 3 som definieras i motsvarande förordningar. Enligt denna regel måste de utestående åtagandenas förväntade nivå motsvara två eller tre års åtaganden. Majoriteten av de aktuella utestående åtagandena är därför ”normala” mot bakgrund av de underliggande reglerna. Budgetmyndigheten informeras dessutom varje år om eventuellt onormala utestående åtaganden. Kommissionen övervakar dessa åtaganden som behöver återtas.

Image

1.44

Större delen av de utestående åtagandena finns inom verksamhetsområdet sammanhållning (se diagram 1.2 ). På detta område uppgick de utestående åtagandena till 128 miljarder euro (41) (cirka 66 % av det totala beloppet), vilket motsvarar 2,6 års åtaganden eller 3,4 års betalningar inom området med 2010 års utnyttjandegrad. Dessa utestående åtaganden gäller till allra största delen (113,2 miljarder euro eller 88 % av det totala beloppet) den innevarande perioden 2007–2013. Detta visar effekten av ansträngningarna att verkställa betalningar av utestående åtaganden före tillämpning av regeln om automatiskt återdragande av åtaganden (n + 2-regeln/n + 3-regeln (42)).

 


(1)  De konsoliderade årsredovisningarna omfattar balansräkningen, resultaträkningen, kassaflödesanalysen, förändringar i nettotillgångarna och en sammanfattning av viktiga redovisningsprinciper och andra förklarande anmärkningar (inbegripet segmentrapportering).

(2)  De konsoliderade rapporterna om genomförandet av budgeten omfattar de konsoliderade rapporterna om genomförandet av budgeten och en sammanfattning av budgetprinciper och andra förklarande anmärkningar.

(3)  De redovisningsregler som kommissionens räkenskapsförare har antagit härstammar från International Public Sector Accounting Standards (IPSAS, redovisningsstandarder för offentlig sektor) som utfärdas av International Federation of Accountants (IFAC, internationella revisorsförbundet) eller, när sådana inte finns, International Accounting Standards (IAS, internationellt accepterade redovisningsnormer)/International Financial Reporting Standards (IFRS, internationella redovisningsstandarder) som utfärdas av International Accounting Standards Board (IASB, organisation som ger ut internationella redovisningsstandarder). I enlighet med budgetförordningen upprättas de ”konsoliderade årsredovisningarna” för budgetåret 2010 (såsom har skett sedan budgetåret 2005) utifrån dessa redovisningsregler som har antagits av kommissionens räkenskapsförare. Redovisningsreglerna är baserade på principerna för periodiserad redovisning och har anpassats till de särskilda förhållanden som råder inom Europeiska unionen, medan de konsoliderade rapporterna om genomförandet av budgeten fortsätter att i första hand vara baserade på in- och utbetalningar.

(4)  Se EUT C 303, 9.11.2010, s. 10–12.

(5)  Från franskans ”Déclaration d’assurance”.

(6)  Se artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(7)  Enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1), senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1081/2010 (EUT L 311, 26.1.2010, s. 9), ska de slutliga redovisningarna överlämnas före den 31 juli året efter utgången av det berörda budgetåret.

(8)  Se punkt 1 i bilaga 1.2 .

(9)  Forskningsdelen av det tidigare verksamhetsområdet forskning, energi och transport behandlades förut i kapitel 5, det tidigare verksamhetsområdet utbildning och kultur behandlades förut i kapitel 7 och det tidigare verksamhetsområdet ekonomi och finans behandlades förut i kapitel 8 (för närmare uppgifter se punkt 6.1). Energi- och transportdelarna av det gamla verksamhetsområdet forskning, energi och transport behandlas nu i kapitel 4 tillsammans med det gamla verksamhetsområdet sammanhållning.

(10)  Se punkterna 2.7–2.13 när det gäller inriktningen på och omfattningen av revisionen av inkomster.

(11)  Integrerat administrations- och kontrollsystem.

(12)  Se tabell 1.2 i denna årsrapport och bilagorna x.1 när det gäller de olika verksamhetsområdena samt punkterna 4.17–4.19 när det gäller sammanhållning i årsrapporten för 2009.

(13)  För 2010 utgör energi och transport 7 % av det konsoliderade verksamhetsområdet (se även fotnot 9).

(14)  Se även punkt 1.26 i årsrapporten för 2009.

(15)  Det totala antalet reservationer minskade från 20 år 2009 till 17 år 2010. Det bör noteras att generaldirektoratet för energi och transport 2010 delades upp i två generaldirektorat (generaldirektoratet för transport och rörlighet och generaldirektoratet för energi), och därför fördes reservationen för 2009 över som två reservationer.

(16)  Se bilaga 4.3 .

(17)  Se punkt 2.3 i meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten – Sammanfattande rapport om kommissionens förvaltning 2010, KOM(2011) 323 slutlig av den 1 juni 2011: ”Kommissionens internrevisionstjänst anser att kommissionen under 2010 har infört styrning, riskförvaltning och interna kontrollförfaranden som är tillräckliga för att ge rimlig säkerhet för att dess ekonomiska målsättningar ska uppnås, med undantag för de ekonomiska förvaltningsområden där generaldirektörerna har utfärdat förbehåll i sina revisionsförklaringar och som kan omfattas av kommentarer när det gäller förvaltningen av risker som avser felaktigheter i de underliggande transaktionerna.”

(18)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten – Sammanfattande rapport om kommissionens förvaltning 2010, KOM(2011) 323 slutlig av den 1 juni 2011.

(19)  I enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(20)  Se grönboken om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling (direktiv 2004/18/EG och 2004/17/EG).

(21)  Se punkt 2.3 i KOM(2011) 323 slutlig av den 1 juni 2011.

(22)  Se punkt 1.31 i revisionsrättens årsrapport för 2009.

(23)  Periodavgränsningen ska garantera att både inkomster och utgifter redovisas fullt ut och korrekt i rätt redovisningsperiod.

(24)  Se punkt 1.28 första strecksatsen i revisionsrättens årsrapport för 2006, punkt 1.23 andra strecksatsen, punkt 1.24 andra strecksatsen och punkt 1.26 i årsrapporten för 2007, punkt 1.14 i årsrapporten för 2008 och punkt 1.12 i årsrapporten för 2009.

(25)  I yttrande nr 6/2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning med budgetförordning för Europeiska unionens allmänna budget uttryckte revisionsrätten sin oro över den mycket stora ökningen av förhandsfinansiering som inte har räknats av och påpekade att detta behöver åtgärdas.

(26)  I standard nr 1 i de internationella redovisningsstandarderna för den offentliga sektorn (IPSAS) definieras denna princip så här: om informationen ska ge en rättvisande bild av transaktioner och andra händelser måste dessa redovisas och presenteras i enlighet med ekonomisk innebörd och inte enbart i enlighet med juridisk form. Transaktionernas eller andra händelsers innehåll stämmer inte alltid överens med deras juridiska form (s. 70 i bilaga A till Handbook of International Public Sector Accounting Pronouncements 2011 [handbok med internationella redovisningsuttalanden för den offentliga sektorn] Volym 1). Se även artikel 124 i budgetförordningen.

(27)  Se artikel 44 i avsnitt 4 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 210, 31.7.2010, s. 25) och artiklarna 43–46 i avsnitt 8 i kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 (EUT L 371, 27.12.2006, s. 1), när det gäller Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden, artikel 71.5 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 277, 21.10.2005, s. 1) och artiklarna 50–52 i kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 (EUT L 368, 23.12.2006, s. 15) när det gäller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

(28)  Beloppet består av långfristig förhandsfinansiering (3 820 miljoner euro) och kortfristig förhandsfinansiering (955 miljoner euro).

(29)  Se även punkt 1.43 i årsrapporten för 2008.

(30)  De anslag som förts över från 2009 uppgår till 0,3 miljarder euro för åtaganden och 1,8 miljarder euro för betalningar.

(31)  Inkomster avsatta för särskilda ändamål uppgick 2010 (se även fotnot 35) till 5,4 miljarder euro för åtaganden och 5,8 miljarder euro för betalningar.

(32)  De åtta ändringsbudgetar som antogs 2010 resulterade i att anslagen för åtaganden ökade med totalt 99 miljarder euro och anslagen för betalningar med 19 miljarder euro.

(33)  Enligt det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (EUT C 139, 14.6.2006, s. 1) får vissa åtagandebemyndiganden som tas upp i budgeten, till exempel reserven för katastrofhjälp, Europeiska unionens solidaritetsfond och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, överskrida taket.

(34)  Närmare uppgifter om budgetgenomförandet för 2010 finns i del II i Europeiska unionens årsredovisning, budgetåret 2010, och i följande dokument från kommissionens generaldirektorat för budget (GD Budget): rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen som åtföljer EU:s årsredovisning för budgetåret 2010 och rapporten om analysen av budgetgenomförandet inom strukturfonderna och Sammanhållningsfonden under 2008 (Report on the Analysis of the budgetary implementation of the Structural and Cohesion Funds in 2008).

(35)  Inkomster avsatta för särskilda ändamål omfattar bland annat återbetalningar som kommer från återvinning av belopp som betalats ut felaktigt och som återförs till sin ursprungliga budgetpost, bidrag från Efta-medlemmar för att stärka budgetposter eller inkomster från tredje part då avtal som innebär ett ekonomiskt bidrag till EU-verksamheter har ingåtts.

(36)  Rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen som åtföljer EU:s årsredovisning för budgetåret 2010.

(37)  Rådets förordning (EG) nr 1198/2006 (EUT L 223, 15.8.2006, s. 1) och förordning (EG) nr 1083/2006.

(38)  Se punkterna 3.13, 3.15 och 3.22.

(39)  Utestående budgetåtaganden är en direkt följd av systemet med differentierade anslag, eftersom det tar ett antal år att fullfölja utgiftsprogrammen och åtagandena ingås flera år före motsvarande betalningar. Eftersom åtaganden avvecklas när betalningar verkställs leder en situation där åtagandena är betydligt större än betalningarna på lång sikt till att de utestående åtagandena ökar, och denna ökning ackumuleras varje år.

(40)  I budgeten skiljer man på två typer av anslag, icke differentierade anslag och differentierade anslag. Icke differentierade anslag används för att finansiera åtgärder av årlig karaktär, t.ex. administrativa utgifter. Differentierade anslag infördes för förvaltningen av fleråriga åtgärder; motsvarande betalningar kan göras under det år då åtagandet gjordes och under kommande år. Differentierade anslag används främst för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

(41)  Se s. 23 och 36–41 i rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen som åtföljer EU:s årsredovisning för budgetåret 2010 när det gäller sammanhållning.

(42)  Enligt n + 2/n + 3-tidsfristen ska alla åtaganden som inte använts eller som inte ingått i någon begäran om betalning vid utgången av det andra/tredje året efter det år då tilldelningen gjordes automatiskt dras tillbaka. Som en del av det tredje förenklingspaketet ändrades n + 2/n + 3-regeln senast för 2007 års åtaganden inom sammanhållning (se förordning (EG) nr 1083/2006, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 539/2010 [EUT L 158, 24.6.2010, s. 1]). Det hade dock ingen betydande inverkan på utnyttjandegraden för betalningsbemyndiganden.

(43)  Budgetavdelningarna 14 och 24-31 i avsnitt III i den allmänna budgeten, som främst gäller administrativa utgifter, redovisas i avsnittet om Europeiska kommissionen i kapitel 7.

(44)  Administrativa utgifter har dragits av från verksamhetsområdena och visas separat under egen rubrik; detta leder till differenser i jämförelse med kapitlen 3-6.

(45)  Felprocenten är den andel av urvalet som innehåller kvantifierbara och icke kvantifierbara fel.

(46)  Systemen klassificeras som ”delvis ändamålsenliga” när vissa kontrollmekanismer har bedömts fungera tillfredsställande, medan andra inte har gjort det. Det betyder att systemen som helhet kanske inte kan begränsa felen i de underliggande transaktionerna till en acceptabel nivå. För utförligare uppgifter se avsnittet ”Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod” i kapitlen 2-7.

(47)  Utbetalda utgiftsersättningarr (se punkt 3.16).

(48)  Utbetalda utgiftsersättningarr (se punkt 4.23).

(49)  Skillnaden mellan betalningarna 2010 (122 231 miljoner euro - se tabell 1.1 ) och det totala beloppet för den granskade populationen när det gäller transaktionernas korrekhet motsvarar förskott som betalats ut inom verksamhetsområdena jordbruk och naturresurser (851 miljoner euro) och sammanhållning, energi och transport transport (3 074 miljoner euro) (se punkterna 3.16 och 4.23).

(50)  Förutbetalda kostnader för finansiseringstekniska instrument på 4 775 miljoner euro 2010 och 2 153 miljoner euro 2009 ingår inte (se punkterna 1.31-1.33).

BILAGA 1.1

TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH METOD FÖR REVISIONEN

DEL 1 –     Revisionsmetod när det gäller räkenskapernas tillförlitlighet

1.

De viktigaste kriterierna vid bedömningen av huruvida den konsoliderade årsredovisningen, som består av de konsoliderade årsredovisningarna och de konsoliderade rapporterna om genomförandet av budgeten (1), i allt väsentligt ger en rättvisande bild av Europeiska unionens finansiella ställning och av resultatet av transaktioner och kassaflöden vid årets slut är följande:

a)   Laglighet och korrekthet: årsredovisningen har upprättats i enlighet med reglerna, och budgetanslag finns tillgängliga.

b)   Fullständighet: alla inkomst- och utgiftstransaktioner och alla tillgångar och skulder (inklusive poster utanför balansräkningen) som hör till perioden har bokförts.

c)   Transaktionernas faktiska förekomst och tillgångarnas och skuldernas existens: varje inkomst- och utgiftstransaktion motiveras av en händelse som hänför sig till enheten och som hör till perioden; tillgången eller skulden existerar på balansdagen och hör samman med den rapporterande enheten.

d)   Mätning och värdering: inkomst- och utgiftstransaktionen och tillgången eller skulden har bokförts till lämpligt värde och i enlighet med försiktighetsprincipen.

e)   Presentation av information: inkomst- och utgiftstransaktionen och tillgången eller skulden redovisas och beskrivs i enlighet med tillämpliga redovisningsregler och tillämplig redovisningspraxis samt öppenhetsprincipen.

2.

Revisionen består av följande grundläggande delar:

a)

Uppdatering av utvärderingen av miljön för redovisningskontroll.

b)

Kontroll av hur centrala redovisningsrutiner och avslutningsförfarandet vid årets slut fungerar.

c)

Analytiska kontroller (överensstämmelse och rimlighet) av de viktigaste redovisningsuppgifterna.

d)

Analyser och avstämningar av konton och/eller saldon.

e)

Substansgranskning av åtaganden, betalningar och specifika balansposter på grundval av representativa urval.

DEL 2 –     Revisionsmetod när det gäller transaktionernas korrekthet

3.

Den metod som revisionsrätten tillämpar vid granskningen av korrektheten i de transaktioner som ligger till grund för räkenskaperna består av följande:

Direkt granskning av transaktioner inom varje inkomst- eller utgiftsområde (se tabell 1.1 ) för att fastställa i vilken utsträckning de är korrekta.

Bedömning av hur ändamålsenliga systemen för övervakning och kontroll är när det gäller att garantera att transaktionerna är korrekta.

4.

Detta kompletteras med bevis som inhämtas genom det arbete som utförts av andra revisorer (vid behov) och en analys av kommissionens skriftliga uttalanden.

Hur revisionsrätten granskar transaktioner

5.

Den direkta granskningen av transaktioner inom varje särskild bedömning (kapitlen 2–7) grundar sig på ett representativt urval av inbetalningar (när det gäller inkomster) och utbetalningar inom det berörda verksamhetsområdet (2). Denna granskning innebär en statistisk uppskattning av i vilken omfattning transaktionerna i den aktuella populationen är oriktiga.

6.

För att fastställa vilka urvalsstorlekar som krävs för ett tillförlitligt resultat, använder revisionsrätten en säkerhetsmodell för revisionen. Denna omfattar en bedömning av risken för att fel uppkommer i transaktioner (inneboende risk) och risken för att systemen inte förebygger eller upptäcker och korrigerar sådana fel (kontrollrisk).

7.

Transaktionsgranskningen innebär att man gör en detaljgranskning av varje transaktion i urvalet för att bland annat avgöra om ersättningsanspråket eller betalningen beräknats korrekt och gjorts i enlighet med gällande regler och förordningar. Revisionsrätten väljer ut transaktioner som har bokförts i budgeträkenskaperna och spårar betalningen ned till slutmottagarnivå (t.ex. jordbrukare, utbildningsanordnare eller projektansvarig för utvecklingsbistånd) och granskar regelefterlevnaden på varje nivå. När en transaktion (oavsett nivå) beräknas felaktigt eller inte uppfyller ett rättsligt krav eller en kontraktsbestämmelse, anses den innehålla ett fel.

Hur revisionsrätten utvärderar och lägger fram resultaten av transaktionsgranskningen

8.

Fel i transaktioner uppkommer av en mängd olika skäl och antar flera olika former beroende på vilken överträdelse det är frågan om och vilken särskild regel eller kontraktsbestämmelse som har överträtts. Fel i enskilda transaktioner påverkar inte alltid det totala belopp som betalas ut.

9.

Revisionsrätten klassificerar fel på följande sätt:

Kvantifierbart eller icke kvantifierbart fel, beroende på om det går att mäta hur stor del av det belopp som betalats från EU-budgeten som innehöll fel.

Efter deras karaktär, särskilt avseende stödberättigande (betalning som inte uppfyller reglerna för stödberättigande), inträffande (ersättning av en kostnad som inte kan styrkas) eller riktighet (betalning som beräknats felaktigt).

10.

Offentlig upphandling är ett område där revisionsrätten ofta hittar fel. EU:s lagstiftning om offentlig upphandling består i grunden av en rad formella krav. För att garantera att fördragets grundläggande princip om konkurrens följs ska kontrakt offentliggöras och anbud utvärderas enligt särskilda kriterier, och kontrakt får inte på ett konstlat sätt delas upp så att man kommer under tröskelvärdena osv.

11.

För revisionen fastställer revisionsrätten ett värde för underlåtenhet att följa de formella kraven. Revisionsrätten

a)

bedömer ett fel som ”allvarligt” om det motverkar målen med bestämmelserna för offentlig upphandling: sund konkurrens och tilldelning av kontraktet till den bäst lämpade anbudsgivaren (3),

b)

bedömer att felet vid ”allvarliga” brott mot bestämmelserna för offentlig upphandling påverkar hela värdet av den betalning som avser kontraktet – ett 100-procentigt kvantifierbart fel (4),

c)

behandlar mindre allvarliga fel som inte påverkar upphandlingsförfarandena som icke kvantifierbara fel (5).

Revisionsrättens kvantifiering kan skilja sig från den som kommissionen eller medlemsstaterna tillämpar när de beslutar hur de ska reagera på felaktig tillämpning av bestämmelserna för offentlig upphandling.

12.

Revisionsrätten uttrycker felens frekvens genom att redovisa hur stor andel av urvalet som innehåller kvantifierbara och icke kvantifierbara fel. Felprocenten visar hur utbredda felen sannolikt är inom verksamhetsområdet som helhet. Denna information lämnas i bilaga x.1 till kapitlen 2–7, om väsentliga fel har konstaterats.

13.

På grundval av de fel som revisionsrätten har kvantifierat uppskattar den med statistiska standardmetoder den mest sannolika felprocenten (MSF) för varje särskild bedömning och för de totala budgetutgifterna. Den mest sannolika felprocenten är det vägda genomsnittet av de felprocentsatser som konstaterats i urvalet (6). Revisionsrätten bedömer även, återigen med statistiska standardmetoder, det intervall inom vilket felprocenten i populationen med 95 % säkerhet ligger för varje särskild bedömning (och för utgifterna totalt). Det är intervallet mellan den lägsta sannolika felprocenten (LSF) och den högsta sannolika felprocenten (HSF) (7) (se illustrationen nedan).

Image

14.

Procentandelen skuggad yta under kurvan visar sannolikheten för att den faktiska felprocenten i populationen ligger mellan LSF och HSF.

15.

När revisionsrätten planerar sin revision strävar den efter att vidta revisionsåtgärder som innebär att den kan jämföra den uppskattade felprocenten i populationen med en planerad väsentlighetsgräns på 2 %. Vid bedömningen av granskningsresultaten vägleds revisionsrätten av denna väsentlighetsgräns och beaktar felens karaktär, belopp och kontext när den formulerar sitt revisionsuttalande.

Hur revisionsrätten bedömer system och rapporterar resultaten

16.

Kommissionen och medlemsstater och stödmottagande länder vid delad eller decentraliserad förvaltning inrättar system för övervakning och kontroll som ska hantera budgetriskerna, bland annat risker som gäller transaktionernas korrekthet. Bedömningen av hur ändamålsenliga systemen är när det gäller att garantera korrekthet är därför en central revisionsåtgärd som är särskilt användbar när rekommendationer till förbättringar fastställs.

17.

Inom varje verksamhetsområde, även när det gäller inkomster, finns en mängd olika enskilda system. Därför gör revisionsrätten i allmänhet varje år ett urval av system som ska granskas. Resultatet av systembedömningarna presenteras i form av en tabell, kallad ”Resultat av systemgranskningen” i bilaga x.2 till kapitlen 2–7. Systemen bedöms vara antingen ändamålsenliga när det gäller att minska risken för fel i transaktioner, delvis ändamålsenliga (när det finns brister som påverkar den operativa ändamålsenligheten) eller inte ändamålsenliga (när bristerna är omfattande och därmed helt undergräver den operativa ändamålsenligheten).

18.

Om revisionsrätten har inhämtat revisionsbevis till stöd för detta gör den dessutom en samlad bedömning av systemen inom verksamhetsområdet (som också finns i bilaga x.2 till kapitlen 2–7) där både bedömningen av utvalda system och resultatet av transaktionsgranskningen beaktas.

Hur revisionsrätten bedömer kommissionens skriftliga uttalanden och redovisar resultatet

19.

I enlighet med de internationella revisionsstandarderna får revisionsrätten ett skriftligt uttalande från kommissionen som bekräftar att kommissionen har fullgjort sitt ansvar och lämnat all information som kan vara relevant till revisorn. Här ingår en bekräftelse på att kommissionen har lämnat all information om bedömningen av risken för oegentligheter, all information om oegentligheter eller misstänkta oegentligheter som kommissionen känner till och alla fall där regler och förordningar väsentligen åsidosätts.

20.

I kapitlen 2–7 behandlas dessutom de årliga verksamhetsrapporterna från relevanta generaldirektorat. I rapporterna redogörs för hur politikmål har uppnåtts och i vilken utsträckning de förvaltnings- och kontrollsystem som har införts garanterar att transaktionerna är korrekta och att resursanvändningen följer principen om sund ekonomisk förvaltning. Alla årliga verksamhetsrapporter innehåller en förklaring från generaldirektören om bland annat i vilken utsträckning resurserna har använts för avsett syfte och kontrollförfarandena garanterar transaktionernas korrekthet (8).

21.

Revisionsrätten bedömer de årliga verksamhetsrapporterna och de åtföljande förklaringarna för att fastställa i vilken utsträckning de ger en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller transaktionernas korrekthet. Revisionsrätten rapporterar om resultatet av denna bedömning i avsnittet ”Tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden” i kapitlen 2–7 och – när det gäller viktiga granskningsresultat – med en iakttagelse efter slutsatserna om transaktionernas korrekthet och systemens ändamålsenlighet.

Hur revisionsrätten kommer fram till sitt uttalande i revisionsförklaringen

22.

Revisionsrätten kommer fram till ett uttalande om korrektheten i de transaktioner som ligger till grund för Europeiska unionens räkenskaper, som den formulerar i revisionsförklaringen, baserat på det revisionsarbete som rapporteras i kapitlen 2–7 i denna rapport, och här ingår bland annat en bedömning av i hur hög grad felen är av avgörande betydelse. En central del är beaktandet av resultatet av granskningen av utgiftstransaktioner. Sammantaget uppgår felprocenten för utgifterna totalt 2010 till 3,7 % enligt revisionsrättens bästa uppskattning. Revisionsrätten bedömer att felprocenten i populationen med 95 % säkerhet ligger mellan 2,6 % och 4,8 %. Den konstaterade felprocenten inom olika verksamhetsområden varierar, såsom beskrivs i kapitlen 3–7. Revisionsrätten bedömde att felen var av avgörande betydelse eftersom de förekommer inom de flesta av utgiftsområdena. Revisionsrätten gör ett övergripande uttalande om åtagandenas korrekthet baserat på ett ytterligare horisontellt urval.

Oriktigheter eller oegentligheter

23.

En överväldigande majoritet av felen uppstår för att de ofta komplexa bestämmelserna för EU:s utgiftsprogram tillämpas felaktigt eller missförstås. Om revisionsrätten har anledning att misstänka att bedräglig verksamhet har ägt rum rapporterar den om detta till Olaf, EU:s byrå för bedrägeribekämpning, som ansvarar för de eventuella utredningar som detta ger upphov till. Revisionsrätten rapporterar i själva verket ungefär tre fall om året till Olaf baserat på sitt revisionsarbete.


(1)  Inbegripet de förklarande anmärkningarna.

(2)  Dessutom granskar revisionsrätten ett representativt horisontellt urval av åtaganden för att kontrollera att gällande regler och förordningar följs.

(3)  Det finns i huvudsak två system för kontraktstilldelning: det lägsta anbudet och det mest fördelaktiga anbudet.

(4)  Nedan ges exempel på kvantifierbara fel: Ingen eller begränsad konkurrens (utom när detta uttryckligen tillåts enligt den rättsliga ramen) för huvudkontraktet eller för tilläggskontrakt, olämplig bedömning av anbuden som påverkar resultatet av upphandlingen, betydande ändringar av kontraktets omfattning och uppdelning av kontraktet för olika byggplatser trots att de tjänar samma ekonomiska syfte. Revisionsrätten intar i allmänhet en annan inställning när EU-institutionerna tillämpar direktiven om offentlig upphandling felaktigt, med hänvisning till att de aktuella kontrakten i allmänhet fortsätter att gälla. Sådana fel kvantifieras inte i revisionsförklaringen.

(5)  Exempel på icke kvantifierbara fel: olämplig bedömning av anbuden som inte påverkar resultatet av upphandlingen, formella brister i upphandlingsförfarandet eller kravspecifikationen och bristande efterlevnad av de formella aspekterna av kraven på öppenhet.

(6)  Formula där GUV står för genomsnittligt urvalsintervall och i är numreringen av transaktionerna i urvalet.

(7)  Formula och Formula där t är fördelningsfaktorn, n är urvalsstorleken och s är standardavvikelsen för felprocenten.

(8)  Mer information om dessa processer och länkar till de senaste rapporterna finns på följande adress: http://ec.europa.eu/atwork/sythesis/index_en.htm

BILAGA 1.2

UPPFÖLJNING AV TIDIGARE ÅRS IAKTTAGELSER OM RÄKENSKAPERNAS TILLFÖRLITLIGHET

Iakttagelser från tidigare år

Vidtagna åtgärder

Kommissionens svar

Revisionsrättens analys

1.

Räkenskapsförarens skriftliga uttalande

Räkenskapsförarens skriftliga uttalande

Räkenskapsförarens skriftliga uttalande

Räkenskapsförarens skriftliga uttalande

I de skriftliga uttalandena från kommissionens räkenskapsförare betonades att räkenskapsförarna vid några enheter som ingår i de konsoliderade räkenskaperna hade utelämnat eller ändrat uppgifter. Framför allt lämnades inte begärd information om godkännandet av redovisningssystemen och de lokala systemen.

När det gäller den konsoliderade årsredovisningen för 2010 påpekar kommissionens räkenskapsförare följande:

Redovisningssystemen och/eller de lokala systemen vid fyra organ och två gemensamma företag som ingår i konsolideringen för första gången har inte eller endast delvis godkänts, och det är de berörda räkenskapsförarna som har ansvaret för detta godkännande.

Ett genomförandeorgan använde förra årets modell för sina skriftliga uttalanden och därför saknas vissa uppgifter som har tillkommit nyligen.

Kommissionens räkenskapsförare betonade dock att detta enligt hans uppfattning inte inverkar i någon väsentlig grad på den konsoliderade årsredovisningen.

Bristen på godkännande som betonats påverkar inte räkenskapernas tillförlitlighet.

Revisionsrätten har tagit hänsyn till den övergripande säkerhet som lämnas i räkenskapsförarens skriftliga uttalande. Revisionsrätten kommer att följa upp de specifika problem som har identifierats vid sina kommande revisioner.

2.

Förhandsfinansiering, skulder till leverantörer och stödmottagare och periodavgränsning

Förhandsfinansiering, skulder till leverantörer och stödmottagare och periodavgränsning

Förhandsfinansiering, skulder till leverantörer och stödmottagare och periodavgränsning

Förhandsfinansiering, skulder till leverantörer och stödmottagare och periodavgränsning

När det gäller förhandsfinansiering, skulder till leverantörer och stödmottagare och den periodavgränsning som rör dessa poster hittade revisionrätten fel i räkenskaperna som inte hade en väsentlig inverkan totalt sett men som var många till antalet. Detta understryker behovet av ytterligare förbättringar när det gäller exaktheten hos grundläggande redovisningsuppgifter vid vissa generaldirektorat.

Vad beträffar redovisningen av förhandsfinansierade belopp identifierade revisionsrätten även följande problem:

Regleringen av utestående förhandsfinansieringar genomförs inte alltid korrekt. Ett antal regleringar genomfördes antingen inte alls eller bokfördes till inkorrekta belopp.

Vissa generaldirektorat på forskningsområdet behandlar inte tillgänglig information om framsteg som har gjorts och vilka kostnader som har uppstått och reglerar inte motsvarande förhandsfinansiering i enlighet med dessa framsteg utan använder approximeringar när de fastställer periodavgränsningen.

När det gäller fakturor och kostnadsredovisningar uppfyllde inte vissa generaldirektoratet kravet att fakturorna och kostnadsredovisningarna ska bokföras inom fem arbetsdagar efter det att de mottagits.

Kommissionen har fortsatt sitt arbete med att förbättra exaktheten hos sina redovisningsuppgifter genom pågående åtgärder, som projektet för redovisningskvalitet och godkännandet av lokala system.

Trots ansträngningarna vid räkenskapsförarens avdelningar för att förbättra situationen konstaterade revisionsrätten att flera generaldirektorat inom inre politik och yttre åtgärder fortsätter att bokföra uppskattningar i räkenskaperna även när de har en tillfredsställande grund för reglering av de aktuella förhandsfinansieringarna (se punkt 1.29).

Revisionsrättens granskning av representativa urval av förhandsfinansiering och fakturor/ersättningsanspråk visade åter att det förekom fel med oväsentlig övergripande finansiell inverkan men att felfrekvensen var hög. Därför bör kommissionen fortsätta att sträva efter att förbättra grundläggande redovisningsuppgifter vid vissa generaldirektorat.

Trots att revisionsrätten har noterat förbättringar när det gäller tidsåtgången för registrering av nya ersättningsanspråk uppfyller några generaldirektorat fortfarande inte helt och hållet kravet att deras fakturor och ersättningsanspråk ska registreras omgående.

Se kommissionens svar på punkt 1.29.

Kommissionen kommer att fortsätta att förbättra korrektheten i räkenskaperna genom pågående åtgärder i likhet med projekten om räkenskapskvalitet.

Revisionsrätten kommer att fortsätta följa upp de problem som har identifierats.

Vidare upptäcktes ett nytt problem under revisionen av budgetåret 2010 som gällde ett betydande antal fall där kommissionen vid bokföring av betalningar inte korrekt hade bokfört motsvarande tillgångspost (t.ex. när det gäller finansieringstekniska instrument). Problemet togs upp i slutredovisningen efter det att medlemsstaterna hade lämnat in sina uppgifter i juni 2011 (se punkt 1.32). Kommissionen har föreslagit att den nuvarande lagstiftningen ändras och kommer att lägga fram lämpliga förslag för perioden efter 2013.

3.

Upplysningar om återvinningar och finansiella korrigeringar

Upplysningar om återvinningar och finansiella korrigeringar

Upplysningar om återvinningar och finansiella korrigeringar

Upplysningar om återvinningar och finansiella korrigeringar

Kommissionen har vidtagit åtgärder för att öka och förbättra den information som den tillhandahåller om de korrigeringsmekanismer som tillämpas på EU:s budget, men informationen är ännu inte helt tillförlitlig på grund av att kommissionen inte alltid får tillförlitlig information från medlemsstaterna.

Kommissionens kontroller på plats har visat att systemen för registrering och rapportering av uppgifter ännu inte är helt tillförlitliga i alla medlemsstater. Kommissionen har följt upp all bristande överensstämmelse mellan uppgifterna och lämnat rekommendationer om förbättringar till medlemsstaterna.

Tillförlitligheten för uppgifter om återvinning från medlemsstaterna har ökat jämfört med föregående år, men kommissionen instämmer i att den borde förbättras ytterligare. Kommissionen har därför i början av 2011 inlett en revision av medlemsstaternas system för återvinning, baserat på den redovisning som lämnas den 31 mars varje år, med syftet att förbättra redovisningen av nationella finansiella korrigeringar till kommissionen och se till att redovisningen blir fullständig och korrekt och sker i tid.

Revisionsrätten kommer att fortsätta följa upp de problem som har identifierats. Revisionsrätten står fast vid sin ståndpunkt att en avstämning mellan fel och motsvarande återvinningar och/eller finansiella korrigeringar alltid bör göras när så är möjligt.

Vidare bör man undersöka behovet av att finslipa de riktlinjer för ekonomisk rapportering som gäller vilken information som ska ingå och hur den ska behandlas.

När det gäller revisionsrättens begäran om att riktlinjerna om upplysningar om återvinningar och finansiella korrigeringar har kommissionen gett ut instruktioner för avslutande som dock behöver förbättras ytterligare.

Kommissionen kommer att fortsätta att förbättra riktlinjerna för avslutande och instruktionerna för 2011 års avslutande.

 

När det gäller några utgiftsområden lämnar kommissionen ingen information som gör att följande kan stämmas av: det år då den aktuella betalningen gjordes, det år då det aktuella felet upptäcktes och det år då den åtföljande finansiella korrigeringen anges i anmärkningarna till årsredovisningen.

Kommissionen tillhandahåller fortfarande inte information som gör det möjligt att stämma av betalningar, fel och finansiella korrigeringar.

Kommissionen kontrollerar alla utgifter flera år efter det faktiska året för en given betalning, i första hand när programmet avslutas. Den finansiella korrigeringen kan också vara resultatet av att svagheter i medlemsstaternas kontrollsystem har upptäckts, och då finns ingen direkt koppling till betalningarna. Det är därför varken möjligt eller relevant att stämma av året för den aktuella betalningen med det år den finansiella korrigeringen anges i noterna till räkenskaperna.

Den stöddokumentation som medlemsstaterna ska lämna när programmen avslutas anges i den rättsliga ramen. Det operativa programmets förvaltningsmyndighet håller alla stödjande bevis gällande utgifter och revisioner tillgängliga för kommissionen.

 

Vid utgången av 2009 återstod fortfarande ett korrigeringsbelopp på totalt 2,3 miljarder euro för sammanhållning att genomföra (dvs. att kommissionen faktiskt erhåller pengar genom en återbetalning eller att medlemsstaten drar av det aktuella beloppet från sina betalningskrav).

Det belopp för korrigeringar som återstod att göra 2010 för sammanhållning har ökat med ungefär 0,2 miljarder euro (dvs. de korrigeringar som bekräftats/beslutats men ännu inte genomförts ökade från 2 327 miljoner euro 2009 till 2 516 miljoner euro 2010). Den låga genomförandegraden på 71 % är resultatet av det pågående avslutningsförfarandet. De betalningsansökningar som hade mottagits i slutet av 2010 har ännu inte godkänts vilket betyder att motsvarande finansiella korrigeringar på totalt 2,3 miljarder euro inte kan räknas in i uppgifterna om genomförandet för 2010 (se anmärkning 6 till årsredovisningen för 2010, avsnitt 6.3.3 om finansiella korrigeringar - kumulerade belopp och genomförandegrad).

För vissa av 2000–2006 års program framgår det av både revisionsrättens och kommissionens resultat att det råder tvivel om huruvida registrerade och redovisade siffror över tillbakadraganden och återvinningar är fullständiga och tillförlitliga. Även om det vid kommissionens revisioner har noterats förbättringar i alla medlemsstater under åren 2007–2010 är kommissionen fortsatt försiktig vid avslutande och begärde att alla programmyndigheter skulle redovisa uppföljningen (inbegripet finansiella korrigeringar) på nationell nivå rörande alla oriktigheter som registrerats i förteckningen över respektive program. Kommissionen kommer inte att avsluta programmen förrän den bedömer att denna information är konsekvent och fullständig.

Enligt 2007–2013 års regelverk måste certifieringsorganet senast den 31 mars varje år sända kommissionen en redovisning över finansiella korrigeringar för föregående år. Dessa nya rapporteringsbestämmelser ger mer tillförlitlig och enhetlig information i elektroniskt format (via SFC 2007) om genomförda korrigeringar. Dessutom har GD REGIO och GD EMPL sett över sina revisionsstrategier så att de innefattar en särskild modul för revision av de mest riskfyllda nationella systemen för återvinning, och detta kommer att inledas under andra halvåret 2011.

Kommissionen vidhåller sin uppfattning att på grund av den fleråriga utformningen av det korrigerande systemet för program för delad förvaltning (finansiella korrigeringar som inte alltid genomförs samma år som de accepteras av medlemsstaterna) ger en avstämning av betalningar, fel och finansiella korrigeringar mycket lite mervärde. Eftersom redogörelserna av utgifter ackumuleras under en flerårsperiod och i vissa fall består av systemkorrigeringar är dessutom en sådan avstämning näst intill omöjlig.

 

Även om de förklarande anmärkningarna till årsredovisningen innehåller uppgifter om att vissa betalningar sannolikt kommer att korrigeras vid en senare tidpunkt av kommissionens avdelningar eller medlemsstaterna, anges fortfarande inte vilka belopp och utgiftsområden som kan bli föremål för ytterligare förfaranden för kontroller och räkenskapsavslutning.

Det anges fortfarande inte i de förklarande anmärkningarna till årsredovisningen vilka belopp och utgiftsområden som kan bli föremål för ytterligare förfaranden för kontroller och räkenskapsavslutning (till skillnad från de kvantifierbara beloppen för möjliga återvinningar).

I likhet med tidigare års svar gör budgetförordningen det möjligt för kommissionen att kontrollera alla utgifter för flera år efter det faktiska utgiftsåret. Räkenskaperna ska inte innebära att alla berörda utgifter återstår att acceptera på grund av kontroller under kommande år. I annat fall skulle alla budgetutgifter betraktas som provisoriska till dess att en kontroll i efterskott har genomförts eller den fastställda begränsningsperioden har löpt ut. När de möjliga återvinningsbeloppen är kvantifierbara redovisas de i not 6 i den konsoliderade redovisningen. På jordbruksområdet fattas ett beslut om finansiell reglering omkring sex månader efter det aktuella budgetåret, då kommissionen fastställer det utgiftsbelopp som godkänns som debiterbart för EU:s budget för detta år. Denna roll för beslutet om finansiell reglering ifrågasätts inte eftersom senare finansiella korrigeringar kan påföras medlemsstaterna genom beslut om överensstämmelse. Det utgiftsbelopp som sannolikt utesluts från EU-finansiering genom dessa framtida beslut om överensstämmelse anges i en not till årsredovisningen.

Både kvantifierbara belopp som potentiellt kan återvinnas av medlemsstaterna och de utgiftsbelopp som sannolikt ska uteslutas från finansiering genom framtida beslut om överensstämmelse bokförs som en tillgång (eller redovisas som en eventualtillgång) i kommissionens redovisningssystem och i en not i årsredovisningen.

Kommissionen anser att när det gäller jordbruk är den information om återvinning som den erhåller från medlemsstaterna tillförlitlig eftersom den är bestyrkt av oberoende revisionsorgan.

På jordbruksområdet visar besluten om överensstämmelse, för varje finansiell korrigering, vilket år den betalning som berörs av korrigeringen genomfördes.

Den ekonomiska rapporteringen på jordbruksområdet innehåller information om återvinning som medlemsstaterna gjort liksom korrigeringar som kommissionen gjort, de korrigeringsbelopp som beslutats per budgetår och kalenderår, finansiella genomföranden av dessa korrigeringar samt de motsvarande belopp som kvitterats ut för EGFJ och för landsbygdsutveckling.

 

4.

Överföring av Galileos tillgångar

Överföring av Galileos tillgångar

Överföring av Galileos tillgångar

Överföring av Galileos tillgångar

Överenskommelserna om överföring till unionen av alla tillgångar som skapas, utvecklas eller förvärvas inom ramen för Galileoprogrammet har ännu inte genomförts helt och hållet. Eftersom alla utgifter som uppkommit hittills behandlas som forskningsutgifter påverkas inte balansräkningen, men kommissionen bör se till att all information finns tillgänglig vid tidpunkten då överföringen sker så att tillgångarna skyddas effektivt.

Kommissionen samarbetar med Europeiska rymdorganisationen för att se till att all nödvändig redovisningsmässig och teknisk information finns tillgänglig vid tidpunkten för överföringen så att man kan garantera att överföringen sker smidigt. Överföringen beräknas ske i slutet av fasen för validering i omloppsbanan vilket beräknas bli 2012.

Revisionsrätten vill dock rikta uppmärksamheten på den reservation som den ansvariga generaldirektören gjorde i sin årliga verksamhetsrapport för 2010 om tillförlitligheten i den finansiella rapporteringen från Europeiska rymdorganisationen.

Kommissionen övervakar noga de framsteg som Europeiska rymdorganisationen gör när det gäller att genomföra det nya redovisningssystemet och den tillhörande förbättringen av deras finansiella rapportering.

Revisionsrätten kommer att följa upp denna fråga.


KAPITEL 2

Inkomster

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning

Inkomsternas särskilda kännetecken

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

Traditionella egna medel

Moms- och BNI-baserade egna medel

Transaktionernas korrekthet

Traditionella egna medel

Moms- och BNI-baserade egna medel

Övriga inkomster

Systemens ändamålsenlighet

Traditionella egna medel

Momsbaserade egna medel

Det finns fortfarande sedan länge uteståendereservationer men eftersläpningen minskar

Övervakningen av hur momsdirektiven tillämpas har försenats

BNI-baserade egna medel

Allmänna och särskilda reservationer

Kontrollen av BNI-förteckningar i medlemsstaterna är ännu inte fullständig

Korrigeringen till förmån för Förenade kungariket

Avskrivningar av belopp som ska inkasseras

Tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden

Slutsatser och rekommendationer

Slutsatser

Rekommendationer

Uppföljning av särskild rapport nr 2/2008 om bindande klassificeringsbesked

REVISIONSRÄTTENS IAKTTAGELSER

KOMMISSIONENS SVAR

INLEDNING

2.1

I detta kapitel redovisas revisionsrättens särskilda bedömning av inkomsterna som består av egna medel och övriga inkomster. Finansiell nyckelinformation om inkomsterna 2010 finns i tabell 2.1. Egna medel är utan jämförelse den viktigaste källan till finansiering av budgetutgifter (93,8 %). Kapitlet innehåller även en sammanfattning av hur kommissionen har följt upp iakttagelserna i revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2008 om bindande klassificeringsbesked.

 

Tabell 2.1 –   Inkomster – Nyckelinformation

Avdelning i budgeten

Typ av inkomst

Beskrivning

Inkomst 2010

miljoner euro

%

1

Traditionella egna medel

Avgifter för sockerproduktion (kapitel 11)

145

0,1

Tullar (kapitel 12)

15 514

12,1

Momsbaserade egna medel

Momsbaserade egna medel under innevarande budgetår (kapitel 13)

13 393

10,5

BNI-baserade egna medel

BNI-baserade egna medel från under innevarande budgetår (kapitel 14)

90 948

71,2

Korrigering av obalanser i budgeten

Förenade kungariket korrigering (kapitel 15)

– 128

–0,1

Bruttominskning av det BNI-baserade årliga bidraget

Beviljats till Nederländerna och Sverige (kapitel 16)

–3

0,0

 

EGNA MEDEL TOTALT

119 869

93,8

3

 

Överskott, saldon och justeringar

1 460

1,1

4

 

Inkomster från personer knutna till institutionerna eller andra unionsorgan

1 123

0,9

5

 

Inkomster från institutionernas administrativa verksamhet

388

0,3

6

 

Avgifter och bidrag inom ramen för olika unions- eller gemenskapsavtal och unions- eller gemenskapsprogram

3 511

2,7

7

 

Dröjsmålsränta och böter

1 408

1,1

8

 

Upp- och utlåning

0,0

9

 

Diverse inkomster

36

0,0

 

 

ÖVRIGA INKOMSTER TOTALT

7 926

6,2

Totala inkomster för året

127 795

100,0

Källa: Europeiska unionens årsredovisning för 2010.

Inkomsternas särskilda kännetecken

2.2

Det finns tre kategorier egna medel (1): traditionella egna medel (tullar på import och avgifter för sockerproduktion), egna medel som beräknas på grundval av mervärdesskatt (moms) som uppbärs i medlemsstaterna och egna medel som härrör från medlemsstaternas bruttonationalinkomst (BNI).

 

2.3

Traditionella egna medel fastställs och uppbärs av medlemsstaterna. De betalar tre fjärdedelar av dessa belopp till EU-budgeten och behåller en fjärdedel för att täcka uppbördskostnaderna. Varje medlemsstat ska skicka en månatlig rapport till kommissionen med fastställda anspråk (”A-räkenskaperna”) och en kvartalsrapport med de fastställda anspråk som inte ingår däri (”B-räkenskaperna”) (2).

 

2.4

De moms- och BNI-baserade egna medlen är bidrag som är resultatet av att enhetliga procentsatser tillämpas på medlemsstaternas teoretiskt harmoniserade bedömningsunderlag för moms respektive på medlemsstaternas BNI.

 

2.5

Några medlemsstater har beviljats en lägre uttagssats för egna medel från mervärdesskatt (3) och en bruttominskning av sina BNI-baserade årliga bidrag (4) för perioden 2007–2013. Vidare beviljas Förenade kungariket en korrigering avseende obalanser i budgeten som medför en minskning av landets betalningar av BNI-baserade egna medel.

 

2.6

Sedan man beräknat de totala traditionella egna medlen, de mervärdesskattebaserade egna medlen och övriga inkomster använder man de BNI-baserade egna medlen till att balansera budgeten. För lågt (eller för högt) redovisad BNI för en medlemsstat påverkar visserligen inte de totala BNI-baserade egna medlen, men leder till att bidragen från de övriga medlemsstaterna ökar (eller minskar) till dess att problemet har lösts.

 

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

2.7

Revisionsrättens övergripande revisionsmetod beskrivs i del 2 av bilaga 1.1. När det gäller revisionen av verksamhetsområdet inkomster bör särskilt följande noteras:

a)

Revisionsrätten granskade ett representativt statistiskt urval på 55 betalningskrav som täckte alla typer av inkomster på kommissionsnivå (se bilaga 2.1 ).

b)

Systemgranskningen omfattade följande:

i)

System för traditionella egna medel och för moms- och BNI-baserade egna medel.

ii)

Kommissionens system som ligger till grund för beräkningen av korrigeringen till förmån för Förenade kungariket (även en granskning av beräkningen av det slutliga korrigeringsbeloppet för 2006).

iii)

System för avskrivning av belopp som är föremål för betalningskrav, utifrån ett urval på 19 avskrivningar (på totalt 11 miljoner euro) som beviljats av kommissionen (5) under 2010 av totalt 22 miljoner euro.

iv)

Kommissionens förvaltning av böter och påföljder

c)

Granskningen av kommissionens skriftliga uttalanden innefattade den årliga verksamhetsrapporten från generaldirektoratet för budget.

 

Traditionella egna medel

2.8

Revisionsrättens granskning av de transaktioner som ligger till grund för räkenskaperna kan inte omfatta odeklarerad import eller import som har undgått tullens övervakning.

 

2.9

Revisionsrätten gjorde en bedömning av systemen för övervakning och kontroll i Italien, Nederländerna och Förenade kungariket vilka står för ungefär 38 % av de totala traditionella egna medlen. Revisionsrätten granskade deras redovisningssystem och flödet av traditionella egna medel från fastställandet till redovisningen till kommissionen för att få rimlig säkerhet om att de bokförda beloppen var korrekta och fullständiga. Revisorerna granskade nyckelkontroller avseende tillämpningen av förmånstullsatser, beviljande av ”extraförenklingen” för marknadsaktörer som använder lokalt klareringsförfarande (hävande av meddelandekravet) (6) och behandlingen av frakt- och försäkringskostnader i dessa medlemsstater.

 

2.10

För de sex betalningskraven avseende traditionella egna medel i det urval som nämns i punkt 2.7 gjorde revisionsrätten även en avstämning mellan de utvalda månatliga rapporterna och den underliggande redovisningen i den berörda medlemsstaten (7).

 

2.11

Revisionsrätten bedömde också systemen för övervakning och kontroll vid kommissionen, inbegripet kommissionens inspektioner i medlemsstaterna.

 

Moms- och BNI-baserade egna medel

2.12

Moms- och BNI-baserade egna medel baseras på statistik för vilken de underliggande transaktionerna inte kan granskas direkt. Därför tog revisionen avstamp i kommissionens mottagande av de makroekonomiska aggregat som medlemsstaterna hade utarbetat. Därefter bedömde revisionsrätten kommissionens system för behandling av uppgifterna för att fastställa de belopp som ska tas upp i de slutliga budgeträkenskaperna. Revisionsrätten kontrollerade sålunda upprättandet av budgeten och korrektheten i medlemsstaternas bidrag.

 

2.13

Revisionsrätten granskade kommissionens system för övervakning och kontroll som ska ge rimlig säkerhet om att EU:s inkomster beräknas och uppbärs korrekt. Revisionsrätten granskade också kommissionens förvaltning av BNI- och momsreservationer, kontrollen av BNI-förteckningar i medlemsstaterna och övervakningen av hur momsdirektiven tillämpas. Revisionsrättens revision inbegriper ingen bedömning av kvaliteten på de uppgifter om moms och BNI som kommissionen har fått från medlemsstaterna.

 

TRANSAKTIONERNAS KORREKTHET

2.14

I bilaga 2.1 sammanfattas resultatet av transaktionsgranskningen. Vid granskningen av transaktionerna i urvalet konstaterade revisionsrätten att transaktionerna inte innehöll en väsentlig felnivå (8). Revisionsrätten uppskattar den mest sannolika felprocenten till 0 %. Några brister i systemen konstaterades dock vid transaktionsgranskningen, och dessa brister beskrivs nedan.

 

Traditionella egna medel

2.15

Revisionsrätten konstaterade att de sammanställningar av A-räkenskaperna som medlemsstaterna skickade till kommissionen generellt sett inte innehöll några väsentliga fel. För en (9) av de sex granskade transaktionerna var det dock inte möjligt att stämma av det redovisade beloppet för traditionella egna medel med de underliggande räkenskaperna.

2.15

Kommissionen följer upp denna fråga med medlemsstaternas myndigheter.

Moms- och BNI-baserade egna medel

2.16

Revisionsrätten konstaterade att beräkningen av medlemsstaternas bidrag och betalningarna av dem inte innehöll några väsentliga fel. Revisionsrätten upptäckte dock ett fel i kommissionens beräkning av det slutliga beloppet 2006 (10) för korrigeringen för Förenade kungariket i 2010 års budget, vilket ledde till att Förenade kungariket beviljades en korrigering som var 189 miljoner euro för stor (3,5 % av korrigeringen för Förenade kungariket 2006) (se bilaga 2.5, särskilt punkterna 6 och 7). För att rätta till felet har kommissionen i samförstånd med alla medlemsstater föreslagit att man undantagsvis ska ändra budgeten för 2011.

2.16

Effekterna av detta fel kommer inte att vara väsentliga tack vare de korrigerande åtgärder som har vidtagits.

Övriga inkomster

2.17

Revisionsrätten konstaterade att de transaktioner som kontrollerades avseende övriga inkomster generellt sett inte innehöll några väsentliga fel.

 

SYSTEMENS ÄNDAMÅLSENLIGHET

2.18

I bilaga 2.2 sammanfattas resultatet av systemgranskningen. Revisionsrätten konstaterade att systemen generellt sett var ändamålsenliga när det gällde att garantera att transaktionerna var korrekta.

 

Traditionella egna medel

2.19

Liksom tidigare år (11) upptäckte revisionsrätten problem i förfarandena och systemen som påverkar beloppen i B-räkenskaperna. Problemen gäller framför allt följande:

a)

Det förekom bokföringsposter som saknade underlag (garanterade eller obestridda belopp) och avskrivningar (12).

b)

Traditionella egna medel fastställdes för sent och bokfördes för sent i räkenskaperna och underrättelse om tullskuld skedde för sent (13).

c)

Åtgärder för att kräva in fordringarna inleddes för sent (14).

2.19

Kommissionen kommer att uppmana de berörda medlemsstaterna att åtgärda de brister som har upptäckts och i nödvändiga fall kräva in traditionella egna medel som inte har betalats in, samt eventuell upplupen dröjsmålsränta. Kommissionen kommer att fortsätta att granska B-räkenskaperna i samband med sina ordinarie inspektioner.

2.20

De nationella myndigheterna i Italien, Nederländerna och Förenade kungariket kunde inte fullt ut styrka de belopp som hade bokförts i B-räkenskaperna eftersom de inte överensstämde med de underliggande dokumenten.

2.20

Kommissionen kommer att följa upp revisionsrättens iakttagelser mot bakgrund av medlemsstaternas svar. Kommissionen kommer att kräva att berörda medlemsstater i förekommande fall vidtar korrigerande åtgärder.

2.21

I de medlemsstater som besöktes konstaterade revisionsrätten även brister i genomförandet av kontroller före varors övergång till fri omsättning, särskilt med avseende på tillämpningen av förmånstullsatser, beviljande av ”extraförenklingen” för marknadsaktörer som använder lokalt klareringsförfarande och behandlingen av frakt- och försäkringskostnader. Om den nationella tullens övervakning endast är delvis ändamålsenlig ökar risken för att felaktiga belopp för traditionella egna medel uppbärs.

2.21

Kommissionen kommer att följa upp revisionsrättens iakttagelser med berörda medlemsstater mot bakgrund av dessa medlemsstaters svar på iakttagelserna. Om nödvändigt kommer medlemsstaterna att anmodas att vidta korrigerande åtgärder och betala in eventuella utestående traditionella egna medel. Även dröjsmålsränta kommer i tillämpliga fall att krävas in. På senare år har kommissionens inspektioner när det gäller traditionella egna medel framför allt inriktats på medlemsstaternas tullkontroller, däribland kontrollerna beträffande det lokala klareringsförfarandet.

Momsbaserade egna medel

Det finns fortfarande sedan länge utestående reservationer men eftersläpningen minskar

2.22

Reservationer är ett sätt att hålla osäkra delar av medlemsstaternas momsredovisningar öppna för korrigering efter den lagstadgade tidsgränsen på fyra år. Under 2010 gjordes 52 reservationer och 67 hävdes. Vid årets slut fanns det totalt 152 reservationer (se tabell 2.2 ). Nettoeffekten av att de 67 reservationerna hävdes var att de momsbaserade egna medlen ökade med nästan 90 miljoner euro (15).

 

2.23

Revisionsrätten konstaterade framsteg när det gällde hävandet av sedan länge utestående momsreservationer. I slutet av 2010 kvarstod fortfarande åtta sådana reservationer som gällde år före 2000, jämfört med 20 i slutet av 2009. Revisionsrätten anser att sedan länge utestående reservationer bör definieras som reservationer som gäller ett år som ligger minst tio år tillbaka i tiden. Därmed tillkommer ytterligare åtta reservationer som gäller 2001.

2.23

Eftersom varken kommissionen eller medlemsstaterna kan vidta åtgärder för att lösa ett problem som inte har identifierats anser kommissionen att varje definition av sedan länge utestående momsreservationer bör ta hänsyn till den tid som har förflutit sedan reservationen meddelades. Vid sin övervakning betraktar kommissionen därför reservationer som kvarstår mer än fem år efter det att de meddelades som sedan länge utestående reservationer.

Tabell 2.2 –   Momsreservationer den 31 december 2010

Medlemsstater

Antal utestående reservationer den 31 december 2009

Reservationer som gjordes 2010

Reservationer som hävdes 2010

Antal utestående reservationer den 31 december 2010

Tidigaste år som reservationerna gäller

Belgien

3

0

3

0

 

Bulgarien

1

1

0

2

2007

Tjeckien

9

0

1

8

2004

Danmark

5

5

1

9

2004

Tyskland

4

0

3

1

2003

Estland

8

4

3

9

2004

Irland

17

1

8

10

1998

Grekland

11

0

4

7

1999

Spanien

2

1

2

1

2003

Frankrike

10

0

4

6

2001

Italien

9

5

6

8

1995

Cypern

3

3

0

6

2004

Lettland

5

2

1

6

2004

Litauen

7

0

5

2

2005

Luxemburg

3

0

1

2

2004

Ungern

4

1

1

4

2004

Malta

10

0

0

10

2004

Nederländerna

7

4

3

8

2004

Österrike

5

1

0

6

2002

Polen

6

1

1

6

2004

Portugal

10

8

4

14

1999

Rumänien

0

0

0

0

 

Slovenien

3

0

3

0

 

Slovakien

3

0

3

0

 

Finland

10

1

3

8

1995

Sverige

7

9

6

10

1995

Förenade kungariket

5

5

1

9

1998

TOTALT

167

52

67

152

 

Källa: Europeiska kommissionen.

Övervakningen av hur momsdirektiven tillämpas har försenats

2.24

Kommissionen ska säkerställa en korrekt tillämpning av momsdirektiven och övervaka införlivandet med nationell lagstiftning och överensstämmelsen i de nationella tillämpningsföreskrifter som medlemsstaterna har infört. Ett felaktigt eller ofullständigt införlivande kan påverka vilket momsbelopp som erhålls och därmed vilket belopp som ska betalas i egna medel. År 2010 trädde tre momsdirektiv i kraft. Två gällde ”momspaketet” (16) och en gällde ett gemensamt system för mervärdesskatt i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner (17).

 

2.25

I sju medlemsstater pågick fortfarande kommissionens bedömning av de nationella åtgärderna för genomförande av åtgärderna i ”momspaketet” i slutet av 2010, tolv månader efter det att direktiven hade trätt i kraft. Vid samma tid hade kommissionens bedömningsförfarande när det gällde genomförandet av momsdirektivet om bekämpning av skatteundandragande inletts endast för två medlemsstater.

2.25

Den 16 maj 2011 ledde kommissionens övervakning till att den samlade bedömningen för hela momspaketet avslutades för 22 medlemsstater. Bedömningen av de kvarvarande fem medlemsstaterna pågår fortfarande och kommer att slutföras senast i september 2011.

När det gäller momsdirektivet om bekämpning av skatteundandragande inledde kommissionen överträdelseförfaranden i mars 2010 beträffande nio medlemsstater för att kunna göra en ordentlig bedömning.

Under 2009 och 2010 tog kommissionen upp och diskuterade problemet med två andra medlemsstater i expertgruppen för en strategi för bekämpning av skattebedrägeri (ATFS) och i ständiga kommittén för administrativt samarbete (SCAC). En fullständig bedömning kommer därför att vara klar före utgången av 2011.

BNI-baserade egna medel

Allmänna och särskilda reservationer

2.26

Allmänna reservationer (18) fanns i slutet av 2010 avseende BNI-uppgifter från medlemsstaterna i EU-15 som avsåg perioden 2002–2006, och mot medlemsstaterna i EU-10 som avsåg perioden 2004–2006, i avvaktan på slutförandet av analysen av de uppdaterade eller nya BNI-förteckningarna (19).

 

2.27

I början av 2010 fanns det fyra (20) utestående särskilda BNI-reservationer (21) som avsåg perioden 1995–2001. Under 2010 hävde inte kommissionen någon av dem. Eftersom ingen ytterligare särskild reservation har fastställts är antalet utestående särskilda reservationer vid årets slut oförändrat.

2.27

Kommissionen fortsätter sitt samarbete med de två länder som fortfarande har BNI-reservationer för perioden 1995–2001 (en för Grekland och tre för Förenade kungariket i slutet av 2010) så att dessa reservationer kan hävas. Till följd av detta hävdes en av reservationerna för Förenade kungariket i maj 2011.

Kontrollen av BNI-förteckningar i medlemsstaterna är ännu inte fullständig

2.28

Under 2010 besökte kommissionen sex medlemsstater för att kontrollera BNI-förteckningar och gjorde direkta kontroller i fyra av dem, men kontrollerna begränsades till ett mycket litet antal BNI-komponenter. Enligt anvisningarna i Eurostats riktlinjer är det normalt inte tänkt att detta tillvägagångssätt med direkta kontroller ska leda till slutsatser om alla delar av BNI-beräkningarna.

2.28

När det gäller de andra två länderna utfördes direkta kontroller i april 2011 i Rumänien och ska enligt planerna utföras i Bulgarien i slutet av 2011. Kommissionen utför direkta kontroller som ett komplement till de kontroller av ländernas BNI-förteckningar som baseras på frågeformulär för bedömning av BNI-dokumentation (GIAQ). Kommissionens slutsatser grundar sig på dessa fullständiga kontroller. Kommissionen anser att antalet komponenter som valdes ut var lämpligt för syftet med de direkta kontrollerna och överensstämde med de riktlinjer för direkta kontroller som har godkänts av BNI-kommittén.

2.29

I slutet av 2010 hade Eurostat ännu inte utarbetat några bedömningsrapporter om medlemsstaternas BNI-uppgifter för perioden 2002 och framåt och kunde därför inte ersätta några allmänna reservationer (se punkt 2.26) med särskilda reservationer för dessa år.

2.29

Kommissionen kommer att lägga fram bedömningsrapporterna 2011 så att allmänna reservationer i lämpliga fall kan ersättas med särskilda reservationer, eventuellt med undantag för Bulgarien och Rumänien, som översände sina BNI-förteckningar i slutet av 2009 i enlighet med den tidsplan som har överenskommits i BNI-kommittén.

2.30

Systemen för övervakning och kontroll vid medlemsstaternas nationella statistikkontor bör bidra till att garantera att BNI-uppgifterna är jämförbara, tillförlitliga och fullständiga (22). Eurostat har dock ännu inte avslutat sin bedömning av de nationella statistikkontorens system för övervakning och kontroll och ännu inte antagit riktlinjer om tillämpningen av dessa system för sammanställning av nationalräkenskaperna i medlemsstaterna.

2.30

Kommissionen anser att den metod som tillämpas (dokumentkontroller av BNI-formulär, kontroll av BNI-förteckningar med hjälp av frågeformulären för bedömning av BNI-dokumentation (GIAQ), kompletterat med direkta kontroller) är lämplig för en slutlig bedömning av medlemsstaternas BNI. Kommissionen anser att nationalräkenskapernas tillförlitlighet i första hand beror på de faktiska statistiska källor och metoder som används och har baserat sin BNI-validering på kontroller och förbättringar av dessa. Medlemsstaternas nationella statistikmyndigheters system för övervakning och kontroll är en organisatorisk fråga och ger inga konkreta indikationer på räkenskapernas tillförlitlighet, även om systemen kan bidra till att minska riskerna för fel i nationalräkenskaperna. Kommissionen har redan beaktat revisionsrättens anmärkningar och har fortsatt arbetet med att utveckla riktlinjer för systemen för övervakning och kontroll genom att ta upp detta till diskussion vid BNI-kommitténs möte den 27 oktober 2010.

Korrigeringen till förmån för Förenade kungariket

2.31

I sin beräkning av Förenade kungarikets korrigering för referensåren 2007–2009 räknade inte kommissionen in ungefär 2 % av de totala betalningarna av EU-medel i beloppet för de totala fördelade utgifterna, vilka är en viktig del i beräkningen av korrigeringen. Kommissionen tog inte med dessa belopp eftersom det inte fanns någon information om var utgifterna verkställdes. Kommissionen kontrollerade inte om dessa utgifter skulle ha kunnat fördelas särskilt för beräkningen (se bilaga 2.5, särskilt punkterna 3–5 och 10–11).

2.31

Det skulle vara svårt att på ett resurseffektivt sätt uppnå 100-procentig exakthet eftersom det skulle kräva att man för hand gick igenom tusentals transaktioner.

2.32

Revisionsrätten konstaterade även att kommissionen i sin definition av ”faktiska betalningar” för beräkningen av de totala fördelade utgifterna

2.32

a)

inte räknar in utgifter som finansieras genom inkomster som avsatts för särskilda ändamål (öronmärkta utgifter) vilka ökade betydligt från 2007 till 2009, från 1 % till 5 % av de totala betalningarna från budgeten,

a)

Externa inkomster som avsatts för särskilda ändamål (normalt ungefär en tredjedel) ska inte inkluderas. Kommissionen konstaterar att andelen utgifter som finansieras genom inkomster som avsatts för särskilda inkomster 2010 återgick till 2007 års nivå.

b)

inte drar av från de fördelade utgifterna de belopp som omfattas av betalningskrav som har verkställts, särskilt när det gäller budgetens avdelning 6 ”Avgifter och bidrag inom ramen för olika gemenskapsavtal och gemenskapsprogram”: inkomsterna från denna källa varierade mellan 3 % och 5 % av betalningarna under samma period.

b)

Inkomster från denna källa borde egentligen dras av från de utgifter som tilldelas mottagarlandet, men denna information är bara tillgänglig manuellt och det kommer alltid att finnas en risk för dubbelkontering. Som redan påpekats finns det tusentals sådana transaktioner och processen skulle vara mycket resurskrävande.

Om man tog hänsyn till ovan nämnda budgettransaktioner skulle fördelningen av utgifter kunna följa principen om ”innebörd framför form” (se bilaga 2.5, särskilt punkterna 3–5 och 10–11).

Detta skulle bara vara möjligt till en kostnad som kommissionen inte anser är försvarbar.

2.33

De utelämnanden som beskrivs i de två punkterna ovan gör beräkningen av Förenade kungarikets korrigering mindre exakt. Det är omöjligt att säga i vilken riktning de påverkar resultatet av beräkningen.

 

Avskrivningar av belopp som ska inkasseras

2.34

Enligt genomförandebestämmelserna till budgetförordningen (23) kan man avstå från att kräva in en fordran om den beräknade kostnaden för att kräva in beloppet är högre än det belopp som ska inkasseras, om det är omöjligt att inkassera fordran på grund av den tid som förflutit sedan den uppstod eller därför att gäldenären är insolvent och om inkassering strider mot proportionalitetsprincipen. Beslutet att avstå från att kräva in en fordran ska vara motiverat.

 

2.35

Vid revisionen av systemen för avskrivning framkom att kommissionen överlag tillämpade de förfaranden som fastställts för avskrivning av fordringar och motiverade sina beslut. Revisionsrätten fann dock brister i kommissionens förvaltning under perioden 1995–2008 som medförde en ökad risk för att fordringarna inte skulle inkasseras (exempel 2.1, 2.2 och 2.3). För varje fall av avskrivning som beskrivs nedan konstaterades en eller flera brister.

2.35

Många av förseningarna när det gäller inkasseringen av fordringar beror på revisioner och rättsliga processer som inte kan undvikas. Kommissionen anser att dess förvaltning inte har någon väsentlig negativ inverkan på den faktiska inkasseringen av fordringar.

Exempel 2.1

Utvärdering av kontraktsparters finansiella kapacitet

I ett fall (som uppgick till omkring 500 000 euro) som gällde tilldelningen av ett bidrag inom femte ramprogrammet för forskning bedömdes ett bolag inte ha kapacitet att generera vinst i sin verksamhet. Kommissionen ansåg dock inte att det krävdes några finansiella garantier för att den skulle kunna ingå en bidragsöverenskommelse. Att fordran slutligen avskrevs berodde på att företaget försattes i konkurs.

I 15 andra fall (6 miljoner euro) som gällde förfaranden för beviljande av bidrag inom femte ramprogrammet och externa åtgärder kunde kommissionen inte tillhandahålla några bevis för att den hade bedömt de sökandes finansiella kapacitet. I åtta av dessa fall skrevs fordringarna av på grund av att stödmottagarna var insolventa.

Exempel 2.1

Utvärdering av kontraktsparters finansiella kapacitet

Det fall som revisionsrätten tar upp ägde rum 2001 och kontrollerna av ekonomisk bärkraft har sedan dess förbättrats avsevärt sedan de utformades för femte ramprogrammet. Mer komplicerade nyckeltal användes för sjätte ramprogrammet och används för närvarande för sjunde ramprogrammet. Kommissionen har dessutom antagit regler för att se till att aktörernas existens och juridiska status, liksom deras operativa och finansiella kapacitet (kommissionens beslut K(2007) 2466 av den 13 juni 2007), kontrolleras på ett enhetligt sätt och att dessa följs av berörda generaldirektorat.

Kommissionen anser att det idag vidtas nödvändiga åtgärder för att minimera risken att en liknande situation uppstår.

Sedan det 2003 blev obligatoriskt att använda mekanismen för inbjudningar att lämna förslag har systemet för att bedöma sökandenas finansiella kapacitet förstärkts och standardiserats. Sökandena måste numera med hjälp av styrkande handlingar bevisa att de har stabila och tillräckliga finansieringskällor för att kunna bedriva verksamheten under hela den period då åtgärden vidtas och även medverka till finansieringen av den.

Exempel 2.2

Kontraktsförvaltning

Samordnaren av det kontrakt inom femte ramprogrammet som nämns ovan fördelade inte förhandsfinansieringen till de kontraktsparter som hade ansvaret för att genomföra projektet. Kommissionen försäkrade sig inte om att kontraktsvillkoren för fördelningen av förhandsfinansiering var uppfyllda. En stor del av dessa medel kunde inte återvinnas och fordringen (500 000 euro) skrevs av, på grund av att samordnaren försattes i konkurs tre år senare.

I ett annat fall (145 000 euro) som gällde finansieringsinstrumentet ”EC Investment Partners” (Ecip) konstaterades att det förekom långa perioder (1998–2005) då kommissionen inte vidtog några administrativa åtgärder i förvaltningen av kontraktet.

Exempel 2.2

Kontraktsförvaltning

Före 2005 förekom administrativa förseningar inom Ecip-programmet, men sedan dess har EuropeAids omfattande avvecklingsprocess lett till att 35 miljoner euro har kunnat återvinnas, fördelat på 600 åtgärder. När det gäller det fall som tas upp återvanns två tredjedelar av fordran (genom avräkning) medan 145 000 euro avskrevs, främst på grund av att man trots att man sedan 2005 vid upprepade tillfällen har försökt att fastställa ärendenas status inte med säkerhet kunde slå fast vem som hade ärvt bankens ansvar sedan ett konsortium hade tagit över.

Exempel 2.3

Utfärdande av betalningskrav och återkravsförfaranden

I fem fall av avskrivningar (2,5 miljoner euro) förekom omotiverade förseningar i utfärdandet av betalningskrav och/eller i inledandet av återkravsförfaranden. Dessa fall gällde femte ramprogrammet (1 fall) och externa åtgärder (4 fall), och fordringarna skrevs av för att gäldenären var insolvent.

I de ovan nämnda fallen avseende finansieringsinstrumentet Ecip beaktade inte kommissionen alla möjligheter att kompensera för utestående betalningskrav.

Exempel 2.3

Utfärdande av betalningskrav och återkravsförfaranden

Många av förseningarna när det gäller inkasseringen av fordringar beror på revisioner och rättsliga processer som inte kan undvikas. Kommissionen anser att dess förvaltning inte har någon väsentlig negativ inverkan på den faktiska inkasseringen av fordringar.

De interna förfarandena har dessutom förbättrats när det gäller att i tid utfärda debetnotor.

I Ecip-fallet kunde en potentiell ytterligare avräkning inte göras 2008 på grund av räkenskapsförfaranden vid årets slut.

TILLFÖRLITLIGHETEN I KOMMISSIONENS SKRIFTLIGA UTTALANDEN

2.36

I bilaga 2.3 sammanfattas resultatet av granskningen av kommissionens skriftliga uttalanden. Revisionsrättens viktiga iakttagelser beskrivs utförligare nedan.

 

2.37

Den betydande systembrist som revisionsrätten konstaterade i räkenskapernas tillförlitlighet när det gäller traditionella egna medel i en medlemsstat (se punkt 2.15) konstaterades även vid kommissionens kontroller. Revisionsrätten anser att denna brist borde ha nämnts i den årliga verksamhetsrapporten från generaldirektoratet för budget (GD Budget).

2.37

Kommissionen har ända sedan 2008 noga följt upp problemen i denna medlemsstats räkenskapssystem. Kommissionen har gjort sammanlagt tre särskilda inspektioner avseende traditionella egna medel – en 2008 och två 2009 – och krävt korrigerande åtgärder, bland annat bättre interna kontroller och fullständiga externa revisioner av räkenskapssystemet. Medlemsstatens framsteg kommer än en gång att tas upp till diskussion i den rådgivande kommittén för gemenskapernas egna medel med anledning av kommissionens senaste inspektionsrapport. Eftersom dessa brister har påpekats tidigare, noggrant övervakas av kommissionen och bara gäller en medlemsstat som hittills inte har konstaterats ha betalat in för lite i traditionella egna medel, togs denna fråga inte särskilt upp i den årliga verksamhetsrapporten.

2.38

Det fel som revisionsrätten upptäckte i kommissionens beräkning av det slutliga beloppet för Förenade kungarikets korrigering 2006 (se punkt 2.16) beskrivs i GD budgets årliga verksamhetsrapport där det också fastställs vilka ytterligare kontrollåtgärder som sedan har vidtagits. Med hänsyn till kommissionens eget väsentlighetskriterium anser dock revisionsrätten att en reservation borde ha lämnats i förklaringen från GD budgets generaldirektör.

2.38

Den korrigering som nu görs kommer att leda till att de ekonomiska effekterna av detta fel kommer att understiga kommissionens väsentlighetsgräns 2011.

SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

Slutsatser

2.39

På grundval av sitt revisionsarbete (24) drar revisionsrätten slutsatsen att

a)

medlemsstaternas redovisningar och betalningar av traditionella egna medel,

b)

kommissionens beräkning av medlemsstaternas bidrag utifrån medlemsstaternas uppgifter om moms och BNI, och

c)

övriga inkomster

för det budgetår som slutade den 31 december 2010 inte innehöll några väsentliga fel.

 

2.40

På grundval av sitt revisionsarbete drar revisionsrätten slutsatsen att systemen för övervakning och kontroll var ändamålsenliga när det gällde att garantera att inkomsterna var korrekta. Revisionsrätten vill dock lyfta fram de brister som redovisas nedan:

2.40

a)

Revisionsrättens revisioner visar på fortsatta problem med användningen av B-räkenskaperna (punkt 2.19) och med tillförlitligheten i sammanställningarna av A- och B-räkenskaper (punkterna 2.15 och 2.20). Brister konstaterades även i den nationella tullens övervakning (punkt 2.21). Revisionsrätten drar slutsatsen att de granskade medlemsstaternas system för övervakning och kontroll inom området traditionella egna medel var endast delvis ändamålsenliga när det gällde att garantera att de traditionella egna medel som redovisades var fullständiga och korrekta.

a)

Kommissionen kommer vid behov att kräva att de berörda medlemsstaterna vidtar lämpliga åtgärder för att rätta till de brister som revisionsrätten har påtalat. Man kommer att fortsätta att granska B-räkenskaperna i samband med sina ordinarie inspektioner för att minimera dessa brister. Som påpekas i punkt 2.21 har kommissionens senaste inspektioner beträffande traditionella egna medel varit inriktade på medlemsstaternas tullövervakning och kommissionen kommer att fortsätta att kontrollera denna övervakning i samband med sina inspektioner.

b)

Det finns fortfarande reservationer som har varit utestående länge (punkt 2.23). Revisionsrätten konstaterade även brister i kommissionens övervakning av hur medlemsstaterna tillämpar de granskade momsdirektiven (punkt 2.25).

b)

Kommissionen försöker aktivt lösa de kvarvarande sedan länge utestående reservationer som inte är knutna till överträdelseförfaranden vid EU-domstolen.

När det gäller momspaketet har bedömningen av de fem kvarvarande medlemsstaterna ännu inte avslutats och kommissionen räknar med att den kommer att slutföras senast i september 2011. När det gäller momsdirektivet om bekämpning av skatteundandragande kan kommissionen, efter att ha fått in de försenade meddelandena från medlemsstaterna, nu slutföra den fullständiga kontrollen av genomförandet före slutet av 2011 och då överlämna en rapport till rådet (se 2.25).

c)

Kommissionen har ännu inte avslutat kontrollen av BNI-förteckningarna med uppgifter om medlemsstaternas BNI för perioden 2002 och framåt (punkt 2.29) och har ännu inte hävt de fyra utestående särskilda reservationerna för BNI-uppgifter avseende perioden 1995–2001 (punkt 2.27).

c)

Kommissionen kommer att lägga fram bedömningsrapporterna om medlemsstaternas BNP-data 2011 så att allmänna reservationer i lämpliga fall kan ersättas med särskilda reservationer. Kommissionen fortsätter sitt samarbete med de två länder som fortfarande har BNI-reservationer för perioden 1995–2001 så att dessa reservationer kan hävas. Till följd av detta hävdes en av reservationerna för Förenade kungariket under 2011.

d)

Det fanns ett fel i den slutliga beräkningen av korrigeringen för Förenade kungariket (25) (se punkt 2.16). Det fanns brister i beräkningen av korrigeringen för de påföljande åren (se punkterna 2.31–2.33). Revisionsrättens slutsats är att kommissionens system för övervakning och kontroll är delvis ändamålsenliga när det gäller att se till att korrigeringen för Förenade kungariket beräknas korrekt.

d)

En grundlig genomgång har gjorts av systemet för övervakning och kontroll sedan revisionsrätten upptäckte detta fel.

Kommissionen anser att metoden för att beräkna de fördelade utgifterna är tillräckligt säker för att beräkna Förenade kungarikets andel av dessa. Att dessa ”brister” som påtalas av revisionsrätten har uppstått beror på att det inte har ansetts vara kostnadseffektivt att försöka förbättra beräkningen ytterligare.

e)

Budgetförlusterna på grund av avskrivna fordringar skulle ha kunnat undvikas eller åtminstone reduceras om kommissionen hade varit mer förutseende (punkt 2.35).

e)

Kommissionens beslut om avskrivningar har inte ifrågasattas av EU-domstolen. De underliggande systemen som revisionsrätten granskade när det gäller avskrivningarna hänför sig för det mesta till det förvaltnings- och lagstiftningssammanhang som fanns för över tio år sedan. Sedan dess har EuropeAid inrättats (2001), en ny budgetförordning antagits (2003), ett IT-baserat gemensamt informationssystem för yttre förbindelser inrättats (2003) och förvaltningen av utvecklingsbiståndet lagts ut på delegationerna ute på fältet (2004).

Rekommendationer

2.41

Bilaga 2.4 visar resultatet av revisionsrättens uppföljning av hur rekommendationer i tidigare årsrapporter har genomförts. Följande bör noteras:

2.41

På området för traditionella egna medel har kommissionen gjort en bedömning av brister som hänger samman med förenklade tullförfaranden vid import. Revisionsrätten står fast vid sin ståndpunkt att tullskulder för varor som beslagtas bör bokföras i B-räkenskaperna.

Kommissionen har gjort en bedömning av de brister som hänger samman med förenklade tullförfaranden i sin årliga verksamhetsrapport för 2010. Man har även utfört inspektioner av tullkontrollstrategierna i alla medlemsstater och sammanställt en tematisk rapport om de brister som har upptäckts i samband med dessa inspektioner och revisionsrättens granskning. Kommissionen lade fram ett utkast till denna rapport vid mötet i den rådgivande kommittén för gemenskapernas egna medel i december 2010 och rapporten kommer att diskuteras vid mötet i juli 2011.

Kommissionens ståndpunkt när det gäller bokföringen av tullskulder för varor som beslagtas skiljer sig från revisionsrättens ståndpunkt. Kommissionen har granskat EU-domstolens dom av den 2 april 2009 i mål C-459/07, Elshani, REG 2009 s. I-2759, och av den 29 april 2010 i mål C-230/08, Dansk Transport og Logistik, REG 2010, s. I-0000, och står fast vid sin nuvarande ståndpunkt.

Se kommissionens svar i bilaga 2.4.

När det gäller BNI-baserade egna medel tillämpar medlemsstaterna inte alltid riktlinjerna om meddelande av större statistiska revideringar, och inga åtgärder har vidtagits när det gäller införandet av en gemensam revideringspolicy inom EU.

När det gäller BNI-baserade egna medel behandlas frågan om revideringar i dokument GNIC/085 och revideringar av medlemsstaternas BNI övervakas i de årliga kvalitetsrapporter som sammanställs inom ramen för BNI-förordningen. När det gäller de riktlinjer som har utarbetats av kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik om meddelande av större statistiska revideringar kommer kommissionen (Eurostat) att fortsätta att understryka vikten av att medlemsstaterna följer dessa riktlinjer, i synnerhet vid BNI-kommitténs möten. Kommissionen för diskussioner med medlemsstaterna i syfte att kunna införa en gemensam revisionspolicy i EU som även beaktar revisionsrättens iakttagelser.

Till följd av denna uppföljning och av granskningsresultatet och slutsatserna för 2010 rekommenderar revisionsrätten att kommissionen

 

fortsätter sina ansträngningar för att se till att B-räkenskaperna används korrekt, att redovisningssystemen medger att redovisningarna av medlemsstaternas A- och B-räkenskaper bevisligen är fullständiga och korrekta och att den nationella tullens övervakning skärps ytterligare (traditionella egna medel),

Kommissionen kommer att fortsätta att granska B-räkenskaperna och redovisningssystemen i samband med sina inspektioner för att se till att medlemsstaternas A- och B-räkenskaper är korrekta. Som nämns i punkt 2.21 har kommissionens senaste inspektioner beträffande traditionella egna medel varit särskilt inriktade på medlemsstaternas tullkontroller och kommissionen kommer i sina framtida inspektioner att fortsätta att kontrollera den nationella tullövervakningen och medlemsstaternas åtgärder för att förstärka den.

lägger fram bedömningsrapporterna om medlemsstaternas BNI-uppgifter för BNI-kommittén så att den under 2011 kan ersätta alla befintliga allmänna reservationer med särskilda reservationer för perioden 2002 och framåt. I bedömningen av medlemsstaternas BNI bör kommissionen ta hänsyn till sin utvärdering av systemen för övervakning och kontroll vid de nationella statistikkontoren för sammanställningen av nationalräkenskaper och klargöra räckvidden av sitt uttalande (BNI-baserade egna medel).

Kommissionen kommer att lägga fram bedömningsrapporterna under 2011 så att allmänna reservationer i lämpliga fall kan ersättas med särskilda reservationer. Kommissionen anser att den metod som tillämpas (dokumentkontroller av BNI-formulär, kontroll av BNI-förteckningar med hjälp av frågeformulären för bedömning av BNI-dokumentation (GIAQ), kompletterat med direkta kontroller) är lämplig för en slutlig bedömning av medlemsstaternas BNI. Medlemsstaternas nationella statistikmyndigheters system för övervakning och kontroll är en organisatorisk fråga och ger inga konkreta indikationer på räkenskapernas tillförlitlighet, som i stället i första hand beror på de statistiska källor och metoder som används, även om systemen kan bidra till att minska riskerna för fel i nationalräkenskaperna. Kommissionen kommer att fortsätta arbetet med att utveckla riktlinjer för medlemsstaternas sammanställning av sina räkenskaper och beakta revisionsrättens iakttagelser.

UPPFÖLJNING AV SÄRSKILD RAPPORT NR 2/2008 OM BINDANDE KLASSIFICERINGSBESKED

Inledning

2.42

Revisionsrätten offentliggjorde 2008 sin särskilda rapport nr 2/2008 om bindande klassificeringsbesked (26). Ett bindande klassificeringsbesked (BKB) är ett beslut om tullklassificering som lämnas skriftligen av tullmyndigheterna i en medlemsstat på begäran av ekonomiska aktörer. Det är rättsligt bindande för alla tullmyndigheter inom EU gentemot innehavaren under högst sex år från det datum då det utfärdas.

 

2.43

Generellt sett konstaterades att BKB-systemet fungerade väl, men att vissa förbättringar behövs.

 

2.44

I sitt beslut om ansvarsfrihet för 2007 (27) insisterade parlamentet på att kommissionen måste anstränga sig för att snarast åtgärda de återstående bristerna och se till att konflikter i fråga om tullklassificering blir lösta. Rådet har uppmanat kommissionen att ytterligare förbättra BKB-systemet och att övervaka genomförandet och tillämpningen i medlemsstaterna och betonat att medlemsstaternas eventuella ekonomiska ansvar bör bedömas med yttersta försiktighet (28).

2.44

Uppföljning av rekommendationerna

a)

Rekommendation: Kommissionen bör minska den tid som går åt för att avgöra ärenden om olika tullklassificeringar (punkterna 43 och 44 i särskild rapport nr 2/2008).

 

Vidtagna åtgärder: Antalet anställda som sysslar med BKB-frågor har ökat och tidsåtgången för avgörandet av olika tullklassificeringar har minskat.

 

b)

Rekommendation: Kommissionen bör utvärdera hela den ekonomiska effekten av felaktiga BKB och uppdatera databasen för europeiska bindande klassificeringsbesked (EBTI-3) (punkterna 45 och 46 i särskild rapport nr 2/2008).

b)

Kommissionen har visat att den försöker hålla medlemsstater ansvariga för förluster som uppkommer till följd av att ett felaktigt BKB har utfärdats.

Nya funktioner har införts i den centraliserade databasen EBTI-3 så att den bättre följer de rättsliga bestämmelserna. Användargränssnittet i den offentliga databasen EBTI-3 har nu översatts till alla EU:s officiella språk (utom maltesiska och irländska) och ordlistan håller på att uppdateras successivt.

Kommissionen kommer att fortsätta att granska inkorrekt användning av BKB som har en negativ inverkan på traditionella egna medel och om lämpligt hålla medlemsstaterna ekonomiskt ansvariga.

c)

Rekommendation: Lagstiftningen, kompletterad med kommissionens administrativa riktlinjer, bör förbättras (punkt 47 i särskild rapport nr 2/2008).

 

Vidtagna åtgärder: Ett rättsligt krav har antagits (29) om att innehavaren av ett BKB ska visa upp detta då en vara importeras, men det kommer inte att börja gälla förrän tillämpningsföreskrifterna till den moderniserade tullkodexen träder i kraft. Syftet med dessa bestämmelser är också att förbättra förvaltningen av anstånd.

 

d)

Rekommendation: Kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna att åtgärda konstaterade brister (punkt 48 i särskild rapport nr 2/2008).

d)

Kommissionen har genomfört en fullständig övervakning av medlemsstaterna inom ramen för de förfaranden som rör hanteringen av BKB. Övervakningen inleddes i mitten av 2007 och pågår fortfarande i form av uppföljande åtgärder. Kommissionen planerar dessutom att genomföra fem inspektioner på plats som rör traditionella egna medel med anknytning till BKB.

Vidtagna åtgärder: Under sina övervakningsbesök har kommissionen följt upp de fall där rättsliga bestämmelser inte hade följts och de brister som revisionsrätten rapporterat.

Kommissionen övervakar kontinuerligt medlemsstaternas framsteg och åtgärdar regelbundet brister i tillämpningen av rättsliga krav.

Slutsatser

2.45

Kommissionen har förbättrat BKB-systemet och övervakat hur det införs och tillämpas i medlemsstaterna. De viktigaste åtgärderna kommer att bli verkningsfulla först när tillämpningsföreskrifterna till den moderniserade tullkodexen träder i kraft, och kommissionen bör fortsätta sina ansträngningar att minska tidsåtgången för att avgöra klassificeringsärenden.

2.45

Kommissionen noterar denna iakttagelse och kommer att fortsätta sina ansträngningar för att skynda på avgörandet av klassificeringsärenden.

(1)  Se rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EUT L 163, 23.6.2007, s. 17) och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 2007/436/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, 31.5.2000, s. 1), senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 105/2009 (EUT L 36, 5.2.2009, s. 1).

(2)  När tullar och avgifter inte har betalats och ingen säkerhet har ställts, eller när säkerhet har ställts men invändningar har rests mot fastställda anspråk, kan medlemsstaterna hålla inne dessa medel och bokföra dem i särskilda räkenskaper (”B-räkenskaperna”).

(3)  Tyskland, Nederländerna, Österrike och Sverige.

(4)  Nederländerna och Sverige.

(5)  Byrån för samarbete EuropeAid – som 2011 kommer att bli generaldirektoratet för utveckling och samarbete – EuropeAid, generaldirektoratet för konkurrens och generaldirektoratet för energi.

(6)  Artikel 266.2 i tillämpningsföreskrifterna för gemenskapens tullkodex. ”På villkor att kontrollen av att verksamheten genomförs enligt föreskrifterna inte påverkas får tullmyndigheterna […] b) under vissa speciella omständigheter, om de ifrågavarande varornas beskaffenhet och den snabba omsättningen motiverar det, befria tillståndshavaren från kravet att till det behöriga tullkontoret anmäla varje ankomst av varor […]”. Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1), senast ändrad genom förordning (EU) nr 430/2010 (EGT L 125, 21.5.2010, s. 10).

(7)  Belgien, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Sverige.

(8)  Revisionsrätten beräknar det uppskattade felet utifrån ett representativt statistiskt urval. För granskningen av inkomster bedömer revisionsrätten att felprocenten i populationen med 95 procents säkerhet ligger under 2 %.

(9)  En månatlig rapport från Belgien. Denna medlemsstat stod för 9,5 % av de traditionella egna medlen 2010.

(10)  Den slutliga beräkningen av korrigeringen för Förenade kungariket för år n tas upp i budgeten för år n+4.

(11)  Till exempel punkt 2.20 i årsrapporten för 2009.

(12)  Förenade kungariket.

(13)  Italien, Nederländerna och Förenade kungariket.

(14)  Förenade kungariket.

(15)  Detta är resultatet av en ökning med ungefär 105 miljoner euro och en minskning med nära 15 miljoner euro.

(16)  Rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 20.2.2008, s. 11) och rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat (EUT L 44, 20.2.2008, s. 23).

(17)  Rådets direktiv 2008/117/EG av den 16 december 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner (EUT L 14, 20.1.2009, s. 7).

(18)  I artikel 10.7 i förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000, i ändrad lydelse, fastställs att efter den 30 september det fjärde året efter ett givet budgetår ska förändringar av bruttonationalinkomsten inte längre beaktas, såvida inte rättelserna avser punkter som har anmälts inom denna tid av kommissionen eller den berörda medlemsstaten. Dessa punkter kallas reservationer. En allmän reservation gäller alla uppgifter från en medlemsstat. Alla BNI-uppgifter om Bulgarien och Rumänien är öppna för revidering i enlighet med fyraårsregeln.

(19)  Enligt artikel 3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 (EUT L 181, 19.7.2003, s. 1), ska medlemsstaterna förse kommissionen (Eurostat) med en förteckning över de förfaranden och statistiska grunduppgifter som används för att beräkna BNI och dess komponenter enligt ENS 95.

(20)  Dessa utestående reservationer gäller Grekland (1) och Förenade kungariket (3) och avser främst metod- och sammanställningsaspekter.

(21)  En särskild reservation omfattar specifika delar i BNI-förteckningen, såsom värdeökning brutto av utvalda verksamheter, totala slutliga konsumtionsutgifter eller bruttodriftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst.

(22)  Se punkt 2.28 i revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2009.

(23)  Artikel 87 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, med ändringar (EGT L 357, 31.12.2002, s. 1) senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 (EUT L 111, 28.4.2007, s. 13).

(24)  Av de orsaker som förklaras i punkterna 2.12 och 2.13 inbegriper denna slutsats inte någon bedömning av kvaliteten på de uppgifter om moms och BNI som kommissionen har fått från medlemsstaterna.

(25)  I december 2009 upptäckte kommissionen också ett fel i sin beräkning av den preliminära uppskattningen av Förenade kungarikets korrigering för åren 2008 och 2009 som motsvarade en överskattning på 138 miljoner euro (2,6 %) respektive 458 miljoner euro (13 %). Se punkt 2.17 i årsrapporten för 2009. De korrigerade beloppen beaktades vid beräkningen av den senaste uppskattningen av Förenade kungarikets korrigering som gjordes 2010 (innan de slutliga beloppen ska beräknas 2012 och 2013).

(26)  EUT C 103, 24.4.2008, s. 1.

(27)  Europaparlamentets beslut av den 23 april 2009 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007 – avsnitt III, kommissionen.

(28)  Rådets 2881:a sammanträde i Luxemburg den 23 och 24 juni 2008.

(29)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (EUT L 145, 4.6.2008, s. 1).

BILAGA 2.1

RESULTAT AV TRANSAKTIONSGRANSKNINGEN AVSEENDE INKOMSTER

 

2010

2009

2008

2007

Traditionella egna medel

Moms/BNI - korrigeringar i budgetens avdelning 1

Övriga inkomster

Totalt

URVALETS STORLEK OCH SAMMANSÄTTNING

Totalt antal transaktioner (varav):

6

43

6

55

62

60

66

betalningskrav

6

43

6

55

62

60

66

RESULTAT AV GRANSKNINGEN  (1)

Andel av de granskade transaktionerna som

inte innehöll några fel

100 %

(6)

100 %

(43)

100 %

(6)

100 %

(55)

95 %

100 %

100 %

innehöll ett eller flera fel

0 %

(0)

0 %

(0)

0 %

(0)

0 %

(0)

5 %

0 %

0 %

BERÄKNAD INVERKAN AV DE KVANTIFIERBARA FELEN

Mest sannolik felprocent (2)

0 %

 

 

 


(1)  Siffrorna inom parentes visar det faktiska antalet transaktioner.

(2)  Eftersom inga väsentliga fel påträffades anges endast den mest sannolika felprocenten.

BILAGA 2.2

RESULTAT AV SYSTEMGRANSKNINGEN AVSEENDE INKOMSTER

Bedömning av utvalda system för övervakning och kontroll

Granskat system

Nyckelinternkontroll (kommissionen)

Nyckelinternkontroller i de granskade medlemsstaterna

Samlad bedömning

Kommissionens kontroller i medlemsstaterna

Kommissionens beräkning/skrivbordskontroller av fordringar

Kommissionens förvaltning av reservationer/budgetgenomförande

Traditionella egna medel

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt

e.t.

Delvis ändamålsenligt

Ändamålsenligt

Moms/BNI

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt

e.t.

Ändamålsenligt

Korrigeringen för Förenade kungariket

e.t.

Delvis ändamålsenligt

e.t.

e.t.

Delvis ändamålsenligt

Avskrivna fordringar

e.t.

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt (1)

e.t.

Ändamålsenligt

Böter och påföljder

e.t.

Ändamålsenligt

e.t.

e.t.

Ändamålsenligt

e.t.:

Ej tillämpligt (gäller inte eller har inte bedömts)


Samlad bedömning av systemen för övervakning och kontroll

Samlad bedömning

2010

2009

2008

2007

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt


(1)  För de avskrivningar som gjordes 2010 fann revisionsrätten brister i kommissionens förvaltning under de föregående åren som medförde en ökad risk för att fordringarna inte skulle inkasseras.

BILAGA 2.3

RESULTAT AV GRANSKNINGEN AV KOMMISSIONENS SKRIFTLIGA UTTALANDEN AVSEENDE INKOMSTER

Granskat generaldirektorat

Typ av förklaring från generaldirektören (1)

Reservation

Revisionsrättens iakttagelser

Samlad bedömning av tillförlitligheten

2010

2009

Budget

Utan reservation när det gäller egna medel

e.t.

Den betydande systembrist som revisionsrätten konstaterade i räkenskapernas tillförlitlighet när det gäller traditionella egna medel i Belgien konstaterades även vid kommissionens kontroller. Revisionsrätten anser att denna brist borde ha nämnts i den årliga verksamhetsrapporten från GD Budget (se punkt 2.37).

Det fel som revisionsrätten upptäckte i beräkningen av det slutliga beloppet för korrigeringen för Förenade kungariket beskrivs i GD budgets årliga verksamhetsrapport där det också fastställs vilka ytterligare kontrollåtgärder som sedan har införts. Med hänsyn till kommissionens eget väsentlighetskriterium anser dock revisionsrätten att en reservation borde ha gjorts i förklaringen från GD budgets generaldirektör (se punkt 2.38).

B

A

e.t.:

Ej tillämpligt (gäller inte)

A:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

B:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger en delvis rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

C:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger inte en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.


(1)  Generaldirektören har enligt sin revisionsförklaring uppnått rimlig säkerhet om att de kontrollförfaranden som införts ger nödvändiga garantier för att transaktionerna är korrekta.

A:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

B:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger en delvis rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

C:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger inte en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

BILAGA 2.4

TABELL MED UPPFÖLJNING AV REKOMMENDATIONER

År

Revisionsrättens rekommendation

Vidtagna åtgärder

Kommissionens svar

Revisionsrättens analys

2009

I sin årsrapport för 2009 (punkt 2.32) redovisade revisionsrätten granskningsresultatet i särskild rapport nr 1/2000 om förenklade förfaranden för import och skrev att kommissionen i sin årliga verksamhetsrapport 2010 måste ta hänsyn till slutsatserna från denna rapport och till uppföljningen av resultaten från sina egna inspektioner av förenklade förfaranden och medlemsstaternas kontrollstrategi.

Kommissionen medgav att det fanns brister i medlemsstaterna tullkontroller av förenklade förfaranden. Mot bakgrund av sina pågående kontrollåtgärder, medlemsstaternas överlag positiva reaktion på revisionsrättens iakttagelser och den totalt sett låga finansiella inverkan av de fel som upptäckts ansåg dock kommissionen att den inte behövde göra någon reservation i generaldirektörens förklaring (som ingår i GD Budgets årliga verksamhetsrapport) på detta område.

Kommissionen har i sin årliga verksamhetsrapport för 2010 gjort en bedömning av brister som hänger samman med förenklade tullförfaranden. Man följer upp de åtgärder som medlemsstaterna vidtar till följd av kommissionens egna inspektioner och revisionsrättens granskningar. Flera medlemsstater har redan rapporterat vad de har gjort eller håller på att göra för att åtgärda de påvisade bristerna i kontrollen. Detta kommer att kontrolleras i samband med framtida inspektioner. Kommissionen har även utfört inspektioner av tullkontrollstrategierna i alla medlemsstater och sammanställt en tematisk rapport om de brister som har upptäckts i samband med dessa inspektioner och revisionsrättens granskning. Kommissionen lade fram ett utkast till denna rapport vid mötet i den rådgivande kommittén för gemenskapernas egna medel i december 2010. Medlemsstaterna har fått tid på sig att inkomma med synpunkter på utkastet och en slutlig version av rapporten som tar hänsyn till dessa synpunkter kommer att diskuteras vid mötet i juli 2011.

Revisionsrätten noterar kommissionens bedömning och kommer att göra en egen analys i samband med uppföljningen av sin särskilda rapport om förenklade förfaranden vid import.

2009

I sin årsrapport för 2009 (punkt 2.22) ansåg revisionsrätten att den skuld som uppstår på varor som beslagtas efter det att de har passerat det första tullkontor som är beläget på gemenskapens tullområde bör bokföras i B-räkenskaperna. Denna ståndpunkt, som stämmer överens med domstolens dom från april 2009 (mål nr C-459/07), delades inte av kommissionen.

Kommissionen har analyserat en dom som kom nyligen från domstolen (i april 2010) i ett liknande fall (mål nr C-230/08).

Kommissionens ståndpunkt när det gäller bokföringen av tullskulder som har uppkommit beträffande varor som har tagits i beslag skiljer sig från revisionsrättens ståndpunkt. Kommissionens grundar sin ståndpunkt på artikel 867a i förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningen av EU:s tullkodex, enligt vilken varor som har tagits i beslag eller förverkats ska anses ha hänförts till tullagringsförfarandet i enlighet med artikel 98 i tullkodexen. För varor som har hänförts till detta förfarande anses tullskulden vara hävd och ska inte bokföras. Kommissionen har granskat EU-domstolens dom av den 2 april 2009 i mål C-459/07, Elshani, REG 2009 s. I-2759, och av den 29 april 2010 i mål C-230/08, Dansk Transport og Logistik, REG 2010, s. I-0000, och står fast vid sin nuvarande ståndpunkt.

Revisionsrätten står fast vid sin ståndpunkt om att tullskulder som uppstår på varor som beslagtas ska bokföras i B-räkenskaperna. Denna ståndpunkt bekräftas av de två domarna från domstolen.

I sin årsrapport för 2009 (punkt 2.27) rapporterade revisionsrätten att kommissionen (i sin rapport om Greklands statistiska uppgifter om landets offentliga underskott och skuld till Ekofinrådet) ifrågasatte kvaliteten på Greklands makroekonomiska statistik, inklusive den som gällde nationalräkenskaperna och att kommissionen och rådet uttryckte tvivel om huruvida systemen för övervakning och kontroll vid Greklands nationella statistikkontor, som också tar fram BNI-uppgifter för beräkningen av egna medel, fungerar ändamålsenligt.

Enligt kommissionens grundliga analys av den eventuella inverkan som de frågeställningar som uppstod vid kontrollen av grekiska uppgifter om landets underskott och skuld skulle BNP- eller BNI-nivåerna inte komma att påverkas i någon betydande utsträckning. De kontroller som kommissionen (Eurostat) utförde under 2010 av Greklands finansstatistik för att följa upp brister som rapporterades i dess rapport från januari 2010 visade på en inverkan på mellan 0,5 % och 0,9 % på storleken på Greklands BNI.

Kommissionens svar våren 2010 på revisionsrättens iakttagelse i samband med sammanställandet av rättens årsrapport för 2009 hänvisade till resultaten av rapporten i januari 2010, som inte behandlade frågan om omklassificering av offentliga bolag. Den effekt på BNI som revisionsrätten nämner beror på omklassificeringen av offentliga företag som var en följd av det arbete som avslutades i november 2010. Det finns därför ingen anledning att ompröva kommissionens svar på iakttagelsen i revisionsrättens årsrapport beträffande räkenskapsåret 2009. Revideringar av medlemsstaternas uppgifter för tidigare år följs upp av kommissionen under efterföljande år enligt väl etablerade förfaranden för BNI-övervakning.

Kommissionen bör i sin bedömning av inverkan på BNP/BNI av bristerna i Greklands statistiska uppgifter om landets offentliga underskott och skuld beakta resultatet av det arbete som den slutförde i november 2010.

2009

I årsrapporten för 2006 gjorde revisionsrätten iakttagelser om revideringen av de grekiska BNI-uppgifterna (punkterna 4.24–4.26) och rekommenderade i punkt 4.32 kommissionen att

 

 

 

a)

fastställa regler för hur medlemsstaterna ska meddela BNI-revideringar, så att kommissionen och BNI-kommittén förvarnas om större revideringar,

a)

Fyra medlemsstater presenterade större revideringar i sina BNI-enkäter och kvalitetsrapporter 2010. I ett fall (Finland) gjordes ingen förhandsanmälan av revideringen.

a)

Kommissionen påminner kontinuerligt medlemsstaterna om vikten av att riktlinjerna tillämpas, i synnerhet i samband med mötena i BNI-kommittén och i de bilaterala kontakterna. Trots att fullständig information i Finlands fall lämnades på förhand i samband med möten i BNI-kommittén och under ett BNI-relaterat besök i Finland kommer kommissionen att kontrollera och framhålla vikten av att medlemsstaterna följer det förfarande som har utarbetats av kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik.

[a)

Kommissionen bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att riktlinjerna för meddelande av större statistiska revideringar (som antagits av kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik) alltid tillämpas av medlemsstaterna.

b)

införa en samordnad policy för revidering av nationella räkenskapsuppgifter med krav på regelbunden riktmärkning,

b)

Vid sammanträdet i kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik i januari 2010 beslutades att kommissionen (Eurostat) och Europeiska centralbanken skulle inleda en konsekvensanalys om en ”policy för revidering av nationalräkenskaper och betalningsbalanser” hösten 2010 och presentera resultatet av undersökningen i samband med denna analys vid kommitténs sammanträde i januari 2011. På grund av slutförandet av det nya förslaget till europeiskt nationalräkenskapssystem och andra arbetsuppgifter har man beslutat att skjuta upp undersökningen till i början av 2011 och att presentera resultatet av konsekvensanalysen vid kommitténs sammanträde i juli 2011.

b)

Inga synpunkter

b)

Revisionsrätten konstaterar att kommissionen (Eurostat) inte vidtog några åtgärder under 2010 när det gäller införandet av en gemensam revideringspolicy i Europeiska unionen.

c)

se till att slutsatserna från kontrollen av Greklands förteckning finns tillgängliga i tid så att de rättade uppgifterna kan tas med i räkenskaperna för budgetåret 2007.

I årsrapporterna för 2007, 2008 och 2009 följde revisionsrätten upp dessa frågor i bilaga 4.2 (2007 och 2008) respektive bilaga 2.4 (2009).

c)

Kommissionen (Eurostat) fortsätter att samarbeta med det grekiska nationella statistikkontoret med syftet att kunna häva den enda återstående BNI-reservationen för perioden 1995–2001.

c)

Kommissionen (Eurostat) fortsätter sitt samarbete med de grekiska myndigheterna för att kunna häva den enda kvarvarande BNI-reservationen för perioden 1995–2001.

c)

Se punkterna 2.26, 2.27 och 2.29.]

BILAGA 2.5

BERÄKNING AV KORRIGERINGEN FÖR FÖRENADE KUNGARIKET FÖR 2006 OCH DE PÅFÖLJANDE ÅREN

1.

Bestämmelserna för beräkningen av Förenade kungarikets korrigering för 2006 fastställs i 2000 års beslut om egna medel (1) och i ett arbetsdokument från kommissionen som rådet godkände när det antog beslutet om egna medel (2).

2.

Beräkningen av korrigeringen till förmån för Förenade kungariket inbegriper flera steg.

3.

Första steget innebär att man

a)

beräknar skillnaden mellan

i)

Förenade kungarikets procentandel av summan av de icke-begränsade (3) beräkningsunderlagen för mervärdesskatt, och

ii)

Förenade kungarikets procentandel av de totala fördelade utgifterna,

b)

multiplicerar den skillnad som beräknats enligt a med de totala fördelade utgifterna, och

c)

multiplicerar resultatet enligt b med 0,66.

4.

”De icke-begränsade beräkningsunderlagen” för mervärdesskatt låg till grund för de momsbaserade egna medlen när korrigeringen för Förenade kungariket infördes.

5.

”Fördelade utgifter” är utgifter från EU:s budget som kan fördelas till mottagare i medlemsstaterna. Därmed exkluderas utgifter utanför Europeiska unionen som inte kan fördelas eller identifieras. Ett belopp motsvarande utgifterna inför anslutningen i de medlemsstater som blev medlemmar i EU 2004 dras av från de totala föredelade utgifterna.

6.

Andra steget i beräkningen av korrigeringen innebär att man beräknar Förenade kungarikets fördel av de ändringar som har gjorts av de momsbaserade egna medel sedan korrigeringen för Förenade kungariket infördes (minskningen av den procentsats enligt vilken de momsbaserade egna medlen tas ut och begränsningen av underlagen för mervärdesskatt till 50 % av en medlemsstats bruttonationalinkomst (BNI)) och införandet av den fjärde BNI-baserade formen av egna medel.

7.

En uppgift i beräkningen av Förenade kungarikets fördel som hänger samman med kritiken i punkt 2.16 gäller beräkningen av den enhetliga procentsats för de momsbaserade egna medlen som gällde 2006. Detta innebär att man från ”den maximala procentsatsen” för moms (0,50 % år 2006) drar av en ”fryst sats” som är knuten till storleken på Förenade kungarikets rabatt. Det fel som nämns i punkt 2.16 beror på att kommissionen lade till den frysta satsen till den maximala procentsatsen i stället för att dra av den.

8.

En ytterligare justering av korrigeringen är ett avdrag av ”icke-avsedda vinster” i samband med traditionella egna medel. Medlemsstaterna behåller 25 % av behållningen av traditionella egna medel; när Förenade kungarikets rabatt infördes behöll medlemsstaterna 10 %. Korrigeringen minskas lika mycket som Förenade kungarikets betalning av egna medel minskar.

9.

Bestämmelserna för beräkningen av Förenade kungarikets korrigering för åren efter 2006 fastställs i 2007 års beslut om egna medel (4) och i ett nytt arbetsdokument från kommissionen som rådet har godkänt (5). De bestämmelser som gäller efter 2006 skiljer sig i några detaljfrågor från dem som gällde korrigeringen för 2006.

10.

När det gäller fördelade utgifter för vilka den allmänna principen inte ändras (i förhållande till 2000 års beslut om egna medel) bör två frågor uppmärksammas, särskilt mot bakgrund av kritiken i punkterna 2.31–2.33.

a)

Enligt kommissionens arbetsdokument ska betalningarna i de fall då kommissionen har kännedom om att den aktuella mottagaren agerar som mellanhand när så är möjligt fördelas till den eller de medlemsstater där den eller de slutliga mottagarna är bosatta, i överensstämmelse med deras andelar av dessa betalningar.

b)

Det utgiftsbegrepp som kommissionen använder vid beräkningen av korrigeringen för Förenade kungariket motsvarar ”de faktiska betalningar” som avser det aktuella året och som verkställts genom utnyttjande av antingen det årets budgetanslag eller överföringar av icke-utnyttjade anslag till följande år.

11.

I punkterna 2.31–2.33 anges att kommissionen inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att ta med de totala fördelade utgifterna i beräkningen eller för att fördela betalningar när så är möjligt.


(1)  Rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EGT L 253, 7.10.2000, s. 42).

(2)  Kommissionens arbetsdokument om beräkning, finansiering, betalning och införande i budgeten av den korrigering för budgetobalanser som tillämpas till förmån för Förenade kungariket i enlighet med artiklarna 4 och 5 i rådets beslut 2000/597/EG, (Referens 10646/00, Addendum 2 till ”I/A” Item note av den 21 september 2000 från rådets generalsekretariat till ständiga representanternas kommitté/rådet, antagande av rådets beslut 2000/597/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel).

(3)  Enligt artikel 2.1 c i beslut 2000/597/EG, Euratom får det beräkningsunderlag som ska användas i detta syfte inte överstiga 50 % av BNI.

(4)  Se beslut 2007/436/EG, Euratom.

(5)  Kommissionens arbetsdokument om beräkning, finansiering, betalning och införande i budgeten av den korrigering för budgetobalanser som tillämpas till förmån för Förenade kungariket (Referens 9851/07, Addendum 2 till ”I/A” Item Note av den 23 maj 2007 från rådets generalsekretariat till ständiga representanternas kommitté/rådet, antagande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel).


KAPITEL 3

Jordbruk och naturresurser

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning

Särskilda kännetecken för verksamhetsområdet

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

Transaktionernas korrekthet

Systemens ändamålsenlighet

Politikområdet jordbruk och landsbygdsutveckling

System som gäller transaktionernas korrekthet

System som gäller återkrav och finansiella korrigeringar

Politikområdena miljö, havsfrågor och fiske och hälsa och konsumentskydd

Tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden

Slutsatser och rekommendationer

Slutsatser

Rekommendationer

REVISIONSRÄTTENS IAKTTAGELSER

KOMMISSIONENS SVAR

INLEDNING

3.1

I detta kapitel redovisas revisionsrättens särskilda bedömning av verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser, som innefattar politikområdena 05 – Jordbruk och landsbygdens utveckling, 07 – Miljö, 11 – Havsfrågor och fiske och 17 – Hälsa och konsumentskydd. Nyckelinformation om vilka verksamheter som har granskats och om hur stora utgifterna har varit under 2010 finns i tabell 3.1 .

 

Tabell 3.1 –   Jordbruk och naturresurser – Nyckelinformation 2010

(milljoner euro)

Avdelning i budgeten

Politikområde

Beskrivning

Betalningar

Budgetförvaltningsmetod

5

Jordbruk och landsbygdsutveckling

Administrativa utgifter

131

Direkt central

Interventioner på jordbruksmarknaderna

4 314

Delad

Direktstöd

39 676

Delad

Landsbygdsutveckling

11 483

Delad

Föranslutningsåtgärder

14

Decentraliserad

Övrigt

(7)

Delad

 

55 611

 

7

Miljö

Administrativa utgifter

91

Direkt central

Driftsutgifter

267

Direkt central/Indirekt central

 

358

 

11

Havsfrågor och fiske

Administrativa utgifter

40

Direkt central

Driftsutgifter

616

Central/Delad

 

656

 

17

Hälsa och konsumentskydd

Administrativa utgifter

112

Direkt central

Driftsutgifter

478

Direkt central/Indirekt central

 

590

 

Totala administrativa utgifter (41)

374

 

Totala driftsutgifter

56 841

 

varav — förskott

851

 

— mellanliggande betalningar/slutbetalningar

55 990

 

Totala betalningar för året

57 215

 

Totala åtaganden för året

60 992

 

Källa: Europeiska unionens årsredovisning för 2010.

Särskilda kännetecken för verksamhetsområdet

Politikområdet jordbruk och landsbygdsutveckling

3.2

Målen (1) för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt fördraget är att höja produktiviteten inom jordbruket och på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaderna, trygga försörjningen och tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

 

3.3

EU-budgetens finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken kanaliseras främst genom två fonder (2): Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ), som helt och hållet finansierar EU:s direktstöd och marknadsåtgärder (3), och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), som medfinansierar program för landsbygdsutveckling i varierande grad.

 

3.4

De viktigaste åtgärderna som finansieras genom EGFJ (43 990 miljoner euro) är följande:

Direktstödet ”systemet med samlat gårdsstöd”: Betalningarna inom systemet med samlat gårdsstöd bygger på ”stödrättigheter” (4) som var och en aktiveras med varje hektar stödberättigande mark som redovisas av jordbrukaren. Det samlade gårdsstödet stod för utgifter på 29 070 miljoner euro 2010 (73 % av direktstödet).

Direktstödetsystemet för enhetlig arealersättning”: Med detta system betalas ett enhetligt belopp ut för varje hektar stödberättigande jordbruksmark. Systemet för enhetlig arealersättning tillämpas för närvarande i tio av de nya medlemsstaterna (5) och det stod för utgifter på 4 460 miljoner euro 2010 (11 % av direktstödet).

Andra ordningar för direktstöd (kopplat stöd) som är knutna till särskilda typer av jordbruksproduktion. År 2010 stod dessa stödordningar för utgifter på 6 146 miljoner euro (16 % av direktstödet).

Interventioner på jordbruksmarknaderna: De huvudsakliga åtgärderna är interventionslagring och exportbidrag, som båda har minskat i betydelse på senare år, och andra åtgärder som särskilt stöd till vin-, frukt- och grönsaks- och livsmedelsprogrammen (totalt 4 314 miljoner euro 2010).

 

3.5

Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) medfinansierar utgifterna för landsbygdsutveckling som täcker ett stort antal åtgärder som program för miljövänligt jordbruk, kompensationsbidrag för jordbruk i mindre gynnade områden, investeringar i gårdar samt infrastruktur i landsbygdsområden (11 497 miljoner euro) (6).

 

3.6

Enligt alla EGFJ-ordningar för direktstöd (7) och vissa EJFLU-stödordningar har mottagare av EU-stöd en rättslig skyldighet att uppfylla ”tvärvillkoren”. Villkoren gäller miljöskydd, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd (föreskrivna verksamhetskrav) och ansvar för att jordbruksmark hålls i god jordbrukshävd och miljön bevaras (8). När villkoren inte är uppfyllda föreskriver EU-lagstiftningen att en minskning eller uteslutning (9) ska göras på det totalbelopp i direktstöd som beviljats när det gäller stödansökningar som lämnats in under det kalenderår då iakttagelsen gjordes.

3.6

Minskningar och uteslutningar tillämpas endast om den bristande överensstämmelsen beror på ett agerande eller en underlåtenhet som direkt kan tillskrivas jordbrukare och som inte är av mindre betydelse.

3.7

Endast jordbrukare har rätt till arealstöd från EU. En jordbrukare definieras som en fysisk eller juridisk person som bedriver jordbruksverksamhet. Jordbruksverksamhet definieras som produktion, uppfödning eller odling av jordbruksprodukter inbegripet skörd, mjölkning, uppfödning och hållande av djur för animalieproduktion, eller verksamhet för att hålla marken i god jordbrukshävd och bevara miljön (10). Arbetet för att hålla jordbruksmarken i god jordbrukshävd och bevara miljön är det minimikrav på jordbruksverksamhet som krävs för att den sökande ska komma i fråga för stöd.

 

3.8

Utgifter inom båda fonderna kanaliseras via cirka 80 (11) nationella eller regionala utbetalande organ i de 27 medlemsstaterna. De utbetalande organen gör utbetalningar till stödmottagarna och innan de gör det måste de antingen direkt eller via delegerade organ försäkra sig om att stödansökningarna är stödberättigande. De utbetalande organens räkenskaper och utbetalningar granskas av oberoende revisionsorgan (attesterande organ) som rapporterar till kommissionen i februari året efter.

3.8

Enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 granskar de attesterande organen årsvis de förfaranden för intern kontroll som används inom de utbetalande organen, utöver granskningen av årsräkenskaperna.

Politikområdena miljö, havsfrågor och fiske samt hälsa och konsumentskydd

3.9

Unionens miljöpolitik ska bidra till att skydda och förbättra kvaliteten på miljön och folkhälsan och till ett rationellt utnyttjande av naturresurserna, också på internationell nivå. Det finansiella instrumentet för miljön (Life) (12) är det största instrumentet i fråga om finansiering (205 miljoner euro i utgifter 2010) och omfattar EU:s bidrag till projekt i medlemsstaterna till förmån för naturen och den biologiska mångfalden samt miljöpolitik, styrning, information och kommunikation.

 

3.10

Europeiska fiskerifonden (EFF) (13) är huvudinstrumentet (395 miljoner euro i utgifter (14) 2010) för politikområdet havsfrågor och fiske. Den gemensamma fiskeripolitiken har på sitt område samma mål som den gemensamma jordbrukspolitiken (se punkt 3.2).

 

3.11

När det gäller hälsa och konsumentskydd bidrar EU å ena sidan till folkhälsa, djur- och växtskydd och å andra sidan till konsumenters välbefinnande (478 miljoner euro 2010).

 

Förskott, mellanliggande betalningar och slutbetalningar

3.12

Inom EGFJ består utgifterna i första hand av ersättningar (mellanliggande betalningar och slutbetalningar) av stöd som medlemsstaterna har betalat till jordbrukare och andra stödmottagare.

 

3.13

Inom EJFLU gällde alla betalningar 2010 endast förskott och mellanliggande betalningar. Inom EFF gjordes enbart mellanliggande betalningar.

 

3.14

I betalningarna till hälsa och konsumentskydd ingår inga förskott utan medlemsstaterna ersätts på grundval av sina redovisade kostnader. När det gäller miljö planeras en förhandsfinansiering på upp till 40 % av EU-bidraget till ett Life-projekt, såsom fastställs i bidragsöverenskommelsen.

 

Stor minskning av betalningsbemyndiganden till EJFLU

3.15

EJFLU:s betalningsbemyndiganden minskades med 1 160 miljoner euro (cirka 9 % av de ursprungliga betalningsbemyndigandena) vid utgången av 2010 (15) främst till följd av en långsammare takt i medlemsstaternas utgifter på grund av svårigheter att tillhandahålla nationell medfinansiering i den nuvarande ekonomiska situationen.

 

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

3.16

Revisionsrättens övergripande revisionsmetod beskrivs i del 2 av bilaga 1.1 . När det gäller revisionen av verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser bör särskilt följande noteras:

Revisionsrätten granskade ett urval av 238 betalningar, bestående av 146 betalningar inom EGFJ, 80 betalningar inom EJFLU och 12 betalningar som gäller miljö, havsfrågor och fiske samt hälsa och konsumentskydd. Samtliga var antingen mellanliggande betalningar eller slutbetalningar.

Revisionsrätten bedömde följande system när det gällde EGFJ: IACS-revisioner som valdes ut utifrån kriterier för väsentlighet, risk och slumpmässighet (urvalsmetoden MUS) vid 5 utbetalande organ i tre medlemsstater där systemet för samlat gårdsstöd tillämpas – Tyskland (Sachsen och Niedersachsen), Spanien (Kastilien-La Mancha och Extremadura) och Förenade kungariket (Wales) – och i en medlemsstat (Frankrike) där det kontrollsystem tillämpas som är kopplat till åtgärden ”omstrukturering av sockerindustrin”. När det gäller landsbygdsutveckling gjorde revisionsrätten ett slumpmässigt urval och granskade systemen för övervakning och kontroll i Tyskland (Mecklenburg-Vorpommern), Förenade kungariket (Skottland), Rumänien, Polen, Portugal, Italien (Toscana), Lettland och Frankrike. När det gällde miljön granskade revisionsrätten interkontrollsystemet vid generaldirektoratet för miljö.

En uppföljning av de brister i systemet för identifiering av jordbruksskiften och inspektioner på plats som rapporterades inom ramen för revisionsförklaringen 2008, och 2009 genomfördes vid tre utbetalande organ i Grekland, Bulgarien och Rumänien.

Utöver de revisioner av betalningar och system som nämnts ovan genomförde revisionsrätten samordnade revisioner i Nederländerna och Tjeckien tillsammans med ländernas högre revisionsorgan. I Nederländerna omfattade revisionen en granskning av ett ytterligare urval av 55 betalningar varav 53 hade gjorts inom EGFJ-åtgärder och två gällde utgifter för landsbygdsutveckling och en bedömning av tillhörande system för övervakning och kontroll. I Tjeckien omfattade revisionen en granskning av 30 betalningar för fyra åtgärder i landsbygdsutvecklingsprogrammet och en bedömning av tillhörande system för övervakning och kontroll. Resultatet av granskningen av detta ytterligare urval ingår i beräkningen av felprocenten (16).

När det gäller tvärvillkor begränsade revisionsrätten granskningen till kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (minimikrav för marktäckning, åtgärder mot oönskad vegetation som inkräktar på odlingsmark) för vilka bevis kunde inhämtas och en slutsats nås vid själva granskningsbesöket. Vissa föreskrivna verksamhetskrav (identifiering och registrering av djur) granskades när det gällde EJFLU-betalningar. Dessutom analyserade revisionsrätten, i samband med sina systemrevisioner, genomförandet (på nationell nivå) av normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden och de kontrollsystem som medlemsstaterna har infört. När revisionsrätten upptäcker att villkoren inte uppfylls tas detta för närvarande inte med i beräkningen av felprocenten.

Granskningen av kommissionens skriftliga uttalanden innefattade de årliga verksamhetsrapporterna från generaldirektoraten för jordbruk och landsbygdsutveckling, klimatpolitik, miljö, havsfrågor och fiske samt hälso- och konsumentfrågor.

Dessutom granskade revisionsrätten 61 av de attesterande organens intyg och rapporter avseende 56 utbetalande organ för att kunna bedöma grunden för kommissionens beslut om finansiellt godkännande.

 

TRANSAKTIONERNAS KORREKTHET

3.17

I bilaga 3.1 sammanfattas resultatet av transaktionsgranskningen. Vid granskningen av transaktioner i urvalet konstaterade revisionsrätten att 37 % innehöll fel. Till följd av transaktionsgranskningen uppskattar revisionsrätten den mest sannolika felprocenten till 2,3 % (17). Revisionsrätten konstaterade även att kommissionen hade gjort oriktiga förskottsbetalningar till medlemsstaterna på 401 miljoner euro (vilket motsvarar 0,7 % av de totala betalningarna för året) (se punkt 3.22) (18).

3.17

Revisionsrättens slutsats för jordbruk och naturresurser bekräftar den positiva trenden enligt vilken den mest sannolika felprocenten under de senaste åren ligger nära väsentlighetströskeln på 2 %. Kommissionen noterar vidare att för EGFJ:s utgifter, som under 2010 svarade för 77 % av de totala utgifterna inom denna sektor, ligger den mest sannolika felprocenten långt under väsentlighetströskeln och att felprocenten för direktstöd som omfattas av det integrerade administrations- och kontrollsystemet är ännu lägre.

Dessutom täcks risken för EU-budgeten tillräckligt genom förfarandet för kontroll av överensstämmelse.

Förskottsbetalningarna på 401 miljoner euro utgör inte oriktiga utbetalningar till stödmottagarna. Dessutom pågår återkrav av beloppen i fråga som kommer att slutföras före slutet av 2011.

3.18

Revisionsrättens revision bekräftade föregående års resultat att frekvensen hos och effekten av felen i betalningarna inte var jämnt fördelade över alla verksamhetsområden. Revisionsrätten konstaterar att det särskilt ofta förekommer fel i utgifterna för landsbygdsutveckling. Direktbetalningar som omfattas av IACS visade sig däremot inte innehålla några väsentliga fel.

3.18

Kommissionen delar revisionsrättens åsikt om att vissa områden av utgifter för landsbygdsutveckling har en högre felprocent, men anser att systemen för övervakning och kontroll konstant förbättras. Kommissionen anser att felprocenten inom detta område håller på att minska.

3.19

Inom EGFJ innehöll 39 (27 %) av de 146 transaktionerna i urvalet fel. 29 (74 %) av dessa transaktioner innehöll kvantifierbara fel. När det gällde utgifterna för landsbygdsutveckling innehöll 40 (50 %) av de 80 transaktionerna i urvalet fel. 21 (52 %) av dessa transaktioner innehöll kvantifierbara fel. När det gäller miljö, havsfrågor och fiske samt hälsa och konsumentskydd innehöll 8 (67 %) av de 12 transaktionerna i urvalet fel. 4 (50 %) av dessa transaktioner innehöll kvantifierbara fel.

3.19

Kommissionen noterar att de flesta kvantifierbara fel är relativt små ekonomiskt sett och gäller främst små skillnader som kom fram när revisionsrätten gjorde om mätningen av skiften (se punkt 3.20).

3.20

Av de transaktioner som innehöll fel 2010 innehöll 54 (62 %) kvantifierbara fel avseende stödberättigande och framför allt exakthet (97 % inom EGFJ och 52 % inom EJFLU), främst på grund av att stödberättigande mark redovisades som större än vad den var.

 

3.21

Exempel på fel som revisionsrätten konstaterade redovisas nedan (se exempel 3.1):

 

Exempel på fel avseende stödberättigande (EGFJ)

En betalning gjordes till de nationella myndigheterna i en medlemsstat till ett belopp av 4,3 miljoner euro för 1 965 ton smör från interventionslager (19) som levererades som en betalning (byteshandel) till de utvalda anbudsgivarna (20) i en annan medlemsstat inom EU:s livsmedelsstödprogram till de medborgare som har det sämst ställt. I utbyte mot smöret hade de utvalda anbudsgivarna (aktörer) erbjudit sig att leverera olika typer av ost och andra mjölkprodukter till de medborgare som hade det sämst ställt.

Enligt gällande EU-regler (21) får aktören inte släppa ut smöret på marknaden i den medlemsstat där det förvaras i interventionslager utan måste föra över produkten till den andra medlemsstaten. Syftet med detta krav är att förhindra att smör kommer tillbaka till den medlemsstat där det köptes upp i interventionssyfte av marknadsförvaltningsmässiga skäl (22). Smör från interventionslager hade förts till gränsen i den andra medlemsstaten (23) där EU:s kontrolldokument godkändes. Det mesta av smöret lastades dock inte av utan transporterades omedelbart tillbaka till den första medlemsstaten där det salufördes på den inhemska marknaden, vilket innebär ett kringgående av EU-reglerna (24).

Exempel på fel avseende stödberättigande (EGFJ)

Kommissionen anser att programmets mål – att livsmedel levereras kostnadsfritt till de sämst ställda – uppnåddes till fullo i detta fall och att den ost och det smör som levererades till dessa personer hade ett högre värde än belastningen på EU-budgeten. Kommissionen anser vidare att detta fall främst gäller effekten av en särskild bestämmelse i 2009 års stödordning som innebar att det, i enlighet med principen om fri rörlighet för gods, inte var förbjudet för en annan operatör att föra över produkterna till den första medlemsstaten, såsom skedde i detta fall. Därför anser kommissionen att det inte finns någon grund för återbetalning av de aktuella beloppen, även om det underliggande syftet med bestämmelsen inte uppnåddes helt och hållet.

Problemet var begränsat till 2009 års program eftersom de efterföljande programmen inte innehöll några liknande bestämmelser.

Kommissionen kommer dock att överväga alternativ för att förbättra insynen i utbytessystemet, som är en väsentlig del av stödordningen för personer som har det sämst ställt och som kommissionen därför avser att ge en fortsättning i framtiden.

Exempel på fel avseende exakthet (EGFJ)

Revisionsrätten konstaterade att betalningar inom systemet för samlat gårdsstöd till cirka 12 500 enskilda stödmottagare gjordes på grundval av ett inaktuellt system för identifiering av jordbruksskiften, vilket ledde till att totalt 11 miljoner euro för mycket betalades ut. I strid med EU-lagstiftningen beslutade de nationella myndigheterna att låta beloppet belasta den nationella budgeten i stället för att återkräva de för stora betalningarna från jordbrukarna och beviljade därigenom icke godkänt nationellt stöd. De enskilda betalningarna till jordbrukarna var för stora och är därför oriktiga.

Exempel på fel avseende exakthet (EGFJ)

Kommissionen är medveten om dessa brister i systemet för identifiering av jordbruksskiften (LPIS) och åtgärdar dem genom förfaranden för kontroll av överensstämmelse. Det bör dock noteras att det i artikel 73.4 i förordning (EG) nr 796/2004 föreskrivs att jordbrukaren inte har någon återbetalningsskyldighet om betalningen har erlagts på grund av fel från den behöriga myndighetens eller någon annan myndighets sida, och om jordbrukaren inte rimligen kunde ha upptäckt misstaget. De nationella myndigheternas beslut att låta beloppen belasta den nationella budgeten säkerställde dock att EU-budgeten inte belastades med felaktiga utgifter.

Exempel på fel avseende stödberättigande (EJFLU)

Åsidosättande av upphandlingsregler: Ett EJFLU-projekt som gällde anläggande av en cykelväg där stödmottagaren direkt lade ut en del av bygg- och anläggningsarbetena. Då det saknades ett förfarande för offentlig upphandling är en del av de betalningar som gäller detta kontrakt oriktiga.

Bristande efterlevnad av särskilda kriterier för stödberättigande: En betalning gjordes inom landsbygdsutvecklingsåtgärden ”förbättring av skogars ekonomiska värde”. Syftet med projektet var att ”gallra” bland träden för att förbättra kvaliteten och därmed också öka virkets värde. Två av de kriterier för stödberättigande som stödmottagaren måste uppfylla var 1 – trädtätheten före gallringen ska vara minst 800 stammar per hektar och 2 – arbetena ska utföras mellan oktober och januari så att växtskyddsriskerna kan minskas. Dessa två urvalskriterier var inte uppfyllda: trädtätheten före gallringen var 600 och arbetena utfördes mellan mars och maj. Betalningen är därför oriktig.

Exempel på fel avseende stödberättigande (EJFLU)

Åsidosättande av upphandlingsregler:

Kommissionen kommer att åtgärda detta fall genom förfarandet för kontroll av överensstämmelse.

Bristande efterlevnad av särskilda kriterier för stödberättigande:

Kommissionen konstaterar att det kriterium för stödberättigande som gäller arbetsperioden verkar ha fastställts av de regionala myndigheterna utan en tillbörlig bedömning av kriteriets motivering och verkningar. Kommissionen rekommenderar att medlemsstaterna etablerar öppna förfaranden som inbegriper alla berörda aktörer när särskilda kriterier för stödberättigande utöver de nationella reglerna fastställs på regional nivå.

Exempel på fel på områdena miljö, havsfrågor och fiske samt hälsa och konsumentskydd

Generaldirektoratet för miljö drog felaktigt av stödberättigande personalkostnader för ett Life III-projekt. Detta uppvägdes delvis av att man felaktigt godkände löner som betalades utanför den stödberättigande projektperioden. Vidare var de styrkande handlingarna för de redovisade utgifterna ofullständiga.

 

3.22

Mellan 2007 och 2009 fattade rådet flera beslut för att öka budgeten för landsbygdsutveckling med 5,43 miljarder euro framför allt för att kunna möta ”nya utmaningar” (t.ex. bekämpning av klimatförändringar, skydd av den biologiska mångfalden m.m.). Av detta belopp var 3 miljarder euro en överföring av medel från åtgärder för direktstöd till åtgärder för landsbygdsutveckling (”modulering”). Som en följd av detta utökade medlemsstaterna sina landsbygdsutvecklingsprogram, och 2010 betalade kommissionen ut förskott till dessa utökade program till ett belopp av 401 miljoner euro. Enligt lagstiftningen får dock inte sådana extra förskott betalas ut (förhandsfinansiering är endast tillåtet när landsbygdsutvecklingsprogrammen antas i början av programperioden, dvs. 2007–2008, inte när de omarbetas). Dessutom förbjuder lagstiftningen uttryckligen förhandsfinansiering av moduleringsmedel. Därför fanns det ingen rättslig grund för betalningen på 401 miljoner euro.

3.22

Kommissionen instämmer i revisionsrättens iakttagelse men noterar att förskottet på 401 miljoner euro inte utgör felaktiga utbetalningar till de slutliga stödmottagarna. Återkrav av beloppen i fråga pågår och kommer att slutföras före slutet av 2011.

SYSTEMENS ÄNDAMÅLSENLIGHET

Politikområdet jordbruk och landsbygdsutveckling

System som gäller transaktionernas korrekthet

3.23

I bilaga 3.2 sammanfattas resultatet av granskningen av det integrerade systemet för administration och kontroll (IACS) som är det huvudsakliga kontrollsystemet för att garantera korrektheten i EGFJ- och EJFLU-transaktioner (25).

 

3.24

Vid revisionen 2010 av sex utbetalande organ konstaterade revisionsrätten att IACS-systemen var ändamålsenliga när det gällde att garantera betalningarnas korrekthet vid fyra organ och delvis ändamålsenliga i de återstående två. Vidare utförde revisionsrättens uppföljningsrevisioner vid tre utbetalande organ och konstaterade att det fortfarande finns brister i systemet för identifiering av jordbruksskiften och i kvaliteten på kontrollerna på plats.

3.24

För de sex utbetalande organ som revisionsrätten granskade under 2010 visar resultatet en avsevärd förbättring jämfört med föregående år, då revisionsrätten ansåg att endast ett av åtta granskade integrerade administrations- och kontrollsystem var ändamålsenligt. Dessutom var alla svagheter som revisionsrätten fann i två av dem av mindre betydande karaktär och innebar i sig inte någon risk för EU-budgeten. Kontrollstatistiken för dessa betalande organ har hursomhelst validerats av de attesterande organen och visar att de potentiella ekonomiska effekterna av svagheterna i fråga inte var väsentliga på nivån för utbetalande organ.

Vad gäller de tre uppföljningsrevisionerna som utfördes av revisionsrätten har de berörda medlemsstaterna (Bulgarien, Rumänien och Grekland) genomfört eller håller på att slutföra handlingsplaner för att åtgärda bristerna i sina integrerade administrations- och kontrollsystem. Som resultat har situationen i dessa medlemsstater förbättrats avsevärt.

Vad gäller bedömningen av de integrerade administrations- och kontrollsystemen i allmänhet, se också svaret på punkt 3.29.

3.25

När det gäller de nio system för övervakning och kontroll inom landsbygdsutveckling som granskades konstaterade revisionsrätten att två av de kontrollsystem som hade införts inte var ändamålsenliga, att sex av dem var delvis ändamålsenliga och att ett var ändamålsenligt när det gällde att garantera betalningarnas korrekthet.

3.25

Kommissionen instämmer med revisionsrätten när det gäller de två system för övervakning och kontroll som bedömdes vara oändamålsenliga. Vad gäller de övriga medlemsstaterna visar kommissionens revisioner att de har infört system som är ändamålsenliga eller delvis ändamålsenliga, med undantag för systemen för axel 2-åtgärder i Bulgarien, Portugal och Rumänien (se GD Jordbruks årliga verksamhetsrapport 2010).

3.26

IACS består i varje medlemsstat av en databas över jordbruksföretag och stödansökningar, system för identifiering av jordbruksskiften och registrering av djur och även ett register över stödrättigheter i de medlemsstater som tillämpar systemet med samlat gårdsstöd. I systemet ingår flera kontroller av stödberättigande: en administrativ kontroll av alla betalningsansökningar, korskontroller mot databaser för att förhindra att samma mark/djur uppges i flera betalningsansökningar och inspektioner på jordbruksföretaget som utförs av de utbetalande organen och som omfattar minst 5 %.

 

3.27

IACS täcker de huvudsakliga stödordningar som finansieras av EGFJ, särskilt systemet med samlat gårdsstöd, systemet för enhetlig arealersättning samt alla arealrelaterade ordningar för kopplat stöd och också djurbidragssystem. Inom EJFLU, och framför allt när det gäller miljöåtgärder inom jordbruket och mindre gynnade områden, kontrolleras vissa grundläggande delar som stödberättigande areal och antal djur i IACS medan andra krav omfattas av särskilt utformade kontroller (26).

 

3.28

Revisionsrättens revision av IACS-systemen omfattade efterlevnad av bestämmelserna i relevanta förordningar och en bedömning av ändamålsenligheten i de system som ska garantera transaktionernas korrekthet. Framför allt granskades följande delar:

3.28

I)

Administrativa förfaranden och kontroller som ska garantera korrekta betalningar, inbegripet kvalitet på databaser.

 

II)

Kontrollsystem som baseras på kontroller på plats.

 

III)

System som ska garantera tillämpning och kontroll av tvärvillkor.

III)

Kommissionen påminner om att uppfyllandet av kriterierna för tvärvillkor inte utgör ett kriterium för stödberättigande och att kontrollen av dessa kriterier därför inte avser de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Jordbrukare som inte uppfyller kriterierna får ta emot betalningar, men de drabbas av påföljder som fastställs på grundval av den konstaterade överträdelsens allvarlighetsgrad, omfattning, varaktighet och upprepning samt den berörda stödmottagarens grad av försummelse eller avsikt.

Underlåtenhet att uppfylla tvärvillkoren påverkar hela betalningen av EU:s direktstöd eftersom mottagarna har rättslig skyldighet att uppfylla dessa krav (se punkt 3.6).

 

3.29

De årliga revisioner av IACS-systemen som revisionsrätten har genomfört de senaste åren visar att ändamålsenligheten i IACS påverkas negativt av oriktiga uppgifter i databaserna, ofullständiga korskontroller eller otillfredsställande eller ofullständig uppföljning av anomalier. Revisionsrätten har iakttagit dessa brister vid vissa utbetalande organ. Särskilt två nyckelkontroller, nämligen korskontrollen av skiften som det begärs ersättning för genom systemet för identifiering av jordbruksskiften och kontrollerna på plats av dessa skiften, visade sig vara bristfälliga vid flera av de utbetalande organ som revisionsrätten granskade.

3.29

Kommissionen anser att det integrerade administrations- och kontrollsystemet allmänt taget är ett effektivt kontrollsystem när det gäller att begränsa risken för fel eller felaktiga utgifter.

Att detta system är allmänt taget ändamålsenligt och under kontinuerlig förbättring bekräftas av resultaten från de granskningar av överensstämmelse som kommissionen genomfört under de senaste åren i alla medlemsstater, den låga felprocenten i den kontrollstatistik som kommissionen får från medlemsstaterna och som verifieras och valideras av de attesterande organen såväl som av resultaten från revisionsrättens granskning för 2010 där en felprocent på 1 % indikeras för direktstöd.

Återstående brister är i allmänhet av mindre art och gör inte det integrerade administrations- och kontrollsystemet ineffektivt, även om det finns utrymme för förbättringar. Alla dessa brister följs upp genom förfaranden för kontroll av överensstämmelse som säkerställer att riskerna för EU-budgeten är tillbörligen täckta.

Se även kommissionens svar på punkt 3.24.

I)   Administrativa förfaranden och kontroller som ska garantera korrekta betalningar, inbegripet kvalitet på databaser

3.30

De utbetalande organen måste utföra administrativa kontroller för att fastställa om ansökningarna om stöd uppfyller kraven i stödordningen (27). I möjligaste mån ska korskontroller ingå i de administrativa kontrollerna, bland annat mot uppgifter i IACS-databaserna. Revisionsrätten kontrollerade huruvida databaserna var fullständiga och tillförlitliga, huruvida kontrollerna identifierade anomalier och huruvida åtgärder vidtogs för att korrigera felen. De största bristerna i systemen redovisas nedan.

 

EGFJ

3.31

Systemet för identifiering av jordbruksskiften är en databas där all jordbruksmark (referensskiften) i medlemsstaterna finns registrerad, inbegripet den frivilliga användningen av ortofoton (28). I tre medlemsstater (Grekland, Rumänien och Spanien) fann revisionsrätten fall där referensskiften med ”permanent betesmark” (29) registrerades i systemet för identifiering av jordbruksskiften som till 100 % stödberättigande, trots att de var täckta av tät skog eller andra icke stödberättigande inslag och därför endast var delvis berättigade till stöd (se exempel 3.2).

3.31

I fall där det vid revisionen har uppdagats att mark har fått direktstöd i strid med lagstiftningen har förfaranden för kontroll av överensstämmelsen inletts.

Exempel 3.2

I Spanien (Kastilien-La Mancha och Extremadura) fann revisionsrätten exempel på referensskiften med permanent betesmark som registrerades i systemet för identifiering av jordbruksskiften som helt stödberättigande trots att de endast delvis var täckta av gräs och resten av icke stödberättigande inslag som klippor, buskar, tät skog m.m. I Grekland fann revisionsrätten fall där hela skogar betraktades som permanent betesmark och därför ansågs vara berättigade till stöd enligt systemet med samlat gårdsstöd. Detta ledde till att den stödberättigande mark som registrerades i systemet för identifiering av jordbruksskiften och som användes vid korskontrollerna ofta redovisades som större än den var. Detta påverkade kvaliteten på korskontrollerna negativt.

Exempel 3.2

Kommissionen är medveten om situationen i Grekland och har uppmanat de grekiska myndigheterna att åtgärda problemen. Vad gäller problemet som revisionsrätten påpekade rörande Spanien har kommissionen konstaterat liknande problem i andra autonoma regioner.

De problem som konstaterades i de båda medlemsstaterna ledde dock inte systematiskt till felaktiga utbetalningar och där de har gjort detta följer kommissionen upp saken genom förfaranden för kontroll av överensstämmelse.

3.32

I fem medlemsstater (Bulgarien, Nederländerna (30), Grekland, Rumänien och Spanien) upptäckte revisionsrätten att det förekom brister när det gällde att hålla systemet för identifiering av jordbruksskiften aktuellt.

3.32

Vad gäller Nederländerna hänvisas till kommissionens svar på punkt 3.21 (exempel på fel avseende exakthet [EGFJ]). I fråga om Grekland slutfördes ett nytt och uppdaterat system för identifiering av jordbruksskiften i slutet av 2008. I fråga om Rumänien antogs en korrigerande åtgärdsplan 2009 som kommer att slutföras fram till slutet av 2011. I fråga om Bulgarien antogs en korrigerande åtgärdsplan 2009 som kommer att slutföras fram till slutet av 2011. Spanien har en uppdateringsplan men har anmodats att stärka sina ansträngningar i detta hänseende under 2011.

3.33

När det gällde kontrollsystemet utanför IACS avseende åtgärden ”omstrukturering av sockerindustrin” i Frankrike konstaterade revisionsrätten att systemet endast var delvis ändamålsenligt (se exempel 3.3).

 

Exempel 3.3

Enligt EU:s omstruktureringsplan får de sockerproducenter som ger upp hela eller en del av sin kvot ett stöd per ton av den sockerkvot för 2008/2009 som de avstår från som uppgår till mellan 218,75 euro (när de avstår från en del av sin kvot) och 625 euro (när de helt avvecklar en produktionsanläggning). Producenten måste fördela den avstådda kvoten till produktionsanläggningar upp till maximalt dessa anläggningars produktionskapacitet. 10 % av stödet måste betalas till de odlare som på grund av detta förlorar sina leveransrättigheter för sockerbetor till sockerproducenten.

I Frankrike beviljades en sockerproducent stöd för att avveckla en produktionsanläggning som motsvarade 93 500 ton av den kvot som han hade avstått från. Precis innan stödmottagaren ansökte om stödet hade han dock ansökt om att få öka produktionskapaciteten vid denna anläggning från 72 000 till 93 500 ton och ansökan hade beviljats. Men den faktiska produktionen vid anläggningen hade aldrig överstigit 60 000 ton. Han hade gjort en artificiell ökning av kapaciteten för att få den högre stödnivån på 625 euro/ton för minst 21 500 ton. Dessutom betalades 10 % av stödet till odlare som aldrig hade levererat sockerbetor till den avvecklade anläggningen.

Exempel 3.3

Enligt EU-reglerna fattas beslut om stödberättigande för varje enskild ansökan om omstruktureringsstöd av den behöriga myndigheten i medlemsstaten. Inom ramen för omstruktureringsplanen för den producent som revisionsrätten hänvisar till enades man om att en kvantitet av sockerproduktionen skulle avstås och att detta skulle göras genom full avveckling av en produktionsanläggning och avstående från kvoter vid ytterligare tre anläggningar.

I EU-reglerna föreskrivs vidare att i omstruktureringsplanerna som de sökande lämnar in måste det för varje berörd fabrik finnas en specifikation av den kvot som avstås, och denna ska vara lägre än eller lika stor som den produktionskapacitet som helt eller delvis avvecklas. I reglerna specificeras inte hur produktionskapaciteten ska fastställas och medlemsstaterna kan därför i princip fritt avgöra vad som är lämpligaste metod. De franska myndigheterna har bekräftat att de använt en metod där de fastställde produktionskapaciteten för en fabrik, inte den faktiska produktionen vid en viss tidpunkt. Kommissionen driver detta ärende inom ramen för ett pågående förfarande för kontroll av överensstämmelse i syfte att fastställa om EU-reglerna har iakttagits till fullo.

EJFLU

3.34

Vid de administrativa kontrollerna undersöker man om redovisningarna från de sökande är korrekta och om de krav avseende stödberättigande för beviljande av stödet är uppfyllda (31). Sådana kontroller omfattar korskontroller mot uppgifter som redan finns tillgängliga för administrationen, till exempel i IACS-databaserna.

 

3.35

Syftet med en av de centrala administrativa kontrollerna av åtgärder (32) för att öka konkurrenskraften inom jordbrukssektorn, till exempel modernisering av gårdar och förbättra och utveckla infrastrukturen på landsbygden, är att bedöma rimligheten i de kostnader som det begärs ersättning för. Medlemsstaterna är därför skyldiga att införa lämpliga system för att bedöma de belopp som stödmottagarna begär ersättning för. Revisionsrätten fann att detta lagstadgade krav inte uppfylldes på ett ändamålsenligt sätt av fyra av de sju nationella myndigheter som granskades i detta avseende.

3.35

Kommissionen delar uppfattningen att det är viktigt att göra administrativa kontroller av de angivna kostnadernas rimlighet, för att säkerställa hela kontrollsystemets ändamålsenlighet. Dessa viktiga kontroller granskas systematiskt vid kommissionens revisionsbesök. Den övergripande bedömningen är att de medlemsstater som kommissionen har granskat har ändamålsenliga eller delvis ändamålsenliga system, med två undantag.

3.36

När det gäller vissa EFJLU-projekt ska de administrativa kontrollerna innefatta en kontroll av om insatsen följer tillämpliga nationella regler och EU-regler, bland annat när det gäller offentlig upphandling. Revisionsrätten fann att i Portugal hade de kostnader som gällde uppbyggnaden av en damm delats upp mellan flera kontrakt som därmed kunde tilldelas direkt och inte behövde ingå i en anbudsinfordran i konkurrens med andra. Detta upptäcktes inte vid de administrativa kontrollerna.

3.36

Kommissionen kommer att vidta åtgärder genom förfarandet för kontroll av överensstämmelse.

II)   Kontrollsystem som baseras på kontroller på plats

3.37

Medlemsstaterna måste varje år genomföra kontroller på plats som för de flesta stödordningar ska omfatta minst 5 % av alla stödmottagare (33). Revisionsrättens revision gällde framför allt om den riskanalys som användes för att välja ut stödmottagare för dessa kontroller var fullgod, vilken kvalitet kontrollerna höll och om lämpliga korrigeringar gjordes.

 

3.38

När revisionsrätten gjorde om de kontroller på plats som hade utförts av utbetalande organ fann den ofta att kontrollerna inte hade genomförts korrekt (se exempel 3.4).

 

Exempel 3.4

I Bulgarien, Grekland, Rumänien, Tjeckien och Nederländerna gjorde revisionsrätten om de mätningar av skiften som nationella inspektörer hade gjort. De stödberättigande arealer som de nationella inspektörerna hade rapporterat visade sig vara felaktiga när det gällde 13 av 43 skiften i Bulgarien, 6 av 32 skiften i Grekland, 12 av 29 skiften i Rumänien, 35 av 67 skiften i Tjeckien och 16 av 174 skiften i Nederländerna. I de fall som granskades var dock de ekonomiska effekterna begränsade.

Exempel 3.4

För Grekland är problemet begränsat till frågan om betesmark och denna fråga följs upp genom förfarandet för kontroll av överensstämmelse.

3.39

Inom EFJLU fann revisionsrätten brister i planeringen av kontrollerna på plats och i analysen av resultatet. I Portugal till exempel genomfördes nästan alla kontroller (97,5 %) med stora förseningar, till exempel ett eller till och med två år efter det år då stödmottagaren hade begärt ersättning för betalningen, vilket gör det svårare att upptäcka fall då reglerna inte har följts.

3.39

Kommissionen har upptäckt liknande brister vid sina revisioner i Portugal. De portugisiska myndigheterna har försett kommissionen med uppgifter som visar att situationen för ansökningsåret 2010 har förbättrats avsevärt och att merparten av kontrollerna slutfördes senast i december 2010.

III)   System som ska garantera tillämpning och kontroll av tvärvillkor

3.40

Tvärvillkoren består av föreskrivna verksamhetskrav och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (se punkt 3.6). De föreskrivna verksamhetskraven specificeras i olika EU-direktiv och EU-förordningar medan normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden fastställs på nationell nivå. Med hänsyn till tvärvillkoren ska de utbetalande organen kontrollera minst 1 % av ansökningarna om direktbetalningar.

 

3.41

Under sina besök på plats konstaterade revisionsrätten, på grundval av den begränsade revisionen (se punkt 3.16 femte stycket) överträdelser mot tvärvillkoren i cirka 12 % av de betalningar där man är skyldig att följa tvärvillkoren. De fall av bristande efterlevnad som konstaterades gäller både föreskrivna verksamhetskrav (identifiering och registrering av djur) och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (oönskad vegetation som inkräktar på jordbruksmark).

3.41

Revisionsrättens resultat bekräftas av den kontrollstatistik som kommissionen fått från medlemsstaterna. Av denna statistik framgår att påföljder tillämpas.

System som gäller återkrav och finansiella korrigeringar

Återkrav

3.42

Revisionsrätten offentliggjorde en särskild rapport om revisionen av återkrav inom den gemensamma jordbrukspolitiken (34) där den konstaterade att systemen numera är mer ändamålsenliga när det gäller att skydda EU:s ekonomiska intressen och att indrivningsgraden har ökat när det gäller ärenden från 2006 och framåt. Systemen behöver dock förbättras ytterligare genom att reglerna förtydligas så att tolkningsutrymmet och medlemsstaternas olika praxis minskar.

3.42

Kommissionen välkomnar revisionsrättens bedömning om att förvaltningen och granskningen av återkrav inom den gemensamma jordbrukspolitiken har förbättrats under de senaste åren. Angående rekommendationerna i den särskilda rapporten om ytterligare förbättring av systemet kommer kommissionen att överväga tänkbara ändringar för att där det är lämpligt stärka, harmonisera eller förtydliga relevanta regler i samband med lagstiftningsförslagen för den gemensamma jordbrukspolitiken till 2020.

Kommissionens förfaranden för avslutande av räkenskaperna

3.43

Förvaltningen av merparten av jordbruksutgifterna delas mellan medlemsstaterna och kommissionen. Stödet betalas ut av medlemsstaterna, som sedan får ersättning från kommissionen (35). Det slutliga godkännandet av utgifterna fastställs genom ett förfarande i två steg som kallas avslutning av räkenskaperna. De två stegen består av ett årligt finansiellt beslut och fleråriga beslut om överensstämmelse som fattas av kommissionen.

 

3.44

I tidigare årsrapporter och även i den särskilda rapporten (36) om revision av förfarandet för avslutande av räkenskaperna har revisionsrätten kritiserat det faktum att det är medlemsstaterna och inte de slutliga stödmottagarna som ansvarar för de finansiella korrigeringarna och att korrigeringar i överensstämmelsebesluten innebär att man i stor utsträckning använder schablonkorrigeringar som inte direkt gäller det faktiska beloppet för oriktiga betalningar. Systemet för kontroll av överensstämmelse var oförändrat under 2010.

3.44

Det som revisionsrätten kritiserar i systemet för kontroll av överensstämmelse är en inneboende egenskap hos detta system. Systemet för kontroll av överensstämmelse har utformats för att utesluta EU-finansierade utgifter som inte följer EU-reglerna. Förfarandet är däremot inte en mekanism för återkrav av betalningar som erlagts felaktigt till stödmottagarna, eftersom det odelade ansvaret för detta ligger hos medlemsstaterna, enligt principen om delad förvaltning.

Om felaktiga utbetalningar till stödmottagare upptäcks i samband med kontrollen av överensstämmelse måste medlemsstaterna följa upp dessa genom att återkräva stödet från mottagarna. Men också i fall där stöd inte behöver återkrävas från mottagarna eftersom den finansiella korrigeringen endast gäller brister i medlemsstaternas förvaltnings- och kontrollsystem och inte felaktiga utbetalningar, är korrigeringen i fråga viktig för att förbättra medlemsstaternas system och därmed förebygga eller upptäcka och återkräva felaktiga utbetalningar till stödmottagare.

Användningen av schablonbelopp är enligt domstolen förenlig med de rättsregler som gäller överensstämmelsearbetet, och stöds under vissa omständigheter i Europaparlamentets resolution om ansvarsfrihet för budgetåret 2007 (punkt 83).

Slutligen har kommissionen meddelat medlemsstaterna att om deras attesterande organ gör en ny fullständig kontroll av ett representativt urval transaktioner som det utbetalande organet har kontrollerat på plats och på denna grund bekräftar att en medlemsstats kontrollstatistik är tillförlitlig, kommer kommissionen att godta att den resulterande felprocenten är den högsta tänkbara risken och att eventuella finansiella korrigeringar för året i fråga inte kommer att överskrida denna nivå.

Godkännande av de utbetalande organens inspektionsresultat

3.45

De attesterande organen ombeds att uttala sig om kvaliteten på de inspektioner på plats som genomförts av de utbetalande organen och att godkänna sammanställningen av inspektionsresultatet. I sin årliga verksamhetsrapport använder kommissionen inspektionsresultatet till att bedöma den kvarstående felprocenten i jordbruksutgifterna.

 

3.46

Enligt kommissionens riktlinjer får de attesterande organen antingen följa med på eller göra om inspektionerna på plats. Det stora flertalet väljer att godkänna kvaliteten på inspektionerna genom att följa med de nationella inspektörerna och inte genom att göra om dem. Utifrån sin erfarenhet anser revisionsrätten att inspektionernas kvalitet skulle förbättras om de attesterande organen var skyldiga att systematiskt göra om tidigare inspektioner.

3.46

Även om kommissionen håller med om att kontroll som görs om i tid kan ge en bättre uppfattning om kvaliteten för kontrollerna på plats, är det ändå möjligt att utvärdera kontrollmiljön genom inspektioner där det attesterande organet följer med. I vissa fall är det kanske inte ens möjligt att göra om en kontroll i tid. Sådana begränsningar är kännetecknande för många efterhandskontroller som utförs av externa revisorer. I sådana situationer är inspektioner där de attesterande organen följer med ett bra alternativ. En tilläggsfördel med detta alternativ är att den administrativa bördan minskar för jordbrukarna eftersom ackumulering av kontroller undviks.

En analys av de attesterande organens rapporter för budgetåret 2010 visar att de granskade sammanlagt omkring 3 000 kontroller. I fall där de attesterande organen utförde behövliga granskningar upprepades inspektionerna i cirka 24 % av fallen och i 45 % av fallen deltog de attesterande organen medan båda metoderna användes i 12 % av fallen. I 19 % av fallen gjorde de attesterande organen ingen uttrycklig skillnad mellan de två metoderna.

3.47

Revisionsrätten gjorde själv om inspektioner på EGFJ-området i Bulgarien, Rumänien, Grekland och Nederländerna (37) och konstaterade att det förekom brister i kvaliteten på de nationella inspektionerna, medan respektive attesterande organ rapporterade att kvaliteten på inspektionerna var god (38) eller åtminstone tillfredsställande (39).

3.47

I fråga om Bulgarien, Rumänien och Nederländerna var de finansiella verkningarna av brister i inspektioner som utfördes av de utbetalande organen oväsentliga och bedömdes därför korrekt som goda eller tillfredsställande av de attesterande organen i enlighet med kommissionens riktlinjer.

I fråga om Grekland bedömde det attesterande organet i sin rapport för budgetåret 2010 att vissa delar av kontrollerna på plats inte uppfyllde kraven och att de övriga var tillräckliga.

3.48

Vidare krävs det enligt EU-lagstiftningen att de attesterande organen är verksamhetsmässigt oberoende från de utbetalande organen så att eventuella intressekonflikter kan förhindras. I merparten av medlemsstaterna är det antingen det nationella revisionsorganet, en privat revisionsfirma eller internrevisionen vid finansministeriet som får fungera som attesterande organ medan internrevisionen vid jordbruksministeriet har fått denna funktion i Nederländerna. Revisionsrätten anser inte att jordbruksministeriet är oberoende i förhållande till de myndigheter som genomför den gemensamma jordbrukspolitiken.

3.48

Kommissionen kommer att följa upp frågan med de nederländska myndigheterna för att stärka det attesterande organets operativa självständighet. Kommissionen konstaterar dock att revisionsrätten inte iakttagit något som skulle äventyra oberoendet.

Politikområdena miljö, havsfrågor och fiske samt hälsa och konsumentskydd

3.49

Politikområdena miljö, havsfrågor och fiske samt hälsa och konsumentskydd förvaltas av kommissionen inom särskilda kontrollsystem. Revisionsrätten granskade internkontrollsystemet vid generaldirektoratet för miljö.

 

Internkontrollsystemet vid generaldirektoratet för miljö

3.50

Trettio slumpmässigt utvalda betalningar som finansierats av Life+-programmet granskades. Vid revisionen framkom det att nyckelkontrollerna inte hade dokumenterats på lämpligt sätt, vilket innebär en risk för att dessa kontroller inte genomförs. Dessutom hade kontrollerna av kostnader som stödmottagarna begärde ersättning för i vissa fall inte dokumenterats ordentligt.

3.50

Alla finansiella och tekniska ombud intygar genom undertecknande av transaktionerna att de har genomfört de nödvändiga kontroller som de ansvarar för. Ett antal anteckningar avsedda för registrering, utbyte av e-postmeddelanden och handskrivna noteringar visar att dokumentationen kontrolleras. Kommissionen anser att den har tillförlitliga system för intern kontroll. Kommissionen kommer dock att fortsättningsvis förbättra dokumentationen för vissa nyckelkontroller.

3.51

Tre av de trettio granskade betalningarna gäller bidrag som beviljats OECD. Generaldirektoratet för miljö kontrollerade inte de styrkande handlingarna för de kostnader som uppkommit och betraktade dessa kostnader som stödberättigande enbart utifrån hur de beskrevs i slutrapporten. Slutrapporten innehöll dock inte tillräckligt med information för att man skulle kunna avgöra om kostnaderna verkligen hade uppkommit och var stödberättigande.

3.51

OECD:s förfaranden för redovisning, intern kontroll, revision och upphandling har kontrollerats av kommissionen inom ramen för artikel 53 d i budgetförordningen och detta ger garantier som är likvärdiga med internationellt vedertagna normer. Slutrapporten ansågs godtagbar med beaktande av de särskilda kontrollåtgärder som anges i ramavtalet från 2006 mellan kommissionen och OECD.

TILLFÖRLITLIGHETEN I KOMMISSIONENS SKRIFTLIGA UTTALANDEN

3.52

I bilaga 3.3 sammanfattas resultatet av granskningen av kommissionens skriftliga uttalanden, särskilt de årliga verksamhetsrapporterna och generaldirektörernas förklaringar vid kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling, klimatpolitik, miljö, havsfrågor och fiske samt hälso- och konsumentfrågor.

3.52

I denna bilaga konstaterar revisionsrätten att GD Miljö har hävt en reservation med stöd av antaganden som inte kunde styrkas. GD Miljö anser att bedömningen bygger på en analys av fyra års riskbaserade revisioner och litar på att analysen utgör en god grund för beräkning av felprocent och hävande av reservationen. Kommissionen ansåg det inte heller vara nödvändigt att utfärda en reservation för GD Hälsa och konsumentskydd eftersom den kvarstående felprocenten efter korrigering av uppdagade fel var lägre än 2 %.

GD Havsfrågor hävde en reservation även om medlemsstaten inte godtog korrigeringen till fullo eftersom avslutandet av det berörda programmet pågår och den nödvändiga (fullständiga) finansiella korrigeringen kommer att göras av kommissionen vid avslutandet. Under dessa omständigheter ansåg GD Havsfrågor att det var lämpligt att inte behålla reservationen.

Dessa är förvaltningsbeslut som följer av en noggrann bedömning av omständigheterna och en bedömning av risker som ger den mest tillförlitliga grunden för revisionsförklaringen.

3.53

Den årliga verksamhetsrapporten för 2009 från generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling innehöll en reservation avseende utgifterna för landsbygdsutvecklingsåtgärder inom axel 2 (förbättra miljön och landsbygden). Generaldirektören ansåg inte att det var nödvändigt att föra över reservationen till den årliga verksamhetsrapporten för 2010. Revisionsrätten anser att det inte var motiverat att häva denna reservation ( se bilaga 3.3 ).

3.53

Den reservation i GD Jordbruks årliga verksamhetsrapporter 2008 och 2009 beträffande utgifter för landsbygdsutveckling under axel 2 motiverades med att medlemsstaternas kontrollstatistik i fråga om dessa åtgärder visade en felprocent som var betydligt högre än den väsentlighetströskel på 2 % som för närvarande tillämpas av revisionsrätten. Denna omständighet var i sin tur skälet till att även felprocenten för utgifterna för landsbygdsutveckling som helhet, vilken enligt kommissionens gällande instruktioner för reservationer utgör bedömningsgrunden för huruvida fel är väsentliga, låg över 2 %.

Till följd av de gemensamma ansträngningar som gjorts av kommissionen och medlemsstaterna uppnåddes avsevärda förbättringar under 2010 när det gäller kvaliteten och tillförlitligheten för kontrollstatistiken och graden av kvantifiering av felaktigheter som hittas och rapporteras. Dessa förbättringar har gjort det möjligt för GD Jordbruk att beräkna den kvarstående felprocenten för landsbygdsutveckling som helhet mer exakt. Medan det under tidigare år har funnits en osäkerhet kring huruvida medlemsstaterna varit tillräckligt strikta när de sammanställt sin statistik, använder GD Jordbruk nu samma metod som används för EGFJ-utgifterna. Med denna metod blev den kvarstående felprocenten för landsbygdsutveckling som helhet lägre än väsentlighetströskeln på 2 %  (40).

Den handlingsplan som anges i reservationen från tidigare år hade slutförts, och den rapporterade felprocenten kunde med några undantag anses vara godtagbar. Ytterligare minskning av fel kunde endast har uppnåtts genom ökning av antalet kontroller på plats, vilket inte är kostnadseffektivt.

Slutligen, vad gäller de höga felprocenterna för Bulgarien och Rumänien för axel 2-åtgärder täcktes de relevanta utgifterna för dessa två medlemsstater av reservationen för det integrerade administrations- och kontrollsystemet. Den nya reservationen för Portugal på grund av de allvarliga bristerna i det integrerade administrations- och kontrollsystemet täckte också utgifterna inom axel 2.

3.54

Liksom under 2009 anser GD Jordbruk och landsbygdsutveckling fortfarande att de anomalier som de nationella inspektörerna upptäckte vid sina slumpmässigt utvalda inspektioner på plats speglar den kvarstående felprocenten för den aktuella stödordningen. Revisionsrätten behåller sin tidigare iakttagelse i årsrapporten för 2009 om att den inte kan ställa sig bakom denna inställning som har följande brister:

Den grundar sig på inspektioner vilkas kvalitet har visat sig vara otillräcklig vid både kommissionens egna och revisionsrättens revisioner när det gäller flera utbetalande organ.

Den bygger på statistik som kommissionen redan vet sammanställdes på ett felaktigt sätt.

Den är ofullständig eftersom den bortser från de kvarstående felen i den administrativa hanteringen av ersättningsanspråk som har visat sig vara bristfällig.

3.54

Medlemsstaternas kontrollstatistik revideras och valideras i stor utsträckning av det attesterande organet, vilket revisionsrätten rekommenderar som ett alternativ i sin årsrapport för 2005, och resultaten presenteras i GD Jordbruks årliga verksamhetsrapport.

Med tanke på risken att felprocenterna från denna kontrollstatistik, såsom revisionsrätten påpekat, kan ha varit undervärderade på grund av inexaktheter i databaserna eller otillräcklig uppföljning av avvikelser, tillämpade GD Jordbruk en säkerhetsmarginal med ökning på 25 % vilket kommissionen anser vara mer än tillräckligt för att täcka de risker som revisionsrätten avser. Även med en sådan ökning skulle den kvarstående felprocenten för utgifter för direktstöd, marknadsinterventioner och åtgärder för landsbygdsutveckling fortfarande ligga långt under 2 %.

Dessutom gäller att för den första pelaren, och särskilt de direktstöd som omfattas av det integrerade administrations- och kontrollsystemet, bekräftar resultaten från revisionsrättens egna granskningar att felprocenten ligger väl under väsentlighetströskeln på 2 %, vilket klart bekräftar kontrollstatistikens resultat och visar att systemen för övervakning och kontroll fungerar effektivt.

SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

Slutsatser

3.55

På grundval av sitt revisionsarbete drar revisionsrätten slutsatsen att betalningarna under det budgetår som slutade den 31 december 2010 inom verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser innehöll väsentliga fel. Direktbetalningar som omfattas av IACS innehöll dock inte några väsentliga fel.

3.55

Revisionsrättens slutsats för jordbruk och naturresurser bekräftar den positiva trenden om att den mest sannolika felprocenten under de tidigare åren ligger nära väsentlighetsgränsen på 2 %. Kommissionen konstaterar vidare att för EGFJ-utgifterna, som under 2010 svarade för 77 % av de totala utgifterna inom denna sektor, ligger den mest sannolika felprocenten långt under väsentlighetströskeln och att felprocenten är ännu lägre för direktstöd som omfattas av det integrerade administrations- och kontrollsystemet.

Dessutom är risken för EU-budgeten vederbörligen täckt genom förfarandet för kontroll av överensstämmelse.

3.56

På grundval av sitt revisionsarbete drar revisionsrätten slutsatsen att systemen för övervakning och kontroll inom verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser var delvis ändamålsenliga när det gällde att garantera att betalningarna var korrekta.

3.56

Kommissionen anser att det integrerade administrations- och kontrollsystemet allmänt taget är ett effektivt kontrollsystem när det gäller att begränsa risken för fel eller felaktiga utgifter.

När det gäller landsbygdsutveckling anser kommissionen att systemen för övervakning och kontroll förbättras hela tiden och att felfrekvensen därför minskar inom detta område.

Rekommendationer

3.57

Bilaga 3.4 visar resultatet av revisionsrättens uppföljning av hur rekommendationer i tidigare årsrapporter (2008–2009) har genomförts. Följande bör noteras:

3.57

Kommissionen har vidtagit viktiga korrigerande åtgärder när det gäller att förenkla landsbygdsutvecklingsåtgärderna och öka tillförlitligheten och fullständigheten i informationen i systemet för identifiering av jordbruksskiften.

Under de senaste fyra åren har kommissionen och medlemsstaterna genomfört en handlingsplan vars syfte är att säkerställa bättre kontrollmöjligheter för miljöåtgärder inom jordbruket och som har lett till en lägre felprocent. Initiativ om förenkling har genomförts för den aktuella programperioden och detta kommer att fortsätta i framtiden för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Det är dock klart att man behöver finna den rätta balansen mellan de politiska målen, förvaltningskostnaderna och felrisken.

Från och med ansökningsåret 2010 är medlemsstaterna skyldiga att bedöma kvaliteten på sina system för identifiering av jordbruksskiften (LPIS). 2010 är det första året och denna skyldighet har redan varit till hjälp för medlemsstaterna när det gäller att identifiera områden som måste uppmärksammas.

När det gäller rekommendationerna att årliga EU-minimikrav för bevarande av gräsmarker ska fastställas och att EU-lagstiftningen ska utesluta att direktstöd betalas ut till sökande som varken har använt marken för jordbruksverksamhet eller hållit den i god jordbrukshävd och bevarat miljön överlät den nya rådsförordningen dessa frågor åt medlemsstaterna att avgöra.

Det nuvarande systemet ger en gemensam rättslig ram inom vilken medlemsstaterna har ansvaret för att definiera underhållskriterierna enligt god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Tack vare detta kan mångfalden i jordbruksområdena och traditionerna i EU beaktas.

Den definition av jordbrukare som revisionsrätten hänvisar till har tagits upp inom ramen för hälsokontrollen genom att ge medlemsstaterna möjlighet att i systemen för direktstöd utesluta fysiska och juridiska personer vars huvudsakliga mål med verksamheten inte är att utöva jordbruksverksamhet eller vars jordbruksverksamhet är obetydlig (artikel 28.2 i förordning (EG) nr 73/2009).

Som det indikeras i kommissionens meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020 finns det ytterligare överväganden om att rikta stöd till aktiva jordbrukare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, samtidigt som man måste undvika komplicerade regler som leder till ett komplext kontrollsystem som är dyrt att genomföra och strider mot kommissionens förenklingsprinciper.

3.58

Till följd av denna uppföljning och av granskningsresultatet och slutsatserna för 2010 rekommenderar revisionsrätten att kommissionen vidtar lämpliga åtgärder och ser till att

3.58

a)

användningen av ortofoton blir obligatorisk och att systemet för identifiering av jordbruksskiften regelbundet uppdateras på grundval av nya ortofoton (se punkt 3.31),

a)

Frågan om en regelbunden uppdatering av systemet för identifiering av jordbruksskiften beaktas i den nyligen införda obligatoriska kvalitetsbedömningen av detta system. Inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 finns det överväganden om att göra användningen av ortofoton obligatorisk.

b)

de utbetalande organen åtgärdar de brister som konstaterades, det vill säga de kontrollsystem och IACS-databaser som visade sig vara bristfälliga (se punkterna 3.23–3.25),

b)

Kommissionen samarbetar med medlemsstaterna för att säkerställa en kontinuerlig förbättring av övervaknings- och kontrollsystemen. Rekommendationer i detta hänseende ges som en del av de normala revisionerna, och handlingsplaner utvecklas och genomförs av de medlemsstater som har svåra problem. Kommissionen anser att dessa planer har varit framgångsrika.

Dessutom är medlemsstaterna skyldiga att från och med ansökningsåret 2010 bedöma kvaliteten på sina system för identifiering av jordbruksskiften. 2010 är det första året och denna skyldighet har redan varit till hjälp för medlemsstaterna när det gäller att identifiera områden som måste uppmärksammas.

Alla återstående svagheter följs upp genom förfaranden för kontroll av överensstämmelse, i syfte att skydda EU:s ekonomiska intressen.

c)

inspektionerna på plats har den kvalitet som krävs för att identifiera den stödberättigande arealen på ett tillförlitligt sätt (se punkterna 3.38–3.39),

c)

Om kommissionen finner sådana svagheter, lämnas rekommendationer om rättelse till medlemsstaten och finansiella korrigeringar åläggs genom förfaranden för kontroll av överensstämmelse, i syfte att skydda EU:s ekonomiska intressen.

d)

kvaliteten på inspektionerna kontrolleras ordentligt och rapporteras av de attesterande organen (se punkterna 3.46–3.47).

d)

Kommissionen anser att den övergripande strukturen och rapporteringskraven när det gäller de attesterande organens granskning av kontrollerna på plats är lämpliga (se även svar på punkterna 3.46 och 3.47). Följaktligen förutses inga ändringar i kommissionens riktlinjer till de attesterande organen för budgetåret 2011. Kommissionen kommer dock att fortsätta övervaka kvaliteten på de attesterande organens arbete.

3.59

På området för landsbygdsutveckling rekommenderar revisionsrätten att kommissionen och medlemsstaterna åtgärdar de brister som konstaterats, framför allt genom att göra kontrollerna av åtgärder utanför IACS mer ändamålsenliga.

3.59

Kommissionen anser att stora framsteg har gjorts när det gäller att förbättra förvaltningen och kontrollsystemen för landsbygdsutveckling och att detta bekräftas av den fortsatta nedåtgående trenden rörande felprocenter, särskilt när det gäller åtgärderna utanför det integrerade administrations- och kontrollsystemet där felprocenten för 2010 enligt medlemsstaternas kontrollstatistik låg långt under väsentlighetsnivån på 2 %.

3.60

Slutligen måste kommissionen och medlemsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder så att de problem som konstaterats på politikområdena miljö, havsfrågor och fiske och hälsa och konsumentskydd får en lösning.

3.60

Kommissionen kommer att undersöka de fel som har uppdagats av revisionsrätten för att fastställa om de beror på systembrister, och i så fall vidta åtgärder för att avhjälpa dem. Dessutom kommer kommissionen att i samband med förslag om nya utgiftsprogram försöka förenkla reglerna utan att äventyra den lämpliga kontrollnivån. Syftet är att uppmuntra potentiella stödmottagare att ansöka om ekonomiskt stöd från EU och att minska fel och den administrativa bördan för stödmottagarna, kommissionen och medlemsstaterna. Vid delad förvaltning måste medlemsstaterna se till att de nationella reglerna för stödberättigande är tydliga och enkla och att de kontrolleras på ett effektivt sätt, i syfte att minska felprocenterna.

(1)  Artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, 11.8.2005, s. 1).

(3)  Med undantag av vissa åtgärder, till exempel säljfrämjande åtgärder och programmet för frukt i skolan, som medfinansieras.

(4)  Varje jordbrukares antal stödrättigheter och värdet på dem beräknades av de nationella myndigheterna utifrån en av de modeller som fastställs i EU-lagstiftningen. Med den historiska modellen baseras varje jordbrukares stödrättigheter på det genomsnittliga stödbelopp som har mottagits och den genomsnittliga areal som använts för jordbruk under referensperioden 2000–2002. Med regionmodellen har alla stödrättigheter inom en region samma schablonvärde och jordbrukaren beviljas en stödrättighet för varje stödberättigande hektar som uppgivits det första ansökningsåret. Blandmodellen är en kombination av en historisk del och ett schablonmässigt belopp och om den är dynamisk minskar den historiska delen varje år tills modellen blir ett övervägande schablonbaserat system.

(5)  Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Rumänien och Slovakien.

(6)  Beloppet innefattar utgifter som gäller den föregående programperioden och även föranslutningsinstrument.

(7)  Rådets förordning (EG) nr 73/2009 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).

(8)  Medan normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, som anges i bilaga III till förordning (EG) nr 73/2009, gäller i samtliga medlemsstater är de föreskrivna verksamhetskrav, som anges i bilaga III till samma förordning, endast obligatoriska i EU-15. När det gäller EU-10 införs de föreskrivna verksamhetskraven successivt mellan 2009 och 2013 och när det gäller EU-2 mellan 2012 och 2014.

(9)  Enligt artiklarna 66 och 67 i kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 (EUT L 141, 30.4.2004, s. 18) kan minskningen per föreskrivet verksamhetskrav eller krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som inte uppfylls variera mellan 1 och 5 % vid försummelse och kan leda till att jordbrukaren helt utesluts från stödsystemet vid avsiktlig överträdelse.

(10)  Se artiklarna 1 och 2 a och c i förordning (EG) nr 73/2009.

(11)  Antal utbetalande organ: 82 i början av budgetåret 2010,81 vid utgången av budgetåret 2010 (Källa: Den årliga verksamhetsrapporten från generaldirektoratet för jordbruk, s. 32).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 614/2007 (EUT L 149, 9.6.2007, s. 1).

(13)  Fonden för fiskets utveckling (FFU) har ersatts av Europeiska fiskerifonden (EFF) till den nya programperioden (2007–2013) – rådets förordning (EG) nr 1198/2006 (EUT L 223, 15.8.2006, s. 1).

(14)  I detta belopp ingår utgifter som gäller föregående programperioder, särskilt för FFU.

(15)  Anslagen omfördelades till andra program genom en samlad överföring.

(16)  När revisionsrätten kom fram till sin uppskattning av felprocenten viktade den resultatet av det nederländska och tjeckiska urvalet av transaktioner för att spegla den andel av GJP-utgifter som hade använts i Nederländerna respektive Tjeckien.

(17)  Revisionsrätten beräknar det uppskattade felet utifrån ett representativt statistiskt urval. Den angivna siffran är den bästa uppskattningen (den mest sannolika felprocenten). Det betyder att revisionsrätten bedömer att felprocenten i populationen med 95 procents säkerhet ligger mellan den lägsta sannolika felprocenten 0,8 % och den högsta sannolika felprocenten 3,8 %.

(18)  Förskottsbetalningarna ingick inte i urvalet av populationen med revisionsrättens nuvarande metod. Dessa betalningar är visserligen oriktiga men detta har ingen betydelse för frågan om huruvida de belopp som betalas till de slutliga stödmottagarna är korrekta eller inte.

(19)  Detta belopp är en del av de övergripande betalningarna till medlemsstaten på 21,6 miljoner euro för en sammanlagd kvantitet av 9 894 ton smör från interventionslager.

(20)  Anbudsgivare uppmanas att lämna in sina anbud för leverans av en produkt i utbyte mot smör från interventionslager.

(21)  Artikel 5.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1111/2009 (EUT L 306, 20.11.2009, s. 5).

(22)  Skäl 7 i förordning (EG) nr 1111/2009.

(23)  Det totala belopp som belastade EU-budgeten för transporten av 9 894 ton smör uppgick till 0,9 miljoner euro.

(24)  Redan i särskild rapport nr 6/2009 om EU:s livsmedelsstöd till de medborgare som har det sämst ställt ansåg revisionsrätten att arrangemangen för byteshandel som innebär att interventionslager används är olämpliga, att de inte alltid garanterar insyn, att de inte alltid är kostnadseffektiva och att de bör upphöra.

(25)  Förordning (EG) nr 73/2009 och kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 (EUT L 316, 2.12.2009, s. 65).

(26)  Kommissionens förordning (EG) nr 1975/2006 av den 7 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 i fråga om kontroller och tvärvillkor i samband med stöd för landsbygdsutveckling (EUT L 368, 23.12.2006, s. 74).

(27)  Artikel 11 i förordning (EG) nr 1975/2006 och artikel 24 i förordning (EG) nr 796/2004.

(28)  Enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 73/2009 ska identifieringssystemet för jordbruksskiften upprättas på grundval av kartor, dokument i fastighetsregister eller annat kartografiskt referensmaterial. Datoriserade geografiska informationssystem ska användas, helst inklusive ortofoto från flyg eller satellit, med en enhetlig standard som garanterar en noggrannhet som åtminstone är likvärdig med kartor i skala 1:10 000.

(29)  Enligt artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 1120/2009 (EUT L 316, 2.12.2009, s. 1) är permanent betesmark mark som utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt eller genom odling. Det betyder att arealer som inte är täckta med gräs-/örtvegetation, t.ex. skog, klippor, dammar eller stigar inte ingår i den permanenta betesmarken och de ska därför tas bort från den stödberättigande arealen såsom fastställs i artikel 34.2 och artikel 2 h i förordning (EG) nr 73/2009.

(30)  Bristerna hade endast en begränsad inverkan i Nederländerna och de nederländska myndigheterna har vidtagit lämpliga korrigerande åtgärder från och med ansökningsåret 2010.

(31)  Kraven för de administrativa kontrollerna avseende åtgärder för landsbygdutveckling under programperioden 2007–2013 fastställs i detalj i förordning (EG) nr 1975/2006.

(32)  Som det hänvisas till i avdelning II i förordning (EG) nr 1975/2006.

(33)  Artikel 12 i förordning (EG) nr 1975/2006 och artikel 30 i förordning (EG) nr 1122/2009.

(34)  Särskild rapport nr 8/2011.

(35)  Varje månad när det gäller EGFJ och varje kvartal när det gäller EFJLU.

(36)  Särskild rapport nr 7/2010.

(37)  Se exempel 3.4.

(38)  Grekland och Nederländerna.

(39)  Bulgarien och Rumänien.

(40)  Beräkningen bygger på information från alla medlemsstater med undantag av Cypern och Portugal, som inte kunde följa de nya rapporteringskraven för de finansiellt viktigaste åtgärderna för miljövänligt jordbruk. Även om dessa två medlemsstater skulle ha en högre felprocent än genomsnittet skulle inverkan med all sannolikhet inte öka den kvarstående felprocenten för landsbygdsutveckling som helhet över väsentlighetströskeln på 2 %.

(41)  Revisionen av administrativa utgifter redovisas i kapitel 7.

Källa: Europeiska unionens årsredovisning för 2010.

BILAGA 3.1

RESULTAT AV TRANSAKTIONSGRANSKNINGEN AVSEENDE JORDBRUK

 

2010

2009

2008

2007

EGFJ

Landsbygds-utveckling

Hälso- och konsument-frågor, miljö, havsfrågor och fiske

Totalt

URVALETS STORLEK OCH SAMMANSÄTTNING (1)

Totalt antal transaktioner (varav):

146

80

12

238

241

204

196

Förskott

0

0

0

0

0

0

0

Mellanliggande betalningar/slutbetalningar

146

80

12

238

241

204

196

RESULTAT AV GRANSKNINGEN (1)  (2)  (3)

Andel av granskade transaktioner som

inte innehöll några fel

73 %

(107)

50 %

(40)

33 %

(4)

63 %

(151)

73 %

68 %

69 %

innehöll ett eller flera fel

27 %

(39)

50 %

(40)

67 %

(8)

37 %

(87)

27 %

32 %

31 %

Analys av de transaktioner som innehöll fel

Analys per utgiftstyp

Förskott

0 %

(0)

0 %

(0)

0 %

(0)

0 %

(0)

0 %

0 %

0 %

Mellanliggande betalningar/slutbetalningar

100 %

(39)

100 %

(40)

100 %

(8)

100 %

(87)

100 %

100 %

100 %

Analys per feltyp

Icke kvantifierbara fel:

26 %

(10)

48 %

(19)

50 %

(4)

38 %

(33)

36 %

32 %

36 %

Kvantifierbara fel avseende

74 %

(29)

52 %

(21)

50 %

(4)

62 %

(54)

64 %

68 %

64 %

stödberättigande

3 %

(1)

48 %

(10)

100 %

(4)

28 %

(15)

17 %

20 %

36 %

inträffande

0 %

(0)

0 %

(0)

0 %

(0)

0 %

(0)

2 %

2 %

3 %

riktighet

97 %

(28)

52 %

(11)

0 %

(0)

72 %

(39)

81 %

78 %

61 %

BERÄKNAD INVERKAN AV DE KVANTIFIERBARA FELEN (4)

Mest sannolik felprocent

2,3 %

 

 

 

Lägsta sannolika felprocent

0,8 %

 

 

 

Högsta sannolika felprocent

3,8 %

 

 

 


(1)  Dessa delar av tabellen gäller endast det urval som nämns i första strecksatsen i punkt 3.16 och inte de transaktioner som granskades vid de samordnade revisionerna.

(2)  För att få en bättre inblick i områden med olika riskprofiler inom verksamhetsområdet delade revisionsrätten in urvalet i segment.

(3)  Siffrorna inom parentes visar det faktiska antalet transaktioner.

(4)  Resultatet av transaktionsgranskningen vid de samordnade revisionerna ingår i beräkningen av felprocenten.

BILAGA 3.2

RESULTAT AV SYSTEMGRANSKNINGEN AVSEENDE JORDBRUK OCH NATURRESURSER

3.2.1.   Bedömning av utvalda system för övervakning och kontroll (IACS) – EGFJ

Medlemsstat

(utbetalande organ)

Stödordning

IACS-relaterade utgifter

(= nationellt tak, bilaga VIII till förordning (EG) nr 73/2009)

(1 000 euro)

Administrativa förfaranden och kontroller som ska garantera korrekta utbetalningar inbegripet databasernas kvalitet

Metoder för inspektioner på plats, urval, genomförande, kvalitetskontroll och rapportering av enskilda resultat

Tillämpning och kontroll av normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden/tvärvillkor

Samlad bedömning

Tyskland

(Niedersachsen)

SPS

5 770 254

Ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

C

Delvis ändamålsenligt

b

Ändamålsenligt

Tyskland

(Sachsen)

SPS

5 770 254

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

b

Ändamålsenligt

Spanien

(Kastilien-La Mancha)

SPS

4 858 043

Delvis ändamålsenligt

1, 2, 3, 4

Delvis ändamålsenligt

A, B

Ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

Spanien

(Extramadura)

SPS

4 858 043

Delvis ändamålsenligt

1, 4, 5, 6

Delvis ändamålsenligt

C

Delvis ändamålsenligt

a

Delvis ändamålsenligt

Förenade kungariket

(Wales)

SPS

3 985 895

Ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

B, D

Delvis ändamålsenligt

b

Ändamålsenligt

Nederländerna

SPS

853 090

Ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

D

Delvis ändamålsenligt

a

Ändamålsenligt

Anm.: Den samlade bedömningen kan inte vara bättre än bedömningen av administrativa förfaranden och kontroller.

1

Icke stödberättigande areal på permanent betesmark som är täckt av tät skog har inte identifierats på ett tillförlitligt sätt.

2

Straff när det gäller arealer som redovisas som större än de är tillämpas inte korrekt.

3

Straff när det gäller arealer som redovisas som mindre än de är tillämpas inte korrekt.

4

Felaktig behandling av ändringar i betalningsansökningar.

5

Systemet för identifiering av jordbruksskiften uppdaterades inte korrekt efter kontrollerna på plats.

6

Felaktig tillämpning av begreppet ”uppenbart fel”.

A

Fördelningen av den kontrollerade populationen till riskbaserat eller slumpmässigt urval i kontrollstatistiken görs i efterhand.

B

Snabba besök på fältet behandlas som kontroller på plats.

C

Den stödberättigande arealen för en odlingsgrupp har inte fastställts korrekt.

D

Otillräcklig kvalitet på kontroller på plats.

a

Otillräckliga nationella krav avseende god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden för gräsmark och dålig betesmark.

b

Otillräckliga krav för underhåll av mark som tagits ur jordbruksproduktion.


3.2.2.   Bedömning av utvalda system för övervakning och kontroll – landsbygdsutveckling

Medlemsstat

(utbetalande organ)

Administrativa förfaranden och kontroller som ska garantera korrekta utbetalningar inbegripet kvalitet på databaser

Metoder för inspektioner på plats, urval, genomförande, kvalitetskontroll och rapportering av enskilda resultat

Tillämpning och kontroll av normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden/tvärvillkor

Samlad bedömning

Frankrike

Ej ändamålsenligt

1, 2, 3

Delvis ändamålsenligt

A, B, C

Delvis ändamålsenligt

c

Ej ändamålsenligt

Tyskland

(Mecklenburg-Vorpommern)

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

b

Ändamålsenligt

Italien

(Toscana)

Delvis ändamålsenligt

2, 3

Delvis ändamålsenligt

A, B, C

Delvis ändamålsenligt

a

Delvis ändamålsenligt

Lettland

Ej ändamålsenligt

2, 3, 4

Ändamålsenligt

Ändamålsenligt

d

Ej ändamålsenligt

Polen

Delvis ändamålsenligt

2, 3, 4

Ändamålsenligt

B

Delvis ändamålsenligt

b

Delvis ändamålsenligt

Portugal

Delvis ändamålsenligt

3, 4

Delvis ändamålsenligt

B, C, D

Delvis ändamålsenligt

a

Delvis ändamålsenligt

Rumänien

Delvis ändamålsenligt

2, 3, 4

Delvis ändamålsenligt

3, C

Ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

Förenade kungariket (Skottland)

Delvis ändamålsenligt

1

Delvis ändamålsenligt

1, C, D

Delvis ändamålsenligt

1, c, d

Delvis ändamålsenligt

Tjeckien

Delvis ändamålsenligt

2, 3, 5

Delvis ändamålsenligt

C, E, a

Delvis ändamålsenligt

a, c, e, E

Delvis ändamålsenligt

1

Betalningar innan de obligatoriska kontrollerna hade avslutats.

2

Felaktiga regler, beräkningar och betalningar (för stora betalningar, toleransregler, icke stödberättigande utgifter, minskningar).

3

Avsaknad av bevis, brister och ineffektiva kontroller när det gäller villkor för stödberättigande och åtaganden.

4

Avsaknad av lämpliga system för att utvärdera rimligheten i de föreslagna kostnaderna.

5

Brister i administrativa kontroller av stödansökningar som helt eller delvis dragits in.

A

Ingen utvärdering av resultatet av kontroller på plats och ingen ökning av det urval av stödmottagare som ska kontrolleras.

B

Brister i urvalsmetoden och bristande efterlevnad av det lagstadgade kravet på det antal kontroller på plats som minst måste genomföras.

C

Bristande kvalitet på de kontroller på plats som genomförts och på efterhandskontrollerna.

D

Förseningar och inkonsekvenser i den statistik och det kontrollresultat som meddelats kommissionen.

E

Sanktionsreglerna stämmer inte överens med EU-lagstiftningen.

a

Kontroller genomfördes med förseningar och var inte utspridda över året.

b

Kravet när det gäller identifiering och registrering av djur följdes inte och de obligatoriska anmälningarna gjordes inte.

c

Ingen utvärdering av de fall av bristande efterlevnad som upptäcktes och inkonsekvenser i de kontrollrapporter som granskats.

d

Det obligatoriska antal kontroller som krävs för föreskrivet förvaltningskrav 7 uppnåddes inte och avvikelser/diskrepanser i statistiken. över kontrollerna av tvärvillkoren.

e

Otillräckliga nationella krav avseende god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden.


Samlad bedömning av system för övervakning och kontroll

Samlad bedömning

2010

2009

2008

2007

Delvis ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

Delvis ändamålsenligt

BILAGA 3.3

RESULTAT AV GRANSKNINGEN AV KOMMISSIONENS SKRIFTLIGA UTTALANDEN AVSEENDE JORDBRUK OCH NATURRESURSER

Granskat generaldirektorat

Typ av förklaring från generaldirektören (1)

Reservation

Revisionsrättens iakttagelser

Samlad bedömning av tillförlitligheten

2010

2009

Jordbruk och landsbygdsutveckling

med reservation

Allvarliga brister i IACS i Bulgarien, Portugal och Rumänien

Att reservationen behålls stämmer överens med revisionsrättens iakttagelser i dessa medlemsstater.

Förklaringen i den årliga verksamhetsrapporten från GD Jordbruk och landsbygdsutveckling 2009 innehöll en reservation avseende utgifterna för landsbygdsutvecklingsåtgärder inom axel 2 (förbättra miljön och landsbygden) för programperioden 2007–2013. I den årliga verksamhetsrapporten för 2010 förde GD Jordbruk och landsbygdsutveckling inte över denna reservation. Revisionsrätten konstaterade att reservationen borde ha behållits av följande skäl:

a)

Kommissionens metod för att beräkna felprocenten medgav inte full insyn och grundades på ett antal val. Olika val kunde ha gjorts som skulle ha lett till en felprocent över tröskeln på 2 %.

b)

De uppgifter som användes för att beräkna felprocenten visade på brister och var i vissa fall inte tillförlitliga. Framför allt visade sig kvaliteten på medlemsstaternas kontrollstatistik, som utgjorde grunden för beräkningen av felprocenten, vara otillräcklig.

B

B

Klimatpolitik

med reservation

Reservationen sker av hänsyn till anseendet och gällde ett allvarligt brott mot säkerhetsbestämmelserna som konstaterades i de nationella registren i EU:s system för handel med utsläppsrätter.

 

A

Miljö

utan reservation

 

GD Miljö behöll inte sin reservation trots att felprocenten i efterhandsrevisionerna, som ledde till reservationen 2009, ökade från 5,97 till 7,14 %. GD Miljö motiverade detta med antaganden om urvalsmetodens effekt på felprocenten, något som inte kunde bevisas.

B

Havsfrågor och fiske

med reservation

Förvaltnings- och kontrollsystemen för FFU:s operativa program inom mål 1 i Tyskland.

GD Havsfrågor och fiske hävde sin reservation för Förenade kungariket – West Wales and The Valleys trots att de brittiska myndigheterna inte godtog korrigeringen helt och hållet.

B

B

Hälso- och konsumentfrågor

utan reservation

 

Trots att revisionsrättens och internrevisionsfunktionens revisioner visade på stora brister utfärdade inte GD Hälso- och konsumentfrågor en reservation.

B

A:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

B:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger en delvis rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

C:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger inte en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.


(1)  Generaldirektören har enligt sin revisionsförklaring uppnått rimlig säkerhet om att de kontrollförfaranden som införts ger nödvändiga garantier för att transaktionerna är korrekta.

A:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

B:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger en delvis rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

C:

Generaldirektörens förklaring och den årliga verksamhetsrapporten ger inte en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen när det gäller korrekthet.

BILAGA 3.4

UPPFÖLJNING AV TIDIGARE REKOMMENDATIONER OM JORDBRUK OCH NATURRESURSER

År

Revisionsrättens rekommendation

Vidtagna åtgärder

Kommissionens svar

Revisionsrättens analys

2008 och 2009

Revisionsrätten rekommenderar att de konstaterade systembristerna åtgärdas. I detta avseende, när det gäller brister som måste åtgärdas inom systemet för enhetlig arealersättning och systemet med samlat gårdsstöd, är följande åtgärder de mest brådskande (punkt 3.73 i årsrapporten för 2009 (1)):

 

 

 

a)

Åtgärda de systembrister som leder till fel avseende stödberättigande, för högt redovisade arealer eller felaktiga stödrättigheter, framför allt genom att förbättra tillförlitligheten och fullständigheten i de uppgifter som registreras i systemet för identifiering av jordbruksskiften (t.ex. de senaste ortofotona).

Från och med ansökningsåret 2010 infördes genom kommissionens förordning (EU) nr 146/2010 kravet på medlemsstaterna att varje år bedöma kvaliteten på systemet för identifiering av jordbruksskiften. Resultatet av bedömningen och eventuella korrigerande åtgärder måste rapporteras varje år till kommissionen.

När det gäller tillförlitligheten i databasen över stödrättigheter föreskriver den nya förordningen att stödrättigheter som beviljats före 2009 ska anses vara lagliga och korrekta från och med ansökningsåret 2010.

a)

Kommissionen delar revisionsrättens utvärdering. Den kommer att fortsätta att övervaka resultaten under de kommande åren.

Detta nya krav är ett viktigt steg mot en ökad kvalitet på systemet för identifiering av jordbruksskiften i medlemsstaterna. Revisionsrätten kommer att följa upp hur kravet uppfylls under sina kommande revisioner.

Revisionsrätten välkomnar den nya bestämmelsen som för med sig rättssäkerhet.

b)

Se till att alla IACS-databaser ger en tillförlitlig och fullständig verifieringskedja när det gäller alla ändringar som gjorts.

Inga åtgärder har vidtagits.

b)

Som en del av sitt revisionsarbete lämnar kommissionen rekommendationer till medlemsstaterna för kontinuerlig förbättring av läget. Över åren har revisionsresultaten visat allt bättre kvalitet på uppgifterna i databaserna.

 

c)

Klargöra och skärpa bestämmelserna så att direktstöd från EU inte betalas ut till sökande som varken har använt marken för jordbruksverksamhet eller hållit den i god jordbrukshävd och bevarat miljön.

I rådets förordning (EG) nr 73/2009 föreskrivs att medlemsstaterna från 2010 får fastställa lämpliga mål och icke diskriminerande kriterier för att se till att inga direktbetalningar beviljas en fysisk eller juridisk person

a)

vars jordbruksverksamhet endast utgör en obetydlig del av dennes ekonomiska verksamhet, eller,

b)

vars huvudsakliga mål med verksamheten eller företaget inte är att utöva jordbruksverksamhet.

c)

Den definition av jordbrukare som revisionsrätten hänvisar till kommer att tas upp inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, såsom nämns i kommissionens meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020 av den 18 november 2010.

Eftersom detta krav har lämnats åt medlemsstaterna att avgöra anser revisionsrätten att det fortfarande finns en risk för att betalningar görs till sökande som varken har använt marken för jordbruksverksamhet eller hållit den i god jordbrukshävd och bevarat miljön.

2008 och 2009

d)

Fastställa årliga EU-minimikrav för bevarande av gräsmarker som måste uppfyllas för att man ska ha rätt till EU:s direktstöd.

Inga åtgärder har vidtagits.

d)

Det nuvarande systemet ger en gemensam rättslig ram inom vilken medlemsstaterna har ansvaret för att definiera underhållskriterierna enligt god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Tack vare detta kan mångfalden i jordbruksområdena och traditionerna i EU beaktas.

 

Ytterligare kraftansträngningar behövs på området för landsbygdsutveckling och för att ytterligare förenkla reglerna och villkoren (punkterna 3.74 i årsrapporten för 2009 och 5.66 i årsrapporten för 2008).

Arbetet med att förenkla regler och villkor fick stor uppmärksamhet under 2010. Utöver diskussionerna i ett allmännare sammanhang i debatten om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid vidtogs följande åtgärder när det gällde andra pelaren. Förenkling diskuterades på sex av åtta möten i landsbygdsutvecklingskommittén 2010. Diskussionerna byggde på bidrag från medlemsstaterna och arbetsdokument som kommissionen hade utarbetat. En central punkt i diskussionerna gällde kriterierna för stödberättigande. Dessa frågor beaktades även i förenklingsexpertgruppen. I september 2010 hölls ett seminarium om att ”garantera en god förvaltning av landsbygdsutvecklingsprogrammen för 2007–2013”. Dessutom påbörjades en undersökning av ”byråkratin för stödmottagare inom den andra pelaren” som hade som syfte att minska den administrativa bördan inom landsbygdsutveckling.

Som svar på förteckningen med 39 förslag till förenklingar som medlemsstaterna lade fram under rådets möte i april 2009 genomförde kommissionen följande förenklingsrelaterade aktiviteter:

För det första antog kommissionen i oktober 2010 ett förslag till ändring av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 i syfte att

minska antalet rapporter om landsbygdsutvecklingens strategiska övervakning från tre till två,

ge tillgång till anpassad jordbruksrådgivning,

göra det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa uppföljningskontroller för mindre överträdelser och tillämpa regeln om miniminivå endast på ett riskurval i stället för att göra heltäckande systematiska kontroller.

Förslaget är för närvarande under behandling i Europaparlamentet och rådet.

För det andra, även som svar på förteckningen med 39 förslag till förenklingar, har bestämmelserna om kontroller och tvärvillkor förtydligats och detaljerade skyldigheter har införts i genomförandebestämmelserna i samband med en omarbetning (förordning (EG) nr 65/2011).

Övriga betydande förenklingsinsatser inom området för landsbygdsutveckling är inriktade på nästa programperiod, eftersom det är svårt att genomföra omfattande förändringar under projektens löptid.

Slutligen gäller att så snart som resultaten från undersökningen om den administrativa bördan inom den andra pelaren är kända, kan dessa beaktas av kommissionen och medlemsstaterna i syfte att ytterligare minska byråkratin för stödmottagarna.

Man gjorde stora ansträngningar 2010 och diskuterade och analyserade hur regler och villkor kan förenklas. Detta kommer att vara ett värdefullt bidrag när landsbygdsutvecklingsprogrammen ska effektiviseras till nästa programperiod. Det har dock inte lett till några konkreta förenklingsåtgärder under den nuvarande programperioden.

2008 och 2009

Ändamålsenliga åtgärder måste vidtas tillsammans med berörda nationella myndigheter så att man undviker att ersättning för icke stödberättigande utgifter betalas ut till fiskeprojekt (punkt 3.76 i årsrapporten för 2009 (2)).

De kontroller av stödberättigande utgifter som krävs enligt Europeiska fiskerifonden har skärpts jämfört med de kontroller som genomfördes enligt den tidigare Fonden för fiskets utveckling.

Vid de revisioner som GD Havsfrågor och fiske utförde under 2010 upptäcktes inga väsentliga icke-stödberättigande utgifter.

Revisionsrätten kommer att följa de omarbetade kontrollrutinerna vid framtida revisioner.

Internkontrollerna av betalningar för program för utrotning och övervakning av djursjukdomar till medlemsstaterna förutsätter att man gör en tydlig åtskillnad av funktioner mellan kommissionens avdelningar och att lämpliga formella kontrollrutiner utarbetas (punkt 3.76 i årsrapporten för 2009).

Kommissionens avdelningar förtydligade åtskillnaden av funktioner och inledde ett projekt för att förenkla programmens rättsliga grund.

Förtydliganden och förenklingar i fråga om finansiellt stöd till utrotningsprogram infördes redan i kommissionens beslut 2010/712/EU. Under 2012 kommer kommissionen också att föreslå ändringar till rådets beslut 90/424/EEG, som är den rättsliga grunden för ersättning av stödberättigande kostnader inom ramen för utrotningsprogram.

Revisionsrätten kommer att följa de omarbetade kontrollrutinerna vid framtida revisioner.


(1)  Liknande rekommendationer lämnades i punkt 5.65 i årsrapporten för 2008.

(2)  Liknande rekommendationer lämnades i punkt 5.67 i årsrapporten för 2008.


KAPITEL 4

Sammanhållning, energi och transport

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning

Särskilda kännetecken för verksamhetsområdet

Politikmål

Politikinstrument

Risker avseende korrekthet

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

Transaktionernas korrekthet

Systemens ändamålsenlighet

Tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden

Slutsatser och rekommendationer

Slutsatser

Rekommendationer

Uppföljning av tidigare särskilda rapporter

Uppföljning av särskild rapport nr 1/2006 om Europeiska socialfondens bidrag för att motverka att elever slutar skolan i förtid

Uppföljning av särskild rapport nr 10/2006 om efterhandsutvärderingar av program omfattande mål 1 och mål 3 under perioden 1994–1999 (strukturfonderna)

Uppföljning av särskild rapport nr 7/2009 om Förvaltningen av Galileoprogrammets utvecklings- och valideringsfas

REVISIONSRÄTTENS IAKTTAGELSER

KOMMISSIONENS SVAR

INLEDNING

4.1

I detta kapitel redovisas revisionsrättens särskilda bedömning av verksamhetsområdet sammanhållning, energi och transport som innefattar politikområdena 04 – Sysselsättning och socialpolitik, 06 – Energi och transport och 13 – Regionalpolitik. Här redovisas också kommissionens svar på rekommendationerna i tre av revisionsrättens särskilda rapporter. Nyckelinformation om vilka verksamheter som har granskats och om hur stora utgifterna har varit under 2010 finns i tabell 4.1 .

 

Tabell 4.1 –   Sammanhållning, energi och transport – nyckelinformation för 2010

(miljoner euro)

Avdelning i budgeten

Politikområde

Beskrivning

Betalningar

Budgetförvaltningsmetod

4

Sysselsättning och sociala frågor

Administrativa utgifter

97

Direkt central

Europeiska socialfonden (ESF)

7 066

Delad

Arbeta i Europa – Social dialog och rörlighet

56

Direkt central

Sysselsättning, social solidaritet och jämställdhet

155

Direkt central

Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter

104

Delad

Instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA, f.d. Ispa)

3

Decentraliserad

 

7 481

 

6

Energi och transport

Administrativa utgifter

153

Direkt central

Inlands-, luft- och sjötransport

149

Direkt central

Transeuropeiska nät (TEN)

858

Direkt central

Konventionella och förnybara energikällor

773

Direkt central

Kärnenergi

237

Direkt central/Indirekt central/Delad

Forskning om energi och transport (ramprogram)

226

Direkt central

Skydd och säkerhet för energi- och transportanvändare

3

Direkt central

De europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo)

460

Direkt central

 

2 859

 

13

Regionalpolitik

Administrativa utgifter

83

Direkt central

Europeiska regionala utvecklingsfonden och annan regional verksamhet

22 091

Delad

Sammanhållningsfonden (SF)

7 957

Delad

Föranslutningsinstrument (IPA, f.d. Ispa)

479

Decentraliserad

Solidaritetsfonden

13

Indirekt

 

30 623

 

Totala administrativa utgifter (16)

333

 

Totala driftsutgifter

40 630

 

varav:

förskott

3 074

 

mellanliggande bet./slutbet.

37 556

 

Totala betalningar för året

40 963

 

Totala åtaganden för året

55 223

 

Källa: Europeiska unionens årsredovisning för 2010.

4.2

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden (SF) genomförs i fleråriga programperioder. År 2010 uppgick betalningarna inom Eruf (22,1 miljarder euro), ESF (7,1 miljarder euro) och SF (8,0 miljarder euro) till mer än 90 % av driftsutgifterna för verksamhetsområdet som helhet (1). Betalningarna för energi och transport uppgick till 2,9 miljarder euro 2010.

 

Särskilda kännetecken för verksamhetsområdet

Politikmål

Sammanhållningspolitik

4.3

Sammanhållningspolitiken syftar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen och minska skillnaderna i utveckling mellan olika regioner.

 

Energi och transport

4.4

Energi- och transportpolitiken syftar till att tillhandahålla unionsmedborgarna och de europeiska företagen säkra, hållbara och konkurrenskraftiga energi- och transportsystem och energi- och transporttjänster och till att utveckla innovativa lösningar som bidrar till utformningen och genomförandet av denna politik.

 

Politikinstrument

Regionalpolitik

4.5

Regionalpolitiken svarar för 75 % av utgifterna inom detta verksamhetsområde. Utgifterna för regionalpolitik står främst Eruf och SF för (tillsammans 98 % av utgifterna för regionalpolitik 2010). Eruf finansierar infrastrukturarbeten, skapande eller bevarande av arbetstillfällen, regionala ekonomiska utvecklingsinitiativ och, huvudsakligen genom finansieringstekniska instrument, verksamhet till stöd för små och medelstora företag. Sammanhållningsfonden finansierar infrastrukturinvesteringar på området för miljö och transport i de medlemsstater vars BNI per capita ligger under 90 % av genomsnittet i EU.

 

4.6

Bland de regionalpolitiska instrumenten ingår även regionala och gränsöverskridande samarbetsåtgärder inom instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) och Europeiska unionens solidaritetsfond, som tillhandahåller stöd om naturkatastrofer inträffar i medlemsstaterna.

 

Sysselsättning och socialpolitik

4.7

Sysselsättning och socialpolitik svarar för 18 % av utgifterna inom detta verksamhetsområde. Den stora merparten av utgifterna för sysselsättning och socialpolitik (94 % år 2010) uppstår inom ESF, som finansierar investeringar i humankapital genom utbildning och andra sysselsättningsåtgärder.

 

4.8

Andra utgifter inom detta verksamhetsområde går bland annat till stöd och bidrag till organisationer som genomför sociala åtgärder och sysselsättningsåtgärder, Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter, som stöder arbetstagare i EU som blivit övertaliga på grund av genomgripande strukturförändringar i världshandeln eller finanskrisen, och ett bidrag till IPA.

 

Förvaltning och kontroll av utgifterna inom Eruf, ESF och SF

4.9

Eruf, ESF och SF styrs av gemensamma regler, och förvaltningen av dem delas av kommissionen och medlemsstaterna.

 

4.10

Kommissionen godkänner fleråriga operativa program, tillsammans med vägledande finansieringsplaner som innefattar EU:s bidrag, på grundval av medlemsstaternas förslag. Projekt inom de operativa programmen genomförs av privatpersoner, föreningar, privata eller offentliga företag eller lokala, regionala och nationella offentliga organ.

 

4.11

Medlemsstaterna fördelar ansvaret för den löpande administrationen till förvaltningsmyndigheter och förmedlande organ (2). I detta ingår att välja ut enskilda projekt, genomföra kontroller för att förebygga, upptäcka och korrigera fel i de redovisade utgifterna och kontrollera att projekten faktiskt genomförs (första kontrollnivån). De attesterande organen kontrollerar att kontrollerna på den första nivån genomförs på ett ändamålsenligt sätt och utför eventuellt ytterligare kontroller innan de överlämnar kostnadsredovisningarna till kommissionen.

 

4.12

Revisionsmyndigheter i medlemsstaterna ska utföra systemrevisioner och revisioner av insatser (det vill säga projekt eller grupper av projekt) för att få rimliga garantier för att programmens förvaltnings- och kontrollsystem fungerar ändamålsenligt och för att de attesterade utgifterna för respektive operativt program är korrekta. De rapporterar om dessa revisioner till kommissionen i årliga kontrollrapporter och årliga yttranden.

 

4.13

I början av varje programperiod betalar kommissionen ut förhandsfinansiering till medlemsstaterna. Finansieringen av ett projekt sker i regel genom ersättning av kostnader på grundval av kostnadsredovisningar från de projektansvariga. Dessa enskilda redovisningar aggregeras för varje prioriterat område i det operativa programmet till periodiska kostnadsredovisningar som attesteras av medlemsstaternas myndigheter och lämnas till kommissionen. Dessa utgifter medfinansieras därefter via EU:s budget.

 

4.14

Reglerna för stödberättigande fastställs på nationell (eller ibland regional) nivå, om inte annat följer av undantag i de särskilda förordningarna för varje fond. Medlemsstaterna har det främsta ansvaret för att förebygga, upptäcka och korrigera oriktiga utgifter och rapportera dessa till kommissionen.

4.14

Antagandet av regler för stödberättigande på nationell nivå (artikel 56 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006) var en av de viktigaste förenklingarna under programperioden 2007–2013. Denna förenkling syftade till att ge medlemsstaterna större flexibilitet vid anpassningen av reglerna för stödberättigande till de specifika behoven för regioner eller program och till att anpassa dessa regler till de gällande reglerna för andra nationella offentliga system.

4.15

Kommissionen måste uppnå säkerhet om att medlemsstaterna har infört förvaltnings- och kontrollsystem som uppfyller kraven i förordningarna och att systemen fungerar ändamålsenligt. Om kommissionen konstaterar att en medlemsstat inte har korrigerat felaktiga utgifter eller att det förekommer allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemen, får den avbryta eller ställa in betalningarna (3). Om medlemsstaten inte drar tillbaka den felaktiga utgiften (som får ersättas med en utgift som är stödberättigande) eller inte åtgärdar de upptäckta systembristerna, kan kommissionen tillämpa finansiella korrigeringar, vilket leder till en nettominskning av EU-stödet (4).

4.15

De årliga verksamhetsrapporterna från GD Regionalpolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering innehåller detaljerade bedömningar av kommissionens försäkran om upprättandet av och funktionssättet för förvaltnings- och kontrollsystemen för alla samfinansierade program. I 2010 års rapport gör generaldirektoraten även för första gången en övergripande bedömning av de nationella kontrollsystemen.

Energi och transport

4.16

Energi och transport svarar för 7 % av utgifterna inom detta verksamhetsområde. Omkring 30 % av utgifterna för energi och transport går till stora projekt inom programmet för de transeuropeiska näten (TEN). Den andra huvudkategorin utgifter (27 %) gäller projekt för konventionella och förnybara energikällor, till stor del i form av bidrag och subventioner inom Europeiska energiprogrammet för återhämtning. Ytterligare 8 % av utgifterna går till forskningsprojekt som huvudsakligen finansieras genom ramprogrammen för forskning.

 

Förvaltning och kontroll av utgifter för energi och transport

4.17

Kommissionen verkställer utgifter för energi och transport genom direkt centraliserad och indirekt centraliserad förvaltning (genom två genomförandeorgan och ett gemensamt företag (5) men även genom gemensam förvaltning (såsom fonder för kärnkraftsavveckling).

 

4.18